Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Energipolitikens inriktning

Betänkande 2017/18:NU22

Näringsutskottets betänkande

2017/18:NU22

 

Energipolitikens inriktning

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till övergripande mål för energipoli­tiken med innebörden att den ska syfta till att förena ekologisk hållbarhet, kon­kurrenskraft och försörjningstrygghet. Därutöver tillstyrker utskottet re­ger­ingens förslag om mål för andelen förnybar el som innebär att elpro­duk­tio­nen ska vara helt förnybar 2040. Förslaget i propositionen om ett mål för ener­gi­effektivisering tillstyrks också av utskottet. Målet är att Sverige 2030 ska ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005, uttryckt i ter­mer av tillförd ener­gi i relation till bruttonationalprodukten (BNP). Utskottet anser också att riksdagen ska bifalla regeringens förslag om att upphäva vissa tidi­gare be­slu­tade riksdagsbindningar som gäller riktlinjer för energipolitiken.

Regeringens förslag i propositionen bygger på den överenskommelse om energipolitiken som slöts mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljö­par­tiet, Centerpar­tiet och Kristdemokraterna i juni 2016 och som därefter även låg till grund för de förslag som Energikommissionen presenterade i början av 2017.

Samtliga motionsyrkanden som behandlas i ärendet avstyrks av utskottet. I betänkandet finns 36 reservationer (M, SD, C, V, L, KD).

Behandlade förslag

Regeringens proposition 2017/18:228 Energipolitikens inriktning.

Tre motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Cirka 80 motionsyrkanden om energipolitik från den allmänna motionstiden 2017/18.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund och propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Propositionen

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Förnybar energi

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Energieffektivisering

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Kärnkraft

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Energiforskning

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Nät- och elmarknadsfrågor

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Gasfrågor

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Värmefrågor

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Vissa övriga frågor

Motionerna

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1.Energipolitikens mål, punkt 1 (SD)

2.Energipolitikens mål, punkt 1 (L)

3.Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (SD)

4.Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (V)

5.Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (L)

6.Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (KD)

7.Förnybar energi, punkt 3 (M)

8.Förnybar energi, punkt 3 (SD)

9.Förnybar energi, punkt 3 (C)

10.Förnybar energi, punkt 3 (V)

11.Förnybar energi, punkt 3 (L)

12.Förnybar energi, punkt 3 (KD)

13.Energieffektivisering, punkt 4 (SD)

14.Energieffektivisering, punkt 4 (V)

15.Energieffektivisering, punkt 4 (KD)

16.Kärnkraft, punkt 5 (SD)

17.Kärnkraft, punkt 5 (V)

18.Kärnkraft, punkt 5 (L)

19.Energiforskning, punkt 6 (M)

20.Energiforskning, punkt 6 (SD)

21.Energiforskning, punkt 6 (KD)

22.Nät- och elmarknadsfrågor, punkt 7 (SD)

23.Nät- och elmarknadsfrågor, punkt 7 (L)

24.Gasfrågor, punkt 8 (M)

25.Gasfrågor, punkt 8 (SD)

26.Gasfrågor, punkt 8 (C)

27.Gasfrågor, punkt 8 (V)

28.Gasfrågor, punkt 8 (L)

29.Gasfrågor, punkt 8 (KD)

30.Värmefrågor, punkt 9 (M)

31.Värmefrågor, punkt 9 (L)

32.Värmefrågor, punkt 9 (KD)

33.Vissa övriga frågor, punkt 10 (M)

34.Vissa övriga frågor, punkt 10 (SD)

35.Vissa övriga frågor, punkt 10 (C)

36.Vissa övriga frågor, punkt 10 (KD)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

 

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.

Energipolitikens mål

Riksdagen godkänner regeringens förslag till

1. övergripande mål för energipolitiken,

2. mål för andelen förnybar elproduktion,

3. mål för effektivare energianvändning,

4. upphävande av riksdagsbindningar avseende riktlinjer för energi-politiken.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:228 punkterna 1–4 och avslår motionerna

2017/18:3858 av Betty Malmberg (M),

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 1–4 och

2017/18:4149 av Maria Weimer m.fl. (L).

 

Reservation 1 (SD)

Reservation 2 (L)

2.

Övrigt om energipolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2,

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11 och 13,

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17,

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 13, 15, 20 och 23.

 

Reservation 3 (SD)

Reservation 4 (V)

Reservation 5 (L)

Reservation 6 (KD)

3.

Förnybar energi

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

Reservation 7 (M)

Reservation 8 (SD)

Reservation 9 (C)

Reservation 10 (V)

Reservation 11 (L)

Reservation 12 (KD)

4.

Energieffektivisering

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 29,

2017/18:1210 av Peter Helander (C) yrkande 1,

2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD) yrkande 1,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 54,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 9 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 2.

 

Reservation 13 (SD)

Reservation 14 (V)

Reservation 15 (KD)

5.

Kärnkraft

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6 och 10,

2017/18:1417 av Lars Eriksson (S),

2017/18:2003 av Erik Ottoson (M) yrkande 2,

2017/18:2034 av Jörgen Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 18 i denna del,

2017/18:3229 av Michael Svensson (M),

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 19,

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 16 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1.

 

Reservation 16 (SD)

Reservation 17 (V)

Reservation 18 (L)

6.

Energiforskning

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 8,

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 19,

2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 11.

 

Reservation 19 (M)

Reservation 20 (SD)

Reservation 21 (KD)

7.

Nät- och elmarknadsfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 15 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 5–7 och 10.

 

Reservation 22 (SD)

Reservation 23 (L)

8.

Gasfrågor

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11,

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

Reservation 24 (M)

Reservation 25 (SD)

Reservation 26 (C)

Reservation 27 (V)

Reservation 28 (L)

Reservation 29 (KD)

9.

Värmefrågor

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:1516 av Lars Beckman (M),

2017/18:2453 av Jan R Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 12.

 

Reservation 30 (M)

Reservation 31 (L)

Reservation 32 (KD)

10.

Vissa övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 26,

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M),

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S),

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M),

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 7 och 8,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 16.

 

Reservation 33 (M)

Reservation 34 (SD)

Reservation 35 (C)

Reservation 36 (KD)

Stockholm den 7 juni 2018

På näringsutskottets vägnar

Jennie Nilsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jennie Nilsson (S), Lars Hjälmered (M), Anna-Caren Sätherberg (S), Hans Rothenberg (M), Per-Arne Håkansson (S), Josef Fransson (SD), Hanif Bali (M), Anna Wallén (S), Lise Nordin (MP), Mattias Jonsson (S), Mattias Bäckström Johansson (SD), Maria Weimer (L), Birger Lahti (V), Penilla Gunther (KD), Patrik Engström (S), Sofia Fölster (M) och Rickard Nordin (C).

 

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

–      proposition 2017/18:228 Energipolitikens inriktning

–      15 motionsyrkanden som har väckts i anslutning till propositionen

–      76 motionsyrkanden om energipolitik från den allmänna motionstiden 2017/18.

Bakgrund och propositionens huvudsakliga innehåll

I mars 2015 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté i form av en par­la­mentarisk kommission för översyn av energipolitiken (dir. 2015:25). Den s.k. Energikommissionens uppdrag var att ta fram underlag för en bred över­ens­kommelse om energipolitiken med särskilt fokus på förhållandena för el­för­sörjningen efter perioden 2025–2030. I juni 2016 slöts sedermera en ram­över­enskommelse om den svenska energipolitiken mellan fem av riks­dagens par­tier: Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpar­tiet och Krist­­demokraterna.

Ramöverenskommelsen (även kallad energiöverenskommelsen) låg till grund för de förslag och bedömningar som finns i Energikommissionens be­tänkande Kraftsamling för framtidens energi (SOU 2017:2) som överläm­nades till regeringen i januari 2017. Betänkandet har remissbehandlats.

Energiöverenskommelsen utgör en gemensam politisk färdplan för en kon­trollerad övergång till ett helt förnybart elsystem med nya energipolitiska mål. Med överenskommelsen som grund lämnar regeringen i den nu aktuella pro­positionen förslag om nya energipolitiska mål och sin bedömning av energi­politikens inriktning. Regeringen föreslår att energipolitikens tre grund­pelare – försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet – fastställs som övergripande mål för energipolitiken.

Vidare föreslår regeringen att målet ska vara 100 procent förnybar el­pro­duktion 2040. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

Regeringen föreslår också att Sverige 2030 ska ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i rela­tion till BNP. I propositionen presenteras även regeringens bedömning av ener­gi­politikens inriktning mot bakgrund av energiöverenskommelsen.

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för energipolitiken. Målet innebär att energipolitiken ska syfta till att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygg­het. Därutöver godkänner riksdagen regeringens förslag om mål för andelen förnybar el som innebär att 2040 ska elproduktionen vara 100 procent förnybar. Förslaget i propositionen om ett mål för ener­gieffektivisering godkänns också av riksdagen. Målet är att Sverige 2030 ska 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i relation till brutto­national­produkten. Riksdagen bifaller även regeringens för­slag om att upp­häva vissa tidigare beslutade riksdags­bindningar som gäller riktlin­jer för energipolitiken.

Med hänvisning till att riksdagen står bakom förslagen i pro­posi­tionen om energipolitikens mål och inriktning avslås samt­liga mo­tionsyrkanden som skulle innebära att energipolitiken skulle få en annan inriktning än den riksdagen förordar.

Jämför reservation 1 (SD), 2 (L), 3 (SD), 4 (V), 5 (L) och 6 (KD).

Propositionen

Övergripande mål för energipolitiken

Vikten av att förena energipolitikens tre grundpelare – försörjningstrygghet, ekologisk hållbarhet och konkurrenskraft – understryks både i energiöverens­kommelsen från juni 2016 och i den överenskommelse om en hållbar energi- och klimatpo­litik för miljö, konkurrenskraft och trygghet som Alliansens par­ti­ledare slöt i februari 2009 (se prop. 2008/09:163) samt i EU:s energipo­litiska ramverk.

Regeringen anser att denna grundläggande utgångspunkt för energipo­li­ti­ken även bör antas av riksdagen för att skapa förutsättningar för en långsik­tig och stabil energipolitik.

Regeringen konstaterar vidare att utmaningarna i energipolitiken till stor del består i att balansera de tre grundpelarna för att nå önskat resultat. I ener­giöverenskommelsen uttrycks de tre grundpelarna genom målsättningen att Sverige ska ha ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, en låg miljö­påverkan och el till konkurrenskraftiga priser.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att den svenska energipolitiken ska bygga på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU. Politiken ska således syfta till att förena

–      ekologisk hållbarhet

–      konkurrenskraft

–      försörjningstrygghet.

Energipolitiken ska därmed skapa villkoren för en effektiv och hållbar ener­gi­användning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Mål för andelen förnybar elproduktion

I propositionen konstaterar regeringen att för att även fortsättningsvis säkerställa ett robust elsystem med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpå­verkan och el till kon­kurrenskraftiga priser krävs beslut och åtgärder av en rad aktörer i sam­hället, såsom kraftbolag, nätföretag, kunder, utvecklare och fi­nan­siärer. Ett lång­siktigt mål skapar tydlighet om energipolitikens inriktning, underlättar om­ställningen och minskar osäkerheten i samband med beslut om investe­ringar.

Vidare är det regeringens uppfattning att Sverige, ur ett tekniskt elproduk­tions­perspektiv, har goda möjligheter att bygga ut den förnybara elproduk­tio­nen. Det sker en snabb teknikutveckling inom energiområdet, och kostnaderna sjunker på många energirelaterade områden. Enligt regeringen är det dock svårt att exakt förutse hur utvecklingen kommer att påverka förut­sätt­ningarna på elmarknaden. Det är därför viktigt att det finns tillräcklig flexibilitet för att ta till vara de nya möjligheter som utvecklingen ger. Beroende på hur produk­tionssystemet utvecklas krävs även anpassningar av elnätet, både inom landet och för utbyte mellan länder. Sannolikt kommer de lokala distributions­syste­men att spela en större roll när fler producerar sin egen el. Vidare menar reger­ingen att behoven av att kunna lagra energi och styra förbrukningen kommer att öka, liksom sannolikt även betydelsen av en ökad samverkan mellan ener­gislag. Elenergi kan lagras i batterier men även som värme i ett fjärrvärme­system eller kemiskt som gas i ett gasnät. Det ökar flexi­biliteten i systemet.

Regeringen konstaterar att målet om 100 procent förnybar elproduktion kommer att innebära fler lokala producenter av bl.a. vind- och solel på mark­na­den, vilket kommer att minska sårbarheten vad gäller elförsörjningen på lång sikt. Den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen anser att om­ställningen till förnybar el överlag bör kunna ge fördelar ur ett totalför­svarsperspektiv (Ds 2017:66). Det är samtidigt väsentligt att säkerställa total­för­svarets och krisberedskapens behov av energi, särskilt vid störda förhållan­den, oavsett hur energin produceras och distribueras.

I samband med omställningen av elsystemet har farhågor uppkommit när det gäller elsystemets förmåga att tillgodose behovet av el under årets alla timmar. I energiöverenskommelsen understryks att fokus inte enbart bör ligga på levere­rad mängd energi utan även på att det finns tillräckligt med effekt. Regelverk och incitament bör utformas så att de tillgodoser elsystemets behov för att upp­rätthålla drifts- och leveranssäkerhet, där även efterfrågesidans flexi­bili­tet är vik­tig.

Det kommer att finnas behov av ett ökat reglerbidrag och ökad tillgänglig effekt från vattenkraften jämfört med i dag. Det kan t.ex. innebära att kraftverk effek­tiviseras för att kunna ta mer vatten genom turbinerna per sekund. Vatten­kraftens utbyggnad ska främst ske genom effekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen således att målet 2040 är 100 pro­cent förnybar elproduktion. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärn­kraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska be­slut.

Mål för energieffektivisering

Regeringen betonar att en effektiv användning av energi är positivt för Sverige och svenska företags konkurrenskraft, bidrar till minskad klimat- och miljö­påverkan samt bidrar till försörjningstryggheten. Potential för samhälls­eko­nomiskt lönsamma energieffektiviseringar bör utgöra en grund för vidare satsningar. Regeringen menar att ett ambitiöst och långsiktigt energi­effek­ti­vi­serings­mål skapar tydlighet om energipolitikens inriktning, vilket kan minska osäkerheten vid beslut om investeringar. Energikommis­sionen har be­dömt att Sverige har goda möjligheter att nå ett mål om 50 procent minskad energi­in­tensitet till 2030 jämfört med 2005. Av Energikom­missionens konse­kvens­analys framgår att målet ska be­räk­nas som kvoten mellan tillförd energi och bruttonationalprodukten (BNP) i fasta priser (kWh per krona). Regeringen föreslår att riksdagen godkänner re­ger­ingens förslag till mål att Sverige 2030 ska ha 50 procent effektivare ener­gianvändning jämfört med 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i rela­tion till BNP.

Regeringen framhåller att ett mål som uttrycks på detta sätt bedöms ha flera fördelar. Till skillnad från ett absolut mål om energibesparing, så som EU:s mål är utformat, innebär det föreslagna energiintensitetsmålet ett till viss del flexibelt tak för energianvändningen eftersom det tar hänsyn till den faktiska ekonomiska utvecklingen. Ett energiintensitetsmål med utgångspunkt i tillförd energi är mer fördelaktigt än ett mål uttryckt i slutlig energianvändning efter­som det inkluderar effektiviseringar i hela energisystemet, dvs. vid omvand­ling, överföring och användning. Detta innebär att energieffektivise­rings­arbe­tet förutsätts omfatta samtliga led i energisystemet.

För att det svenska målet ska vara jämförbart med EU:s mål för energi­effektivisering bör tillförd energi användas i stället för total energi­tillförsel, vilket innebär att användning för andra ändamål än för energiproduktion och utrikes luft- och sjö­fart räknas bort.

Som komplement till det övergripande nationella målet om 50 procent effek­ti­vare energianvändning till 2030 bedömer Energikommissionen att det behövs sektorsstrategier för energieffektivisering. Regeringen har gett Energi­myn­digheten i uppdrag att ta fram sektorsstrategier för energieffektivisering tillsammans med berörda myndigheter och olika branscher.

Vidare redovisar regeringen att det enligt energiöverenskommelsen ska ut­redas hur befintliga regelverk och skattelagstiftningen kan förenklas och an­passas för att underlätta för nya produkter och tjänster inom energi­effekti­vi­sering, energilagring och småskalig försäljning av el till olika ändamål samt elektrifieringen av transportsektorn. Enligt regeringens uppfattning bör en ut­red­ning se över vilka eventuella hinder som kan finnas för att möjliggöra en tjän­ste­utveckling vad gäller aktiva kunder och effektivisering. Utredningen bör undersöka vilka styrmedel, exempelvis vita certifi­kat, som är effektivast för att öka effektiviseringen ur både energi- och effekt­hänseende.

I juni 2017 tillsatte regeringen sedermera en utredning som bl.a. ska hantera frågan om hinder för energieffektivisering för mindre aktörer (dir. 2017:77). En delredovisning av hittillsvarande erfarenheter från relevanta styrmedel och hinder gjordes i februari 2018 (Mindre aktörer i energiland­ska­pet – genom­gång av nuläget, SOU 2018:15). Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 15 oktober 2018.

Upphävande av riktlinjer för energipolitiken

Regeringen föreslår att riksdagens tidigare ställningstaganden om energipoliti­kens riktlinjer ska upp­hävas. Regeringen listar ett antal tidigare propositioner i vilka det har föreslagits riktlinjer för ener­gipolitiken som riksdagen har god­känt. Regeringen anser att dessa beslut bör upphävas för att undvika över­lappning mellan dessa och de nya mål som föreslås i den nu aktuella pro­po­si­tionen. Upphävandet innebär dock inte att övriga gällande energi­politiska mål upphävs, såsom må­len för andelen förnybar energi och energieffek­tivi­se­ring till 2020 (prop. 2008/09:163), mål för el­cer­tifikatssystemet (prop. 2016/17:179) eller mål för forsk­ning och innovation (prop. 2016/17:66).

Motionerna

Moderaterna

Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en fungerande ener­gi­tillförsel, framhålls det i kommittémotion 2017/18:3404 av Lars Hjäl­me­red m.fl. (M). Motionärerna anser att den svenska energipolitiken ska värna kli­matet, säkra el till konkurrenskraftiga priser och garantera att el finns när den behövs. Det är därför Sverige även i fortsättningen behöver ett robust energi­system byggt på vattenkraft, kärnkraft och förnybar energi såsom vind- och solenergi. Mo­tionärerna efterfrågar ett tillkännagivande med den innebörden (yrkan­de 1).

Kärnkraften är basen i den svenska elproduktionen och står för knappt hälf­ten av el­användningen i Sverige. Detta slås inledningsvis fast i motion 2017/18:3858 av Betty Malmberg (M). Vidare konstaterar motionären att alla länder måste bi­dra i klimatarbetet, och för Sverige är det därför viktigt att satsa på en ren energiproduktion baserad på kärnkraft, vattenkraft och biobaserade energikäl­lor. En energimix fri från koldioxid kan också bli en framtida export­näring inte minst för att reducera fossil energiproduktion i vissa av Sveriges grann­länder. Motionären lyfter fram möjligheterna med fjärde gene­rationens kärn­kraft och menar att Sverige måste uppvärdera kärnkraftens stora betydelse för såväl klimat som elproduktion och vikten av att stärka svensk teknikut­veckling och kompetens. Motionären begär ett tillkännagivande om att målet för svensk energi­produktion bör vara att uppnå klimatneutralitet, dvs. att inte bidra till växthus­effekten.

Sverigedemokraterna

Energipolitiken ska vara inriktad på att säkerställa en lång­sik­tigt konkurrens­kraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv. Det­ta synsätt redovisas i kommittémotion 2017/18:899 av Mattias Bäckström Jo­hans­son m.fl. (SD). Den politik som motionärerna står ba­kom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög inter­na­tio­nell konkurrens­kraft och levnadsstandard. De menar att det är viktigt för en nation att ha kon­troll över sin energi­försörjning och de anser därför att en hög grad av själv­försörjning ska priori­teras i arbetet med att uppnå energipolitikens mål. Denna inställ­ning utesluter emeller­tid inte att energisystem kan delas över nations­gränser, men då före­trädesvis med nationer i Sveriges närområde. Motionärer­na strävar efter att bibehålla och utveckla landets energisystem, med fokus på leveranssäkerhet, effektivitet och miljöansvar. De begär ett tillkännagivande om energipolitikens inriktning i linje med vad som anförs i motionen (yrkan­de 1).

Sverige som industriland är beroende av såväl konkurrenskraftiga priser på elenergi som tillgång på elenergi under årets alla timmar, framhålls det i kom­mittémotion 2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD). Mot den bak­grun­den anser motionärerna att vattenkraften tillsammans med kärnkraften ska utgöra basen i det svenska energisystemet. Motionärerna framhåller att de företräder en industri­vänlig linje och vill skapa förutsättningar för att successivt bygga ut och vidareut­veck­la kärnkraften. Motionärerna anser att den svenska ener­gipo­litiken måste vila på tre ben: leveranssäkerhet, kostnadseffektivitet och en hög miljöpres­tanda. Vidlyftiga subventioner eller oöverlagda skatte­sanktioner på energi­mark­naden raserar förutsättningarna för att ens nå något av dessa mål. Motionärerna me­nar att regeringen måste ta initiativ till att lägga om energipo­litikens inrikt­ning med hänsyn tagen till industrin och den svenska nationens behov (yrkan­de 2).

I kommittémotion 2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) konstateras det inledningsvis att den svenska basindustrin är starkt beroende av säker till­gång på el. Motionärerna förordar en energipolitik som bygger vidare på den energimix med huvudsakligen vatten- och kärnkraft som tjänat Sverige väl. Samtidigt motsätter de sig subventioner och skattelättnader till t.ex. väderbe­roende energislag som snedvrider energimarknaden och grusar möjligheterna att bibehålla ett robust energisystem. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att prioritera den svenska basindustrin vid utformningen av energipolitiken (yrkande 1).

I Sverigedemokraternas kommittémotion 2017/18:4147 av Mattias Bäck­ström Johansson m.fl. sägs det inledningsvis att en grundläggande inställning vid utformningen av energi­poli­tiken är att den ska syfta till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög interna­tionell konkurrens­kraft och levnads­standard. Samtidigt vänder sig motionärerna mot försla­get om att ett av de nya energi­politiska målen ska vara att den svenska elproduk­tionen ska vara helt förnybar 2040 utan att det innebär att målet förbjuder kärnkraft och att det inte heller innebär en stängning av kärn­kraft med politiska beslut. Motionä­rerna an­ser att det av Energikommissionen föreslagna målet för samman­sätt­ningen av den svenska elproduktionen är olycklig, framför allt för att målbilden för en stor del av klimatarbetet är fossilfritt och att den­na inriktning ställs mot helt för­nybart när det gäller elpro­duktion.

Men bara för att det är förnybart innebär det inte att det inte finns några utsläpp av exem­pel­vis växthusgaser för elproduktionen. Utsläppen för vissa för­ny­bara energi­käl­lor kan tvärtom vara, och är, högre än för exempelvis kärn­kraft. Det viktiga är då att politiken även då har ett mål som styr mot det som man vill uppnå. Motionärerna vill därför att riksdagen ska avslå proposi­tionen i den del som gäller målet för förnybar energi (yrkande 1) och i stäl­let genom ett till­kännagivande förorda ett mål om att den svenska elproduktionen ska vara helt fossilfri (yrkande 3).

Motionärerna anser vidare att energieffektivisering är en självklar inrikt­ning för energipolitiken men att nivån kan vara vansklig och innebära problem i den mån man på politisk väg avser att vidta alltför långtgående åtgärder för att uppnå målet. De anser dock att det är bra att målet är konstruerat så att det går att använda mer energi i framtiden beroende på den ekonomiska utveck­lingen.

Enligt deras uppfattning är målet dock även problematiskt eftersom det baseras på tillförd energi. Denna konstruktion gör att målet enkelt kan nås exempelvis genom ett politiskt beslut om att stänga flera kärnkraftsreaktorer eftersom värme­förlusterna räknas in i den tillförda energin, vilket med denna mål­kon­struktion skulle indikera en effektivare energianvändning. Samma in­di­ka­tion på en effektivare energianvändning skulle uppkomma om fjärrvär­me­kunder kopplar bort sig från fjärrvärmenätet för att i stället skaffa sig en vär­me­pump, eftersom den energi som tas från omgivningen med en värme­pump inte tas med i energistatistiken. Sammantaget anser de att propositionen bör av­slås i den aktuella delen (yrkande 2).

Motionärerna förordar i stället ett mål för energieffektivisering med inne­börden att energianvändningen 2030 ska vara 50 procent effektivare jäm­fört med 2005, uttryckt i termer av använd energi i relation till BNP (yrkande 4).

Vänsterpartiet

I Vänsterpartiets partimotion 2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. slås det fast att EU:s energipolitiska mål är otillräckliga. Motionärerna anser att Sverige bör verka för att EU antar följande energimål för 2030 (yrkande 11):

–      Energiproduktionen ska 2030 bestå av minst 45 procent förnybar energi.

–      Alla verksamheter ska åläggas att energieffektivisera sin verksamhet med 40 procent. Detta ska vara bindande krav med åtaganden för alla EU-län­der.

Sverige bör även verka för att EU antar en målsättning om att nå nollutsläpp senast 2050 och att all energiproduktion då ska vara förnybar (yrkande 13).

Liberalerna

I Liberalernas partimotion 2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) framhålls det att EU:s energiunion bör utvecklas ytterligare, med fokus på klimatneutrala energislag som förnybart och kärnkraft. Vidare anser motionärerna att en vik­tig del är att minska beroendet av rysk fossilgas. Ett tillkännagivande om en stark europeisk klimat- och energipolitik efterfrågas (yrkande 17).

I Liberalernas kommittémotion 2017/18:4149 av Maria Weimer m.fl. kon­stateras det inlednings­vis att Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpar­tiet, Centerpartiet och Kristdemo­kraterna har enats om den s.k. energi­överenskom­melsen. Vidare slår motionärerna fast att den aktuella pro­po­si­tio­nen baseras på denna överenskommelse. Eftersom Liberalerna inte står bakom energiöver­enskommelsen kan motionärerna därför inte heller stå ba­kom pro­po­sitionen.

Motionärerna konstaterar att Sverige tack vare vattenkraften, kärnkraften och inve­steringar i förnybar el har en säker, effektiv elproduktion med försum­bara utsläpp av växt­hus­gaser till konkurrenskraftiga priser. Målet om en fossil­fri, klimat­neu­tral energi­produktion är uppnått inom elproduktionen. Enligt mo­tionärerna ligger Sveriges klimatutmaningar inom andra sektorer.

Vidare slår motionärerna fast att regeringen föreslår ett mål om ett helt för­ny­bart elsystem till 2040 men att detta mål inte är ett stoppdatum som för­bju­der kärnkraft och att det inte heller innebär en stängning av kärnkraft med po­litiska beslut. Detta mål har tolkats olika, vilket resulterar i en otydlighet som är olycklig. Motionärerna värnar Sveriges klimatsmarta energisystem och kan därför inte stå bakom målet om 100 procent förnybar elproduktion. Motio­närerna betraktar förnybar energi som ett medel för att uppnå billig och miljö­vänlig elproduktion och inte som ett mål i sig självt. Målet ska i stället vara att värna och utveckla det näst intill 100 procent fossilfria elsystem som Sverige har. Motionärerna anser att riksdagen bör avslå förslaget om ett mål med inne­börden att elsystemet 2040 ska vara helt förnybart.

När det gäller regeringens förslag till mål för energieffektivisering kon­sta­terar motio­närerna att målet i prakti­ken innebär ett tak för energi­an­vänd­ningen och fram­håller vidare att energieffektivisering inte ska vara ett själv­ändamål. Om energiproduktionen är hållbar kan det vara rationellt att använda mer energi för att slippa ta till andra åtgärder som har en negativ miljö­på­verkan. Hållbar energi ska ses som en möjliggörare och dess använd­ning ska inte be­gränsas, snarare uppmuntras. Ett tak för energianvänd­ningen ter sig mot den bak­grunden som ett mycket trubbigt styrmedel som riskerar att bli direkt kon­traproduktivt ur ett klimat­pers­pektiv.

Eftersom Liberalerna alltså inte står bakom energiöverenskommelsen och inte heller det som regeringen föreslår i den aktuella propositionen bör energi­politikens riktlinjer baseras på de övergripande målen för energipoli­tiken och kompletteras med ett mål om 100 procent fossilfri elproduktion. Även om mo­tionärerna säger sig kunna acceptera regeringens förslag om ett över­gri­pande mål med innebörden att energipolitiken ska syfta till att förena ekolo­gisk håll­barhet, kon­kur­renskraft och försörjningstrygghet yrkar de av­slag på hela pro­po­sitionen, inklusive förslaget om att upphäva tidigare be­slutade riks­dags­bind­ningar som rör energi­politiken.

Kristdemokraterna

En trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i vår ekonomi och avgörande för den svenska välfärden, sägs det i kommittémotion 2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna framhåller att svenska företag och konsu­menter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elförsörjning. Långsiktiga spelregler och stabila villkor på elmarkna­den är också av stor vikt för svenska jobb och svensk konkur­renskraft. Energi­politiken ska därför möjliggöra för kommande generationer att leva och verka i ett hållbart sam­hälle. Motionärerna vill se en mångfald av förnybar energi inom industrin, energieffektiviseringar och mer investeringar i lång­sik­tiga och hållbara ener­gislag. De framhåller att det är tack vare kombinationen av kärn­kraft, vatten­kraft, biokraft och vindkraft som Sve­rige är det land inom EU som har lägst klimatutsläpp inom sin elpro­duk­tion. Vidare redovisar de att Kristde­mo­kra­terna värnar målet om att Sverige ska ha en hållbar och resur­seffektiv energiförsörjning och inga netto­utsläpp av växthusgaser i atmosfären 2050. Vidare påminner motio­närer­na om att även Agenda 2030 – de av FN antagna målen för global utveckling – där ett av de 17 målen är hållbar energi för alla. Målsättningen är att säkerställa att alla har tillgång till till­förl­itlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad.

För att det ska vara möjligt att nå dessa mål krävs det att arbetet med klimat- och energifrågorna intensifieras såväl på den nationella som på den interna­tio­nella nivån. Ett tillkännagivande med den innebörden efterfrågas (yrkan­de 2).

Motionärerna framhåller att svenska företag och konsumenter ska kunna lita på att det finns en stabil och pålitlig elförsörjning. Långsiktiga spelregler och stabila villkor på elmarknaden är också av stor vikt för svenska jobb och svensk konkurrenskraft. Energipolitiken ska därför möjliggöra för kommande generationer att leva och verka i ett hållbart samhälle. Motionärerna vill se en mångfald av förnybar energi inom industrin, energieffektiviseringar och mer in­vesteringar i långsiktiga och hållbara energislag.

När det gäller förnybar elproduktion anser motionärerna att elcertifikats­systemet har varit framgångsrikt men menar att på längre sikt ska subventioner riktas till introduktion av ny teknik, och inte i evighet underhålla redan färdig­utvecklad teknik. Därför bör det redan nu göras en översyn av subven­tioner för alla energislag (yrkande 13). Generellt sett anser motionärer­na att subven­tioner bör riktas om från elbranschen till de sektorer som har de största klimat­utsläppen. För Sveriges del handlar det i första hand om satsningar för mindre utsläpp i transportsektorn.

Vidare framhåller motionärerna att energi- och klimatrådgivning kan med­verka till samhällsekonomisk effektivitet. I dag är alla kommuner tvungna att erbjuda ener­gi­råd­givning, men motionärerna anser inte att detta nödvändigtvis tillhör kom­munens kompetensområde. De vill därför ta bort detta krav på kom­mu­nerna och i stället förstärka Energimyndighetens uppdrag att erbjuda ener­gi­rådgiv­ning till privatpersoner och företag (yrkande 15).

Motionärerna vill också att EU:s energipolitik ska vara tillväxtfrämjande och långsiktigt hållbar. För att uppnå detta måste energiförbrukningen i unio­nen effek­tiviseras och moderniseras. EU:s standarder och målsättningar spelar här en vik­tig roll i att underlätta och uppmuntra frihandel med energi och bör därför utvecklas. Motionärerna ser mycket positivt på utvecklingen av energi­unionen för att uppnå målen för en säker, hållbar, konkurrenskraftig och eko­nomiskt överkomlig energi för EU och dess medborgare. De begär ett till­kän­nagivande om betydelsen av att vidhålla energiunionens syfte att säker­ställa överkomlig, trygg och hållbar energi för EU och dess medborgare (yr­kan­­de 20). Samtidigt konstaterar motionärerna att en sådan garanti för en effek­tiv, modern och håll­bar energiförsörjning inom EU inte enbart är beroen­de av EU:s förmåga och vilja på energiområdet. EU bör uppmuntra medlems­stater­nas egen utvin­ning, för­ädling och produktion av råvaror och förnybara energi­slag i syfte att und­vika ett beroende av energi från andra länder. Ett till­känna­givan­de med den innebörden efterfrågas (yrkande 23).

Vissa kompletterande uppgifter

Energiöverenskommelsen

Som framgår av det tidigare propositionsreferatet slöts en blocköverskridande ener­gi­politisk ramöverenskommelse i juni 2016 mellan Socialdemokraterna, Mo­de­ra­terna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna. I överens­kom­melsen slogs det fast att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Vidare enades man om att målet 2040 ska vara 100 procent förnybar elproduktion. Enligt över­ens­kommelsen är det ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärn­­kraft och överenskommelsen innebär inte heller en stängning av kärnkraft som en följd av politiska beslut. Ett mål för energieffektivisering för perioden 2020 till 2030 ska tas fram och beslutas senast 2017.

Den förnybara energin ska fortsätta att byggas ut. Sverige har fantastiska förutsättningar för förnybar elproduktion, och det är rimligt att Sverige är nettoexportör av el även på sikt. Partierna är överens om att öka den förnybara elproduktionen inom ramen för elcertifikatssystemet. Elcertifikatssystemet för­längs och utökas med 18 TWh nya elcertifikat till 2030. Anslutningsavgif­terna till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas, enligt partierna.

När det gäller kärnkraften gäller samma principer som tidigare, och dessa fastslås i överenskommelsen. Avvecklingslagen har avskaffats och kommer inte att återinföras.

Kärnkraftsparentesen är i överenskommelsen förlängd genom att inom ra­men för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnad på befintliga platser. Till­stånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd. Tillstånd för nya reaktorer kommer att prövas enligt lagstiftningens krav på bästa tillgängliga teknik. Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta subventioner, kan inte på­räknas. Det­ta överensstämmer med vad som lades fast i propositionen En sam­man­hållen klimat- och energipolitik (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25).

Överenskommelsen omfattar även vissa frågor om Kärnavfallsfonden och om att skatten på termisk effekt ska avvecklas stegvis. Fastighetsskatten på vattenkraft ska sänkas. Genom överenskommelsen säkerställs även att vatten­kraf­ten ska leva upp till moderna miljökrav.

Energikommissionen

Enligt regeringens uppfattning kräver framtidens energiförsörjning lösningar som ger en trygg, konkurrenskraftig och ekologiskt hållbar tillgång på el. El­kunder ska också kunna förvänta sig att det finns tillgång till el vid alla tid­punkter under året. Mot den bakgrunden tillsatte regeringen i mars 2015 en parlamentarisk kommission – Energikommissionen – med uppdrag att lämna underlag till en bred politisk överenskommelse om den långsiktiga energipoli­tiken.

Energikommissionen slutredovisade sitt uppdrag i januari 2017 (SOU 2017:2 Kraftsamling för framtidens energi). Förslagen i betänkandet utgick från den nyss refererade energiöverenskommelsen.

Följande energipolitiska mål föreslogs:

–      Målet 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Det är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

–      Sverige ska 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning jämfört med 2005. Målet uttrycks i termer av tillförd energi i relation till brutto­na­tio­nal­produkten (BNP).

Vidare konstaterade Energikommissionen att Sverige ska ha ett robust el­system med en hög leveranssäkerhet, en låg miljöpåverkan och el till konkur­renskraftiga priser. Det skapar långsiktighet och tydlighet för mark­na­dens ak­törer och bidrar till nya jobb och investeringar i Sverige. Ener­gipolitiken tar sin utgångspunkt i att Sverige är tätt sammankopplat med sina grannländer i norra Europa och syftar till att hitta gemensamma lösningar på utmaningar på den gemensamma elmarknaden.

Energikommissionen konstaterade vidare att det är en utgångspunkt att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmo­sfären, för att därefter nå negativa utsläpp. I betänkan­det lämnar Energikom­missionen en rad förslag och bedömningar. De innebär bl.a. följande:

–      Elcertifikatssystemet ska förlängas och utökas med 18 TWh nya elcerti­fikat till 2030.

–      Energimyndigheten får i uppdrag att tillsammans med olika branscher for­mulera sektorsstrategier för energieffektivisering. Sektorsstrategierna kom­mer att tas fram av Energimyndigheten tillsammans med olika bran­scher och utgör därmed inget mål som fastställs av riksdagen.

–      Anslutningsavgifterna till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas. Formerna för detta måste dock utredas närmare.

–      Skatten på termisk effekt avvecklas stegvis under en tvåårsperiod med start 2017.

–      Principerna om förutsättningarna för planering av nya kärnkraftsreaktorer (prop. 2008/09:163) kvarstår.

–      Placeringsreglementet i Kärnavfallsfonden ska förändras så att placerings­möjligheterna utökas fr.o.m. starten på nästa treårsperiod 2018.

–      Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft, men pröv­ningssystemet ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den efter­strävade miljönyttan.

–      Fastighetsskatten på vattenkraft ska sänkas till samma nivå som för de flesta övriga elproduktionsanläggningar, dvs. 0,5 procent. Skatten ska sänkas stegvis under en fyraårsperiod med start 2017.

–      Det ska utredas hur förenklingar och anpassningar kan ske av befintliga re­gelverk och skattelagstiftning för att underlätta för nya produkter och tjänster inom energieffektivisering, energilagring och småskalig försälj­ning av el till olika ändamål samt elektrifieringen av transportsek­torn.

–      Ett särskilt energieffektiviseringsprogram för den elintensiva svenska in­dustrin, motsvarande PFE, bör införas givet att man kan hitta ansvarsfull finansiering.

–      En utredning bör tillsättas för att brett utreda vilka eventuella hinder som kan finnas för att möjliggöra en tjänsteutveckling vad gäller aktiva kunder och effektivisering. Utredningen bör undersöka vilka ekonomiska styrme­del och an­dra styrmedel, exempelvis vita certifikat, som är effek­tivast för att öka ef­fektiviseringen ur både energi- och effekt­hän­seende.

–      Finansiering av den slopade skatten på termisk effekt och sänkningen av fastighetsskatten föreslås ske genom en höjning av energiskatten. Elinten­siv industri ska undantas.

–      I Europa och i Sverige förs en bred diskussion om vilken framtida elmark­nadsmodell som ska användas. Det finns inget skäl att i det korta perspek­tivet ändra den befintliga marknadsmodell som Sverige och Norden använ­der. Däremot är det rimligt att över tid föra en bred diskussion om den framtida marknadsdesignen.

Utöver dessa förslag och bedömningar lämnade Energikommissionen en rad ytterligare bedömningar inom olika delar av energiområdet, bl.a. att det bör inrättas en genomförandegrupp som är sammansatt av representanter för de partier som slöt ramöverenskommelsen med syfte att kontinuerligt föl­ja upp ramöverenskommelsen.

Kommissionens betänkande var ute på remiss under våren 2017.

Klimatpolitiskt ramverk

I januari 2015 gav regeringen den parlamentariskt sammansatta Miljömåls­be­redningen i uppdrag att utreda hur ett klimatpolitiskt ramverk för en lång­siktig klimatpolitik ska kunna utformas i en bred politisk dialog. Under 2016 slöts sedan en bred överenskommelse om den framtida klimatpolitiken mellan So­cial­demokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Liberalerna, Center­par­tiet och Kristdemokraterna, samt i vissa delar även Vänsterpartiet.

Regeringen överlämnade därefter i mars 2017 en proposition om ett klimat­politiskt ramverk till riksdagen (prop. 2016/17:146). Ramverket består av nya klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd. Som ett nytt långsiktigt klimatmål ska Sverige senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthus­gaser till atmosfären. Vid behandlingen av propositionen antog riks­dagen även nya etappmål till 2030 och 2040 (bet. 2016/17:MJU24).

EU:s klimat- och energiramverk, energiunionen och vinterpaketet

Sveriges energipolitik påverkas av beslut som fattas på EU-nivå. I oktober 2014 enades EU:s stats- och regeringschefer om ett klimat- och energiramverk till 2030. Målen i överenskommelsen innebär att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Målen innebär också att energieffektiviseringen ska uppgå till 27 procent och att andelen förnybar energi ska vara 27 procent till 2030. Målet för minsk­ningen av växthusgaser är bindande.

I februari 2015 presenterade kommissionen meddelandet En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015) 80 final). Strategin består av följande fem ömsesidigt förstär­kande dimen­sioner:

– försörjningstrygghet

– inre marknad

– energieffektivitet

– minskade klimatutsläpp

– forskning, innovation och konkurrenskraft.

Kommissionen lyfte fram 15 konkreta åtgärder för att få till stånd energiuni­onen, och i en bilaga listades 43 nya initiativ och lagförslag för de närmaste fem åren. Europeiska rådet betonade vid sitt möte i mars 2015 att EU är fast beslutet att bygga en energiunion med en framåtsyftande klimatpolitik på basis av kommissionens meddelande.

I november 2016 presenterade kommissionen ett paket med initiativ – Ren energi för alla i Europa (det s.k. vinterpaketet) – vars övergripande inten­tio­ner är att underlätta omställningen av energisektorn inom EU genom att prioritera energieffektivisering, genom att EU ska bli världsledande inom för­nybar ener­gi och genom rättvisa villkor för konsumenterna. Paketet inne­höll förslag till revidering av energieffektiviseringsdirektivet (EED) och bygg­na­ders ener­gi­pres­tanda, revidering av förnybartdirektivet – inklusive håll­bar­hets­krite­rier för biomassa – flera förslag om en ny elmarknadsde­sign samt ett förslag om ett över­gripande styrningssystem för energiunionen.

Under 2017 antog rådet allmänna riktlinjer för revideringen av EED och förnybart­direktivet, och Europaparlamentet antog i januari 2018 rap­porter om de båda direktiven. Parlamentets och rådets syn sammanfaller inte helt bl.a. när det gäller målutformning och målnivåer, och trepartsförhandlingar har in­letts under 2018. Det innevarande bulgariska ordförandeskapets ambition är att komma så långt som möjligt med arbetet, och de hoppas kunna avsluta för­handlingarna under sitt ordförandeskap. Nästa rådsmöte (TTE) äger rum den 11 juni 2018. Vid mötet kommer ordförandeskapet att lämna en rapport om läget i de pågående trepartsförhandlingarna.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2017 tog utskottet ställning till ett antal motionsyrkanden som på olika sätt gällde energipolitikens övergripande inriktning (bet. 2016/17:NU14). Fle­ra av dessa var likalydande med eller snarlika de nu aktuella, och samtliga yrkan­den avstyrktes. Utskottet konstaterade bl.a. att det långsiktiga perspektiv som präglar både klimatfrågan och målsättningen att uppnå ett långsiktigt hållbart energisystem har varit vägledande för det arbete som under de senaste åren har bedrivits av den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen. Utskottet ansåg att det fanns skäl att avvakta den fortsatta beredningen av Ener­gikom­missionens betänkande innan det var motiverat för riksdagen att göra ett allmänt uttalande om att Sverige behöver en långsiktig och effektiv energipolitik.

Vidare instämde utskottet i regeringens uppfattning att klimatfrågan är vår tids stora ödesfråga. Genom satsningar på förnybar energi som ersätter fossila bränslen skapas förutsättningar för minskade utsläpp och en utveckling mot ett hållbart energi- och transportsystem.

Utskottet såg det inte som motiverat för riksdagen att uttala sig i linje med vad som då – liksom nu – föreslogs i en motion (M) om att Sverige ska ha ett robust energisystem som vilar på de tre benen vattenkraft, kärnkraft och för­nybar energi. Utskottet ansåg inte heller att det fanns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget i en motion (KD) om ett allmänt hållet uttalande om behovet av att intensifiera arbetet med klimat- och energifrågorna. Utöver detta konstaterade utskottet att den energipolitiska grundsyn som genomsyrar en annan motion (SD) till stor del står i kontrast till den hållning som utskottet förespråkar.

Utskottet höll med om det som framfördes i en motion (KD) om sub­ven­tioner till olika energislag. Utskottet redovisade uppfattningen att sub­ven­tioner i första hand ska riktas till utveckling av sådan lovande teknik som ännu inte har egen ekonomisk bärkraft eller utformas på ett teknikneutralt sätt och inriktas på att gynna den teknik som på det mest kostnadseffektiva sättet bidrar till att uppnå övergripande klimat- och energipolitiska mål. Ett riksdags­ut­talande om att alla subventioner till olika energislag ska ses över med denna inriktning ansåg utskottet dock kunde undvaras.

I fråga om EU:s roll på det energipolitiska området som togs upp i några motioner framhöll utskottet att Sverige på många sätt kan ses som ett före­gångsland på det energipolitiska området. Mot den bakgrunden var det också utskottets övertygelse att regeringen agerar så kraftfullt som det bara är möjligt för att få genomslag för svenska prioriteringar i EU:s energipolitiska arbete inklusive det arbete som bedrivs inom ramen för energiunionen. Detta gagnar inte bara EU och dess medlemsstater utan ökar även förutsättningarna för att nå övergripande energi- och klimatpolitiska målsättningar. Försörj­nings­trygg­het och energipolitikens säkerhetspolitiska dimensioner är faktorer som alltid måste vara en del av detta arbete, vilket också inkluderar EU:s förhållningssätt till Rysslands agerande på det energipolitiska området. Ut­skottet ansåg att det mot denna bakgrund inte fanns skäl för riksdagen att uttala sig i linje med vad som föreslogs i en motion (L) om att Sverige måste delta aktivt i arbetet med att genomföra energiunionen, bl.a. för att minska beroen­det av rysk gas. Ut­skottet såg inte heller något behov av att tillstyrka en motion (KD) i de delar som gällde mer allmänt hållna uttalanden om genomförandet av energiunionen och de förslag som den omfattar eller om behovet av att minska beroendet av energi från tredjeländer.

Utskottet avstyrkte även en motion (KD) i den del som gällde att avskaffa kravet på att kommunerna ska tillhandahålla energirådgivning och i stället föra över denna verksamhet till Energimyndigheten. Utskottet ansåg att den nu­va­rande ordningen fungerar väl och fann därför inga skäl att gå motionärer­na till mötes i detta avseende.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet tar inledningsvis ställning till de förslag om mål för energipolitiken som finns i propositionen. Därefter behandlar utskottet övriga motionsyrkan­den om energipolitikens inriktning.

Energipolitikens mål

Ett robust och tillförlitligt energisystem är en grundläggande förutsättning för ett modernt och väl fungerande samhälle, något som blir allt tydligare i en digitaliserad värld där fler och fler områden blir beroende av en säker tillgång på el. Dessutom ska energisystemet möjliggöra och bidra till en god syssel­sättning.

Den nu aktuella propositionen bygger på en stabil politisk enighet manifes­terad i den energiöverenskommelse som slöts mellan fem partier i juni 2016 och som även präglade Energikommissionens arbete. Även om inte alla riks­dagspartier står bakom denna överenskommelse eller Energikommis­sio­nens för­slag konstaterar utskottet att det finns en mycket bred block­över­skri­dande enighet bestående av sex partier bakom förslagen i den nu aktuella propo­sitionen till mål för energipolitiken och om att upphäva tidigare beslutade mål. Med de nya målen som grund ges långsiktiga förut­sätt­ningar för ener­gipo­litiken att skapa villkor för en effektiv och hållbar energi­an­vänd­ning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ på­verkan på hälsa, miljö och klimat samt att underlätta om­ställningen till ett eko­logiskt håll­bart samhälle.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen. Försla­gen i motio­nerna 2017/18:4147 (SD) och 2017/18:4149 (L), som innebär att hela eller delar av propositionen ska avslås, avstyrks därmed.

Övrigt om energipolitikens inriktning

I det föregående avsnittet har utskottet ställt sig bakom regeringens förslag till övergripande mål för energipolitiken. I detta avsnitt behandlar utskottet förslag i motioner som berör vissa delar av energipolitikens inriktning.

Utskottet konstaterar inledningsvis att den energipolitiska inriktning som fö­re­slås i propositionen och som vilar på den breda energiöverenskommelsen är den som ska gälla fortsättningsvis. Något riksdags­uttalande om inriktningen i linje med vad som föreslås i motion 2017/18:3404 (M) är därför inte aktuellt. Motionen avstyrks i den aktuella delen.

Vidare konstaterar utskottet att den energipolitiska grundsyn som genomsy­rar motionerna 2017/18:899 (SD), 2017/18:900 (SD) och 2017/18:931 (SD) till stor del står i kontrast till den ovan redovisade hållning som utskottet före­språkar. De tre motionerna bör därför avslås av riksdagen i de aktuella de­lar­na.

I några av motionerna lyfts energifrågornas internationella dimension upp. Bland annat betonas vikten av att EU:s energipolitik genomförs och att Sverige driver på i olika internationella sammanhang för att en nödvändig energi­om­ställning i hållbar riktning kommer till stånd. Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas uppfattning, men anser att regeringen också är av samma uppfattning och att den därför tar ett betydande ansvar för att säker­ställa att frågor om hållbar energiproduktion och energianvändning finns högt på den internationella agendan. Detta manifesterades bl.a. så sent som i maj 2018 då Sverige var en av arrangörerna bakom ett energipolitiskt högnivåmöte i Mal­mö (Clean Energy Ministerial, CEM9). Här vill utskottet även framhålla att Sverige på många sätt kan ses som ett före­gångsland på det energipolitiska området. Mot den bakgrunden är det också utskottets övertygelse att reger­ingen agerar så kraftfullt som det bara är möjligt för att få genomslag för svenska prioriteringar i EU:s energipolitiska arbete inklusive det arbete som bedrivs inom ramen för energiunionen. Detta gagnar inte bara EU och dess med­lemsstater utan ökar även förutsättningarna för att nå övergripande energi- och klimatpolitiska målsättningar. Försörj­nings­trygg­het och energipolitikens säkerhetspolitiska dimensioner är faktorer som alltid måste vara en del av detta arbete, vilket också inkluderar EU:s förhållningssätt till Rysslands agerande på det energipolitiska området. Ut­skot­tet anser inte att det mot denna bakgrund finns skäl för riksdagen att uttala sig i linje med vad som sägs i motion 2017/18:3194 (L) om att Sverige måste delta aktivt i arbetet med att genomföra energiunionen, bl.a. för att minska beroendet av rysk gas. Utskottet ser inte heller något behov av att till­styrka motion 2017/18:3748 (KD) i de delar som gäller mer allmänt hållna utta­landen om genomförandet av energiunionen och de förslag som den om­fattar eller om behovet av att minska beroendet av ener­gi från tredjeländer. Mo­tionen avstyrks också i den del där det begärs ett till­kännagivande om att Sverige aktivt ska arbeta för att uppnå såväl FN:s glo­bala mål inom energiom­rådet som EU:s och Sveriges energi- och klimat­mål. Ut­skot­tet är inte heller berett att stödja förslagen i motion 2017/18:1141 (V) om att verka för tuffare energipolitiska mål på EU-nivå. Utskottet kan visser­ligen sympatisera med uppfattningen att Sverige ska agera kraftfullt i klimat- och energipolitiska förhandlingar men menar samti­digt att det kan vara svårt att få gehör för den linje som förespråkas i motionen både i Sverige och på EU-nivå. Det kan dessutom vara förhandlings­taktiskt kontra­produktivt att inta en alltför radikal position i dessa samman­hang, vilket inte gagnar kampen mot klimat­hotet. Motionen avstyrks i de aktuella delarna.

När det gäller frågan om subventioner till olika energislag, som tas upp i motion 2017/18:3748 (KD), har utskottet ingen annan uppfattning än motionä­rerna. Subventioner ska i första hand riktas till utveckling av sådan lovande teknik som ännu inte har egen ekonomisk bärkraft eller utformas på ett teknik­neutralt sätt och inriktas på att gynna den teknik som på det mest kostnads­effektiva sättet bidrar till att uppnå övergripande klimat- och energipolitiska mål. Ett riksdagsuttalande om att alla subventioner till olika energislag ska ses över med denna inriktning anser utskottet dock kan undvaras. Motionen av­styrks därför i den aktuella delen.

Avslutningsvis avstyrker utskottet samma motion i den del som gäller att avskaffa kravet på att kommunerna ska tillhandahålla energirådgiv­ning och i stäl­let föra över denna verksamhet till Energimyndigheten. Ut­skottet avstyrkte mot­svarande yrkande våren 2017 och anser inte att något nytt har tillkommit i frågan som motiverar ett annat ställningstagande.

Sammantaget är utskottets uppfattning således att riksdagen bör avslå mo­tionerna 2017/18:899 (SD), 2017/18:900 (SD), 2017/18:931 (SD), 2017/18:1141 (V), 2017/18:3194 (L), 2017/18:3404 (M) och 2017/18:3748 (KD) i de delar som är aktuella i detta avsnitt.

Förnybar energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett antal motionsyrkanden som på olika sätt gäller förnybar energi. Dessa handlar bl.a. om elcertifikatssystemet, sol­energi, vindkraft och vattenkraft. Utskottet hänvisar bl.a. till den mål­sättning om förnybar elproduktion som regeringen föreslår i pro­positionen och till en mängd olika åtgärder som har vidtagits el­ler aviserats i syfte att främja produktion och användning av för­nybar energi.

Jämför reservation 7 (M), 8 (SD), 9 (C), 10 (V), 11 (L) och 12 (KD).

Motionerna

Moderaterna

I kommittémotion 2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) fram­hålls vikten av att det skapas bättre förutsättningar och lång­siktiga regler för förnybara bränslen och därmed en större andel sådana bräns­len. Detta krävs bl.a. för att branschen ska våga investera långsiktigt i anlägg­ningar för produk­tion av biobränslen. Motionärerna efterfrågar ett till­känna­givande med den inne­börden (yrkande 6).

I motion 2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (bå­da M) slås det inled­nings­vis fast att Sverige har en mycket klimatvänlig elpro­duktion i form av vattenkraft, kärnkraft och förnybara ener­gi­slag som vind­kraft och bio­bränslen. Motionärerna är därför tveksam­ma till höga plane­rings­mål för vind­kraften, när Sverige snarare behöver mer stabil än ore­gel­bunden elpro­duk­tion. De be­traktar det också som underligt att det inte finns några exakta siff­ror på vad den planerade vind­krafts­utbyggnaden kommer att kosta skatte­betalar­na eller vad den har kostat hittills. Enligt motio­närerna sak­nas det en helhetssyn på vind­krafts­utbyggnadens samhällsnytta och de efter­frågar ett till­känna­givan­de av riksdagen om möjligheten att utvärdera sam­hälls­­nyttan och kost­na­derna för vindkraftsutbyggnaden i Sve­rige (yrkan­de 1). Vidare vill de ha ett riksdagsuttalande om möjlig­heten att redovisa kost­na­derna för den vind­krafts­utbyggnad som hittills har gjorts och totalkost­naden när det är fär­dig­utbyggt (yrkande 2).

Sverigedemokraterna

I kommittémotion 2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) sägs det att den allt större andelen väderberoende och därmed icke planerbar kraftproduktion medför att en stor del av elproduktionen inte infaller när efterfrågan är som störst. För att kunna öka den ekono­miska avsättningen och utöka uthålligheten i den svenska vatten­kraften till tidpunkter när elener­gin efterfrågas mer bör förutsättningarna utredas för en ökad magasineringska­pacitet för vatten­kraften (yrkande 2). Vidare konstaterar motio­närerna att det finns en stor potential i kraftstationer där effektiviteten kan ökas ytterligare, utan att behöva öka vattenflödet, samtidigt som det finns nästan lika många nedlagda kraftstationer där verksamheten skulle kunna återupptas. Samtidigt poängterar motio­nä­rerna att det är angeläget att naturintressena balanseras väl med kraftpro­duktionsintresset. Motionärerna ser därför skäl att utreda förut­sättningarna för den småskaliga vattenkraften för att denna potential ska kunna förverkligas. Ett tillkännagivande med den inne­börden efterfrågas (yrkande 3).

För ett antal år sedan beslutade riksdagen om ett planeringsmål om 30 TWh vind­kraftsel per år. Motionärerna konstaterar att man ungefär måste tre­dubbla dagens vindkraftsproduktion för att uppnå planeringsmålet. Att reglera de pro­duk­tions­svängningar som vindkraft medför innebär kostsamma utmaningar. Gas- och kol­genererad reglerkraft kan behöva importeras för att kunna hantera de fluktua­tioner som blir en konsekvens av en kraftig utbyggnad av vind­kraften. Vidare fram­håller motio­närerna att vindkraften ur ett livscykel­per­spektiv långt ifrån är koldioxid­fri. Vind­kraft har också svårt att täcka effekt­behovet under kalla vinter­da­gar. Sam­man­taget anser motionärerna att det finns stor problem med planerings­målet om 30 TWh/år vind­kraftsel, varför de anser att målet snarast bör upphävas (yrkan­de 11).

I motionen framhålls det också att ett väsentligt problem när det gäller solceller är den oregelbundna produktionen eftersom solceller av naturliga skäl är bero­ende av solljus. Solceller producerar mycket lite el under vintern, när behovet av el är störst. Enligt motionärerna innebär detta att solceller inte kan ersätta någonting annat i energisystemet då vi ändå måste ha kapacitet att möta efterfrågan på effekt de dagar på året då efterfrågan är som högst, dvs. när det är som mörkast och kallast. Följden blir att man tvingas investera i dubbel kapacitet, vilket knappast kan be­traktas som vare sig miljövänligt eller sam­hällsekonomiskt. Motionärerna konstaterar att solceller kan komma till sin rätt under andra förhållanden, i andra delar av världen, där elen exempelvis an­vänds för kylning. De anser att sats­ningar på forskning om solkraft i Sverige därför ska vara exportorienterad för marknader där potentialen för solkraften är mycket större och där den på ett mer naturligt sätt kan utgöra en stor del av ener­gisystemen (yrkande 19).

I energiöverenskommelsen föreslås att det ska utredas hur de befintliga regelverken och den befintliga skattelagstiftningen kan förenklas och anpas­sas. Detta för­slag mottas positivt i motion 2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) i den del som gäller regelförenklingar för småskalig pro­duktion. Mo­tionä­rer­na är dock avvisande till ytter­ligare mark­nads­snedvri­dan­de sub­ven­tio­ner i form av skattelättnader. Man uttrycker exem­pelvis tvek­sam­het inför den skatte­reduktion för mikroproduktion av förnybar el som man menar uteslutande syftar till att främja solceller. Solel­produktion är enligt mo­tio­närerna emellertid problematisk av flera skäl och då inte minst som en följd av att sol­celler producerar mest under sommarhalvåret då efterfrågan på el är minst. Mo­tionärerna begär ett tillkännagivande om småskalig produktion (yrkan­de 8).

Centerpartiet

Mer närproducerad el ökar flexibiliteten, gör kraftsystemet mindre sårbart och kan ge sänk­ta kost­nader inte minst på landsbygden, sägs det i Center­par­tiets partimotion 2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. De begär ett tillkän­na­givande om att incitamenten och möjligheterna för att producera solel bör stär­kas (yrkan­de 37). För att öka den närprodu­cerade elproduktionen vill motio­närerna slopa skatten för egenanvändning av solel och göra det möjligt att få göra skat­teavdrag för lägen­hets­boende som är andelsägare i en mikro­produk­tions­an­läggning.

Miljöpartiet

I motion 2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) konstateras det att Sverige i dag har ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040 efter att fem par­tier enades i energi­över­enskommelsen 2016. Motionären anser att solenergi i alla dess former tillhör framtidens teknik och har en viktig roll i ett förnybart energisystem. I takt med att tekniken utvecklas och priserna sjunker kan allt­mer av energin komma direkt från solen. Med rätt stöd kan solenergi bidra i klimatarbetet, skapa jobb och leda till att Sveriges energi i framtiden är helt för­nybar. På regeringens uppdrag har Energimyn­digheten tagit fram ett förslag på en nationell solelstrategi. Motionären framhåller att solvärme kan täcka en stor del av behovet av både varmvatten och värme, och motionären anser där­för att det bör tas fram en strategi för solfångare motsvarande den för solceller (yr­kan­de 1). Enligt motio­nären bör det även under­sökas vilka möjligheter, hin­der och förslag som finns på styrmedel för ökad andel solvärme såväl i små­hus som i fjärrvärmesystemen (yrkande 2).

Vänsterpartiet

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga och det är därför viktigt att Sverige lig­ger i framkant när det gäller förnybar elproduktion. Denna uppfattning redovi­sas i kommittémotion 2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V). Vidare konsta­terar motionärerna att det trots en stor potential för havsbase­rad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. För­utom de uppen­bara klimatvin­sterna ger havsbaserad vind­kraft jobb, och den skulle också minska belast­ningen på över­förings­kapa­citeten från de norra till de södra de­lar­na av landet. Energi­myn­dig­heten har tidi­gare förespråkat ett ekono­miskt driftstöd till havs­baserad vind­kraft där ersätt­ningsnivån bestäms ge­nom anbud, under förutsätt­ning att syftet är en stor­skalig utbyggnad. Myndig­heten har dock gjort en om­svängning och menar i den nya rapporten Havsbaserad vind­kraft (ER 2017:03) man att det inte läng­re finns anledning till ett särskilt stöd för havsbaserad vindkraft vid sidan av elcertifikatssystemet. Detta menar motio­närerna är en olycklig slut­sats och de anser att regeringen bör återkomma med ett förslag på utform­ning av driftsstöd till havsbaserad vindkraft (yrkande 4).

Olika kraftbolag kan samsas om samma älv, framhålls det också i motionen. Därför är det viktigt att man från politiskt håll ser till att hela älv­systemets kapacitet tas till vara med utgångspunkt från samhällsnyttan. Motionärerna vill att riksdagen genom ett tillkännagivande ska framföra att regeringen därför ak­­tivt bör agera så att vat­tenkraftbo­lagens reinvesteringar samkörs i investe­rings­planer så att hela den maxi­mala nyttan tas till vara (yrkande 10).

Energi från solen finns i närmast oändliga mängder och solen är också den enda ener­gi­källa som ger jorden ett verkligt tillskott av energi, anförs det där­efter i motionen. Motionärerna konstaterar att vissa kom­muner har genom­fört solkartläggningar. Genom sådana kart­lägg­ningar ana­lyseras potentialen för sol­celler på taken, vilket gör det lättare för fastig­hetsägare att fatta beslut om investeringar. Regeringen bör ge berörda myndig­heter i upp­drag att upp­rätta en informationsplattform för investering i solenergi och göra en solkart­lägg­ning (yrkande 12).

Vidare konstaterar motionärerna att det inte finns något klart planeringsmål för solceller i Sverige, och Energimyndigheten har heller inte fått något särskilt uppdrag att ta fram ett sådant i sin strategi. Motionärerna vill se en kraftfull ut­byggnad av solenergin i Sverige. Med planeringsmål får branschen och hus­hållen en tydlig signal om att solenergi är värt att satsa på. Utöver Energi­myn­dighetens solstrategi anser de att det ska inrättas nationella planeringsmål för solel och solvärme (yrkande 13).

Sedan elcertifikatssystemet infördes 2003 har utbyggnaden av förnybara energikällor tagit fart. I den energipolitiska överenskommelsen slås det fast att elcertifikatssystemet ska förlängas och utökas med 18 TWh nya elcertifikat till 2030. Det anser motionärerna också vara positivt. De menar dock att det är olyckligt att det slås fast att det inte ska göras någon ytterligare ambitions­höjning fram till 2020. Motionärerna anser att det kommer att behöva göras mer för att öka utbyggnaden av den förnybara energin och för att nå reger­ingens ambition om att Sverige på sikt ska ha ett energisystem som baseras på 100 procent förnybar energi. Enligt motionärerna bör regeringen se över hur ytterligare stimulanser kan ges för att öka tillgången till förnybar el (yrkan­de 14). De begär också ett tillkännagivande om att regeringen bör fö­reslå en högre ambitionsnivå för elcertifikatssystemet inför energi­över­e­ns­kom­melsens första planerade kontrollstation 2018 (yrkande 16).

Motionärerna anser vidare att den elintensiva industrin bör ta ett större an­svar för elcertifikatssystemet framöver. Den s.k. elintensiva industrin är un­dan­tagen från kvotplikt för den el som används i tillverkningsprocessen. Un­dantaget innebär att den elintensiva industrin inte behöver betala kostnaden för elcertifikat – en kostnad som övriga elanvändare betalar. Undantaget mo­tive­ras med att man vill värna den elintensiva industrins internationella kon­kur­renskraft. Motionärerna anser dock inte att det är rimligt att den elin­tensiva industrin drar nytta av elcertifikatssystemet genom lägre elpriser samtidigt som man inte behöver vara med och betala fullt ut. Mot den bak­grunden anser de att den elintensiva industrin i större utsträckning än i dag bör vara med och finansiera elcertifikatssystemet. En sådan utveckling vore bra både för utbygg­naden av den förnybara energin och för den elintensiva in­dustrin som behöver mer energi i takt med att kärnkraften avvecklas. Sam­tidigt är det viktigt att den elintensiva industrins internationella konkur­rens­kraft inte hotas. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till riks­dagen med en utredning av hur den elintensiva industrin bättre kan bidra till kvotplikten (yrkande 17).

Förutom förnybara energikällor omfattar elcertifikatssystemet även torv. Motionärerna anser dock att torven bör fasas ut ur systemet. De motiverar detta med att torv enligt såväl EU som Kyotoprotokollet betraktas som ett fossilt bränsle. Vidare framhåller de att såväl brytning som förbränning av torv ger en klimatpåverkan i nivå med fossila bränslen. Torvbrytning påverkar dess­utom ett flertal av Sveriges miljömål negativt, däribland miljömålen Begrän­sad klimatpåverkan och Levande sjöar och vattendrag. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur torvanvändningen ska fasas ut ur elcertifikatssystemet, med inriktningen att nya torvtäkter inte ska öppnas (yrkande 18).

Omställningen till 100 procent förnybar energiproduktion kräver omfattan­de investeringar i den inhemska elproduktionen, en omfattande elektrifiering av transportsektorn och industrin och ge­nomgripande energieffektiviseringar och energibesparingar. Detta slås fast i kom­mittémotion 2017/18:4150 av Bir­ger Lahti m.fl. (V). Motionärerna vill se en mycket om­fat­tan­de utbyggnad av förnybara energikällor, bl.a. sol- och vindkraft. Ett outnyttjat område är havs­baserad vindkraft där man har potential att öka produktionen betyd­ligt. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle dessutom minska belast­ningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet. Motargumenten har främst handlat om risken för att Försvarsmaktens övnings­möjligheter i området skulle kunna försämras. Motionärerna anser att det mås­te vara fullt möjligt att både bygga ut den havs­baserade vindkraften där förhål­landena är som bäst och att ge Försvarsmak­ten rimliga förutsätt­ningar för öv­nings­­verk­samhet. I motionen begärs ett till­kännagivande om att reger­ingen bör utreda möjligheten att öka den havs­ba­serade vindkraften i södra Sverige (yrkan­de 3).

Liberalerna

Genom en mix av kärnkraft, vattenkraft och annan förnybar el är Sveriges el­produktion i princip helt utsläppsfri, slås det fast i partimotion 2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L). Motionärerna framhåller också att en ökad elek­trifiering av samhället inom t.ex. transportsektorn gör att behovet av fossilfri el ökar. Motionärerna vill ge likvärdiga villkor för koldioxidfria kraft­slag och vill av det skälet avskaffa elcertifikatssystemet. Ett tillkän­na­givande med den innebörden efterfrågas (yrkande 14). Enligt motionä­rerna ger det betydligt större klimatvinster att värna det klimatsmarta svenska ener­gisystemet och satsa på åtgärder inom de sektorer som har höga klimat­utsläpp, som trans­port­sektorn, processindustrin och jordbruket. De an­ser att det är samhälls­eko­no­miskt betydligt billigare att bestraffa det som ska bort snarare än att subven­tionera det som ska in.

Vattenkraften spelar en mycket viktig roll för svensk energiförsörjning, både nu och i framtiden konstateras det också i Liberalernas nyssnämnda par­timotion. Motionärerna anser att vattenkraften ska utvecklas genom effek­tivi­seringar som inte skadar miljön ytterligare samtidigt som outbyggda vat­ten­drag ska lämnas oexploaterade. Vidare anser motio­närer­na att de fyra national­älvarna ska fredas från utbyggnad, liksom övriga i lag skyddade vat­tendrag samt bäckar, åar och andra mindre vatten­drag.

Motionärerna understryker att åtgärder för att miljöanpassa vattenkraften bör vara lång­sik­tiga och att insatser bör prioriteras där störst potential finns för att med relativt begränsade åtgärder uppnå stor miljönytta. Regelverket för nya tillståndsprövningar för vattenverk­samheter ska vara flexibelt så att befintliga småskaliga vatten­krafts­producenter ska kunna lägga sina resurser på effektiva miljöförbättran­de åtgärder i stället för på admi­ni­strativa kostnader för till­stånds­prövningen (yrkande 18 i denna del).

Kristdemokraterna

Solenergi är en viktig klimatsmart del i det svenska energisystemet, sägs det i kom­mit­témotion 2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Mo­tio­närerna konstaterar att den svenska sol­energiforskningen är myc­ket fram­stående och att solenergin har en stor utvecklingspotential i Sve­rige. De begär ett tillkän­nagivande från riksdagen om vikten av fortsatt forskning på solceller, termisk solel och solbränslen (yrkande 9).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

Allmänt

Som har redovisats tidigare i betänkandet föreslår regeringen ett nytt mål för produktionen av förnybar el med innebörden att elproduktionen ska vara 100 procent förnybar 2040.

Genom riksdagens beslut om propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25) har det sedan tidigare satts upp en rad mål för förnybar energi i Sverige. Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen, och inom transportsektorn ska andelen förnybar energi samma år vara minst 10 pro­cent. Båda dessa mål utgår från de krav som ställs på Sverige i EU:s s.k. förnybartdirektiv.

Under rubriken Upphävande av riktlinjer för energipolitiken har det tidigare i betänkandet redovisats att dessa mål för 2020 kommer att gälla även fort­sättningsvis.

Elcertifikatssystemet

Den 1 maj 2003 infördes elcertifikatssystemet för att främja en ökad elproduk­tion från förnybara energikällor. Bestämmelser om systemet finns i lagen (2011:1200) om elcertifikat, i förordningen (2011:1480) om elcertifikat och i föreskrifter som har utfärdats av Energimyndigheten, som är tillsynsmyndig­het.

Elcertifikatssystemet är ett marknadsbaserat stödsystem. Producenter av för­nybar el tilldelas under vissa förutsättningar elcertifikat av staten. En efter­frågan på certifikaten skapas genom att det i lagen om elcertifikat finns en skyldighet för bl.a. elleverantörer och vissa andra elanvändare att köpa och annullera elcertifikat i förhållande till sin försäljning respektive användning av el (kvotplikt). På det sättet skapas en marknad för elcertifikat som innebär att förnybar el kan produceras kostnadseffektivt. Storleken på kvotplikten speglar hur mycket förnybar elproduktion som måste finansieras för att målen inom systemet ska nås. Man kan alltså säga att det finns både mål och finan­sierings­åtaganden inom elcertifikatssystemet.

Sverige och Norge har sedan den 1 januari 2012 en gemensam elcertifikats­marknad. För att bidra till det nationella målet om minst 50 procent förnybar energi till 2020 har ett gemensamt mål om att öka den förnybara elproduk­tionen med 28,4 TWh mellan 2012 och 2020 satts upp. Målet regleras i ett ändringsavtal mellan länderna som trädde i kraft den 1 januari 2016 (prop. 2015/16:1, bet. 2015/16:FiU1). Det gemensamma målet delas mellan länderna genom att Sverige ska sikta på att annullera elcertifikat motsvarande 15,2 TWh till 2020 och Norge 13,2 TWh.

Sverige har satt upp ett nationellt finansieringsmål till 2020 i linje med det gemensamma målet med Norge. Sveriges mål till 2020 är att finansiera ytter­ligare 30 TWh förnybar elproduktion jämfört med 2002 i enlighet med riksda­gens beslut om regeringens proposition Ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatssystemet 2015 (prop. 2014/15:123, bet. 2015/16:NU6).

Riksdagen har därefter beslutat om ett nytt mål till 2030 för den förnybara elproduktionen. Målet är att utöka elcertifikatssystemet med 18 TWh till 2030 i enlighet med regeringens proposition Nytt mål för förnybar el och kontroll­sta­tion för elcertifikatssystemet 2017 (prop. 2016/17:179, bet. 2016/17:NU20). Som en del i överenskommelsen med Norge ska Sverige införa en stoppmekanism i elcertifikatssystemet före den 31 december 2020. Denna mekanism ska bidra till måluppfyllelsen 2030 och till förutsägbarhet för marknads­ak­törerna för perioden efter måluppfyllelsen. Norge har också sedan tidigare en stoppmekanism i sin lagstiftning.

I december 2017 beslutade regeringen att nästa kontrollstation för elcerti­fikatssystemet ska genomföras under 2019. Enligt regeringen är den viktigaste frågan i kontrollstationen vilka regler som ska gälla för tilldelning av elcerti­fikat när måluppfyllelsen 2030 närmar sig. Avsikten är att öka systemets sta­bilitet, inte minst för investerarna.

Vidare framgår det av Energimyndighetens regleringsbrev för 2018 att re­ger­ingen har gett myndigheten i uppdrag att föreslå vilka uppgifter som skulle kunna öka transparensen på marknaden för elcertifikat när det gäller inves­terings­­beslut för kommande projekt och hur dessa uppgifter ska kunna samlas in, förvaltas, administreras och presenteras på ett tillförlitligt sätt.

Uppdraget ska redovisas till Reger­ings­kan­sliet senast den 15 juni 2018.

Solenergi

I propositionen konstaterar regeringen att investeringarna i solceller stadigt ökar även om produk­tionen av solel fortfarande är marginell jämfört med den totala elpro­duktionen i Sverige (ca 0,15 av 151,8 TWh 2016). Kostnaden för att inves­tera i solelproduktion har under de senaste åren minskat, men produk­tions­kostnaderna är fortfarande bland de högsta för förny­bar el.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2018 en ökning av det eko­no­miska stödet till solceller med 525 miljoner kronor per år under 2018 och 2019 samt en ökning om 915 miljoner kronor under 2020 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 21 Energi). I höständrings­bud­geten för 2017 tillfördes ytterligare 203 mil­joner kronor.

Syftet med stödet är bl.a. att användningen av solcellssystem och antalet aktörer som han­terar sådana system ska öka i Sverige samt att systemkost­na­derna ska sänkas. Genom ett riktat stöd främjas teknik som ännu inte är till­räckligt konkurrenskraftig för att stå på egna ben. På längre sikt när marknaden är mogen kommer stödet att fasas ut. Det finns även andra stöd och förenk­lingar som berör solelproduktion, såsom ROT-avdraget, mervärdes­skatte­be­friel­se för beskattningsbara personer med liten omsättning (omsätt­nings­gräns för mervärdesskatt), befrielse och nedsättningar för egen­pro­duce­rad och egen­använd el från små anläggningar, undantag från nätavgift, elcerti­fikats­syste­met och bidrag till lagring av egenproducerad el.

Riksrevisionen har granskat det samlade stödet till solel. Gransk­nings­rap­porten och regeringens skrivelse med anledning av rapporten refere­ras läng­re fram i detta betänkande.

Energimyndigheten redovisade under 2016 en strategi för hur tillförseln av solel ska kunna öka och bidra till målet om 100 procent förnybar elproduktion 2040 (ER 2016:16). Regeringen slår fast att en del av myndighetens förslag kommer att vidareutvecklas under 2018. Energimyndigheten har genom sitt regleringsbrev för 2018 fått i uppdrag att utveckla och tillhandahålla en lätt­an­vänd informationsplattform för solel som gör det enklare för den som vill installera sol­celler. Plattformen ska utgöra ett nav för offentlig information som är relevant för aktörer vid solcellsutbyggnad.

Regeringen har i propositionen Fler bygglovsbefriade åtgärder (prop. 2017/18:197) före­slagit vissa undantag från kravet på bygglov i plan- och bygg­lagen. Ändringarna innebär bl.a. att det inte längre ska krävas bygglov för att på en byggnad inom ett detalj­planelagt område montera solcellspaneler och solfångare som följer byggnadens form. Regeringen meddelade även att den har för avsikt att ta initiativ till att utreda vilken effekt elektro­magnetiska stör­ningar från solcellsanläggningar har på verksamheter som är riksintressen för total­för­svaret.

Vindkraft

I propositionen refereras energiöverenskommelsen i vilken det sägs att an­slut­nings­avgif­ter­na till stamnätet för havsbaserad vindkraft bör slopas och att formerna för detta bör utredas närmare. Vidare framgår det att regeringen där­för har gett Energimyndigheten i uppdrag att utreda ett slopande av dessa av­gifter. Ener­gi­myndighe­ten redovisade uppdraget i februari 2018, och frågan be­reds nu i Regerings­kan­sliet. Av propositionen framgår det att regeringen pla­nerar att lämna en propo­sition om havs­baserad vindkraft till riksdagen sen­are under 2018.

Vattenkraft

Regeringen konstaterar att vattenkraften är central för Sveriges förnybara el­för­sörjning. Stora delar av vattenkraftsproduktionen bidrar med balansering på alla tidshorisonter – från sekund- och minut- till årsreglering. Vidare fram­hålls det att vattenkraften är av­görande för att elsystemet ska kunna ställas om till 100 procent förnybar elproduktion. En fortsatt hög produktion av vatten­kraft är därför grundläggande. För att möta behovet av mer reglerbar förnybar elpro­duktion bedöms vattenkraftens tillgängliga effekt och regler­förmåga be­hö­va öka jämfört med i dag, och det finns goda möjligheter att åstadkomma det i samband med uppgraderingar av befintliga vattenkraftverk.

Vattenkraftens centrala betydelse i energisystemet framgår även av energi­över­ens­kom­mel­sen i vilken följande slogs fast:

–      Sverige ska leva upp till EU-rätten och dess krav på vattenverksamheter.

–      Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft, men pröv­nings­syste­met ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den efter­strävade miljönyttan.

–      Reglerna för omprövning av vattenverksamheter som vattenkraftverk och dammar bör förenklas så långt det är möjligt med hänsyn till behovet av att säkerställa en hållbar utveckling där våra vattenresurser inte kan betrak­tas som vilken resurs som helst.

–      Vattenkraftens utbyggnad ska främst ske genom effekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd. Nya anläggningar ska ha moderna miljö­tillstånd.

–      Nationalälvarna, och övriga i lagen angivna älvsträckor, ska även i fortsätt­ningen skyd­das från utbygg­nad.

–      Vattenkraftsbranschen ska fullt ut finansiera de kostnader för t.ex. om­pröv­ning av verksamheter som gör att Sverige lever upp till EU-rätten och dess krav på vatten­verksamheter. Arbetet ska utgå från den parts­disku­te­rade fondlösning som Energimyndigheten och Havs- och vatten­myn­dig­heten har utarbetat.

Regeringen har sedermera beslutat om pro­positionen Vat­tenmiljö och vat­tenkraft (prop. 2017/18:243), som bl.a. avser att genomföra de vat­tenkrafts­relaterade delarna av energiöverenskommelsen. Av propositionen följer bl.a. att alla vattenverksamheter med koppling till produk­tion av vattenkraftsel ska ha moderna miljö­villkor. Det ska finna en nationell plan för de prövningar och omprövningar som behöver göras för att befintliga verksamheter för pro­duktion av vattenkraftsel ska förses med moderna miljövillkor. Ett förslag till en nationell plan ska tas fram av Havs- och vattenmyndigheten, Statens ener­gi­myndighet och Svenska kraftnät i samverkan med andra berörda myn­dig­heter, däribland Naturvårdsverket.

För en närmare redogörelse för innehållet i den nyssnämnda propositionen hän­visas till det referat som återfinns på s. 31–32 i den i detta ärende aktuella propositionen. Det kan för övrigt nämnas att proposition 2017/18:243 bereds av civilut­skottet och att näringsutskottet har lämnat ett yttrande i ären­det till civil­utskottet (yttr. 2017/18:NU6y). Yttrandet refereras längre fram i betän­kandet.

Tidigare riksdagsbehandling

Allmänt om förnybar energi

Våren 2017 tog utskottet ställning till ett antal allmänt hållna motionsyrkanden om förnybar energiproduktion. I sitt ställningstagande an­för­de utskottet följan­de (bet. 2016/17:NU14):

Utskottet konstaterar inledningsvis att sju av riksdagens partier står bakom Miljömålsberedningens förslag om att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Fem partier har dessutom träffat en överenskommelse om att målet 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. I fem­parti­över­enskommelsen slås det vidare fast att den förnybara energin ska fortsätta att byggas ut och partierna bakom överenskommelsen är även överens om att öka den förnybara elproduktionen inom ramen för elcertifikatssystemet. Detta system ska förlängas och utökas med 18 TWh nya elcertifikat till 2030. Anslutningsavgifterna till stamnätet för havs­baserad vindkraft bör slopas. Förslagen i överenskommelsen återfinns även i Energikom­mis­sio­nens betänkande som är ute på remiss till den 19 april 2017. Utöver detta vill utskottet erinra om att regeringen har satt upp målsättningen att Sve­rige på sikt ska ha ett energisystem som baseras på 100 procent för­nybar energi. Utskottet anser med hänvisning till det an­förda att det inte finns anledning för riksdagen att uttala sig i linje med förslaget i motion 2016/17:812 (C) om att den förnybara energin ska byg­gas ut även fort­sättningsvis. Motionen avstyrks i den aktuella delen. Utskottet avstyr­ker även motion 2016/17:3167 (M) om att regeringen bör verka för långsiktiga regler som gör det möjligt att bygga ut produktionen av förnybara bränslen. Utskottet menar att regeringens högt satta ambi­tioner på området förnybar energiproduktion borgar för att de efter­frågade förutsättningarna kommer att förverkligas även utan ett riks­dagsuttalande om det.

Solenergi

Våren 2017 behandlade utskottet ett antal motionsyrkanden om solenergi (bet. 2016/17:NU14), varav några är aktuella även i detta ärende. Utskottet anförde då bl.a. följande:

När det gäller de synpunkter på beskattningen av småskalig solel­produktion […] vill utskottet påminna om att det sedan januari 2015 går att få en skattereduktion med 60 öre per kWh för den el som mikro­producenter av förnybar el levererar ut på nätet. Vidare har kravet på moms­redovisning tagits bort för dem med om­sättning mindre än 30 000 kronor per år, vilket underlättar för småskaliga solelproducenter. Utöver detta har Energikom­mis­sionen föreslagit att förenk­lingar och anpassningar av det befintliga re­gelverket och skattelag­stiftningen ska utredas för att underlätta för nya produkter och tjänster inom bl.a. småskalig försäljning av el till olika ända­mål. Energikommissionens förslag är för närvarande ute på remiss. Innan regeringen har tagit ställning till kommissionens förslag på detta område och eventuella synpunkter från remissinstanserna anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att bifalla önskemålet om ett tillkän­nagivande om solenergi med den inriktning som föreslås i motionen. Motionen avstyrks i den aktuella delen.

När det gäller förslaget om att inrätta ett nationellt planeringsmål för solel och solvärme, hänvisar utskottet till den pågående beredningen inom Regerings­kansliet av det förslag till solelstrategi som har tagits fram av Energimyndigheten. Utskottet anser att utfallet av beredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar några initiativ med anledning av förslaget i motionen. Motionen avstyrks därför i den aktuella delen.

Vindkraft

Våren 2017 behandlade utskottet även ett antal motionsyrkanden om vindkraft (bet. 2016/17:NU14). Några av dessa var likalydande med de nu aktuella. I sitt ställ­ningsta­gan­de anförde utskottet följande:

När det gäller förslaget […] om att upphäva det planeringsmål som finns för vind­kraftsutbyggnaden i Sverige vill utskottet påminna om att elcertifi­kats­systemet är det huvudsakliga styrmedlet för att öka produktionen av el från förnybara energikällor i Sverige. För vindkraften har riksdagen även fastställt en plane­rings­ram. Denna ram är dock inte ett utbyggnadsmål utan syftar till att syn­liggöra vindkraftsintressen i den fy­siska planeringen och vid tillstånds­pröv­ning. Enligt utskottets uppfattning har detta syfte fort­farande relevans, och där­för anser utskottet att riksdagen bör avslå för­slaget i motion 2016/17:1772 (SD) om att upphäva det motionärerna be­tecknar planeringsmålet för vindkraf­ten. Vad gäller motion 2016/17:531 (M) om kostnader för vind­kraftsut­bygg­na­den vill utskottet påminna om att liknande yrkanden har behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen (senast våren 2016) och utskottet hänvisar till sina tidigare ställ­nings­taganden i frågan. Därutöver kan nämnas att forskningsprojekt om vind­kraft med inrikt­ning på frågor om ett effektivt resursutnyttjande ur ett samhällsekonomiskt perspek­tiv refereras i det betänkande om energiforsk­ning som riks­dagen tog ställning till så sent som i februari 2017 (bet. 2016/17:NU9).

Vattenkraft

Några likalydande yrkanden med de nu aktuella motionsyrkandena om vatten­kraft av samma motio­närer avstyrktes av utskottet våren 2017 (bet. 2016/17:NU14). Några av dem har dess­utom avstyrkts av utskottet vid flera tidigare tillfällen. Vid det senaste tillfället hänvisade utskottet i första hand till regeringens avsikt att presentera en proposition om vattenverksamheter – inklusive vattenkraftsproduktion – senare samma år och till att flera av de då aktuella frågorna sannolikt skulle komma att beröras i denna proposition. Vidare påminde utskottet om att man inom ramen för energiöverens­kom­melsen har enats om att man ska ha mo­derna miljökrav på vattenkraften, men att prövnings­systemet ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administra­tivt och ekono­miskt be­tungande för den enskilde i förhållande till den efter­strävade miljö­nyttan. Beträffande utveck­lings­potentialen för svensk vat­ten­kraft hänvisade utskottet i första hand till att möjligheterna att ta till vara vatten­kraftens teoretiska potential inte främst är av teknisk karaktär utan hänger samman med att många vattendrag är skyd­da­de och med de regler som gäller för vattenverksamheter, däribland vatten­domar som styr korttidsregle­ring, dämningsnivåer, maxflöden etc. Utskottet utgick från att frågor av detta slag skulle beröras i den propo­sition om vat­ten­verk­sam­heter som regeringen hade aviserat.

Som har nämnts ovan yttrade sig utskottet så sent som i maj 2018 till civilutskottet med anledning av beredningen av regeringens proposition om vat­tenmiljö och vattenkraft (prop. 2017/18:243). I yttrandet anför utskottet bl.a. föl­jande (yttr. 2017/18:NU6y):

Utskottet vill inledningsvis understryka att vattenkraften är en värdefull tillgång i både det svenska och det nordiska elsystemet. Vattenkraften spe­lar en central roll för elförsörjning, som enskilt produktionsslag men också som regler- och balanskraft. I dagsläget levererar vattenkraften flera av de viktiga systemtjänsterna i elsystemet såsom spännings- och fre­kvens­reglering. Vattenkraften bidrar till ett konkurrenskraftigt energi­sys­tem med låga utsläpp och med trygga leveranser av elenergi. Den har också en särskilt viktig roll vid omställningen till ett helt förnybart ener­gisystem genom att underlätta introduktionen av vind- och solkraft. För att möta be­hovet av en mer reglerbar förnybar elproduktion behöver vat­tenkraftens tillgängliga effekt och reglerförmåga öka jämfört med i dag, och utskottet vill framhålla att det finns goda möjligheter att åstadkomma det i samband med uppgraderingar av befintliga vattenkraft­verk.

Av den energipolitiska överenskommelse som har träffats mellan So­cial­demokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristde­mokraterna framgår att Sverige ska ha moderna miljökrav på svensk vattenkraft. Det framgår vidare att prövningssystemet ska utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Överens­kom­melsen innebär också att reglerna för omprövning av vattenverk­samheter som vattenkraftverk och dammar bör förenklas så långt det är möjligt med hänsyn till behovet av att säkerställa en hållbar utveckling där Sveriges vattenresurser inte kan betraktas som vilken resurs som helst. Enligt över­enskommelsen ska också vattenkraftens utbyggnad främst ske genom ef­fekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd, och nya an­lägg­ningar ska ha moderna miljötillstånd.

För att bl.a. genomföra de vattenkraftsrelaterade delarna av energiöver­ens­kommelsen har regeringen överlämnat propositionen Vattenmiljö och vat­ten­kraft till riksdagen. Utskottet välkomnar propositionen som enligt utskot­tet är en viktig del för att Sverige ska klara en kontrollerad övergång till ett helt för­nybart elsystem med nya energipolitiska mål […] Mot denna bakgrund förordar utskottet att civilut­skot­tet tillstyrker regeringens pro­position och avstyrker motionerna.

Stöd till installation av solceller

Som framgår av propositionsreferatet finns det ett statligt stöd för installation av solceller. Stödet, som infördes 2009, riktas till alla typer av aktörer, såväl företag och offentliga organi­sationer som privatpersoner. Stöd kan fås för in­stal­lation av alla typer av nätanslutna solcellssystem och solels-/solvär­me­hybridsystem.

Sedan den 1 januari 2018 är stödnivån 30 procent för alla. Stödnivån beräk­nas uti­från de stödberättigade installationskostnaderna. Högsta möjliga stöd per solcellssystem är 1,2 miljoner kronor, och de stödberättigade kostna­derna får maximalt uppgå till 37 000 kronor plus moms per installerad kilowatt elek­trisk toppeffekt. Stödet är rambegränsat, vil­ket innebär att det bara kan ges så länge de avsatta pengarna räcker.

Som har redovisats tidigare föreslog regeringen en ökning av stödet i bud­getpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg. omr. 21 Energi). I vår­änd­ringsbudgeten för 2018 gjorde regeringen be­döm­ning­en att ytterligare me­del behöver tillföras anslaget, bl.a. för att ge läns­styrel­serna möjlighet att ta hand om och besluta om ansökningar för sol­cells­stöd. Regeringen föreslog där­för att anslaget 1:7 Energiteknik skulle ökas med 170 miljoner kronor (prop. 2017/18:99).

I regleringsbrevet för 2018 har Energimyndigheten fått i uppdrag att se över hur det stat­liga stödet till solceller kan förenklas. Myndigheten ska utreda hur ansökningsför­farandet och administrationen av investeringsstödet för solceller ska kunna förenklas såväl för dem som investerar i solceller som för dem som administrerar stödet. I uppdraget ingår även att utreda eventuella andra föränd­ringar av stödet, såsom det maximala stöd­beloppet. Uppdraget ska redovisas senast den 1 augusti 2018.

Riksrevisionens granskning av det statliga stödet till solel

Riksrevisionen har granskat det statliga stödet till solel (Det sam­lade stödet till solel, RiR 2017:29). Riksrevisionens övergripande slut­sats är att under­lagen till stor del saknar samhällsekonomiska analyser och att stödens kost­nads­­ef­fek­tivitet i för­hållande till målet om ökad förnybar el inte har belysts i tillräck­lig om­fattning. Mot denna bakgrund lämnar Riks­revisionen följande re­kom­mendationer till regeringen:

–      Analysera det samlade stödet till solel utifrån ett övergripande perspektiv där solel jämförs med andra förnybara tekniker.

–      Tydliggör de mekanismer och andra värden som utgör grunden för tek­nikspecifika stöd till solel. Dessa bör analyseras och, så långt som det är möj­ligt, kvantifieras. De mest väsentliga delarna av en sådan analys bör rapporteras till riksdagen.

–      Skapa bättre förutsättningar för långsiktiga och stabila spelregler för inves­teringar i solel genom att låta analysera och redovisa de långsiktiga stats­finansiella effekterna av det samlade stödet till solel.

I en skrivelse till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning (skr. 2017/18:181) välkomnade regeringen Riksrevisionens synpunkter som den i stora delar ansåg vara relevanta. Vidare konstaterade regeringen bl.a. att det pågår flera utredningar som kommer att bidra med underlag till en mer om­fattande samhälls­ekonomisk analys och att regeringen har för avsikt att ut­förligt redo­visa motiv till och effekter av det samlade stö­det till solel. I det in­går att redovisa vilka långsiktiga statsfinan­siella effekter de olika stöden in­ne­bär och vilka motiv som finns för teknikspecifika stöd. Här hänvisade re­ger­ingen till de kon­trollstationer som ska genomföras vart fjärde år med start 2018 för att följa upp energi­över­ens­kommelsen.

Med anledning av regeringens skrivelse väcktes tre motioner (M, L, KD; SD respektive C). I utskottets be­tänkande med anledning av skrivelsen och följd­mo­tionerna anfördes bl.a. följande (bet. 2017/18:NU18):

Utskottet instämmer […] i vad regeringen anför i skrivelsen om att det behövs ett riktat stöd för att främja teknik som ännu inte är tillräckligt kon­kurrenskraftig för att stå på egna ben. Solel är en sådan teknik. Ut­skottet kan också konstatera att investeringsstödet till solceller är ett spe­cificerat budgetanslag och att de statsfinansiella effekterna därmed är kän­da.

Utskottet noterar att det för närvarande pågår flera utredningar som kommer att bidra med underlag för en mer omfattande samhällsekonomisk analys, t.ex. Utredningen om mindre aktörer i ett energilandskap i för­ändring (dir. 2017:77) och den interna utredningen inom Regerings­kansliet om vissa frågor som rör skattereduktion för mikropro­duk­tion av förnybar el och elcertifikat. Utskottet noterar även att regeringen avser att utförligt redovisa motiv och effekter av det samlade stödet till solel. I det ingår att redovisa vilka långsiktiga statsfinansiella effekter de olika stöden innebär och vilka motiv som finns för teknikspe­cifika stöd.

Utskottet kan avslutningsvis konstatera att en uppföljning av de energi-politiska målen 100 procent förnybar elproduktion 2040 och 50 procent effektivare energianvändning 2030 kommer att genomföras i de kontroll-stationer som ska äga rum vart fjärde år med start 2018 för att följa upp energiöverenskommelsen.

Utredning av vissa frågor som rör skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el och elcertifikat

Mot bakgrund av att regeringen i olika sammanhang har redovisat avsikten att se över vissa frågor som rör regleringen av skattereduktion för mikropro­duk­tion av förnybar el och elcertifikat tillsattes hösten 2017 en utredning inom Re­­ger­ings­kansliet för att utreda följande frågor:

–      Förutsättningarna för och lämpligheten i att förenkla förfarandet för att få del av skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el för mikropro­du­center, t.ex. genom att den lättnad som skattereduktionen innebär fås redan genom elräkningen.

–      Förutsättningarna för och lämpligheten av att låta fler, såsom andelsägare av förnybar elproduktion (t.ex. i kooperativa former), komma i åtnjutande av skattereduktionen inom ramen för reglerna om skattereduktion för mik­ro­­produktion av förnybar el eller, om detta inte är möjligt, få mot­svarande ekonomiska villkor på annat sätt.

–      Förutsättningarna för och lämpligheten av att nya mindre produktionsan­läggningar inte ska ingå i elcertifikatssystemet och i stället endast få ersätt­ning genom skattereduktionssystemet. I denna del av uppdraget ingår bl.a. att utreda vilka mindre anläggningar som inte bör ingå i elcertifikats­sys­te­met, vilken ytterligare ersättning dessa anlägg­ningar i så fall bör få inom ramen för skattereduktionssystemet och om vissa anläggningar under före­slagen gräns även fortsättningsvis ska kunna få elcertifikat. Utredaren ska i denna del säkerställa att ingen aktör missgynnas beroende på ägande­form vid en eventuell förändring.

Utredningen var klar i mars 2018, och dess resultat bereds inom Reger­ings­kansliet.

Utredningen om mindre aktörer i energilandskapet

Som har nämnts tidigare tillsatte regeringen i juni 2017 en utredning med upp­gift att bl.a. identifiera de eventuella hinder som kunder i form av hushåll, mind­re företag och andra mindre aktörer möter vid introduktion av småskalig förnybar elproduktion, inklusive energilager (dir. 2017:77). En delredovisning av hittillsvarande erfarenheter från relevanta styrmedel och hinder gjordes i februari 2018 (Mindre aktörer i energilandskapet – genomgång av nuläget SOU 2018:15). Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 15 oktober 2018.

Pågående förhandlingar om ett nytt förnybartdirektiv

Europeiska rådet kom i oktober 2014 överens om ett bindande mål på EU-nivå för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. Hösten 2016 pre­senterade kommissionen sitt förslag till reviderat direktiv för förnybar energi (REDII) i syfte att genomföra det som Europeiska rådet hade kommit överens om i ok­tober 2014. Kommissionen föreslog ett mål om minst 27 procent förnybar energi till 2030 som är bindande på EU-nivå men inte på nationell nivå. I december 2017 antog rådet en allmän riktlinje om förslaget med oförändrad målnivå till 2030, dvs. bindande EU-mål om minst 27 procent förnybar energi. Europapar­la­mentet antog i januari 2018 sin rapport för revidering av förny­bartdirektivet. Europa­parlamentet föreslår ett högre mål om minst 35 procent förnybar energi till 2030 i stället för minst 27 procent.

Som har redovisats tidigare pågår det för närvarande trepartsförhandlingar mellan rådet, Europaparlamentet och kommissionen, och det bulgariska ord­förandeskapet har som ambition att kunna avsluta förhandlingarna under sitt ordförandeskap, dvs. under det innevarande halvåret.

Vindkraftsproduktion i Sverige

Enligt Energimyndigheten producerades 17,6 TWh vindel under 2017, vilket var den högsta noteringen någonsin. Under året ökade den installerade effek­ten med knappt 200 MW till 6 611 MW. Det finns ungefär 3 380 vindkraftverk i Sverige.

Branschorganisationen Svensk Vindenergi redovisar att det under 2017, fat­­tades rekordstora investeringsbeslut i vindkraft – omfattande totalt 2 079 MW (ca 6,8 TWh), varav 1 417 MW bara under det sista kvartalet. Det inne­bär en väsentligt snabbare utbyggnadstakt än tidigare, och Svensk Vind­energi be­dömer att vindkraftsproduktionen under de kommande fyra åren kommer att öka med ca 60 procent, från ca 17 TWh 2017 till drygt 29 TWh 2021. Ener­gi­över­ens­kommelsen, den höjda ambitionsnivån och förlängningen av el­cer­tifi­kats­systemet anges vara huvudförklaringarna till den ökade utbygg­nads­tak­ten.

Forskning om vindkraftens samhällsnytta m.m.

Forsknings- och innovationsprogrammet Vind-EL omfattar totalt 133 miljoner kronor under 2017–2021. Tillsammans med kunskapsprogrammet Vindval samlar Vind-El-pro­grammet Energi­myndighetens forsknings- och innova­tions­insatser inom vindkrafts­området.

Vindval ska bidra till omställningen mot ett hållbart och förnybart energi­system genom forskning om vindkraftens miljöeffekter. Programmet syftar till att ta fram kunskap och metoder som ger väl avvägda beslut om planering och etablering av vindkraft, och som även sätter vindkraftens miljöeffekter i ett bredare sammanhang. Programmet är inriktat på frågor om huruvida driften och utbyggnaden av vindkraft sker med hänsyn tagen till social, ekologisk och eko­nomisk hållbarhet. Vindvals fjärde etapp löper mellan 2018 och 2021.

Uppdaterad vindkraftsstrategi

I slutet av maj 2018 presenterade Energimyndigheten en uppdaterad version av den vindkraftsstrategi som myndigheten antog 2016. Energimyndigheten bedömer att vindkraft är det produktionsslag som har störst potential för ny förnybar elproduktion i Sverige och att vindkraften därför kommer att vara vik­tig för att det ska vara möjligt att nå målet om ett helt förnybart elsystem till 2040. Den uppdaterade strategin ska vara vägledande när Energimyndig­heten planerar och prioriterar insatser inom vindkraftsområdet.

Vattenkraften i Sverige

Under ett normalår producerar vattenkraften 67 TWh, vilket motsvarar ca 45 pro­cent av el­produktionen. Produktionen är starkt beroende av vattentill­gång­en och har varierat mellan strax över 50 TWh ett torrt år till närmare 80 TWh ett våtår.

Merparten av dagens vattenkraftskapacitet byggdes ut på 1950- och 1960-talet. Det finns för närvarande inte en aktiv nyproduktionsmarknad för vatten­kraft i Sverige, primärt som en följd av att många älvsträckor är skyddade och av bris­tande lönsam­het i nyinvesteringar. Vattenkraftens ägare har fokus på rein­veste­ringar, underhåll och vidmakthållande åtgärder i befintliga anlägg­ningar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att sju av riksdagens åtta partier stod bakom regeringens förslag om ett nytt klimatpolitiskt ramverk som antogs vå­ren 2017 (prop. 2016/17:146, bet. 2016/17:MJU24). Detta ramverk inklu­derar bl.a. ett mål för den svenska klimatpolitiken med innebörden att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Fem partier har dessutom träffat en över­enskommelse om att målet 2040 är 100 procent förnybar elproduktion, och samma partier står bakom det energipolitiska mål med den innebörden som föreslås i den nu aktuella proposi­tionen. Som ett viktigt medel för att nå detta mål har riksdagen beslutat om att förlänga elcertifikatssystemet och även att höja ambitionsnivån inom ramen för detta system. Utskottet delar den tilltro till elcertifikatssystemet som detta avspeglar, vilket gör att det faller sig na­turligt för utskottet att avstyrka förslaget i motion 2017/18:2820 (L) om att elcertifikatssystemet bör avskaffas. Utskottet avstyrker också förslagen i mo­tion 2017/18:3393 (V) om att regeringen bör få i uppdrag att se över hur ytter­ligare stimulanser kan ges för att öka tillgången till förnybar el och en högre ambi­tionsnivå för elcertifikatssystemet inför energiöverenskom­melsens första pla­ne­rade kontrollstation 2018.

När det gäller torvens roll i elcertifikatssystemet och den elintensiva in­dustrins undantag från kvotplikt inom ramen för detta system, som också tas upp i motionen, hänvisar utskottet till det som anfördes när liknande yrkanden behandlades våren 2017 i samband med att riksdagen tog ställning till reger­ingens förslag om en förlängning av elcertifikatssystemet och en ambi­tions­höjning inom ramen för detta system (prop. 2016/17:179, bet. 2016/17:NU20). Utskottet konstaterade då att torv är en marginell företeelse inom ramen för elcertifikatssystemet vars roll dessutom tycks minska samt att regeringen hade meddelat avsikten att bevaka frågan om torvens roll inom detta system. An­gående den elintensiva industrins undantag från kvotplikt avstyrkte ut­skot­tet förslaget med hänvisning till att inget nytt hade tillkommit i frågan sedan samma yrkande avslogs av riksdagen hösten 2015. Utskottet gör samma be­döm­ning denna gång, och förslaget i mo­tion 2017/18:3393 (V) om att reger­ingen bör utreda frågan om hur den elintensiva industrin bättre kan bidra till kvot­plikten bör därför avslås av riksdagen.

Utskottet vill därefter påminna om att regeringen har satt upp målsättningen att Sverige på sikt ska ha ett energi­system som baseras på 100 procent förnybar energi. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2017/18:3352 (M) om att regeringen bör verka för långsiktiga regler som gör det möjligt att bygga ut produktionen av förnybara bränslen. Liksom när utskottet behandlade ett iden­tiskt förslag våren 2017 anser utskottet att regeringens högt satta ambitio­ner på området förnybar energiproduktion borgar för att de efterfrågade för­utsätt­ningarna kommer att förverkligas även utan ett riksdagsuttalande om det.

Efter denna mer allmänt inriktade inledning på temat förnybar energi över­går utskottet till att behandla de motionsyrkanden som tar sikte på specifika förnybara energikällor. När det gäller de motioner som handlar om vattenkraft vill utskottet i första hand påminna om den betydelse regeringen knyter till vattenkraften som en central del i Sveriges energiförsörjning och att vat­tenkraften är avgörande för att det ska vara möjligt att ställa om till 100 procent förnybar elproduktion. Energiöverenskommelsen innehöll för övrigt flera för­slag med inriktning på att stärka vattenkraftens roll i energisystemet, vilket fram­går av tidigare propositionsreferat.

Vidare vill utskottet erinra om att regeringen under våren 2018 har över­lämnat en proposition till riksdagen som gäller just frågor om vattenmiljö och vattenkraft (prop. 2017/18:243). Den propositionen bereds av civil­utskot­tet, och näringsutskottet har yttrat sig till civilutskottet över de vattenkrafts­rela­terade frågor som bedöms beröra näringsutskottets berednings­område (yttr. 2017/18:NU6y). I yttrandet välkomnar utskottet propositionen och me­nar att den är viktig för att Sverige ska klara en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem med nya energipolitiska mål. Flera av de frågor som tas upp i de motioner från den allmänna motions­tiden som hanteras inom ramen för detta ärende tas även upp i den nyss­nämnda propositionen. Propo­sitionen bygger på det som sägs i energiöverens­kom­melsen om att Sve­rige ska ställa moderna miljökrav på sin vatten­kraft, men pröv­nings­systemet ska utfor­mas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekono­miskt be­tungande för den enskilde i förhållande till den eftersträvade miljö­nyttan.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen ska avslå motion 2017/18:2820 (L) i den aktuella delen.

När det gäller förslagen i motion 2017/18:899 (SD) om effektivisering av befintliga vattenkraftverk och om ökad magasineringskapacitet hänvisar ut­skot­­tet till det som anfördes när motsvarande förslag behandlades våren 2017, dvs. att möjligheterna att ta till vara vattenkraftens teoretiska potential inte främst är av teknisk karaktär utan främst hänger samman med att många vat­tendrag är skyddade och med de regler som gäller för vattenverksamheter, däribland vattendomar som styr korttidsreglering, dämningsnivåer, maxflöden etc. Dessa frågor berörs i den ovan omnämnda propositionen om vatten­verk­sam­­heter som riksdagen för närvarande behandlar. Motionen avstyrks därför i den aktuella delen.

I några motioner tas frågor om vindkraft upp. När det gäller förslaget i motion 2017/18:899 (SD) om att upphäva det planeringsmål som finns för vindkraftsutbyggnaden i Sverige vill utskottet påminna om att elcertifikats-systemet är det huvudsakliga styrmedlet för att öka produktionen av el från förnybara energikällor i Sverige. För vindkraften har riksdagen även fastställt en planeringsram. Denna ram är dock inte ett utbyggnadsmål utan syftar till att synliggöra vindkraftsintressen i den fysiska planeringen och vid tillstånds-prövning. Liksom när motsvarande förslag av samma motionärer behandlades våren 2017 är utskottets uppfattning att detta syfte fortfarande har en viss relevans, och att riksdagen därför bör avslå motionen i den aktuella delen.

 Beträffande det som sägs i motion 2017/18:1996 (M) om kostnader för vindkrafts­utbygg­naden vill utskottet påminna om att liknande yrkanden har behandlats av utskottet vid flera tidigare tillfällen (senast våren 2017). Utöver det utskottet har anfört tidigare vill utskottet nämna att Energimyndighetens kunskaps­program Vindval är inriktat på frågor om huruvida driften och ut­byggnaden av vindkraft sker med hänsyn tagen till social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Med det anförda avstyrks motionen.

Förslagen i motionerna 2017/18:3393 (V) och 2017/18:4150 (V) om in­satser för att främja den havsbaserade vindkraften avstyrks med hänvisning till att regeringen har aviserat avsikten att lämna en proposition om havsbase­rad vindkraft senare under 2018. Utskottet anser att denna proposition bör av­vaktas innan det finns skäl för riksdagen att agera i frågan.

Frågor om solenergi tas upp i några motioner. Här konstaterar utskottet in­ledningsvis att solenergiproduktionen ökar kraftigt i vårt land, och då inte minst produktionen av solel. Regeringen stöder utvecklingen på solelområdet på flera olika sätt, bl.a. via elcertifikatssystemet, genom investeringsstöd och skattereduktion. I ändringsbudgeten för 2018 som lämnades till riksdagen i april föreslår regeringen dessutom att investeringsstödet ska höjas rejält. Där­utöver kan förenk­lingar i plan- och byggbestämmelserna nämnas som exempel på hur solenergi­produktion har underlättats. Ytterligare en åtgärd som är värd att lyfta fram i sammanhanget är att Energimyndigheten har fått i uppdrag att utveckla och tillhandahålla en informationsplattform för solel som ska göra det lättare för den som vill installera solceller. Energimyndigheten har även i uppdrag att se över hur det statliga stödet till solceller kan förenklas och om det kan vara aktuellt med andra förändringar av stödet, såsom det maxi­mala stödbeloppet.

I anslutning till detta konstaterar utskot­tet också att Riksrevisionen har granskat det samlade stödet till solelpro­duk­tion och att riksdagen nyligen har behandlat en skrivelse från regeringen om denna granskning. Regeringens uppfattning har redovisats under rubriken Vissa kompletterande uppgifter ovan liksom utskottets syn på det regeringen anför i skrivelsen. Utskottet vid­håller sin då framförda uppfattning att det behövs ett riktat stöd för att främ­ja teknik som ännu inte är tillräckligt konkurrenskraftig för att stå på egna ben och att solel tillhör denna kategori. Vidare hänvisar utskottet nu liksom då till att flera av de frågor som Riksrevisionen lyfter fram kommer att belysas ytter­ligare inom ramen för flera pågående eller nyligen utförda utredningar. Utskot­tet noterar också regeringens avsikt att utförligt redovisa motiv till och effekter av det samlade stödet till solel, vilket även inkluderar att redovisa vilka långsiktiga statsfi­nan­siella effekter de olika stöden har och vilka motiv som finns för tek­nik­specifika stöd.

Utskottet vill även påminna om att det fortfarande pågår beredning av det förslag till en solelstrategi som Energimyndigheten presenterade 2016. Reger­ingen har i det fallet meddelat avsikten att vidareutveckla en del av myndig­hetens förslag under 2018.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkanden som på olika sätt gäller solenergiproduktion.

Energieffektivisering 

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till att utskottet har ställt sig bakom regeringens förslag till mål för energieffektivisering och till pågåen­de eller nyligen avslutat utredningsarbete avslår riksdagen samtliga mo­tions­­yrkanden som gäller energieffektivisering.

Jämför reservation 13 (SD), 14 (V) och 15 (KD).

Motionerna

Sverigedemokraterna

I kommittémotion 2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) begärs ett tillkännagivande om energieffektivisering (yrkande 29). Motio­närer­na anser att energieffektivisering har en betydande potential inom både transport, industri och den offentliga sektorn, vilket måste utnyttjas. Det är ofta samhällsekonomiskt lönsamt, då många åtgärder kan genomföras till ett lägre pris än vad ny energiproduktion skulle kostat. Dessutom är miljöeffekten stör­re när utsläpp minskas till följd av ett lägre energibehov än när det sker via renare framställning. Motsvarande yrkande återfinns även i kommittémotion 2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 9. Här be­to­nas även vikten av att den offentliga sektorn strävar efter en energieffektiv verksamhet genom upphandling av ny och innovativ, ener­gieffektiv teknik inom alla led, från produktion till slut­användning.

Ur ett resurs- och konkurrensperspektiv är det, enligt motionärerna, en själv­klarhet att använda resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt; den som ligger i framkant har därmed en konkurrensfördel. Motionärerna påpekar att för den elintensiva svenska basindustrin är energieffektivisering av stor bety­del­se med potential för betydande kostnadsbesparingar. Genom att använ­da mindre energi per producerad enhet stärks industrins konkurrenskraft.

Energieffektiviseringen går alltför långsamt, slås det fast i motion 2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD). Motionären anser att processen kan underlättas om det införs ett särskilt energisparlån med fokus på de smutsigas­te kilowattimmarna. Motionären menar att finansiering av viktiga klimatinves­teringar genom energieffektiviseringslån kan skapa både fler arbetstillfällen och energieffektiva bostäder och föreslår därför att riksdagen ska uttala sig till förmån för energieffektiviserings- och energisparlån (yrkande 1).

Centerpartiet

Vedeldning tillför samhället stora positiva värden, sägs det i motion 2017/18:1210 av Peter Helan­der (C). Vedeldning innebär dock även problem kopplade bl.a. till olika typer av utsläpp, och mo­tionären anser därför att det är angeläget att så snart som möjligt skärpa kraven på eldnings­utrust­ningen. Motionären påpekar att bl.a. Naturvårdsverket och Energimyn­digheten har argumen­terat starkt för att Sverige ska införa kraven i EU:s ekodesigndirektiv snabb­are än vad direktivet kräver. Enligt direktivet ska nya bestämmelser vara införda se­nast 2020 för pannor och 2022 för rumsvär­mare (ka­miner). Mo­tionären vill att riksdagen genom ett tillkänna­givande ska ställa sig bakom önske­må­let om ett tidigareläggande av de aktuella kraven i eko­de­sign­direk­tivet (yrkande 1).

Vänsterpartiet

Det är både möjligt och nödvändigt att ställa om till en mer effektiv energi­an­vändning, sägs det i kommittémotion 2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V). Motionärerna redovisar att s.k. vita certifikat är ett styrmedel där staten sätter ett obligatoriskt mål för energibesparingar. Staten identifierar de parter som kommer att vara ålag­da att uppnå målet, vilka åtgärder för energi­effek­tivi­sering som kommer att ingå, hur de ge­nom­förda åtgärderna och deras bespa­ringar ska mätas och verifieras m.m. Dessutom beslutar sta­ten om hur handel med certifikat ska ske. Motionärerna anser att regeringen bör åter­kom­ma till riksdagen med förslag på utformning av s.k. vita certifikat (yrkan­de 1).

Behovet av el och en hållbar energiproduktion kommer alltid att finnas. Däremot är det både möj­ligt och nödvändigt att ställa om till en mer effektiv energianvändning. Denna uppfattning redovisas i kommitté­mo­tion 2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V). Motionärerna menar att Sverige kan göra betydande energieffektivise­ringar genom ny teknik och ener­gi­bespa­ring. Motionärerna välkomnar regeringens förslag till mål för energi­effekti­visering men understryker samtidigt att det också måste till verknings­fulla åtgärder. De anser att regeringen bör återkomma med en na­tionell plan för energi­be­sparing och energieffektivisering (yrkande 2).

Kristdemokraterna

I kommittémotion 2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) konstateras det att reger­ingen ska fördela 1 miljard kronor per år för energieffektivisering och renovering av flerbostads­hus samt ett stöd för förnyelse av utomhus­miljön. Kristdemokraterna anser att subven­tio­ner är fel väg att gå. Trots vissa in­vändningar anser motionärerna att det kan finnas skäl för staten att medverka till att sänka kostnaderna för sådana energieffektivi­seringar som inte är tydligt före­tagsekonomiskt lönsamma på kort sikt. Motionärerna anser att den tyska mo­dellen med energisparlån bör studeras närmare och begär därför ett till­kän­na­givande med den inriktningen (yrkande 54). Modellen innebär i korthet att staten tillhandahåller för­mån­liga energisparlån till fastighetsägare för energi­in­vesteringar i bo­städer.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2017 behandlade utskottet motionsyrkanden om energieffektivisering (bet. 2016/17:NU14), varav flera var likalydande med de nu aktuella. Utskottet avstyrkte motioner i vilka det efterfrågades mer allmänt hållna tillkännagivan­den om värdet av energieffektivisering bl.a. med hänvisning till att det råder en bred samsyn om värdet av effektiv energianvändning och till att det pågick ett antal viktiga processer med inriktning på dessa frågor.

När det gäller förslag om energisparlån konstaterade utskottet att ett system med statliga energisparlån var under utredning och att utfallet av denna ut­redning bör avvaktas. Utskottet avstyrkte även ett förslag om ekodesign och vedeldning liknande det nu aktuella i motion 2017/18:1210 (C).

Energieffektivitet och EU

Inom ramen för arbetet med EU:s energiunion har kommissionen sett över all lagstiftning som gäller energieffektivitet. Som har nämnts tidigare föreslog kommissionen hösten 2016 att ambitionsnivån för EU:s mål för energieffek­tivisering höjs från 27 till 30 procent lägre energitillförsel 2030 jämfört med prognosen, samt att målet görs bindande på EU-nivå. Vidare föreslogs änd­ringar i energieffektiviserings­di­rek­tivet (EED) och direktivet om byggna­ders energiprestanda som anpassar lag­stiftningen till 2030-ramverket och ener­giunionen. Därtill föreslogs änd­ringar som syftar till att förenkla bestäm­mel­serna och underlätta genom­föran­de på nationell nivå.

Som har redovisats tidigare i betänkandet pågår det för närvarande treparts­för­handlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet om för­slagen till ändringar i EED, och det bulgariska ordförandeskapet har som am­bition att dessa förhandlingar ska vara slutförda före halvårsskiftet.

Mot bakgrund av förslaget i motion 2017/18:4150 (V) om nationella planer för energieffektivisering bör det nämnas att enligt artikel 24.2 i EED är varje medlemsstat skyldig att lämna en nationell handlingsplan för energieffektivi­se­ring till kommissionen vart tredje år. Sveriges fjärde nationella handlings­plan överläm­nades i maj 2017.

Nationell strategi för energieffektiviserande renovering och energi­sparlån

I några motioner tas frågor om statliga energisparlån upp. Enligt artikel 4 i EED ska medlemsstaterna fastställa en långsiktig strategi för att få till stånd investeringar i renovering av det nationella beståndet av bostadshus och kom­mersiella byggnader, både offentliga och privata.

I juli 2016 beslutade regeringen om direktiv för att utreda förutsättningarna för att införa statliga energisparlån i Sverige (dir. 2016:68). Utredaren – lands­hövdingen Göran Enander – delredovisade sitt uppdrag i en rap­port i december 2016 i vilken förutsättningarna för och behoven av ett stat­ligt ener­gi­sparlån beskrevs. I december 2017 slutredovisades uppdraget i be­tän­kan­det Effekti­va­re energianvändning (SOU 2017:99).

Utredaren säger sig inte kunna finna några tydliga motiv för statliga lån. Flera studier har vittnat om att bristande lönsamhet är det främsta hindret för att fler och mer omfattande energieffektiviseringsåtgärder ska kunna genom­föras. Motiven för statlig upplåning och utlåning av kapital för sådana åtgärder är för närvarande begränsade. Utredaren konstaterar vidare att det inte kan ute­slutas att ett energisparlån skulle kunna vara samhällseko­nomiskt motive­rat, om de makroekonomiska förutsättningarna hade varit annor­lunda än i da­gens läge. Det skulle i så fall innebära att räntorna var höga, att det under­inves­terades i byggindustrin och att bostadsmarknaden var i balans. Un­der sådana förutsättningar kan behovs- och problembilden förändras så att behovet av kapitalförsörjning ökar.

Utredningens huvudförslag var i stället att det införs ett stöd för att minska energianvändningen som ska kunna betalas ut till ägare av flerbostadshus med över­vägande del bostäder.

Utredningsbetänkandet har skickats ut på remiss med sista svarsdatum den 25 juni 2018.

Energieffektiviseringsstöd till företag

Regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att inrätta ett program för energieffektivisering i industriföretag – Energisteget. Programmet omfat­tar företag som har genomfört en energikartläggning enligt lagen (2014:266) om energi­kart­läggning i stora företag. Satsningen omfattar totalt 125 miljoner kro­nor och på­går 2018–2020.

Inom ramen för programmet kan industriföretag söka stöd dels för en för­djupad projektering eller studie av energi­effek­tiva åtgärder, dels för att täcka merkostnaden för att investera i en energi­effektiviserande åtgärd som har iden­tifierats i den lagstadgade energi­kart­läggningen.

Energimyndigheten har även konstaterat att små och medelstora företag har stora möjligheter till energieffektivisering, men att många av de åtgärder eller lösningar som skulle kunna bidra till en smartare energianvändning aldrig ge­nomförs. Via projektet Teknikutveckling och innovation erbjuder myndig­heten dessa företag stöd för exempelvis de merkostnader som uppkom­mer vid ener­gieffektivisering, för att höja kompetensen hos persona­len eller för att ta in konsult­hjälp. Företagen kan få upp till 70 procent av kostnaden i stöd be­roende på typen av åtgärd och företagets storlek.

Sektorsstrategier för energieffektivisering

I juli 2017 fick Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att i samråd med berörda myndigheter och tillsammans med olika branscher formulera sektors­strategier för energieffektivisering. Syftet med strategierna är att få till stånd en dialog mellan Energimyndigheten, bran­scher och berörda myndigheter om lämpliga vägledande målsättningar och åtgärder inom varje sektor för att kost­nadseffektivt bidra till att de nationella miljö- och klimatmålen nås. Ener­gi­myndighetens uppdrag pågår tills vidare. En första av­rapportering gjor­des i januari 2018 (Sektorsstrategier för energieffekti­vise­ring – Sverige ska bli världs­bäst på energieffektivisering).

Tidigarelagt införande av vissa krav i ekodesigndirektivet

I motion 2017/18:1210 (C) omnämns genomförandet av ekodesigndirektivet och småskalig vedeldning. Det finns ekodesignkrav för fastbränsledrivna (exem­pelvis vedeldade) rumsvärmare som börjar gälla 2022. Det finns även ekodesignkrav för fastbränsleeldade pannor som börjar gälla 2020. I motionen fram­förs önskemål om att dessa ekodesignkrav ska införas tidigare i Sverige.

Boverket har haft i uppdrag av regeringen att utreda förutsättningarna för att tidigarelägga införandet av ekodesignkraven för fastbränsledrivna rums­värmare och pannor i Sverige. Boverket redovisade uppdraget i början av 2016 och drog då slutsatsen att det fanns juridiska hinder för att tidigarelägga samt­liga krav i ekodesigndirektivet som rör fastbränsleeldade rumsvärmare. (Små­skalig vedeldning – Återrapporteringskrav om tidigareläggande av eko­design, rapport 2016:6).

Boverket har dock beslutat att ändra sina byggregler så att de närmar sig vissa av kravnivåerna i ekodesigndirektivet när det exempelvis gäl­ler verk­ningsgrad samt utsläpp av partiklar och koloxid. De nya bestäm­mel­serna träd­de i kraft den 1 juli 2017 och börjar gälla efter en viss övergångstid.

Det kan även nämnas att det den 1 januari 2018 infördes krav på energi­märkning av alla rums­värmare som omfattas av lagkraven. I samman­hanget bör det vidare noteras att Naturvårdsverket för närva­ran­de har i upp­drag att kartlägga och analysera utsläpp från vedeldning samt att läm­na etapp­mål för att minska påverkan av småskalig vedeld­ning på luftkvaliteten. Detta uppdrag ska redovisas senast den 15 februari 2019.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag om ett mål för energieffektivisering. Liksom regeringen anser utskottet att en effektiv användning av energi är positiv för Sverige och svenska företags konkurrens­kraft och bidrar till minskad klimat- och miljöpåverkan samt till försörj­nings­tryggheten. Potential för samhällsekonomiskt lönsamma energi­effek­tivi­se­ringar bör utgöra en grund för vidare satsningar. Något allmänt hållet uttalande från riksdagens sida om vikten av att utnyttja den potential som ligger i att an­vända energi effektivt i linje med vad som föreslås i motionerna 2017/18:899 (SD) och 2017/18:4147 (SD) kan mot denna bakgrund inte anses vara nödvändigt. Motionerna avstyrks i de aktuella delarna. Även motion 2017/18:4150 (V) avstyrks i den del som gäller ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en nationell plan för energibesparing och ener­gieffektivisering. En sådan plan lämnades så sent som 2017 i enlighet med kraven i EU:s energieffektiviseringsdirektiv, och utskottet ser inget behov av ytter­ligare krav på en sådan plan.

Av propositionen framgår det också att det inom ramen för den energi­politiska fempartiöverens­kommelsen har beslutats att det ska utredas hur befintliga regelverk och skatte­lag­stiftning kan förenklas och anpassas för att underlätta för nya produkter och tjänster inom bl.a. energi­effek­tivisering. Ut­red­ningen ska även undersöka vilka ekonomiska styrmedel och andra styr­medel, exempelvis vita certifikat, som är effektivast för att öka effek­tivi­se­ringen ur både energi- och effekthänseende. Det framgår vidare av pro­po­si­tio­nen att en utredning med denna inriktning tillsattes i juni 2017 och att dess uppdrag ska redovisas senast den 15 oktober 2018. Med hänvisning till att den pågående utredningen bl.a. ska studera sådana styrmedel som exempelvis vita certifikat saknas det skäl för riksdagen att uttala sig i linje med vad som före­slås i motion 2017/18:3393 (V) om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om vita certifikat. Motionen avstyrks i den aktuella delen.

Utöver den nyssnämnda utredningen pågår det flera andra processer som har anknytning till energieffektivisering. Energikommissionen föreslog att det skulle införas ett särskilt energieffektiviseringsprogram för den elintensiva svenska industrin, motsvarande det tidigare programmet för energieffektivi­se­ring i energiintensiv industri (PFE). I februari 2018 gav regeringen Energi­myn­digheten i uppdrag att inrätta ett program kallat Energisteget som just är ett program för energieffektivisering i industriföretag. Satsningen omfattar to­talt 125 miljoner kronor och pågår 2018–2020. Det finns även möjligheter för små och medelstora företag att söka stöd för energieffekti­viseringsåtgärder inom ramen för projektet Teknikutveckling och innovation.

Vidare har regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram sek­torsstrategier för energi­effektivisering tillsammans med berörda myndig­heter och branscher. Detta arbete pågår tills vidare och syftar till att etablera en dialog mellan Energimyndigheten, branscher och berörda myndigheter om lämpliga vägledande målsättningar och åtgärder inom varje sektor för att kostnadseffektivt bidra till att de nationella miljö- och klimat­målen nås.

När det gäller frågan om energisparlån som tas upp i motionerna 2017/18:2293 (SD) och 2017/18:3652 (KD) konstaterar utskottet att ett system med statliga energisparlån nyligen har utretts på uppdrag av regeringen, men att utredaren inte fann några tydliga motiv för att införa ett sådant lån under rådande makroekonomiska förhållanden. Utskottet har inte grund för att göra en annan bedömning än utredaren och avstyrker därför de båda motioner­na i de aktuella delarna.

Utskottet avstyrker även motion 2017/18:1210 (C) om ekodesigndirektivet och vedeldning. Utskottet konstaterar att Boverket har gjort bedömningen att det är rättsligt tveksamt om Sverige kan tidigarelägga införandet av alla de eko­designkrav som efterfrågas i motionen. Myndigheten har emellertid anpas­sat delar av regelverket till de krav som kommer att gälla fr.o.m. 2022. Där­utöver noterar utskottet att det sedan årsskiftet finns krav på att vissa rums­värmare ska energimärkas och att Naturvårdsverket har i uppdrag att se över vissa frågor om utsläpp från småskalig vedeldning. Ut­skottet anser inte att det mot denna bakgrund finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder i linje med vad som efterfrågas i motionen.

Avslutningsvis vill utskottet påminna om att det för närvarande pågår slut­förhandlingar om ändringar i EU:s energieffektiviseringsdirektiv. I vilken ut­sträckning ut­fallet av dessa förhandlingar kan väntas påverka förutsätt­ning­arna för det fortsatta energi­effektiviseringsarbetet i Sverige är dock svårt att förutspå i dagsläget.

Kärnkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om kärnkraft. Utskottet hänvisar bl.a. till de principer om kärnkraftens framtida roll i Sve­rige som har slagits fast inom ramen för den energipolitiska fem­parti­överens­kommelsen.

Jämför reservation 16 (SD), 17 (V) och 18 (L).

Motionerna

Socialdemokraterna

Det svenska näringslivet är beroende av en fungerande energiförsörjning med internationellt konkurrenskraftiga villkor, konstateras det i motion 2017/18:1417 av Lars Eriksson (S). Samtidigt redovisar motionären en oro för att händelser i vår omvärld hotar den svenska energiförsörjningstryggheten. Motionären noterar att EU har en strategi som går ut på att minska EU:s beroende av rysk energi och att eventuella sanktioner mot Ryssland skulle kunna äventyra svenska energibolags kärnbränslestrategi. Motionären anser att man mot bak­grund av händelserna i Europa bör överväga möjligheterna att eftersträva minsta möjliga sårbarhet för den svenska energiförsörjningen.

Moderaterna

I motion 2017/18:2003 av Erik Ottoson (M) konstateras det att den tekniska utvecklingen ständigt går framåt och att det inom kärnkraftsområdet har lett fram till säkrare och mer effektiva reaktorer som på ett ännu bättre sätt bidrar till att möta vårt ständiga energibehov. Enligt motionären har regeringen ge­nom sin kärnkraftspolitik dock visat att den anser det vara icke önskvärt att kärnkraft finns med i planen för Sveriges framtida energiförsörjning. Motionä­ren anser att fjärde generationens reaktorer, som är under utveckling, med största sannolikhet kommer att innebära att det vi i dag ser som kärnavfall kan bli bränsle i dessa nya reaktorer. Motionären anser att regeringen bör lägga upp en plan för hur Sverige kan bidra i det internationella forskningsarbetet för att få fjärde generationens kärnreaktorer i industriell drift så snart som möjligt (yrkan­de 2).

Kärnkraften har stor betydelse för svensk elproduktion, och kommer så att ha under överskådlig tid, slås det fast i motion 2017/18:2034 av Jörgen Anders­son (M). Dessutom finns inga tecken på annat än att energibehovet kon­stant kommer att öka, vilket innebär att kärnenergi och forskning på området kommer att vara avgörande för svensk ekonomi och konkurrenskraft.

Den fjärde generationens kärnkraft skulle enligt motionären innebära stora framsteg mot ett säkert och hållbart energisystem. Riskerna vid produktion skulle med denna teknik kraftigt reduceras, och redan använt bränsle kan förse den nya generationens verk med bränsle för överskådlig tid. Till detta kommer att kärnkraften anses vara betydelsefull för begränsningen av koldioxidtill­skottet i atmosfären. Motionären framhåller vikten av forskning om denna teknik. Ett tillkännagivande om kärnkraftens villkor och framtidsmöjligheter efterfrågas.

Att alliansregeringen öppnade för att ersätta befintliga kärnkraftsreaktorer är mycket välkommet och en stor seger för svensk konkurrenskraft, sägs det i motion 2017/18:3229 av Michael Svensson (M). En ännu större seger är, enligt motionären, energiöverenskommelsen från i juni 2016. Motionären konsta­te­rar vidare att kärnkraften kommer att vara en stark, viktig och realistisk grund­pelare i den svenska energiproduktionen under överskådlig framtid. Ett fortsatt lagande och lappande av alla åldrande befintliga reaktorer kommer dock att orsaka allt större problem de kommande åren. Energibolagen bör, en­ligt mo­tio­närens uppfattning, påbörja arbetet med att ersätta gamla kärn­krafts­reak­torer med nya. Riksdagen bör genom ett tillkännagivande fram­hålla kärn­kraf­tens betydelse för svensk energiförsörjning.

Sverigedemokraterna

I kommittémotion 2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) konstateras det att kärnkraften står för nästan hälften av Sveriges elproduktion och inom överskådlig framtid kommer att utgöra grunden för den svenska energiförsörjningen. En nedläggning av den svenska kärnkraften skulle utgöra ett direkt hot mot den svenska basindustrin och mot svensk ekonomi. Hus­hållen skulle dessutom riskera att drabbas av ännu högre elpriser och ökad import av elek­tricitet som i många fall produceras med fossila energikällor. Motio­närer­na ser därför positivt på en satsning i form av forskning och ut­veckling av svensk kärnkraft. De vill se en långsiktig satsning på kärnkraft i den omfatt­ning som krävs för att upprätthålla och säkerställa en trygg elför­sörjning för i första hand Sverige. Ett tillkännagivande med den inne­börden efterfrågas (yr­kan­de 6).

I miljöbalken finns en bestämmelse som begränsar möjligheterna att eta­blera ny kärnkraft (17 kap. 6 §) till dagens tio och om att nya reaktorer endast får uppföras där det redan finns andra kärnkraftsreaktorer. Motionärerna anser att gränsen på tio kärnkraftverk bör omprövas för att undvika överlappnings­problem mellan gamla och eventuella nya verk samt att man inte ska begränsa platserna för nyetablering till dagens tre. De begär ett tillkännagivande om att den nyssnämnda bestämmelsen i miljöbalken ska avskaffas (yrkande 10).

I kommittémotion 2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) slås det fast att en omställning till förnybar energi ofta i reali­teten leder till höjda utsläpp av klimatgaser. I ljuset av detta är det märkligt att kärn­kraftens betydelse över huvud taget inte finns med i diskussionen i Sve­rige. Motionärerna anser att det slår oerhört fel om kärnkraften, som är att betrakta som klimatneutral, ställs vid sidan av det som kallas förnybart. De menar att forskning om nästa generations kärnkraft måste ges en tydlig prio­ritet. Motio­närernas uppfattning är att regeringen i förhandlingar inom den klimat- och energipolitiska ramen ska verka för att likställa kärnkraft med förnybar energi (yrkande 16).

Vänsterpartiet

I kommittémotion 2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) konstateras det att Sverige har ett elöverskott som exporteras till våra grannländer. Överskottet kommer dessutom att växa ju mer förnybar energi som kommer in i systemet. Den tidigare högerregeringen öppnade trots det upp för en utredning om nya kärnkraftverk och deklarerade att man kunde tänka sig en förlängning av nuvarande reaktorers livslängd med upp till 80 år. Den ingångna energi­över­ens­kommelsen mellan regeringen, Moderaterna, Center­partiet och Kristde­mo­kraterna fortsätter i samma spår. Motionärerna konsta­terar vidare att stödet för en avveckling av kärnkraften är betydligt större än stödet för att behålla den. De menar att kärnkraften har nått vägs ände och att det är dags att av­veckla den. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en av­veck­lings­plan för de resterande kärnkraftsreaktorerna (yrkande 19).

Regeringens mål om 100 procent förnybar energi till 2040 är bra och helt nöd­vändigt för att de klimatförändringar som redan pågår ska kunna hanteras, sägs det i kommittémotion 2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V). Däremot vänder sig motionärerna starkt mot de skrivningar som finns i propositionen om kärnkraftens roll. Då det föreslagna förnybartmålet inte sägs innebära ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och inte någon stängning av kärn­kraft med politiska beslut är det fullt möjligt att inom ramen för maximalt tio reak­torer tillåta nybyggnation på befintliga platser, och tillstånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att dessa når sin ekonomiska livslängd. Motionärerna anser att regeringen smiter undan sitt politiska ansvar och framhåller att det inte ska vara upp till marknaden att avgöra om Sverige ska ha kärnkraft eller inte. Motionärerna anser att kärnkraften inte bara är en osäker energikälla utan också dyr. Enligt dem försvårar den omställningen till en 100 procent förnybar energiproduktion. Kärnkraften är heller inte förnybar, och genom att möjliggöra en utbyggnad av kärnkraften är regeringen beredd att låta den vara kvar i decennier framöver. Motionärerna vill se en avveckling av kärnkraften så fort som möjligt och de anser att regeringen bör återkomma med ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft (yrkande 1).

Liberalerna

Genom en mix av kärnkraft, vattenkraft och annan förnybar el är Sveriges elproduktion i princip helt utsläppsfri, slås det fast i partimotion 2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L). Motionärerna konstaterar att kärnkraften står för en central del av Sveriges elproduktion. Den är leveranssäker och klimatsmart. Även FN:s klimatpanel lyfter fram kärnkraften för att minska världens utsläpp. Motionärerna lyfter inte fram kärnkraften för dess egen skull utan för klimatets och för Sveriges elförsörjnings skull. De säger sig se med oro på Tyskland, som trots enorma och kostsamma satsningar på förnybar energi är alltför be­roen­de av kol.

Motionärerna ser positivt på att effektskatten successivt ska avskaffas men uttrycker samtidigt oro för att stora subventioner läggs på ny elproduktion. Subventionerna är dyra, snedvrider konkurrensen och slår mot vattenkraftens och kärnkraftens lönsamhet. Motionärerna efterlyser en konsekvensanalys av vad stängningar av reaktorer betyder för leveranssäkerheten, ökad energi­im­port liksom klimatet. Ett tillkännagivande om kärnkraften begärs (yrkande 18 i denna del).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

Som har redovisats tidigare i betänkandet föreslår regeringen ett mål för ener­gipolitiken med innebörden att elproduktionen 2040 ska vara 100 procent förnybar. I anslutning till detta slår regeringen även fast att detta mål inte ska ses som ett stoppdatum som förbjuder kärn­kraft, och det innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

Vidare redovisas följande om kärnkraften i propositionen:

Kärnkraften ska bära sina egna kostnader och principen om att kärnkraften inte ska sub­ventioneras består. Även övriga principer från prop. 2008/09:163 (som genomfördes med prop. 2009/10:172) kvarstår. Det inne­bär bl.a.:

•       Avvecklingslagen har avskaffats och kommer inte att återinföras.

•       Kärnkraftsparentesen är förlängd genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.

•       Tillstånd kan ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd.

•       Tillstånd för nya reaktorer kommer att prövas enligt lagstiftningens krav på bästa tillgängliga teknik.

•       Något statligt stöd för kärnkraft, i form av direkta eller indirekta sub­ven­tioner, kan inte påräknas.

I energiöverenskommelsen fastslås dessutom följande:

•       Placeringsreglementet i kärnavfallsfonden förändras så att placerings­möjlig­heterna utökas fr.o.m. starten på nästa treårs­period 2018.

•       Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ska, i samråd med Riksgäl­den, utifrån de nya förutsättningarna för kärnkraften utreda behovet av förändringar av drifttider i kärnavfallsfonden. Principen ska alltjämt vara att kostnaderna för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnav­fall ska täckas av dem som genererat avfallet, staten ska varken betala för avveckling eller slutförvar.

•       Nivån på inbetalningarna till kärnavfallsfonden beslutas av regeringen efter förslag från SSM.

 

Regeringen överlämnade därför den 1 juni 2017 propositionen Reglerna om finansiering av kärnavfallshanteringen (prop. 2016/17:199, bet. 2017/18:FöU2, rskr. 2017/18:17). För­ändring­arna i finansieringslag­stift­ningen bedöms leda till stabilare förutsättningar för fonden och kraft­bola­gen.

Av energiöverenskommelsen framgår vidare att en utökning av ansva­ret vid radiologiska olyckor till 1 200 miljoner euro ska genomföras i en­lighet med riksdagsbeslut i betän­kande 2009/10:CU29 […] Eftersom det för närvarande inte bedöms finnas förutsättningar för ett gemensamt age­rande från medlemsstaterna planerar regeringen att utöka ansvaret vid radio­logiska olyckor genom att höja kraven på försäkringsbelopp i den nu gällande atoman­svarig­hetslagen (1968:45).

Den svenska kärnkraften

De åtta svenska kärnkraftsreaktorer som fortfarande är i drift byggdes mellan tidigt 1970-tal och 1985. Kärn­kraftens årsproduktion varierar och beror på hur driften har fungerat. Långa stopp som en följd av exempelvis moder­niserings- eller säkerhetsarbete eller opla­nerade händelser har gett en lägsta produktion på 50 TWh under ett år, och det bästa pro­duktionsåret gav 75 TWh.

Under 2017 uppgick elproduktionen till 159 TWh. Vattenkraft och kärn­kraft stod tillsammans för 80 procent av den totala elproduktionen. Kärn­kraften svarade för 63 TWh (ca 40 procent av den totala elproduktionen).

Även om andelen kärnkraft i elproduktionen har minskat har Sverige den näst högsta an­delen kärnkraftsproduktion per capita i världen efter Frankrike.

Reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 har stängts, och under hösten 2015 beslu­tade ägarna av Ringhals att stänga två reaktorer under 2019–2020. Under ett normalår står dessa fyra re­aktorer för ungefär 18 TWh el, vilket motsvarar ca 12 procent av den el som produceras i Sverige. Ägarbolagen för de sex åter­stående reaktorerna har beslutat om in­vestering i oberoende härdkylning för fort­satt drift efter 2020.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2017 behandlade utskottet ett antal motionsyrkanden om kärnkraftens framtid i Sverige (bet. 2016/17:NU14). Flera av dessa liknade de nu aktuella. Utskottet anförde följande:

Kärnkraften svarar i dag för en betydande andel av den svenska elpro­duktionen. När det gäller kärnkraftens framtid i Sverige har utskottet ingen annan uppfatt­ning än den som har lagts fast inom ramen för den ovan refererade ener­gi­överenskommelse som slöts mellan fem partier i juni 2016 och som även har föreslagits av Energikommissionen. Energikom­missionens förslag är ute på re­miss, och remissinstansernas synpunkter kom­mer att vara en del av bered­nings­underlaget inför de energipolitiska förslag från regeringen som riksdagen kommer att få ta ställning till. Ut­skottet finner ingen anledning att föregripa detta beredningsarbete i all­män­het och därmed inte heller när det gäller frågor om kärnkraftens fram­tid […] Motioner om att kärnkraften bör byg­gas ut eller av­vecklas bör därför avslås av riksdagen.

Som har refererats tidigare behandlade riksdagen förslag om kärnenergi­forsk­ning i februari 2017 (prop. 2016/17:66, bet. 2016/17:NU9). I samband med beredningen av budgetpro­po­sitionen för 2018 tog utskottet även ställning till förslag i motioner om att avsätta me­del för en forskningsreaktor (bet. 2017/18:NU3). Utskottet avstyrkte förslaget och an­förde följande:

Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat förslag om satsningar på en forskningsreaktor. Utskottet har vid dessa tillfällen avstyrkt motionerna i de berörda delarna och framhållit att det inte ser några skäl att förorda särskilda satsningar på kärnenergiforskning eller på omfattande inves­teringar i forskningsinfrastruktur på detta område som exem­pelvis en särskild forskningsreaktor.

Den pågående avvecklingens konsekvenser för elsystemet

I propositionen konstaterar regeringen att de ovan omnämnda nyligen genom­förda eller snart aktuella nedläggningarna av fyra reaktorer kommer att inne­bära stora utmaningar för elsystemet, inte minst i ljuset av att det samtidigt sker en ökad elektrifiering inom transportsek­torn och processindustrin. Det finns även intresse och behov av att attrahera ny elintensiv närings­verksamhet till Sverige för att skapa sysselsättning och tillväxt, t.ex. stora datacentraler. Sam­hällets ökande elberoende medför allt högre krav på leve­rans­säkerhet med få elavbrott och hög el­kvalitet. Regeringen konstaterar att elsystemet måste klara av det moderna samhällets behov av en säker elförsörjning och tillräcklig effekt varje givet ögonblick i elsystemet samtidigt som en ökad elektrifiering möjliggörs. Upp­draget till Energikommissionen var därför att en särskild ton­vikt skulle läggas på den fram­tida försörjningen med el.

Regeringen redovisar också att kärnkraften utöver el tillför effekt och andra viktiga systemtjänster till elsystemet. Systemtjänster är ett samlingsuttryck för funktioner som är nödvändiga för att stötta och stabilisera kraftsystemet, bl.a. balans- och frekvensreglering, spänningshållning och s.k. sväng­massa (dvs. funk­tionell tröghet i system). Även om andra produktionsslag också kan bidra med dessa eller delar av dessa systemtjänster kan det enligt regeringens be­döm­ning i propositionen bli en påtaglig utmaning att säkra dessa tjänster vid en alltför snabb nedläggning av kärnkraften. En stäng­ning av flera kärn­krafts­reaktorer i en nära fram­tid påverkar således elsys­temets robusthet nega­tivt. Av den anledningen anser reger­ingen att till­gången till och utveck­lingen av nya och alternativa systemtjänster behöver ses över.

Kärnkraft och vissa bestämmelser i miljöbalken

I motion 2017/18:899 (SD) omnämns bestämmelsen i 17 kap. 6 a § miljö­bal­ken (1998:808). Denna bestämmelse beslutades av riksdagen våren 2010 som ett led i den förra re­geringens strävan att skapa förutsättningar för ett ge­ne­rationsskifte i det svenska kärn­kraftsbeståndet (prop. 2009/10:172, bet. 2009/10:NU26). Bestämmelsen innebär att regeringen vid sin prövning av en ny kärnreaktors tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken endast får tillåta denna reaktor om den är avsedd att

  1. ersätta en kärnkraftsreaktor som efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärn­energi och som kommer att vara permanent avstängd när den nya reaktorn tas i kommersiell drift
  2. uppföras på en plats där en kärnkraftsreaktor efter den 31 maj 2005 har varit i drift för att utvinna kärnenergi.

Utskottets ställningstagande

Den historiska energipolitiska överenskommelse som har slutits mellan fem partier innebär att de principer för kärnkraftens framtid i Sverige som lades fast våren 2010 kommer att gälla även fortsättningsvis. Dessa principer har refererats ovan och redovisas även i den aktuella propositionen och innebär bl.a. att den s.k. kärnkraftsparentesen förlängs genom att det inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåts att nya reaktorer byggs på de platser där det i dag finns kärnkraftverk. Samtidigt gäller målet att elproduktionen 2040 ska vara 100 procent förnybar. Detta mål ska dock inte ses som ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft, och det innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.

Utskottet står bakom de principer som ska gälla för kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Som en konsekvens av detta ser utskottet ingen an­ledning för riksdagen att hörsamma några av de förslag med koppling till kärn­kraften som finns i de nu aktuella motionerna. Dessa förslag är mer eller mindre oförenliga med de redovisade principerna och bör således avslås av riks­dagen.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker motionerna 2017/18:899 (SD), 2017/18:1417 (M), 2017/18:2003 (M), 2017/18:2034 (M), 2017/18:2820 (L), 2017/18:3229 (M), 2017/18:3393 (V), 2017/18:3887 (SD) och 2017/18:4150 (V) i de aktuella delarna.

Energiforskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om energiforskning med hän­visning till de beslut om energiforskningens inriktning som riks­dagen fattade våren 2017.

Jämför reservation 19 (M), 20 (SD) och 21 (KD).

Motionerna

Moderaterna

Sveriges välfärd, jobb och konkurrenskraft är beroende av en fungerande energi­tillförsel, framhålls det i kommittémotion 2017/18:3404 av Lars Hjäl­mered m.fl. (M). Vidare konstaterar motionärerna att de insatser som görs för forskning inom ny teknik och för­nybar energi är viktiga för det framtida ener­gisystemet. Dessa satsningar måste fortsätta genom bl.a. satsningar på demon­stra­tionsanläggningar. Motionärerna noterar att oberoende av vilken uppfatt­ning man har om kärnkraftens framtid är det ett faktum att kärnkraft i någon form kommer att finnas kvar under en lång tid framöver. Energimyn­digheten bör ha möjlighet att stödja projekt som säkrar att den svenska kärnkrafts­hanteringen är av högsta klass. Sverige måste behålla och förädla forsk­nings­kom­petens inom området för att kunna hantera befintliga reaktorer, ha möj­lig­het att bygga nya samt avveckla de äldre reaktorerna på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Därför anser motionärerna att Energimyndigheten ska satsa på energi­forskning inom alla relevanta kraftslag, inklusive kärnkraft (yrkan­de 2).

Även i kommittémotion 2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M) lyfts vikten av en brett inrik­tad energiforskning fram. Motionärerna påpekar att oavsett vad man har för uppfattning om kärnkraftens framtid så står det klart att kärnkraft i någon form kommer att finnas kvar i det svenska samhället i årtionden. Ska Sverige kunna hantera befintliga reak­torer, ha möjligheten att bygga nya och avveckla äldre reaktorer krävs det att vi lyckas bibehålla en kom­petensnivå och forsk­ningskompetens som kan göra allt detta på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Därför menar motio­närer­na att det är av yttersta vikt att Energi­myndigheten tillåts satsa på energiforskning med en inrikt­ning som bi­drar till alla relevanta kraftslag och delar av energiområdet (yrkande 2).

Sverigedemokraterna

Att sänka utsläppen av klimatgaser utan att detta är kopplat till nya inno­va­tioner som kan stå på egna ben på en konkurrensutsatt marknad är kostsamt och påverkar jobb och välfärd i Sverige och Europa negativt. Denna upp­fatt­ning redovisas i kommittémotion 2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD). Motionärerna anser att Sveriges och Europas fokus därför måste inriktas på energiforskning där målet är att nya energislag ska bli så billiga att de konkurrerar ut fossila bränslen. De menare vidare att dagens förnybara ener­gislag sällan håller måttet för att klara vare sig ekono­miska, tekniska eller miljömässiga håll­bar­hetsmål, och så länge detta är fallet kommer fossila bränslen att vara den dominerande energin i världen, framför allt för länder som gör en resa ur fattigdom mot förhållanden som mer liknar väst­världens. Motionärerna begär ett till­kännagivande om att ökat fokus bör ligga på ener­giforskning och andra insatser för att åstad­komma teknisk utveckling för att minska beroendet av fossila bränslen i framtiden (yrkande 19).

I kommittémotion 2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) konstateras det att man i energiöverenskommelsen gjorde bedömningen att energiforskningen bör fokuseras på insatser som dels bidrar till de upp­ställda klimat- och energipolitiska målen, dels har förutsättningar för till­växt och export. Denna inriktning säger sig motionärerna kunna stå bakom. Där­emot delar motionärerna inte målbilden om 100 procent förnybar elpro­duktion 2040. Denna målbild exklu­derar kärn­kraf­ten, vilken motionärer­na anser vara en omistlig komponent i ett utsläppsfritt energi­system.

Motionärerna anser att kärnkraften borde ha ett klart uttalat utrymme inom de prioriterade in­satserna för energiforskning, vilket inte är fallet i dag. Det statliga stödet till forskning på kärn­teknikområdet har under lång tid varit ytterst blygsamt. För att kunna uppnå ny, modern och ännu säkrare kärnkraft i Sverige behövs ett ökat stöd till kärnkraftsforsk­ningen, inklusive stöd till forsk­ning om fjärde generationens kärnkraft. I motionen begärs ett tillkännagi­vande om energi­forskning (yrkande 11).

Kristdemokraterna

En trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i den svenska ekonomin och avgörande för välfärden, sägs det i kommittémotion 2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna anser att det i och med energiöverenskommelsen är viktigt att satsa på inhemsk forskning inom såväl förnybar energi som kärnteknik för att trygga den framtida svenska ener­gi­försörjningen. De menar att om de befintliga kärnkraftsreaktorerna kan för­nyas och för­bättras för en förlängd livstid som är ekonomiskt försvarbar, kan det vara goda investeringar i forskning och utveckling. Oaktat detta be­hövs det kompetens­försörjningsinsatser som riktas till dem som ska arbeta inom om­rådet i fortsättningen. Motionärerna konstaterar att energiforsknings­pro­posi­tionen, som kom under 2017, inte innehöll något om kärnforskning i Sverige. Mot den bakgrunden begärs ett tillkänna­givande om att forskning inom såväl förnybara energislag som kärnteknik måste stödjas och utvecklas även i Sverige för att tillgodose nödvändig kompetensförsörjning (yrkande 8).

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden som på olika sätt gäller forskning om kärnenergi har be­hand­lats av utskottet vid åtskilliga tidigare tillfällen, bl.a. i samband med att ut­skottet tog ställning till regeringens proposition om energiforskning i februa­ri 2017 (prop. 2016/17:66, bet. 2016/17:NU9). Utskottet avstyrkte de då ak­tuella yrkandena och anförde bl.a. följande:

I likhet med vad utskottet anförde när motioner om kärnenergi­forsk­ning behandlades vid flera tillfällen 2016 anser utskottet att Energi­myn­dig­hetens prioriteringar i fråga om fördelningen av energiforsk­nings­ansla­get är ändamålsenliga och att inriktningen inte har förändrats genom det förslag om ett nytt övergripande mål för energiforskningen som nu har behandlats av riksdagen. Det innebär att fokus även fortsättningsvis ska ligga på forskning och utveckling av förnybar energiproduktion. Då liksom nu har utskottet emellertid inga invändningar mot att medel från andra finansieringskällor används för forskning och utveckling på kärn­energi­området. Utskottet vill dock poängtera att det är upp till dessa finan­siärer att göra nödvändiga prioriteringar inom de ramar som har dragits upp av statsmakterna.

Utskottets ställningstagande

Forskning om och utveckling av teknik är viktiga medel för att finna lösningar på många av de framtidsutmaningar som finns på det energipolitiska området. Detta synsätt avspeglas också i att regeringar av olika sammansättningar har avsatt ansenliga resurser för detta ändamål under de senaste ­mandatperioderna.

När det gäller energiforskningens inriktning slogs den fast av riks­dagen våren 2017. I anslutning till behandlingen av den propositionen tog riks­dagen även ställning till ett antal motioner som på olika sätt ville lyfta fram kärn­energiforskningens roll. Flera av dessa förslag är också aktuella i detta ären­de.

Utskottet vidhåller emellertid den uppfattning som redovisades i samband med behandlingen av energiforskningspropositionen och som har refererats ovan. Detta synsätt innebär sammanfattningsvis att fokus även fortsättningsvis ska ligga på forskning om och utveckling av förnybar energiproduktion, men att det är Energimyndigheten som gör de prioriteringar som behövs vid fördel­ningen av energiforskningsanslaget inom ramen för de övergripande principer som har fastslagits av riksdagen. Nu lik­som då har utskottet emeller­tid inga in­vändningar mot att medel från andra finansieringskällor används för forsk­ning och utveckling på kärnenergi­området, men det är upp till dessa finan­siärer att göra nödvändiga prioriteringar inom de ramar som har dragits upp av stats­makterna.

Med det anförda avstyrks motionerna 2017/18:3404 (M), 2017/18:3748 (KD), 2017/18:3887 (SD), 2017/18:3897 (M) och 2017/18:4147 (SD) i de aktuella delarna.

Nät- och elmarknadsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om nät- och elmarknadsfrågor, bl.a. med hänvisning till att ett väl utbyggt transmissionsnät möjlig­gör export av förnybar el.

Jämför reservation 22 (SD) och 23 (L).

Motionerna

Sverigedemokraterna

En av energipolitikens grundpelare är försörjningstrygghet, sägs det i kom­mitté­motion 2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD). Mo­tio­närer­na konstaterar vidare att elleveranser i Sverige under lång tid har kän­ne­tecknats av hög elkvalitet och god driftsäkerhet. Att viss kraftproduktion nu är på väg att försvinna ur det svenska kraftsystemet samtidigt som det tillkom­mer alltmer väderberoende kraftproduktion gör att både elkvaliteten och drift­säkerheten äventyras. För att även i framtiden säkerställa att det svenska kraftsystemet kännetecknas av en hög elkvalitet och god driftsäkerhet anser motionärerna att det bör slås fast ett mål för leveranssäkerheten som ener­gipolitiken ska sträva efter att uppnå (yrkande 5).

Vidare slår motionärerna fast att det för närvarande pågår en kraftig utbygg­nad av förnybar energi i Europa, vilket med­för en negativ påverkan på de totala energipriserna och fluktuationer i elnäten. Dess­utom är investeringskostna­der­na enorma. Mot denna bakgrund delar motionärerna inte bedöm­ningen i ener­giöver­ens­kom­mel­sen när det gäller utökad överförings­kapacitet inom Sve­rige och mellan Sve­rige och grann­länderna samt att Sverige ska driva på de övriga med­lemsländerna inom EU att öka samman­kopp­lingen mellan och inom län­derna. Motio­närerna menar att en målbild måste kopplas till ut­bygg­naden av överfö­rings­kapaciteten. Vi­dare redovisar de en positiv syn på ökad över­fö­rings­ka­pacitet när det handlar om att bygga bort flaskhalsar i över­förings­systemet. Däremot delar de inte bedömningen i energiöver­ens­kommelsen om att Sverige aktivt ska blanda sig i andra länders ener­gi­politik och försöka ändra deras uppfattningar om kraftöverföring. De be­gär därför ett tillkännagivande om kraftöverföring (yrkande 6).

I motionen anförs det vidare att man inom ramen för energiöverens­kom­melsen utan större reflektioner eller djupare resonemang gjorde be­döm­ningen att det är rimligt att Sverige är nettoexportör av elkraft även på sikt. Motio­närerna har inget i sak mot detta men menar att den nuvarande el­exporten är väldigt problematisk ur ett affärsmässigt perspektiv.

Motionärerna konstaterar att elexporten till stor del har byggts upp på mas­si­va subven­tioner från svenska elkonsumenter till vindkraften, vilket inne­bär att Sverige subventionerar industrin och hushållen i grannländer som Fin­land, Danmark och Tyskland. I sak betyder det exem­pelvis i fallet med land­baserad vindkraft att Sverige framställer elkraft för 51 öre per kWh som sedan säljs till grannländerna för drygt 18 öre per kWh. Detta tycker mo­tio­närerna är en dålig affär. Fokus bör i stället vara att Sverige främst expor­terar el genom produkter som har framställts i Sverige med betydligt hög­re förädlingsvärde än elkraft. Ett tillkännagivande om elexport begärs (yrkan­de 7).

I energiöverenskommelsen görs bedömningen att det i det korta per­spek­tivet inte finns skäl att ändra på den befintliga elmarknadsmodellen, vilket mo­tionärerna säger sig kunna instämma i, trots att den nuvarande mark­nads­mo­dellen har uppvisat brister när det gäller att tillföra produktion som överlag överensstämmer med landets säsongsmässiga variationer, vilket även leder till ett fortsatt behov av en effektreserv. Motionärerna anser att det grund­läggande problemet är att jämte elmarknaden har subventioner i olika grad förekommit med både skattemedel, skatterabatter och genom elcertifi­kats­systemet, vilket har gjort att det inte är riktiga prissignaler som driver fram investeringar i produktions­anläggningar. Detta har satt marknaden ur spel. Motionärerna betonar vikten av att säkerställa att nödvändig produk­tionskapa­citet finns i händelse av extrema förhållanden och att förutsättningar skapas för att driva fram mark­nadsbaserade in­vesteringar i sådan elproduktion. Even­tuella styr­me­del eller mark­nadsmodeller bör fortsätt­nings­vis utformas med hänsyn till Sve­riges stora ut­maning, de säsongs­mässiga variationerna, vilket i dag inte är fallet. I mo­tionen begärs ett tillkännagivande om elmark­naden (yrkande 10).

Liberalerna

Det finns stora fördelar med att öka samman­kopplingen av elnäten i Norden och Europa, sägs det i Liberalernas partimotion 2017/18:2820 av Jan Björk­lund m.fl. Detta leder både till lägre kostnader och bättre miljöprestanda. Ge­nom export av fossilfri el till våra EU-grannar kan Sverige medverka till klimat­omställningen. För att de ekono­miska och miljömässiga nyttorna ska rea­liseras måste utbyggnaden av elpro­duktion och överföringskapacitet gå hand i hand. För att Sverige ska kunna exportera el måste det också finnas någon som kan och vill importera. Här behövs stra­tegier och samverkan med berörda länder.

Sveriges fossilfria elexport bidrar samtidigt till energi­sä­kerhet i grannlän­derna och minskar dessa länders beroende av osäkra energile­ve­rantörer. I tider av ökad konflikt i vårt närområde, där bl.a. gasleveranser används som poli­tiskt påtryck­ningsmedel, behövs en trygg energiförsörj­ning på europeisk nivå. En­ligt motionärerna måste Europas beroende av rysk gas minska, och Sverige måste agera inom EU för att stoppa gasledningen Nord Stream 2. I motionen begärs ett tillkännagivande om att öka sammankopplingen av elnäten i Norden och Euro­pa och om behovet av att öka energisäkerheten, inklusive vikten av att stoppa gasled­ningen Nord­ Stream 2 (yrkande 15).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen – i likhet med motionärerna – att de nyligen genomförda och stundande nedläggningarna av kärnkraftsreaktorer kom­mer att innebära stora utmaningar för elsystemet inte minst i ljuset av att det samtidigt sker en ökad elektrifiering inom transportsektorn och process­industrin.

Regeringen slår vidare fast att med det övergripande målet försörjnings­trygg­het åsyftas förmågan att tillhandahålla en trygg och tillräcklig leverans av energi till alla användare i förhållande till efterfrågan. Försörjningstrygghet är ett brett begrepp som omfattar såväl fysiska aspekter av tillgång på energi som funktion och tillgänglighet i infrastruktur och tillit till marknadernas funk­tion, t.ex. vikten av att pris varierar beroende på tillgång och efterfrågan. I detta ingår tilltro till genomslaget av höga priser i en bristsituation. I ett kund­perspektiv omfattas både fysiska aspekter, dvs. tillgång och omvandling av energi samt tillgänglighet i hela leveranskedjan från produktionen till kun­dens anslutningspunkt, och en välfungerande marknad. I begreppet ingår också att förebygga och hantera konsekvenser av avbrott. En robust energiför­sörjning, särskilt under störda förhållanden, behöver också väga in totalför­svarets och krisberedskapens behov i utvecklingen av energisystemet och vid utbygg­na­den av ny infrastruktur inom energiområdet. Kraftslagen i elsystemet har ol­ika egenskaper som påverkar elförsörjningen och elsystemets robusthet. Till­gången till effekt är avgörande för elförsörjningen, och en ansträngd effekt­balans påverkar försörjningstrygg­heten. Aktiva elkunder och efterfråge­flexi­bilitet är också viktiga delar för elsystemets försörjnings­trygg­het. Utbygg­na­den av elnätet och överföringska­pa­citeten inom Sverige och till andra länder är av stor betydelse för att säkerställa elleveranserna. Regeringen konstaterar att det därmed inte bara är det som sker i Sverige som påverkar försörj­nings­tryggheten i elsystemet.

När det gäller export av el konstaterar regeringen följande i propositionen:

Sverige är sedan ett antal år nettoexportör av el. Bedömningen är att Sverige även under de närmsta åren kommer att vara nettoexportör av el, även då antalet kärnkraftsreaktorer i drift minskar. Att Sverige exporterar el ger fördelar i form av ett högre pris till producenterna när den svenska marknaden har ett elöverskott jämfört med angränsande länder. På samma sätt kan import ge fördelar i form av lägre priser till konsumenterna i si­tuationer när det råder brist på den svenska marknaden. Handel med andra länder leder alltså till ett effektivare resursutnyttjande. Givet inrikt­ningen att den förnybara energin ska fortsätta byggas ut är det rimligt att Sverige även i fortsättningen kommer att ha ett nettoöverskott av el att exportera, vilket också uttrycks i energiöverens­kommelsen. En förut­sätt­ning för detta är att eventuella begräns­ningar i överföringen till och från omkring­lig­gan­de länder minimeras. Regeringen instämmer således i Energi­kommis­sio­nens bedömning att det är rimligt att Sverige även på sikt är netto­exportör av el.

Leveranssäkerheten i Sveriges elnät

En av Energimarknadsin­spek­tio­nens grund­läggande uppgifter är att granska att nätföretagens över­föring av el på kort och lång sikt har en god leve­rans­kvalitet. Eftersom elnätsverksamhet betraktas som naturliga monopol regleras elnätsföretagens förutsättningar ge­nom krav i ellagen (1997:857) och tillhö­ran­de förordningar och föreskrifter.

Energimarknadsinspektionen presenterar årligen en sammanställning av leveranssäkerheten i Sveriges lokal- och regionnät baserat på elnätsföretagens inrapporterade avbrottsdata. Rapporten utgör en del av underlaget till Energi­marknadsinspektionens tillsyn över leveranssäkerheten i elnäten och kan ock­så ge incitament och stöd till elnätsföretag som arbetar med att förbättra leveranssäkerheten i sina nät.

I ellagen ställs ett antal minimikrav om elöverföringens kvalitet, och i Ener­gi­marknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd (EIFS 2013:1) finns krav som ska vara uppfyllda för att överföringen av el ska anses vara av god kvalitet (leveranskvalitets­föreskrifterna). Dessa krav styr främst mot att mini­minivåer på kvaliteten för enskilda kunder ska upprätthållas, exempelvis ge­nom ella­gens funktionskrav om att inga avbrott inom nätägarens kontroll­ansvar ska över­stiga 24 timmar. I föreskrifterna ställs krav på maximalt antal avbrott som får förekomma per anläggningspunkt och år, spännings­kvalitet m.m. Energimarknadsinspektionen redovisar även informa­tion och statistik över elavbrott för att uppmärksamma utveck­lingen av leve­rans­säker­heten i de svenska elnäten.

Tidigare riksdagsbehandling

Så sent som i februari 2018 tog utskottet ställning till ett antal elmarknadsre­la­terade mo­tioner (bet. 2017/18:NU9). När det gäller frågor om nätutbyggnad över Sveriges gränser anförde utskottet att det finns flera skäl för Sverige att bejaka tillkomsten av ytter­ligare ut­landsförbindelser. Frågor om sådana nya sammanlänkningar behandlas dess­utom i Ener­gi­kommissionens betänkande i ljuset av den pågående integrationen av de nordiska och eu­ro­peiska elmark­na­derna. Vidare anförde utskottet följande:

Mot bakgrund av de nämnda motionerna vill utskottet framhålla att sam­hällets beroende av el ökar alltmer samtidigt som elsystemet måste kunna hantera en förändrad produktionsmix med en ökande andel förnybar ener­gi. Utöver detta länkas det nordiska elnätet samman med kontinenten och en mer integrerad europeisk elmarknad. Sammantaget medför denna ut­vec­kling att över­föringsmönstren förändras och att stamnätet måste an­passas till framtidens behov. Svenska kraftnät planerar därför, som redo­visats, investeringar i nätet som innebär en kraftig ökning av utbygg­nads­takten jämfört med historiska nivåer samtidigt som be­tydande re­in­vesteringar även görs i det befintliga stamnätet. Den fortsatta utveck­lingen av den ge­mensamma elmark­naden i Norden medför ett behov av förstärkta över­förings­för­bin­del­ser. Detsamma gäller för att kunna skapa en väl fun­ge­rande inre marknad för el. Ut­skottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat sitt stöd för genomförandet av den inre marknaden och framhållit att ett genomförande är en förutsättning för att el­mark­naden ska nå sin fulla potential. Utskottet vidhåller denna uppfattning och vill framhålla att en väl fun­geran­de elmarknad dels ger incitament till investeringar, dels bidrar till ökad för­sörjnings­trygghet och att Sverige på ett mer kostnadseffektivt sätt når EU:s energi- och klimatmål. Utskottet kommer med intresse att följa de fortsatta förhandlingarna på EU-nivå.

Regeringen om elmarknadspolitiken

I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1, utg.omr. 21 Energi) redovisade re­ger­ingen att målet för elmarknadspolitiken är att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens som ger en säker tillgång till el till internationellt konkurrens­kraftiga priser.

Målet innebär en strävan mot en väl fungerande konkurrensutsatt marknad med effektivt utnyttjande av resurser och effektiv prisbildning. Detta omfattar en vidareutveckling av den gemensamma elmarknaden i Norden genom en fortsatt satsning på harmonisering av regler och ett utökat samarbete mellan de nordiska länderna. På EU-nivå stöder regeringen målsättningen att genom­föra den inre marknaden, vilket är en förutsättning för att el­mark­naden ska fungera väl och nå sin fulla potential.

Regeringen har gett Svenska kraftnät i uppdrag att redovisa nätutvecklings­planer för det nordiska kraftnätet med nordisk samhällsekono­misk nytta. Av Svenska kraftnäts regleringsbrev för 2018 framgår att de samhälls­ekono­miskt lönsamma nätin­vesteringar som härrör från anslutning av ny förnybar elpro­duktion ska specificera i nätutvecklingsplanerna. Dessa planer ska även inklu­dera den samhällsekonomiska nyttan för­delad per land. Den fjärde tvååriga planen ska rapporteras till det nordiska ministermötet 2019. En läges­redovis­ning om framtagandet av de nordiska nätutvecklings­pla­nerna ska lämnas till den nordiska elmarknadsgruppen och Regerings­kan­sliet senast den 20 augusti 2018.

Proposition om elmarknadsfrågor

I april 2018 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen med titeln Elmarknads­frågor (prop. 2017/18:237). I propositionen föreslås bl.a. en rad ändringar i ellagen som främst gäller elnätsföretagen. Regeringen anser bl.a. att regelverket för intäktsramar för elnätsverksamhet behöver förenklas och förtydligas. I propositionen föreslås också att el­lagens bestämmelser om över­kla­ganden ska förenklas. Riksdagen väntas fatta beslut i ärendet den 19 juni, och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Utskottets ställningstagande

Ett av de övergripande målen för energipolitiken som riksdagen har att ta ställ­ning till i detta ärende handlar om försörjningstrygghet. På elsidan handlar försörjningstrygghet bl.a. om att kraftsystemet ska kunna garantera en säker elförsörjning och tillräcklig effekt i varje givet ögonblick på både kort och lång sikt. Detta ska också vara möjligt när elanvändningen ökar till följd av bl.a. en förväntad elektrifiering av fordonsflottan och fler etableringar av ny elintensiv näringsverksamhet som exempelvis serverhallar. Samtidigt kommer viss bas­kraft­pro­duktion att avvecklas inom de närmaste decennierna och helt eller del­vis ersättas av mer svårplanerbar förnybar elproduktion. Sammantaget innebär detta en del utmaningar för kraftsystemet när det gäller försörjnings­trygg­heten. Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att Energikommissionen har haft i uppdrag att särskilt uppmärksamma frågor om den framtida elför­sörjningen och effektbalansen. Däremot är utskottet tveksamt till värdet i att slå fast ett mer preciserat mål för leveranssäkerheten i linje med vad som föreslås i motion 2017/18:4147 (SD). Leveranssäkerhet är ett komplext be­grepp som kan fyllas med olika innebörd beroende på vilket tidsperspektiv eller rumsligt perspektiv man anammar. Det är utskottets uppfattning att det, utöver de krav som redan ställs i ellagen i detta avseende, därför inte är meningsfullt att ytter­ligare försöka precisera det övergripande målet om försörjnings­trygghet på det sätt som föreslås i motionen. Motionen avstyrks således i den aktuella delen.

Försörjningstrygghet på elområdet hänger för övrigt i betydande utsträck­ning samman med frågor om att kunna överföra el både inom och mellan länder. Utskottet delar regeringens uppfattning att en fortsatt utbygg­nad av el­nätet och överföringskapaciteten inom Sverige och till andra länder är av stor betydelse för att säkerställa elleveranserna. Ett väl utbyggt trans­missionsnät möjliggör även elhandel mellan länder, vilket utskot­tet anser vara positivt på många olika sätt. Sverige kan bl.a. exportera förnybar el till andra länder där den förhoppningsvis kan konkurrera ut fossil­bränsle­baserad elproduktion. Ett väl sammanlänkat europeiskt elsystem gör det också möjligt för Sverige att importera el under perioder när den svenska produk­tionen av någon an­ledning har svårt att möta efterfrågan.

Både EU och Sverige har en positiv syn på en fortsatt integrering av kraft­systemet och att den elhandel som därmed möjliggörs ska kunna be­drivas på rättvisa villkor. Därmed är det även naturligt att Sverige kan fram­föra syn­punk­ter i den händelse exempelvis överföringsinfrastrukturen i något med­lemsland begrän­sar möjligheterna till en effektiv handel. Det yrkande i motion 2017/18:4147 (SD) som tycks ha innebörden att Sverige ska förhålla sig passivt i en sådan situation bör således lämnas utan vidare åtgärd av riks­dagen. Detsamma gäller yrkandet i samma motion om att Sverige i första hand ska exportera produkter som har framställts i Sverige med hjälp av el eftersom des­sa har ett högre förädlingsvärde än om elen exporteras direkt. Utskottet kan vis­ser­ligen hålla med om detta resonemang på ett teoretiskt plan, men menar samtidigt att företag i Sverige har goda möjligheter att både utveckla och exportera mer eller mindre förädlade produkter där el används som insatsvara, och att det ändå kan förväntas uppkomma ett elöverskott som med fördel kan exporteras. Motionen avstyrks alltså även i denna del. Utskottet anser inte hel­ler att det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av vad som sägs i motionen om att de säsongsvisa variationer som påverkar både produktionsförutsättningarna och efterfrågan på el bör vara vägledande för utformningen av styrmedel och marknadsmodeller. Utskottet delar visser­ligen motio­närernas uppfattning att det är viktigt att prissignaler får tydligt genom­slag på en fungerande elmarknad, men samtidigt anser utskottet att det kan vara välmoti­verat och emellanåt helt nödvändigt att använda ekonomiska styrmedel för att stimulera fram investeringar i sådan ny förnybar teknik som i ett tidigt utveck­lingsskede kanske har svårt att konkurrera med billigare icke-förnybar kraft­produktion. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå det förslag om ett tillkänna­givande på temat elmarknaden som finns i den motion som nyss har refererats.

Även motion 2017/18:2820 (L) avstyrks i den del som är aktuell i detta avsnitt. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller en fortsatt sammanlänkning av Europas elnät. I fråga om gasled­ningen Nord Stream 2 hänvisar utskottet till regeringens pågående prövning av detta pro­jekt.

Gasfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om biogas bl.a. med hänvisning till det stöd som finns för biogasproduktion och till att regeringen nyligen har tillsatt en biogasutredning. Yrkanden om en utbyggnad av det svenska gasstamnätet avslås med hänvisning till det utskottet tidigare har anfört när liknande förslag har behandlats av riksdagen.

Jämför reservation 24 (M), 25 (SD), 26 (C), 27 (V), 28 (L) och 29 (KD).

Motionerna

Moderaterna

År 2015 producerades nära 2 TWh biogas i Sverige, och i egenskap av för­nybar energikälla förväntas biogasen spela en allt viktigare roll, sägs det i kom­mittémotion 2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M). Den svenska biogasproduktionen är dock hårt konkur­rensutsatt av importerad bio­gas, exempelvis från danska anläggningar. Anledningen är att Sverige har valt en modell med konsumtionsstöd till biogasen genom skattebefrielse, medan man i Danmark i stället ger stöd i produktionsledet. Det innebär att dansk bio­gas som importeras till Sverige subventio­neras genom både konsum­tions- och pro­duk­tions­stöd och blir därmed billigare än svensk gas.

Motionärerna ser det som olyckligt att konkurrensen inom EU snedvrids till följd av stat­liga subventioner, och regeringen bör därför verka för en harmo­ni­sering av systemen mel­lan de berörda länderna i syfte att uppnå en gemen­sam och välfungerande inre marknad (yrkande 11).

I motion 2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M) slås det inledningsvis fast att Sverige lig­ger långt fram i arbetet med att minska utsläppen av växthus­gaser. Motio­nären påpekar att en ökad användning av biogas som fordons­bränsle kan minska utsläppen av koldioxid kraftigt lik­som även av andra häl­so­farliga äm­nen såsom kväve och partiklar. Biogasen är förnybar, bidrar till effektiv av­falls­han­tering och möjliggör en produktion som kan ske lokalt och skapa viktiga arbetstillfällen. Motionären konstaterar vidare att den svenska biogas­pro­duk­tionen befinner sig i en kris som en följd av sned­vriden konkur­rens. Vissa länder – bl.a. Danmark – har valt att främja inhemsk pro­duk­tion av bio­gas genom produktionsstöd. Vid export till Sverige av biogas som är pro­ducerad i Danmark åt­njuter den samma skattebe­frielse som svensk­pro­duce­rad biogas. Med andra ord blir priset för im­porterad biogas myc­ket lägre. I dag är priset nere på en nivå som inte motsvarar produktions­kost­naden i Sve­rige. Denna situation riskerar att slå ut den svenska biogasproduktionen, vilket mo­tionären anser vara högst olyck­ligt. Motion­ären anser att det är av stor vikt att regeringen på olika sätt arbetar för att uppmuntra byggan­det av fler biogas­anläggningar så att produktion och konsumtion av biogas/fordons­gas i Sverige kan öka. Ett tillkännagivande med den innebörden efterfrågas av motionären.

Sverigedemokraterna

Sverige har en outnyttjad potential för framställning av metangas av olika avfallsprodukter, såsom avloppsslam, matrester, slaktavfall, stallgödsel och annan biomassa, slås det fast i kommittémotion 2017/18:899 av Mattias Bäck­ström Johansson m.fl. (SD). Metangas går att använda till både el- och värme­produktion, men då den också går utmärkt att använda som fordons­bränsle är den, en­ligt motionärerna, extra intressant.

För att stimulera utbyggnaden av biogasproduktionen är det viktigt att pro­ducenterna kan koppla in sig på gasnätet. Då det svenska gasnätet dock är begränsat till kuststäderna i sydvästra Sverige finns skäl att verka för en ut­bygg­nad av det. Motionärerna anser att den primära målsättningen bör vara att nätet når ut i landets jordbruksintensiva regioner, t.ex. Skåne och Västra Göta­land, där po­tentialen att nyttja stallgödsel är stor (yrkande 20). Vidare anser motionärerna att det behövs ett nationellt samordnande av kompetens som drar upp riktlinjerna för en nationell gasstrategi (yr­kan­de 25).

Centerpartiet

I kommittémotion 2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) slås det fast att en viktig miljönytta med insamling av matavfall är produktion av biogas. Bio­gas kan också produceras från stallgödsel och andra restpro­dukter och kan ut­göra en viktig landsbygds­verksamhet som bidrar till lant­bruks­företags lön­sam­het. Som ett led i att skapa ett hållbart samhälle utan net­to­utsläpp av växt­hus­gaser och med 100 procent förnybar energi kan bio­gasen fylla en viktig funk­tion. För att ta till vara biogasens fulla potential och för att underlätta sam­ordning mellan de olika politikom­råden som biogasen berör vill motio­närerna att det ska tas fram en nationell biogasstrategi (yrkan­de 30).

Vänsterpartiet

Även i kommittémotion 2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) framförs det önske­mål om en nationell biogasstrategi för att stimulera produk­tion och konsumtion av biogas (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att bio­gas är ett helt förnybart bränsle som kan användas för produktion av värme och el eller som drivmedel i fordon. Inom industrin kan den även an­vändas som råvara eller energikälla. För att effektivt öka produktionen och efter­frågan på den kli­matneutrala biogasen behövs långsiktiga spelregler för berörda aktörer i Sve­rige. Den efterfrågade strategin bör enligt vad som sägs i mo­tio­nen även in­nehålla förslag på åtgärder för att möta den ökade importen av biogas genom åtgärder som skapar långsiktigt hållbara konkurrensvillkor.

Liberalerna

I Liberalernas partimotion 2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. ses det som positivt att EU har skärpt sanktionerna mot Ryssland. Motionärerna anser dock att de bör utvidgas till att innefatta fler företag i energisektorn eftersom ener­gipolitiken är ett mycket användbart maktmedel för Ryss­land. Motio­närerna konstaterar att det planeras ännu en rysk gasled­ning i Östersjön – Nord Stream 2 – som motionärerna anser strider mot svenska säker­hets­politiska in­tres­­sen, såväl som syf­tena bakom EU:s energiunion. De anser inte att Sve­rige behöver mer rysk närvaro i Östersjön, och Europas beroende av gas ska inte öka ännu mer. Motionärerna säger nej till Nord Stream 2 och vill att riksdagen genom ett tillkän­nagivande ska uppmana regeringen att verka ge­nom EU för att pro­jektet stoppas (yrkan­de 4).

Allt fler kommuner återvinner matavfall som kan användas för framställ­ning av biogas, konstateras det i partimotion 2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L). Uppgraderad gas ger bäst nytta som insats­va­ra till förnybara produk­ter inom kemiindustrin. För små biogasanlägg­ningar utan koppling till gasnä­tet är värme och elproduktion ett bra alternativ då biogas som fordons­bränsle har visat sig inte klara konkurrensen mot andra bränslen utan om­fattan­de sub­ven­tio­ner. Motionärerna begär ett tillkännagivande om biogas (yrkande 17, del­vis).

Kristdemokraterna

Biogas är på många sätt ett smartare alternativ, ur både klimat- och hälso­synpunkt, än de biobräns­len som kan användas i dagens lastbilar, fram­hålls det i kommittémotion 2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD). För att få in biogasen på allvar behöver pro­duktionen stimuleras, liksom ut­bygg­naden av tankstationer, inte bara i Sverige utan i hela Europa. För att säkra tillgången till organiskt avfall till rötningen krävs också en effektivare källsortering i kom­­­mu­­nerna. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att stimulera an­vänd­ningen av biogas (yrkande 39).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

I propositionen Energipolitikens inriktning anger regeringen att den har för avsikt att utreda hur biogasens nytta som resurs tas till vara på bästa sätt och hur den kan ges kon­kur­rens­kraftiga villkor på både kort och lång sikt. Reger­ingen avser att analysera mark­nads­förutsättningarna och lång­siktiga styr­medel för svensk biogas. Ener­gimyndighetens samordningsuppdrag för laddinfra­struk­tur utökas till att även gälla gas och andra drivmedel som kräver särskild infrastruktur.

Naturgas i Sverige

Naturgas introducerades i Sverige 1985 genom en utbyggnad av det danska naturgas­syste­met till södra Sverige. Handeln med naturgas i det svenska syste­met har varit helt kon­kur­rensutsatt sedan 2007.

Det sydvästsvenska naturgasnätet – som kan betraktas som det svenska stam­nätet för gas – sträc­ker sig från Trelleborg i söder till Stenungsund i norr, med en förgrening in i Små­land. Det svenska naturgasnätet är litet jämfört med i övriga Europa och består av 60 mil transmissionsledning och ca 300 mil distributionsledning. I juni 2013 tog Swedegas AB över rollen som systemba­lans­ansvarig för det västsvenska natur­gas­nätet efter Svenska kraft­nät.

Noterbart är att med naturgas avses i naturgaslagen även biogas i den mån det är tekniskt möjligt att använda gasen i ett naturgassystem.

I det västsvenska naturgasnätet finns ca 36 000 naturgaskunder, av vilka de största är stora industrier och kraftvärmeverk och ca 34 500 är hushållskunder. I Stockholms stads- och fordonsgasnät finns ca 63 200 hushållskunder och ca 900 företagskunder, varav 10 industrier. I de 30 kommuner där naturgasnä­tet är utbyggt står naturgasen för drygt 20 procent av den slutliga energian­vändningen, vilket är i linje med genomsnittet i övriga EU. Sverige har ingen egen utvinning av naturgas, utan all tillförsel sker från Danmark och gasen kommer huvudsakligen från de danska naturgas­fälten i Nordsjön, men kan också importeras från Tyskland. Mindre inmatning av bio­gas före­kommer, men uppgradering till naturgasstandard sker före inmat­ning. När Energimark­nads­inspektionen senast redovisade läget på naturgasmarknaden (juni 2017) fanns det nio biogaspro­ducenter kopp­lade till det västsvenska naturgas­syste­met, varav två var anslutna så att in­matning kan ske i transmis­sionsnätet.

Naturgas täcker ca 2 procent av Sveriges totala energibehov och är därmed en relativt liten energikälla.

Produktion av biogas

Biogas bildas när organiskt material bryts ned av mikroorganismer utan till­gång till syre och består i huvudsak av metan och koldioxid samt små mängder svavelväte och vatten­ånga. Den kan bildas naturligt där det finns till­räckliga mängder organiskt material och där syre inte har tillträde, exem­pelvis i våtmar­ker. Biogas kan även framställas via rötning, förgasning och s.k. el-till-gas-teknik. Rötning är i dag den vanligaste och mest utveck­lade tekniken. Biogas produceras dels i biogasanläggningar, där i första hand olika typer av organiskt avfall rötas, dels på deponier (soptippar).

I Sverige producerades 2 TWh biogas under 2016, vilket var en ökning med 4 procent jämfört med 2015. Ungefär två tredjedelar av biogas­pro­duktionen upp­graderas till fordons­gas.

Swedegas har nyligen lanserat något man kallar Gasbarometern. Initiativet syftar till att ge svar på hur mycket biogas som används och hur efterfrågan i olika sektorer utvecklas. Under 2017 uppgick andelen biogas i Swedegas nät till 10,4 procent, vilket var en tredubbling jämfört med 2016. Prognosen för 2018 visar att användningen av biogas kommer att fortsätta att öka. Swedegas mål är att nå 30 procent förnybar gas till 2030 och 100 procent förnybar gas till 2050.

Gasens roll i det framtida energisystemet

Hösten 2015 presenterade Energiforsk rapporten Gasens roll i det framtida energisystemet (rap­port 2015:183). Rapporten pekar på att gas 2050 kommer att kunna spela en mycket viktig roll för effektbalansen i första hand i södra Sverige. Detta gäller alltså vid en tid när kärnkraften är avvecklad och energi­förbrukningen i samhället i stort är kvar på dagens nivå. Om gasen finns med som en komponent i energisystemet innebär detta också att gasen bidrar med ett antal andra s.k. energisystemtjänster som att fungera som energilager och med god reglerbarhet i elproduk­tionen som kan balansera mer väderberoende elpro­duktion.

I rapporten slås det fast att det inte finns några planer på att bygga ut det befintliga stam­nätet för gas, och att en eventuell utökad mängd fossil gas i stället förväntas tillkomma via nya hamnar för flytande naturgas (LNG), sam­mankopplade med befintliga och nya regio­nala och lokala gasnät. Det kon­stateras vidare att en stor del av utvecklingen inom gaslogi­stikområdet har fokuserat på transporten av gas i mobila enheter snarare än i en fast infra-struktur. Det noteras att teknikutvecklingen på det sättet påminner om den som telefonin har genomgått, där steget varit att gå från den fasta infrastrukturen till förmån för en mer flexibel mobil dito.

Rapportförfattarna gjorde bedömningen att det 2050 finns flera regionala gasnät i framför allt södra och mellersta Sverige och att effektbalansen i el­områdena 3 och 4 (dvs. södra Sverige) han­teras med gaskraft. Gasen bedöms till största andelen vara av förnybart ur­sprung. I normalfallet förväntas de re­gio­nala gasnäten inte ha någon direkt koppling till dagens stamnät.

Biogas i naturgasnätet

Biogas är ett samlingsbegrepp för gaser som huvudsakligen består av metan och som utvinns ur biologiskt material. Eftersom naturgas också till stor del består av metan kan naturgasnätet användas för att överföra sådan biogas som har uppgraderats till naturgaskvalitet. Med naturgas avses i naturgaslagen även biogas, gas från biomassa och andra gaser, i den mån det är tekniskt möjligt att använda dessa gaser i ett naturgassystem.

Det kan dock uppstå problem om biogasens kemiska sammansättning inte motsvarar den fossila naturgasens. Av tekniska och debiteringsmässiga skäl tillsätts det vanligtvis propan eller något annat högre kolväte till biogasen innan den matas in i det västsvenska naturgassystemet eller används som for-donsbränsle. På så vis ser man till att energiinnehållet i de båda gastyperna blir lika stort. Alltför stor inblandning av propan kan dock innebära problem för de förbrukare som är beroende av gasens metanhalt, exempelvis vissa kemiska industrier.

Eftersom regeringen anser att regelverket på energigasområdet bör ha en utformning som underlättar inmatningen av biogas på naturgasnätet, inte minst med hänsyn till målsättningen att öka andelen förnybar energi, föreslog den våren 2017 vissa ändringar i naturgaslagen med denna inriktning. Riksdagen antog förslagen, och lagändringarna började gälla den 1 januari 2018 (prop. 2016/17:202, bet. 2017/18:NU7).

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2017 behandlade utskottet motioner om biogas, varav några yrkanden överens­stämmer med de nu aktuella (bet. 2016/17:NU14). Utskottet anförde bl.a. följande:

Utskottet ser positivt på att biogas får en större roll i den svenska energimixen. I likhet med vad utskottet anförde våren 2016 konstaterar utskottet återigen att biogas är en mångsidig förnybar energikälla som kan användas både som driv­medel och för produktion av el och värme. Ut­skottet vill också återupprepa att såväl den nuvarande som den förra reger­ingen har agerat för att främja utveck­lingen av biogas genom att stödja ny teknik och innovativa lösningar som stärker biogasteknikens konkurrens­kraft och ökar biogasproduktionen. Utskottet ser mot denna bakgrund inga skäl för riksdagen att bifalla de förslag om biogas som finns i de aktuella motionerna. […]

Beträffande förslagen […] om en utbyggnad av det svenska stamnätet för gas och […] om en förbättrad gasin­fra­struktur hänvisas till det som ut­skottet anförde vå­ren 2016 när förslag på detta tema bereddes. Utskottet anser således fortfarande att det saknas skäl för riksdagen att uttala sig till förmån för en sådan utbyggnad, och motionerna avstyrks därför i de ak­tuella delarna.

Utbyggnad av stamnätet för gas

Yrkandet i motion 2017/18:899 (SD) om utbyggnad av gasstamnätet har be­hand­lats av utskottet vid flera tidigare tillfällen. Utskottet har då bl.a. hänvisat till Swedegas som har redovisat uppfattningen att det saknades mark­nadsförut­sättningar för att bygga ut gasstamnätet till jord­bruks­intensiva regio­ner som t.ex. Skåne och Västra Götaland, i enlighet med vad som alltså även då efter­frågades i en motion. Under­laget av gasnätskunder (t.ex. biogas­pro­du­center eller tyngre basindustri som kan efterfråga biogas och naturgas) an­sågs vara för litet för att en sådan utbyggnad skulle kunna anses vara eko­nomiskt för­svarbar. Däremot sågs vissa möjligheter i att investera i regio­nala gasnät, och intresset ansågs växa för LNG inklusive nöd­vändiga infra­struktur­satsningar. Som exempel kan nämnas att Swedegas, Eon och Åhus hamn ut­reder för­utsättningarna för att bygga ett gasnät i östra Skåne. Sam­arbetet omfattar eta­bleringen av ett lager för LNG i Åhus hamn samt ett isolerat regio­nalt gas­nät för bio- och natur­gas som sträcker sig från Åhus mot Kristianstad och vidare till Bromölla.

Stärkt stöd till svensk biogas och biogasutredning

I regeringens vårändringsbudget för 2018 (prop. 2017/18:99) som presente­rades i april 2018 föreslogs ett stärkt stöd till svensk biogas. Regeringen kon­staterar att biogas spelar en viktig roll i omställ­ningen till ett fossilfritt Sve­rige. För att stötta svenskproducerad biogas föreslogs därför att stödet till pro­duk­tion av biogas ska utökas med 270 miljoner kronor under 2018.

Regeringen konstaterar vidare att importen av biogas från framför allt Dan­mark har ökat de senaste åren eftersom den drar nytta av både Danmarks pro­duk­tionsstöd till biogas och Sveriges konsumtionsstöd. Det gör att den impor­terade biogasen är billigare än den svenska och leder till lönsamhets­pro­blem för svenska biogasproducenter.

I slutet av maj 2018 beslutade regeringen sedermera om att tillsätta den tidigare aviserade biogasutredningen. Utredningen, som ska ledas av Åsa Westlund (S), ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, ska se över de långsiktiga förutsättningarna för biogasproduktion i Sverige. Utredningen ska analysera biogasens roll och konkurrensförutsättningar utifrån bl.a. de nya energi- och klimatpolitiska målen, den ökade integreringen av biogas­markna­den i EU och utvecklingen mot mer förnybar energi i transportsektorn. Utred­ningen ska redovisas senast den 3 juni 2019.

Innovationskluster för flytande biogas

I början av maj 2018 meddelade regeringen att den har gett Energi­myndig­heten i uppdrag att utlysa medel för utveckling och användning av flytan­de bio­gas i kombination med inrättandet av ett innovationskluster för flytande bio­­gas. Syftet med satsningen är att främja omställningen till fossil­frihet för tunga transporter. Satsningen ska verka för demonstration, tillämp­ning och sprid­ning av teknik för produktion av flytande biogas, drift med gasfordon i regional- och lokaltrafik samt till kombinationer av dessa tekniker i Sverige. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2022.

Nord Stream 2

Gasledningen Nord Stream 2 tas upp i motion 2017/18:576 (L). I september 2016 lämnade bolaget Nord Stream 2 AG in en ansökan om tillstånd för att lägga en gasledning i Östersjön, Nord Stream 2. Den nya ledningen planeras att löpa parallellt med den befint­liga ledningen Nord Stream som togs i drift 2012. Reger­ingen prövar projektet i enlighet med den svenska lag­stiftningen och internationell rätt. Tillstånd att lägga ut gasledningar prö­vas enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Ansökan granskades initialt inom Regeringskansliet och skickades sedan ut på remiss under april–juni 2017, och remissförfarandet fortsatte under hösten som följd av de frågor och synpunkter som kommit in.

Ett samråd pågår också mellan Östersjöländerna inom ramen för den s.k. Esbokonven­tionen. Esbokonventionen handlar om miljökonsekvensbeskriv­ningar i ett gränsöver­skridande sammanhang. Konventionen ger möjlighet att lämna synpunkter på planerade projekt i andra länder som kan ha gränsöver­skridande miljöpåverkan i det egna landet. Naturvårdsverket är ansvarig myn­dighet i Sverige för detta samråd.

I ett frågesvar (fr. 2017/18:1014) till Hans Wallmark (M) i mars 2018 angav utrikes­mi­nister Margot Wallström att regeringen formulerar sin hållning till Nord Stream 2 med utgångspunkt i en bred analys av projektets energipo­li­tiska, rättsliga och säkerhetsmässiga implikationer för europeiska intressen. Re­spek­ten för folkrätten är ett väsentligt svenskt säkerhetspolitiskt intresse. Vidare redo­visade ministern att Sverige tillsammans med Dan­mark har varit drivande för att få till stånd den diskus­sion på EU-nivå som nu förs i den for­mella rådsstrukturen. Utrikesministern framhöll också att regeringen för en lö­pande dialog med övriga berörda kust­stater, EU:s medlemsstater samt andra sam­arbets­part­ner, inklusive USA.

Utskottets ställningstagande

Det råder en bred politisk enighet om att biogas är en energikälla med många fördelar. Utöver att den är förnybar finns det goda produktionsförutsättningar i Sverige, och gasens användningsområde är brett. Den fungerar bra som fordonsbränsle eller kan förbrännas för uppvärmnings- eller kraftproduktions­ändamål.

Mot denna bakgrund ser utskottet det som mycket positivt att regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att gynna produktionen av biogas i Sverige. Det handlar bl.a. om ett stöd till svensk biogasproduktion som regeringen har föreslagit ska utökas med 270 miljoner kronor under innevarande år. Nyligen har regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att utlysa medel för utveck­ling och användning av flytan­de biogas i kombination med inrättandet av ett innovationskluster för flytande biogas.

Oaktat de insatser som redan har gjorts finns det enligt utskottets upp­fattning utrymme för ytterligare åtgärder. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att regeringen nyligen har tillsatt en utredning om hur biogasens nytta som resurs tas till vara på bästa sätt och hur den kan ges konkur­renskraftiga villkor på både kort och lång sikt. Utskottet utgår från att frågan om de kortsiktiga kon­kurrensvillkoren ges hög prioritet i utredningsarbetet, eftersom biogas­produktionen i södra Sverige missgynnas av konkurrens från impor­terad dansk biogas som gynnas av hur de svenska respektive danska stöd­systemen är konstruerade. Vidare förutsätter utskottet att regeringen vidtar de åtgärder som den bedömer vara nödvändiga om den anser att det finns skäl att agera bilateralt i gentemot Danmark eller EU innan den nämnda ut­red­ningen har haft möjlighet att ta sig an frågan.

Vidare är det utskottets bedömning att utredningens utfall kan väntas funge­ra som en god grund för strategiska överväganden när det gäller frågor om hur biogasen ska kunna spela en viktig roll i det svenska energisystemet framöver. Utskottet anser inte att det dessförinnan finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslag i några av de nu aktuella motionerna om att det bör utarbetas någon form av biogasstrategi.

När det gäller frågor om en utbyggnad av det svenska stamgasnätet hänvisar utskottet till sina tidigare uttalanden om dylika propåer. Något uttalande från riksdagen om en förbättrad eller utbyggd gasinfrastruktur är således inte ak­tuellt. Utskottet avvisar även önskemålet i motion 2017/18:576 (L) om ett ut­talande om gasledningen Nord Stream 2 med hänvisning till att det är reger­ingens uppgift att pröva projektet i enlighet med den svenska lag­stift­ningen och internationell rätt. Enligt utskottets uppfattning vore det tveksamt ur ett grundlagsperspektiv om riksdagen skulle försöka påverka en tillstånds­process som man har anförtrott regeringen att svara för. Den nyssnämnda motionen avstyrks således i den aktuella delen.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker motionerna 2017/18:576 (L), 2017/18:899 (SD), 2017/18:1932 (M), 2017/18:2335 (V), 2017/18:2820 (L), 2017/18:3351 (M), 2017/18:3766 (KD) och 2017/18:3772 (C).

Värmefrågor

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till det som regeringen anför i propo­sitionen om kraft- och fjärrvärmens betydelse i det framtida energi­syste­met avslår riksdagen motionsyrkanden som på olika sätt gäller denna typ av el- och värmeproduktion.

Jämför reservation 30 (M), 31 (L) och 32 (KD).

Motionerna

Moderaterna

Fjärr- och kraftvärme bör vara en integrerad del av ett framtida hållbart energisystem där värmen produceras och distribueras på ett hållbart sätt med grunden i återvunnen energi. Detta synsätt redovisas i kommit­té­motion 2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M). Motionärerna kon­sta­terar att fjärr- och kraftvärme skapar stora möjligheter för en cirkulär ekonomi, där kraft­vär­men producerar som mest när elbehovet är som störst och fjärr­värmen mins­kar behovet av el för uppvärmning. Motionärerna upp­fattar det därför som be­kläm­mande med skatter som slår hårt mot just fjärr- och kraftvärme. Dessa skatter försämrar markant fjärrvärmens möjligheter att kun­na bidra och kon­kur­rera i energisystemet. I stället för att försvåra för fjärr- och kraftvärmen be­­hövs goda förutsättningar för att återvinna värme och ener­gi. De begär där­för ett tillkännagivande om att stärka förutsättningarna för att ta till vara fjärr- och kraftvärme (yrkande 10).

Fjärrvärmenät är ett reglerat monopol. Detta konstateras inledningsvis i mo­tion 2017/18:1516 av Lars Beckman (M). Det är således nätägaren som till slut avgör vem som får leverera värme till näten. Riksdagen beslutade 2014 om ett reglerat tillträde till fjärrvärmenäten (prop. 2013/14:187). Kritiken mot lag­stiftningen är dock stark från industrin som menar att den i praktiken ger fjärrvärmeföretagen veto mot extern värme. Utöver denna kritik anför motio­nären att det finns skäl att se över lagstiftningen mot bakgrund av att det växer fram en ny framtidsbransch med stora etableringar av elförbrukande ser­ver­hallar som genererar restvärme. Kon­kurrensen om dessa etableringar är dock stark. Motionären tror att Sverige skulle kunna vinna fler serverhallseta­ble­ringar om restvärmen från server­hallar­na kunde tas till vara. Enligt motio­närens bedömning är det dock inte troligt att man i it-branschen väljer att ge sig in i en så komplicerad och lång process som dagens lagstiftning om ett reglerat tillträde medför. En möjlighet att lösa ovanstående är att genom­föra det lagför­slag som presenterades i TPA-utredningens slutbetänkan­de Fjärr­värme i kon­kurrens (SOU 2011:44) och som skulle innebära att fjärrvärme­näten öppnades för alla aktörer.[1] Enligt motionären vore det således önskvärt om regeringen snarast tog fram en proposition baserad på förslagen i TPA-ut­redningens slutbetän­kande. Ett tillkännagivande med den innebörden efter­frå­gas.

Motion 2017/18:2453 av Jan R Andersson (M) gäller möjligheterna att ut­nyttja spillvärme från kärnkraftverken. Motionären vill att det satsas FoU-re­surser på vidareutveckling av ett högre resursutnyttjande av kärnkraften och att förbudet att nyttja spillvärmen från kärnkraftverk bör hävas. Vidare bör en alternativ användning av nämnda spillvärme beaktas. Bästa sättet att höja effektiviteten i sektorn för bostadsuppvärmning är, enligt motionären, att ta till vara spillvärmen från kärnkraftverken och använda den till fjärrvärme.

Liberalerna

Avfall är en viktig energikälla i många fjärrvärmenät men soporna består ibland till stor del av fossil plast. Detta konstaterande återfinns i Liberalernas partimotion 2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. Enligt motionärerna bör målet vara att fjärrvärmen endast undantagsvis ska baseras på fossila källor och då exempelvis när det gäller spillvärme från vissa kemiska processer. Mo­tionärerna betonar vidare vikten av att avfallets återanvändning förbättras lik­som materialåtervinningen av olika fraktioner (yrkande 17, delvis).

Kristdemokraterna

Geotermisk energi är värme som hämtas från jordens inre och bildas vid radioaktivt sönderfall av vissa tyngre grundämnen, sägs det i kommittémotion 2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD). Motionärerna konstaterar att för­nybar geoenergi är en mycket lämplig energiform på våra breddgrader. Motio­närerna vill lyfta fram geoenergin som en del i utvecklingen av ett än mer håll­bart energisystem (yrkande 12).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

I propositionen Energipolitikens inriktning slår regeringen fast att en kon­kur­rens­kraftig fjärrvärmesektor är en av för­utsättningarna för att klara den fram­tida el- och värmeförsörjningen under kalla vin­ter­dagar. Vidare betonas vikten av att möjligheterna till högef­fek­tiv elproduktion utnyttjas i bränsleba­serad fjärr­värmeproduktion. Reger­ingen instämmer med flera remissinstanser i att en konkurrenskraftig fjärr­vär­me­sektor är central för att bidra till en min­skad användning av el för upp­värmning när effektbehovet är stort. Sve­riges välut­vecklade fjärrvärmenät och potential för högeffektiv kraft­värme­produk­tion från bioenergi möjliggör där­för ett ökat effektbidrag när efterfrå­gan på el är störst, dvs. i städer vintertid. I framtiden kan även nya tekniker och tillämp­ningar, såsom ökat utnyttjande av spillvärme och geotermisk djup­värme, kom­ma att vara en del av en hållbar fjärrvärmesek­tor.

Regeringen anser att det är viktigt med en gynnsam utveckling där kraft­värmesektorn bidrar med systemvinster för övriga energisystem och till målen om 100 procent förnybar el och inga nettoutsläpp av växthusgaser. Det för­utsätter dels att potentialen för elpro­duktion i fjärrvärmenäten utnyttjas, dels att både kraft- och värmeproduktionen är kon­kurrenskraftig och baseras på för­nybara bränslen.

Energimarknadsinspektionen ska enligt sin instruktion följa och analysera utvecklingen på bl.a. fjärrvärmemarknaderna och lämna förslag till ändringar i regelverk eller till andra åtgär­der för att främja marknadernas funktion.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner liknande den nu aktuella 2016/17:2453 (M) om kärnkraftens spill­värme har behandlats av utskottet vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast våren 2017 (bet. 2016/17:NU14). Vid dessa tillfällen har utskottet bl.a. hän­visat till att den lågvärdiga värme som kylvattnet utgör inte lämpar sig för fjärrvärme­ändamål och att kärnkraftverken ligger för långt ifrån orter som är stora nog för att det skulle vara lönsamt att uppgradera värmen och sedan transportera den långa sträckor via rör­ledningar. Vidare har utskottet konstate­rat att de svenska kärnkraftverken inte är konstruerade för att leverera både el och högkvali­tativ värme. Samtidigt har utskottet ställt sig positivt till att kylvatt­nets värmeegenskaper används för andra ändamål än just uppvärmning, t.ex. i vissa innovativa energi- och miljötekniska sammanhang.

Förslag om geoenergi som var i stort sett likalydande med det nu aktuella i motion 2017/18:3748 (KD) behandlades av utskottet både 2016 och 2017. Vid det senaste tillfället konstaterade utskottet att Energimyndigheten har finan­sierat utvecklingen av en strategisk innovationsagenda för geoenergi (bet. 2016/17:NU14). Vidare uppdaterade Sveriges geologiska undersökning (SGU) under 2016 sin rapport om förnybar geoenergi. Utskottet ansåg mot denna bakgrund att det inte kunde anses vara påkallat för riksdagen att uttala sig om geo­energi i linje med vad som då föreslogs i motionen, vilken således avstyrktes i den aktuella delen.

Geoenergi

Geoenergi är samlingsnamnet för teknik där värme och kyla från markens översta 400 meter tas till vara.[2] Det finns ett flertal sådana tekniker, och i Sve­rige finns det ca 450 000 geoenergianläggningar av olika slag. Majoriteten är bergvärme­pum­par för villor.

FoU om fjärrvärme och diffusa energikällor

Energimyndigheten har beviljat Svenskt Geoenergicentrum och SP Sve­riges Tekniska Forsk­ningsinstitut 400 000 kronor för att utveckla en strategisk innovationsagenda för geoenergi. Arbetet syftar till att ta fram mål för geo­ener­gins utveckling, inklusive att identifiera forsknings- och utveck­lingsbehov för att nå målen. Arbetet avslutades i december 2016 och avrap­por­terades i rapporten Energin under mark ska upp till ytan – Strategisk inno­vationsagenda för geoenergi.

Det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Fjärrsyn var ett av världens största forsk­ningsprogram för fjärrvärme och fjärrkyla. Det finansierades av fjärrvärmebranschen och Energimyndigheten. Efter tio års forskning, indelad i tre etapper, avslutades programmet vid halvårsskiftet 2017.

Inom ramen för programmet har man bl.a. studerat möjligheterna att använ­da mer diffusa energikällor för fjärrvärme­ändamål. I program­beskrivningen konstateras det bl.a. att fjärr­värmen har utvecklats från att ursprungligen ha varit system med ånga, via högtem­pererade hetvattensystem, till dagens varm­vattensystem, men att det pågår teknik­ut­veckling mot en mer diversi­fie­rad produktionslösning med många olika värmekällor – solvärme, spillvärme från industrier och att med hjälp av värmepumpar ta till vara överskotts­värme från bebyg­gel­se och annan lågvärdig restvärme i t.ex. avloppsvatten. Fjärrsyn har bl.a. haft som syfte att bidra med ny kun­skap om de komponenter och den systemutveckling som krävs för att för­verk­liga ett fram­tida systemkoncept med bättre förutsättningar att ta till vara sådan vär­me­energi som i dag kyls bort.

I september 2016 presenterades innovationsagendan Effektiv användning av lågvärdig värme. I agendan redovisas en vision som går ut på att lågvärdig värme ska värderas på ett rättvisande sätt utifrån ett hållbarhetsperspektiv, vilket ökar nyttjandet av denna resurs i samhället. I en hand­lingsplan kopplad till agendan föreslås bl.a. att det tillsätts en nationell samordnare och att regio­nalstöd ges för kartläggningar.

Energimyndigheten bedriver forskningsprogrammet Biokraft som ska bidra till att el- och värmeproduktion från biobränsle och avfall möjliggör ett håll­bart energisystem. Programmet inriktar sig på forskning om och utveckling av anläggningar av alla storlekar, från pannor och kaminer av villastorlek till full­stora kraftvärmeanläggningar. Programmet omfattar 87 miljoner kronor under perioden 2017–2021. Myndigheten har också satsat 160 miljoner kronor i ett nytt forsknings- och innovationsprogram (Termo) inom värme och kyla som löper under 2018–2021. Programmet är inriktat på forskning och inno­vation som främjar kommersialisering och export.

Utskottets ställningstagande

I propositionen anför regeringen att en konkurrenskraftig fjärrvärmesektor är en av förutsättningarna för att klara den framtida el- och värmeförsörjningen under kalla vinterdagar. Vidare redovisar regeringen hållningen att det är vik­tigt med en gynnsam utveckling där kraftvärmesektorn bidrar med system­vinster för övriga energisystem och till målen om 100 procent förnybar el och inga nettoutsläpp av växthusgaser.

Utskottet anser att den betydelse som regeringen i och med detta knyter till kraft- och fjärrvärmens roll i det framtida energisystemet borgar för att dessa produktionsslag kommer att garanteras produktions- och marknadsvillkor som inte utgör ett hot mot sektorns konkurrenskraft. Därmed är det enligt utskottets uppfattning inte påkallat med ett uttalande från riksdagens sida om att stärka förutsättningarna för att ta till vara fjärr- och kraftvärme i linje med vad som efterfrågas i motion 2017/18:3404 (M). Motionen avstyrks därför i den ak­tu­ella delen. Detsamma gäller det allmänt hållna yrkandet i motion 2017/18:2820 (L) om avfalls­för­brän­ning i fjärrvärmeproduktionen. Utskottet kan konstatera att huvuddelen av den värme som produceras för den svenska värmemark­naden i dag är hållbar ur ett energi- och miljöperspektiv och att den direkta använd­ningen av fossila bränslen näst intill har upphört. Vidare vill utskottet nämna att Energimyndigheten driver forsknings- och innovationspro­grammet Biokraft vars syfte är att bidra till att el- och värmeproduktion från biobränsle och avfall möjliggör ett hållbart energisystem. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2017/18:2820 (L) i den aktuella delen.

När det gäller det som sägs i motion 2017/18:1516 (M) om att den närmare åtta år gamla s.k. TPA-utredningens förslag bör ligga till grund för en pro­position anser utskottet att det krävs ett betydligt mer aktuellt underlag för att kravet på en nöjaktig beredning ska kunna anses vara uppfyllt. Vidare anser utskottet att man bör utvärdera de åtgärder som har vidtagits på fjärr­vär­me­området i form av bl.a. regler som möjliggör ett begränsat tillträde till fjärr­vär­menäten innan det finns anledning att göra justeringar av den rådande modellen. En sådan uppföljning skulle även kunna överväga vilka för­änd­ringar av regelverket som kan vara aktuella med anledning av att stora data­an­läggningar är en relativt ny företeelse med potential att agera på värme­mark­naden. Det bör för övrigt också påminnas om att Energimarknads­in­spektionen har i uppgift följa och analysera utvecklingen på fjärrvärme­mark­naderna och lämna förslag till ändringar i regelverk eller till andra åtgärder för att främja marknadernas funktion. Motionen avstyrks.

Även motion 2017/18:3748 (KD) avstyrks i den del som gäller geoenergi. Utskottet har behandlat likalydande förslag vid flera tidigare tillfällen och hänvisar till det som anfördes senast, dvs. våren 2017. Detsamma gäller mo­tion 2017/18:2453 (M) om att använda restvärme från kärnkraftverk. Motsva­rande förslag har avstyrkts åtskilliga gånger av utskottet, bl.a. med hänvisning till att det bygger på en missuppfattning om rådande rättsläge och på att tekniska och ekono­miska realiteter begränsar möjligheterna att ta vara på denna restvärme.

Vissa övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden som bl.a. gäller torv, el-till-gas-teknik på Gotland, energimärkning av bilar och energilagring.

Jämför reservation 33 (M), 34 (SD), 35 (C) och 36 (KD).

Motionerna

Socialdemokraterna

Ett steg på vägen mot att nå målet att bli ett fossilfritt välfärdsland är att ta till vara redan produ­cerad energi, genom exempelvis den s.k. el-till-gas-tekni­ken (power to gas). Detta anförs av Suzanne Svens­son (S) i motionen 2017/18:1870. El-till-gas-teknik går ut på att för­ny­bar el används för att fram­ställa bio­bränsle i form av metangas för användning inom transportsektorn. Genom den nyss­nämnda tekniken ökar dessutom självförsörjandegraden av driv­medel. Detta är gynnsamt för hela landets beredskap vid bränslebrist och andra kris­situationer. Tekniken kan också bidra till minskad klimatpåverkan. Motionä­ren konstaterar vidare att det pågår försök på Gotland med el-till-gas-tekniken, och i det vidare arbe­tet med att med att göra Gotland till ett pilotlän för ett helt förnybart system bör re­ger­ingen ta denna teknik i beak­tande. Ett tillkännagivande om förnybar energi i driv­medels­produk­tionen efter­frågas.

Moderaterna

I kommittémotion 2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) anförs det att Sverige bör driva på för en gemensam energimarknad där lång­siktiga konkur­rens­kraftiga spelregler råder. Dessutom bör Sverige verka för att alla typer av biodrivmedel i fortsättningen tillåts inom EU. Motio­närer­na menar att det finns krafter inom EU som vill förbjuda vissa typer av biodrivmedel, vilket av allt att döma skulle försvåra en grön om­ställning av trans­portsektorn. En omställning i transport­sektorn kommer inte att gå över en natt, och därför be­hövs olika typer av biodrivmedel för att underlätta en över­gång från bensin och diesel till grönare alternativ. Motionärerna efterfrå­gar ett tillkänna­givande om att Sverige ska verka för att alla typer av biodriv­medel tillåts på EU-nivå även fortsättningsvis (yrkan­de 7).

Vidare konstaterar motionärerna att Svenska kraftnät ansvarar för att effekt­balansen i nätet tryggas. Med en ständigt större andel volatil elproduk­tion – exempelvis sol- och vindkraft – och en sjunkande andel baskraft i systemet är detta en utmaning som måste hanteras. Ett sätt att möta utmanin­gar när det gäller effektbalansen är energilager. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att regeringen ska se över hur energilager kan använ­das mer effektivt i energisystemet (yrkande 8).

I motion 2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M) tas torvens framtida roll upp. Motio­nären anser att i stället för att hämma an­vändningen av torv på dränerad mark bör för­utsättningarna för att nyttja torven vara rimliga. Motio­nären anser att torv på dränerad mark bör klassificeras som ett bio­bränsle och begär ett till­kännagivande med den inne­börden.

För varje år som går förändras atmosfärens sammansättning, och förekom­sten av koldioxid ökar stadigt, sägs det inledningsvis i motion 2017/18:3399 av Betty Malmberg (M). En kol­dioxidfri energimix kan bli en framtida export­näring, inte minst för att reducera fossil energiproduktion i våra grann­länder. Motionären anser att Sverige måste satsa mer på utveckling av test- och de­monstrationsan­läggningar som möjliggör produktionstester av olika slags kli­mat­neu­tral energi, däribland det som brukar be­tecknas fjärde generationens kärnkraft. Det är vidare motionärens uppfattning att Sverige måste uppvärdera kärn­kraftens stora betydelse för såväl klimat som elproduktion och vikten av att stärka svensk teknik­utveckling och kompe­tens. Ett tillkännagivande begärs med innebörden att Sverige behöver iordningställa test- och demonstrations­anlägg­ningar för att utveckla effektiviteten hos olika typer av klimatneutral energi.

Sverigedemokraterna

En fjärdedel av Sveriges landyta består av torvmark. På mindre än 1 procent av den ytan bedrivs utvinning av torv. Detta konstateras i kommittémotion 2016/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD). Motionärerna kon­staterar att torven i dag klassas som förnybar, och torvba­serad kraftproduk­tion är berättigad till elcertifikat samtidigt som torv inte omfattas av handel med utsläppsrätter vid värmeproduktion eftersom EU klassar torven som ett fossilt bränsle. Motio­närer­na anser att så länge elcertifikatssystemet finns ska torven fortsätta att klassas som förnybar, samtidigt som regeringen inom EU ska verka för att torv från påverkade torvmarker ska behandlas på sam­ma sätt som övriga biobränslen inom EU:s system för handel med utsläppsrätter. Ett tillkänna­gi­vande med den innebörden efterfrågas (yrkande 26).

Centerpartiet

Att människor kan resa och att företag kan transportera varor är centralt i dagens samhälle och eko­no­mi, slås det fast i Centerpartiets partimotion 2017/18:3386 av Annie Lööf m.fl. Samtidigt konstaterar motionärerna att trans­port­sektorn står för en tredjedel av de totala utsläppen av växt­husgaser. För att bryta beroendet av fossila bränslen och minska klimat­utsläppen krävs många olika lösningar och tekniker. Motionärerna vill bl.a. att det ska införas en energideklaration på person­bi­lar vid nybilsförsäljning. Ett tillkännagivande med den inriktningen efterfrågas (yrkande 16).

Miljöpartiet

Att människor påverkas negativt av blinkande eller flimrande belysning är troligen allmänt känt, sägs det i motion 2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP). Motionären konstaterar att det i dag finns LED-lampor som tänds och släcks 100 gånger per sekund. Ljusskillnaden mellan den tända och släckta fasen kal­las för modulation. Eftersom många får yrsel och andra problem med be­lys­ning som flimrar så anser motionären att problemet bör lagstiftas bort. Han anser att riksdagen genom ett tillkännagivande bör uppdra åt regeringen att initiera ett lagstiftningsarbete med målet att förbjuda LED-belysning med stör­re modu­lation än 5 procent.

Elanvändning som är temperatur- och klimatberoende bör undvikas, sägs det i motion 2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP). Motionären ger en utförlig motivering till detta och konsta­terar också att el för uppvärmning och kylning ur ett systemperspektiv alltid är myc­ket sårbart och därför fel val.

Motionären förordar en övergång till många mindre anläggningar för pro­duktion av vind-, våg-, bio- och solkraft. Om kärnkraften avvecklas och ersätts med de uppräknade alterna­tiven erhålls en tryggare och säkrare elpro­duktion som är mindre beroende av fossil el. Motionären betonar att regler för energi­förbrukning i byggnader bör utgå från energi­egenskaper och inte från mängden köpt energi. Regler bör även utformas så att fjärrkyla och fjärrvärme blir det givna valet för de flesta, och enligt motionären är det självklart ur ett system­perspektiv att el för uppvärmning och kylning bör före­komma så sparsamt som möjligt. Regeringen bör även ha ett ökat fokus på såväl sår­bar­hets- som sys­tem­per­spek­tivet när den utformar framtida energilösningar.

I motion 2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) efterfrågas ett till­kän­na­gi­van­de om behovet av ett ökat systemtänkande för att effektivare kunna nyttja överskottsvärme och över­skottsel (yrkande 2). Motionären pekar bl.a. på att ett växande bestånd av lågenergihus eller passivhus kommer att generera över­skott av såväl värme som kyla och att regeringen därför bör åter­komma med förslag på hur man kan utveckla regelverk och styrmedel så att över­skotts­energier nyttjas mer effektivt.

Kristdemokraterna

Belysningsutmaningen är en nationell kraftsamling för att öka andelen ener­gieffektiva be­lys­nings­lösningar i samhället, anförs det i kommittémotion 2017/18:3748 Penilla Gunther m.fl. (KD). I Sverige riktar sig utmaningen till företag, regio­ner, kommuner, civilsam­hället och stat­liga aktörer. Motionärerna konstaterar att sedan utmaningen startade våren 2016 har inte så många anslutit sig. Därför vill motionärerna att regeringen ska få i upp­drag att upp­mana de statliga verksamheterna att anta Belysningsut­maning­en och gå före i arbetet för en mer ekonomisk och miljövänlig energi­an­vändning (yrkande 16).

Vissa kompletterande uppgifter

Propositionen

Med anledning av vad som sägs i motion 2017/18:3404 (M) om energilager kan det nämnas att regeringen i propositionen Energipolitikens inriktning redovisar att regeringens ini­tiativ Forum för smarta elnät har påtalat behovet av att se över beskattnings­mo­dellen för energilager, eftersom energilager och lageraktörer bedöms bli allt viktigare på den nya energimarknaden. Reger­ingen anser därför att det bör undersökas hur energilager kan premieras för att underlätta en effektiv övergång till mer ny förnybar elproduktion. Vidare anser regeringen att energi­lager, t.ex. batterier, har många nyttor och kan stödja elsystemet bl.a. genom balansering, men de kan också stödja elkvaliteten och minska proble­matiken med tillfälliga be­gräns­ningar i elnäten. Huvudsyftet med ett ellager är att spara energi till ett senare tillfälle när behovet eller efter­frågan är större. Regeringen konstaterar att el som har lag­rats i ett batteri kan bli dubbelbeskattad. Fi­nans­departementet har remitterat en promemoria med vissa förslag som innebär att dubbel­beskattnings­situa­tionen i samband med lagring av el ska avlägsnas.

När det gäller frågor om torv konstaterar regeringen i propositionen endast att torvens roll i elcertifikats­systemet inte ändrades i samband med att riks­dagen våren 2017 behandlade regeringens proposition Nytt mål för förny­bar el och kontrollstation för elcertifikatssystemet 2017 (prop. 2016/17:179, bet. 2016/17:NU20).

Biodrivmedel

I en av motionerna tas frågor om biodrivmedel upp. Här kan det inled­nings­vis noteras att transportsektorn står för ungefär en tredjedel av Sveriges totala ut­släpp av växthusgaser. Trafiken ökar visserligen i Sverige, men eftersom allt­mer biobränsle blandas in i det bränsle som tankas har utsläppen inte ökat i samma takt.

Målet för andelen förnybar energi i transportsektorn är satt till minst 10 pro­cent för 2020. Under 2016 uppgick denna andel till 31 procent enligt för­ny­bartdirektivets beräkningsmetodik. Enligt Energimyn­dig­hetens senaste lång­­sikts­­prognos bedöms andelen förnybart i transportsektorn enligt detta be­räk­ningssätt vara omkring 41 procent 2020. Av statistik från EU framgår vi­dare att andelen förnybara bränslekällor i transportsektorn i Sverige under 2016 med stor marginal var den högsta i EU där genomsnittet låg på drygt 7 pro­cent.

Så sent som i maj 2018 behandlade riksdagen trafikutskottets betänkande Fossiloberoende transporter (bet. 2017/18:TU13). I betänkandet finns en ut­för­lig redovisning av regeringens insatser med inriktning på denna mål­sätt­ning. Där omnämns bl.a. det s.k. Bränslebytet som är ett paket med nya styr­medel vars syfte var att reducera transportsektorns utsläpp och över tid öka använd­ningen av biodrivmedel.

Det bör även påminnas om att riksdagen hösten 2017 beslutade om två till­känna­givanden i samband med behandlingen av regeringens proposition 2017/18:217 Genomförande av ändringar i förnybartdirektivet – ILUC. I det ena tillkännagivandet framfördes krav dels på en analys av konsekvenser av nya regler för biodrivmedel, dels på en utredning av konsekven­serna innan ytter­ligare föreskrifter meddelas. I det andra tillkännagivandet framfördes vik­ten av förutsägbara och långsiktiga villkor för biodrivmedel (bet. 2017/18:MJU6). Av regeringens senaste skrivelse om åtgärder med anledning av skrivelser från riksdagen (skr. 2017/18:75) framgår det att regeringen kom­mer att redovisa en analys i enlighet med det första tillkännagivandet i sam­band med remitteringen av förslag till ändringar i förordningen (2011:1088) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande bio­bräns­len. Beträf­fan­de det andra tillkännagivan­det anger regeringen att det kommer att beaktas i förslaget till ändringar i den nyssnämnda förord­ningen.

Lagring

I ett energisystem med mycket variabel elproduktion kan tillgången till effekt vid varje given tidpunkt bli en större utmaning än tillgången till energi. Ett sätt att minska behovet av att bygga ut elnätet eller öka elproduktionen är att an­vända någon form av energilager.

Olika energilager har olika användningsområden och är aktuella i olika tids­spann. I fram­tiden kommer det sannolikt att behövas en blandning av lag­rings­tekniker för att möta kraven för ett fungerande elnät. Utmaningarna och lös­ningarna kommer dessutom troligtvis att se olika ut i olika länder. I Sverige finns en ut­byggd lagringsteknologi i vattenkraften som kan ut­vec­klas ytter­ligare för att möta framtida situationer.

Det är möjligt att få stöd för energilagring. Bidraget kan sökas av pri­vat­personer som vill lagra sin egenproducerade el. För att man ska kunna få bi­draget ska energilagringssystemet vara kopplat till en anläggning för egen­produktion av förnybar el som är ansluten till elnätet. Bidraget ska stimulera till lagring av elenergi för användning vid ett annat tillfälle än produk­tions­tillfället och till att öka den årliga andelen egenproducerad el­energi för att till­godose det egna el­behovet. Bidrag får ges med högst 60 procent av kost­na­derna för lagrings­systemet, dock högst 50 000 kronor. Det är inte möjligt att kombinera bidraget med annat offentligt stöd, som t.ex. ROT-avdrag, för sam­ma åtgärd.

Batterifondsprogrammet är ett forskningsprogram som bl.a. är inriktat på utveckling av nya och vidareutvecklade kostnads- och resurseffektiva batteri­koncept för lagring och användning av förnybar energi i elsystems- och for­dons­tillämpningar. Programmet finansieras av Energimyndigheten via me­del från Naturvårdsverket. Cirka 280 miljoner kronor kommer att fördelas under pe­rio­den 2017–2027.

Svenskt centrum för framtidens elnät och energilagring (Swegrids) är en na­tionell plattform för forskning och innovation inom området elnät och ener­gilagring som startade 2011. Den nuvarande och sista etappen på­går under perio­den 2018–2021. Centret är lokaliserat vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Uppsala universitet och har en budget på totalt 228 mil­joner kronor under fyraårsperioden.

I sammanhanget bör det även nämnas att Energimyndigheten har beviljat stöd på upp till 146 miljoner kronor till Northvolts planerade pilotanläggning för storskalig batteritillverkning – Northvolt Labs – i Västerås.

Som har nämnts tidigare tillsatte regeringen i juni 2017 en utredning med uppgift att identifiera de eventuella hinder som kunder i form av hushåll, mindre företag och andra mindre aktörer möter vid energieffektivisering och introduktion av småskalig förnybar elproduktion, inklusive energilager (dir. 2017:77). En delredovisning av hittillsvarande erfarenheter från relevanta styrmedel och hinder gjordes i februari 2018 (Mindre aktörer i energiland­skapet – genomgång av nuläget, SOU 2018:15). Uppdraget ska redovisas i sin hel­het senast den 15 oktober 2018.

I delredovisningen görs en genomgång av olika lagringstekniker. För de mindre aktörerna är batterilager det mest intressanta alternativet för att lagra elenergi. Priset för konsumenten för ett batterilager är ännu högt, men utveck­lingen av sådana lager till elbilar, hushåll och nätfunktioner går snabbt framåt. Det konstateras att de mindre aktörernas hinder för att investera i energi­la­gerteknik många gånger, vid sidan av ekonomiska faktorer, har sin orsak i ett informationsunderskott. Vidare konstateras det att det saknas när­mare re­gle­ring i t.ex. ellagen av energilager, då det är en relativt ny före­teelse. Det in­vesteringsbidrag som finns behöver utvärderas – inte minst mot bakgrund av energimarknadens utveckling.

Gotland och el-till-gas-teknik

I motion 2017/18:1870 (M) omnämns el-till-gas-teknik. Denna teknik innebär att energi lagras kemiskt. Överskottsel från exempelvis vindkraft an­vänds för att spjälka vatten till vätgas och syrgas genom elektrolys. Vätgasen används sedan som bränsle i bränsleceller eller gasturbiner när man vill ha tillbaka elen.

Energimyndigheten har på uppdrag av regeringen tagit fram en förstudie om hur Gotland kan bli en pilot i omställningen till ett förnybart energisystem i Sverige (Smart och för­nybart energisystem på Gotland – Energimyn­dig­hetens förstudie om hur Gotland kan bli en pilot i omställningen till ett hållbart energi­system i Sverige, ER 2018:5).

I slutet av maj 2018 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en färdplan för hur Gotland kan ställa om till ett hållbart energisystem och att arbeta för en regional arena för pilotprojekt där teknik, affärsmodeller och regelverk prövas.

Belysningsutmaningen och LED-lampors modulation

I motion 2017/18:3748 (KD) omnämns den s.k. Belysningsutmaningen som i maj 2016 presenterades som regeringens satsning på klimatvänlig belysning. Be­lys­ningsutmaningen var en del av det internationella initiativet Global Lighting Challenge (GLC) som lanserades vid klimattoppmötet i Paris i de­cem­ber 2015. I maj 2016 överlämnades ett uppdrag till Ener­gi­myndigheten om att hålla ihop sats­ningen. Mål­sättningen med sats­ningen var att halvera el­behovet för belysning i Sverige till 2020. Syftet med Belys­nings­utmaningen var att starta en dialog med olika aktörer och öka kunskapsnivån, intresset och ande­len energieffektiv be­lysning i Sverige.

I mars 2018 presen­terade Energimyndigheten en slutrap­port om genom­förandet av Be­lysningsutmaningen (Belysningsutmaningen – Redovisning av uppdrag om en nationell kraftsamling inom belysningsområdet, ER 2018:09). Belysningsutmaningen avslutades av energi- och samordningsminister Ibra­him Baylan i slutet av maj 2018 under ett belysningsevent i sam­band med energiministermötet CEM9 i Köpenhamn.

I motion 2017/18:1683 (MP) tas frågor om LED-lampors modulation upp. Ljuskvalitet har diskuterats inom ramen för Belysnings­utmaningen. I Belys­nings­utmaningens slutrapport lyfts flimmer (ljus­mo­du­lering) fram som ett ergo­nomiskt pro­blem vars omfattning är omdiskuterat i belysningssam­man­hang. Det fram­går att det i dagsläget inte finns några allmänt accep­terade gräns­värden eller ens en enhetligt accepterad definition av flimmer. Vidare sägs att det går att till­ver­ka produkter som inte ger upphov till flimmer som påverkar människor negativt. För att bindande krav ska kunna ställas krävs det enligt rapporten dock att rim­liga gränsvärden fastställs och att de sam­hälls­eko­no­miska kostnaderna vägs mot nytta. Dagens europeis­ka ekode­sign­förord­ningar innehåller inga krav i fråga om flim­mer.

I rapporten konstaterar Energimyndigheten att det finns behov av att stu­dera eventuella risker med ljus, däribland flimmer. Myndigheten ser det som an­geläget att det utvecklas metoder för att mäta effekterna av olika riskfak­torer. Det bör även nämnas att en del av dessa risker studeras inom Ener­gimyndighetens forsk­ningsprogram Energieffektivi­se­ring inom belys­nings­området (Eelys). I program­be­skrivningen sägs det bl.a. att det behövs mer kunskap om hur ny teknik fungerar och samspelar med män­niskan. Eelys om­fattar 50 miljoner kronor under 2017–2021.

Tidigare riksdagsbehandling

När det gäller det som sägs i motion 2017/18:1719 (MP) om sårbarhet och systemfel med el för uppvärmning kan nämnas att en snarlik motion har be­handlats av utskottet vid åtskilliga tidigare tillfällen. Vid det senaste tillfället (våren 2017) av­styrk­te utskottet motionen och konstate­rade då att inte något nytt har tillkommit som motiverade ett annat ställnings­tagande än när förslaget behandlades våren 2016 (bet. 2016/17:NU14).

Ett yrkande om energideklarationer för bilar liknande det nu aktuella i mo­tion 2017/18:3683 (C) behandlades av utskottet våren 2016 (bet. 2015/16:NU10). Utskottet avstyrkte förslaget och hänvisade bl.a. till att den då på­gående utredningen av ett s.k. bonus–malus-system för nya lätta fordon väntades beröra frågor med tydlig koppling till det som efterfrågades i mo­tionen.

Fossilfri fordonstrafik, Bonus–malus-utredningen och energimärkning av bilar

Utredningen om fossilfri fordonstrafik hade till uppgift att kartlägga möjliga hand­lings­alternativ och identifiera åtgärder för att reducera transportsektorns utsläpp och beroende av fossila bränslen. I betänkandet Fossilfrihet på väg – betänkande av utredningen om fossilfri fordonstrafik (SOU 2013:84) föreslog utredningen bl.a. obligatorisk energimärkning av personbilar och lätta last­bilar. Märkningen skulle utgå från fordonets energianvändning. Ut­över detta skulle det finnas information bl.a. om fordonets kol­dioxid­utsläpp, bränsleför­brukning och elförbrukning samt elens räckvidd om fordonet gick att köra på el.

Den s.k. Bonus–malus-utredningen överlämnade sitt betänkande Ett bo­nus–malus-system för nya lätta fordon i april 2016 (SOU 2016:33). Utred­ningen hade bl.a. i uppgift att om möjligt öka transparensen i ett bonus–malus-system och därmed systemets styrande effekt samt att föreslå hur bonus re­spek­tive malus för enskilda fordon kan synliggöras. Detta skulle enligt direk­tiven exem­pelvis kunna ske genom någon form av märknings- eller klas­sifi­cerings­system. Utredningen lämnade dock inget förslag om ett energimärk­nings­sys­tem för lätta fordon eftersom ett sådant system enligt utredningens uppfattning inte har något med synliggörande av ett bonus–malus-system att göra. Med hänvisning till behov av tydlighet förordade man i stället en mer renodlad modell där bilförsäljarna måste redo­visa hur mycket for­dons­skatt (malus) köparen kommer att få betala om han eller hon väljer en specifik bil och hur stor bonusen blir om bilen berättigar till sådan.

I budgetpropositionen för 2018 (prop. 2017/18:1) föreslog regeringen se­der­mera att systemet ska införas den 1 juli 2018.

Torvutvinningens och torvanvändningens klimat- och miljöpåverkan

Naturvårdsverket har analyserat torvutvinningens och torv­använd­ningens kli­mat- och miljöpåverkan (skrivelsen Torvutvinningens och torvanvänd­ning­ens klimat- och mil­jö­påverkan, juni 2016). Skrivelsen var en av­rappor­tering av ett uppdrag från regeringen att analysera och redovisa den svenska torv­ut­vin­ningens klimat- och miljöpåverkan, särskilt med avseende på miljökvali­tets­målen Begränsad kli­matpåverkan och Myllrande våtmarker, samt att före­slå hur torvutvinningens negativa inverkan på måluppfyllelsen kan minska.

Utskottets ställningstagande

I motionerna 2017/18:1870 (M) och 2017/18:3404 (M) tas frågor om biodriv­medel upp. Utskottet anser inte att det finns anledning att tillstyrka dessa motioner utan hänvisar i första hand till det samlade grepp om frågor på temat fossiloberoende transporter som åligger trafikutskottet och till att riksdagen så sent som hösten 2017 riktade två tillkännagivanden till regeringen som gäller villkoren för biodrivmedel. Utskottet konstaterar att Sverige ligger långt fram­me när det gäller att ställa om transport­sektorn i hållbar riktning och förutsätter även att Sverige intar en ledan­de roll i arbetet med att inspirera aktörer på EU- och medlemsstatsnivå, men även att i ett vidare internationellt perspektiv in­spirera till liknande ambitionsnivå i omställningsarbetet. När det gäller det som sägs i motion 2017/18:1870 (M) om el-till-gas-tekniken och Got­land kan utskot­tet bara konstatera att den tekniken kan vara intressant både för att producera drivmedel med hjälp av förnybar el och som en metod för att ke­miskt lagra sådan el. Utskottet noterar vidare att regeringen nyligen har gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en färdplan för hur Gotland kan ställa om till ett hållbart energisystem och att arbeta för en regional arena för pilotprojekt där teknik, affärsmodeller och regelverk prövas.

Lagring av energi berörs i motion 2017/18:3404 (M). Utskottet delar mo­tionärernas uppfattning att energilagring är en viktig komponent i det framtida energisystemet. Även regeringen uppmärksammar frågor om lagring i propo­sitionen och anför bl.a. att det bör undersökas hur energilager kan premieras för att underlätta en effektiv övergång till mer ny förnybar elproduktion. Vi­dare bör det nämnas att det går att få stöd för lagring av el samt att det ingår i den pågående utredningen om mindre aktörer i energi­systemet att studera de eventuella hinder som mindre aktörer möter bl.a. när det gäller frågor med an­knytning till lagring av energi. Forskning på temat energilager bedrivs för övrigt inom Swe­grids. Sammantaget anser utskottet inte att det mot denna bak­grund finns skäl för riksdagen att hörsamma önskemålet i motionen om ett tillkänna­givande på temat energilagring. Motion 2017/18:3404 (M) avstyrks därför i den aktuella delen.

När det gäller förslaget i motion 2017/18:3683 (C) om energimärkning av nya bilar hänvisar utskottet till de överväganden som gjordes i anslutning till att det s.k. bonus–malus-systemet utarbetades. Man befarande att ett energi­märk­ningssystem skulle kunna inverka menligt på den tydlighet som ansågs vara nödvändig för att bonus–malus-systemet skulle få den eftersträvade styr­nings­effekten på bilköparna. Utskottet konstaterar att bonus–malus-syste­met börjar gälla vid halvårsskiftet 2018 och att dess effekter bör utvär­deras innan det finns skäl att överväga att införa ytterligare ett konsumentinriktat märk­nings­system. Förslaget i motionen bör därför avslås av riksdagen.

Beträffande de motioner som tar upp belysningsfrågor konstaterar utskottet inledningsvis att den s.k. Belysningsutmaningen i stort sett har avslutats. Mot den bak­grun­den är det mindre ändamålsenligt för riksdagen att rikta några upp­maningar till regeringen att vidta åtgärder inom ramen för detta projekt. Motion 2017/18:3348 (KD) bör därför avslås av riksdagen i den aktuella delen. Även motion 2017/18:1683 (MP), som gäller belysningskvalitet, bör avslås. Här hänvisar utskottet till att de frågor motionären uppehåller sig vid har be­rörts inom ramen för den nyssnämnda Belysningsutmaningen och till att frå­gor om hur ny teknik samspelar med människan ingår som del i Ener­gimyn­dig­hetens forsk­ningsprogram Eelys.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion 2017/18:3399 (M) om värdet av att Sverige iordningställer test- och de­mon­stra­tionsanläggningar för att utveckla effektiviteten hos olika typer av klimat­neutral energi. Utskottet menar dock att Energimyndigheten har en om­fattande verksamhet med stöd till pilot- och demonstrationsprojekt och goda möjlig­heter att finansiera dylika anläggningar genom det betydande energi­forsk­ningsanslag som myndigheten fördelar. Samtidigt har regeringen i energi­forskningspropositionen (prop. 2016/17:66) pekat på att demon­strations­pro­jekt, även om de ofta lyckas rent tekniskt, alltför sällan uppnår direkta kom­mersiella resultat. Mot den bakgrunden underströk regeringen vik­ten av att Energimyndigheten höjer sina ambitioner när det gäller nyttig­görande. Med det anförda bör riksdagen lämna motionen utan vidare åtgärd.

När det gäller frågor om torv har utskottet ingen annan uppfattning än den som redovisades när liknande motioner behandlades våren 2017. Motionerna 2017/18:1521 (M) och 2017/18:899 (SD) avstyrks således även denna gång.

Avslutningsvis avstyrker utskottet motionerna 2017/18:1719 (MP) om sår­bar­het och systemfel med el för uppvärmning och 2017/18:3024 (MP) om behovet av ett ökat systemtänkande för att effektivare kunna nyttja överskotts­värme och över­skottsel. Utskottet hänvisar till att liknande förslag har av­styrkts vid flera tidigare tillfällen och att utskottet vidhåller sin syn på det som sägs i motionerna.

Reservationer

 

1.

Energipolitikens mål, punkt 1 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) godkänner regeringens förslag till

1. övergripande mål för energipolitiken,

2. upphävande av riksdagsbindningar,

b) avslår regeringens förslag till

1. mål för andelen förnybar elproduktion,

2. mål för effektivare energiproduktion,

c) ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:228 punkterna 1 och 4 samt motion

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 1–4 och

avslår proposition 2017/18:228 punkterna 2 och 3 samt motionerna

2017/18:3858 av Betty Malmberg (M) och

2017/18:4149 av Maria Weimer m.fl. (L).

 

 

 

Ställningstagande

Vi anser att energipolitiken ska vara inriktad på att säkerställa en långsiktigt konkurrens­kraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv. Den politik vi står bakom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög internationell konkurrenskraft och levnadsstandard.

Sverigedemokraterna ingick tillsammans med de övriga sju riksdags­par­tierna i den av regeringen tillsatta energikommission som presenterade sitt slut­betänkande i januari 2017. Dessvärre baserades Energikommissionens ar­bete i allt väsentligt på den fempartiöverenskommelse om energipolitiken som slöts i juni 2016 och som Sverigedemokraterna inte står bakom. Även den nu aktuella propositionen utgår från fempartiöverenskommelsen, vilket således gör det svårt för oss att acceptera huvuddelen av de förslag som riksdagen nu ska ta ställning till.

Inledningsvis vill vi dock deklarera att vi ser förslaget om övergripande mål för energipolitiken som rimligt. Att försörjningstrygghet, ekologisk hållbarhet och konkurrenskraft blir vägledande för energipolitiken anser vi således vara acceptabelt, och vi tillstyrker propositionen i denna del. Däremot är vi mycket tveksamma till regeringens uttolkning av dessa övergripande mål, som utmynnar i de förslag till mål för produktion av förnybar el och energi­effek­tivisering som finns i propositionen. Vi anser att dessa mål är mycket svåra att förena med den övergripande inriktningen och att förslagen där­för bör avslås av riksdagen.

När det gäller målet för förnybar elproduktion är vår grundläggande hållning att sådan produktion ska ses som ett medel för att uppnå andra över­ordnade mål och inte vara ett mål i sig. Ett framgångsrikt klimatarbete bör väg­­ledas av ett mål om fossilfri elproduktion, vilket ger kärnkraften en tyd­ligare och given roll i det framtida energisystemet. Vidare bör det poäng­teras att förnybar elproduktion inte alltid är så klimat- och miljövänlig som den ofta beskrivs. Det kan exempelvis vara så att utsläppen från vissa för­ny­bara energi­käl­lor är högre än för exempelvis kärnkraft. Enligt vår uppfattning måste vat­tenkraften och kärnkraften förbli basen i den svenska elproduktionen även framöver. Politiska beslut som hämmar utvecklingen av dessa kraftslag eller som på ett ineffektivt sätt stöttar olönsam produktion av förnybar el måste undvikas. Sammantaget innebär det anförda att vi instämmer i det som sägs i motion 2017/18:4147 (SD) om att riksdagen ska avslå propositionen i den del som gäller målet för förnybar elproduktion och i stäl­let genom ett tillkänna­givande förorda ett mål om att den svenska elproduktionen ska vara helt fossil­fri.

Liksom anförs i den nyssnämnda motionen anser vi att en effektiv energi­användning ska vara en självklar inrikt­ning för energipolitiken. Däremot stäl­ler vi oss frågande inför hur regeringen har valt att utforma ett mål för ener­gieffektivisering. Visserligen är det bra att det föreslagna målet är kon­strue­rat så att det går att använda mer energi i framtiden beroende på den ekonomiska utvecklingen, men likväl är det problematiskt eftersom det bygger på tillförd och inte använd energi. Den föreslagna målsättningen kan driva fram sådana oönskade effekter som vi anser går stick i stäv med de övergri­pande energi­politiska målsättningarna. Det kan exempelvis handla om att ener­gi­effek­tivi­seringsmålet uppnås genom att en eller flera kärnreaktorer stängs eller genom att fjärrvärmekunder kopplar bort sig från fjärrvärmenätet för att i stället skaffa sig en värmepump, eftersom den energi som utvinns från omgivningen med en värme­pump inte ingår i energistatistiken. Även här instämmer vi i det som sägs i motion 2017/18:4147 (SD) om att reger­ingens för­slag till mål bör avslås. Enligt vår uppfattning bör riksdagen i stället ställa sig bakom förslaget i den nyssnämnda motionen om ett mål för energi­effek­tivisering med inne­börden att energianvändningen 2030 ska vara 50 procent effektivare än 2005, uttryckt i termer av använd energi i relation till BNP.

Sammanfattningsvis innebär detta att vi tillstyrker propositio­nen punkt 1 och 4 samt motion 2017/18:4147 (SD) i de aktuella delarna. Punkt 2 och 3 i propositionen avstyrks liksom de övriga motionsyrkandena som är aktuella i avsnittet.

 

2.

Energipolitikens mål, punkt 1 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt

2017/18:4149 av Maria Weimer m.fl. (L) och

avslår proposition 2017/18:228 punkterna 1–4 och motionerna

2017/18:3858 av Betty Malmberg (M) och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 3 och 4.

 

 

 

Ställningstagande

Liberal energipolitik handlar om ansvarstagande baserat på kunskap och på marknadsekonomiska principer. Den medverkar till att göra det enklare för män­niskor att ta ansvar utan att detaljstyra deras vardagsliv, och ser den tek­niska utvecklingen som en central del av lösningen på klimatproblemen. För mig är försiktighetsprincipen och principen om att förorenaren betalar vik­tiga. Jag förordar en politik som bygger på generella och teknikneutrala ekonomis­ka styrmedel, såsom koldioxidskatt på fossila bränslen och ett ut­vecklat och reformerat utsläppshandelssystem inom EU.

Tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el har Sverige en säker och effektiv elproduktion till konkurrenskraftiga priser med små utsläpp av växthusgaser.

Liberalerna står inte bakom energiöverenskommelsen som slöts i juni 2016 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Krist­demokraterna och som ligger till grund för den nu aktuella propositionen. Enligt min uppfattning är överenskommelsen dyr och dålig för Sverige och saknar klimatnytta. Den omfattar stora subventioner till för­nybara energikällor trots att energimarknaden redan är så mättad att inga nya investeringar lönar sig. Subventionerna är dyra, de snedvrider kon­kur­rensen och slår mot vatten­kraf­tens och kärnkraftens lönsamhet.

De mål för energipolitiken som regeringen föreslår i propositionen är mer eller mindre oförenliga med den energipolitik som jag och Liberalerna vill se. Förslaget om ett mål för förnybar elproduktion tycks kunna tolkas på olika sätt beroende på vilken grundsyn man har på kärnkraftens framtid i vårt land. Detta resulterar i en besvärande otydlighet som riskerar att äventyra vårt fossilfria elsystem, vilket jag anser är djupt beklagligt. Jag vill se en tydlig politik som är inriktad på att värna Sveriges klimatsmarta energisystem och kan därför inte stå bakom målet om 100 procent förnybar elproduktion.

Även det mål för energieffektivisering som regeringen föreslår är, enligt min uppfattning, problematiskt eftersom det i praktiken innebär att det sätts ett tak för hur mycket energi som får användas. Detta synsätt rimmar illa med min och Liberalernas uppfattning som är att hållbar energi ska ses som en möjlig­görare vars användning ska uppmuntras, inte begränsas.

Eftersom Liberalerna alltså inte står bakom energiöverenskommelsen eller det som regeringen föreslår i den aktuella propositionen anser jag att förslagen i propositionen bör avslås av riksdagen. I stället bör energipolitiken ta sikte på att nå ett mål om en helt fossilfri elproduktion.

Med det anförda tillstyrks förslaget i motion 2017/18:4149 (L) om att riks­dagen bör avslå propositionen. De motsvarande förslag om avslag på delar av propositionen som finns i motion 2017/18:4147 (SD) blir därmed även tillgo­do­sedda. De öv­riga förslagen i den sistnämnda motionen avstyrks.

 

 

3.

Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2 och

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1 och

avslår motionerna

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11 och 13,

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17,

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 13, 15, 20 och 23.

 

 

 

Ställningstagande

Som vi har redovisat i ett tidigare ställningstagande står vi inte bakom vare sig energiöverenskommelsen, Energikommissionens förslag eller flera av de för­slag som är aktuella i den energipolitiska proposition som riksdagen nu ska ta ställning till. Vidare har vi redovisat den grundläggande inställningen att ener­gipo­litiken ska vara inriktad på att säkerställa en långsik­tigt konkurrens­kraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv. Den politik vi står bakom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upprätthålla en hög internationell konkurrenskraft och levnads­standard. Vi är övertygade om att det som behövs är en energipolitik som är inriktad på att bibehålla och utveckla landets energisystem, med fokus på leveranssäkerhet, effektivitet och miljöan­svar. Ett tillkännagivande med den innebörden föreslås i motion 2017/18:899 (SD), och vi anser att riksdagen bör bifalla det förslaget.

För att Sverige ska klara en allt tuffare internationell konkurrens måste den tunga basindustri som i betydande utsträckning utgör grunden för den svenska välfärden sättas i främsta rummet när energipolitiken utformas. Massiva sub­ven­tioner eller skattesanktioner till väderberoende förnybar elproduktion sam­tidigt som kärnkraftens produktionsförutsättningar försämras gör bl.a. att den för indus­trin så centrala elleveranssäkerheten undermineras. Enligt vår upp­fatt­ning måste vattenkraften och kärnkraften förbli basen i den svenska el­pro­duktionen även framöver. Politiska beslut som hämmar utvecklingen av dessa kraftslag eller som på ett ineffektivt sätt stöttar olönsam produktion av svår­integrerad förnybar el måste undvikas. Vi utvecklar vår syn på förnybar elpro­duktion och kärnkraft i en reservation längre fram i detta betänkande.

Med hänvisning till det anförda finner vi det högst motiverat att riksdagen ställer sig bakom det förslag som finns i motion 2017/18:899 (SD) om energi­politikens inriktning liksom även det som föreslås i 2017/18:900 (SD) om att re­geringen måste ta initiativ till att lägga om ener­gipolitikens inriktning med hänsyn tagen till industrins och den svenska nationens behov. Ett för­slag som är snarlikt det sistnämnda finns i motion 2017/18:931 (SD), och även den mo­tionen bör således bi­fallas av riksdagen i den aktuella delen. De övriga mo­tio­nerna i av­snittet bör avstyrkas i de aktu­ella delarna.

 

 

4.

Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11 och 13 samt

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2,

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17,

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 13, 15, 20 och 23.

 

 

 

Ställningstagande

Jag vill att Sverige ska vara en föregångare i omställningen till ett förnybart energisystem. Utöver den grundläggande syn jag har bl.a. på förnybar energi och på kärnkraft – vilken framgår i mina ställningstaganden senare i detta betänkan­de – vill jag lyfta fram EU:s betydelse för energipolitikens ut­form­ning. Sverige kan göra och gör mycket nationellt för att energipolitiken ska bidra till att begränsa utsläppen av klimathotande växthusgaser. Samtidigt är en fram­gångs­faktor på global nivå att EU tar ett stort gemensamt ansvar för att tydligt visa resten av världen på nödvändigheten i att agera kraftfullt redan nu, men även för att lyfta fram de goda möjligheter som finns i att ställa om den glo­bala energiproduktionen i hållbar riktning.

Dessvärre är EU alldeles för passivt och de energipolitiska målsättningarna otillräckliga. Jag instämmer därför i det som sägs i motion 2017/18:1141 (V) om att Sverige bör verka för att EU antar mål om att energiproduktionen 2030 ska bestå av minst 45 procent förnybar energi och att alla verksamheter ska vara skyldiga att energieffektivisera sin verksamhet med 40 procent. Detta ska vara bindande krav med åtaganden för alla EU-länder. Vidare bör Sverige verka för att EU antar en målsättning att nå nollutsläpp senast 2050 och att all energi­produktion då ska vara förnybar. Med det anförda tillstyrks motionen i de ak­tuella delarna. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

5.

Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2,

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11 och 13,

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 13, 15, 20 och 23.

 

 

 

Ställningstagande

Jag har i ett tidigare ställningstagande redovisat min grundläggande skepsis inför den energipolitik som nu föreslås av regeringen. Här vill jag utveckla min syn på vikten av att energi- och klimatfrågornas internationella dimension ges större uppmärk­samhet. Det är både möjligt och nödvändigt att hantera energi- och klimat­politiska problem på den internationella arenan. Globala ut­maningar kräver ofta världsomspännande uppgörelser och ett koordinerat internationellt age­ran­de. Energiförsörjningsfrågor kan ofta ha påtagliga mel­lan­statliga impli­ka­tioner, vilket inte minst har märkts när det gäller Rysslands agerande i för­hållande till sina grannländer både inom och utanför EU. Jag står bakom det som sägs i motion 2017/18:3194 (L) om att EU:s energiunion bör utvecklas ytterligare, med fokus på klimatneutrala energislag som förnybart och kärn­kraft. Vidare bör ett samlat europeiskt agerande in­rik­tas på att minska beroen­det av rysk fossilgas. Motionen tillstyrks i den del som gäller ett till­känna­gi­vande om en stark europeisk klimat- och energipo­litik.

De övriga motionerna i detta avsnitt avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

6.

Övrigt om energipolitikens inriktning, punkt 2 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkandena 2, 13, 15, 20 och 23 samt

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 2,

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD) yrkande 1,

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 11 och 13,

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 och

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 1.

 

 

 

Ställningstagande

Kristdemokraterna har länge förespråkat en brett förankrad energipolitik. Där­för ser jag det som glädjande att en blocköverskridande energiöverens­kom­melse mellan fem riksdagspartier kunde presenteras i juni 2016. Denna över­ens­kommelse låg i sin tur till grund för Energikommissionens förslag. Jag an­ser att det är särskilt positivt att överenskommelsen innefattar betydande delar av alliansregeringens energipolitik samtidigt som den breda politiska för­ankringen borgar för en ur energipolitiskt perspektiv mycket värdefull lång­siktighet.

Trots den relativt breda samsyn som råder kring den framtida energi-politiken anser jag – i likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3748 (KD) – att det är viktigt att Sverige intensifierar arbetet med klimat- och energi­frå­gor­na ytterligare, på såväl nationell som internationell nivå för att uppnå över­gripande klimatmål. Centralt för detta arbete är EU:s klimat- och energimål lik­som FN:s globala mål inom energiområdet, däribland det mål inom ramen för Agenda 2030 som handlar om att säkerställa att alla har till­gång till tillför­litlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad. För att detta arbete ska ges nödvändig dignitet anser jag att riksdagen genom ett till­kännagivande bör uppmana regeringen att aktivt arbeta för att uppnå såväl FN:s globala mål inom energiområdet som EU:s och Sveriges energi- och klimatmål. Det inne­bär att jag tillstyrker förslaget med den inne­börden som finns i den motion som omnämns i inledningen av detta stycke.

Vidare står jag bakom förslaget i samma motion om att det bör göras en översyn av alla de energipolitiska subventioner som förekommer i Sverige. Min grundläggande inställning är här att subventioner på sikt främst ska riktas till introduktion av ny teknik, och inte i evighet gå till att stötta redan färdig-utvecklad teknik. Generellt sett anser jag att subventioner bör riktas om från elproduktionssidan till de sektorer som har de största utsläppen av växthus-gaser. För Sveriges del handlar det då i första hand om satsningar på att minska utsläppen från transportsektorn. Möjligheterna att via information och rådgiv­ning påverka människors beteende i klimatvänlig riktning är en annan fråga som borde få större uppmärksamhet. Jag anser dock inte att det mest effek­tiva sättet är att tillhandahålla dylik information via kommunerna och in­stämmer därför i förslaget i motion 2017/18:3748 (KD) att denna uppgift bör föras över till Energimyndigheten.

Avslutningsvis vill jag redovisa min syn på EU:s viktiga roll när det gäller att hantera energipolitiska utmaningar, vilken överensstämmer med den som finns i den nyssnämnda motionen. Jag står bakom den positiva hållning som motionärerna ger uttryck för när det gäller utvecklingen av EU:s energiunion för att uppnå målet med en säker, hållbar, konkurrenskraftig och ekonomiskt överkomlig energiförsörjning för EU och dess medborgare. Jag instämmer ock­­så i det som sägs i motionen om att det som sker i resten av världen på-verkar både EU och Sverige. På senare år har den europeiska energisäkerheten hotats genom att Ryssland försvårar tillförseln av vissa råvaror och energislag till EU. Den beroendeställning som finns i förhållande till Ryssland äventyrar inte bara EU:s energiförsörjning och energisäkerhet utan har också tydliga säkerhetspolitiska dimensioner. Därför bör EU uppmuntra medlemsstaternas egen utvinning, förädling och produktion av råvaror och förnybara energislag i syfte att undvika en beroendeställning av det slag som nu har beskrivits. Detta överensstämmer alltså med det som sägs i motion 2017/18:3748 (KD), vilken tillstyrks även i denna del.

Sammantaget innebär det sagda att jag tillstyrker den nyssnämnda mo­tionen i de delar som är aktuella i detta avsnitt. Samtidigt föreslår jag att riks­dagen ska avslå övriga motioner i de aktuella delarna.

 

 

7.

Förnybar energi, punkt 3 (M)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Hanif Bali (M) och Sofia Fölster (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

 

 

Ställningstagande

År 2014 slog FN:s klimatpanel fast att människan påverkar klimatutveck­lingen på ett sätt som kan få ödesdigra konsekvenser. Det vilar således ett tungt ansvar på mänskligheten att agera för att hejda denna utveckling. Vi anser dock att en väl utformad klimat- och energipolitik mycket väl kan gå hand i hand med en ökad tillväxt. Detta synsätt präglade också den historiska ener­giöverenskommelse som slöts mellan allianspartierna 2009 och som också ligger till grund för den överenskommelse som fem partier slöt i juni 2016. I denna sistnämnda överenskommelse slås det bl.a. fast att den förnybara ener­gin ska byggas ut även fortsättningsvis och att den förnybara el­produk­tionen inom ramen för elcertifikatssystemet ska öka. Elcertifikats­syste­met har seder­mera förlängts och utökats med 18 TWh nya elcertifikat till 2030. I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen bl.a. ett mål för den förny­bara elpro­duktionen som vi i det föregående har ställt oss bakom.

Vi vill här dock ta tillfället i akt och peka på behovet av att uppmärksamma förutsättningarna för produktion av biobränslen. Biobränslen fyller redan en viktig funktion för värme- och kraftproduktionen men skulle kunna spela en större roll som drivmedel. Vi ser ett stort behov av att det skapas bättre för­utsätt­ningar och långsiktiga regler för produktion och användning av förny­bara bränslen för att berörda aktörer ska våga investera långsiktigt i anlägg­ningar för produktion av biobränslen. I likhet med vad som anförs i motion 2017/18:3352 (M) anser vi att förutsättningarna och reglerna hittills har varit alldeles för kortsiktiga och osäkra. En olycklig obeslutsamhet från regeringens sida när det gäller beskattningen av förnybara bränslen är bara ett exempel på agerande som får potentiella investerare att tveka, till men för utvecklingen på det för klimatet så viktiga biobränsleområdet. Vi instämmer i det som sägs i motionen och anser att riksdagen genom ett tillkännagivande ska uppmana re­geringen att verka för att långsiktiga regler kommer på plats för att möj­lig­göra utbyggnad av förnybara bränslen.

Med det anförda tillstyrks motion 2017/18:3352 (M) i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de här aktuella delarna.

 

 

8.

Förnybar energi, punkt 3 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19 samt

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

avslår motionerna

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

 

 

Ställningstagande

Vi har redan tidigare i detta betänkande redovisat den skeptiska hållning som vi har när det gäller den syn på förnybar energi som genomsyrar den energi­politiska överenskommelse som har slutits mellan fem partier, som i betydan­de utsträckning präglade Energikommissionens förslag och som nu även är ett av fundamenten i den proposition som behandlas inom ramen för detta ärende.

Vi ser helt enkelt inte förnybar energi som det allena saliggörande bote­medlet mot klimat- och miljöproblem av allehanda slag. Vi befarar i stället att den övertro som finns på förnybar energi leder till att ineffektiva lösningar väljs till höga kostnader. Risken blir påtaglig att straffskatter och konkurrens-snedvridande subventioner missgynnar omistliga kraftslag som kärn- och vat­ten­­kraft och i stället stimulerar utbyggnaden av omotiverad och svårinte­grerad förnybar produktion av bl.a. vind- och solkraft. I anslutning till att riks­dagen tog ställning till en förlängning och utvidgning av elcertifikats­systemet våren 2017 redovisade vi uppfattningen att detta system bör av­skaffas. Enligt vår uppfattning bör alla former av marknadssnedvridande sub­ven­tioner fasas ut. Elcertifikatssystemet har bidragit till att det har byggts anläggningar som i grunden inte bär sina egna kostnader och som dessutom har skapat ett över­utbud av el på marknaden som gör det svårt att uppnå lönsamhet i investeringar och renoveringar av de befintliga produktionsan­lägg­ningarna. Vi har svårt att förstå poängen med att stimulera fram in­ves­teringar i anläggningar som mark­naden inte efterfrågar och som kull­kastar kal­kylerna för hela energisystemet. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:4147 (SD) avvisar vi ytterligare marknadssnedvridande subventioner i form av skattelättnader. Solelpro­duk­tion är i det sammanhanget särskilt pro­ble­matisk eftersom solceller produ­cerar mest under sommarhalvåret då efter­frågan på el är minst. Med hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen bör tillstyrka motionen i den aktuella delen och genom ett tillkännagivande upp­­ma­na regeringen att se över den småska­liga elproduktionen med den inrikt­ning som vi nyss har redovisat.

Med detta sagt vill vi även ställa oss bakom det som sägs i motion 2017/18:899 (SD) om vattenkraftens mycket betydelsefulla roll i det svenska energi­systemet. För att kunna öka den ekonomiska avsättningen och uthållig­heten i den svenska vattenkraften under perioder när efterfrågan på el är som störst bör man utreda förutsättningarna för att öka vattenkraftens magasi­ne­rings­kapa­citet. Vidare delar vi den uppfattning som förs fram i samma motion om att det finns en stor potential i att öka effektiviteten i vissa kraftstationer, utan att behöva öka vattenflödet. Det finns även många nedlagda kraftstationer där verksamheten skulle kunna återupptas. Mot denna bakgrund står vi bakom det som sägs i motionen om att det finns skäl att utreda förutsättningarna dels för en ökad magasineringskapacitet, dels för den småskaliga vattenkraften.

Utöver detta anser vi att planeringsmålet för utbyggnaden av vindkraft bör avskaffas. Detta överensstämmer också med det som föreslås i motion 2017/18:899 (SD). För att uppnå detta mål måste den befintliga svenska vind­kraften ungefär tredubblas. Även detta resulterar i ett ökat och kostsamt behov av reglerkraft som i vissa situationer mycket väl kan vara fossilbränslebaserad importkraft. Den miljövinst man eventuellt kan uppnå i produktionen av vindel äts snabbt upp när kol- och gaskraft måste balansera lynniga vindförhållan­den. Dessutom är vindkraften knappast koldioxidfri ur ett livscykelperspek­tiv, och den har även svårt att bidra till att täcka effektbehovet under kalla vinterdagar. Sammantaget anser vi alltså att det finns stora problem med det ovan beskrivna planeringsmålet för vindkraften, och därför instämmer vi i det som föreslås i motionen om att målet snarast bör upphävas.

Ett annat kraftproduktionsslag som brukar betecknas som förnybart är sol­energi. Även detta väder- och stödberoende produktionsslag har uppenbara tillkortakommanden. Som redan har antytts tidigare producerar solceller myc­ket lite el under vintern, när behovet av el är störst, vilket innebär att den solel som produceras inte kan ersätta någonting annat i energisystemet eftersom det ändå måste finnas kapacitet att möta efterfrågan på effekt vid de tillfällen under året då efterfrågan är som högst, dvs. när det är som mörkast och kallast. Följden blir att man tvingas investera i dubbel kapacitet, vilket knappast kan betraktas som vare sig miljövänligt eller samhällsekonomiskt förnuftigt. Där­emot kan sol­celler komma mer till sin rätt i andra delar av världen, där elen exempelvis används för kylning. Sverige bör därför inrikta sina resurser på forskning om och utveckling av solelteknik som kan exporteras snarare än att spendera åtskilliga miljoner på stöd till småskaliga och ineffektiva solcells­investeringar i Sverige. Med det anförda tillstyrker vi förslaget i motionen om att forskning kring sol­kraft i Sverige ska vara export­orienterad och inriktad på marknader där po­tentialen för solkraften är mycket större än i Sverige, och där solel kommer att spela en betydligt större roll i energisystemet än den någonsin kommer att kunna göra i Norden.

Sammantaget innebär det anförda att motionerna 2017/18:899 (SD) och 2017/18:4147 (SD) tillstyrks i de aktuella delarna. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delar­na.

 

 

9.

Förnybar energi, punkt 3 (C)

av Rickard Nordin (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

 

 

Ställningstagande

Centerpartiet har en lång tradition av att driva politik som förenar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet och står bakom det klimat­po­litiska ramverket och målet om att Sverige 2045 inte ska ha några utsläpp av växthusgaser. Som delmål på vägen till att uppnå denna vision bör Sverige ha 100 procent för­nybar energi till 2040. För att nå dessa mål behöver bl.a. den fossila energin ersättas med förnybar. Jag vill i det sammanhanget gärna framhålla de unika förutsättningar som Sverige har när det gäller att producera förnybar energi. Sol- och vindkraften utgör tillsammans med vattenkraft och biokraft basen i ett robust och helt förnybart energisystem.

Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, So­cial­demokraterna och Miljöpartiet enats om en bred och långsiktig överens­kom­melse om energipolitikens inriktning. Detta ser jag som mycket positivt och som ett resultat av Centerpartiets målinriktade arbete för att åstadkomma en långsiktigt hållbar blocköverskridande överenskommelse om energipoliti­kens framtida inriktning. Att på detta sätt ta ansvar för att ställa om till ett helt förnybart energisystem är en självklarhet för mig.

Överenskommelsen innehåller flera framgångar för de frågor som Center­partiet har drivit i förhandlingarna. Bland annat har elcertifikats­systemet för­längts till 2030, och ambitionsnivån har höjts med 18 TWh mer förnybar el, vil­ket är 60 procent mer än dagens mål som sträcker sig till 2020. Andra viktiga delar är slopad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, enighet om att värna och förenkla för vattenkraften – både stor- och småskalig – samt en översyn av regler för att underlätta för nya produkter och tjänster inom energi­lagring och småskalig elproduktion. Mycket är onekligen påbörjat, gjort eller aviserat, men det finns ändå åtskilligt kvar att göra för att ytterligare förbättra förutsättningarna för produktion av förnybar energi. Ett exempel som lyfts fram i motion 2017/18:3686 (C) gäller produktionen av solel. Mer närpro­du­cerad el ökar flexibiliteten, gör kraftsystemet mindre sårbart och kan bidra till sänkta kostnader inte minst på landsbygden. Denna produktion skulle kun­na öka om man slopar skatten på egenanvändning av solel och gör det möjligt att få göra skatteavdrag för lägenhetsboende som är andelsägare i en mikro­pro­duk­tions­anläggning. Jag tillstyrker därför förslaget i motionen om ett till­kän­nagivande med den inriktningen. Centerpartiet vill förutom de nämnda åt­gärderna och förslagen också ersätta det nuvarande bidragssystemet för solcel­ler med ett ”grönt avdrag” som, likt ROT-avdraget, fås direkt på fak­turan. En sådan mo­dell skulle förenkla för alla de som vill vara en del av den gröna om­ställningen genom att osäkerhet och krångliga bidragsblanketter skrotas och kötider på upp till två år kan undvikas.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

10.

Förnybar energi, punkt 3 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18 samt

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8.

 

 

 

Ställningstagande

Jag anser att Sverige ska vara en föregångare i omställ­ningen till ett förnybart energisystem. Investeringar i det svenska energisys­temet är viktiga och nöd­vän­diga i den svenska miljö- och klimat­omställningen. Fokus ska ligga på de förnybara naturresurserna sol, vind, vatten och skog. Mot denna bakgrund har jag en positiv syn på förslaget i propositionen om 100 procent förnybar el till 2040. Detta mål är helt nödvändigt för att det ska finnas en chans att hejda de klimatförändringar som redan pågår.

Elcertifikatssystemet är ett viktigt styrmedel för att stimulera utbyggnaden av den förnybara elproduktionen. De beslut om att förlänga och utvidga detta system som riksdagen fattade 2017 är positiva. Däremot instämmer jag i det som sägs i motion 2017/18:3393 (V) om att det är en brist att regeringen inte har föreslagit en ännu högre ambitionsnivå inför energiöverenskommelsens första kontrollstation. I likhet med motionärerna anser jag därför att riksdagen genom ett tillkännagivande bör uppmana reger­ingen att ta fram ett sådant för­slag. Samtidigt finns det skäl att även överväga andra styrmedel för att upp­muntra tillkomsten av förnybar kraftproduktion. Riksdagen bör därför också uppmana regeringen att se över hur ytterligare stimulanser kan gynna fram­växten av sådan produktion. Detta ligger i linje med det som föreslås i den omnämnda motionen, vilken således tillstyrks även i denna del.

Även om jag har en positiv grundsyn på elcertifikatssystemets funktion anser jag att en del anpassningar behöver göras för att det ska fungera ännu bättre. Det gäller exempelvis frågor om den torvbaserade elpro­duktionens roll inom ramen för detta system och om den elintensiva industrins undantag från kvotplikten. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3393 (V) är jag kritisk till att regeringen inte agerar för att fasa ut torven ur elcerti­fikatssystemet. Jag anser att torv ska betraktas som ett fossilt bränsle och att torvbaserad elproduktion således inte ska vara berättigad tilldelning av elcerti­fikat. Torv­brytning påverkar dessutom förutsättningarna för att nå flera viktiga miljömål, exempelvis målen Begränsad klimatpåverkan och Levande sjöar och vatten­drag, på ett negativt sätt. Jag anser därför, i likhet med vad som sägs i den ovannämnda motionen, att regeringen bör återkomma till riksdagen med för­slag på hur torv­använd­ningen kan fasas ut ur elcerti­fi­katssystemet och med inriktningen att det inte ska öppnas några nya torvtäkter. Motionen tillstyrks således i den aktuella delen.

Jag tillstyrker även den del av samma motion som gäller den elintensiva industrins undantag från kvotplikten. Jag anser att de el­intensiva storföretagen bör kunna ta ett större ansvar för att finansiera ut­bygg­naden av den förnybara elproduktionen. Det kan på goda grunder ifråga­sättas varför den elintensiva industrin ska kunna göra undantag från kvot­plikten som innebär att den inte behöver betala kostnaden för elcertifikat. Förslaget i mo­tionen som jag alltså tillstyrker innebär att regeringen ska utreda hur den elintensiva industrin bättre kan bidra till kvotplikten och därefter återkomma till riksdagen.

Utöver dessa i huvudsak allmänt inriktade synpunkter på förnybar elpro­duktion vill jag peka på några sakförhållanden som är förknippade med sär­skilda energikällor. För det första ser jag ett behov av insatser för att ytter­ligare stimulera produktionen av solenergi. Som framgår av motion 2017/18:3393 (V) finns det inte något planeringsmål för solceller. Bristen på ett sådant mål gör att det saknas tydliga signaler från statsmakterna om sol­energins betydelse, vilket gör att ambitionshöjningar på detta område för­svåras. Jag vill se en kraft­full utbyggnad av solenergin i Sverige, och med ett planeringsmål får bran­schen och hushållen en tydlig signal om att det är värt att satsa på sol­energi. Således tillstyrker jag förslaget i motionen om att det utöver Ener­gi­myndighetens solenergistrategi bör inrättas nationella pla­ne­rings­mål för sol­el och solvärme. Ytterligare ett förslag i motionen som syftar till att öka intres­set för att tillvarata solens outtömliga mängd energi handlar om sol­kart­lägg­ningar. Genom sådana kartläggningar analyseras potentialen för sol­celler på taken, vilket gör det lättare för fastighetsägare att fatta beslut om inves­te­ringar. Mot denna bakgrund tillstyrker jag förslaget i motionen om att riks­dagen bör uppmana regeringen att ge berörda myndigheter i uppdrag att upprätta en in­for­ma­tions­plattform för investering i solenergi samt en solkart­lägg­ning.

Vindkraften är ytterligare en förnybar energikälla som måste tas till vara för att det ska vara möjligt att nå målet om ett helt förnybart elsystem. Jag vill särskilt lyfta fram potentialen hos den havsbaserade vindkraften. Förutom de uppenbara klimatvinsterna med havsbaserad vindkraft bidrar den också med arbetstillfällen. En betydande utbyggnad skulle också minska belastningen på stamnätet och de överföringsförluster som uppkommer när el måste överföras långa sträckor från de norra till de södra delarna av landet. Enligt min upp­fatt­ning bör riksdagen uppmana regeringen att utreda möjligheterna att öka den havsbaserade vindkraften i södra Sverige. Detta förslag överensstäm­mer med det som finns i motion 2017/18:4150 (V) som jag alltså tillstyrker i den ak­tuella delen.

Energimyndigheten har tidigare förespråkat ett ekonomiskt driftsstöd till havs­baserad vindkraft, men myndigheten anser inte längre att det är motiverat med ett särskilt stöd till denna produktionsform vid sidan av elcertifikats­systemet. Denna slutsats anser jag dock är tveksam, och jag instämmer i stället i det som sägs i motion 2017/18:3393 (V) om att riksdagen genom ett tillkän­na­givande bör uppmana regeringen att återkomma med ett förslag på hur ett driftsstöd till havsbaserad vindkraft kan utformas.

Jag vill även understryka vikten av att en så betydelsefull förny­bar energi­källa som vattenkraften tas till vara så effektivt som möjligt. Sam­tidigt som jag ser stora värden med en stark vattenkraftsproduktion vill jag framhålla att produktionen måste vara anpassad med hänsyn till biologisk mångfald och de nationellt uppsatta miljömålen. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3393 (V) anser jag att det är viktigt att ett ut­byggt älvsystems hela kapacitet utnyttjas på ett sätt som ger den största sam­hällsekonomiska nyttan och inom ramen för en hållbar produk­tion. I vissa vattendrag kan flera olika kraftbolag vara inblan­dade, vilket kräver en god samordning av driften för att den ska ge ett maximalt utbyte i detta avseende. För att säkerställa att så verkligen sker bör riksdagen bifalla förslaget i motionen om att regeringen bör agera så att vattenkraft­bolagens reinvesteringsplaner samkörs så att hela den maximala nyttan kan tas till vara.

Sammantaget innebär det anförda följaktligen att jag tillstyrker motionerna 2017/18:3393 (V) och 2017/18:4150 (V) i de delar som är aktuella i detta avsnitt. De övriga motionsyrkandena avstyrks.

 

 

11.

Förnybar energi, punkt 3 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

 

 

Ställningstagande

Att hejda den uppvärmning av jorden som är ett resultat av växthusgasutsläpp är den största framtidsutmaningen för vår generation. Tack vare vattenkraften, kärnkraften och investeringar i förnybar el har Sverige dock en säker och ef­fektiv elproduktion med små utsläpp av växthusgaser. Därtill kan elen pro­duceras till sådana priser att det gynnar både den elintensiva svenska basin­dustrins internationella konkurrens och hushållens ekonomi.

Jag och Liberalerna står för ett synsätt som innebär att energipolitiken ska ha ett tydligt fokus på att uppnå fossilfrihet men att detta då i första hand ska ses som ett medel för att nå de klimatpolitiska målen. Jag välkomnar alla former av utsläppsfri elproduktion men anser att den ska byggas på marknads­mässiga grunder. Att se förnybar produktion som ett mål ökar risken för att denna produktion tillåts bli onödigt dyr utan att den på ett effektivt sätt bidrar till att lösa överordnade klimatpolitiska utmaningar. Dyr energiproduk­tion in­ne­bär även högre kostnader för industrin och för hushållen, vilket kan utgöra ett hot mot den svenska välfärden.

Som har framgått av det jag har anfört tidigare i detta betänkande står jag och Liberalerna inte bakom den energiöverenskommelse som slöts i juni 2016 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna och som ligger till grund för förslagen i den nu aktuella propositionen. När det gäller förnybar elproduktion omfattar överenskommel­sen stora subventioner till elproduktion från väderberoende källor som sol och vind. Det vore betydligt bättre att försöka minska utsläppen av växthusgaser genom att vidta åtgärder inom de sektorer som har stora klimatutsläpp, som transportsektorn, process­indus­trin och jordbruket. Det är slöseri med stora subventioner till förnybara energi­källor trots att energimarknaden redan är så mättad att nya investeringar är olönsamma. Subventionerna är dyra, snedvrider konkurrensen och slår mot vattenkraftens och kärnkraftens lönsamhet och bör därför fasas ut. Mot den bakgrunden anser jag att riksdagen bör bifalla för­slaget i motion 2017/18:2820 (L) om att ge likvärdiga villkor för koldioxidfria kraftslag och om att elcertifikats­systemet bör avskaffas.

Efter att ha redovisat min allmänna syn på förnybar energiproduktion vill jag avslutningsvis peka på vikten av att den viktigaste av de förnybara energikällorna – vattenkraften – ges goda förutsättningar att bidra till det kol­dioxidfria svenska elsystemet även fortsättningsvis. Jag anser i likhet med vad som sägs i motion 2017/18:2820 (L) att vattenkraften ska utvecklas genom effektiviseringar som inte skadar miljön ytterligare samtidigt som outbyggda vattendrag ska lämnas oexploaterade. Miljöanpassningen av vattenkraften bör ske lång­sik­tigt, och regelverket för nya prövningar av vattenverk­samheter ska vara utformat så att småskaliga vatten­krafts­utövare ska kunna lägga sina resurser på effektiva miljöförbättran­de åtgärder i stället för på admi­ni­strativa kostnader för tillstånds­prövningen. Ett tillkännagivande om vattenkraften med denna inriktning begärs i motionen, och jag anser att detta förslag bör bifallas av riksdagen.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

12.

Förnybar energi, punkt 3 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 9 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 2, 3, 11 och 19,

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP) yrkandena 1 och 2,

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M) yrkandena 1 och 2,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkandena 14 och 18 i denna del,

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 6,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 4, 10, 12–14 och 16–18,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 37,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 8 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 3.

 

 

 

Ställningstagande

Produktion och användning av förnybar energi är en viktig del i arbetet för att nå ett hållbart samhälle. Jag vill se en mångfald av för­nybar energi inom transportsektorn, industrin, uppvärmningen och elpro­duk­tionen. Man bör strä­va efter att skapa ett energisystem som innehåller såväl storskaliga som småskaliga element anpassade till lokala och industriella behov. På sikt vill jag att Sverige ska ha ett energisystem som bygger på 100 procent förnybar energi.

Med den energipolitiska fempartiöverenskommelsen som grund finns det goda förutsättningar att ytterligare utveckla den förnybara elproduktionen i Sverige. Vatten- och vindkraft är redan viktiga komponenter, och solkraft­produktionen växer snabbt om än från låga nivåer. För att ge utvecklingen på solenergiområdet en extra skjuts är det, enligt min uppfatt­ning, viktigt att stats­makterna stöttar den teknikutveckling som sker på om­rådet. Det finns enligt min bedömning därför goda skäl för riksdagen att tydligt uttrycka vikten av fortsatt forskning om solceller, termisk solel och solbränslen. Yrkandet med ett förslag om ett tillkän­nagivande med den innebörden i motion 2017/18:3748 (KD) bör därför bifallas av riksdagen.

De övriga motionerna avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

13.

Energieffektivisering, punkt 4 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 29 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 9 och

avslår motionerna

2017/18:1210 av Peter Helander (C) yrkande 1,

2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD) yrkande 1,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 54 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 2.

 

 

 

Ställningstagande

Energipolitiken ska vara inriktad på att säkerställa en långsiktigt konkur­renskraftig och tillförlitlig energiförsörjning, för såväl hushåll som näringsliv. Den politik vi står bakom syftar till att göra det möjligt för Sverige att upp­rätthålla en hög internationell konkurrenskraft och levnadsstandard. Vi anser att man bör sträva efter att bibehålla och utveckla landets energisystem, med fokus på bl.a. effektivitet.

Med instämmande i vad som sägs i motionerna 2017/18:899 (SD) och 2017/18:41417 (SD) menar vi att energieffektivisering har en betydande po­ten­­tial inom både transport, industri och den offentliga sektorn, vilken måste utnyttjas. Effektivare energianvänd­ning är ofta lönsam ur både ett samhälls- och företagsekonomiskt perspektiv. Dessutom är miljöeffekten större när ut­släpp minskas till följd av ett lägre energibehov än när det sker via renare framställning.

Ur ett resurs- och konkurrensperspektiv är det en självklarhet att använda resurserna på ett så effektivt sätt som möjligt – den som ligger i framkant har en konkurrensfördel. För den elintensiva svenska basindustrin har energi­effektivisering en betydande potential för kostnadsbesparingar. Genom att man använder mindre energi per producerad enhet stärks industrins konkur­rens­kraft. Samtidigt vill vi framhålla att detta förhållningssätt inte står i mot­sats till en fortsatt expansion av den tunga industrin eller till en övergång till använd­ning av mer el inom transportsektorn. En sådan utveckling bejakar vi även om den kan medföra att den totala elanvändningen ökar. Vi vill därför klargöra att en effektivare energianvändning inte nödvändigtvis behöver inne­bära att den totala elanvändningen minskar i Sverige. Utöver detta vill vi även påminna om de invändningar vi har redovisat tidigare i betänkandet när det gäller hur reger­ingen har valt att utforma det mål för energieffektivisering som föreslås i den nu aktuella propositionen.

Vi vill också betona vikten av en energieffektiv inställning inom den of­fentliga sektorn. Genom upphandling av ny och innovativ energieffektiv tek­nik i alla led, från produktion till slutanvändning, finns goda möjligheter att bidra till den fortsatta utvecklingen av ett samhälle som kännetecknas av smart energianvändning. Med det anförda tillstyrker vi det som sägs i motionerna 2017/18:899 (SD) och 2017/18:4147 (SD) om energieffektivisering.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

14.

Energieffektivisering, punkt 4 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 2 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 29,

2017/18:1210 av Peter Helander (C) yrkande 1,

2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD) yrkande 1,

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 54 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 9.

 

 

 

Ställningstagande

Vänsterpartiet står inte bakom den energiöverenskommelse som har slutits mel­lan fem partier, och partiets representant i Energikommissionen reserve­rade sig mot delar av kommissionens förslag. Jag kan konstatera att regeringen har valt att använda de borgerliga partiernas energipolitik som grund för ener­giöverenskommelsen och därefter även i flera av förslagen från Energi­kom­missionen. Detta anser jag är bekymmersamt eftersom det innebär att man redan från början i många fall har lagt ambitionerna för lågt. Jag har visserligen ställt mig bakom propositionens förslag till nytt energi­effek­tivise­ringsmål, men vill ändå understryka vilken viktig komponent energi­effektivi­se­ring är för att kunna uppnå en hållbar energiförsörjning. Investe­ringar i ener­gi­effek­tivi­sering har också visat sig vara en mycket lönsam affär. Trots detta uppkommer energieffektivisering sällan av sig självt. Energi­effek­tivisering kräver oftast investeringar, och dessa motverkas dels av ett fokus på kortsiktig lönsamhet, dels av att investeringar i kärnverksamheten har högre prioritet. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3393 (V) anser jag att det behövs ekonomiska incitament, framför allt för industrin och bo­stads­sektorn, att investera i energi­effektivisering.

Det som brukar kallas vita certifikat är ett sådant incitament som jag tror mycket på. Dessa certifikat är ett styrmedel där staten sätter ett obligatoriskt mål för energibesparingar. Staten identifierar de parter som kommer att vara skyldiga att uppnå målet, vilka åtgärder för energieffektivisering som kommer att ingå, hur de genomförda åtgärderna och deras besparingar ska mätas och verifieras m.m. Dessutom beslutar staten om hur handeln med certifikat ska utformas. Jag kan konstatera att en utredning för närvarande ser över olika styr­medel på energieffektiviseringsområdet – däribland vita certifikat – men anser ändå att det är motive­rat att riksdagen tydligt lyfter fram just detta styr­medel.

Det anförda innebär att jag står bakom förslaget i den ovannämnda motio­nen om att riksdagen genom ett tillkännagivande ska uppmana reger­ingen att återkomma med ett förslag på utformning av vita certifikat. Motionen tillstyrks således i den aktuella delen.

Utöver ekonomiska styrmedel bör det tas ett samlat grepp om de olika energieffektiviseringsåtgärder som initieras av regeringen och dess olika myn­digheter. Därför instämmer jag i det som anförs i motion 2017/18:4150 (V) om att regeringen bör återkomma med en nationell plan för energi­bespa­ring och energieffektivisering. Även denna motion tillstyrks således i den ak­tuella delen.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

15.

Energieffektivisering, punkt 4 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD) yrkande 54 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 29,

2017/18:1210 av Peter Helander (C) yrkande 1,

2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD) yrkande 1,

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1,

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 9 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 2.

 

 

 

Ställningstagande

Jag anser att en trygg och säker energiförsörjning är en viktig motor i den svenska ekonomin och avgörande för vår välfärd. Min syn på energipolitiken grundar sig på förvaltarskapstanken. De ändliga resurserna ska förvaltas utan att förbrukas.

Med denna hållning är det naturligt för mig att betrakta en allt effektivare energianvändning som ett framgångsrecept för att stärka den elintensiva in­dustrins konkurrenskraft, sänka hushållens energikostnader och minska ut­släp­pen av växthusgaser.

En sektor som jag vill lyfta fram i sammanhanget är bostadssektorn. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3652 (KD) ser jag betydande risker med

den subventionsiver som präglar regeringens agerande för att få till energi-ef­fek­tiviseringsinsatser inom denna sektor. Med den tilltänkta fördelnings­mo­del­len förefaller det inte alls osannolikt att de medel som regeringen har avsatt kommer att landa i fel fickor och således inte få eftersträvad effekt i form av en effektivare energianvändning.

För att stimulera energieffektiviserande renoveringar förordar jag den mo­dell som beskrivs i den nyssnämnda motionen. Det handlar om en modell som framgångsrikt används i Tyskland och som i korthet innebär att staten till­han­dahåller förmånliga energisparlån till fastighetsägare för energiinves­te­ring­ar i bostäder.

Jag kan konstatera att en utredning om ett statligt energisparlån i december 2017 landade i slutsatsen att ett sådant lån inte är motiverat under rådande makroekonomiska förhållanden. Jag anser dock att det finns skäl att ytterligare studera olika lånemodeller med denna inriktning och då inte minst för att ha en hög beredskap att sjösätta någon av dem när de makroekonomiska förut­sättningarna förändras. Därmed tillstyrks förslaget i den nämnda mo­tionen om att riksdagen genom ett tillkännagivande ska framföra till reger­ingen att en mo­dell för energisparlån ska utredas.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

16.

Kärnkraft, punkt 5 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6 och 10 samt

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 16 och

avslår motionerna

2017/18:1417 av Lars Eriksson (S),

2017/18:2003 av Erik Ottoson (M) yrkande 2,

2017/18:2034 av Jörgen Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 18 i denna del,

2017/18:3229 av Michael Svensson (M),

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 19 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1.

 

 

 

Ställningstagande

Kärnkraften står för nästan hälften av Sveriges elproduktion, och en avveck­ling av den svenska kärnkraften skulle vara ett direkt hot mot den svenska basindustrin och den svenska ekonomin. Hushållen riskerar dessutom att drab­bas av ännu högre elpriser och att tvingas förlita sig på ökad import av el som har producerats med fossila energikällor.

I likhet med vad som framgår av motion 2017/18:899 (SD) ser vi positivt på den svenska kärnkraften och dess framtid. Kärnkraften är och borde enligt vår uppfattning vara ett centralt inslag i den svenska energimixen även fort­sättningsvis. Därigenom kan Sverige säkra elförsörjningen och upprätthål­la den svenska basindustrins konkurrenskraft, vilket även är en förutsättning för att den svenska välfärdsmodellen ska kunna bevaras och utvecklas. Utöver detta är kärnkraften koldioxidfri och där­med ett mycket betydelsefullt medel i strävan efter att minska utsläppen av växthusgasutsläpp globalt.

Mot bakgrund av det anförda vänder vi oss mot att be­hålla de nuvarande principerna för planering av nya kärnkraftsreaktorer. Dessa principer reglerar bl.a. antalet kärnkraftsreaktorer, deras placering och att de endast får byggas för att ersätta de befintliga reaktorerna. Vi instämmer i förslaget i motion 2017/18:899 (SD) om att den bestämmelse i miljöbalken (17 kap. 6 a §) som hindrar utbyggnaden av kärnkraften i Sverige bör av­skaffas. Därmed skulle antalet reaktorer inte längre begränsas till dagens tio, och nya reaktorer skulle inte enbart få uppföras på en plats där det i dag finns andra kärnkraftsreaktorer.

Vi ser således positivt på en utbyggnad av den svenska kärnkraften, och anser att Sverige ska satsa på kärnkraft i den omfattning som krävs för att upprätthålla och säkerställa en trygg elförsörjning för i första hand Sverige. Vi vill därför att riksdagen ska ställa sig bakom ett uttalande om en långsiktig satsning på kärnkraft i linje med vad som föreslås i motion 2017/18:899 (SD).

Vi ser det också som bekymmersamt att kärnkraften, som är att betrakta som klimatneutral, inte jämställs med det som brukar samlas under beteck­ningen ”förnybart”. Kärnkraftens förutsättningar att bidra till minskade ut­släpp av klimatgaser åsidosätts alldeles för lättvindigt genom att olika aktörer i tid och otid hänvisar till att det inte handlar om en förnybar energikälla. Vi anser att regeringen ska lyfta fram kärnkraftens betydelse i detta sammanhang. Därför instämmer vi i förslaget i motion 2017/18:3887 (SD) om att riksdagen genom ett tillkännagivande ska framföra att regeringen i förhand­lingar inom den klimat- och energipolitiska ramen ska verka för att likställa kärnkraft med förnybar energi.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att vi tillstyrker motionerna 2017/18:899 (SD) och 2017/18:3887 (SD) i de delar som är aktuella i detta avsnitt. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

17.

Kärnkraft, punkt 5 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 19 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6 och 10,

2017/18:1417 av Lars Eriksson (S),

2017/18:2003 av Erik Ottoson (M) yrkande 2,

2017/18:2034 av Jörgen Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 18 i denna del,

2017/18:3229 av Michael Svensson (M) och

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 16.

 

 

 

Ställningstagande

Jag anser att Sverige ska vara en föregångare i omställningen till ett förnybart energisystem. Investeringar i det svenska energisystemet är viktiga och nöd­vändiga för den pågående miljö- och klimatomställningen i Sverige. Fokus ska ligga på de förnybara naturresurserna sol, vind, vatten och skog. Mot den bak­grunden beklagar jag att den energiöverenskommelse som slöts mellan fem partier i juni 2016 och Energikommissionens slutbe­tänkande innehöll bedöm­ningar och förslag som jag menar går i direkt fel riktning. Jag vänder mig exempelvis starkt emot Energikommissionens skrivningar om kärnkraft som nu också har fått genomslag i den aktuella pro­positionen. Jag anser att kärn­kraften inte bara är en osäker energikälla; den är också dyr och försvårar omställningen till en 100 procent förnybar energi­produktion. Att möjliggöra en utbyggnad av kärnkraften innebär att man är beredd att låta den vara kvar i decennier framöver. Jag vill i stället se en avveckling av kärnkraften så fort som möjligt och anser att det är mycket problematiskt att man varken i ener­giöverenskommelsen eller i Ener­gi­kommissionens förslag sätter något stopp­datum för kärnkraften eller ser be­hovet av en stängning av kärnkraft ge­nom politiska beslut. Jag anser att det är helt fel att låta marknaden avgöra om nya investeringar ska göras eller inte. Här måste politiken ta sitt ansvar och se till att kärnkraften avvecklas eftersom den är en både dyr och riskfylld energikälla och bygger på använd­ning av en ändlig resurs. Till saken hör också att Sverige redan i dag har ett stort elöverskott. Överskottet kommer dessutom att växa ju mer för­nybar ener­gi som kommer in i systemet.

Med hänvisning till det anförda och med beaktande av den elintensiva bas­in­dustrins behov av tillförlitliga elleveranser vill jag se en avveckling av kärn­kraften så fort som möjligt. Regeringen bör under dessa förutsättningar åter­komma med ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft. Detta synsätt sam­man­faller med det i motion 2017/18:4150 (V), och jag tillstyrker således den mo­tionen i den aktuel­la delen. Jag anser också att regeringen bör återkomma till riksdagen med en avvecklingsplan för de kvarvarande reaktorerna i enlighet med förslaget i motion 2017/18:3393 (V), och jag tillstyrker således även den motionen.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

18.

Kärnkraft, punkt 5 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 18 i denna del och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 6 och 10,

2017/18:1417 av Lars Eriksson (S),

2017/18:2003 av Erik Ottoson (M) yrkande 2,

2017/18:2034 av Jörgen Andersson (M),

2017/18:3229 av Michael Svensson (M),

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 19,

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 16 och

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 1.

 

 

 

Ställningstagande

Liberalerna står inte bakom den energiöverenskommelse som slöts mellan fem partier i juni 2016, och partiets representant i Energikommissionen valde att reservera sig mot kommissionens förslag. Ett av huvudskälen till detta är den syn på kärnkraftens roll och framtid i det svenska energisystemet som kommer till uttryck i dessa båda sammanhang och som nu också återges i den aktuella propositionen.

Jag vill värna Sveriges nästan helt fossilbränslefria elsystem, och då måste kärnkraften tillåtas spela en central roll i den framtida svenska energimixen. Kärnkraften är både leveranssäker och klimatsmart och lyfts fram av FN:s kli­matpanel som ett svar på frågan om hur världen ska kunna minska utsläppen av växthusgaser och andra skadliga ämnen. Kärnkraften har inget existens­be­rät­tigande för sin egen skull utan för klimatets och för Sveriges elförsörj­nings skull. Jag vill inte att Sverige ska hamna i samma situation som Tysk­land, som trots omfattande och kost­samma satsningar på förnybar energi är starkt be­roen­de av kol­baserad energiproduktion.

Liberalerna var det första partiet att driva frågan om avskaffad effektskatt på kärnkraft, och jag välkomnar därför att effektskatten nu fasas ut. Samtidigt uppstår den märkliga situationen att staten genom slopad effektskatt ska under­lätta en renovering av kärnkraften, samtidigt som man med kraftfulla subven­tioner låter ny vindkraft konkurrera ut den nyrenoverade kärnkraften.

Jag står därför bakom det som anförs i motion 2017/18:2820 (L) om en konse­kvensanalys av vad de aviserade stängningarna av reaktorer betyder för leve­rans­säkerheten, för ökad energiimport och för klimatet. Motionen till­styrks i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de ak­tuella delarna.

 

 

19.

Energiforskning, punkt 6 (M)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Hanif Bali (M) och Sofia Fölster (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 och

2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 och

avslår motionerna

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 8,

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 19 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 11.

 

 

 

Ställningstagande

Kärnkraften är onekligen betydelsefull för den svenska elproduktionen. Med sina ca 40 procent av den el som produceras i Sverige utgör kärnkraften en betydelsefull bottenplatta varpå den övriga kraftproduktionen vilar. Genom att kombinera kärnkraftens basproduktion med den reglerbara vattenkraften och de mer väderberoende energikällorna sol- och vindkraft har Sverige ett gynn­samt läge när det gäller elförsörjning. Samtidigt är det viktigt med inno­va­tioner och teknikutveckling på energiområdet som gör att energiom­vandlingen kan ske än mer effektivt. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3404 (M) är de insatser som görs för forskning inom ny teknik och förnybar energi viktiga för det framtida energisystemet. Dessa satsningar måste fortsätta ge­nom bl.a. investeringar i demonstrationsanläggningar.

Vi står bakom det som sägs i energiöverenskommelsen om villkoren för kärnkraftens framtida existens i Sverige. Kärnkraften är dessutom koldioxidfri och därför en mycket viktig pusselbit i arbetet med att bekämpa hotet mot det globala klimatet. Vår bedömning är att kärnkraften kommer att behövas som en betydelsefull kraftkälla även fort­sätt­ningsvis. Det finns således anledning att vidareutveckla kärnkraften genom att bejaka tekniska landvinningar till gagn för bl.a. ökad effektivitet och drifts­säkerhet. Mot denna bakgrund be­klagar vi att energiforskningen har fått en sådan inrikt­ning att Energi­myn­dig­­heten saknar möjlighet att stödja forskning inom kärn­krafts­området.

Enligt vår uppfattning krävs det kunskaper och forskningskompetens för att hantera de befintliga svenska reaktorerna, bygga nya samt av­veck­la äldre reaktorer på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Det är således högst motiverat att prioritera upp kärnenergiforskningen och göra det möjligt för Energimyndig­heten att använda delar av energiforskningsanslaget för detta ändamål.

Detta synsätt överensstämmer med det som sägs i motion 2017/18:3897 (M) om att riksdagen genom ett tillkännagivande bör framföra till regeringen att den bör satsa på energiforskning, inklusive kärnenergiforskning, som bi­drar till alla relevanta kraftslag och delar av energiområdet. Motionen till­styrks i den aktuella delen. Ett liknande yrkande finns även i motion 2017/18:3404 (M) som också tillstyrks.

De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

20.

Energiforskning, punkt 6 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 19 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 11 och

avslår motionerna

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 8 och

2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2.

 

 

 

Ställningstagande

Som har redovisats tidigare i detta betänkande ser vi positivt på den svenska kärnkraften och dess framtid. Kärnkraften är och borde enligt vårt synsätt vara ett centralt inslag i den svenska energimixen även fortsättningsvis.

Såväl eventuell ny kärnkraft som den fortsatta driften – och på längre sikt avvecklingen och nedmonteringen – av de befintliga verken kräver emellertid att kunskaperna kring dessa frågor utvecklas. Eftersom staten inte satsar några medel alls på kärnenergiforskning inom ramen för det betydande energiforsk­nings­anslag som avsätts varje år, kan det starkt ifrågasättas om de nödvändiga kunskaperna på kärnkraftsområdet kan vidmakthållas på sikt.

Vi anser att Sverige ska satsa på kärnkraft i den omfattning som krävs för att upprätthålla och säkerställa en trygg elförsörjning för i första hand Sverige. Det är, enligt vår uppfattning, således av stor vikt att kärnteknisk forskning och utveckling behålls inom landet och att forskningen dessutom ges möjlighet att flytta fram sina positioner. För att kunna etablera ny, modern och ännu säkrare kärnkraft i Sverige behövs det en hög nationell kompetens, och detta kräver i sin tur ökat stöd till kärnkraftsforskningen.

Mot denna bakgrund instämmer vi i det som anförs i motionerna 2017/18:3887 (SD) och 2017/18:4147 (SD) om att kärnkraften borde ha ett klart uttalat utrymme inom de prioriterade insatserna för energiforskning, vil­ket alltså inte är fallet i dag. För att kunna uppnå ny, modern och ännu säkrare kärnkraft i Sverige behövs ett ökat stöd till kärnkraftsforskningen, inklusive stöd till forskning om det som brukar kallas fjärde generationens kärnkraft.

Med det anförda tillstyrks de båda motionerna i de aktuella delarna. De öv­riga mo­tionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

21.

Energiforskning, punkt 6 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 8 och

avslår motionerna

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2,

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD) yrkande 19,

2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 2 och

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 11.

 

 

 

Ställningstagande

Jag och Kristdemokraterna står bakom den energiöverenskommelse som har slutits mellan fem partier över blockgränsen. En central del av överenskom­melsen är målet om att elsystemet ska vara helt förnybart 2040. Med denna målsättning är det naturligt att mycket av energiforskningen bör inriktas på att utveckla den förnybara elproduktionen. Samtidigt är det, enligt min uppfatt­ning, mycket viktigt att denna inriktning inte blir så ensidig att utvecklingen av annan viktig teknik och kompetens blir satt helt på undantag.

I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3748 (KD) anser jag att det är viktigt att satsa på inhemsk forskning inom såväl förnybar energi som kärn­teknik för att trygga den framtida svenska energiförsörjningen. Om de be­fintliga kärnkraftsreaktorerna kan förnyas och förbättras för en förlängd livstid som är ekonomiskt försvarbar, kan det vara välmotiverat med in­vesteringar i forskning och utveckling på detta område. Även om kärnkraften inte bedöms ha någon framtid inom ramen för de principer som tidigare har fastslagits av riksdagen behövs det kompetensförsörjningsinsatser som riktas till dem som ska arbeta inom området.

Med det anförda ställer jag mig bakom förslaget i den nämnda motionen om att riks­da­gen genom ett tillkännagivande bör framföra till regeringen att forskning inom såväl förnybara energislag som kärnteknik måste stödjas och utvecklas för att till­godose nödvändig kompetensförsörjning. Motion 2017/18:3748 (KD) till­styrks i den aktuella delen. De övriga motionerna i av­snittet avstyrks i de ak­tuella delarna.

 

 

22.

Nät- och elmarknadsfrågor, punkt 7 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 5–7 och 10 samt

avslår motion

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 15.

 

 

 

Ställningstagande

Den svenska basindustrin, det svenska näringslivet i sin helhet och de svenska hushållen är beroende av tillförlitliga elleveranser till låga priser. Det är dessutom av största vikt att Sverige stärker sin konkurrenskraft i förhållande till övriga Europa när det gäller reglerkraft, prisbild och leveranstillförlitlighet. Samtidigt pågår en kraftig utbyggnad av förnybar elproduktion i Europa som kan väntas påverka de totala energipriserna och medföra besvärande obalanser i elnäten.

I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:4147 (SD) vill vi mot denna bakgrund understryka betydelsen av att det svenska elsystemet kan svara upp mot höga krav på leveranssäkerhet. De svenska elleveranserna har under lång tid kännetecknats av en hög elkvalitet och god driftssäkerhet. Denna värdefulla leveranssäkerhet äventyras om Sverige och många närliggande länder sam­tidigt gör sig beroende av intermittenta s.k. förnybara kraftslag och behöver importera el under kritiska perioder.

Ett annat problem med den energipolitik som regeringen, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna står bakom är att den helt saknar styr­ning som är inriktad på leveranssäkerhet eller på att effekt ska tillföras då behovet är som störst. Utöver att energipolitiken saknar ett mål för leverans­säkerheten är heller ingen enskild myndighet ansvarig för densamma. I stället är ansvaret för leverans­säkerheten uppdelat på ett flertal roller och aktörer. Detta skapar oklarheter och risk för ineffektivitet och är en påtaglig brist i den förda energipolitiken.

För att säkerställa att det svenska kraft­systemet kan leverera en hög el­kvalitet och ha en god driftssäkerhet bör regeringen därför, i enlighet med vad som förespråkas i den ovannämnda motionen, verka för att det fastslås ett mål för leveranssäkerheten.

Vi är i grunden positiva till kontinental elöverföring men anser att en even­tuell utbyggnad av överföringskapaciteten bör föregås av noggranna ana­lyser och i första hand inriktas på att bygga bort flaskhalsar i systemet. Däremot delar vi inte bedömningen i energiöver­ens­kommelsen att Sverige aktivt ska blanda sig i andra länders ener­gi­politik och försöka ändra deras upp­fatt­ningar om kraftöverföring.

Förbättrade överföringsförbindelser till exempelvis Kontinentaleuropa kan visserligen göra det tekniskt möjligt med en ökad elexport från Sverige. Sam­tidigt finns det en betydande risk att denna export blir affärsmässigt och sam­hälls­ekonomiskt mycket tveksam. En efterfrågeökning som drivs av Kontinen­tal­europa riskerar att trissa upp de svenska elpriserna på ett oönskat sätt – inte minst i södra Sverige – till men för svenska företag och hushåll. Det elöver­skott Sverige kan exportera har dessutom byggts upp genom massiva sub­ventioner från svenska elkonsumenter till förnybar elproduktion som exem­pelvis vindkraft. Detta innebär att Sverige genom sin elexport sub­ven­tionerar industrin och hushållen i grannländer som Finland, Danmark och Tyskland. I likhet med vad som sägs i motionen anser vi att Sverige främst ska exportera el indirekt genom produkter som har framställts med hjälp av el i Sverige och som har ett betydligt högre förädlingsvärde än elkraft.

Avslutningsvis vill vi ansluta oss till det som sägs i motionen om riskerna med fortsatta subventioner till småskalig förnybar elproduktion som exem­pelvis produktion av solel. Förenklingar i exempelvis byggregelverket är väl­komna, men ytter­ligare marknadssnedvridande subventioner i form av skat­telättnader av­visar vi. Dylika lättnader eller andra subventioner har gjort att de prissignaler som har drivit fram investeringar i olika produktionsanläggningar har varit konstruerade och att marknaden således har satts ur spel. Vi anser – med instämmande i det som sägs i motion 2017/18:4147 (SD) – att eventuella styrmedel eller marknadsmodeller i fortsättningen bör utformas för att möta Sveriges stora energipolitiska utmaning, nämligen de säsongsmässiga varia­tioner­na på elmarknaden.

Med det anförda tillstyrks den nyssnämnda motionen i de aktuella delarna. Motion 2017/18:2820 (L) avstyrks i den aktuella delen.

 

 

23.

Nät- och elmarknadsfrågor, punkt 7 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 15 och

avslår motion

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 5–7 och 10.

 

 

 

Ställningstagande

Jag anser att elmarknaden i möjligaste mån ska vara befriad från konkur­rens­snedvridande inslag som olika former av stöd och att en effektiv kraft­över­föring borgar för att denna marknad kan växa till gagn för elkunder i både Sverige och övriga Europa. Sverige kan dessutom exportera fossilfri el till län­der där den kan ersätta fossilbränslebaserad kraftproduktion. Den svenska el­exporten bidrar också till en ökad energisäkerhet i våra grannländer genom att minska deras beroende av en viss dominerande leverantör. Här är beroendet av gas från Ryssland särskilt besvärande.

Mot denna bakgrund instämmer jag i det som sägs i motion 2017/18:2820 (L) om att det finns stora fördelar med att öka sammankopplingen av elnäten i Norden och övriga Europa. Jag står också bakom det som sägs i motionen om att Sverige bör agera på EU-nivå för att öka sammankopplingen av elnäten i Norden och Europa och för att öka energisäkerheten bl.a. genom att verka för att gasledningen Nord Stream 2 stoppas.

Motionen tillstyrks i den aktuella delen samtidigt som jag avstyrker de öv­riga motionsyrkandena.

 

 

24.

Gasfrågor, punkt 8 (M)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Hanif Bali (M) och Sofia Fölster (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11 och

avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

 

 

Ställningstagande

Satsningar på utveckling av teknik för och produktion av förnybar energi är viktiga delar i den ener­gi­politiska överenskommelse som har slutits mellan fem av riksdagens partier. Mot den bakgrunden är det olyckligt om vissa för­nybara produktionsslag tvingas verka under sådana tvivelaktiga konkur­rens­för­hållanden att hela produktionen äventyras. Den svenska biogaspro­duk­tio­nen är exempelvis utsatt för mycket hård konkurrens från billig biogas­import från Danmark. Detta är emellertid inte en följd av att de svenska pro­duk­tions­för­utsättningarna är sämre eller mindre effektiva utan beror på att de båda länderna har utformat sina stödsystem på olika sätt, till men för de svens­ka aktörerna. Sverige har valt en modell med konsumtions­stöd till bioga­sen ge­nom skatte­befrielse, medan man i Danmark i stället ger stöd i produk­tions­le­det. Det inne­bär att dansk biogas som importeras till Sve­rige subventio­neras genom både konsum­tions- och pro­duk­tions­stöd och därmed blir billi­gare än den svenska gasen.

I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3351 (M) ser vi det som olyc­kligt att konkurrensen inom EU snedvrids till följd av stat­liga subven­tio­ner. Vi noterar att regeringen också har en positiv syn på biogas som en viktig del i det framtida svenska energisystemet och att den nyligen har tillsatt en utred­ning om hur biogasens nytta som resurs tas till vara på bästa sätt och hur den kan ges konkurrens­kraftiga villkor på både kort och lång sikt. En sådan utred­ning ser vi som nödvändig, men dessvärre också som otillräcklig. Även om de kortsiktiga kon­kurrensvillkoren ska utredas anser vi att det krävs mer akuta insatser för att rädda delar av den svenska biogasproduktionen. Det finns där­för starka skäl för riksdagen att driva på processen genom att tydligt peka på behovet av mer direkta insatser i närtid. Vi instämmer därför i det som sägs i motionen om att riksdagen genom ett tillkännagivande bör uppmana reger­ingen att verka för en harmo­ni­sering av stödsystemen mel­lan de berörda län­derna i syfte att uppnå en gemen­sam och välfungerande inre marknad för biogas.

Med det anförda tillstyrks motion 2017/18:3351 (M) i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

25.

Gasfrågor, punkt 8 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25 samt

avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11,

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

 

 

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns det en stor outnyttjad potential i Sverige för fram­ställning av metan av olika avfallsprodukter. Denna biogas går att an­vända till både el- och värmeproduktion men är särskilt in­tressant eftersom den också fungerar utmärkt som fordonsbränsle. Den för­ny­bara biogasen kan därmed in­te bara ersätta fossila drivmedel, utan den positiva effekten blir dess­utom dub­bel eftersom förbränning av gasen är bättre än att den – en myc­ket potent växthusgas – släpps direkt ut i atmosfären.

För att producenterna av biogas ska få bättre förutsättningar är det enligt vår uppfattning emellertid nödvändigt med en politik som understöder deras möjligheter att koppla in sig på det befintliga gasnätet. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:899 (SD) förordar vi en utbyggnad av det svenska gas-stamnätet, med den primära målsättningen att nätet når ut till de jordbruks-intensiva regionerna i t.ex. Skåne och Västra Götaland där tillgången till stall-gödsel är god. För att utbyggnaden ska ske på ett samhällsekonomiskt bra sätt och för att hela kedjan från produktion, lagring och distribution till användning ska bli optimal anser vi – med instämmande i vad som sägs i motionen – att kom­petensen på området bör samordnas nationellt och att det även bör dras upp riktlinjer för en nationell gasstrategi.

Sammantaget innebär detta således att vi tillstyrker motion 2017/18:899 (SD) i de aktuella delarna. De övriga motionerna avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

26.

Gasfrågor, punkt 8 (C)

av Rickard Nordin (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30 och

avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11 och

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39.

 

 

 

Ställningstagande

För mig är produktion och användning av förnybar energi en självklar del i den nödvändiga omställningen av energisystemet i håll­bar riktning. Lika själv­klart är det att gröna näringar som jord- och skogsbruk kan spela bärande roller i denna omställning och att produktion av olika former av förnybar energi kan utgöra en viktig verksamhet som bidrar både till lant­bruks­företags lönsamhet och till utvecklingen på landsbygden.

Biogas är en förnybar energikälla som kan framställas ur en mängd olika substrat, exempelvis biologiskt avfall och gödsel. Jag instämmer i det som sägs i motion 2017/18:3772 (C) om att det behövs åtgärder för att ta vara på bio­gasens fulla potential. Det handlar bl.a. om att åstadkomma en bättre sam­ordning mellan alla de olika politikområden som biogasen berör. Det är också därför som Centerpartiet i sin budget har föreslagit en kretsloppspremie för att lyfta fram biogödslets möjlighet att ersätta fossila gödningsmedel i jordbruks­sektorn.

Biogasen är det perfekta exemplet på cirkulär ekonomi. Dessvärre är mark­naden inte anpassad efter det synsättet ännu. Därför kan det uppstå olyckliga suboptimeringar som en följd av att biogasen behandlas på ett oko­ordinerat sätt eftersom den emellanåt antingen främst betraktas som en avfallsfråga eller som en energipolitisk fråga, som en transportfråga, som en infra­struk­turfråga eller som en klimatfråga eller blir föremål för skattemässiga överväganden. Det finns mot den bakgrunden starka skäl att – i likhet med vad som föreslås i motionen – ta ett samlat grepp om biogasens olika aspekter genom att riksda­gen upp­manar regeringen att ta fram en nationell biogasstra­tegi. Motionen tillstyrks således i den aktuella delen.

De övriga motionerna avstyrks i de delar som är aktuella i avsnittet.

 

 

27.

Gasfrågor, punkt 8 (V)

av Birger Lahti (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8 och

avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11,

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

 

 

Ställningstagande

Biogas är ett helt förnybart bränsle som kan användas för produktion av värme och el eller som drivmedel i fordon. Inom industrin kan den även an­vändas som råvara eller energikälla. För att effektivt öka produktionen av och efter­frågan på den klimatneutrala biogasen behövs långsiktiga spelregler för berör­da aktö­rer i Sverige.

Jag ser mot den bakgrunden positivt på att regeringen med stöd av Vänster­partiet har vidtagit flera åtgärder som ska underlätta för biogasens fortsatta utveckling i vårt land. Vidare noterar jag med tillförsikt att reger­ingen nyligen har tillsatt en utredning som ska se över förutsätt­ningarna för biogasen i Sve­rige. Samtidigt instämmer jag i det som sägs i motion 2017/18:2335 (V) om att det finns skäl för riksdagen att ge­nom ett tillkänna­givan­de till reger­ingen uttala behovet av en biogas­stra­tegi som tar ett samlat grepp om biogas­frågorna och som pekar ut en tydlig färdriktning för det fort­satta arbetet. Eko­no­miska stöd, skattesub­ven­tioner, regelförenk­lingar och andra styrmedel bör vara väl koordinerade för att den samlade nyttan av insatserna ska bli så stor som möjligt till gagn inte minst för strävan efter att möta hotet mot klimatet på det mest effektiva sättet.

Med det anförda tillstyrks motionen i den aktuella delen. I den mån de öv­riga motionerna i avsnittet inte tillgodoses genom detta avstyrks de i de ak­tuella delarna.

 

 

28.

Gasfrågor, punkt 8 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4 och

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11,

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

 

 

Ställningstagande

Biogas är ett förnybart bränsle med många fördelar. Samtidigt är det viktigt att gasen produceras och konsumeras på ett klokt sätt. Mycket fokus ham­nar i den energipolitiska debatten på frågor om produktionen av bio­gas. Jag vill även peka på betydelsen av att använ­dar­sidan upp­märk­sam­mas. Att bara förbränna gasen för värme- eller elpro­duktion eller att nyttja den som drivmedel kanske inte alltid ger den största klimatnyttan och behöver inte heller vara den lämp­ligaste använd­ningen ur ett samhälls­ekonomiskt perspek­tiv. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:2820 (L) anser jag att det ofta kan vara motiverat att upp­gra­dera gasen och sedan använda den som insatsvara inom exempelvis ke­mi­industrin. Där kan bio­gasen ersätta sådan fossil naturgas som Sverige mås­te importera från andra län­der. Slutprodukterna får därmed en tydligare håll­barhetsprofil, och bio­ga­sens förädlingsvärde stiger. För små bio­gasanlägg­ningar som inte är an­slut­na till gasnätet är värme- och elproduktion ett bra alternativ då biogas som fordonsbränsle har visat sig ha svårt att klara kon­kur­rensen från andra bränslen utan om­fattan­de och mark­nadssnedvridande sub­ven­tio­ner.

Då även naturgasrelaterade frågor är föremål för utskottets övervägan­den vill jag ansluta mig till det som sägs i motion 2017/18:576 (L) om den pla­nerade ryska gasledningen i Östersjön (Nord Stream 2). Jag ser det som po­sitivt att EU har skärpt sanktionerna mot Ryss­land, men anser samtidigt att de bör utvidgas till fler företag inom energi­sektorn. Ur ryskt perspektiv är energi­politiken ett mycket användbart makt­me­del, och det finns därför starka skäl för Sverige och EU att inte ytterligare bygga upp ett beroende av ryska gas­leve­ranser eller tillåta att det etableras infra­struk­tur i ett så säkerhetspo­li­tiskt och miljömässigt sårbart innanhav som Ös­ter­sjön. Jag anser att riksdagen ge­nom ett tillkän­nagivande ska uppmana re­geringen att genom EU verka för att Nord Stream 2-projektet stop­pas. Där­med instäm­mer jag i det förslag som finns med den inrikt­ningen i mo­tion 2017/18:576 (L).

Sammantaget innebär detta sålunda att jag tillstyrker den nyssnämnda mo­tionen i den aktuella delen liksom den tidigare omnämnda mo­tio­n 2017/18:2820 (L), även den motionen i den aktuella delen. De öv­riga motio­nerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

29.

Gasfrågor, punkt 8 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD) yrkande 39 och

avslår motionerna

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 4,

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkandena 20 och 25,

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M),

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V) yrkande 8,

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del,

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M) yrkande 11 och

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 30.

 

 

 

Ställningstagande

Biogas bör på sikt kunna spela en allt större roll i den svenska energimixen. Användningsområdet är brett, och biogas kan dessutom produceras i Sve­rige, vilket ger en säkrare tillgång och ett mindre beroende av naturgas­im­port. Där­utöver är biogas på många sätt ett smartare alterna­tiv ur både kli­mat- och hälso­synpunkt än andra biobräns­len som kan användas som drivmedel.

Jag instämmer i det som sägs i motion 2017/18:3766 (KD) om att det be­hövs åtgärder för att gynna utvecklingen på biogasområdet. För att biogasen ska få genomslag på allvar anser jag att produktionen behöver stimuleras, liksom utbyggnaden av tankstationer, inte bara i Sverige utan i hela Europa. För att säkra till­gång­en till organiskt avfall som är lämpligt att röta krävs det även en effek­ti­vare käll­sortering i kom­munerna. Jag anser att riksdagen bör bi­falla mo­tio­nen i den aktuella delen. De övriga motionsyrkandena avstyrks.

 

 

30.

Värmefrågor, punkt 9 (M)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Hanif Bali (M) och Sofia Fölster (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10 och

avslår motionerna

2017/18:1516 av Lars Beckman (M),

2017/18:2453 av Jan R Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 12.

 

 

 

Ställningstagande

I likhet med regeringen anser vi att kraft- och fjärrvärmesektorn har en viktig roll att spela i det framtida energisystemet, både genom sin roll som producent av biobränslebaserad el- och värmeproduktion och som en viktig leve­rantör av systemviktiga tjänster.

Däremot har vi inte alls samma sorglösa syn som regeringen på denna sektors kon­kur­rens­förutsättningar. Vi ser det exempelvis som djupt problema­tiskt att regeringen inför skatter mot just fjärr- och kraftvärme som markant försämrar fjärrvärmens möjligheter att konkurrera i energi­systemet. I stället för att försvåra för fjärr- och kraftvärmen behövs goda förut­sätt­ningar för att återvinna värme och energi. Denna uppfattning överens­stäm­mer med den som framförs i motion 2017/18:3404 (M), och vi anser därför att den motionen bör bifallas i den aktuella delen. De övriga motionerna som är aktuella i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

31.

Värmefrågor, punkt 9 (L)

av Maria Weimer (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del och

avslår motionerna

2017/18:1516 av Lars Beckman (M),

2017/18:2453 av Jan R Andersson (M),

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 12.

 

 

 

Ställningstagande

Kraft- och fjärrvärmeproduktion är viktiga komponenter i energisystemet. Sam­tidigt är det viktigt att dessa produktionsslag är hållbara. Detta förutsätter bl.a. att de bränslen som används i dessa sammanhang inte är fossila. Avfall är en viktig energikälla i många fjärrvärmenät, men soporna består i viss ut­sträckning av fossil plast. Detta är problematiskt, och i likhet med vad som sägs i motion 2017/18:2820 (L) bör målet vara att fjärr­värmen endast undan­tagsvis ska baseras på fossila källor och då exempelvis när det gäller spillvär­me från vissa kemiska processer. Med det anförda till­styrker jag mo­tionen i den aktuella delen. De övriga motionerna som behand­las i detta avsnitt av­styrks i de aktuella delarna.

 

 

32.

Värmefrågor, punkt 9 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 12 och

avslår motionerna

2017/18:1516 av Lars Beckman (M),

2017/18:2453 av Jan R Andersson (M),

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L) yrkande 17 i denna del och

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkande 10.

 

 

 

Ställningstagande

När värmefrågor diskuteras är det enligt min uppfattning viktigt att lyfta fram geoenergins potential att bidra till ett hållbart energisystem. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:3748 (KD) anser jag att geotermisk energi passar utmärkt i storskaliga system knutna till fjärrvärmesystem. Geoenergi fungerar även förträffligt för uppvärmningsändamål både i större system och för små­hus i form av exempelvis olika jord- eller bergvärmelös­ningar. Jag vill mot denna bakgrund att riksdagen ge­nom ett tillkännagivande ska framhålla geo­ener­gin som en viktig del i utvecklingen mot ett än mer hållbart energi­system. Jag instämmer således i det förslag som finns med denna inriktning i den ovan­nämnda motionen, vilken alltså tillstyrks i den aktuella delen. De övriga mo­tio­nerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

33.

Vissa övriga frågor, punkt 10 (M)

av Lars Hjälmered (M), Hans Rothenberg (M), Hanif Bali (M) och Sofia Fölster (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 7 och 8 samt

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 26,

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M),

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S),

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M),

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 16.

 

 

 

Ställningstagande

Transportsektorn svarar för en betydande andel av fossilenergian­vänd­ningen i Sverige. Biodrivmedel kan bidra till en grön omställning av denna sektor. En omställning i hållbar riktning går dock inte över en natt. Därför behövs det olika typer av biodrivmedel för att underlätta en övergång från bensin och die­sel till grönare alternativ. Sverige kan göra mycket för att stimulera utveckling, produktion och användning av sådana alternativa drivmedel, men ännu större effekt kan uppnås om EU agerar samlat på detta område.

Mot denna bakgrund är vi bekymrade över att det uppenbarligen finns krafter inom EU som vill förbjuda vissa typer av biodrivmedel. Därför instäm­mer vi i det som sägs i motion 2017/18:3404 (M) om att Sverige bör verka för att alla typer av biodrivmedel ska vara tillåtna inom EU även fortsättningsvis.

En annan fråga som tas upp i samma motion gäller energilagring. Möjlig­heter att lagra el kan bl.a. göra det lättare att hantera sådana effekt­balans­utmaningar som följer i spåren av att väderberoende energikällor spelar en allt större roll i energisystemet. I likhet med vad som sägs i motionen anser vi att det är motiverat att riksdagen genom ett tillkännagivande framför till reger­ingen att den bör se över hur energilager kan användas mer effektivt i energi­systemet. Motionen tillstyrks således även i denna del, samtidigt som de övriga motio­nerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

34.

Vissa övriga frågor, punkt 10 (SD)

av Josef Fransson (SD) och Mattias Bäckström Johansson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 26 och

avslår motionerna

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M),

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S),

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M),

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 7 och 8,

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16 och

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 16.

 

 

 

Ställningstagande

Sverige är ett land med mycket torvmark. Av den förhållandevis ringa mängd torv som bryts i landet används en del för att producera energi. I Sverige klas­sas denna torv som förnybar vid kraftproduktion och är berättigad till el-cer­tifikat, medan den vid värmeproduktion omfattas av EU:s handel med ut­släpps­rätter och då betraktas som en fossil energikälla. I likhet med vad som sägs i motion 2017/18:899 (SD) anser vi att torven ska klassas som förnybar så länge elcertifikatssystemet finns kvar.

Samtidigt instämmer vi i det som sägs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att torv från påverkade torvmarker ska behandlas på samma sätt som övriga biobränslen inom ramen för handeln med utsläppsrätter. Detta skulle ge bättre förutsättningar för torvutvinningen i Sverige och kunna minska behovet av att importera fossila bränslen. Torven kan på detta sätt även fun­gera som en viktig sysselsättningsfaktor på landsbygden.

Utöver detta anser vi att det bör övervägas om kraftvärmebränsle med en viss inblandning av torv ska kunna klassas som ett miljöbränsle likt E85. Att blan­da in en viss andel energitorv i andra biobränslen ger dessutom goda egen­skaper vid förbränning, bl.a. eftersom torven innehåller en viss mängd svavel. Svavelinnehållet gör dock att energitorven är belagd med sva­velskatt, vilket leder till att dess konkurrenskraft minskar i förhållande till att tillföra rent sva­vel vid förbränningen för att uppnå den effekt som en inblandning av torv medför. I det senare fallet tas det dock inte ut någon sva­velskatt, och den kon­kur­rens­sned­vridning till torvens nackdel som därmed uppkommer anser vi måste åt­gärdas. Enligt vår uppfattning vore det rimligare att beskatta utsläppen från förbränningen och inte själva bränslet. Detta skulle även stimu­lera ut­veck­lingen av renings­teknik och belöna dem som har gjort investeringar för att förhindra miljö­påverkande utsläpp. Vår avsikt är att återkomma till riks­dagen med förslag som har denna inriktning.

Med det anförda tillstyrks motion 2017/18:899 (SD) i den aktuella delen. De öv­riga motionerna i avsnittet avstyrks.

 

 

35.

Vissa övriga frågor, punkt 10 (C)

av Rickard Nordin (C).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 26,

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M),

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S),

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M),

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 7 och 8 samt

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 16.

 

 

 

Ställningstagande

Jag vill inledningsvis framhålla att det behövs många olika tekniker för att kunna minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn. Utöver en ökad andel biodrivmedel är även en ökad elektrifiering av transportsektorn viktig. Jag anser att det bör tas fram en nationell plan för elektrifiering av trans­port­sektorn, som inkluderar satsningar på alternativa drivmedelsstationer i hela landet, förenklade byggregler för laddstolpar vid nya parkeringar och bo­stads­hus, satsningar på forskning om och demonstration av elvägar och elektri­fiering av godstrafik och busstrafik.

Jag tror också mycket på konsumentmakt som ett medel för den nödvändiga omställningen av transportsektorn. Det s.k. bonus–malus-system som börjar gälla fr.o.m. halvårsskiftet, och som jag och Centerpartiet vill skärpa genom ett förslag om en ”grön bilbonus”, skulle med fördel kunna kompletteras med en modell för energideklaration av nya bilar. Ett förslag med den inriktningen finns i motion 2017/18:3686 (C), och jag anser därför att den motionen bör bifallas av riksdagen i den aktuella delen. De övriga motionerna avstyrks i de delar som är aktuella i detta avsnitt.

 

 

36.

Vissa övriga frågor, punkt 10 (KD)

av Penilla Gunther (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 16 och

avslår motionerna

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD) yrkande 26,

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M),

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP),

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S),

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M),

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M) yrkandena 7 och 8 samt

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 16.

 

 

 

Ställningstagande

Energimyndigheten bedömer att elanvändningen för belysning i sektorerna bostäder, lokaler, industri och vägbelysning minskade från ca 14 TWh 2010 till ca 11 TWh 2016. Samtidigt konstaterar myndigheten att användningen av el för belysningsändamål skulle kunna halveras om all befintlig ineffektiv teknik byttes ut mot bästa möjliga teknik.

Energimyndigheten har under de senaste åren drivit den s.k. Belysnings­utmaningen. Syftet med satsningen var att starta en dialog med olika aktörer och öka kunskapsnivån, intresset och andelen energieffektiv belysning i Sve­rige. Tyvärr har engagemanget från andra statliga aktörer kring dessa frå­gor varit relativt svalt. Jag anser att argumenten för att byta belysning till mer energieffektiva alternativ är så goda att inte minst offentliga verksamheter ge­nast borde agera. Mot den bakgrunden instämmer jag i förslaget i motion 2017/18:3748 (KD) om att regeringen bör ge de statliga verksam­heter­na i uppdrag att anta Belys­ningsutmaningen och att därigenom gå före i arbetet för en mer ekono­misk och miljövänlig energianvändning. Motionen tillstyrks i den aktuella delen. De övriga motionerna i avsnittet avstyrks i de aktuella delarna.

 

 

 

 

 

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2017/18:228 Energipolitikens inriktning:

1.Riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för energipolitiken (avsnitt 5.1).

2.Riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för andelen förnybar elproduktion (avsnitt 5.2).

3.Riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för effektivare energianvändning (avsnitt 5.3).

4.Riksdagen godkänner regeringens förslag till upphävande av riksdagsbindningar avseende riktlinjer för energipolitiken (avsnitt 5.4).

Följdmotionerna

2017/18:4147 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD):

1.Riksdagen avslår regeringens förslag i punkt 2.

2.Riksdagen avslår regeringens förslag i punkt 3.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett mål om att Sveriges elproduktion ska vara helt fossilfri och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett mål för effektivare energianvändning formulerat som att energianvändningen 2030 ska vara 50 procent effektivare än 2005, uttryckt i termer av använd energi i relation till bruttonationalprodukten (BNP), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål för leveranssäkerheten och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kraftöverföring och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elexport och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om småskalig produktion och tillkännager detta för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energianvändning och energieffektivisering och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elmarknaden och tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energiforskning och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:4149 av Maria Weimer m.fl. (L):

Riksdagen avslår propositionen.

2017/18:4150 av Birger Lahti m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en nationell plan för energibesparing och energieffektivisering och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att öka den havsbaserade vindkraften i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

Motioner från allmänna motionstiden 2017/18

2017/18:576 av Jan Björklund m.fl. (L):

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom EU verka för att Nord Stream 2 stoppas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:899 av Mattias Bäckström Johansson m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energipolitikens inriktning och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för en ökad magasineringskapacitet för vattenkraften och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för småskalig vattenkraft och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en långsiktig satsning på kärnkraft och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 17 kap. 6 a § miljöbalken bör avskaffas och tillkännager detta för regeringen.

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upphäva planeringsmålet om 30 TWh vindkraftsel per år och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsningar på forskning kring solkraft i Sverige ska vara exportorienterade och tillkännager detta för regeringen.

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för en utbyggnad av stamgasnätet till våra jordbruksintensiva regioner och tillkännager detta för regeringen.

25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ta fram en nationell gasstrategi för maximal samhällsnytta och tillkännager detta för regeringen.

26.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att torv klassas som förnybart i EU och tillkännager detta för regeringen.

29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energieffektivisering och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:900 av Josef Fransson m.fl. (SD):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lägga om energipolitikens inriktning med hänsyn tagen till industrin och den svenska nationens behov och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:931 av Josef Fransson m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att prioritera svensk basindustri vid utformning av energipolitiken och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1141 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om EU:s energimål till 2030 och tillkännager detta för regeringen.

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU antar en målsättning att all energiproduktion ska vara förnybar senast 2050, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:1210 av Peter Helander (C):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett tidigareläggande av kraven i ekodesigndirektivet och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1417 av Lars Eriksson (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om minskad sårbarhet i den svenska energiförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1516 av Lars Beckman (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att för att underlätta för etablering av datacenter snarast ta fram en proposition baserad på förslagen i TPA-utredningens slutbetänkande Fjärrvärme i konkurrens (SOU 2011:44), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2017/18:1521 av Carl-Oskar Bohlin (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att torv på dränerad mark ska klassificeras som biobränsle och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1675 av Stina Bergström (MP):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en strategi motsvarande den för solceller bör tas fram även för solfångare och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheter, hinder och förslag på styrmedel för ökad andel solvärme i såväl småhus som fjärrvärmesystemen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1683 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att LED-lampor inte får ha större modulation än 5 procent och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1719 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om sårbarhet och systemfel med el för uppvärmning och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1870 av Suzanne Svensson (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förnybar energi i drivmedelsproduktionen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1932 av Gunilla Nordgren (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av att stimulera en ökad användning av biogas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:1996 av Sten Bergheden och Lars-Arne Staxäng (båda M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera samhällsnyttan och kostnaderna för vindkraftsutbyggnaden i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att redovisa kostnaderna för den vindkraftsutbyggnad som hittills har gjorts och totalkostnaden när det är färdigutbyggt och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2003 av Erik Ottoson (M):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör upprätta en strategi för hur fjärde generationens kärnkraft kan bli en viktig del av den svenska energiförsörjningen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2034 av Jörgen Andersson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraftens villkor och framtidsmöjligheter och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2293 av Markus Wiechel (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om energieffektiviserings- och energisparlån och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2335 av Emma Wallrup m.fl. (V):

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på en nationell biogasstrategi för att stimulera produktion och konsumtion av biogas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2453 av Jan R Andersson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraftens spillvärme i fjärrvärmeproduktion och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:2820 av Jan Björklund m.fl. (L):

14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge likvärdiga villkor för koldioxidfria kraftslag och avskaffandet av elcertifikatssystemet och tillkännager detta för regeringen.

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka sammankopplingen av elnäten i Norden och Europa, behovet av att öka energisäkerheten inklusive vikten av att stoppa gasledningen Nord Stream 2, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biogas och fjärrvärme och tillkännager detta för regeringen.

18.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vattenkraften och kärnkraften och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3024 av Jan Lindholm (MP):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett ökat systemtänkande för att effektivare nyttja överskottsvärme och överskottsel och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3194 av Jan Björklund m.fl. (L):

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stark europeisk klimat- och energipolitik och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3229 av Michael Svensson (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraftens betydelse för svensk energiproduktion och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3351 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M):

11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för en gemensam och välfungerande inre marknad för biogas och andra förnybara bränslen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3352 av Jonas Jacobsson Gjörtler m.fl. (M):

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att långsiktiga regler kommer på plats för att möjliggöra utbyggnad av förnybara bränslen och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3393 av Birger Lahti m.fl. (V):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på utformning av s.k. vita certifikat och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag på utformning av driftsstöd till havsbaserad vindkraft och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt bör agera så att vattenkraftbolagens reinvesteringar samkörs i investeringsplaner så att hela den maximala nyttan tas till vara och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att upprätta en informationsplattform för investering i solenergi samt en solkartläggning och tillkännager detta för regeringen.

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det utöver Energimyndighetens solstrategi bör inrättas nationella planeringsmål för solel och solvärme och tillkännager detta för regeringen.

14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i uppdrag att se över hur ytterligare stimulanser kan ges för att öka tillgången till förnybar el och tillkännager detta för regeringen.

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör föreslå en högre ambitionsnivå gällande elcertifikatssystemet inför energiöverenskommelsens första planerade kontrollstation 2018 och tillkännager detta för regeringen.

17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en utredning av hur den elintensiva industrin bättre kan bidra till kvotplikten och tillkännager detta för regeringen.

18.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur torvanvändningen ska fasas ut ur elcertifikatssystemet, med inriktningen att nya torvtäkter inte ska öppnas, och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en avvecklingsplan för de resterande kärnkraftsreaktorerna och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3399 av Betty Malmberg (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige behöver iordningställa test- och demoanläggningar för att utveckla effektiviteten hos olika typer av klimatneutral energi och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3404 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ha ett robust energisystem på tre ben med vattenkraft, kärnkraft och ny, förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på alla relevanta energislag, inklusive kärnkraft, samt på forskning och demonstrationsanläggningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att alla typer av biodrivmedel fortsatt tillåts på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur energilager kan användas mer effektivt i energisystemet och tillkännager detta för regeringen.

10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka förutsättningarna för att ta till vara fjärr- och kraftvärme och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3652 av Caroline Szyber m.fl. (KD):

54.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en modell för energisparlån och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3686 av Annie Lööf m.fl. (C):

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa energideklaration på personbilar vid nybilsförsäljning och tillkännager detta för regeringen.

37.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka incitament och möjligheter för att producera solel och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3748 av Penilla Gunther m.fl. (KD):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt ska arbeta för att uppnå såväl FN:s globala mål inom energiområdet som EU:s och Sveriges energi- och klimatmål och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att forskning inom såväl förnybara energislag som kärnteknik måste stödjas och utvecklas även i Sverige för att tillgodose nödvändig kompetensförsörjning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av fortsatt forskning på solceller, termisk solel och solbränslen och tillkännager detta för regeringen.

12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att geotermisk energi som energislag behöver komma fram och tillkännager detta för regeringen.

13.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en översyn av subventioner för alla energislag bör göras och tillkännager detta för regeringen.

15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Energimyndigheten ska erbjuda energirådgivning till både privatpersoner och företag och tillkännager detta för regeringen.

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppmana de statliga verksamheterna att anta Belysningsutmaningen och gå före i arbetet för en mer ekonomisk och miljövänlig energianvändning och tillkännager detta för regeringen.

20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidhålla vikten av energiunionens syfte att säkerställa överkomlig, trygg och hållbar energi för EU och tillkännager detta för regeringen.

23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om betydelsen av EU-ländernas oberoende av andra länder när det gäller energitillförsel och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3766 av Robert Halef m.fl. (KD):

39.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera användningen av biogas och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3772 av Kristina Yngwe m.fl. (C):

30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta en nationell biogasstrategi och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3858 av Betty Malmberg (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att målet för svensk energiproduktion bör vara att uppnå klimatneutralitet, dvs. att inte bidra till växthuseffekten, och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3887 av Martin Kinnunen och Runar Filper (båda SD):

16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i förhandlingar inom den klimat- och energipolitiska ramen ska verka för att likställa kärnkraft med förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ökat fokus bör ligga på energiforskning och andra insatser för att åstadkomma teknisk utveckling för att minska beroendet av fossila bränslen i framtiden och tillkännager detta för regeringen.

2017/18:3897 av Lars Hjälmered m.fl. (M):

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att satsa på energiforskning med en inriktning som bidrar till behov för alla relevanta kraftslag och delar av energiområdet och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

 

 

 

 

[1] TPA står för third party access, dvs. tredjepartstillträde.

[2] Geotermi är en annan teknik där värme från radioaktivt sönderfall i jordskorpan och vär­meledning från jordens inre tas till vara på stort djup (>800 meter). I Sverige är potentialen för geotermi emellertid liten (Källa: geoenergicentrum.se).

Tillbaka till dokumentetTill toppen