Folkhälsofrågor
Betänkande 1990/91:SoU23
Socialutskottets betänkande
1990/91:SOU23
Vissa folkhälsofrågor
Innehåll
1990/91 SoU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor och 67 motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också 180 motionsyrkanden, främst rörande alkoholpolitiska frågor, från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991.
Utskottet tillstyrker de riktlinjer för folkhälsopolitiken som läggs fram i propositionen och som bl.a. innebär ett ökat lokalt deltagande och engagemang i folkhälsoarbetet, ökad kunskapsspridning och utvecklat samarbete över sektorsgränserna. Barns och ungdomars samt utsatta kvinnors hälsosituation skall enligt riktlinjerna speciellt uppmärksammas och åtgärder för att minska konsumtionen av alkohol och tobak skall ges hög prioritet.
Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag att inrätta ett folkhälsoinstitut från den 1 januari 1992. Utskottet tillstyrker också de uppgifter och den inriktning av verksamheten som föreslagits för institutet. I ett tillkännagivande föreslår dock utskottet att de förslag till ytterligare uppgifter inom institutets beredningsområde som läggs fram i en rad motioner (s, fp, c, mp) bör beaktas av den organisationskommitté som skall tillsättas för att närmare precisera institutets arbetsuppgifter.
När det gäller propositionens förslag att sammanföra CAN med folkhälsoinstitutet föreslår utskottet med anledning av motioner (fp, c, v) ett tillkännagivande om att organisationskommittén skall inleda överläggningar med CAN om en lämplig form för samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter.
Med anledning av motioner (s, m, fp, c, v, mp) avstyrker utskottet propositionens förslag att Systembolaget skall upphöra att producera egen s.k. riskinformation. Utskottet betonar i ett förslag till tillkännagivande dels vikten av att alkoholinformationen kommer från flera håll och att Systembolaget får behålla möjligheten att självt utforma en allsidig information om sina produkter, dels att Systembolaget och Vin & Sprit AB har en alkoholpolitisk roll.
Motioner från samtliga partier om lämpliga lokaliseringsorter för folkhälsoinstitutet avstyrks med hänvisning till att riksdagen inte bör föregripa organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig lokaliseringsort.
De förslag till riktlinjer för alkoholpolitiken som läggs fram i propositionen tillstyrks. Utskottet föreslår dock två tillkännagivanden med anledning av motioner från samtliga partier. Det gäller dels alkoholpolitiken och EG, där utskottet återigen betonar att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida måste bedrivas så att grunderna för den svenska alkoholpolitiken försvaras, dels informations- och opinionsbildning på alkoholområdet, där utskottet bl.a. understryker vikten av en sakligt grundad information om alkoholens skadeverkningar. Utskottet tillstyrker också en motion (s) om att Sverige bör medverka till en europeisk överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satellitsänd TV.
Utskottet avstyrker ett stort antal motioner på det alkoholpolitiska området om bl.a. höjd alkohol- och tobaksskatt, höjd åldersgräns på restauranger, sänkt åldersgräns på Systembolaget, alkoholservering på teatrar, vin- och starkölsförsäljning i livsmedelsbutiker och regleringen av öppettiderna på Systembolaget.
Med anledning av en motion (m) om serveringstillstånd i servicehus och ålderdomshem m.m. uttalar utskottet att det är angeläget att kommunerna respekterar de boendes rätt till självbestämmande även i detta avseende.
Utskottet uttalar med anledning av en motion (m) att något förbud mot tobaksreklam inte bör införas i Sverige innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud.
Utskottet redogör också för den verksamhet som bedrivs vid hälsohem och för regeringens avsikt att uppdra åt den s.k. tillsynsutredningen att bereda frågan om att särskilja hälsovårdhem, dvs. de hälsohem som bedriver vård och behandling, från annan hälsohemsverksamhet.
Till betänkandet har fogats 42 reservationer (m, fp, c, v, och mp) och två särskilda yttranden (c).
Propositionen
I proposition 1990/91:175 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som föreslås (avsnitt 8), 2. godkänna att ett folkhälsoinstitut med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som anges i avsnitt 9 inrättas den 1 januari 1992, 3. godkänna de riktlinjer för alkolholpolitiken som anges i avsnitt 10.7, 4. till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 47 500 000 kr., 5. godkänna de förordade riktlinjerna för resursförstärkning till folkhälsoinstitutet för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 (avsnitt 9).
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:So71 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att sänka åldersgränsen för inköp på Systembolaget till 18 år.
1990/91:So72 av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholpolitiken.
1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett folkhälsoinstitut samt medelsanvisning för detta,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en medicinalstyrelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en förbättrad folkhälsa inom ramen för socialstyrelsens och medicinalstyrelsens verksamhet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förändrad lagstiftning rörande utskänkningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk.
1990/91:So74 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som begränsar Systembolagets öppettider.
1990/91:So75 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kost- och hälsofrågor ytterligare betonas i folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter.
1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsohemmens verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhälsoinstitutets lokaliseringsort.
1990/91:So77 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Systembolagets och Vin & Sprit ABs socialpolitiska roll.
1990/91:So78 av Mats Lindberg och Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av det nya folkhälsoinstitutet i Umeå.
1990/91:So79 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Systembolagets roll och om Systembolagets konsumentupplysning.
1990/91:So80 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av resurser för folkhälsoarbetet till Skaraborg.
1990/91:So81 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna de synpunkter som framförts i motionen beträffande sänkning av åldern vid alla inköp av alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.
1990/91:So82 av Magnus Persson och Kristina Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till Värmland.
1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna mål för folkhälsopolitiken som anges i motionen,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för ett folkhälsoinstitut som anges i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholmonopolens sociala syfte,
4. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1990/91:175 i vad avser CAN,
5. att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt alkoholkommission med syfte att formulera en aktiv alkoholpolitik i enlighet med 1989 års riksdagsbeslut,
6. att riksdagen hos regeringen anhåller om en tobakspolitisk proposition.
1990/91:So84 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till Värmland.
1990/91:So85 av Jan Hyttring och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av folkhälsoinstitutet till Värmland.
1990/91:So86 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av det nya folkhälsoinstitutet till Skövde.
1990/91:So87 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler där icke-rökare vistas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avgift på 2,5 öre för att bekosta informationen om tobakens skadeverkningar,
4. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exkludering av tobakspriser i prisindex,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot smygreklam för tobaksvaror,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998.
1990/91:So88 av Gunnar Björk m.fl. (c, s, m, fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att därest ett folkhälsoinstitut inrättas detta förläggs till Gävle.
1990/91:So89 av Björn Samuelson och Gudrun Schyman (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av folkhälsoinstitutet till Karlstad.
1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare fördelningspolitik i syfte att förbättra folkhälsan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de anställdas inflytande och makt på arbetsplatsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsopolitik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolornas ANT-verksamhet,
6. att riksdagen vid en EG-ansökan villkorar Sveriges alkoholpolitik,
7. att riksdagen hos regeringen begär sådana direktiv till länsstyrelserna att lagen om handel med drycker efterlevs,
8. att riksdagen hos regeringen begär 30 000 000 kr. årligen under fem år från allmänna arvsfonden till inrättande och drift av alkoholfria nöjesställen för ungdom,
9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som föreskriver att tillverknings- och serveringsleden skall hållas åtskilda,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsplan för införandet av inköpsregistrering,
11. att riksdagen beslutar att förbjuda tobaksreklam.
1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor såvitt avser förslag om inrättande av ett folkhälsoinstitut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en regional inriktning av folkhälsoarbetet samt anvisar 15 000 000 kr. för detta ändamål,
3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor såvitt avser förslag om riktlinjer för resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet, i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att Systembolaget fortsätter att bedriva riskinformation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av den svenska alkoholpolitikens särart vid ett närmande till EG,
6. att riksdagen beslutar att skatten på alkohol höjs med 10 % fr.o.m. den 1 juli 1991,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resursförstärkningar till primärvårdens drogförebyggande arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkta resurser för information om tobakens skadeverkningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av rökfria miljöer i vissa offentliga lokaler och allmänna kommunikationer,
10. att riksdagen beslutar att skatten på tobak höjs med 10 % fr.o.m. den 1 juli 1991,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kriterierna för allergiframkallande ämnen och en anpassning av produkter för att bättre möta allergikers krav,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samlade insatser för information och upplysning om kost och om produkters innehåll,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser mot psykisk ohälsa,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationernas betydelse och behov av stöd i folkhälsoarbetet vad gäller kostfrågor.
1990/91:So92 av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att Systembolagets informationsansvar bibehålls.
1990/91:So93 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av att ytterligare uppmärksamma frågan om kvinnor och alkohol i samhället.
1990/91:So94 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande det ofullständiga beredningsarbetet om folkhälsoinstitutet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholföretags sponsorverksamhet i samband med det nya folkhälsoinstitutet.
1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om matens betydelse för hälsan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Läkemedelsverket skall göra upp en lista över naturmedlen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bör omfatta en representant för alternativmedicinsk vård så att eventuella fall av klagomål kan behandlas där i likhet med medicinsk behandling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om alternativmedicinutredningens förslag.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1990
1989/90:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beslut i ärenden rörande serveringstillstånd icke skall kunna ske enbart på grund av misstanke om skattebrott eller ekonomisk försumlighet utan först sedan rättslig prövning skett och dom har fallit.
1989/90:So205 av Birger Hagård och Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på systembolaget till myndighetsåldern.
1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att utskänkningsåldern på restauranger höjs till 20 år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av drogfria ungdomsmiljöer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktivitet med alkoholutskänkningstillstånd.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju607.
1989/90:So218 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra lagen om handel med rusdrycker så att de fasta teatrarna kan ges tillstånd att servera öl och vin under paus i pågående föreställning.
1989/90:So219 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till projekt för drogfria miljöer för ungdomar.
1989/90:So220 av Gunhild Bolander och Gudrun Norberg (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn av regelverket för indragning av tillstånd för alkoholservering då given lagstiftning inte efterlevs.
1989/90:So221 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillstånd att servera öl och vin i samband med föreställning i teaterlokal, konsertlokal o.d. under de i motionen angivna förutsättningarna.
1989/90:So224 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj.
1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans ansvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbrukets skadeverkningar.
1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Erling Bager (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inköpsbegränsning av alkohol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående självbetjäningsbutiker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående varningstext på burkar och flaskor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till avstängning från inköp på Systembolaget.
1989/90:So241 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för möjliggörande av vinservering i anslutning till teaterföreställningar.
1989/90:So242 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra hembränning.
1989/90:So249 av Kent Lundgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram förslag till begränsning av alkoholkonsumtionen för utsatta individer genom införande av inköpstillstånd i enlighet med motionens intentioner,
2. att riksdagen begär att regeringen -- under förutsättning av tillstyrkande av mom. 1 -- även låter utredningen se över sekretessbestämmelserna för att möjliggöra kontrollen för utfärdandet av tillstånd,
3. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag till lagtext om straffskärpning för s.k. grov hembränning enligt motionens intentioner.
1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer aktiv prispolitik vad gäller alkoholdrycker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den oregistrerade alkoholkonsumtionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgränser för alkoholinköp,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om serveringstillstånd beträffande skärpt prövning, avgift och kontroll samt konkurs,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholmonopolens verksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholreklam i satellitsänd TV.
1989/90:So254 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsynen av utskänkningstillstånden bör skärpas.
1989/90:So255 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om handel med drycker (1977:293) att servering av alkoholdrycker blir tillåten på teatern, åtminstone under en försöksperiod av tre år.
1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens tidigare beslut om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av samhällets attityd till alkoholförtäring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används till alkoholdrickande hos bidragsmottagaren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationen i skolorna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av utbildning i alkoholfrågor för lärare, journalister, socionomer m.fl.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en ökad samverkan mellan familjer och skola--polis--sociala myndigheter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av tillskapandet av fler alkoholfria miljöer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda prissättningen som en del i en aktivare alkoholpolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med den allt öppnare och destruktiva langningen av alkohol till unga människor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att komma till rätta med alkoholproblemen i vårt land.
1989/90:So265 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen skyndsamt beslutar om sådan ändring i alkohollagstiftningen att serveringsåldern för alkoholdrycker höjs till minst 20 år.
1989/90:So275 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett treårigt försök med inköpsbegränsning av alkohol.
1989/90:So276 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra lagen om handel med rusdrycker så att utskänkningstillstånd för vin och öl kan ges åt fasta teatrar vid servering under paus i föreställningar.
1989/90:So277 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att beräkna omfattningen av den oregistrerade alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att minska denna konsumtion.
1989/90:So278 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen.
1989/90:So280 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av såväl det officiella som det inofficiella bruket och missbruket av alkohol.
1989/90:So282 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en sjukvårdsekonomisk studie av alkoholens verkliga belastning på sjukvårdsapparaten och därav följande kostnader.
1989/90:So294 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot servering av vin och starköl i samband med teaterföreställningar och motsvarande offentliga tillställningar.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sk659.
1989/90:So303 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande upplysning och information inom alkohol- och narkotikapolitiken.
1989/90:So307 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av Lagen om handel med drycker så att lagen står i överensstämmelse med den lagstiftning och praxis som gäller enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i övrigt tillgodoser hävdvunna rättsprinciper.
1989/90:So310 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfattande positiv och förebyggande nationalkampanj om bruket av alkohol.
1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad alkoholkonsumtion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statistik över alkohol- och narkotikaanvändningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av etiska riktlinjer för marknadsföringen av alkohol och tobak,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik.
1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avglorifieringen av alkoholbruket genom fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och värnpliktiga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all offentlig representation skall vara alkoholfri,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ungdomsmiljöer skall vara drogfria samt att ingen sprit skall förekomma i de verksamheter som direkt riktar sig till barn och ungdomar, inte heller under resor, och att de vuxna skall föregå med gott exempel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplysning om alkoholens skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i massmedia och att alla skall få upplysning om orsakssammanhangen,
5. att riksdagen beslutar om att det kommunala vetot vad gäller försäljnings- och serveringsställen skall behållas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att åldern för alkoholservering höjs från 18 till 20 år,
7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga förslag till försök i vissa områden med en treårig alkoholransonering -- inte förbud -- för att vinsterna i samhället sedan skall kunna utvärderas i form av minskade alkoholskador, barn- och hustrumisshandel, trafikolyckor, drunkningsolyckor, brott och andra missbruksföljder.
1989/90:So319 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det internationella arbetet kring alkoholpolitiska frågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i motionen angivna riktlinjer skall vara vägledande vid EG-förhandlingarna samt i det svenska arbetet i Nordiska rådet, Europarådet, olika FN-organ samt i andra internationella sammanhang.
1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens övergripande ansvar för alkoholpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av insatser för att åstadkomma en attitydförändring till alkoholen,
4. att riksdagen beslutar att utskänkningsåldern på restauranger höjs till 20 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kontroll med alkoholutskänkningstillstånd,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen inom restaurangnäringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot langning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad samhällelig satsning på drogfria miljöer.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1991
1990/91:So202 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en försöksverksamhet med vin- och starkölsförsäljning i vanliga livsmedelsbutiker.
1990/91:So203 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen 1977:293 om handel med drycker att servering av alkoholdrycker blir tillåten på teatern, åtminstone under en försöksperiod om tre år.
1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utskänkningstillståndens överlåtelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till projekt för drogfria miljöer för ungdomar.
1990/91:So211 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya regler för alkoholhaltiga drycker på hotellrum.
1990/91:So212 av Birger Hagård och Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på Systembolaget till myndighetsåldern.
1990/91:So213 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att beräkna omfattningen av den oregistrerade alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att minska denna konsumtion.
1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av sammanställning och utvärdering av alkohol- och narkotikamissbrukets medicinska, ekonomiska och sociala skadeverkningar med särskilt beaktande av barns och ungdomars situation i missbrukarhem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess skadeverkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att på svenska förhållanden applicera internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en förändrad lagstiftning rörande utskänkningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:So216 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om översyn och skärpning av lagen om handel med drycker.
1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all barnomsorg bör ske i rökfri miljö, speciellt om föräldrarna så kräver, samt att passiv rökning i offentliga lokaler förhindras, barn skall inte behöva bli passiva rökare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avglorifiering av alkoholbruket bör ske genom informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och värnpliktiga,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel bör anslås för att intensifiera upplysningen om narkotika.
1990/91:So228 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt restriktiv alkoholpolitik i EG-sammanhang.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U505.
1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av alkoholkapitalet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att i utbildningen integrera alkoholinformation för dem som skall arbeta inom hälso- och sjukvården,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som syftar till att sammanföra all statlig verksamhet omkring alkoholfrågor till en särskild myndighet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen utreder möjligheterna att i samarbete med företagshälsovården genomföra verksamheter för att minska alkoholkonsumtionen.
1990/91:So234 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högre alkoholhalt i cider, m.m.
1990/91:So235 av Ing-Britt Nygren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lämpligheten av att ge servicehus, ålderdomshem och andra gemensamma boendeformer för våra äldre generellt utskänkningstillstånd för vin och sprit.
1990/91:So236 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler där icke-rökare vistas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamförbud inkl. förbud mot smygreklam för tobaksvaror,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tobaksproposition våren 1991.
1990/91:So237 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om barns situation i missbrukarfamiljer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en aktiv svensk prispolitik på alkoholområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av en svensk alkoholpolitik vid eventuella förhandlingar med EG.
1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barn skall ha rätt att få vistas i en rökfri barnomsorg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 1995 skall högst 20 % av befolkningen vara rökare och tobakskonsumtionen skall ha gått ner till 50 % jämfört med år 1980, enligt WHOs mål som Sverige ställt sig bakom,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att offentliga miljöer bör vara rökfria,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjärinnehållet skall vara högst 15 mg per cigarett 1993 och endast 12 mg fr.o.m. 1998,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklam och smygreklam för tobak förbjuds.
1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande riksdagens tidigare beslut om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av samhällets attityd till alkoholförtäring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används till alkoholdrickande hos bidragsmottagaren,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en ökad samverkan mellan familjer och skola--polis--sociala myndigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat behov av forskning kring ungdomens allt tidigare alkoholdebut och övriga alkoholmönster,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av tillskapandet av fler alkoholfria miljöer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda prissättningen som en del i en aktivare alkoholpolitik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att komma till rätta med den allt öppnare och destruktiva langningen av alkohol till unga människor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i motionen anförts för att komma till rätta med alkoholproblemen i vårt land.
1990/91:So240 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholtillstånd.
1990/91:So241 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en kartläggning behövs av alkoholens sociala och ekonomiska skadeverkningar för missbrukarna och deras anhöriga.
1990/91:So248 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att få en lagändring till stånd som medger att rökförbud kan införas på inomhustorg och i motsvarande gallerior.
1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avglorifieringen av alkoholbruket genom fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad alkoholkonsumtion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all offentlig representation skall vara alkoholfri,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ungdomsmiljöer skall vara drogfria samt att ingen sprit skall förekomma i de verksamheter som direkt riktar sig till barn och ungdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplysning om alkoholens skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i massmedia och att alla skall få upplysning om orsakssammanhangen,
5. att riksdagen beslutar att det kommunala vetot vad gäller försäljnings- och serveringsställena skall behållas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att åldern för alkoholservering höjs från 18 till 20 år,
7. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga förslag till försök i vissa områden, som frivilligt vill medverka i en treårig alkoholransonering -- inte förbud -- för att vinsterna för samhället sedan skall kunna utvärderas i form av minskade alkoholskador, barn- och hustrumisshandel, trafikolyckor, drunkningsolyckor, brott och andra missbruksföljder.
1990/91:So258 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om EG-anpassningens effekter på alkoholskadorna i Sverige.
1990/91:So262 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för inköp av alkoholvaror sänks från nuvarande 20 år till 18 år.
1990/91:So263 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av missbrukarbarnens situation.
1990/91:So264 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av en ny alkohollagstiftning.
1990/91:So267 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.
1990/91:So272 av Rune Thorén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett treårigt försök med inköpsbegränsning av alkohol.
1990/91:So274 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rökvanor bland yngre kvinnor.
1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen fastställer mål för insatserna mot tobaksskadorna i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av medel till tobaksinformation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till rökfri miljö,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till rökavvänjning,
5. att riksdagen hos regeringen begär en kampanj mot snusning,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot tobaksreklam,
7. att riksdagen hos regeringen begär en intensifiering av insatserna för att skapa internationella etiska riktlinjer för marknadsföring av tobak,
8. att riksdagen hos regeringen begär att alla slags tobaksvaror upphör att klassificeras som livsmedel,
9. att riksdagen hos regeringen begär att produktkontroll av tobaksvaror genomförs i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjärhalten i cigaretterna i enlighet med EGs beslut.
1990/91:So290 av Marianne Samuelsson och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den förelägger riksdagen ett förslag om varningsmärkning av alkoholhaltiga drycker.
1990/91:So292 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen tillåten,
2. att riksdagen hos regeringen begär att information om vad som är laglig tillverkning av maskrosvin skall ställas till allmänhetens förfogande.
1990/91:So293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast förelägga riksdagen ett förslag om hur alkoholens skadeverkningar skall minimeras vid ett nära samarbete eller medlemskap i EG.
1990/91:So295 av Karin Israelsson och Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om licensbeläggning av aktivt kol.
1990/91:So296 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om punktskatter på alkohol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränshandel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholhandelsmonopol och utskänkningstillstånd.
1990/91:So303 av Erling Bager och Ivar Franzén (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska företrädarna i EG-förhandlingarna skall slå vakt om Sveriges rätt att bibehålla gällande monopolordning inom alkoholhandeln.
1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnens rätt till rökfri miljö.
1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av utskänkningslagstiftningen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A766.
1990/91:So322 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa alkoholpolitiken till vad som gäller i EG.
1990/91:So334 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att skapa förutsättningar för att mödravårdscentraler och BB-avdelningar kan ge allsidig och effektiv information om tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och barnafödsel.
1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad alkoholkonsumtion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre och missbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hembränning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statistik över alkohol- och narkotikaanvändningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik.
1990/91:So339 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot servering av vin och starköl i samband med teaterföreställningar och motsvarande offentliga tillställningar.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk738.
1990/91:So428 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett folkhälsoinstitut och dess uppgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga olycksfall, andra skador och självmord,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skade- och olycksfallsregistrering,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskvärdering och hälsoekonomisk värdering av förebyggande insatser.
1990/91:So468 av Britta Sundin och Bo Forslund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Allergicentrum till Sundsvall.
1990/91:So473 av Martin Olsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en tobakslag jämte förslag om andra åtgärder för att begränsa tobaksbruket.
1990/91:So476 av Eva Goës och Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga ett forskningscentrum om allergi till Sundsvall.
Motiveringen återfinns i motion 1990/1:Ub628.
1990/91:So496 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning, som gör märkning av produkter innehållande nickel obligatorisk.
1990/91:So512 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktualisering av alkoholens kostnader för sjukvården vid förhandlingarna med EG.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk701.
1990/91:So514 av Rosa Östh och Kersti Johansson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av informationskampanjer för bättre folkhälsa samt hos regeringen hemställer om att socialstyrelsen får i uppdrag att ansvara för genomförandet av sådana informationskampanjer.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ub820.
1990/91:So516 av Ingvar Eriksson och Kenth Skårvik (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett allergicentrum.
1990/91:So521 av Göran Magnusson m.fl. (s, m, fp, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att klarlägga de ekonomiska vinsterna av att långsiktigt nå en bättre folkhälsa.
1990/91:So530 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en hälsopolitisk plan enligt motionens förslag.
1990/91:So531 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot nickelallergins spridning.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
Den svenska befolkningens hälsa har fortsatt att förbättras under de senaste åren. Medellivslängden har från år 1980 till år 1990 ökat med cirka två år -- från 72,8 år till 74,8 år för män och från 78,8 år till 80,4 år för kvinnor. Vissa undersökningar pekar också på att det är friska år som lagts till livet.
Trots att hälsoutvecklingen i befolkningen i stort varit positiv finns det enligt propositionen stora skillnader i sjuklighet och dödlighet, inte bara mellan olika åldrar utan också mellan könen, mellan olika sociala grupper och mellan olika delar av landet. Också mellan infödda svenskar och invandrare finns det betydande hälsoskillnader.
I propositionen konstaterar regeringen att de stora och i vissa avseenden ökande skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället inte kan accepteras. Mot denna bakgrund föreslås att ökad jämlikhet skall vara ett överordnat mål vid prioriteringar i folkhälsoarbetet. Därav följer att insatser som medför att de sämst ställdas situation kan förbättras bör komma i första hand. Om de sämst ställdas hälsa förbättras skulle, enligt propositionen, folkhälsan förbättras betydligt.
I propositionen betonas att folkhälsoarbetet måste bygga på lokalt engagemang, kunskap och samarbete över sektorsgränserna.
Ett nationellt folkhälsoinstitut föreslås inrättas den 1 januari 1992 med huvuduppgift att på nationell nivå driva folkhälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. Institutet föreslås arbeta i programform där institutet inom ramen för varje program skall ta fram, ställa samman och sprida kunskap. Kunskapsspridningen förutsätts ske i nära samarbete med och genom frivilliga organisationer, arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting m.fl. I propositionen föreslås att institutet inledningsvis bedriver program om alkohol och droger, tobak, olycksfallsskador samt program inriktade mot särskilt utsatta grupper -- till att börja med barn och ungdomar samt utsatta kvinnor. Vissa av programmen bör enligt propositionen vara av permanent karaktär, som alkoholprogrammet, medan andra bör vara tidsbegränsade och bli beroende av aktuella folkhälsoproblem och målgrupper.
För institutets verksamhet föreslås för budgetåret 1991/92 ett anslag om 47,5 milj.kr., varav 32,5 milj.kr. är ett utökat statligt stöd. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 föreslås ett ytterligare utökat stöd med 20,0 milj.kr. per budgetår. Detta innebär enligt propositionen en nivåhöjning av det statliga stödet till folkhälsoarbete om 72,5 milj.kr. vid slutet av perioden. I propositionen föreslås vidare att vissa medel, som i dag disponeras av andra myndigheter, överförs till folkhälsoinstitutet.
I propositionen behandlas vidare den framtida alkoholpolitiken. Här understryks att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta föreslås ske genom att det restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. En fortsatt aktiv prispolitik skall vara ett av instrumenten för att minska en alltför hög alkoholkonsumtion. Stor vikt föreslås läggas vid det förebyggande arbetet i ett folkhälsoperspektiv, varvid det föreslagna folkhälsoinstitutets insatser förutsätts bli av stor betydelse. Grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall enligt propositionen hävdas inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till de Europeiska gemenskaperna.
För att så långt som möjligt tillgodose allmänhetens behov att få andas luft som är fri från tobaksrök och för att underlätta för barn och ungdom att förbli rökfria bör enligt propositionen vissa restriktioner avseende tobaksbruk och tobaksprodukter läggas fast i lag. I en sådan lag kommer bl.a. att föreslås att vissa miljöer skall vara rökfria, förbud mot reklam för tobaksvaror och möjlighet att föreskriva vissa gränsvärden för skadliga ämnen.
En redovisning lämnas för genomförda och planerade åtgärder till följd av allergiutredningens förslag.
I propositionen redovisas att förslag om lagstiftning för att motverka dopning kommer att läggas fram. Lagstiftningen bör väsentligen grundas på betänkandet Åtgärder mot dopning (Ds 1989:60). Vidare anges att stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem bör omarbetas med syfte att särskilja den verksamhet som bedrivs vid hälsovårdhemmen från annan hälsohemsverksamhet.
Allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken
I avsnitt 8 i propositionen (s. 64--74) lägger regeringen fram sitt förslag till allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken och föreslår att riksdagen godkänner riktlinjerna.
Riktlinjerna innebär sammanfattningsvis att folkhälsoarbetet under de kommande åren i ökad utsträckning skall bygga på ett lokalt deltagande och engagemang, fördjupad kunskap om hälsofrågor och vidare spridning av den kunskapen samt ett utvecklat samarbete över sektorsgränserna.
Specifika hälsopolitiska mål bör, enligt propositionen, utarbetas för de myndigheter vars verksamhet är av avgörande betydelse för befolkningens möjligheter att leva ett hälsosamt liv. Möjligheterna att minska de skillnader i hälsa som finns mellan könen och olika social- och yrkesgrupper bör belysas. Regeringen finner det särskilt angeläget att denna typ av hälsopolitiska jämlikhetsmål utvecklas för myndigheter med ansvar för boende och närmiljö, utbildning, hälso- och sjukvård samt socialtjänst.
I riktlinjerna framhålls också (s. 65) att det ytterst bara är den enskilda människan som kan ta ansvar för sin egen hälsa. Samhällets roll är att skapa goda livsbetingelser för medborgarna och därmed erbjuda möjligheter att välja levnadsvanor som främjar en god hälsa. Samhället måste också bidra med kunskap så att individens val blir medvetna och väl underbyggda.
I det inledande avsnittet i propositionen (s. 5) anförs att trots att vi i Sverige har haft en period av högkonjunktur, låg arbetslöshet och en generell ökning av välfärden inom många områden kvarstår eller ökar de redan tidigare oacceptabelt stora skillnaderna mellan olika social- och yrkesgrupper. Detta sägs gälla nästan alla folksjukdomar och alla åldersgrupper samt för såväl kvinnor som män. Enligt propositionen är detta inte en hållbar utveckling ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen anser därför att ökad jämlikhet skall vara ett överordnat mål vid prioriteringar i folkhälsoarbetet. Framför allt måste de orsaker som bidrar till ojämlikheter i hälsans fördelning klarläggas och åtgärdas. Därav följer, enligt propositionen, att insatser som medför att de sämst ställdas situation förbättras bör komma i första hand. Om sjukligheten i de mer utsatta grupperna kunde minskas till vad som gäller för de bäst ställda, skulle folkhälsan avsevärt förbättras, heter det i propositionen (s. 12).
I riktlinjeavsnittet upprepas att skillnaderna i hälsa mellan kvinnor och män liksom utvecklingen mot ökande sociala skillnader i ohälsa även bland kvinnor samt insikten om hälsans olika villkor bland barn och ungdom gör att regeringen finner det angeläget att särskilt uppmärksamma kvinnor samt barn och ungdomar i 1990-talets folkhälsoarbete.
Vidare skall åtgärder för att minska konsumtionen av alkohol och tobak ges hög prioritet. Höjningar av alkohol- och tobaksskatterna avvisas dock.
Det närmare innehållet i riktlinjerna redovisas i det följande i anslutning till de motioner som väckts under detta avsnitt.
I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen godkänner de allmänna mål för folkhälsopolitiken som anges i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser det olämpligt och olyckligt att, på det sätt som sker i propositionen, formulera målet för folkhälsoarbetet i jämlikhetstermer. Uppfattar man själva spännvidden i hälsa mellan olika folkgrupper som det dominerande problemet skulle man med jämnmod kunna åse en försämring av hälsoförhållandena hos de friskare delarna av befolkningen, anför motionärerna. I stället bör det överordnade målet vara att motverka ohälsa varhelst den än förekommer. Den andra invändningen som motionärerna vill rikta mot målavsnittet i propositionen gäller den enligt motionärernas mening alltför svaga betoningen av individens eget ansvar för sin egen hälsa. Motionärerna vill på intet sätt förneka att av individen svårpåverkade levnadsvillkor såsom arbets- och boendemiljö spelar stor roll för hälsan liksom medfödda sjukdomar och fysiska egenskaper. Så viktiga bestämningsfaktorer som kostvanor, drogvanor och motionsvanor är emellertid omständigheter som den enskilde i stor utsträckning själv kan påverka. Det främsta målet för folkhälsoarbetet bör enligt motionärernas uppfattning vara att stödja enskilda människors ansträngningar att bevara och stärka sin egen hälsa och att höja medborgarnas känsla av ansvar för den egna hälsan.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det inte är en hållbar utveckling att redan stora skillnader i hälsa ökar mellan olika social- och yrkesgrupper. De klassmässiga skillnaderna i sjuklighet är såsom framgår av propositionen alltjämt betydande och när det gäller dödlighet har de fortsatt att öka under 1980-talet. Insatser som medför att de sämst ställdas situation förbättras bör därför enligt utskottets uppfattning komma i första hand i folkhälsoarbetet. Såsom påpekas i propositionen skulle folkhälsan avsevärt förbättras om sjukligheten i de mer utsatta grupperna kunde minskas till vad som gäller för de bäst ställda. Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom de allmänna mål för folkhälsopolitiken som föreslås i motion 1990/91:So83 (fp), eftersom de inte innebär att de grupper som har den sämsta hälsan prioriteras. Motion So83 (fp) yrkande 1 avstyrks alltså.
I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om rättvisare fördelningspolitik i syfte att förbättra folkhälsan (yrkande 1). Enligt motionärerna är hälsan starkt knuten till vad man arbetar med. Har man dålig utbildning, ett lågstatusyrke och låg inkomst samverkar detta genomsnittligt med sämre hälsa. Detta är en av anledningarna till att vänsterpartiet enträget kräver ett större mått av omfördelning från hög- till låginkomsttagarna. Motionärerna underkänner de borgerliga invändningar som brukar framföras om att de skillnader i hälsa som finns är uttryck för människors fria val och inte beroende av yrke eller samhällsställning.
Enligt motionärerna är det vidare väl dokumenterat att stress påtagligt ökar riskerna för sjukdom, likaså brist på inflytande och kontroll över den egna situationen. Stress har också ett samband med hög tobaks-, alkohol- och psykofarmakakonsumtion. Motionärerna kräver därför ökat inflytande och makt över den egna arbetssituationen och menar att sådana förändringar skulle få effekt på folkhälsan. Vad som i motionen anförts om de anställdas inflytande och makt på arbetsplatsen bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att levnadsvillkoren påverkar hälsan. Fördelnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser har naturligtvis stor betydelse när det gäller att minska hälsoriskerna -- detta betonas också i propositionen. En folkhälsopolitik som syftar till att minska klasskillnader i hälsa måste därför omfatta alla samhällsnivåer och flertalet samhällssektorer, heter det. Den ekonomiska utvecklingen och fördelningspolitiken, liksom exempelvis insatser för att förbättra arbetsmiljön och begränsa långtidsarbetslösheten har enligt propositionen strategisk betydelse för att förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Arbetsorganisationens och arbetsinnehållets betydelse för hälsan understryks också (s. 27).
Utskottet konstaterar att regeringen är väl medveten om fördelningspolitikens och arbetssituationens effekter på folkhälsan. Det finns därför inget behov av några tillkännagivanden till regeringen härom. Motion 1990/91:So90 (v) yrkandena 1 och 2 avstyrks därför.
I en motion från den allmänna motionstiden 1991, motion 1990/91:So530 av Lars Werner m.fl. (v) begärs en hälsopolitisk plan för att förbättra hälsotillståndet för de grupper som har sämst hälsa (yrkande 2). Hälso- och sjukvård mot 90-talet (HS 90) bör vara utgångspunkt i det arbetet, heter det i motionen.
Utskottet finner att motionen är tillgodosedd genom innehållet i de riktlinjer för att förbättra hälsotillståndet för de mest utsatta grupperna som föreslås i propositionen. Motion 1990/91:So530 (v) avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 2).
I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av resursförstärkning till primärvårdens drogförebyggande arbete (yrkande 7). Genom en väl utbyggd primärvård med särskild inriktning på drogförebyggande arbete kan akut- och slutenvården avlastas. Tidig upptäckt och diagnostik av alkoholberoende och alkoholskador är väsentlig ur behandlingssynpunkt, anför motionärerna. Alkoholinformation och rådgivning inom mödrahälsovården bör ges ökat utrymme.
Enligt propositionen (s. 66) har den offentliga hälso- och sjukvården en strategisk betydelse för ett effektivt folkhälsoarbete. Hälso- och sjukvårdslagen anger uttryckligen att verksamheten bl.a. skall inriktas mot att förebygga ohälsa. Regeringen anser att det alkoholförebyggande arbetet i framtiden bör utgå från ett mer uttalat folkhälsoperspektiv (s. 74). Det innebär, enligt propositionen, att de traditionella alkoholpolitiska styrmedlen kompletteras med åtgärder som inte enbart syftar till att förändra dryckesvanorna, utan som har en vidare koppling till livsvillkoren i stort och människors möjligheter att välja levnadsvanor som befrämjar god hälsa. Information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder bör i framtiden ges en mer framträdande roll.
I sitt betänkande om en aktiv alkoholpolitik (1990/91:SoU2) framhöll utskottet betydelsen av de åtgärder i förebyggande syfte som kan vidtas inom primärvården och underströk betydelsen av en tidig diagnostik. Vad utskottet uttalat gavs regeringen till känna. Utskottet anser inte att det behövs något nytt tillkännagivande i denna fråga med anledning av motion So91 (c). Motionen avstyrks därför (yrkande 7).
I motion 1990/91:So91 (c) framhålls också behovet av insatser mot psykisk ohälsa (yrkande 13). I propositionen beskrivs psykisk ohälsa som ett av de största folkhälsoproblemen, anför motionärerna. Trots detta prioriteras inte frågan. Motionärerna anser att psykisk ohälsa bör vara ett område som ges stor uppmärksamhet i det fortsatta folkhälsoarbetet och att detta kan ske inom socialstyrelsens nuvarande verksamhet.
I avsnittet 4 Några stora folksjukdomar i propositionens beskrivande del uppges att psykisk ohälsa är det mest kostnadskrävande folkhälsoproblemet (s. 37). För psykiska sjukdomar är vårdkostnaderna höga då en stor del av de människor som drabbas av åldersdemens och psykoser vistas många år på institutioner. Direkta mått på psykisk ohälsa visar att den minskar och att utvecklingen i flera avseenden är positiv, men samtidigt har enligt propositionen förekomsten av olika värktillstånd, som även tycks avspegla vissa psykosociala förhållanden, ökat.
I den samlade bilden av möjliga orsaker till den psykiska ohälsan spelar enligt propositionen en rad psykosociala förhållanden en betydelsefull roll. Viktiga skyddsfaktorer är tillgång till socialt nätverk och arbete samt individens upplevelse av mening och sammanhang i samhället. Till dessa psykosociala faktorer finns enligt propositionen rika möjligheter att knyta insatser med primärpreventiv effekt på den psykiska ohälsan.
Här kan också nämnas att psykiatriutredningen (S 1989:01) i november 1990 fått i tilläggsdirektiv att bl.a. överväga åtgärder för att de psykiskt stördas livssituation i ökad omfattning skall kunna präglas av gemenskap och delaktighet i samhällslivet (dir. 1990:71). De psykiskt långtidssjukas behov av boende, sysselsättning och kvalificerat stöd i öppenvård skall belysas. Kommittén skall också överväga frågor om arbete och arbetsrehabilitering för psykiskt störda i arbetsför ålder samt behovet av att förordna stödpersoner åt långtidssjuka.
I sitt betänkande 1990/91:SoU13 med anledning av proposition 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om vikten av att den psykiatriska vården utvecklas organisatoriskt och resursmässigt. Utskottet framhöll bl.a. att den öppna psykiatriska vården behöver förstärkas och utvecklas för att behovet av sluten vård skall kunna minska även i fortsättningen. Även behovet att utveckla innehållet i den slutna psykiatriska vården betonades av utskottet (1990/91:SoU13 s. 17).
Utskottet anser inte att det behövs något nytt tillkännagivande i denna fråga och avstyrker därför motion 1990/91:So91 (c) yrkande 13.
I motion 1990/91:So93 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behoven av att ytterligare uppmärksamma frågan om kvinnor och alkohol i samhället. Enligt motionärerna är detta område underprioriterat i den svenska politiken. I motionen ställs en rad krav som anses särskilt angelägna när det gäller kvinnor och alkohol, bl.a. följande: I EG-förhandlingarna måste en restriktiv svensk alkoholpolitik hävdas. Behovet av forskning särskilt inriktad på kvinnors missbruk måste tillgodoses. Fler vårdplatser för alkoholberoende gravida kvinnor och andra kvinnliga missbrukare behövs. Vidare krävs ökad information till flickor om skillnader mellan dem och pojkar när det gäller att tåla alkohol. Kommunerna måste även fortsättningsvis inta en restriktiv hållning när det gäller utskänkningstillstånd.
Frågor om alkoholinformation till gravida, om EG och alkoholpolitiken och om utskänkningstillstånd behandlas senare i detta betänkande s. 48, 42 och 56.
Som tidigare angetts är kvinnors hälsa ett område som regeringen anser bör ägnas speciell uppmärksamhet i 1990-talets folkhälsoarbete. När det gäller kvinnors alkoholkonsumtion har propositionen bl.a. beskrivit hur kvinnor anammat ett manligt dryckesmönster (s. 26--27). Konsumtionen av alkohol tycks ha ökat speciellt bland kvinnor med arbetaryrken (s. 17). Den ökande alkoholkonsumtionen, särskilt bland yngre kvinnor, ökar risken för alkoholrelaterade skador också bland kvinnor. Denna, liksom andra negativa utvecklingstendenser vad avser kvinnors hälsa, har enligt regeringens bedömning inte uppmärksammats tillräckligt. Regeringen förordar därför att ett av folkhälsoinstitutets program inriktas mot utsatta kvinnor (se vidare nedan s. 29). Inom programmet bör enligt regeringen dels en kartläggning göras av hälsan ur ett kvinnoperspektiv, dels strategiska insatser identifieras som i första hand kan förbättra hälsans villkor för de kvinnor som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Motioner om behovet av utökad forskning om kvinnligt missbruk har behandlats av utskottet flera gånger tidigare. Hösten 1989 uttalade utskottet bl.a. att kvinnor som missbrukare borde ägnas ökad uppmärksamhet inom forskningen och föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen detta till känna (1989/90:SoU14 s. 36). Riksdagen följde utskottet (rskr. 91).
En motion med samma innehåll behandlades även våren 1990 i samband med forskningspropositionen (1989/90:90). Utskottet hänvisade då till riksdagens nyligen gjorda tillkännagivande och avstyrkte motionen.
Utskottet gör följande bedömning.
Såsom uppges i propositionen har kvinnors alkoholkonsumtion genomgått en oroande utveckling. Detta sägs särskilt gälla kvinnor med arbetaryrken. Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen föreslår att kvinnors hälsa skall ägnas speciell uppmärksamhet i folkhälsoarbetet och att ett särskilt folkhälsoprogram kommer att inriktas mot utsatta kvinnor. Utskottet tillstyrker detta förslag. Enligt regeringen måste det också bedrivas ett fortsatt aktivt arbete för att minska den totala konsumtionen av alkohol. Utskottet utgår från att frågan om kvinnor och alkohol kommer att uppmärksammas mera även utan den åtgärd som föreslås i propositionen. Motion So93 (s) avstyrks därför.
Alkohol- och tobaksprisernas del av folkhälsopolitiken
Regeringen hävdar i propositionen (s. 73) att alkoholpriserna följt den allmänna prisutvecklingen i enlighet med vad som fastlades i 1977 års alkoholpolitiska beslut. Någon motsvarande uttalad koppling mellan priset på tobak och den allmänna prisutvecklingen finns inte, men även här har enligt regeringen en fortlöpande anpassning skett genom höjningar av tobaksskatten. Såväl alkohol- som tobaksskatten höjdes senast i maj 1990.
Regeringen anser bl.a. med hänsyn till de krav på låga löneökningar och stabila priser som finanspolitiken ställer, att det inte nu finns tillräckliga skäl att föreslå en ytterligare höjning av alkohol- och tobaksskatten. Genom höjningar som gjordes för knappt ett år sedan följer priset på alkohol och tobak i huvudsak den allmänna prisutvecklingen, heter det i propositionen. Sambandet mellan prissättningen på tobak och alkohol och konsumtionen bör dock noga följas, inte minst vad gäller tobaken där vissa studier pekar på att ungdomar är mer priskänsliga än vuxna. Regeringen anser att prissättningen på tobak och alkohol även fortsättningsvis skall utgöra en aktiv del av den samlade folkhälsopolitiken.
Förslag om höjda alkohol- och tobaksskatter och om en aktiv prispolitik på alkoholområdet framförs i flera motioner.
I motion 1990/91:So87 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, v, mp) föreslås en avgift på 2,5 öre per cigarett för att bekosta informationen om tobakens skadeverkningar (yrkande 3). För att inte inflationsnivån skall påverkas föreslås att tobakspriserna exkluderas i konsumentprisindex (yrkande 4).
I motion 1990/91:So91 (c) föreslås att alkohol- och tobaksskatterna höjs med 10 % från den 1 juli 1991 (yrkandena 6 och 10). Motionärerna anser också att alkoholskatten skall frigöras från underlaget till konsumentprisindex, dock utan att framställa något yrkande härom.
Yrkanden om en aktiv prispolitik på alkoholområdet framförs i motionerna 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) yrkande 9, 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) yrkande 1, 1990/91:So237 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4 och 1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) yrkande 7. Motionärerna pekar på alkoholbeskattningens avgörande betydelse för konsumtionsvolym och alkoholvanor och framhåller att alkoholpriserna minst måste följa den allmänna inflationstakten. Motioner om höjda alkohol- och tobaksskatter liksom om särskilda avgifter för alkohol och tobak avslogs av riksdagen den 3 maj i år (res. fp, c, v, mp).
Socialutskottet hade i sitt yttrande i ärendet till skatteutskottet avstyrkt de då aktuella motionerna och bl.a. anfört att lämpligheten av en höjning av alkoholpriserna borde bedömas med hänsyn till utvecklingen i stort på alkoholområdet och till faran för skadeverkningar, t.ex. i form av ökad hemtillverkning. Socialutskottet ansåg också att regeringens kommande proposition på alkoholområdet borde avvaktas innan riksdagen tog ställning till en skattehöjning (1990/91:SoU4y). Skatteutskottet avstyrkte motionerna, med hänvisning bl.a. till vad socialutskottet anfört (1990/91:SkU22).
Utskottet delar regeringens bedömning att det -- bl.a. med hänsyn till de krav på låga löneökningar och stabila priser som finanspolitiken ställer -- inte nu finns tillräckliga skäl att föreslå en ytterligare höjning av alkohol- och tobaksskatten. Utskottet avstyrker därför motionerna So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkandena 3 och 4, och So91 (c) yrkandena 6 och 10.
En aktiv prispolitik ingår i de riktlinjer för alkoholpolitiken som riksdagen beslutade om år 1977 och som utskottet flera gånger därefter ställt sig bakom. Regeringen föreslår, som framgått av den ovan lämnade redovisningen, att prissättningen på alkohol och tobak även fortsättningsvis skall utgöra en aktiv del av den samlade folkhälsopolitiken. Utskottet delar denna uppfattning. De motioner, i vilka begärs en aktiv prispolitik på alkoholområdet, får därmed anses tillgodosedda. Utskottet avstyrker således motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 9, 1989/90:So252 (s) yrkande 1, 1990/91:So237 (c) yrkande 4 och 1990/91:So239 (m) yrkande 7.
I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att alkoholkapitalet, dvs. tillverkare och distributörer, beskattas hårdare så att de därigenom får betala de samhällskostnader alkoholen åstadkommer (yrkande 1).
Utskottet uttalade så sent som i april i år att specialdestinering av inkomster för vissa ändamål bör undvikas (1990/91:SoU17). Riksdagen följde utskottet.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker motion 1990/91:So231 (v) yrkande 1.
Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som föreslås i propositionen, i den mån de inte omfattas av utskottets ovan gjorda ställningstaganden.
Inrättande av ett folkhälsoinstitut
I propositionen, avsnitt 9, föreslås att ett folkhälsoinstitut inrättas från den 1 januari 1992 som en självständig myndighet under regeringen. Dess uppgift skall vara att driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå i nära samarbete med berörda myndigheter, lokala organ och folkrörelser. I institutets arbete bör huvudinriktningen vara att nå de särskilt utsatta grupperna i samhället och att minska hälsans ojämlika fördelning genom att vidta åtgärder för att förbättra deras situation. Institutet bör åläggas ett särskilt ansvar för att bidra till att det förebyggande folkhälsoarbetet bygger på vetenskapligt väl förankrat underlag och bör bedriva viss egen forskningsverksamhet.
Institutet skall arbeta i programform med dels tillfälliga, dels permanenta program. Institutet bör inledningsvis arbeta med program om alkohol och droger, tobak, olycksfallskador samt program mot särskilda grupper -- till att börja med barn och ungdomar samt utsatta kvinnor.
Det statliga stöd som utgår till hälso-, alkohol- och drogupplysning bör enligt propositionen i större utsträckning än i dag kunna kopplas till de olika folkhälsoprogram som föreslås bedrivas. Genom att lägga ansvaret för bidragen på folkhälsoinstitutet bör denna utveckling kunna komma till stånd, heter det i propositionen.
Regeringen kommer senare att tillkalla en särskild organisationskommitté, vars uppgift blir att precisera folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och organisation samt lägga förslag om alternativa lokaliseringar. Arbetet bör enligt propositionen bedrivas skyndsamt så att vissa av institutets program skall kunna starta redan den 1 januari 1992. Målsättningen är att institutet skall kunna verka med full kraft från och med budgetåret 1992/93.
Folkhälsoinstitutet föreslås ta över vissa uppgifter som i dag utförs av socialstyrelsen. Det gäller bl.a. det samlade centrala ansvaret för statlig droginformation och fördelningen av statsbidrag till organisationer för olika informations- eller andra förebyggande insatser. Institutet föreslås också ta över socialstyrelsens olycksfallsskadeprogram.
Verksamheten vid den fristående organisationen Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås sammanföras med folkhälsoinstitutet. Därigenom skapas enligt propositionen en viktig kunskapsbas för det föreslagna alkohol- och drogprogrammet.
Avslag på förslaget om folkhälsoinstitutet m.m.
I motion 1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag om ett folkhälsoinstitut samt medelsanvisningen för detta (yrkande 1). Förslaget är enligt motionen ännu ett exempel på hur den socialdemokratiska regeringen plottrar bort resurser och insatser på hälso- och sjukvårdsområdet. Motionärerna anser att det i stället bör återskapas en medicinalstyrelse, vars huvuduppgift bl.a. blir att följa utvecklingen på folkhälsoområdet (yrkande 2). Medicinalstyrelsens arbete för en förbättrad folkhälsa bör enligt motionärerna ske i samarbete med socialstyrelsen och dess folkhälsoenhet (yrkande 3).
I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår förslaget om inrättande av ett nytt folkhälsoinstitut (yrkande 1). Motionärerna anser inte att den föreslagna omorganisationen skulle göra hälsan mer jämlikt fördelad i samhället, något som angetts vara syftet med institutet. Dessutom leder tillskapandet av en ny myndighet ofrånkomligen till ökad byråkrati och centralisering. Rollfördelningen mellan socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet är dessutom oklar och leder till gränsdragningsproblem.
Utskottet gör följande bedömning.
En avsikt med att inrätta ett folkhälsoinstitut är enligt propositionen att förbättra samspelet mellan de offentliga verksamheterna, organisationer och enskilda människor. Institutet föreslås få en samordnande sektorsövergripande roll. Socialstyrelsen, däremot, har ett övergripande ansvar för folkhälsofrämjande åtgärder inom sin sektor, dvs. inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Socialstyrelsen har också, till skillnad från folkhälsoinstitutet, ett tillsynsansvar. Utskottet anser att det behövs en bättre samordning av folkhälsoarbetet såväl mellan olika samhällssektorer som av insatser som riktas mot individer och samhälle. Utskottet delar också uppfattningen i propositionen att programarbete som arbetsmetod är en mycket lämplig form för att stimulera samarbete mellan olika sektorer och samhällsnivåer. Utskottet tillstyrker därför att ett folkhälsoinstitut inrättas enligt propositionens förslag och avstyrker motionerna So73 (m) yrkande 1 delvis och yrkandena 2 och 3 samt So91 yrkande 1. Utskottet återkommer i det följande till institutets verksamhetsinriktning.
Utskottet tillstyrker också den föreslagna medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 och avstyrker motion So73 yrkande 1, delvis.
Uppgifter och verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet
I motion 1990/91:So83 (fp) hemställs att riksdagen godkänner de riktlinjer för folkhälsoinstitutet som anges i motionen (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringens folkhälsoinstitut saknar den bas som är nödvändig för ett effektivt folkhälsoarbete, nämligen ansvaret för den epidemiologiska bearbetningen och analysen av hälsodata på riksnivå. Socialstyrelsens epidemiologiska enhet bör därför enligt motionärernas förslag föras över till folkhälsoinstitutet. Man bör också överväga att föra över den epidemiologiska resursen från institutet för miljömedicin. Inom institutet bör utöver epidemiologisk forskning också bedrivas s.k. preventionsforskning. Institutet bör också enligt motionärernas uppfattning ha ett ansvar för forskarutbildning.
Den organisationskommitté som skall tillsättas bör enligt motionen ges i uppdrag att lämna förslag om vilka uppgifter som bör föras över till institutet från andra statliga myndigheter. Motionärerna understryker vikten av att omorganisationen inte raserar redan fungerande verksamhet inom dessa myndigheter.
Folkhälsoinstitutet måste enligt motionärerna utveckla ett nära samarbete med skolverket, som i annat sammanhang föreslagits få ansvaret för den förebyggande hälsovården för alla barn och ungdomar från 6 till 19 år.
Motionärerna anser vidare att fler områden än vad regeringen föreslagit bör ingå i folkhälsoinstitutets bevakningsområde redan från början. De föreslår således att området utökas med kost och motion, sexuallivets hälsorisker, abortförebyggande insatser, kunskaper om självmord och deras förebyggande, hälsoupplysning för invandrare, mäns hälsa samt hälsoproblem orsakade av buller.
I motion 1990/91:So428 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) från den allmänna motionstiden 1991 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om inrättande av ett folkhälsoinstitut och dess uppgifter (yrkande 1). Yrkandet har, vad gäller institutets uppgifter, i stort sett samma innehåll som motion So83 (fp) ovan. Motionärerna anser också att riskvärderingar och hälsoekonomiska värderingar av förebyggande insatser bör genomföras både vid folkhälsoinstitutet och ute i landet (yrkande 8).
I samma motion begärs vidare åtgärder för att förebygga olycksfall, andra skador och självmord (yrkande 5). Förebyggandet av självmord anses vara en viktig uppgift för såväl ett kommande folkhälsoinstitut som socialstyrelsen. Motionärerna anser det också viktigt att riksdagens beslut om olycksfallsskaderegistreringen förverkligas (yrkande 6).
I motion 1990/91:So521 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om åtgärder för att klarlägga de ekonomiska vinsterna av att långsiktigt nå en bättre folkhälsa. Motionärerna anser att det bör upprättas en kommission som får till uppgift att göra en grundlig sammanställning av tillgängliga fakta och utifrån dessa fakta skapa strategier för en förändrad, hälsoinriktad livsstil. Kommissionen bör sedan förankra dessa strategier i folkrörelserna och därefter redovisa de ekonomiska och sociala vinsterna sedda i ett långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv.
I motion 1990/91:So94 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om det ofullständiga beredningsarbetet beträffande folkhälsoinstitutet (yrkande 1). Motionärerna anser bl.a. att frågorna är alltför litet genomarbetade och att det därmed inte ges besked om det funktionella utfallet av förändringarna. De anser också att alltför mycket har "blandats ihop", så att det verkligt stora folkhälsoproblemet, alkoholen, skjuts i bakgrunden.
I motion 1990/91:So75 av Bengt Kronblad (s) begärs ett tillkännagivande om vikten av att kost- och hälsofrågor ytterligare betonas i folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter. I motion 1990/91:So91 (c) begärs tillkännagivanden om dels behovet av samlade insatser för information och upplysning om kost och om produkters innehåll (yrkande 12), dels organisationernas betydelse och behov av stöd i folkhälsoarbetet vad gäller kostfrågor (yrkande 14). Motionärerna erinrar särskilt om den kostupplysning som bedrivs av hushållningssällskapens hemkonsulenter.
I motion 1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) betonas matens betydelse för hälsan inom den förebyggande vården (yrkande 1).
I motion 1990/91:So514 av Rosa Östh och Kersti Johansson (båda c) från den allmänna motionstiden 1991 begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av informationskampanjer för bättre folkhälsa och om att socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ansvara för genomförandet av sådana kampanjer (yrkande 1). Informationskampanjerna bör genomföras kontinuerligt i syfte att öka allmänhetens kunskaper om mat och dess samband med hälsan.
Socialstyrelsen bedriver för närvarande ett förebyggande olycksfallsskadeprogram i samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer på nationell nivå. Enligt propositionen (80) är det lämpligt att inrätta ett skadeprogram inom folkhälsoinstitutets ram. Detta program bör bygga på och utveckla det program som socialstyrelsen bedriver. På sikt bör institutets skadeprogram även innefatta våldsrelaterade skador.
I propositionens inledande avsnitt betonas levnadsvanornas stora betydelse för hälsan. Kostens sammansättning tillsammans med rökning, alkoholvanor och motion uppges vara de viktigaste faktorerna i detta sammanhang. Felaktig kost beräknas svara för ungefär en tredjedel av cancerfallen, medan rökningen antas svara för ungefär en femtedel (prop. s. 22).
Socialutskottet har vid upprepade tillfällen understrukit behovet av information kring kostvanorna och deras betydelse för folkhälsan (se bl.a. 1990/91:SoU4 s. 39). Folkhälsogruppen har särskilt framhållit att kostvanorna måste förändras.
Utskottet gör följande bedömning.
Motionerna 1990/91:So428 (fp) yrkande 1, om inrättande av ett folkhälsoinstitut och motion 1990/91:So521 (s) om en kommission för en bättre folkhälsa är enligt utskottets uppfattning tillgodosedda genom det förslag om ett folkhälsoinstitut som lagts fram. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
De frågor som tas upp i övriga motioner under detta avsnitt rör alla sådana frågor som utskottet anser vara uppgifter för ett kommande folkhälsoinstitut.
Ett undantag utgör förslaget i motion So83 (fp) om att föra över socialstyrelsens epidemiologiska enhet till folkhälsoinstitutet, liksom den epidemiologiska resursen från institutet för miljömedicin.
Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet anfört att informationen i de epidemiologiska registren självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion 1990/91:So83 (fp) yrkande 2 i denna del och utgår från att organisationskommittén överväger hur det epidemiologiska materialet kan göras tillgängligt för folkhälsoinstitutet.
Utskottet vill vidare framhålla att det är angeläget att det epidemiologiska centrumet erhåller tillräckliga ekonomiska medel för att kunna utveckla sin verksamhet.
Som ovan nämnts kommer regeringen att senare tillkalla en särskild organisationskommitté, vars uppgift blir att närmare precisera folkhälsoinstitutets uppgifter, arbetsformer och organisation. Utskottet, som tillstyrker propositionens förslag till uppgifter och verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet anser att organisationskommittén även, med nyss nämnt undantag, bör beakta de förslag beträffande bl.a. folkhälsoinstitutets uppgifter som lagts fram i motionerna 1990/91:So83 (fp) yrkande 2 delvis, 1990/91:So428 (fp) yrkandena 5--6 och 8, 1990/91:So75 (s), 1990/91:So91 (c) yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 (fp) yrkande 1, 1990/91:So95 (mp) yrkande 3 och 1990/91:So514 (c) yrkande 1. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Lokalt och regionalt folkhälsoarbete
I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om hälsopolitik (yrkande 3). Vänsterpartiet anser att folkhälsoinstitutet som ett prioriterat område bör få i uppgift att i samarbete med kommunerna ta fram lokala hälsopolitiska handlingsprogram. Sådana program skulle planeras, administreras och genomföras av primärvården, som enligt motionärerna bör få ett mycket större ansvar för det förebyggande folkhälsoarbetet.
I motion 1990/91:So91 (c) hemställs att riksdagen anvisar 15 milj.kr. till ett förstärkt regionalt folkhälsoarbete och ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en regional inriktning av folkhälsoarbetet (yrkande 2). Motionärerna anser att merparten av folkhälsoarbetet bör bedrivas på lokal och regional nivå. Det bör ankomma på socialstyrelsen att stimulera och stödja de lokala verksamheterna bl.a. genom att fungera som ett kunskapscentrum för folkhälsa. Målet är enligt motionärerna att få till stånd ett ökat nationellt och lokalt tvärsektoriellt folkhälsoarbete.
Betydelsen av det lokala hälsoarbetet betonas starkt i propositionen. Basen för folkhälsoarbetet måste i allt högre grad läggas på lokal nivå där program bör tas fram och insatser göras, heter det. Regeringen säger sig dela bedömningen att hälsoarbetet måste byggas underifrån för att både demokrati- och kvalitetsaspekterna skall kunna tillgodoses. En nära och utökad samverkan mellan lokal, regional och nationell nivå är enligt regeringens mening en förutsättning för ett offensivt folkhälsoarbete (prop. s. 66).
Utskottet delar propositionens uppfattning om betydelsen av det lokala hälsoarbetet. Utskottet konstaterar att syftet med motion 1990/91:So90 (v) yrkande 3 tillgodoses med propositionens förslag och avstyrker därför motionen.
Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom förslaget i motion So91 (c) om 15 milj.kr. till regionalt hälsoarbete. Det av motionärerna eftersträvade målet -- ett ökat nationellt och lokalt tvärsektoriellt folkhälsoarbete -- kommer enligt utskottets uppfattning att uppnås genom verksamheten i det föreslagna folkhälsoinstitutet. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande 2).
Finansiering och anslagsfrågor
Regeringen föreslår att resurser som i dag satsats på förebyggande folkhälsoarbete, dvs. anslagsmedel om 85,8 milj.kr. och medel för riskinformation från Systembolaget om 15 milj.kr., överförs till folkhälsoinstitutet. Det sistnämnda föreslås ske genom att institutet tillförs 15 milj.kr. i anslagsmedel medan Systembolaget upphör med motsvarande verksamhet. Därutöver föreslås utökat statligt stöd till folkhälsoprogramarbete om 32,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och därefter 20,0 milj.kr. under vartdera av budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av det utökade stödet 1991/92 avser 10 milj.kr. ett särskilt stöd till alkohol- och drogprogrammet. Den samlade statliga satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet enligt regeringens förslag uppgår därmed till drygt 170 milj.kr. för budgetåret 1994/95.
Regeringen föreslår således en successiv uppbyggnad av folkhälsoinstitutet och beräknar ett anslag på 47,5 milj.kr. för institutet för budgetåret 1991/92. Dessa medel bör anvisas på ett under femte huvudtiteln nyuppfört reservationsanslag, benämnt statens folkhälsoinstitut. För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen en ökning med 85,8 milj.kr. genom att anslagsmedel överförs i samband med att uppgifter flyttas från socialstyrelsen, statens ungdomsråd och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Dessutom omfattar den samlade satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet ett utökat statligt stöd om 20 milj.kr. under vartdera av budgetåren 1993/94 och 1994/95.
En fond föreslås inrättas dit externa finansiärer uppmanas att lämna bidrag till folkhälsoarbetet. I propositionen uppges att bryggerinäringen har ställt i utsikt ett femårigt stöd om 10 milj.kr. per år.
CANs verksamhet
Som ovan nämnts föreslås att CAN sammanförs med det nya folkhälsoinstitutet. CAN grundlades av folkrörelserna vid seklets början och har sedan starten varit ett folkrörelsebaserat organ. CAN har upprepade gånger under det senaste decenniet organiserats om och förändrats, senast den 1 juli 1990 då CAN i enlighet med riksdagens beslut blev en fristående organisation i förhållande till socialstyrelsen. Från mitten av 1980-talet fram till den 1 juli 1990 var CAN knutet till socialstyrelsen på så sätt att personalen var anställd vid styrelsen och verksamheten stod under överinseende av styrelsen. CAN får statsbidrag för att fullfölja de arbetsuppgifter och den inriktning som riksdagen förutsatte år 1984.
CAN är en suverän organisation, vars styrelse är ansvarig för och fattar beslut om verksamheten. Folkrörelseförankringen kommer till uttryck genom de 41 medlemsorganisationerna och deras representation i styrelsen och genom den del av verksamheten som innebär kontakt med organisationer och folkrörelser.
I motion 1990/91:So83 (fp) hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag vad avser CAN (yrkande 4). Motionärerna finner förslaget egendomligt ur konstitutionell synpunkt. Enligt motionärerna tycks regeringen vara helt okänslig för det förhållandet att CAN är en fristående organisation som regering och riksdag inte kan kommendera hit eller dit. I sak kan det finnas skäl för den föreslagna samordningen, men frågan kan knappast lösas utan att överläggningar förs med CAN. Motionärerna anser det väsentligt att CANs väl fungerande verksamhet inte bringas att upphöra utan garantier för en tryggad kontinuitet.
I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om informationsarbetet (yrkande 4 delvis). Vänsterpartiet vill inte motsätta sig en samordning av allt informationsarbete inom drogområdet, men vill poängtera att det är viktigt att den folkrörelseförankring som CAN har i dag bibehålls i informationsarbetet när detta förs över till folkhälsoinstitutet.
Motionärerna i motion 1990/91:So91 (c), som avslår förslaget om inrättande av ett folkhälsoinstitut, avslår också förslaget om riktlinjer för resursförstärkning till folkhälsoinstitutet (yrkande 3 delvis). Motionärerna anser att socialstyrelsen bör få behålla de 10 milj.kr. som i propositionen föreslås överförda till institutet under budgetåret 1991/92. De motsätter sig också att 10 milj.kr. föreslås överföras från CAN och anför att CAN bör få bestå som en fristående organisation med stark folkrörelseanknytning.
I motion 1990/91:So73 (m) anförs att CANs fristående ställning som folkrörelse är väsentlig och bör tillvaratas. Något yrkande om CAN framställs dock inte i motionen.
I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) från den allmänna motionstiden 1991 begärs en utredning som skall syfta till att sammanföra all statlig verksamhet omkring alkoholfrågor till en särskild myndighet (yrkande 3). Motionärerna antar att det i dag är lämpligt att samla en sådan myndighet till CAN.
I proposition 1988/89:130 om riktlinjer för socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning m.m. föreslogs att CAN fortsättningsvis skulle ha en fristående ställning i förhållande till socialstyrelsen. Utskottet tillstyrkte förslaget med hänvisning till att myndighetsställningen och folkrörelseorganisationen inte borde blandas ihop (1988/89:SoU24 s. 17). Avsikten med det då aktuella beslutet var dock att regeringen skulle utse ordförande i CANs styrelse och att statliga myndigheter som socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet även fortsättningsvis skulle ingå i styrelsen samt att statliga bidrag alltjämt skulle utgå.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet är positivt till att informationsarbetet inom drogområdet samordnas, men delar också uppfattningen i motionerna So83 (fp), So91 (c) och So90 (v) att den folkrörelseförankring CAN i dag har måste bibehållas och att garantier måste ges för en tryggad kontinuitet i CANs verksamhet. Den organisationskommitté som regeringen senare kommer att tillkalla bör därför ges i uppdrag att, med utgångspunkt i de nu aktuella motionerna, inleda överläggningar med CAN om en lämplig form för samordning av CANs och folkhälsoinstitutets verksamheter. Frågor som därvid bl.a. måste belysas är hur folkrörelseinflytandet i CAN reellt kan bibehållas och hur tillgången till CANs informations- och dokumentationscentral och bibliotek skall lösas.
Vad utskottet här anfört om CANs verksamhet bör riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:So83 (fp) yrkande 4, 1990/91:So90 (v) yrkande 4 delvis, 1990/91:So91 (c) yrkande 3 delvis och 1990/91:So231 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
Motionärerna i motion 1990/91:So94 (fp) är negativa till att bryggerinäringen skall bidra till folkhälsoinstitutets verksamhet med 50 milj.kr. fördelade över fem år. Uppgifterna att dels producera alkoholdrycker, dels finansiera forsknings- och informationsutveckling är näst intill oförenliga, menar motionärerna. Vad som anförts om bryggerinäringens sponsorverksamhet i samband med det nya folkhälsoinstitutet bör ges regeringen till känna (yrkande 2).
Svenska Bryggareföreningen har under senare år på olika sätt visat alkoholpolitiska ambitioner. År 1987 antogs ett alkoholpolitiskt policyprogram, ett manifest, enligt vilket bryggareföreningen bl.a. givit ekonomiskt stöd till drogfri verksamhet för ungdom och bedrivit självsanerande verksamhet för att få bort felaktig ölreklam. Under våren 1990 har bryggareföreningen antagit en fortsättning av manifestet. Bland annat beslutade föreningen att stödja alkoholforskning och fria ungdomsaktiviteter med 100 milj.kr. Vidare genomfördes vid årsskiftet 1990-1991 en sänkning av alkoholhalten i öl klass III. Föreningen har redan tidigare hävdat att utskänkningsåldern på restauranger bör höjas från 18 till 20 år.
Utskottet ser positivt på att bryggerinäringen känner ett alkoholpolitiskt ansvar och att den avser att bidra till folkhälsoinstitutets verksamhet med 50 milj.kr. Såvitt utskottet erfarit har inga villkor förknippats med bidraget. Motion 1990/91:So94 (fp) yrkande 2 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Systembolagets riskinformation m.m.
Som ovan nämnts föreslås att viss allmän information om alkoholpolitiken och dess regelsystem, liksom den riskinformation som folkhälsoinstitutet skall framställa, skall tillhandahållas i systembutikerna. Uppgiften att producera riskinformationen skall dock enligt propositionen uteslutande åvila folkhälsoinstitutet. Medel för riskinformation om 15 milj. kr. föreslås överförda till folkhälsoinstitutet från Systembolaget.
Flera motionärer är kritiska mot att Systembolaget inte längre skall producera egen riskinformation. Yrkanden som syftar till att framhålla Systembolagets socialpolitiska roll och rätt att producera riskinformation framförs i motionerna 1990/91:So77 av Göran Magnusson m.fl. (s), 1990/91:So79 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (båda fp), 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkande 3, 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 4, delvis, 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4 och 1990/91:So92 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp, m). I flera av motionerna pekas bl.a. på vikten av att inför de förestående EG-förhandlingarna bevara syftet med alkoholmonopolen.
Även i motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) begärs ett tillkännagivande om alkoholmonopolens sociala roll och betydelsen av att bolagens verksamhet står i samklang med riksdagens beslut att minska konsumtionen (yrkande 5). Motionärerna anser också att Systembolagets konsumentinformation om risker är av stor vikt.
Enligt 7 § lagen om handel med drycker, LHD, är Systembolaget ålagt att sköta försäljningen av alkoholdrycker på ett sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras. I 1977 års alkoholpolitiska beslut underströks bl.a. att alkoholinformationen bör komma från flera olika håll med hänsyn till de olika informationsgivarnas olika bakgrund och roll i samhället. Vikten av samordning underströks.
I proposition 1977/78:178 med förslag till lag om marknadsföring av alkoholdrycker ansågs Systembolagets riskinformation stå i god överensstämmelse med den av det allmänna förda alkoholpolitiken (prop. s. 41).
Utskottet anser det vara en stor fördel om alkoholinformationen liksom hittills kommer från flera håll -- det ger en större trovärdighet åt innehållet. Utskottet vill vidare betona vikten av att Systembolaget har möjlighet att självt utforma en allsidig information om sina produkter. I en sådan allsidig information måste givetvis ingå saklig upplysning om alkoholens skadeverkningar. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att Systembolaget även i fortsättningen bör producera egen riskinformation. Det hindrar enligt utskottets mening inte att Systembolaget bidrar med 15 milj.kr. till folkhälsoinstitutets verksamhet.
När det gäller frågan om Systembolagets och AB Vin & Sprits alkoholpolitiska roll har socialutskottet tidigare ansett det självklart att de statliga företagen följer den av staten fastställda alkoholpolitiken (se bl.a. SoU 1987/88:1y).
Utskottet vidhåller sin inställning. I lagen om handel med drycker åläggs de båda alkoholmonopolen en sådan alkoholpolitisk roll.
Vad utskottet här anfört om Systembolagets riskinformation och om monopolens alkoholpolitiska roll bör riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1989/90:So252 (s) yrkande 5, 1990/91:So77 (s), 1990/91:So79 (fp), 1990/91:So83 (fp) yrkande 3, 1990/91:So90 (v) yrkande 4, delvis, 1990/91:So91 (c) yrkande 4 och 1990/91:So92 (c, fp, m) som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker de förordade riktlinjerna för resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 med den ändring som föranleds av utskottets ovan gjorda ställningstaganden beträffande CANs verksamhet och Systembolagets riskinformation. Utskottet vill dock understryka att de medel som i dag utgår som bidrag till organisationer för hälso-, alkohol- och drogupplysning även fortsättningsvis måste användas till sådan verksamhet och inte användas till att täcka folkhälsoinstitutets fasta kostnader. Utskottet avstyrker därmed motion 1990/91:So91 (c) yrkande 3, delvis.
Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet
I ett tiotal motioner föreslås lämpliga lokaliseringsorter för folkhälsoinstitutet.
I motion 1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) föreslås att institutet placeras i Älvkarleby (yrkande 2). I motion 1990/91:So78 av Mats Lindberg (s) föreslås att institutet lokaliseras till Umeå. I motion 1990/91:So80 av Bengt Kindbom (c) anförs att resurser för folkhälsoarbetet bör utlokaliseras till Skaraborg och i motion 1990/91:So86 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) föreslås Skövde. Värmland föreslås i motionerna 1990/91:So82 av Magnus Persson och Kristina Svensson (båda s), 1990/91:So84 av Isa Halvarsson (fp) och 1990/91:So85 av Jan Hyttring och Kjell Ericsson (båda c). I motion 1990/91:So89 av Björn Samuelsson och Gudrun Schyman (båda v) föreslås Karlstad som lokaliseringsort och i motion 1990/91:So88 av Gunnar Björk m.fl. (c, s, m, fp, v, mp) slutligen, föreslås att folkhälsoinstitutet placeras i Gävle.
För den närmare motiveringen till förslagen hänvisas till motionerna.
Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen under årens lopp redogjort för sin uppfattning om lokalisering och omlokalisering av statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen av nya myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokaliseringsort än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har också uttalat att lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden i skilda hänseenden samt har betonat vikten av att besluten föregås av information till och samråd med berörd personal (1989/90:AU13 s. 84).
Som ovan nämnts kommer regeringen att tillkalla en särskild organisationskommitté, som bl.a. skall få i uppgift att lägga fram förslag om alternativa lokaliseringar av institutet.
Utskottet anser inte att riksdagen bör föregripa organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig lokaliseringsort. Utskottet utgår från att kommittén beaktar arbetsmarknadsutskottets uttalanden om lokalisering av nya myndigheter. Motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c), 1990/91:So86 (s), 1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c), 1990/91:So89 (v) och 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) avstyrks således.
Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken
I avsnitt 10.7 i propositionen lägger regeringen fram sitt förslag till riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken och hemställer att riksdagen godkänner dessa. Riktlinjerna innebär sammanfattningsvis att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta sägs kunna ske bl.a. genom en aktiv prispolitik och genom att det restriktionssystem som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Avsevärt större vikt skall enligt propositionen läggas vid förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv. Vidare skall grunderna för den svenska alkoholpolitiken hävdas inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till de europeiska gemenskaperna.
Det närmare innehållet i riktlinjerna redovisas i det följande i anslutning till de motioner som väckts under detta avsnitt.
Motionsförslag om en alkoholkommission
I ett av riksdagen godtaget betänkande (1989/90:SoU2) behandlade utskottet hösten 1989 olika frågor om åtgärder som kan leda till en sänkt alkoholkonsumtion. Enligt utskottets mening var det mycket angeläget att vända de senaste årens ökning av alkoholkonsumtionen till en minskning i syfte att uppnå WHOs mål om en nedskärning av konsumtionen med 25 % fram till år 2000.
Utskottet ansåg att regeringen måste besluta om konkreta åtgärder som leder till en varaktig sänkning av alkoholkonsumtionen. Utgångspunkten för dessa insatser borde vara det alkoholpolitiska beslutet år 1977. Insatserna kunde dock i vissa avseenden behöva anpassas till samhällsförändringar och ny kunskap inom alkoholforskningen. Alla medel som kan leda till en minskning av alkoholskadorna måste därför enligt utskottet övervägas, såväl åtgärder som begränsar tillgängligheten av alkohol som åtgärder för att minska efterfrågan.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att alkoholfrågan måste flyttas fram i blickpunkten på samma sätt som skedde när det alkoholpolitiska beslutet togs år 1977 och att en större medvetenhet om alkoholens skadeverkningar och förståelse för behovet av alkoholpolitiska åtgärder måste skapas. Utskottet uttalade sig för förstärkta informations- och utbildningsinsatser, åtgärder mot langning, stöd till alkoholfria miljöer, restriktivitet vid utskänkning av alkoholdrycker, insatser mot ungdomsmissbruk och missbruk på arbetsplatserna, åtgärder mot snabbvin, hembränning och missbruk av teknisk sprit samt för ökad alkoholforskning.
I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt alkoholkommission med syfte att formulera en aktiv alkoholpolitik i enlighet med 1989 års riksdagbeslut (yrkande 5). Motionärerna finner sammanfattningsvis att regeringen inte har tagit alkoholproblemet på tillräckligt stort allvar och efterkommit den begäran som riksdagen framställt om en mer aktiv alkoholpolitik. Motionärerna säger sig självfallet dela uppfattningen att grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall hävdas i de fortsatta förhandlingarna med EG och påpekar att riksdagen också flera gånger fastslagit detta. Motionärerna står också bakom kravet på en aktiv prispolitik men anser inte att regeringen lever upp till detta mål. De anser också att förslaget att tillsynsmyndigheterna skall intensifiera sin tillsynsverksamhet har låg trovärdighet när regeringen samtidigt drar in resurser från dessa myndigheter.
I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om regeringens övergripande ansvar för alkoholpolitiken (yrkande 1). Enligt motionärerna måste regeringen omedelbart effektuera den beställning om en betydligt aktivare alkoholpolitik som riksdagen gjorde hösten 1989.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt inrättandet av ett folkhälsoinstitut. Enligt propositionen förutsätts alkoholfrågorna spela en väsentlig roll i institutets arbete. Alkohol- och drogprogrammet kommer att bli institutets mest omfattande program och innefatta preventiva insatser, information och opinionsbildning, stöd till folkhälsorörelsernas drogförebyggande arbete samt stöd till forskning inom alkohol- och drogområdet. Institutet skall också förse politiker, myndigheter, organisationer m.fl. med planerings- och diskussionsunderlag samt utgöra en informationskälla för massmedierna.
Folkhälsoinstitutet skall ledas av en styrelse. Till alkohol- och drogprogrammet skall enligt propositionen knytas ett särskilt programråd med representanter för folkrörelser och organisationer som skall ha inflytande på verksamhetens inriktning och policy. Utskottet utgår från att framför allt institutets styrelse men även programråden kommer få parlamentariska inslag. En sådan ordning måste nämligen vara en fördel om institutet skall kunna lägga fram förslag till åtgärder som fordrar politiska beslut. Detta är inte minst viktigt inför en förestående EG-anslutning. Med hänvisning till det anförda och till vikten av att insatserna på det alkoholpolitiska området inte splittras avstyrker utskottet förslaget om tillsättande av en alkoholkommission i motion 1990/91:So83 (fp), yrkande 5.
Utskottet anser att motion 1989/90:So321 (c) i allt väsentligt är tillgodosedd genom den föreslagna satsningen på folkhälsoinstitutet och dess alkoholprogram samt de riktlinjer för alkoholpolitiken som regeringen lagt fram. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 1).
Minskning av totalkonsumtionen
I flera motioner tas upp behovet av en minskning av den totala alkoholkonsumtionen i Sverige.
I motion 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) yrkande 1 och i motion 1990/91:So239 av samma motionärer (m), yrkande 1, begärs tillkännagivanden om vad som i motionerna anförs beträffande riksdagens tidigare beslut om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000. Enligt motionärerna är det ett svårt men ytterst angeläget mål att nå. I de nu nämnda motionerna (m) yrkandena 11 resp. 9 framförs yrkanden med samma innebörd.
I motion 1989/90:So278 av Lennart Brunander (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen. Motionären är kritisk till socialstyrelsens handlingsprogram, vars syfte är att uppnå en 25-procentig nedskärning av alkoholkonsumtionen, och framhåller att förutsättningen för att Sverige skall kunna sänka en internationellt sett redan låg alkoholkonsumtion är dels att alkoholpolitiska åtgärder möts av sympati och accepteras hos allmänheten, dels att man öppet talar om alkoholkonsumtion och missbruksrisker. Socialstyrelsens handlingsprogram måste därför revideras.
I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) framförs en annan åsikt om totalkonsumtionen. Motionärerna anser att den alkoholpolitik som bedrivs i Sverige i alltför hög utsträckning koncentreras till den s.k. totalkonsumtionen, vilket inneburit att det verkliga problemet, nämligen överkonsumtionen, inte uppmärksammats i tid. Motionärerna hänvisar till undersökningar som de menar visar att det inte finns något klart samband mellan totalkonsumtion och alkoholskador. Motionärerna avvisar förslag om restriktioner på alkoholområdet och påpekar att det krävs acceptans från en bred opinion för att åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen skall vara verkningsfulla. Vad som i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken bör ges regeringen till känna (yrkande 4).
Utskottet gör följande bedömning
Som framgått av den tidigare redovisningen uttalade utskottet enhälligt hösten 1989 att det var mycket angeläget att vända de senaste årens ökning av alkoholkonsumtionen till en minskning i syfte att uppnå WHOs mål om en nedskärning av konsumtionen med 25 % fram till år 2000.
I propositionen uttalar regeringen att målet för den svenska alkoholpolitiken även fortsättningsvis skall vara att minska den totala alkoholkonsumtionen för att därigenom begränsa alkoholens skadeverkningar. Detta sägs bl.a. kunna ske genom en aktiv prispolitik och genom att det restriktionsprogram som kringgärdar hanteringen av alkoholdrycker upprätthålls. Enligt regeringens uppfattning förefaller det inte omöjligt att nå 25-procentmålet inom ramen för den förda alkoholpolitiken. Det finns därför knappast skäl för vare sig en drastisk skärpning eller en liberalisering av den svenska alkoholpolitiken, anser regeringen. Utskottet delar den bedömningen. Syftet med motionerna 1989/90:So259 (m) yrkandena 1 och 11, 1990/91:So239 yrkandena 1 och 9 samt 1989/90:So278 (c) får därmed anses tillgodosett. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
Totalkonsumtionens samband med alkoholskadorna i ett samhälle har bekräftats av analyser av data för många länder, däribland Sverige. Det är alltså empiriskt belagt att ju mer alkohol som totalt sett dricks i ett samhälle, desto fler storkonsumenter kommer det att finnas och desto fler kommer att få skador av sitt drickande. Enligt propositionen (s. 91) har den hittillsvarande forskningen visat att det finns ett säkert samband mellan den totala alkoholkonsumtionen i samhället och dödligheten i levercirrhos, pancreatit (inflammation i bukspottkörteln) och cancer i matstrupen samt sjuklighet i levercirrhos, pancreatit, alkoholpsykos (delirium) och alkoholförgiftning. Detta förhållande hindrar på intet sätt att också överkonsumtionen måste ägnas stor uppmärksamhet. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:So215 (m) yrkande 4.
Alkoholpolitiken och EG
I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) hemställs att riksdagen vid en EG-ansökan villkorar Sveriges alkoholpolitik (yrkande 6). Motionärerna anser att ett inträde i EG utgör ett hot mot den relativa enighet och medvetenhet om alkoholens risker för folkhälsan som finns hos den svenska befolkningen. Den nu aktuella propositionen förhåller sig enligt motionärerna passiv, överslätande och i det närmaste förhoppningsfull när det gäller EG och akoholen.
I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) liksom i motion 1990/91:So237 av samma motionärer (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om bevarandet av den svenska alkoholpolitikens särart vid ett närmande till EG (yrkande 5 i båda motionerna). Det är enligt motionärernas mening av största vikt att denna särart kan bevaras vid internationaliseringen och den allt friare rörligheten av människor och varor. Vi måste därför slå vakt om det svenska systemet för inköp och distribution av alkohol, ett effektivt gränsskydd som begränsar införseln och en aktiv beskattning på alkoholpolitiska grunder.
I motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik (yrkande 5). Enligt motionärerna har man inom EG hittills mer bekymrat sig över det alltför stora utbudet än över den alltför stora efterfrågan. Sverige bör aktivt verka för en ansvarsfull europeisk alkoholpolitik som tar sikte på att förverkliga WHO-målet, heter det i motionen.
Även i motion 1989/90:So319 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) framhålls vikten av att Sverige i olika internationella sammanhang agerar för att förbättra förutsättningarna för en framgångsrik alkoholpolitik och söker instrument för att ytterligare pressa ned alkoholskadorna. På många områden inom alkoholpolitiken är det i dag svårt att nå avsedd effekt med enbart inhemska åtgärder, anför motionärerna och tar som exempel förbud mot exponering av alkohol i etermedia, trafiknykterhetsbestämmelserna, avvecklingen av skattefri försäljning och alkoholkapitalets exploatering av u-länderna. I motionen hemställs att regeringen ges till känna vad som anförts, dels om det internationella arbetet kring alkoholpolitiska frågor (yrkande 1), dels om att i motionen angivna riktlinjer skall vara vägledande vid EG-förhandlingarna samt i det svenska arbetet i Nordiska rådet, Europarådet, olika FN-organ samt i andra internationella sammanhang (yrkande 2).
I motion 1990/91:So228 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om fortsatt restriktiv alkoholpolitik i EG-sammanhang. Motionärernas slutsats är att Sverige som medlem i EES och EG kan och bör arbeta för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Riksdagens klara ställningstagande att Sverige måste få möjligheter att fullfölja en återhållande politik bör tas på största allvar av regeringen. Motionärerna förutsätter att regeringen noga bevakar denna fråga i de förhandlingar som nu pågår om ett EES-avtal.
Även i motion 1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik (yrkande 5).
I motion 1990/91:So258 av Rune Thorén (c) begärs en utredning om EG-anpassningens effekter på alkoholskadorna i Sverige. Motionären undrar bl.a. hur alkoholkonsumtionen påverkas om vi inför fri försäljning och marknadsföring.
I motion 1990/91:So267 av Britta Sundin m.fl. (s) understryks att det inte får uppstå några frågetecken kring Sveriges ståndpunkt i alkoholpolitiken inför de pågående EES-förhandlingarna. Sverige måste, enligt motionärerna, driva högprislinjen, sträva efter att bevara Systembolaget och Vin & Spritcentralen och att avskaffa den fria införseln vid utlandsresa samt betona hälsoaspekten inom alkoholpolitiken. Vad som i motionen anförts om EG och alkoholpolitiken bör ges regeringen till känna.
I motion 1990/91:So293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett förslag från regeringen till riksdagen om hur alkoholens skadeverkningar skall minimeras vid ett nära samarbete eller medlemskap i EG. Enligt motionärerna kan man räkna med en betydande ökning av alkoholmissbruket i Sverige vid ett svenskt EG-medlemskap, eftersom den samhälleliga kontrollen över import, produktion och konsumtion kommer att minska.
I motion 1990/91:So296 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp) framhålls vikten av att regeringen i de återstående EES-förhandlingarna lyfter fram svensk alkoholpolitik inom främst tre delområden. Det gäller punktskatternas utformning (yrkande 1), reglerna för gränshandel med alkohol (yrkande 2) och möjligheterna att behålla alkoholhandelsmonopol och stränga bestämmelser om utskänkningstillstånd (yrkande 3). Enligt motionärerna måste regeringen klargöra att innebörden av den rekommenderade minimiskattenivån inom EG inte får tolkas så att länder med en skattenivå över den rekommenderade skulle vara förhindrade att fortsätta att långsiktigt använda skatteinstrument för att påverka prisnivån. Vidare måste gränskontrollfrågan ägnas särskild uppmärksamhet i förhandlingarna. Kraven på uppmjukningar av bestämmelserna kring alkoholhandelsmonopolet och utskänkningstillstånden måste avvisas, eftersom de är avgörande förutsättningar för att målet om en kraftig konsumtionsminskning skall kunna uppnås.
Även i motion 1990/91:So303 av Erling Bager (fp) och Ivar Franzén (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att de svenska företrädarna i EG-förhandlingarna skall slå vakt om Sveriges rätt att bibehålla gällande monopolordning inom alkoholhandeln, dvs. Systembolagets detaljhandelsmonopol och AB Vin & Sprits import-, grossist- och tillverkningsmonopol.
Sten Andersson (m) i Malmö begär i motion 1990/91:So322 att alkoholpolitiken anpassas till vad som gäller genomsnittligt för EG-länderna. Det innebär, enligt motionärerna, sänkta alkoholpriser, framför allt på restauranger och att onödiga och inkonsekventa alkoholrestriktioner slopas.
I motion 1990/91:So512 av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c) föreslås att frågan om alkoholkonsumtionens kostnader för sjukvården aktualiseras som en faktor vid beskattningen vid Sveriges förhandlingar med EG. Att alkoholen vid prissättningen skall bära de faktiska kostnader den förorsakar samhället borde rimligen ligga i linje med EGs syn på en fri marknad, anför motionärerna.
I avsnittet 10.7 Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken, som riksdagen föreslås godkänna, anför regeringen att det europeiska perspektivet ofrånkomligen kommer att vara av betydelse vid framtida överväganden om den svenska nationella alkoholpolitiken. Detta sägs gälla oavsett om Sverige blir medlem i EG eller ej. Den utjämning som håller på att ske inom Europa när det gäller alkoholvanorna bör enligt propositionen ses som en del av en mer omfattande process av tilltagande kulturellt utbyte över gränserna. Det är regeringens avsikt att inför ett svenskt närmande till EG hävda grunderna för den svenska alkoholpolitiken, dvs. de grunder som lades fast genom riksdagens beslut år 1977 och som innebär att den totala alkoholkonsumtionen skall begränsas med hjälp av en aktiv prispolitik, försäljning av alkohol i kontrollerade former och en omfattande opinionsbildning.
I propositionen hänvisas till att det inom EG inte finns någon gemensam alkoholpolitik. Alkoholfrågan har tidigare i huvudsak betraktats som ett jordbruksproblem och endast ett fåtal medlemsländer har haft ambitioner att utveckla nationella alkoholpreventiva program, sägs det i propositionen. Ministerrådets uppmaning till medlemsländerna att anpassa EGs agerande på området till WHOs verksamhet och att därvid noga väga produktions-, distributions- och reklamintressen inom alkoholområdet mot allmänna hälsointressen visar emellertid enligt propositionen på en växande medvetenhet om alkoholens betydelse för folkhälsan.
När det gäller alkoholbeskattningen är, enligt propositionen, ambitionen inom EG att på sikt utjämna punktskatterna på bl.a. alkohol. Tanken på en omedelbar harmonisering har emellertid övergivits på grund av starkt motstånd från högskatteländerna inom EG. Enligt vad kommissionen nu föreslagit skall man före utgången av år 1992 införa en obligatorisk miniminivå på olika punktskatter. Om detta förslag går igenom innebär det enligt propositionen att länder med en hög alkoholskatt kan behålla sin höga skatt.
Å andra sidan ingår det även i kommissionens förslag att alla framtida ändringar av punktskatterna skall ske i riktning mot en s.k. målskattenivå som medlemsländerna inte får avlägsna sig ifrån. Målskattenivån skall ligga något högre än den obligatoriska miniminivån.
I propositionen uppges att principerna för alkoholbeskattningen inte kommer att beröras i de pågående förhandlingarna om ett EES-avtal mellan Efta och EG. Hur frågan kommer att ställa sig vid ett eventuellt svenskt medlemskap är det ännu för tidigt att uttala sig om, heter det. Kommissionens förslag om en s.k. målskattenivå för olika punktskatter kommer -- om det genomförs -- i realiteten att innebära att högskatteländerna fortsättningsvis inte kommer att kunna höja sina skatter. I propositionen anförs vidare att frågan om en eventuell harmonisering av punktskatterna emellertid är mycket kontroversiell och att det därför är ytterst oklart hur och när man kommer att fortsätta att behandla frågan. Beträffande alkoholmonopolen hänvisas i propositionen till att dessa utgör ett väsentligt inslag i den svenska alkoholpolitiken och till att de har tillkommit i syfte att skydda folkhälsan. Motiven bakom dessa är således inte konkurrensbegränsande. I EES-förhandlingarna har Efta-länderna gemensamt framhållit att de monopol på alkoholområdet som finns i vissa Efta-länder inte står i motsättning till artikel 37 i Romfördraget.
Utskottet underströk så sent som i april i år att det europeiska integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras (1990/91:SoU4y). Utskottet vidhåller denna inställning som måste anses vara ett förtydligande av vad som uttalas i propositionen om att grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall hävdas inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till de europeiska gemenskaperna. De nu aktuella motionerna har i stort sett samma syfte som utskottets här gjorda ställningstagande. Vad utskottet sålunda anfört om alkoholpolitiken och det europeiska integrationsarbetet bör riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So91 (c) yrkande 5, 1990/91:So237 (c) yrkande 5, 1989/90:So317 (fp) yrkande 5, 1989/90:So319 (s) yrkandena 1 och 2, 1990/91:So228 (fp), 1990/91:So336 (fp) yrkande 5, 1990/91:So267 (s), 1990/91:So293 (mp), 1990/91:So296 (fp) yrkandena 1--3, 1990/91:So303 (fp, c) och 1990/91:So512 (c) som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet kan emellertid inte förorda att riksdagen vid en EG-ansökan helt undantar alkoholpolitiken från förhandlingar, såsom begärs i motion 1990/91:So90 (v) yrkande 6. Motionen avstyrks därför.
Utredningar om en EG-anpassnings effekter på alkoholskadorna i Sverige har utförts och bl.a. redovisats i CANs rapport Nr 14, Sverige, EG och alkoholpolitiken. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:So258 (c), i vilken begärs en sådan utredning.
Mot bakgrund av utskottets tidigare ställningstagande avstyrks också motion 1990/91:So322 (m), i vilken begärs att alkoholpolitiken anpassas till vad som genomsnittligt gäller för EG-länderna.
Ransoneringar och inköpsbegränsningar
I flera motioner föreslås olika former av inköpsbegränsningar eller registreringar.
I motion 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om beredskapsplan för införandet av inköpsregistrering (yrkande 10). Vänsterpartiet vill inte ha tillbaka de problem som fanns i mitten av 1970-talet. Om utvecklingen går mot en ökning av alkoholkonsumtionen till närmare 7 liter per person över 15 år är vänsterpartiet för någon form av inköpsregistrering. Motionärerna tror att en inköpsbegränsning kan få en viss hämmande effekt som även kan påverka konsumtionsmönstret.
I motion 1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkquist och Erling Bager (båda fp) föreslås att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att utreda en inköpsbegränsning av alkohol (yrkande 1). Vidare föreslås att Systembolagets försök med självbetjäningsbutiker skall upphöra, eftersom sådana butiker, enligt motionärerna, ökar försäljningen (yrkande 2). Motionärerna anser också att en effektivt fungerande avstängning från inköp på Systembolaget bör införas (yrkande 4). En sådan avstängning bör kunna ske då någon dömts för langning eller annan alkoholbetingad brottslighet. Avstängning bör också kunna ske för att underlätta missbrukarvård och kontraktsvård samt som ett led i kriminalvård eller på egen begäran.
I motion 1989/90:So249 av Kent Lundgren m.fl. (mp) föreslås att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram förslag till begränsningar av alkoholkonsumtionen för utsatta individer genom införande av inköpstillstånd i enlighet med motionens innehåll (yrkande 1) och -- under förutsättning av bifall till yrkande 1 -- att utredningen får i uppdrag att se över sekretessbestämmelserna för att möjliggöra kontrollen av utfärdandet av tillstånd (yrkande 2). Motionärerna anser att ett tillstånd för spritinköp, kallat alkoholkort, bör införas. Alkoholkortet skall kunna lösas ut av den som fyllt 20 år och som enligt social- och polisregistren inte har drogproblem eller är kriminellt belastad. Kortinnehavare som fälls för nykterhetsbrott, droghantering eller liknande bör fråntas sitt kort på längre ellet kortare tid.
I motionerna 1989/90:So275 av Rune Thorén (c) och 1990/91:So272 av samme motionär (c) föreslås ett treårigt försök med inköpsbegränsning av alkohol. Tilldelningen skall utan undantag vara lika för alla som fyllt 20 år. Enligt motionären har de som yrkesmässigt sysslar med missbruksproblem enat sig om att inköpsbegränsningar är den enda realistiska möjligheten att minska alkoholskadorna. De 90 % av befolkningen som är måttliga alkoholkonsumenter bör solidariskt ställa upp på en inköpsbegränsning för att hjälpa de 10 % av svenska folket som missbrukar alkohol.
Även i motionerna 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 7 och 1990/91:So256 av samma motionärer (mp) yrkande 7 begärs att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att lägga fram förslag till försök i vissa områden med en treårig alkoholransonering -- inte förbud -- för att vinsterna i samhället sedan skall kunna utvärderas i form av minskade alkoholskador, barn- och hustrumisshandel, trafikolyckor, drukningsolyckor, brott och andra missbruksföljder.
I motion 1990/91:So74 av Sten Svensson m.fl (m), däremot, hemställs att riksdagen beslutar avskaffa de regleringar som begränsar Systembolagets öppettider. Motionärerna vänder sig mot att låg- och måttlighetskonsumenter tvingas underkasta sig alkoholrestriktioner som ofta uppfattas som rena trakasserier. Motionärerna föreslår att Systembolaget i fortsättningen självt skall få bestämma vilka öppettider som bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov.
I avsnittet 10.7 Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken, som riksdagen föreslås godkänna, hänvisar regeringen till vad som uttalades år 1977 när riksdagen lade fast grunderna för den nuvarande alkoholpolitiken, nämligen att restriktionerna i handeln med alkohol måste vara av sådant slag att de av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. I propositionen hänvisas också till att såväl skatteutskottet som socialutskottet tidigare har anfört att alkoholransoneringar skulle kunna skapa negativa attityder mot alkoholpolitiska strävanden över lag. Regeringen säger sig dela den uppfattningen och finner att det för närvarande inte är realistiskt att väsentligt trappa upp de restriktiva medlen. Vidare har enligt propositionen alkoholförsäljningen minskat något under det senaste året. Bland ungdomar har skett en påtaglig minskning. Enligt regeringens mening finns det därför knappast skäl för en drastisk skärpning av den svenska alkoholpolitiken.
I betänkandet om en aktiv alkoholpolitik (1989/90:SoU2) uttalade utskottet som sin uppfattning att alkoholpolitiken måste ses som en gemensam strävan, grundad på en väl belagd medicinsk och social erfarenhet, och att den inte får upplevas som krångel och onödig kontroll. I nuläget är det därför i första hand andra åtgärder än inköpsrestriktioner som bör komma till användning. Frågan om inköpsrestriktioner får dock prövas om utvecklingen mer påtagligt skulle försämras, särskilt vad gäller ungdomens alkoholvanor, ansåg utskottet. Det borde under sådana förhållanden finnas förutsättningar för att genom en målmedveten opinionsbildning skapa förståelse för sådana åtgärder (betänkandet s. 41).
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar uppfattningen att det för närvarande inte finns skäl för en drastisk skärpning av den svenska alkoholpolitiken, vilket ett införande av inköpsrestriktioner skulle innebära. Utskottet vidhåller emellertid sin tidigare inställning att frågan om inköpsrestriktioner får prövas om utvecklingen mer påtagligt skulle försämras.
Enligt utskottets mening finns det inte heller behov av någon utredning om inköpsregistrering, såsom begärs i flera motioner, eftersom de tekniska förutsättningarna för en sådan registrering redan har belysts av regeringens samordningsorgan för alkoholfrågor (SAMO) i rapporten (Ds S 1981:22) Tekniska förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av alkoholdryck. Med det anförda avstyrks motionerna 1990/91:So90 (v) yrkande 10, 1989/90:So236 (fp) yrkandena 1--2 och 4, 1989/90:So249 (mp) yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275 (c), 1990/91:So272 (c), 1989/90:So318 (mp) yrkande 7 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 7.
När det gäller Systembolagets öppettider, en fråga som tas upp i motion So74 (m), uttalade riksdagen i sitt alkoholpolitiska beslut år 1977 att det bör anförtros åt Systembolaget att självt bestämma när butikerna skall vara öppna. Därvid förutsattes att några påtagliga förändringar av då gällande öppthållandetider inte skulle inträffa. Lördagsstängning av systembutikerna ansågs innebära en så påtaglig förändring att riksdagen hördes i frågan, både beträffande den permanenta lördagsstängningen och försöken med sådan (prop. 1980/81:179 och 1981/82:143). Att hålla systembutikerna kvällsöppna och öppna tidiga morgnar har Systembolaget dock självt beslutat om. Skulle lördagsöppet återinföras måste det återigen anses innebära en så påtaglig förändring av öppettiderna att riksdagen bör besluta i frågan.
Utskottet anser inte att det ur alkoholpolitisk synpunkt är lämpligt att nu återinföra lördagsöppna systembutiker. Utskottet konstaterar vidare att Systembolaget i övrigt har stor frihet att självt bestämma vilka öppettider som bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:So74 (m).
Information och opinionsbildning på alkoholområdet
Under avsnittet Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken, som riksdagen föreslås godkänna, anför regeringen att information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder i framtiden bör ges en mer framträdande roll i den svenska alkoholpolitiken (s. 110).
Som tidigare nämnts föreslås att ett av folkhälsoinstitutets program skall vara inriktat på alkohol- och drogprevention. I avsnitt 10.8 ger regeringen en fördjupad redovisning av det alkohol- och narkotikapreventiva programmets inriktning och innehåll. När det gäller information och opinionsbildning framhålls som angeläget att sprida kännedom om lagstiftningen om alkohol och narkotika och motiven bakom denna i syfte att skapa förståelse för de restriktioner som omger alkohol och narkotika i vårt samhälle. Ytterligare ett viktigt område för den allmänna upplysningsverksamheten är, enligt propositionen, den s.k. riskinformationen. Riskinformationen bör inte domineras av ett ensidigt skadeperspektiv utan vara saklig och ge kunskap om alkoholens fysiologiska och psykologiska verkningar. Ett viktigt mål för riskinformationen bör vara att förebygga beroende och olika former av skador. Vidare bör informationen betona vikten av att helt avhålla sig från alkohol under uppväxtåren, under graviditet, i arbetslivet samt i vissa situationer såsom i trafik till lands och till sjöss.
Den riskinformation som folkhälsoinstitutet skall framställa bör enligt propositionen bl.a. kunna spridas via Systembolagets butiker. Även viss allmän information om alkoholpolitiken och dess regelsystem bör tillhandahållas i systembutikerna. Ett tjugotal motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991 tar upp behovet av information och upplysning på alkohol- och drogområdet.
I motion 1989/90:So224 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en informationskampanj mot alkoholbruk. Syftet med en sådan kampanj skall vara att nå alla grupper, inte minst de som i dag har måttlig eller ringa konsumtion, men som kan anses utgöra rekryteringsbas för nästa grupp storkonsumenter.
I motion 1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om information och upplysning om drogmissbrukets skadeverkningar (yrkande 4). Information måste enligt motionärerna utgå från konkreta kunskaper och fakta och får inte ha karaktären av förbudsmentalitet och regleringsiver. En sammanställning av de kunskaper som finns om alkoholens skadeverkningar både medicinskt och socialt måste åstadkommas.
I motion 1989/90:So236 av Ingrid Ronne-Björkquist och Erling Bager (båda fp) begärs att varningstexter införs på burkar och flaskor (yrkande 3). Ett förslag om varningstexter på förpackningar med alkoholhaltiga drycker läggs också fram i motion 1990/91:So290 av Marianne Samuelsson och Ragnhild Pohanka (båda mp).
I motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) begärs att Sverige medverkar till en europeisk överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satellitsänd TV (yrkande 6). Den europeiska konventionen om gränsöverskridande television tillåter reklam för alkohol med vissa begränsningar och är enligt motionärernas mening helt otillräcklig.
I motionerna 1989/90:So259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) (yrkande 2) och 1990/91:So239 av Erik Holmkvist (m) (yrkande 2) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en nödvändig och snar förändring av samhällets attityd till alkoholförtäring. De unga måste nås med aktivare och mer medveten information om alkoholkonsumtionen skall kunna minskas.
I motion 1989/90:So310 av Alf Wennerfors (m) föreslås att ett mycket stort belopp anslås för att genomföra en omfattande, positiv och förebyggande nationalkampanj om bruket av alkohol. Hittills genomförda kampanjer har enligt motionären misslyckats för att anslagen varit för små och insatserna alltför splittrade.
I motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad alkoholkonsumtion (yrkande 1). Motsvarande yrkande framförs också i motion 1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 1. För att minska efterfrågan på alkohol måste kunskaperna om alkoholens vanebildande egenskaper ökas och attityder till alkoholbruk ändras, anför motionärerna. För detta behövs en nationell offensiv där många olika grupper i samhället deltar, såsom föräldrar, lärare, hälso- och sjukvårdspersonal, ungdomsledare, nykterhetsorganisationer, artister och politiker.
I motion 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) understryks vikten av att alkoholbruket avglorifieras genom fortsatt informationsverksamhet och opinionsbildning för minskad alkoholkonsumtion, speciellt bland skolungdomar och värnpliktiga (yrkande 1). Motsvarande yrkanden framförs också i motionerna 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkandena 6 och 7 och 1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 1. I motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 4 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 4 begärs också ett tillkännagivande till regeringen om att alkoholens skadeverkningar och kostnader för samhället skall diskuteras i massmedia och att alla skall få upplysning om orsakssammanhangen.
I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) framhålls betydelsen av insatser för att åstadkomma en attitydförändring till alkoholen (yrkande 2). De insatser som måste till för att komma till rätta med alkoholmissbruket går enligt motionärerna inte att genomföra om inte samtidigt en verklig attitydförändring hos ungdomar och vuxna till alkoholen kommer till stånd. För att uppnå en trovärdighet i alkoholpolitiken krävs att olika samhällsorgan intar en restriktiv hållning till alkoholen så att den förskönande alkoholtraditionen bryts på alla nivåer.
I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess skadeverkningar (yrkande 2). Trots att ansvariga myndigheter är överens om att alkohol och narkotikamissbruk är ett allt större problem saknas fullt tillförlitliga siffror på hur omfattande missbruket av alkohol resp. narkotika är, anför motionärerna. Regeringen bör därför ges i uppdrag att se till att den information och de kunskaper som finns aktualiseras och sammanställs så att de resurser som behövs används på rätt sätt.
I motion 1990/91:So231 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att i utbildningen integrera alkoholinformation för dem som skall arbeta inom hälso- och sjukvården (yrkande 2). Informationsinsatser måste enligt motionärerna göras kontinuerligt för att upplysa om alkoholens skadeverkningar. Det är viktigt att få sin alkoholinformation som en del i utbildningen av läkare, kuratorer, sjuksköterskor och annan personal. Motionärerna påpekar att detta självfallet gäller även företagshälsovården.
Utskottet gör följande bedömning.
Information och upplysning om alkoholens skadeverkningar är en mycket viktig del av den svenska alkoholpolitiken och utskottet har vid upprepade tillfällen understrukit värdet härav. Regeringen föreslår nu att information, opinionsbildning och andra förebyggande åtgärder i framtiden bör ges en mer framträdande roll i den svenska alkoholpolitiken. Utskottet tillstyrker förslaget.
I propositionen betonas att folkhälsoarbetet måste vila på en stabil vetenskaplig grund. Utskottet delar den uppfattningen och vill framhålla vikten av att riskinformationen är saklig och förmedlar faktakunskaper om alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Det är också, som anförs i propositionen, angeläget att sprida kännedom om lagstiftningen om alkohol och narkotika och motiven bakom lagstiftningen i syfte att skapa förståelse för de restriktioner som finns.
Alkohol- och droginformation bör enligt utskottets uppfattning framför allt utgöra led i olika reguljära verksamheter, bl.a. i skolundervisningen och övrig utbildning. Med vissa mellanrum kan dock behövas centrala kampanjer för att dra allmänhetens uppmärksamhet till alkoholfrågan eller för att lyfta fram aktuella problem. Vad utskottet här anfört om information och opinionsbildning med anledning av propositionen och motionerna 1989/90:So224 (c), 1989/90:So226 (m) yrkande 4, 1989/90:So259 (m) yrkande 2, 1990/91:So239 (m) yrkande 2, 1989/90:So310 (m), 1989/90:So317 (fp) yrkande 1, 1990/91:So336 (fp) yrkande 1, 1989/90:So318 (mp) yrkandena 1 och 4, 1990/91:So226 (mp) yrkandena 6 och 7, 1990/91:So256 (mp) yrkandena 1 och 4, 1989/90:So321 (c) yrkande 2, 1990/91:So215 (m) yrkande 2 och 1990/91:So231 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige har i Europarådet reserverat sig till förmån för ett totalförbud mot alkoholreklam i gränsöverskridande television. Utskottet anser att Sverige bör fortsätta att driva denna fråga och tillstyrker alltså förslaget i motion 1989/90:So252 (s) yrkande 6 att Sverige bör medverka till en europeisk överenskommelse som helt stoppar alkoholreklam i satellitsänd TV.
I motionerna 1989/90:So236 (fp) yrkande 3 och 1990/91:So290 (mp) föreslås att varningstexter införs på alkoholförpackningar.
Vin, sprit och maltdrycker räknas som livsmedel enligt livsmedelslagen (1971:511) och omfattas därmed i princip av de märkningsbestämmelser som gäller andra livsmedel (13 §). Livsmedelsverket har dock meddelat dispens från flera av märkningsbestämmelserna. I fråga om vin och spritdrycker deklareras därför endast alkoholhalten i volymprocent. Uppgifter om färgämnen och konserveringsmedel i vissa viner och spritdrycker återfinns i Systembolagets prislista. I den riskinformation som Systembolaget producerar ingår information om alkoholens skadeverkningar. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att varningstexter bör införas på alkoholförpackningar utan avstyrker de nu aktuella motionerna (fp) och (mp).
Särskilda teman för det alkohol- och drogpreventiva arbetet
I avsnittet 10.8 i propositionen anges följande teman som enligt propositionen bör få hög prioritet i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program.
Ingen alkohol under uppväxttiden
Betydande ansträngningar bör enligt propositionen göras för att skjuta upp alkoholdebuten bland ungdomar och för att minska unga människors alkoholkonsumtion. I detta sammanhang anses föreningslivets ansatser vara av stor betydelse.
Inom utbildningsväsendet arbetar man på olika sätt för att genom förebyggande insatser motverka skador och missbruk av alkohol, narkotika och tobak. Arbetet mot droger i skolan bör enligt propositionen intensifieras och även det inlemmas i ett bredare folkhälsoperspektiv, som även beaktar elevernas hälsa, miljö och livsstil. Det är likaså av stor betydelse att föräldrar och andra vuxna i ungdomars närhet blir delaktiga i det drogförebyggande arbetet heter det.
De medel som hittills funnits inom skolöverstyrelsen och länsskolenämnden för s.k. ANT-verksamhet (Alkohol, Narkotika, Tobak) bör överföras till det nya skolverket och dess fältorganisationer. En vidareutveckling av ANT-verksamheten bör ske i samband med folkhälsoinstitutet.
I motion 1990/91:So90 (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om skolornas ANT-verksamhet (yrkande 5). Enligt motionärerna har skolan ingen högre prioritering av sin ANT-verksamhet. Vänsterpartiet anser att skolverket skall intensifiera verksamheten.
I motion 1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) tas upp skolans ansvar för de elever som har svårt att "hänga med" och därför försöker hävda sig på annat vis, alltför ofta genom att missbruka alkohol eller narkotika. Skolundervisningen måste utformas så att olika elevers skilda förutsättningar, anlag och intressen kan tillgodoses och skolan måste i samarbete med hem och skolråd försöka kompensera brister i elevernas hemförhållanden. Vad som i motionen anförts om skolans ansvar bör ges regeringen till känna (yrkande 3).
I motion 1989/90:So259 (m) begärs också tillkännagivanden om vikten av alkoholinformation i skolorna (yrkande 4) och om värdet av utbildning i alkoholfrågor för lärare, journalister, socionomer m.fl. (yrkande 5).
I motion 1989/90:So303 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (båda m) framhålls hemmets, skolans och de ideella organisationernas roll när det gäller förebyggande upplysning och information inom alkohol- och narkotikapolitiken och begärs ett tillkännagivande till regeringen i enlighet härmed (yrkande 1).
Nödvändigheten av en ökad samverkan mellan familjer, skola, polis och sociala myndigheter när det gäller ungdomars alkoholdrickande betonas i motionerna 1989/90:So259 yrkande 6 och 1990/91:So239 yrkande 4 av Erik Holmqvist (m). Det är enligt motionärerna viktigt att familjerna tidigt blir medvetna om de problem som kan vara på väg att växa fram.
Utskottet gör följande bedömning.
Skyddet för ungdomen är en viktig princip i den svenska alkoholpolitiken. Utskottet delar regeringens uppfattning att betydande ansträngningar bör göras för att skjuta upp alkoholdebuten bland ungdomar och för att minska ungdomars alkoholkonsumtion. Utskottet ser därför positivt på att temat "Ingen alkohol under uppväxttiden" avses få hög prioritet i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program. Utskottet instämmer också i uppfattningen att ANT-verksamheten i skolorna måste intensifieras. Vidare vill utskottet instämma i det som anförs om betydelsen av att föräldrar och andra vuxna deltar i det drogförebyggande arbetet och om föreningslivets insatser. Det anförda tillgodoser enligt utskottets uppfattning syftet med motionerna 1990/91:So90 (v) yrkande 5, 1989/90:So226 (m) yrkande 3, 1989/90:So259 (m) yrkandena 4--6, 1989/90:So303 (m) yrkande 1 och 1990/91:So239 (m) yrkande 4. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
Motverka langning, hembränning och illegal alkoholhantering
Enligt propositionen uppger sig en stor andel av skoleleverna i årskurs 9 vara alkoholkonsumenter. Det finns också undersökningar som visar att det är relativt vanligt att föräldrar göra inköp åt sina barn eller att äldre kamrater handlar åt dem som är yngre. Även föräldrarnas bjudvanor är enligt propositionen av stor betydelse. Av en undersökning bland högstadieelever framgick att de elever, som blev bjudna på alkohol i hemmet, mycket oftare än övriga elever tillhörde högkonsumenterna av alkohol.
I propositionen framhålls återigen att skyddet för ungdomen är en viktig princip i den svenska alkoholpolitiken. Det anses därför angeläget att på olika sätt sprida information om vilken betydelse en tidig alkoholdebut kan ha för framtida alkoholvanor. Frågan om langning bör enligt propositionen sättas in i detta sammanhang.
Även hembränning och annan illegal hantering av alkohol måste motverkas. Det sägs bland annat kunna ske genom opinionsbildning för att avglorifiera och förändra attityderna till den typen av alkoholhantering.
Utskottet återkommer inom kort till frågan om hembränning.
Åtgärder mot langning krävs i tre motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991. I motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 10 och 1990/91:So239 (m) yrkande 8 krävs åtgärder för att komma till rätta med den allt öppnare och destruktivare langningen av alkohol till unga människor. I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om åtgärder mot langning (yrkande 7). Föräldrars attityder till inköp av alkohol till sina barn och äldre ungdomars attityder till inköp till yngre kamrater måste förändras. Enbart information räcker inte, menar motionärerna som anser att straffstadgandena för langning måste komma till användning i praktiken. För att så skall kunna ske krävs bl.a. ökade kontroller.
Utskottet anser nu liksom tidigare att det är angeläget med en förstärkt opinionsbildning mot langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion i ungdomsåren. Attityder och beteenden hos både ungdomar och föräldrar måste påverkas. Målet för denna opinionsbildning måste vara att få langningen av alkohol till ungdomar att upphöra och att verka för konsekvens i föräldrars attityder till alkohol. Enligt propositionen kommer temat Motverka langning, hembränning och illegal alkoholhantering att ges hög prioritet i folkhälsoinstitutets alkoholprogram. Syftet med motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 10, 1990/91:So239 (m) yrkande 8 och 1989/90:So321 (c) får därmed anses tillgodosett. Motionerna avstyrks därför.
Alkoholfria miljöer och umgängesformer
Enligt propositionen är det utifrån ett primärpreventivt perspektiv angeläget att utveckla ett brett spektrum av insatser som syftar till att minska isoleringen i samhället. Det är i detta sammanhang viktigt att befrämja alkoholfria umgängesformer för såväl vuxna som ungdomar, heter det. Såväl kommuner som olika frivilliga organisationer gör enligt propositionen betydelsefulla insatser för att möta behovet av drogfria nöjesalternativ. Sådana initiativ bör stödjas även fortsättningsvis. Av särskild betydelse är de drogfria mötesplatser som skapas i människors närmiljö.
Behovet av alkohol- och drogfria miljöer för barn och ungdomar tas upp i flera motioner.
I motion 1990/91:So90 (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär 30 milj.kr. årligen under fem år från allmänna arvsfonden till inrättande och drift av alkoholfria nöjesställen för ungdomar (yrkande 8). I motion 1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om behovet av drogfria ungdomsmiljöer (yrkande 4). I motion 1989/90:So219 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (båda mp) och 1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) yrkande 3 begärs stöd till projekt för drogfria miljöer för ungdomar. I motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 8 och 1990/91:So239 (m) yrkande 6 framhålls värdet av tillskapandet av fler alkoholfria miljöer. I motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 3 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 3 understryks behovet av att ungdomsmiljöer är drogfria och att ingen sprit förekommer i de verksamheter som direkt riktar sig till barn och ungdomar. I motion 1989/90:So321 (c) begärs en ökad samhällelig satsning på drogfria miljöer (yrkande 8). En särskild utredning bör enligt motionären tillsättas med uppgift att hitta lösningar som gör alkoholfria dansställen ekonomiskt konkurrenskraftiga.
I motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 3 och 1990/91:So239 (m) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om det otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används till alkoholdrickande hos bidragsmottagaren. Motionärerna anser inte att det är rimligt att skattepengar skall anslås till exempelvis ungdomsorganisationer och sedan användas till spritförtäring vid fester och andra sammankomster.
Krav på att all offentlig representation skall vara alkoholfri framförs i motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 2.
I betänkandet En aktiv alkoholpolitik (1989/90:SoU2) anförde utskottet att det måste finnas attraktiva alkoholfria alternativ, inte minst inom de delar av fritids- och nöjessektorn som vänder sig till ungdomar. Utskottet ansåg att regeringen borde pröva hur framväxten av alkoholfria sektorer kunde stimuleras. Detta gavs regeringen till känna.
Enligt propositionen kommer arbetet med att befrämja alkoholfria umgängesformer för såväl vuxna som ungdomar att prioriteras i folkhälsoinstitutets alkoholprogram. Utskottet ser positivt härpå. Det anförda tillgodoser enligt utskottets uppfattning syftet med motionerna 1989/90:So213 (c) yrkande 4, 1989/90:So219 (mp), 1990/91:So207 (mp) yrkande 3, 1989/90:So259 (m) yrkande 8, 1990/91:So239 (m) yrkande 6, 1989/90:So318 (mp) yrkande 3, 1990/91:So256 (mp) yrkande 3 och 1989/90:So321 (c) yrkande 8, som framhåller värdet av alkohol- och drogfria miljöer för främst barn och ungdomar.
I motion 1990/91:So90 (v) begärs att riksdagen hos regeringen begär 30 milj.kr. årligen under fem år från allmänna arvsfonden till alkoholfria nöjesställen för ungdomar.
Enligt 2 § lagen om allmänna arvsfonden skall understöd ur fonden delas ut av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer. Riksdagen kan inte disponera över allmänna arvsfondens medel. Motionen avstyrks därför, såvitt nu är i fråga (yrkande 8).
Motioner (m) med begäran om tillkännagivanden om det otillfredsställande i att bidrag från stat och kommun används till alkoholdrickande hos bidragsmottagande organisationer och liknande har tidigare avstyrkts av utskottet. Utskottet har då hänvisat till att de åtgärder för att få ned totalkonsumtionen som utskottet uttalat sig för torde komma att få en positiv effekt även på alkoholkonsumtionen i dessa organisationer (1989/90:SoU2 s. 49). Utskottet avstyrker de nu aktuella motionerna 1989/90:So259 (m) yrkande 3 och 1990/91:So239 (m) yrkande 3 med samma motivering.
Enligt utskottets uppfattning bör stat och kommun visa återhållsamhet med alkoholservering vid offentlig representation. Utskottet utgår från att så sker utan att riksdagen tar något initiativ i saken och avstyrker därför motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 2.
Ingen alkohol i arbetslivet
Det fjärde tema som enligt propositionen bör få hög prioritet i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program är insatser mot alkohol i arbetslivet. I propositionen uppges att alkohol- och drogproblem förekommer inom alla yrkesgrupper och att det är ett problem på många arbetsplatser. Förutom att det kan leda till olyckor på arbetsplatsen är missbruk en viktig orsak till sjukfrånvaro. Missbrukare beräknas ha en sjukfrånvaro som är flera gånger högre än övriga jämförbara gruppers. Alkoholmissbruk leder ofta till förtidspensionering och utslagning från arbetsmarknaden.
Samverkan mellan chefer, arbetsledare och fackliga förtroendemän å ena sidan och företagshälsovård å andra sidan kan enligt propositionen leda till ett ökat hälsomedvetande, större restriktivitet med alkohol och en bättre arbetsmiljö. De primärpreventiva insatserna, dvs. åtgärder som syftar till att nedbringa totalkonsumtionen, bör därför ges stort utrymme. De bör emellertid kombineras med sekundärpreventiva åtgärder, dvs. insatser som vänder sig till människor i riskzonen och som syftar till tidig upptäckt av alkoholproblem. Likaså bör företagshälsovården erbjuda eller förmedla rådgivning. För att detta skall kunna genomföras krävs utbildning av företagshälsovårdens personal.
I propositionen anförs att folkhälsoinstitutet på olika sätt bör stimulera arbetsmarknadens organisationer och olika arbetsplatser att utveckla de drogförebyggande insatserna. Medel bör anslås till projekt och till konferensverksamhet i syfte att skapa opinion för ett aktivt drogförebyggande arbete på arbetsplatserna.
I motion 1990/91:So231 (v) begärs att socialstyrelsen utreder möjligheterna att i samarbete med företagshälsovården genomföra verksamheter för att minska alkoholkonsumtionen (yrkande 4). Ett landsomfattande projekt bör enligt motionärerna initieras inom företagshälsovården för att nå de 10 % högkonsumenter som står för hälften av totalkonsumtionen.
Utskottet konstaterar att det ofta är på arbetsplatsen som dold och begynnande alkoholism först uppmärksammas. Utskottet har redan tidigare uttalat att en förutseende och effektiv drogpolitik förutsätter att insatser mot alkohol- och narkotikamissbruk görs på arbetslivets område och har också framhållit företagshälsovårdens roll i detta sammanhang.
Det i motion So231 (v) föreslagna projektet inom företagshälsovården ligger enligt utskottets mening väl i linje med vad som uttalas i propositionen om ett aktivt drogförebyggande arbete på arbetsplatserna och bör övervägas av folkhälsoinstitutet. Något särskilt initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motion 1990/91:So231 (v) yrkande 4 avstyrks alltså.
Utskottet tillstyrker de i propositionen angivna riktlinjerna för alkoholpolitiken, i den mån de inte omfattats av utskottets ovan gjorda ställningstaganden.
Servering av alkoholdrycker
I avsnittet 10.9 Servering av alkoholdrycker redovisar regeringen sin bedömning beträffande olika frågor som gäller servering av alkoholdrycker, nämligen tillsynen enligt lagen om handel med drycker (LHD), åldergränsen för servering av alkoholdrycker samt överförandet av tillståndsgivningen enligt LHD från länsstyrelsen till kommunerna. Något förslag för riksdagen att ta ställning till läggs dock inte fram.
Ökad tillsyn m.m.
Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut fastslogs att målsättningen för alkoholpolitiken på restaurangområdet skall vara att försäljningen skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras samt att ordning, nykterhet och trevnad råder på serveringsstället, vilket framgår av 7 § LHD.
Enligt 41 § LHD får tillstånd till servering av starkare drycker än öl meddelas endast om det kan antas att tillhandahållandet av lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen.
Tillsynen av serveringsställena bör ges en sådan inriktning att olägenheter i nykterhetshänseende kan undvikas. Av 64 § LHD framgår bl.a. att om försäljningen av alkoholdrycker föranleder olägenheter i fråga om ordning, nykterhet och trevnad skall tillståndsmyndigheterna återkalla eller begränsa tillståndet eller meddela varning eller särskilda föreskrifter.
Enligt propositionen visar olika rapporter att det är vanligt med överträdelser av de åldersgränser som gäller för alkoholinköp vid restauranger och systembolag samt inom livsmedelshandeln. Vidare synes etableringen av restauranger särskilt inriktade på en ungdomlig publik ha ökat under de senaste åren. Regeringen anser i propositionen att utvecklingen av våldsbrott i offentlig miljö och sambandet med den ökade tillgängligheten av alkohol vid restauranger som har påtalats i vissa forskarrapporter är oroande. I 1977 års alkoholpolitiska beslut ligger tyngdpunkten på insatser till skydd för ungdomar. Regeringen anser att skyddet av de unga fortfarande måste vara en viktig princip i den svenska alkohollagstiftningen. Regeringen erinrar vidare om vad föredragande statsrådet anförde i samband med 1977 års alkoholpolitiska beslut (prop. 1976/77:108, s. 48), nämligen att rörelser som huvudsakligen vänder sig till en ungdomlig publik och som dessutom främst inriktas på dans och liknande bör förvägras tillstånd att servera starkare alkoholdrycker än öl. Uttalandet gjordes i anslutning till bedömningen att servering av alkoholdrycker i princip bör få förekomma endast på egentliga restauranger, dvs. rörelser vars primära uppgift är att tillhandahålla lagad mat. Detta grundläggande krav på restaurangkaraktär, som har kommit till uttryck i lagen (41 § LHD), jämte uttalandet i förarbetena är enligt regeringens mening tillräckligt för att uppkomsten av serveringsställen av det aktuella slaget skall kunna motverkas. Något behov av att i lagtexten ytterligare klargöra detta föreligger därför inte enligt regeringen.
Visserligen kan det i den praktiska bedömningen av vad som avses med restaurangkaraktär uppstå vissa problem, heter det vidare i propositionen. Det nuvarande kravet på att tillstånd till alkoholservering endast skall ges till sådana restauranger som kan erbjuda lagad mat i tillfredsställande urval och omfattning utgör dock en rimlig grund för tillståndsprövningen och tillsynen av en redan befintlig verksamhet. Lagens krav på serveringsställets restaurangkaraktär utestänger som nämnts tidigare typiska ungdomsställen som är inriktade på dans samt andra renodlade dryckesställen från möjlighet att servera starkare alkoholdrycker.
Regeringen anser i likhet med socialstyrelsen och våldskommissionen att tillsynsinsatserna bör kunna intensifieras. En effektivare tillsyn kan förväntas resultera i ett ökat antal åtgärdsärenden och bidra till en förändring av branschen genom självsanering. I första hand bör enligt regeringen åtgärder riktas mot restauranger med olägenheter i fråga om ordning och nykterhet och mot de restauranger som har utpräglad ungdomsverksamhet.
Enligt gällande ordning finns det också skäl för berörda restauranger att iaktta återhållsamhet när det gäller att servera alkoholdrycker till ungdomar. En sådan återhållsamhet är motiverad bl.a. med hänsyn till det allmänna kravet på att ordning, nykterhet och trevnad skall råda på serveringsstället. All serveringspersonal har också ett ansvar för att motverka ett skadligt alkoholbruk, särskilt hos ungdomar. I mycket blir det enligt regeringen fråga om ett upplysningsarbete bland tillståndshavarna där dessa erinras om lagens innehåll.
Restauranger med en ungdomlig kundkrets bör även fortsättningsvis vara underkastade en särskild kontroll och tillsyn, anser regeringen. Tillsynsmyndigheterna, dvs. socialstyrelsen, länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter, bör intensifiera tillsynsverksamheten i enlighet med LHDs intentioner.
När det gäller frågan om ökade resurser till länsstyrelsernas tillsynsverksamhet vill regeringen också erinra om att riksdagen har beslutat om riktlinjer för ett nytt system för att avgiftsberäkna ansöknings- och expeditionsavgifter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138, FiU 138, rskr. 304). Enligt de antagna riktlinjerna skall principen full kostnadstäckning fastställas som ekonomiskt mål för den verksamhet som dessa avgifter avser att täcka. Avgiften för ett tillståndsärende skall tas ut som en ansökningsavgift i stället för en expeditionsavgift, vilket innebär att avgiften tas ut oavsett om ansökan bifalls eller inte. Betalningen av avgiften utgör en förutsättning för att ärendet skall prövas.
I propositionen uppges också att riksrevisionsverket av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett förslag om avgiftsberäkning utifrån de av riksdagen antagna principerna. Förslaget skall ligga till grund för de föreskrifter om avgifter som regeringen kommer att besluta. De nya reglerna kommer att gälla från den 1 juli 1991.
Här kan nämnas att en motion (mp) om ökade resurser till länsstyrelserna för tillsynen av alkohollagstiftningen avstyrkts av social- och bostadsutskotten tidigare i vår. Socialutskottet konstaterade på nytt att länsstyrelserna av allt att döma har svårt att fullgöra sina uppgifter på det sociala området. Socialutskottet hänvisade vidare till det arbete som nu pågår inom regeringskansliet med att överföra vissa av länsstyrelsens arbetsuppgifter på det sociala området till kommunerna. Socialutskottet förutsatte att detta arbete skedde med skyndsamhet. I avvaktan härpå ansåg utskottet att länsstyrelserna inom sina ramanslag måste prioritera de lagstadgade uppgifterna på det sociala området (1990/91:SoU3y, BoU14).
I ett stort antal motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991 föreslås lättnader i tillståndsgivningen enligt LHD.
Sålunda begärs möjligheter till servering av alkohol på teatrar och i konsertlokaler och liknande i motionerna 1989/90:So218 av Knut Billing (m), 1989/90:So221 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), 1989/90:So241 av Bertil Persson (m), 1989/90:So255 och 1990/91:So203 av Allan Ekström (m), 1989/90:So276 av Göthe Knutson (m) samt 1989/90:So294 och 1990/91:So339 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (båda m).
I motion 1990/91:So202 av Mona Saint Cyr (m) begärs förslag till en försöksverksamhet med vin- och starkölsförsäljning i vanliga livsmedelsbutiker. Det finns enligt motionären ingenting som dokumenterar att just svenskarna skulle vara oförmögna att hantera ansvaret vid inköp av t.ex. vin i en vanlig livsmedelsbutik.
I motion 1990/91:So211 av Ingrid Sundberg (m) begärs nya regler så att det blir möjligt att låta hotellgäster i Sverige få tillgång till alkoholhaltiga drycker i de s.k. barskåpen på hotellrummen. För närvarande får endast mineralvatten, läskedrycker och lättöl förekomma. Motionären anser att nuvarande regler är orimliga och ställer svenska hotell i dålig dager.
I motion 1990/91:So235 av Ing-Britt Nygren (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om lämpligheten av att ge servicehus, ålderdomshem och andra gemensamma boendeformer för våra äldre generellt utskänkningstillstånd för vin och sprit. Det borde vara självklart att även åldringar som under ordnade former vill dricka vin eller ta sig en snaps till maten på egen kostnad skulle ha möjlighet till detta, anser motionären.
I motion 1990/91:So312 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) begärs en översyn av utskänkningslagstiftningen så att pubmiljöer -- bl.a. alkoholservering utan servering av varm mat och med stående gäster -- uttryckligen tillåts i lagstiftningen (yrkande 3). Motionärerna syftar på Stockholmsregionen och menar att den praxis som utbildats och som inneburit en liberal tolkning av utskänkningstillstånden och fler tillstånd till uteservering har gjort Stockholm till en trevligare, mer kontinental stad.
Utskottet gör följande bedömning.
Den alkoholpolitiska utredningen (APU) bedrev försöksverksamhet med utskänkning i de fasta teatrarnas foajéer i pauserna under föreställningarna. Försöksverksamheten ansågs inte vålla några problem. Mot bakgrund av riksdagens uttalanden och uttalandena i den nu aktuella propositionen om vikten av att sänka totalkonsumtionen anser utskottet emellertid, nu liksom tidigare, att det skulle vara inkonsekvent av riksdagen att nu tillåta alkoholservering i tidigare alkoholfria miljöer. Utskottet avstyrker således motionerna 1989/90:So218 (m), 1989/90:So221 (m), 1989/90:So241 (m), 1989/90:So255 (m), 1990/91:So203 (m), 1989/90:So276 (m), 1989/90:So294 (m) och 1990/91:So339 (m).
Liknande synpunkter gör sig gällande beträffande motion 1990/91:So312 (m) yrkande 3, i vilken begärs uppmjukningar i reglerna om serveringstillstånd enligt LHD. Den föreslagna lokaliseringen av reglerna på alkoholområdet skulle motverka en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen. Motionen avstyrks därför.
När det s.k. mellanölet såldes i livsmedelsbutikerna konstaterades ganska snart en kraftigt ökad ölförsäljning, främst till ungdom. Man konstaterade också att utvecklingen gått mot en tidigare alkoholdebut och en tidigare etablering av regelbundna alkoholvanor hos ungdomar. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas anledning att införa en försöksverksamhet med vin- och starkölsförsäljning i livsmedelsbutiker såsom begärs i motion 1990/91:So202 (m). Utskottet avstyrker alltså motionen.
Servering av alkoholdrycker får bara ske om tillstånd har meddelats enligt LHD. En förutsättning för tillstånd är bl.a. att lagad mat finns att tillgå på serveringsstället (41 § LHD). Den förutsättningen är inte uppfylld när det gäller de s.k. minibarerna på hotellrummen. Utskottet anser inte att det från alkoholpolitisk synpunkt finns skäl att ändra lagreglerna såsom motionären i motion So211 (m) begär. Den nu aktuella motionen avstyrks därför.
När det gäller servicehus, ålderdomshem och andra gemensamma boendeformer för äldre finns det emellertid inga lagliga hinder för serveringstillstånd. Om förutsättningarna enligt LHD är uppfyllda beträffande matservering, lämplig föreståndare etc. får även servicehus m.m. servera alkohol. Praxis vad avser serveringstillstånd varierar mellan olika kommuner. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att kommunerna respekterar de boendes rätt till självbestämmande även i detta avseende. Med det anförda kan motion 1990/91:So235 (m) anses tillgodosedd.
I andra motioner krävs i stället ökad tillsyn resp. en strängare tillämpning av reglerna för utskänkningstillstånd.
I motion 1990/91:So90 (v) begärs att regeringen ger sådana direktiv till länsstyrelserna att lagen om handel med drycker efterlevs (yrkande 7), eftersom utvecklingen i restaurangbranschen i stor utsträckning skett i strid mot lagen. I motion 1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) krävs större restriktivitet än hittills med beviljande av tillstånd för alkoholutskänkning (yrkande 5). Dessutom är det enligt motionärerna nödvändigt att bättre kontrollera att gällande bestämmelser efterlevs av dem som har utskänkningstillstånd. I motion 1989/90:So220 av Gunhild Bolander (c) och Gudrun Norberg (fp) begärs att socialstyrelsen får i uppdrag att göra en översyn av regelverket för indragning av tillstånd för alkoholservering då given lagstiftning inte efterlevs. Motionärerna syftar särskilt på sådana restauranger som inriktat sin verksamhet mot ungdomar och satsat på enbart alkoholservering.
I motion 1990/91:So207 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om överlåtelse av utskänkningstillstånden (yrkande 2). Enligt motionärerna används utskänkningstillstånden som handelsvara.
I motion 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om serveringstillstånd när det gäller skärpt prövning, avgift och kontroll samt konkurs (yrkande 4). Enligt motionärerna medför det ökade antalet serveringstillstånd att konkurrensen inom restaurangbranschen ökat, vilket i sin tur medfört lockpriser och bristande ordning. Enligt motionärerna förekommer också en omfattande handel med utskänkningstillstånd. Dessutom ökar antalet konkurser i branschen. Därför behöver prövningen av tillstånden skärpas och en rejäl avgift införas som kan bekosta en ökad kontroll. Motionärerna anser också att tillståndet bör återkallas i samband med konkurs.
I motion 1989/90:So254 yrkar Martin Segerstedt m.fl. (s) att tillsynen av utskänkningstillstånden skärps och att länsstyrelsen drar in tillstånden när de missköts, t.ex. när servering sker till berusade ungdomar.
I motion 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om dels behovet av ökad kontroll av alkoholutskänkningstillstånd (yrkande 5), dels utvecklingen inom restaurangnäringen (yrkande 6).
Motionärerna påpekar att antalet restauranger som får servera alkohol har mer än fördubblats i Stockholm sedan år 1980. Den generösa tillståndsgivningen måste medföra att övervakningen av krogarna skärps. Vidare har den hårdnande konkurrensen inom restaurangnäringen lett till att alkoholutskänkningen och priser blivit viktiga konkurrensmedel. Företeelsen med s.k. happy hour på restaurangerna är enligt motionärerna ett annat inslag som påverkar ungdomars alkoholkonsumtion och som leder till ökade problem. En skärpt kontroll bör ske så att detta inte leder till ökat missbruk.
Utskottet gör följande bedömning.
Såsom framgått av den tidigare redovisningen anser regeringen att tillsynsinsatserna bör kunna intensifieras. En effektivare tillsyn kan förväntas resultera i ett ökat antal åtgärdsärenden och bidra till en förändring av branschen genom självsanering, heter det i propositionen. Regeringen anser att åtgärder i första hand bör riktas mot restauranger med olägenheter i fråga om ordning och nykterhet och mot de restauranger som har utpräglad ungdomsverksamhet. Tillståndshavarna bör också erinras om att de bör iaktta återhållsamhet när det gäller att servera alkoholdrycker till ungdomar.
Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att tillsynen på detta område skärps. Regeringen är som framgår av propositionen medveten om behovet av detta och anser bl.a. att tillsynsmyndigheterna bör intensifiera sin tillsyn. Härigenom tillgodoses de motioner i vilka krävs en ökad tillsyn och kontroll samt ökade åtgärder mot restauranger där missförhållanden råder. Utskottet avstyrker därför motionerna 1990/91:So90 (v) yrkande 7, 1989/90:So213 (c) yrkande 5, 1989/90:So220 (c, fp), 1989/90:So252 (s) yrkande 4, 1989/90:So254 (s), 1989/90:So321 (c) yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:So207 yrkande 2.
Åldersgränsen för servering av alkoholdrycker och för inköp på Systembolaget
Socialstyrelsen föreslog i sitt handlingsprogram att åldersgränsen för servering av alkohol på restauranger och andra serveringsställen skall höjas till 20 år. Socialutskottet uttalade i sitt betänkande 1989/90:SoU2 att skälen för att begränsa ungdomens alkoholkonsumtion nu är så starka att en höjning av åldersgränsen för servering av alkoholdrycker kan övervägas.
Enligt regeringen (prop. s. 120) talar vissa skäl för en höjning av åldersgränsen för servering av alkohol på restauranger till 20 år, motsvarande vad som gäller för inköp i systembutiker. Det inger å andra sidan betänkligheter att inskränka myndiga personers handlingsfrihet utöver vad som redan nu gäller, anför regeringen. Åtgärder av det slaget bör inte ske utan att det föreligger mycket starka skäl och att andra åtgärder visat sig verkningslösa. Enligt regeringen skulle en höjd åldersgräns för servering av alkoholdrycker kunna få till följd att ungdomar under 20 år utestängs från olika nöjesställen i än högre grad än vad som sker i dag. Vidare finns det risk att langningen av alkoholdrycker till ungdomar skulle öka. Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt att nu förändra gällande åldersgräns vid servering av alkoholdrycker. Åtgärder som är inriktade på att de nuvarande reglerna efterföljs bör först prövas innan restriktionerna skärps.
Regeringen anser att insatserna i stället bör koncentreras till ökad information och opinionsbildning, en aktivare tillsyn av restaurangerna och ökade förebyggande insatser, bl.a. stöd till alkoholfria miljöer och alternativ för ungdomar under fritiden.
I flera motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991 föreslås en höjning av utskänkningsåldern på restauranger från 18 till 20 år. Yrkanden med detta innehåll framförs i motionerna 1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 3, 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) yrkande 3, 1989/90:So265 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson (båda fp), 1989/90:So318 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 6, 1989/90:So321 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 4 och 1990/91:So256 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkande 6.
Utskottet är inte för närvarande berett att föreslå någon ändring av utskänkningsåldern på restauranger. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
I andra motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på Systembolaget sänks från 20 till 18 år. Sådana yrkanden framförs i motionerna 1990/91:So71 av Charlotte Cederschiöld (m), motionerna 1990/91:So72, 1989/90:So205 och 1990/91:So212 av Sten Andersson i Malmö och Birger Hagård (båda m), 1990/91:So262 av Jan Sandberg (m) samt i motion 1990/91:So81 av Anita Modin m.fl. (s). Gemensamt för motionärerna är att man anser det orimligt att en myndig person som bl.a. har rösträtt, är valbar till riksdagen och är skyldig att göra värnplikt inte har rätt att göra inköp av alkoholdrycker på Systembolaget.
Utskottet har tidigare uttalat att en sänkt inköpsålder skulle motverka de alkoholpolitiska strävandena att begränsa ungdomars tillgång till alkohol. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker följaktligen de nu aktuella motionerna.
Kommunalisering av tillståndsgivningen
I propositionen uppges att regeringen har för avsikt att under 1991 utreda och analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs till kommunerna. Enligt gällande regler ankommer tillståndsgivningen på länsstyrelsen, som också har det övergripande ansvaret på regional nivå för att lagens bestämmelser efterlevs och som också kan vidta sanktioner, bl.a. genom att återkalla tillstånd. I de flesta ärenden som rör nyetableringar av serveringsrörelse skall länsstyrelsen inhämta yttrande från polismyndigheten och kommunen. I dessa ärenden får tillstånd inte meddelas om det har avstyrkts av kommunen (det s.k. kommunala vetot).
Enligt regeringen finns det flera skäl som talar för en överföring av tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna. För det första kan man, enligt regeringen, anföra principiella skäl mot att tillståndsgivning och tillsyn ligger hos en och samma myndighet. För det andra skulle en sådan överflyttning av tillståndsgivningen ligga i linje med den nya länsstyrelsens uppgifter och funktion. För det tredje skulle den kunna frigöra resurser för länsstyrelsens viktiga tillsynsfunktioner inom området.
Slutligen, anser regeringen, skulle en kommunalisering av tillståndsgivningen stämma väl överens med de drogförebyggande uppgifter som enligt socialtjänstlagen (1980:620) åvilar kommunernas socialnämnder. Kommunerna har redan i dag vana, kompetens och resurser för denna typ av utredningar, eftersom de gör motsvarande prövningar i samband med remissfasen vid ansökningar av serveringstillstånd enligt LHD.
Regeringen anser således att mycket talar för att överföra tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna men att en serie frågor behöver belysas ytterligare. Det gäller bl.a. huruvida en kommunalisering skulle kunna medföra en alltför stor oenhetlighet i praxis. Behov av förändringar av besvärsordningen för beslut enligt LHD bör enligt regeringen också belysas.
I motionerna 1989/90:So318 yrkande 5 och 1990/91:So256 yrkande 5 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs att riksdagen beslutar att det kommunala vetot vad gäller försäljnings- och serveringsställen skall behållas (yrkande 5).
I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs förslag till en ändrad lagstiftning rörande utskänkningstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 6). Motionärerna anser att tillståndsprövningen skall göras av kommunerna. Tillstånd skall i princip ges när någon söker det, och regler om mattvång och tidsbegränsningar skall tas bort. Yrkandet framförs också i motion 1990/91:So73 av samma motionärer (m), yrkande 4.
I motion 1990/91:So216 av Gunilla Andersson (s) begärs en översyn och skärpning av lagen om handel med drycker. Erfarenheterna av lagen borde utvärderas och synpunkter från kommunerna och länsstyrelserna inhämtas för en total översyn av gällande lagstiftning. Enligt motionären finns ett klart behov av lyhördhet för de primärkommunala synpunkterna i tillståndsärendena.
I motion 1990/91:So240 av Karl Hagström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om alkoholtillstånd. Motionärerna anser att tillståndsgivningen bör åvila kommunerna och att frågor om lokalers utformning, personalens utbildning, ägarens vandel och ekonomiska förutsättningar m.m. bör avföras som instrument i alkohollagstiftningen. Utgångspunkten för tillståndsgivningen bör i stället vara att unga människor inte skall serveras alkohol. Ett yrkande med motsvarande innehåll framförs i motion 1990/91:So264 av Rolf Dahlberg (m).
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns flera skäl som talar för att överföra tillståndsgivningen enligt LHD till kommunerna och ser positivt på att regeringen under 1991 avser att utreda förutsättningarna härför. De motioner som syftar till att stärka kommunernas inflytande över tillståndsgivningen får därmed anses delvis tillgodosedda. Utskottet avstyrker motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 5, 1990/91:So256 (mp) yrkande 5, 1990/91:So215 (m) yrkande 6, 1990/91:So73 (m) yrkande 4, 1990/91:So216 (s), 1990/91:So240 (s) och 1990/91:So264 (m).
Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd
I motion 1989/90:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c) begärs ett tillkännagivande till regeringen att beslut i ärenden rörande prövning av serveringstillstånd inte skall kunna ske enbart på grund av misstanke om skattebrott eller ekonomisk försumlighet utan först sedan rättslig prövning skett och dom har fallit. Ett liknande yrkande framförs i motion 1989/90:So307 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m). De sistnämnda motionärerna begär förslag till ändring av lagen om handel med drycker så att lagen står i överensstämmelse med den lagstiftning och praxis som gäller enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i övrigt tillgodoser hävdvunna rättsprinciper. Motionärerna anser att en viktig princip för svensk lagstiftning bör vara att man skall straffas för ett brott man begått och inte för ett misstänkt brott inom en helt annan verksamhet eller som annan misstänkts ha gjort.
Frågan om hur ekonomisk misskötsamhet skall beaktas vid prövningen av serveringstillstånd behandlades av socialutskottet hösten 1989 (1989/90:SoU2 s. 47).
Även utskottet ansåg att det är viktigt att rättssäkerhetsaspekterna beaktas i ärenden om serveringstillstånd. Utskottet underströk därför vad som anfördes i propositionen när den nu aktuella lagbestämmelsen infördes, nämligen att det av bl.a. rättssäkerhetsskäl måste krävas att en ekonomisk misskötsamhet varit betydande för att den skall leda till en återkallelse av serveringstillstånd. Utskottet påpekade också att förvaltningslagens regler gäller till skydd för tillståndshavaren och att den som drabbas av ett ingripande har rätt att föra talan mot beslutet.
Utskottet delade emellertid inte uppfattningen att en indragning av serveringstillstånd måste förutsätta en fällande dom utan ansåg att ett systematiskt åsidosättande av ekonomiska skyldigheter bör beaktas vid lämplighetsprövningen för serveringstillstånd även innan dom för skattebrott eller liknande fallit. De då aktuella motionerna avstyrktes därför.
Utskottet vidhåller sin inställning och avstyrker följaktligen motionerna 1989/90:So204 (m, fp, c) och 1989/90:So307 (m).
Otillåten sprittillverkning -- hembränning, m.m.
Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat motioner som berör hembränning. Socialutskottet erinrade i sitt yttrande till skatteutskottet (SoU 1987/88:1y) om alkoholhandelsutredningens förslag till skärpning av reglerna för hantering av aktivt kol. Utskottet utgick från att regeringen skulle överväga om det var möjligt att skärpa reglerna enligt utredningens förslag. Vidare ansåg utskottet att regeringens råd för alkohol- och narkotikafrågor (AN-rådet) borde behandla frågan om hembränningen. Skatteutskottet instämde i socialutskottets uppfattning (SkU 1987/88:5 s. 19).
I socialutskottets betänkande ( 1989/90:SoU2) En aktiv alkoholpolitik m.m. behandlades åter frågan om hembränning. Regeringen borde, enligt utskottets mening, snarast vidta åtgärder för att motverka hembränningen. Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna vad socialutskottet anfört bl.a. i frågan om hembränning.
Regeringen uppger i propositionen att den delar alkoholhandelsutredningens liksom skatte- och socialutskottens uppfattning att den olovliga sprittillverkningen utgör ett stort problem på alkoholområdet. I likhet med alkoholhandelsutredningen anser regeringen att straffbestämmelserna i dag är så pass stränga att det inte finns skäl till ytterligare skärpning av påföljderna vid brott mot bestämmelserna enligt lagen om tillverkning av drycker, LTD.
Det finns enligt regeringen flera viktiga områden där aktivt kol är betydelsefullt, t.ex. vid rening av luft och vatten m.m. Det går inte heller att bortse från att det uppenbarligen finns relativt omfattande legala behov av aktivt kol för rening i hushåll. Ett tillståndssystem skulle enligt regeringen medföra att ett mycket stort antal återförsäljare måste ges tillstånd. Därtill krävs preciserade kriterier för vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att tillstånd skall kunna ges. Därutöver krävs en omfattande kontrollapparat för att förhindra överträdelser. Det finns enligt propositionen stor risk för att man därvid får en utökad byråkratisk kontroll utan att uppnå större effekt än den som går att nå med nuvarande bestämmelser.
Enligt regeringens bedömning bör de nuvarande reglerna enligt LTD kunna utgöra grund för aktiva insatser mot hembränning och annan illegal tillverkning av sprit. En förutsättning för att bestämmelserna mot olovlig sprittillverkning skall fungera är att berörda myndigheter aktivt inriktar sina insatser mot att bekämpa den illegala tillverkningen av sprit, heter det i propositionen. Regeringen avser att ge rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen undersöka möjligheterna att inom ramen för gällande lagstiftning förstärka insatserna mot hembränning och annan illegal sprittillverkning, särskilt den storskaliga, samt föreslå åtgärder i detta syfte. Folkhälsoinstitutet bör enligt propositionen även uppmärksamma hembränningen i sin opinionsbildande verksamhet.
Åtgärder mot hembränning krävs i motionerna 1989/90:So242 av Karin Israelsson (c), 1989/90:So252 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) yrkande 2 och 1990/91:So336 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 3. I motion 1989/90:So249 av Kent Lundgren m.fl. (mp) begärs att regeringen snarast återkommer med förslag till lagtext om straffskärpning för s.k. grov hembränning och i motion 1990/91:So295 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c) begärs att försäljningen av aktivt kol licensbeläggs till dem som faktiskt behöver det för industriell processtillverkning.
Utskottet gör följande bedömning.
De initiativ mot hembränning och annan illegal sprittillverkning som redovisas i propositionen tillgodoser enligt utskottets uppfattning syftet med motionerna 1989/90:So242 (c), 1989/90:So252 (s) yrkande 2 och 1990/91:So336 (fp) yrkande 3, som därför avstyrks.
Utskottet delar regeringens uppfattning att straffbestämmelserna i dag är så pass stränga att det inte finns skäl för ytterligare skärpning av påföljderna vid brott mot LTD. Utskottet avstyrker därför motion 1989/90:So249 (mp).
Utskottet finner att regeringen redovisat övertygande skäl mot en licensbeläggning av försäljning av aktivt kol och avstyrker därför även motion 1990/91:So295 (c).
I motion 1990/91:So292 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) yrkas att maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen tillåten (yrkande 1) och att information om vad som är laglig tillverkning av maskrosvin skall ställas till allmänhetens förfogande (yrkande 2). Motionärerna hänvisar till att skatteutskottet uttalat att maskrosor inte omfattas av de råvaror som får användas vid tillverkning av vin och att en dryck gjord på maskrosor därför inte anses som vin enligt 3 § LTD (SkU 1977/78:27). Enligt motionärerna kan man dock utmärkt väl basera maskrosvin huvudsakligen på saft från frukter.
Enligt 3 § LTD förstås med vin en dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. Förutsättningen för att vintillverkning skall föreligga är att fruktsaft som innehåller förjäsningsbara sockerarter är det huvudsakliga råämnet vid tillverkningen. Så är inte fallet beträffande maskrosor. Det är möjligt att göra ett äppelvin smaksatt med maskrosor, men vid bedömningen av vinets laglighet skall bortses från maskrosorna. Används däremot en blandning av vatten, socker, jäst och maskrosor blir varan att anse som spritdryck, om alkoholhalten överstiger 1,8 viktprocent.
Skatteutskottet uttalade vid sin behandling av en motion om legalisering av s.k. maskrosvin våren 1978 att om man helt bortser från om råvarorna är tjänliga för vintillverkning, blir konsekvensen att varje form av mäsktillverkning skulle kunna godtas, vilket avsevärt skulle försämra möjligheterna att beivra hembränning. Skatteutskottet fann därför inte skäl att förorda någon form av legalisering av tillverkning av s.k. maskrosvin, utan avstyrkte den då aktuella motionen (SkU 1977/78:27)
Socialutskottet saknar anledning att göra en annan bedömning än skatteutskottet och avstyrker därför motion 1990/91:So292 (mp) yrkandena 1 och 2.
I motion 1990/91:So234 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om högre alkoholhalt i cider, m.m. En ökad ciderproduktion skulle kunna öka möjligheterna för den svenska fruktodlingen, där det nu är avsättningsproblem. En ökad produktion hämmas dock av att alkoholhalten för cider i Sverige begränsas kraftigt. Utomlands framställs en cider med högre alkoholhalt, och denna har visat sig vara ett attraktivt alternativ till vin som måltidsdryck.
Skatteutskottet har vid sin behandling av liknande motioner konstaterat att man av handelspolitiska skäl måste godta import av cider för försäljning på samma villkor som för svensk cider och att det därför är osäkert om motionsförslaget skulle komma att medföra det stöd för den svenska fruktodlingen som motionären velat skapa. Samtidigt har skatteutskottet framhållit att frågan främst måste bedömas från alkoholpolitiska utgångspunkter. Skatteutskottet har därvid funnit att förslaget är oförenligt med strävandena att dämpa alkoholkonsumtionen och har avstyrkt motionen (se bl.a. SkU 1987/88:5).
Socialutskottet gör ingen annan bedömning. Motion 1990/91:So234 (m) avstyrks alltså.
Bryggeriernas rätt till partihandel enligt LHD
I motion 1990/91:So90 (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tvingar tillverknings- och serveringsleden att hållas åtskilda (yrkande 9). Genom en lagändring år 1977 fick bryggerierna rätt att sälja starköl direkt till restaurangerna (23 § LHD). Härigenom har enligt motionärerna bryggeriernas marknadsföring underlättats. Den närmare kontakten mellan bryggeribranschen och restauratörerna har också lett till att bryggerierna i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i restaurangerna. Detta står enligt motionärerna i strid med en annan princip i svensk alkoholpolitik, nämligen att tillverknings- och serveringsleden skall hållas strängt åtskilda i fråga om drift och ansvar.
Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108 s.70).
Utskottet ser inget skäl att återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrker därför motion 1990/91:So90 (v) yrkande 9.
Alkohol- och drogforskning
I avsnitt 10.8 ger regeringen, som ovan nämnts (s. 38), en fördjupad redovisning av det alkohol- och narkotikapreventiva programmets inriktning och innehåll (prop. s. 110--115). Där uttalas bl.a. att folkhälsoinstitutet inom ramen för det alkohol- och drogpreventiva arbetet bör följa alkohol- och drogutvecklingen samt stödja forskningsinsatser inom alkohol- och drogområdet.
Folkhälsoperspektivet bör lyftas fram i den framtida alkohol- och drogforskningen, heter det i propositionen. Institutet skall följa och utvärdera aktuell forskning inom området för att därigenom skaffa sig underlag för att bedöma vilka områden som är eftersatta. Institutet skall också initiera eller självt genomföra forsknings- och utvecklingsarbete inom de eftersatta områdena.
Utvecklingen under de senaste åren när det gäller dryckesmönstren i olika grupper visar enligt propositionen att förhållandena kan skifta snabbt och att det därför är viktigt att vara observant på utvecklingen. Traditionell deskriptiv epidemiologisk kunskap som inhämtas genom undersökningar, statistik och registerdata kommer därför även i fortsättningen att vara av stor betydelse för bedömningen av vilka områden som skall prioriteras i folkhälsoinstitutets alkohol- och drogpreventiva program.
Enligt propositionen är det av stor vikt för det alkohol- och drogpreventiva arbetets utformning att detta grundas på kunskap om människors erfarenhet av alkohol och om deras föreställningar om alkohol och andra droger. Det anses därför krävas en fördjupad kunskap på detta område, såväl nationellt som lokalt. För utformningen av lokala preventionsprogram krävs dessutom kunskap om lokalsamhället och dess invånare.
Systembolagets fond för alkoholforskning (SFA) har under senare år lämnat bidrag till viktiga forskningsinsatser på alkoholområdet. Fonden upphör i och med utdelningen av 1991 års medel. Det är enligt propositionen angeläget att folkhälsoinstitutet fullföljer den satsning på alkoholforskning som SFA har inlett.
Flera motioner från de allmänna motionstiderna 1990 och 1991 tar upp behovet av forsknings- och utredningsarbete på alkohol- och drogområdet.
I motionerna 1989/90:So277 och 1990/91:So213 av Lennart Brunander (c) begärs att en utredning tillsätts för att beräkna omfattningen av den oregistrerade alkoholkonsumtionen och med uppgift att föreslå åtgärder för att minska denna konsumtion. I motion 1989/90:So280 av Birger Hagård (m) begärs en utredning av såväl det officiella som det inofficiella bruket och missbruket av alkohol. I motion 1989/90:So282 av Göran Magnusson (c) begärs en sjukvårdsekonomisk studie av alkoholens verkliga belastning på sjukvårdsapparaten och därav följande kostnader. I motionerna 1989/90:So317 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 4, båda av Bengt Westerberg m.fl. (fp), begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om statistik över alkohol- och narkotikaanvändningen. Kunskap om konsumtionen av alkohol erhållen på andra vägar än genom Systembolaget och bryggerinäringen saknas. Det är också svårt att få fram en rättvisande statistik över alkoholrelaterade olyckor och sjukskrivningar m.m. Vidare bör enligt motionärerna en ny totalundersökning om narkotikamissbrukets art och omfattning göras, i likhet med den som utfördes 1979 (UNO). I den sistnämnda motionen (fp) begärs också en undersökning med syfte att ta reda på hur stor gruppen äldre missbrukare är, vilket vårdbehov de har och möjligheterna till rehabilitering (yrkande 2).
I motion 1990/91:So215 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen av vad som i motionen anförts om vikten av sammanställning och utvärdering av alkohol- och narkotikamissbrukets medicinska, ekonomiska och sociala skadeverkningar med särskilt beaktande av barns och ungdomars situation i missbrukarhem (yrkande 1). Yrkanden om forskning om resp. kartläggning av barns och anhörigas situation i missbrukarhem framförs också i motionerna 1990/91:So237 av Karin Israelsson m.fl. (c) yrkande 1, 1990/91:So241 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) och 1990/91:So263 av Gudrun Schyman (v).
I motion 1990/91:So239 av Erik Holmqvist (m) begärs ökad forskning kring ungdomens allt tidigare alkoholdebut och övriga alkoholmönster (yrkande 5).
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av motioner om behovet av alkoholforskning uttalat att ytterligare ansträngningar behövs för att intensifiera forskning på området, mot bakgrund av att alkoholmissbruket är det dominerande sociala och medicinska problemet i vårt land. Utskottet har också anfört att det är viktigt att förstärka samarbetet mellan de organ som ansvarar för samhällets alkoholpolitik och forskningen så att nya erfarenheter och forskningsrön verkligen tas till vara (se bl.a. 1989/90:SoU2, rskr. 13).
Som framgått av den tidigare redovisningen skall folkhälsoinstitutet följa alkohol- och drogutvecklingen samt stödja forskningsinsatser inom alkohol- och drogområdet. Institutet skall också initiera eller genomföra forsknings- och utvecklingsarbete inom de områden som bedöms eftersatta. Utskottet utgår från att folkhälsoinstitutet därvid beaktar de förslag till forsknings- och utredningsarbete som framförs i de nu aktuella motionerna 1989/90:So277 (c), 1990/91:So213 (c), 1989/90:So280 (m), 1989/90:So282 (c), 1989/90:So317 (fp) yrkande 2, 1990/91:So336 (fp) yrkandena 2 och 4, 1990/91:215 (m) yrkande 1, 1990/91:So237 (c) yrkande 1, 1990/91:So241 (c), 1990/91:So263 (v) och 1990/91:So239 (m) yrkande 5. Motionerna påkallar därmed ingen åtgärd av riksdagen utan avstyrks.
I motion 1990/91:So215 (m) begärs också ett tillkännagivande om vad som anförts om möjligheterna att på svenska förhållanden applicera internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik (yrkande 5). Enligt motionärerna övergick man i Québec år 1977 från en mycket restriktiv alkoholpolitik till en liberal sådan. Bl.a. ökade antalet försäljningsställen från 348 till över 10 000. Under de 13 år som gått sedan dess har alkoholkonsumtionen minskat med 21,8 %, främst med hjälp av en omfattande kampanj riktad till ungdomar. Motionärerna anser att erfarenheterna från Québec är så positiva och lovande att resultaten bör studeras noggrant för att kunna appliceras även i Sverige.
Flera undersökningar av vad som händer när antalet försäljningsställen ökar har gjorts i Sverige och i Norden i övrigt. Alkoholpolitiska utredningen initierade bl.a. försök med starkölsförsäljning i bl.a. livsmedelsbutiker i Göteborgs och Bohus län och i Värmland.
I Göteborgs och Bohus län ökade försäljningen från 1,8 till 15,3 liter per invånare och i Värmland från 0,7 till 10,6 liter. Försöket skulle enligt de ursprungliga planerna ha pågått under hela 1968 men avbröts den 14 juni på grund av rapporter om "överdriven och olämplig starkölskonsumtion inom försökslänen, inte minst bland ungdom" (alkoholpolitiska utredningen, SOU 1971:77).
Mellanölet introducerades i oktober 1965 och fick då säljas i livsmedelsbutikerna. Alkoholpolitiska utredningen konstaterade i sitt s.k. mellanölsbetänkande (SOU 1971:66) att den totala alkoholkonsumtionen räknat per invånare över 15 år hade stigit kraftigt till följd av ökad ölförsäljning. Man konstaterade också att det förelåg ett stort antal rapporter om storkonsumtion och missbruk av mellanöl bland ungdomar i landet och att utvecklingen gått mot en tidigare debut och tidigare etablering av regelbundna alkoholvanor. Tillverkning och försäljning av mellanöl förbjöds av riksdagen med verkan från den 1 juli 1977.
Utskottet konstaterar att försök med försäljning av starköl och mellanöl i livsmedelsbutiker har gjorts i Sverige men med nedslående resultat. Det hindrar emellertid inte att internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik bör studeras. Utskottet anser att detta är en uppgift för folkhälsoinstitutet i dess arbete med att följa och utvärdera aktuell forskning. Motion 1990/91:So215 (m) yrkande 5 avstyrks med hänvisning härtill.
Tobaksfrågor
Från folkhälsosynpunkt är tobakskonsumtionen fortfarande oroande hög, trots att ansträngningar gjorts för att minska denna, heter det i propositionen (s. 74). Regeringen anser därför att det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder för att motverka det utbredda bruket av tobak. Sådana åtgärder måste enligt regeringen vidtas på olika plan.
I propositionen anförs att flera studier har visat att rökning är vanligare bland lågutbildade och låginkomsttagare än inom högre socialgrupper. En förklaring till detta kan vara att dessa gruppers livssituation är mera ansträngd och att de därigenom har mindre möjlighet att välja levnadsvanor som främjar en god hälsa. Regeringen anser att åtgärder för att förbättra dessa gruppers livssituation generellt är ett viktigt led i den allmänna välfärdspolitiken.
Genom de ökade satsningar på folkhälsoarbete som regeringen föreslår inom ramen för det nyinrättade folkhälsoinstitutet kommer bl.a. informationen om tobakens skadeverkningar att kunna förstärkas högst betydligt, sägs det vidare i propositionen.
För att mera direkt angripa bruket av tobak bör enligt regeringen en särskild lagstiftning vad gäller tobak införas. Som ett skäl härför anförs att även om restriktioner avseende tobaksbruk och hantering av tobaksprodukter kan åstadkommas på frivillig väg visar erfarenheten att reglerna kan komma att variera i hög utsträckning. Mot bakgrund av den väl dokumenterade hälsorisk tobaksbruk medför, främst vid själva användningen men även vid s.k. passiv rökning, finner regeringen det därför angeläget att utnyttja möjligheterna att genom lagstiftningsåtgärder ge stöd åt strävandena att förbättra hälsosituationen. För närvarande förbereds en proposition med förslag till lagstiftning om tobak. I detta sammanhang kommer regeringen att ta ställning till om lagbestämmelser skall samlas i en särskild tobakslag. Enligt planerna kommer en proposition i ämnet att föreläggas riksdagen senare under detta år. I den nu aktuella propositionen redovisas i stora drag vad som planeras att läggas fram för riksdagen när det gäller åtgärder för att minska tobaksbruket (s. 141--147). Några förslag för riksdagen att ta ställning till läggs inte fram.
I det följande redovisas de tänkta huvuddragen i lagregleringen i anslutning till de motioner som väckts om åtgärder mot tobaksbruk. (Motioner om höjd tobaksskatt har behandlats tidigare i betänkandet i avsnittet Alkohol- och tobaksprisernas del av folkhälsopolitiken, s. 27.)
Motionsförslag om en samlad tobakslagstiftning
I motion 1990/91:So83 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en samlad tobakspolitisk proposition (yrkande 6). Trots att en sådan proposition utlovats till våren 1991 framförs nu inga som helst förslag på det tobakspolitiska området till riksdagen, anför motionärerna.
Även i motion 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) begärs att en tobaksproposition framläggs snarast (yrkande 5). Alltför stora mänskliga och ekonomiska värden står på spel för att dröjsmål skall kunna godtas. I motion 1990/91:So473 av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c) yrkas att regeringen lägger fram förslag om en tobakslag jämte förslag om andra åtgärder för att begränsa tobaksbruket (yrkande 2).
Utskottet konstaterar att det inom regeringskansliet nu förbereds en proposition om åtgärder mot tobak som skall föreläggas riksdagen senare i år. Motionerna 1990/91:So83 (fp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 5 och 1990/91:So473 (c) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Rökfria miljöer
I motion 1990/91:So87 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, s, fp, c, v, mp) krävs bestämmelser om rökfria lokaler där icke-rökare vistas (yrkande 2). Ett likalydande yrkande framförs också i motion 1990/91:So236 av samma motionärer, yrkande 2.
I motion 1990/91:So91 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om vikten av rökfria miljöer i vissa offentliga lokaler och allmänna kommunikationer (yrkande 9). I första hand bör rökfrihet uppnås på frivillig väg, anser motionärerna, men om detta inte visar sig möjligt bör en lagstiftning på området övervägas.
I motion 1990/91:So226 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas att all barnomsorg skall ske i rökfri miljö, speciellt om föräldrarna så kräver, samt att passiv rökning i offentliga lokaler förhindras; barn skall inte behöva bli passiva rökare (yrkande 5).
I motion 1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att barn skall ha rätt att få vistas i en rökfri barnomsorg (yrkande 1) och att offentliga miljöer bör vara rökfria (yrkande 3).
I motion 1990/91:So248 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs en utredning med uppgift att få en lagändring till stånd som medger att rökförbud kan införas på inomhustorg och motsvarande gallerior.
I motion 1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om rätt till rökfri miljö (yrkande 3). Folkpartiet liberalerna anser att man i första hand bör åstadkomma rökfria gemensamhetslokaler genom frivilliga överenskommelser.
I motion 1990/91:So308 av Eva Goës m.fl. (mp) framhålls barnens rätt till rökfri miljö (yrkande 2). Enligt motionärerna är det nödvändigt att förbjuda rökning i barnens närhet, dvs. på daghem och hos dagbarnvårdare.
I propositionen uppges att frågan om förbud mot rökning i lokaler av gemensamhetskaraktär sedan flera år har varit föremål för uppmärksamhet i en rad länder. WHO har rekommenderat regeringar och hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till stånd rökfria miljöer. Många länder har också lagstiftat om sådana. Även i Sverige har åtgärder vidtagits men hittills har lagstiftning av detta slag inte beslutats. På arbetsplatser, såväl offentliga som privata, har rökning i viss utsträckning begränsats genom frivilliga överenskommelser. Även inom skolan har ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria miljöer. Många landsting har också infört regler om rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. innebär att hälso- och sjukvården i dessa områden kommit att omfattas av sådana regler. Att man inte kan röka fritt på allmänna kommunikationsmedel har länge varit självklart.
Regeringen anser emellertid att även om mycket gjorts i syfte att åstadkomma rökfria miljöer kan frivilliga bestämmelser inte ersätta lagregler. Eftersom grundinställningen hos dem som har fattat beslut i frågan varierar är det ofrånkomligt att även de frivilliga bestämmelserna kommer att variera. Detta bekräftas också av undersökningar som gjorts, t.ex. om vilka regler som tillämpas på olika arbetsplatser.
Även om viss oenighet råder vad gäller sambandet mellan s.k. passiv rökning och vissa sjukdomar med lång latenstid anser regeringen att det ändå finns skäl att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer. I propositionen hänvisas till att många studier visar att passiv rökning med stor sannolikhet har betydelse för lungcancer. Vissa studier pekar också på att passiv rökning kan ha betydelse för uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdomar. Till detta kommer andra sjukdomar där sambandet med passiv rökning är övertygande bevisat. Dit hör vissa sjukdomar hos små barn och hos personer med astma/allergi, luftvägsbesvär eller hjärt- och kärlsjukdom. Det är inte ovanligt att personer som är överkänsliga för rök måste undvika lokaler där alla borde ha en självklar rätt att vistas. Mot denna bakgrund har regeringen funnit att lagstiftning bör ske för att förbättra möjligheterna för dem som så önskar att få andas rökfri luft.
Av särskild betydelse är att lokaler där barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria, heter det i propositionen. Således bör bestämmelser om rökfria miljöer fastläggas för t.ex. daghem och skolor. Även om det naturligtvis är av stor betydelse att inte heller barn som vistas i familjedaghem utsätts för onödiga hälsorisker, bör inte i lag införas bestämmelser som inkräktar i en privat miljö. Däremot är det viktigt att kommunerna verkar för att barn i familjedaghem inte utsätts för passiv rökning.
Andra lokaler där rökfria miljöer är av särskild betydelse är enligt propositionen sådana som är avsedda för hälso- och sjukvård.
Regeringen anser vidare att alla bör kunna erbjudas möjlighet att få vistas på en arbetsplats utan att utsättas för hälsorisker på grund av tobaksrök. Det normala bör enligt propositionen vara att arbetsplatser hålls rökfria och att rökning endast skall få ske i särskilt avsatta utrymmen, t.ex. rökrum. För att göra en anpassning till lokala förhållanden möjlig bör det dock finnas utrymme att träffa överenskommelser lokalt om undantag från denna regel. Undantag från reglerna om rökfria miljöer bör också kunna ske om särskilda skäl föreligger.
Det kan enligt regeringens mening också finnas skäl att införa bestämmelser om rökfria miljöer för andra lokaler som är avsedda för allmänheten. Dit hör lokaler för offentliga tillställningar av olika slag som t.ex. teater och idrottsevenemang. Regler om rökfria miljöer bör enligt regeringen också införas för hotell och restauranger. Vilka bestämmelser som kommer att föreslås för de olika typerna av lokaler kommer att preciseras i det kommande förslaget om lagstiftning avseende tobak, uppges det i propositionen. I detta kommer även allmänna kommunikationer att behandlas.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet vill erinra om sin vid flera tidigare tillfällen redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja skall behöva utsättas för tobaksrök och att rökning inte bör förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer läggs fram i propositionen vill utskottet därför ändå instämma i det som i stora drag redovisas om rökfria miljöer i propositionen och som också stämmer överens med innehållet i motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So226 (mp) yrkande 5, 1990/91:So238 (mp) yrkandena 1 och 3, 1990/91:So248 (mp) och 1990/91:280 (fp) yrkande 3. Utskottet anser emellertid att regeringens beredning av tobakspropositionen bör avvaktas innan riksdagen överväger sådana åtgärder som avses i motionerna. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
Utskottet avstyrker förslaget i motion 1990/91:So308 (mp) yrkande 2 om förbud mot rökning hos bl.a. dagbarnvårdare med hänvisning till att det inte i lag bör införas bestämmelser om rökning i enskilda hem. Utskottet vidhåller dock sin inställning att det av medicinska och pedagogiska skäl är angeläget att rökfrihet uppnås i lokaler där barn vistas och att frågan om rökning bör tas upp redan vid rekryteringen av familjedaghem.
Marknadsföring av tobaksvaror
I motion 1990/91:So73 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk (yrkande 5). Motionärerna noterar att regeringen i den nu aktuella propositionen inte föreslår något konkret vad gäller åtgärder mot tobaksbruk utan endast att en tobakslag med förbud mot bl.a. tobaksreklam skall komma senare. Motionärerna anser mot denna bakgrund att det vore en överloppsgärning att förekomma tobakspropositionen med principiella ställningstaganden, men vill ändå uppmärksamma de negativa konsekvenser ett förbud mot tobaksreklam skulle föra med sig. Enligt motionärerna finns det en risk för att ett totalförbud mot tobaksreklam skulle innebära att utvecklingen av mindre farliga tobaksprodukter stannar av, vilket vore olyckligt från folkhälsosynpunkt. Motionärerna pekar också på risken för att de multinationella företagen i kraft av den internationella reklamen gynnas på bekostnad av den nationella industrin.
I motion So87 (fp, m, c, s, v, mp), däremot, krävs förbud mot tobaksreklam inkl. smygreklam för tobaksvaror (yrkande 5). Motsvarande yrkande framförs också i motion 1990/91:So236 yrkande 3, av samma motionärer. Förbud mot tobaksreklam begärs också i motionerna 1990/91:So90 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 11, 1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 6. I den sistnämnda motionen (fp) begärs också en intensifiering av insatserna för att skapa internationella etiska riktlinjer för marknadsföring av tobak (yrkande 7). Motsvarande yrkande framförs även i motion 1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 4. Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i WHOs arbete för att etablera sådana etiska riktlinjer, eftersom mycket av den internationella marknadsföringen på tobaksområdet sker i former som inte är acceptabla.
Regeringen uppger i den nu aktuella propositionen (s. 144) att ett förslag om förbud mot tobaksreklam bereds inom ramen för den planerade lagstiftningen mot tobak. Ett förbud mot reklam för tobaksvaror skulle med all sannolikhet få positiva effekter på folkhälsan, anser regeringen. Framför allt bedöms reklamen ha betydelse för påverkan av ungdomens attityder. Eftersom det finns en rad juridiska frågor som måste klargöras och som kan påverka den konkreta utformningen av förslaget om reklamförbud kan regeringen inte precisera hur en sådan lagstiftning kan utformas och vad den i detalj kan komma att omfatta.
Utskottet anser inte att något förbud mot tobaksreklam bör införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud. Utskottet tillstyrker därför motion 1990/91:So73 (m) yrkande 5 och avstyrker motionerna 1990/91:So87 (fp, m, c, s, v, mp) yrkande 5, 1990/91:So236 (fp, m, c, s, v, mp), 1990/91:So90 (v) yrkande 11, 1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 6.
Näringsutskottet behandlade våren 1989 ett motionsyrkande som gick ut på att Sverige inom WHO aktivt skulle söka få till stånd etiska riktlinjer för marknadsföring av alkohol och tobak. Näringsutskottet tillstyrkte att riksdagen skulle göra ett sådant uttalande och underströk därvid kraftigt betydelsen av internationella normer som instrument för en samlad insats mot alkohol- och tobaksbrukets skadeverkningar (1988/89:NU13). Riksdagen följde utskottet.
Näringsutskottet har nyligen avstyrkt en motion om etiska riktlinjer för marknadsföringen av alkohol och tobak med hänvisning till att svenska insatser för att motverka skadligt tobaksbruk i andra länder även fortsättningsvis bör göras inom ramen för ett internationellt samarbete, i första hand inom WHO (1990/91:NU47).
Riksdagen har således redan uttalat sig för att Sverige inom WHO skall verka för internationella normer mot tobakens skadeverkningar. Utskottet anser inte att det behövs något nytt tillkännagivande i frågan och avstyrker därför motionerna 1990/91:So280 (fp) yrkande 7 och 1989/90:So317 (fp) yrkande 4.
Gränsvärden för vissa skadliga ämnen i cigarettrök
I motion 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en maximihalt av 15 mg tjära per cigarett fr.o.m. 1993 och 12 mg fr.o.m. 1998 (yrkande 6). Likalydande yrkanden framförs i motionerna 1990/91:So236 av samma motionärer (m, s, fp, c, v, mp), yrkande 4, 1990/91:So238 (mp) yrkande 4 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 10. Motionärerna hänvisar till att det inom EG planeras en sådan begränsning av skadliga beståndsdelar i tobaken. I motion So280 (fp) begärs också att en produktkontroll av tobaksvaror genomförs (yrkande 9). Såsom tobaksutredningen föreslagit bör tillverkare och importörer åläggas att utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas i eller införs till Sverige och redovisa resultatet till socialstyrelsen.
I propositionen anför regeringen att den bör få rätt att föreskriva gränsvärden för vissa skadliga beståndsdelar i tobak, för att på det sättet minska riskerna för skador vid ett fortsatt tobaksbruk (s. 145). Liknande bestämmelser finns enligt propositionen i flera länder, och direktiv i frågan har också antagits inom EG. Regeringen finner det önskvärt att Sverige i detta avseende inför bestämmelser i enlighet med EG, vilket innebär att högsta tillåtna tjärmängd i cigaretter bör bli 15 mg per cigarett fr.o.m. år 1993 och 12 mg fr.o.m. år 1998.
Utskottet delar uppfattningen att regeringen bör ha rätt att föreskriva gränsvärden, i första hand för högsta tillåtna tjärhalt i cigarettrök. Enligt propositionen är det önskvärt att Sverige i detta avseende inför bestämmelser i enlighet med EG. Motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 4, 1990/91:So238 (mp) yrkande 4 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 10 blir alltså tillgodosedda utan någon vidare åtgärd av riksdagen. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.
I motion So280 (fp) föreslås att en produktkontroll av tobaksvaror genomförs. Förslaget bygger på tobaksutredningens förslag, men berörs inte i propositionen. Där sägs att utredningens förslag i övrigt bör beredas ytterligare inom regeringskansliet innan ställning kan tas i dessa delar. Även utskottet anser att beredningen av tobaksutredningens förslag i denna del bör avvaktas. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 9).
Åldersgräns för inköp av tobak
I motionerna So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1 och 1990/91:So236 av samma motionärer, yrkande 1, begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som i motionerna anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror. Enligt motionärerna börjar majoriteten rökare att röka före 20 års ålder. Många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför angeläget att senarelägga tobaksdebuten, anför motionärerna. I flera andra länder finns förbud mot tobaksförsäljning till ungdom, och ett liknande lagförslag planeras inom EG. Enligt motionärerna skulle en åldersgräns också vara ett stöd för de ungdomar som i dag av grupptryck tvingas börja röka.
Regeringen uppger i propositionen (s. 145) att den inte avser att föreslå någon åldersgräns för inköp av tobaksvaror. Även om det är i hög grad önskvärt att förskjuta rökdebuten till högre åldrar bedömer regeringen emellertid att en åldersgräns kan få en motsatt verkan för vissa grupper i förhållande till vad som avsetts.
Enligt propositionen skulle tobaksbruk genom en åldersgräns kunna förknippas med den vana som betraktas som "vuxen", något som många ungdomar eftersträvar. Åldersgräns för inköp skulle i sig också kunna ses som ett hinder man vill besegra. Tobak skulle på det sättet bli attraktivt. Regeringen bedömer vidare att förslaget om att införa åldersgräns medför betydande svårigheter i form av kontroll av efterlevnaden. Regeringen har också erfarit att man inom EG gjort en liknande bedömning och inte har för avsikt att lägga fram något förslag om åldersgräns för inköp av tobaksprodukter, vilket tidigare diskuterats.
Utskottet anser, av samma skäl som regeringen anfört i propositionen, att någon åldersgräns för inköp av tobak inte bör införas. Motionerna 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1 och 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 1 avstyrks alltså.
Information om tobakens skadeverkningar
I motion 1990/91:So91 (c) framhålls behovet av förstärkta resurser för information om tobakens skadeverkningar (yrkande 8). Mot bakgrund av hälsoriskerna med tobaksbruk anser motionärerna att såväl den aktiva som passiva rökningen måste bekämpas med hög prioritet. NTS och VISIR bedriver redan i dag ett framgångsrikt informationsarbete, trots bristande resurser. Motionärerna anser att det är särskilt angeläget att samhällsstödet till dessa organisationer ökar.
Motionärerna i motion 1990/91:So280 (fp) anser att upplysningen om tobakens skadeverkningar på snar sikt bör få ett väsentligt, permanent resurstillskott och att detta bör beaktas i den kommande tobakspropositionen (yrkande 2).
Två motioner tar upp behovet av information till kvinnor, framför allt i samband med graviditet och barnafödsel. I motion 1990/91:So274 av Gunilla Andersson (s) begärs att vissa nyckelpersoner utbildas, t.ex. inom preventivmedelsrådgivningen och barnavårdscentralerna, så att de kan informera yngre kvinnor om tobakens skadliga verkningar, inte minst när de väntar barn. I motion 1990/91:So334 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c) yrkas att socialstyrelsen ges i uppdrag att skapa förutsättningar för att mödravårdscentraler och BB-avdelningar kan ge allsidig och effektiv information om tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och barnafödsel.
Tobaksutredningen har föreslagit att information om tobakens skadeverkningar bör förstärkas genom statligt stöd. Regeringen förklarar sig dela denna bedömning (prop. s. 146). Som skäl härför anförs att information är den metod som sedan länge utnyttjats för att minska tobaksbruket. Även om åtgärder av annat slag vidtas i denna strävan är olika former av information ett grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. I propositionen framhålls dock att information måste ses som komplement till andra åtgärder. Information om tobakens skadeverkningar bör enligt regeringens uppfattning framför allt bedrivas lokalt inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc. men även centralt t.ex. genom kunskapsspridning. Det hälsoupplysande informativa arbetet bör förstärkas med hjälp av det tobaksprogram som ovan föreslagits skall bedrivas vid folkhälsoinstitutet. I propositionen uppges vidare att regeringen och barn- och ungdomsdelegationen avser att ge stöd ur allmänna arvsfonden till Förbundet En Rökfri Generation för ett tobaksförebyggande projekt. Målet för projektet är att genom s.k. friskvårdsinformatörer nå elever i årskurserna 6--9 för att halvera antalet tobaksanvändare i årskurs 9.
Utskottet gör följande bedömning.
Genom det tobaksprogram som folkhälsoinstitutet skall bedriva kommer informationen om tobakens skadeverkningar att förstärkas. Informationen bör enligt regeringen bedrivas dels lokalt inom skolor, primärvård och frivilliga organisationer, dels centralt. Utskottet vill framhålla betydelsen av att information ges i samband med graviditet och barnafödsel. Enligt utskottets mening tillgodoses härigenom syftet med motionerna 1990/91:So91 (c) yrkande 8, 1990/91:So280 (fp) yrkande 2, 1990/91:So274 (s) och 1990/91:So334 (m, fp, c), som därför avstyrks.
Rökavvänjning m.m.
I motion 1990/91:So280 (fp) begärs ökat stöd till rökavvänjning (yrkande 4), en kampanj mot snusning för att bryta konsumtionsökningen (yrkande 5) samt att snus och portionstobak upphör att klassificeras som livsmedel (yrkande 6).
Enligt regeringens bedömning bör en ökad satsning på forskning ske, främst i tobakspreventivt syfte (prop. s. 147). Bl.a. behövs enligt regeringen ökade kunskaper om varför människor börjar att röka resp. snusa, om fortsatt tobaksanvändande och om avvänjning av tobaksbruk.
Regeringen framhåller i propositionen att ett medel som måste tillämpas i kampen för att nedbringa tobaksbruket är avvänjning. Främst har denna verksamhet varit inriktad på rökavvänjning, men behov av avvänjning av snusberoende kan också vara aktuellt med tanke på att snusande blivit en vanlig företeelse främst bland unga män, heter det i propositionen. Tidigare bedrevs rökavvänjning huvudsakligen vid särskilda enheter speciellt inriktade på sådan verksamhet. Successivt har emellertid tobaksavvänjning blivit en del av den allmänna hälsovård som bedrivs i primärvården. Enligt regeringens uppfattning är det inom primärvården en sådan verksamhet hör hemma. Detta är därmed ett ansvar för lokala huvudmän -- landsting eller kommuner. I propositionen uppges att det i detta avseende bör falla ett ansvar på staten att stödja det lokala arbetet genom kunskapsförmedling och material som kan vara lämpligt att ta fram centralt men för lokalt bruk.
Det tobaksprogram folkhälsoinstitutet avses bedriva skall bl.a. inriktas på att förmå ungdomar att inte börja röka eller snusa över huvud taget. När det gäller vuxna skall särskilda insatser riktas mot grupper som röker mycket, t.ex. i form av stöd till rökavvänjning.
Motion 1990/91:So280 (fp) får anses i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför, såvitt nu är i fråga (yrkandena 4 och 5).
Livsmedelslagen (1971:511) är tillämplig på snus och tuggtobak, eftersom dessa varor är avsedda för förtäring enligt lagens mening. Det innebär bl.a. att livsmedelsverket har möjlighet att ingripa med förbud eller villkor beträffande dessa varor. Hittills har dock så inte skett. Utskottet anser det emellertid inte vara någon nackdel att denna möjlighet till restriktioner finns och avstyrker därför motion So280 (fp) yrkande 6.
WHOs mål för arbetet på tobaksområdet
Sverige tillhör de länder som anslutit sig till WHOs mål om Hälsa för alla år 2000 (HFA-2000). År 1984 antog medlemsländerna i WHOs Europaregion 38 mål för HFA-2000. Målen skall vara bestämmande för nationella hälsopolitiska strategier. Vissa mål går ut på att uppnå förändrade levnadsvanor. I ett av målen (nr 16) omnämns direkt behovet av minskat tobaksbruk, och det föreslås att varje medlemsland skall sätta upp klara etappmål, t.ex. att 80 % av befolkningen skall vara rökfri och att den nationella konsumtionen skall minskas med 50% från den tidpunkt när målen antogs, dvs. år 1984, till år 1995. Sverige har också ställt sig bakom WHOs Europaregions beslut att under de närmaste åren genomföra en samordnad insats mot tobaken. Den europeiska aktionsplanen har många beröringspunkter med det åtgärdsprogram mot cancer som utarbetats inom EG. Även detta program lägger stor vikt vid åtgärder för minskat tobaksbruk.
De hälsopolitiska principerna i de internationella handlingsprogrammen stämmer enligt propositionen väl överens med den svenska nationella hälsopolitik som utformats och antagits genom riksdagens godkännande av regeringens proposition om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m. (prop. 1984/85:181).
I motionerna 1990/91:So238 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkande 2 och 1990/91:So280 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkande 1 begärs att riksdagen fastställer mål för insatserna mot tobaksskadorna som överensstämmer med WHOs rekommendation och som innebär en halvering av mängden rökt tobak till år 2000.
Socialutskottet ansåg våren 1990 att beredningen av tobaksutredningens förslag i regeringskansliet borde avvaktas innan riksdagen överväger att ange mål för arbetet på tobaksområdet och avstyrkte därför en motion (fp) om att Sverige bör stadfästa WHOs mål (1989/90:SoU23).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker därmed motionerna 1990/91:So238 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 1.
Vissa frågor rörande allergi
Under avsnitt 12 i propositionen redogörs för genomförda och planerade åtgärder till följd av allergiutredningens förslag i betänkandet Att förebygga ALLERGI/överkänslighet (SOU 1989:76), vilket överlämnades till regeringen i november 1989. Något förslag för riksdagen att ta ställning till läggs inte fram under detta avsnitt.
Motionärerna i motion 1990/91:So91 (c) anser att det är en mycket angelägen åtgärd att sanera marknaden från ämnen som framkallar allergiska besvär. Till att börja med bör en översyn göras av kriterierna för allergiframkallande ämnen. Motionärerna ställer sig bakom allergiutredningens förslag att tillverkare och importörer bör anpassa sina produkter med utgångspunkt i allergikers och överkänsligas behov av ökad riskfrihet, märkning och "allergideklaration". Detta bör enligt motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 11).
Allergiutredningen föreslog en översyn och komplettering av kemikalieinspektionens lista över allergiframkallande ämnen. Utredningen föreslog också en förbättring av produktinformationen. Socialstyrelsen, kemikalieinspektionen, Malmö kommun och ytterligare sex remissinstanser ställde sig positiva till allergiutredningens förslag. Kritiska synpunkter framfördes från ett par instanser.
Arbete med att utvärdera och klassificera potentiella allergen pågår kontinuerligt inom kemikalieinspektionen. Inspektionen har också som målsättning att en gång per år revidera allergilistan. Nyligen har 12 nya ämnen förts upp på denna. Allergifrågorna har också prioriterats i regeringens förslag till treårsbudget för kemikalieinspektionen. Med Apoteksbolagets hjälp har inspektionen gjort en kartläggning av vilka ämnen som mest frekvent orsakar allergi vid hudkontakt och inandning. Dessa ämnen har bedömts som de mest angelägna att åtgärda. Kemikalieinspektionen har också påbörjat ett arbete för att åstadkomma en bättre innehållsdeklaration och märkning av kemiska konsumentprodukter, med avseende på innehåll av allergiframkallande ämnen.
Utskottet konstaterar att det inom kemikalieinspektionen pågår ett arbete med att klassificera allergiframkallande ämnen och med att innehållsdeklarera och märka produkter som innehåller sådana ämnen. Utskottet avstyrker motion 1990/91:So91 (c) med hänvisning härtill (yrkande 11).
I motion 1990/91:So531 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om åtgärder mot nickelallergins spridning (yrkande 12). Enligt motionärerna har man i Danmark nyligen utfärdat ett förbud mot användning av nickel i ett antal produkter, såsom smycken, knappar och glasögonbågar. Motionärerna anser att de danska erfarenheterna bör studeras och att det bör övervägas om inte också Sverige bör införa ett motsvarande förbud. I motion 1990/91:So496 av Ylva Annerstedt (fp) begärs förslag till lagstiftning som gör märkning av produkter innehållande nickel obligatorisk.
Allergiutredningen lade fram flera förslag om provning av olika artiklar och information om produkter som kan vara allergiframkallande.
Regeringen har i den senaste forskningspolitiska propositionen (prop. 1989/90:90), vars förslag riksdagen antagit, markerat konsumentverkets betydelsefulla roll för provning av konsumentprodukter. Konsumentverket har också med vissa undantag förklarat sig berett att ta de initiativ som föreslagits av allergiutredningen. Vissa uppgifter har verket funnit vara lämpade att behandla i den till verket knutna konsumenttekniska nämnden. Konsumentverket har också en viktig roll som kunskapsspridare bl.a. med hjälp av sina konsumentvägledare, tidskrifter och faktablad.
Nickelallergi är ett allvarligt problem som allergiutredningen uppmärksammat. För att förbättra möjligheten att undvika uppkomst av nickelallergi har socialstyrelsen utfärdat allmänna råd om håltagning i öronen (SOSFS 1989:40). Statens provningsanstalt har också börjat analysera nickelhalten i bl.a. smycken. Anstalten har vidare utarbetat en särskild symbol för låg nickelhalt. Ytterligare upplysning krävs dock av ansvariga myndigheter för att göra framför allt skolungdomar uppmärksamma på riskerna med nickelhaltiga smycken.
Utskottet gör följande bedömning.
Enligt socialstyrelsens allmänna råd är en av de vanligaste orsakerna till att nickelallergi uppstår håltagning i öronen med efterföljande användning av nickelhaltiga smycken. Den främsta åtgärden för att undvika uppkomst av nickelallergi måste enligt utskottet därför vara att undvika håltagning i öronen, särskilt på barn och ungdomar. Utskottet utgår från att bl.a. konsumentverket sprider ytterligare kunskap om riskerna med nickelhaltiga smycken och avstyrker motionerna 1990/91:So496 (fp) och 1990/91:So531 (fp) yrkande 12 med hänvisning till det anförda.
I motion 1990/91:So516 av Ingvar Eriksson (m) och Kenth Skårvik (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett allergicentrum. I motionerna 1990/91:So476 av Britta Sundin och Bo Forslund (båda s) och 1990/91:So476 av Eva Goës och Roy Ottosson (mp) yrkas att ett allergicentrum resp. forskningscentrum om allergi förläggs till Sundsvall.
Allergiutredningen föreslog att man som komplement till insatser på kommunal- och myndighetsnivå skulle bilda ett allergicentrum med stat och näringsliv som finansiärer. Allergicentrums huvuduppgifter föreslogs vara information och utbildning, forskningsrapportering, samarbete och samordning. Förslaget fick stöd av ett tiotal instanser. Socialstyrelsen ville utvidga förslaget till ett mera allmänt centrum för hälsoinformation om olika folksjukdomar. Åtta instanser var kritiska eller tveksamma till förslaget, däribland riksrevisionsverket och naturvårdsverket. Flera remissinstanser lämnade också synpunkter på den verksamhet som föreslogs för allergicentrum.
Regeringen har i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 bl.a. föreslagit att 1 milj.kr. skall tillskjutas som ett engångsbidrag för att göra det möjligt att inrätta ett allergicentrum i enlighet med allergiutredningens förslag. Verksamheten skall drivas som en stiftelse. Regeringen uppdrog i mars i år åt en särskild utredningsman att utreda och föreslå dimensionering av ett sådant centrum vars inriktning bör vara att genom information och opinionsbildande arbete verka för mer allergisäkra miljöer och öka kunskapen hos olika personalgrupper och allmänheten. Ett sådant centrum bör enligt propositionen också initiera och stödja forskning, särskilt tvärsektoriell sådan.
Utskottet gör följande bedömning.
Motion 1990/91:So516 (m, fp) om inrättandet av ett allergicentrum är numera tillgodosedd och avstyrks därför.
Det ankommer inte på riksdagen att besluta om lokaliseringen av allergicentrum. Även motionerna 1990/91:So468 (s) och 1990/91:So476 (mp) avstyrks därför.
Vissa frågor rörande hälsovårdhem och hälsohem samt alternativmedicin
Under beteckningen hälsohem ryms i dag mycket skiftande institutioner som har det gemensamt att de serverar vegetarisk kost och i allmänhet bedriver fasteverksamhet. Ideologiskt bygger de flesta hälsohem på idéer som lanserades i Sverige av Are Waerland på 1930-talet. Ett hälsohem kan vara en ur hälso- och sjukvårdssynpunkt välutrustad anläggning med kvalificerad personaluppsättning som ger en rad olika behandlingsformer och har kapacitet för kanske 100-talet patienter/gäster. Ett hälsohem kan också vara ett gästhem med vegetarisk inriktning för 10--15 personer som drivs i familjeregi och som förutom ett vegetariskt bord även kan erbjuda stöd vid fasta.
I landet finns ett femtiotal institutioner som ryms inom definitionen för hälsohem och som kallar sig hälsohem eller något liknande. Av dessa var år 1989 19 auktoriserade av Hälsohemmens riksförbund. Auktorisationen innebär att vissa krav i fråga om behandling, personalsammansättning, inriktning, fortlöpande utbildning m.m. skall vara uppfyllda.
Inom medicinska kretsar i Sverige råder delade meningar om värdet av hälsohemsbehandling. En förändring i synsättet på hälsohemmen har dock i viss mån inträtt på senare år, bl.a. beroende på att flera landsting har startat hälsohem/hälsocentra.
Enligt en expertgrupp, tillsatt av alternativmedicinkommittén, tycks enighet råda om att ett förändrat levnadssätt i den riktning hälsohemmen förespråkar på lång sikt förebygger hjärt- och kärlsjukdom, högt blodtryck, diabetes, astma m.m. Som särskilt viktiga områden för hälsohemmen framhålls konvalescentvård och den informations- och utbildningsverksamhet om kost, motion och andra livsföringsfrågor som nära nog samtliga hälsohem bedriver. Hälsohemmens friskvårdande verksamhet med motion, vegetarisk kost, fysikaliska terapier och stressreducerande aktiviteter ligger väl i linje med vetenskapens nuvarande ståndpunkt, även om inte alla inslag i hälsohemmens verksamhet är bekräftade genom vetenskapliga undersökningar.
Genomförda studier vid bl.a. svenska hälsohem/hälsocentra visar enligt expertgruppen på initiala effekter av fasta och/eller kostförändring m.m. vid bl.a. fetma, högt blodtryck och förhöjda blodfetter. Resultaten pekar dock på en återgång till ursprungsvärdena eller däromkring efter något eller några år sedan patienten lämnat hälsohemmet. Denna effekt förklaras av att människor efter hemkomsten av sociala eller andra skäl ofta har svårt att leva på det sätt som förespråkas vid hälsohemmen. Expertgruppen anför att efterfrågan på vård vid hälsohemmen trots detta är tämligen omfattande och att patienterna ofta upplever att de har fått stor hjälp av denna vårdform.
Alternativmedicinkommittén, som slutförde sitt arbete år 1989, behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU 1989:60) bl.a. hälsohemmens verksamhet. Kommittén ansåg att det var angeläget att kunna särskilja de hälsohem som bedriver behandling och vård från andra som erbjuder främst friskvård och föreslog därför att den förstnämnda kategorin skall benämnas hälsovårdhem.
I likhet med alternativmedicinkommittén anser regeringen (prop. s. 169) att de hälsohem som bedriver vård och behandling skall benämnas hälsovårdhem. Särskilda kriterier för tillstånd att bedriva sådana hem bör utarbetas med utgångspunkt i att institutionerna som ges tillstånd arbetar efter de principer för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet som kännetecknar hälsohemmen men dessutom erbjuder medicinsk behandling och sjukvård, vanligtvis enligt principer för biologisk medicin. Avsikten med detta är enligt regeringen att skapa en ordning för kontrollen som bidrar till att ge ökade garantier för vårdens inriktning vid dessa hem. Beteckningen hälsovårdhem kan ses som en konsumentupplysning till patienterna/gästerna.
Alternativmedicinkommittén har inte utarbetat något förslag till författning. Den s.k. tillsynsutredningen (dir. 1987:21) behandlar bl.a. frågor som gäller stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. Regeringen anser att frågan om särskiljande av hälsovårdhem bör beredas i anslutning till denna översyn.
I motion 1990/91:So76 av Barbro Sandberg (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om hälsohemmens verksamhet (yrkande 1). Enligt motionären bör tillsynsutredningen snarast behandla frågan om hur kontroll över verksamheten vid hälsohemmen kan bedrivas.
Utskottet konstaterar att motionen tillgodoses genom regeringens förslag. Motion 1990/91:So76 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.
I motion 1990/91:So95 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs en rad tillkännagivanden till regeringen i alternativmedicinska frågor (yrkandena 2--4). Motionärerna är positiva till den nu aktuella propositionen, men saknar behandlingen av många alternativmedicinska frågor. Det har gått mer än ett år sedan alternativkommitténs förslag lades fram, men någon proposition grundad på dess förslag har ännu inte kommit, konstaterar motionärerna. De önskar därför att folkhälsopropositionen kompletteras med vad kommittén kommit fram till. I motionen hemställs att läkemedelsverket skall göra upp en lista över naturmedlen (yrkande 2), att hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall omfatta en representant för alternativmedicinsk vård så att eventuella fall av klagomål kan behandlas där i likhet med klagomål mot medicinsk behandling (yrkande 3) samt att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen i övrigt anförts om alternativmedicinkommitténs förslag (yrkande 4).
Alternativmedicinkommitténs förslag har remissbehandlats och är nu föremål för beredning i regeringskansliet. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att en proposition grundad på kommitténs förslag skall läggas fram för riksdagen våren 1992.
Utskottet anser att den fortsatta beredningen av alternativmedicinkommitténs förslag bör avvaktas innan riksdagen överväger de initiativ som förordas i motion 1990/91:So95 (mp). Motionen avstyrks alltså såvitt nu är i fråga (yrkandena 2--4).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmänna mål för folkhälsopolitiken att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 1, res. 1 (fp) 2. beträffande en rättvis fördelningspolitik m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkandena 1 och 2, 3. beträffande en hälsopolitisk plan att riksdagen avslår motion 1990/91:So530 yrkande 2, 4. beträffande primärvårdens drogförebyggande arbete att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 7, res. 2 (c) 5. beträffande insatser mot psykisk ohälsa att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 13, 6. beträffande kvinnor och alkohol att riksdagen avslår motion 1990/91:So93, 7. beträffande höjda alkohol- och tobaksskatter att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So87 yrkandena 3 och 4 samt 1990/91:So91 yrkandena 6 och 10, res. 3 (fp, c, v, mp) 8. beträffande en aktiv prispolitik att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So252 yrkande 1, 1989/90:So259 yrkande 9, 1990/91:So237 yrkande 4 och 1990/91:So239 yrkande 7, 9. beträffande beskattning av alkoholkapitalet att riksdagen avslår motion 1990/91:So231 yrkande 1, res. 4 (v) 10. beträffande riktlinjer för folkhälsopolitiken att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken som föreslås i propositionen (avsnitt 8), i den mån de inte behandlats under tidigare moment, 11. beträffande inrättande av ett folkhälsoinstitut att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:So73 yrkande 1 delvis samt yrkandena 2 och 3 och 1990/91:So91 yrkande 1 godkänner propositionens förslag att inrätta ett folkhälsoinstitut den 1 januari 1992, res. 5 (m, c) 12. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med avslag på motion 1990/91:So73 yrkande 1 delvis till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 47 500 000 kr., res. 6 (m) -- villk. 5, delvis 13. beträffande en kommission för en bättre folkhälsa m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So428 yrkande 1 och 1990/91:So521, 14. beträffande socialstyrelsens epidemiologiska centrum att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 2 delvis, 15. beträffande folkhälsoinstitutets uppgifter och verksamhetsinriktning att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:So428 yrkandena 5, 6 och 8, 1990/91:So514 yrkande 1, 1990/91:So75, 1990/91:So83 yrkande 2 delvis, 1990/91:So91 yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 yrkande 1 samt 1990/91:So95 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 6 (m) -- villk. 5, delvis 16. beträffande lokalt hälsoarbete att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 3, 17. beträffande anslag till regionalt hälsoarbete att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 2, res. 7 (c) 18. beträffande CANs verksamhet att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:So231 yrkande 3, 1990/91:So83 yrkande 4, 1990/91:So90 yrkande 4 delvis och 1990/91:So91 yrkande 3 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 19. beträffande bidrag från bryggerinäringen att riksdagen avslår motion 1990/91:So94 yrkande 2, 20. beträffande Systembolagets riskinformation att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:So77, 1990/91:So79, 1990/91:So83 yrkande 3, 1990/91:So90 yrkande 4 delvis, 1990/91:So91 yrkande 4 och 1990/91:So92 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 21. beträffande alkoholmonopolens sociala roll att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So252 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 22. beträffande riktlinjer för resursförstärkning till folkhälsoinstitutet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:So91 yrkande 3 delvis godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för resursförstärkning till folkhälsoinstitutet för budgetåren 1992/93, 1993/94 och 1994/95 i den mån de inte behandlats under mom. 17 och 19, 23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78, 1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85, 1990/91:So86, 1990/91:So88 och 1990/91:So89, res. 8 (c) res. 9 (v) res. 10 (mp) 24. beträffande en alkoholkommission att riksdagen avslår motion 1990/91:So83 yrkande 5, res. 11 (fp, c) 25. beträffande regeringens ansvar för alkoholpolitiken att riksdagen avslår motion 1989/90:So321 yrkande 1, res. 11 (fp, c) 26. beträffande minskning av totalkonsumtionen att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkandena 1 och 11, 1989/90:So278 och 1990/91:So239 yrkandena 1 och 9, 27. beträffande överkonsumtionen att riksdagen avslår motion 1990/91:So215 yrkande 4, res. 12 (m) 28. beträffande alkoholpolitiken och EG att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1989/90:So317 yrkande 5, 1989/90:So319 yrkandena 1 och 2, 1990/91:So228, 1990/91:So237 yrkande 5, 1990/91:So267, 1990/91:So293, 1990/91:So296 yrkandena 1--3, 1990/91:So303, 1990/91:So336 yrkande 5, 1990/91:So512 och 1990/91:So91 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 29. beträffande en villkorad EG-politik att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 6, res. 13 (v) 30. beträffande EG-anpassningens effekter på alkoholskadorna att riksdagen avslår motion 1990/91:So258, 31. beträffande anpassning av alkoholpolitiken till EG att riksdagen avslår motion 1990/91:So322, 32. beträffande ransoneringar och inköpsbegränsningar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So236 yrkandena 1, 2 och 4, 1989/90:So249 yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275, 1989/90:So318 yrkande 7, 1990/91:So256 yrkande 7, 1990/91:So272 och 1990/91:So90 yrkande 10, res. 14 (v) 33. beträffande Systembolagets öppettider att riksdagen avslår motion 1990/91:So74, res. 15 (m) 34. beträffande information och opinionsbildning att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1989/90:So224, 1989/90:So226 yrkande 4, 1989/90:So259 yrkande 2, 1989/90:So310, 1989/90:So317 yrkande 1, 1989/90:So318 yrkandena 1 och 4, 1989/90:So321 yrkande 2, 1990/91:So215 yrkande 2, 1990/91:So226 yrkandena 6 och 7, 1990/91:So239 yrkande 2, 1990/91:So256 yrkandena 1 och 4, 1990/91:So231 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 35. beträffande förbud mot alkoholreklam i satellitsänd TV att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So252 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 36. beträffande varningstexter på alkoholförpackningar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So236 yrkande 3 och 1990/91:So290, res. 16 (mp) 37. beträffande alkohol under uppväxttiden att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So226 yrkande 3, 1989/90:So259 yrkandena 4--6, 1989/90:So303 yrkande 1, 1990/91:So239 yrkande 4 och 1990/91:So90 yrkande 5, 38. beträffande åtgärder mot langning att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkande 10, 1989/90:So321 yrkande 7 och 1990/91:So239 yrkande 8, 39. beträffande drogfria miljöer för ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 4, 1989/90:So219, 1989/90:So259 yrkande 8, 1989/90:So318 yrkande 3, 1989/90:So321 yrkande 8, 1990/91:So207 yrkande 3, 1990/91:So239 yrkande 6 och 1990/91:So256 yrkande 3, res. 17 (mp) 40. beträffande stöd från allmänna arvsfonden att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 8, 41. beträffande alkoholdrickande hos bidragsmottagande organisationer att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So259 yrkande 3 och 1990/91:So239 yrkande 3, 42. beträffande offentlig representation att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So318 yrkande 2 och 1990/91:So256 yrkande 2, res. 18 (mp) 43. beträffande företagshälsovårdens insatser att riksdagen avslår motion 1990/91:So231 yrkande 4, 44. beträffande riktlinjer för alkoholpolitiken att riksdagen godkänner de i propositionen (avsnitt 10.7) angivna riktlinjerna för alkoholpolitiken i den mån de inte behandlats under tidigare moment, 45. beträffande alkoholservering på teatrar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So218, 1989/90:So221, 1989/90:So241, 1989/90:So255, 1989/90:So276, 1989/90:So294, 1990/91:So203 och 1990/91:So339, res. 19 (m) 46. beträffande pubmiljöer m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So312 yrkande 3, 47. beträffande vin- och starkölsförsäljning i livsmedelsbutiker att riksdagen avslår motion 1990/91:So202, 48. beträffande s.k. minibarer att riksdagen avslår motion 1990/91:So211, res. 20 (m) 49. beträffande alkoholservering på servicehus m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So235, 50. beträffande ökad tillsyn och kontroll att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So220, 1989/90:So252 yrkande 4, 1989/90:So254, 1989/90:So213 yrkande 5, 1989/90:So321 yrkandena 5 och 6, 1990/91:So207 yrkande 2 samt 1990/91:So90 yrkande 7, 51. beträffande åldersgränsen på restauranger att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 3, 1989/90:So252 yrkande 3, 1989/90:So265, 1989/90:So318 yrkande 6, 1989/90:So321 yrkande 4 och 1990/91:So256 yrkande 6, 52. beträffande åldersgränsen på Systembolaget att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So205, 1990/91:So212, 1990/91:So262, 1990/91:So71, 1990/91:So72 och 1990/91:So81, res. 21 (m) 53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So318 yrkande 5, 1990/91:So215 yrkande 6, 1990/91:So216, 1990/91:So240, 1990/91:So256 yrkande 5, 1990/91:So264 och 1990/91:So73 yrkande 4, res. 22 (m) res. 23 (mp) 54. beträffande ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So204 och 1989/90:So307, res. 24 (m) 55. beträffande åtgärder mot hembränning att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So242, 1989/90:So252 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 3, res. 25 (fp, c) 56. beträffande strängare straff för hembränning att riksdagen avslår motion 1989/90:So249 yrkande 3, 57. beträffande aktivt kol att riksdagen avslår motion 1990/91:So295, 58. beträffande maskrosvin att riksdagen avslår motion 1990/91:So292 yrkandena 1 och 2, res. 26 (mp) 59. beträffande cider att riksdagen avslår motion 1990/91:So234, 60. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel med öl att riksdagen avslår motion 1990/91:So90 yrkande 9, res. 27 (v) 61. beträffande alkohol- och drogforskning att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So277, 1989/90:So280, 1989/90:So282, 1989/90:So317 yrkande 2, 1990/91:So213, 1990/91:So215 yrkande 1, 1990/91:So237 yrkande 1, 1990/91:So239 yrkande 5, 1990/91:So241, 1990/91:So263 och 1990/91:So336 yrkandena 2 och 4, res. 28 (c) 62. beträffande internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik att riksdagen avslår motion 1990/91:So215 yrkande 5, res. 29 (m) 63. beträffande en tobaksproposition att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 5, 1990/91:So473 yrkande 2 och 1990/91:So83 yrkande 6, res. 30 (fp, c, v, mp) 64. beträffande rökfria miljöer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So226 yrkande 5, 1990/91:So236 yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3, 1990/91:So248, 1990/91:So280 yrkande 3 och 1990/91:So87 yrkande 2 och 1990/91:So91 yrkande 9, res. 31 (v, mp) res. 32 (fp) 65. beträffande rökning hos dagbarnvårdare att riksdagen avslår motion 1990/91:So308 yrkande 2, 66. beträffande tobaksreklam att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So73 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1990/91:So236 yrkande 3, 1990/91:So238 yrkande 5, 1990/91:So280 yrkande 6, 1990/91:So87 yrkande 5 och 1990/91:So90 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 33 (fp, c, v, mp) 67. beträffande internationella regler för marknadsföring av tobak att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So317 yrkande 4 och 1990/91:So280 yrkande 7, res. 34 (fp) 68. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 4, 1990/91:So238 yrkande 4, 1990/91:So280 yrkande 10 och 1990/91:So87 yrkande 6, res. 35 (fp) 69. beträffande produktkontroll av tobaksvaror att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkande 9, 70. beträffande åldersgräns för inköp av tobak att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So236 yrkande 1 och 1990/91:So87 yrkande 1, res. 36 (v, mp, fp) 71. beträffande information om tobakens skadeverkningar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So274, 1990/91:So280 yrkande 2, 1990/91:So334 och 1990/91:So91 yrkande 8, res. 37 (c) 72. beträffande rökavvänjning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkandena 4 och 5, res. 38 (fp)
73. beträffande tobak som livsmedel att riksdagen avslår motion 1990/91:So280 yrkande 8, 74. beträffande WHOs mål på tobaksområdet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So238 yrkande 2 och 1990/91:So280 yrkande 1, res. 39 (fp, mp) 75. beträffande allergideklarationer m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:So91 yrkande 11, res. 40 (c) 76. beträffande nickelallergi att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So496 och 1990/91:So531 yrkande 12, res. 41 (fp) 77. beträffande inrättande av ett allergicentrum att riksdagen avslår motion 1990/91:So516, 78. beträffande lokaliseringen av allergicentrum att riksdagen avslår motionerna 1990/91:So468 och 1990/91:So476, 79. beträffande kontroll av hälsohem att riksdagen avslår motion 1990/91:So76 yrkande 1, 80. beträffande alternativmedicinska frågor att riksdagen avslår motion 1990/91:So95 yrkandena 2--4. res. 42 (mp)
Stockholm den 30 maj 1991 På socialutskottets vägnar Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), Barbro Westerholm (fp), Göran Engström (c) och Alf Egnerfors (s).
Reservationer
1. Allmänna mål för folkhälsopolitiken (mom. 1)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 23 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1990/91:So83 (fp) att det överordnade målet för folkhälsopolitiken bör vara att motverka ohälsa varhelst den förekommer. Levnadsvillkor såsom arbets- och boendemiljö spelar stor roll för vårt hälsotillstånd. Individens eget ansvar för sin hälsa måste emellertid betonas mer än vad som görs i propositionen. Så viktiga faktorer som kostvanor, drogvanor och motionsvanor är sådana omständigheter som den enskilde i stor utsträckning själv kan påverka. Folkhälsoarbetet måste både inriktas mot för individen svårpåverkade levnadsvillkor såsom arbets- och boendemiljö och syfta till att stödja enskilda människors ansträngningar att bevara och stärka sin egen hälsa och att höja känslan av ansvar för den egna hälsan.
Vad utskottet här anfört om allmänna mål för folkhälsopolitiken bör riksdagen med anledning av motion So83 (fp) ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande allmänna mål för folkhälsopolitiken att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So83 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Primärvårdens drogförebyggande arbete (mom. 4)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 24 som börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "därför (yrkande 7)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av de åtgärder i drogförebyggande syfte som kan vidtas inom primärvården. En tidig upptäckt och diagnostik av alkoholberoende och alkoholskador är, såsom motionärerna påpekar, väsentlig ur behandlingssynpunkt. Primärvårdens drogförebyggande arbete behöver därför en resursförstärkning.
Vad utskottet här uttalat bör riksdagen med anledning av motion So91 (c) ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande primärvårdens drogförebyggande arbete att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Höjda alkohol- och tobaksskatter (mom. 7)
Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 6 och 10" bort ha följande lydelse:
I det alkoholpolitiska program som riksdagen under bred enighet antog under år 1977 ingår bl.a. att föra en aktiv prispolitik. Principerna för beskattningen bör vara att alkoholpriserna skall vara höga och följa den allmänna prisutvecklingen och att prishöjningar skall genomföras relativt ofta. Prishöjningar har emellertid under senare tid inte kommit till stånd i den takt som är nödvändig för att prisinstrumentet skall ha åsyftad verkan. Alkoholskatten har inte höjts sedan den 7 maj 1990 och då med 5 %. Utskottet tillstyrker därför motion So91 (c) yrkande 6 vari föreslås en alkoholskattehöjning med 10 % från 1 juli 1991.
Som framhålls i flera motioner är det av många skäl angeläget att begränsa tobakskonsumtionen och därmed också de svåra skadeverkningar som tobaksröken medför både för dem som röker och för andra. Det är viktigt att prisinstrumentet utnyttjas aktivt för att komma till rätta med missbruket. Tobaksskatten bör därför höjas på sätt som föreslås i motion So91 (c). Med det anförda tillgodoses även motion So87 (fp, s, m, c, v, mp) yrkandena 3 och 4.
dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:
7. beträffande höjda alkohol- och tobaksskatter att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkandena 3 och 4 och 1990/91:So91 yrkandena 6 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Beskattning av alkoholkapitalet (mom. 9)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med "Utskottet uttalade" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det helt rimligt att beskatta alkoholkapitalet, dvs. tillverkare och distributörer, hårdare så att de får stå för de samhällskostnader som alkoholen åstadkommer. Utskottet tillstyrker alltså motion 1990/91:So231 (v).
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:
9. beträffande beskattning av alkoholkapitalet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So231 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inrättande av ett folkhälsoinstitut (mom. 11)
Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 29 börjar med "En avsikt med" och på s. 30 slutar med "verksamhetsinriktning" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att folkhälsoinstitutet är en onödig inrättning, vars tillkomst riskerar att splittra resurserna och insatserna på sjukvårdsområdet. Utskottet anser också att rollfördelningen mellan socialstyrelsen och folkhälsoinstitutet är oklar och kommer att leda till gränsdragningsproblem. Riksdagen bör därför avslå propositionens förslag. Arbetet för en förbättrad folkhälsa bör, såsom motionärerna föreslår, ske hos socialstyrelsen och dess folkhälsoenhet.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker förslagen i motion So73 (m) yrkande 1 delvis och So91 (c) yrkande 1 och avstyrker propositionens förslag såvitt nu är i fråga.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande inrättande av ett folkhälsoinstitut att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So73 yrkande 1 delvis, 1990/91:So91 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:So73 yrkandena 2 och 3, avslår propositionens förslag att inrätta ett folkhälsoinstitut,
6. Medelsanvisningen och folkhälsoinstitutets uppgifter och verksamhetsinriktning (mom.12 och15)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att utskottets yttrande såvitt nu är i fråga bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående (se res. 5) avstyrkt förslaget om att inrätta ett nytt folkhälsoinstitut. Utskottet saknar därmed anledning att gå in på de förslag i propositionen och motionerna som rör institutets uppgifter och verksamhetsinriktning. Propositionen i här aktuell del liksom motionerna So428 (fp) yrkandena 5, 6 och 8, So514 (c) yrkande 1, So75 (s), So83 (fp) yrkande 2 delvis, So91 (c) yrkandena 12 och 14, So94 (fp) yrkande 1, So95 (mp) yrkande 1 och So514 (c) yrkande 1 avstyrks alltså.
Utskottet avstyrker följaktligen också den föreslagna medelsanvisningen för budgetåret 1991/92 och tillstyrker motion So73 (m) yrkande 1 delvis.
dels att utskottet under mom. 12 och 15 bort hemställa:
12. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So73 yrkande 1 delvis avslår propositionens förslag till medelsanvisning till Statens folkhälsoinstitut för budgetåret 1991/92,
15. beträffande folkhälsoinstitutets uppgifter och verksamhetsinriktning att riksdagen avslår propositionen och motionerna 1990/91:So428 yrkandena 5, 6 och 8, 1990/91:So514 yrkande 1, 1990/91:So75, 1990/91:So83 yrkande 2 delvis, 1990/91:So91 yrkandena 12 och 14, 1990/91:So94 yrkande 1 samt 1990/91:So95 yrkande 1,
7. Anslag till regionalt hälsoarbete (mom. 17)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 33 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "(yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående (se res. 6) avstyrkt förslaget om att inrätta ett folkhälsoinstitut. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So91 (c) att det bör ankomma på socialstyrelsen att stimulera och stödja folkhälsoarbetet på lokal och regional nivå i syfte att få till stånd ett ökat nationellt och tvärsektoriellt folkhälsoarbete. Utskottet tillstyrker också förslaget att riksdagen bör anvisa 15 milj. kr. till ett förstärkt regionalt folkhälsoarbete.
dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:
17. beträffande anslag till regionalt hälsoarbete
a) att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
b) att riksdagen anvisar 15 milj.kr. till regionalt folkhälsoarbete,
8. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha följande lydelse:
Oavsett om riksdagen beslutar att inrätta ett nytt folkhälsoinstitut eller om verksamheten bedrivs inom socialstyrelsen anser utskottet att resurser för folkhälsoarbetet bör utlokaliseras till Skaraborg. Inom det landstinget bedrivs sedan många år ett mycket väldokumenterat folkhälsoarbete. Bl.a. finns en basorganisation för lokalt hälsoarbete med särskilda befattningar, som t.ex. hälsoplanerare och hälsoinformatörer. Dessutom sker en samordning av folkhälsoarbetet och en övergripande folhälsokartläggning. En inom landstinget särskilt inrättad tobaksenhet har fått nationella uppdrag och bl.a. ordnat tobakskonferenser i samarbete med statliga verk. Långtgående planer finns också redan på att utlokalisera ett par av Karolinska institutets masterkurser i folkhälsoarbete till Skövde.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So80 (c) och 1990/91:So86 (s) och med avslag på motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c), 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) och 1990/91:So89 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So80 och 1990/91:So86 och med avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85, 1990/91:So88 och 1990/91:So89 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att folkhälsoinstitutet bör lokaliseras till Karlstad. Här finns redan Centrum för folkhälsoforskning med högt kvalificerad personal. En förläggning av institutet till Karlstad har naturligtvis också positiva regionalpolitiska effekter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om riksdagens uttalande om utlokalisering av nya verk och myndigheter. Utskottet konstaterar också att Centrum för folkhälsoforskning redan nu har avtal med WHO och universitet i Europa och USA. Förutsättningarna är sålunda goda för ett internationellt folkhälsoarbete i Karlstad.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion 1990/91:So89 (v) och med avslag på motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c), 1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c), 1990/91:So86 (s) och 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So89 och med avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78, 1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85, 1990/91:So86 och 1990/91:So88 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet (mom. 23)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således." bort ha följande lydelse:
Om ett folkhälsoinstitut inrättas anser utskottet att detta bör förläggas till Gävle. Det skulle betyda ett viktigt tillskott för att bredda och fördjupa länets kompetens. När det gäller kommunikationerna ligger Gävle synnerligen väl till som lokaliseringsort. Länet har i antal sjukdagar den största ohälsan i Sverige, delvis på grund av den stora andelen tung industri. I Gävle finns redan viktiga samarbetspartner till ett folkhälsoinstitut, bl.a. landets enda högskoleledda friksvårdslinje och statens institut för byggnadsforskning (SIB). I Gävleborgs län, som drabbades särskilt hårt av Tjernobylkatastrofen, finns också ett stort intresse och kunnande inom folkhälsoområdet. Redan 1976 var Gävleborg tillsammans med landstinget i Skaraborg det första landstinget som i en hälsoplan tog ett helhetsgrepp på hälsoarbetet, vilket har fullföljts genom bl.a. kampanjen Frisk 90. Dessutom finns ett fördjupat samarbete mellan försäkringskassan och landstinget och en hög kompetens hos den samhällsmedicinska avdelningen hos landstinget i Gävleborg.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion 1990/91:So88 (c, s, m, fp, v, mp) och med avslag på motionerna 1990/91:So76 (fp) yrkande 2, 1990/91:So78 (s), 1990/91:So80 (c), 1990/91:So82 (s), 1990/91:So84 (fp), 1990/91:So85 (c), 1990/91:So86 (s) och 1990/91:So89 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande lokaliseringen av folkhälsoinstitutet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So88 och med avslag på motionerna 1990/91:So76 yrkande 2, 1990/91:So78, 1990/91:So80, 1990/91:So82, 1990/91:So84, 1990/91:So85, 1990/91:So86 och 1990/91:So89 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. En alkoholkommission och regeringens ansvar för alkoholpolitiken (mom. 24 och 25)
Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 40 som börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "i fråga (yrkande 1)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So83 (fp) att regeringen inte har tagit alkoholproblemet på tillräckligt stort allvar och efterkommit den begäran som riksdagen framställde hösten 1989. Såsom framhålls i motion So321 (c) har regeringen ett övergripande ansvar för alkoholpolitiken. Regeringen bör därför tillsätta en parlamentariskt sammansatt alkoholkommission med syfte att lägga fram förslag till en betydligt mer aktiv alkoholpolitik i enlighet med riksdagens beställning.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So83 (fp) yrkande 5 och So321 (c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 24 och 25 bort hemställa:
24. beträffande en alkoholkommission att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So83 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. beträffande regeringens ansvar för alkoholpolitiken att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So321 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Överkonsumtionen (mom. 27)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 41 börjar med "Totalkonsumtionens" och på s. 42 slutar med "So215 (m) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So215 (m) att rigorösa förbud och ransoneringar inte leder till minskat missbruk, utan till motsatsen. Allt fler internationella undersökningar tyder på detta. Utskottet avvisar därför nya restriktioner på alkoholområdet och vill i stället framhålla vikten av förebyggande åtgärder, information och opinionsbildning. För att åtgärder skall vara verkningsfulla krävs stöd hos en bred allmänhet.
Vad utskottet här anfört om inriktningen av alkoholpolitiken bör riksdagen med anledning av motion So215 (m) yrkande 4 ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa:
27. beträffande överkonsumtionen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So215 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. En villkorad EG-politik (mom. 29)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 45 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det finns en relativt stor enighet och medvetenhet om alkoholens risker för folkhälsan. Denna medvetenhet omfattar breda skikt av befolkningen, vilket innebär att de restriktioner som finns är allmänt accepterade. Ett inträde i EG utgör ett hot mot detta och kan resultera i allvarliga hälsoproblem. Utskottet anser därför att Sverige i en EG-ansökan måste villkora sin alkoholpolitiska inriktning.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 (v) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa:
29. beträffande en villkorad EG-politik att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Ransoneringar och inköpsbegränsningar (mom.32)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 47 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "(mp) yrkande 7." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs en beredskapsplan för ett införande av inköpsregistrering. Om utvecklingen går mot en ökning av konsumtionen upp mot 7 liter 100-procentig alkohol per person över 15 år är utskottet öppet för någon form av inköpsregistrering. Sker en sådan ökning i konsumtionsnivån ökar nämligen också den andel av befolkningen som överskrider den nivå som ger risk för skador. Utskottet tror att en inköpsregistrering kan få en viss hämmande effekt som på så sätt även kan påverka och förändra konsumtionsmönstret.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 (v) yrkande 10 och med avslag på motionerna 1989/90:So236 (fp) yrkandena 1, 2 och 4, 1989/90:So249 (mp) yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275 (c), 1989/90:So318 (mp) yrkande 7, 1990/91:So256 (mp) yrkande 7 och 1990/91:So272 (c) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:
32. beträffande ransoneringar och inköpsbegränsningar att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1989/90:So236 yrkandena 1, 2 och 4, 1989/90:So249 yrkandena 1 och 2, 1989/90:So275, 1989/90:So318 yrkande 7 och 1990/91:So256 yrkande 7 och 1990/91:So272 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Systembolagets öppettider (mom. 33)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 47 börjar med "När det" och på s. 48 slutar med "1990/91:So74 (m)." bort ha följande lydelse:
Utskottet vänder sig mot att låg- och måttlighetskonsumenter tvingas underkasta sig alkoholrestriktioner som ofta uppfattas som rena trakasserier. Utskottet anser att Systembolaget i fortsättningen självt skall få bestämma vilka öppettider som bäst tillgodoser konsumenternas servicebehov. De regler som begränsar Systembolagets öppettider bör sålunda tas bort.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:So74 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa:
33. beträffande Systembolagets öppettider att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So74 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Varningstexter på alkoholförpackningar (mom.36)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 51 som börjar med "Vin, sprit" och slutar med "motionerna (fp) och (mp) bort ha följande lydelse:
I USA har man märkt ölburkar med varningstexter om hälsoeffekterna vid alkoholförtäring, liknande de varningstexter vi har på cigarettpaketen i Sverige. Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1990/91:So290 (mp) och 1989/90:So236 (fp) att Sverige bör följa USAs exempel och besluta om varningstexter på alkoholförpackningar.
dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:
36. beträffande varningstexter på alkoholförpackningar att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So236 yrkande 3 och 1990/91:So290 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 17. Drogfria miljöer för ungdomar (mom. 39)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 54 börjar med "Enligt propositionen" och på s. 55 slutar med "barn och ungdomar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionärerna i motionerna So318 (mp) och So256 (mp) understryka behovet av att ungdomsmiljöer är drogfria och av att ingen sprit förekommer i de verksamheter som direkt riktar sig till barn och ungdomar. Vad utskottet här anfört med bifall till de nu nämnda motionerna och med anledning av övriga här aktuella motioner bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 39 bort hemställa:
39. beträffande drogfria miljöer för ungdomar att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:So318 yrkande 3 och 1990/91:So256 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1989/90:So213 yrkande 4, 1989/90:So219, 1989/90:So259 yrkande 8, 1989/90:So321 yrkande 8, 1990/91:So207 yrkande 3 och 1990/91:So239 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Offentlig representation (mom. 42)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 55 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "(mp) yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att all offentlig representation skall vara alkoholfri. Det skall inte vara tillåtet att göra avdrag ens för starköl vid representation.
Vad utskottet anfört om alkoholfri representation bör riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So318 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So256 (mp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 42 bort hemställa:
42. beträffande offentlig representation att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So318 yrkande 2 och 1990/91:So256 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Alkoholservering på teatrar (mom. 45)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 59 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "och 1990/91:So339 (m)" bort ha följande lydelse:
Sverige torde i dag vara det enda västeuropeiska land som totalförbjuder alkoholförtäring i samband med teaterföreställningar eller konserter.
Från många håll önskas också en uppmjukning av gällande regler. En sådan skulle kunna vara att tillåta servering av starköl och vin i pauser i samband med föreställningar på teatrar. De förutsättningar i övrigt som gäller för tillstånd till servering bör självfallet vara uppfyllda, och tillståndsmyndigheterna bör bl.a. pröva lokalens beskaffenhet, föreståndarens lämplighet och rörelsens inriktning. Servering bör givetvis inte ske i samband med program som riktar sig till ungdomlig publik eller när detta av andra skäl är mindre lämpligt.
En motsvarande ordning bör kunna övervägas även i fråga om konsertlokaler eller liknande.
Av det anförda framgår att utskottet instämmer i syftet med de nu aktuella motionerna 1989/90:So218 (m), 1989/90:So221 (m), 1989/90:So241 (m), 1989/90:So255 (m), 1989/90:So276 (m), 1989/90:So294 (m), 1990/91:So203 (m) och 1990/91:So339 (m). Enligt utskottets mening bör regeringen snarast lägga fram ett förslag till en tillfredsställande lösning av denna fråga.
dels att utskottet under mom. 45 bort hemställa:
45. beträffande alkoholservering på teatrar att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So218, 1989/90:So221, 1989/90:So241, 1989/90:So255, 1989/90:So276, 1989/90:So294, 1990/91:So203 och 1990/91:So339 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. S.k. minibarer (mom. 48)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 60 börjar med "Servering av" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att svensk turistverksamhet i dag har stora svårigheter. Den svenska alkohollagstiftningen och beskattningen av alkoholhaltiga drycker ter sig för många utländska gäster obegriplig. Ett kommande medlemskap i EG kommer otvivelaktigt att medföra krav på en bättre anpassning av våra förhållanden till vad som gäller i övriga Europa. Detta får inte hindra att man redan nu förändrar sådana regler som verkar direkt absurda, t.ex. regler som gäller de s.k. barskåpen i hotellrum. I alla länder där alkohol förekommer utom i Norge och Sverige har hotellgästen tillgång till öl, vin och oftast starksprit i dessa skåp. Utskottet anser därför att nya regler bör utarbetas så att servering av alkoholhaltiga drycker i minibarer på hotellrum kan medges.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:So211 (m) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 48 bort hemställa:
48. beträffande s.k. minibarer att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So211 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 21. Åldersgränsen på Systembolaget (mom. 52)
Per Stenmarck (m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 62 som börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "aktuella motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är orimligt att en myndig person, som bl.a. har rösträtt, är valbar till riksdagen och är skyldig att göra värnplikt, inte har rätt att köpa alkoholdrycker på Systembolaget. Utskottet tillstyrker därför de motioner, i vilka föreslås att åldersgränsen för inköp på Systembolaget sänks från 20 till 18 år.
dels att utskottet under mom. 52 bort hemställa:
52. beträffande åldersgränsen på Systembolaget att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So205, 1990/91:So212, 1990/91:So262, 1990/91:So71, 1990/91:So72 och 1990/91:So81 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 22. Kommunalisering av tillståndsgivningen (mom.53)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 64 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "So264 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motionerna So73 (m) yrkande 4, So215 (m) yrkande 6 och So264 (m) att tillståndsgivningen enligt lagen om handel med drycker, LHD, skall åvila kommunerna. Tillstånd skall i princip ges när någon söker det, och frågor om mattvång, tidsbegränsningar, lokalers utformning, ägarens vandel och ekonomiska förutsättningar m.m. bör avföras som instrument i alkohollagstiftningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:
53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So73 yrkande 4, 1990/91:So215 yrkande 6 och 1990/91:So264 samt med anledning av motionerna 1989/90:So318 yrkande 5, 1990/91:So216, 1990/91:So240 och 1990/91:So256 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Kommunalisering av tillståndsgivningen (mom.53)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 64 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "So264 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att kommunerna har ett avgörande inflytande över tillståndsgivningen enligt LHD. Det kommunala vetot vad gäller försäljnings- och serveringsställen bör därför behållas.
Vad utskottet här anfört med bifall till motionerna So318 (mp) yrkande 5 och So256 (mp) yrkande 5 samt med anledning av övriga här aktuella motioner bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:
53. beträffande kommunalisering av tillståndsgivningen att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:So318 yrkande 5 och 1990/91:So256 yrkande 5 samt med anledning av motionerna 1990/91:So215 yrkande 6, 1990/91:So216, 1990/91:So240, 1990/91:So264 och 1990/91:So73 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd (mom. 54)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 65 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "och 1989/90:So307 (m)" bort ha följande lydelse:
En viktig princip för svensk lagstiftning bör vara att man skall straffas för ett brott man begått och inte för ett misstänkt brott inom en helt annan verksamhet. Som framhålls i motionerna 1989/90:So204 och 1989/90:So307 innebär emellertid nuvarande regler att den som driver en restaurangrörelse redan på grund av misstanke om skattebrott eller brister i bokföringen kan få sitt serveringstillstånd indraget. Utskottet kan inte acceptera att den som söker eller innehar ett serveringstillstånd riskerar att utsättas för godtycke och fråntas sina utkomstmöjligheter på vaga grunder.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen utan dröjsmål lägga fram ett förslag om sådana ändringar i reglerna om serveringstillstånd att de här angivna och för näringsidkarna viktiga rättssäkerhetsproblemen undanröjs.
Vad utskottet här uttalat bör riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So204 (m, fp, c) och 1989/90:So307 (m) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 54 bort hemställa:
54. beträffande ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So204 och 1989/90:So307 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Åtgärder mot hembränning (mom. 55)
Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c) anser
dels att de avsnitt i betänkandet som på s. 66 börjar med "De initiativ" och slutar med "därför avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt gällande lag är hembränning av alkohol förbjuden. Det finns, enligt utskottet, både av folkhälsoskäl och av de skäl som i övrigt ligger till grund för alkohollagstiftningen anledning att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra hembränning. De åtgärder som krävs är ökade polisiära resurser och informationsinsatser.
Vad utskottet anfört om åtgärder mot hembränning bör riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So242 (c), 1989/90:So252 (s) yrkande 2 och 1990/91:So336 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa:
55. beträffande åtgärder mot hembränning att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So242, 1989/90:So252 yrkande 2 och 1990/91:So336 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Maskrosvin (mom. 58)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 67 som börjar med "Socialutskottet saknar" och slutar med "yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Maskrosvin kan utmärkt väl baseras huvudsakligen på saft från frukter. Utskottet delar uppfattningen i motion So292 (mp) att maskrosor som ingrediens vid vintillverkning bör vara lagligen tillåtet och att information om vad som är laglig tillverkning av maskrosvin skall ställas till allmänhetens förfogande.
dels att utskottet under mom. 58 bort hemställa:
58. beträffande maskrosvin att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So292 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Bryggeriernas rätt till partihandel med öl (mom.60)
Gudrun Schyman (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 68 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "So90 (v) yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion So90 (v) att tillverknings- och serveringsleden bör hållas åtskilda. Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag till ändring av LHD så att bryggerierna inte längre får sälja starköl direkt till restaurangerna.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion So90 (v) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 60 bort hemställa:
60. beträffande bryggeriernas rätt till partihandel med öl att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So90 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 28. Alkohol- och drogforskning (mom. 61)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som på s. 69 börjar med "Som framgått" och på s. 70 slutar med "utan avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att forskning på alkoholområdet är mycket angelägen och att det därvid är särskilt viktigt att undersöka förhållandena för barn och ungdomar i missbrukarhem. En sådan undersökning som föreslås i motionerna So237 (c) yrkande 1 och So241 (c) bör därför genomföras, och erforderliga ramar bör ställas till forskarnas förfogande för lösande av de föreslagna forskningsuppgifterna.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 61 bort hemställa:
61. beträffande alkohol- och drogforskning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So237 yrkande 1 och 1990/91:So241 samt med anledning av motionerna 1989/90:So277, 1989/90:So280, 1989/90:So282, 1989/90:So317 yrkande 2, 1990/91:So213, 1990/91:So215 yrkande 1, 1990/91:So239 yrkande 5, 1990/91:So263 och 1990/91:So336 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik (mom. 62)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 70 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att förhållandena i Québec i Canada är intressanta att studera ur alkoholpolitisk synvinkel. Erfarenheterna är så positiva och lovande att även utskottet anser att resultatet bör studeras noggrant för att eventuellt kunna appliceras även i vårt land.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:So215 (m) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:
62. beträffande internationella erfarenheter av en förändrad alkoholpolitik att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So215 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. En tobaksproposition (mom. 63)
Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 72 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Samhället har hittills inte visat tillräcklig kraft och vilja för att förhindra rökdebut hos unga eller att hjälpa vuxna att sluta röka. Trots att en tobakspolitisk proposition utlovats till våren 1991 framförs nu inga som helst förslag på det tobakspolitiska området till riksdagen. Utskottet anser det angeläget att en tobaksproposition snarast läggs fram. Alltför stora mänskliga och ekonomiska värden står på spel för att dröjsmål skall kunna godtas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So83 (fp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 5 och 1990/91:So473 (c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 63 bort hemställa:
63. beträffande en tobaksproposition att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So83 yrkande 6, 1990/91:So236 yrkande 5 och 1990/91:So473 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Rökfria miljöer (mom. 64)
Gudrun Schyman (v) och Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 74 börjar med "Även om" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Tobaksbruket är ett allvarligt hot mot folkhälsan. På grund av tobakens hälsorisker anser utskottet att såväl den aktiva som den passiva rökningen måste bekämpas med hög prioritet. Det måste därför införas bestämmelser om att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer blir rökfria. Det är angeläget att de som själva inte röker slipper utsättas för passiv rökning. Barn skall också ha rätt att få vistas i en rökfri barnomsorg.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So91 (mp) yrkande 9, 1990/91:So226 (mp) yrkande 5, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 2, 1990/91:So238 (mp) yrkandena 1 och 3, 1990/91:So248 (mp) och 1990/91:So280 (fp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 64 bort hemställa:
64. beträffande rökfria miljöer att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 2, 1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So226 yrkande 5, 1990/91:So236 yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3, 1990/91:So248 och 1990/91:So280 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 32. Rökfria miljöer (mom. 64)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 74 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om sin vid flera tidigare tillfällen redovisade inställning att ingen mot sin vilja skall behöva utsättas för tobaksrök och att rökning inte bör förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt bruk. Utskottet delar dock uppfattningen i motion So280 (fp) yrkande 3 att man i första hand bör åstadkomma rökfria gemensamhetslokaler genom frivilliga överenskommelser.
Vad utskottet här anfört om rökfria miljöer bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 64 bort hemställa:
64. beträffande rökfria miljöer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So280 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 2, 1990/91:So91 yrkande 9, 1990/91:So226 yrkande 5, 1990/91:So236 yrkande 2, 1990/91:So238 yrkandena 1 och 3 samt 1990/91:So248 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Tobaksreklam (mom. 66)
Daniel Tarschys (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Barbro Westerholm (fp) och Göran Engström (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 75 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(fp) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Tobaksreklamen håller myten levande om tobaken som en harmlös produkt och en naturlig del av vår tillvaro. Reklamen framställer också cigaretter som högklassiga, testade och godkända produkter. Genom att staten tillåter reklam för denna produkt är det svårt för konsumenten att inse hälsofaran med den. Utskottet anser därför att ett totalt reklamförbud är en nödvändig åtgärd för att minska tobaksbruket. Ett reklamförbud måste även omfatta smygreklam, eftersom erfarenheten visat att tobaksbolagen i länder med reklamrestriktioner i stället marknadsför sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang etc.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 (fp, m, c, s, v, mp) yrkande 5, 1990/91:So90 (v) yrkande 11, 1990/91:So236 (fp, m, c, s, v, mp) yrkande 3, 1990/91:So238 (mp) yrkande 5 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 6 och med avslag på motion 1990/91:So73 (m) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 66 bort hemställa:
66. beträffande tobaksreklam att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 5, 1990/91:So90 yrkande 11, 1990/91:So236 yrkande 3, 1990/91:So238 yrkande 5 och 1990/91:So280 yrkande 6 och med avslag på motion 1990/91:So73 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Internationella regler för marknadsföring av tobak (mom. 67)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 75 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "(fp) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Det behövs en intensifiering av insatserna för att skapa internationella etiska riktlinjer för marknadsföring av tobak. Utskottet anser att Sverige bör vara pådrivande i WHOs arbete för att etablera sådana etiska riktlinjer, eftersom mycket av den internationella marknadsföringen på tobaksområdet sker i former som inte är acceptabla.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So317 (fp) yrkande 4 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 67 bort hemställa:
67. beträffande internationella regler för marknadsföring av tobak att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So317 yrkande 4 och 1990/91:So280 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök (mom. 68)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 76 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Tjärhalten måste minskas i tobaken. Inom EG planeras en begränsning av skadliga beståndsdelar i tobaken. Utskottet anser att tjärhalten bör sänkas i enlighet med EGs krav, vilket innebär att fr.o.m. 1993 en tjärhalt på maximalt 15 mg per cigarett bör accepteras, och att fr.o.m. 1998 gränsen bör sänkas ytterligare till 12 mg.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion 1990/91:So280 (fp) yrkande 10 och med anledning av motionerna 1990/91:So87 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 6, 1990/91:So236 (m, s, fp, c, v, mp) yrkande 4, och 1990/91:So238 (mp) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 68 bort hemställa:
68. beträffande gränsvärden för tjärhalt i cigarettrök att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So280 yrkande 10 och med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 6, 1990/91:So236 yrkande 4 och 1990/91:So238 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 36. Åldersgräns för inköp av tobak (mom. 70)
Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp) och Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 77 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det är angeläget att senarelägga tobaksdebuten. I flera andra länder finns förbud mot tobaksförsäljning till ungdom, och ett liknande lagförslag planeras inom EG. En åldersgräns skulle också vara ett stöd för de ungdomar som i dag tvingas börja röka av grupptrycket. Utskottet anser alltså i likhet med motionärerna i sexpartimotionerna So236 och So87 att en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksvaror bör införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 70 bort hemställa:
70. beträffande åldersgräns för inköp av tobak att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So87 yrkande 1 och 1990/91:So236 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 37. Information om tobakens skadeverkningar (mom.71)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 78 som börjar med "Genom det" och slutar med "därför avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser mot bakgrund av hälsoriskerna med tobaksbruk att såväl den aktiva som den passiva rökningen måste bekämpas. Utskottet anser det därför angeläget att samhällsstödet till NTS och VISIR ökar.
Detta bör riksdagen med bifall till motion So91 (c) yrkande 8 och med anledning av övriga här aktuella motioner som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 71 bort hemställa:
71. beträffande information om tobakens skadeverkningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:So91 yrkande 8 samt med anledning av motionerna 1990/91:So274, 1990/91:So280 yrkande 2 och 1990/91:So334 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Rökavvänjning m.m. (mom. 72)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 79 börjar med "Motion 1990/91:So280 (fp)" och slutar med "(yrkandena 4 och 5)" bort ha följande lydelse:
Undersökningar visar att de flesta rökare skulle vilja sluta med sitt bruk, men de flesta misslyckas gång på gång. Utskottet anser att stödet till rökavvänjningen därför måste öka och forskningen om olika avvänjningsmetoder måste förbättras.
Snusning bland såväl pojkar som flickor har blivit allt vanligare i Sverige, vilket är oroande. Denna konsumtionsökning måste brytas. Utskottet anser att det är hög tid att genomföra en kampanj mot snuset.
Vad utskottet anfört om rökavvänjning och snus bör riksdagen med anledning av motion 1990/91:280 (fp) yrkandena 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 72 bort hemställa:
72. beträffande rökavvänjning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So280 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. WHOs mål på tobaksområdet (mom. 74)
Daniel Tarschys (fp), Anita Stenberg (mp) och Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 80 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "(fp) yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör fastställa mål för tobakspolitiken. Detta mål bör överensstämma med WHOs rekommendation, som innebär en halvering av mängden rökt tobak till år 2000.
Vad utskottet anfört om tobakspolitikens mål bör riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So238 (mp) yrkande 2 och 1990/91:So280 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 74 bort hemställa:
74. beträffande WHOs mål på tobaksområdet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So238 yrkande 2 och 1990/91:So280 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Allergideklarationer m.m. (mom. 75)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 80 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "(yrkande 11)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So91 (c) att tillverkare och importörer bör anpassa sina produkter till allergikers och överkänsligas behov av ökad riskfrihet, märkning och allergideklarationer.
Detta bör riksdagen med anledning av motion So91 (c) yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 75 bort hemställa:
75. beträffande allergideklarationer m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So91 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 41. Nickelallergi (mom. 76)
Daniel Tarschys och Barbro Westerholm (båda fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 81 som börjar med "Enligt socialstyrelsens" och slutar med "till det anförda" bort ha följande lydelse:
Såsom uppges i motion So531 (fp) har i Danmark nyligen utfärdats ett förbud mot användning av nickel i ett antal produkter, såsom smycken, knappar och glasögonbågar. Utskottet anser att de danska erfarenheterna bör studeras och att det bör övervägas om inte också Sverige bör införa ett motsvarande förbud.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So531 (fp) och So496 (fp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 76 bort hemställa:
76. beträffande nickelallergi att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:So496 och 1990/91:So531 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 42. Alternativmedicinska frågor (mom. 80)
Anita Stenberg (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 84 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "(yrkandena 2--4)" bort ha följande lydelse:
Utskottet beklagar att någon proposition grundad på alternativmedicinkommitténs förslag ännu inte lagts fram. Den nu aktuella propositionen bör i enlighet med vad som föreslås i motion So95 (mp) kompletteras med vad kommittén kommit fram till. Läkemedelsverket bör göra upp en registreringslista över naturmedel. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bör utökas med alternativmedicinsk sakkunskap så att den kan behandla ev. klagomål mot alternativmedicinsk vård. Patienternas efterfrågan och de kommersiella intressena får inte hindra att samhället ställer krav på insyn och kvalitetskontroll.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So95 (mp) yrkandena 2--4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 80 bort hemställa:
80. beträffande alternativmedicinska frågor att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So95 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Inrättande av ett folkhälsoinstitut (mom. 11)
Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anför:
Vi har yrkat avslag på förslaget om ett folkhälsoinstitut. Ett skäl härför är att vi i annat sammanhang lagt fram förslag om att återskapa medicinalstyrelsen, vars huvuduppgift föreslagits bli att följa utvecklingen på folkhälsoområdet.
2. Folkhälsoinstitutets uppgifter och verksamhetsinriktning (mom. 15)
Rosa Östh och Göran Engström (båda c) anför:
Vi vill erinra om att vi har yrkat avslag på förslaget om ett folkhälsoinstitut och vi avstår därför från att ha synpunkter på institutets uppgifter och verksamhetsinriktning. Enligt vår mening bör de föreslagna uppgifterna mycket väl kunna utföras även i en annan organisation.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motioner 3 Motioner väckta med anledning av propositionen 3 Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1990 7 Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1991 12 Utskottet 20 Propositionen i huvuddrag 20 Allmänna riktlinjer för folkhälsopolitiken 21 Alkohol- och tobaksprisernas del av folkhälsopolitiken 27 Inrättande av ett folkhälsoinstitut 28 Avslag på förslaget om folkhälsoinstitutet m.m. 29 Uppgifter och verksamhetsinriktning för folkhälsoinstitutet 30 Lokalt och regionalt folkhälsoarbete 33 Finansiering och anslagsfrågor 33 CANs verksamhet 34 Systembolagets riskinformation m.m. 36 Lokaliseringen av folkhälsoinstitutet 38 Riktlinjer för den fortsatta alkoholpolitiken 38 Motionsförslag om en alkoholkommission 39 Minskning av totalkonsumtionen 40 Alkoholpolitiken och EG 42 Ransoneringar och inköpsbegränsningar 45 Information och opinionsbildning på alkoholområdet 48 Särskilda teman för det alkohol- och drogpreventiva arbetet 51 Ingen alkohol under uppväxttiden 51 Motverka langning, hembränning och illegal alkoholhantering 53 Alkoholfria miljöer och umgängesformer 54 Ingen alkohol i arbetslivet 55 Servering av alkoholdrycker 56 Ökad tillsyn m.m. 56 Åldersgränsen för servering av alkoholdrycker och för inköp på Systembolaget 61 Kommunalisering av tillståndsgivningen 63 Ekonomisk misskötsamhet och serveringstillstånd 64 Otillåten sprittillverkning -- hembränning, m.m. 65 Bryggeriernas rätt till partihandel enligt LHD 67 Alkohol- och drogforskning 68 Tobaksfrågor 71 Motionsförslag om en samlad tobakslagstiftning 71 Rökfria miljöer 72 Marknadsföring av tobaksvaror 74 Gränsvärden för vissa skadliga ämnen i cigarettrök 76 Åldersgräns för inköp av tobak 76 Information om tobakens skadeverkningar 77 Rökavvänjning m.m. 78 WHOs mål för arbetet på tobaksområdet 79 Vissa frågor rörande allergi 80 Vissa frågor rörande hälsovårdhem och hälsohem samt alternativmedicin 82 Hemställan 84 Reservationer 91 Särskilda yttranden 111