Familjehemsvård

Sammanfattning

I  betänkandet  behandlas  huvuddelen  av Riksdagens
revisorers   förslag   angående   Familjehemsvården,
2002/03:RR8, samt nio motionsyrkanden som väckts med
anledning av förslaget.
Barnombudsmannen      och     företrädare      för
Socialstyrelsen har, på socialutskottets  initiativ,
lämnat information och synpunkter i ärendet.
Riksdagens   revisorers  förslag  rörande  ändrade
regler för arbetslöshetsförsäkringen  (avsnitt  2.4)
jämte  ett motionsyrkande härom har överlämnats till
arbetsmarknadsutskottet.
Ett enigt  utskott  ställer  sig  bakom Riksdagens
revisorers  förslag såvitt nu är i fråga.  Utskottet
påpekar att regeringen  nyligen  tillkännagivit  sin
avsikt  att tillkalla en utredning för att genomföra
en  samlad   analys   av   den   sociala  barn-  och
ungdomsvården    samt    presentera   en   nationell
handlingsplan på området.  Med  delvis  bifall  till
revisorernas  förslag  och till fyra motionsyrkanden
föreslår   utskottet   ett   tillkännagivande   till
regeringen  om  den  kommande utredningens  uppdrag.
Utskottet anser att utredningens uppdrag bör vara så
heltäckande  som  möjligt  och  därför  uttryckligen
också bör omfatta de  olika  frågor  som  Riksdagens
revisorer      påtalar      som     brister     inom
familjehemsvården.  Utskottet   delar   revisorernas
uppfattning  att  det bör utarbetas en strategi  för
familjehemsvårdens  långsiktiga  utveckling.  Vidare
bör  det  göras  en  kartläggning  av  den  pågående
utvecklingen   på   området  samt  en  satsning  som
underlättar   kommunernas    rekrytering    av   nya
familjehem. Utskottet framhåller också vikten av att
utredningen   belyser  vissa  frågor  rörande  bl.a.
dokumentation   och   uppföljning,   utredning   och
utbildning  av  familjehem,   forskning  om  vårdens
effekter samt tillsyn av familjehemsvården.
Utskottet  avstyrker  övriga  motionsyrkanden  med
hänvisning  till  att  de  får  anses   i   huvudsak
tillgodosedda.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Utredningen om den sociala barn- och
ungdomsvården

Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad utskottet  anfört.  Riksdagen bifaller
därmed   delvis  Riksdagens  revisorers   förslag
punkterna 13 och 57 samt motionerna 2002/03:So8
yrkandena 2 och 4 och 2002/03:So9 yrkandena 1 och
2.

2. Metodutveckling och utbildning, m.m.

Riksdagen    avslår    motionerna    2002/03:So8
yrkandena  1 och 3 samt 2002/03:So9 yrkandena  3,  4
och 6.

Stockholm den 18 februari 2003

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman  (v),   Margareta  Israelsson  (s),  Cristina
Husmark Pehrsson (m), Lars U Granberg (s), Catherine
Persson  (s),  Carl-Axel   Johansson   (m),   Marina
Pettersson   (s),  Gabriel  Romanus  (fp),  Christer
Engelhardt  (s),   Elina  Linna  (v),  Kerstin-Maria
Stalin  (mp),  Martin   Nilsson   (s),  Jan  Emanuel
Johansson  (s),  Magdalena  Andersson   (m),   Ulrik
Lindgren   (kd),  Annika  Qarlsson  (c)  och  Marita
Aronson (fp).

2002/03

SoU10


Redogörelse för ärendet


Bakgrund

Riksdagens revisorer  granskade  familjehemsvård  av
barn och ungdomar i början av 1990-talet. Resultatet
pekade  på  en rad brister när det gällde tillgången
på familjehem,  handläggningen av familjehemsärenden
samt   tillsyn   och    uppföljning    av   pågående
placeringar.

Riksdagens  revisorer  beslutade i juni  2001  att
genomföra en ny granskning  av  familjehemsvården av
barn och unga. Som underlag för beslutet  låg  en på
revisorernas   eget  initiativ  framtagen  förstudie
(2000/01:19)  om   vården  av  unga  och  vården  av
missbrukare. Revisorerna  konstaterade att det redan
pågick  granskningsarbete när  det  gällde  vård  av
missbrukare  och  vård  av  unga vid institution. Av
förstudien  framgick vidare att  det  är  svårt  att
rekrytera familjehem  och  att allt färre av de barn
och unga som placeras i vård utanför hemmet får vård
i  familjehem,  vilket  inte  är   i  linje  med  de
intentioner    som   fanns   när   socialtjänstlagen
utarbetades.  Revisorerna   ansåg  mot  bakgrund  av
förstudien  att det fanns anledning  att  följa  upp
utvecklingen   inom  familjehemsvården  under  1990-
talet.

Förslagets huvudsakliga innehåll


Riksdagens   revisorer   har   granskat   i   vilken
utsträckning    de     mål     och     regler    som
socialtjänstlagstiftningen       formulerar      för
familjehemsvården    efterlevs.    Resultatet     av
granskningen redovisas i rapporten Familjehemsvården
(2001/02:16), som finns som bilaga till det aktuella
förslaget.

Riksdagens  revisorer  föreslår  att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna  vad som anförs
om
·  en   nationell  strategi  för  familjehemsvårdens
utveckling (avsnitt 2.1),
·
·  en kartläggning  av familjehemsvårdens utveckling
(avsnitt 2.2),
·
·  stöd till kommunernas  arbete  med  att rekrytera
familjehem (avsnitt 2.3),
·
·  stöd  till  metodutvecklingen  av socialtjänstens
arbete med familjehems-vård (avsnitt 2.5),
·
·  forskning rörande familjehemsvård  (avsnitt  2.6)
samt
·
·  skärpt statlig tillsyn (avsnitt 2.7).
·

Ärendets beredning


Vid  sammanträden  den 21 respektive 28 januari 2003
har   barnombudsmannen    Lena   Nyberg   respektive
överdirektören Lars Pettersson  och avdelningschefen
Åsa    Börjesson    från   Socialstyrelsen    lämnat
information och synpunkter i ärendet.

Utskottets överväganden



Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör,  med  delvis   bifall   till
Riksdagens revisorers  förslag och till vissa
motionsyrkanden, som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet  anfört om uppdraget
till  en kommande utredning  om  den  sociala
barn- och  ungdomsvården. Riksdagen bör avslå
övriga     motionsyrkanden      om      bl.a.
metodutveckling,   utbildning  och  forskning
kring familjehemsvård.  Yrkandena bedöms vara
tillgodosedda.

Nationell strategi för
familjehemsvårdens utveckling


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att  riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad  som  anförs i avsnitt
2.1  om en nationell strategi för familjehemsvårdens
utveckling.

Revisorernas    granskning   har   visat   att   det
fortfarande     finns     stora     problem     inom
familjehemsvården.   Revisorerna  framhöll  särskilt
följande problem:

1. Familjehemsplacerade   barns   skolgång  fungerar
dåligt.
2.
3. Andelen   tonårsplaceringar  som  bryter   samman
uppgår till  mellan  40  och 50 % beroende på hur
sammanbrott definieras.
4.
5. Andelen barn som placeras på institution har ökat
kraftigt på familjehemsvårdens bekostnad.
6.
7. Det förekommer ofta att socialtjänsten inte lever
upp  till  de krav socialtjänstlagen  ställer  på
barnavårdsutredningar.
8.
9. Det är ovanligt  att  socialtjänsten  använder en
strukturerad metod för att följa placerade  barns
utveckling.
10.
Granskningen  har  visat att det pågår en utveckling
mot  en  professionalisering  av  familjehemsvården,
bl.a. genom  att  det  utvecklas  företag som säljer
förstärkt  familjehemsvård till socialtjänsten.  Det
saknas dock  kunskap om vad denna utveckling innebär
på regional och nationell nivå.

Bristen på familjehem  i  kommunerna  leder  bl.a.
till  att  barn får bo kvar hemma alltför länge, att
de  placeras   på   institution   i  stället  för  i
familjehem  och att de placeras alltför  långt  bort
från sina föräldrar.
Kunskapen om  vilka effekter familjehemsvården har
för  de  barn  som  omhändertas  har  stora  luckor.
Statliga  tillsynsmyndigheter  (Socialstyrelsen  och
länsstyrelserna)     har    inte    undersökt    hur
socialtjänsten sköter familjehems-    vården i någon
större utsträckning sedan mitten på 1990-talet.
I    sitt   förslag   nämner    revisorerna    att
Statskontoret  och  Socialstyrelsen i sina remissvar
på granskningsrapporten  ansett  att  den nationella
strategin förutom familjehemsvården även bör omfatta
olika     former     av     institutionsvård     och
öppenvårdsinsatser  för  barn  och unga. Revisorerna
uppger sig ha förståelse för denna  uppfattning  men
är  inte  beredda  att  här  föreslå att en strategi
skall   utarbetas   för   den  sociala   barn-   och
ungdomsvården  i  dess  helhet.   Revisorerna  delar
bedömningen att familjehemsvården är  en  del av den
sociala   barna-vården  och  inte  kan  ses  som  en
isolerad  företeelse.   Några   av  de  problem  som
uppmärksammas   i  rapporten  har  familjehemsvården
gemensamt med andra  delar  av den sociala barn- och
ungdomsvården. Huvuddelen av  problemen  berör  dock
familjehemsvården.  Revisorerna  påpekar  vidare att
det     finns     stora     problem    inom    såväl
institutionsvården       som      familjehemsvården.
Familjehemsvården   är   den   volymmässigt    klart
dominerande  vårdformen. De båda vårdformerna ställs
ofta inför liknande  utmaningar  när  det gäller att
möta  barnens behov. Det faktum att det  i  det  ena
fallet  handlar  om vård på en institution och i det
andra fallet om vård i en vanlig familj innebär dock
stora skillnader i  de förutsättningar som finns för
vårdens genomförande, anförs det.
Revisorerna  anför i  sitt  förslag  att  det  för
närvarande saknas  en  idé  om hur familjehemsvården
bör   utvecklas,   vilket   är  olyckligt   eftersom
samhälls-utvecklingen kontinuerligt  driver  fram en
förändring  av  familjehemsvården  och dess villkor.
Arbetet med en nationell strategi bör leda fram till
ett ställningstagande om vilka delar  i den pågående
utvecklingen   som  är  bra  eller  nödvändiga   för
familjehemsvårdens  fortsatta utveckling. En central
fråga     är     i    vilken    utsträckning     ett
familjehemsuppdrag    bör    jämställas    med   ett
förvärvsarbete. Revisorerna anser mot denna bakgrund
att   regeringen   bör  ta  initiativ  till  att  en
nationell strategi utarbetas  för familjehemsvårdens
långsiktiga utveckling.

Motioner


I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en nationell strategi
för   hela  den  sociala  barn-  och   ungdomsvården
(yrkande  2).  Motionärerna  anser att det på längre
sikt   behövs   en  strategi  för  all   barn-   och
ungdomsvård.

I motion So9 av Ingrid  Burman  m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  att FN:s barnkonvention  skall
utgöra  grunden  för  utarbetandet   av   nationella
strategier   för   familjehemsvården   (yrkande  1).
Motionärerna anser att den strategi som tas fram bör
utgå   från   barnets   bästa.   Det   bör  redan  i
problemformuleringsarbetet tydliggöras att det är ur
barnets   perspektiv  som  familjehemsvården   skall
belysas, anförs  det.  Motionärerna begär vidare ett
tillkännagivande om att  jourhemmen skall inkluderas
i   utarbetandet   av  nationella   strategier   för
familjehemsvården (yrkande  2). Slutligen begärs ett
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförs   om
kommunala planer (yrkande 3). Motionärerna anser det
väsentligt  att  den  nationella  strategin  får  en
konkretisering och en lokal förankring i kommunerna.
En  förändring  och förbättring av familjehemsvården
som ger direkt effekt  för  barnen är i huvudsak ett
kommunalt ansvar. Enligt motionärerna bör kommunerna
därför  åläggas  att  upprätta  lokala   planer  för
inriktningen av familjehemsvården.


Kartläggning av familjehemsvårdens
utveckling


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager  för
regeringen  som  sin mening vad som anförs i avsnitt
2.2   om  en  kartläggning   av   familjehemsvårdens
utveckling.

I sin granskningsrapport  framhöll  revisorerna  att
det  är  angeläget att en noggrann kartläggning görs
av den utveckling som pågår inom familjehems-vården.
Enligt revisorerna  är  det en förutsättning för att
stödja en positiv utveckling  på  området liksom för
att kunna motarbeta negativa utvecklingstendenser.

Revisorerna   konstaterade  att  familjehemsvården
förändras  över  tid.  Samtidigt  som  antalet  barn
placerade hos släkt och övrigt nätverk ökar sker det
en långsam professionalisering  av den del av vården
som  äger  rum  i främmande hem. Som  exempel  härpå
nämner    revisorerna    tillväxten    av    privata
organisationer  som säljer förstärkt familjehemsvård
till   socialtjänsten.   Förstärkt   familjehemsvård
innebär   att   en  organisation  sluter  avtal  med
familjehem om att  de  skall tillhandahålla en eller
flera    platser   för   organisationens    räkning.
Organisationens  verksamhet  består i att rekrytera,
utreda  och  arvodera  familjehem  samt  att  stödja
familjehemsföräldrarna under  pågående vård. Antalet
familjehemsföräldrar   som  har  ett   uppdrag   med
anställningslika   former    ökar    sannolikt   för
familjehemsvård  i  både  privat och kommunal  regi,
anförs   det.  De  berörda  aktörerna   har   enligt
rapporten  bristfälliga  kunskaper  om de regler som
gäller  för  socialtjänstens  möjligheter  att  köpa
förstärkt   familjehemsvård.  Det   förekommer   att
socialtjänsten,  i  strid mot gällande bestämmelser,
tecknar avtal om förstärkt  familjehemsvård  med ett
företag  men  underlåter  att sluta något parallellt
avtal med respektive familjehem.
Enligt  revisorerna  har  granskningen  visat  att
kunskapen  är  dålig  när  det  gäller   hur   långt
utvecklingen  av  familjehemsvården har gått och vad
det innebär för de barn som placeras.

Socialstyrelsen  anförde   i  sitt  remissvar  att
skillnaden mellan ett familjehem  och  ett  hem  för
vård  eller boende (HVB) i praktiken kan vara mycket
liten samt  att  tydliga kriterier bör utarbetas för
att  kunna  skilja  vårdformerna   åt.   Revisorerna
instämmer i Socialstyrelsens synpunkter.
Revisorerna ansluter sig även till förslaget  från
Föreningen  Socionomer  inom Familjehemsvården (FSF)
om att det bör utredas om  länsstyrelserna  skall ha
ett tillsynsansvar för de organisationer som  säljer
förstärkt familjehemsvård.
Revisorerna  anser  därmed  att  regeringen bör ta
initiativ till en ordentlig kartläggning  av landets
familjehem, att regeringen bör ta initiativ till att
kriterier   utarbetas   som   klargör   vad  som  är
familjehem och vilka krav som kan ställas på ett HVB
för   att   skilja  det  från  ett  familjehem,  att
regeringen bör ta initiativ till att en kartläggning
genomförs av de avtal som socialtjänsten tecknat med
organisationer  som säljer förstärkt familjehemsvård
samt att regeringen  bör överväga om länsstyrelserna
skall ha ett tillsynsansvar  för  de  organisationer
som säljer förstärkt familjehemsvård.

Motion


I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v)  begärs  ett
tillkännagivande  om  tillståndskrav  för  förstärkt
familjehemsvård (yrkande 4). Motionärerna anser  att
det  skall  krävas  tillstånd  motsvarande  vad  som
gäller  för  ett HVB för att få driva s.k. förstärkt
familjehemsvård.   Ett   sådant  krav  skulle  bl.a.
underlätta   en   särskiljning    mellan   HVB-vård,
familjehemsvård och förstärkt familjehemsvård.


Stöd till kommunernas arbete med att
rekrytera familjehem


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs  i  avsnitt
2.3   om   stöd  till  kommunernas  arbete  med  att
rekrytera familjehem.

Revisorernas  rapport  har  visat  att  det finns en
brist på familjehem i kommunerna. Detta medför bl.a.
att  barn  får bo kvar hos sina föräldrar trots  att
detta bedömts  olämpligt, att socialtjänsten tvingas
placera barn i institutionsvård  samt  att för många
barn placeras i samma familjehem.

Revisorernas  granskning  har  visat att  det  har
blivit svårare att rekrytera nya familjehem,  främst
beroende   på   samhällsförändringar   och   på  att
familjehemsuppdraget är mer krävande nu än tidigare.
Revisorerna  påpekade också att många av de familjer
som  under  lång  tid  fungerat  som  familjehem  av
åldersskäl snart kommer att behöva ersättas av yngre
familjer.
Landets största kommuner har enligt revisorerna en
väl   utvecklad    organisation   för   att   arbeta
långsiktigt  med  att   rekrytera   familjehem.  Små
kommuner   har   inte   samma  förutsättningar   för
långsiktigt rekryteringsarbete  eftersom  behovet av
nya  familjehem  uppstår  så  pass  sällan  i mindre
kommuner.   Revisorerna   bedömde  att  antalet  nya
familjehem  skulle  kunna  öka   med  ett  utvecklat
samarbete mellan kommunerna.
I  rapporten drog revisorerna slutsatsen  att  det
krävs  bättre  information  till landets familjer om
vad ett familjehemsuppdrag innebär. Vidare krävs att
det  blir  mer  attraktivt att åta  sig  ett  sådant
uppdrag.  Enligt revisorernas  undersökning  handlar
det därvid  inte  i  första  hand  om  att  höja den
ekonomiska   ersättningen  utan  om  att  underlätta
familjehemmens   insatser   genom  olika  former  av
avlastning och stöd.
Socialstyrelsen  har  i  sitt  remissvar  avstyrkt
förslaget om en statlig satsning med hänvisning till
att rekryteringsarbetet bedrivs  bäst på lokal nivå.
Revisorerna delar denna uppfattning men anser att de
lokala   rekryteringsinsatserna   med   fördel   kan
kombineras med ett statligt initiativ.
Revisorerna anser att regeringen  bör ta initiativ
till en satsning som underlättar kommunernas  arbete
med att rekrytera fler familjehem. En sådan satsning
bör  bl.a. syfta till att öka allmänhetens kunskaper
om vad  det  innebär  att vara familjehem. Vidare är
det  viktigt  att  ett regionalt  samarbete  rörande
rekrytering av familjehem  kommer  till stånd mellan
landets kommuner.

Motion


I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om en landsomfattande kampanj kring
familjehemsvården   (yrkande   4).   Kampanjen   bör
genomföras   i  syfte  att  informera  om  och   öka
rekryteringen till familjehemsvården.


Stöd till metodutveckling


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår  att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad  som anförs i avsnitt
2.5    om    stöd    till    metodutvecklingen    av
socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

Revisorernas  rapport  har  visat   att  kommunernas
socialtjänst har svårt att leva upp till de krav som
statsmakterna formulerat för socialtjänstens  arbete
med  familjehemsvården.  Det  har  dock  skett vissa
förbättringar  sedan  1991,  då  revisorernas  förra
granskning av familjehemsvården avslutades.

Enligt revisorerna finns det några  få metoder som
utvecklats särskilt för socialtjänstens  arbete  med
familjehemsvård.  Vid  utredningar av familjer inför
ett familjehemsuppdrag dominerar  olika varianter av
den s.k. Kälvestensmetoden. Metoden  upplevs  delvis
som  ålderdomlig,  och  någon  egentlig  systematisk
utvärdering av modellen har aldrig gjorts.
Socialstyrelsen  utvecklade  under  åren 19952000
den s.k. Dartingtonmodellen som kan användas för att
följa    barns    utveckling   inom   sju   centrala
livsområden. Utvecklingsarbetet fortsatte därefter i
projektet Barns Behov  i  Centrum, vars syfte är att
den utvecklade modellen även  skall  kunna  användas
vid   anmälan,   förhandsgranskning  och  utredning.
Socialstyrelsens egen  utvärdering har visat att den
första  delen av utvecklingsarbetet  har  fått  goda
omdömen  av   dem   som   provat  den.  Revisorernas
granskning  visar  att två tredjedelar  av  dem  som
arbetar  med  familjehemsvård   inom  socialtjänsten
känner  till Socialstyrelsens utvecklingsarbete  men
att   enbart    två   av   tio   socialtjänstenheter
regelmässigt använder  en strukturerad metod för att
följa upp placerade barns utveckling.
Revisorerna  anför  att   barn   som   placeras  i
familjehem är mycket utsatta samtidigt som insynen i
vad som sker i familjehemmen är dålig. Den utredning
som   föregår   en  familjehemsplacering  är  därför
central för att skydda barn och för att kunna matcha
barns behov med familjehemmens resurser. Revisorerna
anser det viktigt  att  undersöka  om de metoder som
används  för  att  utreda  familjehem  fullgör  sitt
syfte.
Socialstyrelsen  har  i sitt remissvar angett  att
målet med projektet Barns  Behov  i  Centrum  är att
utveckla ett enhetligt system för den sociala barna-
vården  som  alla  kommuner  på sikt kan få tillgång
till. Projektet beräknas vara klart under 2004.
Revisorerna anser att den föreslagna strategin för
familjehemsvårdens utveckling  skall  innefatta dels
en    plan    för   hur   de   dokumentations-   och
uppföljningsinstrument Socialstyrelsen utvecklat och
utvecklar för socialtjänstens barnavårdsarbete skall
föras ut till socialtjänsten, dels en utvärdering av
de metoder som  används  för  att utreda och utbilda
blivande familjehem.

Motioner


I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande    om    metodutveckling    rörande
stödfamiljer,  kontaktpersoner,  nätverksarbete  och
gruppverksamheter  (yrkande 1). Familjehemsplacering
får betecknas som en förhållandevis drastisk åtgärd.
Genom  metodutveckling   även  av  förebyggande  och
stödjande insatser kan enligt  motionärerna  behovet
av  familjehemsvård minskas något. I motionen begärs
vidare   ett   tillkännagivande   om  utbildning  av
föräldrar  i  blivande  familjehem  (yrkande  3).  I
anslutning till att olika metoder för  utbildning av
familjehem   utvärderas   bör  enligt  motionärernas
mening   även   utbildningskrav    fastställas   för
verksamheten. Kraven bör utarbetas i  samarbete  med
Svenska Kommunförbundet, anförs det.

I  motion  So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  att bl.a. metodutvecklingen av
familjehemsvården   skall    ha   ett   klass-   och
könsperspektiv och ett etniskt  perspektiv samt utgå
från FN:s barnkonvention (yrkande 6 delvis).


Forskning om familjehemsvård


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad som anförs  i  avsnitt
2.6 om forskning rörande familjehemsvård.

I    rapporten    anges    att    systematiska    studier    om
familjehemsvårdens  resultat  historiskt  sett varit
ovanliga.  Under  senare  år  har  det,  främst  vid
Centrum   för  utvärdering  av  socialt  arbete  vid
Socialstyrelsen, börjat publiceras undersökningar om
vårdresultaten.  Enligt  rapporten  har  forskningen
hittills  haft  svårt  att  visa att familjehemsvård
generellt sett ger några positiva  effekter  för  de
barn som placeras. Däremot har forskningen visat att
det finns stora problem inom familjehemsvården.

I  rapporten  ansåg revisorerna att det är oroande
att   kunskapen   om   familjehemsvårdens   effekter
fortfarande är så dålig.  Revisorerna  framhöll  att
familjehemsvård,  om  den genomförs på rätt sätt, är
en värdefull socialpolitisk  insats  som  staten bör
värna om.
Revisorerna   anser   att  det  i  den  föreslagna
strategin för familjehemsvårdens utveckling bör ingå
en satsning på forskning  som  bygger upp kunskap om
familjehemsvårdens  effekter.  Det  är  viktigt  att
undersöka  vad  det  är som gör att  familjehemsvård
lyckas  och  vad det är  som  gör  att  vården  inte
lyckas.

Motion


I motion So9 av  Ingrid  Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  att  bl.a.  forskningen  kring
familjehemsvården   skall   ha   ett    klass-   och
könsperspektiv och ett etniskt perspektiv  samt utgå
från FN:s barnkonvention  (yrkande 6 delvis).


Skärpt statlig tillsyn


Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager  för
regeringen  som  sin mening vad som anförs i avsnitt
2.7 om skärpt statlig tillsyn.

Revisorernas    granskning     har     visat    att    statliga
tillsynsmyndigheter       (Socialstyrelsen       och
länsstyrelserna)  sedan  mitten  av  1990-talet inte
ägnat   sig  åt  att  i  någon  större  utsträckning
kontrollera      hur      socialtjänsten      sköter
familjehemsvården.     De    tillsynsinsatser    som
länsstyrelserna genomför  är  främst individbaserade
och   initieras   huvudsakligen   av   en   anmälan.
Revisorernas förra granskning i början på 1990-talet
ledde  bl.a. till en omfattande tillsynsinsats  från
landets  länsstyrelser  under åren 19931994. Enligt
revisorernas  bedömning  har  länsstyrelserna  sedan
dess  inte  gjort  någon generell  kontroll  av  hur
familjehemsvården hanteras i kommunerna.

Enligt rapporten finns  det starka skäl för att en
liknande tillsynsinsats genomförs  igen.  Genom  att
inom   ramen   för   en  verksamhetstillsyn  granska
omhändertagna   barns  akter   och   socialtjänstens
arbetsmetoder i olika  kommuner  är  det möjligt att
dra slutsatser om hur vården utvecklas regionalt och
nationellt.  Enligt  revisorerna  är  den  kunskapen
central     för    arbetet    med    att    utveckla
familjehemsvården.
Revisorerna  anser  att  det  som  en  del  i  den
föreslagna    strategin    för    familjehemsvårdens
utveckling  bör  ingå  att  ta  ställning  till  hur
länsstyrelsernas     kontinuerliga    tillsyn     av
familjehemsvården skall  kunna  förstärkas  samt att
regeringen     bör     ge     Socialstyrelsen    och
länsstyrelserna i uppdrag att gemensamt genomföra en
rikstäckande verksamhetstillsyn  av  socialtjänstens
insatser  inom familjehemsvården. Resultatet  av  en
sådan  tillsynsinsats   bör   utgöra  en  grund  för
utarbetandet   av   en   nationell   strategi    för
familjehemsvården.

Bakgrund och tidigare behandling,
m.m.


Enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skall
socialnämnden  sörja  för att den som behöver vårdas
eller bo i ett annat hem  än det egna tas emot i ett
familjehem eller i ett hem för vård eller boende.

Av 3 kap. 1 § socialtjänstförordningen  (2001:937)
framgår  bl.a.  att  med  hem  för vård eller boende
avses  ett  hem  inom socialtjänsten  som  tar  emot
enskilda för vård  eller  behandling  i förening med
ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en
förening,  en  samfällighet, en stiftelse  eller  en
enskild  individ  krävs  dessutom  att  verksamheten
bedrivs yrkesmässigt.  I  5  § samma kapitel stadgas
att det vid varje hem för vård  eller  boende  skall
finnas en person med lämplig utbildning som förestår
verksamheten samt sådan personal som i övrigt behövs
för en ändamålsenlig verksamhet.
Med   familjehem   avses   enligt   3   kap.  2  §
socialtjänstförordningen  ett  enskilt  hem  som  på
uppdrag   av   socialnämnden   tar   emot  barn  för
stadigvarande vård och fostran eller vuxna  för vård
och  omvårdnad  och  vars  verksamhet  inte  bedrivs
yrkesmässigt.

I   anslutning   till  Riksdagens  revisorers  förra
granskning av familjehemsvården  i  början  på 1990-
talet   lämnade   revisorerna   ett   förslag   till
riksdagen.  Socialutskottet  behandlade  förslaget i
betänkande 1992/93:SoU4. Utskottet anförde bl.a. att
familjehemsvården är en viktig resurs i det  sociala
arbetet.  I  flertalet  fall  är  vård  i familjehem
överlägsen vård i institution på grund av  den  nära
anknytningen  till vuxna ersättare för de biologiska
föräldrarna  och   den  känslomässiga  relation  som
uppstår mellan dem och  det  placerade  barnet. Även
kontinuiteten  i  relationer  är  ett  grundläggande
motiv  till  att  familjehem  många  gånger  är  att
föredra  framför  andra  vårdformer.  Vårdformen  är
också  den  ekonomiskt  mest fördelaktiga. Utskottet
konstaterade  dock att kommunerna  hade  svårigheter
att rekrytera kvalificerade familjehem, särskilt för
tonåringar.    Orsakerna    härtill    var    enligt
revisorernas rapport  flera.  Familjehemsföräldrarna
fick  inte  den utbildning som de  behöver  för  att
kunna fullgöra  sitt  uppdrag och möta de ökade krav
som  ställs på dem. Även  socialtjänstens  stöd  och
handledning    till    familjehemsföräldrarna    var
bristfälliga.  Utskottet ansåg att åtgärder behövdes
för att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a.
genom  utbildning,   stöd   och   handledning   till
familjehemsföräldrarna.    Utskottet   anförde   att
regeringen borde ta del av revisorernas överväganden
och förslag och återkomma till  riksdagen  i frågan.
Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr.
1992/93:1617).

Regeringen  uppdrog  1993  åt Socialstyrelsen  att
utveckla  och  stärka  familjehemsvården.  Uppdraget
resulterade  i tre rapporter.  Länsstyrelserna  fick
regeringens uppdrag  att kartlägga familjehemsvården
i    sina    län.   Socialstyrelsen    sammanställde
iakttagelserna i en rapport som publicerades 1995.

Utskottet har  under föregående mandatperiod (senast
i    det   av   riksdagen    godkända    betänkandet
2001/02:SoU11)   årligen   behandlat   motioner   om
familjehemsvård, bl.a. om bristen på familjehem samt
om  bättre  utbildning,  stöd och ekonomiska villkor
för familjehemsföräldrarna.  Samtliga  motioner  har
avstyrkts,   främst  med  hänvisning  till  pågående
arbete.

Av Socialstyrelsens  rapport  Insatser  för barn och
unga 2001 (Statistik  Socialtjänst 2002:7)  framgår
att  drygt  14  000  barn  och  unga var föremål för
heldygnsinsats den 1 november 2001,  varav knappt 10
000  med  stöd  av socialtjänstlagen och  ca  4  000
enligt  LVU. Tre fjärdedelar  av  dem  som  vårdades
enligt socialtjänstlagen  och  två tredjedelar av de
LVU-vårdade  barnen  var  placerade   i  familjehem.
Ungefär  18 500 barn och unga var någon  gång  under
2001 föremål för heldygnsinsats.

Enligt Svenska  Kommunförbundets  beräkningar  finns
det  ca 8 000 familjehem i landet. Bland dessa finns
allt från  familjer  som  tar  emot  ett barn för en
tillfällig placering till familjer som  under  många
år  har  ett  eller flera barn placerade i sitt hem.
Familjehemmen är  uppdragstagare  och inte anställda
av kommunerna.

Svenska Kommunförbundet lämnar sedan länge förslag
och    rekommendationer    avseende   arvoden    och
omkostnadsersättningar  till   familjehemmen.  Dessa
följs  med  få  undantag  av alla landets  kommuner.
Hittills har arvodet knutits  till  prisbasbeloppet,
vilket inneburit att arvodena inte har  ökat  i takt
med  löneutvecklingen i jämförbara vårdyrken. Enligt
förbundet  har detta bidragit till svårigheterna att
rekrytera familjehem.  Förbundet har därför beslutat
om ett nytt beräkningssätt av arvodena fr.o.m. 2003.
Beräkningssättet innebär  att eftersläpningen rättas
till genom att arvodena höjs  med 20 % fr.o.m. den 1
januari 2003. Därefter skall en  årlig omräkning ske
med  den  senast kända genomsnittliga  lönehöjningen
inom olika vård- och omsorgsyrken.

I budgetpropositionen  för  2003  (utg.omr. 9 s. 118
f.)  anförs  bl.a.  att socialtjänstens  insatser  i
betydligt  högre utsträckning  än  i  dag  bör  vara
baserade på kunskap och beprövad erfarenhet. Ytterst
är det en fråga om rättvisa och rättssäkerhet för de
mest utsatta  i  vårt  samhälle.  Enligt  regeringen
måste  kunskapen om verksamma metoder och effekterna
av dessa  utvecklas. Socialstyrelsen har därför fått
i   uppdrag   att    ge    nationellt    stöd   till
kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Sammanlagt
50 miljoner kronor har avsatts för detta ändamål för
åren  20012003.  Socialstyrelsen  har  under   2002
påbörjat  ett  antal delprojekt inom ramen för detta
stöd. Det handlar  bl.a.  om  stöd  till  forskning,
försök     med     systematisk    koppling    mellan
socialtjänsten, lärosäten  och forskning, utveckling
av  organisation och ledarskap  samt  utveckling  av
instrument   för  att  bedöma  brukarnas  behov  och
insatsernas         effekt.         Socialstyrelsens
utvecklingsprojekt Barns  Behov  i Centrum ingår som
en del i programmet.

Sedan    flera    år    pågår    samverkan    mellan
länsstyrelserna och Socialstyrelsen i frågor som rör
tillsyn över socialtjänsten. Syftet är att förstärka
den  sociala  tillsynen.  Socialstyrelsen  har under
senare  år  givits flera regeringsuppdrag med  detta
syfte. Ett nationellt program för social tillsyn har
tagits fram.  Regeringen  har  givit Socialstyrelsen
och   länsstyrelserna   i   uppdrag  att   genomföra
programmet med målet att utveckla  samverkan  mellan
Socialstyrelsens      nationella     tillsyn     och
länsstyrelsernas regionala tilllsyn.

Tillsynsutredningen har i uppdrag att utreda hur den
statliga tillsynen kan  göras till ett tydligare och
effektivare  förvaltningspolitiskt   instrument  som
bättre  bidrar till kontrollen och genomförandet  av
demokratiskt    fattade   beslut   (dir.   2000:62).
Utredningen  har  avlämnat   delbetänkandet  Statlig
tillsyn   granskning på medborgarnas  uppdrag  (SOU
2002:14),  vari  bl.a.  en  kartläggning görs av den
statliga  tillsynen och de problem  som  förekommer.
(Begreppet    statlig    tillsyn   omfattar   enligt
utredningen  all tillsyn som  beslutats  av  staten,
oavsett om den  genomförs  av  statliga  myndigheter
eller  uppdragits  åt  t.ex. kommuner.) I den  andra
delen  av uppdraget skall  utredaren  lämna  förslag
till hur  den statliga tillsynen kan göras tydligare
och  effektivare.   Regeringen   avser   att   lämna
tilläggsdirektiv  för  den  delen  av  uppdraget.  I
avvaktan  härpå  skall  utredaren  medverka till att
sprida och utbyta erfarenheterna från  sitt arbete i
form    av    seminarier    och   informationsmöten,
huvudsakligen     i     samarbete    med     berörda
tillsynsmyndigheter (dir. 2002:84).

Enligt  lagrådsremissen  Stärkt  skydd  för  barn  i
utsatta  situationer m.m.,  som  beslutades  den  19
december 2002,  (s. 101 f.) anser regeringen att det
bör  tillkallas  en   utredning   med   uppgift  att
genomföra en samlad analys av den sociala  barn- och
ungdomsvården   samt   presentera  förslag  till  en
nationell  handlingsplan   för   att   bättre  kunna
utnyttja  befintliga  resurser.  Viktiga frågor  att
utreda  som  underlag  för en sådan plan  är  enligt
lagrådsremissen barn- och  ungdomsvårdens inriktning
och       arbetsmetoder,      organisation       och
arbetsfördelning,    kvalitet,   kunskapsuppbyggnad,
kompetens  samt  rättssäkerhet.   I  lagrådsremissen
nämns  Riksdagens  revisorers  här aktuella  rapport
2001/02:16 om familjehemsvården, bl.a. förslaget att
utarbeta    en   strategi   för   familjehemsvårdens
fortsatta utveckling.

I      remissen       föreslås      ett      antal
lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet för
barn  i utsatta situationer.  Bland  annat  föreslås
ändringar    i   lagen   (1990:52)   med   särskilda
bestämmelser om  vård  av  unga (LVU) för att stärka
barnperspektivet i lagen. Vad  som  är  bäst för den
unge  skall  vara  avgörande vid alla beslut  enligt
lagen, den unges inställning  skall  klarläggas  och
hänsyn  tas  till  den  unges vilja med beaktande av
hans   eller  hennes  ålder  och   mognad.   En   ny
bestämmelse  föreslås  med innebörd att när ett barn
varit  placerat  i  familjehem   i   tre   år  skall
socialnämnden överväga om det är till barnets  bästa
att         vårdnaden        överflyttas        till
familjehemsföräldrarna.  I  lagrådsremissen aviseras
också ändringar i socialtjänstförordningen  i  syfte
att  understryka  socialnämndens ansvar för att noga
följa vården av barn  enligt  socialtjänstlagen  och
LVU.
Lagrådsremissen  tar även upp behovet av förstärkt
tillsyn av hem för vård  eller  boende  (HVB) (s. 95
f.). Regeringen anför i remissen att tillsynen  över
verksamheter   som  vårdar  barn  och  ungdomar  bör
utvecklas  och  förstärkas  ytterligare.  Tillsynens
roll och funktion  bör  behandlas inom ramen för den
utredning som regeringen  anser  bör göras kring den
sociala barn- och ungdomsvården.

Riksrevisionsverket    (RRV)   har   granskat    den
platsbrist  som  funnits  sedan   år   1999  vid  de
särskilda       ungdomshemmen      inom      Statens
institutionsstyrelse,  SiS,  samt lämnat förslag som
syftar till att lösa platsbristen (RRV 2002:13). RRV
ser bl.a. behov av olika åtgärder i syfte att minska
inflödet till SiS och framhåller  i det sammanhanget
vikten  av  att  det finns tillräckliga  resurser  i
skola, skolhälsovård,  barnomsorg  och  socialtjänst
för   att  skapa  möjligheter  att  tidigt  upptäcka
problem.   RRV   menar   också  att  om  ungdomarnas
vårdbehov  skall  vara  utgångspunkt  för  vård  och
organisering  kräver detta  nya  incitament  så  att
formerna  för  samverkan   mellan   berörda  aktörer
förändras. Det behövs mer långsiktiga  lösningar och
mål  inom  barn-  och  ungdomsvården  för att  skapa
förutsättningar för en vård av hög kvalitet,  anförs
det.

Brottsförebyggande    rådet,   Socialstyrelsen   och
Statens institutionsstyrelse  har  haft  regeringens
uppdrag   att  följa  upp  och  utvärdera  1999  års
påföljdsreform  för  unga  lagöverträdare. Uppdraget
redovisades    hösten   2002.   Fyra    delrapporter
sammanfattas i rapporten  Unga  lagöverträdare.  När
det    gäller    överlämnande    till    vård   inom
socialtjänsten pekar myndigheterna bl.a. på  behovet
av   tydliga   och   välgrundade   vårdplaner   från
socialtjänsten  samt  av uppföljning och utvärdering
av insatserna.

En särskild utredare har  fått  i  uppdrag att följa
upp   och  vidareutveckla  1999  års  påföljdsreform
såvitt  avser  unga  lagöverträdare  (dir. 2002:95).
Utredaren   skall   bl.a.   göra   en   översyn   av
påföljdssystemet  och  lämna förslag till hur  detta
kan  vidareutvecklas  och  förbättras.  I  uppdraget
ingår att pröva om ytterligare  åtgärder  kan vidtas
för    att    förstärka   och   utveckla   påföljden
överlämnande  till  vård  inom  socialtjänsten  samt
förtydliga  socialtjänstens   ansvar  för  vård  och
åtgärder beträffande unga lagöverträdare.  Uppdraget
skall  redovisas  senast  vid  utgången av september
2004.


Utskottets ställningstagande


Riksdagens   revisorer   har   vid  sin   granskning
konstaterat  att  det fortfarande  föreligger  stora
problem i familjehemsvården.  Brister har framkommit
när det gäller barnavårdsutredningarna, utbildningen
och   stödet   till  familjerna,  uppföljningen   av
vårdinsatserna,    tillsynen    av    familjehemmen,
forskningen  på  området samt rekryteringen  av  nya
familjehem. Utskottet delar revisorernas uppfattning
att familjehemsvård,  om den genomförs på rätt sätt,
är en värdefull socialpolitisk  insats.  I flertalet
fall    är   familjehemsvård   överlägsen   vård   i
institution.  Utskottet,  som  ser  allvarligt på de
brister   som   förekommer,  instämmer  därför   med
revisorerna om att  det finns skäl för staten att ta
ett  ökat ansvar för familjehemsvårdens  utveckling.
Utskottet  ställer  sig  bakom revisorernas förslag,
såvitt nu är i fråga.

Regeringen   har   emellertid    nyligen    i   en
lagrådsremiss  om  stärkt  skydd  för barn i utsatta
situationer  m.m.  tillkännagivit  sin   avsikt  att
tillkalla en utredning med uppgift att genomföra  en
samlad analys av den sociala barn- och ungdomsvården
samt    presentera   förslag   till   en   nationell
handlingsplan   för   att   bättre   kunna  utnyttja
befintliga resurser. Som underlag för  en sådan plan
bör    bl.a.    utredas   frågor   som   barn-   och
ungdomsvårdens   inriktning    och    arbetsmetoder,
organisation    och    arbetsfördelning,   kvalitet,
kunskapsuppbyggnad,  kompetens  samt  rättssäkerhet.
Enligt uppgift kommer  regeringen  under innevarande
vecka att fatta beslut om att lämna  en  proposition
till riksdagen.
Utskottet anser att utredningens uppdrag  bör vara
så heltäckande som möjligt. Utredningens uppdrag bör
därför  också  uttryckligen  omfatta de olika frågor
som Riksdagens revisorer påtalar  som  brister  inom
familjehemsvården,   nämligen   följande.  Utskottet
anser  att  utredningen  skall  få  i   uppdrag  att
utarbeta    en   strategi   för   familjehemsvårdens
långsiktiga utveckling.  Det  bör  vidare  göras  en
noggrann kartläggning av den utveckling som pågår på
området,  bl.a.  mot  en ökad professionalisering av
familjehemsvården. I sammanhanget är en kartläggning
av   de   avtal  som  socialtjänsten   tecknat   med
organisationer  som säljer förstärkt familjehemsvård
önskvärd.  Utskottet   anser   vidare  att  det  bör
övervägas   om   länsstyrelserna   skall    ha   ett
tillsynsansvar  för  de  organisationer  som  säljer
förstärkt  familjehemsvård.  Utskottet  delar  också
revisorernas  och  Socialstyrelsens  uppfattning att
kriterier  bör  utarbetas  som  klargör skillnaderna
mellan  ett familjehem och ett hem  för  vård  eller
boende. Utskottet  ser också positivt på en satsning
för att underlätta för kommunerna att rekrytera fler
familjehem. En sådan  satsning  bör bl.a. syfta till
att öka allmänhetens kunskaper om  vad  det  innebär
att   ta   ett  sådant  uppdrag.  Utskottet  vill  i
sammanhanget  framhålla  vikten  av  att  satsningen
genomförs  i  nära  samarbete  med  kommunerna.  Ett
regionalt samarbete mellan kommuner för  rekrytering
av  familjehem  är  också angeläget. Utskottet  vill
framhålla vikten av att en plan utarbetas för hur de
dokumentations-      och      uppföljningsinstrument
Socialstyrelsen utvecklat och fortfarande  utvecklar
för socialtjänstens barnavårdsarbete skall föras  ut
till  socialtjänsten.  Vidare bör en utvärdering ske
av de metoder som används för att utreda och utbilda
blivande familjehem. En  satsning  på  forskning  om
familjehemsvårdens  effekter  vore enligt utskottets
mening  också  önskvärd. Slutligen  delar  utskottet
även  revisorernas   uppfattning   när   det  gäller
tillsynen av familjehemsvården. Socialstyrelsen  och
länsstyrelserna  bör  få  i  uppdrag  att  gemensamt
genomföra  en  rikstäckande  verksamhetstillsyn   av
socialtjänstens  insater inom familjehemsvården. Det
bör    även    övervägas     hur    länsstyrelsernas
kontinuerliga  tillsyn  av  familjehemsvården  skall
kunna  förstärkas.  Utskottet  vill   dock  i  detta
sammanhang erinra om Tillsynsutredningens uppdrag på
området.
Utskottet  delar  bedömningen  i  motion  So9  (v)
yrkandena   1   och   2   om   att  utredningen   av
familjehemsvården bör ske ur ett barnperspektiv samt
om att arbetet även bör omfatta  de s.k. jourhemmen.
Motion  So8  (kd)  yrkandena  2  och  4   får  anses
tillgodosedd  med  det  anförda.  För  övrigt  anser
utskottet   att   utredningsarbetet   bör   bedrivas
skyndsamt.
Vad  utskottet  nu  anfört om utredningens uppdrag
bör   riksdagen,  med  delvis   bifall   dels   till
revisorernas  förslag,  såvitt  nu  är i fråga, dels
till motionerna So8 (kd) yrkandena 2  och  4 och So9
(v)  yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen
till känna.
Utskottet   utgår  från  att  direktiven  för  den
kommande  utredningen   om  den  sociala  barn-  och
ungdomsvården,  utöver vad  utskottet  anfört  ovan,
utformas på ett sådant  sätt  att  de frågor som tas
upp i motionerna So8 (kd) yrkandena  1 och 3 och So9
(v)  yrkandena  34 och 6 också kommer att  belysas.
Motionerna får anses i huvudsak tillgodosedda.

Särskilt yttrande



Utskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttrande.


Statlig tillsyn


av  Cristina Husmark Pehrsson,  Carl-Axel  Johansson
och Magdalena Andersson (alla m).

Vi  erinrar  om att vi tidigare har uttalat att vi
anser  att  länsstyrelsernas   och  Socialstyrelsens
tillsynsverksamheter bör bilda en  statlig oberoende
tillsynsmyndighet  som handhar tillsynen  inom  hela
vård-  och  socialtjänstområdet.  En  sådan  lösning
skulle kunna avhjälpa problemen med Socialstyrelsens
i dag dubbla roller och den otydliga gränsdragningen
mellan   Socialstyrelsens    och    länsstyrelsernas
verksamheter.  Tillsynsmyndighetens uppgifter  skall
vara att ackreditera  nya  vård-  och omsorgsgivare,
att   kvalitetssäkra  vård  och  omsorg   samt   att
genomföra   regelbunden   medicinsk   revision   och
övergripande  tillsyn.  Den  skall  också  vara  den
instans  dit allmänheten kan vända sig med klagomål.
Vi  vill  betona  att  tillsyn  skall  ske  på  lika
villkor, oavsett  om  verksamheten  bedrivs i privat
eller offentlig regi. (Se våra reservationer i t.ex.
betänkandena 2000/01:SoU18 s. 108 och  2001/02:SoU12
s. 50.)

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR8:

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad Riksdagens  revisorer  anfört i avsnitt
2.1     om     en     nationell    strategi    för
familjehemsvårdens utveckling.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.2  om  en  kartläggning   av  familjehemsvårdens
utveckling.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad Riksdagens  revisorer  anfört i avsnitt
2.3  om  stöd  till  kommunernas  arbete  med  att
rekrytera familjehem.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad Riksdagens  revisorer  anfört i avsnitt
2.5    om    stöd   till   metodutvecklingen    av
socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  Riksdagens revisorer anfört i avsnitt
2.6 om forskning rörande familjehemsvård.


7. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad
Riksdagens revisorer anfört i
avsnitt 2.7 om skärpt statlig
tillsyn.

Följdmotioner


2002/03:So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om metodutveckling
rörande       stödfamiljer,       kontaktpersoner,
nätverksarbete och gruppverksamheter.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
nationell strategi för hela den sociala  barn- och
ungdomsvården.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  utbildning  av
föräldrar i blivande familjehem.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en landsomfattande
kampanj kring familjehemsvården.

2002/03:So9 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att   FN:s
barnkonvention   skall    utgöra    grunden    för
utarbetandet    av   nationella   strategier   för
familjehemsvården.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att jourhemmen
skall  inkluderas  i  utarbetandet  av  nationella
strategier för familjehemsvården.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om kommunala planer.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillståndskrav för
förstärkt familjehemsvård.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att forskningen
och  metodutvecklingen av familjehemsvården  skall
ha ett  klass-  och könsperspektiv och ett etniskt
perspektiv samt utgå från FN:s barnkonvention.