Fastighetsrättsliga frågor

Betänkande 2005/06:LU6

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
25 januari 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Motioner om fastighetsrättsliga frågor (LU6)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2005 om fastighetsrättsliga frågor. Skälet är i huvudsak tidigare riksdagsbeslut. Motionerna handlar bland annat om felreglerna i jordabalken och vissa arrendefrågor.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-11-17
Justering: 2005-12-01
Trycklov till Gotab och webb: 2005-12-13
Trycklov: 2005-12-13
Reservationer: 4
Betänkande 2005/06:LU6

Alla beredningar i utskottet

2005-11-08, 2005-11-17

Motioner om fastighetsrättsliga frågor (LU6)

Lagutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2005 om fastighetsrättsliga frågor. Skälet är i huvudsak tidigare riksdagsbeslut. Motionerna handlar bland annat om felreglerna i jordabalken och vissa arrendefrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-01-25
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:LU6, Fastighetsrättsliga frågor

Debatt om förslag 2005/06:LU6

Webb-tv: Fastighetsrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 64 Pia Nilsson (S)
Fru talman! Åhörare! Att köpa eller att bygga ett hus eller en fastighet är för många av oss ett stort åtagande. Det är ett åtagande som är förenat med många funderingar och noggranna överväganden. Räntan är kanske en avgörande faktor, men det finns åtskilligt annat att fundera över också. Vilken trygghet har jag som köpare om det uppdagas några fel? Vilka krav har jag rätt att ställa på en byggherre? Den debatt som vi nu ska få lyssna till kommer bland annat att handla om översyn av lagstiftningen kring felreglerna i jordabalken, om byggarens ansvar, om historiska arrenden och om vi ska införa ett system för pantsättning av byggnader på annans mark. Som utgångspunkt ligger de åtta motioner som är behandlade och de fyra reservationer som finns i betänkandet. Med dessa ord, fru talman, överlämnar jag ärendet till debattörerna, som i sina inlägg kommer att klargöra de olika politiska ståndpunkter som finns kring de fastighetsrättsliga frågorna.

Anf. 65 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Fastighetsrätt i lagutskottet är väl favoriter i repris. Men önskereprisen saknar vi denna gång sedan regeringen efter ett antal års debatter ändå har tillsatt en utredning av fastighetsmäklarlagen. Övriga frågor är också favoriter i repris. Jag vill uppehålla mig en kort stund vid två reservationer av Folkpartiet som bygger på motioner som vi har väckt. De är också upprepningar. Det är tredje gången som vi reserverar oss till förmån för en utredning och översyn av felreglerna i samband med köp och försäljning av fastigheter. Det finns lite stöd här och var från enskilda riksdagsledamöter, och det finns numera också ett stöd från Fastighetsmäklarsamfundet, för att man ska göra en sådan här översyn. Om vi håller på ytterligare, med några debatter till, kanske vi får till stånd en majoritet här i kammaren. Jag har tidigare i dessa sammanhang berättat om den situationen då man säljer sin fastighet efter att den ene av två makar har avlidit. Ofta är det mannen som avlider först och änkan som sedan får sälja sin fastighet. Hon får då ett tioårigt ansvar för dolda fel, alltså fel som hon inte har den minsta aning om och som kanske inte heller hennes man kände till. Vi vet att det finns en bra lösning för att klara ut det här med dolda fel i Danmark. Där har man ett obligatoriskt besiktningsförfarande, och sedan kombinerar man besiktningsutlåtandet med en försäkringslösning. Det gör att köparen har ett försäkringsbolag att vända sig till om det dyker upp fel i fastigheten, och säljaren blir fri från det ansvaret. Det är en förmån för köparen att ha ett försäkringsbolag att vända sig till, för då vet man att det finns någon som kan betala om man har rätt. Vi är lite förvånade över att man från majoritetens sida inte kan tillstyrka förslaget i reservationen så att vi kan få till stånd den här översynen. Folkpartiets andra reservation i detta betänkande avser ett ärende som vi har behandlat i riksdagen tidigare och där man har beslutat att inte införa något system för att kunna pantsätta byggnader på annans mark. Det var ett i mitt tycke märkligt beslut. Att riksdagen för så länge sedan som 1998 gjorde ett tillkännagivande att man ville ha en utredning, och den departementspromemoria som blev följden av det tillkännagivandet, visar att det fanns ett behov av att kunna pantsätta byggnader på annans mark. Vi envisas med att framföra det här förslaget. De skäl som man hade för avslag, kostnadsskäl och att det skulle vara besvärligt att upprätta ett register, har inte någon bäring efter vad vi har kunnat se. Vi vet att man nu kan upprätta till exempel ett lägenhetsregister, och det blir mycket mer omfattande än ett register över byggnader på annans mark. De finns för övrigt redan registrerade hos skattemyndigheterna. Vi vidhåller alltså även den reservationen. Vi får väl hoppas att vi om inte vid eftermiddagens votering så i ett senare skede till slut får bifall till de här två bitarna som vi tycker är viktiga inom fastighetsrätten. Jag yrkar för vår del bifall till vår reservation nr 1.

Anf. 66 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som Jan Ertsborn har föredragit. Vi har en gemensam reservation, nr 4, om det som Jan Ertsborn pratade om nu senast, Kreditsäkerheter i byggnader på annans mark. Där har vi precis samma åsikt som Folkpartiet. Jag förstår inte varför utskottet inte kunde gå på den linjen, så att man kan se över frågan och införa en möjlighet att pantsätta byggnader på annans mark. Detsamma gäller felreglerna. Vi har inte en gemensam reservation där, eftersom det är en liten fråga som skiljer oss åt, men annars har vi anslutit oss till Folkpartiet. Vi tycker att det är rimligt att man ska ha det här skyddet, som vi tar upp i reservation nr 2, Felreglerna i jordabalken. Fru talman! En fråga som kanske har legat på riksdagens bord under ännu längre tid handlar om friköp av historiska arrenden, som tas upp i reservation nr 3 från Vänsterpartiet. Jag tycker att det är tråkigt att Vänsterpartiet är det enda parti som reserverar sig till förmån för det här. Vi hade förväntat oss att vi skulle få en lagstiftning på riksdagens bord som vi kunde besluta om. Än i dag år 2006, fru talman, finns det människor i Sverige - inte många, men de finns - som känner sig livegna. De känner sig livegna just av den anledningen att de har levt och brukat jord i generation efter generation på någon annans mark och man har kommit fram till att man inte vill låta de människor som vill få friköpsrätt till den här marken. Jag har tidigare sagt det, att det är resterna som i dag finns kvar av vårt gamla feodalsamhälle. Skulle det inte vara skönt att äntligen kunna rensa ut de delarna? Fru talman! Jag är rätt besviken på regeringen för att man inte har förmått bereda färdigt ärendet. Jag skulle vilja fråga socialdemokraterna här i riksdagen om inte de har tagit ställning till att frågan om historiska arrenden en gång för alla måste avgöras. Vi vet att det inte handlar om många personer, och vi vet att det inte skulle bli en så extremt stor lagstiftning. Men frågan är väldigt viktig principiellt, framför allt för oss partier på vänstersidan, som tycker att människor som befinner sig i underläge och genom tiderna har varit styrda ska få en frihet. Det är det den här frågan handlar om. Den handlar om människors frihet och möjlighet att friköpa det ställe där generation efter generation har både växt upp och brukat jorden. Fru talman! Vänsterpartiet fortsätter att ställa det här kravet. Vi förväntar oss också att regeringen lägger fram ett förslag, vilket den inte har gjort än. Med anledning av det vill jag yrka bifall både till reservation 3 och till reservation 4.

Anf. 67 Rezene Tesfazion (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka avslag på de motioner som behandlas i betänkande LU6, Fastighetsrättsliga frågor . Jag vill börja med att säga något om motionerna kring jordabalkens felregler. I ett par motioner begärs ett tillkännagivande av en översyn av jordabalkens felregler, och det sägs i motionerna att gällande rätt ålägger köparen en omfattande undersökningsplikt samtidigt som säljaren inte har en motsvarande upplysningsplikt. En fastighet säljs i befintligt skick. Det innebär att köparen måste undersöka fastigheten. Fel som köparen har upptäckt eller borde ha märkt vid undersökningen kan inte åberopas. Det framgår av 4 kap. 19 § jordabalken. Paragrafen ger också köparen rätt att göra prisavdrag eller häva köpet om fastigheten inte stämmer överens med vad som följer av avtalet eller om den annars avviker från vad köparen hade kunnat förutsätta vid köpet. Detta innebär förstås inte att säljaren inte skulle behöva ge några upplysningar som är av betydelse för köparen. Tvärtom gäller ju att säljaren ansvarar för vad han uttryckligen har lovat, både muntligen och skriftligen. Säljaren ansvarar också för att fastigheten är sådan som köparen har rätt att räkna med på grund av vad som har hänt under köpeförhandlingarna. Slutligen ansvarar säljaren också för brister som gäller så kallade dolda fel, det vill säga brister som köparen inte upptäckt - och inte heller borde ha upptäckt - vid undersökningen. Säljaren kan inte heller svära sig fri från sitt ansvar med en allmänt hållen friskrivning i köpekontraktet. Utskottets majoritet har gjort bedömningen att nuvarande lagstiftning utgör en rimlig avvägning mellan säljarens och köparens villkor. Problemen som finns är heller inte av den omfattningen att det i dag skulle vara aktuellt med översyn av jordabalkens felregler. Jag instämmer i denna uppfattning. Fru talman! När det gäller Marie Wahlgrens motion om att förlänga byggarens ansvar från två till tio år så gäller redan i dag att näringsidkares felansvar består i tio år, varför önskemålen i motionen redan genom dagens lagstiftning är tillgodosedda. Utgångspunkten är att näringsidkaren har ett omedelbart ansvar för fel som visar sig de första två åren utan att beställaren behöver bevisa att felen förelegat vid den tidpunkt då arbetena avslutades. Det är en mycket förmånlig regel för konsumenten, eftersom det kan vara så att konsumenten själv har orsakat felet. Men byggarens ansvar finns även efter tvåårsgränsen. Det enda som skiljer är att konsumenten då har bevisbördan för att felet förelegat redan vid slutbesiktningen eller då arbetena avslutades. Men av § 61 i konsumenttjänstlagen framgår att näringsidkarens felansvar sträcker sig upp till tio år. Fru talman! Jag vill också säga något om historiska arrenden. Med historiska arrenden avses mark som arrenderats av samma släkt i flera generationer. Både Christer Adelsbo, socialdemokrat, och Tasso Stafilidis, Vänsterpartiet, har motionerat i ärendet, och jag förstår deras utgångspunkt. Motionsyrkanden med liknande inriktning har behandlats av utskottet vid tidigare tillfällen. Sedan det i utredningen Historiska arrenden föreslagits ett friköp av historiska arrenden har egendomsrättigheterna i grundlagen förstärkts. Frågan är dock fortfarande under beredning i Regeringskansliet, och det finns ingen anledning att föregripa denna beredning här i kammaren. Avslutningsvis vill jag också ta upp frågan om kreditsäkerhet i byggnader på annans mark. Innehavare av byggnader på ofri grund har i dag sämre möjligheter än vanliga fastighetsägare att utnyttja sin egendom som säkerhet vid lån. Frågan har utretts av Byggnadspantsutredningen. Den socialdemokratiska regeringen har vägt fördelarna mot nackdelarna och funnit att riskerna överväger. Förslaget skulle kunna innebära en risk för en ökad privat jorddelning, vilket på sikt kan leda till markpolitiska problem, och en panträtt i registrerad nyttjanderätt skulle under alla förhållanden inte få samma säkerhetsmässiga valör som panträtt i fast egendom eller tomträtt. Det finns därför knappast anledning att anta att byggnadernas ägare normalt skulle kunna minska sina lånekostnader i någon mera betydande mån genom att upplåta panträtt i registrerad nyttjanderätt. Regeringen skriver också att det inte går att vara säker på att statens initialkostnader för ett nytt system över huvud taget kommer att kunna finansieras.

Anf. 68 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga med utgångspunkt från det exempel som jag väldigt kort redovisade i mitt anförande med det äldre paret som har bott i sin villa i många år, mannen avlider och änkan säljer huset. Med nuvarande regler följer ett ansvar för fel, speciellt dolda fel, i tio år. Det finns många möjligheter att ersätta detta med en försäkringslösning, och det är den jag pläderar för. Min fråga är då: Kan inte Socialdemokraterna se att det skulle vara en fördel för denna änka att kunna komma ifrån ansvaret med en försäkringslösning som dessutom skulle kunna vara till fördel för köparen?

Anf. 69 Rezene Tesfazion (S)
Fru talman! I dagsläget tycker vi socialdemokrater att de regler som finns är tillämpliga och rätt. Det är klart att det kan finnas undantag, men allmänt sett är de regler som finns tillräckliga.

Anf. 70 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Vi är naturligtvis inte alls överens på den punkten. Jag är ute ganska mycket i våra domstolar i det här landet. Jag har under senare år alltid tagit upp en fråga med domare: Vilken typ av tvistemål är det vanligaste i svenska domstolar? Det vanligaste målet är en tvist mellan köpare och säljare, en tvist mellan en köpare och en mäklare eller en tvist mellan en köpare och en besiktningsman som har varit anlitad i samband med ett fastighetsköp. Vi har oerhört många tvister vid våra domstolar. Tycker inte Socialdemokraterna att man ska göra något åt en situation när man kan konstatera att den leder till så många tvister i våra domstolar?

Anf. 71 Rezene Tesfazion (S)
Fru talman! Mina kunskaper i dagsläget är inte att det är så många tvister. Därför tycker jag fortfarande - vi har olika meningar i det här fallet - att lagarna är berättigade just för i dag. Det är en diskussion om att det finns många tvistefrågor när det gäller köparen och säljaren. Det är klart att det kan finnas, men i dagsläget, som sagt, är de här lagarna rättvisande och ger rätt till både säljaren och köparen i det här sammanhanget.

Anf. 72 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag var inte riktigt nöjd med inlägget vad gäller friköpande av de historiska arrendena. Jag är faktiskt lite förvånad, minst sagt, för det har gått ett år sedan vi debatterade den här frågan sist. Dessförinnan har den ju debatterats varje år. Ännu längre än min ålder, höll jag på att säga. Därför undrar jag om ni i Socialdemokraterna här i riksdagen verkligen inte har tagit någon ställning i den här frågan. Ni kan ju inte bara hänvisa till regeringen hela tiden eller till att äganderätten har förstärkts. Det tycker jag inte räcker. Jag vill faktiskt ha en förklaring av er socialdemokrater om vad ni tycker i den här frågan. Tycker ni att folk ska kunna få friköpa de historiska arrendena? Det är ju inte så många. Det känner Rezene Tesfazion till. Regeringen har ju inte kommit fram med något förslag, men jag kunde väl i alla fall förvänta mig att Socialdemokraterna skulle säga att de minsann tycker precis som Tasso Stafilidis.

Anf. 73 Rezene Tesfazion (S)
Fru talman! Nej, det gör vi inte, Tasso Stafilidis, inte just i dag angående den här frågan. Jag har i mitt anförande försökt hänvisa till frågor och även friköpsfrågan. Det är som du sade inte många som har problem i de här frågorna, utan det är ett fåtal. Vi vet att det finns institutioner som till exempel kyrkan, universitet och även staten som äger de här frågorna, men det finns inte krav i de här frågorna när det gäller friköp. Det är klart att det finns tvister och att det finns vissa människor som frågar efter det här. Äganderätten är en principfråga för mig. Vi hänvisar till den feodala historiska strukturen som vi har haft i det här landet för länge sedan. Men jag tror att de här frågorna som vi hänvisar till den feodala strukturen är överspelade när det gäller äganderätten och marknadsekonomin.

Anf. 74 Tasso Stafilidis (V)
Fru talman! Jag hade hoppats att Rezene inte skulle fortsätta att trycka på äganderätten. Det är ju frågan hur man ska se på det här historiskt. Jag trodde att ett vänsterperspektiv måste vara att ta ställning för dem som har brukat marken och levt där i generation efter generation framför godsägarna som lever i extrem rikedom i många fall. Rezene tog upp det själv. Det finns institutioner som kyrkan, universiteten, staten och så vidare som har gått med på att försälja egendomen. I många fall har man gått med på att arrendatorerna har fått köpa marken. De som stenhårt går emot detta är ju stora godsägare, framför allt i Skåne. Jag är tydlig med att Vänsterpartiet tar parti för de oftast små lantbrukarna - arrendatorerna - som befinner sig i ett väldigt grovt underläge. Det är inte särskilt sjyst att prata om äganderätten. I deras fall har det handlat om att få äga det som de har brukat och skött i generation efter generation.

Anf. 75 Rezene Tesfazion (S)
Fru talman! Visst finns det aktörer som har kommit överens i de här fallen. Det är bra. De här gårdsärendena är fortfarande under beredning. Även om det har tagit lång tid är det berättigat att ge chansen även till det fåtal människor som kräver friköp. Det är fortfarande berättigat att bereda frågan. Jag är överens med regeringens förslag och inställning till detta. Det gäller ett fåtal människor. Den principfråga som jag citerade är äganderätten och den är viktig i det här sammanhanget.

Anf. 76 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag vill börja med att göra ett tillrättaläggande. Jag vill från Centerpartiets sida bifalla reservation nr 1. Vi ansluter oss till Folkpartiets reservation. Det gör vi eftersom vi själva har en motion, L280, och innehållet i den överensstämmer med de krav och önskemål som Folkpartiet har framfört. Vi har däremot inte yrkat bifall i utskottet till den motionen. Vi tycker att det finns starka skäl att göra en översyn av jordabalken 4 kap. 19 §. Vi är säkert många som får ta del av vad det innebär med de oklara reglerna. Det är en katastrof för ett ungt par som köper sitt första hus och sedan upptäcker dolda fel som ingen vill stå till svars för. Det kan vara dolda fel som det har varit svårt att upptäcka och det kan vara svårt att jämföra vad värdet på huset skulle vara i förhållande till en annan fastighet. Det finns alla skäl att verkligen göra en översyn av detta också för att undvika belastning på domstolarna. Det är både kostsamt och tidsödande och tär på krafterna hos dem som drabbas av detta. Det handlar ju om väldigt stora pengar. Fastighetsköp är för många den största affär man gör. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 77 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Ja, nu står jag här i talarstolen igen för att tala om vikten av att vi äntligen ska ha modet att fullfölja det beslut som Sveriges riksdag tog den 30 november 1989. Jag pratar om friköp av historiska arrenden. Sverige är i dag ett av världens mest utvecklade länder när det gäller demokrati, jämställdhet, offentlig insyn och andra saker som vi förknippar med ett modernt samhälle. Jag tycker därför att det är lika häpnadsväckande som oförståeligt att vi fortfarande har kvar rester av det gamla feodalsamhället - rester som är direkt odemokratiska. Det handlar om rätten, eller snarare avsaknaden av rätten, för jordbruksarrendatorer att friköpa de gårdar som man i genrationer har bebyggt, bebott och brukat under adligt förmyndarskap. Det kan inte vara rätt att generationer brukare av självständiga gårdar som en gång i tiden hamnat under fideikommiss med flera historiskt betingade ägarkategorier för all framtid ska vara fråntagna rätten att på fri grund kunna utveckla sina jordbruk. Arrendatorerna har själva fått svara för samtliga investeringar. De har fått svara för hela riskkapitalet och därmed bära den totala företagsekonomiska risken för växtodling och djurhållning. Det värde som arrendegårdarna representerar för jordägarna har ju skapats genom det arbete som arrendatorerna och deras släkt har utfört och genom de ekonomiska uppoffringar som de gjort. Inget annat land i Europa har sedan demokratin infördes tillåtit en fortsatt osjälvständighet för en jordbruksbefolkning under ett feodalt grundat ägarsystem. I Danmark och andra nordiska länder har man gjort något åt detta och infört en laglig rätt till friköp av historiska arrenden. I Danmark gjorde man detta redan 1919. Detta är något som vi inte kan vara stolta över, men det är inte för sent att göra något åt det. Fru talman! Det har gjorts vissa frivilliga överenskommelser där arrendatorer av stat och kyrka har getts rätten att köpa loss det land som man har brukat i århundraden. Men kartläggningar visar att förhållandet är tvärtom för adel och storgods. De medger i princip inga friköp i dag. Däremot har jordägare på flera håll chockhöjt arrendeavgifter. Krav på både 50- och 100-procentiga höjningar av avgifterna har förekommit. Under senare år har det också förekommit rena indragningar av åkermark till storgods från arrendeställen, även med välrustade ekonomibyggnader, i det uppenbara syftet att komma i åtnjutande av EU-bidrag. Denna fråga har stötts och blötts här i riksdagen, men vi har tyvärr inte lyckats komma till skott, trots att det redan 1989 med stor majoritet togs ett beslut om att avskaffa denna kvarleva. Det var ett beslut som väckte förhoppning, inte minst hos den yngre generationen arrendatorer. Många unga vägrar att ta över jord för att stå under adligt förmyndarskap så som deras föräldrar har gjort. De känner olust att gå in i ett system som de anser hör det förgångna till. 1990 års arrendekommitté följde upp 1989 års beslut genom att enhälligt förorda en friköpslag som skulle omfatta bönder under adeln, Kyrkan, Domänverket och universiteten. Det känns både tungt och trist att konstatera att vi nu 16 år senare fortfarande inte har infört friköp av historiska arrenden. Det senaste som har hänt i frågan är att Regeringskansliet våren 2000 gav i uppdrag att frågan om historiska arrenden skulle utredas på nytt. Det är en utredning som nu har varit föremål för beredning i Regeringskansliet i över två år. Det som är oroväckande är om man väljer att lägga locket på i detta ärende och om man i så fall bygger sitt ställningstagande på slutsatsen i den här utredningen. Utredningen slog fast att det inte fanns tillräcklig anledning till att lagstiftningsfrågan ska utredas på nytt. Och det är ingen tvekan om att vi alla kan instämma i detta. Frågan har faktiskt genom åren blivit ordentligt utredd, och den har som sagt var redan stötts och blötts här i riksdagen under en alldeles för lång tid. Däremot kan jag inte instämma i utredningens slutsats när man hänvisar till att de som drabbas är så få att man inte behöver göra någonting. Det är oerhört tveksamt att resonera på det sättet. Och jag undrar vad vi skulle få för samhälle om vi skulle föra samma resonemang så fort det handlar om minoritetsgrupper. Det har också förekommit nya alarmerande saker efter det att den här utredningen kom. Något som bekymrar arrendatorerna är en häpnadsväckande dom mot dem. Det var några arrendatorer som hade haft sin gård i fyra generationer, och den femte generationen var beredd att ta över. Sonen i familjen hade hela livet varit inställd på just detta. Av någon anledning motsatte sig greven detta. Och trots att verksamheten bedrivs på nästan 70 hektar och att man hade börjat ta flera nya grepp kom man fram till att verksamheten inte var utvecklingsbar. Om inte närmare 70 hektar räknas som utvecklingsbart faller närmare 85 % av alla arrendatorerna på detta. Detta är en otroligt allvarlig dom för i princip de flesta arrendatorer. Ett annat problem som har dykt upp på senare tid och som också är alarmerande är att jordägare försöker komma åt kontrollen av de stödrätter som tillhör brukarna. Det är för brukarna och absolut inte för jordägarna. Men här har det också dykt upp ett problem. En tredje sak som man också har börjat märka av är att banker har börjat kräva större säkerhet för kredit. Det är något som också har drabbat flera arrendatorer som inte äger sin egen fastighet. Denna aggressiva attityd som man har börjat märka hos adeln och storgodsägarna gör mig och inte minst arrendatorerna djupt oroade. Detta gör inte att de blir mer benägna att självmant bevilja friköp, utan det ger snarare signalen att de inte ens godkänner att släktingar tar över. Fru talman! Jag tycker att det är dags att vi vaknar och börjar reagera och faktiskt tar till oss vad som håller på att ske eftersom tiden definitivt håller på att rinna ifrån oss. Ska det finnas några kvar att rädda över huvud taget när det gäller enskilt ägande är det hög tid att riksdagen slutligen beslutar om friköp av historiska arrenden. Denna fråga kan tyckas liten, och vi har, som sagt, tidigare hört att detta inte berör så många. Men för dem som det berör har det en enorm betydelse. Avslutningsvis skulle jag vilja vädja till lagutskottets ledamöter: Låt inte denna fråga sopas under mattan och framför allt inte med motiveringen att detta berör bara ett fåtal eller att ägarrätten skulle vara ett jätteproblem. Här är man nämligen inte överens inom juridiken. Det får vi inte glömma. Jag tycker att det är dags att vi i Sverige faktiskt inför något som man i Danmark gjorde redan 1919, det vill säga en laglig rätt till friköp av historiska arrenden. I detta anförande instämde Tasso Stafilidis (v).

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-01-25
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Felreglerna i jordabalken

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L281, 2005/06:L350 och 2005/06:L372 yrkande 1.
      • Reservation 1 (fp)
      • Reservation 2 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (fp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1140030
      m380017
      fp036012
      kd24009
      v20206
      c11515
      mp11006
      -1010
      Totalt201412285
      Ledamöternas röster
    2. Ansvar för byggfel

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:Bo256 yrkande 2.
    3. Arrende

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:L306.
    4. Friköp av historiska arrenden

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:L247 och 2005/06:L346.
      • Reservation 3 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1111230
      m390016
      fp360012
      kd24009
      v02206
      c15025
      mp01106
      -1100
      Totalt22635484
      Ledamöternas röster
    5. Kreditsäkerhet i byggnader på annans mark

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:L372 yrkande 2.
      • Reservation 4 (fp, v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (fp, v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1140030
      m390016
      fp036012
      kd23109
      v02206
      c17005
      mp11006
      -1001
      Totalt20559085
      Ledamöternas röster