Folkbildningsfrågor

Anf. 111 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! I dag behandlar vi kulturutskottets betänkande KrU8, Folkbildningsfrågor.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1 gällande kvalitetssäkring av folkbildningen samt reservation 2 gällande mångkulturalistisk verksamhet.

Låt mig inleda med hjälp av en av de folkbildningspionjärer som var bland dem som var mest tidigt ute med att förstå och belysa behovet av allmän folkbildning i Sveriges avlånga land. Teodor Holmberg lär ha sagt följande: "Även i Sverige funnos många, som hellre ville se en vidskeplig än en upplyst allmoge, hellre ett barnsligt och omyndigt folk än ett folk av fria och myndiga män. Men i bondeståndet hade de nya folkupplysningstankarna slagit rot, och man släppte dem ej. Anders Danielssons ord vid 1823 års riksdag målade tankegången: 'Den tid skall komma, då namnet god medborgare och upplyst svensk man framför andra skall tilläggas den, som för undervisningens befrämjande är färdig till de största uppoffringar.'"

Folkbildningen kan liknas vid ett kunskapens träd med rötter från vår tidiga demokratiseringsprocess, ett viktigt och värdefullt arv. Det är ett stort grenverk med många löv, men det är tre bärande grenar: bibliotek, folkhögskolor och studie- eller bildningsförbund. Folkbildningsområdet är tillika ett av våra största utgiftsområden inom utgiftsområde 17.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Sverigedemokraterna värnar studieförbundens och folkbildningens roll i stort. Dessa bildningsformer kompletterar andra utbildningsalternativ, bidrar till social gemenskap och sprider lusten att lära.

Sverigedemokraterna har däremot delat den analys som Riksrevisionen tidigare gjort om att dagens system för kontroll och granskning av folkbildningens verksamhet har brustit på flera punkter. Vi har sett ett behov av att en risk- och väsentlighetsanalys genomförs inför de interna kontrollerna och särskilt att man i största möjliga mån använder sig av externa aktörer för denna analys, liksom naturligtvis för annan granskning, för att säkra en så objektiv analys som möjligt. Därför välkomnar vi nu att en översyn och ett arbete kring detta är sjösatt och på gång. Statskontorets översyn är välkommen, och vi ser fram emot en god och vital process.

Vi välkomnar också den översyn av förordningen om statsbidrag till folkbildningen som pågår inom Regeringskansliet. Det är en viktig översyn. Med anledning av den och att det arbetet inte bör föregripas instämmer vi i utskottets ställningstagande i detta stycke. Det är kopplat till vår intention om att se över fördelning, förvaltningslag etcetera.

Sverigedemokraterna har, som jag nämnt, två reservationer i detta betänkande. De handlar om kvalitetskrav och om mångkulturalistisk verksamhet.

Bakgrunden till vår reservation om kvalitetskrav handlar om att det, utan att detaljreglera den skattefinansierade folkbildningen, är nödvändigt att i viss utsträckning skärpa kvalitetskraven och förtydliga direktiven om vilka typer av verksamheter som ska kunna få statligt stöd. Enligt oss bör en viktig princip för all skattefinansierad utbildning vara att den ska sträva efter största möjliga objektivitet, saklighet och allsidighet.

Det finns ett antal statliga mål som är bra och som är satta för folkbildningen att följa.

Vår reservation kring mångkulturalistisk verksamhet berör det faktum att det i Sverigedemokraternas politik är centralt att skattemedel ska användas för att stärka Sveriges välfärd, interna sammanhållning och nationella gemenskap och inte samhällssplittrande projekt eller idéer som leder till motsättningar och utanförskap. Det är precis det vi är oroliga för att statlig subventionering av kulturell åtskillnad gör. Mot bakgrund av det bör det statliga stödet till mångkulturalistiska verksamheter dras in, bortsett från stöd till de nationella minoriteterna.

Mångkulturalistiska verksamheter som syftar till att bejaka och förstärka kulturella, religiösa och identitetsmässiga skillnader baserat på etnisk bakgrund rymmer tvivelsutan mindre samsyn, mindre värdegemenskap, mindre sammanhållning och mer av skilda meningar, olika värderingar, ökad splittring och större segregation och utanförskap. Statligt stöd för att aktivt underblåsa en försvårad integration är svårmotiverat, som vi ser det. Därför har vi en reservation i frågan.

Anf. 112 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Bildning är det vi har kvar när vi har glömt allt vi lärt oss. Så beskrev Ellen Key en gång i tiden bildningen. Radioprogrammet Filosofiska rummet i P1 hade härförleden ett avsnitt om just bildning. Där gjorde man skillnad mellan bildning och institutionell, instrumentell utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Att vara bildad innebär inte att ha läst vissa böcker eller att ha lyssnat på rätt musik, för vem avgör vad som är rätt? I stället handlar bildning om att kunna göra kunskaper och insikter till sina egna. Bildningen ligger i själva den reflekterande processen, och det här är en process som aldrig upphör.

Bildning handlar om en känsla av sammanhang, att förstå sig själv, andra och vår omgivning. I sin tur lägger detta grunden för kritiskt tänkande och för att kunna förändra ens villkor och samhället i stort.

Behovet av bildning för att förstå sitt sammanhang och hur samhället fungerar är lika stort hos en analfabet som hos en hjärnkirurg. Detta tål att tänka på. Det ligger även ett värde i sökandet, i detta bildande hos människor, även om det i första hand inte leder till att en vara eller någon tjänst köps eller säljs.

I folkbildningen finns också en stark tradition av frihetsrörelse som bygger på insikten om att kunskap är makt och att bildning ger självkänsla och dessutom ska vara till för alla. Fattig ska inte behöva innebära maktlös. Det är grunden för en folkbildning som vill ge alla människor möjlighet att förändra samhället.

En folkbildning som motverkar klassamhället, som bygger jämlikhet och jämställdhet leder till ett friare samhälle med aktiva och självständiga medborgare där förmågan att förstå, anpassa och ställa om i takt med utvecklingen generellt är högre. Folkstyret blir helt enkelt bättre om det bärs av folkflertalet.

Kultur och bildning kan på så vis liknas vid mjukvaran i samhällsbygget. Därför ger vi också bidrag till folkbildningen, där syftet är

att stärka och utveckla demokratin

att människor ska kunna påverka sin livssituation och delta i samhällsutvecklingen

att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället

att öka delaktigheten i kulturlivet.

Fru talman! I den budget som regeringen lade fram i höstas fanns förslag om fler platser på folkhögskolan. Det handlade om platser för en summa av 90 miljoner. Men den budgeten röstades ned av Alliansen och SD, och därmed försvann satsningen på folkhögskoleplatserna. Dessa platser behövs, både för att lyfta kunskapsnivån i samhället och för att tillgodose antalet sökande.

En viss grupp sökande är människor som tidigare befunnit sig långt ifrån arbete och studier men som genom förberedande och motiverande kurser blivit redo att gå en allmän linje. Att platserna röstades ned innebar en stor risk för bakslag för skolornas arbete och för dessa människors möjligheter att gå vidare. Därför är det viktigt att antalet platser på folkhögskolornas allmänna linje nu utökas.

Ser vi till det betänkande som nu behandlas anser åtminstone jag att det visar på en hög tilltro till folkbildningen när det gäller vilka insatser studieförbund och folkhögskolor skulle kunna göra för samhällsutvecklingen. Det vittnar också om ett förhållningssätt som värdesätter effekterna av att människor tillsammans, under fria och frivilliga former, tar sig an en bildningsresa och förändrar samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Sedan kommer vi till Sverigedemokraterna. I sitt budgetförslag föreslog SD en neddragning på folkbildningen med hundratals miljoner. Här i betänkandet vänder sig SD emot det som de kallar för "mångkulturalistisk verksamhet". Inga pengar ska få gå till detta, eftersom det sägs skapa "samhällssplittring, motsättningar och utanförskap". I stället ska pengar gå till att, som de säger, "stärka den nationella gemenskapen".

Det här reser en del frågetecken. För det första, att vilja begränsa vilken kultur, vilka uttryck och intryck som människor ska få ge sig hän åt och sedan vilja styra in det efter en egen mall går emot själva grunden och syftena med folkbildningen - mot det fria och frivilliga och mot att det ska utgå från människors eget sökande.

För det andra kan man fråga sig när i historien det här landområdet inte har präglats av en mångfald av kulturella influenser.

För det tredje skulle det vara ganska bra att reda ut vilka så kallade mångkulturalistiska verksamheter som människor alltså inte ska kunna ägna sig åt på folkhögskolor eller studieförbund om SD får bestämma. Handlar det om musikstudier i samba, jazz, rock och blues? Handlar det om att dansa hambo, polska eller lindyhop? Handlar det om språkkurser i spanska, latin och persiska? Handlar det om att få lära sig receptet på knödel, kebab eller att koka ris? Handlar det om att förstå Pythagoras sats? Handlar det om att få delta i en studiecirkel i upplysningsfilosofi?

Allt det jag nyss räknade upp ägnar vi oss åt eftersom kulturer har mötts och människor med olika bakgrunder har träffats och utbytt erfarenheter. Dessa möten är en förutsättning för att kultur och bildning ska leva och utvecklas. Att dra upp gränser för kultur och bildning - vad som ska vara den enes eller den andres, eller vem som får göra vad - är varken meningsfullt eller önskvärt.

Vi ska vara glada för att människor inte drar upp godtyckliga, konstgjorda gränser mellan varandra. Folkbildningen är ett forum där människor varje dag möts och lär sig förstå sina sammanhang och varandra. Där skapas tolerans, tillit och mänsklig utveckling.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 113 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag kan instämma med Björn Wiechel om att kultur är en dynamisk och levande process. Det betyder ju i sin ursprungliga form "odling". Där är vi ganska överens.

Jag kan också lugna Björn Wiechel med att våra förslag, vår budgetmotion och våra invändningar när det gäller stöd till mångkulturalistisk verksamhet inom folkbildningen naturligtvis inte handlar om banala exempel som salsa, hambo eller matlagning.

Det handlar inte heller om att styra folk ifrån att få söka, uppleva eller aktivera sig med det man tycker verkar intressant på sin fritid. Det handlar inte heller om att sätta gränser för vad människor får eller inte får göra.

Det som det handlar om som jag lyfte upp i mitt anförande och som man också kan läsa väldigt tydligt handlar om vad vi vill göra med de gemensamma skattemedlen inom folkbildningen. Man kan se att folkbildningen i Sverige globalt sett har ett väldigt starkt stöd från staten. Innebär det att det i länder där det statliga stödet är lägre till vissa folkbildningsinsatser helt saknas civilsamhälle, ideell sektor, bildningsinsatser och ett levande ideellt engagemang? Jag tror inte det. Jag har en känsla av att så inte är fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Det här handlar helt enkelt om ifall vi vill att stöd ska gå till verksamheter som faktiskt separerar kulturer i stället för att kitta ihop samhället, vilket vi behöver i dag.

Anf. 114 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Om man då vill ha en verksamhet som håller isär kulturer, hur skulle vi någonsin ha kunnat förstå Pythagoras sats i Sverige? Vad är det ni vill begränsa om ni inte vill begränsa alla dessa saker som är ett resultat av att människor har mötts, av att folk från olika delar av världen med olika erfarenheter har fått ta sig an en bildningsresa, förstått sina egna sammanhang, fördjupat dem och sedan träffat andra människor och - kolla här! Så kan man göra!

Vad är det ni ska ta bort?

Jag tycker att slutklämmen, att hålla isär, visar på nyckeln. Om man säger vad man ska hålla isär, då drar man upp godtyckliga gränser. Det betyder att när jag spelar samba, vilket jag gör ibland på söndagar, så ska jag inte få göra det - eller?

(Applåder)

Anf. 115 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag tror att Björn Wiechel kan dansa på. Jag har ingenting emot salsa.

Man missuppfattar digniteten i våra invändningar i reservationen om mångkulturalistisk och samhällssplittrande verksamhet.

Låt oss se på helheten. Jag tror att även Björn Wiechel känner till att det finns folkbildningsförbund och studieförbund med en tveksam agenda som ändå uppbär statligt stöd. De arbetar aktivt med att underblåsa religiösa och kulturella motsättningar. De arbetar med att lära ut politisk extremism, inte minst på vänsterkanten. Det är fine om man som parti eller intresseförening vill driva sådan verksamhet inom sina egna ramar. Men ska det verkligen vara gemensamma skattemedel som ska finansiera ensidiga intresseorganisationers verksamhet?

Det finns ett problem i dag med ett växande utanförskap, en växande segregation och växande klyftor mellan grupper. På vilket sätt överbryggar vi klyftorna? På vilket sätt kan vi begrava segregationen och utanförskapet genom att fortsätta att underblåsa föreningar, förbund och studiecirklar som är aktivt ute efter att separera och hålla isär minoriteter från majoritetssamhället? Jag kan i min värld inte förstå detta. Björn Wiechel måste också inse att det finns den typen av organisationer som uppbär statligt stöd, om vi tittar på den långa lista av folkbildningsförbund som får statlig subventionering. Så är det i dag.

(Applåder)

Anf. 116 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Hur ska vi kunna se till att vi inte håller isär minoriteter? Var det inte just det Aron Emilsson sa? Jo, genom att vi möts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Aron Emilsson sa tidigare att ni vill hålla isär folk. Det var precis vad du sa. Nu undrar du vad vi ska göra för att inte hålla isär folk. Jo, genom att vi möts.

Det kommer många antydningar om saker Aron Emilsson inte gillar. Kan du ge mig ett konkret exempel? Nu spelar jag på trummor - upplysningsvis!

Människor från olika sammanhang som får genomgå en bildningsresa är det viktigaste för att alla medborgare i samhället ska mötas. Det gör att vi får nya influenser, som jag talade om tidigare, men det innebär också att människor kan befria sig från förtryck - klassförtryck, könsförtryck, rasism och så vidare. Var och en måste förstå sin egen bakgrund, lära känna sig själv och andra - ta sig an världen. Det är att människor möts. Det är integration. Men det bygger på att vi inte håller isär utan att vi möts.

När vi möts uppstår nya saker. Vi tar till oss kultur. Vi bildas, och samhället utvecklas. Det är egentligen inte märkligt.

Först vill man hålla isär för att sedan ställa sig frågan hur man ska göra för att inte hålla isär. Jag föreslår att vi ger mer pengar till bildningsförbunden så att människor som möts kan utveckla bildningen och kulturen i samhället. Det är mycket bra!

(Applåder)

Anf. 117 Eva Lohman (M)

Fru talman! Folkbildning, utbildning och bildning är områden som berör varandra i dag och gemensamt bidrar till att människor utvecklas och växer. De får möjlighet att påverka sin livssituation. De utjämnar utbildningsklyftor, och de höjer bildningsnivån i samhället.

Folkbildningen har traditionellt omfattat fyra grenar, nämligen folkbibliotek, folkhögskolor, föreläsningsföreningar och studieförbund. Men det är bara folkhögskolor och studieförbund som får statsbidrag.

Statligt stöd till folkbildningen har lämnats sedan folkbildningen startade på 1800-talet. Under efterkrigstiden byggdes folkbildningen ut i snabb takt, och den nioåriga grundskolan infördes och gymnasieutbildningarna utvecklades. Andra skolreformer genomfördes. Det ändrade också förutsättningarna för folkbildningen. Den kunde starta på en högre nivå, och den kunde också möta nya behov. Även folkhögskolorna expanderade kraftigt under denna tid.

Folkbildningen har sedan sin framväxt, alltid tillsammans med folkrörelserna, spelat en viktig roll för svensk demokrati. Ett par decennier efter den allmänna folkskolans införande på 1840-talet inrättades de första folkhögskolorna i Sverige, och i dag finns 150 folkhögskolor i landet. Drygt 100 av dessa är knutna till nationella folkrörelser, lokala och regionala organisationer. Landsting driver drygt 40 folkhögskolor.

Folkhögskolornas metodik och pedagogik skiljer sig från grund- och gymnasieskolorna, och det gör att folkhögskolorna fungerar som ett värdefullt komplement till den vanliga skolan för de elever som av olika anledningar inte har avslutat sin utbildning i den vanliga skolan.

Folkhögskolan är en utbildningsform med stor frihet och självständighet. Den är fri att lägga upp utbildningsplaner och att anställa de lärare den behöver. Den har en framgångsrik lärandemiljö med exempelvis anpassad studietakt för dem som vill ha det. Det är en kreativ miljö att studera i. Dessutom finns utrymme för individuellt, självstärkande arbete och social stöttning - för att nämna några av de faktorer som gör folkhögskolorna så framgångsrika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Studieförbunden växte fram under 1900-talet och erbjöd ett brett utbud för dem som ville utbilda och utveckla sig på sin fritid. I dag är tio studieförbund statsbidragsberättigade via Folkbildningsrådet.

Studieförbunden har verksamhet i landets samtliga kommuner genom 180 lokalavdelningar. För att inse omfattningen av studieförbundens verksamhet kan jag nämna att 1,8 miljoner deltagare går i 280 000 studiecirklar varje år. Det är imponerande.

Folkbildningens särart är ett begrepp som ofta återkommer i diskussionerna. Det handlar om frihet, frivillighet och en annorlunda pedagogik - om man jämför med det vanliga utbildningssystemet. Och det är den idémässiga grunden, pedagogiken och självständigheten som ger folkbildningen en sådan särställning.

Fru talman! Dagens betänkande, KrU8, handlar om vissa folkbildningsfrågor med utgångspunkt i tio motioner från den allmänna motionstiden. Motionerna rör bland annat digital folkbildningssatsning, arbetsförberedande etableringskurs vid folkhögskola, föräldralyft som gäller skolan, kvalitetssäkring av folkbildningen, risk- och väsentlighetsanalys samt ensamkommande barn och ungdomar på folkhögskola. Det är totalt tio motioner.

Som med allt annat i samhället finns också inom folkbildningen behov av förändring och utveckling. För folkbildningen innebär det att till exempel Statskontoret ska genomföra en utvärdering av folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet. Utvärderingarna ska ge svar på i vilken utsträckning syftena med statens stöd till folkbildningen uppnås.

En översyn av förordningen om statsbidrag till folkbildningen pågår också inom Regeringskansliet. Folkbildningsrådet sammanställer årligen en övergripande redogörelse för folkbildningens effekter som en del av sin årsredogörelse.

Mot bakgrund av detta, fru talman, yrkar jag avslag på samtliga motionsyrkanden och bifall till förslaget i KrU8.

(Applåder)

Anf. 118 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! Jag vill knyta an till två saker som Björn Wiechel tog upp i sitt förträffliga anförande.

Det första är att beklaga det nederlag som regeringen drabbades av den 3 december då 1 500 platser på folkhögskolorna försvann i ett slag när Alliansen och Sverigedemokraterna gemensamt ströp resurserna till folkbildningen.

Folkhögskolorna fyller en viktig funktion för människor och berikar deras liv. Det är alltså inte 1 500 platser i en tom statistik, utan det handlar om 1 500 personer som i år inte får genomgå den utbildning de drömt om och önskat att genomgå.

Det andra är de frågor som Björn Wiechel riktade till Sverigedemokraterna men där Sverigedemokraterna inte gav några svar. Jag hoppas att Aron Emilsson nu tar tillfället i akt att besvara frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Ni är svaret skyldiga vad gäller att ni skriver att skattemedel ska användas för att stärka Sveriges interna sammanhållning och nationella gemenskap. Vad menar ni med det? Vad är det skattemedlen ska användas för inom folkbildningen när ni säger att de ska användas enbart för att stärka Sveriges interna sammanhållning och nationella gemenskap?

Det motsatta perspektivet är när ni skriver att skattemedel inte ska användas för att stödja mångkulturalistisk verksamhet. Vad är det ni menar att skattemedel inte ska kunna användas till då i folkhögskolorna? Björn Wiechel tog upp några exempel, och det går att fylla på med område efter område. Gäller det reggae, hiphop? Vad är tillåtet och inte tillåtet i Sverigedemokraternas folkbildning?

Är andra språk än ärans och hjältarnas språk okej att bedriva undervisning i? Är det okej att ha undervisning i andra språk än svenska i Sverigedemokraternas folkhögskolor?

Sällan har det framstått så tydligt vilket kulturellt fattigt samhälle Sverigedemokraternas politik leder till. Jag är därför glad att vi i övrigt har ett brett samförstånd i kulturutskottet om att värna mångfalden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 119 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag ska om möjligt försöka att vara ännu tydligare för Niclas Malmberg. Det blir lite banalt och jag tycker att man ska göra en omvärldsbevakning om man försöker koka ned detta till en nivå om att förbjuda olika danser, matlagningskurser, internationella utblickar och så vidare inom folkbildningen. Jag tror att Miljöpartiet bättre än så kan förstå yrkandet och intentionerna i vår motion och reservation.

Folkbildningsområdet är som sagt ett av våra största utgiftsområden. Det är på långt över 3 miljarder. Vi gör en besparing på 170 miljoner på detta område, och då är det plötsligt som att vi skrotar all folkbildning som bidrar till det jag lyfte fram i mitt anförande: social gemenskap, utbyte, lärande utanför de vanliga utbildningsinstitutionerna och så vidare.

Det är givetvis inte så. Jag beskrev i mitt anförande betydelsen av folkbildningen, hur vi ser på studieförbunden, hur vi ser på stora delar av folkbildningen och vilken vinst och vilka viktiga egenskaper den har i Sverige.

Vi säger att verksamheter som syftar till att bejaka och förstärka kulturella och religiösa identitetsmässiga skillnader, ofta baserade på etnisk eller kulturell bakgrund, blir problematiska att aktivt skattesubventionera.

Vilka möten görs i dessa föreningar? Hur många med svensk bakgrund från olika socioekonomiska svenska grupper går in i en folkbildningsinstitution som till exempel strävar efter att främja den svensk-muslimska identiteten? Hur många möten mellan svenskar och invandrare eller muslimer och kristna sker inom folkbildningen?

Anf. 120 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! Att ni skär ned med 170 miljoner kronor är allvarligt i sig, för det försvagar givetvis folkbildningen. Men det är inte den kritiken som är det viktigaste här, utan det är de begränsningar ni föreslår för folkbildningen som vi debatterar.

Aron Emilsson undrar om dessa mötesplatser finns. Ja, folkhögskolorna är utomordentliga mötesplatser. Här får människor med olika bakgrund förutsättningar att träffas. Därmed blir det ett utbyte mellan kulturer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Ni är fortfarande svaret skyldiga. Ni måste redovisa för folkhögskolorna vilka kurser de inte ska kunna bedriva i Sverigedemokraternas samhälle. Vilka kurser måste de lägga ned? Vad är det för kurser ni kräver att de ska anordna i stället?

Anf. 121 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Jag är inte skyldig att här och nu rabbla upp de hundratals kurser eller så som skulle läggas ned med våra anslagsminskningar. Den översynen gör Statskontoret. De tittar på hela folkbildningsområdet med kvalitetsuppföljning, utredning och översyn av det totala anslagsområdet. Vi ska inte förlänga debatten med att gå in på enskilda kurser och börja dra i handbromsen.

Niclas Malmberg vet också att det finns folkbildningsförbund och studiecirklar som aktivt underblåser till exempel religiösa och extremistiska motsättningar inom samhället.

Låt oss titta på vilka som söker sig till dessa folkhögskolor. Sker det så många möten mellan olika bakgrunder på folkhögskolor med tydlig politisk eller religiös grund? Hur många möten mellan olika utbildningsbakgrunder, olika socioekonomiska bakgrunder, olika identitetsbakgrunder och olika geografiska bakgrunder sker på dessa folkhögskolor? Ofta söker kaka maka i dessa fall.

Jag upprepar att många av folkbildningsförbunden och studiecirklarna gör ett fantastiskt arbete. Det stora flertalet gör det. Det är nordiska folkhögskolor, det är studiecirklar inom Sensus och det är kristna folkhögskolor. Det finns mängder som är bra, men det finns också de som är problematiska utifrån ett samhällssplittrande perspektiv.

Det skulle Niclas Malmberg också se om han gjorde en utblick och såg den problematik vi ser över de nordiska nationsgränserna där man tar detta på allvar. Utanförskap, segregation och att vi aktivt från statligt håll underblåser separation är inte en vinnande väg.

Anf. 122 Niclas Malmberg (MP)

Fru talman! Min bild är den motsatta. Vi har tiotusentals möten varje år på folkhögskolorna där människor från olika grupper möts och utvecklas gemensamt. Man bryter kultur mot kultur och får ett mervärde av det.

Du är fortfarande svaret skyldig, Aron Emilsson, när du påstår att det finns folkhögskolor som har en negativ påverkan. Du måste ge exempel i stället för att tala i generella termer om detta. Ge exempel på folkhögskolor som inte fungerar.

Du är också svaret skyldig när det gäller det ni skriver i er reservation att resurser inte ska gå till mångkulturell verksamhet. Vad är det för typ av verksamhet ni menar inte ska få resurser i er folkbildningspolitik?

Vi talade om ärans och hjältarnas språk. Hur många av orden i det epitetet har fornnordisk bakgrund?

(Applåder)

(forts. § 15)

Anf. 123 Per Lodenius (C)

Fru talman! Det civila samhället med föreningslivet, idrotten och folkbildningen spelar en otroligt stor och viktig roll för samhällsutvecklingen och demokratin. Det är i den lokala föreningen, i nätverk, i lokala utvecklingsgrupper och inte minst i studiecirklar som ett brett samhällsengagemang kan växa fram. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna som finns över hela landet, på landsbygden och i staden, blir här en viktig del av det civila samhället.

Folkbildningsfrågor

Folkbildningen är en viktig aktör för att lyfta och skapa engagemang i samhällsdebatten. Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Att skapa och främja goda villkor för civilsamhället och folkbildningen är därför en mycket viktig uppgift.

Folkhögskolorna spelar en viktig roll inom folkbildningen, inte minst för ungdomar som behöver eller vill hitta en annan väg att skaffa sig kompetens och utbildning. Folkhögskolorna har också en unik möjlighet att möta personer med funktionsnedsättning i det livslånga lärandet. Den pedagogik och den metodik som folkhögskolor använder sig av, där man sätter den studerande i centrum och utgår från deltagarens behov, gör att man redan där har stora möjligheter att hitta metoder som leder vidare genom bildningens korridorer. Därför har också det särskilda utbildningsstödet till folkhögskolorna, som gör det möjligt att underlätta studier för personer med funktionsnedsättning, höjts rejält av den förra regeringen. Samtidigt finns det självklart mer att göra för att underlätta och förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att studera på folkhögskola. Det är ett arbete som hela tiden måste fortgå.

Fru talman! Även studieförbunden spelar en mycket viktig roll för möjligheten för personer med funktionsnedsättning att skapa sig en plattform för att kunna påverka och delta på lika villkor i vårt samhälle. Det kan ske genom kulturevenemang och kulturengagemang. Det kan också ske genom förmedling av direkt kunskap i olika studiecirklar. Ta till exempel Studieförbundet Vuxenskolans projekt Mitt Val, som pågick under valåret 2014 men nu också kommer att fortsätta och som riktade sig till personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Enligt viss forskning kan det vara så få som endast två av tio röstberättigade med intellektuell funktionsnedsättning som röstar i allmänna val. Endast 20 procent som röstar - jag tror inte att vi skulle acceptera det i någon annan grupp här i Sverige. Det är inte rimligt ur en demokratisk synvinkel. Det är inte heller rimligt ur en mänsklig synvinkel att det är så få som går och röstar. Genom projektet Mitt val tog man fram kunskap, underlag och material för studiecirklar som stöttade och utbildade personer med intellektuell funktionsnedsättning i att ta del av och använda sin medborgerliga rättighet att rösta. Jag hoppas - nej, jag är faktiskt övertygad om - att projektet Mitt val har bidragit till att ytterligare några medborgare i Sverige har fått möjlighet att använda sin rätt att påverka genom allmänna val.

En annan rättighet som är svår att ta del av i dagens samhälle för den som på grund av sin funktionsförutsättning har gått i särskola är möjligheten att studera vidare efter gymnasiesärskolan och att egentligen över huvud taget ha möjligheten att i någon större utsträckning kunna välja och påverka sin yrkeskarriär och framtid. Det här är en fråga som folkbildningen på flera håll har tagit tag i.

Jag nämnde tidigare hur folkhögskolan kan vara ett alternativ, och det finns flera exempel runt om i landet där folkhögskolan har visat sig vara ett bra alternativ. På Mora Folkhögskola kan man till exempel läsa anpassad it. Det är en utbildning som är inriktad mot en kategori studerande som sällan eller aldrig får stå i centrum och känna sig självständiga. Det handlar alltså om studerande som har en intellektuell funktionsnedsättning. På Furuboda folkhögskola i Åhus stärker man utbildningen med idrott och musik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Också bland studieförbunden finns projekt som ser och ger möjlighet till utveckling för den som gått i särskola. I Stockholm driver Studieförbundet Sensus Medis 5, som arbetar med teater, film, musik och konst på hög nivå. Folkuniversitet har projektet Krita, där man genom konsten vill skapa förebilder och ge personer med intellektuella funktionsnedsättningar ett rikare liv. Och i Örebro har Studieförbundet Vuxenskolan ett spännande projekt, SV Kulturcollege, där studierna ska ge en förberedelse för arbete eller vidare studier. SV Örebro gör också en spännande och lyckad satsning på folkbildning med studiecirklar på flyktingboenden i sitt område. Det är ett integrationsarbete som jag hoppas följs av fler runt om i vårt land.

Fru talman! Det här är bara några exempel där folkbildningen genom studieförbunden och folkhögskolorna gör en otroligt viktig insats när man ger kunskap, bildning och röst åt ofta förbisedda medborgare i vårt samhälle.

Jag har sett många olika studiecirklar, projekt och mer långtgående utbildningar initierade, genomförda och drivna av olika studieförbund där man lyfter förmågor hos sina deltagare och som ger otroligt mycket mer än bara den specifika kunskapen, och man lika mycket lyfter och stärker själva människan. Där blir studiecirkeln en början till något mycket större - en början till något som man kanske inte har förutsett men som ger ytterligare en dimension till ens bildning.

Men detta skulle inte kunna hända om inte folkbildningen hade sin fria roll att hitta egna vägar. Det är friheten och öppenheten som ger folkbildningen dess kraft att genom just bildning möta varje individ där hon står för att därifrån lyfta vidare i ett livslångt lärande.

Folkbildningens kraft ligger också i att den finns över hela landet. Folkhögskolor, studieförbundens studiecirklar och kulturarrangemang finns inte bara i städerna utan minst lika mycket och kanske till och med mer på landsbygden och på mindre orter.

Fru talman! Staten satsar stora resurser på folkbildningen. Det är enligt min mening väl använda pengar. Kontakter med andra och bildning är viktigt för att kunna orientera sig, forma självständiga uppfattningar och aktivt delta i samhället. Folkbildningen, med studieförbunden och folkhögskolorna, är en viktig aktör för att lyfta och skapa engagemang i vårt samhälle. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf. 124 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Folkbildningen bärs av idéer, om politik, religion, kultur och samhälle. Den nära kopplingen till folkrörelser och föreningar ger studieförbunden och folkhögskolorna deras olika profiler.

Folkbildningen är kanske den mest demokratiska bildningsformen av alla. Den bygger på att människor som inte alltid har haft de bästa villkoren och förutsättningarna får möjligheter till utveckling och kunskap och därmed också till makt. De får makt över sina egna liv men också makt och inflytande i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Att förhålla sig till människors tidigare livserfarenheter och kunskaper är själva utgångspunkten för folkbildningens pedagogik. Till folkbildningens styrka hör dessutom att den förmår fånga upp nya rörelser i en ständigt föränderlig värld. Den dynamik som detta skapar är en förutsättning för att fler ska delta i samhällsbyggandet.

Bildningsidealet, som härstammar från folkrörelserna, är omistligt i Sverige. Det bildningsidealet använder folkbildningen i dag på ett väldigt bra sätt för att få människor att utvecklas.

Fru talman! Vänsterpartiet har inga egna reservationer i det här betänkandet, men liksom ett par av de tidigare talarna har jag en reservation som jag vill ta upp.

Sverigedemokraterna brukar säga att de inte är rasister. De brukar påpeka att de inte alls står för någon rasistisk politik. Men kulturområdet är kanske det område där de har svårast att dölja sin uppenbara rasism. Särskilt i reservation 2 blir det tydligt. Man skriver att man vill stoppa bidrag till "samhällssplittrande projekt eller idéer som leder till motsättningar och utanförskap". Vad är då detta? Jo, allt som på SD-språk är "mångkulturalistiskt". Exakt vad det innebär vill SD här inte uttala.

Först och främst har nog Sverigedemokraterna missförstått begreppet mångfald en del. Motsatsen till mångfald är enfald. Det är monolitiska samhällen där människor är likadana, tycker likadant och sällan har andra erfarenheter och kunskaper än resten. Det är sådana samhällen som går mot sin grav. Det är sådana samhällen som stelnar och direkt leder till att utvecklingen går i stå.

Sverige är mångkulturellt. Alla länder är det i dag, mer eller mindre. Det ska vi vara väldigt glada för. Det är så många influenser, kunskaper och erfarenheter som vi får ta del av och som vi har delgivit andra genom att människor i modern tid har fått möjligheter att flytta, ta del av världen genom nya medier och lära sig sådant som tidigare generationer inte hade möjlighet att göra.

Det har gjort att vi i dag vet mycket mer och har utvecklats, lärt oss och fått kunskaper och erfarenheter som i sin tur leder till att vi kan leva rikare liv.

Det gäller på alla områden. Det finns ingenting som är viktigare än öppenhet mot omvärlden. Kultur kan aldrig vara annat än mångkultur. Annars är det inte kultur. Kultur betyder odling, och odling måste leva. Det gör den inte utan influenser.

Det som är samhällssplittrande är enfald och rasism. Mot detta verkar folkbildningen genom den grund den vilar på, nämligen principen att alla människor har samma rätt och värde och att samhället är något som skapas och utvecklas tillsammans med alla som verkar i det. Bildning ger makten att delta i det.

(Applåder)

Anf. 125 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Mycket ska man höra innan öronen trillar av, brukar det sägas. Jag kan försäkra Rossana Dinamarca och Vänsterpartiet att jag står så långt ifrån rasism eller andra extremideologier som man kan komma. Det ska både Rossana Dinamarca och Vänsterpartiet i sin helhet ha väldigt klart för sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Jag kan däremot inte beskylla Vänsterpartiet för att sakna kreativitet i vad man läser in i vår reservation och vår motion.

Det är klart att väldigt mycket av folkbildningen och väldigt många av studieförbunden, studiecirklarna och kurserna är riktigt bra. Det lyfte jag också i mitt anförande. Den största delen är en stor tillgång för det svenska samhället. Men det är klart att det också finns problem. Vi ser att vi har folkbildningskurser och studiecirklar som, som vi beskriver det, snarare aktivt verkar för att stärka och främja åtskillnad, separation och segregation än att till exempel försöka få människor som har kommit till Sverige från andra länder att bli en del av majoritetssamhället. Det, om något, är väl en pluralitet av enfald, om man låser in människor med andra bakgrunder i kurser och utbildningar som snarare syftar till att förstärka och bevisa att de är någonting annat än majoritetssamhället. Det är någonting annat än att de ska ingå i majoritetssamhället.

Sverige är inget mångkulturellt land, även om många vill verka för att det ska bli så. Det finns många positiva sidor av att vi har haft influenser och att vi har kulturellt utbyte med andra länder. Jag tycker själv att det är väldigt bra och uppskattar det mycket när jag är ute och reser. Men en global mångkultur och mångfald i kulturmarkörer är inte detsamma som ett mångkulturellt samhällsbygge och statsbygge.

Anf. 126 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Jag har hört många sverigedemokrater säga vad de inte är. Men det räcker faktiskt att läsa vad ni skriver för att veta vad ni är. Jag förstår att ni försöker tvätta bort den stämpeln. Men, precis som jag sa i mitt anförande, blir det ganska svårt på kulturområdet.

Jag har hört två tidigare replikskiften där Aron Emilsson har fått frågan: Vad är det ni menar med det mångkulturalistiska? Du har inte svarat. Du vägrar att svara på den frågan. Det finns ett annat ordspråk som lyder: Tala ur skägget!

Det vi hör Aron Emilsson tala om är mer svepande skäl. Det finns kurser, och det finns studiecirklar. Han har också sagt i tidigare replikskiften att det är banalt att säga att det skulle handla om någon sambakurs eller någon reggaekurs. Han säger att det finns hundratals exempel, men när han blir ombedd att tala om ett kan han inte svara.

Jag har här listan över dem som har fått statsbidrag. Aron Emilsson är orolig för att de går till samhällssplittrande verksamhet. Du kan få peka ut vilken folkhögskola det är som bedriver samhällssplittrande verksamhet och vilket studieförbund det är som bedriver samhällssplittrande verksamhet och projekt.

Anf. 127 Aron Emilsson (SD)

Fru talman! Det finns ganska mycket att bemöta och diskutera i de här replikskiftena. Jag tror inte att vi ska förlänga debatten med det i dag, i och för sig, men jag kan verkligen inte förstå att man inte ser några problem över huvud taget när det gäller kvalitetsuppföljning, väsentlighetsanalys och utvärdering av folkbildningen i stort.

Hur kommer det sig att Riksrevisionen har kommit med kritik? Hur kommer det sig att Statskontoret vill granska den övergripande folkbildningen? Hur kommer det sig att Regeringskansliet gör en utvärdering om allting är frid och fröjd i fråga om hur folkbildningen kontrolleras och utvärderas? Jag tror inte att det är frid och fröjd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Jag tycker att det är betydelsefullt att se de övergripande linjerna. Vilket samhälle vill vi bygga? Handlar det om ett inkluderande samhälle och en nationellt sammanhållen gemenskap eller inte?

Det är klart att vi kan peka på enskilda exempel. Hur ser det ut med Ibn Rushd, till exempel? Man arbetar aktivt för att främja en muslimsk identitet och för att behålla, bevara och också förstärka den åsiktsskillnad som grupper som kommer utifrån har när de kommer till Sverige. Det gör man i stället för att verka för att väva in dessa personer i majoritetssamhället.

Hur många möten sker här med människor med en helt svensk bakgrund eller från helt andra socioekonomiska grupper? Hur mycket utbyte sker här? Är det en viss typ av människor som går de här kurserna? Eller sker det verkligen ett utbyte här?

Varför ska samhället aktivt, trots att vi har partistöd, partibidrag och ett antal olika bidragsformer, understödja kurser i vänsteraktivistens vardag, till exempel?

Det finns väldigt mycket gott med folkbildningen, men man måste också se fläckarna, som gör att det är problematiskt att motivera detta ur ett skattesubventionerande perspektiv.

(Applåder)

Anf. 128 Rossana Dinamarca (V)

Fru talman! Nu börjar vi ringa in vad det är som Aron Emilsson faktiskt har problem med. Ibn Rushd är det studieförbund som han och Sverigedemokraterna har problem med. Vad förvånad jag blir - verkligen.

Men, Aron Emilsson, vad har du för statistik som säger att det inte skulle vara svenska personer eller kristna personer som går där? Vilka belägg har du för det? Det kommer nog att bli svårt för Aron Emilsson att ta fram det eftersom det inte finns statistik som bygger på nationalitet eller religiös tillhörighet när man går på skolor.

Jag har själv gått på Strömbäcks Folkhögskola. Det är Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som är huvudman för den skolan. Jag är inte kristen. Jag är inte troende över huvud taget. Nog sker det möten på de här skolorna och i de här studieförbunden.

Men det finns någonting annat bakom Sverigedemokraterna, vilket jag uttalade i talarstolen. Det handlar om en rasistisk politik, där det blir väldigt tydligt att det är muslimerna som är ett problem.

Jag ska överräcka listan över de studieförbund och folkhögskolor som får bidrag. Då kan du till nästa gång du ska debattera den här frågan ringa in de skolor som faktiskt har de samhällssplittrande verksamheterna och de samhällssplittrande projekten.

Anf. 129 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! För 100 år sedan bidrog folkbildningen starkt till demokratiutvecklingen i vårt land. Inte minst underlättades den svåra processen när människor lämnade sin hembygd och flyttade till städer och tätorter. I dag har folkbildningen samma viktiga funktion att fylla när den erbjuder människor från andra kulturer en möjlighet att lättare komma in i sitt nya hemland. Det är exakt samma betydelse i dag som då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Strax efter förra sekelskiftet, 1902, genomfördes den första studiecirkeln. Sex år senare startade IOGT-NTO den första rörelsedrivna folkhögskolan i vårt land, Wendelsbergs folkhögskola i Mölndal.

Studiecirkelidén byggde redan från början på att vuxna människor samlades för att fördjupa sin kunskap på områden som de själva fann intressanta och angelägna. Än i dag är studiecirkeln grundbulten i studieförbundens verksamhet och lika viktig ur demokratisynpunkt som den någon gång har varit.

Statsbidraget till folkbildningen i utgiftsområde 17 uppgår i dag till ca 3,6 miljarder kronor.

Fru talman! Som vi hörde tidigare finns det 150 folkhögskolor i vårt land, varav de flesta är folkrörelsedrivna. Folkhögskolan har fått en allt viktigare roll för unga människor, inte minst genom de studiemotiverande kurserna. På allmän kurs kan eleven läsa upp sina betyg för att komma in på universitets- och högskoleutbildningar eller få ett arbete. Företrädare för folkhögskolan brukar ofta med stolthet visa upp hur framgångsrika de är i detta arbete.

I dag har jag här i riksdagen haft besök av elever i åldrarna 19-45 år från den allmänna linjen på Kävesta folkhögskola som ligger i Örebro län. Jag frågade eleverna vad de tyckte om den här sortens studier, och en flicka svarade snabbt att det hade gett henne en andra chans.

Fru talman! Detta är något av det finaste med folkhögskolan - den ger människor en andra chans. Det är något som inte är lika självklart i andra sammanhang men helt avgörande i ett samhälle som säger sig vilja värna om utsatta människor.

Genom att vara deltagarstyrd och deltagardriven kan folkbildningen stärka människors upplevelse av egenmakt och förmåga att påverka sin egen livssituation. Folkbildningen har också stora möjligheter att fånga upp de människor som av olika skäl inte deltar i det formella utbildningssystemet. Man gör det genom en lägre grad av formbundenhet när det gäller bland annat förkunskaper, studieformer och examinationsformer.

Folkhögskolan är inte vilken utbildningsform som helst. Den har en tydlig särart som vi måste vara rädda om och ta till vara, inte minst med tanke på att folkhögskolan har blivit en egen utbildningsform.

Det handlar om den idémässiga grunden, om pedagogiken och om självständigheten som ger folkbildningen en särställning i förhållande till andra utbildningsanordnare. Särartstanken utgår från idén om folkbildningens frihet och frivillighet samt dess alternativa synsätt på pedagogik och verksamhet.

I motionen om arbetsförberedande etableringskurser för folkhögskolan från Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna lyfts betydelsen av folkhögskolan fram för just nyanlända invandrare främst med kort utbildningsbakgrund. Kurserna innehåller studier i svenska samt arbetsförberedande och samhällsorienterande insatser.

Satsningen har visat sig vara en framgångsrik integrationsåtgärd som förhindrar utslagning. Som framgår av kulturutskottets betänkande är målet att detta år öka volymen inom ramen för Folkbildningsrådets medel som avsatts för en sådan ökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Folkbildningsfrågor

Fru talman! Ett intressant projekt med lokala föreningsbibliotek bland invandrarföreningar har genomförts i Dalarna. Föreningarna har själva fått bestämma vilken sorts bibliotek de vill ha. Deltagarna i studiecirklar har sedan hämtat in kunskap med hjälp av studieförbund och från lokala kommunbibliotek. Länsbibliotekschefen och bibliotekarierna har delat med sig av sin kunskap om hur man bygger upp ett bibliotek. De har också bistått med att få fram böcker.

Invandrargrupperna i vårt land har verkligen tagit till sig folkbildningen. I dag är nästan var femte cirkelledare i samtliga studieförbund invandrare. Inom studieförbundet NBV ligger siffran på 36 procent, och i hälften av NBV:s studiecirklar deltar personer med invandrarbakgrund. Det är väldigt höga siffror, och jag kan konstatera att folkbildningen med andra ord är ett viktigt verktyg i integrationsarbetet i vårt land.

Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet om folkbildningsfrågor.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 april.)