2012/13:SkU25 Folkbokföringen i framtiden

Skatteutskottets betänkande

2012/13:SkU25

Folkbokföringen i framtiden

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden och fyra motioner som väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i en kommun. Samtidigt införs en distriktsindelning som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Folkbokföring ska inte ske i distrikten, men uppgiften om distrikt ska registreras i folkbokföringsdatabasen och aviseras ut och kunna användas som om en person var folkbokförd i distriktet. En enhetlig begravningsavgift införs för den begravningsverksamhet som bedrivs av huvudmännen inom Svenska kyrkan. Regeringen avser att utreda hur även avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgift.

Som en följd av en allmän översyn av folkbokföringslagen (1991:481) lämnas en rad ytterligare förslag. Ändringarna rör förutsättningarna för att folkbokföras i landet, var olika personer ska vara folkbokförda och olika frågor om anmälningsförfarandet. Det föreslås också att den särskilda straffbestämmelsen i folkbokföringslagen ska upphävas.

Beträffande folkbokföring av barn föreslås att vårdnadshavare som är överens ska kunna välja var ett barn som bor ungefär lika mycket hos dem båda ska anses vara bosatt. Vid gemensam vårdnad ska en vårdnadshavare ha rätt att ensam överklaga ett beslut om barnets folkbokföring.

Som en anpassning till rörlighetsdirektivet lämnas förslag som innebär att en person som flyttar till Sverige från utlandet ska anmäla inflyttningen inom en vecka efter det att han eller hon har vistats här i tre månader.

Folkbokföringsutredningens förslag om att införa en uppgift om skyddsbehov i folkbokföringsdatabasen och förstärka sekretessen i ärenden om kvarskrivning bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Resultatet kommer att redovisas inom kort.

Förslagen om att utmönstra församling ur folkbokföringen och införa en enhetlig begravningsavgift föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. Den anmälningsfrist som införs vid inflyttning från utlandet föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Övriga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

I betänkandet finns tio reservationer (S, MP, V, SD) och ett särskilt yttrande (S, MP).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Avslag på propositionen i de delar som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i församling

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 1 i denna del.

Reservation 1 (SD)

2.

Folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun

 

Riksdagen godtar regeringens förslag om att folkbokföring ska ske i kommun och inte i församling och om distrikt inom folkbokföringen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkterna 2–6, alla i denna del, och avslår motionerna

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1–3 och

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 5.

Reservation 2 (S, MP)

Reservation 3 (SD)

3.

Hanteringen av begravningsavgifterna

 

Riksdagen godtar regeringens förslag om hanteringen av begravningsavgifterna. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkterna 1, 3 och 7, alla i denna del, och avslår motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 4 i denna del, 5 och 6.

Reservation 4 (S)

4.

Avregistrering från folkbokföringen

 

Riksdagen godtar regeringens förslag om avregistrering från folkbokföringen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del och avslår motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkandena 2 och 3.

Reservation 5 (SD)

5.

Personer som bor på äldreboenden

 

Riksdagen godtar regeringens förslag om folkbokföring av personer som bor på äldreboenden. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del och avslår motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 4.

Reservation 6 (SD)

6.

Barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar

 

Riksdagen godtar regeringens förslag om folkbokföring av barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del och avslår motion

2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 1.

Reservation 7 (V)

7.

Skyddade personuppgifter

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 2 och

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 7.

Reservation 8 (S, MP, V)

8.

Propositionen i övrigt

 

Riksdagen godtar regeringens förslag i övrigt. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del.

9.

Lagförslagen

 

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

3. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

4. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

5. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret,

6. lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet,

7. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkterna 1–7, alla i denna del, och avslår motionerna

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 4 i denna del och

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 1 i denna del.

Reservation 9 (S) – villkorad

Reservation 10 (SD) – villkorad

Stockholm den 16 maj 2013

På skatteutskottets vägnar

Henrik von Sydow

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Peter Persson (S), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD), Jacob Johnson (V) och Lars Beckman (M).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden och fyra motioner som väckts med anledning av propositionen. Regeringens och motionärernas förslag till riksdagsbeslut framgår av bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2. De lagförslag som läggs fram av reservanterna redovisas i bilaga 3.

Justitieutskottet har lämnat yttrande 2012/13:JuU8y som behandlar frågor om skyddet för personuppgifter (se bilaga 4).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i en kommun.

I propositionen föreslås även att det ska införas en ny indelning i folkbokföringsdatabasen, med den övergripande benämningen distrikt, som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Distriktsindelningen ska vara stabil, dvs. den kommer inte att ändras i framtiden, och den behöver inte vara beroende av vare sig fastighets- eller kommungränser. Regeringen avser att inhämta förslag om benämningen på de olika distrikten och därefter besluta om distriktens namn. En utgångspunkt för namnsättningen bör vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999.

Vilket distrikt en person tillhör får bestämmas med utgångspunkt i personens belägenhetsadress. Lantmäteriet, som kommer att få redovisa uppgiften om till vilket distrikt en belägenhetsadress hör, får ansvar för att förse Skatteverket med uppgifter om distriktstillhörighet. Folkbokföring ska inte ske i distrikten. Uppgiften om distrikt ska dock registreras i folkbokföringsdatabasen och kan därför aviseras ut och användas på motsvarande sätt som om en person var folkbokförd i distriktet.

Att folkbokföring inte längre kommer att ske i territoriell församling inom Svenska kyrkan får konsekvenser främst för Svenska kyrkan och för hanteringen av begravningsavgifterna. När det gäller begravningsavgifterna lämnas därför förslag som innebär att en enhetlig avgiftssats ska gälla för den begravningsverksamhet som bedrivs av huvudmännen inom Svenska kyrkan. Avgiftssatsen ska beräknas på samma sätt som i dag genom att kostnaderna för begravningsverksamheten divideras med beskattningsunderlaget. I stället för att göra detta för varje församling för sig föreslås att Kammarkollegiet får i uppgift att med beaktande av samtliga huvudmäns kostnader fastställa en enhetlig avgiftssats. Stockholms och Tranås kommuner, som är huvudmän för begravningsverksamheten inom sina förvaltningsområden, omfattas inte av förslaget. Regeringen avser dock att utreda hur även avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgiftssats.

När det gäller folkbokföring av barn lämnas förslag i propositionen som innebär att om vårdnadshavarna är överens ska de själva kunna välja var ett barn som bor ungefär lika mycket hos dem båda ska anses vara bosatt. Vidare föreslås att vid gemensam vårdnad ska en vårdnadshavare ha rätt att ensam överklaga ett beslut om barnets folkbokföring.

Som en anpassning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, det s.k. rörlighetsdirektivet, lämnas förslag som innebär att en person som flyttar till Sverige från utlandet ska anmäla inflyttningen inom en vecka efter det att han eller hon har vistats här i tre månader.

Därutöver lämnas ett flertal förslag till ändringar av bestämmelser i folkbokföringslagen (1991:481) till följd av en allmän översyn av lagen. Ändringarna rör bland annat förutsättningarna för att folkbokföras i landet, var olika personer ska vara folkbokförda och olika frågor om anmälningsförfarandet. Det föreslås också att den särskilda straffbestämmelsen i folkbokföringslagen ska upphävas.

Nödvändiga författningsändringar med anledning av förslaget att utmönstra församling ur folkbokföringen och förslaget om en enhetlig begravningsavgift föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. Den anmälningsfrist som införs vid inflyttning från utlandet föreslås träda i kraft den 1 juli 2013 medan övriga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

Folkbokföringsutredningens förslag om att införa en uppgift om skyddsbehov i folkbokföringsdatabasen och förstärka sekretessen i ärenden om kvarskrivning bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Resultatet kommer att redovisas inom kort.

Utskottets överväganden

Folkbokföring på fastighet, lägenhet och kommun

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsförslag om att propositionen ska avslås i de delar som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i församling inom den Svenska kyrkan.

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att folkbokföring ska ske i kommun och inte i församling och om en ny distriktsindelning som ska motsvara församlingsindelningen den 31 december 1999 och ligga till grund för uppgift om distriktstillhörighet i folkbokföringen. Riksdagen avslår motionsförslag om den nya distriktsindelningens utformning.

Jämför reservationerna 1 (SD), 2 (S, MP) och 3 (SD).

Propositionen

Regeringen föreslår att folkbokföring inte längre ska ske i territoriell församling inom Svenska kyrkan. I stället ska folkbokföring ske på fastighet, eventuell lägenhet och i kommun.

Vidare ska en ny indelning, benämnd distrikt, införas i folkbokföringsdatabasen. Indelningen ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Distriktsindelningen ska vara stabil såtillvida att den inte kommer att ändras i framtiden. Distriktsgränserna behöver inte följa vare sig fastighets- eller kommungränser.

Folkbokföring ska inte ske i distrikt. Uppgiften om inom vilket distrikt en enskild är bosatt ska dock registreras i folkbokföringsdatabasen och i det statliga personadressregistret (SPAR). Därigenom kommer uppgiften om distrikt att kunna aviseras ut och användas som om personen var folkbokförd i distriktet.

Den gällande församlingsindelningen blir fortsättningsvis en intern fråga för Svenska kyrkan. Svenska kyrkans redovisning av församlingsindelningen underlättas om kyrkan får tillgång till Lantmäteriets uppgifter om den nuvarande församlingsindelningen och om samtliga adresskoordinater i elektronisk form. Lantmäteriet bör inte längre ha ansvar för att fortlöpande redovisa den gällande församlingsindelningen.

Lantmäteriet bör få ansvar för att redovisa församlingsindelningen per den 31 december 1999, som kommer att motsvara den distriktsindelning som ska registreras på individnivå i folkbokföringsdatabasen. Riksantikvarieämbetet bör, i samråd med Svenska kyrkan och Lantmäteriet, få i uppdrag att kvalitetssäkra den frysta indelning som distrikten kommer att utgöras av. Vidare bör Lantmäteriet få i uppdrag att i samråd med Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges Hembygdsförbund lämna förslag om benämningen på de olika distrikten. En utgångspunkt för namnsättningen bör vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999. Regeringen ska besluta om distriktens namn med beaktande av de förslag som lämnas.

I förordningsform kommer att klargöras att en persons registrering i distrikt bestäms med utgångspunkt i hans eller hennes belägenhetsadress.

Vidare föreslås att församlingar inte längre ska ta någon del i fastighetsbildningsprocessen och att det i folkbokföringslagen ska anges att den kommun där en person är folkbokförd är hans eller hennes folkbokföringsort och att den kommun där ett nyfött barn folkbokförs är hans eller hennes födelsehemort.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1–3 begärs ett tillkännagivande om att den nya distriktsindelningen så långt möjligt ska motsvara församlingsindelningen och namnges utifrån denna. Med distrikten kan sambandet med den historiska indelningen i församlingar och socknar och den långa serien av källor för lokalhistorisk forskning kring församlingarnas och socknarnas namn bevaras så att även framtida släkt- och hembygdsforskare kan följa en geografisk kontinuitet. Ett fortsatt samråd med Svenska kyrkan i indelnings- och namngivningsfrågan ser motionärerna som en självklarhet. Vidare bör regeringen återkomma till riksdagen med uppgifter om indelning och namngivning före sitt beslut i frågan för att på så sätt stärka det slutgiltiga förslagets legitimitet.

I motion 2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkandena 1 och 5 avslår motionären förslaget om att folkbokföring inte längre ska ske i församling. Motionären anför att Svenska kyrkan har varit statskyrka i Sverige i ett halvt millennium och att det, ipso facto, ger Svenska kyrkan en särställning. Det innebär också att kyrkan är en stark kulturhistorisk bärare och att denna roll och tradition bör bevaras. Det finns inte heller några uppenbara skäl till att riva upp nuvarande ordning. När det gäller den nya distriktsindelningen föreslår motionären ett tillkännagivande om att möjligheten att återgå till sockenindelningen bör beaktas.

Utskottets ställningstagande

Församlingen har historiskt sett utgjort en relativt stabil indelning av landet. Svenska kyrkan har dock under det dryga decennium som har passerat sedan stat–kyrka-reformen slagit samman församlingar i en omfattning som tidigare aldrig skett. Under denna period har antalet församlingar minskat med omkring 1 000 och uppgår nu till omkring 1 450. Det innebär att församlingen på kort tid har blivit en instabil indelningsgrund och inte längre passar särskilt väl för att ligga till grund för folkbokföringen. Sammanslagningarna har också lett till att det finns andra exempel på att indelningen inte längre är lämplig för civil användning, såsom då en församling ligger i flera kommuner.

Det stora antalet ändringar av församlingsindelningen innebär också mycket arbete och kostnader för bl.a. Skatteverket, Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna. För Lantmäteriets del ställer det stora krav när det gäller att hålla församlingsgränserna uppdaterade, såväl i kartdatabaserna som i registerkartan och fastighetsregistrets textinformation. Det finns också kvalitetsbrister i Lantmäteriets redovisning av församlingsindelningen som beror på de stora sammanslagningarna. Bristerna i dagens redovisning av församlingsindelningen kan bl.a. få till följd att enskilda betalar fel begravningsavgift eller kyrkoavgift.

En praktisk komplikation som också har betydelse är att sammanslagningarna av församlingarna leder till att församlingsnamnen blir allt längre eftersom namnen på församlingar som ingår i sammanslagningen ofta kommer att ingå i det nya församlingsnamnet. I datatekniska sammanhang kan detta bli ett problem då olika digitala register inte klarar av att ta emot ett tillräckligt stort antal tecken. Det kan även ställa till praktiska problem om dessa namn t.ex. ska anges i pass och andra bevis eller utdrag.

Principiella invändningar kan också riktas mot att landets civila befolkningsregistrering sker utifrån ett trossamfunds interna indelning i organisatoriska enheter. En stor andel av Sveriges befolkning tillhör dessutom inte Svenska kyrkan. Dessa personer kan uppleva att det är svårbegripligt och rent av stötande att bli folkbokförda på en geografisk enhet som beslutats av Svenska kyrkan i syfte att tillgodose kyrkans behov av en effektiv verksamhetsindelning.

Utskottet delar regeringens bedömning att de skäl som talar emot att låta Svenska kyrkans församlingsindelning ligga till grund för folkbokföringen är så starka att folkbokföringen i framtiden inte bör ske i församling. Behovet av att kunna koppla en person till ett område som är större än en fastighet gör att folkbokföring, förutom på fastighet och lägenhet, också bör ske i kommun.

Det finns ett allmänt intresse av att uppgifter om den historiska indelning av riket som har funnits genom församlingsindelningen bevaras och hålls lätt tillgängliga. Såväl kulturella och historiska skäl som statistik- och forskningsändamål omfattas av detta bevarandeintresse. För att det immateriella kulturarvet ska bevaras är det väsentligt att åstadkomma en ordning genom vilken den historiska indelningen också kommer till fortsatt användning i samhället. En sådan ordning kan knappast skapas på något annat sätt än genom folkbokföringen. Mot bakgrund av den månghundraåriga traditionen att utgå från församlingen i folkbokföringen är det naturligt att den gällande församlingsindelningen i folkbokföringen ersätts av en distriktsindelning som utgår från den församlingsindelning som gällde i samband med stat–kyrka-reformen. Den indelningen motsvarar dessutom i stort sett sockengränserna, vilket har stora fördelar sett ur ett kulturarvsperspektiv.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det bör införas en ny, stabil distriktsindelning i folkbokföringen och att denna bör utgå från församlingsindelningen den 31 december 1999.

I motionerna begärs tillkännagivanden som gäller namnen på den nya distrikten och förfarandet när distriktsindelningen beslutas. Av propositionen framgår att regeringens har för avsikt att ge Riksantikvarieämbetet i uppdrag att i samråd med Svenska kyrkan och Lantmäteriet kvalitetssäkra den territoriella församlingsindelning som gällde den 31 december 1999. Vidare avser regeringen att ge Lantmäteriet i uppdrag att, i samråd med Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges Kommuner och Landsting och Sveriges Hembygdsförbund, lämna förslag om de enskilda distriktens namn. En utgångspunkt för namnsättningen ska vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999. Regeringen ska sedan besluta om distriktens namn med beaktande av de förslag som lämnas.

Utskottet anser att det förfarande som regeringen planerar väl tillgodoser önskemålen om en bred samhällelig förankring av den nya distriktsindelningen och ser därför inte någon anledning för riksdagen att rikta tillkännagivanden till regeringen om namngivningen eller förfarandet.

Utskottet tillstyrker därmed propositionen i denna del och avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Hanteringen av begravningsavgifterna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om en enhetlig begravningsavgift för den begravningsverksamhet som bedrivs av huvudmännen inom Svenska kyrkan och avslår motionsförslag om avslag, utredning och nytt förslag.

Jämför reservation 4 (S).

Propositionen

Ett beslut om att folkbokföring ska ske i kommun och inte i församling gör att hanteringen av begravningsavgifter måste förändras. Dagens system bygger på att en person kan hänföras till en församling när begravningsavgift påförs. Det är Kammarkollegiet som bestämmer avgiftssatserna.

Regeringen föreslår att Kammarkollegiet ska besluta om en enhetlig avgiftssats för hela den begravningsverksamhet som bedrivs under Svenska kyrkans huvudmannaskap. Avgiftssatsen ska beräknas på samma sätt som i dag genom att kostnaderna för begravningsverksamheten jämförs med den beskattningsbara inkomsten för dem som bor inom begravningshuvudmännens förvaltningsområde. Församlingarna och de kyrkliga samfälligheterna ska redovisa sina kostnader till Svenska kyrkan centralt, som i sin tur ska underrätta Kammarkollegiet om dessa kostnader. Kammarkollegiet ska sedan lägga samman kostnaderna och jämföra dessa med den totala beskattningsbara inkomsten för de personer som omfattas av avgiftssatsen. Kvoten utgör den avgiftssats som Kammarkollegiet ska fastställa. Kammarkollegiet ska underrätta Skatteverket om avgiftssatsen och om respektive huvudmans andel av kostnaderna. Skatteverkets utbetalning av uppburna avgifter till huvudmännen ska ske utifrån vars och ens andel av de totala kostnaderna för begravningsverksamheten i enlighet med de uppgifter som Kammarkollegiet har lämnat. I de fall en kommun är huvudman för begravningsverksamheten fastställer dock kommunen avgiftssatsen för dem som är folkbokförda inom kommunen.

Den som är folkbokförd under rubriken utan känd hemvist ska betala begravningsavgiften till den huvudman inom vars förvaltningsområde han eller hon senast var folkbokförd.

Regeringen kommer att utreda hur avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgiftssats.

Begravningsombudets granskning kommer att gälla huvudmannens kostnadsberäkning av sin begravningsverksamhet. Om kostnadsberäkningen avstyrks bör begravningsombudet vara skyldigt att lämna ett eget förslag till kostnadsberäkning till Kammarkollegiet.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 4–6 avslår motionärerna förslaget om en enhetlig begravningsavgift och begär ett tillkännagivande om att ett nytt förslag om en enhetlig begravningsavgift ska föregås av en utredning av hur även avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet. Motionärerna anför att en övergång till en enhetlig begravningsavgift för hela landet är önskvärd men anser att detta bör ske först då den kan omfattar alla begravningshuvudmän, inklusive Stockholms och Tranås kommuner. I avvaktan på detta bör möjligheten att införa en enhetlig begravningsavgift för varje kommun prövas i samråd med Svenska kyrkan.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening har regeringens förslag om en enhetlig begravningsavgift för den begravningsverksamhet som bedrivs under Svenska kyrkans huvudmannaskap den avgörande fördelen att betalningsskyldiga personer inte behöver hänföras till en viss församling eller kyrklig samfällighet. Härigenom skapas ett system för uttag av begravningsavgift som är neutralt om man ser till effekten på Svenska kyrkans organisation. Med denna lösning behåller Svenska kyrkan rätten och initiativet att organisera om och förändra sin verksamhet på det sätt man anser bäst. Ett uttryck för detta är också att det inte behövs något mer omfattande informationsutbyte mellan Svenska kyrkan och Skatteverket med denna lösning.

Flera instanser inom Svenska kyrkan har invänt mot att begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner inte ingår i förslaget om en enhetlig avgiftssats och befarar att detta kan inverka negativt på kyrkans verksamhet. Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att utreda hur avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgiftssats.

Utskottet anser att förslaget om en enhetlig avgiftssats inom de områden som hanteras av huvudmännen inom Svenska kyrkan har så stora förtjänster att det bör genomföras. Vidare ser utskottet positivt på att regeringen har för avsikt att utreda hur avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet med en enhetlig begravningsavgiftssats. I likhet med motionärerna anser utskottet att det är önskvärt med en enhetlig begravningsavgift i hela landet.

Motionärerna tar upp frågan om en enhetlig avgiftssats i varje kommun. Ett sådant förslag har tidigare lagts fram av Begravningsutredningen. Ett starkt skäl för detta var vikten av att skapa en acceptans för begravningsavgiften hos medlemmarna. Det framstod vidare som ett rimligt önskemål att alla invånare i en kommun skulle kunna förvänta sig en välfungerande begravningsverksamhet till samma kostnad. Förslaget skulle ses som ett första steg mot en ordning med en enda huvudman för begravningsverksamheten i en kommun. Denna inriktning har bedömts innebära ett alltför stort ingrepp i Svenska kyrkans självbestämmande och organisation av begravningsverksamheten. Regeringen har därför valt att inte gå vidare med förslaget. Utskottet delar regeringens bedömning.

Med det anförda och då utskottet även i övrigt delar regeringens bedömning tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motion Sk10 yrkandena 4–6.

Avregistrering från folkbokföringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om bedömningen av frågan om avregistrering när en utlänning som måste ha uppehållstillstånd för att få vistas i landet saknar ett sådant och avslår ett motionsförslag om att personer som saknar uppehållsrätt ska avregistreras.

Riksdagen avslår vidare ett motionsförslag om att tidigare utländska medborgarskap ska redovisas tydligt i folkbokföringen.

Jämför reservation 5 (SD).

Propositionen

Regeringen föreslår att om en utlänning måste ha uppehållstillstånd för att få vistas i landet och saknar ett sådant tillstånd ska detta förhållande särskilt beaktas vid en bedömning av frågan om avregistrering.

Det finns i dag inte några bestämmelser som innebär att en person som har haft uppehållstillstånd ska avregistreras från folkbokföringen på grund av att han eller hon inte längre har tillstånd att uppehålla sig i landet. Frågan är om det finns skäl att införa sådana bestämmelser mot bakgrund av att uppehållstillstånd utgör en förutsättning för folkbokföring. Det skulle göra det ännu tydligare att folkbokföring och möjligheten att omfattas av svenska förmåner är knuten till personer som har rätt att vistas i landet. Som Folkbokföringsutredningen konstaterar är dock regelverket kring uppehållstillstånden komplicerat och det kan uppstå situationer där det är oklart vad som kommer att gälla för en person vars uppehållstillstånd löper ut eller återkallas, eller vars ansökan om uppehållstillstånd avslås. En viktig utgångspunkt för folkbokföringen måste vara att personer inte ska riskera att avregistreras enbart av det skälet att handläggningen av ett ärende om uppehållstillstånd drar ut på tiden eller att det uppstår någon form av missförstånd i ett sådant ärende. I likhet med utredningen anser regeringen att det är svårt att knyta avregistreringen till ett specifikt beslut enligt utlänningslagen (2005:716). Mot denna bakgrund och med beaktande av att det kan finnas andra omständigheter som, trots avsaknad av uppehållstillstånd, innebär att en person fortfarande ska anses vara bosatt i landet, bör det inte ske någon automatisk avregistrering av en person som saknar uppehållstillstånd.

Motionerna

I motion 2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkandena 2 och 3 anförs att det är olyckligt att det går att vara folkbokförd trots att uppehållsrätt eller uppehållstillstånd saknas. Motionären begär ett tillkännagivande om att en person som saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i landet bör avregistreras från folkbokföringen. Vidare begärs ett tillkännagivande om att uppgiften om svenska medborgares tidigare utländska medborgarskap ska framgå tydligare i folkbokföringen. I dag redovisas dubbla eller flerdubbla medborgarskap endast för personer med icke-svenskt medborgarskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte bör ske någon automatisk avregistrering av en person som saknar uppehållstillstånd. Personer ska inte riskera att avregistreras enbart av det skälet att handläggningen av ett ärende om uppehållstillstånd drar ut på tiden eller att det uppstår någon form av missförstånd i ett sådant ärende. Den regel som regeringen föreslår framstår som välavvägd.

När det gäller motionsförslaget om att svenska medborgares tidigare utländska medborgarskap ska framgå av folkbokföringen finns det anledning att framhålla att de regler som gäller för tillgången till uppgifter i folkbokföringsregistret är resultatet av en avvägning mellan å ena sidan behovet av att ha rationella och effektiva regler och å andra sidan kravet på skydd för sådana uppgifter som kan vara känsliga ur integritetssynpunkt. Uppgift om födelseort och uppgift om inflyttning från utlandet får t.ex. inte användas som sökbegrepp vid sökning i folkbokföringsregistret, och uppgift om medborgarskap får användas som sökbegrepp endast i fråga om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island samt i fråga om medborgarskap inom eller utom Europeiska unionen. Vid utlämnande av uppgifter till myndigheter får endast de senast registrerade folkbokföringsuppgifterna lämnas ut och uppgift får inte lämnas om från vilket land inflyttning skett. Utskottet är inte berett att tillstyrka en ändring av dessa regler.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion Sk11 yrkandena 2 och 3.

Personer som bor på äldreboenden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att den som bor på ett äldreboende ska folkbokföras där. En vistelse på ett äldreboende i en annan kommun än den där personen var eller borde ha varit folkbokförd när han eller hon flyttade till äldreboendet ska dock inte anses leda till ändrad bosättning om vistelsen har beslutats av den kommun där han eller hon var folkbokförd.

Riksdagen avslår ett motionsförslag om att folkbokföring av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter att man har hört med den äldre själv.

Jämför reservation 6 (SD).

Propositionen

Regeringen föreslår att den som bor på ett äldreboende ska folkbokföras där i enlighet med bestämmelserna i 7 § folkbokföringslagen. En vistelse på ett äldreboende i en annan kommun än den där personen var eller borde ha varit folkbokförd när han eller hon flyttade till äldreboendet ska dock inte anses leda till ändrad bosättning om vistelsen har beslutats av den kommun där han eller hon var folkbokförd.

Regeringen anför att dagens system, där den enskilde kan välja att vara folkbokförd antingen i äldreboendet eller där han eller hon bodde före flytten, medför att kommunernas ersättningssystem kan utsättas för störningar. För att undvika det måste en person, som av en kommun placerats på ett äldreboende i en annan kommun, vara folkbokförd i den gamla kommunen, medan en person som själv har valt att flytta till ett äldreboende i en annan kommun folkbokförs i den nya kommunen. För att samverka med kommunernas kostnadsfördelning bör därför huvudregeln för folkbokföring i dessa fall vara att en person som bor på ett äldreboende ska vara folkbokförd där. I de fall den kommun där en person är eller borde vara folkbokförd placerar honom eller henne på ett äldreboende i en annan kommun, ska dock vistelsen inte anses leda till ändrad bosättning. En sådan regel uppfyller samtidigt i de flesta fall principerna om att man inte ska kunna välja var man vill vara folkbokförd och att folkbokföring ska ske där en person faktiskt är bosatt.

Motionen

I motion 2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att folkbokföring av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter man har hört med den äldre själv eller i förekommande fall med en anhörig eller god man. För många i den äldre generationen är det viktigt att kunna känna en trygghet när det handlar om vilken församling man är folkbokförd i – inte minst i fråga om gravplats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att huvudregeln för en person som bor på ett äldreboende bör vara att personen ska folkbokföras där i enlighet med bestämmelserna i 7 § folkbokföringslagen och att det finns skäl att göra ett undantag för de fall då en vistelse på ett äldreboende i en annan kommun än den där personen var eller borde ha varit folkbokförd när han eller hon flyttade till äldreboendet beslutats av den kommun där han eller hon var folkbokförd. Motionsförslaget om att folkbokföring av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter att man har hört med den äldre själv, en anhörig eller god man avstyrks eftersom möjligheten att själv välja folkbokföringsort nu avskaffas. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion Sk11 yrkande 4.

Barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar ska få folkbokföras hos den av vårdnadshavarna som föräldrarna kommer överens om och avslår ett motionsförslag om att regeringen ska återkomma med ett förslag om dubbel folkbokföring av barn vid växelvis boende.

Jämför reservation 7 (V) och särskilt yttrande (S, MP).

Propositionen

Regeringen föreslår att barn som står under vårdnad av två vårdnadshavare som inte bor tillsammans och tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av dem ska få folkbokföras hos den av vårdnadshavarna som de båda kommer överens om.

Regeringen konstaterar bl.a. att ett antal remissinstanser har förespråkat att en möjlighet till dubbel folkbokföring bör införas, så att barnet i dessa fall kan folkbokföras hos båda föräldrarna. En sådan möjlighet kan sägas bättre överensstämma med barnets faktiska vistelse. Dubbel folkbokföring strider dock mot grunderna för folkbokföringen i övrigt. Det måste därför finnas mycket starka skäl för att frångå principen om att en person ska vara folkbokförd på en plats. Förutom de känslomässiga skäl som ligger bakom att en förälder vill att barnet ska vara folkbokfört med honom eller henne har frågan om var ett barn är folkbokfört främst betydelse för föräldrarnas rätt till vissa bidrag och för rätten till förskole- och skolplats. Om ett barn skulle folkbokföras på två ställen medför det en risk för att båda föräldrarna får rätt till samma bidrag om inte de materiella reglerna kring bidragen samtidigt ändras. Att folkbokföra barn på två ställen innebär även vissa avgränsningsproblem beträffande den krets av barn som ska omfattas av denna möjlighet. Som utredningen påpekar finns det mycket som talar för att vinsterna med att i vissa situationer låta ett barn vara folkbokfört på två ställen är begränsade. Det finns även en risk för att dubbel folkbokföring, i stället för att lösa konflikten mellan föräldrarna, enbart förflyttar den till det område som många gånger är den egentliga orsaken till föräldrarnas intresse i barnets folkbokföring, t.ex. till frågan om vem av föräldrarna som ska ha rätt till de familjestöd som förutsätter bosättning på samma adress som barnet. Mot den bakgrunden anser regeringen att det inte bör införas någon möjlighet att låta ett barn bli folkbokfört på två ställen. Det kan dock finnas anledning för regeringen att återkomma till frågan längre fram.

Motionen

I kommittémotion 2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 1 anför motionärerna att föräldrar och barn bör ges samma förutsättningar i de fall barnen verkligen bor växelvis hos båda föräldrarna och tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av dem. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ett förslag om dubbel folkbokföring av barn vid s.k. växelvis boende.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag innebär att det skapas ett utrymme för att ta hänsyn till föräldrarnas gemensamma vilja om ett barn tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av föräldrarna. I dessa fall är det inte var dygnsvilan tillbringas som blir avgörande för folkbokföringen utan andra faktorer, såsom var barnet går i skola eller var det har sina fritidsaktiviteter. Om inga av de kriterier som utformas av praxis pekar ut den ena förälderns bostad framför den andras blir det särskilt svårt att bestämma var barnet ska anses vara bosatt. Att vid ett sådant förhållande införa en möjlighet för föräldrar som är överens att bestämma var ett barn ska vara folkbokfört torde stämma väl överens med det allmänna rättsmedvetandet och tydliggöra lagstiftarens strävan att understödja föräldrars samförståndslösningar för barnets bästa. Det skulle även innebära en besparing av en stor del av Skatteverkets utredningsresurser som i stället skulle kunna läggas ned på fall där det är oklart var ett barn faktiskt befinner sig. En sådan ordning kan inte heller anses innebära en försämring av kvaliteten i folkbokföringen.

Utskottet delar regeringen bedömning att det måste finnas mycket starka skäl för att frångå principen om att en person ska vara folkbokförd på en plats. Om ett barn skulle folkbokföras på två ställen medför det en risk för att båda föräldrarna får rätt till samma bidrag om inte de materiella reglerna kring bidragen samtidigt ändras. Att folkbokföra barn på två ställen innebär även vissa avgränsningsproblem beträffande den krets av barn som ska omfattas av denna möjlighet. Det finns också en risk för att dubbel folkbokföring, i stället för att lösa konflikten mellan föräldrarna, enbart förflyttar den till det område som många gånger är den egentliga orsaken till föräldrarnas intresse i barnets folkbokföring, t.ex. till frågan om vem av föräldrarna som ska ha rätt till de familjestöd som förutsätter bosättning på samma adress som barnet.

Utskottet anser inte att dubbel folkbokföring av barn vid växelvis boende är en lämplig lösning på de problem och konflikter som kan uppkomma i dessa situationer. Eventuella åtgärder måste därför i första hand inriktas på andra områden. Utskottet noterar att regeringen anser att det kan finns anledning för den att återkomma till frågan längre fram.

Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion Sk9 yrkande 1.

Skyddade personuppgifter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslag om att regeringen ska återkomma med förslag om skyddet för personuppgifter med hänvisning till det arbete med dessa frågor som pågår inom Regeringskansliet.

Jämför reservation 8 (S, MP, V).

Folkbokföringsutredningen

Folkbokföringsutredningen föreslår att det införs en skyldighet för Skatteverket att efter ansökan registrera en uppgift om att en enskild eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men och därför har ett skyddsbehov. Behovet av uppgiften om skyddsbehov ska omprövas senast inom tre år från dagen för registreringen. Den enskilde ska kunna överklaga ett beslut att inte föra in en uppgift om skyddsbehov eller att ta bort en sådan uppgift. Skatteverket bör i sin utredning om skyddsbehov hämta in yttrande från polismyndighet eller från annan som kan antas ha uppgifter att lämna. Vid behov ska Skatteverket interimistiskt kunna besluta om uppgift om skyddsbehov.

Vidare föreslås att man inför en sekretessbestämmelse som ska gälla för uppgifter i både ärenden om uppgift om skyddsbehov och ärenden om kvarskrivning. Sekretessen ska gälla för uppgifter om enskildas personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men. Sekretessen ska också gälla hos andra myndigheter som får tillgång till uppgifterna. För uppgift i allmän handling ska sekretessen gälla i 70 år. Den tystnadsplikt som följer av den föreslagna bestämmelsen ska ha företräde framför meddelarfriheten.

Slutligen föreslås att en vårdnadshavare ensam ska få ansöka om uppgift om skyddsbehov för ett barn, om syftet är att skydda barnet mot den andre vårdnadshavaren. Båda vårdnadshavarna måste dock alltjämt ansöka om flyttning även av ett barn som har en uppgift om skyddsbehov registrerad till skydd mot den ena vårdnadshavaren.

Utredningen konstaterar att myndigheterna i stort sett har bra rutiner för att hantera uppgifter om personer som är utsatta för hot och som därför fått sekretessmarkering. Det har dock från flera håll lämnats uppgifter om att det alltjämt föreligger brister. Det bedöms inte finnas några större brister i de författningar som finns, utan det är tillämpningen som brister. Det behövs därför inte några författningsändringar. Alla myndigheter bör dock enligt utredningens uppfattning se över sina rutiner för hanteringen av dessa uppgifter.

Propositionen

I propositionen anförs att frågan om skyddet för personer som lever under hot om våld eller förföljelse är mycket angelägen för regeringen. Med utgångspunkt i bl.a. Folkbokföringsutredningens förslag pågår därför ett arbete inom Regeringskansliet för att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott och för att förstärka skyddet och rättssäkerheten för dessa personer. Av den anledningen bör förslaget om att införa en uppgift om skyddsbehov och förslaget om att förstärka sekretessen för uppgifter i ärenden om kvarskrivning övervägas vidare i ett annat sammanhang.

Regeringen framför vidare att Folkbokföringsutredningens bedömning att det är myndigheternas rutiner för hantering av sekretessmarkerade personuppgifter som bör ses över får stöd av remissinstansernas synpunkter. En avgörande förutsättning för att skyddet för personuppgifter ska fungera effektivt är att myndigheterna hanterar uppgifterna korrekt. Mot bakgrund av utredningens slutsatser finns det all anledning för myndigheterna att se över sina rutiner. Det kan finnas anledning för regeringen att återkomma till frågan om myndigheternas rutiner vid hantering av sekretesskyddade uppgifter.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen senast under våren 2014 med ett förslag om skyddet av personuppgifter i samhället. Folkbokföringsutredningen har lagt fram förslag om ändrade regler för sekretessmarkering och även ett förslag om att besluten ska kunna överklagas. Utredningen har också pekat på problemet med brister i rutiner hos olika myndigheter vid hanteringen av uppgifter om personer som är utsatta för hot och som därför fått sekretessmarkering. Det är nödvändigt att den pågående översynen av Skatteverkets hantering av sekretessmarkeringar påskyndas och att vilsenheten bland myndigheterna upphör så att otryggheten för dem som känner sig hotade minskar och rättssäkerheten förbättras.

Också i kommittémotion 2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 2 begärs att regeringen skyndsamt återkommer med ett förslag om skyddad identitet. Folkbokföringsutredningens förslag om att införa en uppgift om skyddsbehov i folkbokföringsdatabasen och förslaget om att förstärka sekretessen i ärenden om kvarskrivning är mycket angelägna för våldsutsatta kvinnor och barn.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet delar i sitt yttrande regeringens bedömning när det gäller skyddade personuppgifter och föreslår att skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.

Justitieutskottet anser i likhet med regeringen att frågan om skyddet för personer som lever under hot om våld eller förföljelse är mycket angelägen och har fått information från Justitiedepartementet om att det pågående arbete som nämns i propositionen – att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott och förstärka skyddet och rättssäkerheten för dessa personer – beräknas vara färdigt inom kort. Justitieutskottet ser därför inte någon anledning för riksdagen att i detta läge göra ett tillkännagivande till regeringen.

Justitieutskottet ser mycket allvarligt på Folkbokföringsutredningens uppgifter om att det råder en stor vilsenhet bland myndigheter kring regelverket om sekretessmarkerade uppgifter. Utskottet anser att det finns all anledning för myndigheterna att se över sina rutiner och utgår från att regeringen noga följer frågan om myndigheternas rutiner vid hantering av sekretesskyddade uppgifter och vid behov återkommer till den.

I en avvikande mening (S, MP, V) tillstyrks förslagen om att regeringen senast under våren 2014 bör återkomma till riksdagen med ett förslag om skyddet av personuppgifter.

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets uppfattning mycket viktigt att reglerna om skydd för folkbokföringens uppgifter om våldsutsatta personer har en ändamålsenlig utformning och att de tillämpas på ett sätt som gör att personer som tvingas begära skydd kan känna sig trygga. Redan åtgärden att begära skydd för sina folkbokföringsuppgifter innebär att den våldsutsatte tar på sig sådana inskränkningar i sin och sin familjs personliga frihet som normalt sett skulle betraktas som helt oacceptabla. En förutsättning för kvarskrivning är t.ex. att den utsatte genomför en flyttning där alla band med den tidigare adressen klipps av. Utöver de praktiska problemen vid alla former av externa kontakter bidrar risken för upptäckt till att den utsatte befinner sig i en mycket svår stressituation. Det finns enligt utskottets mening anledning att understryka att det skydd som kan erbjudas för uppgifter inom folkbokföringen måste ses som en ren nödåtgärd och att det därför är viktigt att åtgärder vidtas också inom andra områden.

Folkbokföringsutredningen har lagt fram förslag om en skyldighet för Skatteverket att registrera en uppgift om att en enskild eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men och därför har ett skyddsbehov. Utredningen har också föreslagit att en sekretessbestämmelse ska införas som ska gälla för uppgifter i både ärenden om uppgift om skyddsbehov och ärenden om kvarskrivning.

Folkbokföringsutredningen har konstaterat att det inte behövs några författningsändringar för att åtgärda de problem som finns vid överföringen av uppgifter från folkbokföringsdatabasen till andra myndigheter. Däremot gör utredningen bedömningen att det fortfarande finns risk för att uppgifter felaktigt lämnas ut från myndigheterna. De brister som finns hänför sig huvudsakligen till brister i datasystemen och bristande kunskaper hos handläggare. Sekretessens räckvidd konstateras vara ett särskilt område där det behövs utbildningsinsatser. Utredningen konstaterar vidare att det råder en stor vilsenhet bland myndigheter kring regelverket. Många myndigheter förväntar sig att Skatteverket ska upprätta nationella regler för hur de ska hantera sekretessmarkerade uppgifter. Det medför stort besvär för den enskilde som har en sekretessmarkering att se till att denna får avsedd effekt. Den som har en sekretessmarkering måste ofta vid myndighetskontakter själv vara mycket aktiv och förklara inte bara att det finns en sekretessmarkering utan också ofta vad det innebär. Det läggs ett stort ansvar på den enskilde att i alla lägen vara försiktig med vilka personuppgifter som lämnas ut, för att inte skyddet ska förstöras. Om en adress blir känd för den som förföljer kan det innebära att personen måste flytta, ofta med mycket kort varsel. Det innebär en stor påfrestning, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Besvären blir ännu större om personen med sekretessmarkering har barn, som vid flyttning måste byta förskola eller skola, kamrater och fritidsaktiviteter. Folkbokföringsutredningen gör bedömningen att alla myndigheter som tar emot uppgifter som omfattas av sekretessmarkeringar bör se över sina rutiner för hanteringen av dessa uppgifter och ta fram riktlinjer för sin hantering. Remissinstanserna delar Folkbokföringsutredningens bedömning att det är myndigheternas rutiner för hantering av sekretessmarkerade personuppgifter som bör ses över.

Utskottet ser positivt på att Folkbokföringsutredningens förslag nu bereds i Regeringskansliet inom ramen för ett arbete som syftar till att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott och förstärka skyddet och rättssäkerheten för dessa personer, och att detta arbete, enligt vad justitieministern anförde i riksdagens frågestund den 2 maj 2013 (prot. 2012/13:101), beräknas vara färdigt inom kort. Utskottet delar justitieutskottets bedömning att det inte finns någon anledning för riksdagen att i detta läge göra ett tillkännagivande till regeringen.

Utskottet ser i likhet med justitieutskottet allvarligt på uppgifterna om att det råder en stor vilsenhet bland myndigheter kring regelverket om sekretessmarkerade uppgifter. Det finns all anledning för myndigheterna att se över sina rutiner, och utskottet utgår i likhet med justitieutskottet från att regeringen noga följer frågan om myndigheternas rutiner vid hantering av sekretesskyddade uppgifter och vid behov återkommer till den.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk9 yrkande 2 och Sk10 yrkande 7.

Propositionen i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringen förslag i övriga delar.

Propositionen

I övrigt innehåller propositionen en rad förändringar till följd av den översyn som har genomförts av Folkbokföringsutredningen. Ändringarna rör bl.a. förutsättningarna för att folkbokföras i landet, var olika personer ska vara folkbokförda och olika frågor om anmälningsförfarandet. Det föreslås också att den särskilda straffbestämmelsen i folkbokföringslagen ska upphävas.

Som en anpassning till rörlighetsdirektivet lämnas förslag som innebär att en person som flyttar till Sverige från utlandet ska anmäla inflyttningen inom en vecka efter det att han eller hon har vistats här i tre månader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte något att invända mot regeringens förslag och tillstyrker propositionen även i dessa delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Avslag på propositionen i de delar som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i församling, punkt 1 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar vad som anförs i reservationen om avslag på propositionen i de delar som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Svenska kyrkan och dess församlingar har under många århundraden legat till grund för den svenska folkbokföringen. Folkbokföringens syfte är och har varit att för samhällets behov underlätta skatteindrivning, deklarationskontroller och dylikt genom att registrera medborgarna. Systemet har på det stora hela fungerat väl, och det finns inte några uppenbara skäl att riva upp nuvarande ordning. Regeringen framför heller inte några i sak rationella argument för sin föreslagna reform, utan medger i stället att det rör sig om principiella invändningar. Man anför att det kan vara ”rent av stötande” att folkbokföringen baseras på geografiska enheter vilka beslutats av Svenska kyrkan, utan att referera vidare till någon dylik opinionsyttring och utan att påvisa några faktiska negativa konsekvenser för den enskilde.

Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti och är av åsikten att det civila samhället ska baseras på sekulär grund och att trosfrågor tillhör den individuella sfären. Detta förändrar dock inte det faktum att Svenska kyrkan har varit statskyrka i Sverige i ett halvt millennium och att det, ipso facto, ger Svenska kyrkan en särställning och att den har en annan status än andra samfund. Det innebär också att kyrkan är en stark kulturhistorisk bärare och att denna roll och tradition bör bevaras.

Det faktum att regeringen inte kan anföra några skäl till den föreslagna reformen annat än att Sverige ska vara ett mångkulturellt land där just den Svenska kyrkan inte ska anses ha någon särställning gör att Sverigedemokraterna, i likhet med Svenska kyrkans eget remissyttrande, ställer sig kritiska till förslaget om att folkbokföring inte längre ska ske inom ramen för församlingarna och avstyrker det.

Jag avslår propositionen i de delar som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan.

2.

Folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun, punkt 2 (S, MP)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S) och Mats Pertoft (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar regeringens förslag om att folkbokföring ska ske i kommun och inte i församling och om distrikt inom folkbokföringen samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om utformningen av distrikten och om att regeringen ska återkomma till riksdagen med uppgifter om indelning och namngivning före sitt beslut i frågan. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1–3,

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkterna 2–6, alla i denna del, och avslår motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 5.

Ställningstagande

Folkbokföringsutredningen (SOU 2009:75) har i sitt betänkande framhållit vikten av historisk kontinuitet och föreslagit en distriktsindelning vars geografiska utformning ska utgå från församlingsindelningen 1999/2000 och ha sin grund i de historiska socknar som blev kyrkliga församlingar då Sverige indelades i kommuner 1862. Med distrikten kan sambandet med den historiska indelningen i församlingar/socknar, den långa serien av källor för lokalhistorisk forskning och församlingarnas/socknarnas namn bevaras så att även framtida släkt- och hembygdsforskare kan följa en geografisk kontinuitet. Distriktsindelningen ska inte minst därför vara stabil och namnfrågan hanteras varsamt. Ett fortsatt samråd med Svenska kyrkan i dessa frågor ser vi som en självklarhet, bl.a. med utgångspunkt i överenskommelsen då staten och Svenska kyrkan skildes åt. Regeringens förslag förefaller i denna del i huvudsak ha denna inriktning.

Vi begär dock att riksdagen ges möjlighet att granska det slutgiltiga förslaget från Lantmäteriet före regeringens beslut om indelning och distriktens namn. Frågorna om hembygd och släkt har en stark emotionell laddning som ytterst handlar om känslorna av tillhörighet och lokal gemenskap. Riksdagen är, till skillnad från regeringen, i sitt valsätt starkt knuten till just geografisk tillhörighet och regional spridning. En andra läsning av främst namnfrågan av riksdagen kommer att stärka det slutgiltiga förslagets legitimitet jämfört med om det enbart hanteras av statsförvaltningen (Lantmäteriet) och den nationellt effektuerande makten (regeringen).

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3.

Folkbokföring på fastighet, lägenhet och i kommun, punkt 2 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar regeringens förslag om att folkbokföring ska ske i kommun och inte i församling och om distrikt inom folkbokföringen samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att remissyttrandena från Institutet för språk och folkminnen och Svenska fornminnesföreningen särskilt bör beaktas. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 5,

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkterna 2–6, alla i denna del, och avslår motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Jag har tillstyrkt Sverigedemokraternas yrkande om avslag på regeringens förslag om att folkbokföringen inte längre ska ske i församling.

Om regeringens förslag ändå bifalls bör vad som sägs i remissyttrandena från Institutet för språk och folkminnen och Svenska Fornminnesföreningen om möjligheten att återgå till den gamla sockenindelningen särskilt beaktas vid utformningen av distrikten.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.

Hanteringen av begravningsavgifterna, punkt 3 (S)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S) och Anders Karlsson (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar inte regeringens förslag om hanteringen av begravningsavgifterna och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att ett förslag om en enhetlig begravningsavgift ska föregås av en utredning av hur även avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas och om att möjligheten att bestämma en enhetlig begravningsavgift för varje kommun bör prövas i samråd med Svenska kyrkan. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkandena 4 i denna del, 5 och 6 samt

avslår proposition 2012/13:120 punkterna 1, 3 och 7, alla i denna del.

Ställningstagande

En övergång till en enhetlig begravningsavgift för hela landet är önskvärd men bör ske först då den kan omfatta alla begravningshuvudmän, inklusive Stockholms och Tranås kommuner. I avvaktan på detta och i samråd med Svenska kyrkan bör möjligheten att bestämma en enhetlig begravningsavgift för varje kommun ses över.

Vi avslår regeringens förslag och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett förslag om en enhetlig begravningsavgift ska föregås av en utredning av hur avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet samt att möjligheten att bestämma en enhetlig begravningsavgift för varje kommun bör prövas i samråd med Svenska kyrkan.

5.

Avregistrering från folkbokföringen, punkt 4 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar regeringens förslag om avregistrering från folkbokföringen samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att den som saknar eller blir av med sitt uppehållstillstånd ska avregistreras från folkbokföringen och om att uppgiften om svenska medborgares dubbla eller flerdubbla medborgarskap ska aviseras i folkbokföringen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkandena 2 och 3 samt

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del.

Ställningstagande

Sverigedemokraterna är av åsikten att det är lämpligt att en person som inte har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i landet också avregistreras från folkbokföringen, i enlighet med Försäkringskassans förslag om ny utformning av 20 § folkbokföringslagen (1991:481). Skatteverket anför i sin tur att de norska bestämmelserna, vilka medger avregistrering av en utlänning som inte längre har uppehållstillstånd, vore att föredra. Det framstår som uppenbart att det finns en koppling mellan möjligheten att omfattas av svenska förmåner och att vara folkbokförd.

Det är enligt Sverigedemokraternas mening olyckligt att det går att vara folkbokförd trots att man saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att den som vistas olovligen i riket inte heller ska omfattas av förmåner, och att det därför ter sig naturligt att den som saknar eller blir av med sitt uppehållstillstånd också avregistreras från folkbokföringen.

I folkbokföringen visas i dag dubbla eller flerdubbla medborgarskap endast för personer med icke-svenskt medborgarskap. Om en person med utländskt medborgarskap erhåller ett svenskt medborgarskap döljs alla uppgifter om annat medborgarskap som ”tidigare uppgifter” i folkbokföringen och är därmed svåråtkomliga. Förfarandet är märkligt och kan skapa problem för olika myndigheter.

Målet för folkbokföringen är att uppgifterna i folkbokföringen ska spegla befolkningens verkliga bosättning, identitet och familjerättsliga förhållanden så att olika samhällsfunktioner får ett korrekt underlag för beslut och åtgärder. Medborgarskap är uppenbart en viktig del i begreppet identitet.

Det är Sverigedemokraternas mening att dubbla eller flerdubbla medborgarskap ska registreras hos folkbokföringen och visas vid förfrågan även avseende svenska medborgare med fler medborgarskap.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6.

Personer som bor på äldreboenden, punkt 5 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar regeringens förslag om folkbokföring av personer som bor på äldreboenden samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att folkbokföring av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter att man har hört med den äldre själv eller i förekommande fall med en anhörig eller god man. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 4 och

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del.

Ställningstagande

Sverigedemokraterna är kritiska till förslaget att inskränka på möjligheten för äldre som bor på äldreboende att välja var man ska vara folkbokförd. Som Svenska kyrkan mycket riktigt påpekar så är det för många i den äldre generationen viktigt att kunna känna en trygghet när det handlar om vilken församling man är folkbokförd i – inte minst i fråga om gravplats. Sverigedemokraterna instämmer i Sveriges Pensionärsförbunds yttrande och framhåller att folkbokföring av äldre personer med särskilt boende helst ska beslutas efter att man har hört med den äldre själv eller i förekommande fall med en anhörig eller god man.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7.

Barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar, punkt 6 (V)

 

av Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen godtar regeringens förslag om folkbokföring av barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att regeringen ska återkomma med förslag om dubbel bokföring av barn vid växelvis boende. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 1 och

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkt 4 i denna del.

Ställningstagande

Enligt Statistiska centralbyrån bor tre av tio barn växelvis hos sina föräldrar och antalet barn som bor växelvis hos sina vårdnadshavare ökar allt mer. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att lösa problematiken kring folkbokföringsfrågan i dessa fall. Det är rimligt att båda föräldrarna har samma rättigheter gentemot det allmänna eftersom de rent faktiskt delar på vårdnads- och boendeansvaret för barnen. Det kan t.ex. handla om rätten till bostadsbidrag, förskoleplats eller skolplats.

Vi anser att i de fall barnen verkligen bor växelvis hos båda föräldrarna och tillbringar dygnsvilan i ungefär samma omfattning hos var och en av dem, ska båda föräldrarna och barnen ges samma förutsättningar. Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att barnen i dessa fall kan vara dubbelt folkbokförda. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8.

Skyddade personuppgifter, punkt 7 (S, MP, V)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Mats Pertoft (MP) och Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att regeringen ska återkomma till riksdagen senast under våren 2014 med förslag om skyddet för personuppgifter i samhället. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 2 och

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 7.

Ställningstagande

För den som har fått en sekretessmarkering görs efter en viss tid ofta en prövning om skyddet ska kvarstå. Beslut om att markeringen ska upphävas tas av en enskild handläggare på Skatteverket. Ett problem är att det i dag saknas möjlighet att ompröva eller rättsligt överklaga den enskilda handläggarens beslut att upphäva en sekretessmarkering. Ett sådant upphävande kan för den enskilde leda till en stor otrygghet och upplevd utsatthet.

Folkbokföringsutredningen har lagt fram förslag om ändrade regler för sekretessmarkering och även ett förslag om att besluten ska kunna överklagas. Utredningen har också pekat på problemet med brister i rutiner hos olika myndigheter vid hanteringen av uppgifter om personer som är utsatta för hot och som därför fått sekretessmarkering. Alla myndigheter bör därför se över sina rutiner för hanteringen av dessa uppgifter. I det perspektivet är det ytterst oroande att Folkbokföringsutredningen konstaterat att det råder stor vilsenhet bland myndigheter kring regelverket.

Regeringen tar inte itu med denna viktiga fråga för förföljda personer, som oftast är kvinnor och barn. Regeringen vill överväga och återkomma i detta för många så angelägna ärendet trots att förslag har överlämnats för tre år sedan. Det är nödvändigt att den pågående översynen av Skatteverkets hantering av sekretessmarkeringar påskyndas och att ”vilsenheten” bland myndigheterna upphör så att otryggheten för dem som känner sig hotade minskar och rättssäkerheten förbättras. Folkbokföringsutredningens iakttagelser och förslag borde kunna leda till konkreta åtgärder. Vi vill därför att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen senast under våren 2014 ska återkomma till riksdagen med förslag om skyddet av personuppgifter i samhället.

9.

Lagförslagen, punkt 9 (S)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S) och Anders Karlsson (S).

– Under förutsättning av bifall till reservation 4. –

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

2. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) med de ändringar som föranleds av att 9 kap. 2, 4 och 14 §§ utgår ur förslaget,

3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

4. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret,

5. lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet,

b) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

2. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:120 punkterna 2 och 4–6, alla i denna del, och motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 4 i denna del,

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkt 3 i denna del och avslår proposition 2012/13:120 punkterna 1 och 7, båda i denna del, och motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi lägger här fram förslag till den lagtext som ska antas när riksdagen bifaller vår reservation om avslag på regeringens förslag om hanteringen av begravningsavgifterna.

10.

Lagförslagen, punkt 9 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

– Under förutsättning av bifall till reservation 1. –

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med de ändringar som föranleds av att 6, 13, 13a, 14 och 15 §§ samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna får den lydelse som föreslås i bilaga 3,

2. lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret med de ändringar som föranleds av att ändringen i 4 § första stycket 5 utgår ur lagförslaget,

3. lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet med de ändringar som föranleds av att ändringen i 2 kap. 3 § första stycket 7 utgår ur lagförslaget,

b) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

3. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

4. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD) yrkande 1 i denna del,

bifaller delvis proposition 2012/13:120 punkterna 4–6, alla i denna del, och avslår proposition 2012/13:120 punkterna 1–3 och 7, alla i denna del, och motion

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Jag lägger här fram förslag till den lagtext som ska antas när riksdagen bifaller min reservation om avslag på regeringens förslag om att folkbokföringen inte längre ska ske i församling.

Särskilt yttrande

Barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar, punkt 6 (S, MP)

Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S) och Mats Pertoft (MP) anför:

Vi anser att det är viktigt att de regler som styr förmåner och rättigheter har en utformning som tar hänsyn till den speciella problematik som uppkommer när föräldrar delar på ansvaret för barnens vårdnad och boende. Vi ser också att det kan finnas ett behov av förbättringar när det gäller kommunernas regler om olika bidrag och om rätten till förskola, skola och skolskjuts. Kommunerna måste kunna samarbeta så att dessa frågor löser sig.

Även om vi således ser att det behövs förändringar för att bättre ta hänsyn till dessa familjers behov delar vi utskottets bedömning att detta i första hand bör ske genom en anpassning av reglerna för de aktuella förmånerna och rättigheterna och inte genom att låta barnen få dubbla folkbokföringsadresser.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988).

3.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).

5.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret.

6.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.

7.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Följdmotionerna

2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återkomma med förslag om dubbel folkbokföring av barn vid s.k. växelvis boende.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyndsamt återkomma med förslag om skyddad identitet.

2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den nya distriktsindelningen så långt möjligt ska motsvara församlingsindelningen och namnges utifrån denna.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett fortsatt samråd med Svenska kyrkan ska ske i indelnings- och namngivningsfrågan.

3.

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med uppgifter om indelning och namngivning före sitt beslut i frågan.

4.

Riksdagen avslår propositionen i den del som avser förslaget till enhetlig begravningsavgift.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förslag på en enhetlig begravningsavgift ska föregås av en utredning av hur även avgifterna för begravningsverksamheten i Stockholms och Tranås kommuner kan inlemmas i systemet.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i samråd med Svenska kyrkan pröva möjligheten att bestämma en enhetlig begravningsavgift för varje kommun.

7.

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen senast under våren 2014 med förslag om skyddet av personuppgifter i samhället.

2012/13:Sk11 av Thoralf Alfsson (SD):

1.

Riksdagen avslår propositionen i den del som innebär att folkbokföring inte längre ska ske i en församling inom Svenska kyrkan utan i en kommun.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en person som saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i landet bör avregistreras från folkbokföringen, efter mönster av motsvarande norska bestämmelser.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppgifter om tidigare medborgarskap samt dubbla medborgarskap ska registreras i folkbokföringen.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att särskilt beakta Sveriges Pensionärsförbunds remissyttrande om folkbokföring av äldre personer med särskilt boende.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att remissyttrandena från Institutet för språk och folkminnen samt Svenska fornminnesföreningen särskilt bör beaktas.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)

 

Regeringens förslag

Reservantens förslag

6 §

En person ska folkbokföras på den fastighet och i den kommun där han eller hon enligt 7 och 8–13 §§ är att anse som bosatt. Den kommun där en person är folkbokförd är hans eller hennes folkbokföringsort.

En person som folkbokförs på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter ska folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (2006:378) om lägenhetsregister.

Ett nyfött barn som enligt 2 § ska folkbokföras, folkbokförs där modern är folkbokförd eller, om modern inte är folkbokförd, där fadern är folkbokförd. Den kommun där ett nyfött barn folkbokförs är hans eller hennes födelsehemort.

En person ska folkbokföras på den fastighet och i den församling där han eller hon enligt 7 och 8–13 §§ är att anse som bosatt. Den församling där en person är folkbokförd är hans eller hennes folkbokföringsort.

En person som folkbokförs på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter ska folkbokföras också på lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen (2006:378) om lägenhetsregister.

Ett nyfött barn som enligt 2 § ska folkbokföras, folkbokförs där modern är folkbokförd eller, om modern inte är folkbokförd, där fadern är folkbokförd. Den församling där ett nyfött barn folkbokförs är hans eller hennes födelsehemort.

Undantag från första stycket finns i 14 och 16 §§.

13 §

Kan en persons bosättning med tillämpning av 7–12 §§ hänföras till en kommun men inte till en viss fastighet inom denna, ska han eller hon anses bosatt i kommunen.

Kan en persons bosättning med tillämpning av 7–12 §§ hänföras till en församling men inte till en viss fastighet inom denna ska han eller hon anses bosatt i församlingen.

13a §

Kan en persons bosättning med tillämpning av 7–13 §§ inte hänföras till en kommun och ska personen inte avregistreras från folkbokföringen som utflyttad enligt 20 §, anses han eller hon sakna känd hemvist.

Kan en persons bosättning med tillämpning av 7–13 §§ inte hänföras till en församling och ska personen inte avregistreras från folkbokföringen som utflyttad enligt 20 §, anses han eller hon sakna känd hemvist.

14 §

Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring tillsammans med sin medföljande familj på den fastighet och i den kommun där den utsände senast var eller borde ha varit folkbokförd eller, om ändrade förhållanden föranleder det, endast i kommunen.

Den utsände får efter ansökan medges att tillsammans med sin medföljande familj folkbokföras på en fastighet i en kommun där den utsände eller någon annan i familjen disponerar en bostad.

Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring tillsammans med sin medföljande familj på den fastighet och i den församling där den utsände senast var eller borde ha varit folkbokförd eller, om ändrade förhållanden föranleder det, endast i församlingen.

Den utsände får efter ansökan medges att tillsammans med sin medföljande familj folkbokföras på en fastighet i en församling där den utsände eller någon annan i familjen disponerar en bostad.

Vad som sägs i 11 § ska tillämpas på medföljande barn som för skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

15 §

En vistelse för service och omvårdnad i en sådan bostad för äldre människor som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) i en annan kommun än den där personen var eller borde ha varit folkbokförd när han eller hon flyttade till den aktuella bostaden, ska inte anses leda till ändrad bosättning om vistelsen har beslutats av den kommun där han eller hon var eller borde ha varit folkbokförd. Om personen inte längre disponerar en bostad på den fastighet där han eller hon förut var eller borde ha varit folkbokförd, anses personen bosatt endast i kommunen eller, om ändrade förhållanden föranleder det, på en annan fastighet.

En vistelse för service och omvårdnad i en sådan bostad för äldre människor som avses i 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) i en annan församling än den där personen var eller borde ha varit folkbokförd när han eller hon flyttade till den aktuella bostaden, ska inte anses leda till ändrad bosättning om vistelsen har beslutats av den kommun inom vilken han eller hon var eller borde ha varit folkbokförd. Om personen inte längre disponerar en bostad på den fastighet där han eller hon förut var eller borde ha varit folkbokförd, anses personen bosatt endast i församlingen eller, om ändrade förhållanden föranleder det, på en annan fastighet.

Första stycket ska även tillämpas på den som vistas i ett hem för äldre som drivs av någon annan än kommunen, om boendet med hänsyn till upplåtelseform och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse som avses i första stycket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016 i fråga om 6, 13 och 15 §§, den 1 juli 2013 i fråga om anmälningsfristen i 26 § första stycket och 35 § första stycket och i övrigt den 1 januari 2014.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 i fråga om anmälningsfristen i 26 § första stycket och 35 § första stycket och i övrigt den 1 januari 2014.

2. Det som sägs om kommun i 13 a och 14 §§ ska till och med den 31 december 2015 i stället gälla församling.

 

3. Bestämmelserna om anmälningsfristen i 26 § första stycket i sin nya lydelse tillämpas även på inflyttningar som har skett före ikraftträdandet.

4. Äldre bestämmelser i 2 §, 6 § tredje stycket och 24 § gäller fortfarande för förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

2. Bestämmelserna om anmälningsfristen i 26 § första stycket i sin nya lydelse tillämpas även på inflyttningar som har skett före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 2 §, 6 § tredje stycket och 24 § gäller fortfarande för förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 4

Justitieutskottets betänkande

2012/13:JuU8

Folkbokföringen i framtiden

Till skatteutskottet

Skatteutskottet beslutade den 25 april 2013 att ge justitieutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 2012/13:120 Folkbokföringen i framtiden och motioner.

Justitieutskottet avgränsar sitt yttrande till frågor om skyddade personuppgifter (avsnitt 10) och motionerna 2012/13:Sk9 (V) yrkande 2 och 2012/13:Sk10 (S) yrkande 7.

Justitieutskottet delar den bedömning som regeringen har gjort när det gäller skyddade personuppgifter och föreslår att skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.

I yttrandet finns en avvikande mening (S, MP, V).

Utskottets överväganden

Bakgrund

Folkbokföringsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande Folkbokföringen (SOU 2009:75) att det skulle införas en skyldighet för Skatteverket att i folkbokföringsdatabasen efter ansökan registrera en uppgift om att en enskild eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men och därför har ett skyddsbehov. Utredningen föreslog också att en sekretessbestämmelse skulle införas som skulle gälla för uppgifter i både ärenden om uppgift om skyddsbehov och ärenden om kvarskrivning.

Folkbokföringsutredningen gjorde vidare bedömningen att alla myndigheter som tar emot uppgifter som omfattas av sekretessmarkeringar borde se över sina rutiner för hanteringen av dessa uppgifter och ta fram riktlinjer för sin hantering. Folkbokföringsutredningens bedömning överensstämde till stora delar med den bedömning som Stalkningsutredningen gjorde i sitt betänkande (SOU 2008:81).

Propositionen

Regeringen anför (s. 102 f.) att frågan om skyddet för personer som lever under hot om våld eller förföljelse är mycket angelägen för regeringen. Regeringen påpekar vidare att det med utgångspunkt i bl.a. Folkbokföringsutredningens förslag pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott och för att förstärka skyddet och rättssäkerheten för dessa personer. Av den anledningen bör förslaget att införa en uppgift om skyddsbehov och förslaget att förstärka sekretessen för uppgifter i ärenden om kvarskrivning övervägas vidare i ett annat sammanhang.

Regeringen konstaterar att Folkbokföringsutredningens bedömning att myndigheternas rutiner för hantering av sekretessmarkerade personuppgifter bör ses över vinner stöd även av remissinstansernas synpunkter. Regeringen anför vidare att det mot bakgrund av utredningens slutsatser finns all anledning för myndigheterna att se över sina rutiner samt att det kan finnas anledning för regeringen att återkomma till frågan om myndigheternas rutiner vid hantering av sekretesskyddade uppgifter.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Sk10 av Leif Jakobsson m.fl. (S) yrkande 7 begär motionärerna att regeringen ska återkomma till riksdagen senast under våren 2014 med förslag om skyddet av personuppgifter i samhället. Motionärerna anför bl.a. att den vilsenhet när det gäller regelverket som Folkbokföringsutredningen konstaterat är mycket oroande. Folkbokföringsutredningens iakttagelser och förslag bör därför leda till konkreta åtgärder.

I kommittémotion 2012/13:Sk9 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkande 2 begärs att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med de förslag om skyddade personuppgifter som Folkbokföringsutredningen presenterade. Motionärerna anför att Folkbokföringsutredningen lämnade sitt förslag redan i september 2009 och att det därför är anmärkningsvärt att regeringen inte presenterar något förslag i frågan utan meddelar att man avser att återkomma senare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att frågan om skyddet för personer som lever under hot om våld eller förföljelse är mycket angelägen. Justitiedepartementet har informerat utskottet om att det pågående arbete som nämns i propositionen – att se över situationen för personer som riskerar att utsättas för brott och förstärka skyddet och rättssäkerheten för dessa personer – beräknas vara färdigt inom kort. Någon anledning för riksdagen att i detta läge göra ett tillkännagivande till regeringen finns därför inte.

Utskottet ser mycket allvarligt på Folkbokföringsutredningens uppgifter om att det råder en stor vilsenhet bland myndigheter kring regelverket om sekretessmarkerade uppgifter. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att remissinstanserna delar Folkbokföringsutredningens bedömning att det är myndigheternas rutiner för hantering av sekretessmarkerade personuppgifter som bör ses över. Som regeringen anför finns det all anledning för myndigheterna att se över sina rutiner. Utskottet utgår från att regeringen noga följer frågan om myndigheternas rutiner vid hantering av sekretesskyddade uppgifter och vid behov återkommer till den.

Sammanfattningsvis anser utskottet att skatteutskottet bör avstyrka motionerna 2012/13:Sk9 (V) yrkande 2 och 2012/13:Sk10 (S) yrkande 7.

Stockholm den 14 maj 2013

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Anti Avsan (M), Christer Adelsbo (S), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Arhe Hamednaca (S), Caroline Szyber (KD), Richard Jomshof (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M), Mattias Jonsson (S), Pia Hallström (M) och Agneta Börjesson (MP).

Avvikande meningar

Skyddade personuppgifter (S, MP, V)

Morgan Johansson (S), Kerstin Haglö (S), Christer Adelsbo (S), Elin Lundgren (S), Arhe Hamednaca (S), Lena Olsson (V), Mattias Jonsson (S) och Agneta Börjesson (MP) anför:

Folkbokföringsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2009:75) att det i vissa fall skulle införas en uppgift om skyddsbehov i folkbokföringsdatabasen. Utredningen föreslog också att sekretessen i ärenden om kvarskrivning skulle förstärkas. Dessutom konstaterade utredningen att det bland myndigheter råder stor vilsenhet kring regelverket. Utredningen ansåg att alla myndigheter som från folkbokföringsdatabasen tar emot uppgifter som omfattas av en sekretessmarkering borde se över sina rutiner för hanteringen av dessa uppgifter.

Enligt vår uppfattning är de förslag som Folkbokföringsutredningen lämnade mycket angelägna, särskilt för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi är också mycket oroade över utredningens uppgifter om ”stor vilsenhet” bland myndigheter när det gäller regelverket. I detta perspektiv, och med beaktande av att utredningens förslag lämnades redan 2009, anser vi att det är anmärkningsvärt att regeringen inte i den nu aktuella propositionen lägger förslag om ett förstärkt skydd av personuppgifter.

Vi anser mot denna bakgrund att regeringen senast under våren 2014 bör återkomma till riksdagen med ett förslag om skyddet av personuppgifter i enlighet med vad vi nu anfört. Detta bör skatteutskottet föreslå att riksdagen tillkännager för regeringen. Skatteutskottet bör därmed tillstyrka motionerna 2012/13:Sk9 (V) yrkande 2 och 2012/13:Sk10 (S) yrkande 7.