Anf. 77 Per Bolund (mp)
Herr talman! Energi är makt. Den som har kontrollen över ett lands produktion och distribution av elektricitet får också ett väldigt stort inflytande över landet och dess invånare. Det ärende vi nu diskuterar, som handlar om hur man kan producera sin egen el, handlar därför också om hur man kan ge mer makt till de enskilda medborgarna och elkonsumenterna och minska makten för de stora elbolagen i Sverige.
En sådan utveckling skulle vara bra för den enskilde, och det skulle också vara bra för samhället om friheten och konkurrensen på elmarknaden ökar. För Miljöpartiet är det därför av stort värde att vi kan göra det så enkelt och lönsamt som möjligt för enskilda att bidra till energiomställningen och producera sin egen el. Genom att göra det enklare och lönsammare för småskalig elproduktion kan vi frigöra både kapital och en stor kreativitet och handlingskraft hos ett stort antal hushåll runt om i landet för att snabbt bygga ut produktionen av förnybar el.
Tyvärr ser vi nu hur regeringens förslag, som redovisas i den proposition vi nu diskuterar, inte räcker långt. Med regeringens politik kommer vi även i fortsättningen att sitta fast i en elmarknad med några få stora, dominerande aktörer. I stället för verkliga reformer presenterar regeringen halvmesyrer. Jag kommer i stället att redovisa hur Miljöpartiet vill bygga ett energisystem som utgår från den enskildes situation och möjligheter och som frigör alla människors kraft att bidra till energiproduktionen i Sverige.
Herr talman! Småskalig produktion av el har en mycket stor potential i Sverige. Redan i dag ser vi hur fler och fler väljer att sätta upp solceller och små vindkraftverk för att täcka hela eller delar av sitt elbehov. Samtidigt ser man lätt att Sverige ligger långt efter andra länder som Tyskland, Danmark eller Spanien där utbyggnaden av småskalig elproduktion har kommit mycket längre.
I till exempel Tyskland har man byggt ut solcellsanläggningar som producerar sex terawattimmar el varje år. Det motsvarar produktionen från en hyggligt stor svensk kärnkraftsreaktor, och utbyggnaden fortsätter även i dag. Om man dessutom lägger på vindkraften i Tyskland, som producerar ungefär 40 terawattimmar varje år, kan vi se att den tyska produktionen av förnybar el från små källor är ungefär lika stor som produktionen från hela den svenska kärnkraften på ett år. Det är på en yta som motsvarar ungefär Sveriges yta och med sämre vindlägen än vi har i Sverige.
När man tittar på intresset för småskalig elproduktion i Sverige ser man att det är stort. Enligt en undersökning från i maj förra året sade nio av tio tillfrågade att de var positiva till att producera och sälja sin egen energi. 90 procent! Det är ett enormt stöd. Åtta av tio tillfrågade sade att de gärna ville köpa solceller och placera dem på taket ifall de var lätta att köpa och installera.
Vi från Miljöpartiet vill göra det möjligt för alla dessa människor att förverkliga sina drömmar och planer, och vi är övertygade om att vi kan åstadkomma en energirevolution i Sverige. Det som krävs är en regering som vågar göra skillnad och som vågar lägga makten över energin i de enskildas händer. Då duger det inte att som regeringen gör införa hinder som motverkar möjligheterna att producera egen el.
Med regeringens förslag kommer till exempel små elproducenter, om de skulle råka producera lite mer el än de själva gör av med, att få betala en mycket hög nätavgift i efterhand. Problemet är att man som småskalig elproducent ibland har svårt att veta exakt hur mycket som produceras och hur mycket som konsumeras i det egna hushållet.
I slutändan leder den ganska dumma regeln från regeringen till att små elproducenter tvingas stänga av sin elproduktion, sin solcellsanläggning eller sitt vindkraftverk, för att inte komma upp i en nivå över den egna konsumtionen och därmed få en hög nätavgift. I annat fall är risken att man eldar för kråkorna, sätter på elelement, ökar sin konsumtion så att den hamnar över produktionen, detta för att slippa få en straffavgift i efterhand.
Vi kan inte se några som helst rimliga skäl till att ha sådana krångliga och onödiga regler. Ett avgiftssystem som uppmuntrar ett sådant beteende är inte rimligt och bör inte införas. Det enda rimliga är att småskaliga elleverantörer ges laglig rätt att leverera el till nätet även om det skulle vara utöver den egna konsumtionen. Det ska kunna göras utan att man riskerar att få en nätavgift i efterhand. Det är så man uppmuntrar till egen elproduktion, inte genom att införa hinder.
Herr talman! Miljöpartiet vill även införa en verklig nettodebitering av el. Det innebär att en småskalig elproducent får kvitta den el han eller hon levererar till nätet mot den el som man köper från nätet. Det är enligt många bedömare det absolut snabbaste och mest effektiva sättet att öka intresset för egenproducerad el. Det innebär att elproducenterna får sälja el till samma pris som de betalar för sin egen förbrukning. Eftersom elpriset på den vanliga marknaden med skatter och avgifter i dag ligger på ungefär 1:30 kronor per kilowattimme är det en god ersättning för den el man producerar i sin egen anläggning.
Vårt förslag är alltså att ge småskaliga producenter laglig rätt att kräva nettodebitering av det lokala elnätsföretaget. Dessutom anser vi att debiteringen ska ske kvartalsvis. Med regeringens lagstiftning är man helt utlämnad till och beroende av de lokala elnätsbolagens goda vilja. Redan i dag erbjuder vissa elbolag i Sverige nettodebitering medan andra bolag valt att inte ge någon ersättning alls för den el som levereras till nätet från små anläggningar. De får alltså, eller tar, elen helt gratis. Vi tycker inte att det är rimligt att bostadsorten och det lokala nätbolagets inställning ska avgöra om man får betalt eller inte för den vara man producerar.
I den statliga utredning som kom ganska nyligen,
Bättre kontakt via nätet
, föreslås att den småskaliga elproducentens produktion och konsumtion ska kvittas månadsvis. Anledningen till det är att det i de allra flesta anläggningar kommer att vid goda produktionsförhållanden bli ett överskott vid vissa tillfällen. Under andra tillfällen blir det ett underskott. Sett över en månad, eller ännu hellre över ett kvartal, blir resultatet en nettokonsumtion, och det blir även mer lönsamt för den lilla producenten.
Vi anser, uppenbarligen i motsats till regeringen, att nettodebitering verkligen ska uppmuntras. Därför anser vi också att tiden för kvittning av konsumtion och produktion ska förlängas och gälla kvartalsvis. På det sättet ger man riktigt bra förutsättningar för enskilda producenter och kan få i gång en sådan utveckling som vi redan har sett i Tyskland.
Vi hörde tidigare i debatten att regeringens utredare Lennart Söder gett regeringens förslag svidande kritik för att man inte förverkligar de planer han föreslog. I tidningen Ny Teknik säger han att "det kommer absolut inte att bli så mycket som vi hoppades på efter den utredning som jag la fram för drygt 1,5 år sen. Då trodde vi att det här nog skulle öka på ganska mycket, men så ser det inte ut nu för man har inte lagt något förslag på det här med nettodebitering som vi såg som en väldigt viktig fråga." Så säger alltså regeringens egen utredare.
Som jag var inne på är de små konsumenterna mycket intresserade av att producera sin egen el om de bara ges förutsättningar för det. Där finns ett stort intresse. När det gäller Svensk Energi, branschorganisationen för alla elbolag i Sverige, skulle man kunna misstänka att de vill bevara sina marknadsandelar och är skeptiska till det här. Men så är det inte alls. Tvärtom är de mycket positiva. De vill ha nettodebitering och bra förutsättningar för småskaliga producenter. De är kritiska till att regeringen, som de säger, försvårar kvittning under månaden.
Den fråga alla ställer sig är: Varför levererar inte regeringen när intresset finns över hela marknaden, både bland dem som ska ta emot elen och bland dem som ska producera den och när utredaren föreslagit ett system som skulle kunna fungera? Varför levererar inte regeringen?
Vi tror att om man fick riktigt goda förhållanden för småskalig elproduktion skulle man kunna få i gång en helt ny sektor. Man skulle kunna få ett robustare elproduktionssystem med många små aktörer i stället för ett fåtal stora. Man skulle också kunna få i gång en hemmamarknad som gjorde att vi fick en utveckling av industrin för små solanläggningar och små vindanläggningar, alltså en egen produktion av vindkraft och solenergi i Sverige.
Vi har genom historien kunnat se hur goda idéer som utvecklats i Sverige i stället blivit kommersialiserade i andra länder. Det senaste exemplet är Solibro, ett solcellsföretag som utvecklades på teknik framtagen i Uppsala. Nu sker produktionen i Tyskland. Det är alltså där arbetstillfällena hamnat.
I Tyskland har man ett stödsystem som bland annat ger goda förutsättningar för små producenter att leverera el. De har också ett fastprissystem, vilket Miljöpartiet föreslår även för Sverige. Man ger alltså en fast ersättning till de små elproducenterna. Därigenom har man fått i gång en mycket framgångsrik industri för produktion av vind- och solcellsanläggningar. Det har hittills skapat över 130 000 arbetstillfällen i dessa branscher. För de konsumenter som får denna småskaliga produktion har det inneburit en kostnad på ungefär 10 kronor per hushåll och månad. Det är en oerhört liten skillnad som fått mycket stor effekt.
När vi ser goda exempel på hur man runt om i Europa lyckats få i gång marknaden för småskalig produktion är det obegripligt varför regeringen väljer att inte gå hela vägen, varför regeringen inte vill ge tillräckligt goda förutsättningar för småskaliga elproducenter.
Jag vill med anledning av detta yrka bifall till våra reservationer 1, 2 och 3.