Förbättrat stöd till företag med anledning av coronapandemins konsekvenser

Anf. 1 Åsa Westlund (S)

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande nummer 27 om förbättrat stöd till företag med anledning av coronapandemins konsekvenser. Jag är glad över att det är ett enigt utskott som i dag föreslår ett tillkännagivande till regeringen. Det avspeglar att vi vill samma sak, nämligen förbättra stödet till de i grunden livskraftiga företag som drabbats av pandemin - inte minst företag inom kontaktnära branscher.

Coronapandemin har slagit hårt mot hela samhället. Jag tänker i första hand på alla som har drabbats av sjukdomen - på alla som förlorat en vän, en mormor eller någon annan i sin närhet. Jag tänker på alla som själva har varit sjuka. Jag vet att det är tråkigt för oss alla, inte minst nu när sommaren står inför dörren med alla trevliga aktiviteter som brukar äga rum i maj och juni, men vi måste fortsätta hålla i och hålla ut in i det sista. Håll avstånd! Jobba hemifrån om du kan! Tillsammans måste vi fortsätta, för vi vet att det fortfarande räddar liv.

Pandemin har inte bara varit en hälsokris. Förra året upplevde världsekonomin sitt värsta fall sedan andra världskriget. Jag tror att vi är flera som minns hur osäkert läget var i mars förra året. Många branscher och företag såg sina intäkter vika från en dag till en annan. Vad skulle politiken göra? Hur djup skulle krisen bli? Framför allt ställde sig nog många frågan: Kommer jag att kunna behålla mitt jobb, och vad händer om jag inte kan det?

Herr talman! I mars förra året lade regeringen fram sin första ändringsbudget med anledning av coronapandemin, och på den vägen har det fortsatt. Totalt har vi här i kammaren debatterat 18 ändringsbudgetar utöver vårbudget och höstbudget. Totalt handlar det om krisåtgärder på över 400 miljarder kronor. Det är faktiskt historiskt.

Tack vare en ansvarsfull politik kunde vi gå in i den här krisen med 100 000 fler anställda i välfärden och väldigt starka statsfinanser. Vår gemensamma ekonomiska styrka har kunnat användas för att rädda liv, jobb och välfärd.

Vi har skjutit till stora resurser till sjukvården för att pengar inte ska stå i vägen för kampen mot viruset. Vi har infört ersättning till riskgrupper, tillfälligt slopad karensdag och slopat krav på läkarintyg för att underlätta för människor att stanna hemma. Men vi har också tagit fram krisåtgärder för att värna jobb och företag, och vi har höjt a-kassan för dem som trots allt förlorat jobbet under den här krisen.

Coronapandemin slog ju till väldigt snabbt, och vi gjorde alla analysen att det var viktigt att få stöd till jobb och företag på plats snabbt - viktigare än att allt blev till hundra procent rätt från början. Många av företagsstöden fanns inte alls före coronapandemin, och processer som vanligtvis tar flera år har kortats till månader och veckor för att stöden snabbt ska komma på plats.

Stöden har också gjort stor skillnad. Aldrig tidigare har svenska skattebetalare räddat så många jobb inom privat sektor. Bara förra veckan konstaterade Finanspolitiska rådet att riksdag och regering överlag har gjort ett bra jobb med att snabbt få ut effektiva stödåtgärder för att tackla den ekonomiska krisen.

Men alla stöd har inte varit perfekta. De har också behövt justeras efter hand. Justeringarna kritiseras av Finanspolitiska rådet för att de har gjort det svårare för företagen att förstå systemen. Men politiskt har vi varit överens om att försöka justera i systemen så att de ska bli så rättvisa för företagen som möjligt. I finansutskottet har partierna tillsammans tagit beslut om både att sänka anståndsräntan och att företag inte ska kunna ta emot stöd för korttidsarbete och samtidigt göra aktieutdelningar.

Herr talman! I dag föreslår vi alltså ett tillkännagivande till regeringen om att förbättra stöden till krisande företag. Det skulle till exempel kunna handla om att se över om lönekostnader kan täckas av definitionen av fasta kostnader inom ramen för EU:s statsstödsregler eller om det är möjligt att utvidga definitionen av täckningsbidraget så att fler kostnader beaktas vid beräkningen av berättigandet till stöd. När regeringen ska göra detta är det samtidigt viktigt att eventuella ändringar inte leder till att företagare får vänta väldigt mycket längre på stöd.

Jag vet att många företagare blev överraskade och arga när omställningsstödets beräkningsgrund ändrades till att grunda sig på täckningsbidraget. Förändringen berodde på att EU inte vill godkänna statsstöd som skulle kunna gå till företag som går med vinst. De här nya beskeden från EU-kommissionen har varit gynnsamma för en del företag men drabbat andra som räknat med att få stöd.

Dessutom har långa handläggningstider skapat frustration hos och drabbat många företagare, samtidigt som vi vet att många statliga tjänstemän gjort sitt yttersta för att få system för snabb och korrekt handläggning på plats så fort som möjligt.

Regeringen har jobbat kontinuerligt med att se över stöden och korta handläggningstiderna genom att skjuta till resurser och omfördela personal. Nu ser vi också att handläggningstiderna blir kortare, och det gläder mig att krisstödet kommer ut till dem som behöver det.

Herr talman! Stöden ska betalas ut fort. Men det är inte alltid så enkelt som oppositionen får det att låta.

Vi vet att majoriteten av dem som söker stöden är seriösa och ärliga företagare. Men vi vet också att system med bristande kontroll där det finns mycket pengar att hämta för den som är beredd att fuska lätt lockar till sig både lycksökare och organiserad brottslighet.

För oss socialdemokrater är det viktigt att skattebetalarnas pengar går till rätt saker och inte hamnar i fel fickor.

Också i övrigt tar det helt enkelt längre tid att faktiskt göra och genomföra saker än att säga att de ska göras.

Herr talman! Det ekonomiska läget är fortfarande allvarligt, men vi ser nu ljuset i tunneln. Förra veckan fick vi rapporter om att Sverige nu är bland de bästa på att vaccinera i EU. Det gläder mig. Allt fler av oss får nu äntligen krama en efterlängtad morfar, farmor eller vän. Själv hoppas jag få min första vaccindos i slutet av den här veckan.

Inte bara får vi möjlighet att träffa nära och kära igen tack vare vaccinet. Vaccinet är också vägen ut ur den ekonomiska krisen, för varje dos är också en injektion i ekonomin - en dos för fler jobb.

Men som sagt, krisen är inte över. Vi fortsätter hålla i och hålla ut för varandra, för vi vet att det räddar liv. Men snart hoppas jag att vi kan återgå till något mer normala omständigheter.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 2 Elisabeth Svantesson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Det är inte alltid jag håller med Stefan Löfven, och det är inte alltid jag gör precis som han säger. Men under den här krisen har statsministern många gånger sagt: Håll i, håll ut, håll avstånd! Och det har många av oss gjort.

Vi moderater har också tagit det där med att hålla i och hålla ut på extra stort allvar i finansutskottet, av den enkla anledningen att vi har sett att det under den här krisen är så många företag och anställda som drabbats hårt och inte riktigt fått den hjälp och det stöd som de behöver - därav denna debatt och det beslut vi ska fatta i dag.

För även om ekonomin på många sätt går rätt bra nu - många företag går bra, och exporterande företag upplever en stark global efterfrågan - är det många företag, särskilt i tjänstesektorn och servicenäringen, som har det mycket tufft. Om man gick på reservhjulen förra våren gick man på fälgarna i höstas, och nu är man snart nere på marken, helt enkelt.

Herr talman! Jag är väldigt ödmjuk inför det faktum att det kan vara svårt att orientera sig i en kris. Ingen av oss visste i mars förra året vad som väntade. Jag tycker att riksdag och regering i mars och april förra året ändå lyckades att med väldigt bra tempo och samarbete få de viktiga krisstöden på plats. Jag tycker faktiskt att svensk politik visade sig från sin allra bästa sida.

Men efter några månader hände någonting, herr talman. Trots att pandemin fortsatte och väldigt många företag upplevde en tuff situation var det som att regeringen inte förstod att allt inte fungerade som det skulle.

Ett exempel är att Moderaterna och övriga oppositionen i juni förra året fick ihop hela riksdagen, som fattade beslut om att stöd även skulle nå fram till enskilda näringsidkare. Speciellt många kvinnor som driver enskild firma i tjänstesektorn kunde inte ta emot stöd. Lönearbetande företagare, som hade belånat hus och hem, mötte en tuff situation. Där fick riksdagen ta ansvar när regeringen inte gjorde jobbet.

Sommaren kom, och många av statsråden gick på semester mitt i krisen. När vi kom tillbaka verkade det som att regeringen och även stödpartierna hade tänkt: Nu kommer vändningen. Man såg ingen andra våg och förberedde inte för det trots att det borde ha varit ett relevant scenario. Så när den andra vågen väl slog till och restriktionerna skärptes igen och många företag fick det tufft hade man inte arbetat med de stöd som fanns. Man hade inte justerat, förbättrat eller sett till att de skulle bli mer träffsäkra. Återigen fick alltså riksdagen göra jobbet, och oppositionen här i riksdagen har tagit ett stort ansvar för detta.

Det är särskilt på tre områden som vi ser att saker och ting inte fungerar som de ska. Det första är, som ordföranden också var inne på, de långa handläggningstiderna. Det är inte rimligt att en liten företagare som har blivit lovad stöd får vänta sex, sju eller åtta månader på att ens få sin ansökan prövad - mitt i en pandemi.

Det andra problemet, som också nämndes tidigare, är fusk och bedrägerier. Vi vet att det finns företag som använder särskilt korttidspermitteringsstödet på ett helt felaktigt sätt och försöker roffa åt sig av skattebetalarnas pengar - mitt i en pandemi.

Det tredje problemet, herr talman, är att stöden fortfarande inte är tillräckligt träffsäkra. De har inte anpassats under det här året efter den situation som särskilt många små företag har.

Moderaterna har lagt fram förslag för att åtgärda dessa tre problem. Vi har väntat på regeringen i månad efter månad, men när man inte gör något tar vi saken i egna händer och lägger fram förslag. Det är precis därför vi är här nu.

Låt mig bara säga det uppenbara om fusket och bedrägeriet. Det hade varit så enkelt för regeringen och januaripartierna att lägga in en straffbestämmelse i lagen om permitteringsstöd, som de gjorde för omställningsstödet, för att man inte skulle kunna fuska på det här sättet. Och människor som gör det skulle kunna dömas.

Med detta sagt är det inte därför vi är här i dag. I dag ska vi fatta beslut om att förbättra omställningsstödet till de allra mest drabbade.

Varför behövs då detta? För er som lyssnar på den här debatten blir det kanske tekniskt och lite krångligt. Jag ska förklara väldigt enkelt. En stor del av servicenäringen kan inte använda korttidspermitteringsstöd. Man kan inte skicka hem sin personal i tjänstesektorn. Ta en liten restaurang, till exempel. Man kan inte korttidspermittera den kanske enda kock man har för att det går lite knaggligt; då måste man stänga restaurangen. Om restaurangen ska vara öppen måste kocken vara kvar. Alltså kan man inte använda permitteringsstödet. Det kan man göra inom industrin eller på företag med många tjänstemän som jobbar åtta till fem.

Vi menar därför att det är fullt rimligt att vi nu förbättrar detta stöd så att man faktiskt kan få ta del av det. När det gäller omställningsstödet skulle man exempelvis kunna få räkna lönekostnader. Då kan dessa företag överleva.

Varför är detta så viktigt? Jo, därför att vi måste hålla i och hålla ut för de företag som har det allra tuffast. Det är de som kommer att bli hjälpta av detta förslag. Det här är alltså kärnan i varför omställningsstödet behöver göras om för att fungera bättre som krisstöd.

Herr talman! Under krisen, ända sedan mars förra året, har jag pratat med väldigt många företagare och anställda, från norr till söder och både stora och små. Under de senaste månaderna, egentligen sedan dagen före julafton, har jag pratat särskilt med några för att komma fram till just det här beslutet, som jag hade hoppats att regeringen skulle ta fram.

Jag vill just nu särskilt tacka Tareq Taylor och Niklas Ahlbom. Vi har haft många samtal för att se hur detta skulle kunna göras på bästa sätt och bli ett rimligt förslag. Jag vill också tacka Kastrullupprorets initiativtagare PG Nilsson, som har stått och skramlat med kastruller för att se till att vi ser en näring som har det tufft. Jag vill också tacka både Visita och Företagarna, som kom till utskottet och gav sina synpunkter på förslaget så att vi kunde justera för att det skulle bli så bra som möjligt.

Jag hoppas, herr talman, att besöksnäringen och servicesektorn ska kunna blomstra i sommar så att det inte ska behövas några stöd. Och jag hoppas att vaccineringen nu rullas ut och att det ska funka så att viruset helt enkelt inte tar nya vägar. Låt oss hoppas på det!

Men något jag har lärt mig av den här krisen är att man ska hoppas på det bästa men planera för det värsta. Det är just därför vi ska fatta beslut om det här krisstödet i dag. För om det blir så att pandemin fortsätter och det behövs vissa restriktioner måste dessa företag och anställda veta att vi inte överger dem utan gör precis som vi har sagt: Vi håller i och håller ut.

Slutligen, herr talman - när vi i dag befinner oss här i riksdagens lokaler pågår samtidigt pandemin. Den är inte över. Just här och nu kämpar människor för sina liv. Andra mår väldigt dåligt och saknar nära och kära som man har förlorat. Vårdpersonalen är uttröttad. De räddar liv, de vårdar och de hjälper. För alla deras skull måste vi fortsätta hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Dessutom behöver vi vaccinera oss när vi får tillfälle för att vi tillsammans ska kunna bekämpa detta virus, som har varit ett riktigt elände.

Anf. 3 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Efter en lång tid av pandemi är det en speciell känsla att titta i backspegeln och se den turbulenta tid vi har levt i. Det har varit en tid av väldigt mycket förändring för väldigt många människor - för oss som sitter i riksdagen men också för våra företagare, som har blivit tvungna att ställa om och göra allt som stått i deras makt för att försöka överleva en tuff tid.

Precis som mina kollegor tidigare har varit inne på har det varit en tid då stödpaket har lanserats. De flesta har varit bra, och de kom inledningsvis ut väldigt snabbt.

En del saker har varit mindre bra. Där har oppositionen varit tvungen att jobba och stå på tå för att helt enkelt korrigera och se till att de stöd som lanseras ska nå rätt målgrupp.

Vi sverigedemokrater har lagt fram ett par initiativ i finansutskottet för att komma till rätta med en del av dessa saker. Ett exempel är enskilda företagare som drabbades under våren och sedan under hösten, under den andra vågen, inte kunde ta del av stödet eftersom de hade gått på a-kassa under våren. Det slog hårt mot enskilda företag. Vi lade fram ett initiativ om detta som sedermera blev verklighet, vilket vi är tacksamma för.

Vi har också jämförelsemånaden för korttidspermitteringen. Där var det aktiebolag som permitterade sin personal under våren och senare blev tvungna att varsla. När man sedan anställde ny personal under sommaren och den andra vågen slog till fick man inte möjlighet att utnyttja stödet eftersom man var tvungen att byta jämförelsemånad. Det såg vi som mycket problematiskt.

Det vi har samlats för att diskutera här i dag är förändringen av omställningsstödet, som till viss del har inneburit en förbättring av stödet, men det är också en hel del företag som har drabbats av förändringen.

Jag lät riksdagens utredningstjänst ta reda på hur många företag som faktiskt har drabbats. Det visade sig att det var ungefär 4 000 företag. Det är ungefär lika många som faktiskt har gynnats av de nya reglerna, vilket i sig är positivt.

Men problemet med allt det som vi diskuterar här i dag är kommunikationen från regeringen när man skulle lansera det som jag väljer att kalla för det nya omställningsstödet. När man förändrar parametrarna i omställningsstödet är det inte längre en förlängning av stödet utan en förändring av det. Företag som gjorde allting rätt under våren och sommaren - de drog ned sina kostnader och gjorde allt man ska för att få verksamheten att överleva - kunde sedan inte ta del av stödet på grund av den nya parametern.

Företag hörde i panik av sig till mig efter att kommissionen kom med den nya förändringen den 16 februari. Ministrarna Magdalena Andersson och Per Bolund gick ut i en presskonferens den 25 januari där man uppmanade företag som hade en svår situation med likvida medel att ta lån för att klara sig. En del av dessa företag tog lån, precis som statsråden hade uppmanat dem till. Men när sedan förlängningen av stöden lanserades visade det sig att de företagen inte kunde ta del av stöden, vilket blev ett enormt problem.

Jag fick reda på att departementet den 27 januari kallade en rad olika medlemsorganisationer till ett möte där man just aviserade dessa förändringar. Medlemsorganisationerna efterfrågade en konsekvensanalys om vad det hela skulle innebära för de företag som drabbas. Regeringen ville inte göra någon sådan, och två dagar senare gick man alltså ut med löften i en presskonferens. Detta innebär att regeringen faktiskt visste om att det skulle drabba företag.

Det var 4 000 företag, och en del av dem stod med skulder och med brutna löften från regeringen. Det var detta som fick mig att reagera och också initialt att lägga fram ett initiativ i finansutskottet för att komma till rätta med problemen.

För att understryka vad jag menar har jag tagit fram några citat från den pressträff som hölls. Statsrådet Per Bolund sa: Vi ger besked om att vi förlänger omställningsstödet. Han så också: Det finns en trygghet i att vi vet att pengarna kommer att komma ut. Det gör också att företagen kan, om de har akuta likvida problem, gå till banken och låna pengar och vara trygga med att det kommer ut pengar senare.

Och Magdalena Andersson sa: Budskapet är tydligt - håll ut, håll i, pengar och räddning är på väg.

Efter att ha talat med dessa företagare, som i sin tur kontaktat jurister, menar man från juridikens sida - jag är själv inte jurist, så jag vet inte - att detta är att klassa som ett bedrägligt beteende. Om jag som företagare hade gjort precis på samma sätt mot en annan part hade jag blivit åtalad för det.

I det här fallet har man gått ut och lovat saker som man inte har hållit. Det anser jag vara ett stort problem.

För oss i Sverigedemokraterna spelar det kanske mindre roll vem som tar äran för de förslag som faktiskt vinner gehör i utskottet. I svensk politik är budbäraren ofta viktigare än budskapet. Men det viktiga är som sagt att de företag som har drabbats av förändringen nu får de stöd som de har rätt till. Därför är jag glad över att vi har hittat en gemensam hållning i detta förslag från utskottets sida, så att vi faktiskt kan börja arbeta med detta praktiskt.

Anf. 4 Emil Källström (C)

Herr talman! Det är påtagligt hur ledamöterna i denna debatt verkligen gör sitt yttersta för att åstadkomma någon form av meningsskiljaktighet när vi alltså debatterar ett betänkande där vi är helt och hållet eniga.

För egen del vill jag ta fasta på detta. Alla åtta partier i finansutskottet, från vänster till höger, går gemensamt fram och säger att stöden om möjligt behöver förbättras och förstärkas för att rädda så många jobb och företag som möjligt. Detta är förhoppningsvis ett av de sista stegen under en ganska lång resa av bekämpning av coronapandemin och dess ekonomiska konsekvenser.

Precis som tidigare talare har sagt var det väldigt mycket aktivitet i riksdag och regering för att snabbt få stöden på plats. Ledorden var initialt: Bättre okej och snabbt än perfekt och långt senare. Under våren var det också febril aktivitet hos berörda myndigheter för att få ut pengar i systemet, säkra upp jobb och företag och skapa ett lugn i en svensk ekonomi som bitvis var i det närmaste i panik under några dagar och veckor.

Det första jobbet under förra våren lyckades hyfsat, tycker jag. Det finns alltid saker man i efterhand ser att man skulle ha gjort bättre, men det var en ordentlig aktivitet, och många problem löstes på vägen.

Det är också uppenbart att man under sommaren och hösten invaggades i ett annat lugn, ett bedrägligt lugn i den politiska processen och det politiska arbetet som inte på något sätt motsvarades av ett lugn ute i den svenska ekonomin. Väldigt många företag arbetade stenhårt för att överleva. Samtidigt var det så att det som under våren hade gått snabbt tog längre tid. Processerna drog ut på tiden, och det var inte samma tempo i utbetalningarna. Det är något som vi i denna kammare - i alla partier, men kanske särskilt i några som är mer företagarnära - reagerade på och sa: Så här får det inte gå till!

Riksdagen har nu i ett antal steg puttat regeringen framför sig och sagt att vi måste leverera bättre. Stödsystemen måste bli träffsäkrare och starkare, och de måste förlängas och förstärkas, vilket nu har skett i ett antal steg.

Det vi i dag fattar beslut om är att omställningsstödet om möjligt ska förstärkas genom att man för in fler kostnader i det som räknas som fasta kostnader och att man helt enkelt skapar ett starkare och rakare system för de företag, inte minst i servicesektorn, som inte riktigt har känt sig hemma i de senaste förändringarna.

Nu har vi gott hopp om att detta också blir godkänt i EU-kommissionen och att ett starkare och mer träffsäkert system kan vara gällande fram till dess att coronapandemins olika stöd kan fasas ut, då vi är igång med vaccineringarna och kan få en bortre parentes på detta tuffa skede i svenskt samhällsliv och svensk ekonomi.

Parallellt med att vi har diskuterat de här frågorna och nu kommit fram till beslut har också besked getts om att dessa stöd - alltså omställningsstöd, korttidspermitteringar och mycket annat - kommer att förlängas fram till åtminstone den 30 september.

Det tycker jag är ett bra besked. Det innebär att de branscher som fortfarande har det väldigt tufft och som är oroliga för vad sommaren och hösten kommer att innebära kan gå in i denna period med vetskap om att stödsystemen kommer att finnas på plats åtminstone långt in på hösten.

Det har långt ifrån alltid varit så att dessa besked har getts med den här typen av framförhållning. Jag är glad att vi har kunnat landa där. De olika stödsystem som vi nu diskuterar är omställningsstöd, omsättningsstöd för enskilda, korttidspermittering och många andra. De blir alltså alla förlängda fram till den sista september. Det är ett bra besked att ha när man gör sin planering för sommaren och hösten.

Herr talman! Förhoppningen är givetvis att vi nu är i något av de sista kapitlen i denna krisbekämpning, men det är inte på något sätt självklart att det är så. Någon sa här tidigare att han inte var jurist. Jag är ingen virolog eller smittskyddsläkare. Men nog kan jag som hobbyvirolog gå runt och fundera på vad som skulle hända om det skulle komma nya typer av mutationer och så vidare. Det finns ju uppenbara riskfaktorer som vi måste ha möjlighet att ta höjd för. Och i ett sådant scenario handlar det om att vara beredd att göra ytterligare saker, förlänga stöden ytterligare och hela tiden följa utvecklingen för att på bästa sätt kunna freda jobb, företag och annat vi vill ha mer av i samhället.

Då är det värdefullt att konstatera att trots ett år av akut krispolitik står Sverige mycket starkt när det gäller nivån på statsskulden och när det gäller styrkan i de offentliga finanserna. Vi har alltså muskler att agera om krisen skulle bli ännu mer långdragen än vad vi kanske hoppas och tror.

Den tryggheten tycker jag att vi ska känna när vi nu fattar ytterligare beslut. I dag handlar det alltså om att förstärka omställningsstödet. Tidigare har det aviserats att det förlängs. Krispolitiken fortsätter. Vi hoppas att detta är bland det sista vi gör i den akuta krisbekämpningen, men Sverige har muskler att agera om så skulle krävas.

Anf. 5 Ilona Szatmari Waldau (V)

Herr talman! Åsa Westlund påminde om hur många gånger riksdagen debatterat de här frågorna, men jag hade tappat räkningen på hur många gånger vi diskuterat ändringsbudgetar och uppdrag till regeringen om att återkomma med ytterligare coronastöd eller göra förändringar i befintliga.

När det gäller en del av dessa stöd har det varit initiativ från Vänsterpartiet. Det gäller till exempel omsättningsstöd, a-kassa för enskilda näringsidkare, utdelningsförbud och så vidare. Många förslag har vi tagit fram tillsammans med andra partier. Utskottet har haft och har ett gott samarbete.

Men Vänsterpartiet har också drivit på förbättringar för löntagarna och inte bara för företagen. Det är företagen och jobben vi räddar genom de stöd vi beslutar om. Jobben är det som måste stå i fokus när vi beslutar om stöd. Den massarbetslöshet som vi ser i Sverige i dag måste vända, och för det krävs många åtgärder. Bland annat krävs det att vi återigen inför en arbetsförmedling som verkar i våra kommuner, inte minst i kommuner där arbetslösheten är skyhög. Det är en skam för Sverige att vi har den arbetslöshet vi har. Här krävs betydligt större satsningar än vad regeringen hittills har mäktat med.

Men samtidigt som vi arbetar för att rädda jobben och rädda företagen är det andra som utnyttjar systemet.

Detta är röster från personer som jobbat på företag som fuskat med permitteringsstödet:

"Vi har jobbat som vanligt men vi har bokfört två böcker, en för Tillväxtverket och en för hur vi har jobbat. Detta är ett fusk utan dess like och Tillväxtverket måste utreda det."

"Cheferna uppmanade oss att visa framfötterna och jobba på som vanligt för att ha en chans att bli återanställd. Vi körde på som vanligt, men tidsrapporterade som att vi jobbat tre timmar."

I februari hade det inkommit 1 700 anmälningar till Tillväxtverket om fusk med coronastöd, huvudsakligen permitteringsstödet. 240 företag hade vid samma tidpunkt anmälts för fusk med omställningsstöd. Ekobrottsmyndigheten granskar just nu cirka 100 företag för ekobrott kopplat till pandemistödet.

När företag fuskar med de statliga stöden drabbar det de anställda, oss skattebetalare som bidrar till stöden och inte minst de ärliga och kämpande företagarna. När andra fuskar blir granskningarna fler, och fler uppgifter måste lämnas till den som betalar ut stödet. Hederliga företagare får vänta längre, och några ger upp. I det här betänkandet påpekar vi att regeringen måste beakta vikten av att stöd utbetalas snabbt just för att hederliga företagare kommer i kläm.

Men det fungerar inte om stödet betalas ut för snabbt och granskningen måste ske efteråt. Jag har sympati för ambitionen att det skulle kunna fungera så, men tyvärr gynnar det bara den ekonomiska brottsligheten och gör det lättare att komma över coronastöd oärligt. Oärliga företagare kommer inte att betala tillbaka. Det har vi redan sett. Det är tråkigt men sant att ett fåtal oärliga förstör för många företagare och skadar vår tillit.

Pensionärerna, lärarna, kassabiträdena, undersköterskorna och busschaufförerna betalar inte skatt för att stödja fusk med bidragsstödet. De förväntar sig att deras skattemedel används på ett bra sätt.

Företag som inte fuskar men som utnyttjar reglerna till sin fördel är de som tog emot stöd förra året och som gör utdelningar i år. Volvos ledning fick ta emot 118 miljoner kronor i bonusar samtidigt som bolaget fick 1,2 miljarder kronor i statligt krisstöd 2020. Utdelningen i år beräknas landa på någonstans mellan 20 och 30 miljarder. Sandvik tog emot permitteringsstöd 2020 och gör utdelningar 2021. Vd:n för Scandic har jobbat så hårt med att permittera de anställda nu när kedjan knappt haft några gäster att han behövde en löneförhöjning på 30 procent för att kompensera för den minskade bonusen.

Under pandemin har klyftorna ökat. Börsen har stigit medan arbetslösheten har skenat. Medan några knappt får vardagen att gå ihop berikar sig andra på coronastöden och pandemin.

Omsorgsbolaget Attendo har fått kritik för att de inte hållit isär friska och covidsjuka boende och har ljugit om det för anhöriga. Anställda som vittnat om missförhållandena har utsatts för repressalier. Ledningen har däremot fått miljonbonusar trots statligt stöd.

Många företag har som sagt passat på att sko sig på coronapandemin och de statliga stöden. Andra företagare sliter med att överleva. Därför är det viktigt att vidta åtgärder för att förbättra stöd till företag som drabbas av pandemins konsekvenser, vilket vi gör med det här betänkandet. Men samtidigt är det viktigt att vi täpper till möjligheten för företag att ta emot stöd och betala ut bonusar och göra utdelningar. Det är för mig en gåta att samtliga partier tycker att det är okej med de utdelningar och bonusar som har gjorts och getts av Attendo, Volvo, Sandvik med flera och att de har sagt nej till Vänsterpartiets förslag om tuffare regler.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet för att vi ska kunna stödja fler företag och rädda fler jobb.

Anf. 6 Jakob Forssmed (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag är glad över att detta kommer på plats, även om det är i elfte timmen.

Under lång tid har vi sett att stöden till anställda och företag har fungerat olika väl under pandemin, beroende på i vilken bransch och i vilka sammanhang man arbetar eller driver företag. Det har vi känt till under lång tid. Det är flera som har påtalat detta. Jag har i över ett års tid påtalat hur anställda i vissa branscher inte alls har haft samma stöd och möjligheter att behålla sina anställningar som anställda i andra branscher. Lite grann har det varit som om ju längre ifrån traditionell tillverkningsindustri och ju mindre företag man varit, desto sämre anpassade och sämre fungerande har också stödåtgärderna varit under pandemin. Då är det de företag i tjänstesektorn som sysslar med restaurangverksamhet, kaféverksamhet, hotellverksamhet och persontransporter som har lidit mest och mest utdraget under pandemin som också har haft de sämst anpassade stöden.

Dagens betänkande gör något åt detta. Man påpekar behovet av att bättre svara upp mot de här företagens behov och att se till att arbetskraftskostnader i större utsträckning kan omfattas av omställningsstödet. Detta är väldigt bra och viktigt.

Herr talman! De anställda i de här sektorerna har haft ett sämre stöd. Jag har många gånger talat om hur permitteringsstödet inte har omfattat de tillfälligt anställda personerna. Snarare har det varit så att regelverket kring permitteringsstödet faktiskt har drivit ut tillfälligt anställd personal i arbetslöshet, eftersom krav har ställts på att tillfälligt anställd personal behöver sägas upp för att företaget ska kunna få del av det statliga permitteringsstödet.

Det är inte bara jag som säger detta, utan det här har även påtalats av Finanspolitiska rådet, som konstaterar att regeringens politik med stödet för korttidsarbete i princip inte har omfattat tidsbegränsat anställda. Finanspolitiska rådet konstaterar i sin utvärdering av finanspolitiken att "andelen tidsbegränsat anställda inom hotell- och restaurangbranschen översteg 40 procent i mars 2020. Motsvarande siffra inom tillverkningsindustrin var mindre än 10 procent. Denna skillnad har sannolikt inneburit att personer inom hotell- och restaurangbranschen i högre grad har förlorat sina arbeten."

Herr talman! Man kan förstås ifrågasätta varför det ska vara så många tidsbegränsade anställningar inom restaurangbranschen. Men i en kris har personerna de anställningar de har, och då har dessa personer varit särskilt utsatta eftersom krisstödet inte har funnits där för dem på samma sätt som det har funnits för andra anställda.

Även för företagen i de här branscherna har stöden fungerat sämre. Det har varit en orimlig diskrepans mellan dem som har varit partiellt nedstängda och helt nedstängda. Om de skulle bli helt nedstängda hade de fått ett mycket omfattande krisstöd, men eftersom de bara är partiellt nedstängda utifrån alkoholregler, regler om bordsservering, hur stora sällskapen får vara, öppettider och så vidare har man inte åtnjutit det större stödet. Den här skillnaden har varit för stor.

Dessutom är det så, precis som tidigare talare har påpekat, att permitteringsstödet inte kan användas för branscher och verksamheter som trots allt försöker att hålla sin verksamhet igång. Dels får man högre timkostnad per arbetad timme som personal finns kvar, dels behöver man ha en viss bemanning för att kunna hålla verksamheten öppen. Detta har lett till stora problem för de här företagen.

Vi har från Kristdemokraternas sida vid ett antal tillfällen försökt att lyfta fram olika lösningar för att minska de här företagens arbetskraftskostnader genom krisen i form av förbättrat permitteringsstöd men också genom sänkta arbetsgivaravgifter för kontaktbranscherna. Det har inte vunnit gehör, men jag är glad att det här förslaget, som kommer från Moderaterna, har vunnit gehör. Tack för att ni väckte det här initiativet i finansutskottet! Vi kristdemokrater gjorde naturligtvis snabbt gemensam sak med det eftersom det siktar på samma problem, nämligen att få en större del av företagens arbetskraftskostnader täckta inom ramen för omställningsstödet.

Jag vill också säga att de här problemen ju har varit kända under en lång tid och påtalats av partier i den här kammaren många gånger. Problemen påtalades också av myndigheter redan i mars 2020. Därefter har Tillväxtverket konstaterat att stöden har varit långt mer anpassade för tillverkningsindustrin än vad de har varit för restaurang, hotell, persontransport och så vidare, men trots detta har regeringen inte agerat.

Därför är det bra att riksdagen nu gör det och att partierna brett och i enighet tillsammans påtalar att de här stöden inte fungerar tillräckligt väl och därför behöver förändras.

Det är bra för alla de företagare som kämpar och sliter, som har gjort det under lång tid och som varje morgon har funderat på om de ska orka driva det här vidare en dag till. Jag vill också tacka alla som har hört av sig till mig och påtalat problemen med de här stöden - särskilt tack till Malte Rohlin på Välfärden i Malmö och många andra som har pekat på just bekymren med att få tillvaron att gå ihop när stöden inte är anpassade efter företagens verklighet.

Herr talman! Vi ska hålla i, vi ska hålla ut och vi ska klara oss igenom den här krisen så bra som det bara går. Några har klarat det sämre än andra beroende på pandemin men också beroende på hur stöden har varit utformade. Men nu riktar vi krav på att förändra i stöden så att de blir bättre anpassade. Det ökar förutsättningarna att kunna hålla ut för de här företagen och för att överleva och fortsätta att bidra med arbetstillfällen, med skattekronor till välfärden och med allt det som gör livet lite lättare att leva för oss andra.

Anf. 7 Mats Persson (L)

Herr talman och ärade ledamöter! Det är en väldigt viktig ändringsbudget som vi nu har på riksdagens bord. Det handlar om ytterligare ett stöd för att säkra att så många människor som möjligt i Sverige har ett jobb att gå till och för att säkra att de mindre företagen kan fortsätta och inte ska behöva gå i konkurs.

Pandemin har för många på arbetsmarknaden och för många av våra mindre företagare inneburit att man har det brutalt tufft. Det är brutalt tufft när människor inte längre kan gå på restaurang på samma sätt. När människor inte längre kan leva som vanligt drabbas naturligtvis vissa branscher hårt av den typen av restriktioner.

Herr talman! Mycket av det politiken har gjort har gått snabbt, varit kraftfullt och fått väldigt tydlig effekt. I Sverige har vi erfarenhet och en tradition av att från början veta ungefär hur den svenska industrin fungerar och vilken typ av politiska reformer som krävs under en kris för att industrin ska klara sig. Det som är nytt med den här krisen är att den, ekonomiskt sett, inte främst landar i industrin utan i branscher som detaljhandel, restaurang, hotell, taxinäring och så vidare som i normala fall inte är i den ekonomiska krisens epicentrum men som i den här krisen verkligen är det vi fokuserar på.

Det är klart att det ställer politiken inför nya frågor. Det går inte bara att damma av åtgärder eller reformer som fanns under finanskrisen och tillämpa dem under den här krisen, utan vi behöver under krisen utveckla, analysera och ta fram nya förslag som träffar just de här företagen och branscherna.

Om målsättningen är att så många människor som möjligt ska ha ett jobb att gå till måste vi också se kraften i tjänstesektorn. Vi måste se kraften i att ekonomin i dag hänger ihop på ett helt annat sätt än den gjorde tidigare. Tjänsteföretag och industriföretag är beroende av varandra, och servicenäringen är alltså en väldigt viktig del inte minst när det gäller hur våra stadskärnor ser ut. Inte minst är de mindre företagen också ofta en språngbräda in på arbetsmarknaden för dem som har svårt att ta sig in. Det är alltså viktigt för jobben att även de mindre företagen får de stöd de behöver.

Herr talman! Liberalerna har inte varit nöjda med hur de olika stödsystemen har fungerat i praktiken. Det har tagit för lång tid att få ut pengarna till företagen för att säkra jobben. Det har varit för mycket administration och byråkratiskt krångel som har stått i vägen för hårt arbetande människor som har betalat skatt i många år, som aldrig har haft en sjukdag och som förväntar sig att samhället nu ska stötta dem och finnas där. Då finns inte samhället där. Det har gått för långsamt, det har varit för mycket byråkrati och det har varit för administrativt krångligt - och det har inte varit bra nog.

Därför är jag i dag glad för att vi i den här delen gemensamt i riksdagens kammare kan samla oss för att förbättra stödet, för att se till att det förhoppningsvis kommer att gå snabbare att få ut pengarna och att det kommer att underlätta för dem som har svårt att använda sig av permitteringsstöden utan är beroende av den här typen av stöd.

Det är en styrka för svensk politik att vi i bred politisk enighet kan lägga fram detta förslag på riksdagens bord, det vill säga att vi gemensamt kan ta ansvar för och förbättra förslaget så att pengarna kommer ut till så många som möjligt. Därmed kan så många människor som möjligt ha ett arbete att gå till. Det måste vara det politiskt övergripande målet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 8 Karolina Skog (MP)

Herr talman! Ju längre krisen fortgår, ju hårdare restriktioner som drabbar och påverkar företag, löntagare, verksamheter och organisationer över hela vårt land, desto tydligare blir det hur komplext och svårt det är att utforma stöd som prickar rätt.

Det har varit svårt att greppa krisens omfattning medan den har utvecklats, och det har varit mer eller mindre omöjligt att se alla lager av konsekvenser som de olika restriktionerna får ute i samhället.

Jag känner en stor stolthet över hur vårt samhälle har reagerat på krisen. Det är tydligt att vi har stått rustade rent ekonomiskt och haft förmåga att rulla ut stora stöd. Myndigheter har agerat oerhört snabbt, ställt om verksamheter och gjort sitt bästa för att få ut stöd till företag. Samtidigt är det helt rätt och begripligt att många företag är frustrerade över att det inte har fungerat för just dem när de har fått vänta på stöd, när de har hamnat i gråzoner mellan regelverk och kommit i kläm. De historierna är sanna och riktiga, och vi ska lyssna på dem och göra allt vi kan för att göra anpassningar.

Sedan finns det oerhört tråkiga saker, till exempel att stämma av mot Bryssel. Stöden ska fungera med EU:s statsstödsregler. EU har inte helt nått upp till de löften som har kommit om flexibilitet och snabbhet i att ge besked. Vi hade höga förväntningar på att det arbetet skulle löpa enklare och snabbare under krisen, men jag är helt säker på att även där har många arbetat oerhört hårt för att ge svar.

Jag kan tänka mig att det tråkigaste för en företagare som kämpar med ekonomin och ligger vaken på nätterna är att höra politiker ta upp EU:s statsstödsregler. Det låter som en undanflykt. Men likväl är EU:s statsstödsregler en realitet, och vi har varit tvungna att anpassa vissa av stöden till det regelverket.

Det har varit en dynamik mellan regering och riksdag som jag uppfattar i stora delar har varit bra och sund. Vi har gemensamt försökt tänka ut vad som är bäst. I efterhand kan vi säga att om vi hade vetat allt vi vet nu hade vi utformat stöden annorlunda. De hade varit på plats tidigare. Men det är lätt att säga i efterhand. Nu har riksdagen återigen i finansutskottet samlats bakom ett tydligt tillkännagivande med förslag om hur stöden kan förbättras.

Även om det i morse var goda nyheter om sjunkande smittal, som ger hopp om minskade restriktioner och ett samhälle där vi kan leva fritt och normalt igen, måste vi självklart också ha det negativa scenariot klart för oss och planera för en risk, som vi hoppas är liten, för restriktioner även framåt i tiden. Därför är initiativet klokt, och om vi i det här läget kan förbättra stöden ska vi självklart göra så. Arbetet måste präglas av pragmatism och lyhördhet även framåt i tiden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)