FN och vissa multilaterala frågor

Utrikesutskottets betänkande 2002/03:UU8

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 23 maj 2003

Beslut

Motioner om FN och multilaterala frågor (UU8)

Riksdagen lade till handlingarna regeringens skrivelse om Sverige i Förenta nationerna. Motioner om FN och multilaterala frågor avslogs. Motionerna handlar bl.a. om FN:s organisation, säkerhetsrådet och mänskliga rättighetsfrågor i ett multilateralt perspektiv.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2002/03:UU8 (pdf, 291 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

24 motioner, 1 skr

Från regeringen

regeringsskrivelse 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna

Motioner från ledamöterna

Jämställdhet och mannen Motion 2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (MP)
Djurpolitik Motion 2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)
med anledning av skr. 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna Motion 2002/03:U6 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
med anledning av skr. 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna Motion 2002/03:U7 av Rosita Runegrund m.fl. (KD)
med anledning av skr. 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna Motion 2002/03:U8 av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
FN och internationell säkerhet Motion 2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Demokrati och mänskliga rättigheter Motion 2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
Mänskliga rättigheter Motion 2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
För en radikal och självständig utrikespolitik Motion 2002/03:U249 av Gudrun Schyman m.fl. (V)
Stöd till FN-konferens för kvinnor Motion 2002/03:U252 av Rosita Runegrund (KD)
Ny inredning av FN-lokaler Motion 2002/03:U255 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg (KD)
Sudan Motion 2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (MP)
Försvaret av demokratin i världen Motion 2002/03:U261 av Ana Maria Narti (FP)
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Motion 2002/03:U268 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
Irak Motion 2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (V)
Situationen i Norra Irak/Irakiska Kurdistan Motion 2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (V)
Irak Motion 2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (MP)
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Motion 2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (KD)
Internflyktingar Motion 2002/03:U286 av Lotta N Hedström (MP) och Lars Ohly (V)
Mänskliga rättigheter Motion 2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
Förenta nationerna Motion 2002/03:U311 av Peter Eriksson m.fl. (MP)
Internationellt bistånd Motion 2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (C)
Sverige i världen Motion 2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Kvinnan i världen Motion 2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (KD)

Beredning

Beredning i utskottet: 2003-04-29
Justering: 2003-05-15
Betänkande publicerat: 2003-05-16
Trycklov: 2003-05-16

Reservationer 28
Betänkande 2002/03:UU8

Motioner om FN och multilaterala frågor (UU8)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna regeringens skrivelse om Sverige i Förenta nationerna. Utskottet föreslår också att riksdagen avslår motioner om FN och multilaterala frågor. Motionerna handlar bl.a. om FN:s organisation, säkerhetsrådet och mänskliga rättighetsfrågor i ett multilateralt perspektiv.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2003-05-22

Webb-tv Debatt om förslag: FN och vissa multilaterala frågor

22 maj 2003
Debatt om förslag 2002/03:UU8

Dokument från debatten

2003-05-22

Protokoll för debatten

Göran Lindblad (M)

Anf. 131 Göran Lindblad (M)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1. Vi står givetvis bakom våra två övriga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag enbart på reservation 1. Låt mig först slå fast att FN skulle kunna spela en betydligt större roll för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Även FN:s fredsbeva- rande roll skulle kunna stärkas. FN måste fokusera på de uppgifter som de bäst kan lösa. FN:s byråkrati överträffar ofta de värsta slutsatserna av Parkinsons lag. Ett smidigare FN skulle framför allt gynna utvecklingsländerna. Orga- nisationer som UNHCR, Unicef och vissa andra or- gan måste förbättra samordningen vid humanitära insatser. Att WHO, Världshälsoorganisationen, borde ges en betydligt starkare roll i smittbekämpning har lätt kunnat illustreras genom utbrottet av SARS- epidemin. Fru talman! Utan tillräckligt med pengar förslår inte de högstämda talen om FN:s roll till annat än välmenande prat. Medlemsstaterna måste ställa till- räckliga resurser till FN:s förfogande. Sveriges ned- dragning av försvarsanslagen och oförmåga att kunna ställa upp med tillräcklig internationell trupp är i detta sammanhang generande. Enligt vår mening är det hög tid att FN prioriterar den mest konfliktdrabbade kontinenten, nämligen Afrika. Här gäller det att först bygga fred och sedan fort skapa konfliktförebyggande strukturer. Afrika måste snarast få en säkerhetsordning som förhindrar anfallskrig och krig genom ombud. I betänkandet förs ett resonemang om att det vore bra om EU kunde ställa upp med en snabbinsatsstyrka direkt vid beslut i säkerhetsrådet. Detta vore i sig en alldeles utmärkt ordning. Jag vill dock ta tillfället i akt och erinra om att om EU ska klara ett sådant åta- gande måste medlemsländerna i unionen ta sina skyl- digheter att kunna leverera rätt utbildad och rätt ut- rustad militär personal på allvar. Om åtagandet ska bli annat än vackra ord måste medlemsländerna sluta upp med slakten på sina försvarsresurser. Fru talman! I utskottets majoritetstext hävdas att Sverige agerar aktivt för att förändra och stärka FN. Detta är säkert majoritetens viljeinriktning. Men om ni i majoriteten verkligen menar allvar, och inte bara vill ha stolta till intet förpliktigande deklarationer, finns nu chansen. Passa på att ta den chansen i dag genom att stödja den moderata reservationen nr 1, som syftar till en verklig förändring av FN. Fru talman! Vetorätten, eller snarare hotet om veto, har alltför ofta hindrat säkerhetsrådets möjlig- heter att bli den viktigaste mötesplatsen för interna- tionell diplomati. Inte minst Frankrikes oansvariga agerande under Irakkonflikten utgör en tydlig illust- ration till hur hotet om veto gör säkerhetsrådet till en papperstiger. Andra exempel är Kurdistan, Kosovo och Makedonien. När det gäller folkmordet i Rwanda var säkerhetsrådet helt passivt. Det föreföll som om hela världen tittade åt ett annat håll. Efter det nyligen avhållna mötet med FN:s kom- mission för de mänskliga rättigheterna jublade Kubas Fidel Castro över vad han kallade en ny moralisk seger för revolutionen. Fler segrar av den typen inom Förenta nationerna och vi kommer alla att bli förlora- re. Genèvemötet lyckades inte heller fördöma Muga- bes flagranta och förödande människorättsövergrepp. Sudan har å sin sida uppfattat sig ha stöd av Förenta nationerna eftersom man ej heller mäktade anta en resolution mot godtyckliga avrättningar, tortyr och omskärelser av flickor i landet. Det brådskar alltså med att modernisera Förenta nationerna. Vi kan inte låta förtryckarideologier som kommunism och fundamentalistisk islamism, eller för den delen vampyrstater och kleptokratier utan annan ideologi än att berika makthavarna, fortsätta att blockera FN-systemet. Fru talman! En reformering av FN-stadgan som möjliggör att dess principer lättare kan efterföljas måste genomföras. Det ska ske omgående. Annars tappar säkerhetsrådet helt varje möjlighet till ett tro- värdigt agerande. Att framhäva de mänskliga rättigheternas univer- salitet måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd ska inte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och förtrycker sina medborgare. Fru talman! Nu är det dags för ett gemensamt age- rande. Vi borde i denna kammare kunna enas om att regeringen kräver att FN:s generalförsamling årligen får en rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna och demokra- tin i medlemsländerna. Fördelen med det förfarandet skulle vara Name and Shame. Det innebär att man tydliggör för hela världen vilka regimer som bryter mot de mänskliga rättigheterna och inte agerar demo- kratiskt. Fru talman! Jag välkomnar att ett enigt utskott i betänkandet har kunnat uttala sig mot att ett land som Libyen, som grovt och systematiskt bryter mot re- spekten för mänskliga rättigheter och demokrati, valdes som ordförande i årets kommission för mänskliga rättigheter. Själva omständigheten att ett sådant val är möjligt visar på ett övertydligt sätt vik- ten av att omedelbart reformera Förenta nationerna. Likaledes, fru talman, finns det anledning till glädje över utskottets enhälliga välkomnande av Iraks befrielse från Saddamregimens skräckvälde. När nu kanske även Frankrike kommer till sans borde man kunna enas om en kraftfull resolution i säkerhetsrådet för att garantera Iraks övergång till arabvärldens första demokrati, Israel förstås oräknat. Av morgo- nens nyhetssändningar att döma förefaller det som att resolutionen är på väg att kunna antas ganska snart. Fru talman! Enligt min mening är ett demokratiskt stabilt Irak en grundläggande förutsättning för en bestående fred i Mellanöstern. Det gäller särskilt vid tillämpningen av den så kallade färdplanen för fred mellan Israel och Palestina. Fru talman! Det är bra att sträva efter en reforme- ring av säkerhetsrådet så att det bättre förmår uppfylla sitt ansvar. Men det räcker inte. Det kommer alltid att finnas en risk för att säkerhetsrådet även i framtiden av politiska skäl genom veto eller majoritetsbeslut väljer att stå passivt i en kritisk situation. Vad anser företrädarna för regeringspartiet? Rege- ringen har hävdat att kriget mot Irak bröt mot folk- rätten. Hur tycker ni att vi ska förhålla oss om det uppstår en situation i Afrika? Risken är påtagligt stor både i Burundi och Kongo. Om säkerhetsrådet även i ett sådant fall skulle vara oförmöget till beslut, ska vi och världen då sitta med armarna i kors som i Rwan- dafallet och titta åt andra hållet? Vore det ett brott mot folkrätten för någon att age- ra? Vad tycker företrädarna för regeringspartiet att Sverige ska göra i ett sådant fall? Tycker ni verkligen inte som vi att människorätt och mänskliga rättigheter på ett tydligare sätt ska framhävas som en del av folkrätten? Folkrätten är inte statisk utan i ständig utveckling. Vi anser att det redan i dag föreligger folkrättslig grund för att ingripa vid till exempel folkmord och massförföljelse. Fru talman! Vi vill slutligen betona att säkerhets- rådets brist på ansvarstagande inte kan accepteras när det gäller att förhindra de grövsta brotten mot FN:s principer såsom folkmord och folkfördrivning. Där- för, fru talman, bör Sverige verka för att skyddet mot sådana brott uttryckligen, genom kodifiering, kan utgöra grund för ingripanden enligt FN-stadgan.

Birgitta Ohlsson (Fp)

Anf. 132 Birgitta Ohlsson (Fp)

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom alla Folkpartiet liberalernas motioner men att jag nöjer mig med att yrka bifall till följande reserva- tioner: - Reservation 13 om att demokratiskt styrelseskick ska sättas i fokus. - Reservation 17 om att folkrätten fokuseras mer på individen än på staters suveränitet. - Reservation 22 om att kvinnors rätt till fri abort ska drivas som en rättighet i internationella sam- manhang. - Reservation 23 om att homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter uppmärksammas i en internationell konvention. Fem minuter i åtta på morgonen den 6 augusti 1945 utraderades japanska Hiroshima. Den första amerikanska atombomben hade gjort entré. Tre dagar senare drabbades Nagasaki. 200 000 människor brän- des till döds på ett par timmar. Det var finalen av andra världskriget, som rasat under sex års tid. Europa låg i ruiner, och 60 miljoner människor världen över hade dödats. Miljoner judar, romer och homosexuella hade gasats ihjäl i Adolf Hitlers förintelseläger. Hunger, svält och sjukdomar härjade, och miljontals människor var rotlösa och utan hem. I detta skede föddes det viktiga världssamfund, Förenta nationerna, som vi ska diskutera i dag. Den 24 oktober 1945 fanns det 51 medlemsstater. FN-stadgan lovade: Vi de förenade nationernas folk är beslutna - att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänsk- ligheten outsägliga lidanden, - att betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdig- het och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer, - att skapa de villkor, som är nödvändiga för upp- rätthållande av rättvisa och aktning för förpliktel- ser, härrörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten, - att främja sociala framsteg och bättre levnadsvill- kor under större frihet. Det är mål som vi kan återfinna i FN:s nutida millenniedeklaration. I dag har antalet medlemmar i FN ökat från 51 till 191. Inget land har någonsin gått ur FN. FN har också spelat en väldigt stor roll för att lösa konflikter och också för att mildra fattigdomen. Ändå får man gång på gång, också i den svenska debatten, höra att Förenta nationerna spelat ut sin roll och att världen inte längre behöver FN. Den synen är djupt beklaglig för alla dem av oss här inne som kal- lar sig för världsmedborgare. Vi lever i dag i en värld där det fortfarande finns människor vars livsöden är så grymma att man knappt kan förstå dem. 1,2 miljarder av jordens 6 miljarder människor lever fortfarande i extrem fattigdom. Fler än 800 miljoner är konstant undernärda på jordklotet. Det är i dessa tragiska misslyckanden som vi måste finna utmaningarna och fortsätta visionen om en bättre värld. Det är i det förflutna man möter framtiden och åter kan vitalisera FN-stadgans visio- ner om frihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Först och främst har det de senaste decennierna ofta varit misslyckanden. FN har ofta varit handlings- förlamat när det handlat om att stoppa pågående folkmord och konflikter. Händelserna i Rwanda inne- bar en människoslakt av miljoner individer. Var fanns FN? Situationen i Kosovo år 1999 var en stor tragedi där Nato till slut fick gå in för att skydda befolkning- en. Samtidigt har vi sett att konflikter som är utanför CNN-kamerornas brus knappt uppmärksammas över huvud taget. När tragedin pågick för fullt på Balkan i slutet av 90-talet hade vi en liknande katastrof i An- gola i södra Afrika. Förenta nationerna, Rädda Bar- nen eller Röda Korset var knappt där över huvud taget, och allra minst amerikanska CNN. Vi måste i dag reformera folkrätten rejält, som min moderata kollega var inne på tidigare. Det hand- lar om att vi inte kan förlita oss på att blodiga dikta- turstater frivilligt underkastar sig. Det fungerar inte. Ibland måste man använda sig av våld. FN-stadgan och dess våldsförbud, som är kopplat till säkerhetsrå- det och de permanenta medlemmarnas vetorätt, skrevs i en annan tid under helt andra förutsättningar. Varför ska massmord som begås vid enskilda till- fällen väga tyngre än systematiska mord och kränk- ningar av mänskliga rättigheter under längre period? Redan i dag har vi sett att våldsförbudets innebörd ständigt påverkas och omformas av den verklighet som vi lever i. Folkrätten har varit och är fortfarande ett viktigt instrument för att tillförsäkra människor grundläg- gande rättigheter, men de fredliga mekanismerna måste hela tiden utvecklas i konfliktlösningen. Folk- rätten får inte vara en rätt för regimer att kränka män- niskors rättigheter. Det får inte vara en rätt för regi- mer att bedriva en skurkaktig politik. Staterna är till för människorna och inte tvärtom, vilket behandlas i Folkpartiets reservation 17. Jag vill här även kort nämna vårt starka stöd för den internationella brottmålsdomstol som skapades för att komma till rätta med den straffrihet som har förekommit för folkmord, för brott mot mänsklighe- ten och krigsförbrytelser. Jag tycker att det är skam- ligt att USA vägrar att skriva under och ansluta sig till denna. Vi måste också blicka bakåt till FN:s grundvärde- ringar för att trovärdigt kunna förvalta vårt arv. I reservation 13 lyfter Folkpartiet fram vikten av de- mokrati som det enda styrelseskick som ska vara värdigt fria medborgare. Vi lever i dag invaggade i ett rosenfärgat skimmer om att demokratin har segrat världen över. Men så är inte fallet. Vi tror kanske att det bara finns några få mörka fläckar i form av grymma diktaturstater som Kina, Nordkorea och Kuba. Men sanningen är mer dunkel. I dagens värld lever knappt 40 % av befolk- ningarna i fullgoda demokratier där fria val får hållas. Bara 85 av 191 stater kan betraktas som tillfredsstäl- lande demokratier. Värst är situationen i Asien och på den afrikanska kontinenten. Sverige bör mycket hårdare än i dag driva att rät- ten till demokrati, fria val och yttrandefrihet tillsam- mans med flera andra grundläggande mänskliga rät- tigheter faktiskt i viss mån bör överordnas de ekono- miska, sociala och kulturella rättigheterna i FN:s deklaration. Rätten till statligt garanterat arbete och lön på allmänna helgdagar värderas i dag formellt som lika viktig som rätten till liv, vilket är något absurt även om det naturligtvis är en viktig rättighet att lyfta fram. Detta leder till att exempelvis diktatorn Fidel Castro på Kuba konsekvent viftar bort förekomsten av politiskt förtryck med att medborgarna ju faktiskt har gratis utbildning och sjukvård. I afrikanska stater har envåldshärskare länge på- pekat att först när människorna fått en tillräckligt hög levnadsnivå kan man tillgodose mänskliga rättigheter och demokrati. Det är viktigt för oss som är privilegi- erade att betona att frihet och demokrati aldrig får vara en idé som förbehålls oss som lever i den vita privilegierade europeiska delen av världen. Det handlar också om att FN måste förnyas kraf- tigt. FN behöver få en mycket tydligare feministisk agenda för kvinnors rättigheter. Kvinnor är i dag andra klassens medborgare i alla länder på hela jor- den. Att förtrycket av världens kvinnor upphör är en grundförutsättning för att kunna hävda att en bättre värld ska vara möjlig. Kvinnors möjlighet till frihet och ekonomiskt oberoende måste utvecklas. Det handlar också om att börja driva att vi får den första kvinnliga generalsekreteraren i Förenta natio- nerna. Vi lever i dag i en tid där knökkonservativa politi- ker som USA:s George W. Bush tillsammans med påven och det muslimska prästerskapet sätter värld- sagendan och moralistiskt drar in finansiellt stöd till abortkliniker i u-länder och stryper biståndet för att få u-länder att förbjuda kvinnors rätt till fri abort. Vi i Folkpartiet kräver att man kraftigt höjer an- slagen till FN:s befolkningsfond för att stödja det arbetet. Vi tycker i vår reservation 22 att kvinnors rätt till fri abort ska vara självklar i alla länder i världen. FN måste utvecklas i toleransens tecken. Situatio- nen för världens homosexuella, bisexuella och transpersoner måste uppmärksammas mer. I en del länder är homosexualitet fortfarande lika med döden och tortyr. Det handlar om att de här människorna utmålas som samhällsfarliga brottslingar bara för att de råkar älska en person av samma kön. I 50 länder på den afrikanska kontinenten råder totalförbud mot homosexuella handlingar. Även i den annars så framsynta västvärlden finns mörka fläckar av intolerans. I 13 amerikanska delstater råder förbud mot sex mellan personer av samma kön. I Sverige har vi kommit långt när det handlar om homosexuellas rättigheter, även om jag tycker att vi bör få en köns- neutral äktenskapsbalk och lesbiska kvinnors rätt till insemination innan jag är nöjd. Det är vår plikt att fortsätta detta arbete interna- tionellt. Den här kampen ska ske på samma sätt som vi lyfter fram kvinnors rättigheter och barns rättighe- ter, även om det är en kontroversiell fråga i dag. Som vi framhåller i vår reservation tycker jag att vi bör skapa en internationell konvention om rättigheter avseende sexuell läggning och könstillhörighet. Fru talman! Jag vill avslutningsvis betona att även under Förenta nationernas svåra stunder måste vi som kallar oss för internationalister helhjärtat stå upp och försvara FN som idé. FN har många utmaningar kvar alltifrån att utrota världssvälten, lösa konflikten mel- lan Israel och Palestina och ge västsaharierna ett eget land efter 28 års ockupation av Marocko. Många utmaningar återstår. Samtidigt måste vi minnas att en organisation ald- rig blir mer än vad dess medlemmar gör den till. Mot den bakgrunden tycker jag att det är sorgligt att den socialdemokratiska regeringen med sina stödpartier Vänsterpartiet och Miljöpartiet ännu en gång valt att minska biståndet. Det här drabbar också våra livsvik- tiga FN-organ.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 133 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Kristdemokraterna står naturligtvis bakom samtliga de reservationer vi har. För tids vin- nande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2. Kristdemokraterna har en stark tro på multilatera- lismen och anser att FN måste stärkas. En absolut förutsättning är att FN-systemet reformeras i grunden. Bristerna vad gäller organisation, koordinering och management är allvarliga. Ineffektivitet, byråkrati och svårigheter att få insyn karakteriserar viktiga delar av FN:s verksamhet. Kristdemokraterna anser att regeringen inom EU- kretsen snarast måste initiera en omfattande översyn av FN-arbetet med fokus på biståndsverksamheten och FN:s olika specialorgan. Översynen bör gälla FN- systemet i stort eftersom organisationskulturen och personalpolitiken är gemensam. De viktigaste frågor- na för styrelsearbetet i de olika FN-organen är rekry- teringsprinciperna, organisationskulturen och rivali- teten mellan olika FN-organ samt en reformering av säkerhetsrådets beslutsregler. Parlamentariker och andra viktiga aktörer på in- ternationell nivå måste ges ett större inflytande över FN:s arbete. Fru talman! FN är den viktigaste globala säker- hetspolitiska organisationen. De permanenta med- lemmarna i säkerhetsrådet - Frankrike, Kina, Ryss- land, Storbritannien och USA - har genom att lägga in veton alltför många gånger låtit maktpolitik försvå- ra eller till och med omöjliggöra säkerhetsrådets funktion. Sverige bör tillsammans med de nordiska länder- na i EU ta initiativ till en process som kan leda fram till att säkerhetsrådets beslutsregler om vetorätt kan reformeras. Dessutom bör sammansättningen av rådet ses över. Japan och Europeiska unionen bör övervä- gas som nya permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Fru talman! Det övergripande målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattigas levnadsnivå. Vi kristdemokrater anser att åtgärder för främjandet av mänskliga rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling också måste vara en övergripande målsättning. Mänskliga rättigheter ska vara ett mål i sig, rättig- heter som både främjar och går hand i hand med en positiv samhällsutveckling. Därför bör folkrätten ytterligare utvecklas för att sätta människan mer i centrum. Kom ihåg att internationella demokratiska institutioner gynnar fattigdomsbekämpningen. Att etablera mänskliga rättigheter är en viktig del av utvecklingsbiståndet. Fru talman! Arbetet för mänskliga rättigheter i Europa behöver stärkas, framför allt inom flyktings- politiken och genom att utplåna handeln med kvinnor och barn. Grundläggande för hela arbetet är behovet av en fördjupad diskussion om rättigheternas innehåll och giltighet och om hur de ska främjas i praktiken. För att nå en god utveckling i de fattiga länderna krävs ett omfattande undervisningsstöd och utbild- ningsbistånd. Biståndet bör innehålla stöd till basut- bildning för lärare, läromedelsinsatser samt uppbygg- nad av skolor. Alla barn och ungdomar bör på ett tidigt stadium få diskutera etiska principer och få möjlighet att lära sig demokrati och mänskliga rättig- heter. Fru talman! Situationen i Sverige är långt ifrån perfekt. Sverige är bra på att arbeta fram nya konven- tioner för mänskliga rättigheter och i regel också bra på att ratificera dem. Men när det kommer till att förverkliga dem går det trögare. Jag anser att regeringen bör redovisa vilka inter- nationella konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat och återkomma med tydli- ga förklaringar om anledningen till detta till oss här i riksdagen. Fru talman! Det regelverk som finns mellan folk och länder går under benämningen folkrätten. Den består av en samling internationella traktat, konven- tioner, förklaringar och resolutioner samt sedvanerätt. Folkrätten har traditionellt sett utgått från avtal mel- lan stater. Principen om statssuveränitet har varit stark och innebär att staterna själva bestämmer inom landets gränser. På senare år har principen om mänskliga rättigheter fått ett allt starkare gehör, och inhumana regimer har fått allt svårare att gömma sig bakom dessa regimskyddande folkrättsprinciper. Den utveckling som sker inom folkrätten handlar i grunden om att uppvärdera mänskliga rättigheter på bekostnad av just statssuveränitetsprinciper. Denna utveckling måste stödjas eftersom människan alltid bör komma i centrum i politiken. Då stater misslyck- as att garantera människan hennes fri- och rättigheter måste det internationella samfundet träda in och ta sitt ansvar. Jag anser att Sverige aktivt måste driva en förnyad folkrätt med människan i centrum där mänskliga rättigheter uppvärderas. Fru talman! FN har utarbetat en konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. EU:s ministerråd har beslutat att biståndsinsatser ska utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Jämställdhetsarbetet, nationellt såväl som interna- tionellt, handlar om att ge kvinnor och män lika möj- ligheter, rättigheter och skyldigheter på alla livets områden. Parallellt med jämställdhetsarbetet måste därför kränkande företeelser som hedersmord, traf- ficking, prostitution, kvinnlig könsstympning, prena- tal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekäm- pas med stor prioritet. Andelen kvinnor i förhållande till män har sjunkit dramatiskt de senaste årtiondena. Detta gäller speci- ellt i Asien. Enligt vissa beräkningar saknas 60 miljo- ner kvinnor i den delen av världen. Orsaken är aborter av flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor. Könsselektiv abort tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, Taiwan, Singapore och Malaysia. Sverige har ett ansvar i det multi- och bi- laterala biståndsarbetet att uppmärksamma kvinnors och flickors situation. Det finns stor anledning för Sverige i arbetet för demokrati och mänskliga rättig- heter att förhindra prenatal könsdiskriminering. Vid förhandlingar om bistånd med mottagarländer finns all anledning för Sverige att hävda flickors och poj- kars lika värde och rätt att födas, äta sig mätta, utbil- das och ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling. Fru talman! I dagens värld är det inte längre en- bart nationalstaterna som har den makt som avgör utvecklingen. Näringslivet och speciellt de multina- tionella företagen har vuxit fram som regionala och globala aktörer av vikt, ibland på bekostnad av rege- ringarnas makt och inflytande. Därför ska alla globala aktörer ha ett ansvar för att främja mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen bör utveckla bättre relationer med näringsliv och organisationer för internationell samverkan såväl nationellt som globalt. I samma anda som FN:s Glo- bal Compact och Amnesty Business Group har den svenska regeringen upprättat ett forum för närings- livsföreträdare för att diskutera och utveckla strategi- er för främjandet av mänskliga rättigheter och miljö. Det är viktigt att regeringen inte stannar vid detta första steg utan håller en levande dialog med närings- livet också fortsättningsvis.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 133 Holger Gustafsson (Kd)

av tredje vice talmannen därefter till och med 15 §

Lars Ohly (V)

Anf. 134 Lars Ohly (V)

Fru talman! Kritiken mot Förenta nationerna är ibland stark. Kritiken riktar in sig på att FN-systemet inte alltid förmår hantera internationella kriser. Vi har sett det i ett antal fall - Rwanda är kanske det tydli- gaste sveket mot en befolkning som led under ett folkmord. Samtidigt siktar kritiken ibland in sig på att ersätta Förenta nationerna med en rättsordning som skulle kunna kallas för djungelns lag. I stället för att se att FN trots sina brister är alternativet för att hantera internationella konflikter finns det de som säger: Ställ FN åt sidan! Låt de starkaste bestämma! Låt den militära och ekonomiska makten vara den som avgör när internationellt våld ska användas i internationella sammanhang och vilka diktatorer som ska bombas bort eller få sitta kvar. Själva påståendet att folkrätten i större utsträck- ning måste ta hänsyn till mänskliga rättigheter är okontroversiellt, åtminstone i Sveriges riksdag. Folk- rätten måste också ta större hänsyn till demokrati, till fattigdomsbekämpning, till allt det som är målen för den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken. Men om detta tas som intäkt för att folkrätten ska omdefi- nieras så att den som så önskar och har möjligheten själv ska kunna avgöra när krig ska utbryta, när män- niskor ska lemlästas av bomber och när ett land ska utsättas för dagliga raketanfall, då har alternativet till en folkrätt med brister blivit en osäker värld. Det är vad som riskerar att följa i spåren av USA:s krigföring i Irak. Vi har nu en ockupationsmakt som på ett ganska arrogant sätt meddelar att det är de som ska styra, att det under minst tolv månader, sannolikt längre, är de som ska avgöra vilka irakier som ska få vara med och styra landet. Det är USA som ska be- stämma. Det är gevärspipans makt som talar. Det här är en osäkrare värld. Det här är en värld som gör det svårare att hantera internationella kon- flikter. Det är dessutom en värld där man i större utsträckning lägger ansvaret för internationell fred och säkerhet på den enda kvarvarande supermakten i stället för på världssamfundet. Och att den super- makten inte alltid har rena syften, inte alltid har de- mokrati och mänskliga rättigheter som utgångspunkt för sin utrikespolitik, det vet samtliga i denna sal. Vi vet också hur USA har ställt sig över interna- tionella konventioner. Det kan gälla Kyotoprotokollet om miljöfrågor, men det gäller framför allt, i förhål- lande till det här betänkandet, synen på den interna- tionella brottmålsdomstolen. Sällan har väl någon makt på ett mer arrogant sätt visat att man är beredd att inte bara för egen del ställa sig vid sidan av en internationell konvention utan också använda sin makt för att påverka andra stater att själva ställa sig vid sidan av den internationella konventionen. USA har oblygt försökt påverka bland annat flera av EU:s kandidatländer att skriva under avtal om att ameri- kanska medborgare minsann aldrig ska utlämnas till den internationella brottmålsdomstolen. Därigenom underminerar man hela brottmålsdomstolens existens. Varför ska vi ha en brottmålsdomstol som kan döma jugoslaver, serber och kanske irakier men aldrig ame- rikaner? Fru talman! Israel- och Palestinakonflikten är kanske den mest brännande konflikt som världssam- fundet har att hantera framöver. Den har varit långva- rig. Det finns ingen ljusning. Snarare syns mörka tecken på att Israel förbereder annekteringar av pa- lestinskt territorium. Det byggs just nu en apartheid- mur inne i Palestina. Här har den svenska politiken förändrats på ett sätt som inte stämmer överens med den tradition och historia som Sverige har i utrikespolitiken. Den har förändrats till att mindre betona vikten av att FN:s resolutioner ligger som grund för en lösning av kon- flikten och mindre betona Israels ansvar för att dra tillbaka ockupationsstyrkorna, för att upphöra med trakasserierna och det vardagliga våldet mot palesti- nier för att därigenom skapa förutsättningar för en rättvis fred i regionen. Blockader och vägspärrar, att förhindra tillförseln av mat och mediciner som skulle behövas på pales- tinskt område, att se till att palestinier inte får tillgång till rent vatten eller ibland inte får något vattten alls - det är ockupationsmaktens politik i dagsläget. Man kan då fråga sig hur omvärlden förhåller sig till detta. USA:s hållning är ganska entydig och en- kel: Israel måste stödjas. Alla förslag till resolutioner som läggs fram i FN:s generalförsamling röstas ige- nom med oerhört stor majoritet, men ett par tre länder röstar alltid emot: USA, senast också Rumänien och Caymanöarna, och naturligtvis även Israel. Med den inställning som supermakten visar måste världssamfundet trycka på både i USA och i Israel och framför allt visa att ockupationen aldrig kan ac- cepteras. Det görs inte bara genom fagert tal. Det görs inte bara genom att man framhåller vikten av en två- statslösning. Det görs framför allt genom att man agerar, att man visar att Israels agerande är oaccepta- belt. Därför måste frihandelsavtal ifrågasättas. Därför måste bojkott av israeliska varor vara en fråga som diskuteras för att komma åt den israeliska ockupa- tionsmaktens aggressivitet. Fru talman! Internflyktingars utsatthet är kanske inte någonting som diskuteras varje dag i kammaren. Vi diskuterar ibland flyktingsituationen i världen. Ofta diskuterar vi flyktingsituationen utifrån att vi, framför allt vi i Västeuropa, har problem med de relativt små flyktingströmmar som söker sig hit. För med världsmåttstock är de stora flyktingströmmarna mycket långt borta från Europas länder. De rör sig mellan länder i tredje världen eller inom länder i tredje världen. Internflyktingarna, flyktingar som har tvingats bort från hus och hem i sitt eget land men som fortfa- rande försöker överleva någon annanstans i landet, har en mycket utsatt situation. Vi menar att Sverige genom internationella forum aktivt måste lyfta fram internflyktingarnas utsatthet och föra upp den på den internationella dagordningen, så att frågan belyses och aktualiseras och inte glöms bort. Framför allt bör vi flytta fokus när vi diskuterar flyktingproblem, från de relativt små problem som finns i Västeuropa till de oerhörda problem som finns i fattiga delar av världen. Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservatio- nerna 25 och 26. Slutligen: Birgitta Ohlsson har talat på ett oerhört bra sätt om reservation 22, som också Vänsterpartiet står bakom. Det handlar om kvinnors rättigheter, det handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp. Det handlar om rätten till fri abort. Rätten till abort på kvinnors egna villkor är en avgörande fråga för att slå mot det system av könsförtryck som genomsyrar hela världen. Kvinnor underordnas på i princip alla sam- hällivets områden överallt i världen. Vi kan slå oss för bröstet och tycka att vi har kommit en bit på väg, och det har vi, för förtrycket ser värre ut på andra håll, men förtrycket existerar här hemma också. Det är därför viktigt att lyfta fram ett könsperspektiv på både fattigdom och de problem som världssamfundet står inför att lösa. Jag vill också instämma i reservation 23, där man kräver kraftigare åtgärder för att undanröja diskrimi- nering på grund av sexuell läggning eller könsidenti- tet. Också där ser vi tydligt hur människor som inte begått något annat brott än att älska en annan person av samma kön systematiskt förtrycks och förvägras mänskliga rättigheter.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 135 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Det är intressant att lägga märke till att Lars Ohly vid varje tillfälle som han kan få för att attackera USA tar den möjligheten, oavsett vilket ärende vi debatterar. Vi övriga har faktiskt här i dag diskuterat att stärka FN. Vi tror på FN därför att vi behöver det, men Ohly använder genomgående sin tid till att attackera USA. Det är ju ett faktum att USA är den enda makt som finns kvar av de två stora system som fanns tidigare. Jag vill inte på något sätt försvara USA, varken i stort eller i smått - det finns många brister där - men jag kan ändå konstatera att USA delar Europas värde- ringar när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, öppenhet och rättssamhälle, i praktiken i alla avseen- den. Detta attackerar Ohly hejdlöst, medan han aldrig lyfter fram problematiken med de länder i andra delar av världen som över huvud taget inte delar våra vär- deringar. Lars Ohly målar alltså världen i svarta och vita rutor och attackerar den del av världen vars värde- ringar de flesta här i kammaren instämmer i. Jag vill då verkligen undanta de brister som finns, men vi måste ändå se de värden som också finns och på grundval av vilka värderingar man agerar i olika sammanhang.

Lars Ohly (V)

Anf. 136 Lars Ohly (V)

Fru talman! Det här är en mycket intressant dis- kussion, och jag är glad för att Holger Gustafsson tar upp den. Frågan är: Vilket är det största hotet mot en internationell rättsordning som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter i dagsläget? Visst finns det många diktaturer, och vi är entydiga och ibland också väldigt överens mellan kristdemokrater och vänster- partister i att fördöma diktaturer och deras sätt att förnedra och förtrycka människor och förvägra dem deras rättigheter. Men det stora problemet i dag är att vi har en supermakt som ställer sig ovan alla interna- tionella lagar och regler. Denna supermakt har de ekonomiska och militära resurserna att göra så. Då säger man sig, och det på- står också Holger Gustafsson: Men det är en super- makt som vi har värdegemenskap med. Man frågar sig då: på vilket sätt? Det kan ju knappast gälla dödsstraffet. Jag vet att Holger Gustafsson är en klockren, stenhård motstån- dare till dödsstraffet. I USA utdöms dödsstraff till och med mot minderåriga och mentalt sjuka. Det kan knappast heller gälla klassklyftorna och den enorma segregering som det amerikanska sam- hället präglas av, för om vi skulle ha ett sådant sam- hälle i Sverige är jag säker på att Holger Gustafsson skulle stå på rätt sida och bekämpa detta. Det kan knappast gälla miljöfrågorna och USA:s behandling av Kyotoavtalet. Det kan knappast gälla folkrätten, där USA struntar i omvärlden och be- stämmer utifrån sin egen styrka. Det kan knappast heller gälla den internationella brottmålsdomstolen, som jag tog upp som ett exempel. Det kan inte heller gälla kärnvapenupprustningen, för därvidlag är Holger Gustafsson och jag överens om att kärnvapennedrustning vore det enda rätta. Det kan knappast heller gälla inblandningen i and- ra länders interna affärer i Latinamerika eller hoten om militärt våld mot Kuba. Jag tror inte heller att det kan gälla stödet till dik- taturer över hela världen. Saudiarabien, Pakistan - det finns mängder av stater som stöds av USA i dagslä- get. Jag tror inte heller att det kan gälla tullarna på en mängd olika områden, och jag tror inte att det kan gälla synen på rättssamhället när svenska medborgare sitter fängslade på Guantánamobasen utan rättegång.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 137 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Jag vill ge Lars Ohly alldeles rätt i den här uppräkningen. Den var helt korrekt. Men man kan vara lite mer nyanserad. Det finns andra saker också att nämna utöver det som nämndes här, men det tillerkänns aldrig denna ensamma superstat. Jag och många andra är ändå tacksamma - om man får uttrycka historien på det sättet - att det var den superstaten som vann och den andra som gick i kvav 1989. Hade det varit omvänt hade vi stått här med helt andra bekymmer - enligt min uppfattning värre bekymmer. Lars Ohly använder samma metod när det gäller Mellanösternkonflikten. Hela tiden attackeras Israel för sina problem. Det ska man göra, men man kan vara lite mer nyanserad. Israel inväntar i princip varje ny självmordskandidat innan Israel slår till. Detta talar aldrig Ohly någonsin om i sammanhanget. Det finns bara en svart sida i denna konflikt. Jag tror att vi som land vid sidan om bör vara lite mer nyanserade och lägga ansvaret på båda parter. Det finns människor som har krav på mänskliga rät- tigheter på båda sidor. Båda regimerna bör hållas hårt från vår sida så att vi kan få se en väg mot en fredlig lösning. I dag ser vi en ny självmordskandidat när planen har lagts fram, och då är Israel där igen. Vi behöver inte eskalera konflikten utan vi behöver ha en mer nyanserad syn även från svenska talarstolar när det gäller Mellanösternkonflikten.

Lars Ohly (V)

Anf. 138 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag vill tacka Holger Gustafsson för att han instämmer i den uppräkning jag gjorde. Det är en tydlig positionsförflyttning, eller åtminstone ett förtydligande, av Kristdemokraternas politik gente- mot den amerikanska supermakten. Vad gäller grunden till konflikten mellan Israel och Palestina måste man vara otvetydigt klar. Grun- den ligger, enligt FN:s resolutioner, enligt säkerhets- rådets resolutioner, enligt otaliga resolutioner i gene- ralförsamlingen, hos ockupationsmakten. Det är där som grunden för konflikten finns, och det är där som nyckeln till dess lösning finns. Om man glömmer bort detta och gör något slags kålsuparteori och säger att palestinier och israeler är lika goda kålsupare, att det ska ställas krav på bägge sidor, gör man sig skyldig till ett oförlåtligt brott; man missar möjligheten att undanröja själva orsaken till konflikten. Det innebär inte att man någonsin någon gång ska uttrycka något slags acceptans eller förståelse för terrordåd eller för självmordsbombningar. Tvärtom! De ska alltid brännmärkas. Det finns inget försvar för den typen av brottslighet som riktar sig mot oskyldiga civila. Men, fokus får inte flyttas från hur vi ska lösa konflikten. Grunden för detta ligger i Israels ansvar att dra sig tillbaka från ockuperat territorium, sluta med det militära övervåldet mot palestinier, sluta med trakasserierna och förtrycket som drabbar palestinier dagligen. Det är så vi kan komma närmare en fredlig tvåstatslösning mellan Israel och Palestina.

Göran Lindblad (M)

Anf. 139 Göran Lindblad (M)

Fru talman! Det är väl tydligt att Lars Ohly inte bara har tagit på sig skygglapparna utan möjligen också en svart lapp för ena ögat. Det är alldeles up- penbart att Lars Ohly här i kammaren lade ned oänd- ligt mycket tid på att räkna upp tillkortakommanden i den stora demokratin USA. Det finns många fel där, och jag är beredd att erkänna det, men det finns också en värdegrund vi delar med den demokratin, en syn på mänskliga rättigheter och möjligheter för den enskilda människan att komma till sin rätt även i diktaturer som Nordkorea, Kuba, det befriade Irak. Det finns massor med andra exempel. Lars Ohly ägnar oändlig tid åt detta. Samtidigt handlar den här debatten om FN, FN- systemets tillkortakommanden och vad vi kan göra tillsammans för att få ordning på det. Vi har också talat om folkrätten. Lars Ohly ägnade också rätt mycket tid åt att säga att det stod mellan en vildaväs- ternmodell och den nuvarande tillämpningen av folk- rätten. Jag skulle vilja fråga Lars Ohly samma frågor jag tidigare från talarstolen ställde till de socialdemo- kratiska ledamöterna. Vad skulle Lars Ohly göra, och vad tycker Lars Ohly är rimligt att göra, i Rwanda- fallet? Var det rätt av världen att titta bort när FN:s säkerhetsråd var förlamat? För egen del tycker jag inte det. Någon borde ha agerat. Hade USA gjort det självt, hade något annat land gjort det självt, hade jag varit för det. Hur hade Lars Ohly reagerat? Hur ska man ställa sig om det inträffar en liknande situation i Burundi eller i Kongo? Vad skulle Lars Ohly vilja göra i det fallet?

Lars Ohly (V)

Anf. 140 Lars Ohly (V)

Fru talman! Göran Lindblad säger att USA har många fel men att vi delar en värdegrund. Jag kan upprepa samma frågor till Göran Lindblad som jag ställde till Holger Gustafsson. Bygger denna värde- grund på dödsstraffet, klassklyftorna, miljöfrågorna, Kyotoavtalet, folkrätten, Internationella brottmåls- domstolen, kärnvapenupprustningen, inblandningen i Latinamerika, stödet till diktaturer, tullarna, bristen på frihandel eller synen på rättssamhället? Göran Lindblad nämnde faktiskt rättssäkerheten. Det är den rättssäkerheten som Mehdi Ghezali just nu är utsatt för i form av att han är fången på Guantánamobasen utan rättegång, utan att ens ha blivit offentligt ankla- gad för någonting, och därmed utan möjlighet att försvara sig. Han sitter inte som krigsfånge men inte heller som civil, och därmed är han fråntagen alla rättigheter tillsammans med sina 800 medfångar. Vidare har vi de svenska medborgare som från- togs sina finansiella tillgångar på grund av att USA pressade fram ett beslut i sanktionskommittén i FN. Det innebar att deras finansiella tillgångar frystes utan någon bevisföring, utan att de egentligen var anklagade för någonting annat än att USA påstod att de hade terroristanknytning. Det är en anklagelse som USA sedan har tagit tillbaka. Det finns många skäl till att vara orolig för att USA:s makt förstärks. Därför måst vi ha FN. Vi måste utveckla FN-systemet. Vi måste utveckla en motmakt. I Rwandafallet står jag bakom Carlssonrapporten. Den är mycket tydlig i sin kritik av hur FN brast i sitt agerande, men den också är tydlig med att man inte kan acceptera att länder springer före med att använda militärt våld eftersom man då har gett efter för deras tolkning. Gör man det i ett fall kan man inte komma i efterhand och kritisera ett annat fall. Har vi givit efter för USA:s tolkning i ett fall, kan vi också ge efter för USA:s tolkning och syn på andra diktaturer och på när militärt våld ska användas. Dit vill jag inte kom- ma.

Göran Lindblad (M)

Anf. 141 Göran Lindblad (M)

Fru talman! Det råder inget tvivel om att Lars Ohly har plockat fram en massa argument från det gamla kalla kriget i den hållning som Lars Ohly och hans parti har haft genom decennier när det har gällt den stora demokratin USA. Jag undrar, liksom Holger Gustafsson undrade, hur det skulle ha sett ut i världen om Sovjetunionen hade vunnit det kalla kriget. Hade vi då över huvud taget kunna tala om mänskliga rät- tigheter? Hade det då funnits kvar något FN? Jag tror absolut inte det. Trots att Lars Ohly har gjort en lång lista där det finns vissa punkter där jag delar Lars Ohly uppfatt- ning när det gäller tillkortakommanden för USA, finns det betydligt längre listor. Lars Ohly har säkert suttit på kammaren och letat för att få ihop den långa listan, men jag garanterar att jag på ganska kort tid - men det medger inte repliktiden här - kan komma på en mycket längre lista med fördelarna med det demo- kratiska öppna systemet, där man själv kan kritisera förhållanden, som dem på Guantánamobasen, eller det egna landets utrikespolitik, vilket inte är möjligt i diktaturstater. På samma sätt måste också enögdheten och lap- pen för ögat komma bort när det gäller Israel-Palesti- na-konflikten. Världen måste sätta press på båda sidor. Man måste få stopp på självmordsbombare, men där man också måste hindra skurkstater och terroristregimer från att skicka pengar till självmords- bombare eller för att finansiera olika typer av terro- rism. På samma sätt ska man klara ut att Israel ska lämna ockuperat område. Det är denna enögdhet, arvet från det kalla kriget, som gör att Lars Ohly varken ser eller tänker klart i det här fallet.

Lars Ohly (V)

Anf. 142 Lars Ohly (V)

Fru talman! Jag ska med glädje lämna över listan. Jag har nämligen författat den här i talarstolen medan Holger Gustafsson gav sin första replik. Den ska snart Göran Lindblad få som ett litet tack för den här de- batten! Fru talman! Man vet när man har vunnit en debatt. Det gör man till exempel när motståndarna börjar beskylla en för sådant som har hänt historiskt. Då har man oftast vunnit. Då tryter argumenten om nuläget. Då tryter argumenten om den värld vi har att hantera i dagsläget. Då vänder man sig bakåt och säger: "Ni stödde Sovjet. Sveriges kommunistiska parti har gjort en mängd olika felaktiga ställningstaganden genom historien. Ni är därför inte trovärdiga nu heller." Det tar man till när argumenten inte räcker till för att hantera dagens verklighet. Därför, fru talman, har jag egentligen inte så stor anledning att bemöta Göran Lindblad, därför att han har redan genom sin debat- teknik gett mig rätt. Men han sade också i fråga om enögdheten mel- lan Israel och Palestina att vi måste ställa oss på bäg- ge sidor. Det är sant! Vi måste ta avstånd från allt orättfärdigt användande av våld som förekommer, både av palestinier och av israeler. Men vi får aldrig glömma fokus, nämligen att grunden till konflikten ligger i Israels övervåld och Israels ockupation, precis som mängder av FN-resolutioner har pekat ut. Jag antar att Göran Lindblad också står bakom dessa. Då är det viktigt att inte förskjuta fokus till att handla om något annat än grundfrågan, nämligen att fred och säkerhet mellan Israel och Palestina kan skapas först den dag som Israel drar konsekvenserna av FN:s resolutioner och drar tillbaka sin ockupa- tionsmakt, drar tillbaka sina militära styrkor från palestinskt territorium och ger palestinierna rätten och möjligheten till en egen stat.

Agne Hansson (C)

Anf. 143 Agne Hansson (C)

Fru talman! FN spelar en viktig roll i det centrala arbetet för att upprätthålla fred, att främja mänskliga rättigheter och att hjälpa till vid katastrofer och lösa konflikter. Den roll FN har är viktig. Den bör inte bara värnas. FN:s roll i det globala krisförebyggande och krishanterande arbetet måste också stärkas. De dramatiska uppgifter som Birgitta Ohlsson pe- kade på i sitt anförande visar tydligt att vi behöver en stark internationell organisation som är slagkraftig, effektiv och samlande. Jag ser ingen annan organisa- tion som kan axla den manteln än FN. Sverige har av tradition en hög profil i arbetet med att värna FN. Den bör behållas och ytterligare tydliggöras. Det är viktigt att slå vakt om de verktyg som FN- systemet givit upphov till. Det är för det första den internationella brottmålsdomstolen. För det andra bör den internationella lagstiftningen reformeras, inte minst med tanke på att terrorismen kommit in och att det inte enbart är stater som är krigförande parter. För det tredje bör det arbetas vidare med ett genuspers- pektiv i FN för att nå en mer jämställd värld. För det fjärde måste FN-systemet reformeras i meningen att bli mer effektivt i sitt arbete. För det femte måste FN också fungera bättre som motor i arbetet med att skapa en rättvisare värld utan fattigdom och ekolo- gisk utarmning. Motiven är både solidariska och säkerhetspolitiska. FN har satts på hårda prov under den senaste tiden i sin roll som fredsfrämjare i fallet Irak, som delvis redan har diskuterats här. Trots att USA vägrade gå via FN, i strid mot folkrätten, och nu i återuppbygg- nadsarbetet tycks betrakta FN enbart som en huma- nitär hjälporganisation, vill jag påstå att FN har häv- dat sig väl. Alltfler konflikter har lösts via FN, fler har vänt sig till FN och utvecklingen av folkrätten har gjort att FN har fått en mer betydelsefull roll. Jag ser, som jag sade inledningsvis, ingen annan organisation än FN som kan ha den rollen. Det gäller nu för oss att få amerikanerna att förstå att de också har behov och nytta av ett effektivt FN. FN måste nu komma in i ansvaret för återupp- byggnaden av demokrati och mänskliga rättigheter i Irak och få den ledande rollen. Det är oerhört gläd- jande att diktaturen under Saddam Hussein nu har fallit, som utskottet enhälligt uttrycker det. Att nu från USA:s sida i efterhand stryka ett streck över folkrättsbrottet och gå vidare som om ingenting har hänt skulle allvarligt försvaga FN:s ställning och respekten för FN-systemet, och det skulle ge den enda supermakten USA alibi för att agera efter eget gottfinnande. Det går inte att å ena sidan tala väl om att stärka FN och å andra sidan hävda att man nu ska stryka ett streck över det som har varit och gå vidare i återupp- byggnaden av Irak med USA i den ledande rollen. Det är att underminera den internationella organisa- tionen och det fredsfrämjande arbetet. Sverige bör arbeta för att FN kommer in i ansvaret för återupp- byggnaden i Irak och arbetet på att fortsätta att stärka FN. Det arbetet måste gå vidare. I det betänkande som vi nu behandlar behandlas de motioner som Centerpartiet har lagt och som tar upp de förändringar och förstärkningar av FN som Centerpartiet vill se Sverige driva. Betänkandet be- handlar också regeringens skrivelse om FN-arbetet under året. I stora delar råder det enighet om Sveriges inställning till FN och dess arbete. Från Centerpartiets sida har jag anmält reservationer för de motionsyr- kanden som vi inte har fått tillstyrkta. Jag övergår nu till att beröra dem något. Innan jag gör det vill jag instämma i vad Göran Lindblad sade om beklagandet av att Libyen har blivit ordförandeland för FN-organet för mänskliga rättig- heter. Det är ett exempel som visar att vi behöver reformera FN. Men det finns också en rad andra, och de finns bland annat i de motionskrav som vi har ställt och utvecklat i de reservationer som jag har lagt i utskottets betänkande. I reservation nr 3 tar jag upp FN-organisationen. Det gäller inte minst samordningen av biståndsverk- samheten. FN har varit framgångsrikt i att fastställa globala mål och formulera konventioner. Däremot kan FN kritiseras för att ägna för mycket tid och resurser åt verksamhet som andra kunde sköta bättre. FN:s ut- vecklingsprogram UNDP har en potential som bör kunna utnyttjas mer när det gäller samordningen av biståndsgivare. Ansvarsfördelningen mellan utveck- lingsbankerna och FN-systemet är av central betydel- se i det här fallet. Det horisontella samarbetet mellan de multilaterala organisationerna har varit svagt och måste förbättras. FN är givare av multilateralt bistånd. FN-organen skulle kunna spela större roll som samordnare av de bilaterala insatserna och för koordineringen av många länders och organisationers insatser på biståndssidan. FN:s roll som koordinator bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multinationella biståndet. Det bör regeringen verka betydligt aktivare för än vad man har gjort hittills. I reservation nr 5 tar jag upp det fredsfrämjande arbetet, och det går tillbaka till vad jag tidigare sade om USA:s agerande på egen hand, unilateralt. Beho- vet av FN och FN:s arbete är större än någonsin. Det ställer krav på ett FN som fungerar. Det är uppenbart att förändringar krävs för att FN mer effektivt ska kunna utnyttja de möjligheter som det förändrade internationella läget har skapat. Ett omfattande arbete måste investeras i konfliktförebyggande insatser. FN har en viktig uppgift att ta sig an, som den enda glo- bala företrädaren för världens stater, att i högsta möj- liga grad motverka farliga effekter av unilateralism. Det exempel som jag har tagit om Irak och USA är tydligt, som jag tidigare har berört här. Fru talman! Om medlemsstaterna vill ha FN starkt kräver det också att de tillhandahåller de resurser som krävs. Att inte betala medlemsavgifterna i tid och i rätt storlek är inte acceptabelt. Det här har inte minst de stora staterna syndat med. Påtryckningar för att få dem att betala måste göras. Det gäller också resurser till de institutioner som FN har byggt upp, som Inter- nationella brottmålsdomstolen i Haag. Det gäller också resurser för fredsbevarande och fredsfram- tvingande operationer. Det gäller effektivitet och snabbhet i att vara på plats. Det gäller tydliga och trovärdiga mandat. Sammantaget måste FN:s insatser göras slagkraftigare och effektivare. Det kräver åtgär- der, men resurser måste också till. Så till vetorätten i säkerhetsrådet. Vetorätten i sä- kerhetsrådet för fem av de permanenta medlemmarna har anor sedan tiden för uppbyggnaden av FN efter andra världskriget. Det är en händelse som ser ut som en tanke att samtliga de fem permanenta medlem- marna är kärnvapenmakter. Det är ingen bra utgångs- punkt för att eliminera massförstörelsevapen och få i gång en effektiv nedrustning. Framför allt blir FN:s beslutskompetens ineffektiv med ett sådant system. Vetorätten kan också i vissa lägen helt blockera FN:s beslutsförmåga. Det är inte bra. Sverige bör verka för att vetorätten avskaffas i FN:s säkerhetsråd. Rådet bör också breddas och göras mer representativt. Om det handlar reservation nr 10. Fru talman! Centerpartiet står bakom samtliga de reservationer som jag har undertecknat, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 3 och 19.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 144 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Av personliga skäl har jag måst korta ned mitt anförande till en väldigt kort kommentar. Jag tycker att det här är ett väldigt bra betänkande. Det är mycket informativt, och det rekommenderas faktiskt till allmän läsning. Det är också väldigt roligt, tycker jag, att det faktiskt hos alla oss finns en sådan bred och samfälld omsorg om FN-systemet och om att man ska bevara och lyfta fram det. Det tycker jag är väldigt glädjande och väldigt viktigt. Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande tänker jag yrka bifall till två. Jag tror att vi har en fortlöpande diskussion att ta, både om konfliktlösning och om hur folkrätten ska utvecklas framöver. När det gäller internflyktingarna, som också Lars Ohly nämnde, menar jag att det finns en stor lucka. Vi behöver ta tag i frågan. Vi behöver en reglering på området. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 21 och 26.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 145 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Var tionde soldat och polis i FN:s fredsbevarande operationer alltsedan 1948 har varit svensk. Det innebär att 75 000, mestadels unga män och kvinnor, av de totalt 750 000 som genom åren har tjänstgjort runtom i världen har kommit från vårt land. Det är en stor andel för vilket land som helst och en mycket stor andel för ett litet land som Sverige. Jag tycker att det säger en hel del om Sveriges enga- gemang i och för FN. Det är med det starka engage- manget som vi har den här debatten i dag. Vi har alla här en hög ambition om vad vi vill uppnå genom FN och vad vi vill att Sverige ska bidra med. Detta avspeglar sig i många av de motioner som behandlas i det betänkande som vi nu debatterar. Det avspeglas i insikten om att Sverige redan gör mycket, gör bra saker och gör dem på rätt sätt. Det avspeglas också i önskningarna om att Sverige ska göra ännu mer, ännu fler och ännu bättre insatser i och genom FN. Jag menar att de motioner och yrkanden som majoriteten i utrikesutskottet föreslår riksdagen att avslå i så fall avslås med ett varsamt klubbslag. FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella rättsordningen, och arbetet med att reformera rådet måste fokuseras på att nå enighet om ökad öppenhet och effektivitet i rådets arbete samt att skapa en medlemskrets som bättre speglar dagens värld. En reform av säkerhetsrådet måste innebära en ökad representation av utvecklingsländerna samt en bättre balans i den geografiska spridningen bland säkerhets- rådets medlemsstater. Alla FN:s medlemsstater har att vinna på en re- form som kan leda till ett mer representativt säker- hetsråd. Vikten av att FN, säkerhetsrådet och den internationella rättsordningen inte undermineras och att enstaka länder eller grupper av länder ställer sig över den internationella rätten är central. Folkrätten är sedan länge en central fråga för Sve- rige. Det är viktigt att alla stater respekterar folkrät- ten. Att den i sin helhet upprätthålls är särskilt viktigt för små och medelstora stater. Förtryck och kränk- ningar av individens rättigheter leder ofta till instabi- litet och väpnad konflikt inom såväl som mellan län- der och kan i förlängningen få konsekvenser för in- ternationell fred och säkerhet. Sverige driver aktivt en linje i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, liksom i andra FN- organ, som kan sägas innebära en förnyad folkrätt med människan i centrum, där de mänskliga rättig- heterna uppvärderas. Sverige har även i FN:s general- församling framhållit att staters suveränitet inte kan användas som sköld mot grova kränkningar av mänskliga rättigheter. När säkerhetsrådets beslut inte åtlyds kan rådet vidta olika åtgärder för att få besluten genomförda. Om ett land hotar eller bryter den internationella freden eller begår en våldshandling kan säkerhetsrå- det införa ekonomiska och andra sanktioner. Det kan också godkänna användningen av våld som en sista slutlig utväg när andra fredliga medel att lösa tvisten har prövats och visat sig verkningslösa. Inom FN-systemet verkar Sverige för en mer sys- tematisk samordning och uppföljning av ett tidigt varningssystem inom det konfliktförebyggande arbe- tet. I syfte att förbättra Sveriges kapacitet och att bidra med expertis på det civila området har ett sam- verkanscentrum för katastrof- och fredsinsatser upp- rättats i Kramfors, den så kallade Folke Bernadotte- akademin. Sverige har drivit på en förnyelseprocess och bland annat varit mycket aktivt vad gäller inrättandet av den permanenta brottmålsdomstolen. I juni 2000 antog EU:s ministerråd under svenskt ordförandeskap en gemensam ståndpunkt som omfattar en rad åtgär- der som unionen ska vidta för att stödja domstolen. Sverige har på olika sätt försökt påverka USA som för närvarande intar en negativ attityd och dessutom genom sin attityd påverkar andra länder och deras vilja att skriva på och godkänna domstolen. EU:s råd för allmänna frågor och yttre förbindel- ser enades i september 2002 om riktlinjer för hur man ska hantera frågan om bilaterala avtal med USA vad det gäller att överlämna amerikanska medborgare till domstolen. Enligt EU är det amerikanska avtalsför- slaget oacceptabelt, och Sverige har inte några planer på att ingå ett bilateralt avtal. För att lösa Mellanösternkonflikten samverkar EU med USA, Ryssland och FN inom den så kallade kvartetten. Den har utarbetat en gemensam så kallad färdplan som nyligen presenterades, och målet är att bilda en palestinsk stat senast 2005. Det som nu har hänt, att Saddam Husseins regim är borta, välkomnar jag. Men samtidigt beklagar jag att kriget i Irak bröt ut och att regimskiftet inte har åstadkommits med fredliga medel. Även om den militära insatsen i Irak genomförts utan FN-mandat måste FN nu få en central roll att spela, inte minst i hanteringen av den humanitära situationen efter kri- get. Frågan on konfliktens hanterande måste återföras till FN och säkerhetsrådet som har det yttersta ansva- ret för internationell fred och säkerhet. Jag nämnde alldeles nyss kvartettens arbete med Mellanösternkonflikten. Det hänger samman med kriget i Irak. Det finns en tydlig koppling mellan dessa konflikter. I bästa fall kan den nya situationen i Irak leda till ökade ansträngningar för att uppnå fred i hela Mellanöstern. Sverige har sedan 2002 lett en internationell ar- betsgrupp för genomförandet och övervakningen av riktade sanktioner, den så kallade Stockholmsproces- sen, vilket är ett led i en internationell verksamhet som syftar till att förbättra Förenta nationernas sank- tionsinstrument. Den primära avsikten har varit att arbeta fram en operativ handbok som kan användas som vägledning i FN:s och medlemsstaternas praktis- ka arbete vid utformning, genomförande och över- vakning av sanktioner. Fru talman! De fredsbevarande operationerna har blivit ett av FN:s viktigaste instrument för att upprätt- hålla fred och säkerhet. Som jag pekade på i inled- ningen av detta anförande har Sverige en lång tradi- tion av deltagande i dessa operationer som dels ge- nom sin närvaro skapar trygghet för befolkningen och en säker miljö för FN, OSSE, EU och andra interna- tionella och enskilda organisationer, dels främjar fred och säkerhet och ger värdefull internationell erfaren- het för det svenska försvaret. Avslutningsvis vill jag säga att de delar av utri- kesutskottets betänkande nr 8 som jag inte berört i mitt anförande kommer Kaj Nordquist senare att beröra i sitt anförande. Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i utri- kesutskottets betänkande nr 8. (forts. 14 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

Göran Lindblad (M)

Anf. 146 Göran Lindblad (M)

Fru talman! Låt mig först ta upp några saker som jag berörde i mitt huvudanförande. Jag hade hoppats att Kenneth Forslund kanske skulle kommentera dem i sitt anförande. Jag har fyra frågeställningar. Den första gäller EU:s snabbinsatsstyrka, som man erbju- der FN:s säkerhetsråd att kunna ställa upp med för att snabbt vara på plats i händelse av en resolution i säkerhetsrådet. Jag sade att här behövs det också finansiella resurser. Man måste ha rätt personer med rätt utrustning på rätt plats. Det har inte Europa, och särskilt inte Sverige. Vad har Kenneth Forslund för kommentar till det? Sedan gällde det diskussionen kring folkrätten. Det gällde folkrätten och Rwanda. Hur ställer sig Socialdemokraterna i händelse av en liknande situa- tion? Ska man sitta med armarna i kors om säkerhets- rådet sitter förlamat eller ska man göra någonting? Vad ska man i så fall göra? Det tredje är relationen mellan folkrätt, mänskliga rättigheter och människorätt. Hur ser Socialdemo- kraterna på utvecklingen och på det synsätt som jag gör mig till tolk för här, nämligen att folkrätten redan i dag ger möjligheter till ingripanden till fromma för de mänskliga rättigheterna? För det fjärde gäller det en årligen återkommande debatt om mänskliga rättigheter. Där hade jag ett önskemål om att majoriteten och regeringen skulle driva frågan vidare för att få en sådan debatt varje år så att vi rundar det här eländet med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna med Libyen som ord- förande.

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 147 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Göran Lindblad ställde här fyra frå- gor. Jag ska försöka besvara alla fyra. När det gäller EU:s snabbinsatsstyrka är det naturligtvis fråga om ett uppbyggnadsarbete. Vi måste naturligtvis noga titta på vad vi har för åtaganden och vad vi möjligen har för tillkortakommanden för att löpande se hur vi kan förbättra vårt arbete. Det här med folkrätten och Rwanda samt folkrät- ten och de mänskliga rättigheterna tycker jag är ett intressant frågekomplex att teoretisera lite grann kring. Vad händer om vi väljer den ena eller den andra vägen här? Om vi väljer att agera kortsiktigt, och då också gå in utan beslut i FN:s säkerhetsråd i en situation liknande den i Rwanda, så är det natur- ligtvis i det korta perspektivet rent mänskligt det rimliga. Men vad försätter det oss i för situation på lång sikt? Och vad får det för konsekvenser? Det faktum att man i så fall skapar en ny ordning, där det inte är så viktigt med beslut i säkerhetsrådet, tror jag kommer att påverka den ambition och den kraft som man lägger på att faktiskt försöka ena sig kring svåra beslut i säkerhetsrådet, alltså om man vet att det finns något slags nödutgång att ta till, om man etablerar den nödutgången. Jag är lite tveksam till den ordningen just i det långa perspektivet.

Göran Lindblad (M)

Anf. 148 Göran Lindblad (M)

Fru talman! När det gäller snabbinsatsstyrkan är vi tydligen överens om att Europa har otillräckliga resurser, och särskilt att Sverige har det. Jag är glad att Kenneth Forslund här är beredd att titta på hur vi ska kunna få tillräckliga resurser för att kunna ställa upp i detta samarbete. När det gäller det långa och det korta perspektivet i fråga om folkrätt och människorätt undrar jag: Tol- kar jag Kenneth Forslund rätt, att han faktiskt är be- redd att vidta någon form av åtgärd om det blir en total låsning i säkerhetsrådet där säkerhetsrådet sitter med armarna i kors och säger att de inte kan, någon lägger ett veto, men det pågår ett folkmord - även om det kanske har återverkningar på det långa perspekti- vet? Jag tror att man måste arbeta med båda perspek- tiven, och vi är nog alldeles överens om att FN:s säkerhetsråd bör göras effektivare och viktigare och vara den verkliga arenan. Men om det blir en låsning igen - är vi då överens om att vi ska agera?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 149 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Nej, Göran Lindblad gör inte en all- deles riktig tolkning. Det jag menar är att det ska till en mycket speciell situation av låsning för att det ska vara aktuellt att gå vid sidan om FN:s säkerhetsråd och de beslut som fattas där. Jag menar att det lång- siktiga priset och konsekvenserna av en sådan väg är att det blir mindre viktigt att anstränga sig för att skapa lösningar i säkerhetsrådet. Då tror jag att vi är inne på en farlig väg. Vad gäller snabbinsatsstyrkan är det naturligtvis svårt att sia om vilka behov som finns i framtiden. Det är förstås så att man utifrån utvecklingen i värl- den hela tiden måste följa hur den här styrkans sam- mansättning och vårt arbete med den motsvarar de behov som vi uppfattar runtom i världen. Det är väl alldeles självklart, tycker jag.

Agne Hansson (C)

Anf. 150 Agne Hansson (C)

Fru talman! Kenneth G Forslund sade att majori- teten har avslagit centermotionerna med varsam hand på klubban. Det är väl förvisso så, det kan jag hålla med om. Men de är dock avslagna. Det råder en rätt stor enighet om FN och FN:s roll. Det är i och för sig väldigt viktigt att det gör det, men vi vill kanske "pusha på" lite mer och gå lite längre i vissa frågor. Diametralt motsatta uppfattningar finns det väl inte på så många punkter. Två saker från mitt anförande vill jag dock ta upp och få förtydliganden om. Det ena är frågan om folk- rätten. Jag tycker att det är bra att det finns en bred majoritet i riksdagen för värnet av folkrätten även om den inte är entydig. Min fråga är: Står regeringen och majoritetspartiet fast vid kritiken mot USA och vid att Irakkriget är ett folkrättsbrott även efter att det nu har avslutats? Den andra frågan gäller säkerhetsrådet. En refor- mering där, och en bättre representativitet, är ju vik- tig. Det är vi överens om. Men är man från svensk sida också beredd att arbeta i FN för att vetorätten försvinner?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 151 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Ja, vi står definitivt fast vid den kritik som vi har riktat mot USA om Irakkonflikten och vid att den militära aktionen inte är förenlig med folkrät- ten. Där vill jag vara mycket tydlig. Jag tycker dess- utom att det kanske finns anledning att stryka under den kritiken eftersom USA målade upp en bild av att de var mycket säkra på att de skulle finna massförstö- relsevapen och indirekt underkände FN:s vapenin- spektörers arbete. Nu har man inte kunnat visa på några massförstörelsevapen, och det tycker jag är mycket allvarligt i sammanhanget. Det faller en stor skugga på USA för detta, i synnerhet som man har förespeglat omvärlden att man faktiskt hade bevis och kunskap, något som man alldeles uppenbart inte hade så långt vi kan se nu. Det stämmer till eftertanke, tycker jag. Vad gäller reformeringen av säkerhetsrådet vill jag säga att ja, vi arbetar i Sverige för att säkerhetsrå- det och dess arbete ska reformeras och att också veto- rätten ska ses över.

Agne Hansson (C)

Anf. 152 Agne Hansson (C)

Fru talman! Innebär det att Sverige också driver kravet på att FN:s vapeninspektörer ska tillbaka in i Irak nu? Det är ju en naturlig och självklar följd av den position som Kenneth G Forslund beskriver och som jag ansluter mig till. När det gäller folkrätten har vi tagit upp i en av våra motioner, och jag har också utvecklat det i en reservation, att det är viktigt med uppföljningskonfe- renser för att utveckla och befästa folkrätten. Det är möjligt att Kaj Nordquist kommer tillbaka till det i sitt anförande, men varför har ni annars avslagit det kravet?

Kenneth G Forslund (S)

Anf. 153 Kenneth G Forslund (S)

Fru talman! Agne Hansson tar upp FN:s vapenin- spektörer och frågan om de ska tillbaka in i Irak. Jag tycker att det är ett självskrivet krav att de får avsluta sitt arbete och se till att i den mån vapen finns förstö- ra dem och framför allt att de får dokumentera det arbete med att förstöra vapen som möjligen har gjorts tidigare, så att det finns en otvetydig klarhet om att Irak inte längre förfogar över några massförstörelse- vapen. Jag tycker att det är viktigt att det arbetet slut- förs, och det är Unmovic som har kompetensen att göra det eftersom man har varit på plats tidigare och också har arbetsmaterialet för att göra de avstämning- ar som behöver göras. Dessutom är det allvarligt med de påståenden som har funnits om att de amerikanska styrkorna faktiskt har misslyckats med att hantera säkerheten där nukleärt material möjligen har förva- rats. Man kan nu möjligen ha en oro för att kärnmate- rial har kommit på avvägar i Irak, vilket naturligtvis är ett förskräckande perspektiv. Agne Hansson frågar om möjligheten till uppfölj- ningskonferenser. Jag hoppas att jag inte gör fel när jag nu säger att jag vill minnas att Kaj Nordquist kommer att behandla den frågan i sitt anförande. Skulle jag ha fel ber jag redan i förväg Agne Hansson om ursäkt för detta.

Kaj Nordquist (S)

Anf. 154 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Jag är socialdemokrat, och det bety- der vanligen att man försöker ta ansvar. Man försöker se möjligheter, man vill uppnå resultat. Det är en viktig inriktning att man faktiskt vill nå resultat. Man vill inte bara slå in öppna dörrar, utan man vill fak- tiskt nå substantiella resultat. Det innebär att man ibland kanske inte når exakt det man har tänkt sig, men man gör det man kan. Det är liksom poängen med att vara reformist, vilket är vår uppfattning. Vi konstaterar också att världen är en. En sak som vi faktiskt vill slåss för och driva i de här sammanhangen är fattigdomsbekämpning. Vi ser väldigt positivt på de utfästelser som finns om att man ska försöka halvera den faktiska fattigdomen fram till 2015. Vi vill på olika sätt verka för att världshandeln öppnas, naturligtvis med avsikt att det ska leda till utveckling på alla håll i världen. Vi vill verka för en samordnad utveckling, en samordnad utvecklingspo- litik för hela världen. Vi vill också försöka att på olika sätt stimulera en nord-syd-dialog, något som var väldigt i ropet för några år sedan men som inte hörs riktigt lika ofta längre, men som vi fortfarande absolut vill stå för. Vi vill arbeta för förebyggande konfliktlösning, så att man inte jämt och ständigt ska hålla på med brandkårsutryckningar utan även i förväg ska ha någonting att komma med. Vi vill utveckla bättre system för sanktioner, när konflikter har brutit ut men också innan konflikter bryter ut, naturligtvis. Vi vill starkt verka för att mänskliga rättigheter ska vara en princip som gäller över allt. Jag vill också gärna per- sonligen tillägga att vi socialdemokrater så att säga finns aktivt i arbete för att skapa en handikappkon- vention, vilket är ett uppslag dels från olika länder i världen, dels från den internationella handikapprörel- sen. Det är någonting som vi socialdemokrater och Sverige arbetade aktivt för på 1980-talet och som nu har kommit upp som en punkt på dagordningen igen. Vi måste besinna att vi är politiker i ett relativt li- tet land, Sverige. Det betyder att många av de ambi- tioner vi kan ha för saker som ska hända på en global nivå kan vi inte styra på egen hand, utan vi måste hitta sätt för att klara av det. Vi måste också inse att den globalisering vi talar om ju också påverkar oss. Vi är inte en isolerad ö någonstans långt uppe i Nor- den. Vi vill naturligtvis arbeta för fred, säkerhet och utveckling på olika sätt. Vi måste göra det med ett medel, på en arena och med metoder som faktiskt fungerar. Det anknyter till vad jag sade i början om att vi har ambitionen att faktiskt nå någonstans med våra ambitioner och inte bara så att säga köra något för vår egen skull. Av alla dessa skäl är FN viktigt för oss. Kenneth G Forslund påpekade mycket riktigt hur stort ansvar vi har tagit under årens lopp på olika sätt. Det är vik- tigt för oss som nation att ansluta oss till FN, precis som det är viktigt för oss att också vara med i EU. Det gör att vi kan ta på oss en roll. Vi kan ta ett an- svar. Men ett FN blir aldrig starkare än det ansvar som medlemsländerna faktiskt är beredda att ta. Jag tycker alltså att vi som svenskar har ett gott samvete i det avseendet. Vi socialdemokrater vill när det gäller frågor om organisering och finansiering av FN instämma i am- bitionerna att man måste modernisera ledningsstruk- turer, rekrytering av personal och annat för att saker och ting ska fungera. Vi stöder aktivt de ambitionerna för att vitalisera ett arbete som generalsekreteraren Kofi Annan bedriver. Vi ser det här som oerhört vik- tigt. Vi tycker att det är viktigt att FN spelar en roll där man koordinerar biståndsinsatser på olika sätt. Det är viktigt att man moderniserar säkerhetsrådet och dess detaljer. Det har varit uppe på bordet här flera gånger. Vi har väl ingen färdig variant kring detta, men vi är klara över att man måste så att säga titta över det hela: Ska det vara fler permanenta medlemmar, ska man öka antalet som har veto eller ska man minska vetots betydelse, ska det vara ett direkt val av fler personer och så vidare? Det finns många bollar i luften, och vi är inte färdiga med detta. Det är viktigt att vi hittar ett bra system. Det är viktigt för oss att generalförsamlingen ska bestämma medlemsavgiften, och vi tycker att det är en självklarhet att USA precis som andra ska betala sina avgifter på olika sätt. För oss är det viktigt med FN:s roll kring mänsk- liga rättigheter. Vi tycker att det är en självklarhet att det ska finnas årliga uppföljningar i FN-systemet av vad som händer med de mänskliga rättigheterna - både att det diskuteras i de utskott som finns inom FN och i den kommission som finns under varje år. Vi tycker att man bör hitta former för starkare övervak- ning av detta. Vi är väl inte färdiga med exakt hur det ska gå till, men helt klart bör man stärka det. Vi tyck- er också att det är rimligt att det finns en rapportering tillbaka hit om vad som händer på dessa områden. Det är viktigt att den informationen sprids i vidare cirklar även i vårt eget land, så att säga. För oss socialdemokrater finns det flera saker inom FN som jag ska försöka täcka upp. För oss är det viktigt att man arbetar för en antidiskriminering - en icke-diskriminerande attityd på olika sätt. Det är viktigt både i vårt arbete i FN men också i EU, där vi verkar mot rasism och främlingsfientlighet på olika sätt. Det är som jag ser det en självklarhet att vi själva ska delta i arbete med konventioner. Det är en själv- klarhet att vi årligt ska rapportera vad som händer i konventionsarbetet på olika sätt. När det gäller befolkningsfrågor gäller samma sak. Vi upprepar det: Vi är naturligtvis emot alla former av diskriminering. Vi är för intentionen med att ta fram en konvention i HBT-fallet, men vi är inte helt säkra på att det är den bästa strategin. Vi tycker att man kanske kunde hitta ett annat sätt att uppnå samma sak. Vi vet också, rent praktiskt, att senast i år har det varit bekymmer med att anta en resolution om HBT i FN-kommissionen. Vi vet att det finns en stor grupp av länder som motsätter sig sådant här. Det är de katolska länderna, de islamiska länderna och så vidare, och vi måste hitta ett sätt som gör att man kan se detta som bra. Man kan ju rikta olika former av kritik mot FN. Det är rimligt. FN har inte fungerat på det sätt som det borde på olika sätt. Men vi måste inse att det är det globala system vi faktiskt har. Vi måste hitta mekanismer som gör att det funkar på ett bra sätt. Det är inte så att om vi skulle lägga ned det eller bryta ned det så måste vi genast konstruera något liknande igen. Vi instämmer som socialdemokrater också i kriti- ken kring att Libyen har blivit ordförande i kommis- sionen för mänskliga rättigheter. Det tycker vi är ett typiskt tecken på att man måste modernisera struktu- ren på olika sätt. Det viktigaste när det gäller FN kanske egentligen snarast inte är alla möjliga strukturer hit och dit, utan det viktigaste är implementeringen, helt enkelt att det blir mera action och mindre snack, så att säga. Målet för oss är naturligtvis en värld befriad från fattigdom, en värld i utveckling. Vi behöver verka för det på olika sätt, och FN är det instrument vi ska arbeta med. Mot bakgrund av det jag har sagt vill jag yrka bi- fall till utrikesutskottets betänkande nr 8, och för tids vinnande vill jag yrka avslag på alla reservationer.

Göran Lindblad (M)

Anf. 155 Göran Lindblad (M)

Fru talman! På slutet sade Kaj Nordquist "mera action och mindre snack", och det är en hållning som jag delar alldeles. Men på en punkt vill jag ha lite mera snack, och jag vill fråga Kaj Nordquist om han vill medverka till det. Det gäller nämligen en debatt i FN:s generalförsamling, årligen återkommande, om de mänskliga rättigheterna med name and shame så att man hänger ut de stater som inte uppfyller kraven på demokrati och mänskliga rättigheter. Kan vi vara överens om att vi ska driva den linjen i FN och fak- tiskt få fram en sådan ordning, så att vi tills vidare kan runda det här systemet som vi vill reformera med Libyen som ordförande i kommissionen för mänskli- ga rättigheter? Sedan skulle jag gärna vilja att Kaj Nordquist också utvecklade synen på relationen mellan folkrätt, mänskliga rättigheter och människorätt. Var det rätt eller fel att gå in i Makedonien efter att FN hade blivit blockerat av ett kinesiskt veto? Det var utanför säkerhetsrådets beslut. Var det rätt eller fel när det gäller Kosovo, där man inte hade något beslut i sä- kerhetsrådet? Vad Socialdemokraterna tycker om Irak är alldeles tydligt och uppenbart, men vad gäller det hypotetiska fallet med ett nytt Rwanda: Hur ställer sig Kaj Nordquist?

Kaj Nordquist (S)

Anf. 156 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Jag ställer mig nog ungefär likadant som Kenneth G Forslund, av någon konstig anled- ning. Vi måste se det här från fall till fall. Jag är inte beredd att köpa en princip där vi säger att de mänsk- liga rättigheterna direkt kan sätta folkrätten offside, och det beror helt enkelt på frågan: Vem tar beslutet? Vi måste i så fall hitta ett system som gör att vi kan känna oss trygga för vilken stormakt som helst. Det finns faktiskt fler stormakter, och framför allt fler potentiella stormakter, än USA i världen som kan börja tala om att de mänskliga rättigheterna är hotade i landet XX, och utifrån det hävda att det är okej att man går in där. Därför är jag inte beredd att göra det rakt av som en enkel princip. Jag skulle kunna vara det efter att vi får så att säga köra den här frågan under en längre tid och formulera ett system. Det som var bra med vetosystemet var ju att det ändå gav ett slags garantier för att man inte ska kunna ställa till vilka dumheter som helst. Det är ju inte dumt att ett land hjälper till att befria ett annat land från förtryckare, men det är dumt om man sätter ett system i sjön som gör att det är fritt fram för den som anser att grannlandet inte respekterar de mänsk- liga rättigheterna att kasta regeringen ur sadeln, så att säga. Det var två frågor till - åtminstone en fråga till. Vad jag förstår finns det väl all anledning att arbeta för ett system där man årligen diskuterar de här frå- gorna.

Göran Lindblad (M)

Anf. 157 Göran Lindblad (M)

Fru talman! Då, Kaj Nordquist, närmar vi oss än- då något slags gemensam hållning i den här frågan om när det var rätt eller fel. Det var ju uppenbarligen rätt i Kosovo, det var rätt med flygförbudszonerna i Kurdistan, och det var rätt att hjälpa Makedonien. Jag har inte förordat en modell som innebär att man ska gå ifrån säkerhetsrådet. Jag tror att vi är helt överens om att det allra bästa är om de viktiga diplo- matiska besluten och överläggningarna tas i FN:s säkerhetsråd. Det är vi nog totalt eniga om. Men det är ju väldigt bra om vi kan få en samsyn på att det finns tillfällen, med ett förlamat säkerhetsråd - precis som Kaj Nordquist sade - då man från fall till fall bör kunna bedöma om man faktiskt då kan agera.

Kaj Nordquist (S)

Anf. 158 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Det är bara att instämma. Jag tycker också att det är bra om vi kan närma oss en samsyn i de här frågorna. Jag ser inte den stora poängen med partiskillnader ur den synvinkeln. Det viktigaste är att vi kommer fram till någonting som fungerar och som inte ger legitimitet åt den här sortens humanitära invasioner som är förevändningar för någonting an- nat.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 159 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Vi kan nog konstatera att vi i de olika partierna är ganska överens om behovet av FN och att världen behöver FN och FN:s funktioner. Jag begärde repliken därför att jag tycker att rege- ringen skulle kunna vara lite mera systematisk när det gäller förändringen av FN. En organisation som är så viktig behöver moderniseras, förenklas och förbättras om den ska vara modern och up-to-date och fungera i dag, och det sker inte. Vi har en ineffektivitet i styrel- searbetet där det är viktigare att vara reformerad än att man kan uppfylla sina åtaganden. Jag ser inte att regeringen har någon systematik i sin vilja att förändra det här jobbet. Man deltar i Carlssonrapporten exempelvis, men sedan bedömer man sig själv vara för liten och för perifer för att åstadkomma något mer. Sverige gör ju enorma insatser på fältet. Använd dem som bräckjärn för att få ha synpunkter och vara lite tuff i FN! I Libyenfallet som har nämnts här förut och som Socialdemokraterna inte ens gillar lade rege- ringen ned sin röst. Det är väl att vara lite onödigt tam i en sådan självklar fråga. Hur ser Kaj på detta? Finns det möjlighet att ta ett steg framåt för FN:s skull, och för att ge generalsekreteraren det stöd utifrån som han behöver för förändringar?

Kaj Nordquist (S)

Anf. 160 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Det tror jag alldeles säkert. Det vi har markerat tydligt är att vi gärna vill göra det i samar- bete med generalsekreteraren. Det är väl ungefär så långt som jag kan sträcka mig som representant för regeringspartiet.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 161 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Jag ska inte förlänga det här i onödan, men jag skulle ändå vilja vara lite mer konkret än så. Jag tror vi är många som skulle vilja se en strategi från regeringens sida för hur vi ska bedriva ett för- ändringsarbete. Kanske ska vi placera någon i New York som följer arbetet? Vi har många experter där. Kanske skulle vi ha en förändringsresurs också, som bidrar till förändringsprocessen. Hur bedömer Kaj detta? Skulle man kunna få se en strategiplan, en strategi, för hur förändringsarbetet kan komma till stånd?

Kaj Nordquist (S)

Anf. 162 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Vad jag själv förstår utifrån de texter som vi har arbetat med kan jag inte se något hinder för det, så länge som det så att säga sker på general- sekreterarens villkor. Jag tappade bort en fråga förra gången, och det slog mig nu vad den gällde. Den handlade om Libyen och varför vi lade ned vår röst. Det handlar om att det finns en struktur där de olika kontinenterna, världs- delarna, utser saker och ting i respektive ordning. Det här är ett system som vi känner oss ganska tveksamma till men som vi inte ville välta över ända vid det tillfället. Det är den enkla förklaringen till att vi inte agerade.

Agne Hansson (C)

Anf. 163 Agne Hansson (C)

Fru talman! Kaj Nordquist sade att han har som mål att halvera fattigdomen framöver, och det är ett bra mål. Han var också beredd att ansluta sig till uppfattningen om att effektivisera FN som bistånds- givare och koordinator av det multinationella bistån- det. Mot bakgrund av att vår motion avstyrkts på den punkten - med krav på just nämnda effektivisering - blir min första fråga: Bör också FN:s roll som koor- dinator vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multinationella biståndet, som ju är vårt krav i sam- manhanget? Min andra fråga går tillbaka till den diskussion som jag hade med Kenneth G Forslund om att effek- tivisera och stärka folkrätten: Varför är också vårt förslag om återkommande uppföljningskonferenser som metod för att stärka folkrätten avstyrkt - delar majoriteten den uppfattningen eller inte?

Kaj Nordquist (S)

Anf. 164 Kaj Nordquist (S)

Fru talman! Naturligtvis är det rimligt att man tit- tar på formerna när det gäller möjligheterna att koor- dinera biståndet. Det här är ju det stora verktyget över världen, så det är väl bara att säga att det är fullstän- digt rimligt. Nu har vi i denna kammare den ordningen att vi inte kan säga att saker och ting är besvarade, utan vi ska landa i att vi slår till eller slår från så att säga. Utan vidare instämmer vi i intentionerna i detta. Detta med en strategi för hur man utvecklar folk- rätten är något som vi väl får återkomma till. Som jag ser det hela finns det inget färdigt förslag, utan det här måste utvecklas på olika sätt. Vi återkommer när det finns ett ordentligt utvecklat förslag. Märkvärdi- gare än så är det nog inte. Vi äger inte frågan men kan ha synpunkten att någonting sådant bör drivas fram. Sedan får vi återkomma. Det är ungefär det svar jag kan ge.

Carina Hägg (S)

Anf. 165 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag har begärt ordet i debatten här i dag för att markera en viktig fråga som kommit bort när det gäller Irak och också för att peka på situatio- nen för kvinnor runtom i vår värld. Den första delen - kvinnor och Irak - tycker jag att det är väldigt viktigt att vi här lyfter fram. Under Afghanistankonflikten hade vi en parallell debatt där denna kammare - flera av de ledamöterna finns just nu här - var väldigt pådrivande kring att kvinnorna skulle komma in i processen. Kvinnorna skulle kom- ma in i loja jirga, och kvinnor skulle komma med på Berlinkonferensen. Jag hade här i svenska riksdagen ett möte för af- ghanska kvinnor just för att kvinnorna skulle få en möjlighet till en plattform för att driva frågor som berör kvinnorna, barnen och Afghanistans utveckling framöver. Men den debatten har inte gett något av- tryck i situationen nu i Irak. Det är män och åter män som möter varandra. Kvinnorna är helt borta från arenan, och ingen driver på för att lyfta in dem - inte USA som har ansvaret, inte alliansen som hakar på och inte ens vårt sydliga grannland Danmark som är en del av allian- sen och som annars ligger långt framme i jämställd- hetsfrågor. Ingen tycker att kvinnorna är viktiga och att de är en viktig resurs för att utforma det framtida Irak. Jag tycker att detta är beklagligt. Hade FN i dag haft en annan roll i Irak skulle si- tuationen på den här punkten ha varit annorlunda. Där tror jag att det finns anledning för oss att tillsammans försöka se hur man kan arbeta vidare. FN som organisation har kommit en bra bit på vä- gen när det gäller att bevaka kvinnofrågor. Jag tycker att FN:s generalsekreterare ofta ger intryck av att vara ett föredöme när det gäller att ha insikt i de här frå- gorna. Men i och med att FN har ställts åt sidan på det sätt som vi diskuterat har också kvinnorna ställts åt sidan i Irak - detta så gott som helt utan debatt och utan att någon ens haft synpunkter på det. Såvitt jag vet är det bara jag i denna kammare som tidigare har försökt att lyfta fram den frågan, vilket jag nu åter- igen gör - detta bara sagt som en kommentar. Jag ska också nämna om något som berör FN:s arbete. Det gäller då de svårigheter som FN möter när det gäller att genomföra den politik som det från medlemsstaternas sida i andra sammanhang har varit en samstämmig uppslutning bakom. Jag tänker då på den förändring som skett sedan Bush blev president i USA. Bush för ett krig mot kvinnorna, och det kriget för han i en ohelig allians med islamistiska stater och Vatikanen. Vatikanen är ju en stat och har ställning som en sådan men man skulle mycket väl kunna ifrågasätta Vatikanens representativitet. Vatikanen och Heliga stolen befolkas ju inte av ett folk, utan det är fråga om män som tjänstgör på ett litet geografiskt område - alltså endast män, inget folk. Inga människor bor där, så på det sättet finns där ingen befolkning som kan växa. Huvudsakligen är det en spridning över värl- den. Denna lilla stat har i kombination med andra fått ett stort genomslag för en kvinnofientlig politik. Jag hoppas vi att i morgon, när en utvecklingsproposition blir presenterad för riksdagen, kan se att vi får ytterli- gare verktyg för att driva de här frågorna. Världen är väldigt svår när det gäller kvinnornas situation. Antalet illegala aborter i världen uppskattas till 20 miljoner om året. 80 000 av de kvinnor som gör illegal abort dör. Varje minut dör en kvinna i graviditetsrelaterade komplikationer. En stor andel av de dödsfallen beror just på illegala aborter, i avsaknad av möjligheter till legala sådana. Varje år får 15 miljoner kvinnor så svåra kompli- kationer i samband med graviditet att de blir långtids- sjuka eller handikappade. Nästefter aids är graviditet den vanligaste orsaken till att kvinnor i fertil ålder avlider. Brist på vård leder till att 1,5 miljoner barn dör under den första levnadsveckan och till att 1,4 miljo- ner barn dör redan vid eller före förlossningen. Knappt någon förbättring har skett sedan 1987 vad gäller mödradödligheten trots att FN lovat att förbätt- ra säkerheten i samband med graviditeter, trots Bei- jingkonferensen och trots alla andra konferenser och deklarationer. Mer än 100 miljoner kvinnor i världen önskar längre tid mellan sina graviditeter men saknar redskap för att uppnå detta. Det är inte då inte bara problem som vi ser långt bort från Europa, utan vi vet att så nära som i vårt grannland Polen är det inte möjligt att få en legal abort utförd. I Portugal fängslas kvinnor som medverkar till eller genomgår abort. I Irland är abort en omöjlighet. Det här ökade trycket mot kvinnorna och mot kvinnors rättigheter spelar självklart roll när det gäller den kraft med vilken FN skulle kunna vända utveck- lingen för de siffror som jag redovisat. Fru talman! Jag sade nyss att den vanligaste döds- orsaken är graviditet. I utvecklingsländerna är risken fortfarande stor att dö i samband med graviditet och förlossning. Detta bekräftades också av Unicef på internationella kvinnodagen den 8 mars i år. Man gjorde uppskattningen att 1 400 flickor och kvinnor varje dag dör av nämnda orsaker och att 99 % av dessa flickor och kvinnor lever i tredje världen. Men antalet döda visar inte hur stort problemet med bris- tande tillgång till sjukhus och mediciner är. För varje kvinna som dör uppskattas ytterligare 30 kvinnor bli svårt skadade och infekterade, med ett handikapp som följd. Fistula kan vara ett sådant exempel. Det skulle dock inte behöva vara på det sättet. Klyftan mellan kvinnor i den rika världen och kvin- nor i utvecklingsländerna är enorm. Men detta visar också att vi vet hur man kan förhindra sådana här dödsfall. Vi har redskapen. Således måste vi också använda dem. I dag saknas den viljan, och det leder till problem för framför allt kvinnorna i de fattigare länderna, där kvinnans inflytande inte är så stort. Det fanns, fru talman, ett hopp tidigare i veckan när USA aviserade att man skulle sätta av 15 miljar- der dollar till aidsbekämpning. Det är positivt att man har kommit så långt att man diskuterar detta och att vi så småningom kan se ett beslut i frågan. Men jag delar den kritik som säger att det finns en del att fun- dera över i det i och för sig positiva beskedet. Det är att en tredjedel av medlen ska användas till att upp- muntra avhållsamhet och att religiösa grupper ska kunna välja att avstå från projekt som handlar om att distribuera kondomer eller att informera om kondo- manvändning. I praktiken är organisationerna för- hindrade och får svårt att informera om aidsbekämp- ning. De blir förhindrade och har svårt att se till att pengarna används till det som de är avsatta för. Man kan säga att det här är den fundamentalistis- ka ideologins seger över vetenskapen och folkhälsan, och det gör mig väldigt bekymrad. Nu när den ameri- kanska regeringen äntligen tagit ett beslut om att finnas med i ledarskapet mot aids är jag inte så säker på att det blir det positiva bidrag som vi har hoppats på. Fru talman! Bush satsar miljoner i biståndet på avhållsamhet. Nyligen var det ett möte inom FN om befolkning- och utvecklingsfrågor med organisationer som jobbar med sexualitet, jämställdhet och förebyg- gande arbete. Det är väldigt viktigt att man får till den typen av konferenser. Det framgick väldigt tydligt på den här konferensen att den amerikanska modellen handlar om att man vill motverka oönskade gravidi- teter och aborter men även att man inte förstår bak- grunden till sexuellt överförda sjukdomar. Det har sedan visat sig i jämförelse med länder som Sverige och andra europeiska länder att modellen med avhåll- samhet tvärtom leder till fler tonårsgraviditeter. Det finns också från USA:s sida desinformation om ab- orter och cancer, man försöker koppla ihop de här frågorna för att skapa en osäkerhet och en rädsla. Man kan också se att de vetenskapsmän som ju har en vetenskaplig hållning till de här frågorna manövreras ut från administrationen. Jag tycker att detta på punkt efter punkt visar hur oroande det är att den så dominerande staten använ- der sin kraft till att underminera FN:s viktiga arbete på det här området och samtidigt försöker förhindra utvecklingsländerna att driva en konstruktiv egen politik på det här området. Dessa är ju beroende av biståndsmedel genom FN-systemet, bilateralt stöd eller organisationer. På punkt efter punkt och område efter område stryps arbetet genom att pengar till stö- det stryps. Organisationer blir oroliga. Ett land där man tydligt kan peka på det här problemet är Nepal, där man ser konsekvenserna av Bushs politik. Man försämrar möjligheterna för kvinnor att få rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Fru talman! Jag ser att det kanske inte är så myck- et talartid kvar. Jag ska avsluta med att säga att jag är tacksam för att jag fick möjlighet att påpeka dessa båda viktiga frågor: att kvinnorna har inte kommit med i processerna i Irak och att kvinnornas situation i världen är under press. Det är väldigt bekymmersamt med den oheliga alliansen mellan president Bush, Vatikanen och islamistiska stater. Det hotar på sikt inte bara kvinnornas självbestämmande i USA utan också i länder långt borta från den här treenigheten.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 166 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Kristdemokraterna delar uppfattning- en att kvinnorna bör komma till makten i Irak. Jag har själv gett uttryck för detta i debattartiklar. Men det skulle vår regering ha tänkt på innan man ställde upp på Rysslands, Tysklands och Frankrikes sida i kon- flikten och därmed ställde EU och FN offside, de organ som skulle kunna påverka just kvinnornas situation i Irak.

Carina Hägg (S)

Anf. 167 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag tycker att detta är en parallell till de frågor som Holger Gustafsson har ställt till mina kolleger som båda två tidigare redogjorde mycket väl för den socialdemokratiska synen. Det hade varit trevligare och intressantare att höra Holger Gustafs- son ställa krav mot USA och de länder som ingår i alliansen på att de ska medverka till att kvinnorna kommer med i processen och att de i alla fall inte ska förhindra att kvinnor kommer med. Genom att de plockar ut de män som de vill samarbeta med har kvinnor inte några möjligheter att komma i närheten av makt och inflytande. Man kommer inte heller att kunna ta vara på kvinnornas erfarenhet och kunskap som är viktiga för att bygga upp ett stabilt och tryggt Irak. FN är den organisation som har visat att man har förstått att det är viktigt att både män och kvinnor finns med i beslutande församlingar. Därför känns det väldigt otillfredsställande att se att man även av det här skälet har ställt FN åt sidan. Kvinnorna har förlorat dubbelt när det gäller situ- ationen i Irak. De var förtryckta under Saddams re- gim, men de har inte heller så här långt fått tillfälle att vara med och göra sina röster hörda för det framtida Iraks skull.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 168 Holger Gustafsson (Kd)

Fru talman! Vi delar slutsatsen att vi tyvärr ser att kvinnorna har svårt att komma in i processerna, och Sverige har svårt att påverka detta. Vi kan inte konstla hur mycket som helst för att vrida till och ge skulden till enbart USA. Om vi hade varit lite taktiska och realpolitiska och förutsett att detta att ställa EU och FN offside, som Sverige bidrog till, också bidrar till att försämra kvinnornas situation i Irak. Det är en realitet som vi måste förstå.

Carina Hägg (S)

Anf. 169 Carina Hägg (S)

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi respekterar folkrätten. Jag har väldigt svårt att se hur Holger Gustafsson logiskt ska kunna resonera och komma fram till att Sverige på något sätt inte skulle ha varit aktivt för att på alla områden lyfta fram frå- gan om kvinnornas möjlighet till makt och inflytande över sitt eget liv i de länder som de befinner sig. Jag tycker att det här är en tydlig fråga för Sveriges rege- ring. Lika tydligt är att Bush och alliansen inte har bedömt det här som viktigt, att de inte har velat ha med kvinnorna, att de har ställt kvinnorna åt sidan. Däremot finns det möjlighet - det hör man till exem- pel i debatten i dag - att man framöver lyfter in kvin- norna och tar vara på deras kunskaper om det egna landet och hur de vill prioritera sitt lands tillgångar framöver.

Beslut

Beslut: 2003-05-23

19 förslagspunkter, 11 acklamationer, 8 voteringar

Protokoll med beslut

2003-05-23

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2002/03:190

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. FN:s organisation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6, 2002/03:U311 yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 31 och 2002/03:U322 yrkande 24.

Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m)
s	119	0	0	25
m	0	42	0	13
c	0	0	15	7
fp	38	0	1	9
kd	0	0	26	7
v	25	0	0	5
mp	0	0	13	4
-	0	0	0	0
Totalt	182	42	55	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. FN och fredsfrämjande insatser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U212 yrkandena 5 och 13.

Reservation 5 (c)

3. FN och bidragen till den reguljära budgeten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3, 2002/03:U212 yrkande 2 och 2002/03:U311 yrkandena 7-10.

Reservation 6 (c)
Reservation 7 (mp)

4. Säkerhetsrådet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande 7, 2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4, 2002/03:U311 yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande 22.

Reservation 8 (m)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c)
Reservation 11 (mp)

5. FN och mänskliga rättigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U296 yrkande 6 och 2002/03:U322 yrkande 21.

Reservation 12 (m)
Reservation 13 (fp)
Reservation 14 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (fp)
s	119	0	0	25
m	0	0	42	13
c	15	0	0	7
fp	0	39	0	9
kd	0	0	26	7
v	25	0	0	5
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	172	39	68	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 22 och 2002/03:U296 yrkande 1.

Reservation 15 (kd)

7. FN och internationella konventioner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U261 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:U296 yrkande 2.

Reservation 16 (kd)

8. Folkrätten i svensk utrikespolitik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U212 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U296 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.

Reservation 17 (fp)
Reservation 18 (kd)
Reservation 19 (c)
Reservation 20 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 17 (fp)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	0	0	15	7
fp	0	38	1	9
kd	0	0	26	7
v	25	0	0	5
mp	0	0	13	4
-	0	0	0	0
Totalt	186	38	55	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. FN och konfliktförebyggande åtgärder

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U272 yrkande 7 och 2002/03:U311 yrkande 12.

Reservation 21 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 21 (v, mp)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	26	0	0	7
v	0	25	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	241	38	0	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Internationella brottmålsdomstolen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 10, 2002/03:U212 yrkande 4 och 2002/03:U228 yrkandena 12 och 13.

11. Kvinnors rättigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U8 yrkande 6.

Reservation 22 (fp, v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 22 (fp, v)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	15	0	0	7
fp	0	39	0	9
kd	26	0	0	7
v	0	25	0	5
mp	4	9	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	206	73	0	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. FN och befolkningsfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 4, 7 och 8 och 2002/03:U328 yrkande 16.

Reservation 23 (fp, v, mp)
Reservation 24 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 23 (fp, v, mp)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	15	0	0	7
fp	0	39	0	9
kd	2	0	24	7
v	0	25	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	178	77	24	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Fredsinitiativ och övervakningsstyrka

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U249 yrkandena 1 och 2.

Reservation 25 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 25 (v)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	26	0	0	7
v	0	25	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	241	38	0	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Sanktionspolitik och flygförbudszoner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U257 yrkande 2, 2002/03:U272 yrkandena 2-6, 8 och 9 och 2002/03:U273 yrkandena 1, 6 och 10.

15. Internflyktingar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U286.

Reservation 26 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 26 (v, mp)
s	119	0	0	25
m	42	0	0	13
c	15	0	0	7
fp	39	0	0	9
kd	26	0	0	7
v	0	25	0	5
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	241	38	0	70
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. FN-konferenser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U252, 2002/03:U296 yrkande 4, 2002/03:MJ490 yrkande 3 och 2002/03:A322 yrkande 2.

Reservation 27 (mp)

17. Sverige i FN

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 2 och 2002/03:U268 yrkande 1.

Reservation 28 (kd)

18. FN-byggnadens utsmyckning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U255.

19. Skrivelsen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:83 till handlingarna.

Var är ärendet nu?

Beslut

Motioner om FN och multilaterala frågor (UU8)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Motioner om FN och multilaterala frågor (UU8)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. FN:s organisation

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. FN och fredsfrämjande insatser

3. FN och bidragen till den reguljära budgeten

4. Säkerhetsrådet

5. FN och mänskliga rättigheter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter

7. FN och internationella konventioner

8. Folkrätten i svensk utrikespolitik

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. FN och konfliktförebyggande åtgärder

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Internationella brottmålsdomstolen

11. Kvinnors rättigheter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. FN och befolkningsfrågor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

13. Fredsinitiativ och övervakningsstyrka

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Sanktionspolitik och flygförbudszoner

15. Internflyktingar

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. FN-konferenser

17. Sverige i FN

18. FN-byggnadens utsmyckning

19. Skrivelsen