Förbud mot utvinning av uran Näringsutskottets Betänkande 2017/18:NU13 - Riksdagen

Näringsutskottets betänkande

2017/18:NU13

Förbud mot utvinning av uran

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar de av regeringen förslagna ändringarna i miljöbalken och mine­ral­lagen som innebär ett förbud mot utvin­ning av uran och avslår samtliga mo­tionsyrkanden.

Genom de föreslagna lagändringarna blir det inte längre möjligt att ge till­stånd till gruvdrift för att utvinna uran, dvs. en urangruva. Det blir inte heller möjligt att ge tillstånd till brytning, provbrytning, bearbetning eller fysikalisk eller ke­misk anrikning av uran för att använda uranets fissila egenskaper. För­budet gäller både för gruvverksamhet med utvinning av uran som biprodukt och som återvinning av utvinningsavfall. En följdändring i miljöbalkens be­stäm­melse om obligatorisk tillåtlighetsprövning innebär att uran­ut­vin­ning som omfattas av förbudet inte längre ska tillåtlighetsprövas av reger­ingen.

Genom förslaget om en förändring i minerallagen kommer uran inte längre att klassas som ett koncessionsmineral. Följden av detta är att det inte längre kommer att vara möjligt att bevilja undersökningstillstånd eller bearbetnings­kon­cession för uran. Undersöknings­metoder som använder uranets egenskaper för att hitta koncessionsmineraler för vilka undersökningstillstånd har med­delats påverkas dock inte av lag­ändringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2018.

I motionerna förordas bl.a. avslag på propositionen.

I betänkandet finns två reservationer (M, SD, L) och två särskilda yttranden (SD, C).

Behandlade förslag

Proposition 2017/18:212 Förbud mot utvinning av uran.

Två motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Bakgrund

Uranförekomst och uranproduktion

Gällande reglering

Förbud mot uranutvinning

Propositionen

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Innovationskritiska mineraler och gruvindustrins konkurrenskraft

Motionen

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1.Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (M, SD, L)

2.Innovationskritiska mineraler och gruvindustrins konkurrenskraft, punkt 2 (M, L)

Särskilda yttranden

1.Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (SD)

2.Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Förbud mot uranutvinning

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i minerallagen (1991:45).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:212 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna

2017/18:4096 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) och

2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD) yrkande 1.

Reservation 1 (M, SD, L)

2.

Innovationskritiska mineraler och gruvindustrins konkurrenskraft

Riksdagen avslår motion

2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD) yrkande 2.

Reservation 2 (M, L)

Stockholm den 3 maj 2018

På näringsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jennie Nilsson (S), Lars Hjälmered (M), Anna-Caren Sätherberg (S), Hans Rothenberg (M), Per-Arne Håkansson (S), Josef Fransson (SD), Anna Wallén (S), Helena Lindahl (C), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Mattias Jonsson (S), Mattias Bäckström Johansson (SD), Maria Weimer (L), Birger Lahti (V), Karl Längberg (S), Jessika Roswall (M) och Lorentz Tovatt (MP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar utskottet regeringens proposition 2017/18:212 Förbud mot utvinning av uran och två följdmotioner som har väckts i anslutning till pro­positionen. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

Bakgrund

Regeringen anser att möjligheterna att utvinna uran i Sverige bör begränsas. Mot den bakgrunden beslutade regeringen i maj 2017 att ge Naturvårdsverket i upp­drag att utreda hur ett förbud mot utvinning av uran borde utformas. Hösten 2017 redovisade Natur­vårdsverket uppdraget i skrivelsen Uranutvin­ning. Skri­velsen har remissbehandlats. I mars 2018 beslutade regeringen att be­gära Lag­rådets yttrande över en lag­råds­remiss. Lagrådet lämnade en del syn­punkter på förslaget. Enligt propositionen har regeringen utformat lagför­slaget i linje med Lagrådets synpunkter.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 2017/18:212 föreslår regeringen tre lagändringar. I miljöbalken införs en ny bestämmelse som innebär att det inte längre blir möjligt att ge tillstånd till gruvdrift för att utvinna uran, dvs. en urangruva. Det blir inte heller möjligt att ge tillstånd till brytning, provbrytning, bearbetning eller fysikalisk eller kemisk anrikning av uran för att använda uranets fissila egenskaper. För­budet gäller både för gruvverksamhet med utvinning av uran som biprodukt och som återvinning av utvinningsavfall. Förbudet omfattar inte gruv­verk­sam­het som avser järnmalm, basmetaller, sällsynta jordartsmetaller eller andra mi­neraler där dessa bryts, provbryts, bearbetas eller fysikaliskt eller kemiskt an­rikas för andra ändamål än för att använda uranets fissila egen­skaper. En följd­ändring föreslås också i miljöbalkens bestämmelse om obligatorisk tillåt­lig­­hets­prövning som innebär att uranutvinning som omfattas av förbudet inte längre ska tillåt­lig­hetsprövas av regeringen.

I minerallagen tas uran bort som koncessionsmineral. Ändringen innebär att det inte längre blir möjligt att bevilja vare sig undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för uran. Undersökningsmetoder som använder ura­nets egenskaper för att hitta koncessionsmineraler för vilka undersöknings­till­stånd har meddelats påverkas dock inte av lagändringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2018.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Uranförekomst och uranproduktion

Uran förekommer i låga halter i jordens inre och i högre halter i jordskorpan. Uran är ofta associerat med andra metaller, t.ex. järn, koppar och guld. Strål­ningsegenskaperna i berggrunden används i samband med prospektering och kartläggning av andra metaller och mineraler. Det kan uttryckas som att uran vi­sar vägen till andra fyndigheter.

Uran bryts i gruvor runt om i världen. De största producenterna av uran­malm är Kazakstan (36procent), Kanada (15procent), Australien (12 pro­cent), Niger (8procent) och Namibia (8procent). Sveriges berggrund är också rik på uran. Den lokala varia­tionen är dock stor. Tillgångarna kan delas in i två huvudgrupper. Den ena är de stora (mer än 2,5 miljoner ton) men låghaltiga till­gångarna som finns i alunskiffrar och fosforiter. Dessa bedöms inte som ekonomiskt lön­sam­ma att bryta i dagsläget. Den andra huvudgruppen utgörs av mindre men mer uranrika mineraliseringar. Tillgångarna i denna grupp upp­går till ca 19000 ton i Sverige, vilket kan jämföras med motsvarande tillgångar i Au­stralien (1706000 ton) eller Kazak­stan (679000 ton). Inom Europa har Sve­rige dock de största säkra och an­tagna uran­till­gångarna.

I Kvarntorp i Örebro län utvanns ca 60 ton naturligt uran under 1953–1963. I Ranstad i Västra Götalands län utvanns uran mellan 1965 och 1969. Totalt utvanns där ca 200 ton naturligt uran. Uranbrytningen i Ranstad av­slu­tades successivt under 1970-talet.

Gällande reglering

Det är inte förbjudet att bryta uran i Sverige, men brytningen kräver tillstånd enligt miljöbalken, minerallagen (1991:45) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Det krävs alltså tre sepa­ra­ta tillstånd, beslutade enligt tre olika lagar för att få bryta uran. En mil­jökonsekvensbeskrivning ska bifogas en ansökan enligt samtliga tre lagar. Miljö­balken, minerallagen och kärntekniklagen gäller parallellt. Inne­hav av uranhaltigt material kan dessutom medföra krav på tillstånd enligt strål­skydds­lagen (1988:220) om aktiviteten i materialet är över en viss nivå.

Undersökningsarbete (prospektering) får bedrivas inom ramen för ett un­der­sökningstillstånd. För att bedriva undersökningsarbete krävs även en ar­betsplan. Det är bergmästaren som beslutar om undersökningstillstånd och ar­bets­plan enligt mi­ne­rallagen. Tillstånd för bearbetning (bearbetnings­kon­ces­sion) söks också hos bergmästaren, som beslutar i frågor enligt mineral­lagen. Bergs­staten, som leds av bergmästaren, handlägger ansökningsärendet. Hand­läggningen syftar till att be­döma om den fyndighet som har påträffats sannolikt kan tillgodogöras eko­no­miskt och fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sö­kan­den får den begärda koncessionen. Huvuddelen i ansökan utgörs därför av en s.k. malmbevisning och en miljökonsekvensbeskrivning. Genom berg­mäs­ta­rens beslut om bearbetningskoncession avgörs vem som har rätt att ut­vinna de mineraler som finns i området. Koncessionen ger dock inte någon rätt att på­börja verksamheten. För det krävs bl.a. tillstånd enligt mil­jöbalken. Enligt 8kap. 2§ minerallagen ska bergmästaren hänskjuta ären­den om beviljande av bear­bet­ningskoncession till regeringens prövning bl.a. om bergmästaren be­dömer att frå­gan om koncession är särskilt betydel­sefull från allmän syn­punkt. Berg­mästaren ska utreda och bifoga ett eget yttrande i ärenden som hänskjuts till prövning av regeringen.

Mark- och miljödomstolen prövar frågor om tillstånd enligt miljöbalken till bryt­ning, bearbetn­ing och anrikning, om det inte är fråga om provbrytning, rost­ning eller sintring för provändamål eller utvinning av asbest. Tillstånd för des­sa verksamheter samt tillstånd för annan bearbetning eller anrikning av malm och mineral än rostning och sintring prövas av länsstyrelsens miljöpröv­ningsdelegation.

Anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt kärntekniklagen (se nedan) samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle ska tillåt­lighetsprövas av regeringen (17 kap. 1 § 1 miljöbalken). Regeringen får tillåta verksamheten endast om kommunfullmäktige i den kommun där en uran­­fyn­­dighet ska bearbetas har tillstyrkt detta (17 kap. 6 §). Någon möj­lighet för regeringen att tillåta uranutvinning mot den aktuella kommunens vilja finns alltså inte. Kommuner har således vetorätt mot uranbrytning.

Frågan om tillstånd enligt kärntekniklagen att bryta uran prövas av re­ger­ingen. Prövningen enligt kärntekniklagen görs parallellt och i praktiken sam­ordnat med tillåtlighetsprövningen enligt miljöbalken. Strålsäkerhetsmyn­dig­heten (SSM) bereder och överlämnar ärendet tillsammans med ett eget ytt­rande till regeringen.

I dagsläget har ingen verksamhetsutövare tillstånd enligt miljöbalken till uran­utvinning eller bearbetningskoncession enligt mi­nerallagen för uran, och det förekommer heller ingen uranutvinning i Sve­rige.

Förbud mot uranutvinning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i minerallagen och miljöbalken. Det blir därmed inte längre möjligt att ge tillstånd till gruvdrift för att utvinna uran. Uran kommer inte heller längre att klassas som ett koncessionsmineral och därmed inte omfattas av be­stämmelserna i minerallagen. Riksdagen avslår samtidigt de mo­tions­yrkanden som innebär avslag på propositionen.

Jämför reservation 1 (M, SD, L) och särskilt yttrande 1 (SD) och 2 (C).

Propositionen

En ny tillståndsbestämmelse i miljöbalken

Enligt 17 kap. 1 § miljöbalken ska regeringen pröva tillåtligheten av sådana an­lägg­ningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt kärn­tekniklagen samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle. Från kraven på prövning enligt kärntekniklagen finns vissa undantag fastslagna i lagen, kärn­teknikförordningen och i SSM:s före­skrif­ter som beskrivs närmare i pro­po­si­tionen (s. 13). Verksamheter som omfattas av dessa undantags­be­stäm­melser tillåtlighetsprövas alltså inte heller av reger­ingen enligt 17 kap. 1§ mil­jöbalken.

Regeringen konstaterar att det i dagsläget inte förekommer någon produk­tion av s.k. sällsynta jordartsmetaller i Sverige. Däremot finns sådana projekt som befinner sig i tidigare skeden av processen mot fullskalig gruvverk­sam­het. Vissa sällsynta jordartsmetaller finns bundna i samma mineraler som uran, och det är först vid den fysikaliska eller kemiska anrikningen som ämnena kan separeras från varandra. Vid denna process kan vattenlösningar med mer eller mindre rent uran förekomma. Under förutsättning att man låter denna lösning bilda avfall omfattas förfarandet av undantaget i SSM:s föreskrifter. Om man däremot låter uranet bli en biprodukt och använder dess fissila egenskaper gäl­ler inte undantaget i föreskrifterna.

Regeringen konstaterar vidare att det med nuvarande regler således finns en möj­lighet att bryta, bearbeta eller fysikaliskt eller kemiskt anrika uran för att an­vända dess fissila egenskaper. Möjligheten gäller både primär utvinning ge­nom gruvdrift eller gruvanläggning och sekundär utvinning från en uran­haltig restprodukt. Tillstånd till sådan verksamhet kräver dock kommunens till­styr­kan. Samtliga av de kommuner som har yttrat sig över det remitterade förslaget tillstyrker att ett förbud införs. Även om det i dagsläget således inte är troligt att en gruva vars huvudsyfte är att utvinna uran kommer att få till­stånd enligt miljöbalken är det fortfarande möjligt att få tillstånd till sådan gruv­drift. Regeringen anser därför att det bör tas in ett uttryckligt förbud i lagen mot att ge tillstånd till uranbrytning.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att tillstånd inte ska få ges till gruv­drift eller gruvanläggning för brytning, provbrytning, bearbetning eller fy­sikalisk eller kemisk anrikning av uranhaltigt material om gruvdriften eller gruvanläggningen utgör en kärnteknisk anläggning som kräver tillstånd enligt kärntekniklagen. Den nya förbudsbestämmelsen i miljöbalken innebär i prak­tiken att vissa verksamheter inte längre kommer att prövas enligt kärnteknik­lagen eftersom de är förbjudna. Uranutvinning som omfattas av för­budet bör därför inte heller längre omfattas av regeringens tillåtlighets­pröv­ning enligt 17 kap. 1 § miljöbalken.

När det gäller de invändningar som har framförts av vissa remissinstanser om att det föreslagna för­budet riskerar att försvåra utvinning av andra metaller hänvisar regeringen till att undantagsbestämmelserna i kärnteknikförord­ning­en och i SSM:s före­skrif­ter gör det lätt att avgöra om gruvverksamhet som gäller andra mine­raler än uran omfattas av förbudet eller inte.

Regeringen anser inte att det bör införas ett generellt förbud mot prospek­tering där uran av någon anledning eftersöks. Om andra metaller, exempelvis sällsynta jordartsmetaller, förekommer tillsammans med förhöjda halter av uran, skulle ett förbud mot prospektering efter uran sannolikt innebära pro­blem vid prospektering efter sådana metaller. För att en prospektör ska kunna bedöma kraven och potentialen i vissa projekt behöver prospektören även kän­na till uran­­halten i den tilltänkta mineralreserven. Att då förbjuda prospek­te­ring som i för­längningen syftar till uranutvinning och bara tillåta sådan pros­pek­tering som avser andra mineraler än uran skulle, enligt regeringens uppfatt­ning, inne­bära en komplicerad bedömning av vad prospekteringen har för syf­te. Det skul­le även bli svårt att bedriva tillsyn över prospekteringsverk­sam­heter för att säkerställa att de inte prospekterar för ett ändamål som inte är tillå­tet. Där­emot konstaterar regeringen att s.k. provbrytning är förenad med en viss miljöpå­verkan och därför tillståndspliktig enligt miljöbalken. Det före­slagna förbudet i miljöbalken bör enligt regeringens uppfattning därför även omfatta provbrytning.

Uran tas bort som koncessionsmineral i minerallagen

Minerallagen omfattar mineraler som är industriellt användbara, som med viss sannolikhet förekommer i Sverige i sådan omfattning och på sådant sätt att ut­vinning ter sig meningsfull och som kräver systematisk letning och under­sök­ning för att kunna påvisas. I 1 kap. 1 § minerallagen räknas de mine­ra­liska ämnen upp som utgör koncessionsmineraler. Uran är ett av dessa mineraler.

Regeringen konstaterar att det föreslagna förbudet mot uranutvinning gör att det inte längre finns något ekonomiskt intresse av att utvinna ämnet uran i sig. Den enda reella anledningen att prospektera efter uran är att under­söka förekomst av andra mineraler, t.ex. sällsynta jordartsmetaller. Dessa mine­ra­liska ämnen är koncessionsmineraler. Inga andra värdefulla mineraler än uran ris­kerar således att gå förlorade genom förslaget.

Vidare konstaterar regeringen att minerallagen är en exploateringslag som vilar på expropriationsrättslig grund. Eftersom det som en följd av de nu ak­tuella lagförslagen fortsättningsvis inte ska vara möjligt att utvinna uran finns det inte längre ett tillräckligt starkt allmänintresse för att motivera den sär­ställning som ett koncessionsmineral ger i förhållande till markägaren. Re­ger­ingen anser därför att uran bör tas bort som koncessionsmineral. Det blir däri­genom inte längre möjligt att bevilja vare sig undersökningstillstånd eller bear­bet­ningskoncession för uran. Ändringen medför dock inte att det blir förbjudet att prospektera efter uran. Uran får eftersökas på samma villkor som mark- eller jordägarmineral. Tillstånd från markägaren krävs i de fall en prospek­tör vill göra undersökningar som inte kan utföras med stöd av alle­mans­rätten. Undersökningsmetoder som använder uranets egenskaper för att hitta konces­sionsmineraler för vilka undersökningstillstånd har meddelats på­verkas dock in­te av lagändringen.

I 5 kap. 6 § minerallagen regleras möjligheten för koncessionshavaren att till­godogöra sig mineraler och mineraliska ämnen som inte omfattas av kon­cessionen. Koncessionshavaren får inte bara bearbeta sådana mineraler som om­fattas av koncessionen utan även andra koncessionsmineraler och övriga mi­ne­raliska ämnen i den utsträckning det behövs för att arbetet ska kunna be­dri­vas på ett ändamålsenligt sätt (5 kap. 4 §). Det föreslagna förbudet i mil­jöbalken gäller även i dessa fall. I vilken utsträckning utvinning av uran ska vara tillåten i sådana fall avgörs av kärntekniklagens bestämmelser om när till­ståndsplikt inträder med tillämpning av undantagen från tillståndsplikt i la­gen, kärn­tek­nikför­ord­ningen och SSM:s föreskrifter.

Enligt 4 kap. 2 § minerallagen ska koncession meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har påträffats. För att kunna av­göra om en fyndighet kan tillgodogöras ekonomiskt krävs s.k. malmbevisning. När uran tas bort som koncessionsmineral får uran inte längre användas i den­na bevisning.

Konsekvenser

Regeringens sammanfattande bedömning är att förslagen inte medför några negativa konsekvenser för Sveriges status som prospekterings- och gruvnation eller för enskilda och företag. Regeringen anser att de konsekvenser som för­slaget kan ha för före­tag inom gruvnäringen är acceptabla. Regeringen anser inte heller att förslaget strider mot Euratomfördragets syften eller innebär några negativa konsekvenser för Sveriges energiförsörjning.

Regeringen konstaterar att flertalet av remissinstanserna inte har några sär­skilda synpunkter på konsekvenserna av Naturvårdsverkets förslag om ett uran­utvinningsförbud. Ett antal remiss­instanser påpekar att konsekvenserna bor­de utredas ytterligare. Sveriges geo­logiska undersökning (SGU) anser att förslaget riskerar att påverka Sve­riges status som prospekterings- och gruv­na­tion negativt, framför allt om förbu­det drab­bar prospektering som har påbör­jats innan förbudet träder i kraft.

Branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sve­rige (Svemin) anser att förslaget riskerar att försvåra för både pågående och framtida prospektering och gruvbrytning. Svemin efterlyser också en analys av vilken ökad utrednings- och bevisbörda som tillkommer för till­stånds­­sökan­de och hur det kommer att påverka tillståndsprövningarna. Reger­ingen fram­hål­ler dock att för verksamhetsutövare som utvinner andra mineraler än uran bedöms inte förslaget leda till någon sådan ökad utrednings- och bevisbörda som Svemin har farhågor om, eftersom sådana verksamheter är undantagna förbudet genom kärnteknikförordningen och SSM:s föreskrifter om naturligt förekommande radioaktivt material. Enligt regeringens uppfatt­ning inverkar förslaget inte heller på möjligheten att prospektera, med undan­tag för sådan provbrytning som utgör en kärnteknisk anläggning som kräver tillstånd enligt kärntekniklagen.

Några remissinstanser, däribland Luleå tekniska universitet och Myndig­he­ten för samhällsskydd och beredskap (MSB), påpekar att tillgång till in­hemskt uranbränsle kan vara av betydelse ur beredskapssynpunkt och att det bör ana­lyseras vilka konsekvenser förslagen får för elförsörjningen om situa­tionen i omvärlden skulle bli sådan att import av uran för tillverkning av kärn­bränsle inte är möjlig.

Regeringen anser emellertid att det är mycket osannolikt att Sverige i ett förändrat säkerhetspolitiskt läge skulle kunna undvika effekterna av ett im­port­stopp av uran genom att bli självförsörjande på kärn­bränsle genom hela kedjan från prospektering till färdigt kärnbränsle. Förslaget be­döms därför inte medföra några negativa konsekvenser för Sveriges energi­försörjning. Reger­ingen framhåller också att eftersom det inte råder brist på uran och inte heller förväntas uppstå någon sådan bedöms förslaget inte inne­bära några kon­se­kvenser vid en hypotetisk försörjningskris.

Regeringen konstaterar att det kan vara så att efterfrågan på s.k. innova­tionskritiska metaller och mineraler ökar i framtiden bl.a. som en följd av att dessa metaller är nödvändiga för att utveckla grön energi, ny miljöteknik och miljöinnovationer. Regeringen har gett SGU i uppdrag att kartlägga möj­lig­heterna för utvinning av innovationskritiska metaller och mineraler i Sverige. Re­ger­ingen redovisar att den har för avsikt att följa utvecklingen av denna fråga i för­hål­lande till de nu aktuella lagändringarna och vid behov överväga nä­rings­poli­tiska åtgärder. En mer omfattande utvärdering av de nu föreslagna ändringarna i för­hållande till utvinning av innovationskritiska metaller och mi­ne­­raler ska ge­nom­föras senast efter fem år.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2018. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för undersökningstillstånd som har med­delats före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter ska även fortsätta att gälla för ärenden om undersökningstillstånd och ärenden om förlängning av under­sök­ningstillstånd som har inletts hos bergmästaren före ikraftträdandet.

Motionerna

Vikten av att värna miljön och en hållbar utveckling är stor, sägs det inled­ningsvis i kommittémotion 2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD). Samtidigt understryker motionärerna att ekonomisk utveckling i form av kon­kurrenskraft och möjliggörande av innovation också måste beaktas. Det är vik­tigt att miljöarbetet och näringsklimatet går hand i hand.

Motionärerna anser att den gällande lagstiftningen om brytning av uran är tillräcklig och att propositionen därför bör avslås av riksdagen (yrkan­de 1). De pekar på att det vid nyetablering av gruvor krävs tillstånd enligt bl.a. mi­ne­ral- och miljölagstiftningen. För uranbrytning krävs dessutom tillstånd av reger­ingen, s.k. tillåtlighetsprövning. Vid denna pröv­ning har den berörda kommu­nen vetorätt mot eventuell uranbrytning.

Motionärerna påpekar vidare att det inte finns något riksdagsparti som ver­kar för anrikning av uran för att tillverka kärnbränsle. Däremot bryts andra mi­ne­raler, och det finns fyndigheter av t.ex. kobolt och en rad sällsynta jord­artsmetaller. Behovet av att kunna bryta innovationskritiska mineraler kan kom­­ma att öka. Uran är mycket vanligt förekommande tillsammans med säll­synta jordarts­me­taller som bl.a. används vid batteritillverkning. Uran an­vänds därför ofta som ledmetall för att hitta batterimetaller. Att förbjuda utvinning av uran skul­le, enligt motionärerna, allvarligt försvåra möjligheterna att pro­spek­tera och ut­vin­na sådana metaller.

I motionen redovisas vidare ett antal av de invändningar som olika re­miss­instanser riktade mot det förslag från Naturvårdsverket som låg till grund för förslagen i propositionen. Dessa invändningar gällde bl.a. tillämp­nings­­­pro­blem och vilka konsekvenser förslaget har på möjligheterna till för­sörj­ning av me­tal­ler som behövs i t.ex. verkstadsindustrin och vid om­ställ­ningen till ett håll­bart energisystem.

Motionärerna framhåller att den svenska gruvindustrin är välfungerande och ansvarstagande. De anser att detta ansvarstagande bör premieras, och de be­tonar att det är en grundförutsättning för en välfungerande och hållbar gruv­industri. Redan i dag är gruvverksamhet förknippad med komplicerade och ut­dragna ansökningsprocesser som hämmar möjligheterna att etablera nya gru­vor. Ett förbud mot uranbrytning skulle, enligt motionärerna, ytter­ligare för­sämra möjligheterna att få tillstånd för gruvverksamhet som in­kluderar bat­teri­metaller. Förslagen i propositionen skulle sannolikt bidra till att försva­ga den svenska gruvindustrins konkurrenskraft. Att plötsligt ändra re­gelverket ge­nom att förbjuda ett mineral kommer enligt motionärerna att skada Sveriges in­ternationella rykte som gruvnation.

Motionärerna anser vidare att regeringen har brustit avsevärt när det gäller att tillhandahålla långsiktiga villkor för gruvnäringen. Den osäkerhet som ska­pas till följd av förslaget innebär att propositionen skapar fler problem än den löser. Enligt Myn­digheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Till­­växtanalys) kommer innovationskritiska metaller och mi­ne­ra­ler att bli allt viktigare i samhället eftersom tillgången på dessa är av­­rande för att moderna energi-, miljö- och teknikinnovationer ska fungera. Mo­tio­­rerna anser att re­geringens förslag om att förbjuda uranbrytning, och fram­för allt att förbjuda all gruvverksamhet med utvinning av uran som bi­pro­dukt, för­svårar den ut­vecklingen.

Motionärerna framhåller att Sveriges gruvnäring behöver långsiktiga förut­sättningar. Svenska gruvbolag ligger i framkant i sitt miljöarbete, när det gäller såväl prospektering, brytning och förädling som produktutveckling. Detta är ett måste för att mineraler och metaller sedan ska kunna användas, åter­vinnas och återanvändas.

Även i kommittémotion 2017/18:4096 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna konstaterar att uran är ett grundämne som är vanligt förekommande i jordskorpan, och de anser att det kan verka märkligt att förbjuda pros­pektering efter och utvinning av ett i Sve­rige vanligt förekommande grund­ämne. De menar vidare att det är svårt att se ett behov av en förändrad lag­stiftning på området eftersom uran­bryt­­ning inte har förekommit i Sverige under de senaste 50 åren. Motio­närerna kon­sta­terar att trots att det inte finns något problem och att till­ståndsprocessen för den som vill bryta uran är omfattande, lägger reger­ingen fram det nu aktuella förslaget om ett förbud mot uranutvinning. Härut­över påminner motionärerna om att Lagrådet i sitt yttran­de säger sig ha svårt att se vad regeringens lag­för­slag tillför den reglering som redan finns och att förslaget inte heller mo­tiveras närmare.

Motionärerna slår fast att Sverige har en stor andel kärnkraft i sin energimix och därmed även ett behov av uran. Att förbjuda utvinning av uran i Sverige och i stället förlita oss på uranbrytning någon annanstans är, enligt motio­närer­na, principiellt fel. De menar att den rimliga positionen för ett kärnkrafts­land är den som lagstiftningen bygger på i dag, nämligen att under kontrol­lerade for­­mer tillåta prospektering efter och brytning av uran i Sverige.

Motionärerna anser att det är viktigt att en nation har kontroll över sin ener­giförsörjning och förespråkar därför en hög grad av självförsörjning. De kon­sta­terar att Sverige i dagsläget inte har några problem att importera till­räckligt med uran och att det inte råder något underskott på produktion av uran i värl­den. Samtidigt är uran en strategisk vara, och det kan inte uteslutas att det vid en framtida handelskonflikt kan uppkomma en tillgångsstörning på uran­mark­naden. Detta är ännu ett skäl till att Sverige inte bör avstå från möj­ligheterna till en framtida inhemsk uranbrytning, inte minst mot bakgrund av att de yng­sta svenska kärnkraftverken har en livslängd som är planerad fram till 2045. Sve­rige kommer således att vara en stor konsument av uran fram till den tidpunkten. I skenet av detta verkar det ännu märkligare att föreslå ett stopp för möjligheten att bryta uran i landet.

Utöver detta anser motionärerna att regeringens förslag riskerar att ge en negativ bild av Sverige som gruvnation. Det skapar även en politisk osäkerhet för de företag som redan är etablerade i vårt land samt äventyrar potentiella eta­ble­ringar i Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Allmänt om bestämmelser på mineralpolitikens område

Ur ett mineralpolitiskt perspektiv kan den svenska berggrunden sägas bestå av två typer av mineraler: markägarmineraler och koncessionsmineraler. Mark­ägar­mineraler utgör mer än 99 procent av berggrunden. Som beteckningen indi­kerar tillhör dessa mineraler markägaren. De flesta markägarmineraler är relativt lätta att finna, och vid utvinning upplåts marken av markägaren genom avtal. Exem­pel på markägarmineraler är kalksten och kvarts. Själva utvin­ningen re­gle­ras genom miljöbalken.

Minerallagen (1991:45) omfattar s.k. koncessionsmineraler, dvs. mineraler som är industriellt intressanta, som förekommer i Sverige i en sådan omfatt­ning att utvinningen är meningsfull och som kräver systematisk un­dersökning för att kunna påvisas. Bestämmelserna om kon­cessions­mineraler ut­går från ett gemensamt nationellt intresse av gruvhantering och mineralin­dustri. Syftet med minerallagen är att reglera tillståndsgivningen så att en från allmän syn­punkt ändamålsenlig undersök­ning och utvinning kan genomföras. Sam­tidigt ska konkurrerande markan­vändning och andra motstående intressen prö­vas. Uran är ett koncessionsmineral.

Enligt minerallagen krävs tillstånd dels för ensamrätt till undersökningar (prospektering), dels för bearbetning. Som har nämnts tidigare är det berg­mästa­ren som beviljar undersök­nings­tillstånd och bearbetnings­konces­sio­ner samt utövar tillsyn enligt lagen. Bergmästaren utses av regeringen och leder Bergsstaten som är en organisatorisk enhet inom SGU.

Malmproduktion, undersökningstillstånd och gruvor

I Sverige finns en mängd mineraliseringar med värdefulla ämnen, och den svenska gruvindustrin är mycket betydelsefull för EU. Den svenska malmpro­duktionen ökade med 3 procent till 74,9 miljoner ton under 2016 efter en till­fäl­lig minskning 2015. Enligt SGU låg bl.a. en återhämtning av många me­tall­priser bakom utvecklingen.

Efter flera år av minskade prospekteringsinsatser och dramatiskt fallande an­tal gällande undersökningstillstånd sågs en svag ökning av inkomna an­sök­ningar under 2016 (totalt 139 ansökningar). Denna trend vände ytterli­gare upp­åt under 2017, och efter ett par svaga år har antalet ansökningar om under­sök­ningstillstånd kommit upp i ungefär samma nivå som åren närmast före 2013 (227 stycken). Antalet gällande undersökningstillstånd är enligt Bergs­sta­ten dock fortfarande förhållandevis litet. Vid årsskiftet 2016/17 fanns 604 gäl­lan­de undersökningstillstånd. Motsvarande siffra för årsskiftet 2017/18 var 608.

Bergsstaten konstaterar att intresset har ökat för några av de mineraler som är förknippade med batteritillverkning och ny teknik. Som exempel kan näm­nas att under 2016 angavs kobolt som ett av de mineraler som eftersöktes i 10 av de beviljade undersökningstillstånden. Motsvarande siffra för 2017 var 48. En drivkraft bakom detta ökade intresse är utvecklingen inom for­dons­industrin mot en ökad produktion av elbilar. Detta har i sin tur fått priserna på spe­cial­metaller som litium och kobolt – som båda används för att tillverka li­tium­jon­batterier – att öka kraftigt. Litiumpriset steg med 42 procent, medan ko­bolt­priset steg med hela 150 procent. Prisstegringen beror dels på ökad ef­ter­frågan, dels på ökade förväntningar på expansion inom batteriindustrin.

Vid årsskiftet 2017/18 fanns det 15 gruvor med koncession och brytning i Sverige. Av dessa var 14 metallgruvor. De flesta metallgruvorna är under­jords­gruvor, men det förekommer även dagbrott.

Regeringspartiernas överenskommelse om mineralpolitiken

Hösten 2014 slöt Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om vissa fundamenta för deras gemensamma regerande. I överenskommelsen berördes även gruvnäringen, vilket också återspeglades i finansplanen i bud­get­propositionen för 2015 (prop. 2014/15:1 s. 46). Följande sas i överens­kom­melsen:

Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvin­du­strin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de in­vesteringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och sam­hällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skär­pas. Turist­näring­ens och andra lokala näringars intresse ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas.

Uranfyndigheter m.m.

I november 2016 presenterade SGU en rapport om energimetallerna uran och torium (Mineralmarknaden 2015 – Tema: Energimetaller, Periodiska pub­li­kationer 2016:2). Av rapporten framgår bl.a. att några av världens största till­gångar av uran finns i Sverige, bl.a. i Ranstad (Skövde kommun, Västra Göta­lands län), Myrviken (Bergs kommun, Jämtlands län) och Häggån (Åre kom­mun, Jämtlands län). Som framgår av propositionsreferatet förekommer ma­jo­riteten av tillgångarna dock i form av låghaltiga, men väldigt stora, mine­ra­liseringar som bedöms som okonventionella, dvs. i dagsläget inte lönsamma att bryta.

I Sverige kan prospekteringen efter uran sägas ha startat efter andra världs­kriget, när kunskapen om såväl kärnenergi som kärnvapen blev till­gäng­lig. Under framför allt 1970-talet genomförde SGU omfattande pros­pek­tering ef­ter uran i urberget, huvudsakligen i den norra halvan av Sverige. I början av 1980-talet fasades den statligt finansierade uranprospek­teringen ut. Vid ut­gång­en av 2017 fanns det tre tillstånd som specifikt avsåg prospektering efter uran. Samtliga dessa omfattade områden i Jämtlands län.

Världsmarknadspriset på uran, säkerhetsläget, infrastruktursituationen och det aktuella opinionsläget är utöver uranhalten faktorer som allmänt sett också kan påverka intresset för att prospektera efter uran. Även förutsättningarna för att utvinna andra värdefulla mineraler samtidigt med eventuell uranutvinning kan påverka intresset.

I mitten av december 2017 var priset på uran ca 24 US-dollar per pund (454 gram). Priset har pendlat mellan 20 och 50 dollar under de senaste fyra åren, men under sommaren 2017 var priset vid några tillfällen nere under 20 US-dollar per pund. Detta kan jämföras med en kort period under 2007 när priset låg över 140 dollar per pund, vilket innebär att det därefter har sjunkit med nästan 85 procent. Uranpriset styrs till stor del av den globala kärnkraftskon­junkturen. Det råder emellertid stor osäkerhet om den globala utvecklingen när det gäller efterfrågan på kärnkraftsel och den därtill knutna gruvproduktionen av uran.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har vid åtskilliga tidigare tillfällen under både innevarande och tidigare mandatperioder behandlat förslag om förbud mot bryt­ning av uran i Sverige (se bl.a. bet. 2012/13:NU14, 2013/14:NU14, 2014/15:NU14, 2015/16:NU14 och 2016/17:NU17). Vid det senaste tillfället i februari 2018 avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna med hänvisning till att reger­ingen hade meddelat avsikten att överlämna den nu aktuella propositio­nen om ett uranutvinningsförbud (bet. 2017/18:NU10). Utskottet såg ingen anledning för riksdagen att föregripa behandlingen av förslagen i den avise­rade propo­sitionen eller de förslag som kunde komma att väckas i eventuella följd­mo­tioner.

Utskottets ställningstagande

I den svenska berggrunden finns det ansenliga urantillgångar. I dagsläget är emellertid världsmarknadspriset på uran lågt, vilket bidrar till att intresset för att exploatera dessa tillgångar är begränsat. Utvinning av uran medför dess­utom betydande miljö- och hälsorisker, och den nuvarande regleringen är där­för mycket restriktiv när det gäller möjligheterna för någon aktör att få till­stånd för sådan utvinning. Läget kan dock förändras om kärnkrafts­pro­duk­tio­nen får ett globalt uppsving och de länder som i dagsläget svarar för utbudet av uran på världs­marknaden av någon anledning inte längre kan möta efter­frågan. Följden kan bli prisökningar på uran och ett därtill knutet ökat intresse för att ex­ploatera de svenska tillgångarna.

Utskottet anser att de miljö- och hälsorisker som är intimt förknippade med utvinning av uran och den oro som dessa risker skapar i de bygder där det kan bli aktuellt med uranutvinning måste tas på allra största allvar. Även om da­gens bestäm­melser gör tröskeln hög för den som har planer på att utvinna uran i Sve­rige (däribland en kommunal vetorätt) finns vissa möjligheter att få nöd­vändiga tillstånd för sådan utvinning. Utskottet delar regeringens uppfatt­ning att dessa möjligheter ska elimineras.

När det gäller det som sägs om lagförslagens konsekvenser i de motioner som har väckts i anslutning till propositionen delar utskottet inte motio­­rer­nas oro för att förslagen kommer att hämma gruvnäringens utveckling i Sve­rige. Utskottet konstaterar att den sammanfattande bedömningen är att de even­tuella negativa ekonomiska konsekvenser som förslaget kan ha för enskil­da och företag kan anses vara acceptabla. Utskottet konstaterar också att reger­ingen gör bedömningen att förslagen inte bör medföra några negativa kon­sekvenser för Sveriges status som prospekterings- och gruvnation. Ut­skottet anser vidare att förslaget inte hel­ler bör medföra några ne­gativa kon­sekvenser för Sveriges energi­för­sörj­ning eftersom det förefaller myc­ket osannolikt att Sverige i ett för­ändrat säker­hetspolitiskt läge skulle kunna und­vika effekter­na av ett import­stopp av uran genom att bli självförsör­jande på kärnbränsle ge­nom att själva kontrollera hela produktionskedjan från prospek­tering till fär­digt kärnbränsle.

Härutöver konstaterar utskottet att verksamhetsutövare som utvinner andra mineraler än uran inte bedöms drabbas av någon ökad utrednings- och bevis­börda, och förslaget inverkar inte heller på möjligheten att prospektera, med un­­dantag för sådan provbrytning som utgör en kärnteknisk anläggning som kräver tillstånd enligt kärn­tekniklagen.

Efterfrågan väntas öka på s.k. innovationskritiska metaller och mineraler till följd av att dessa metaller är nödvändiga för att utveckla grön energi, ny miljö­teknik och miljöinnovationer. Utskottet noterar att regeringen har gett SGU i uppdrag att kartlägga möjligheterna att utvinna innovations­kri­tiska me­tal­ler och mineraler i Sverige och att regeringen har för avsikt att följa utveck­lingen av denna fråga i förhållande till nu aktuella lagändringar och vid behov över­väga näringspolitiska åtgärder. Vidare framhåller regeringen att en mer omfattande utvärdering av de nu föreslagna ändringarna i förhållande till ut­vin­ning av innovationskritiska metaller och mineraler ska genomföras senast efter fem år. Denna utfästelse välkomnas av utskottet.

Avslutningsvis har utskottet observerat en mindre felaktighet i propo­sitio­nen som har verifierats av både SSM och Regeringskansliet och som för tydlighetens skull bör uppmärksammas. Det som sägs i första styc­ket på s.15 i propositionen om SSM:s förslag till reviderade föreskrifter om använd­ningen av ett materials fissila och fertila egen­skaper ska ha innebörden att så­dan verk­samhet inte är un­dan­tagen från tillståndsprövning.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom det som reger­ingen anför i propositionen om att införa ett förbud i miljöbalken mot utvin­ning av uran, inklusive det förslag till ändring i miljöbalken som innebär att regeringen efter förbudets införande inte längre behöver tillåt­lighetspröva an­sökningar om tillstånd för uranbrytning. Utskottet delar också regeringens uppfattning när det gäller förslaget om att utesluta uran från de mineraler som åtnjuter en särskild status som s.k. koncessionsmineraler och som därmed om­fattas av bestämmelserna i minerallagen.

Det anförda innebär sammantaget att utskottet tillstyrker proposition 2017/18:212 och avstyrker förslagen i motionerna 2017/18:4110 (M, L, KD) res­pektive 2017/18:4096 (SD) om att riksdagen ska avslå propositionen.

Innovationskritiska mineraler och gruvindustrins konkurrenskraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att regeringen bör åter­komma med ett nytt lagförslag som inte hämmar möjligheten att ut­vinna viktiga och in­novationskritiska mineraler och som värnar den svenska gruvin­dustrins konkurrenskraft. Utskottet hänvisar bl.a. till att regeringen i propositionen har meddelat att en mer omfattande ut­värdering av de föreslagna lagändringarna i förhållande till ut­vin­ning av innova­tions­kritiska metaller och mineraler ska genom­­ras senast efter fem år.

Jämför reservation 2 (M, L).

Motionen

I kommittémotion 2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD) betonas vikten av att värna miljön och en hållbar utveckling, samtidigt som den eko­nomiska utvecklingen i form av konkurrenskraft och möjliggörande av inno­vationer också måste beaktas. Enligt motionärerna är det viktigt att mil­­arbetet och näringsklimatet går hand i hand. Utöver det som har refererats från mo­tionen tidigare i betänkandet om att förslagen i pro­posi­tio­nen bör av­slås vill motionärerna att riksdagen genom ett tillkänna­gi­van­de ska uppmana reger­ingen att återkomma med ett nytt lagförslag som inte häm­mar möjlig­heten att utvinna viktiga och innovations­kritiska mi­ne­raler och som värnar den svenska gruvindustrins konkurrenskraft (yrkan­de2).

Vissa kompletterande uppgifter

Kartläggning av metaller och mineraler för teknikinnovationer

Inom ramen för regeringens nyindustrialiseringsstrategi Smart industri har Till­växtanalys kartlagt behovet av metaller och mineraler för miljö- och tek­nik­innovationer. Tillväxtanalys redovisade uppdraget i slutet av november 2017 i rapporten Innovationskritiska metaller och mineral från brytning till pro­dukt – hur kan staten stödja utvecklingen? (Tillväxtanalys, rapport 2017:03). I rapporten be­skriver Tillväxtanalys det framtida behovet av innova­tions­kritiska metaller och mineraler. Vidare redovisas vad den svenska staten kan göra för att skapa bättre förutsättningar för att en hel produktionskedja, från utvinning av innova­tionskritiska metaller och mineraler till färdiga pro­dukter, ska kunna ut­veck­las i Sverige.

I Handlingsplan 2 för Smart industri som regeringen presenterade i de­cem­ber 2017 anges en ny åtgärd som benämns Ut­ökad insats för kart­lägg­ning av innovationskritiska metaller och mineraler samt stärkt efter­frå­gan på håll­bar utvinning. Det framgår vidare att medel tillförs för att växla upp arbetet med att identifiera mineraler och metaller som är nödvändiga för bl.a. miljö- och klimatomställningen. Tillgången till råvaror av hög kvalitet ska säker­ställas ge­nom ansvarsfull och miljömässigt hållbar utvin­ning från primära käl­lor och återvinning från sekundära källor (gruvav­fall).

Potentialen för att utvinna kritiska metaller och mineraler i Sverige

Regeringen har gett SGU i uppdrag att kartlägga Sveriges möjligheter att ut­vin­na sådana metaller och mineraler som krävs för tillverkning av nya miljö- och teknikinnovationer. Uppdraget innefattar kartläggning och kunskaps­upp­bygg­nad om både primära och sekundära källor av dessa metaller och mine­raler. Uppdraget delredovisades i februari 2018 och ska slutredovisas i decem­ber 2018. I anslutning till delredovisningen beslutade re­geringen om en sats­ning på 10 miljoner kronor för att fördjupa kartlägg­ningen i Bergslagen. Det hand­lar om att råvaror från primära och sekundära käl­lor i Bergslagen ska iden­tifieras och inventeras. SGU har också ett pågåen­de projekt med fördjupad kart­läggning i vissa s.k. nyckelområden som löper 2017–2018, där myndighe­ten satsar ca 15 miljoner kronor av sitt ordinarie anslag.

I delrapporteringen gjorde SGU bedömningen att det finns betydande geo­logisk potential för att hitta mineraliseringar med innovationskritiska me­taller och mineraler i Sverige, något som visas av att det redan i dag finns ett flertal kända malmberäknade fyndigheter där dessa metaller och mineraler ingår. Flera av dessa fyndigheter, och även andra intressanta prospekte­ringsobjekt, ligger utanför de klassiska malmförande regionerna i områden där tidigare prospek­tering varit mindre omfattande.

Noterbart är att uran inte är att betrakta som en innovationskritisk metall enligt Tillväxtanalys eller ett kritiskt mineral enligt SGU och att det inte heller finns med på EU:s lista över kritiska mineraler. Som tidigare har nämnts kan uran dock an­vändas för att indikera förekomst av andra mineraler eller metal­ler, in­klu­sive vissa innovationskritiska sådana.

Utskottets ställningstagande

Många tekniska innovationer innehåller metaller som kan vara mer eller mindre ovanliga. Det är inte bara hemelektronik som är beroende av dessa in­­satsvaror, utan även den miljö- och energitekniska utvecklingen vilar i många stycken på tillgång till metaller av olika slag. Flera av dessa – som ibland be­tecknas som innovationskritiska – förekommer i den svenska berg­grunden.

I motion 2017/18:4110 (M, L, KD) efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som inte häm­mar möjligheten att utvinna viktiga och innovationskritiska mineraler och som värnar den svenska industrins konkurrenskraft.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det inte framgår av motionen vad det efterfrågade nya lagförslaget mer konkret ska ta sikte på. Med tanke på att motionärerna i samma motion föreslår avslag på propositionen sluter sig dock utskottet till att det nya lagförslaget inte ska innehålla något förbud mot uran­brytning. Vad mo­tionärerna vill att förslaget ska omfatta i övrigt är dock oklart. Enbart av det sistnämnda skälet bör riksdagen avslå yrkandet.

Utskottet vill dock även passa på att påminna om att regeringen har vidtagit flera åtgärder som syftar till att kartlägga behovet av metaller och mineraler för miljö- och tek­nikinnovationer och möjligheterna att utvinna sådana me­tal­ler och mi­neraler i Sverige. I sammanhanget bör det också påminnas om att reger­ingen i den nu aktuella propositionen har redovisat avsikten att följa ut­veck­lingen av denna fråga i förhållande till de föreslagna aktuella lag­ändring­arna och vid behov överväga näringspolitiska åtgärder. Vidare anför reger­ingen att en mer omfattande utvärdering av de föreslagna lagändringarna i för­hållande till utvin­ning av innovationskritiska metaller och mineraler ska ge­nomföras senast efter fem år.

Med det anförda avstyrks motion 2017/18:4110 (M, L, KD) i den aktuella de­len.

Reservationer

1.

Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (M, SD, L)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Josef Fransson (SD), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Mattias Bäckström Johansson (SD), Maria Weimer (L) och Jessika Roswall (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:4096 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) och

2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD) yrkande 1 och

avslår proposition 2017/18:212 punkterna 1 och 2.

Ställningstagande

Uran är vanligt förekommande i den svenska berggrunden, och eftersom det är ett radioaktivt ämne är de regler som omgärdar uranutvinning av förklarliga skäl strikta. För att bryta uran i Sverige krävs tillstånd enligt tre separata lagar, och i en av dessa – miljöbalken – finns dessutom en lagfäst kommunal vetorätt mot uranbrytning. Uranutvinning har inte förekommit i Sverige sedan 1960-talet, och ingen har sedan dess heller ansökt om att få utvinna uran i Sverige. Utöver detta kan tilläggas att Lagrådet i sitt yttrande sa sig ha svårt att se vad förslaget i propositionen om ett uranutvinningsförbud skulle tillföra den regle­ring som redan finns. Vi instämmer med Lagrådet och flera tunga remissin­stanser som menar att dagens lagstiftning om brytning av uran är tillräcklig.

Vi anser också att den svenska gruvindustrin är välfungerande och ansvars­tagande. Redan i dag är gruvverksamhet förknippad med komplicerade och ut­dragna ansökningsprocesser som begränsar möjligheterna att etablera nya gruvor. Förslagen i propositionen skulle sannolikt bidra till att försvaga den svenska gruvindustrins konkurrenskraft. Att plötsligt ändra regelverket genom att förbjuda ett mineral kommer även att skada Sveriges internationella rykte som gruvnation. Det skapar dessutom en politisk osäkerhet för de företag som redan är etablerade här samt äventyrar potentiella etableringar i Sverige. Ett uranutvinningsförbud riskerar också att försvåra prospektering efter och ut­vin­ning av innovationskritiska mineraler.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen avslår proposition 2017/18:212.

2.

Innovationskritiska mineraler och gruvindustrins konkurrenskraft, punkt 2 (M, L)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Maria Weimer (L) och Jessika Roswall (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD) yrkande 2.

Ställningstagande

Innovationskritiska metaller och mineraler kommer att bli allt viktigare i sam­hället eftersom tillgången på dessa är avgörande för att mo­derna energi-, miljö- och teknikinnovationer ska fungera. Uran förekommer inte sällan tillsammans med sällsynta jordarts­metaller och me­tal­ler som används vid batteri­till­verk­ning. Uran används därför ofta som vägvisare för att hitta dessa och andra in­no­vationskritiska metaller och mineraler. Att förbjuda utvin­ning av uran skul­le allvarligt för­sämra möjlighe­terna att prospektera efter och ut­vinna dessa vik­tiga ämnen.

Eftersom lagförslagets effekter på den even­tu­ella bryt­ningen av sådana innova­tions­kritiska mineraler som är associerade med uran är otillräckligt ut­redda är det svårt att bedöma om vissa prospek­terings­åt­gär­der är tillåtna eller inte. För att inte riskera att bryta mot svensk lag är det rim­ligt att anta att po­tentiella prospektörer därför väljer andra län­der för sin prospek­tering.

Den svenska gruvindustrin är en välfungerande och ansvarstagande bransch som är viktig för jobben och för den svenska ekonomin. Redan idag är gruv­verksamhet förknippad med komplicerade och utdragna ansök­nings­pro­cesser som begränsar möjligheten att etablera nya gruvor. Ett förbud mot uran­bryt­ning skulle ytterligare försämra möjligheterna att få tillstånd för gruv­verk­sam­het som inkluderar utvinning av innovationskritiska metaller och sådana me­taller som an­vänds för batteritillverkning. Förslagen i proposi­tionen kom­mer därför san­no­likt att bi­dra till en försvagning av den svenska gruv­in­du­strins kon­kur­renskraft.

Med hänvisning till det anförda anser vi, i likhet med vad som föreslås i motion 2017/18:4110 (M, L, KD), att riksdagen genom ett tillkännagivande bör uppmana regeringen att återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som värnar möjligheten att utvinna viktiga och innovationskritiska mineraler och därmed även den svenska gruvindu­strins konkurrenskraft. Motionen till­styrks i den aktuella delen.

Särskilda yttranden

1.

Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (SD)

Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD) anför:

Utöver det vi anför i reservationen vill vi lyfta fram uranets centrala roll som insatsvara för den svenska elproduktionen. Sverige har i dag en stor andel kärn­kraft i sin elproduktion – drygt 40 procent – och kärnkraften kommer att vara en bärande kraft­produktionskälla under åtskilliga decennier till, och då alldeles oavsett de ener­gipolitiska överenskommelser som har slutits mellan vissa riksdagspartier un­der de senaste åren. Kärnkraftens fundamentala roll i den svenska energimixen gör helt enkelt att Sverige har ett behov av uran. Att i det läget förbjuda utvinning av uran i vårt land för att istället förlita oss på uranbrytning någon annanstans är enligt vår uppfattning både principiellt och moraliskt fel. Den rimliga po­sitionen för ett kärnkraftsland är den som lag­stiftningen bygger på idag, dvs. att under kontrollerade former tillåta pros­pektering efter och brytning av uran i Sverige. De eventuella miljö- och häl­sorisker som kan förknippas med uran­utvinning försvinner inte bara för att den sker någon annanstans i världen och då kanske dessutom i länder där miljö-, arbetsmiljö- och hälsoskydds­lagstiftningen är undermålig.

Det finns även energipolitiska beredskapsargument som måste beaktas. Vi anser att det är viktigt att en nation har kontroll över sin energiförsörjning, och vi förespråkar därför en hög grad av självförsörjning. I dagsläget har Sverige inga problem att importera tillräckligt med uran, men man får inte glömma bort att uran kan betraktas som en strategisk vara. Vi menar bl.a. att en till­gångsstörning på uranmarknaden inte kan uteslutas vid en framtida handels­konflikt. Detta är än­nu ett skäl till att inte avstå möjligheterna till en framtida inhemsk uran­brytning.

2.

Förbud mot uranutvinning, punkt 1 (C)

Helena Lindahl (C) anför:

Jag har valt att ställa mig bakom förslagen i propositionen om ett förbud mot uranutvinning eftersom sådan utvinning innebär betydande miljö- och hälso­ris­ker. Jag vill dock samtidigt understryka vikten av att detta förbud inte med­för negativa konsekvenser för gruvnäringen i Sverige. Denna näring är väldigt betydelsefull för tillväxten och jobben, och då inte minst på lands­bygden.

Det är enligt min uppfattning centralt att förbudet inte försvårar utvinningen av andra viktiga mineraler än just uran. Uranets egenskaper måste exempelvis kunna användas även fortsättningsvis i samband med prospektering efter andra utvinningsvärda mineraler så länge de metoder som används inte äventyrar miljön eller människors hälsa. Det vore olyckligt om förbudet på något sätt begränsar möjligheterna att eftersöka och utvinna sådana metaller och mine­raler som kan vara nödvändiga för en grön omställning.

Jag kan konstatera att dessa frågor beaktas i propositionen, men vill ändå tyd­ligt understryka vikten av att det föreslagna förbudet följs upp och utvär­de­ras utifrån dessa perspektiv för att säkerställa att annan betydelsefull mine­ral­utvinning inte hämmas. Det är också min uppfattning att regeringen bör se över processen för tillståndsprövningar inom gruvnäringen som helhet för att förenkla för gruvföretagen. Jag och Centerpartiet avser att återkomma med för­slag som har den inriktningen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2017/18:212 Förbud mot utvinning av uran:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).

Följdmotionerna

2017/18:4096 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD):

Riksdagen avslår proposition 2017/18:212 Förbud mot utvinning av uran.

2017/18:4110 av Lars Hjälmered m.fl. (M, L, KD):

1.Riksdagen avslår propositionen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett nytt lagförslag som värnar möjligheten att utvinna viktiga och innovationskritiska mineraler och värnar den svenska gruvindustrins konkurrenskraft, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag