Energipolitik
Betänkande 1990/91:NU40
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU40
Energipolitik
Innehåll
1990/91 NU40
Ärendet
I detta betänkande -- varav en sammanfattning lämnas på s.2 f. -- behandlas
dels proposition 1990/91:88 om energipolitiken (industridepartementet) utom såvitt gäller vissa energibeskattningsfrågor, vilka har överlämnats till skatteutskottet,
dels proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö (miljödepartementet) avsnitt 14.5 (s.296--299), som avser frågor rörande vindkraft,
dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) såvitt gäller tre anslag,
dels -- helt eller delvis -- 3 motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik,
dels -- helt eller delvis -- 29 motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88,
dels -- helt eller delvis -- 9 motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90,
dels -- helt eller delvis -- 55 motioner från allmänna motionstiden år 1991,
dels -- helt eller delvis -- 79 motioner från allmänna motionstiden år 1990,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:66 om särskilda regionalpolitiska insatser i Blekinge län m.m.,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:90 om forskning,
dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:126 om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 3.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) över proposition 1990/91:88 jämte vissa motioner med anledning av propositionen (bilaga 1). I yttrandet behandlas även motioner avseende energisparande i bebyggelsen, m.m. som har väckts under allmänna motionstiden år 1990 eller år 1991 och hänvisats till bostadsutskottet. Ifrågavarande motioner har överlämnats till näringsutskottet och redovisas i detta betänkande.
I samband med behandlingen av ärendet har företrädare för olika organisationer och företag beretts tillfälle att inför utskottet lägga fram synpunkter och svara på frågor från utskottets ledamöter. I anslutning härtill har oftast överlämnats skrivelser eller annat skriftligt material till utskottet. Ytterligare skrivelser har också inkommit i ärendet. En redogörelse för de uppvaktningar som har förekommit och för de skrivelser och det övriga skriftliga material som har överlämnats till utskottet i ärendet finns i bilaga 2.
Sammanfattning
Regeringens förslag till riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88) grundas på en överenskommelse den 15 januari 1991 mellan företrädare för socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Dessa riktlinjer, som tillstyrks av utskottet, föreslås i berörda delar ersätta riktlinjer som riksdagen beslutade om år 1988. I övrigt innehåller propositionen förslag om ett antal konkreta åtgärder som ligger i linje med vad man enats om under de överläggningar som föregick den nyssnämnda överenskommelsen. Också dessa åtgärder tillstyrks av utskottet, utom vad gäller stöd till kraftvärmeproduktion till biobränslen. Härvidlag har utskottet stannat för en annan avvägning i fråga om stödbelopp till anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19 februari 1991.
De riktlinjer som utskottet föreslår riksdagen att godkänna innebär bl.a. följande.
Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Riksdagen uttalade år 1980 att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Av propositionen framgår att frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad inte har varit föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under de överläggningar som föregick den nyssnämnda trepartiöverenskommelsen.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden från moderata samlingspartiet av innebörd att riksdagen nu skulle uttala att tidigare uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet.
Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen ställde sig bakom år 1988 skulle en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996. De riktlinjer för energipolitiken som utskottet nu föreslår riksdagen att godkänna innebär att omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
Genom att förespråka dessa riktlinjer avstyrker utskottet samtidigt förslag från de tre partier som inte har deltagit i överenskommelsen. Moderata samlingspartiet vill att riksdagen skall slå fast att tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 inte längre är aktuella. Enligt vänsterpartiet borde riksdagen nu fatta beslut om att kärnkraftsavvecklingen skall inledas senast år 1995. Miljöpartiet de gröna vill att riksdagen skall begära att regeringen utarbetar en plan för avveckling av kärnkraften under tre år med start år 1991.
I reservationer av företrädarna för nyssnämnda tre partier utvecklas resp. partis syn på kärnenergins användning i det svenska energisystemet.
I fråga om konkreta åtgärder i syfte att stimulera en omläggning av det svenska energisystemet innebär utskottets ställningstaganden i huvudsak följande.
Ett femårigt program för effektivare energianvändning skall genomföras. Programmet innebär att det nuvarande stödet till teknikupphandling och eleffektiva produkter, processer och system förstärks och utvidgas till att även gälla annan energieffektiv teknik till en kostnad under nästa budgetår av 150 milj.kr. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder med sammanlagt 150 milj.kr. under den närmaste femårsperioden och stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin med sammanlagt 50 milj.kr. under den närmaste femårsperioden. Medel från energiteknikfonden skall få användas för dessa två ändamål. Programmet innefattar också en förstärkning av konsumentverkets arbete med energideklarationer och produkttestning till en kostnad av 5milj.kr. nästa budgetår.
Åtgärderna för att främja tillkomsten av kraftvärme ligger delvis på energibeskattningens område och behandlas i den delen i skatteutskottets betänkande 1990/91:SkU26. Vidare innefattar de stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen. Ett bidrag införs på 4 000 kr. per kWh installerad effekt för investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen avseende anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991. För förbättring av konkurrenskraften hos befintliga anläggningar skall bidrag utgå med 1 500 kr. per kWh installerad effekt för anläggningar som har beställts under perioden 1 juli 1990--19 februari 1991 och med 1 000 kr. per kWh installerad effekt för anläggningar som har beställts under perioden 1 januari 1985--30 juni 1990. Kostnaderna för stödet beräknas till sammanlagt 1 000 milj.kr. under en femårsperiod. Liksom regeringen anser utskottet att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar för kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen.
Regeringen har nyligen tillkallat en i propositionen aviserad biobränslekommission med uppgift att bl.a. analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen. I syfte att annan utveckling och introduktion av ny energiteknik skall främjas föreslås att utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet vid fördelning av stöd från energiteknikfonden. Vidare föreslås att 50 milj.kr. per år skall under en femårsperiod anvisas som stöd till investeringar i små vindkraftverk, dock med en eleffekt om minst 60kW. Ett stöd till investeringar i solvärmeanläggningar om 10 milj.kr. per år under fem år förordas också.
Inom ramen för 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken föreslås stöd utgå till etanolframställning. Utskottet konstaterar att de riktlinjer som lantbruksnäringen har redovisat för det fortsatta arbetet med etanolprojektet torde kunna tillämpas inom ramen för förslaget.
Regeringens förslag till riktlinjer och anslag m.m. till energiforskning tillstyrks av utskottet. För nästa budgetår innebär detta en anslagsnivå av närmare 356 milj.kr.
Kostnaderna för vissa stödåtgärder avses, som har framgått, bli finansierade över energiteknikfonden. Denna fond skall som hittills tillföras 10 kr. per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten. Därutöver föreslås att fonden över statsbudgeten tillförs 110 milj.kr. per år under en femårsperiod. Denna summa utgör en del av de 370 milj.kr. som för nästa budgetår föreslås bli anvisade över anslaget Insatser för ny energiteknik. Resterande 260 milj.kr. utgör en femtedel av det sammanlagda beräknade totala medelsbehovet för stöden till kraftvärmeproduktion, biobränslen, vindkraftverk och solvärmeanläggningar om 1 300 milj.kr under en femårsperiod.
Ett anslag benämnt Vissa åtgärder för effektivare användning av energi föreslås också, på 165 milj.kr. för nästa budgetår. Detta belopp utgörs av summan av beräknat medelsbehov för stödet till upphandling av energieffektiv teknik med 150 milj.kr., för utvidgade insatser för energideklarationer med 5 milj.kr. och för informationsinsatser riktade till små och medelstora industriföretag med 10 milj.kr.
I reservationer till betänkandet föreslår företrädare för de tre partier som står utanför den energipolitiska uppgörelsen andra belopp och andra anslag än de här nämnda. Från moderata samlingspartiets sida yrkas på en väsentligt lägre anslagsnivå, medan särskilt miljöpartiet föreslår att stöd skall lämnas i betydligt större skala till olika ändamål vilka har till syfte att främja en effektivare användning av energi.
Propositionerna
Proposition 1990/91:88
Huvudsakligt innehåll
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för folkpartiet liberalerna och centerpartiet i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15 januari 1991 med en överenskommelse mellan socialdemokraterna och de nämnda partierna om riktlinjer för energipolitiken.
I propositionen redovisas överenskommelsen till sin exakta ordalydelse och föreslås att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken godkänns av riksdagen. Dessa riktlinjer föreslås i berörda delar ersätta dem som riksdagen beslutade om år 1988 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40).
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010. Under överläggningarna mellan partierna har frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad inte varit föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande.
I propositionen föreslås att stöd skall lämnas till kraftvärmeproduktion med biobränslen och till investeringar i vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme.
Vidare aviseras tillkallandet av biobränslekommissionen (dir. 1991:11). Utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer skall enligt propositionen ges ökad prioritet vid fördelning av stödet ur energiteknikfonden. Denna fond föreslås tillföras ytterligare medel.
Kraftvärmen föreslås bli undantagen från allmän energiskatt på bränslen. Skattebefrielsen för elkraft som används i s.k. avkopplingsbara elpannor avskaffas.
Vidare föreslås ett program för effektivare användning av energi. Programmet innebär att det nuvarande stödet till teknikupphandling av eleffektiva produkter, processer och system förstärks och utvidgas till att även gälla annan energieffektiv teknik. Därutöver omfattar programmet bl.a. stöd för demonstration av energieffektiv teknik i bostäder och lokaler, stöd för energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin samt en förstärkning av arbetet med energideklarationer och produkttestning.
Förslag lämnas också om stöd till etanolframställning.
Resultatet av insatserna för energihushållning och ny kraft- och värmeproduktion skall fortlöpande utvärderas. Regeringen kommer att årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade.
Förslag
Regeringen föreslår i bilaga 1 -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om bl.a. 3. energipolitiken (avsnitt 1), 4. stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik (avsnitt 5.3), 5. stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (avsnitt 5.4), 6. stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (avsnitt 5.5), 7. stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (avsnitt 7), 8. stöd ur energiteknikfonden (avsnitt 8.3), 9. stöd till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 8.4.3), 10. stöd till solvärmeanläggningar (avsnitt 8.5).
Regeringen framlägger också i bilaga 1 vissa förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1991/92. Under angivna rubriker föreslås:
H 6. Energiforskning (s. 70--73) att riksdagen 11. godkänner i propositionen angivna riktlinjer för energiforskningens inriktning, 12. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret 1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000 kr. för budgetåret 1994/95, 150000000 kr. för budgetåret 1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt 50000000 kr. för budgetåret 1997/98, 13. till Energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 365 672 000 kr.
H 13. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi (s.74) 14. att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 165000000 kr.
H 14. Insatser för ny energiteknik (s. 74 f.) 15. att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 370 000 000 kr.
Bilaga 1 i propositionen innehåller också förslag som rör energibeskattningen. Dessa förslag har näringsutskottet med eget yttrande (1990/91:NU12y) överlämnat till skatteutskottet, som behandlar dem i betänkandet 1990/91:SkU26.
Regeringen föreslår vidare i bilaga 2 -- efter föredragning av jordbruksminister Mats Hellström -- att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om omställningsstöd till etanolframställning.
Proposition 1990/91:90
Regeringen meddelar -- efter föredragning av miljöminister Birgitta Dahl -- riksdagen vissa ställningstaganden i fråga om miljöpolitiken, såvitt här är i fråga vad gäller vindkraftverk (s.296--299).
Proposition 1990/91:100
I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1990/91. Under här angivna rubriker föreslås:
H 3. Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. (s.112--114) att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr.
H 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (s.114--115) att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
H 9. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. (s.116--117) att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1990/91:88 bl.a. föreslagit 5. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat i fråga om stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (avsnitt 5.4).
Motionerna
I yttrandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1990 väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna:
1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de kommunala byggnadsnämnderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten skall bidra till 50 % av kommunernas kostnad för energirådgivning. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N478.
1989/90:Bo502 av Eva Goës och Lars Norberg (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om obligatoriska energirådgivare, 2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala energiplaner upprättas, enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i motion 1989/90:N446 yrk. 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:N446.
1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
dels de under allmänna motionstiden 1991 väckta och till bostadsutskottet hänvisade motionerna:
1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra uppvärmningssätt. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N421.
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatoriska kommunala energirådgivare skall återinföras. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K628.
dels de med anledning av proposition 1990/91:88 väckta och till näringsutskottet hänvisade motionerna:
1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lånereglernas utformning för bostäder.
1990/91:N68 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 9. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till regler för statliga lån och räntegarantier för en- och flerfamiljshus som innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kap. 6 anförts om vattenkraften, 51. att riksdagen beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare, 72. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall beviljas för biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.8, 81. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.17, 82. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.18, 85. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på 50000000 kr. enligt motionens punkt 12.8.21, 86. att riksdagen beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att täcka del av kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik skall gynnas, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder.
1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas 15. att riksdagen hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv energianvändning.
Utskottet
Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m.
I regeringsförslaget (s. 43) anförs att det är viktigt att möjligheterna till energieffektivisering tas till vara inom lokal- och bostadssektorn. Demonstration av ny energiteknik och nya förvaltningsformer anges vara viktiga medel för att främja utveckling och spridning av kunskaper som leder till ett effektivare utnyttjande av energi och till sänkta driftkostnader. Enligt industriministern bör demonstrationsinsatser genomföras av stora lokalförvaltare inom den offentliga sektorn. Det är enligt förslaget också angeläget att privata lokalförvaltare engageras. Ett program för demonstration av energieffektiv teknik i lokaler m.m. bör därför inrättas. Programmet skall ha till syfte att initiera, samordna och stödja arbete med demonstration av energieffektiv teknik i lokaler m.m.
Stöd bör enligt förslaget lämnas i form av bidrag och villkorslån och begränsas till högst 50 % av godkända kostnader, dvs. tillämpliga projekterings-, anskaffnings- och utvärderingskostnader. Enligt förslaget skall stödet införas den 1 juli 1991 och handhas av den nya näringspolitiska myndigheten. Vid genomförandet bör samverkan ske med boverket och statens råd för byggnadsforskning.
Det totala medelsbehovet för programmet beräknas till 150milj.kr. under den närmaste femårsperioden. Enligt förslaget skall medel från energiteknikfonden utnyttjas för ändamålet. Fonden finansieras via den allmänna energiskatten. Enligt propositionen bör fonden dessutom årligen tillföras medel över statsbudgeten under den närmaste femårsperioden.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 avvisas förslaget till stöd för demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder. Enligt motionärerna bör i stället bl.a. införas statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med 25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 81), statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 82) samt statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 85).
Regeringens förslag om stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder avvisas i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6. Enligt motionärerna kan en effektiv energianvändning inte kommenderas fram genom statliga administrativa regler. I stället bör enligt deras mening en omfattande avreglering genomföras i syfte att bl.a. ge ökade möjligheter att i bostadsbyggande och förvaltning ta vara på lönsamma energieffektiviseringar.
Det av regeringen förordade stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder ingår som en del i ett omfattande program för en effektivare användning av energi. I förhållande till tidigare program med denna inriktning innebär det nya programmet en förstärkning och utvidgning. Det ges också en bred utformning med insatser inom alla samhällssektorer. Det är enligt bostadsutskottets mening mot bakgrund härav som de mot lokaler och bostäder riktade åtgärderna skall ses. Utskottet noterar att motionärerna inte sätter behovet av energieffektiviseringar i fråga. Det saken gäller är därför närmast hur denna effektivisering skall nås.
I förhållande till regeringsförslaget förordas i de nu behandlade motionsyrkandena två diametralt motsatta vägar för att nå en effektivare energianvändning. Enligt moderata samlingspartiets partimotion kan en effektivisering komma till stånd genom en avreglering, men utan statligt ekonomiskt stöd. Enligt miljöpartiets partimotion förutsätter en effektivisering ett i förhållande till regeringens förslag kraftigt utökat statligt ekonomiskt stöd. Bostadsutskottet har för sin del inte underlag för annan bedömning än att de av regeringen förordade åtgärderna utgör en lämplig avvägning av insatsernas omfattning och inriktning. Regeringens förslag avseende stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder tillstyrks sålunda. Förslagen i partimotionerna 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85 samt 1990/91:N88 (m) yrkande 6 avstyrks.
Kommunal energirådgivning m.m.
I sammanlagt åtta motionsyrkanden tas ur olika aspekter upp frågor avseende kommunal energirådgivning. Fem av dessa yrkanden väcktes innan energipropositionen förelades riksdagen.
Enligt vänsterpartiets partimotion 1989/90:Bo246 bör energirådgivning genom en ändring i plan- och bygglagen göras till en obligatorisk serviceuppgift för de kommunala byggnadsnämnderna -- yrkande 1. Kostnaderna för verksamheten skall enligt motionärerna delas mellan stat och kommun. Staten föreslås därför bidra med 50 % av kommunens kostnad för energirådgivningen -- yrkande 2.
Med hänvisning till den betydelse information m.m. från energi- och konsumentrådgivare har för att minska energiförbrukningen föreslås i motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1 att det skall lagstiftas om obligatoriska kommunala energirådgivare.
Enligt centerpartiets partimotion 1989/90:Bo534 yrkande 2 bör statsbidrag utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.
De kommunala energirådgivarna bör enligt motion 1990/91:Bo254 (mp) återinföras genom att de lagstiftningsvägen görs obligatoriska.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 förordas att det i lag skall fastställas att det i varje kommun skall finnas minst en energirådgivare -- yrkande 51. För att täcka en del av kostnaderna för de obligatoriska energirådgivarna föreslås att ett statsbidrag om 30 milj.kr. skall utgå som ett tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna -- yrkande 86.
Det av regeringen förordade energihushållningsprogrammet bör enligt motion 1990/91:N73 (v) yrkande 5 kompletteras med ett stöd till kommunerna för information, energisparrådgivning och demonstration av ny teknik m.m.
Med anledning av vad i motionerna förordats beträffande kommunal energirådgivning vill utskottet anföra följande.
Fram till utgången av år 1985 utgick ett statligt stöd till kommunerna för besiktning och rådgivning m.m. avseende energibesparande åtgärder och annan bostadsförbättringsverksamhet. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen sedan bidraget till rådgivningsverksamheten upphörde haft att ta ställning till motionsförslag om att stödet skall återinföras. Utskottet har vid dessa tillfällen (senast 1988/89:BoU7 s. 86) bl.a. erinrat om att det statliga bidraget inte var avsett att permanent stödja kommunernas rådgivningsverksamhet, utan att det syftade till att stimulera uppbyggnaden av en långsiktig verksamhet motsvarande de varaktiga lokala behoven.
Även frågan om att genom lagstiftning ålägga kommunerna att tillhandahålla energirådgivning har tidigare behandlats av utskottet (1989/90:BoU2 s. 17). Med anledning av ett motionsförslag (v) om att energirådgivning skulle göras till en obligatorisk serviceuppgift för byggnadsnämnderna uttalade utskottet att detta inte var den lämpligaste lösningen. Det borde enligt utskottets mening i stället avgöras av den enskilda kommunen i vilka former och i vilken omfattning en sådan rådgivning bl.a. inom ramen för PBL borde utföras.
Som framgår av redovisningen ovan har utskottet redan tidigare avstyrkt motionsförslag motsvarande de nu behandlade avseende energirådgivningen i kommunerna. Utskottet har mot bakgrund av förslagen i de nu aktuella motionerna inte funnit anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden. Det bör även fortsättningsvis ankomma på den enskilda kommunen att med utgångspunkt bl.a. i de lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslagen i partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena 1 och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86 samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och 1990/91:N73 (v) yrkande 5.
Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden som bl.a. genom åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem i första hand syftar till att åstadkomma en minskad energiförbrukning i våra bostäder.
I motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 samt 1990/91:Bo242 (c) yrkande 4 hemställs om åtgärder för att åstadkomma en introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader. Som ett exempel på en sådan åtgärd nämns ett stöd till solvärmeanläggningar. Enligt motionärerna bör dessutom frågan om hur en konvertering från direktverkande el för uppvärmning i befintliga byggnader kan stimuleras närmare övervägas.
Enligt miljöpartiets partimotion 1990/91:Bo205 bör åtgärder vidtas så att elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas med andra uppvärmningssätt.
Utöver de ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en effektivare energianvändning som föreslås i regeringens proposition bör enligt motion 1990/91:N64 (s) ytterligare åtgärder övervägas. När det gäller bostadssektorn förordas sålunda att lånereglerna skall utformas så att hushållningen med energi stimuleras -- yrkande 1.
För att nå de i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 uppsatta energipolitiska målen förordas bl.a. följande insatser: införande av regler för statliga lån och räntegarantier för småhus som innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader (yrkande 9) samt statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden för villaägare som bygger om sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 72).
Det finns enligt motion 1990/91:N73 (v) yrkande 4 en stor energisparpotential i bebyggelsen som kan tas till vara bl.a. genom att byggnormer och byggteknik förändras så att energibehovet för uppvärmning minskar.
Enligt motion 1990/91:N93 (mp) skall förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor erbjudas dem som vill satsa på effektiv energianvändning.
Med anledning av vad som i de nu behandlade motionerna förordats beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. vill utskottet anföra följande.
Bostadsutskottet delar de strävanden att genom olika åtgärder åstadkomma en ökad energihushållning som ligger bakom de nu aktuella motionsyrkandena. Det finns även enligt utskottets mening skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen. En rad åtgärder med denna inriktning har också redan vidtagits. Det nu behandlade regeringsförslaget innebär dessutom att dessa åtgärder förstärks och utvidgas.
Såvitt speciellt rör bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet erinra om att en ökad belåning inom bostadsfinansieringssystemets ram medges för åtgärder som ger lägre energiförbrukning. Som redovisas i propositionen (s. 52) avser dessutom den arbetsgrupp som ser över de övergripande administrativa styrmedlen inom bostadsfinansieringen att behandla hur de styrmedel som krävs inom en reformerad bostadsfinansiering skall samverka med andra regelsystem på energiområdet. Frågan om finansieringssystemet och dess effekter på energiförbrukningen m.m. i våra bostäder är sålunda redan föremål för överväganden.
En ytterligare fråga som är av stor betydelse för energiförbrukningen och energieffektiviteten i bebyggelsen är utformningen av byggregler m.m. Gällande nybyggnadsregler innebär i förhållande till den tidigare gällande byggnormen skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. Som redovisas i regeringsförslaget (s. 51) beaktas dock i nybyggnadsreglerna elanvändningen inte i tillräcklig grad. Ett exempel härpå är den ökade elanvändning som kan bli följden av värmeåtervinning. Även om den totala energiförbrukningen minskar kan det således inträffa att elkonsumtionen ökar när olika anordningar för värmeåtervinning installeras. Boverket har mot bakgrund härav inlett en översyn av reglerna för att tillgodose kraven på effektiv elanvändning. Även denna fråga är således föremål för överväganden. Utskottet vill i anslutning till det nu anförda även erinra om det arbete med att utarbeta energideklarationer för bl.a. hushållsapparater som konsumentverket svarar för. Det nu föreliggande regeringsförslaget innebär att detta arbete intensifieras och utvidgas.
Det är, som framhålls i regeringsförslaget (s. 30), att föredra från miljösynpunkt om elvärme konverteras till fjärrvärme i stället för till individuella system. Det är därför väsentligt att möjligheterna till övergång från elvärmesystem till andra kollektiva värmesystem tas till vara så långt det är möjligt. Kritik har i detta sammanhang riktats mot att dagens stränga hushållningskrav i byggreglerna inom vissa områden kan motverka konvertering från individuell eluppvärmning till fjärrvärme. Även denna fråga kommer att ingå i den ovan redovisade översynen av byggreglerna.
Förutom redan genomförda åtgärder pågår det, som framgår av framställningen ovan, ett omfattande arbete som bl.a. syftar till att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Detta arbete innefattar i inte ringa utsträckning överväganden om regeländringar m.m. i enlighet med vad som förordas i de nu behandlade motionerna. Utskottet är mot bakgrund av det pågående översynsarbetet inte nu berett ställa sig bakom motionsförslagen. I den mån miljöpartiets partimotioner 1990/91:Bo205 och 1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3, 1990/91:Bo242 (c) yrkande 4, 1990/91:N64 (s) yrkande 1, 1990/91:N73 (v) yrkande 4 och 1990/91:N93 (mp) yrkande 15 inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
Övriga frågor
I motion 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 2 föreslås att en lagstiftning om kommunala energiplaner skall utarbetas.
Av lagen (1977:439) om kommunal energiplanering följer att det i varje kommun skall finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen (4 §). Vad i motionen förordats är därmed redan tillgodosett. Motionen avstyrks.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 yrkande 26 hemställs om ett riksdagens tillkännagivande beträffande vattenkraften som synes innebära att den av riksdagen fastställda ramen om 66 TWh vid normalår i huvudsak skall uppnås genom modernisering och effektivisering av befintliga anläggningar.
Bostadsutskottet delar motionärernas principiella uppfattning om värdet av att moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk tas till vara för att det genom vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall nås. I planen ingår också att effektiviseringar skall komma till stånd i inte ringa omfattning. Det får enligt utskottets mening mot bakgrund härav förutsättas att den effektiviseringspotential som finns i redan befintliga anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt. Utskottet är inte berett göra det i motionen förordade tillkännagivandet. Motionen avstyrks.
Stockholm den 25 april 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m. börjar med "Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Kännetecknande för statsmakternas hittillsvarande åtgärder när det gäller energihushållningen i bebyggelsen är kortsiktigheten och ryckigheten. Ett annat utmärkande drag är inslaget av regleringar och olika former av statligt stöd. Sammantaget har detta medfört att det för fastighetsägare och fastighetsförvaltare m.fl. varit svårt att agera på ett långsiktigt riktigt sätt. De snedvridande effekter som de statliga ingripandena haft på energimarknaden har gjort det närmast omöjligt att vidta de på lång sikt effektivaste och bästa energisparåtgärderna m.m. Enligt bostadsutskottets mening bör mot bakgrund härav det nu föreliggande förslaget om statligt stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder avvisas i enlighet med förslaget i motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6. Som framhålls i motionen är det inte möjligt att på det sätt som regeringen förordar kommendera fram ett energisparande. Vad som erfordras är i stället åtgärder som leder till en verklig avreglering inom bl.a. byggnadssektorn. Endast härigenom skapas förutsättningar för byggare och förvaltare att ta vara på de möjligheter till långsiktigt verkningsfulla och för hela samhället lönsamma energieffektiviseringar.
Vad bostadsutskottet nu med anledning av motion 1990/91:N88 (m) yrkande 6 anfört bör ges regeringen till känna. Regeringens förslag liksom förslagen i motion 1990/91:N68 (mp) yrkandena 81, 82 och 85 avstyrks sålunda.
2.Stödet till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder m.m. börjar med "Det av" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ökad effektivitet i energianvändningen innebär att man får samma eller bättre nytta -- energitjänst -- med mindre energiförbrukning. Därigenom kan antingen energi frigöras för användning inom andra sektorer eller den totala energiproduktionen minskas. Det är mot bakgrund härav viktigt att alla möjligheter till effektiviseringar tas till vara, åtminstone så länge detta kan göras til en lägre samhällsekonomisk kostnad än för fortsatt utbyggnad av kraftproduktionen -- denna s.k. balansprincip hänvisar regeringen till i propositionen. Det måste skapas en fungerande marknad för energi och för energieffektiv teknik och utrustning. Alla de hinder som i dag finns för en effektivare energianvändning måste undanröjas. Detta är dock inte tillräckligt. Som framhålls i miljöpartiet de grönas partimotion 1990/91:N68 finns det i dagens system inte några "morötter" för den som satsar på att effektivisera sin energianvändning. Med ett energisystem som först och främst främjar tillförsel i stället för hushållning och effektivisering är det naturligtvis inte möjligt att ta vara på alla lönsamma möjligheter utan att minska energitjänsterna.
Mot bakgrund av det nu anförda är enligt utskottets mening de av regeringen förordade stimulansåtgärderna otillräckliga, varför de bör avvisas av riksdagen. I enlighet med förslagen i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 yrkandena 81, 82 och 85 bör i stället följande stödformer införas:
statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder med 25 % av investeringskostnaden inom en ram av 250 milj.kr. för budgetåret 1991/92, statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik inom lokaler och bostäder med 50 % av investeringskostnaden inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram av 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att regeringens förslag liksom moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 yrkande 6 avstyrks.
3.Kommunal energirådgivning
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Den kommunala energirådgivningen har otvetydigt haft stor betydelse för det praktiska genomförandet av energisparmålen ute i kommunerna. De kommunala energirådgivarna har på ett mycket påtagligt och aktivt sätt medverkat till att såväl småhusägare som andra fastighetsägare har genomfört energibesparande åtgärder som annars inte skulle ha kommit till stånd. I och med att statens stöd till kommunernas energisparrådgivning upphörde år 1986 har dock många kommuner inte ansett sig ha möjlighet att fortsätta med denna verksamhet. Detta är en enligt bostadsutskottets mening olycklig utveckling. Även mot bakgrund av den nyligen träffade energiuppgörelsen finns det enligt utskottets mening ett fortsatt behov av en kommunal energirådgivning. Åtgärder bör därför vidtas dels för att trygga den kommunala energirådgivningsverksamhet som trots allt fortfarande finns kvar, dels för att återuppbygga rådgivningsverksamheten i de kommuner där den lagts ner. I enlighet med förslaget i centerpartiets partimotion 1989/90:Bo534 bör således ett statsbidrag införas för bl.a. återuppbyggnaden av den kommunala energirådgivningen. Motionens yrkande 2 tillstyrks av utskottet. Vad i övriga motioner förordats är därmed i allt väsentligt tillgodosett, varför de avstyrks.
4.Kommunal energirådgivning
Jan Strömdahl (v) och Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommunal energirådgivning m.m. börjar med "Med anledning" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
När det statliga stödet till kommunal energirådgivning infördes var avsikten att det skulle medverka till att få i gång en verksamhet med information och rådgivning m.m. i energifrågor i kommunerna. Tanken var att rådgivningen m.m. på sikt skulle fortsätta som en reguljär kommunal verksamhet inom ramen för kommunernas budgetar. Bakom beslutet låg också bedömningen att en kommunal verksamhet med denna inriktning var av stor vikt för att den beslutade energihushållningen skulle kunna genomföras.
I samband med att stödet upphörde år 1986 blev dock effekten att energirådgivarna i mer än hälften av kommunerna försvann omedelbart. Sedan har avtrappningen fortsatt -- men i långsam takt. Detta är en olycklig utveckling inte minst mot bakgrund av att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker allt närmare. Kompetensen finns kvar hos många f.d. kommunala energisparrådgivare. Denna kompetens måste tas till vara för att vi skall kunna utnyttja alla de samhällsekonomiskt lönsamma möjligheterna att använda energi effektivare och därigenom undvika onödig energiproduktion och minska användningen av ändliga naturresurser och utsläppen av skadliga luftföroreningar.
Med hänvisning till det ovan anförda och till de goda erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten med kommunala energirådgivare samt till de goda möjligheterna att med användning av energieffektiv teknik och utrustning minska elförbrukningen med oförändrad eller minskad energitjänst, dvs. nytta för användarna, bör enligt utskottets mening åtgärder vidtas för att återinföra energirådgivarna i landets samtliga kommuner. I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna (v) och (mp) bör sålunda lagstiftningen ändras så att kommunerna blir skyldiga att bistå med energirådgivning. En översyn av hur kommunernas skyldighet skall lagfästas bör sålunda göras. I anslutning härtill bör även ett statligt stöd för verksamheten införas i enlighet med förslagen i samma motioner samt i partimotionen (c).
Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1989/90:Bo246 (v) yrkandena 1 och 2, 1989/90:Bo534 (c) yrkande 2 och 1990/91:N68 (mp) yrkandena 51 och 86 samt motionerna 1989/90:Bo502 (mp) yrkande 1, 1990/91:Bo254 (mp) och 1990/91:N73 (v) yrkande 5 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Knut Billing, Jan Sandberg och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Ett utmärkande drag i den hittills förda energipolitiken är inslaget av regleringar och olika former av statligt stöd. Detta är en enligt bostadsutskottet felaktig väg att nå ett erforderligt och eftersträvat energisparande. Vad som erfordras är i stället en ökad frihet för byggare och förvaltare att finna de ur ett brett perspektiv bästa lösningarna i varje enskilt fall. Statsmakterna bör inte genom nya regleringar m.m. bidra till att ytterligare snedvrida en marknad i obalans. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill de nu aktuella motionsyrkandena.
6.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Den nyligen träffade energiuppgörelsen innebär att grunden lagts för en energipolitik där hushållning med energin och effektivitet i energianvändningen spelar en avgörande roll. Det är enligt utskottets mening mot bakgrund härav som de nu behandlade motionsförslagen skall ses. Utskottet kan också notera att flera av de framlagda motionerna måste anses tillgodosedda genom de på energiuppgörelsen grundade förslag som nu lagts fram. Samtidigt tvingas utskottet konstatera att kompletterande åtgärder kan behöva vidtas för att de uppsatta målen skall kunna nås fullt ut. För att åstadkomma en minskad energiförbrukning i våra bostäder kan det således finnas anledning att genom ytterligare insatser bidra till att effektivare uppvärmningssystem introduceras i ökad utsträckning. I detta sammanhang bör bl.a. frågan övervägas hur en konvertering från direktverkande elvärme kan stimuleras.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1989/90:Bo544 (c) yrkande 3 och 1990/91:Bo242 (c) yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motioner inte tillgodosetts genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
7.Introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m.
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem m.m. börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Dagens regelsystem innehåller få eller inga incitament för den byggande att förse en fastighet med det ur energisynpunkt bästa och mest effektiva uppvärmningssystemet. För att nå de uppsatta energipolitiska målen bör därför insatser göras i enlighet med förslagen i miljöpartiet de grönas partimotioner 1990/91:Bo205 och 1990/91:N68 yrkandena 9 och 72 samt motion 1990/91:N93 (mp) yrkande 15. Även enligt bostadsutskottets mening bör sålunda
åtgärder vidtas så att elvärme kan ersättas med andra uppvärmningssätt, regler införas för statliga lån och räntegarantier för småhus som innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader, statsbidrag på 25 % av investeringskostnaden införas för villaägare som bygger om sina hus till biobränsleeldning inom en ram av 500 milj.kr. för budgetåret 1991/92 samt förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor införas för dem som vill satsa på effektiv energianvändning.
I den mån övriga motionsyrkanden inte är tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
8.Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk
Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Sveriges framtida energiförsörjning måste, som framhålls i motion 1990/91:N68 (mp), grundas på inhemska förnybara energikällor. Vattenkraften utgör i ett sådant energisystem en stor och viktig nationell tillgång. Efter en avveckling av kärnkraften kommer vattenkraften att vara basen i vår elförsörjning där den i princip svarar för tillförseln av den elenergi som behövs för elspecifika ändamål. Samtidigt måste det slås fast att våra kvarvarande älvar och andra vattendrag är en omistlig naturresurs som måste bevaras för framtida generationer. I enlighet med tidigare förslag från miljöpartiet de gröna bör sålunda våra vattendrag skyddas från vidare utbyggnad. Den av riksdagen fastställda ramen för vattenkraftsproduktionen måste därför uppnås i huvudsak genom moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1990/91:N68 (mp) yrkande 26 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets beredning av ärendet Bilaga 2 I samband med beredningen av ärendet har utskottet genom föredragningar och utfrågningar fått del av upplysningar och synpunkter från olika myndigheter, organisationer, företag och fristående experter.
Samtliga föredragningar och utfrågningar har skett inför en av utskottet utsedd särskild beredningsgrupp, bestående av företrädare för samtliga sex riksdagspartier.
Beredningsgruppen har den 27 mars 1991 träffat dels företrädare för Svenska torvproducentföreningen, Mellansvenska Biobränsle AB, Råsjö Torv AB och Sandvikens energiverk samt statsgeolog Dag Fredriksson, Sveriges geologiska undersökning rörande användningen av torv i energiproduktionen, dels företrädare för Sveriges energiföreningars riksorganisation rörande vissa vindkraftfrågor.
Vidare har beredningsgruppen den 10 april 1991 sammanträffat dels med företrädare för Karlstads kommun rörande villkoren för stöd till nya och befintliga biobränsleeldade kraftvärmeverk, dels med företrädare för Föreningen Skogsindustrierna rörande Vattenfalls bolagisering och stamlinjenätets ställning, alternativ för elproduktion och energibeskattningen från internationell konkurrenssynpunkt, dels med företrädare för Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund rörande villkoren för produktion av etanol, dels med företrädare för Svenska bioenergiföreningen rörande vissa åtgärder för att främja ökad användning av bioenergi, dels med företrädare för Värmeverksföreningen rörande konsekvenserna för fjärrvärme och kraftvärme av förslagen i propositionen.
Den 11 april 1991 sammanträffade beredningsgruppen med företrädare för dels statens vattenfallsverk rörande bl.a. Vattenfalls möjligheter att verka som en koncern efter bolagiseringen, dels Göteborgs Energi AB rörande aktuella utbyggnadsplaner för kraftvärme samt dels Stoseb Gas AB och Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB rörande aktuella utbyggnadsplaner för naturgasen i Sverige.
Utskottets beredningsgrupp sammanträffade vidare den 24 april 1991 med avdelningsdirektör Jan Moen, Norges vassdrags- och energiverk, som bl.a. redogjorde för nyligen fattade beslut rörande villkoren för eldistribution och utbyggnad av elproduktion i Norge.
I samband med nyssnämnda uppvaktningar och utfrågningar har skrivelser eller annat skriftligt material överlämnats från Svenska torvproducentföreningen, Sveriges energiföreningars riksorganisation, Föreningen Skogsindustrierna, Karlstads kommun, Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund, Svenska Bioenergiföreningen, Värmeverksföreningen, Vattenfall, Göteborgs Energi AB, Stoseb Gas AB och Mellansvenska Naturgaskonsortiet AB.
Skrivelser i ärendet har också inkommit från transportforskningsberedningen (om stöd till forskning om alternativa drivmedel), statens energiverk (om landsbygdens elektrifiering), Jernkontoret (om stöd för elproduktion med utnyttjande av restenergi), Svensk Vindkraft Industri AB (om teknikutvecklingsstöd till småskaliga vindkraftverk) och Svenska Gasföreningen (om naturgas och biobränslen).
Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna Bilaga 3
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
Proposition 1990/91:88 bilaga 1 mom. 3 45, 54 1-3 1-7 4 84 48 65, 66 5 84 49 67, 68 6 86 53 76, 77 7 96 77, 78 101, 102 8 101, 112, 124 83, 101, 120 106, 107, 129 9 102 84 108, 109 10 121 115 141-143 11 89 63 85, 86 12 89 64 87, 88 13 89 64 87, 88 14 87 54 78, 79 15 125 121 150, 151
bilaga 2 i ifr. del 119 112
Proposition 1990/91:90 i ifr. del 99 82 103-105
Proposition 1990/91:100 bilaga 14 H 3 126 122 H 5 126 122 H 9 126 122
Motion 1989/90 N39:1 52 1 1-3 3 84 47 62-64 N58:6 65 25 7 65 25 N248:2 121 114 N270 88 62 84 N331:2 88 62 84 4 88 62 84 N359:3 65 25 4 97 77 99, 100 N361:4 88 57 N369:2 67 29 39 N401 113 100 N402 65 25 N403 65 25 N404:1 65 25 2 61 14 20 3 65 25 4 65 25 5 65 25 6 108 91 118, 119 7 65 25 N405 69 33 43 N407:2 117 106 N409:1 92 70 2 92 70
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
N410 65 25 N411 94 74 94, 95 N412 61 16 N413:1 65 25 7 64 24 34 N414:1 65 25 2 65 25 3 65 25 4 65 25 5 65 25 6 65 25 7 70 36 46 8 70 36 46 9 85 51 72-74 10 54 2 4 11 65 25 12 65 25 13 52 1 1-3 N416 101 82 103-105 N417 121 114 N418 65 25 N419 65 25 N420 72 40 50, 51 N421:1 116 104 N422 121 114 N426:1 84 47 62-64 2 84 47 62-64 3 116 105 134, 135 N427 65 25 N428 65 25 N429:1 65 25 2 65 25 N430 65 25 N431:1 103 84 108, 109 2 103 84 108, 109 N432 110 93 121 N433:3 65 25 N434 113 100 N435 120 112 N436 121 114 N437 88 61 N441 94 74 94, 95 N446:1 65 25 2 65 25 3 65 25 4 91 68 5 112 99 126-128 6 118 109 137 7 120 112 8 91 68 N447 65 25 N448 65 25 N449 66 27 36, 37 N450:1 66 26 35 2 66 26 35 N451 65 25 N452 71 39 49 N455 73 40 50, 51 N456 65 25 N457 65 25
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
N458:1 101 82 103-105 2 101 82 103-105 3 103 84 108, 109 4 103 84 108, 109 5 103 84 108, 109 N459 111 98 N460 116 104 N461 121 114 N462:1 85 49 67, 68 2 88 60 3 65 25 4 88 62 84 5 72 40 50, 51 7 111 97 8 65 25 9 65 25 N463:1 83 47 62-64 2 88 62 84 3 83 47 62-64 4 88 62 84 7 88 62 84 8 88 62 84 9 88 62 84 10 83 47 62-64 11 73 40 50, 51 12 83 47 62-64 13 88 62 84 N466 116 104 N467:1 115 102 130-132 2 115 102 130-132 3 115 102 130-132 N468 106 89 116, 117 N469 65 25 N470:1 116 105 134, 135 2 65 25 N471 65 25 N472 60 12 18, 19 N473 116 104 N474 116 106 N475:1 120 114 2 116 106 N476 65 25 N477:1 114 102 130-132 N478:1 83 47 62-64 2 85 51 72-74 3 65 25 4 57 6 10 8 115 102 130-132 9 106 89 115 10 100 82 103-105 11 106 90 116, 117 12 106 90 116, 117 13 108 91 118, 119 14 122 115 141-143 15 108, 116 91, 105 118, 119, 134, 135 16 112 99 126-128 N479:1 65 25 N480:1 115 102 130-132 N481:1 115 102 130-132 2 122 115 141-143 N482 115 102 130-132
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
N483:1 65 25 2 116 104 N484:1 65 25 2 116 104 N485 108 92 120 N486:1 88 62 84 A12:5 105 88 114 Bo60:6 112 99 126-128 Bo246:1 85 50 69-71 2 85 50 69-71 Bo502:1 85 50 69-71 2 86 52 75 Bo534:2 85 50 69-71 Bo544:3 85 51 72-74
Motion 1990/91 N26 92 69 91 N43:2 57 6 10 N45:8 61 17 23, 24 9 49 1 1-3 N49 110 96 125 N50 61 14 20 N52:1 61 14 20 2 104, 117 87, 110 113, 138 N55:1 53 1 1-3 2 53 1 1-3 3 83 47 62-64 N56:2 116 104 3 52 1 1-3 N59:1 116 105 134, 135 N60 116 105 134, 135 N61 57 6 10 N62:1 92 69 91 2 92 69 91 3 92 69 91 N64:1 85 51 72-74 2 88 57 N65 88 58 82 N66 113 101 129 N67 123 119 149 N68:1 50 1 1-3 2 50 1 1-3 3 50 1 1-3 4 50 1 1-3 5 83 47 62-64 8 83 47 62-64 9 85 51 72-74 12 83 47 62-64 13 54 2 4 14 58, 68, 70 8, 30, 34, 35 13, 40, 44, 45 15 55 3 5-7 16 55 3 5-7 17 108 91 118, 119 18 108 91 118, 119 19 108 91 118, 119 20 108 92 120 21 108 92 120 22 109 93 121 23 110 94 122, 123 24 110 95 124 25 110 95 124 26 93 72 92
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
27 115 102 130-132 28 115 102 130-132 29 115 102 130-132 30 100 82 103-105 31 100 82 103-105 32 121 115 141-143 33 121 115 141-143 34 121 115 141-143 35 89 63 85, 86 36 89 63 85, 86 37 89 63 85, 86 38 91 66 39 91 65 89 40 89 64 87, 88 41 89 63 85, 86 42 91 67 90 43 59 10 16 44 59 10 16 45 59 11 17 46 55 3 5-7 47 56 4 8 48 57 5 9 49 50 1 1-3 50 50 1 1-3 51 85 50 69-71 52 73 40 50, 51 53 73 40 50, 51 54 75 41 52 55 75 41 52 66 83 47 62-64 67 50 1 1-3 68 50, 55, 84-86, 1, 3, 48, 49, 53, 1-3, 5-7, 65-68, 76, 97, 102, 121 77, 83, 84, 115 77, 99, 100, 106-109, 141-143 69 87, 89, 124 54, 63, 64, 121 78, 79, 85-88, 150, 151 71 97 77 99, 100 72 115 103 133 73 115 102 130-132 74 115 102 130-132 75 102 84 108, 109 76 103 85 110, 111 77 121 115 141-143 78 123 117 146, 147 79 84 48 65, 66 80 84 48 65, 66 81 85 49 67, 68 82 85 49 67, 68 83 87 56 81 84 87 55 80 85 85 49 67, 68 86 85 50 69-71 N70:1 98 80 2 98 79 3 114 102 130-132 4 114 102 130-132 N71:1 117 107 136 2 117 107 136 3 117 107 136 4 117 107 136 N72:1 75 42 53, 54 2 78 44 56, 57 N73:1 82 47 62-64 2 82 47 62-64
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
3 82 47 62-64 4 85 51 72-74 5 85 50 69-71 6 88 59 83 7 115 102 130-132 9 118 111 139 10 100 82 103-105 12 100 82 103-105 13 122 115 141-143 14 92 69 91 N74:1 55 3 5-7 2 55 3 5-7 3 67 28 38 4 49 1 1-3 5 49 1 1-3 N75:1 99 81 2 117 108 3 118 111 139 N76 100 82 103-105 N77 113 101 129 N78 102 83 106, 107 N79:1 103 84 108, 109 2 122 115 141-143 3 94 73 93 N80 103 86 112 N81 118 111 139 N82 103 86 112 N83:1 97 78 101, 102 2 97 78 101, 102 3 97 78 101, 102 N84 70 34 44 N85 71 37 47 N86:1 98 79 2 114 102 130-132 N87:1 98 80 2 98 79 3 98 80 4 114 102 130-132 5 114 102 130-132 N88:1 47 1 1-3 2 47 1 1-3 3 55 3 5-7 4 58 9 14, 15 5 82, 84 47, 48 62-66 6 85 49 67, 68 7 86 53 76, 77 8 96 77 99, 100 9 124 121 150, 151 10 102 84 108, 109 11 122 115 141-143 12 120 113 140 13 89 63 85, 86 15 89 64 87, 88 16 89 64 87, 88 17 87 54 78, 79 18 124 121 150, 151 19 102 84 108, 109 N89:1 97 78 101, 102 2 97 78 101, 102 N90:2 98 78 101, 102 N91 68 31 41 N92:1 97 78 101, 102 2 97 78 101, 102
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
N93:1 55 3 5-7 2 55, 57 3, 6 5-7, 10 3 63 19 28, 29 5 98 78 101, 102 6 101, 122 82, 116 103-105, 144, 145 7 63 20 30 8 83 47 62-64 9 63 21 31 10 73 40 50, 51 11 73 40 50, 51 12 75 41 52 13 75 41 52 14 52 1 1-3 15 85 51 72-74 N235:5 116 106 N317:11 64 24 34 N318 114 102 130-132 N352:1 95 76 97, 98 2 95 76 97, 98 N355:2 95 75 96 3 95 75 96 N370 116 105 134, 135 N377:2 115 102 130-132 N403:1 57 7 11, 12 2 59 9 14, 15 3 57 7 11, 12 4 47 1 1-3 5 47 1 1-3 6 62 18 25-27 7 114 102 130-132 8 112 99 126-128 10 47 1 1-3 13 47 1 1-3 14 72 40 50, 51 15 64 22 32 N405:1 95 75 96 2 95 75 96 N407:1 109 93 121 2 109 93 121 N408:1 116 104 2 116 104 3 116 104 4 116 104 5 116 104 N409 120 114 N412 52 1, 47 1-3, 62-64 N413:1 92 70 2 92 70 N414 52 1 1-3 N415 52 1 1-3 N416 116 105 134, 135 N417 57 6 10 N419 120 114 N421:1 52 1 1-3 2 52 1 1-3 3 52 1 1-3 4 52 1 1-3 5 52 1 1-3 6 52 1 1-3 7 52 1 1-3 8 52 1 1-3 9 52 1 1-3
________________________________________________________________________ Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation motion yttrande s. hemställan nr moment ________________________________________________________________________
10 52 1 1-3 11 52 1 1-3 12 54 2 4 13 55 3 5-7 14 61 15 21 15 57 4, 15 8, 21 16 55 3 5-7 17 70 36 46 18 70 36 46 19 71 38 48 20 117 109 138 N423 120 114 N424:1 105 88 114 2 106 89 115 N425 123 119 149 N426 120 114 N427 120 114 N429 52 1 1-3 N431 116 106 N432 116 104 N433 120 114 N434 80 46 60, 61 N435 77 43 55 N436:1 80 45 58, 59 2 80 45 58, 59 N437 79 45 58, 59 N439:1 116 106 2 106, 123 89, 118 115 N440 52 1 1-3 N441 80 45 58, 59 N442 116 106 N443 114 102 130-132 N444 114 102 130-132 N445:1 114 102 130-132 2 114 102 130-132 N446:1 101 82 103-105 2 101 82 103-105 3 101 82 103-105 4 103 84 108, 109 5 103 84 108, 109 6 103 84 108, 109 7 103 84 108, 109 N447 52 1 1-3 N448:1 106 89 115 N449 120 114 N450:1 116 105 134, 135 2 60 13 N451 64 23 33 N452 83 47 62-64 N453:1 92 71 2 92 69 91 N456:1 75 41 52 2 73 40 50, 51 N458 116 104 N459:1 66 26 35 2 66 26 35 3 69 32 42 4 86 52 75 N460:1 52 1 1-3 2 116 104 Bo205 85 51 72-74 Bo242:4 85 51 72-74 Bo254 85 50 69-71
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning2
Propositionerna5 Proposition 1990/91:885 Huvudsakligt innehåll5 Förslag6 Proposition 1990/91:907 Proposition 1990/91:1007
Motionerna7 Yrkanden7
Utskottet40 Inledning40 Bakgrund42 Riktlinjer för energipolitiken44 Regeringens ståndpunkt45 Motionssynpunkter46 Utskottets ställningstagande52 Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken52 Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet54 Andra frågor av riktlinjekaraktär62 Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken64 Kärnsäkerhetsfrågor m.m.66 Säkerhet och strålskydd66 Vissa ansvarsfrågor68 Kompetensfrågor69 Kärnavfallskostnader70 Vissa övriga kärnkraftsfrågor70 Elförsörjning och elprissättning71 Elförsörjning72 Transitering av el72 Elbörs75 Elprissättning75 Internationalisering av elmarknaden78 Landsbygdens elektrifiering78 Effektivare energianvändning, m.m.81 Inledning81 Allmänt om programmet för effektivare energianvändning81 Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik84 Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, m.m.84 Stöd till energieffektivisering inom industrin86 Övriga frågor87 Energiforskning, m.m.89 Elproduktionsfrågor93 Vattenkraft93 Allmänt93 Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen95 Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen96 Vindkraft99 Riktlinjer, m.m.99 Storskalig vindkraftsproduktion101 Små och medelstora vindkraftverk102 Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar103 Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion104 Kommunernas planering104 Lokalisering av vindkraftsproduktion105 Vågkraft107 Bränsleförsörjning107 Fossila bränslen utom naturgas107 Allmänt107 Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider109 Övrigt111 Naturgas112 Biobränsleteknik m.m.113 Stöd till etanolframställning119 Solenergi121 Övriga frågor124 Vissa anslagsfrågor125 Hemställan126
Reservationer 1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m)140 2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (v)143 3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mp)144 4. Synen på kärnenergi (v, mp)146 5. Kärnkraftsavvecklingens inledning (m)147 6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (v)148 7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mp)149 8. Lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften (mp)150 9. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (mp)150 10. Avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av kärnkraftsavvecklingen (v, mp)151 11. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (m)151 12. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (mp)152 13. Återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer (mp)152 14. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (m)153 15. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (mp)153 16. Mål för Sveriges energibalans om 25 år (mp)154 17. Mål för Sveriges elbalans om 25 år (mp)154 18. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden (m)155 19. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbyden (mp)155 20. Miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken (m)156 21. Koldioxidtaket (mp)156 22. Säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska kärnkraften (mp)157 23. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (m)157 24. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (v, mp)158 25. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (m)158 26. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (c)159 27. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mp)160 28. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (m)160 29. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (mp)161 30. Åtgärder för att minska nuvarande elöverskott (mp)161 31. Styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna (mp)162 32. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (m)162 33. Utredning om energibalk (mp)162 34. Vissa anslag för att täcka kostnader för kärnkraftsavveckling och omställning av energisystemet (mp)163 35. Snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark (mp)163 36. Effekthöjningar i kärnkraftverk (m, fp)164 37. Effekthöjningar i kärnkraftverk (v, mp)164 38. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete (v, mp)165 39. Ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet (m, fp)165 40. Kärnkraftens försäkringskostnader (mp)166 41. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c, v, mp)166 42. Kärnkraftens elpris (v, mp)167 43. Vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor (c,v,mp)167 44. Kompetensfrågor (v, mp)168 45. Finansieringssystemet för använt kärnbränsle (v, mp)168 46. Överförande i statlig ägo av kärnkraftverken (mp)169 47. Åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling (mp)169 48. Upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m. (v,mp)170 49. Undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln (v, mp)170 50. Ökad rätt till transitering av elenergi (m)171 51. Ökad rätt till transitering av elenergi (mp)171 52. Elbörs (mp)172 53. Marginalkostnadsprissättning (v)173 54. Marginalkostnadsprissättning (mp)174 55. Konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen (v, mp)174 56. Internationalisering av elmarknaden(v)175 57. Internationalisering av elmarknaden(mp)175 58. Landsbygdens elektrifiering (c)176 59. Landsbygdens elektrifiering (v, mp)177 60. Elektrifiering av fjällgårdar (c, v)177 61. Elektrifiering av fjällgårdar (mp)177 62. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (m)178 63. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (v)179 64. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (mp)180 65. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. (m)181 66. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. (mp)182 67. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (m)182 68. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (mp)183 69. Kommunal energirådgivning, m.m. (c)184 70. Kommunal energirådgivning, m.m. (v)184 71. Kommunal energirådgivning, m.m. (mp)185 72. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (m)185 73. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (c)186 74. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mp)186 75. Lagstiftning om kommunala energiplaner (mp)187 76. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (m)187 77. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (mp)188 78. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (m)188 79. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mp)189 80. Anslag för energideklarationer, m.m. (mp)189 81. Anslag för kompensation till svensk industri för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser (mp)189 82. Energisparfonder (mp)190 83. Energisparkampanj (v, mp)190 84. Vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m. (mp)191 85. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (m)191 86. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mp)192 87. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (m)193 88. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mp)193 89. Anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning (v, mp)194 90. Inrättande av en delegation för ekologisk teknik (mp)194 91. Vätgas (c, v, mp)195 92. Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk (mp)195 93. Oberoende vattenkraftsrådgivare (mp)196 94. Småskalig vattenkraftsproduktion (m)197 95. Småskalig vattenkraftsproduktion (mp)197 96. Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen (c, v,)197 97. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen (v)198 98. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen (mp)199 99. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)199 100. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)200 101. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)200 102. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mp)201 103. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (m)201 104. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (v)202 105. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mp)203 106. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion (m)204 107. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion (mp)204 108. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (m)205 109. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mp)205 110. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat (m)207 111. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat (mp)207 112. Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion (mp)207 113. Kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion (m)208 114. Havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge (c, v)209 115. Lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion (mp)209 116. Vågkraft (c)210 117. Vågkraft (v, mp)210 118. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (m)211 119. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (v, mp)211 120. Utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen (mp)212 121. Nya förbränningsanläggningar för kol och olja (mp)213 122. Utsläpp av kväveoxider (c)214 123. Utsläpp av kväveoxider (mp)214 124. Typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor (mp)215 125. Förgasade restoljor (v, mp)216 126. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (m)216 127. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (v)217 128. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mp)218 129. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer m.m. (mp)218 130. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (m)218 131. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (v)219 132. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (mp)220 133. Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor (mp)221 134. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (fp, c, v)221 135. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (mp)222 136. Omställningsstöd för odling av rörflen (mp)223 137. Användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. (mp)223 138. Vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a. biobränsleanvändning (m)224 139. Bidrag till projekt Energiskog (mp)224 140. Subventioner för etanolframställning (m)224 141. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (m)225 142. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (v)225 143. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mp)226 144. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (m)227 145. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (v, mp)228 146. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (m)228 147. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mp)228 148. Energiforskningsstation i Härnösand (mp)229 149. Bostadsuppvärmning med solcellsteknik (mp)229 150. Anslag för insatser för ny energiteknik (m)230 151. Anslag för insatser för ny energiteknik (mp)230
Särskilda yttranden 1. Redovisningen av 1980 års riksdagsbeslut (m)231 2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c)231 3. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (c)233 4. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mp)233 5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (c)234 6. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete (c)234 7. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (c)234 8. Kompetensfrågor (c)235 9. Ökad rätt till transitering av elenergi (fp)235 10. Energisparfonder (c)235 11. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (m)235 12. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (c)236 13. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (c)236
Bilagor Bilaga 1Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y237 Bilaga 2Utskottets beredning av ärendet252 Bilaga 3Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna253
Motionerna
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 och behandlas här är följande:
1990/91:N26 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett vätgasprojekt i samarbete mellan stat, forskning och näringsliv.
1990/91:N43 av Kjell Dahlström (mp) och Gösta Lyngå (mp) såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion 1990/91:T67 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stängning av Barsebäcksverket och satsning på vindkraft, solceller och biogas i Malmöregionen.
1990/91:N45 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 8. hos regeringen begär [förslag till lag] som förbjuder investeringar i svensk och utländsk kärnkraft i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de naturskyddade älvarna.
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88 och behandlas här är följande:
1990/91:N64 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lånereglernas utformning för bostäder, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trappstegstariffer för den elintensiva industrin.
1990/91:N65 av Kjell Ericsson (c) och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om inrättande av energisparfonder.
1990/91:N66 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad inriktning för projekt om alternativa drivmedel.
1990/91:N67 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling eller motsvarande får i uppdrag att starta försöksverksamhet med uppvärmning av bostadshus medelst solceller.
1990/91:N68 av Inger Schörling (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna de synpunkter på energianvändningen som anförts i motionen under rubriken 2.1 Vetenskaplig bakgrund, 2. som sin mening ger regeringen till känna de nödvändiga etiska kraven på energipolitiken i enlighet med motionens kapitel 2.2, 3. som sin mening ger regeringen till känna de brister som enligt motionens kapitel 2.3 vidlåder regeringens proposition när det gäller vetenskap och etik, 4. som sin mening ger regeringen till känna vilka krav som med utgångspunkt från vetenskap och etik enligt kapitel 2.4 måste ställas på energipolitiken, 5. som sin mening ger regeringen till känna, att, i enlighet med kapitel 3, balansprincipen skall tillämpas på energimarknaden så att koncession för nya kraftanläggningar ej beviljas så länge investeringar i eleffektivisering och hushållning för att frigöra motsvarande mängd elenergi inte är högre per kWh, 8. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall ställas på stora energiförbrukare att de skall upprätta energibalanser som en del av underlaget för koncessionsansökningar i enlighet med vad som anförts i kapitel 3, 9. begär att regeringen skall återkomma med förslag till regler för statliga lån och räntegarantier för en- och flerfamiljshus som innebär att det lönar sig för fastighetsägaren att välja hushållsutrustning som ger lägsta totala kostnad under sin förväntade livslängd med rådande energikostnader, 12. som sin mening ger regeringen till känna att krav skall ställas att stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser som en del av underlaget för koncessionsansökning, 13. som sin mening ger regeringen till känna hur man i enlighet med motionens kapitel 4.1 bör betrakta kärnenergin, 14. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som enligt motionens kapitel 4.2 måste riktas mot regeringens syn på kärnkraften, 15. som sin mening ger regeringen till känna hur kärnkraften enligt motionens kapitel 4.3 bör avvecklas, 16. som sin mening ger regeringen till känna att en snabbavvecklingsplan för kärnkraften måste utarbetas, 17. som sin mening ger regeringen till känna vad i kapitel 5.1, 5.2 och 5.3 anförts om de problematiska fossila bränslena, 18. som sin mening ger regeringen till känna den kritik som i kapitel 5.4 riktas mot regeringens politik när det gäller fossila bränslen, 19. som sin mening ger regeringen till känna den strategi som enligt motionens kapitel 5.5 bör användas för att eliminera huvuddelen av de fossila bränslena i svensk energiförsörjning, 20. beslutar att förordningen om svavelhaltigt bränsle ändras så att eldningsolja med högre svavelhalt än 0,2 viktsprocent inte får användas efter den 1 januari 1993, 21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bränslekvaliteter, 22. som sin mening ger regeringen till känna att nya förbränningsanläggningar för kol och olja inte skall få anläggas, 23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta villkor för utsläpp av kväveoxider, 24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om typgodkännande av villapannor, 25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk besiktning av villapannor, 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kapitel 6 anförts om vattenkraften, 27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kapitel 7 anförts om biobränslenas möjligheter, 28. som sin mening ger regeringen till känna att i enlighet med motionens kapitel 7.4 regeringens otillräckliga insatser för biobränslen gör att kärnkraftsavvecklingsplanen ej är trovärdig, ej heller nedtrappningen av koldioxidutsläppen, 29. som sin mening ger regeringen till känna hur enligt motionens kapitel 7.5 ett effektivt bioenergiprogram bör se ut, 30. som sin mening ger regeringen till känna, i enlighet med motionens kapitel 8, att regeringens vindkraftsprogram år 2010 kan uppskattas ge 1 TWh vindkraft per år vilket är otillräckligt vid en kärnkraftsavveckling, 31. som sin mening ger regeringen till känna de åtgärder som enligt motionens kapitel 8 bör vidtas för att en vindkraftsutbyggnad av betydelse skall komma till stånd, 32. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kapitel 9 anförts om solenergins möjligheter, 33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens program för solenergi, nämligen att det är praktiskt taget verkningslöst som bidrag till kärnkraftsavveckling, 34. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt motionens kapitel 9 krävs för ett trovärdigt solenergiprogram, 35. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt motionens kapitel 10.1 är en lämplig inriktning på energiforskningen, 36. som sin mening ger regeringen till känna vad som enligt motionens kapitel 10.2 är en lämplig inriktning på arbete med nya energisystem, 37. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionens kapitel 10.3 anförts om bristerna i regeringens energiforskningsprogram, 38. beslutar att ingen ny forskningsreaktor skall byggas i Sverige, 39. beslutar att anslaget till Studsvik AB skall halveras, 40. beslutar att ramen för energiforskningsprogrammet skall ökas med 144 328 000 kr. till 500 000 000 kr. genom överföring av utvecklingsmedel från Vattenfall i enlighet med motionens kapitel 10.4, 41. som sin mening ger regeringen till känna att energiforskningsprogrammet bör ha den inriktning som anges i motionens kapitel 10.4, 42. som sin mening ger regeringen till känna att den av miljöpartiet föreslagna delegationen för ekologisk teknik bör ingå bland programråden för energiforskning, 43. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionens kapitel 11.1 anförts om Sveriges nuvarande energibalans och den historiska utvecklingen, 44. som sin mening ger regeringen till känna att den inriktning för Sveriges energibalans om 25 år som anges i motionens kapitel 11.1 är en lämplig målsättning för energipolitiken, 45. som sin mening ger regeringen till känna att den målsättning för Sveriges elbalans om 25 år som anges i kapitel 11.2 är en lämplig målsättning för energipolitiken, 46. hos regeringen begär ett lagförslag om en treårig kärnkraftsavveckling med start 1991, 47. om yrkande [46] ej bifalls, hos regeringen begär ett lagförslag om en nioårig avveckling av kärnkraften med start 1991, 48. om yrkande [47] ej bifalls, hos regeringen begär ett lagförslag om kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010, 49. beslutar att det i lag skall fastställas att Sveriges energihushållningsmål skall vara 2 % per år ända tills en halvering av energianvändningen skett, 50. beslutar att det i lag skall fastställas att målet för reduktion av fossilbränsleanvändningen skall vara 85 % på 25 år, 51. beslutar att det i lag skall fastställas att det i varje kommun skall finnas minst en fast anställd energirådgivare, 52. som sin mening ger regeringen till känna att en lag om fri transiteringsrätt på högspänningsnätet bör utarbetas, 53. som sin mening ger regeringen till känna att samarbete med övriga nordiska länder skall tas upp för att göra hela det nordiska nätet till en "common carrier" för transitering av elström till självkostnad, 54. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör ta initiativ till skapandet av en elbörs i Sverige, 55. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen i samarbete med övriga nordiska regeringar bör verka för inrättandet av en nordisk elbörs, 66. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kapitel 12.4 anförts om investeringsstöd och dess finansiering, 67. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens kapitel 12.6 anförts om konsekvenser av den statliga styrningen enligt propositionens förslag, 68 (delvis). avslår regeringens förslag i hemställanspunkterna 10.[3]--10.7 samt 10.9 och 10.10 i enlighet med vad som anförts i motionens kapitel 12.7, 69. avslår regeringens förslag under punkterna H 6, H 13, H 14 i propositionen i enlighet med vad som anförs i kapitel 12.7 i motionen, 71. beslutar att statsbidrag skall beviljas för byggande och ombyggning av kraftvärmeverk för biologiska bränslen inom en budgetram på 400 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.7, 72. beslutar att statsbidrag skall beviljas för biobränsleanläggningar i villor inom en ram av 500 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.8, 73. som sin mening ger regeringen till känna att investeringslån skall beviljas producenter av biobränslen enligt motionens punkt 12.8.9, 74. som sin mening ger regeringen till känna att investeringslån skall beviljas till anläggningar för förädling av biobränsle enligt motionens punkt 12.8.10, 75. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av vindkraftverk inom en ram av 400 000 000 kr. i enlighet med motionens punkt 12.8.11, 76. som sin mening ger regeringen till känna att investeringslån skall beviljas till industrier som investerar i specialutrustning för byggandet av vindkraftverk i enlighet med motionens punkt 12.8.12, 77. beslutar att statsbidrag skall utgå till byggandet av solvärmeanläggningar inom en ram av 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.13, 78. som sin mening ger regeringen till känna att investeringslån skall beviljas till industrier som producerar solvärmeanläggningar enligt motionens punkt 12.8.14, 79. beslutar att statsbidrag skall utgå till investeringar i energieffektiva anläggningar i industrin inom en ram på 270 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.15, 80. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin inom en ram på 50000000 kr. enligt motionens punkt 12.8.16, 81. beslutar att statsbidrag skall utgå till energieffektiva anläggningar i lokaler och bostäder inom en ram på 250 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.17, 82. beslutar att statsbidrag skall utgå till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.18, 83. beslutar att statsbidrag skall utgå till kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda energipriser inom en ram på 1 000 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.19, 84. beslutar att statsbidrag skall utgå till energideklarationer, prototyper och information inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.20, 85. beslutar att statsbidrag skall utgå till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse inom en ram på 50 000 000 kr. enligt motionens punkt 12.8.21, 86. beslutar att statsbidrag på 30 000 000 kr. skall utgå som tillägg till det generella statsbidraget till kommunerna för att täcka del av kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
1990/91:N70 av Anders G Högmark m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torv skall betraktas och klassas som biobränsle med begränsningen att det totala uttaget inte får överskrida den sammanlagda torvtillväxten, med nuvarande bedömningar för närvarande 25 TWh/år, 2. uttalar att torv skall berättiga till investeringsstöd på samma grunder som övriga biobränslen enligt energipropositionens förslag till investeringsstöd för kraftvärmeproduktion med biobränslen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon som är väl förtrogen med torvens speciella förutsättningar [bör] bered[a]s plats i den planerade bioenergikommissionen, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torv skall klassas som biobränsle (tak 25 TWh) när en strategi för minskad klimatpåverkan skall utarbetas.
1990/91:N71 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd för en fullskaleanläggning för förädling av rörflen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omställningsstöd till vall för rörflensodling i Norrland och liknande områden, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till Röbäcksdalen för forskning och utveckling från växtförädling till teknikutveckling för små- och storskalig energiproduktion, 4. bemyndigar regeringen att inom en ram av 100 000 000 kr. anvisa medel till stöd för rörflensodling i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N72 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att kartlägga effekterna av principen om marginalkostnadsprissättning inom elsektorn, 2. begär att regeringen tillsätter en utredning om internationaliseringen av elmarknaden enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N73 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristen på offensiv satsning vad gäller miljöteknik, 2. hos regeringen begär förslag om hur energisnåla processer, konstruktioner och varor skall gynnas, 3. hos regeringen begär en handlingsplan för hur energikonsumtionen kan minskas inom transportsektorn, 4. hos regeringen begär förslag om hur energisnål byggteknik skall gynnas, 5. hos regeringen begär förslag på hur kommunerna skall stödjas vad gäller energihushållning enligt vad som anförts i motionen, 6. hos regeringen begär förslag om energisparkampanjer, 7. hos regeringen begär en handlingsplan för biobränslen enligt vad som anförts i motionen, 9. till projekt energiskog vid lantbruksuniversitetet för budgetåret 1991/92 anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 10000000 kr., 10. hos regeringen begär en handlingsplan för vindkraften enligt vad som anförts i motionen, 12. hos regeringen begär förslag om upplysningskampanjer kring vindkraften, 13. beslutar om ett 50% investeringsbidrag för solkraften, 14. hos regeringen begär förslag om hur andra alternativa energislag skall utnyttjas i framtiden enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N74 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om 1995 som startår för avvecklingen av kärnkraften, 2. hos regeringen begär förslag om lag för kärnkraftsavveckling, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Östersjöområdet som kärnkraftsfritt område, 4. avslår de riktlinjer som regeringen föreslår i avsnitt 1 i proposition 1990/91:88 om energipolitiken, 5. hos regeringen begär förslag om nya riktlinjer för energipolitiken enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N75 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget om stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen och att det generella stödet till kraftvärme skall ges den utformning som anges i motionen, 2. beslutar om investeringsstöd och utvecklingsstöd från energiteknikfonden för produktionsanläggningar avseende förädlade biobränslen enligt de riktlinjer som anges i motionen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av pågående energiskogsforskning.
1990/91:N76 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som främjar vindkraftens utveckling och utbyggnad.
1990/91:N77 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metangas producerad ur gröda.
1990/91:N78 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att hälften av det teknikutvecklingsstöd som avsätts till vindkraft skall ges främst till medelstor vindkraft med effekt mellan 60 och 1 000 kW men en del även till utveckling av småskalig vindkraft med effekt på högst 60 kW.
1990/91:N79 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att det i investeringsbidraget till medelstor vindkraft avsätts medel till fem heltidstjänster som oberoende vindkraftsrådgivare samt till utbildningsverksamheten om vindkraft, 2. beslutar att det ur investeringsbidraget till solenergi avsätts medel motsvarande två heltidstjänster som oberoende rådgivare till dem som tänker investera i solenergi med bidragets hjälp, 3. beslutar att avsätta medel till två tjänster som oberoende vattenkraftsrådgivare, för att understödja tillkomsten av ny elproduktion från tidigare nedlagda mindre vattenkraftsanläggningar.
1990/91:N80 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om transitering av el i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N81 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att bidragsnivån till Projekt Energiskog vid lantbruksuniversitetet återställs till förra budgetårets nivå 10 milj.kr. för att säkerställa verksamheten åtminstone på den nivån och därmed fortsatt försöksverksamhet på Malmön.
1990/91:N82 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering av ellagen (1902:71 s.1) i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:N83 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett stödbelopp på 4 000 kr. per kW installerad eleffekt för delar av genomförda investeringar i kraftvärmeanläggning för biobränsle i Karlstads kommun, 2. -- därest yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av generösa övergångsbestämmelser genom jämkning mellan de olika stödbeloppen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar i syfte att få ett jämkat stöd per kW installerad eleffekt.
1990/91:N84 av Birger Rosqvist (s) och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av även framtida tillgång på högt kvalificerad och kompetent personal inom det kärnfysiska och kärntekniska området.
1990/91:N85 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett framtida beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn.
1990/91:N86 av Åke Selberg (s) och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om torv som biobränsle, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammansättningen av den planerade bioenergikommissionen.
1990/91:N87 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torven blir klassad som biobränsle, 2. beslutar att torv skall berättiga till investeringsstöd för kraftvärmeproduktion, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torvuttaget inte får överskrida tillväxten, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om torvens betydelse för den framtida energiförsörjningen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om representation i den planerade biobränslekommissionen.
1990/91:N88 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. godkänner de riktlinjer för energipolitiken som anges i motionen, 2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förutsättningar för hur olika energislag skall utvecklas, 3. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer 1995/96 inte längre äger giltighet, 4. som sin mening ger regeringen till känna att tidigare uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet, 5. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, 6. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, 7. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin, 8. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd ur energiteknikfonden, 10. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till investeringar i vindkraftverk, 11. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till solvärmeanläggningar, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till etanolproduktion, 13. med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiforskningen, 15. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattande beslut, innebär åtaganden om 240 000 000 kr. för budgetåret 1992/93, 210000000 kr. för budgetåret 1993/94, 170000000 kr. för budgetåret 1994/95, 125000000 kr. för budgetåret 1995/96, 75000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt 25000000 kr. för budgetåret 1997/98, 16. till energiforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr., 17. till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr., 18. avslår regeringens förslag att till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag av 370 000 000 kr., 19. till utveckling av vindkraft för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.
1990/91:N89 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för kraftvärmeproduktion med biobränsle, 2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.
1990/91:N90 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till i gång varande anläggningar.
1990/91:N91 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en jämförande utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader.
1990/91:N92 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av övergångsbestämmelser för stöd till fastbränsleprojektet Heden i Karlstads kommun för kraftvärmeproduktion med biobränsle, 2. medger att regeringen får ges fullmakt att besluta om ett jämkat bidrag per kW installerad eleffekt.
1990/91:N93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen 1. avslår regeringens proposition i de stycken som behandlar kärnkraftsavvecklingen och begär att regeringen återkommer med en handlings- och tidplan för den fortsatta fullständiga avvecklingen av kärnkraften, 2. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsavvecklingen skall börja 1991 genom att minst en av Barsebäcksreaktorerna tas ur drift, 3. ------ hos regeringen begär en handlings- och tidplan för att minska utsläppen av växthusgaser -- som bl.a. också omfattar trafiken -- för att följa internationella rekommendationer och för att minska den totala energianvändningen enligt Brundtlandrapportens rekommendationer, 5. som sin mening ger regeringen till känna att den med ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att driva anläggningar för industriell mottryckskraft och kraftvärmeverk med biobränsle än med fossila bränslen och att bygga nya kraftvärmeverk för biobränslen än att bygga anläggningar för "produktion" av icke förnybar energi, 6. som sin mening ger regeringen till känna att den med ekonomiska styrmedel måste göra det lönsammare att bygga och driva vindkraftverk och solvärmeanläggningar än att bygga anläggningar för "produktion" av icke förnybar energi, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snarast sätta in åtgärder för att kraftigt minska nuvarande överskott, bland andra: en snabb, stegvis avveckling av kärnkraften från 1991, ökad export av el, främst till Danmark och Finland, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att främja effektivare energianvändning och hushållning genom: att låta balansprincipen styra energiförsörjningen, minst lika bra ekonomiska villkor som för nya kraftverk och förmånliga lånevillkor även för små investeringar, bättre information, bl.a. produktmärkning och rådgivning, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klara styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna genom: eltaxor som uppmuntrar minskad elförbrukning, att avveckla skatterabatterna för stora elförbrukare, normer för högsta elförbrukning på vanliga apparater, krav på energibalanser för stora energiförbrukare, 10. beslutar att det svenska högspänningselnätet skall öppnas för transitering av elström till självkostnad, 11. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga nordiska länder för att göra hela det nordiska elnätet till en "common carrier" för transitering av elström till självkostnad, 12. hos regeringen begär att en elbörs skall inrättas i likhet med vad chefen för statens energiverk, Hans Rode, har föreslagit och även i övrigt ta[r] initiativ till att skapa en effektiv elmarknad i Sverige, 13. hos regeringen begär initiativ till samarbete med övriga nordiska länder för att inrätta en gemensam nordisk elbörs, 14. hos regeringen begär överläggningar med kraftindustrin och den elintensiva industrin om hur de skall anpassa sig till och medverka i den nya energipolitik som regeringen föreslår i sin proposition, 15. hos regeringen begär att förmånliga lånevillkor och/eller betalningsvillkor skall erbjudas dem som vill satsa på effektiv energianvändning.
De motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 och behandlas här är följande:
1990/91:N49 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder hur förgasade restoljor kan ersätta kol i energisystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N50 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de miljömässiga effekterna av ökad användning av värmepumpar.
1990/91:N52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo105 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat effektuttag från de svenska kärnkraftverken, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas inblandning i lokaliseringen av storskalig vindkraft och bioenergiproduktion.
1990/91:N55 av Carl Frick (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo112 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att komma bort från icke förnybara energikällor, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i stigande omfattning öka användningen av förnybara energikällor, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka energieffektiviteten för att minska energianvändningen.
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen 2 (delvis). som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om [utveckling av miljövänliga motorer och] användning av miljövänliga bränslen och alternativa drivmedel inom biltrafiken, flygtrafiken och sjöfarten (se i övrigt 1990/91:NU35), 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan energi och miljö.
1990/91:N59 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:T82 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla motorfordon fr.o.m. [1997] års modell skall kunna drivas med biobränslen [eller vara eldrivna] (se i övrigt 1990/91:NU35),
1990/91:N60 (delvis) av Jan Sandberg (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:T83 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av [renare motorer och] alternativa drivmedel (se i övrigt 1990/91:NU35).
1990/91:N61 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:T84 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en av de två reaktorerna i Barsebäck skall avställas omedelbart och att förberedelser för avstängning av den andra reaktorn skall inledas.
1990/91:N62 av Eva Goës (mp) och Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationell forskning och stimulans av forskning och projekt med vätgas, 2. säger upp oljeavtal/kontrakt för att kunna stimulera nytänkande på vätgasens område, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i en övergångsperiod utnyttja spill av väte från industriprocesserna till att driva fordon.
De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som behandlas här är följande:
1990/91:N235 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet (5) -- med motivering i motion 1990/91:A419 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruket och produktion av bioenergi.
1990/91:N317 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (11) att riksdagen inrättar ett nytt anslag H 11 "Kärnkraftsavveckling och omställning" på 2 100 milj.kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N318 av Per Stenmarck (m) och Rune Rydén (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo313 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av olika slag av biobränslen.
1990/91:N352 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A489 -- att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturen, 2. reserverar 1 öre/kWh av inkomsterna från vattenkraftsskatten till infrastruktur enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:N355 av Börje Hörnlund m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena -- med motivering i motion 1990/91:A491 -- att riksdagen 2. hos regeringen begär förslag till system med återföring av vattenkraftsvinster till vattenkraftskommunerna i enlighet med vad i motionen anförts, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 6,5 öre/kWh bör gå direkt till regionalt utsatta vattenkraftskommuner.
1990/91:N370 (delvis) av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:T267 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande forskningsprogram för utveckling av mer miljövänliga [motorer och] drivmedel (se i övrigt 1990/91:NU35).
1990/91:N377 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion 1990/91:Jo818 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av biobränsle.
1990/91:N403 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att de svenska kärnkraftsreaktorerna får användas så länge de uppfyller de krav på säkerhet som regering och riksdag fastställt, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft som en grund för den svenska energiförsörjningen, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av att tillgodose en växande efterfrågan på elkraft, 5. som sin mening ger regeringen till känna behovet av en fri energimarknad inom ramen för de miljö- och säkerhetsmässiga krav som regering och riksdag har att fastställa, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående biobränslenas roll i den svenska energiförsörjningen, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av en fri energiprissättning, 13. hos regeringen begär översyn av kommunallagen i syfte att klarlägga kommunernas roll på en avreglerad energimarknad, 14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad konkurrens i de lokala distributionsnäten, 15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av statens energiverks uppgifter på en avreglerad energimarknad.
1990/91:N405 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att ett halvt öre/kWh producerad vattenkraftsel återförs till de vattenkraftsproducerande kommunerna och ett halvt öre/kWh återförs till länet, där de vattenkraftsproducerande kommunerna ingår, 2. beslutar att utbetalningarna sker den 1 juli 1991.
1990/91:N407 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande av anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med en planerad årlig energiomsättning överstigande 15 GWh, 2. beslutar att i lag förbjuda konvertering av biobränsleeldade förbränningsanläggningar med en årlig energiomsättning överstigande 15 GWh.
1990/91:N408 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för transportsystemet och för uppvärmningssystemet, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla etanolproduktion baserad bl.a. på socker, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat uppvärmningssystem samt att inleda försök med omvandling av biogas till etanol, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av miljövänlig vegetabilisk "dieselolja", 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla metoder för att kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till etanol.
1990/91:N409 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fullskaleanläggning för etanolproduktion i Köping.
1990/91:N412 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo722 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare energianvändning.
1990/91:N413 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på området gengasdrift av motorfordon, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.
1990/91:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:So226 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas snarast möjligt för att inte öka skuldbördan både ekologiskt och ekonomiskt för våra barn och barnbarn i samband med nedläggningen.
1990/91:N415 av Sigge Godin (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:A412 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande ett konkurrenskraftigt energipris för den elkraftsintensiva industrin.
1990/91:N416 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:T207 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att snabbt utveckla såväl eldrift som drift med biogas hos vägfordon.
1990/91:N417 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att kärnkraftsaggregatet Barsebäck 1 skall avvecklas under år 1991.
1990/91:N419 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av etanolfabrik till Västmanland.
1990/91:N421 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och kommande generationer bjuder, 2. som sin mening ger regeringen till känna att bibehållen välfärd kräver minskad energiförbrukning, 3. som sin mening ger regeringen till känna att en ekonomisk tillväxt som leder till ökad energi- och råvaruförbrukning inte är acceptabel och därför måste förhindras, 4. som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges framtida energiförsörjning i allt väsentligt måste baseras på inhemska, förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen, uran elimineras och användningen av fossil energi minskas drastiskt, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som primära mål i energipolitiken, 6. som sin mening ger regeringen till känna att det långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av energianvändningen i Sverige, 7. som sin mening ger regeringen till känna att minskningen av den totala energianvändningen skall ske med 2 % per år tills halveringen uppnåtts, 8. som sin mening ger regeringen till känna att ett primärt mål för energipolitiken bör vara att användningen av fossila bränslen skall minskas drastiskt, målet är 85 % på 25 år, 9. som sin mening ger regeringen till känna att staten vid genomförandet av energipolitiken skall ta i anspråk samtliga de medel som anförs i motionen: skatter, subventioner, information och lagstiftning, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de energipolitiska misslyckandena under 1980-talet, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är riksdagen och regeringen som skall ha det slutliga avgörandet i energipolitiken, inte storindustrin, 12. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk av uranenergi är oacceptabelt från såväl miljösynpunkt som moralisk synpunkt, 13. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga lagförslag och äskanden för dess genomförande, 14. som sin mening ger regeringen till känna att det år 1988 beslutade koldioxidtaket får överskridas under den treåriga avvecklingstiden och de därpå följande åren, dock längst t.o.m. 1999, 15. -- om yrkandena 13 och 14 avslås -- som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften skall avvecklas stegvis med avslutning år 1999 och att därvid 1988 års koldioxidtak skall vidmakthållas, 16. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsavvecklingen skall påbörjas år 1991 med minst en reaktor, 17. hos regeringen begär ett förslag på överförande av samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som anförts i motionen, 18. som sin mening ger regeringen till känna att även efter ett statligt övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna har det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken, 19. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till inhemsk förnybar energi, 20. begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om åtgärder för att viss åkermark men också diverse impediment skall användas för energiodlingar av exempelvis luzern och salix.
1990/91:N423 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo207 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av en etanolfabrik till Lidköping.
1990/91:N424 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att Blekingeprojektet får de resurser som krävs för utveckling, uppförande och utvärdering av en försöksgrupp av havsbaserade vindkraftverk i Kalmarsund, 2. beslutar att motsvarande satsning som görs på havsbaserade vindkraftverk i Kalmarsund även skall göras på en grupp landbaserade vindkraftverk.
1990/91:N425 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att styrelsen för teknisk utveckling (STU) får i uppdrag att starta försöksverksamhet med solcellsuppvärmda bostadshus.
1990/91:N426 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av erforderliga beslut vad gäller utveckling och etablering av etanolframställning i Norrköping.
1990/91:N427 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Köping är en lämplig lokalisering för en etanolfabrik.
1990/91:N429 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo752 -- yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan för fossila bränslen.
1990/91:N431 av Börje Nilsson (s) och Yvonne Sandberg-Fries (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forsknings- och försöksverksamhet om fasta bränslen i Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Kristianstads län.
1990/91:N432 av Inger Hestvik (s) och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombyggnad av dieseldrivna lok och motorvagnar till etanoldrift.
1990/91:N433 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av etanolframställning till Norrköping.
1990/91:N434 av Bruno Poromaa (s) och Åke Selberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att få till stånd en elektrifiering av våra fjällgårdar.
1990/91:N435 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elkonsumentens möjlighet att påverka prissättningen.
1990/91:N436 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas 1. att anslaget till landsbygdens elektrifiering skall fortsätta ytterligare en femårsperiod inom en ram av 10 000 000 kr. så att de mest angelägna elektrifieringarna och upprustningarna kan genomföras, 2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000 kr. till anslaget Främjande av landsbygdens elektrifiering.
1990/91:N437 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till landsbygdens elektrifiering.
1990/91:N439 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Ub628 -- yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag i enlighet med motionen till utvecklingscentrum i Sollefteå och [Ljungaverken] för biogastillverkning och biobränsle m.m., 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en energiforskningsstation för att utveckla sol- och vindkraft m.m. i Härnösand.
1990/91:N440 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:A451 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en god tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av värmländsk industri och värmländsk arbetsmarknad.
1990/91:N441 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till elektrifiering av landsbygden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N442 av Ivar Virgin (m) och Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bioenergiinstitut i Skara.
1990/91:N443 av Karin Starrin (c) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torven har en central roll att spela som ett inhemskt biobränsle i Sveriges framtida energiförsörjning.
1990/91:N444 av Hans Dau m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att torven som ett inhemskt förnybart biobränsle har en roll att fylla i Sveriges framtida energiförsörjning.
1990/91:N445 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett entydigt klarläggande av torvens ställning som ett inhemskt biobränsle, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompetensen hos biobränslekommissionen.
1990/91:N446 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör sätta upp nationella mål för introduktionen av vindkraft, 2. som sin mening ger regeringen till känna att första målet för medelstora vindkraftverk skall vara 150 MW installerad effekt fram till den 31 december 1993, för verk med mindre effekt än 1 000 kW, 3. som sin mening ger regeringen till känna att målet för vindkraftsutbyggnaden skall vara 1 500 MW till den 31 december 1996, 4. som sin mening ger regeringen till känna att introduktionen av vindkraftverk skall stimuleras genom ett investeringsbidrag på 25 % av normalkostnaden för ett verk, dock högst 2 000 kr./kW och 2 milj.kr. per verk, 5. som sin mening ger regeringen till känna att investeringsbidrag för vindkraftverk skall utgå från den 1 juli 1991, enligt regler som statens energiverk bör få i uppdrag att utarbeta, 6. som sin mening ger regeringen till känna att bidrag skall utgå även till de vindkraftverk som börjat byggas sedan miljöavgiftsutredningen lade fram sitt förslag om en bonus för vindkraftsgenererad el, 7. som sin mening ger regeringen till känna att den tillfälliga tjänsten vid statens energiverk som oberoende rådgivare/konsulent för rådgivning till allmänheten i vindkraftsfrågor bör förlängas åtminstone till utgången av 1996 och att ytterligare minst tre likadana tjänster bör inrättas under 1991 för minst sex år framåt.
1990/91:N447 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Sk698 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att subventioner till kraftproduktion och processindustri bör tas upp i GATT-förhandlingar.
1990/91:N448 av Bo Hammar (v) och Jan Strömdahl (v) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till forskning om och utveckling av alternativa energikällor på Gotland.
1990/91:N449 av Barbro Sandberg (fp) och Håkan Holmberg (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:T250 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etanolanläggning i Uppsala län.
1990/91:N450 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:T253 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa bränslen, eldrift m.m., 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en avveckling av kärnkraften.
1990/91:N451 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för att utarbeta förslag till en energibalk.
1990/91:N452 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av effektivare energianvändning.
1990/91:N453 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om inrättandet av AB Svensk Förnybar Energi, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfullare satsning på vätgas.
1990/91:N456 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om inrättande av en elbörs i Sverige enligt vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla som genererar elström i Sverige och de som planerar att förbruka mer än vad som är normal hushållsförbrukning skall ges rätt och möjlighet att till självkostnadspris transitera elström på det svenska elnätet och så snart ske kan på elnäten i våra nordiska grannländer.
1990/91:N458 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat statligt engagemang för forskning, utveckling och produktion av alternativa drivmedel.
1990/91:N459 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att den snabbavvecklar kärnkraftsanläggningen i Forsmark, 2. hos regeringen begär att Forsmarks kärnkraftverk ej får köras så länge ingen existerande evakueringsplan för Stockholm med omnejd finns, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på uran, kostnad för avfallshantering, underhåll, investeringar och kärnkraftsförsäkring som täcker utgifterna för en katastrof, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att planera energianvändningen och göra kommunala energiplaner för hushållning av el och reducering av koldioxidutsläppen.
1990/91:N460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1990/91:Bo543 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av Stockholmsregionens energisystem, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol.
1990/91:Bo205 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:N421 -- yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder så att elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra uppvärmningssätt.
1990/91:Bo242 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionens anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
1990/91:Bo254 av Lars Norberg (mp) vari -- med motivering i motion 1990/91:K628 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatoriska kommunala energirådgivare skall återinföras.
De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är följande:
1989/90:N248 av Viola Furubjelke m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar satsning på framställning av etanol i Östergötland för användning som bilbränsle.
1989/90:N270 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurs- och energisparande genom minskad användning av plastkassar.
1989/90:N331 av Kent Lundgren (mp) och Carl Frick (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. hos regeringen begär en utredning i syfte att åstadkomma en energisänkning med ca 3 % per år inom pappers- och massaindustrin vad gäller fossila bränslen och el, 4. begär att regeringen även låter den i motionen föreslagna utredningen komma med förslag till åtgärder i motionens anda vad gäller att utarbeta motsvarande energisparplan för övriga storförbrukare.
1989/90:N359 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att uppfylla fastlagda energi- och miljöpolitiska mål, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av insatser för att både utnyttja befintliga kraftvärmeanläggningar och stimulera byggande av nya.
1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) -- med motivering i motion 1989/90:Fi212 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energipolitiken och införande av trappstegstariffer för elkrävande produktion.
1989/90:N369 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:U517 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.
1989/90:N401 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stamledning för naturgas i sydöstra Sveriges kustlän.
1989/90:N402 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en folkomröstning angående kärnkraftens fortsatta användning.
1989/90:N403 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva industrins tillgång till energi och goda konkurrensvillkor.
1989/90:N404 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående folkomröstningen om kärnkraft år 1980 som en grund för den svenska energipolitiken, 2. hos regeringen begär en utredning om de miljömässiga konsekvenser som skulle följa av en avveckling av den svenska kärnkraften, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående vikten av att elkraftsförsörjningen säkras, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående kärnkraftsreaktorernas livslängd, 5. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida avveckling av kärnkraften inte skall ske, i enlighet med vad i motionen anförts, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående tillståndsprövning för fossilbränslebaserad kraftproduktion, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående marknadsanpassning av energisystemet.
1989/90:N405 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den enskilde bör hållas skadeslös vad gäller ekonomiska effekter av kärnkraftsolyckor.
1989/90:N407 av Martin Olsson (c) och Sigge Godin (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering i Västernorrlands inland av biobränsleutveckling inom statens vattenfallsverk.
1989/90:N409 av Stina Eliasson (c) och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängd projektperiod för utvecklingsarbete på området gengasdrift av motorfordon, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om export av svenskt kunnande på gengasområdet.
1989/90:N410 av Hugo Bergdahl (fp) och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts mot förtida avveckling av kärnkraftsreaktorer.
1989/90:N411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förstärkta stimulansåtgärder för småskalig energiproduktion i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:N412 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:U404 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften av säkerhetspolitiska skäl omgående bör avvecklas.
1989/90:N413 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de förlorade åren i svensk energipolitik, 7. under en ny anslagspost, C 16, anslår 2 000 000 000 kr. till energihushållning och inhemsk energiproduktion enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1989/90:N414 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att energipolitiken i första hand skall styras av de långsiktiga krav som solidariteten med naturen, världens alla folk och kommande generationer bjuder, 2. som sin mening ger regeringen till känna att det långsiktiga målet för energipolitiken bör vara en halvering av energianvändningen i Sverige, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad energieffektivitet och energihushållning som primära mål i energipolitiken, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energipolitiken skall inriktas på inhemsk försörjning med energi, varvid uran och i möjligaste mån fossila bränslen skall elimineras och försörjningen grundas på inhemsk förnybar energi, 5. som sin mening ger regeringen till känna att fortsatt bruk av uranenergi är oacceptabelt ur såväl miljösynpunkt som moralisk synpunkt, 6. begär att regeringen utarbetar en plan för en treårig kärnkraftsavveckling och förelägger riksdagen erforderliga lagförslag och äskanden för dess genomförande, 7. hos regeringen begär ett förslag om överförande av samtliga kärnkraftverk i statlig ägo i enlighet med vad som i motionen anförs, 8. som sin mening ger regeringen till känna att även efter ett statligt övertagande av kärnkraftverket de tidigare ägarna har det ekonomiska ansvaret för slutförvaring av det kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde verken, 9. hos regeringen begär förslag till åtgärder så att, så snart som möjligt, elvärme i befintligt byggnadsbestånd kan ersättas av andra uppvärmningssätt, 10. begär att regeringen tar initiativ till en mångsidig upplysningskampanj om kärnenergins faror och fördelen med en satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till inhemsk förnybar energi, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet för energipolitiken på 25 års sikt bör vara att fossilbränslena genom årlig besparing och reduktion minskas till 15 % av dagens användning, 12. som sin mening ger regeringen till känna att det långsiktiga målet för svensk energianvändning bör vara en halvering av dagens nivå, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderligt stöd till elintensiv industri under en övergångstid.
1989/90:N416 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av vindkraften.
1989/90:N417 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etanoltillverkning i Östergötland.
1989/90:N418 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari -- med motivering i motion 1989/90:A423 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en god tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av värmländsk industri och värmländsk arbetsmarknad.
1989/90:N419 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att Barsebäck 1 skall avvecklas under år 1990.
1989/90:N420 av Birger Andersson (c) och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring/komplettering i ellagen [1902:71 s.1] att allmän rätt att transitera elenergi till självkostnadspris införs.
1989/90:N421 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd för produktion av biobränslen.
1989/90:N422 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till placering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion i Örebro län.
1989/90:N426 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:T220 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att minska förbrukningen av fossila bränslen i bl.a. vägfordon, 2. som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen vad gäller medelsförbrukningen av bensin för personbilar bör sänkas till högst 0,6 liter/mil till år 1995, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att snabbt utveckla såväl eldrift som drift med biogas hos vägfordon.
1989/90:N427 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo773 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att oljeförbrukningen skall minskas till en nivå motsvarande 40 % av den svenska energiförbrukningen.
1989/90:N428 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtida avveckling av vissa kärnkraftsreaktorer.
1989/90:N429 av Margareta Gard (m) och Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att någon förtida avveckling av kärnkraften inte skall ske, 2. som sin mening ger regeringen till känna att folkomröstningens krav för avveckling av kärnkraften skall gälla.
1989/90:N430 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av energipolitiska åtgärder.
1989/90:N431 av Marianne Jönsson (c) och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag till vindkraftverk, 2. begär att regeringen i övrigt beaktar vad i motionen anförts om främjande av vindkraftsproduktion.
1989/90:N432 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande av anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med en planerad årlig energiomsättning överstigande 10 GWh.
1989/90:N433 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen beslutar att befintliga kärnkraftverk får utnyttjas i elkraftsproduktionen så länge ansvariga myndigheter finner det förenat med fullgod säkerhet.
1989/90:N434 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av stambasledning för naturgas i sydöstra Sverige.
1989/90:N435 av Roland Larsson (c) och Hugo Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd för produktion av drivmedelsetanol.
1989/90:N436 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av etanolframställning till Östergötland.
1989/90:N437 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta initiativ till bildande av Nationalföreningen för Energisparinformationens Främjande (NEF) enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:N441 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringsbidrag för projekteringsbidrag till småskalig vattenkraftsproduktion.
1989/90:N446 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet, byggt på effektivare energianvändning och utnyttjande av inhemsk förnybar miljövänlig energi -- och i enlighet med riksdagens tidigare beslut trygga sysselsättningen, avvecklingen av kärnkraften, bevarande av de fyra outbyggda älvarna och upprätthållande av målet att koldioxidutsläppen inte får öka -- enligt vad som anförts i motionen, 2. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att riktlinjer för kärnkraftens avveckling läggs fast och en avvecklingsplan för kärnkraften upprättas samt att avvecklingen inleds genom att reaktorerna i Barsebäck och Ringhals tas ur drift så snart det är möjligt av bl.a. juridiska skäl, 3. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att förutsättningar för en energimarknad med många aktörer skapas genom ökad konkurrens, satsning på effektivare energianvändning och utnyttjande av inhemsk förnybar energi, 4. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att Energins Utvecklingsfond inrättas, finansierad med en avgift på 2 öre/kWh el i produktionsledet, 5. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att en begränsad introduktion av naturgas sker, 6. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för odling av bl.a. energiskog och energigrödor, 7. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att fullskaleanläggningar för produktion av bioetanol byggs, 8. som sin mening ger regeringen till känna att det i yrkande 1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att möjligheter till stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och stort värde ur miljösynpunkt öppnas.
1989/90:N447 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:U637 -- yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast upprättar en nationell avvecklingsplan för fossila bränslen.
1989/90:N448 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion 1989/90:A443 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en energipolitik som säkrar den elintensiva industrins framtid i Älvsborgs län.
1989/90:N449 av Lars Norberg (mp) och Rolf L Nilson (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att maximala reaktoreffekten på Sveriges reaktorer skall återgå till den vid i ursprungligt drifttillstånd fastställda.
1989/90:N450 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsanläggningen i Forsmark snarast bör avvecklas, 2. hos regeringen begär att en plan för att utrymma Stockholm efter en kärnkraftsolycka i Forsmark snarast upprättas.
1989/90:N451 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraften måste finnas kvar så länge den är driftsäker och det inte finns bättre alternativ.
1989/90:N452 av Kent Carlsson (s) och Anneli Hulthén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning för att utröna miljöeffekterna av kärnbränsleframställning.
1989/90:N455 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta förslag till ändring och utökning av ellagen (1902:71 s.1), så att bestämmelser för allmän rätt att transitera el till självkostnadspris införs samt att tvister i ärendet får hänskjutas till prisregleringsnämnden för elektrisk ström, vid statens energiverk, för avgörande.
1989/90:N456 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industrins behov av säker eltillförsel till konkurrenskraftiga priser.
1989/90:N457 av Yngve Wernersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om industrins behov av elenergi till konkurrenskraftiga priser.
1989/90:N458 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om nationella mål för introduktionen av vindkraft i tid och installerad effekt, 2. beslutar att första målet skall vara 200 MW installerad effekt fram till den 31 december 1992 samt 3 000 MW före år 1997, 3. beslutar att introduktionen stimuleras genom ett investeringsbidrag på 25 % av totalkostnaden för verk, fundament, nätanslutning och eventuell nätförstärkning för verk under 1 000 kW enligt regler som kan utarbetas av statens energiverk och avse en investering som i sin helhet uppfyller vissa samhällsekonomiska kriterier, 4. beslutar att investeringsbidraget utgår från den 1 april 1990, 5. beslutar att det för rådgivning till allmänheten i vindkraftsfrågor inrättas minst fem tjänster som oberoende rådgivare/konsulenter samt att dessa tjänster eventuellt kan knytas till Svensk vindkraftsförening, enligt danskt mönster, för en väl fungerande rådgivning.
1989/90:N459 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inget gaskondenskraftverk skall byggas i Ringhals.
1989/90:N460 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat statligt engagemang för forskning, utveckling och produktion av alternativa drivmedel.
1989/90:N461 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av en etanolfabrik till Västmanland.
1989/90:N462 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna och vikten av att minska energianvändningen i bostäder och lokaler, 2. begär att regeringen verkar för att småskaliga lösningar hos elabonnenterna används för att lösa en del av effektproblemen i vårt elsystem, 3. hos regeringen begär förslag om ändrade nedsättningsregler för den energiintensiva industrin enligt vad som anförs i motionen, 4. hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner enligt de riktlinjer som redovisas i motionen, 5. begär att regeringen skyndsamt utreder möjligheterna att väsentligt öka transiteringsrätten på stamlinjenätet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten [av] och möjligheterna att utnyttja modern förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och värme, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologisk -- och samhällsekonomisk -- värdering av förnybar energi, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett miljöanpassat energisystem och vikten av kraftfull satsning på effektivare energianvändning och förnybar energi samt skillnaden mellan kostnaden för elproduktionen och elpriset.
1989/90:N463 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att göra det lönsamt att satsa på effektiv energiteknik, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga lågräntelån eller räntebidrag för energieffektiv utrustning, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prissättning för att uppmuntra effektivare elanvändning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avtal med energitjänstföretag, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska incitament för energisnål elutrustning, 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer informativa elräkningar, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om effektiv elanvändning, 10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till fortsatt utveckling och staten som föregångare, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra el på ledningsnätet, 12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att välja efter lägsta totala kostnad, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av förväntade minskningar av elförbrukningen.
1989/90:N466 av Lars Bäckström (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till inhemsk etanolproduktion.
1989/90:N467 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo267 -- yrkas att riksdagen 1. beslutar inrätta ett projektstöd för utveckling av produktion av energi och drivmedel, 2. hos regeringen begär förslag till riktlinjer för ett sådant projektstöd i enlighet med vad i motionen anförts, 3. anslår 5 milj.kr. till projektstöd för egenproducerad energi och drivmedel inom jordbruket.
1989/90:N468 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo860 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anläggandet av ett vindkraftsfält och en experimentstation till Vätternstranden vid Ödeshög.
1989/90:N469 av Pär Granstedt (c) och Karin Söder (c) vari -- med motivering i motion 1989/90:T246 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en energiplan för Stockholmsregionen.
1989/90:N470 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1989/90:T248 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska stimulanser för att uppmuntra alternativa bränslen, eldrift m.m., 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa miljöeffekter eldriven trafik får vid en avveckling av kärnkraften.
1989/90:N471 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo863 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.
1989/90:N472 av Carl Bildt m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo268 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elanvändningens betydelse och de negativa konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling för landsbygden.
1989/90:N473 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1989/90:T250 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya drivmedel.
1989/90:N474 av Eva Goës (mp) och Roy Ottosson (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:Ub822 -- yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med motionen till utvecklingscentrum i Sollefteå för biogastillverkning m.m.
1989/90:N475 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av en etanolfabrik, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksanläggning för värmeproduktion.
1989/90:N476 av Ingbritt Irhammar (c) och Ulla Tillander (c) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo266 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om [trädgårds]näringens energiproblem.
1989/90:N477 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär att en biobränslekommission tillsätts,
1989/90:N478 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om en nationell energieffektivitetsplan, 2. hos regeringen begär förslag om energiminimering i bebyggelse, 3. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. beslutar att Barsebäcksverket skall vara det första kärnkraftverket som tas ur drift, så snart det är juridiskt möjligt, 8. hos regeringen begär förslag så att produktionen och konsumtionen av biobränslen gynnas, 9. hos regeringen begär förslag om vindkraftslokalisering på västkusten, 10. hos regeringen begär förslag om en plan för vindkraftens utveckling som garanterar en utbyggnad till minst l5 TWh år 2010, 11. hos regeringen begär förslag om en plan för utbyggnad av vågenergi som garanterar en utbyggnad till minst 5 TWh år 2010, 12. hos regeringen begär förslag om samarbete med Norge om vågenergi med mål att importera minst 10 TWh vågenergi från Norge år 2010, 13. hos regeringen begär förslag om en konverteringsplan för kolkraftverken, 14. hos regeringen begär förslag till en kraftig utveckling av solenergin, så att den ger minst 10 TWh år 2010, 15. hos regeringen begär en tidsplan för avveckling av bensin, diesel och olja som bränsle, 16. hos regeringen begär förslag, så att naturgas introduceras i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:N479 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inledningen av kärnkraftens avveckling.
1989/90:N480 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt biogasprogram skall upprättas enligt de riktlinjer som angivits i motionen.
1989/90:N481 av Lars Norberg (mp) och Krister Skånberg (mp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel skall beviljas för satsning på biologiska bränslen i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. som sin mening ger regeringen till känna att statliga medel skall anslås till satsningar på solvärmeanläggningar i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:N482 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo270 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på biobränslen.
1989/90:N483 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo879 -- yrkas att riksdagen 1. beslutar att kärnkraften skall avvecklas i enlighet med vad i motionen anförts, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på produktion av drivmedel med låga emissioner.
1989/90:N484 av Olof Johansson m.fl. (c) vari -- med motivering i motion 1989/90:Bo250 -- yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyelse av storstädernas energisystem, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergång från fossila bränslen till miljövänligare drivmedel som t.ex. etanol.
1989/90:N485 av Åsa Domeij (mp) och Roy Ottosson (mp) vari -- med motivering i motion 1989/90:Jo882 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre eldningsoljor.
1989/90:N486 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lån med låg ränta eller räntebidrag för investeringar i eleffektiv utrustning.
1989/90:Bo246 av Lars Werner m.fl. (v) vari -- med motivering i motion 1989/90:N478 -- yrkas att riksdagen 1. beslutar om en sådan ändring i plan- och bygglagen att energirådgivning blir en obligatorisk serviceuppgift för de kommunala byggnadsnämnderna, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten skall bidra till 50% av kommunernas kostnad för energirådgivning.
1989/90:Bo502 av Eva Goës (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om obligatoriska energirådgivare, 2. begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utarbeta förslag till lagstiftning om att kommunala energiplaner upprättas, enligt vad som anförts i motionen.
1989/90:Bo534 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) -- med motivering i motion 1989/90:N446 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i motion 1989/90:N446 yrkande1 begärda åtgärdsprogrammet skall innebära att statsbidrag skall utgå till återuppbyggnad av den kommunala energirådgivningen.
1989/90:Bo544 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktion av effektivare uppvärmningssystem i byggnader.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:66 och behandlas här är
1989/90:A12 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om havsbaserad vindkraft.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:88 och behandlas här är
1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 6. som sin mening ger regeringen till känna att Brundtlandkommissionens målsättning, att energianvändningen skall på sikt halveras, skall vara en utgångspunkt för näringspolitiken, 7. som sin mening ger regeringen till känna att Brundtlandkommissionens målsättning skall uppfyllas genom en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2 %.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:90 och behandlas här är
1989/90:N39 av Krister Skånberg (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag om system för energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar enligt vad i motionen anförs, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av FoU-insatser för effektivare energianvändning.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1989/90:126 och behandlas här är
1989/90:Bo60 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturgasintroduktionen och byggande av ledningar för naturgas samt hos regeringen hemställer om förslag till en strukturplan för dragning av naturgasledningar i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottet
Inledning
Sedan mitten av 1970-talet har olika regeringar, med tre till fyra års mellanrum, förelagt riksdagen förslag till riktlinjer för energipolitiken. Riksdagens beslut -- senast år 1988 (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40) -- har regelmässigt fattats under oenighet mellan de politiska partierna, inte minst vad gäller kärnkraftens roll i det svenska energisystemet.
Hösten 1990 inleddes överläggningar mellan företrädare för socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara politiska beslut om energipolitiken. Överläggningarna ledde den 15 januari 1991 till en överenskommelse mellan de tre nämnda partierna om energipolitiken.
Denna överenskommelse redovisas i den nu framlagda propositionen till sin exakta ordalydelse. Regeringen föreslår i propositionen att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna för energipolitiken skall antas av riksdagen och att dessa riktlinjer i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen beslutade om år 1988. I övrigt innehåller propositionen förslag om ett antal konkreta åtgärder som ligger i linje med vad man har enats om under överläggningarna mellan de tre partierna.
Bland dessa åtgärder ingår att beskattningen av bränsle som används för kraftvärmeproduktion skall ändras och att nuvarande skattebefrielse för elkraft som förbrukas i s.k. avkopplingsbara elpannor skall upphöra. Dessa förslag, jämte motionsyrkanden i anslutning härtill, har av näringsutskottet med yttrande (1990/91:NU12y) överlämnats till skatteutskottet, som behandlar dem i sitt betänkande 1990/91:SkU26.
Som har framgått av det föregående behandlas i detta betänkande motioner inte bara med anledning av propositionen om energipolitik (1990/91:88), med anledning av andra propositioner och från allmänna motionstiden 1991, utan även kvarstående motioner från år 1990. Antalet motionsyrkanden som behandlas i detta betänkande uppgår till 456.
Både i partimotioner och i andra motioner förekommer att samma motionär vid olika tidpunkter har lagt fram identiska, eller i det närmaste identiska, yrkanden. Utskottet sakbehandlar i sådana fall endast det sist framlagda yrkandet och avstyrker med hänvisning till denna behandling motsvarande tidigare yrkande.
Ett antal yrkanden i de från år 1990 kvarstående partimotionerna (motsvarande) från folkpartiet och från centerpartiet har sådan innebörd att resp. partis företrädare i utskottet har förklarat att dessa yrkanden, till följd av de förslag som propositionen innehåller, har tillgodosetts eller saknar aktualitet. Utskottet avstyrker dessa yrkanden utan ytterligare sakbehandling.
Utskottets hemställan har delats upp på olika ämnesområden med användande av samma rubriker som i framställningen under rubriken Utskottet.
Utskottet behandlar först -- efter att ha ytterligare belyst bakgrunden till det nuvarande beslutsläget -- frågor om allmänna riktlinjer för energipolitiken inkl. kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Utgångspunkten är här dels vad som föreslås i propositionen, dels ett antal motionsyrkanden, vilka till större delen gäller kärnkraftens roll i det svenska energisystemet.
Därefter tas upp frågor om kärnsäkerhet, elförsörjning och elprissättning, effektivare energianvändning m.m., energiforskning m.m., elproduktion och bränsleförsörjning. I ett avslutande avsnitt behandlas bl.a. sådana anslagsfrågor som inte har berörts i den tidigare framställningen.
Avsnittet om elproduktionsfrågor innehåller bl.a. ställningstaganden till regeringens förslag om stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen och om stöd till vindkraft. I avsnittet om bränsleförsörjning tar utskottet ställning bl.a. till regeringens förslag om stöd till etanolframställning och behandlar frågor om biobränslenas och naturgasens roll i det svenska energisystemet.
Bakgrund
Folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas som en vändpunkt i den svenska energipolitiken. Resultatet av denna innebar i huvudsak följande. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift.
Vid den riksdagsbehandling av energifrågor som ägde rum kort därefter (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) kunde konstateras att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Vänsterpartiet kommunisternas linje innebar att det pågående arbetet på de två av de tolv reaktorerna som ännu inte var färdiga skulle avbrytas och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas så fort som möjligt.
Regeringen hade inte i proposition 1979/80:170 satt något bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av näringsutskottet -- i anslutning till en socialdemokratisk partimotion -- beslöt riksdagen emellertid uttala att den sista reaktorn i Sverige skulle tas ur drift senast år 2010. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom förslaget i den delen. De anförde emellertid att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.
Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare diskussion (NU 1987/88:40 s.41, 53). Därvid konstaterades att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte, framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga rum.
Under perioden 1981--1990 har regeringen fyra gånger förelagt riksdagen mera övergripande förslag till riktlinjer för energipolitiken.
Första gången var våren 1981 (prop. 1980/81:90, NU1980/81:60). Ett kraftigt minskat oljeberoende angavs då som ett centralt mål. Det gällde också att skapa förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen. En successiv utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. En rad beslut om olika stödformer, beskattningsåtgärder m.m. tillkom under de närmast följande åren.
Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsatts fyra år tidigare, på nytt en proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120, NU1984/85:30). Dess förslag innebar att de tidigare riktlinjerna skulle ligga fast. En strategi för oljeersättning och för kärnkraftsavvecklingen redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under resten av 1980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att fullfölja omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som förutsättningarna steg för steg lades fast för en avveckling av kärnkraften. Konkreta frågor som aktualiserades inom ramen för detta program gällde bl.a. energihushållning -- inte minst en ändamålsenlig elanvändning --, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Våren 1986 beslöts om ett nytt stöd till utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102, NU 1985/86:17). Ett år senare genomfördes en mera grundlig prövning av Vattenfalls organisation och verksamhetsinriktning (prop. 1986/87:87, NU1986/87:34). Samtidigt fastställdes ett program för energiforskningen, vilket omfattade tre budgetår t.o.m. 1989/90 (prop. 1986/87:80, NU1986/87:33).
En proposition våren 1987 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning blev föremål för riksdagsbeslut på hösten samma år (prop. 1986/87:158, NU 1987/88:7). I huvudsak gick beslutet ut på följande. Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ett steg vidare mot en avvecklingsplan togs genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993--1995 och en andra reaktor under perioden 1994--1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.
En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i en proposition med titeln Energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). En första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta ställning till. Riksdagens beslut präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning. Reservationerna gav på nytt uttryck för uppfattningar som i väsentliga delar årligen hade ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen av propositioner och motioner rörande energipolitiken. Regeringen hade i propositionen föreslagit att en avstämning skulle ske år 1990 av hur användning och tillförsel av el utvecklas. På förslag av utskottet uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990, vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två kärnkraftsreaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas.
På förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1990 om ett nytt treårigt energiforskningsprogram (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). Detta har inriktats främst på stöd till utveckling av sådan teknik som kan komma till praktisk användning efter år 2000. För innevarande budgetår anvisades, i enlighet med regeringens förslag, ca 345 milj.kr. I reservationer hade föreslagits anslag av ca 292 milj.kr. (m), 315 milj.kr. (c) och 545 milj.kr. (mp). Reservanterna hade också föreslagit vissa ändringar i riktlinjerna för energiforskningen; sålunda förordade moderata samlingspartiets företrädare att forskningen på klimatområdet skulle prioriteras, medan företrädarna för centerpartiet och miljöpartiet krävde utökade forskningsinsatser kring bioenergi och biogas. Den sistnämnde ansåg att också forskningsinsatser rörande vindkraft borde intensifieras.
I ett inledande avsnitt i industridepartementets bilaga till budgetpropositionen år 1991 (bil. 14 s.28--36) lämnar regeringen aktuell information om bl.a. användningen av energi, energihushållning, bränsleförsörjning vad gäller olja, naturgas, energikol, inhemska bränslen och uran, elförsörjning, fjärrvärme och kraftvärme, energiforskning samt försörjningsberedskap. Utskottet hänvisar till denna redogörelse som utgör en del av underlaget för utskottets fortsatta framställning.
När det gäller förutsättningarna för nytillkommande kraftproduktion bör vissa betydelsefulla restriktioner noteras. Bl.a. de fyra outbyggda huvudälvarna -- Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven -- är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Detta förhållande, som tidigare kom till uttryck genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, är numera fastslaget i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Beträffande koldioxidutsläppen -- en av de miljöskadliga verkningar som förbränningen av fossila ämnen medför -- har riksdagen som ett nationellt delmål angett att de inte bör ökas utöver 1988 års nivå (JoU 1987/88:23 s.83).
Riktlinjer för energipolitiken
I proposition 1990/91:88 uttalas inledningsvis (s.6) att frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad, dvs. år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980, inte har varit föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna mellan de tre partier som står bakom överenskommelsen om riktlinjer för energipolitiken.
Regeringens ståndpunkt
Energipolitikens mål anges i överenskommelsen mellan de tre partierna (prop. 1990/91:88 s.6f.) vara att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
I överenskommelsen understryks att omställningen och utvecklingen av energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara politiska beslut, vilka framstår som trovärdiga över tiden. Enligt överenskommelsen finns det förutsättningar för ett energipolitiskt beslut i brett och stabilt parlamentariskt samförstånd. Det sägs i överenskommelsen också att de åtgärder som nu föreslås lägger grunden till en konkurrenskraftig och miljöriktig svensk energiförsörjning.
I övrigt anges i överenskommelsen i huvudsak följande energipolitiska utgångspunkter.
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.
En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av energisystemet förutsätter konkreta åtgärder som förenar en stabil och tillräcklig tillförsel av energi med energipolitikens övriga mål. Stränga miljökrav skall gälla för el- och värmeproduktion.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin -- vilken omfattar viktiga basnäringar såsom pappersindustrin, gruvindustrin och stålindustrin -- är detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på el sätts efter marknadens villkor.
Riksdagen och regeringen anger de förutsättningar som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.
Det kan förutses att de nationella el- och naturgassystemen i Europa alltmer växer samman till en mångnationell energimarknad. Ambitionerna att främja en sådan utveckling är påtagliga främst inom EG-staterna, men även andra stater i Väst- och Östeuropa kan väntas bli berörda. Det finns anledning att se positivt på en sådan utveckling.
En elmarknad som möjliggör en omfattande internationell handel med elkraft leder bl.a. till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. En europeisk elmarknad kan leda till att elpriserna i de berörda länderna utjämnas på sikt. I en internationalisering ligger också att beskattningen av elproduktionen i ett enskilt land inte kan utformas så att den väsentligt höjer totalkostnaden för konkurrensutsatt verksamhet.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushållning och genom utnyttjande av förnybara energislag som inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Biobränslen, som redan nu spelar en väsentlig roll i den svenska energiförsörjningen, har mot den bakgrunden en viktig uppgift att fylla i omställningen och förnyelsen av energisystemet. Av fossila bränslen ger naturgas minst utsläpp av koldioxid. Även andra fossila bränslen kan dock behöva utnyttjas för elproduktion baserad på förgasning eller annan miljövänlig teknik.
Tekniken för att utnyttja vindkraft och biobränslen i storskalig elproduktion behöver ytterligare utvecklas. Det kan krävas särskilda åtgärder avseende bl.a. teknikutveckling för att främja en på sikt ökad användning på kommersiella villkor av biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig elproduktion.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skyddas även fortsättningsvis. Utbyggnaden av vattenkraft begränsas därmed till högst den av riksdagen antagna vattenkraftsplanen.
Det är viktigt att riksdagen och regeringen har möjlighet att bedöma resultatet av insatserna för energihushållning och ny kraft- och värmeproduktion. Myndigheterna bör därför fortlöpande göra utvärderingar. Regeringen bör årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade. I budgetpropositionen bör regeringen även fortsättningsvis redovisa drifts- och säkerhetsförhållandena i de svenska kärnkraftsreaktorerna.
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser.
Motionssynpunkter
Regeringens ståndpunkt, som grundas på överenskommelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet, kritiseras starkt av övriga partier i riksdagen.
Den kritik som kommer från moderata samlingspartiet tar i första hand fasta på inställningen till den planerade kärnkraftsavvecklingen och innebär bl.a. ett förord för en avreglerad energimarknad och för att riksdagen skall upphäva sitt uttalande om att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010. Kritik riktas också mot ett stort antal av de förslag till åtgärder, av vilka flera innebär ökade statliga anslag, som propositionen innehåller och som motionärerna anser onödiga. De menar också att dessa åtgärder medför en ökad politisk styrning av tillförseln och omvandlingen av bränslen.
Motsatt utgångspunkt har kritiken från vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna. Båda partierna är starkt kritiska till fortsatt användning av kärnkraften och menar att det är möjligt att påbörja kärnkraftsavvecklingen under de närmaste åren.
Vänsterpartiet efterlyser en klar signal till energimarknaden, nämligen ett beslut om startår för kärnkraftsavvecklingen. Detta startår bör vara senast år 1995. Propositionen kritiseras för brist på förslag till konkreta åtgärder i syfte att främja energihushållning och energieffektivitet.
Miljöpartiet uttalar att mänsklighetens stora energiproblem -- liksom Sveriges -- heter uran, kol, olja, fossilgas och en ineffektiv energianvändning. Politiken bör enligt miljöpartiet syfta till att åstadkomma en effektiv energianvändning och utveckla de på solen grundade flödande energikällorna. Kärnkraftsavvecklingen bör påbörjas omgående och vara helt genomförd inom tre år.
Utskottet ger i det följande en något mer fyllig redogörelse för de uttalanden av riktlinjekaraktär som återfinns i partimotionerna.
I motion 1990/91:N403, som väcktes under allmänna motionstiden i januari 1991, kritiserar moderata samlingspartiet den energipolitik som regeringen företräder och utvecklar samtidigt sin egen grundsyn. I motion 1990/91:N88, som väcktes senare med anledning av regeringens proposition om energipolitiken, utvecklas kritiken ytterligare.
I sammanfattning anförs bl.a. följande i de båda motionerna.
En tryggad energiförsörjning är en grundläggande förutsättning för en utvecklad industrination. Socialdemokraternas energipolitik under 1980-talet har starkt oroat såväl allmänheten som företrädare för näringslivet. Socialdemokraternas avvecklingspolitik har skapat osäkerhet, vilket har bidragit till att minska industriinvesteringarna. Därmed har regeringens politik även på detta område försämrat den svenska ekonomin.
Regeringens politik har varit att lägga ner alla kärnkraftverk med start 1995. För att ge -- den tidigare oåterkalleliga, nu förhandlingsbara -- avvecklingspolitiken någon form av trovärdighet har regeringen velat göra alla frågor kring energiförsörjning och energianvändning till politiska frågor. Men planekonomiska lösningar fungerar inte, lika litet på energiområdet som på andra områden. Försök att politiskt detaljreglera energiområdet är dömda att misslyckas. Erfarenheterna från de stora energibesparingsprojekten under de senaste 15 åren är också negativa. Förändringarna av energianvändningen under denna period är främst resultat av en naturlig anpassning till förändrade reala priser.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas. Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Riksdagens beslut om ett koldioxidtak är ett mycket viktigt miljöbeslut, som regeringen måste respektera. Med en fortsatt användning av kärnkraften finns det för Sveriges del goda förutsättningar att inte bara klara koldioxidtaket utan också reducera utsläppen. Regeringen måste i fortsättningen respektera riksdagens beslut.
Därutöver skall utfallet av 1980 års folkomröstning följas -- de tolv nuvarande kärnkraftsreaktorerna skall drivas, och några andra reaktorer skall inte tas i drift.
Folkomröstningsresultatet skall också respekteras beträffande villkoren för avvecklingen av kärnkraften. Väljarna tog inte ställning till något avvecklingsår -- årtalet 2010 är ett resultat av ett riksdagsbeslut och har således ingen direkt koppling till folkomröstningsresultatet.
Riksdagen bör nu uttala att det inte finns någon bestämd tidpunkt när alla reaktorer skall vara tagna ur drift. Nedläggningen skall inte bli föremål för något politiskt beslut utan måste avgöras av säkerhetskraven och de ekonomiska förutsättningarna.
Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska meriter inom ramen för gällande miljökrav. Energibeskattningen skall relateras till energislagens miljöeffekter och utformas så att miljövänliga energiformer främjas. Nya energiformer kommer därmed att kunna spela en växande roll.
En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Sverige måste ske på marknadsekonomiska grunder. Introduktion av naturgas och så kallade alternativa energiformer bidrar till ett flexiblare och därmed stabilare system för energiförsörjning. En fungerande energimarknad bidrar till en väl fungerande energiförsörjning även i händelse av försörjningskriser.
Prissättningsprinciperna för elkraft bör inte ändras genom politiska beslut. Den förutskickade bolagiseringen av Vattenfall får inte tas som en förevändning för politiskt dikterade elprishöjningar. Kommunala energiverk bör överföras i privat regi.
Regeringens proposition eliminerar inte osäkerheten kring den svenska energiförsörjningen. Överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och centerpartiet undviker den centrala fråga som har skapat osäkerhet i svensk energiförsörjning, nämligen den framtida användningen av kärnkraften.
Överenskommelsen visar -- förutom vällovliga skrivningar och målsättningar om låga elpriser och en internationaliserad elmarknad -- att det man är överens om är det som inte rör kärnkraften, nämligen ett femårigt utgiftsprogram om 3,8 miljarder kronor. Oavsett hur man bedömer detta är det självfallet verklighetsfrämmande att tro att det skulle möjliggöra att kärnkraften kan avvecklas utan stigande elpriser, betydande miljökonsekvenser, arbetslöshet och försämrad ekonomisk tillväxt. Fördyringen av den svenska elproduktionen vid en avveckling av kärnkraften har beräknats till mellan 200 och 300 miljarder kronor. Trepartiöverenskommelsen och regeringens proposition torde inte upphäva detta.
Överenskommelsen är utformad så att varje parti kan göra en egen tolkning. Den innehåller visserligen en gemensam text, men eftersom denna tolkas på tre olika sätt kommer överenskommelsen att leda till att osäkerheten kring svensk energiförsörjning kvarstår.
Regeringens nu framlagda subventionsprogram är en dyrbar illusion, i den bemärkelsen att insatta medel knappast kommer att leda till några bestående effekter. Offentliga utgifter på 3,8 miljarder kronor eliminerar inte de omfattande negativa konsekvenser för svensk ekonomi och miljö som följer av en avveckling till år 2010. Subventionerna kan inte driva fram bränslen som kan ersätta kärnkraften utan utgör ett allvarligt slöseri med skattebetalarnas medel.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas. Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Vänsterpartiets energipolitiska grundsyn framgår dels av motion 1989/90:N478, dels av två motioner, 1990/91:N73 och 1990/91:N74, som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88 om energipolitiken, dels av en motion, 1990/91:N45, som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. I de fyra motionerna sägs sammanfattningsvis bl.a. följande.
I den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen 1980 har i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som kan läggas till grund för långsiktig planering.
Regeringen och partierna bakom energiöverenskommelsen anser att de genom denna och genom proposition 1990/91:88 ger sådana signaler. Det kan starkt ifrågasättas om budskapet är klart och entydigt och vilar på en sådan stabil grund att det kan utgöra fundamentet för en långsiktig energipolitik. Folkpartiet svävar på målet när det gäller avveckling av kärnkraften. Dess position har successivt närmat sig moderata samlingspartiets.
En rimlig bedömning är att energiöverenskommelsen vilar på lösan sand och att proposition 1990/91:88, som bygger på överenskommelsen, inte är en stabil grund för en långsiktig energipolitik. Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur kärnkraften skall avvecklas fortfarande olöst. Vänsterpartiet anser att den klara signal som behövs till energimarknaden är ett beslut om startår för kärnkraftens avveckling, årtalet då den första reaktorn skall stängas.
Vänsterpartiets bedömning är att tillgången på el är så god att i princip minst en reaktor kan stängas omedelbart utan större olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast 1995. Dessutom behövs en konkret plan för den följande avvecklingen.
Garantier måste lämnas för bevarandet av de naturskyddade älvarna.
Partiet anser att Sverige med sin höga kunskapsstandard och sin goda tillgång till energi- och råvaror är ett av de länder som skulle kunna vara världsledande när det gäller utveckling och drift av miljöanpassade system, t.ex. alternativa energisystem.
Energipropositionen faller in i den sedvanliga regeringstraditionen att vackert och korrekt beskriva målet men sedan visa en påtaglig brist på konkreta åtgärder för att nå målet. Denna oförmåga att påverka verkligheten har bidragit till det svenska näringslivets problem bland annat när det gäller osäkerheten om energiförsörjningen.
Ett exempel på hur regeringar under 15 år har misslyckats med sitt måluppfyllande är utvecklingen av miljövänliga, inhemska och förnybara energislag. Vissa resultat har uppnåtts, men dessa har i huvudsak sin grund i prissättning och privata företags insatser. I dag får Sverige inte ens 1% av sitt energibehov tillgodosett av de inhemska, förnybara energislagen vind-, sol- och vågenergi. I Danmark står t.ex. enbart vindenergin för 2% av elkonsumtionen. Svensk energitillförsel utgörs i dag till 70% av importerad energi.
Energihushållning m.m. har ej heller medfört att energikonsumtionen har minskat. Regeringen tycks leva i den föreställningen att en förutsättning för att samhället skall fortleva och produktiviteten öka är att energikonsumtionen skall öka per capita. Så har hittills varit fallet, men med dagens avancerade teknik, branschomstruktureringar och effektiviseringar är det troligt att energikonsumtionen kommer att minska per capita trots ökad produktivitet. Att energikonsumtionen kan hållas tillbaka och att teknik och processer blir energisnåla kan bli en betydelsefull internationell konkurrensfaktor.
Miljöpartiet preciserar i motion 1990/91:N68 de grundläggande utgångspunkter som enligt partiet bör gälla för energipolitiken. I motionen uttalas bl.a. följande.
Världens energisystem måste i grunden förändras. Både vetenskapliga och etiska utgångspunkter leder till denna slutsats. Mänskligheten måste komma bort från användningen av de ändliga och miljöförstörande energikällorna uran, kol, olja och fossilgas.
Medlen att nå detta mål utgörs av effektiv energianvändning och utveckling av de på solen grundade flödande och förnybara energikällorna.
Sverige skall utifrån detta formulera en konkret energipolitik med konkreta mål, konkreta tidsplaner och konkreta medel för genomförandet.
Miljöpartiets grundkrav för energipolitiken är: en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2% tills en halvering uppnåtts, framför allt genom effektivisering av energianvändningen, en snabb avveckling av kärnkraften som startar med den första reaktorn år 1991, en gradvis omställning av energisystemet till inhemska förnybara energikällor, en avveckling av de fossila bränslena med 85% på 25 år.
Detta kräver planmässighet, vilket inte är detsamma som planhushållning. Det kräver att marknadshushållningen med hjälp av normala statliga styråtgärder såsom skatter och lagstiftning anpassas till målsättningarna. Det kräver att staten på energi- och kommunikationsområdena helhjärtat inriktar investeringarna för att målet skall nås. Därvid skall man välja att satsa på effektivare energianvändning så länge inte detta ger högre marginalkostnad än utbyggnad av kraftproduktionen. Detta kallas balansprincipen.
Sverige måste givetvis ta hänsyn till sin internationella omgivning, men detta får inte betyda kritiklös anpassning. Tvärtom bör Sverige gå före med en energipolitik som bättre än andra länders anpassas till de vetenskapliga och etiska kraven. I den mån detta leder till svårigheter för vår exportindustri skall de lösas individuellt för varje exportgren. En ansvarslös politik i andra länder får aldrig bli norm för Sverige. Om svensk industri får betala för de skador den gör på miljön och andra länders industri inte betalar, så är det de andra länderna som gör fel. Detta får ej döljas genom generella energisubventioner till svensk industri. Däremot kan ett sådant ansvarstagande motivera helt öppna subventioner till de utsatta industrierna.
Utifrån denna grundsyn kritiseras propositionen enligt i huvudsak följande.
Trots snart två årtionden av energidebatt koncentrerar sig regeringen på tillförseln av energi och särskilt el, som om knapphet på energi vore ett stort problem i det svenska samhället. Det finns i propositionen ingen diskussion om de verkliga problem i energipolitiken som användningen av uran, kol, olja och naturgas medför. Inte heller diskuteras hur en omställning till en energieffektiv teknik och samhällsstruktur skall kunna genomföras snabbt och effektivt.
Uran och de fossila bränslena är för lågt beskattade. Skatten svarar inte mot den skada och den utarmning av jorden som användningen förorsakar. Det måste löna sig att använda de inhemska förnybara energikällorna och att satsa på effektiv energianvändning.
Det är uppenbart att den sortens ekonomiska tillväxt som regeringen i realiteten förordar, vilken redovisas som tillväxt i bruttonationalprodukten (BNP) och kräver ökad energitillförsel, är en tillväxt som i realiteten gör oss alla fattigare. Det syns i propositionen inte ett spår av den kritik mot det klassiska tillväxt- och BNP-begreppet som har fått genomslag i allt fler länder och som har tagit sig uttryck i en utredning om en "grön BNP" även i Sverige.
Regeringen registrerar tillväxtens debetsida med ökad varuproduktion och ökade exportinkomster som kan utnyttjas till vad man kallar ökad välfärd, men den försummar kreditsidan. Kreditsidan är uttömningen av mänsklighetens ändliga tillgångar i form av lagrad energi, andra ändliga råvaror, matjord, friska skogar och mångsidiga ekosystem, ren luft, rent färskvatten och rena hav.
Regeringen säger, uttalar motionärerna, att beslutet att kärnkraften skall avvecklas till år 2010 står fast. Men den politik som anvisas av regeringen är uppenbarligen helt otillräcklig för att det beslutet skall bli genomfört. De små insatser som föreslås för att främja energihushållning och inhemsk energi är helt otillräckliga. Därför är påståendet att man fasthåller målet total kärnkraftsavveckling till år 2010 ett bedrägeri mot svenska folket.
Regeringen har uppenbarligen "förhäxats av kärnkraftsproblematiken", säger motionärerna vidare. Det gör att man betraktar elförsörjningen som ett separat problem utan att sätta den i samband med landets totala energiförsörjning och energianvändning. Trots att propositionen kallas energiproposition finns inget kapitel som ger en helhetssyn på energiförsörjningen. Detta är avslöjande för regeringens brist på vetenskaplig och etisk bakgrund för sina förslag.
Utskottets ställningstagande
Utskottet behandlar först frågor kring målen i stort för svensk energipolitik, dvs. riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken. Därefter tar utskottet upp olika frågor kring kärnkraftens roll i det svenska energisystemet. Avslutningsvis behandlas övriga frågor som har riktlinjekaraktär.
Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
De riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som omfattas av överenskommelsen den 15 januari 1991 mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet, och som regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna, återges i proposition 1990/91:88 under rubriken Energipolitiska utgångspunkter (s.6--8). Riktlinjerna har i sina huvuddrag refererats i ett föregående avsnitt i detta betänkande (s.45). Kritiken i de i anslutning härtill refererade partimotionerna, 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m), 1990/91:N74 (v) och 1990/91:N68 (mp), utmynnar i förslag om att riksdagen skall besluta om riktlinjer för energipolitiken enligt vad som uttalas i resp. partimotion. Också motionerna 1989/90:N414 (mp), 1990/91:N45 (v), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N412 (m), 1990/91:N414 (mp), 1990/91:N421, och 1990/91:N429 (mp) och 1990/91:N447 (mp) utmynnar i yrkanden om riktlinjer för energipolitiken som bör behandlas i detta sammanhang. Ett yrkande i motion 1989/90:N39 (mp) om utredning av system för energiförsörjning och energianvändning inom naturens ramar samt ett yrkande i motion 1990/91:N56 (c) om ett uttalande av riksdagen om sambanden mellan energi och miljö tas också upp här.
Vidare innehåller motionerna 1990/91:N415 (fp) och 1990/91:N460 (c) förslag om uttalanden som nära ansluter till de riktlinjer som föreslås i propositionen. Syftet med yrkandet i motion 1990/91:N440 (m) tillgodoses om riksdagen ansluter sig till de riktlinjer som förordas av moderata samlingspartiet i de nyssnämnda partimotionerna 1990/91:N88 och 1990/91:N403.
Som framhålls i propositionen är energipolitikens mål att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära.
Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) att kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare angav riksdagen att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år 2010.
En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva industrin är detta ett grundläggande krav. Det är därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att priset på el sätts efter marknadens villkor.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i möjligaste mån undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushållning och genom utnyttjande av förnybara energislag som inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis. Utbyggnaden av vattenkraft anges i den av riksdagen antagna vattenkraftsplanen.
Omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Regeringen bör, som sägs i propositionen, årligen i budgetpropositionen redovisa de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
Det är kraftföretagens uppgift att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el blir tillgodosett.
Utskottet konstaterar att dessa riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken ligger i linje med vad som anförs i motion 1990/91:N415 (fp) beträffande ett konkurrenskraftigt energipris för den elkraftsintensiva industrin och i motion 1990/91:N460 (c) beträffande förnyelse av Stockholmsregionens energisystem.
Vad utskottet här anfört innebär att de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som föreslagits av moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och 1990/91:N412, av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och 1990/91:N74 och av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414, 1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N421, 1990/91:N429 och 1990/91:N447 avstyrks. Även motion 1990/91:N440 (m) avstyrks, liksom de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp) och 1990/91:N56 (c).
Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet
Kärnkraftens roll i det svenska energisystemet har berörts översiktligt i avsnittet om riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.
Utskottet behandlar i föreliggande avsnitt ett tiotal mer specificerade frågor inom detta område. Till grund för behandlingen ligger bl.a. dels ett antal motionsyrkanden med utpräglat kärnkraftsskeptisk inriktning från miljöpartiet och vänsterpartiet, dels yrkanden -- från moderata samlingspartiet -- som avspeglar en motsatt grundinställning till kärnkraften.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 presenterar partiet sin starkt kritiska syn på kärnenergin. Denna kritiska syn motiveras, framhåller motionärerna, till en början av de förödande konsekvenserna av ett stort utsläpp som skulle kunna vara följden av en härdsmälta. Andra motiv som motionärerna anför är miljöförstöringen i samband med uranbrytning, den omfattande miljöförstöringen vid vissa anläggningar för militär kärnenergi i USA, problem kring slutlig hantering av det använda kärnbränslet, sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen samt kärnkraftens bristande lönsamhet. Motionärerna vänder sig också mot tanken att kärnkraften skulle vara väsentlig för att lösa koldioxidproblemet. De föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till detta synsätt. Vad som anförs i denna motion utgör en upprepning och utvidgning av motiven för yrkanden från miljöpartiet av likartad innebörd även i motioner från allmänna motionstiderna år 1991 (1990/91:N421) och år 1990 (1989/90:N414).
Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att göra ett uttalande av den innebörd som föreslås i motionerna. Frågor om när en sådan avveckling bör inledas och när den bör vara genomförd återkommer utskottet till i det följande. Motionerna 1989/90:N414 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp) avstyrks sålunda i här behandlade delar.
Utskottet övergår härefter till frågor kring kärnkraftsavvecklingens inledning.
Enligt de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingen som riksdagen, på förslag av näringsutskottet, ställde sig bakom år 1988 skulle en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996. Dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta ställning till. I enlighet med regeringens förslag uttalade sig riksdagen för en s.k. kontrollstation år 1990, vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två reaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker eltillförsel vid mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas.
Riksdagsbeslutet år 1988 präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning.
I den överenskommelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet som ligger till grund för propositionen framhålls att omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. Regeringen förutsätts årligen redovisa till riksdagen de resultat som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet.
Dessa uttalanden ingår i de förslag till riktlinjer för energipolitiken som regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna och som i berörda delar skall ersätta dem som riksdagen beslutade om år 1988.
Kritiken mot vad som sålunda föreslås som riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning har två teman. Det ena temat, som utvecklas av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88, utgår från uppfattningen att 1988 års beslut om s.k. förtida avveckling var felaktigt och bör rivas upp. Motionärerna menar att de riktlinjer som nu föreslås brister i tydlighet i fråga om startpunkten för kärnkraftsavvecklingen. Riksdagen bör därför, anser moderata samlingspartiet, uttala att tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
En motsatt utgångspunkt har kritik från vänsterpartiet och från miljöpartiet.
Partimotionen 1990/91:N74 (v) utmynnar i yrkanden om att riksdagen skall fatta ett beslut om senast år 1995 som startår för avvecklingen av kärnkraften och att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram ett förslag till en lag av den innebörden.
Riksdagen skall, förordas det av miljöpartiet i motion 1990/91:N68, begära att regeringen utarbetar en snabbavvecklingsplan för kärnkraften. Samma motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram ett förslag till en lag om avveckling av kärnkraften under en treårsperiod med start år 1991. Motionärerna vill också att riksdagen skall göra ett uttalande om hur kärnkraften bör avvecklas. Motion 1990/91:N93 (mp) innehåller två yrkanden kring inledningen av kärnkraftsavvecklingen med samma sakliga innebörd som i nyss refererade yrkanden i partimotionen 1990/91:N68. Samma innebörd har två yrkanden i en partimotion från miljöpartiet som väcktes under allmänna motionstiden år 1991 (1990/91:N421).
Utskottet vill i detta sammanhang även redovisa att frågor kring kärnkraftsavvecklingens inledning har berörts i riksdagen vid två tillfällen efter det att proposition 1990/91:88 lades fram.
I en reservation (m, fp) till finansutskottets betänkande (1990/91:FiU20) om den ekonomiska politiken och budgetregleringen görs sålunda bedömningen (s.86) att någon avveckling av kärnkraften inte kan bli aktuell under 1990-talet. Som skäl anger reservanterna att energipolitiken måste utformas så att svensk industri kan få en säker tillgång till energi till konkurrenskraftiga priser. Energipolitiken måste, uttalar reservanterna, anpassas till såväl hänsyn till välfärd och sysselsättning som manifesterade resultat av hushållningsåtgärder och alternativ elproduktion.
I en annan reservation (c) i samma betänkande uttalas (s.97) att hushållningsåtgärder och tillförsel av el från miljöacceptabel kraftproduktion avgör när den beslutade kärnkraftsavvecklingen kan påbörjas.
Industriminister Rune Molin sade i ett svar på en interpellation (1990/91:168) den 15 april 1991 (RD 1990/91:94) att det i dag finns skilda bedömningar om när det är möjligt att inleda kärnkraftsavvecklingen. I enlighet med överenskommelsen om energipolitiken menar regeringen, uttalade industriministern, att resultaten av de energipolitiska programmen avgör när avvecklingen kan påbörjas. Det är således för tidigt att i dag ange en bestämd tidpunkt. -- Under den debatt som följde efter interpellationssvaret framhöll industriministern att riktlinjernas innebörd är att metoden med fixerade tidpunkter (åren 1995 och 1996) nu ersätts med en metod där man varje år prövar om förutsättningar finns för att påbörja avvecklingen.
Utskottet vill understryka att, som också framhålls i propositionen, frågan om när kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser. Utskottet vill också erinra om vad som sägs i propositionen om att omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.
Med hänvisning till vad som här har sagts finner inte utskottet att riksdagen särskilt bör uttala, såsom föreslås i motion 1990/91:N88 (m), att tidigare uttalanden om avveckling av två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet. Resultaten av de energipolitiska programmen avgör när avvecklingen kan påbörjas. Som framhålls i propositionen skall regeringen varje år informera riksdagen om hur detta arbete bedrivs.
Med samma argument avvisar utskottet även förslaget i motion 1990/91:N74 (v) att riksdagen nu skall uttala sig för år 1995 som senaste startår för kärnkraftsavvecklingen och begära att ett lagförslag av den innebörden läggs fram.
Likaså avvisar utskottet förslagen i motionerna 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N421 -- samtliga från företrädare för miljöpartiet -- av innebörd att kärnkraften skall snabbavvecklas under en treårsperiod med början år 1991.
Om riksdagen skulle avslå det nyssnämnda förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om en treårig avvecklingstid för kärnkraften med start år 1991 föreslås i samma motion att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram ett lagförslag om en nioårig avvecklingstid med start samma år. Ett villkor skall då vara att 1988 års "koldioxidtak" aldrig får överskridas. Ett likalydande yrkande finns även i motion 1990/91:N421 (mp).
Utskottet avstyrker de båda här aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp).
Om riksdagen även skulle avslå yrkandet om lagstiftning om en nioårig avvecklingstid föreslås i motion 1990/91:N68 att riksdagen skall begära ett lagförslag från regeringen om kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010.
Liksom det nyss behandlade yrkandet om en nioårig avvecklingstid avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68.
Utskottet tar härefter upp frågan om vilken reaktor som först bör stängas av som en inledning av kärnkraftsavvecklingen.
Fem av de motioner som utskottet har att behandla innehåller yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig för att kärnkraftsavvecklingen skall inledas genom att den ena eller båda reaktorerna i Barsebäck stängs av. En av dessa motioner är en partimotion, kvarstående från år 1990, från dåvarande vänsterpartiet kommunisterna (1989/90:N478). De fyra andra motionerna (1990/91:N43, 1990/91:N61, 1990/91:N93 och 1990/91:N417) har samtliga undertecknats av företrädare för miljöpartiet.
Utskottet har i det föregående uttalat sig om vilka faktorer som bör vara avgörande för när kärnkraftsavvecklingen skall inledas. Av detta följer att utskottet inte anser att det finns skäl att föreslå riksdagen att nu ta ställning till vilken reaktor som först bör ställas av. Yrkandena om ett sådant uttalande i motionerna 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N43 (mp), 1990/91:N61 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N417 (mp) avstyrks sålunda.
Frågor kring kärnkraftsreaktorernas användningstid och livslängd aktualiseras av moderata samlingspartiet i partimotionen 1990/91:N403. Motionärerna föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att svenska kärnkraftsreaktorer får användas så länge de uppfyller de krav på säkerhet som regering och riksdag har fastställt. Vidare vill motionärerna att riksdagen i ett annat uttalande klart skall ta avstånd från det antagande om 25 års teknisk livslängd för kärnkraftverk som har gjorts tidigare och som enligt motionärerna -- och enligt vad utskottet har redovisat i det föregående (s.42) -- utgjorde grunden för 1980 års riksdagsbeslut om år 2010 som slutlig tidpunkt för avvecklingen av kärnkraft i Sverige. Motionärerna erinrar i detta sammanhang om det uttalande som näringsutskottet gjorde år 1988 (NU 1987/88:40 s. 41f.) om att reaktorerna har konstruerats för en teknisk livslängd av 40 år.
Utskottet berörde, som påpekas av motionärerna, frågor om kärnkraftverkens tekniska livslängd i ett betänkande år 1988 (NU 1987/88:40). Utskottet konstaterade därvid (s. 41f., 53f.) att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år, men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd av 40 år. Uppgiften om att kärnkraftverkens tekniska livslängd var ca 25 år fanns i propositionen år 1980. Men det på utskottets förslag grundade riksdagsbeslutet år 1980 om år 2010 som bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick, sade utskottet (s.54), inte ses som en ren framräkning grundad på bedömningar av en reaktortanks sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen av energitillförsel skulle kunna äga rum.
De uttalanden som motionärerna menar att riksdagen skall göra måste, anser utskottet, ses mot bakgrund av den positiva grundsyn på fortsatt användning av kärnkraften även efter år 2010 som motionärerna har. Denna grundsyn framgår dels av uttalanden som motionärerna gör i den nu behandlade motionen, dels av ett yrkande i partimotionen 1990/91:N88 (m), som utskottet behandlar längre fram i detta betänkande.
De båda nu aktuella förslagen i motion 1990/91:N403 (m) om uttalanden avstyrks av utskottet med hänvisning till att de är ett uttryck för grundsynen att kärnkraft skall användas i vårt land även efter år 2010.
I propositionen redovisas (s. 32 f.) huvudinnehållet i en rapport som statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut lade fram i januari 1990 om säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Bl.a. återges i propositionen ett påpekande i rapporten att reaktortank och tillhörande primärkretsar i svenska reaktorer ursprungligen är dimensionerade mot utmattning med sikte på en teknisk livslängd av ca 40 år. Enligt partimotionen 1990/91:N68 (mp) innebär redogörelsen i propositionen att regeringen i stort sett accepterar att reaktorernas livslängd är 40 år, något som miljöpartiet vänder sig emot. Motionärerna önskar att riksdagen i ett uttalande skall uttrycka kritik mot regeringen för detta antagande av en livslängd om 40 år.
Utskottet finner det naturligt att regeringen i en proposition återger relevanta uttalanden av de säkerhetsansvariga myndigheterna om den tekniska livslängd som svenska kärnkraftverk har konstruerats för. Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) att regeringen skall kritiseras för att den har återgett dessa uttalanden avstyrks alltså.
Utskottet har i det föregående återgivit påpekandet i proposition 1990/91:88 (s.6) att riksdagens uttalande år 1980 om att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010 inte har varit föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under överläggningarna mellan de tre partier som står bakom överenskommelsen om riktlinjer för energipolitiken.
Ett yrkande från moderata samlingspartiet, motion 1990/91:N88, går ut på att riksdagen i ett uttalande skall ge till känna att tidigare uttalanden om att all kärnkraft skall vara avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet. Av liknande innebörd är ett yrkande från samma parti i motion 1990/91:N403 om ett tillkännagivande angående 1980 års folkomröstning om kärnkraft som grund för den svenska energipolitiken.
I båda motionerna erinras om texten på valsedlarna för linje 1 och linje 2 i folkomröstningen 1980 vad gäller frågan om under vilka former kärnkraften skall avvecklas. Motionärerna hävdar att dessa villkor är av den arten att nedläggningen inte går att årtalsfixera. Kostnaderna och möjligheterna att upprätthålla säkerhetskraven i förhållande till förutsättningarna för andra energikällor blir avgörande för när en nedläggning blir aktuell, menar de.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört i det föregående om föreslagna uttalanden beträffande kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd avstyrker utskottet också de här behandlade förslagen i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m) till uttalanden av riksdagen.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller bl.a. en analys av Sveriges nuvarande energibalans och den historiska utvecklingen. Motionärerna hänvisar inledningsvis till den redovisning avseende åren 1972, 1982 och 1989 som finns i propositionen (s.21) och säger att det inte finns mycket att invända mot denna. De önskar dock komplettera bilden med vad som erhålls om man i stället bruttoredovisar hela den värmeenergi som utvecklas i reaktorerna och som har en låg verkningsgrad vid omvandling till elenergi. Denna metod för redovisningen, som följer Förenta nationernas rekommendation och som motionärerna anser riktigast, visar enligt dem att energianvändningen har stigit från år 1972 till år 1989, till stor del beroende på kärnkraftverkens låga verkningsgrad. Motionärerna önskar att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom denna analys av hur energibalansen har utvecklats.
Samma motion innehåller också ett yrkande om att riksdagen skall uttala sig om ett lämpligt mål för energibalansen om 25 år. Detta mål innebär en reduktion med 40 % från 1989 års nivå.
Utskottet, som inte har någon invändning mot den metod för redovisning av energibalansen som används, avstyrker förslagen i motion 1990/91:N68 (mp) till uttalanden om hur energibalansen har utvecklats och bör utvecklas i framtiden. Det är, anser utskottet, inte lämpligt att riksdagen uttalar sig om vilken energibalans som bör eftersträvas i Sverige om ett visst antal år.
Miljöpartiet anger i partimotionen 1990/91:N68 att målet för Sveriges elbalans om 25 år bör vara en produktion av 95 TWh, vilket ställs mot 1989 års produktion av 139 TWh. De menar att det, vare sig kärnkraften avvecklas på tre, nio eller nitton år, är av vikt att veta hur elförsörjningen skall se ut när kärnkraften är avvecklad. Motionärerna vill att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna att det mål för elbalansen som anges i motionen bör vara bestämmande för energipolitiken.
Den elbalans om 25 år som motionärerna förordar framgår av följande uppställning.
Produktion i TWh 1989 Om 25 år enligt motion 1990/91:N68 ________________________________________________________________
Vattenkraft 71 66 Kärnkraft 63 0 Kraftvärme 3 8 Industrimottryck 3 4 Oljekondens 0 0 Vindkraft 0 17 Import 0 0 ________________________________________________________________ Summa 140 95
Som framhålls i propositionen (s.24) är alla prognoser över elanvändningen med nödvändighet behäftade med stora osäkerheter. De prognoser om elbehovet under 1990-talet som har gjorts av statens energiverk och av Kraftsam pekar på ett ökat elbehov under denna tid, även med beaktande av en viss sparpotential. Att riksdagen mot denna bakgrund skulle fastslå ett mål av den innebörd som föreslås i motionen finner utskottet dels orealistiskt, dels olämpligt mot bakgrund av den ytterst hårda statliga styrning som torde vara förutsättningen för att elkonsumtionen skulle kunna nedbringas till den förutsatta nivån. Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om ett uttalande av denna innebörd avstyrks således.
Moderata samlingspartiet understryker i en motion från allmänna motionstiden 1990 (1989/90:N472) elanvändningens betydelse för landsbygdens befolkning och de negativa konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling för landsbygden. Motionärerna önskar att riksdagen gör ett uttalande av innebörd att en kärnkraftsavveckling medför negativa verkningar för landsbygden.
Det nu framlagda förslaget till riktlinjer för energipolitiken lämnar, finner utskottet, inte underlag för ett sådant påstående. Motion 1989/90:N472 (m) avstyrks alltså.
Ytterligare ett argument mot avveckling av kärnkraften tas upp i motion 1990/91:N450 (m). Motionärerna menar att en avveckling får negativa effekter på den eldrivna trafiken. Särskilt gäller detta en förtida avveckling. Enligt motionärerna skulle en sådan medföra att den el som behövs för den angelägna ökningen av den spårbundna trafiken i framtiden måste produceras i kraftverk som i motsats till kärnkraftverken släpper ut koldioxid och kväveoxider. Vidare kommer en eldriven bil, om den drivs med elkraft från olje- eller kolkraftverk, att medföra större utsläpp av kväveoxid än vad en katalytiskt avgasrenad bil avger. I motionen föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om detta.
Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra ett uttalande av den här angivna innebörden. Yrkandet härom i motionen 1990/91:N450 (m) avstyrks sålunda.
I tre motioner från moderata samlingspartiets sida yrkas på riksdagsuttalanden som alla har anknytning till miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraften.
Under allmänna motionstiden 1990 har sålunda i partimotionen 1989/90:N404 (m) föreslagits att riksdagen skall begära att regeringen låter göra en utredning om de miljömässiga konsekvenser som skulle följa av en avveckling av kärnkraften i Sverige. I en annan partimotion under år 1991 (1990/91:N52) anförs kärnkraften som exempel på en särskilt väl miljöanpassad energiproduktion och hävdas att det finns goda möjligheter att förbättra effektuttagen hos svenska verk om nedläggningshotet undanröjs. Ett uttalande av riksdagen av den innebörden föreslås. Den tredje motionen, 1990/91:N50 (m), innehåller ett resonemang som går ut på att en ökning av effektuttagen från svenska kärnkraftverk skulle kunna medverka till en ökad elproduktion utan koldioxidutsläpp. Om en del av denna elkraft kunde användas till värmepumpar, som ersätter fossilbränsle, skulle våra koldioxidutsläpp kunna pressas ned ytterligare, framhåller motionären och föreslår ett tillkännagivande av riksdagen av den innebörden.
De tre förslag till riksdagsuttalanden som behandlas här är ett uttryck för en syn på kärnkraften som utskottet inte kan ställa sig bakom. Därför avstyrker utskottet de tre aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N404 (m), 1990/91:N50 (m) och 1990/91:N52 (m).
Frågan om det av riksdagen år 1988 beslutade koldioxidtaket måste överskridas i samband med en kärnkraftsavveckling tas upp av miljöpartiet i motion 1990/91:N421.
Som har framgått av avsnittet om kärnkraftsavvecklingens inledning förordar miljöpartiet i första hand att kärnkraften skall avvecklas under tre år med början år 1991. Enligt motion 1990/91:N421 (mp) accepterar partiet dock att koldioxidutsläppen från energisektorn ökar under en begränsad tidsperiod, eftersom en stor del av kärnkraften vid en snabb avveckling måste ersättas dels genom ökad elproduktion i befintliga oljekraftverk, dels genom minskad elanvändning på så sätt att elvärme ersätts med oljevärme i hus som har kombipannor. Även om avvecklingsperioden utsträcks till år 1999 accepterar motionärerna en viss ökning av koldioxidutsläppen. De föreslår att riksdagen i ett uttalande skall ansluta sig till deras uppfattning.
Med hänvisning till de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som utskottet i det föregående har uttalat sig för avstyrker utskottet motion 1990/91:N421 (mp) i den mån den avser förslag om särskilda uttalanden om koldioxidtaket i samband med en kärnkraftsavveckling.
Säkerhetspolitiska skäl talar enligt motion 1989/90:N412 (mp) för att kärnkraften omgående bör avvecklas. Motionärerna föreslår ett riksdagsuttalande av den innebörden.
Motionärerna hänvisar till vad som anförs i motion 1989/90:U404 om säkerhetspolitik. Utskottet finner i denna motion ingen motivering för det föreslagna yrkandet. Det resonemang som i den motionen förs om kärnvapen finner utskottet icke relevant i diskussionen om energipolitiken. Utskottet avstyrker motion 1989/90:N412 (mp).
Ett förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft krävs i ett yrkande i partimotionen 1990/91:N45 (v). Av motiveringen framgår att kravet i första hand riktar sig mot Vattenfall som ägare av svenska kärnkraftverk. De förbud motionärerna önskar är främst förbud mot sådana investeringar i kärnkraftverken som gör att kapaciteten påtagligt ökar eller som i praktiken innebär att man stegvis ersätter ett åldrande kraftverk med ett nytt. Förbud måste också finnas mot investeringar i utländsk kärnkraft, säger motionärerna vidare. De önskar ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.
Regeringen har i februari 1991 beslutat om tilläggsdirektiv (dir. 1991:14) till utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagstiftningen. Av tilläggsdirektiven framgår bl.a. att utredningen skall överväga möjligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i kärnkraftsreaktor. Övervägandena skall enligt direktiven avse de fall där det enda syftet med investeringen är att förlänga livslängden hos ett kärnkraftverk och investeringen således inte är nödvändig från säkerhetssynpunkt.
Frågor om förbud mot vissa investeringar i kärnkraftverk övervägs sålunda för närvarande. Den nämnda utredningen väntas lägga fram sitt betänkande i oktober 1991. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N45 (v).
Andra frågor av riktlinjekaraktär
Utskottet tar under denna rubrik upp ett antal ytterligare motionsyrkanden, vilkas sakliga innebörd gör det befogat att utskottet behandlar dem i samband med att utskottet tar ställning till riktlinjerna för energipolitiken.
I moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N403 föreslås ett uttalande rörande energifrågorna som en del i det europeiska samarbetet. Motionärerna framhåller att aktörerna på den svenska energimarknaden måste vara konkurrenskraftiga på en större marknad än tidigare. De måste också framstå som trovärdiga samarbetspartner i ett längre perspektiv. Enligt motionärerna kommer ett svenskt plansystem, med ständiga kontrollstationer och där politiken syftar till att minska produktionskapaciteten, inte att ge de svenska kraftföretagen denna möjlighet.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:NU38 (s.15 f.) understrukit betydelsen av att den störste aktören på den svenska marknaden, Vattenfall, också när verksamheten sker i bolagsform, hålls samman i en koncern. Ett skäl som utskottet åberopade i det betänkandet var, att den pågående internationaliseringen av elmarknaden kräver att det nya bolaget ges erforderliga möjligheter att kunna konkurrera med övriga företag på likvärdiga villkor. Uttalandet gjordes i samband med att utskottet avstyrkte motionsyrkanden från bl.a. moderata samlingspartiet om uppdelning av Vattenfall i olika bolag.
Utskottet menar att den lösning som regeringen har valt -- och som utskottet har ställt sig bakom -- när det gäller det största kraftföretaget, Vattenfall, innebär att det inte finns grund för motionärernas farhågor om bristande konkurrensförmåga hos svensk kraftindustri vid en integration i det europeiska energisystemet. Därför avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N403 (m).
Regeringen bör utarbeta en handlings- och tidsplan för att minska utsläppen av växthusgaser, sägs i motion 1990/91:N93 (mp). Planen borde också omfatta trafiken, stå i överenstämmelse med internationella rekommendationer och syfta till att minska den totala energianvändningen enligt den s.k. Brundtlandkommissionens rekommendationer.
Som framhålls i proposition 1990/91:88 (s.14f.) deltar Sverige aktivt i det internationella arbetet för att begränsa utsläpp av koldioxid och andra växhusgaser. Det nationella arbetet mot klimatförändringar bör utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder, och i överensstämmelse med de mål som har antagits av EG och EFTA, kan vara pådrivande i det internationella arbetet. Propositionen innehåller också (s.16f.) en redovisning av ett antal åtgärder som planeras eller pågår i detta syfte. Bland dessa åtgärder märks effektiv energianvändning, miljöanpassad energiproduktion, införandet av koldioxidskatten, olika åtgärder på trafikens område, bättre omhändertagande av avfall, åtgärder inom jordbruket, avveckling av användningen av freoner samt åtgärder mot flyktiga organiska ämnen.
Utskottet kan inte, mot bakgrund av den redogörelse som här lämnats för vad som redan pågår, finna anledning för riksdagen att rikta en uppmaning till regeringen att den skall utforma en sådan plan för att minska utsläppen av växhusgaser som föreslås i motion 1990/91:N93 (mp). Ifrågavarande yrkande avstyrks alltså.
Önskemål om ett särskilt uttalande av riksdagen av innebörd att regeringen snarast bör sätta in åtgärder för att minska nuvarande elöverskott förs fram i motion 1990/91:N93 (mp). Åtgärderna bör enligt motionären innefatta bl.a. en snabb, stegvis avveckling av kärnkraften från år 1991 samt ökad export av el, främst till Danmark och Finland.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett sådant uttalande som föreslås i den här behandlade delen av motion 1990/91:N93 (mp). Förslaget avstyrks således.
Det behövs klara styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna och detta bör riksdagen ge regeringen till känna genom ett särskilt uttalande, hävdas i motion 1990/91:N93 (mp). Motionären anger innehållet i sådana signaler enligt följande: eltaxor som uppmuntrar minskad elförbrukning, ersättande av skatterabatterna för stora elförbrukare med viss återbetalning baserad på tillverkad varumängd, så att det lönar sig att effektivisera elförbrukningen och hushålla, normer för högsta elförbrukning på vanliga apparater, krav på energibalanser för stora energiförbrukare.
Utskottet avstyrker att riksdagen gör det i motion 1990/91:N93 (mp) föreslagna uttalandet om s.k. styrsignaler.
Den avveckling av nuvarande energipolitik som förespråkas av moderata samlingspartiet skulle, sägs i motion 1990/91:N403 (m), innebära ändrade förhållanden för statens energiverk. Vissa uppgifter kan troligen överföras till statens naturvårdsverk, andra uppgifter kan helt och hållet avskaffas. Motionärerna föreslår en översyn av verkets framtida uppgifter med syfte att sådan verksamhet som inte längre är berättigad skall avskaffas. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i ämnet, anser motionärerna.
Utskottet konstaterar att regeringen i proposition 1990/91:87 har föreslagit bl.a. att statens energiverk läggs ned vid utgången av innevarande budgetår och att en ny näringspolitisk myndighet då skapas. Den översyn som motionärerna efterlyser pågår redan, vilket också framgår av utskottets betänkande 1990/91:NU35 med anledning av bl.a. nyssnämnda proposition. Det finns därför inte anledning för riksdagen att göra några uttalanden i frågan. Motion 1990/91:N403 (m) avstyrks alltså i här behandlad del.
Enligt motion 1990/91:N451 (mp) bör en s.k. energibalk utarbetas. Med energibalk menar motionärerna en lag som reglerar användningen av den naturresurs som energin utgör. De önskar att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning för att utarbeta förslag till en energibalk och föreslår ett riksdagsuttalande i ämnet. Motionärerna skisserar också vilken typ av bestämmelser som energibalken bör innehålla.
Utskottet finner inte att några övertygande skäl har förts fram som skulle motivera det omfattande lagstiftningsarbete som skisseras i motion 1990/91:N451 (mp). Denna avstyrks sålunda.
Under allmänna motionstiden 1991 har miljöpartiet i motion 1990/91:N317 föreslagit att ett särskilt anslag om 2100 milj.kr. förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under industridepartementets huvudtitel. Medlen skulle vara avsedda att täcka kostnader för omställning av energisystemet för att möjliggöra påbörjandet av kärnkraftsavvecklingen och övergången till en mer miljövänlig, inhemsk energiförsörjning. Motion 1989/90:N413 innehåller ett motsvarande förslag som avser det innevarande budgetåret.
Utskottet avstyrker förslagen i motionerna 1989/90:N413 (mp) och 1990/91:N317 (mp) om ett anslag på statsbudgeten för det nu angivna ändamålet.
Övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken
Utskottet har inledningsvis förklarat skälen för en summarisk behandling av ett antal motionsyrkanden. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet yrkanden som gäller energipolitiken enligt vänstra kolumnen i följande sammanställning:
Motion/yrkande, Ställningsta- Jfr motion/yrkande, parti gande till ett parti senare, mot- (alt. prop. svarande yr- 1990/91:88 bilaga 1 kande redovi- moment 3) sas i utskot- tets hemstäl- lan, moment ______________________________________________________________ 1989/90:N58 yrk. 6 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp) 1989/90:N58 yrk. 7 (mp) 1 1990/91:N68 yrk. 49 (mp) 1989/90:N359 yrk. 3 (c) 1 prop. 1989/90:N402 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m) 1989/90:N403 (s) 1 prop.
1989/90:N404 yrk. 1 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m) 1989/90:N404 yrk. 3 (m) 1 1990/91:N403 yrk. 4 (m) 1989/90:N404 yrk. 4 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 3 (m) 1989/90:N404 yrk. 5 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m) 1989/90:N404 yrk. 7 (m) 1 1990/91:N403 yrk. 5 (m)
1989/90:N410 (fp) 1 prop. 1989/90:N413 yrk. 1 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 10 (mp) 1989/90:N414 yrk. 1 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 1 (mp) 1989/90:N414 yrk. 2 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 6 (mp) 1989/90:N414 yrk. 3 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 5 (mp)
1989/90:N414 yrk. 4 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 4 (mp) 1989/90:N414 yrk. 5 (mp) 2 1990/91:N421 yrk. 12 (mp) 1989/90:N414 yrk. 6 (mp) 3 1990/91:N421 yrk. 13 (mp) 1989/90:N414 yrk. 11 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 8 (mp) 1989/90:N414 yrk. 12 (mp) 1 1990/91:N421 yrk. 6 (mp)
1989/90:N418 (m) 1 1990/91:N440 (m) 1989/90:N419 (mp) 4 1990/91:N417 (mp) 1989/90:N427 (m) 1 1990/91:N88 yrk. 1 (m) 1989/90:N428 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m) 1989/90:N429 yrk. 1 (m) 3 1990/91:N88 yrk. 3 (m)
1989/90:N429 yrk. 2 (m) 6 1990/91:N403 yrk. 2 (m) 1989/90:N430 (s) 1 prop. 1989/90:N433 yrk. 3 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 1 (m) 1989/90:N446 yrk. 1 (c) 1 prop. 1989/90:N446 yrk. 2 (c) 1 prop.
1989/90:N446 yrk. 3 (c) 1 prop. 1989/90:N447 (mp) 1 1990/91:N429 (mp) 1989/90:N448 (fp) 1 prop. 1989/90:N451 (m) 5 1990/91:N403 yrk. 1 (m) 1989/90:N456 (s) 1 prop.
1989/90:N457 (s) 1 prop. 1989/90:N462 yrk. 3 (c) 1 prop. 1989/90:N462 yrk. 8 (c) 1 prop. 1989/90:N462 yrk. 9 (c) 1 prop. 1989/90:N469 (c) 1 1990/91:N460 yrk. 1 (c)
1989/90:N470 yrk. 2 (m) 10 1990/91:N450 yrk. 2 (m) 1989/90:N471 (m) 1 1990/91:N88 yrk. 1 (m) 1989/90:N476 (c) 1 prop. 1989/90:N478 yrk. 3 (vpk) 3 1990/91:N74 yrk. 1 (v) 1989/90:N479 yrk. 1 (c) 1 prop.
1989/90:N483 yrk. 1 (vpk) 3 1990/91:N74 yrk. 1 (v) 1989/90:N484 yrk. 1 (c) 1 prop.
Kärnsäkerhetsfrågor m.m.
I de riktlinjer för energipolitiken som regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna ingår ett kort avsnitt under rubriken Vissa kärnsäkerhetsfrågor (prop. 1990/91:88 s. 17 f.). I huvudsak innehåller det avsnittet att regeringen aviserar ett förslag om ändring i atomansvarighetslagen så att gränsen för kärnkraftsindustrins ansvar vid en eventuell kärnkraftsolycka höjs från 800 till 1000 milj.kr. och att regeringen förklarar sin avsikt att verka för ett vidgat ansvar i internationella sammanhang. Vidare görs ett uttalande av innebörd att Sverige bör på olika sätt, bl.a. bilateralt, stödja säkerhetshöjande insatser vid kärnkraftverken i Östeuropa.
Dessa frågor avhandlas något mera utförligt under rubriken Kärnsäkerhetsfrågor (s. 32). Framställningen är uppdelad på fyra teman: säkerhet och strålskydd, vissa ansvarsfrågor, kompetensfrågor samt kärnavfallskostnader. Några ställningstaganden från riksdagens sida begärs inte i denna del av propositionen.
Ett tjugotal motionsyrkanden gäller frågor som antingen knyter an till framställningen i propositionen eller som på annat sätt bör behandlas i detta sammanhang. Ett av dessa yrkanden -- i motion 1990/91:N68 (mp) -- innehåller dels kritik av innebörd att regeringens uppläggning av avsnittet Kärnsäkerhetsfrågor medför att övriga frågor som hänger samman med kärnkraften sopas under mattan, dels kritik mot vad som anförs eller inte anförs i vart och ett av de fyra nyssnämnda delavsnitten i propositionen. Utskottet har i det föregående behandlat delar av denna kritik och tar i det följande ställning till kritiken i återstående delar.
Säkerhet och strålskydd
Förslag till uttalanden med uppmaning till regeringen att låta stänga av Forsmarks kärnkraftverk finns i motionerna 1989/90:N450 (mp) och 1990/91:N459 (mp). I båda motionerna anförs som huvudsakligt motiv att någon evakueringsplan för Stockholm i händelse av olycka inte existerar. I den förstnämnda motionen begärs samtidigt att en sådan plan skall upprättas.
Utskottet erinrar om att beredskapsåtgärder mot kärnkraftsolyckor har redovisats i betänkandet (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Förslagen i detta betänkande bereds för närvarande inom försvarsdepartementet. Utskottet vill understryka att planeringen av åtgärder mot allvarliga kärnkraftsolyckor kräver en genomtänkt strategi. En sådan måste bygga på utredningar av ansvariga säkerhetsmyndigheter och andra organ som särskilt tillkallas för ändamålet. Det står enligt utskottets uppfattning från säkerhetssynpunkt inget att vinna på att riksdagen gör uttalanden till förmån för enstaka åtgärder som inte ingår i en sådan genomtänkt strategi. Därför avstyrker utskottet de två här aktuella motionerna.
I motion 1989/90:N449 vänder sig företrädare för vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet mot att regeringen har beviljat tillstånd till höjning av effekten för ett antal kärnkraftsreaktorer utöver vad som ursprungligen medgavs. Motionärerna menar att dessa tillstånd har inneburit att regering och riksdag smygvägen har ökat kärnkraftsberoendet och att säkerhetsmarginalerna har minskat. I detta sammanhang tar de avstånd från en formulering av utskottet år 1989 av innebörd att tillståndsprövningen skapar garantier för att säkerheten i de berörda kärnkraftverken inte försämras, en formulering som motionärerna betecknar som nonsens. Motionen utmynnar i ett förslag att riksdagen skall ge regeringen till känna att reaktoreffekten bör återföras till den nivå som bestämdes när det ursprungliga driftstillståndet gavs.
En kärnkraftsreaktors maximala effekt bestäms i princip när reaktorn konstrueras. Den tekniska utvecklingen möjliggör emellertid att befintliga reaktorers maximieffekt i vissa fall kan höjas. Av de fyra kärnkraftverkens nettoeffekt våren 1991, vilken uppgår till ca 10000 MW elenergi, har ca 640 MW tillkommit genom effekthöjningar t.o.m. år 1990 i reaktorerna Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 2 och 3, Forsmark 1, 2 och 3 samt Ringhals 1 och 2.
Utskottet redogjorde i ett betänkande år 1989 för de starka ekonomiska skäl som finns för de beslutade effekthöjningarna (1988/89:NU25 s. 24). Utskottet konstaterar vidare att de tillstånd till effekthöjning som regeringen har givit i samtliga fall har skett efter tillstyrkan av säkerhetsansvariga myndigheter. Denna beslutsordning, som innebär att bestämmelserna i kärntekniklagen tillämpas, ger enligt utskottets uppfattning de garantier som måste finnas för att säkerheten i berörda kärnkraftverk behålls på den höga nivå som krävs. Motionärernas karakteristik av denna prövning som "nonsens" vittnar, anser utskottet, knappast om en vilja till seriös analys av de viktiga säkerhetsfrågorna. Något uttalande enligt motionärernas förslag finner utskottet sålunda inte påkallat. Motion 1989/90:N449 (vpk, mp) avstyrks alltså.
Av proposition 1990/91:88 framgår (s. 18) att säkerhetsprogrammen vid sovjetiska och andra östeuropeiska reaktorer är under omdaning och att internationella atomenergiorganet (IAEA) medverkar i detta arbete. Det sägs också i propositionen att Sverige även bilateralt bör stödja säkerhetshöjande insatser i framför allt Östersjöstaterna.
Uppfattningen att Sverige bör verka i denna riktning delas av vänsterpartiet, sägs det i motion 1990/91:N74 (v). Motionärerna föreslår emellertid att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av innebörd att åtgärder från svensk sida med syfte att öka säkerheten vid sovjetiska och vissa tyska kärnkraftverk framför allt bör inriktas på att Östersjöområdet skall bli ett kärnkraftsfritt område.
Utskottet ansluter sig till den bedömning som görs i propositionen. Något uttalande i denna fråga i den riktning som föreslås i motion 1990/91:N74 (v) från riksdagens sida ser utskottet inte några skäl till. Yrkandet härom avstyrks således.
I detta sammanhang tar utskottet upp motion 1989/90:N369 (m), i vilken framhålls att Östeuropa är beroende av kärnkraft som i många fall har bristfällig säkerhet. För att i möjligaste mån förhindra en ny reaktorolycka borde svensk kärnkraftsindustri, med sin höga tekniska nivå och sina goda erfarenheter, få spela en betydande roll. Motionärerna föreslår att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad sålunda uttalats i denna motion om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet.
Som redan har nämnts, framgår av proposition 1990/91:88 att regeringen anser att Sverige bör, både via internationella atomenergiorganet (IAEA) och bilateralt, stödja säkerhetshöjande insatser i framför allt Östersjöstaterna. Utskottet har inhämtat från miljödepartementet, statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut att åtskilliga kontakter under hösten 1990 och våren 1991 har förevarit mellan företrädare för de svenska säkerhetsmyndigheterna och främst sovjetiska myndigheter. Studiebesök har från svensk sida kunnat göras vid flera sovjetiska reaktorer. I Sverige pågår diskussioner mellan myndigheterna och berörda departement om inriktning och finansiering av ett eventuellt svenskt Östeuropaprojekt inom reaktorsäkerhets- och strålskyddsområdet.
Mot bakgrund av vad som här redovisats om pågående arbete med det syfte som motionärerna har, finner utskottet ingen anledning för riksdagen att göra ett sådant uttalande som föreslås i motion 1989/90:N369 (m). Denna avstyrks således.
Vissa ansvarsfrågor
Regeringen aviserar i proposition 1990/91:88 (s. 17 f. och 33 f.) kommande förslag om en höjning av det i atomansvarighetslagen (1968:45) fastställda begränsningsbeloppet för reaktorinnehavares ansvar från 800 milj.kr. till 1000 milj.kr. Samtidigt redogörs för innehållet i de internationella konventioner i ämnet som Sverige har anslutit sig till och som utgör grundvalarna för den svenska lagstiftningen. I detta sammanhang förklarar regeringen också att den har för avsikt att i ett internationellt sammanhang aktivt driva frågan om ett vidgat ansvar för reaktorägaren.
Fyra motioner i vilka ansvars- och försäkringsfrågor aktualiseras behandlas av utskottet i detta avsnitt.
Begränsningen av den aviserade höjningen av ansvarsbeloppet enligt atomansvarighetslagen kritiseras av miljöpartiet i partimotion 1990/91:N68. Motionärerna menar att det enda rimliga är att kraftföretagen skall ha ett strikt och obegränsat ansvar, och de betecknar det som en statssubvention till kärnkraftsindustrin att staten enligt gällande regler täcker skadeståndsrisker i nivån 800 milj.kr. till 4000 milj.kr. Motionen utmynnar i förslag om att riksdagen som sin mening skall ge till känna dessa synpunkter för regeringen.
Också i motion 1990/91:N91 (c) aktualiseras försäkringsfrågor. Motionären, som vill att riksdagen skall begära att regeringen låter genomföra en jämförande utredning om olika elproduktionsbranschers totala kostnader, motiverar sitt förslag i första hand med att kärnkraftsföretagens försäkringskostnader är kraftigt subventionerade av staten.
Som påpekas i propositionen grundas den svenska lagstiftningen på internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till. Det kan knappast komma i fråga att Sverige skulle utträda ur dessa. Utskottet noterar att regeringen har för avsikt att i internationella sammanhang ta upp frågor om vidgat ansvar för kärnkraftsföretagen i samband med olyckor. Därför saknas, enligt utskottets bedömning, anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna föreslår i motion 1990/91:N68 (mp).
Inte heller förslaget i motion 1990/91:N91 (c) är utskottet berett att tillstyrka.
I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i motion 1990/91:N459 (mp) med förslag att riksdagen i ett uttalande skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftens elpris skall inkludera skatt på uran samt kostnader för avfallshantering, underhåll, investeringar och kärnkraftsförsäkringar som täcker utgifterna för en katastrof.
Utskottet konstaterar att motion 1990/91:N459 (mp), som handlar om snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark, inte innehåller någon ytterligare motivering för det nu aktuella yrkandet än vad som framgår av detta. Något uttalande av riksdagen enligt motionärernas förslag finner utskottet inte påkallat. Yrkandet härom avstyrks således.
I en kvarstående motion från år 1990, 1989/90:N405 (c), begärs att riksdagen skall uttala sig för att den enskilde hålls skadeslös vad gäller ekonomiska effekter av kärnkraftsolyckor. I motionen ges exempel på hur enskilda personer och kommuner i Sverige har drabbats av kostnader till följd av Tjernobylolyckan år 1986. Motionären noterar att staten redan har svarat för vissa typer av ersättningar, men anser att staten också bör överta ansvaret för bl.a. analyskostnader som är hänförliga till en olycka.
Utskottet erinrar om att riksdagen, som motionärerna framhåller, redan har anslagit stora belopp som ersättning för kostnader i samband med radioaktivt nedfall i vårt land efter Tjernobylolyckan. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att nu anslå ytterligare medel. Motion 1989/90:N405 (c) avstyrks alltså.
Kompetensfrågor
Regeringen tillsatte våren 1989 en särskild arbetsgrupp med uppdrag att kartlägga och redovisa dels personal- och kompetenssituationen vid kärnkraftsföretagen, dels kärnkraftsavvecklingens väntade direkta och indirekta sysselsättningseffekter inom berörda län och orter.
I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen innehållet i arbetsgruppens betänkande (SOU 1990:40) Kärnkraftsavveckling -- kompetens och sysselsättning. Härvid uttalar regeringen bl.a. (s.35) att den delar arbetsgruppens uppfattning att en fortsatt hög kompetensnivå inom det kärntekniska området måste tryggas.
I motion 1990/91:N84 (s) görs bedömningen att det efter trepartiuppgörelsen om energipolitiken blir lättare att rekrytera lämpliga och goda krafter för det kärnfysiska och kärntekniska området. Motionärerna framhåller också att det är viktigt att vi i Sverige har tillräcklig förmåga att inhämta och införliva utländskt kunnande inom de kärntekniska verksamheterna. Fortsatt internationellt engagemang från Sveriges sida inom det tekniska och vetenskapliga området och kontakter med utländsk kärnkraftsindustri är enligt motionärerna angeläget för framtiden. De föreslår att riksdagen i ett uttalande skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om även framtida tillgång till högt kvalificerade och kompetenta personer inom kärnkraftsområdet.
Enligt motion 1990/91:N68 (mp) är det märkligt att regeringen i propositionen uttalar att det är önskvärt att en hög kompetens långsiktigt skall vidmakthållas. Detta uttalande ser motionärerna som ett ytterligare belägg för att regeringen i realiteten har avskrivit årtalet 2010 som slutår för kärnkraften. De önskar att riksdagen skall rikta kritik mot regeringen för denna inställning.
Utskottet konstaterar att tankegångarna i motion 1990/91:N84 (s) överensstämmer med den grundsyn som präglar regeringens inställning i kompetensfrågorna. Något särskilt uttalande av riksdagen finner utskottet inte påkallat, varför motion 1990/91:N84 (s) avstyrks. Den i föregående stycke återgivna kritiken mot regeringen i motion 1990/91:N68 (mp) finner utskottet sakna grund; det aktuella yrkandet avstyrks därför.
Kärnavfallskostnader
I proposition 1990/91:88 redovisar regeringen (s.35 f.) att den inte har funnit anledning att nu föreslå sådana ändringar i finansieringssystemet för använt kärnbränsle, vilket statens kärnbränslenämnd på uppdrag av regeringen utredde under år 1989.
Miljöpartiet anför i sin partimotion 1990/91:N68 att partiet ifrågasätter nuvarande system och föreslår att riksdagen skall ge denna uppfattning till känna för regeringen.
Utskottet finner ingen anledning för riksdagen att i detta sammanhang uttala sig om finansieringssystemet för använt kärnbränsle utan hänvisar till vad som anförts tidigare i år i betänkandet 1990/91:NU28 (s.9 f.). Det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså.
Vissa övriga kärnkraftsfrågor
I likalydande yrkanden i miljöpartiets motioner 1989/90:N414 och 1990/91:N421 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att samtliga kärnkraftverk skall överföras i statlig ägo. Samtidigt föreslås riksdagen uttala att även efter ett statligt övertagande av kärnkraftverken de tidigare ägarna skall ha det ekonomiska ansvaret för slutförvaringen av det kärnkraftsavfall som uppstått under den tid man ägde kärnkraftverken.
Utskottet avstyrker de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1990/91:N421 (mp) om ett uttalande av innebörd att samtliga kärnkraftverk bör överföras i statlig ägo. Härav följer att utskottet även avstyrker de förslag till uttalande om ekonomiskt ansvar för slutförvaringen som finns i samma motioner.
Frågor om åtgärder för att ersätta arbetstillfällen inför ett framtida beslut om stängning av kärnkraftverket i Oskarshamn tas upp i motion 1990/91:N85 (s). Motionären instämmer i uttalanden som har gjorts i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1990:40) Kärnkraftsavveckling -- kompetens och sysselsättning, av innebörd att staten i samband med en sådan avstängning behöver medverka till lokalisering av verksamhet för alternativ elproduktion i kommunen. Statens medverkan borde också gälla annan verksamhet än elproduktion. Motionären föreslår ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.
Utskottet delar motionärens grundsyn men anser inte att riksdagen nu har anledning att göra ett sådant uttalande som föreslås. Motion 1990/91:N85 avstyrks således.
Motion 1990/91:N421 (mp) innehåller ett yrkande om att regeringen skall ta initiativ till en mångsidig upplysningsverksamhet om kärnenergins faror och fördelen med en satsning på energieffektivitet, hushållning och övergång till inhemsk förnybar energi.
Utskottet ser ingen anledning för regeringen och riksdagen att engagera sig i en upplysningskampanj med den inriktning motionärerna föreslår. Yrkandet härom i motion 1990/91:N421 (mp) avstyrks därmed.
En från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N452 (s), utmynnar i ett yrkande om att riksdagen skall uttala sig till förmån för en undersökning om miljöeffekterna av kärnbränsleframställning. Bl.a. förordar motionärerna att Sverige skall verka inom internationella atomenergiorganet (IAEA) för att en undersökning kommer till stånd.
Utskottet har inhämtat att de frågor som motionärerna vill låta undersöka nyligen har blivit föremål för ökad uppmärksamhet vid IAEA. Ett första sammanträde med en arbetsgrupp, i vilken Sverige deltar, anordnas i dagarna.
Utskottet noterar IAEAs arbete med frågan och Sveriges deltagande i detta. Mot den bakgrunden finns det, anser utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu göra ett sådant uttalande som motionärerna föreslår. Motion 1989/90:N452 (s) avstyrks alltså.
Elförsörjning och elprissättning
Regeringens bedömningar av elförsörjningen under 1990-talet redovisas i propositionens avsnitt 3 (s. 20--32). Där redogörs också för regeringens syn på några med elförsörjningen sammanhängande frågor. Det gäller kostnads- och prisutvecklingen på elmarknaden, den elintensiva industrins konkurrenskraft, kostnaderna för bostadsuppvärmning med el och konvertering till annan uppvärmning samt elmarknadens internationalisering.
Sedan år 1970 har den prima elanvändningen (el levererad inom ramen för ordinarie abonnemang och kontrakt) ökat med i genomsnitt 4 % per år. Den totala elanvändningen uppgick, enligt preliminär statistik, till 140 TWh år 1990 och den prima elanvändningen till 131 TWh. Vid mitten av 1990-talet beräknas den prima elanvändningen, enligt energiverkets prognoser, ligga i intervallet 125--158 TWh per år. I propositionen tas inte ställning till vilket prognosalternativ som är mest sannolikt. Däremot betonas nödvändigheten av att det arbete för en effektiv elanvändning som har bedrivits under senare år fortsätter och intensifieras.
Det svenska kraftsystemet bedöms, enligt propositionen, tåla en elanvändning på upp till ca 145 TWh per år. Marginalen mellan denna och 1990 års temperaturkorrigerade prima elanvändning, som uppgick till 135 TWh, är således 10 TWh.
I propositionen konstateras att utredningen (ME 1988:05) om konkurrensvillkoren för elintensiv industri (EL 90) och energiverket har kommit fram till i stort sett samstämmiga bedömningar av kostnadsutvecklingen inom kraftsektorn. Genomsnittskostnaden kan beräknas öka med 4 öre till 29 öre per kWh (i 1987 års prisläge) från år 1989 till 1990-talets mitt. Den långsiktiga marginalkostnaden bedöms uppgå till ca 30 öre per kWh vid mitten av 1990-talet. Elprisutvecklingen beror i hög grad på den framtida elanvändningen, vilken i sin tur är beroende av bl.a. den ekonomiska tillväxten. Andra faktorer som påverkar prisutvecklingen är t.ex. elproduktionskapacitetens sammansättning och inom kraftindustrin gällande avkastningskrav, sägs det vidare i propositionen.
Elförsörjning
Transitering av el
Ökade möjligheter att få transitera el på stamnätet begärs i motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet och miljöpartiet.
I motion 1990/91:N403 (m) begärs att regeringen skall låta utreda hur man genom förändringar i ellagen (1902:71 s. 1) skall kunna uppnå en ökad konkurrens inom den lokala distributionen. Även andra än de som i dag har ensamrätten borde kunna få distribuera el. De förändringar som genomförs i Norge och Storbritannien inom dessa områden kan, enligt motionärerna, vara värda att studera utifrån svenska förhållanden. Förutsättningarna för de mindre vattenkraftproducenternas leveransmöjligheter borde också beaktas.
Två motioner från centerpartiets sida, 1989/90:N420 och 1989/90:N462, innehåller också krav på ökad rätt att transitera el på stamnätet. I den förstnämnda motionen sägs att det -- inför introduktionen av vindkraft i Sverige -- är viktigt att frågan om rätten att transitera el löses genom tvingande lagstiftning. I nuläget har, anför motionärerna, den ena parten -- distributörerna inom Svenska elverksföreningen -- ett starkt överläge vid förhandlingarna. I den senare motionen begärs att regeringen skyndsamt skall låta utreda möjligheterna att väsentligt öka rätten till transitering på stamlinjenätet. Därigenom kan det, anför motionärerna, skapas en friare konkurrens mellan olika energiproducenter, vilket främjar en effektivare energiproduktion.
I fem motioner från miljöpartiet, 1989/90:N455, 1989/90:N463, 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456, begärs också en utvidgning av rätten att transitera el på stamnätet. I den förstnämnda motionen sägs att det vid introduktionen av medelstor vindkraft kan förväntas problem, innebärande dels vägran att transitera, dels uttag av ett oskäligt pris. Med en allmän rätt till transitering skulle man, enligt motionärerna, bryta den nuvarande monopolsituationen, där elproducenten har endast en tänkbar köpare av den el som produceras.
Underlättande för små leverantörer av elkraft att få överföra el på ledningsnätet mot en låg avgift anges i motion 1989/90:N463 (mp) som en av tolv metoder för att främja satsning på eleffektiv utrustning.
I motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N456 (mp) föreslås inrättande av en elbörs (se s. 75). Detta förutsätter att köpare och säljare får använda högspänningsnätet till en inte alltför hög kostnad. Motionärerna förordar en självkostnadsprissättning. Vidare föreslås i motionerna att nätet skall förvaltas av en organisation som är fristående från de stora kraftföretagen.
I motion 1990/91:N93 (mp) framförs återigen kravet att det svenska högspänningselnätet skall öppnas för transitering av elström till självkostnadspris. Där föreslås också att riksdagen skall begära att regeringen tar initiativ till ett samarbete med övriga nordiska länder med syfte att göra hela det nordiska elnätet till en "common carrier" för transitering av elström till självkostnadspris.
Riksdagen har i dagarna, på regeringens förslag i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, beslutat att verksamheten vid statens vattenfallsverk -- utom storkraftnätet -- skall föras över till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991-1992 (1990/91:NU38). I propositionen aviserades ett uppdrag till energiverket att utreda stamnätets framtida organisation. Motionsyrkanden (m; mp) om att storkraftnätet skall ägas och drivas av ett särskilt bolag resp. att högspänningsdistributionen skall sammanföras i ett statligt affärsverk avslogs av riksdagen. Företrädarna i utskottet för moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna resp. miljöpartiet reserverade sig till förmån för resp. yrkande.
En ny organisation omfattande stamnätet och eventuellt även övriga delar av storkraftnätet kommer därmed att påbörja sin verksamhet från årsskiftet 1992-1993. Som en övergångslösning -- tills en permanent organisation införts -- skall stamnätet och övriga av Vattenfall förvaltade delar av storkraftnätet ingå i ett för ändamålet bildat affärsverk. Under övergångsperioden skall det blivande aktiebolaget Vattenfall svara för storkraftnätets driftsledning och skötsel på uppdrag av affärsverket.
Storkraftnätet omfattar 220- och 400-kV-näten i Sverige. Dess ledningslängd uppgår till drygt 15000 km. Stamnätet är den del av storkraftnätet som ligger söder om Ume- och Skellefteälvarna. Utnyttjandet av stamnätet regleras genom ett särskilt avtal, stamnätsavtalet. Gällande avtal avser perioden 1 januari 1981--31 december 2004. Avtalsparter förutom Vattenfall är ASEA AB, Avesta AB, Bålforsens Kraft AB, Graningeverkens AB, Gullspångs Kraft AB, Stockholms Energi AB, Stora Kraft AB, Sydkraft AB och Värmlands Energi AB. Undertecknarna av stamnätsavtalet utom Vattenfall kallas transitörer. En särskild nämnd, stamnätsnämnden, har inrättats för samråd mellan transitörerna och Vattenfall i frågor som gäller planering, drift och ekonomi i stamnätet.
Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att utreda den framtida organisationsformen för det svenska stamnätet. Energiverket skall utreda hur en ny organisation för stamnätet kan utformas samt klarlägga de frågor som sammanhänger med övergången till en ny organisation för stamnätet. Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas utifrån de riktlinjer för den nya organisationen som angavs i proposition 1990/91:87. Två alternativa former för organisation för stamnätet bör i första hand studeras, nämligen affärsverk och statligt aktiebolag. Även andra organisations- och ägarformer, t.ex. aktiebolag med kraftföretag som huvudägare och aktiebolag med spritt ägande, bör studeras.
Målet med utredningen bör enligt direktiven vara att åstadkomma en organisation som, med kommersiella affärsprinciper som grund, kan upprätthålla hög drifts- och leveranssäkerhet samt låga överföringskostnader i stamnätet. Vidare sägs att verksamheten bör vara organiserad på ett sådant sätt att ett ökat antal aktörer kan beredas faktiska möjligheter att utnyttja stamnätet. Energiverket bör utreda och föreslå de regler, tillsynsorgan m.m. som kan behövas för att säkerställa att nyttjarna av stamnätet ges möjligheter att verka på lika och rättvisa villkor. I samband med detta bör särskilt beaktas stamnätets karaktär av naturligt monopol och de krav som därmed bör ställas, när det gäller bl.a. redovisning och prissättning samt öppenhet för nya aktörer och likvärdig behandling av dessa.
Energiverket bör vidare, enligt direktiven, ägna frågan om import och export av el särskild uppmärksamhet. Eventuella konsekvenser av den påverkan den nya stamnätsorganisationen kan få på gällande avtal för svensk och internordisk samkörning bör klarläggas. Avstämning bör ske mot utvecklingen på elförsörjningsområdet inom EG och i de nordiska länderna samt inom Nordelsamarbetet.
Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 november 1991.
Utskottet instämmer i den synpunkt som framförs i flera av de här aktuella motionerna, att det är viktigt med ökad konkurrens mellan olika elproducenter. En ökad transiteringsrätt på stamlinjenätet kan vara ett sätt att effektivisera elproduktionen. Det utredningsuppdrag energiverket har fått avser just sådana frågor som tas upp i motionerna. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Elbörs
Det behövs en elbörs i Sverige, anförs det i tre motioner från miljöpartiet, 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456. På en elbörs skall stora och små elproducenter kunna bjuda ut elenergi till distributörer och stora kunder. Dessa kan välja leverantör på basis av pris, eventuella tilläggskostnader, leveransförmåga och leveranstrygghet. I motionerna sägs också att regeringen bör verka för att den svenska elbörsen skall samarbeta med andra elbörser som, enligt motionärerna, kan förväntas bli inrättade i de övriga nordiska länderna. Riksdagen borde anmoda regeringen att i samarbete med regeringarna i de övriga nordiska länderna verka för inrättandet av en nordisk elbörs.
I propositionen (s. 53 f.) lämnas en redovisning av en försöksverksamhet rörande effektiv energianvändning som energiverket stöder i samverkan med energimarknadens aktörer. Det gäller bl.a. en utveckling av energitjänstföretagens och kommunernas möjligheter att engagera sig aktivt på energiområdet. Energiverket har i en skrivelse till regeringen i september 1990 redovisat en modell för att konkurrens skall kunna skapas mellan å ena sidan åtgärder som syftar till en ökad eltillförsel, å andra sidan effektivare användning av el. Modellen innebär bl.a. att kraftproducenter skall kunna lösa in effektiviseringsåtgärder hos distributörer genom en s.k. elbörs. Genom modellen avses konkurrensen mellan tillförsel- och användaråtgärder öka på elmarknaden. Energiverket föreslår att en sådan modell skall prövas.
Industriministern säger i propositionen att han inte nu är beredd att ta ställning till vilka möjligheter den föreslagna elbörsen kan ge, när det gäller att effektivisera energianvändningen. Han finner det motiverat att den nya näringspolitiska myndigheten i samråd med kraftproducenterna och eldistributörerna undersöker förutsättningarna för försöksverksamhet med köp av energieffektiviseringsåtgärder (elbörs), exempelvis i ett storstadsområde.
Med hänsyn till att förutsättningarna för inrättande av en elbörs kommer att undersökas av den nya näringspolitiska myndigheten anser utskottet det inte motiverat med något sådant initiativ från riksdagens sida som efterlyses i de här aktuella motionerna. Dessa avstyrks sålunda i berörda delar.
Elprissättning
Det bör tillsättas en utredning med uppgift att kartlägga effekterna av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt principen om marginalkostnadsprissättning, anförs det i motion 1990/91:N72 (v). Enligt ekonomisk teori skall en varas pris sättas efter marginalkostnaden, dvs. priset skall överensstämma med kostnaden för att producera ytterligare en enhet av varan, säger motionären. Generellt gäller att marginalkostnadsbaserade priser genererar effektiva marknadslösningar. Ett prissättningssystem baserat på genomsnittskostnader medför att Sverige blir alltmer kärnkraftsberoende. Vidare leder det till slöseri med el och en ineffektiv resursanvändning, hävdar motionären.
En särskild utredare, generaldirektör Ulf Larsson, har haft i uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen (EL 90). Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1990:21) Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Betänkandet har remissbehandlats.
EL 90 redovisar beräkningar av kostnadsutvecklingen i elproduktionen under perioden 1990--2010 med olika antaganden vad gäller elförbrukningens tillväxt och förläggningen i tiden av kärnkraftens avveckling. Utredningen konstaterar att storleken på de elprishöjningar som kan förväntas under 1990-talet i hög grad beror på faktorer som principerna för prissättning av el och restriktioner för utbyggnad av olika kraftslag. Kärnkraftsavvecklingen spelar i sammanhanget en mindre roll, även om dess förläggning i tiden är av betydelse för vid vilken tidpunkt prisökningarna inträder.
EL 90 avråder från en prissättning av el som leder till priser på nivån för långsiktig marginalkostnad. En rimlig prissättningsprincip är enligt EL 90s mening att kraftindustrin får en skälig avkastning på sitt samlade investeringskapital, dvs. att tariffnivån även fortsättningsvis motsvarar kraftföretagens genomsnittskostnad.
Utredningen understryker att med en prissättning efter genomsnittskostnad uppkommer vissa samhällsekonomiska kostnader. Dessa kostnader beror på att eltariffer på genomsnittskostnadsnivån kan medföra att elhushållningen inte genomförs i önskvärd takt. EL 90 pekar på två vägar för att undvika detta problem -- att övergå till ett tvåprissystem eller att utnyttja punktskatterna på el. Remissutfallet är delat beträffande utredningens förslag om prissättning på elmarknaden.
Priserna på den svenska elmarknaden fastställs efter förhandlingar mellan kraftföretagen och deras kunder -- eldistributörer och större industrier. Riksdagen och regeringen har undvikit att styra elprissättningen. Vattenfall svarar för hälften av den svenska elproduktionen och är genom sin storlek prisledande. För närvarande gäller treåriga tariffer (1989--1991) för Vattenfalls kunder.
Ett elpris som ligger under den långsiktiga marginalkostnaden informerar inte elanvändarna om kostnaderna för ny kraft, sägs det i propositionen. Det kan innebära en fortsatt hög ökningstakt i elförbrukningen. I propositionen (s. 36) lämnas förslag till ett program för effektivare användning av energi. Vidare anförs att, med de riktlinjer för energipolitiken som angivits, förutsättningarna torde vara goda för att endast måttliga höjningar av elpriserna skall inträffa under 1990-talets första hälft.
Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att, som föreslås i motion 1990/91:N72 (v), föranstalta om en särskild utredning om effekten av ett prissättningssystem inom elsektorn enligt principen om marginalkostnadsprissättning. Priset på el bör bestämmas på marknaden som en funktion av utbud och efterfrågan. Varje försök att politiskt etablera ett "system" för prissättning kommer att få negativa miljö- och sysselsättningseffekter. Utskottet vill därför understryka det angelägna i att statsmakterna, liksom hittills, undviker att styra elprissättningen.
Frågan om konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen tas upp i motion 1990/91:N435 (s). Det statliga organet, prisregleringsnämnden för elektrisk ström, har enligt motionärerna inte längre samma möjlighet som tidigare att ingripa mot oskälig prissättning. Detta sammanhänger med de ökade krav på avkastning för Vattenfall som riksdagen har beslutat om. Konsumentens enda möjlighet att påverka elpriset blir därmed genom kommunen, hävdar motionärerna. Eftersom allt fler kommuner bolagiserar och privatiserar sina elverk kommer även denna väg att försvinna. Riksdagen bör mot denna bakgrund anmoda regeringen att dra försorg om att konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen förbättras, anför motionärerna.
Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström har enligt sin instruktion (SFS 1979:467) till uppgift att handlägga ärenden som avser åstadkommande av skälig prissättning av elström om detta inte ankommer på energiverket.
I propositionen 1990/91:87 sades (s. 174) att övervakningen av elmarknaden kommer att få en ökad betydelse i och med Vattenfalls bolagisering. Regeringen har i december 1988 uppdragit åt statens pris- och konkurrensverk (SPK) att med särskild uppmärksamhet följa och årligen redovisa pris- och konkurrensförhållandena på elenergiområdet. SPK publicerade hösten 1990 en första rapport (Elmarknaden 1988--1989, SPK R 1990:5). En sammanfattande slutsats i rapporten är att de gjorda prishöjningarna, huvudsakligen till följd av det ökade avkastningskravet på Vattenfall, och de goda förutsättningarna för vattenkraftsproduktion medförde lönsamhetsförbättringar inom kraftproduktionssektorn under år 1989. I rapporten betonas dock att den period som har studerats -- åren 1988 och 1989 -- är för kort för att några bestämda utsagor om produktivitets- och effektivitetsutvecklingen skall kunna göras. I den nyssnämnda propositionen sägs vidare att övervakningen av pris- och konkurrensförhållandena på elmarknaden kan behöva förstärkas ytterligare i samband med bolagiseringen av Vattenfall.
SPK har vidare -- på uppdrag av konkurrenskommittén (C 1989:03) -- i februari 1991 redovisat en undersökning av pris- och konkurrensförhållandena på elmarknaden (SPKs bokserie 1991:4). Där konstateras bl.a. att Vattenfall, i och med sin dominerande ställning på elmarknaden, intar en prisledande roll. Olika förslag till åtgärder för att öka konkurrensen på elmarknaden förs fram. I konkurrenskommitténs slutbetänkande sommaren 1991 avses den offentliga sektorns verksamhetsformer inom energisektorn komma att behandlas.
Med hänsyn till att de frågor som tas upp i den här aktuella motionen är föremål för bevakning och utredning på olika håll anser utskottet det inte motiverat att riksdagen tar något särskilt initiativ. Motionen avstyrks.
Internationalisering av elmarknaden
Det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning om internationaliseringen av elmarknaden, anförs det i motion 1990/91:N72 (v). Handeln med el över gränserna på kontinenten kommer enligt motionärerna med all sannolikhet att öka kraftigt som en följd av utvecklingen inom EGs inre marknad. Sverige har i dag små möjligheter att delta i en europeisk elhandel.
I propositionen finns ett särskilt avsnitt som behandlar elmarknadens internationalisering (s. 30--32). Där sägs bl.a. att energipolitiken måste utformas med beaktande av vad som sker i vår omvärld. Utvecklingen utomlands kan på sikt få stor betydelse för den svenska elförsörjningen. Industriministern betonar vikten av att man från svensk sida följer utvecklingen på elområdet i Europa. Det aviseras ett uppdrag till energiverket med denna inriktning.
Energiverket fick i mars 1991 regeringens uppdrag att -- i samråd med SPK -- årligen senast den 1 oktober redovisa den aktuella utvecklingen på elmarknaderna i Europa från energipolitiska utgångspunkter. Tyngdpunkten bör därvid läggas på utvecklingen inom EG. I arbetet bör ingå att redovisa utvecklingen vad gäller produktion, överföring och förbrukning av el i olika länder. De miljöpolitiska restriktionerna bör kartläggas och aktuella utvecklingstendenser analyseras.
I direktiven sägs vidare att det är av stort intresse att beskriva och analysera hur utvecklingen inom bl.a. EG påverkar strukturen för högspänningsnät, reservkraft, leveranssäkerhet och utbyggnadstakt inom området. Energiverket bör samråda med SPK i frågor som rör marknadens funktionssätt, effekter av marknadsregleringar samt de internationella konkurrensaspekterna.
Den första redovisningen av energiverkets uppdrag skall lämnas hösten 1991.
Med hänvisning till energiverkets uppdrag att följa utvecklingen på elmarknaderna i Europa avstyrker utskottet motion 1990/91:N72 (v). De frågor som tas upp i motionen torde komma att bevakas genom detta uppdrag.
Landsbygdens elektrifiering
Frågan om fortsatta åtgärder för att främja landsbygdens elektrifiering tas upp i tre motioner. Åtgärder för att få till stånd en elektrifiering av fjällgårdar efterlyses i ytterligare en motion.
Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för landsbygdens elektrifiering. Riksdagen beslutade våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/80:36) om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod. Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj.kr. per år under fem år (t.o.m. budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj.kr. per år under tio år (t.o.m. budgetåret 1989/90). Våren 1985 beslöt riksdagen att medelsramen 2,5 milj.kr. per år för nyanläggningar skulle få användas även för upprustningsändamål.
I budgetpropositionen 1987 tillkännagav regeringen som sin uppfattning att fr.o.m. budgetåret 1987 ytterligare medel inte skulle tillföras den ifrågavarande stödverksamheten. Utskottet föreslog dock (NU 1986/87:24) att i konsekvens med 1980 års riksdagsbeslut 2,5 milj.kr. skulle anvisas för budgetåret 1987/88 till främjande av landsbygdens elektrifiering. Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen 1990 föreslogs inga fortsatta medel för främjande av landsbygdens elektrifiering. Statens energiverk hade i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 föreslagit att 2,5 milj.kr. skulle anvisas till anslaget Främjande av landsbygdens elektrifiering. Energiverket anförde att det trots omfattande insatser från staten alltjämt fanns helårsbebodda fastigheter som saknade elkraft. Vidare hade ett antal påbörjade projekt som gällde upprustning av lokala eldistributionsnät inte kunnat slutföras på grund av otillräckliga anslag. Därtill kom, enligt energiverket, att det fanns ett antal eldistributionsnät som var så nedslitna att de snarast borde tas över av angränsande bärkraftiga företag. Energiverket uppgav att det hade gjorts stora ansträngningar för att distributionsföretagen skulle ta ett större ansvar för nyelektrifiering. Enligt energiverkets uppfattning krävdes det dock statliga insatser under ytterligare ett övergångsår.
Svenska kommunförbundet hade i en skrivelse till regeringen i december 1989 hemställt dels att fortsatta anslag till upprustning av elnät skulle beviljas, så att elkunderna hos företag som frivilligt hade övertagit nedslitna elnät inte skulle åläggas att finansiera upprustningen genom onormalt höga elpriser, dels att fortsatt stöd skulle ges till nyelektrifiering av helårsbebodda fastigheter så att de mest angelägna behoven kunde tillgodoses. Kommunförbundet anförde att det med fortsatt statligt stöd skulle vara möjligt att ytterligare minska antalet helårsbebodda fastigheter som saknade elkraft, medan en avveckling av stödet skulle innebära att ytterligare elektrifiering inte kunde genomföras. Enligt Kommunförbundets uppfattning borde det statliga stödet bibehållas tills de mest angelägna nyelektrifieringsbehoven hade tillgodosetts.
Riksdagen anslog, på utskottets enhälliga förslag, 2,5 milj.kr. för budgetåret 1990/91 för främjande av landsbygdens elektrifiering (1989/90:NU25). Utskottet anförde att energiverket vid beviljandet av bidrag borde beakta de totala kostnaderna för anläggningens utförande, ställda i relation till den samhällsnytta investeringen kunde medföra och det ekonomiskt rimliga i det enskilda fallet.
Regeringen har inför budgetåret 1991/92 inte föreslagit några särskilda medel för ändamålet. Inte heller har energiverket i sin anslagsframställning lämnat något sådant förslag.
I tre motioner begärs att fortsatta medel skall ställas till förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering.
Det finns alltjämt helårsbostäder som saknar el för ljus, kraft och värme, sägs det i motion 1990/91:N437 (s). Det aktuella anslaget har inte varit tilräckligt dimensionerat, hävdar motionärerna. Vidare sägs att en elektrifiering av landsbygden inte bör betraktas som en isolerad fråga utan som ett riksintresse. Från försvars- och räddningssynpunkt anses det värdefullt att det finns en fast befolkning i t.ex. glest bebyggda fjällområden.
Liknande argumentering förs i motion 1990/91:N436 (c). Där preciseras anslagsbehovet till 2 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och 10 milj.kr. för femårsperioden 1991/92--1995/96.
I den tredje motionen, 1990/91:N441 (c), begärs att riksdagen skall anmoda regeringen att återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur stora medel som behövs för att alla permanentbostäder i landet skall kunna elektrifieras och på basis därav förslag om anslag.
Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till regeringen i september 1990 upprepat de synpunkter som förbundet framförde året innan och som nyss redogjorts för.
Energiverket har i en skrivelse till utskottet i mars 1991 lämnat en aktuell statistik över antalet helårsbebodda fastigheter som saknar elkraft. Totalt rör det sig om 204 fastigheter. Verket bedömer den totala kostnaden för elektrifiering av dessa fastigheter till ca 70 milj.kr., varav ca 45 milj.kr. avser de tre nordligaste länen. I skrivelsen uppges att verket avser att framöver närmare gå igenom behovet av elektrifiering med de berörda distributörerna.
Utskottet föreslog förra året enhälligt ett anslag på 2,5 milj.kr. för innevarande budgetår för främjande av landsbygdens elektrifiering. Något motsvarande anslag för nästa budgetår är utskottet inte berett att förorda. Däremot anser utskottet att den nya näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets uppgifter, bör följa utvecklingen på området och återkomma med redovisningar av antalet kvarstående helårsbebodda fastigheter som inte är elektrifierade. Vidare anser utskottet att verket bör ta upp diskussioner om åtgärder med de berörda distributörerna. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N436 (c), 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c).
I motion 1990/91:N434 (s) efterlyses åtgärder för att en elektrifiering av fjällgårdar som saknar el skall komma till stånd. Att producera el med hjälp av kolvmotorer drivna med dieselolja eller gasol kan enligt motionärerna vara ett alternativ för dessa fjällgårdar. Motionärerna pekar på de problem som kan uppstå vid finansieringen, mot bakgrund av fjällkommunernas ekonomiska situation. För att en elektrifiering av de fjällgårdar som fortfarande saknar el skall möjliggöras begär motionärerna att riksdagen skall anmoda regeringen att låta göra en studie av olika alternativa lösningar och tillse att statliga medel ställs till förfogande.
Energiverkets tidigare nämnda redovisning av icke elektrifierade helårsbebodda fastigheter visar att drygt en tredjedel av dessa finns i de tre nordligaste länen. Den genomsnittliga anläggningskostnaden för dessa fastigheter bedöms ligga i intervallet 600000 kr.--650000 kr. Motsvarande kostnader för fastigheter i mellersta Sverige bedöms ligga i intervallet 200000 kr.--250000 kr. och i södra Sverige i intervallet 75000 kr.--150000 kr.
Utskottet har i det föregående uttalat att den nya näringspolitiska myndigheten, som övertar energiverkets uppgifter, bör följa utvecklingen beträffande icke elektrifierade helårsbebodda fastigheter. Vidare har utskottet ansett att denna myndighet bör ta upp diskussioner om åtgärder med de berörda distributörerna. I detta arbete bör självfallet också de här aktuella icke elektrifierade fjällgårdarna uppmärksammas. Därmed avstyrker utskottet motion 1990/91:N434 (s).
Effektivare energianvändning, m.m.
Inledning
I detta avsnitt behandlas de förslag i proposition 1990/91:88 bilaga 1 som avser riktlinjer i fråga om stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (momenten 4, 5 och 6 i propositionen). Utskottet tar också ställning till regeringens förslag till anslag för täckande av kostnaderna för det föreslagna stödet. En del kostnader föreslås komma att belasta energiteknikfonden. Hithörande anslagsfrågor behandlas av utskottet i samband med frågan om riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden.
Vidare behandlas ett 60-tal motionsyrkanden som antingen är föranledda av regeringens förslag inom nyss nämnda områden eller allmänt gäller frågor kring energihushållning.
De riktlinjer som regeringen begär att riksdagen skall ta ställning till redovisas närmare i propositionen främst i avsnitt 5, Program för effektivare energianvändning (s.36--54), men i någon mån också i avsnitt 8.3, En utvidgad energiteknikfond (s.62--65). Dessa redovisningar innehåller också redogörelser för ställningstaganden från regeringens sida som inte bedömts kräva något beslut av riksdagen.
För att så långt möjligt få framställningen överskådlig har utskottet funnit det lämpligt att först ta upp ett antal yrkanden i motioner som innebär krav på ett väsentligt annorlunda sätt än regeringens att angripa frågorna kring energisparande och energieffektivitet. Härefter följer en genomgång av de olika konkreta förslagen i propositionen och de ändringsförslag som föreligger. De resterande motionsyrkandena utgörs till större delen av förslag som väckts under allmänna motionstiden 1990.
Allmänt om programmet för effektivare energianvändning
En av utgångspunkterna för det program för effektivare energianvändning som ingår i trepartiöverenskommelsen är de bedömningar av potentialen för elhushållning som redovisas i propositionen. Enligt dessa bedömningar finns en tekniskt och ekonomiskt realistisk elhushållningspotential i storleksordningen 10--15 TWh vid måttliga elprishöjningar under 1990-talet. Även med ett framgångsrikt elhushållningsprogram kan det emellertid inte uteslutas att den totala elanvändningen ökar, framhålls i propositionen.
En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är enligt trepartiuppgörelsen (prop. 1990/91:88 s.11) en förutsättning för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall kunna uppnås. En effektiv energianvändning bör prägla samtliga verksamhetsområden i samhället. Det innebär för elmarknaden att den s.k. balansprincipen bör gälla och att investeringar i eleffektivisering och hushållning således bör genomföras så länge kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny elproduktion.
I propositionen erinras (s.36) om att riksdagen år 1988 beslöt om ett program för effektivare användning och ersättning av el (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). Nu bör, anser regeringen, ett nytt program för effektivare användning av energi genomföras. Detta program innebär, framhålls det (s.39), att programmet för effektivare användning och ersättning av el förstärks på en rad punkter och utvidgas. Fem år anges vara en lämplig tid för programmet. Medelsbehovet under denna period bedöms vara ca 1000 milj.kr. Programmet består av följande punkter:
Teknikupphandlingsprogrammet ges ökade resurser och breddas till att omfatta hela energianvändningsområdet. Ett stöd införs för demonstration i större skala av ny energieffektiv teknik i statliga, kommunala och privatägda lokaler samt bostäder. Statligt stöd införs för energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin. Den energiinriktade informationen till icke-energiintensiva företag utvecklas. Arbetet med energideklarationer av bl.a. hushållsapparater intensifieras och utvidgas. Statens energiverk ges kompletterande uppgifter utöver de nu aktuella avseende bl.a. samordning och utvärdering av programmet.
Härutöver bör, sägs det i propositionen, en förstärkning ske av bl.a. den samhälls- och beteendevetenskapliga forskningen om implementering av ny energiteknik.
Moderata samlingspartiet kritiserar i partimotionen 1990/91:N88 innehållet i praktiskt taget samtliga delar av programmet. Utskottet redogör för denna kritik och för de yrkanden som den utmynnar i när de olika delförslagen behandlas längre fram i detta avsnitt.
I motion 1990/91:N73 (v) görs bedömningen att regeringens satsning med 1000 milj.kr. på energieffektivisering kan vara rimlig, men, sägs det i motionen, vänsterpartiet kommer att noggrant överväga om ytterligare medel skall tillföras kommande budgetår. Motionärerna understryker att energikonsumtionen måste hållas tillbaka och att teknik och processer måste göras energisnåla. De önskar bl.a. att riksdagen i ett uttalande skall rikta kritik mot regeringen för bristande offensiva satsningar vad gäller miljöteknik. Enligt motionärerna bör riksdagen i detta uttalande också begära att regeringen lägger fram förslag om hur energisnåla processer, varor och konstruktioner skall gynnas. Vidare bör regeringen, anser motionärerna, utarbeta en handlingsplan för hur energikonsumtionen kan minskas inom transportsektorn. I detta sammanhang bör även nämnas ett förslag i partimotionen 1989/90:N478 (vpk) att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram ett förslag om en nationell energieffektivitetsplan.
I miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 diskuteras de teknisk-ekonomiska möjligheterna för energieffektivisering och hushållning inom olika samhällssektorer samt lämnas förslag till styrmedel för att dessa mål skall uppnås. Motionärerna understryker att effektivare energianvändning kan vara ett billigt och bra alternativ till att bygga nya kraftverk och kraftledningar för att möta ökade behov. De vill bl.a. att den i propositionen (s.13) nämnda balansprincipen skall tillämpas på energimarknaden. Detta innebär att kraftbolagen förväntas välja investeringar i eleffektivisering och hushållning för att frigöra elenergi, så länge kostnaderna för det inte är högre per kWh än att bygga nya kraftverk. Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att koncession för nya kraftanläggningar ej skall beviljas om inte balansprincipen tillämpas och att stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser som en del av underlaget för koncessionsansökningar. Motionärerna anser att den i propositionen föreslagna kostnadsramen är helt otillräcklig. De är övertygade om att investeringar i bioenergi, vindkraft, solenergi och energihushållning kommer att visa sig utomordentligt lönsamma. Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala att under den närmaste femårsperioden ca 5 miljarder kronor per år ur statskassan bör användas för investeringar och statlig finansiering i ny energiteknik som bedöms vara samhällsekonomiskt lönsam på sikt. Lika mycket bör på samma villkor investeras i ny transportteknik. Dessa investeringar skall enligt motionärernas förslag finansieras genom försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk, fossilbränsleeldade kraftverk, detaljdistribution och fjärrvärmeverksamhet.
Samma synsätt ligger bakom ytterligare tre motionsyrkanden av företrädare för miljöpartiet. Enligt ett yrkande i motion 1990/91:N55 (mp) bör riksdagen i ett uttalande understryka behovet av att energieffektiviteten ökas för att energianvändningen skall minska. I motionerna 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp) föreslås att riksdagen skall uttala att regeringen bör främja en effektivare energianvändning och hushållning genom att låta balansprincipen styra energiförsörjningen, genom att skapa minst lika bra ekonomiska villkor för små investeringar som de som gäller för nya kraftverk samt genom att verka för bättre information, bl.a. energideklarationer på produkter och rådgivning.
I en partimotion våren 1990 från miljöpartiet, 1989/90:N463, finns en rad förslag till åtgärder i syfte att främja en effektiv energianvändning. I detta sammanhang tar utskottet upp några yrkanden av mer övergripande art. Hit hör förslag om att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av att det görs lönsamt att satsa på effektiv energiteknik, om prissättning för att uppmuntra till effektivare elanvändning, om stöd till fortsatt utveckling, utprovning och demonstration i full skala av eleffektiv utrustning och om att statliga verk och företag bör vara föregångare genom att satsa på den mest energieffektiva utrustning som finns tillgänglig. I en annan partimotion från samma parti, 1989/90:N426, finns förslag till uttalanden om nödvändigheten av att förbrukningen av fossila bränslen i bl.a. vägfordon minskas och om en målsättning att medelförbrukningen av bensin för personbilar år 1995 bör vara högst 0,6 liter per mil. Motion 1989/90:N39 (mp) innehåller ett förslag om ett uttalande av riksdagen rörande behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser för effektivare energianvändning.
Utskottet anser att de förslag om energieffektiviserande åtgärder som nu läggs fram som helhet är väl avvägda och finner ingen anledning till ytterligare uttalanden från riksdagens sida när det gäller den allmänna inriktningen och omfattningen av programmet. Utskottet avstyrker alltså de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N463 (mp), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N55 (mp), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp).
Stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik
Innebörden av de riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik som regeringen föreslår riksdagen att godkänna är i huvudsak följande (prop. 1990/91:88 s.40). Stödet till upphandling och introduktion av eleffektiva och elersättande produkter, processer och system intensifieras och utvidgas. Verksamheten breddas till att gälla stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Därmed ges ytterligare möjligheter att effektivisera användningen av såväl el som bränslen. Regeringen bedömer att 750 milj.kr. bör anvisas för detta stöd under den närmast följande femårsperioden, varav 150 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Sistnämnda belopp ingår i anslaget (H13) Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, till vilket utskottet återkommer.
Förslaget om ett anslag av 150 milj.kr. för nästa budgetår avvisas av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88. Enligt motionärerna bör stöd till ny energiteknik utgå enligt samma regler och villkor som för annan ny teknik. Förslaget till riktlinjer avstyrks också av miljöpartiet, som i motion 1990/91:N68 bl.a. föreslår anslag för budgetåret 1991/92 med 270 milj.kr. för statsbidrag till energieffektiva anläggningar i industrin och med 50 milj.kr. för statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin.
Utskottet instämmer i regeringens förslag till riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Vidare har utskottet ingen erinran mot regeringens bedömning av de belopp som bör disponeras för detta stöd. Invändningarna i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avvisas sålunda.
Stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, m.m.
I propositionen föreslås att ett nytt stöd skall införas den 1 juli 1991 till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder. Stödet skall lämnas i form av bidrag och villkorslån och begränsas till högst 50% av godkända kostnader. Det totala medelsbehovet för den kommande femårsperioden beräknas till 150 milj.kr., varvid medel skall få utnyttjas från energiteknikfonden.
Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1990/91:BoU4y) till näringsutskottet rörande detta förslag. Yttrandet omfattar även ett 20-tal motionsyrkanden som gäller energisparande i bebyggelsen m.m. Näringsutskottet hänvisar till detta yttrande (bilaga 1 till detta betänkande). I vissa frågor har inom bostadsutskottet avvikande mening anmälts av företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet.
När det gäller stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder finner näringsutskottet följande.
Utskottet ansluter sig till vad som anförts av bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 3--5). Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan förslag i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) om andra åtgärder avstyrks.
Syftet med ett förslag i motion 1989/90:N462 (c) till riksdagsuttalande om vikten av att energianvändningen i bostäder och lokaler minskar, är tillgodosett genom regeringens förslag, varför också detta förslag avstyrks.
Näringsutskottet övergår så till frågor om kommunal energirådgivning, m.m.
Bostadsutskottet har behandlat åtta motionsyrkanden i vilka frågor avseende kommunal energirådgivning tas upp. Yrkandena finns i motionerna 1989/90:Bo246 (vpk), 1989/90:Bo502 (mp), 1989/90:Bo534 (c), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v) och 1990/91:Bo254 (mp).
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs av bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 5 f.). Samtliga här aktuella yrkanden avstyrks sålunda.
Tio motionsyrkanden gäller åtgärder för introduktion av effektivare uppvärmningssystem, m.m. Dessa åtgärder skall i första hand syfta till att åstadkomma en minskad energiförbrukning i våra bostäder.
Bostadsutskottet har behandlat åtta av dessa motionsyrkanden, vilka återfinns i motionerna 1989/90:Bo544 (c), 1990/91:Bo205 (mp), 1990/91:Bo242 (c), 1990/91:N64 (s), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N73 (v) och 1990/91:N93 (mp). Därutöver föreslås i motion 1989/90:N414 (mp) att riksdagen skall begära att regeringen utarbetar förslag till åtgärder så att elvärme i det befintliga byggnadsbeståndet kan ersättas av andra uppvärmningssätt. I motion 1989/90:N478 (vpk) föreslås att riksdagen skall begära att regeringen utarbetar förslag till energiminimering i bebyggelse.
Näringsutskottet ansluter sig till vad som anförs av bostadsutskottet i dess yttrande 1990/91:BoU4y (s. 6--8). Med hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1989/90:N478 (vpk). Samtliga här aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.
En lagstiftning om kommunala energiplaner begärs i motion 1989/91:Bo502 (mp). En sådan plans syfte skall enligt motionärerna vara att minska elförbrukningen och utsläppen av koldioxid. Enligt ett yrkande i motion 1990/91:N459 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om planering av energianvändningen och om att göra kommunala energiplaner för hushållning av el och reducering av koldioxidutsläppen.
Utskottet konstaterar, liksom bostadsutskottet i sitt yttrande 1990/91:BoU4y (s.8) över motion 1989/90:Bo502 (mp), att det sedan år 1977 finns en lag om kommunal energiplanering (1977:439, ändrad senast 1985:47). Enligt denna lag skall det i varje kommun finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen. Utskottet konstaterar vidare att motion 1990/91:N459 (mp) i övrigt enbart handlar om snabbavveckling av kärnkraftsanläggningen i Forsmark och avstyrker de båda här aktuella yrkandena.
Stöd till energieffektivisering inom industrin
De riktlinjer för stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin som regeringen föreslår riksdagen att godkänna innebär i huvudsak (prop. 1990/91:88 s.44f.) att möjligheterna till statligt stöd för energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar utökas. Detta skall enligt propositionen kunna bidra till att nya energieffektiva lösningar utnyttjas vid processomläggningarna inom den elintensiva industrin. Stödet bör normalt utgå för utvecklingsinsatser eller som ett investeringsstöd till pilot- och demonstrationsanläggningar och motsvara högst 25% av godkända kostnader. Medelsbehovet uppskattas till 10 milj.kr. per år under den närmaste femårsperioden. Medel från energiteknikfonden skall utnyttjas.
Vidare innebär riktlinjerna att små och medelstora industriföretag i större utsträckning skall få del av information och rådgivningsverksamhet rörande effektiv energianvändning. Den energiinriktade informationen skall därför samordnas och utvecklas. Medelsbehovet beräknas till 10 milj.kr. för budgetåret 1991/92, ett belopp som ingår i anslaget Vissa åtgärder för effektivare användning av energi.
Det föreslagna stödet till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin samt förslaget om information och rådgivning till små och medelstora industriföretag rörande effektiv energianvändning avvisas av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88. Motionärerna anser inte att riksdagen har tillräckliga skäl att anslå medel för dessa ändamål.
Även miljöpartiet yrkar -- i motion 1990/91:N68 -- avslag på de i propositionen föreslagna riktlinjerna för stöd till demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin som föreslås i propositionen. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller avvägningen av de anslag som behövs. Vad utskottet här anfört innebär sålunda att här aktuella yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avstyrks.
Övriga frågor
Kostnaderna för åtgärderna för effektivare användning av energi kommer enligt regeringens beräkning att för budgetåret 1991/92 uppgå till 165 milj.kr. I detta belopp ingår 150 milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för energiinriktad information till små och medelstora industriföretag. Dessa två delposter har utskottet behandlat tidigare i detta avsnitt. Härtill kommer 5 milj.kr. utgörande beräknad kostnad för en utvidgning av insatserna för energideklarationer m.m. för hushållsapparater (jfr prop. 1990/91:88 s.48). Denna verksamhet är avsedd att äga rum vid konsumentverket. Beloppet i sin helhet föreslås anvisas under ett anslag benämnt H13, Vissa åtgärder för effektivare användning av energi.
Av det föregående har framgått att förslagen om anslag med 150 milj.kr. för stöd till upphandling och introduktion till energieffektiv teknik och 10 milj.kr. för kostnader för energiinriktad information till små och medelstora industriföretag avstyrks av moderata samlingspartiet i motion 1990/91:N88. Motionärerna föreslår att 5 milj.kr. anvisas för budgetåret 1991/92 under anslaget Vissa åtgärder för effektivare användning av energi.
Miljöpartiet yrkar i partimotionen 1990/91:N68 avslag på regeringens förslag om nyssnämnda anslag. Partiets förslag till vissa andra anslag i syfte att främja en effektivare användning av energi har behandlats i det föregående.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt H13 i proposition 1990/91:88 bilaga 1 att för budgetåret 1991/92 till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi skall anvisas ett reservationsanslag på 165000000 kr.
Bland åtgärder för en effektivare användning av energi som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp) finns också ett yrkande om att 50 milj.kr. skall anslås för statsbidrag till energideklarationer och prototyper för energisnåla hushållsprodukter jämte informationskampanjer kring energihushållning.
Förslaget i motion 1999/91:N68 (mp) att 50 milj.kr. skall anvisas för detta ändamål avstyrks av utskottet.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller också ett förslag om ett anslag under budgetåret 1991/92 på 1000 milj.kr., avsett för kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda energipriser.
Utskottet avstyrker förslaget i nyssnämnda motion om ett anslag på 1000 milj.kr.
Utskottet redovisar i det följande översiktligt ett tjugotal motionsyrkanden som närmast har karaktär av uppslag för det fortsatta arbetet för en effektivare energianvändning. Den formella innebörden av dessa yrkanden är att motionärerna önskar att riksdagen genom uttalanden skall påverka regeringen att vidta de åtgärder som motionärerna förordar. Tre av dessa uppslag finns i motioner som har väckts med anledning av proposition 1990/91:88, medan övriga uppslag finns i motioner, främst undertecknade av företrädare för miljöpartiet, från allmänna motionstiden 1990.
I motion 1990/91:N64 (s) förordas att ett system med trappstegstariffer används för den elintensiva industrin. Samma önskemål förs fram i motion 1989/90:N361 (vpk). Hithörande frågor granskas av utredningen (Fi1990:10) om översyn av reglerna om skattenedsättning för industrin och växthusnäringen, m.m. Utskottet avstyrker motionerna.
Motion 1990/91:N65 (c) innehåller förslag om att riksdagen skall inrätta s.k. energisparfonder med förebild i systemet med investeringsfonder.
Förslaget avstyrks av utskottet.
Riksdagen bör begära att regeringen utarbetar förslag om energisparkampanjer, sägs i motion 1990/91:N73 (v).
Utskottet ser inte någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i denna fråga och avstyrker därför motionen.
I motion 1989/90:N462 (c) begärs att regeringen skall verka för att småskaliga lösningar hos elabonnenterna väljs för att lösa en del av effektproblemen i vårt elsystem. Utskottet ser inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i frågan och avstyrker motionen.
Motion 1989/90:N437 (c) innehåller en begäran att regeringen skall ta initiativ till bildande av en s.k. Nationalförening för energisparinformationens främjande. Utskottet avstyrker denna begäran.
Företrädare för miljöpartiet har i motion 1989/90:N331 lagt fram förslag om riksdagsuttalanden om åtgärder för att energiförbrukningen inom pappers- och massaindustrin och inom andra storförbrukande industrier skall sänkas genom effektivare energianvändning. Vidare innehåller miljöpartiets partimotion 1989/90:N463 bl.a. förslag om statliga lågräntelån eller räntebidrag för energieffektiv utrustning, om avtal med energitjänstföretag, om ekonomiska incitament för energisnål utrustning, om mer informativa elräkningar, om behovet av information om effektiv elanvändning och om redovisning av förväntade minskningar av elförbrukningen. Förslag om lågräntelån etc. förs också fram i motionerna 1989/90:N486 (mp) och 1989/90:N462 (c). I en annan motion, 1989/90:N270 (mp), föreslås ett uttalande om resurs- och energisparande genom minskad användning av plastkassar.
Utskottet avstyrker att riksdagen, på sätt motionärerna föreslår, ställer sig bakom allmänt hållna uppslag till ytterligare åtgärder inför det fortsatta arbetet med energisparande och effektivare energianvändning. Samtliga här behandlade motionsyrkanden avstyrks alltså.
Energiforskning, m.m.
Riksdagen beslutade våren 1990 om ett nytt statligt energiforskningsprogram för budgetåren 1990/91--1992/93 (prop. 1989/90:90, 1989/90:NU40). Beslutet innebär bl.a. en fortsatt satsning på grundläggande forskning inom energiområdet. För budgetåret 1990/91 anvisade riksdagen totalt 372,4 milj.kr., fördelade på 343,8 milj.kr. på Huvudprogram Energiforskning och 28,6 milj.kr. på Integrerade insatser. Förslagen byggde på de överväganden och förslag som redovisats i energiforskningsutredningens (EFU 90) betänkande (SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden.
Huvudprogram Energiforskning har uppdelats på teknikområden där i vissa fall fler än en myndighet har ansvar.
I proposition 1990/91:88 bilaga 1 redovisas (s.70--74) regeringens överväganden och förslag rörande Huvudprogram Energiforskning under det andra året i den treåriga programperiod som riksdagen fattade beslut om våren 1990.
Riksdagen föreslås i propositionen ta ställning till tre frågor: riktlinjer för energiforskningens inriktning, bemyndiganden att under budgetåret 1991/92 ikläda staten vissa ekonomiska förpliktelser under budgetåren 1992/93--1997/98 i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet samt storleken av anslaget Energiforskning för budgetåret 1991/92, närmare 356 milj.kr.
Systemet med bemyndiganden har tillämpats under en följd av år för att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten. I propositionen understryks (s.73) att detta är av särskild vikt med hänsyn till att energiforskningen under innevarande programperiod har givits en mer långsiktig inriktning, bl.a. genom ett utökat stöd till grundläggande forskning.
Över anslaget Energiforskning anvisas de olika kostnaderna för det s.k. Huvudprogram Energiforskning oavsett vilket programorgan som har ansvar för genomförandet av olika delar av detta huvudprogram. I propositionen finns (s.72) en redovisning av den fördelning av medlen mellan olika teknikområden som regeringen anser lämplig.
Kritik -- men från diametralt olika utgångspunkter -- mot väsentliga delar i regeringens förslag finns i partimotioner från å ena sidan moderata samlingspartiet och å andra sidan miljöpartiet.
Enligt motion 1990/91:N88 (m) har, trots betydande insatser på energiforskningsområdet, inga egentliga nya kommersiella genombrott gjorts. Den statliga energiforskningen präglas enligt motionärerna av beslutet om kärnkraftsavveckling till år 2010. I stället för politiskt önsketänkande behövs realism, säger motionärerna. Därför bör tidigare forskningsprojekt utvärderas och anslaget för nästa budgetår fastställas till 300 milj.kr. En motsvarande minskning av regeringens bemyndiganden under detta anslag föreslås också.
Ett motsatt synsätt präglar motion 1990/91:N68 (mp).
Motionärerna menar att de resurser som regeringen har anvisat dels är för små, dels delvis är felinriktade. Forskningen bör främst gälla energisystem som är baserade på inhemsk förnybar energi samt energianvändning på alla samhällsområden. Den skall även vara inriktad på teknik som i dag inte är ekonomiskt eller tekniskt möjlig men som ligger inom ramen för ett ekologiskt sunt och solidariskt framtidssamhälle. Prioriterade områden bör vara energieffektivitet, biobränslen, vindenergi och solenergi.
Mot denna bakgrund yrkar motionärerna avslag på regeringens förslag till riktlinjer, till bemyndiganden och till anslagsbelopp för nästa budgetår. Motionärernas förslag till anslag för budgetåret 1991/92 är 500 milj.kr. Höjningen med drygt 144 milj.kr. jämfört med regeringens förslag kan finansieras, menar motionärerna, genom att sistnämnda belopp överförs till statsverket från Vattenfalls planerade forskningsmedel.
Utskottet ansluter sig till de riktlinjer för energiforskningens inriktning budgetåret 1991/92 som förordas i propositionen. Detta innebär i huvudsak samma inriktning som den som riksdagen tog ställning till våren 1990 i samband med beslutet om det treåriga energiforskningsprogrammet. Utskottet vill understryka att avsikten med att fastställa treåriga program bl.a. är att ge verksamheten en viss stadga och kontinuitet. Det kan därför inte komma i fråga att det utan starka sakskäl redan efter ett år skulle företas större ingrepp i programmet. Förslaget i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) om annan inriktning av energiforskningen än vad riksdagen nyligen har fattat beslut om avstyrks därför av utskottet.
Vidare ansluter sig utskottet till regeringens förslag till anslagsnivå för budgetåret 1991/92 och om vissa bemyndiganden för regeringen i syfte att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i energiforskningsprogrammet. Utskottet avstyrker motsvarande yrkanden i motion 1990/91:N88 (m), i vilken förordas en betydligt lägre anslagsnivå.
Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) att anslaget för budgetåret 1991/92 till Huvudprogram Energiforskning skall vara 500 milj.kr. bygger på en finansiering -- överföring av medel som Vattenfall avser att använda för forskning i företagets regi -- som utskottet inte kan godta. Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller även, som nyss nämnts, ett yrkande om avslag på förslaget i propositionen om vissa bemyndiganden för regeringen som hänger samman med konstruktionen av anslaget Energiforskning. Bemyndigandena syftar, som har framgått av det föregående, till att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i energiforskningsprogrammet. Något alternativt belopp för bemyndigandena eller något alternativt sätt för att tillgodose behovet av kontinuitet och långsiktighet föreslås inte. Utskottet konstaterar att förslaget till anslag m.m. för energiforskning i motion 1990/91:N68 (mp) också av detta skäl inte bör läggas till grund för beslut av riksdagen.
Ett av de teknikområden som regeringen föreslår under Huvudprogram Energiforskning är Energirelaterad grundforskning m.m. Under detta teknikområde redovisas bl.a. anslag för forsknings- och utvecklingsverksamheten vid Studsvik AB. För budgetåret 1991/92 beräknar regeringen här drygt 67,7 milj.kr.
I motion 1990/91:N68 (mp) föreslås att anslaget till Studsvik skall halveras och att frigjorda medel i stället skall överföras till teknikområdet Energirelaterad transportforskning. Enligt motionärerna bör kärnteknisk forskning endast inriktas på sådan skyddsforskning som är motiverad när kärnkraften avvecklas och det högaktiva avfallet skall tas om hand.
Utskottet vill först erinra om sin redogörelse för ett år sedan för användningen av anslaget för energirelaterad grundforskning m.m. vid Studsvik (1989/90:NU40 s.30f.). Av denna redogörelse framgår att anslaget innevarande budgetår används dels för kostnader för icke-kärnteknisk forskning och utveckling med 20 milj.kr., dels för ett driftsbidrag till R2-reaktorn med 24 milj.kr., dels för bidrag för övrig kärnteknisk forskning och utveckling med 19 milj.kr.
Utskottet finner regeringens förslag till stöd till energirelaterad grundforskning m.m. vid Studsvik väl avvägt och avstyrker sålunda förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om en halvering av detta stöd.
Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller ett yrkande om att riksdagen skall besluta att ingen ny forskningsreaktor skall byggas i Sverige.
I den forskningspolitiska propositionen våren 1990 (prop. 1989/90:90 s.443) anmälde regeringen till riksdagen att användningen inom forskningen av R2-reaktorn i Studsvik borde analyseras ytterligare. Ett uppdrag med den innebörden gavs till naturvetenskapliga forskningsrådet. Det gällde alltså ingen ny reaktor. Rådet har i december 1990 till industridepartementet redovisat de behov som svenska universitet och högskolor har av R2-reaktorn och hur kostnaderna skall kunna täckas. Det är denna redovisning som åsyftas i redogörelsen i den nu aktuella propositionen om energipolitik (prop. 1990/91:88 s.73).
Eftersom det inte är aktuellt att en ny forskningsreaktor skall uppföras i Sverige ser inte utskottet någon anledning för riksdagen att fatta ett sådant beslut som motionärerna föreslår. Motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks alltså vad gäller förslaget att riksdagen nu skulle besluta att ingen ny forskningsreaktor skall byggas i Sverige.
Ett yrkande i motion 1990/91:N68 (mp) innebär att regeringen skall uppmanas att inrätta en delegation för ekologisk teknik att ingå bland programorganen för energiforskning.
Utskottet, som nyligen har avstyrkt ett förslag från miljöpartiet av likartad innebörd (1990/91:NU35 s. 43 f.), kan inte finna att några nya skäl har tillkommit som motiverar inrättandet av en sådan delegation. Förslaget härom i motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks sålunda.
I en från år 1990 kvarstående motion, 1989/90:N446, har centerpartiet föreslagit att en energins utvecklingsfond inrättas med uppgift att bl.a. ge stöd för avancerade energiprojekt med högt risktagande och stort värde från miljösynpunkt.
Utskottet konstaterar att förslaget numera saknar aktualitet, varför motionen avstyrks.
I motionerna 1990/91:N26 (c), 1990/91:N62 (mp) och 1990/91:N453 (c) föreslås att riksdagen skall uttala sig till förmån för ökade satsningar på forskning och teknikutveckling kring vätgas som drivmedel. Även i motion 1990/91:N73 (v) finns krav på att regeringen skall lägga fram förslag om kraftigare satsningar på bl.a. forskning och utveckling rörande vätgas.
Utskottet har våren 1989 och våren 1990 behandlat motioner med likartade krav. Som framgår av utskottets betänkande förra året (1989/90:NU40 s.34) har utskottet intagit ståndpunkten att vätgas på lång sikt kan komma att spela en viktig roll i energiförsörjningen. Med hänsyn bl.a. till de forskningsinsatser på området som görs med stöd från olika program inom energiforskningsprogrammet har utskottet emellertid inte funnit anledning att förorda något initiativ från riksdagens sida.
Återigen hänvisar utskottet till de forsknings- och utvecklingsinsatser som bedrivs kring vätgastekniken inom ramen för energiforskningsprogrammet. De berörda yrkandena i de nu aktuella motionerna avstyrks sålunda.
Förslag om ökad satsning på gengas som alternativt drivmedel förs fram av samma motionärer i de två likalydande motionerna 1989/90:N409 (c) och 1990/91:N413 (c). Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för dels en förlängning av pågående projektperiod för utvecklingsarbete kring gengas, dels export av svenskt kunnande på gengasområdet.
Utskottet hänvisar till det arbete som pågår inom ramen för energiforskningsprogrammet och ser inte någon anledning för riksdagen att ta initiativ i frågan.
Nya organisationsformer för energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete efterlyses i motion 1990/91:N453 (c). Motionären vill att regeringen skall bilda ett tillsammans med näringslivet hälftenägt företag, AB Svensk förnybar energi. Som förebild anges den samverkan mellan stat och näringsliv som har legat till grund både för satsningarna på vattenkraft under 1900-talets första hälft och för satsningarna på kärnkraften från slutet av 1950-talet.
Utskottet utgår från att regeringen tar de initiativ till former för samverkan mellan stat och näringsliv som resultaten av energiforskningen kan föranleda. Något initiativ från riksdagens sida behövs enligt utskottets mening inte. Motionen avstyrks därmed.
Elproduktionsfrågor
Vattenkraft
Allmänt
Målet för vattenkraftsproduktionen är enligt gällande riktlinjer 66 TWh per år (prop. 1983/84:160, BoU1983/84:30; prop. 1984/85:120, BoU 1984/85:25). I proposition 1990/91:88 lämnas (s. 24--26) en redovisning när det gäller kapacitet och produktion av vattenkraftsproducerad elenergi. År 1990 beräknades vattenkraftsproduktionen till 71 TWh, vilket utgjorde hälften av den totala elproduktionen om 142 TWh. Inom ramen för den plan för utbyggnaden av vattenkraften som antogs av riksdagen enligt de nyssnämnda besluten avses projekt motsvarande en årskapacitet av minst 2,5 TWh bli genomförda. Hittills har utbyggnader motsvarande en årsproduktion av 0,6TWh tagits i drift. Lika stor mängd, ca 0,6 TWh, är under utbyggnad eller har fått tillstånd efter prövning i vattendomstol. Drygt 0,1TWh är under prövning i vattendomstolen. Utöver planen bedöms ny vattenkraft motsvarande en årsproduktion om ca 0,2 TWh tillkomma till år 1995. Mot den nu angivna bakgrunden räknar regeringen med att uppemot 1 TWh ny vattenkraft skall tillkomma till mitten av 1990-talet.
Vidare sägs att vattenkraftskapaciteten kan komma att påverkas av de omprövningar av nu gällande tillstånd enligt vattenlagen som kommer att ske efter utgången av år 1993.
Enligt regeringens bedömning kommer kraftsystemets produktions- och leveransförmåga att bli tillräcklig för att elsystemet skall kunna hålla en tillfredsställande leveranssäkerhet fram till mitten av 1990-talet. Samtidigt är det, fortsätter regeringen, angeläget att på både kort och lång sikt en god marginal upprätthålls mellan tåld och prima elanvändning. Det hänvisas till förslag som läggs fram senare för att utbyggnad av miljövänlig elproduktion skall främjas.
Inga förslag om vattenkraften läggs fram i propositionen.
Ett uttalande om effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk begärs i motion 1990/91:N68 (mp). Eftersom miljöpartiet anser att Sveriges energiförsörjning skall grundas på inhemska förnybara energikällor, betraktar man vattenkraften som en stor nationell tillgång. Å ena sidan måste vattenkraften -- när kärnkraften är avvecklad -- vara basen för vår elförsörjning. Å andra sidan är det angeläget att inte en fortsatt storskalig utbyggnad av vattenkraften genomförs. Därför accepterar miljöpartiet bara den av riksdagen fastställda ramen 66 TWh vid normalår. Denna produktionsnivå bör i huvudsak uppnås genom modernisering och effektivisering av befintliga anläggningar, anser motionärerna.
Bostadsutskottet har i yttrande till näringsutskottet sagt sig dela motionärernas principiella uppfattning om värdet av att moderniseringar och effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk tas till vara för att det genom vattenkraftsplanen uppsatta produktionsmålet skall nås. I planen ingår också, fortsätter utskottet, att effektiviseringar skall komma till stånd i inte ringa omfattning. Mot bakgrund härav får förutsättas, menar bostadsutskottet, att den effektiviseringspotential som finns i redan befintliga anläggningar utnyttjas så långt detta är möjligt. Bostadsutskottet är inte berett att göra det i motionen förordade tillkännagivandet och avstyrker motionen.
Näringsutskottet gör ingen annan bedömning än bostadsutskottet. Det här aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks således.
Två tjänster som oberoende vattenkraftsrådgivare behövs för att tillkomsten av ny elproduktion från tidigare nedlagda, mindre vattenkraftsanläggningar skall främjas, hävdas det i motion 1990/91:N79 (mp). Motionären begär ett beslut av riksdagen i detta avseende.
Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO) har från statens energiverk erhållit bidrag som har använts till två halvtidstjänster som vindkraftsrådgivare under viss begränsad tid.
Inom ramen för de berörda myndigheternas stödgivande funktion sker regelmässigt information och rådgivning i nu aktuella frågor. Enligt utskottets uppfattning tillgodoser denna verksamhet i huvudsak det krav som motionären för fram. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte motiverad. Motion 1990/91:N79 (mp) i berörd del avstyrks med det nu sagda.
I motion 1989/90:N411 (m) begärs förslag från regeringen om förstärkta stimulansåtgärder för i huvudsak småskalig vattenkraftsproduktion. Vattenkraften är helt överlägsen andra energislag och nationalekonomiskt mycket angelägen, heter det. Den i dag beprövade tekniken medger en verkningsgrad på hela 85%. Den är dessutom inhemsk, förnybar, miljövänlig och går att lagra. En småskalig drift -- i närhet till förbrukningen -- innebär dels att överföringsförlusterna minimeras, dels att beredskapsintresset kan tillgodoses. I motionen skisseras ett antal åtgärder för att en nybyggnad skall komma till stånd, innebärande framför allt alternativa låne- och bidragsmöjligheter, anpassade till de olika energislagens "amorteringsförmåga".
Stimulansåtgärder för småskalig vattenkraftsproduktion efterlyses också i motion 1989/90:N441 (c). I motionen begärs uttalande av riksdagen om investerings- och projekteringsbidrag för detta slags energiproduktion. Motionären åberopar en rapport från statens energiverk från år 1984 enligt vilken det finns en ekonomiskt lönsam potential i små vattenkraftverk av ca 2,5 TWh per år. Denna produktion skulle förutsätta en nyanläggning av 40000 små vattenkraftverk. För närvarande finns 1200 sådana anläggningar med en sammanlagd produktion av ca 1,4 TWh per år. Motionären finner -- efter att ha diskuterat olika hinder för en fortsatt utbyggnad -- att de finansieringsmöjligheter som i dag finns inte kan kompensera de höga initialkostnaderna. Han föreslår därför att man återinför numera borttagna bidrag till investeringar om 35% och till förprojektering om 50%.
I propositionen föreslår regeringen (s. 67--69) stöd till investeringar i dels småskalig vindkraftsproduktion (se s. 102 i det följande), dels solvärmeanläggningar (se s. 121 i det följande). Enligt utskottets uppfattning innebär de föreslagna investeringsstöden att viktiga steg för en stimulans till uppbyggnad av småskalig energiproduktion nu tas. De energislag som omfattas av stimulansåtgärderna har i stor utsträckning samma fördelar som motionärerna tillskriver vattenkraften. Med det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N411 (m) och 1989/90:N441 (c).
Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
Frågan om de s.k. övervinster som kan uppstå från produktion av elkraft berörs i tre motioner.
En återföring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen till de områden -- län och kommuner -- där elkraften har producerats är angelägen, heter det i motion 1990/91:N355 (c). Därför bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med ett sådant syfte. Motsvarande krav har framställts också i motion 1990/91:N405 (c).
I ett nyligen publicerat betänkande (SOU 1991:8) Beskattning av kraftföretag har utredningen om kraftföretagens vinster lagt fram förslag om hur sådana vinster skall behandlas. Bakgrunden till utredningen var förväntningar om kraftiga elprisökningar under 1990-talet. Sådana prisökningar skulle bli följden av den s.k. omställningen av energisystemet och skulle innebära att befintliga kraftanläggningar skulle få en ökad vinst.
Efter att ha övervägt fyra alternativa lösningar har utredningen stannat för att den nuvarande beskattningen av elkraftsproduktionen, en kWh-skatt, bör ersättas med en fastighetsskatt, baserad på markvärdena enligt nu gällande principer för taxering. En sådan beskattningsprincip, menar utredningen, skulle tillgodose flertalet av de krav som i utredningsdirektiven hade ställts upp för ett beskattningssystem. Ett av kraven gällde att skattemodellen skulle möjliggöra en återföring av vinsterna från äldre vattenkraftsproduktion till de regioner där dessa har genererats. I fråga om detta sistnämnda krav uttalas i betänkandet (s. 22) att ingenting i den föreslagna modellen hindrar en återföring av beskattade medel till de regioner där vattenkraften produceras.
Utskottet konstaterar att det system som har förordats synes tillgodose kravet om återföring av vinstmedel på sätt som torde motsvara motionärernas önskemål. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen avvakta den fortsatta beredningen av betänkandet. Utskottet finner det därför inte befogat att riksdagen gör något uttalande i enlighet med motionsyrkandena. Regeringens förslag med anledning av utredningsförslaget och remissutfallet bör enligt utskottets mening avvaktas. Med vad nu har sagts avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N355 (c) och 1990/91:N405 (c), den förra i berörd del.
Övervinsterna från produktionen av elenergi genom vattenkraft är föremål för intresse även i motion 1990/91:N352 (v). I denna begärs ett uttalande om infrastrukturens betydelse för att en regional balans skall kunna upprätthållas. Motionärerna anser vidare att 1 öre per kWh av inkomsterna från vattenkraftsskatten bör reserveras för investeringar i infrastruktur. Riksdagen bör besluta i enlighet härmed, anser de.
I det föregående har refererats till det betänkande om vinsterna från elkraftsindustrin som för närvarande bereds inom regeringskansliet.
Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt framgår (s. 69 f.) beträffande kommunikationer och infrastruktur att regeringens strategi för ökad tillväxt innebär att investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar skall fördubblas och uppgå till drygt 100 miljarder kronor under 1990-talet.
Inom övriga delar av kommunikationssektorn skall en hög investeringsnivå vidmakthållas, heter det vidare. Regeringen föreslår att en infrastrukturfond inrättas för att möjliggöra finansiering av större, för landet strategiska investeringsprojekt. Fondmedlen -- minst 20 miljarder kronor -- skulle användas i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställer. För innevarande budgetår föreslår regeringen att 5 miljarder kronor anvisas, och samma belopp bör avsättas för budgetåret 1991/92, anser regeringen. Denna del av tillväxtpropositionen och övriga frågor som rör infrastrukturinvesteringar har hänvisats till trafikutskottet. Riksdagen har nyligen på förslag av trafikutskottet (1990/91:TU24) avslagit regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond. Riksdagen har dock anslagit medel för investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med regeringens förslag.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående anser utskottet att någon åtgärd i enlighet med motionärernas önskemål inte är påkallad. Motion 1990/91:N352 (v) avstyrks i nu berörd del.
Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:88 bilaga 1 åtgärder för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen samt särskilda åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad kraftvärme (s.57--60).
För främjande av investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen föreslås i propositionen att ett bidrag på 4000 kr. per kW installerad effekt skall lämnas. Bidrag skall enligt förslaget lämnas även för ombyggnad av befintliga värmeverk och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Bidrag lämnas i sådana fall med 25% av investeringskostnaden för ombyggnaden. Bidraget får dock inte överstiga 4000 kr. per kW installerad effekt. Stödsystemet föreslås träda i kraft den 1 juli 1991 och avse anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991. Stödsystemet förutsätts gälla under en femårsperiod.
Av propositionen framgår att med biobränslen här avses exempelvis trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad form såsom biogas, pellets m.m., och att stöd inte bör lämnas till anläggningar där torv svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen (s.59).
Förslagen om åtgärder för att förbättra konkurrensen för befintliga anläggningar innebär följande. Ett bidrag på 1000 kr. per kW installerad eleffekt lämnas till befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Tidigare erhållet statligt stöd till investeringen räknas av. En förutsättning för stöd skall vara att kraftvärmeverket har beställts under perioden den 1 januari 1985--den 19 februari 1991.
Moderata samlingspartiet avvisar i partimotionen 1990/91:N88 de föreslagna stödformerna. Huvudargumentet är att tillfälliga subventioner i syfte att främja efterfrågan på biobränslen inte kommer att ge tillräckligt långsiktiga spelregler för att olika aktörer skall vara beredda att satsa på ny teknik. Från vänsterpartiets och från miljöpartiets sida betecknas insatserna som otillräckliga. I motion 1990/91:N73 (v) efterlyses en handlingsplan från regeringen för hur biobränslen snabbt och i rimlig takt skall få en avgörande roll i den svenska energiförsörjningen, en fråga som utskottet behandlar längre fram i detta betänkande. Motion 1990/91:N68 (mp) innehåller yrkanden om avslag på regeringens förslag och om väsentligt större ekonomiska insatser av staten i syfte att främja bioenergibaserad kraftvärmeproduktion.
Utskottet tillstyrker, med de undantag som framgår av det följande, i alla delar regeringens förslag och avstyrker sålunda det yrkande i motion 1990/91:N88 (m) som går ut på avslag på förslagen samt de yrkanden i motion 1990/91:N68 (mp) som innefattar avslag på förslagen till förmån för ökade ekonomiska insatser av staten. I detta sammanhang konstaterar utskottet även att regeringens förslag tillgodoser syftet med ett yrkande i motion 1989/90:N359 (c) från allmänna motionstiden 1990. Därför avstyrker utskottet även detta yrkande.
Den del av förslaget som innebär att investeringsbidraget med 4000 kr. per kW installerad effekt endast avser anläggningar som har beställts tidigast den 20 februari 1991 har föranlett tre motioner, nämligen 1990/91:N83 (c), 1990/91:N89 (s) och 1990/91:N92 (fp). Motionärerna har uppmärksammat att den föreslagna tidpunkten skulle få särskilt stora negativa effekter för fastbränsleanläggningen Heden i Karlstads kommun. Anledningen är att en stor del av beställningen har tecknats relativt kort tid före den 20 februari 1991. Motionärerna föreslår att stödsystemet får en sådan utformning att nämnda anläggning kan få större bidrag än som skulle utgå enligt förslaget i propositionen.
Utskottet vill understryka att det bidrag på 4000 kr. per kW installerad effekt som föreslås i propositionen har till syfte att främja tillkomsten av nya anläggningar. Den anläggning som motionärerna syftar på har till väsentliga delar beställts före den 20 februari 1991. Detta datum har valts med hänsyn till den tidpunkt då propositionen offentliggjordes.
Det kan inte komma i fråga att riksdagen skulle göra en sådan ändring i de föreslagna bidragsvillkoren att den åsyftade anläggningen skulle kunna få en större del av stödet för att främja tillkomsten av nya anläggningar än vad som följer av förslaget i propositionen. Däremot har utskottet stannat för en annan avvägning vad gäller bidragsbelopp som skall kunna utgå till befintliga anläggningar. En sådan avvägning bör ta särskild hänsyn till de anläggningar som har beställts kort före den 20 februari 1991.
Utskottet förordar att bidrag utgår med 1500 kr. per kW installerad effekt för anläggningar som har beställts under perioden den 1 juli 1990--den 19 februari 1991. Det i propositionen föreslagna bidraget om 1000 kr. per kW installerad effekt bör utgå för anläggningar som beställts under perioden den 1 januari 1985--den 30 juni 1990. De av utskottet förordade bidragsbeloppen skall rymmas inom den medelsram om 1000 milj.kr. under en femårsperiod som föreslås i propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som nu sagts. Genom ett sådant uttalande tillgodoses önskemålen i motionerna 1990/91:N83 (c), 1990/91:N89 (s) och 1990/91:N92 (fp) i betydande mån.
I en annan motion, 1990/91:N90 (s) kritiseras förslaget att stöd till befintliga anläggningar endast skall kunna utgå till anläggningar som har beställts under perioden den 1 januari 1985--den 19 februari 1991. Motionärerna önskar att den bortre tidsgränsen sätts till den 1 januari 1980. Utskottet hänvisar till den avvägning som har redovisats i föregående stycke och avstyrker motionen.
I detta sammanhang tar utskottet också upp ett yrkande i motion 1990/91:N93 (mp) som går ut på att riksdagen skall uttala att regeringen med ekonomiska styrmedel bör göra det lönsammare att driva anläggningar för industriell mottryckskraft och kraftvärmeverk med biobränsle än med fossila bränslen och lönsammare att bygga nya kraftvärmeverk för biobränslen än att bygga anläggningar för produktion av icke förnybar energi.
Det av utskottet förordade höjda bidragsbeloppet ligger också, menar utskottet, i linje med vad som föreslås i det här behandlade förslaget i motion 1990/91:N93 (mp) till uttalande om bättre lönsamhet för anläggningar för kraftvärmeverk med biobränslen.
En särskild fråga som har uppmärksammats under motionstiden och också under utskottsbehandlingen gäller uttalandet i propositionen om att stöd inte bör lämnas till nya anläggningar för kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen (s.59). Detta ställningstagande görs i anslutning till att föredragande statsrådet har uttalat att han med biobränslen avser "exempelvis trädbränslen, energigrödor och halm, även i förädlad form såsom biogas, pellets m.m.".
Yrkanden av innebörd att riksdagen skall uttala att det föreslagna stödet till nya kraftvärmeanläggningar skall kunna utgå också till anläggningar där torv utgör det huvudsakliga bränslet finns i motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m) och 1990/91:N87 (c). I de två sistnämnda av dessa motioner föreslås dessutom uttalanden av innebörd att torv definitionsmässigt skall anses vara ett biobränsle. Sistnämnda förslag ingår också i yrkanden i ett antal andra motioner från allmänna motionstiden 1990 och 1991 vilka utskottet behandlar senare i detta betänkande.
Frågan om torv är ett fossilt eller ett förnybart bränsle, om det med andra ord är att hänföra till kategorin biobränslen eller inte, har diskuterats i olika sammanhang. Frågan har också belysts vid flera av de utfrågningar som har ägt rum inför utskottet under beredningen av detta betänkande. Här finns olika uppfattningar. Utskottet vill erinra om att den parlamentariskt sammansatta miljöavgiftsutredningen diskuterade denna fråga i samband med förslaget om koldioxidskatt och därvid ansåg att torv inte på samma sätt som biomassa kan ses som ett förnybart bränsle.
Det är knappast lämpligt att utskottet eller riksdagen generellt uttalar sig om torv definitionsmässigt skall anses omfattas av begreppet biobränslen. Utskottet utgår från att hithörande frågor kommer att diskuteras ytterligare inom den biobränslekommission som regeringen nu har tillkallat (se vidare s.113). Frågan kan också komma att övervägas av statens naturvårdsverk, bl.a. i samband med att verket fullgör ett uppdrag som regeringen har givit verket den 23 mars 1991 att redovisa en fördjupad analys av åtgärder mot klimatförändringar m.m.
Däremot är det utskottets och riksdagens uppgift att ta ställning i frågan om sådana nya anläggningar för kraftvärmeproduktion där torv svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen skall kunna komma i fråga för det föreslagna stödet. Utskottet ansluter sig härvidlag till regeringens bedömning och tillstyrker alltså förslaget i propositionen.
Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker här behandlade delar av motionerna 1990/91:N86 (s), 1990/91:N70 (m) och 1990/91:N87 (c).
Slutligen behandlar utskottet i detta sammanhang också ett yrkande i motion 1990/91:N75 (c) som går ut på att regeringen skall uppmanas att om ett år lägga fram förslag om vissa ändringar i utformningen av stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen. Utskottet anser att erfarenheterna från det stödsystem som riksdagen står i begrepp att besluta om först bör avvaktas och avstyrker därför det aktuella yrkandet.
Vindkraft
Riktlinjer, m.m.
Frågan om elenergiproduktion genom vindkraft har varit föremål för överväganden och bedömningar. I detta avsnitt tas upp frågor som gäller den huvudsakliga inriktningen av den fortsatta vindkraftsproduktionen. Följande avsnitt berör konkreta förslag beträffande stöd till dels storskalig vindkraftsproduktion, dels produktion vid små och medelstora vindkraftverk.
Vindkraftsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1988:32) Läge för vindkraft behandlat förutsättningarna för och konsekvenserna av lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land och till havs. Små och medelstora vindkraftverk har inte berörts. Vidare har utredningen lämnat redogörelser för den energipolitiska bakgrunden och sina bedömningar rörande vindkraftens möjliga roll i det svenska elsystemet. Betänkandet har remissbehandlats.
I propositionen 1990/91:90 om en god livsmiljö har regeringen behandlat vissa frågor om vindkraftverk. Dessa gäller i första hand energipotential och lokalisering. Regeringen anser (s. 296--299) bl.a. att det är angeläget att de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land utnyttjas. Mot bakgrund av vindkraftsutredningens redovisning kan det bedömas vara möjligt att finna lägen för lokalisering av en årlig produktion genom storskalig vindkraft på 2--5 TWh på land och omkring 20 TWh till havs.
När det gäller lokalisering av storskalig vindkraftsproduktion anser regeringen att de närmare förutsättningarna bör bedömas i kommunernas fysiska planering. Vidare tar regeringen upp buller, skyddsavstånd och övriga frågor som kan bli aktuella vid planering och bygglovsprövning för vindkraftverk av olika storlek. Enligt regeringens mening ankommer det på berörda myndigheter -- närmast boverket, statens energiverk och statens naturvårdsverk -- att utarbeta föreskrifter och råd och att ge vägledning i detta avseende.
I den energipolitiska propositionen (1990/91:88) har regeringen lagt fram konkreta förslag om stöd till utveckling och introduktion av vindkraft.
Utvecklingsinsatserna gäller i första hand den storskaliga vindkraften och går ut på att en ökad prioritet skall ges åt detta slags teknik vid fördelning av medel ur energiteknikfonden. Introduktionen av vindkraftstekniken skall underlättas genom att små och medelstora vindkraftverk medges ett bidrag om 25 % av investeringskostnaderna. Dessa förslag behandlas i det följande (s. 102).
Flera motioner innehåller yrkanden om förutsättningar för vindkraftsproduktion.
Kompletterande åtgärder behövs för att de föreslagna bidragen till vindkraftsproduktion skall få optimal effekt, sägs i motion 1990/91:N76 (c). De förslag som därvid anges rör bl.a. skattelindring för små vindkraftverk, investeringsstöd ur energiteknikfonden såväl till de minsta vindkraftverken (upp till 60 kW) som till de små och medelstora (mellan 100 kW och 1000 kW), obunden rådgivningsverksamhet samt viss utbildning vad gäller småskalig vind- och vattenkraftsproduktion. Motionären begär att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen av nu angiven innebörd.
En handlingsplan för vindkraftsproduktion krävs i motion 1990/91:N73 (v). En sådan borde klart visa hur en kraftig utbyggnad av vindkraften skall ske i takt med avvecklingen av kärnkraften, heter det. Planen borde vidare omfatta förslag om ett -- jämfört med den nivå som regeringen förordar -- såväl tids- som volymmässigt utökat investeringsstöd och om skattelindring till leverantörer av elenergi från vindkraftsproduktion. I motionen tas också frågan om information och rådgivning upp. En under allmänna motionstiden år 1990 väckt motion, 1989/90:N478 (v), går också ut på att nationella mål för vindkraftsproduktion bör sättas upp.
Utvecklingen av vindkraften bör främjas, är innebörden i motion 1989/90:N416 (fp). Också i denna berörs frågan om ett mål för elenergiproduktionen med vindkraftsteknik.
Regeringens uppsatta mål för vindkraftsproduktion om 1 TWh per år fram till år år 2010 är otillräckligt vid en kärnkraftsavveckling, hävdas i motion 1990/91:N68 (mp). Motionärerna begär att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Krav på ett tillkännagivande om de åtgärder som bör vidtas för att en vindkraftsutbyggnad av betydelse skall komma till stånd framställs också. "Energietablissemanget" kritiseras för att -- genom bl.a. lågprispolitik på elkraft och satsning på alltför stora prototyper -- ha saboterat utvecklingen i Sverige av vindkraften. Miljöpartiet föreslår ett mål för vindkraftsproduktion om 17 TWh per år som skall uppnås på 25 år. I motion 1990/91:446 (mp) har närbesläktade synpunkter framförts. Ett nationellt mål för introduktionen av vindkraft bör sättas upp, heter det. Motionärerna lämnar härvid konkreta förslag på hur ett sådant bör utformas. För medelstora vindkraftverk (dvs. med mindre effekt än 1000 kW) skall ett mål om en installerad effekt på 150 MW vara uppnått vid utgången av år 1993. För vindkraftsproduktionen generellt bör målet sättas till 1500 MW och ha uppnåtts vid utgången av år 1996, anförs det. Riksdagen bör göra tillkännagivanden till regeringen av nu angiven innebörd, anser motionärerna. Också i en motion från allmänna motionstiden förra året, 1989/90:N458 (mp), berörs dessa frågor. I motion 1990/91:N93 (mp) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att man genom ekonomiska styrmedel måste göra det mer lönsamt att bygga och driva vindkraftverk än att bygga anläggningar för produktion av icke förnybar energi.
Enligt regeringens bedömning bör -- om vindkraften skall kunna ge ett betydande tillskott till landets elenergiförsörjning -- utbyggnaden sannolikt ske med stora vindkraftverk. Medelstora och mindre verk kan ge värdefulla tillskott till lokal och regional elförsörjning. För den storskaliga vindkraften fordras fortfarande flera utvecklingssteg innan tekniken blir fullt kommersiell. Utvecklingen vad gäller de små och medelstora vindkraftsverken har däremot hunnit längre; tekniken kan betraktas som beprövad och kostnaderna är i nivå med vad som gäller för annan ny kraftproduktion. Utskottet ansluter sig till regeringens refererade bedömningar i fråga om vindkraftsproduktion. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N76 (c), 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (v), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp), 1990/91:N446 (mp), 1989/90:N458 (mp) och 1989/90:N416 (fp) i berörda delar.
Storskalig vindkraftsproduktion
I den energipolitiska propositionen föreslås -- såsom har framgått i det föregående -- insatser för utveckling av storskalig vindkraft. Enligt riktlinjerna för energiteknikfonden, som inrättades år 1988, kan stöd ur fonden lämnas till projekt, vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energi- eller miljöskyddsteknik. I propositionen lämnas exempel på hittills stödda projekt. Regeringen anser nu att några teknikområden bör ges ökad prioritet, däribland projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft. I fråga om utformning av stödet sägs (s. 63 f.) bl.a. att det i fortsättningen skall kunna lämnas i form av bidrag, villkorliga bidrag, lån och lånegarantier. Grundläggande forskning inom vindkraftsområdet stöds av staten genom bl.a. energiforskningsprogrammet. Utvecklingen och demonstrationen av den storskaliga vindkraften ankommer däremot i första hand på kraftföretagen, sägs det i propositionen. Den kan åstadkommas bl.a. genom att kraftindustrin beställer och utprovar aggregat. Regeringen anför att staten kan understödja denna verksamhet genom bl.a. stöd ur energiteknikfonden och uttalar att ökad prioritet vid stödgivningen ur fonden bör ges åt projekt som innebär utveckling av storskalig vindkraft. I propositionen begärs att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen har förordat i fråga om stöd ur energiteknikfonden.
Avslag på regeringens förslag om stöd till utveckling av storskalig vindkraftsproduktion begärs i motion 1990/91:N68 (mp). Under utskottets behandling har emellertid framkommit att yrkandet i denna del skall innebära att förslaget om stöd till energiteknikfonden tillstyrks. I motion 1990/91:N78 (mp) sägs att riksdagen bör besluta att hälften av det teknikutvecklingsstöd som regeringen har avsett för den storskaliga vindkraften skall avse i första hand vindkraftsproduktion i medelstor skala men också småskalig.
Utskottet ansluter sig till de i proposition 1990/91:88 föreslagna riktlinjerna för stöd ur energiteknikfonden såvitt de avser utveckling av storskalig vindkraftsproduktion. Med det sagda torde motion 1990/91:N68 (mp) i nu aktuellt avseende bli tillgodosedd. Utskottet delar inte den uppfattning om hur stödet bör fördelas som kommer till uttryck i motion 1990/91:N78 (mp). Denna avstyrks alltså.
Små och medelstora vindkraftverk
I den energipolitiska propositionen lämnas (s. 67 f.) vidare förslag rörande små och medelstora vindkraftverk. Ett bidrag med 25% av investeringskostnaden bör lämnas för investeringar i vindkraftverk med en eleffekt på minst 60 kW. Stödet skall inte kunna kombineras med statligt forsknings- eller utvecklingsstöd. Därmed utesluts reellt sett den storskaliga vindkraftsproduktionen från investeringsbidraget. Reglerna om bidrag avses träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en femårsperiod. Regeringen hemställer att riksdagen godkänner riktlinjerna för stöd till investeringar i vindkraftverk. Kostnaderna för stödet beräknas till 250 milj.kr. under en femårsperiod. Medel bör anvisas i form av årliga anslag på 50 milj.kr., anförs det.
Vindkraft kan under vissa förutsättningar spela en viss roll för framtida svensk energiförsörjning, är innebörden i motion 1990/91:N88 (m). Med nuvarande kostnadsbild skulle dock inte ens ett så stort investeringsbidrag som det av regeringen föreslagna räcka för att motivera enskilda aktörer att kommersiellt satsa på vindkraft, heter det vidare. Förslaget om investeringsbidrag bör därför avslås. Ett tillkännagivande begärs härom men också om att staten i stället bör anvisa 50 milj.kr. för teknikutveckling för femårsperioden. I enlighet härmed föreslås ett anslag av 10 milj.kr. för nästkommande budgetår.
Storleken på regeringens föreslagna investeringsbidrag underkänns i motion 1990/91:N68 (mp). Det föreslagna anslaget för nästa budgetår -- 50 milj.kr. -- borde i stället uppgå till 400 milj.kr., anser miljöpartiet. Det är emellertid inte möjligt att få i gång ett investeringsprogram av denna storlek omedelbart, medges det. Man nöjer sig därför med att föreslå medel om 100 milj.kr. för nästa budgetår. Den totala ramen för femårsperioden -- med viss angiven fördelning mellan åren -- skall uppgå till sammanlagt 1950 milj.kr., att jämföra med regeringens förslag om sammanlagt 250 milj.kr. Av det föreslagna investeringbidraget bör medel avsättas för rådgivningsverksamhet när det gäller vindkraftsproduktion, heter det i motion 1990/91:N79 (mp). Medel till sådan rådgivning begärs också i motionerna 1989/90:N458 (mp) och motion 1990/91:N446 (mp), dock utan formell anknytning till det nu i propositionen föreslagna stödet. I den sistnämnda motionen lämnas vidare konkreta förslag rörande konstruktion och ikraftträdande när det gäller investeringsbidraget. En motion från allmänna motionstiden förra året, 1989/90:N458 (mp), gäller också stimulans till vindkraftsproduktion genom investeringsstöd.
Förslag om investeringsstöd har tagits upp i motion 1989/90:N431 (c), även den från förra årets allmänna motionstid.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om investeringsbidrag till små och medelstora vindkraftverk. Inte heller har utskottet några erinringar mot regeringens bedömning av kostnaderna för stödet. Utskottet vill framhålla att rådgivningsverksamhet ingår i de stödgivande myndigheternas uppgifter. Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68 (mp), 1989/90:N458 (mp), 1990/91:N79 (mp), 1990/91:N446 (mp), 1990/91:N431 (c) och 1990/91:N88 (m) i berörda delar.
Investeringslån till leverantörer av vindkraftsanläggningar
Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat bör kunna medges, är innebörden av ett yrkande i motion 1990/91:N68 (mp). Motionärerna anser att även tidigare led, dvs. industriledet där aggregaten tillverkas, borde stödjas. Först genom en sådan åtgärd kan man förutse att tillräcklig energiproduktion med hjälp av vindkraft kan realiseras, anser de och begär att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.
Utskottet finner att de nu av regeringen föreslagna stödformerna för främjande av utveckling och introduktion av vindkraftverk är väl avvägda. Någon ytterligare stödform är enligt utskottets uppfattning inte erforderlig. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu behandlad del.
Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion
För att intentionerna när det gäller vindkraftsutbyggnad skall kunna förverkligas inom rimlig tid krävs en ändring i ellagen (1902:71 s. 1), hävdas i motion 1990/91:N82 (c). Denna ändring skulle gå ut på att transitering av elkraft till flera mottagare skall tillåtas. Motionärerna riktar kritik mot att den energipolitiska propositionen inte innehåller konkreta förslag i denna riktning. Liknande synpunkter förs fram i motion 1990/91:N80 (mp). I båda motionerna görs jämförelser med förhållandena i Danmark, där flera elkonsumenter tillåts slå i hop sig till ett s.k. møllelag.
Regeringen framhåller i den energipolitiska propositionen (s. 66) att det är angeläget att småskalig vindkraftsproduktion erbjuds rimliga villkor för leverans till nätet. Det erinras härvid om den ändring av ellagen (prop. 1986/87:167, NU 1987/88:7) genom vilken infördes en skyldighet för eldistributionsföretag att köpa el från små produktionsanläggningar inom företagets distributionsområde. Samtidigt gavs de små producenterna möjlighet att få skäligheten i pris och andra villkor prövade av en oberoende statlig instans. Genom lagändringen, fortsätter regeringen, gav man alla små elproducenter den fasthet i reglerna som krävs för att de skall våga investera i en elproduktionsanläggning som i praktiken endast kan leverera till det lokala eldistributionsföretaget. Den valda storleksgränsen -- upp till 1500 kW -- inrymmer flertalet "oberoende" små vatten- och vindkraftverk.
Regeringen bedömer nu att dessa regler har varit i kraft så lång tid att en första utvärdering bör göras. Därvid, anser regeringen, bör behovet av regeländringar prövas. Utvärderingen bör omfatta alla de lagregler eller andra förutsättningar som kan ha betydelse för utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Föredragande statsrådet anmäler sin avsikt att återkomma i frågan.
Såsom har framgått av det föregående (s. 74) har regeringen lämnat ett uppdrag till statens energiverk att utreda stamnätets framtida organisation.
Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att i en nära framtid lämna ett uppdrag till statens energiverk i fråga om en total översyn av gällande regelsystem. Utskottet utgår från att de nu påtalade förhållandena kommer att belysas därvid. Även den nyssnämnda utredningen om stamnätet kan komma att beröra här aktualiserade frågor. Med hänsyn till förestående utredningsarbete finner utskottet inte att någon åtgärd från riksdagens sida är motiverad. Motionerna 1990/91:N82 (c) och 1990/91:N80 (mp) avstyrks med vad nu har anförts.
Kommunernas planering
Vad regeringen i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90) har uttalat om kommunernas fysiska planering när det gäller vindkraftverk har föranlett ett yrkande i motion 1990/91:N52 (m). Kritik riktas mot uttalandet (s. 64) om att den fysiska riksplaneringen bör utformas så att bl.a. energikällan vindkraft skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk. Motionärerna finner regeringens formulering otydlig. Den skulle, menar de, kunna tolkas så att kommunerna i framtiden skall få möjlighet att hindra ny bebyggelse i områden som kan komma i fråga för placering av vindkraftverk. I motionen begärs därför att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av innebörden att kommunernas möjlighet till inblandning inte bör utökas så att en sådan styrning till vissa energislag kan bli följden.
I den miljöpolitiska propositionen (s. 299) anför regeringen beträffande de områden som vindkraftsutredningen har utpekat som lämpliga för utbyggnad att det är angeläget att berörda kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora vindkraftverk. Vidare sägs bl.a. att kommunerna enligt plan- och bygglagen (1987:10) har ett starkt inflytande över markanvändningen. I den kommuntäckande översiktsplanen gör kommunen överväganden för olika mark- och vattenområden om allmänna intressen som skall beaktas vid prövning av bebyggelse och andra explorateringsföretag. Om bindande bestämmelser behövs kan sådana meddelas i områdesbestämmelser eller detaljplan. Vidare sägs att områden som är särskilt lämpade för vindkraftsproduktion kan ges skydd enligt bestämmelserna i 2 kap. 8 § naturresurslagen (1987:12). När det gäller de områden som vindkraftsutredningen har pekat ut som lämpliga för utbyggnad anser regeringen att det är angeläget att berörda kommuner i sin översiktliga planering bedömer de närmare förutsättningarna för lokalisering och byggande av stora vindkraftverk.
Enligt utskottets uppfattning skall kommunerna i sin planering göra en avvägning mellan berörda intressen i samband med vindkraftsutbyggnad.
Utskottet konstaterar att kommunerna i sin översiktsplanering av markanvändningen skall ta hänsyn också till de behov av mark som kan följa av en storskalig introduktion av bl.a. vindkraftsproduktion. Det aktuella yrkandet -- till den del det avser biobränsleanvändning -- behandlas i det följande (s.117). Någon anledning för riksdagen att i ett uttalande till regeringen göra en ytterligare markering i detta avseende finns inte, menar utskottet och avstyrker därmed motion 1990/91:N52 (m) i behandlat avseende.
Lokalisering av vindkraftsproduktion
I propositionen görs vissa bedömningar när det gäller lokaliseringen av vindkraftsproduktion. I ett uttalande sägs (s. 67) att en förutsättning för investeringsstöd till vindkraftsanläggningar skall kunna vara att dessa förläggs till platser med acceptabla vindförhållanden. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört i denna del.
I flera motioner tas önskemål om vindkraftsproduktion upp som går ut på att sådan produktion bör förläggas till vissa platser eller regioner.
I motion 1989/90:A12 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om havsbaserad vindkraft. Av vad som framgår av motionen bör Blekinge härvid komma i fråga för sådan placering. Även i motion 1990/91:N424 (v) har frågan om havsbaserad vindkraft i detta område berörts.
I den miljöpolitiska propositionen omnämns (s. 298) den försöksverksamhet, den första i sitt slag, med havslokalisering av vindkraftverk som sedan sommaren 1990 pågår i Nogersund i Blekinge. Verket ingår i det s.k. Blekingeprojektet, som syftar till att klarlägga tekniska, ekonomiska och industriella förutsättningar för byggande av havsbaserade storskaliga vindkraftverk.
Goda förutsättningar för en havsbaserad vindkraftsutbyggnad finns enligt regeringens bedömning i Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län samt på Gotland. En viss potential finns i Gävlebukten. Med hänsyn till motstående intressen och konsekvenser för närboende torde, menar regeringen, större förutsättningar finnas för en storskalig vindkraftsutbyggnad till havs än på land. Dessutom ger de bättre vindförhållandena till havs högre energiproduktion per aggregat, framhålls det.
Också i den energipolitiska propositionen berörs frågor med anknytning till specifika projekt och därmed viss lokalisering av vindkraftsproduktionen. Bl.a. lämnas en redogörelse för de prototypaggregat som finns i Skåne (Maglarp) och på Gotland (Näsudden). Vidare refereras till den studie som har genomförts rörande de industriella förutsättningarna för en havsbaserad storskalig vindkraftsproduktion i Blekinge (södra Kalmarsund).
Utskottet noterar att regeringens bedömning av lämplig lokalisering av havsbaserad vindkraftsproduktion nu har redovisats och att Blekinge ingår bland dessa områden. Med hänvisning härtill och till att riksdagen inte bör uttala någon mening om var i landet en viss verksamhet av detta slag bör genomföras avstyrker utskottet motionerna 1989/90:A12 (c) och 1990/91:N424 (v), båda i berörda delar.
I flera motioner har också lämnats förslag om lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion.
I motion 1989/90:N468 (mp) föreslås att ett vindkraftsfält och en experimentstation skall förläggas till Vätternstranden vid Ödeshög, enligt motionärerna en av de få platser i landet där det blåser så kraftigt att det skulle vara ekonomiskt att bygga vindkraftverk. Härnösand bör komma i fråga för lokalisering, hävdas det i motion 1990/91:439 (mp). Gotland förespråkas i motion 1990/91:N448 (v), och enligt vad som sägs i motion 1990/91:N424 (v) bör landbaserad vindkraftsproduktion förläggas till kusten vid Kalmarsund. Västkusten förordas i motion 1989/90:N478 (v).
I det föregående har refererats vad regeringen anför i den miljöpolitiska propositionen när det gäller tänkbar lokalisering av vindkraftsproduktion. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att göra några uttalanden till förmån för viss lokal eller regional placering av någon sådan verksamhet. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N468 (mp).
Vågkraft
Vågenergi är liksom vindkraften förnybar och har liten inverkan på miljön, heter det i motion 1989/90:N478 (v). Energi genererad genom vågkraft kan ge minst 5 TWh utanför Sveriges och minst 25 TWh utanför Norges kuster, sägs det vidare. Regeringen borde därför lägga fram förslag till en plan för inhemsk utbyggnad av vågenergi som garanterar en utbyggnad som år 2010 omfattar en produktion av minst 5 TWh. Dessutom krävs att regeringen förelägger riksdagen ett förslag om samarbete mellan de båda länderna om vågkraft och som samtidigt innebär att Sverige från Norge får importera minst 10 TWh, producerad genom vågkraft.
Frågan om vågenergi behandlades av energiforskningsutredningen. I betänkandet (SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden erinras om (s. 176) att vågkraftsforskning har bedrivits i Sverige alltsedan energiforskningsprogrammet påbörjades. Den slutsats som kan dras från denna forskning, anförs det, är att tekniken har små möjligheter att bli konkurrenskraftig.
Utskottet delar den uppfattning om vågkraften som kommer till uttryck i energiforskningsutredningens betänkande. Vågkraften har små möjligheter att bli konkurrenskraftig. Med hänvisning härtill och till den grundforskning om vågenergi som pågår avstyrker utskottet motion 1989/90:N478 (v) i här behandlat avseende.
Bränsleförsörjning
Fossila bränslen utom naturgas
Allmänt
Frågor om verkningar av användningen av fossila bränslen berörs i den tidigare nämnda trepartiöverenskommelsen som i januari 1991 träffades mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Hithörande frågor behandlas i propositionen under rubriken En strategi för minskad klimatpåverkan (s. 13--19).
Härvid erinras inledningsvis om riksdagens uttalande år 1988 genom vilket riktlinjerna för arbetet på att minska koldioxidutsläppen fastställdes. Problemets globala karaktär gjorde det nödvändigt med en internationell reglering. Som ett nationellt delmål borde sättas att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå som gällde vid denna tidpunkt. I överenskommelsen pekar man nu på de olika insatser -- bl.a. i form av utredningar och inledandet i februari 1991 av förhandlingar om en internationell klimatkonvention -- som har genomförts efter denna tidpunkt. Samtidigt påminner man om att ökade koldioxidutsläpp har skett i Sverige, främst genom den intensifierade bil- och flygtrafiken. Mot denna bakgrund, heter det, bör riksdagen på nytt ta ställning i klimatfrågan. En samlad svensk strategi för att klimatpåverkan skall minskas bör sålunda behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte, anförs det vidare. Den av Sverige hävdade försiktighetsprincipen (precautionary principle) nödvändiggör åtgärder innan man har vunnit fullständig kunskap om storleken av de befarade klimatförändringarna.
När det gäller det internationella arbetet sägs inledningsvis att Sverige bör aktivt delta i internationella diskussioner på området. Särskild vikt bör Sverige lägga vid möjligheterna till en gemensam linje för EG och EFTA-länderna. Också relationerna till Östeuropa och till utvecklingsländerna berörs. På det nationella planet bör arbetet utformas så att Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådrivande i det internationella arbetet.
Den strategi för minskad klimatpåverkan som redovisas i propositionen ingår i de riktlinjer för energipolitiken som utskottet har tagit ställning till i det föregående. Några ytterligare förslag till beslut från riksdagens sida i hithörande frågor ingår inte i proposition 1990/91:88.
I motion 1990/91:N68 (mp) begärs att riksdagen skall göra uttalanden om vad som i motionen har anförts om de problematiska fossila bränslena. Önskemål framförs om att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skall vidarebefordra motionärernas kritik mot regeringspolitiken när det gäller fossila bränslen. Sverige har mycket goda förutsättningar dels att få fram ersättningar till fossila bränslen, dels att åstadkomma en energieffektivisering, heter det. Därför bör Sverige kunna minska användningen av fossila bränslen i snabbare takt än andra länder, menar motionärerna, som anser att ett mål om att användningen skall minskas med 85% på 25 år är realistiskt. En strategi för att detta mål skulle nås redovisas; huvuddelen av de fossila bränslena skall härigenom kunna elimineras. Motionärerna begär att regeringen skall delges innehållet i denna strategi.
I motion 1989/90:N404 (m) anser man att tillståndsprövningen i fråga om fossilbränslebaserad kraftproduktion måste ske utifrån kravet att energisektorn skall bidra till att koldioxidtaket respekteras.
En tidsplan för avvecklingen av olja såsom bränsle begärs i motion 1989/90:478 (vpk). I samma motion berörs även frågor om miljöeffekterna vid förbränning av kol. Större energiproduktionsanläggningar som är baserade på kolanvändning, t.ex. Värtaverket i Stockholm, bör konverteras till användning av naturgas så snart denna energikälla är tillgänglig. En plan för ersättning av kolkraften med naturgas efterlyses vidare.
Den strategi för minskad klimatpåverkan som är resultatet av trepartiöverenskommelsen är enligt utskottets mening väl ägnad att tillgodose kravet på en energipolitik som utgår från vad natur och miljö kan bära. I det föregående har utskottet tagit ställning i dessa avseenden. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68 (mp), 1989/90:N404 (m) och 1989/90:N478 (vpk) i nu behandlade delar.
Utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider
Fossila bränslen ger förutom utsläpp av koldioxid -- vilket har behandlats i det föregående -- också utsläpp av svaveldioxider och kvävedioxider. Verkningarna av sådana utsläpp har behandlats i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90).
Ett förbud mot användningen av eldningsolja med svavelhalt överstigande 0,2 viktprocent bör införas i förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle, heter det i motion 1990/91:N68 (mp). Förbudet bör enligt motionärernas uppfattning träda i kraft den 1 januari 1993. I motionen begärs vidare ett uttalande av riksdagen om att minskade utsläpp av svaveldioxid vid förbränning kan åstadkommas genom byte av bränsle eller byte av olika kvaliteter av samma bränsle. Vidare erinras om att sådan minskning också kan åstadkommas genom olika åtgärder vid själva förbränningen eller genom energisparande. Också i motion 1989/90:N485 (mp) från allmänna motionstiden förra året berörs frågan om utsläpp av svavel. Den går ut på att Sverige borde skaffa avsvavlingskapacitet för tyngre oljor.
I den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90) redovisas (s.292--296) vissa ställningstaganden beträffande el- och värmeproduktionen. Det är främst utsläppen av svaveldioxider och kväveoxider som avses bli föremål för skärpta regler. Regeringen erinrar (s. 294) om vad jordbruksutskottet (1990/91:JoU16) nyligen har konstaterat i dessa avseenden. Jordbruksutskottet anförde sålunda att ett uttalande om rättstillämpningen inte ändrar det grundläggande förhållandet att prövningsmyndigheterna gör sin prövning från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter i varje enskilt ärende. Regeringen delar, heter det, självfallet denna bedömning. Dock anser man att riktlinjer för utsläpp av svavel och kväveoxider är värdefulla för att ange statsmakternas ambitioner vad gäller utsläppsminskningar.
I propositionen sägs vidare att utsläppskraven för svavel kommer att skärpas generellt med början år 1993 i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela landet senast år 1997. Utsläppen från nya stora förbränningsanläggnigar bör enligt regeringens mening ligga betydligt under de generella kraven. Som riktlinje för prövningen enligt miljöskyddslagen skall sålunda gälla att utsläppen inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle.
Det föreslagna förbudet innebär i praktiken att endast lätt eldningsolja skulle bli tillåten. Utskottet finner det inte rimligt att nu genomföra ett förbud av det begärda slaget. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu behandlat avseende. Med hänvisning till vad som anförts i den miljöpolitiska propositionen om skärpta regler för svavelutsläpp avstyrker utskottet även övriga berörda delar av denna motion liksom motion 1989/90:485 (mp).
Nya förbränningsanläggningar för kol och olja bör inte tillåtas, deklarerar miljöpartiet i motion 1990/91:N68 och begär att riksdagen skall göra ett uttalande härom till regeringen. Ett förslag med samma syfte men med en mer preciserad utformning förs fram i motion 1990/91:N407 (mp). Här krävs att riksdagen skall lagfästa ett förbud mot projektering och byggande av anläggningar avsedda för fossila bränslen. Den storleksordning som åsyftas gäller anläggningar med en planerad årlig energiomsättning överstigande 15 GWh. Inte heller skulle konvertering av biobränsleeldade förbränningsanläggningar av samma storleksordning tillåtas. Ett liknande krav har framförts i motion 1989/90:N432 (mp).
Regeringen uttalar i den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90) att kraven för utsläpp från nya stora förbränningsanläggningar bör skärpas för såväl svavel som kväveoxider. I båda fallen anser regeringen att som riktlinje för prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla att utsläppen inte bör överskrida 30 mg per MJ tillfört bränsle. I propositionen redovisas vad regeringens ställningstagande och riksdagens tidigare ställningstagande innebär i fråga om de riktlinjer för utsläpp av kväveoxider som bör gälla för prövningen enligt miljöskyddslagen.
Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen lagstiftar om förbud med det innehåll som föreslås i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N407 (mp). Dessa avstyrks, den förstnämnda i ifrågavarande del.
Också utsläppen av kväveoxider vid förbränning med fossila bränslen tas upp i en motion. Ett uttalande om skärpta villkor för sådana utsläpp begärs i motion 1990/91:N68 (mp). I första hand är det större anläggningar som avses med yrkandet.
Som har nämnts i det föregående har regeringen i den miljöpolitiska propositionen redovisat sina ställningstaganden i fråga om åtgärder mot kväveoxidutsläpp. Med hänvisning till vad regeringen har anfört i detta avseende avstyrks motion 1990/91:N68 (mp).
Även utsläpp från mindre pannor berörs i motion 1990/91:N68 (mp). I denna framförs önskemål om att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om typgodkännande av villapannor. Innebörden härav är att ett sådant godkännande bör bygga på kravet om en viss högsta utsläppsgräns för såväl kväveoxider som kolväten. Likaså ställs i motionen krav på att villapannor skall underkastas obligatorisk besiktning.
Som nyss har nämnts gör regeringen i den miljöpolitiska propositionen vissa ställningstaganden (s. 292--296) som gäller el- och värmeproduktion. Vad gäller utsläpp från mindre anläggningar säger (s. 295 f.) regeringen att det är viktigt att undersöka förutsättningarna för att man skall kunna minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning och att överväga system för obligatoriskt typgodkännande och system med utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll, sägs det. Regeringen konstaterar att det ligger inom statens naturvårdsverks ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete. Enligt vad regeringen har erfarit har naturvårdsverket redan påbörjat ett ambitiöst arbete för att utsläppen från mindre förbränningsanläggningar skall reduceras.
Utskottet finner det angeläget att utsläppen av skadliga ämnen från mindre anläggningar minskas. Såsom framgår av propositionen har arbete redan inletts med denna inriktning. Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet i enlighet med vad som begärs i motionen finns inte, menar utskottet. Motion 1990/91:N68 (mp) avstyrks därmed i nu aktuellt avseende.
Övrigt
En utredning om hur förgasade restoljor kan ersätta kol i energisystemet begärs i motion 1990/91:N49 (v).
Vattenfall har i sin investeringsplan för åren 1991--1993 tagit upp olika projekt. Ett av dem, projekt Brofjorden, har viss anknytning till det förslag som tas upp i motionen. Sedan år 1988 skall Vattenfalls investerings- och finansieringsplaner för koncernen godkännas av riksdagen. I samband med att Vattenfall nu ombildas (prop. 1990/91:87, 1990/91:NU38) till aktiebolag anser regeringen att riksdagens ställningstagande bara bör omfatta investeringsramen för år 1991. När det gäller projekt Brofjorden hänvisar regeringen till att detta kommer att prövas ytterligare av Vattenfall och att investeringar i bl.a. detta projekt inte kommer att starta under år 1991. Vattenfalls investeringsplan behandlas av näringsutskottet i betänkandet 1990/91:NU38.
Med hänvisning till vad som i det föregående har anförts om Vattenfalls investeringsplaner avstyrker utskottet motion 1990/91:N49 (v).
I motion 1989/90:N462 (c) berörs en fråga om modern förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av el och värme. Motionärerna hävdar att sådan teknik innebär klara miljöfördelar genom att de miljökrävande utsläppen kan bli i särklass låga. Samtidigt möjliggörs att den tillkommande produktion av elkraft som blir erforderlig i samband med kärnkraftsavvecklingen kan klaras av utan att man behöver bygga kondenskraftverk, baserade på kol eller gas.
Regeringen har nyligen tillsatt en biobränslekommission (se s.113 i det följande). Det synes naturligt att den i motionen aktualiserade frågan kommer att behandlas av kommissionen. Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att göra ett uttalande av det slag som begärs i motion 1989/90:N462 (c). Denna avstyrks i berörd del.
I motion 1989/90:N459 (c) yrkas att uppförandet av ett gaskondensverk i Ringhals inte bör komma till stånd.
Av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt framgår (s. 283) att vissa av de projekt som ingår i Vattenfalls investeringsplan, bl.a. det som berörs i den nu nämnda motionen, saknar omedelbar aktualitet. Utskottet avstyrker med det nu sagda motion 1990/91:N459 (c).
Naturgas
Frågor om naturgasens roll behandlas i den energipolitiska propositionen under avsnittet 1.2, Åtgärder för ny kraftproduktion m.m. Detta avsnitt är en del av trepartiöverenskommelsen och ingår i de riktlinjer för energipolitiken som utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande. Följande sägs under rubriken Kraftproduktionen under 1990-talet (s. 10):
Naturgas och biobränslen är konkurrerande bränslen i bl.a. kraftvärmen. Naturgas kan utnyttjas inom det nuvarande naturgasområdet i södra och västra Sverige utan att det inskränker förutsättningarna för utveckling av biobränsleanvändningen i landet som helhet.
Den kraftbalans som för närvarande råder gör att det inte kan förutses någon nämnvärd utvidgning av naturgasområdet under tiden fram till mitten av 1990-talet. Genom de föreslagna åtgärderna kan biobränslena under denna period få en mer etablerad ställning på värme- och kraftvärmemarknaden.
Vidare hänvisas i propositionen till den aviserade -- och numera av regeringen tillkallade -- biobränslekommissionens uppdrag att bl.a. bedöma behovet av åtgärder för att biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt skall stärkas. Under tiden till dess att kommissionen skall redovisa resultat av sitt arbetete, nämligen sommaren 1992, torde en utbyggnad av naturgasnätet utanför det nuvarande naturgasområdet inte bli aktuell, anförs det.
Några motioner med anledning av den energipolitiska propositionen i denna del har inte väckts. Motioner från moderata samlingspartiet -- från allmänna motionstiden i år -- och från centern och vänsterpartiet kommunisterna -- från allmänna motionstiden förra året -- gäller allmänna frågor om naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen.
Naturgas är generellt att föredra framför olja och kol, heter det i motion 1990/91:N403 (m). Naturgasen går att förbränna i såväl stora som små anläggningar och är dessutom väl lämpad för elkraftsproduktion. Dessa och andra fördelar gör att naturgasen är betydelsefull för en effektiv och konkurrenskraftig energianvändning i Sverige. Motionärerna förutser att naturgasen redan under 1990-talet kommer att kunna tillföra betydande mängder energi för värmeproduktion men också för att ett växande behov av elkraft skall kunna mötas. I motionen betonas dock att varje energislag måste leva på sina egna meriter; kommersiella och inte politiska beslut skall ligga till grund för introduktion eller expansion av energislagen, är innebörden.
Uttalande om åtgärder för en begränsad naturgasintroduktion begärs i motion 1989/90:N446 (c). Liknande önskemål förs fram i motion 1989/90:Bo60 (c), som dessutom innehåller krav på bl.a. en strukturplan för framdragning av naturgasledningar i enlighet med vad som har förordats av motionärerna.
Användning av naturgas som reservenergikälla förespråkas i motion 1989/90:N478 (vpk). Enligt den energiplan för tiden fram till år 2010 som vänsterpartiet presenterade under den allmänna motionstiden år 1990 skulle naturgasintroduktion ske under vissa angivna villkor. Ett sådant är att SwedeGas AB, det bolag som ansvarar för transportnätet i Sverige på riksnivå, skall stå under statlig kontroll.
I det föregående har redovisats vad trepartiöverenskommelsen innehåller när det gäller naturgasens utbyggnad i Sverige. Utskottet finner inte att några ågärder från riksdagens sida av den art som begärs i motionerna är motiverade. Med det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N403 (m), 1989/90:N446 (c), 1989/90:Bo60 (c) och 1989/90:N478 (vpk), alla i berörda delar.
Två motioner om naturgasen har i huvudsak regional anknytning. Upphovsmännen till motion 1989/90:N401 (s) och motion 1989/90:N434 (s) anser att en utbyggnad av stamledningen i sydöstra Sverige bör genomföras.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående har uttalats om naturgasens roll i Sveriges energiförsörjning och avstyrker därmed motionerna 1989/90:N401 (s) och 1989/90:N434 (s).
Biobränsleteknik m.m.
Propositionen innehåller förslag om utvidgning av det stöd som för närvarande kan utgå från energiteknikfonden. Bl.a. föreslås (s.62) att utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet vid fördelning av stöd ur fonden.
Med hänvisning till detta förslag föreslås i motionerna 1990/91:N66 (s) och 1990/91:N77 (s) att även projekt som avser användning av metangas som drivmedel skall kunna ges ökad prioritet.
Liksom motionärerna anser utskottet att det är viktigt att stöd kan ges för fortsatt teknikutveckling kring metangas. Utskottet har emellertid inte grund för att göra en annan bedömning än regeringen när det gäller denna prioriteringsfråga och tillstyrker således förslaget i propositionen.
Under rubriken Särskilda insatser för utveckling av biobränsleteknik har i propositionen (bil. 1 s.61f.) aviserats att regeringen skulle tillkalla en biobränslekommission för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen och lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt.
Regeringen har utfärdat direktiv för arbetet inom bioenergikommissionen, som sedermera har tillsatts. Kommissionen har ett parlamentariskt inslag. Sakkunniga och experter har förordnats. Arbetet har nyligen påbörjats.
Enligt direktiven för kommissionen (dir. 1991:11) bör arbetet vara avslutat den 1 juli 1992, men överväganden och förslag som rör samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen bör redovisas senast den 30 oktober 1991. Kommissionens samlade förslag skall rymmas inom en finansiell ram av 625 milj.kr. Direktiven för arbetet innehåller i övrigt i huvudsak följande.
Som utgångspunkt för sitt arbete bör kommissionen inventera de faktorer som i dag försvårar en ökad användning av biobränslen. Därvid bör beaktas såväl tekniska och ekonomiska som institutionella eller andra hinder. Hänsyn bör tas till den pågående internationaliseringen av energimarknaderna.
En grundläggande princip vid bedömningen av tillgången på biobränsle bör vara att produktionen och investeringarna inom skogsindustrin inte får äventyras av att användningen av träfiberråvara för energiändamål ökar.
Skogsbränslen i form av avverkningsrester från skogsbruket svarar för en stor del av de biobränslen som i dag används inom fjärrvärmesektorn. Sådana bränsleråvaror anses inte vara industriellt förädlingsbara. Användningen av avverkningsrester är därför inte prövningspliktig enligt träfiberlagen. Tillgången på skogsbränslen är således beroende av bl.a. den avverkning som sker för skogsindustrins råvaruförsörjning och av ekologiska begränsningar för uttag av skogsråvara. Kommissionen bör belysa hur utvecklingen av skogsindustrins produktion och råvarubehov påverkar tillgången på skogsbränslen.
Inför kärnkraftsavvecklingen är möjligheten till elproduktion baserad på biobränslen av särskilt intresse. Kommissionen bör värdera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större skala. Härvid bör särskilt bedömas behovet av fortsatt forskning och teknikutveckling för att uppnå en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar.
Utvecklingsinsatser rörande bioenergi görs i dag bl.a. av statliga myndigheter, forskningsinstitutioner, kraftföretag, bränsleproducenter och berörd tillverkningsindustri. Kommissionen bör med förtur redovisa ett förslag till samordning och förstärkning av detta arbete. Syftet bör vara att statliga och andra satsningar på ett effektivt sätt skall kunna kanaliseras till lämpliga kommersiella utecklingsprojekt. Samordningen kan ske exempelvis genom bildande av ett industriellt utvecklingsbolag med huvuduppgift att initiera och delta i industriella utvecklingsprojekt för biobränsle.
Kommissionen bör i övrigt vara oförhindrad att lägga fram förslag som främjar en ökad kommersiell användning av biobränslen.
Kommissionen bör redovisa en bedömning av biobränslenas roll för el- och värmeförsörjningen i första hand under perioden fram till år 2010. Hänsyn bör därvid tas till såväl den fysiska potentialen som möjligheterna till ekonomiskt bärkraftig etablering på en marknad. Såväl skogsbränslen och energigrödor som vissa sorterade avfallsfraktioner bör omfattas av kommissionens bedömning.
Kommissionen bör även bedöma storleken av det sysselsättningstillskott som en ökad användning av biobränslen kan innebära i olika delar av landet.
En väsentligt ökad användning av biobränslen kan komma att innebära miljöproblem bl.a. i form av utsläpp av luftföroreningar, svårigheter att hantera askan, påverkan på landskapsbilden och andra allmänna markanvändningsintressen, försämring av markens långsiktiga produktionsförmåga och läckage av växtnäring och bekämpningsmedel.
Kommissionen bör utgå från en helhetssyn på användningen av biobränslen som energiråvara. Därför bör så långt det är möjligt hänsyn tas till miljöpåverkan och ekonomi i samtliga led i kedjan från odling och skörd via bränsleframställning, transport, lagring och nyttiggörande av energiinnehållet till omhändertagande av restprodukterna.
Kommissionen bör bedöma risken för såväl direkta som indirekta miljöeffekter av ökad biobränsleanvändning och utforma sina förslag med utgångspunkt i att de samlade negativa effekterna för miljön skall bli så små som möjligt.
Frågor som mer allmänt gäller de långsiktiga förutsättningarna för en ökad användning av biobränslen i det svenska energisystemet tas upp i ett 25-tal motionsyrkanden. I följande översikt redovisas det huvudsakliga innehållet i dessa yrkanden. De yrkanden som har ungefär samma sakliga innebörd har härvid förts samman kring ett och samma tema.
Yrkandets huvudsakliga Motion/yrkande innebörd
En biobränslekommission bör 1989/90:N477 yrk. 1 (fp) tillsättas (uttalande)
I bioenergikommissionen bör 1990/91:N70 yrk. 3 (m) ingå person som är förtrogen 1990/91:N86 yrk. 2 (s) med torvens speciella förut- 1990/91:N87 yrk. 5 (c) sättningar (uttalanden) 1990/91:N445 yrk. 2 (s)
Torven bör ha en viktig 1990/91:N70 yrk. 4 (m) roll i den framtida energi- 1990/91:N87 yrk. 4 (c) försörjningen och svara för 1990/91:N443 (c) ca 25 TWh/år; torv bör klas- 1990/91:N444 (m) sificeras som biobränsle 1990/91:N445 yrk. 1 (s) (uttalanden)
Utvecklingsarbete bör ske för att 1990/91:N318 (m) finna möjligheter att utnyttja 1990/91:N403 yrk. 7 (m) biobränslen på ett ekonomiskt för- svarbart sätt (uttalanden)
Regeringen kritiseras för bris- 1990/91:N68 yrk. 27-29, tande satsningar på bioenergi, 73, 74 (mp) förslag till ett "effektivt bio- 1989/90:N480 yrk. 1 (mp) energiprogram" (uttalanden, anslag) 1989/90:N481 yrk. 1 (mp)
Regeringen kritiseras för bris- 1990/91:N73 yrk. 7 (v) tande satsningar på bioenergi, 1989/90:N478 yrk. 8 (vpk) begäran att regeringen utarbetar 1989/90:N482 (vpk) ett handlingsprogram (uttalanden)
Förslag om stöd för utveckling av 1989/90:N467 yrk. 1-3 egenproducerad energi och drivmedel (vpk) inom jordbruket bör läggas fram
Ett nationellt biogasprogram bör 1989/90:N480 yrk. 1 (mp) utarbetas (uttalande)
Insatser behövs för att främja 1990/91:N377 yrk. 2 (fp) ökad användning av biobränsle i Stockholmsregionen (uttalande)
De förslag och synpunkter som framförs i motionerna i ovanstående sammanställning gäller de långsiktiga förutsättningarna för en ökad användning av biobränslen i det svenska energisystemet. De har alla det gemensamt att de kan tas upp av biobränslekommissionen under dess arbete. Mot denna bakgrund ser utskottet ingen anledning för riksdagen att nu göra något uttalande i den riktning som motionärerna har föreslagit. Motionerna avstyrks alltså.
Ytterligare ett yrkande i miljöpartiets partimotion 1990/91:N68 har samband med de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik. Enligt motionärerna bör riksdagen för budgetåret 1991/92 anslå 500 milj.kr. som statsbidrag till biobränsleanläggningar i villor. Bidraget bör enligt förslaget utgå med 25% av investeringskostnaderna för villaägare som vill bygga om sina hus till biobränsleeldning.
Detta förslag ingår bland ett antal motionsyrkanden rörande energisparande i bebyggelsen m.m. som bostadsutskottet behandlar i ett yttrande till näringsutskottet (1990/91:BoU4y). Bostadsutskottet avstyrker ifrågavarande yrkande, men miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet uttalar sig i en avvikande mening till förmån för detta anslag.
Även näringsutskottet avstyrker det föreslagna anslaget.
Ökade insatser för att utveckla teknik för användning av etanol och andra alternativa drivmedel krävs i ett 20-tal motionsyrkanden. I vissa av dessa föreslås också utvecklingsinsatser beträffande eldrivna bilmotorer.
Förslag om uttalanden av riksdagen rörande behovet av insatser för utveckling av teknik för ökad användning av etanol och andra miljövänliga drivmedel finns i motionerna 1989/90:N421 (c), 1989/90:N460 (c), 1989/90:N466 (vpk), 1989/90:N473 (c), 1989/90:N483 (vpk), 1989/90:N484 (c), 1990/91:N56 (c), 1990/91:N408 (s), 1990/91:N432 (s), 1990/91:N458 (c) och 1990/91:N460 (c).
Utskottet anser att det, mot bakgrund av direktiven för biobränslekommissionen samt de insatser som görs via det pågående energiforskningsprogrammet, inte nu finns behov av några ytterligare uttalanden från riksdagens sida i dessa frågor. De i närmast föregående stycke uppräknade motionsyrkandena om sådana uttalanden avstyrks alltså.
I motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp), 1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450 (m) föreslås uttalanden av riksdagen rörande behov av utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrift av bilar (jfr 1990/91:NU35 s.84--86). Enligt en av motionerna, 1990/91:N59 (mp), bör riksdagen också göra ett uttalande av innebörd att motorfordon fr.o.m. 1997 års modell skall kunna drivas med biobränslen eller vara eldrivna.
Utskottet kan rent allmänt ansluta sig till den grundsyn som ligger bakom motionärernas förslag, nämligen att utvecklingsarbete för alternativa drivmedel är betydelsefullt, bl.a. från miljösynpunkt. Med stöd av anslag från det pågående energiforskningsprogrammet görs redan nu stora insatser. Utskottet finner därför inte något uttalande av riksdagen påkallat och avstyrker sålunda förslagen till sådana i motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp), 1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450 (m).
Ett antal motionsyrkanden föreligger med förslag att riksdagen skall uttala att olika områden i Sverige är särskilt lämpliga för lokalisering av olika typer av forsknings- och utvecklingscentra kring bioenergi. Förslagen till uttalanden sammanfattas i nedanstående sammanställning.
Yrkandets huvudsakliga innehåll Motion/yrkande
Västernorrlands inland är särskilt 1989/90:N407 yrk. 2 lämpligt för etablering av bio- (c; fp) bränsleutveckling
Skaraborgs län är särskilt lämp- 1989/90:N475 yrk. 2 (c) ligt för byggande av en pilotan- läggning för småskalig värmepro- duktion, baserad på t.ex. flis
Sollefteå och Ljungaverk är sär- 1989/90:N474 (mp) skilt lämpliga för lokalisering 1990/91:N439 yrk. 1 (mp) av ett utvecklingscentrum för biogastillverkning och biobränsle
Sjuhäradsbygden är särskilt lämpad 1990/91:N235 yrk. 5 (c) för omläggning av jordbruket till produktion av bioenergi
Forsknings- och försöksverksamhet 1990/91:N431 (s) om fasta bränslen bör ske inom Kronobergs, Kalmar, Blekinge och Kristianstads län
Skara är särskilt lämpligt som 1990/91:N442 (m) lokaliseringsort för ett bioenergi- institut
Utskottet avstyrker de nu uppräknade motionsyrkanden som avser uttalanden av innebörd att riksdagen skall uttala sig om lämplig lokalisering av eventuella framtida forsknings- och utvecklingscentra för bioenergi.
Enligt motion 1990/91:N71 (c) bör särskilda åtgärder inriktas på stöd till en omställning av jordbruksproduktion till att avse odling av rörflen att användas som energigröda. Motionären föreslår bl.a. att 100 milj.kr. skall anslås för detta ändamål.
Utskottet avstyrker förslaget med hänvisning till insatser för utveckling av bioenergi som föreslås i propositionen. Enligt nu gällande regler kan omställningsbidrag utgå vid övergång från brödsädsproduktion till rörflensodling. Frågor om omställningsbidragets användning i övrigt får övervägas inom ramen för jordbrukspolitiken.
I den mån rörflen används inom energiproduktion behandlas den som övriga biobränslen.
I motion 1990/91:N75 (c) föreslås att en viss del av de medel som regeringen har avsatt för stödet till kraftvärmeproduktion med biobränslen i stället skall användas som investeringsstöd och utvecklingsstöd från energiteknikfonden för produktionsanläggningar avseende förädlade biobränslen. Utskottet erinrar om sitt ställningstagande i det föregående till ett annat yrkande i nämnda motion -- om ändringar i utformningen av stödet till kraftvärmeproduktion -- och avstyrker även det här aktuella yrkandet.
I motion 1990/91:N421 (mp) föreslås att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för att viss åkermark, men också diverse impediment, skall bli använda för energiodlingar av exempelvis lusern och salix. Förslaget, som inte utvecklas närmare i motionen, synes ha viss likhet med ett yrkande i motion 1989/90:N446 (c) om ett åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet, innefattande bl.a. att åkermark som inte behövs för produktion av livsmedel skall användas för odling av energiskog och energigrödor.
Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål i huvudsak har tillgodosetts genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut, vilket bl.a. gör det möjligt att få anläggningsstöd för plantering av energiskog. Motionerna avstyrks.
I proposition 1990/91:90 uttalas att den fysiska planeringen bör utformas så att bl.a. energikällan biobränslen skall utnyttjas optimalt och föranleda så begränsade konflikter som möjligt med andra markanspråk (s.64).
Detta uttalande är enligt motion 1990/91:N52 (m) otydligt till sin innebörd. Det kan innebära att kommunerna i framtiden kan tvinga fram konsumtion av vissa energislag, hävdar motionärerna. De föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall avvisa tankar på kommunal inblandning i lokaliseringen av storskalig bioenergiproduktion.
Utskottet finner att det åsyftade uttalandet i proposition 1990/91:90 inte har den innebörd som motionärerna menar. Uttalandet får tolkas som ett konstaterande av att kommunerna vid sin översiktsplanering skall ta hänsyn också till de behov av mark som kan följa av en storskalig introduktion av bl.a. biobränsleanvändning. Motion 1990/91:N52 (m) avstyrks därför i här aktuell del.
Slutligen behandlar utskottet i detta sammanhang tre motionsyrkanden som alla gäller kostnaderna för det pågående projekt Energiskog vid lantbruksuniversitetet. I tre motioner, 1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp), påtalas att detta projekt under innevarande budgetår har drabbats av reala nedskärningar av anslagen med ca 30%. Motionärerna menar att den reala anslagsnivån måste återställas, vilket enligt dem innebär en höjning från ca 7 milj.kr. till ca 10 milj.kr. per budgetår.
Av en skrivelse från Sveriges lantbruksuniversitet till industridepartementet den 31 januari 1991 framgår att denna verksamhet finansieras med medel från energiforskningsprogrammet och att statens energiverk för innevarande budgetår hade beslutat om ca 30% sänkning i reala termer av anslaget för innevarande treårsperiod. I ett yttrande över skrivelsen förklarade energiverket anledningen till nedskärningarna och föreslog samtidigt att regeringen för innevarande budgetår skulle ställa ytterligare medel till förfogande ur den del av energiforskningsanslaget som står till regeringens disposition. För kommande budgetår föreslog energiverket att olika alternativ skulle övervägas, t.ex. bidrag ur den medelsram som står till bioenergikommissionens förfogande. Regeringen har den 18 april 1991 beslutat att Sveriges lantbruksuniversitet under budgetåret 1990/91 får disponera 1640000 kr. av den del av anslaget (H6) Energiforskning som står till regeringens disposition för bibehållande av kompetensen inom energiskogsområdet.
Mot denna bakgrund saknar utskottet anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd. De aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp) avstyrks sålunda.
Stöd till etanolframställning
Av olika anledningar har möjligheterna till inhemsk produktion av etanol för drivmedel kommit i blickpunkten under senare år.
I trepartiöverenskommelsen om energipolitiken ingår åtgärder för att främja etanoltillverkning (prop. 1990/91:88 s.11).
Utgångspunkten för dessa åtgärder är riksdagens beslut våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, 1989/90:JoU25). Beslutet innebär en successiv marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. För åstadkommande av detta lämnas bl.a. ett omställningsstöd för areal som varaktigt ställs om från livsmedelsproduktion till alternativ användning. Enligt den nyssnämnda överenskommelsen skall en del av stödet för omställning av åkermark alternativt kunna ges direkt till anläggning för etanolframställning. En förutsättning härför är enligt överenskommelsen att eventuella handelspolitiska konsekvenser först har klarats ut.
Efter föredragning av jordbruksminister Mats Hellström föreslår regeringen riksdagen att godkänna följande beträffande omställningsstöd till etanolframställning (prop. 1990/91:88 bil. 2 s.81).
För åkerareal som används för odling av grödor som används i anläggning för etanolframställning skall omställningsstöd kunna lämnas direkt till etanolanläggningen. Stödet skall motsvara det omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt bestämmelserna för omställningsstödet för den areal som odlaren ställer om. Stödet får motsvara högst omställningsstödet för 100000 ha. Odlingen skall ske på kontrakt.
I propositionen anges bl.a. följande som skäl för förslaget.
1990 års livsmedelspolitiska beslut innebär bl.a. att det under budgetåren 1991/92--1993/94 utgår ett omställningsstöd för åkermark som varaktigt tas ur produktion och överförs till annan användning än livsmedelsproduktion. Stödet uppgår under de tre åren till i genomsnitt 9000 kr., 6000 kr. resp. 4000 kr. per ha. Omställningsstöd utgår även för odling av ettåriga energigrödor, förutsatt att odlingen sker på kontrakt. Kontraktsproduktion av spannmål och andra grödor för etanolproduktion berättigar således till omställningsstöd.
Produktionen som sådan kräver dock ingen egentlig omställning, medan däremot stora investeringar krävs i de anläggningar där etanolframställningen sker. Spannmålsodlaren fortsätter i praktiken med samma produktion som tidigare. Om spannmålen används för etanolframställning undandras emellertid arealen från livsmedelsproduktion på ett varaktigt sätt, vilket är det grundläggande kravet för omställningsstödet.
För att möjliggöra etanolproduktion inom ramen för jordbrukets omställning bör omställningsstödet kunna utbetalas direkt till etanolanläggningen. Därvid lämnas givetvis inget omställningsstöd direkt till odlaren för den areal som ställs om på detta sätt.
Stödet till etanolanläggningen skall motsvara det omställningsstöd som odlaren skulle ha fått enligt bestämmelserna för omställningsstöd för den areal han ställer om. Detta innebär att stödet per hektar är olika stort i olika delar av landet och större ju tidigare omställningen sker.
Spannmålsareal för etanolproduktion skall kontrakteras. Detta innebär alltså att etanolanläggningen för att erhålla stöd måste uppvisa kontrakt. Stödet uppgår till aktuellt omställningsstöd för den kontrakterade arealen. Sådan areal får inte användas för livsmedelsproduktion.
Av propositionen framgår även vissa ytterligare villkor som skall vara uppfyllda.
Omställningsstöd enligt de villkor som anges i propositionen lämnas alltså direkt till tillverkaren av etanol. Det står dock parterna i kontrakten fritt att fördela stödet så, att en del kan tillfalla odlaren.
Det påpekas också i propositionen att övriga villkor än de som har berörts i denna avgörs av parterna. Det är sålunda eventuella intressenters sak att bedöma om produktion skall startas med hänsyn till marknadsbedömningar m.m., var eventuella fabriker skall lokaliseras, osv.
Några motionsyrkanden med krav på att riksdagen skulle avslå förslaget finns inte. Inte heller finns det några motionsyrkanden om andra villkor för stödet än de som regeringen har föreslagit. Däremot finns ett yrkande i motion 1990/91:N88 (m) om ett uttalande av innebörd att lantbrukarna bör vara medvetna om att framtida etanolproduktion inte kan stödjas med budgetmedel eller andra subventioner.
Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund har för utskottet redovisat sina planer att tillsammans med enskilda jordbrukare bilda ett företag, Agro Etanol AB, med uppgift att äga och driva en sådan etanolanläggning som enligt propositionen skulle kunna komma i åtnjutande av stöd. Organisationerna har i samband härmed framfört synpunkter på förslaget i propositionen och begärt vissa förtydliganden.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och konstaterar samtidigt att de riktlinjer som näringen har redovisat för det fortsatta arbetet med etanolprojektet torde kunna tillämpas inom ramen för den ordning som regeringen föreslår. Härigenom tillgodoses önskemål om stöd för produktion av etanol som tidigare har förts fram i motionerna 1989/90:N435 (c) och 1989/90:N446 (c).
Särskilt vill utskottet understryka att det föreslagna stödet inte bygger på någon bedömning från statsmakternas sida av möjligheten till lönsamhet i produktionen. Det är en sak för intressenterna att bedöma. Den modell som har valts för stödet har sin utgångspunkt i beslutet vid 1990 års riksmöte att jordbrukets omställning från livsmedelsproduktion till alternativ produktion på olika sätt skall underlättas. Redan enligt detta beslut kan omställningsstöd utgå till odlare av grödor för etanolproduktion. Den nu föreslagna formen för stöd ger praktiska möjligheter till att stödet kan gå direkt till en anläggning för produktion av etanol. Denna stödform är alltså inte avsedd att innebära några ytterligare kostnader eller åtaganden för staten utöver de som följer av 1990 års riksdagsbeslut om livsmedelspolitiken. Det är alltså den enskilde jordbrukarens sak att avgöra om omställningsstödet genom kontrakt med etanolfabrik skall användas på detta sätt.
Av praktiska skäl bör accepteras att spannmålen köps upp på marknaden, dvs. att den rent fysiskt kan komma från en annan areal än den kontrakterade.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet förslaget i motion 1990/91:N88 (m) att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande rörande framtida etanolproduktion.
Enligt propositionen är en förutsättning för att omställningsstödet skall få användas på föreslaget sätt att handelspolitiska konsekvenser först har klarats ut. Utskottet har inhämtat att konsultationer i frågan för närvarande äger rum med företrädare för å ena sidan regeringskansliet och å andra sidan EFTA-sekretariatet i Genève och EG-kommissionen i Bryssel men att resultatet av dessa konsultationer ännu inte föreligger. Utskottet utgår från att regeringen snarast möjligt offentliggör resultatet och i lämpligt sammanhang redovisar detta för riksdagen.
I ett antal motioner föreslås att riksdagen skall uttala sig för att en etanolanläggning lokaliseras till en viss region eller ort. Sådana förslag finns i motionerna 1990/91:N409 (c), 1990/91:N419 (fp), 1990/91:N423 (c), 1990/91:N426 (s), 1990/91:N427 (s), 1990/91:N433 (fp) och 1990/91:N449 (fp). Det finns också ett antal kvarstående motioner från år 1990 med liknande innebörd, nämligen 1989/90:N248 (s), 1989/90:N417 (s), 1989/90:N422 (c), 1989/90:N436 (fp), 1989/90:N461 (c) och 1989/90:N475 (c). De regioner och orter som nämns i 1991 års motioner är Uppsala (1990/91:N449), Norrköping (1990/91:N426 och 1990/91:N433), Lidköping (1990/91:N423), Västmanland (1990/91:N419) och Köping (1990/91:N409 och 1990/91:N427). I 1990 års motioner finns förslag om lokalisering till Östergötland (1989/90:N248, 1989/90:N417 och 1989/90:N436), Lidköping (1989/90:N475), Örebro (1989/90:N422) och Västmanland (1989/90:N461).
Det är inte riksdagens uppgift att lägga synpunkter på var i landet intressenter bör förlägga en anläggning för produktion av etanol. Yrkandena i nämnda motioner om uttalanden med ett sådant innehåll avstyrks av utskottet.
Solenergi
I propositionen (s.68 f.) lägger regeringen fram förslag om stöd till solenergi. Det avses omfatta ett bidrag med högst 25% av investeringskostnaden för solvärmeanläggningar. Stödsystemet skall träda i kraft den 1 juli 1991 och gälla under en femårsperiod. Regeringen föreslår att medel om totalt 50 milj.kr. ställs till förfogande för detta ändamål och anvisas i form av årliga anslag om 10 milj.kr.
Inledningsvis lämnas en redogörelse för tidigare samhällsinsatser för solenergin, bl.a. i form av ett bidrag -- ursprungligen på 50% och sedermera på 35% -- till investeringskostnaden för solvärmeanläggningar. Härefter utvecklas motiven till det nu framlagda förslaget. Regeringen slår fast att kostnaden för solvärmetekniken än så länge är alltför hög för att solvärme utan särskilda bidrag skall kunna klara konkurrensen med andra uppvärmningsalternativ. Emellertid har bidragsbehovet sjunkit, anförs det. Regeringen hänvisar härvid till att de konkurrerande energislagen har fördyrats genom den nyligen införda koldioxid- resp. svavelskatten. I den investeringskostnad som skall vara bidragsgrundande bör, enligt regeringens mening, kostnaderna för såväl solfångare som ledningar, reglerutrustning och installation inräknas.
Riksdagen föreslås nu godkänna de riktlinjer som har förordats (avsnittet 8.5) i fråga om stöd till solvärmeanläggningar. Regeringen har vidare (s. 75) föreslagit medel för stödet.
Motioner med anknytning till regeringens förslag om riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar har väckts från moderata samlingspartiet, miljöpartiet och vänsterpartiet.
Kritiska synpunkter på regeringens förslag när det gäller solvärmeanläggningar kommer fram i motion 1990/91:N68 (mp). Enligt motionärernas mening har regeringen inte i tillräcklig omfattning tagit fasta på solenergins möjligheter. I motionen lämnas en utförlig beskrivning av olika metoder för tillvaratagandet av solenergin, de ekonomiska förutsättningarna och utvecklingspotentialen. Kritik riktas mot regeringens förslag, som man anser vara avsett mer som ett medel att blidka opinionen än ett verkningsfullt inslag i förberedelserna för avvecklingen av kärnkraften. Enligt miljöpartiets uppfattning krävs betydligt kraftigare signaler för att marknaden skall påverkas. Målet bör vara att 8 TWh per år skall utvinnas från solenergi om 25 år.
I samma motion sägs att regeringens förslag om investeringsstöd skall tillbakavisas. Ett uttalande av riksdagen om att regeringens förslag är praktiskt taget verkningslöst som inslag i kärnkraftsavvecklingen begärs. Ett annat uttalande skulle gå ut på att riksdagen instämmer i vad som i motionen anförs om de krav som bör ställas på ett trovärdigt solenergiprogram. Miljöpartiets alternativa förslag presenteras härefter. I en motion från förra året, 1989/90:N481 (mp), sägs att tidigare bidrag till solvärmeanläggningar bör återinföras.
Den som utnyttjar investeringsbidraget för solvärmeanläggningar behöver också stöd av annat slag, anförs det i motion 1990/91:N79 (mp). Av medlen till investeringsbidraget borde därför pengar reserveras för två heltidstjänster som oberoende rådgivare i fråga om solenergi.
Inte heller vänsterpartiet finner regeringens förslag om stöd tillfredsställande. I motion 1990/91:N73 (v) anses att riksdagen bör besluta att investeringsbidraget skall vara det dubbla, dvs. 50%. Också i två motioner från år 1990, tas frågan om satsning på solenergi upp. Enligt innebörden i motion 1989/90:N478 (vpk) borde målet vara att solenergi år 2010 lämnar ett bidrag till landets energiförsörjning av minst 10 TWh. Kravet ingår som ett led i förverkligandet av partiets energiplan fram till detta år, vilken för solkraftens del innebär en ökning med 15% i förhållande till nuvarande produktionsnivå.
Avslag på regeringens förslag till stöd yrkas också i motion 1990/91:N88 (m) men med motsatta utgångspunkter. Energiteknik av olika slag bör introduceras på sina egna ekonomiska villkor, är en grundsats i moderata samlingspartiets energipolitik. Detta gäller även solvärme, framhålls det i motionen. I stället bör statens stöd lämnas i form av bidrag till forskning och utveckling. Medel hos energiteknikfonden borde kunna användas för ändamålet, anförs det.
Utskottet finner regeringens förslag väl avvägt och ansluter sig till de förordade riktlinjerna för stöd till solvärmeanläggningar. Enligt utskottets uppfattning ligger önskemålet i motion 1990/91:N68 (mp) i linje med vad utskottet nu har ställt sig bakom. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga är emellertid inte erforderligt, anser utskottet, som med det sagda avstyrker motionerna 1990/91:N68 (mp), 1989/90:N481 (mp) och 1990/91:N79 (mp) i nu behandlade delar. Likaså avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (vpk) och 1990/91:N88 (m), båda i berört avseende.
Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar bör användas i betydligt större utsträckning än som sker i dag, är innebörden i motion 1990/91:N93 (mp). Det är angeläget att man gör det mer lönsamt att producera förnybar energi än att producera energi vid anläggningar där fossila bränslen används. Riksdagen föreslås göra ett uttalande i enlighet härmed.
Enligt utskottets uppfattning kommer det nu föreslagna investeringsbidraget att ge en sådan ekonomisk styreffekt att motionärens krav om gynnande av förnybara energikällor i i hög grad blir tillgodosett. Utskottet erinrar också om att energibeskattningssystemet i allt större utsträckning inriktas på att fossila bränslen skall belastas för de koldioxidutsläpp de ger upphov till. Med vad utskottet nu har anfört avstyrks motion 1990/91:N93 (mp) såvitt gäller solvärmeanläggningar.
Stöd till producenter av solvärmeanläggningar efterlyses i motion 1990/91:N68 (mp). Ett investeringsstöd borde på gynnsamma villkor lämnas till sådana industrier som producerar solfångare och annan utrustning som är speciell för solvärme.
Såsom har anförts i det föregående anser utskottet att det av regeringen föreslagna investeringsstödet tillgodoser kravet på att solvärmetekniken skall stimuleras. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu aktuellt avseende.
Inrättande av en energiforskningsstation i Härnösand förespråkas i motion 1990/91:N439 (mp). Motionärerna anknyter till det s.k. Welgasprojektet i Härnösand. Detta har nu avslutats och utvärderats. Någon fortsättning är inte planerad.
Utskottet saknar anledning att uttala sig till förmån för projekt och liknande som är särskilt inriktade på vissa orter eller regioner. Med vad nu har sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N439 (mp) såvitt gäller solenergiteknik.
Frågan om bostadsuppvärmning genom solcellsteknik aktualiseras i motion 1990/91:N425 (c). Administration av försöksverksamhet bör uppdras åt styrelsen för teknisk utveckling, heter det i motionen. Samma innebörd har yrkandet i motion 1990/91:N67 (mp).
Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som elkraft. Tillvaratagande av värme kan i sin tur ske på två sätt. Genom anläggningar för solvärme -- t.ex. solfångare -- åstadkommer man ett aktivt utnyttjande. Passivt kan solvärmen tillvaratas genom en medveten utformning av byggnader och husgrupperingar. Elkraft kan produceras enligt tre principer, nämligen termiskt, fotokemiskt eller med hjälp av solceller. Den sistnämnda tekniken innebär att man utnyttjar olika grundämnen, t.ex. kisel. Kostnaderna har hittills bedömts för höga för att solcellsteknik skall kunna användas för storskalig produktion av elkraft. Vissa försöksanläggningar finns i Sverige.
I motionerna hänvisas till solcellsteknik. Såsom har framgått av det föregående är sådan teknik inriktad på framställning av elkraft. Användningen av solcellsteknik för uppvärmningsändamål skulle därmed innebära en omväg över elenergiproduktion.
Enligt vad utskottet har erfarit kan stöd för det åsyftade ändamålet lämnas genom energiforskningsprogrammet. I propositionen anmäler regeringen som sin mening att ansvaret för stöd till solvärme i bostäder bör ligga hos boverket. Den nya näringspolitiska myndigheten avses ansvara för stöd till motsvarande ändamål vad gäller andra användningsområden. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N425 (c) och 1990/91:N67 (mp).
Övriga frågor
Regeringen begär i proposition 1990/91:88 att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden. Dessa riktlinjer presenteras i propositionen som avsnitt 8.3, En utvidgad energiteknikfond (s.62--65).
Stöd ur energiteknikfonden, som inrättades den 1 juli 1988, lämnas för "att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik eller ny miljöskyddsteknik" (SFS 1988:805). Fonden finansierades ursprungligen via den särskilda skatten på olja. Sedan denna skatt slopades vid utgången av år 1990 finansieras fonden via den allmänna energiskatten. Den tillförs för närvarande medel som motsvarar 10 kr. per kubikmeter olja.
Regeringen föreslår nu att utveckling av storskalig vindkraft samt utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer skall ges ökad prioritet vid fördelning av stödet ur energiteknikfonden. Utskottet har tagit ställning till dessa förslag i avsnitten om vindkraft och om biobränsleteknik m.m.
Regeringens förslag till stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt till stöd till energieffektivisering inom industrin förutsätter också att medel skall kunna utnyttjas från energiteknikfonden.
När det gäller utformning av stöd ur energiteknikfonden sägs det i propositionen att stöd i fortsättningen bör kunna lämnas även till programorienterad verksamhet och kollektivforskning inom energiområdet. Vidare skall stöd ur fonden i fortsättningen kunna lämnas i form av bidrag, villkorliga bidrag, lån och lånegarantier.
En förutsättning för att de föreslagna insatserna skall kunna göras är enligt propositionen att energiteknikfonden tillförs ytterligare medel med 110 milj.kr per år under en femårsperiod. Dessa medel bör enligt propositionen tillföras fonden via anslag på statsbudgeten.
Utskottet återkommer i det följande till den sistnämnda anslagsfrågan. De delar i övrigt av förslaget till riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden som utskottet här behandlar har inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden i de delar som inte har behandlats tidigare i detta betänkande. Förslaget tillstyrks sålunda.
Vissa anslagsfrågor
Under punkten H14 har regeringen föreslagit ett särskilt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1991/92, benämnt Insatser för ny energiteknik (prop. 1990/91:88 s.74). Det föreslagna anslagsbeloppet är 370 milj.kr. I detta belopp ingår till en början nyss nämnda 110 milj.kr., avsedda att överföras till energiteknikfonden. Vidare ingår ett delbelopp av 260 milj.kr. Den sistnämnda summan utgör en femtedel av det beräknade totala medelsbehovet under en femårsperiod, 1300 milj.kr., för de stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (1000 milj.kr.), vindkraftverk (250 milj.kr.) och solvärmeanläggningar (50 milj.kr.) som regeringen har föreslagit och som utskottet har tagit ställning till tidigare i detta betänkande.
Regeringens förslag till anslag avstyrks i partimotionerna 1990/91:N88 från moderata samlingspartiet och 1990/91:N68 från miljöpartiet.
Avslagsyrkandet i motion 1990/91:N88 (m) följer av att motionärerna har yrkat avslag på de förslag om stöd -- till en sammanlagd kostnad av 260 milj.kr. under nästa budgetår -- till kraftvärmeproduktion med biobränslen, till vindkraftverk och till solvärmeanläggningar som regeringen lagt fram och som utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande. Vidare har moderata samlingspartiet i samma motion motsatt sig förslaget att särskilda statliga medel -- 110 milj.kr. -- skall tillföras energiteknikfonden för att användas för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.
I motion 1990/91:N68 (mp) har avslagsyrkandet en annan motivering. Som har framgått av tidigare avsnitt i detta betänkande föreslår miljöpartiet i stället ett antal andra anslag med väsentligt högre belopp i syfte att bl.a. främja en effektivare energianvändning och en förnyelse av energisystemet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att för budgetåret 1991/92 skall anslås 370 milj.kr. till insatser för ny energiteknik. De här behandlade yrkandena i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N88 (m) avstyrks alltså.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp tre förslag till anslag för budgetåret 1991/92 som regeringen har lagt fram i proposition 1990/91:100 bilaga 14 (s.112--117). Det gäller reservationsanslaget (H3) Statens energiverk: Elsäkerhet m.m., förslagsanslaget (H5) Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet och förslagsanslaget (H9) Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. I alla tre fallen föreslås anslag till ett formellt belopp av 1000 kr.
Regeringens förslag till nämnda tre anslag tillstyrks i sak av utskottet. Utskottet föreslår emellertid, mot bakgrund av att verksamheten vid statens energiverk förutsätts övertas av en ny näringspolitisk myndighet, att det förstnämnda anslaget för nästa budgetår benämns Elsäkerhet m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer
Riktlinjer för energipolitiken
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N415 och motion 1990/91:N460 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion 1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N88 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 14, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N414, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11, motionerna 1990/91:N429, 1990/91:N440 och l990/91:N447 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 1 (m) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande synen på kärnenergi att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N414 yrkande 10, motion 1990/91:N68 yrkande 13 och motion 1990/91:N421 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 4 (v, mp)
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N88 yrkande 3, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 5 (m) res. 6 (v) res. 7 (mp)
4. beträffande lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 47 och motion 1990/91:N421 yrkande 15 i ifrågavarande del, res. 8 (mp) - villk. 7
5. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 48, res. 9 (mp) - villk. 8
6. beträffande avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av kärnkraftsavvecklingen att riksdagen avslår motion 1989/90:N478 yrkande 4, motion 1990/91:N43 yrkande 2, motion 1990/91:N61, motion 1990/91:N93 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N417, res. 10 (v, mp)
7. beträffande kärnkraftsreaktorers användningstid och tekniska livslängd att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkandena 1 och 3, res. 11 (m) res. 12 (mp) - motiv.
8. beträffande återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del, res. 13 (mp)
9. beträffande år 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft att riksdagen avslår motion 1990/91:N88 yrkande 4 och motion 1990/91:N403 yrkande 2, res. 14 (m) res. 15 (mp) - motiv.
10. beträffande mål för Sveriges energibalans om 25 år att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 43 och 44, res. 16 (mp)
11. beträffande mål för Sveriges elbalans om 25 år att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 45, res. 17 (mp)
12. beträffande negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden att riksdagen avslår motion 1989/90:N472, res. 18 (m) res. 19 (mp) - motiv.
13. beträffande negativa effekter av eldriven trafik vid en avveckling av kärnkraften att riksdagen avslår motion 1990/91:N450 yrkande 2,
14. beträffande miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken att riksdagen avslår motion 1989/90:N404 yrkande 2, motion 1990/91:N50 och motion 1990/91:N52 yrkande 1, res. 20 (m)
15. beträffande koldioxidtaket att riksdagen avslår motion 1990/91:N421 yrkandena 14 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, res. 21 (mp)
16. beträffande säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska kärnkraften att riksdagen avslår motion 1989/90:N412, res. 22 (mp)
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft att riksdagen avslår motion 1990/91:N45 yrkande 8, res. 23 (m) res. 24 (v, mp)
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkande 6, res. 25 (m) res. 26 (c) res. 27 (mp) - motiv.
19. beträffande handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 3, res. 28 (m) - motiv. res. 29 (mp)
20. beträffande åtgärder för att minska nuvarande elöverskott att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 7, res. 30 (mp)
21. beträffande styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 9, res. 31 (mp)
22. beträffande statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad att riksdagen avslår motion 1990/91:N403 yrkande 15, res. 32 (m)
23. beträffande utredning om energibalk att riksdagen avslår motion 1990/91:N451, res. 33 (mp)
24. beträffande vissa anslag för att täcka kostnader för kärnkraftsavveckling och omställning av energisystemet att riksdagen avslår motion 1989/90:N413 yrkande 7 och motion 1990/91:N317 yrkande 11, res. 34 (mp) - motiv.
25. beträffande övriga förslag till riktlinjer för energipolitiken att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkandena 6 och 7, motion 1989/90:N359 yrkande 3, motionerna 1989/90:N402 och 1989/90:N403, motion 1989/90:N404 yrkandena 1, 3--5 och 7, motion 1989/90:N410, motion 1989/90:N413 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkandena 1--6, 11 och 12, motionerna 1989/90:N418, 1989/90:N419, 1989/90:N427 och 1989/90:N428, motion 1989/90:N429 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N430, motion 1989/90:N433 yrkande 3, motion 1989/90:N446 yrkandena 1--3, motionerna 1989/90:N447, 1989/90:N448, 1989/90:N451, 1989/90:N456 och 1989/90:N457, motion 1989/90:N462 yrkandena 3, 8 och 9, motion 1989/90:N469, motion 1989/90:N470 yrkande 2, motionerna 1989/90:N471 och 1989/90:N476, motion 1989/90:N478 yrkande 3, motion 1989/90:N479 yrkande 1, motion 1989/90:N483 yrkande 1 och motion 1989/90:N484 yrkande 1,
Kärnsäkerhetsfrågor, m.m.
26. beträffande snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark att riksdagen avslår motion 1989/90:N450 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N459 yrkandena 1 och 2, res. 35 (mp)
27. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk att riksdagen avslår motion 1989/90:N449, res. 36 (m, fp) - motiv. res. 37 (v, mp)
28. beträffande tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete att riksdagen avslår motion 1990/91:N74 yrkande 3, res. 38 (v, mp)
29. beträffande ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet att riksdagen avslår motion 1989/90:N369 yrkande 2, res. 39 (m, fp)
30. beträffande kärnkraftens försäkringskostnader att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del, res. 40 (mp)
31. beträffande utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader att riksdagen avslår motion 1990/91:N91, res. 41 (c, v, mp)
32. beträffande kärnkraftens elpris att riksdagen avslår motion 1990/91:N459 yrkande 3, res. 42 (v, mp)
33. beträffande vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor att riksdagen avslår motion 1989/90:N405, res. 43 (c, v, mp)
34. beträffande kompetensfrågor att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N84, res. 44 (v, mp)
35. beträffande finansieringssystemet för använt kärnbränsle att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del, res. 45 (v, mp)
36. beträffande överförande i statlig ägo av kärnkraftverken att riksdagen avslår motion 1989/90:N414 yrkandena 7 och 8 och motion 1990/91:N421 yrkandena 17 och 18, res. 46 (mp)
37. beträffande åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling att riksdagen avslår motion 1990/91:N85, res. 47 (mp)
38. beträffande upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:N421 yrkande 19, res. 48 (v, mp)
39. beträffande undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln att riksdagen avslår motion 1989/90:N452, res. 49 (v, mp)
Elförsörjning och elprissättning
40. beträffande ökad rätt till transitering av elenergi att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N420 och 1989/90:N455, motion 1989/90:N462 yrkande 5, motion 1989/90:N463 yrkande 11, motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och 53, motion 1990/91:N93 yrkandena 10 och 11, motion 1990/91:N403 yrkande 14 och motion 1990/91:N456 yrkande 2, res. 50 (m) res. 51 (mp)
41. beträffande elbörs att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 54 och 55, motion 1990/91:N93 yrkandena 12 och 13 och motion 1990/91:N456 yrkande 1, res. 52 (mp)
42. beträffande marginalkostnadsprissättning att riksdagen avslår motion 1990/91:N72 yrkande 1, res. 53 (v) res. 54 (mp)
43. beträffande konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen att riksdagen avslår motion 1990/91:N435, res. 55 (v, mp)
44. beträffande internationalisering av elmarknaden att riksdagen avslår motion 1990/91:N72 yrkande 2, res. 56 (v) res. 57 (mp)
45. beträffande landsbygdens elektrifiering att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N436, 1990/91:N437 och 1990/91:N441, res. 58 (c) res. 59 (v, mp)
46. beträffande elektrifiering av fjällgårdar att riksdagen avslår motion 1990/91:N434, res. 60 (c, v) - motiv. res. 61 (mp)
Effektivare energianvändning, m.m.
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning att riksdagen avslår motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion 1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1, 3, 10 och 12, motion 1989/90:N478 yrkande 1, motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, motion 1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N452, res. 62 (m) res. 63 (v) res. 64 (mp)
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 4 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 68, 79 och 80, det förstnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 65 (m) res. 66 (mp)
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 5 och med avslag på motion 1989/90:N462 yrkande 1, motion 1990/91:N68 yrkandena 68, 81, 82 och 85, det förstnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkande 6 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 67 (m) res. 68 (mp)
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1989/90:Bo534 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254, res. 69 (c) res. 70 (v) res. 71 (mp)
51. beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem att riksdagen avslår motion 1989/90:N414 yrkande 9, motion 1989/90:N478 yrkande 2, motion 1989/90:Bo544 yrkande 3, motion 1990/91:N64 yrkande 1, motion 1990/91:N68 yrkande 9, motion 1990/91:N73 yrkande 4, motion 1990/91:N93 yrkande 15, motion 1990/91:Bo205 och motion 1990/91:Bo242 yrkande 4, res. 72 (m) - motiv. res. 73 (c) res. 74 (mp)
52. beträffande lagstiftning om kommunala energiplaner att riksdagen avslår motion 1989/90:Bo502 yrkande 2 och motion 1990/91:N459 yrkande 4, res. 75 (mp)
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 6 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 76 (m) res. 77 (mp)
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 14 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 17 till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 165000000 kr., res. 78 (m) res. 79 (mp)
55. beträffande anslag för energideklarationer, m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 84, res. 80 (mp)
56. beträffande anslag för kompensation till svensk industri för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 83, res. 81 (mp)
57. beträffande trappstegstariffer för elintensiv industri att riksdagen avslår motion 1989/90:N361 yrkande 4 och motion 1990/91:N64 yrkande 2,
58. beträffande energisparfonder att riksdagen avslår motion 1990/91:N65, res. 82 (mp)
59. beträffande energisparkampanj att riksdagen avslår motion 1990/91:N73 yrkande 6, res. 83 (v, mp)
60. beträffande vissa effektproblem i elsystemet att riksdagen avslår motion 1989/90:N462 yrkande 2,
61. beträffande förening för energisparande att riksdagen avslår motion 1989/90:N437,
62. beträffande vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N270, motion 1989/90:N331 yrkandena 2 och 4, motion 1989/90:N462 yrkande 4, motion 1989/90:N463 yrkandena 2, 4, 7--9 och 13 och motion 1989/90:N486 yrkande 1, res. 84 (mp)
Energiforskning, m.m.
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens inriktning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 11 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 35--37, 41 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkande 13 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 85 (m) res. 86 (mp)
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 momenten 12 och 13 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 40 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16 a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om 260000000 kr. för budgetåret 1992/93, 230000000 kr. för budgetåret 1993/94, 190000000 kr. för budgetåret 1994/95, 150000000 kr. för budgetåret 1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 och 50000000 kr. för budgetåret 1997/98, b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 355672000 kr., res. 87 (m) res. 88 (mp)
65. beträffande anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 39, res. 89 (v, mp)
66. beträffande byggande av en ny forskningsreaktor i Sverige att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 38,
67. beträffande inrättande av en delegation för ekologisk teknik att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 42, res. 90 (mp)
68. beträffande inrättande av en energins utvecklingsfond att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkandena 4 och 8,
69. beträffande vätgas att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N26 och 1990/91:N62, motion 1990/91:N73 yrkande 14 och motion 1990/91:N453 yrkande 2, res. 91 (c, v, mp)
70. beträffande gengas att riksdagen avslår motion 1989/90:N409 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N413 yrkandena 1 och 2,
71. beträffande inrättande av AB Svensk förnybar energi att riksdagen avslår motion 1990/91:N453 yrkande 1,
Elproduktionsfrågor
72. beträffande effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 26, res. 92 (mp)
73. beträffande oberoende vattenkraftsrådgivare att riksdagen avslår motion 1990/91:N79 yrkande 3, res. 93 (mp)
74. beträffande småskalig vattenkraftsproduktion att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N411 och 1989/90:N441, res. 94 (m) - motiv. res. 95 (mp)
75. beträffande vinstmedel från vattenkraftsproduktionen att riksdagen avslår motion 1990/91:N355 yrkandena 2 och 3 och motion 1990/91:N405, res. 96 (c, v)
76. beträffande finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen att riksdagen avslår motion 1990/91:N352 yrkandena 1 och 2. res. 97 (v) res. 98 (mp) - motiv.
77. beträffande riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1989/90:N359 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 71, det förstnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N88 yrkande 8 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 99 (m) res. 100 (mp)
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N89 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N92 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N93 yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N90 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 101 (m) res. 102 (mp)
79. beträffande visst stöd till torveldade kraftvärmeanläggningar att riksdagen avslår motion 1990/91:N70 yrkande 2, motion 1990/91:N86 yrkande 1 och motion 1990/91:N87 yrkande 2,
80. beträffande definition av torv som biobränsle att riksdagen avslår motion 1990/91:N70 yrkande 1 och motion 1990/91:N87 yrkandena 1 och 3,
81. beträffande omprövning av riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen avslår motion 1990/91:N75 yrkande 1,
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N416, motion 1989/90:N458 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N478 yrkande 10, motion 1990/91:N68 yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N73 yrkandena 10 och 12, motion 1990/91:N76, motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N446 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 103 (m) - motiv. res. 104 (v) res. 105 (mp)
83. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 8 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N78 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 106 (m) - motiv. res. 107 (mp)
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 9 och med avslag på motion 1989/90:N431, motion 1989/90:N458 yrkandena 3--5, motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 75, det förstnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N79 yrkande 1, motion 1990/91:N88 yrkandena 10 och 19 och motion 1990/91:N446 yrkandena 4--7 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 108 (m) res. 109 (mp)
85. beträffande investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 76, res. 110 (m) - motiv. res. 111 (mp)
86. beträffande överföring av elenergi från vindkraftsproduktion att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N80 och 1990/91:N82, res. 112 (mp)
87. beträffande kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion att riksdagen avslår motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande del, res. 113 (m)
88. beträffande havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge att riksdagen avslår motion 1989/90:A12 yrkande 5 och motion 1990/91:N424 yrkande 1, res. 114 (c, v)
89. beträffande lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion att riksdagen avslår motion 1989/90:N468, motion 1989/90:N478 yrkande 9, motion 1990/91:N424 yrkande 2, motion 1990/91:N439 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N448 yrkande 1, res. 115 (mp)
90. beträffande vågkraft att riksdagen avslår motion 1989/90:N478 yrkandena 11 och 12, res. 116 (c) res. 117 (v, mp)
Bränsleförsörjning
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila bränslen att riksdagen avslår motion 1989/90:N404 yrkande 6, motion 1989/90:N478 yrkandena 13 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19, res. 118 (m) res. 119 (v, mp)
92. beträffande utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen att riksdagen avslår motion 1989/90:N485 och motion 1990/91:N68 yrkandena 20 och 21, res. 120 (mp)
93. beträffande nya förbränningsanläggningar för kol och olja att riksdagen avslår motion 1989/90:N432, motion 1990/91:N68 yrkande 22 och motion 1990/91:N407, res. 121 (mp)
94. beträffande utsläpp av kväveoxider att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 23, res. 122 (c) res. 123 (mp)
95. beträffande typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 24 och 25, res. 124 (mp)
96. beträffande förgasade restoljor att riksdagen avslår motion 1990/91:N49, res. 125 (v, mp)
97. beträffande modern förgasningsteknik vid biobränslebaserad samproduktion av elenergi och värme att riksdagen avslår motion 1989/90:N462 yrkande 7,
98. beträffande gaskondensverk i Ringhals att riksdagen avslår motion 1989/90:N459,
99. beträffande naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion 1989/90:N478 yrkande 16, motion 1989/90:Bo60 yrkande 6 och motion 1990/91:N403 yrkande 8, res. 126 (m) res. 127 (v) res. 128 (mp) - motiv.
100. beträffande utbyggnad av stamledningen i sydöstra Sverige att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N401 och 1989/90:N434,
101. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 8 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1990/91:N66 och 1990/91:N77 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 129 (mp)
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik att riksdagen avslår motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3, motion 1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion 1989/90:N482, motion 1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N73 yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N318, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7, motionerna 1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2, res. 130 (m) res. 131 (v) res. 132 (mp)
103. beträffande statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 72, res. 133 (mp)
104. beträffande stöd för teknik för ökad användning av etanol m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N421 yrkande 1, motionerna 1989/90:N460, 1989/90:N466 och 1989/90:N473, motion 1989/90:N483 yrkande 2, motion 1989/90:N484 yrkande 2, motion 1990/91:N56 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N408 yrkandena 1--5, motion 1990/91:N432, motion 1990/91:N458 och motion 1990/91:N460 yrkande 2,
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar att riksdagen avslår motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion 1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N370 och 1990/91:N416 och motion 1990/91:N450 yrkande 1, res. 134 (fp, c, v) res. 135 (mp)
106. beträffande lokalisering av framtida forsknings- och utvecklingscentra för bioenergi att riksdagen avslår motion 1989/90:N407 yrkande 2, motion 1989/90:N474, motion 1989/90:N475 yrkande 2, motion 1990/91:N235 yrkande 5, motion 1990/91:N431, motion 1990/91:N439 yrkande 1 och motion 1990/91:N442,
107. beträffande omställningsstöd för odling av rörflen att riksdagen avslår motion 1990/91:N71 yrkandena 1--4, res. 136 (mp)
108. beträffande stöd från energiteknikfonden för produktionsanläggningar avseende förädlade biobränslen att riksdagen avslår motion 1990/91:N75 yrkande 2,
109. beträffande användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. att riksdagen avslår motion 1989/90:N446 yrkande 6 och motion 1990/91:N421 yrkande 20, res. 137 (mp)
110. beträffande vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a. biobränsleanvändning att riksdagen avslår motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande del, res. 138 (m)
111. beträffande bidrag till projekt Energiskog att riksdagen avslår motion 1990/91:N73 yrkande 9, motion 1990/91:N75 yrkande 3 och motion 1990/91:N81, res. 139 (mp)
112. beträffande omställningsstöd till etanolframställning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 2 och med avslag på motion 1989/90:N435 och motion 1989/90:N446 yrkande 7 godkänner vad som i propositionen anförts om omställningsstöd till etanolframställning,
113. beträffande subventioner för etanolframställning att riksdagen avslår motion 1990/91:N88 yrkande 12, res. 140 (m)
114. beträffande uttalanden av riksdagen om lokalisering av anläggning för etanolproduktion att riksdagen avslår motion 1990/91:N449 (Uppsala), motion 1989/90:N248 yrkande 2, motionerna 1989/90:N417, 1989/90:N436 (Östergötland), motionerna 1990/91:N426 och 1990/91:N433 (Norrköping), motion 1989/90:N475 yrkande 1 och motion 1990/91:N423 (Lidköping), motion 1989/90:N422 (Örebro), motionerna 1989/90:N461 och 1990/91:N419 (Västmanland), motionerna 1990/91:N409 och 1990/91:N427 (Köping)
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 moment 10 och med avslag på motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion 1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, 68 i ifrågavarande del och 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13, motion 1990/91:N79 yrkande 2 och motion 1990/91:N88 yrkande 11 godkänner i propositionen angivna riktlinjer, res. 141 (m) res. 142 (v) res. 143 (mp)
116. beträffande ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar att riksdagen avslår motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del, res. 144 (m) - motiv. res. 145 (v, mp)
117. beträffande stöd till produktion av solvärmeanläggningar att riksdagen avslår motion 1990/91:N68 yrkande 78, res. 146 (m) - motiv. res. 147 (mp)
118. beträffande energiforskningsstation i Härnösand att riksdagen avslår motion 1990/91:N439 yrkande 2 i ifrågavarande del, res. 148 (mp)
119. beträffande bostadsuppvärmning genom solcellsteknik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N67 och 1990/91:N425, res. 149 (mp)
Övriga frågor
120. beträffande övriga riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 8 i ifrågavarande del godkänner övriga i propositionen angivna riktlinjer,
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 15 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 370000000 kr., res. 150 (m) res. 151 (mp)
122. beträffande vissa övriga anslag att riksdagen a) med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt H3 till Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000 kr., b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt H5 till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr., c) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt H9 till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Stockholm den 30 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Christina Raud (s).
Reservationer
1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.52 med "Som framhålls" och slutar på s.53 med "och 1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i bl.a. motion 1990/91:N403 (m) är en tryggad energiförsörjning en grundläggande förutsättning för en utvecklad industrination.
Energipolitiken i dess traditionella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas och ersättas av en aktiv miljöpolitik. Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör vara att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Som påtalats i motion 1990/91:N88 (m) eliminerar inte regeringens proposition osäkerheten kring den svenska energiförsörjningen. Överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och centerpartiet undviker den centrala fråga som skapat osäkerhet i svensk energiförsörjning, nämligen den framtida användningen av kärnkraften.
Överenskommelsen visar -- förutom vällovliga skrivningar och målsättningar om låga elpriser och en internationaliserad elmarknad -- att det man är överens om är det som inte rör kärnkraften, nämligen ett femårigt utgiftsprogram om 3,8 miljarder kronor. Oavsett hur man bedömer detta är det självfallet verklighetsfrämmande att tro att detta skulle möjliggöra att kärnkraften kan avvecklas utan stigande elpriser, betydande miljökonsekvenser, arbetslöshet och försämrad ekonomisk tillväxt.
Regeringens nu framlagda subventionsprogram är en dyrbar illusion, i den bemärkelsen att insatta medel knappast kommer att leda till några bestående effekter. Offentliga utgifter på 3,8 miljarder kronor eliminerar inte de omfattande negativa konsekvenser för svensk ekonomi och miljö som följer av en avveckling till år 2010. Subventionerna kan inte driva fram bränslen som kan ersätta kärnkraften utan utgör ett allvarligt slöseri med skattebetalarnas medel.
Moderata samlingspartiet förordar en aktiv miljöpolitik i stället för en styrande energipolitik. Energipolitiken i dess traditonella betydelse -- en politik avsedd att styra tillförsel och användning av energi -- bör snarast avvecklas. Riksdagens och regeringens framtida roll på energiområdet bör syfta till att fastställa miljö- och säkerhetsbetingade spelregler.
Riksdagens tidigare fattade beslut om ett koldioxidtak är viktigt. Med en fortsatt användning av kärnkraften finns det för Sveriges del goda förutsättningar att inte bara klara koldioxidtaket utan också reducera utsläppen.
De orörda älvarna och de älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis. Utbyggnaden av vattenkraft anges i den av riksdagen antagna vattenkraftsplanen.
Olika energiformer måste utvecklas utifrån sina ekonomiska meriter inom ramen för gällande miljöbestämmelser. Energibeskattningen skall relateras till energislagens miljöeffekter och utformas så att miljövänliga energiformer främjas. Nya energiformer kommer därigenom att kunna spela en växande roll.
En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i Sverige måste ske på marknadsekonomiska grunder. Introduktionen av naturgas och så kallade alternativa energiformer bidrar till ett flexiblare och därmed stabilare system för energiförsörjning. En fungerande energimarknad bidrar till en väl fungerande energiförsörjning även i händelse av försörjningskriser.
Den svenska energidebatten har i många stycken varit onyanserad. Debatten borde inte handla om antingen kärnkraft eller s.k. alternativa energikällor, om antingen energihushållning eller ökad energikapacitet. I stället borde debatten handla om både kärnkraft och alternativen resp. om både energihushållning och bättre kapacitetsutnyttjande.
Marknadsekonomin skapar de bästa förutsättningarna för utforskning av den mångfald av möjligheter som finns. Politisk styrning av energianvändningen motverkar en sund utveckling och kan leda till felsatsningar, vilket erfarenheten av planhushållning inom andra områden har visat. Principerna för prissättning av elkraft bör inte ändras genom politiska beslut. För att den lokala distributionen skall få en affärsmässig prägel är det angeläget att kommunala energiverk överförs i privat regi.
Riksdagen bör nu uttala att det inte finns någon bestämd tidpunkt när alla reaktorer skall ha tagits ur drift. Nedläggningen skall inte bli föremål för något politiskt beslut utan måste avgöras av säkerhetskraven och de ekonomiska förutsättningarna.
Den politiska kontrollen över energiproduktionen måste inskränkas till att endast avse de miljö- och säkerhetsbetingade aspekterna och syfta till att ställa upp väl definierade miljö- och säkerhetskrav. Energiproducenternas uppgift är att producera energi på ett sådant sätt att dessa krav uppfylls.
Genom att göra ett uttalande av här angiven innebörd skulle riksdagen i det väsentliga ansluta sig till de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som föreslås av moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och 1990/91:412. Även syftet med motion 1990/91:N440 (m) tillgodoses med ett sådant uttalande. Detta innebär samtidigt att utskottet avstyrker de förslag till riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som förordas av regeringen i proposition 1990/91:88, av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och 1990/91:N74 och av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414, 1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N414, 1990/91:N421 och 1990/91:N429. Också föreslagna uttalanden i motion 1990/91:N415 (fp) och i här behandlade delar av motionerna 1989/90:N39 (mp), 1990/91:N56 (c) och 1990/91:N460 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13 och motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1990/91:N440 samt med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion 1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N93 yrkande 14, motionerna 1990/91:N414 och 1990/91:N415, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11, motionerna 1990/91:N429 och 1990/91:N447 och motion 1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.52 med "Som framhålls" och slutar på s. 53 med "och 1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Efter den energipolitiska debatten sedan folkomröstningen om kärnkraften år 1980 har i stort sett alla parter efterlyst klara signaler som kan läggas till grund för långsiktig planering. Den överenskommelse mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet som läggs fram i proposition 1990/91:88 vilar inte på en så stabil grund att den kan utgöra fundamentet för en långsiktig energipolitik.
Därmed är den viktiga uppgiften att tala om hur kärnkraften skall avvecklas fortfarande olöst. Som framhålls i motion 1990/91:N74 (v) är den klara signal som behövs till energimarknaden att startåret för kärnkraftens avveckling anges.
Sverige har tappat åtskilliga år i utvecklingen av miljöanpassad energiteknik samt av alternativa, förnybara och inhemska energislag. Sådan teknik och sådana system utgör goda framtida exportbranscher.
Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som har presenterats i propositionen 1990/91:88 och i stället begära att regeringen lägger fram nya riktlinjer som bygger på vad vänsterpartiet har utvecklat i motionerna 1989/90:N478, 1990/91:N45 och 1990/91:N74. Utskottet avstyrker samtidigt de förslag till riktlinjer som förordas av moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och 1990/91:N412 samt av miljöpartiet i motionerna 1989/90:N414, 1990/91:N55, 1990/91:N68, 1990/91:N93, 1990/91:N421 och 1990/91:N429. Vidare avstyrker utskottet att riksdagen uttalar sig enligt här behandlade förslag i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1990/91:N56 (c), 1990/91:N415 (fp), 1990/91:N440 (m) och 1990/91:N460 (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 9 och motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5 samt med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N88 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 14, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N414 och 1990/91:N415, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11, motionerna 1990/91:N429, 1990/91:N440 och 1990/91:N447 och motion 1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.52 med "Som framhålls" och slutar på s. 53 med "och 1990/91:N56 (c)" bort ha följande lydelse:
Energipolitiken skapar förutsättningar för all annan politik.
Det är vetenskapligt fastlagt att de stora energiproblemen i världen och i vårt land orsakas av användningen av lagrad solenergi i form av fossila bränslen -- kol, olja och naturgas -- och av uranenergi. Därtill kommer att den moderna civilisationen använder energin ineffektivt och slösaktigt.
En etisk grundsyn som baseras på solidaritet med djur och natur, med kommande generationer, med folken i utvecklingsländerna och med svaga grupper inom vårt eget folk leder till en kritisk inställning till den civilisation som genom sin energianvändning förslösar ändliga naturresurser och utarmar planeten. Sverige måste arbeta för en global energipolitik som förhindrar miljökatastrofer och uttömning av ändliga naturresurser.
I Sverige är vi storförbrukare av energi. Därför måste svensk energipolitik, om den skall vara ansvarsfull inför andra folk och inför våra efterkommande, vara inriktad på att minska energikonsumtionen i samhället.
Sverige bör utifrån detta synsätt formulera en energipolitik med konkreta mål, konkreta tidsplaner och konkreta medel för genomförandet.
Målet för en sådan energipolitik är en årlig minskning av den totala energianvändningen med 2% tills en halvering har uppnåtts, främst med hjälp av effektivare energianvändning, en snabb avveckling av kärnkraften som startar med den första reaktorn år 1991, en gradvis omställning av energisystemet till inhemska, förnybara energikällor, en avveckling av användningen av de fossila bränslena med 85% under en 25-årsperiod.
Genomförandet av dessa energipolitiska mål kräver planmässighet, vilket inte är detsamma som planhushållning. Detta innebär att man med marknadshushållningen som grund skall använda normala statliga styråtgärder såsom skatter, investeringsbidrag, fördelaktiga lån och lagstiftning som medel för att nå målet. Ett ytterligare medel är att helhjärtat ge statens investeringar på energi- och kommunikationsområdena en sådan inriktning att de främjar dessa mål.
Svensk energipolitik måste visserligen ta hänsyn till den internationella omgivningen, men detta får inte betyda kritiklös anpassning. Sverige bör gå före med en energipolitik som bättre än andra länders anpassas till de vetenskapliga och etiska kraven. Om detta skulle leda till svårigheter för svensk exportindustri, kan det ge ett motiv för öppna subventioner till utsatta industrier. Om svensk industri får betala för de skador den gör på miljön och andra länders industri inte betalar, så är det de andra länderna som gör fel. En ansvarslös politik i andra länder får aldrig bli norm för Sverige. Däremot får problemet inte döljas genom generella energisubventioner till svensk industri.
I propositionen finns ingen diskussion om de verkliga problemen i energipolitiken, dvs. utnyttjandet av uran, kol, olja och naturgas och svårigheterna att ställa om samhället till en energieffektiv teknik.
Det saknas också en diskussion om sambandet mellan energiförbrukning och ekonomisk tillväxt. Mot tillväxtens debetsida i form av ökad varuproduktion och ökade exportinkomster måste ställas kreditsidan: uttömningen av mänsklighetens ändliga tillgångar i form av lagrad energi och andra ändliga råvaror samt matjord, friska skogar, mångsidiga ekosystem, ren luft, rent färskvatten och rena hav.
Att söka utröna vad naturen tål är en riskabel politik. Naturen har redan "fått mer än den tål" på planeten Tellus.
Sammantaget kommer den av miljöpartiet de gröna föreslagna inriktningen av energipolitiken att leda till ett samhälle med hållbarare produkter, cyklisk resursanvändning, minskad storskalighet och drastiskt minskade miljöskador.
Riksdagen bör därför avslå de riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som regeringen har föreslagit i proposition 1990/91:88. I stället bör regeringen lägga fram förslag om andra riktlinjer, grundade på vad miljöpartiet har utvecklat i dels motion 1990/91:N68, dels motionerna 1989/90:N39, 1989/90:N414, 1990/91:N55, 1990/91:N93, 1990/91:N421 och 1990/91:N429. Utskottet avstyrker samtidigt de förslag till riktlinjer som förordas av moderata samlingspartiet i motionerna 1990/91:N88, 1990/91:N403 och 1990/91:N412 och av vänsterpartiet i motionerna 1990/91:N45 och 1990/91:N74. Vidare avstyrker utskottet att riksdagen uttalar sig enligt här behandlade förslag i motionerna 1990/91:N56 (c), 1990/91:N415 (fp), 1990/91:N440 (m) och 1990/91:N460 (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N39 yrkande 1, motion 1989/90:N414 yrkande 13, motion 1990/91:N55 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 1--4, 49, 50, 67 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 14, motion 1990/91:N414, motion 1990/91:N421 yrkandena 1--11 och motionerna 1990/91:N429 och 1990/91:N447 samt med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N45 yrkande 9, motion 1990/91:N56 yrkande 3, motion 1990/91:N74 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N88 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N403 yrkandena 4, 5, 10 och 13, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N415 och 1990/91:N440 och motion 1990/91:N460 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Synen på kärnenergi (mom.2)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.54 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har redan år 1980 med stor majoritet uttalat sig för att kärnkraften skall avvecklas i vårt land. Till frågan om när en sådan avveckling bör inledas och när den bör vara genomförd återkommer utskottet i det följande.
Bakom avvecklingsbeslutet bör emellertid ligga en grundsyn på utnyttjande av uranenergi, som utskottet anser behöva tydliggöras bättre än vad som skett hittills. En sådan grundsyn kan sammanfattas enligt följande.
Även om de svenska kärnkraftverken, på goda grunder, kan bedömas vara bland de säkrare i världen, kan de inte vara helt säkra. Det finns en möjlighet att en härdsmälta inträffar som leder till radioaktiva utsläpp med förödande följder för omgivningen.
Vid sidan av denna typ av risker finns andra argument mot kärnenergin. Uranbrytningen leder till en miljöförstöring och till skador på lokalbefolkningen på de platser där gruvorna finns som är moraliskt oförsvarbara. Avfallsvolymerna från uranbrytningen är av samma storleksordning per TWh som kolmängden till ett kolkraftverk.
Utsläpp vid kärnkraftverk under normaldrift och vid driftsstörningar höjer bakgrundsstrålningen i omgivningen och totalt i världen.
Miljöförstöringen vid militära kärnenergianläggningar, bl.a. i USA och Sovjetunionen, har visat sig vara ofantlig och informationen om den har undertryckts systematiskt. Problemen och skandalerna vid de upparbetningsanläggningar för använt kärnbränsle som varit aktuella för svensk del -- La Hague i Frankrike och Sellafield i Storbritannien -- har varit stora. Någon acceptabel metod att direktförvara det använda kärnbränslet -- som planeras i Sverige -- finns inte. Förbindelsen mellan kärnkraft och kärnvapen är tekniskt-vetenskapligt intim. Kärnkraften saknar dessutom existensberättigande från ekonomisk synpunkt, eftersom den inte bär sina egna kostnader. Tanken att kärnenergin skulle kunna bidra till en lösning av världens koldioxidproblem är orimlig, eftersom kärnkraftsproduktionen i så fall skulle behöva 15-dubblas, något som i sin tur skulle leda till kärnkraftskatastrofer.
Den grundsyn som här antytts, och som utvecklas ytterligare i motionerna 1989/90:N414 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp), bör enligt utskottets synsätt prägla regeringens handlande inför den konkreta avvecklingen av kärnkraften i vårt land. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom ett sådant uttalande.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande synen på kärnenergi att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkande 10, motion 1990/91:N68 yrkande 13 och motion 1990/91:N421 yrkande 12 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att den i propositionen redovisade överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och centern undviker den centrala fråga som har skapat osäkerhet i svensk energipolitik, nämligen den framtida användningen av kärnkraften. Beslutet om den s.k. förtida avvecklingen synes visserligen försvinna genom de riktlinjer som läggs fram i propositionen. Hur den årliga "kontrollstationen" i praktiken skall fungera är emellertid oklart. Det finns en avsevärd risk för att den kommer att ge upphov till en årlig debatt om grunderna för energipolitiken. En fortsatt osäkerhet kring denna motverkar strävandena att långsiktigt trygga energiförsörjningen för vårt land och hotar därmed Sveriges ställning som en utvecklad industrination.
Som framhålls i motion 1990/91:N88 (m) har de tre partierna i sin överenskommelse nogsamt undvikit att ta ställning till när en framtida avveckling av kärnkraften skall påbörjas. Den s.k. förtida avvecklingen skulle inte bara innebära en gigantisk kapitalförstöring. En sådan avveckling skulle också leda till oacceptabelt höga elpriser till följd av bristen på elproduktionskapacitet. Därför bör det nu skapas klarhet om att tidigare uttalanden om avveckling av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet. Utskottet föreslår att riksdagen nu gör ett uttalande av den innebörden.
Av vad utskottet nu anfört följer att riksdagen bör avvisa det i motion 1990/91:N74 (v) framförda yrkandet om 1995 som startår för avvecklingen. Med samma motivering avstyrker utskottet de yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N421 (mp) som syftar till ett beslut om snabbavveckling av kärnkraften under tre år med början redan 1991.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 3 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att den i propositionen redovisade överenskommelsen mellan regeringen, folkpartiet liberalerna och centern har tolkats på olika sätt när det gäller frågan om tidpunkten för starten av kärnkraftsavvecklingen. Regeringen undviker att uttala sig om när avvecklingen skall börja, medan man från centerpartiets sida har uttalat att överenskommelsen möjliggör en tidig avvecklingsstart.
Den ingångna överenskommelsen synes alltså inte vara en stabil grund för en långsiktig energipolitik. Det behövs nu en klar signal till energimarknaden. Denna signal bör vara att riksdagen anger det årtal då den första reaktorn skall stängas, alltså starten för kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet bedömer att tillgången på el är så god att minst en reaktor i princip kan stängas omedelbart utan större olägenheter. Därför bör startåret sättas till senast 1995 och en lag stiftas om kärnkraftens avveckling. Genom att ge denna uppfattning till känna för regeringen skulle riksdagen ställa sig bakom kraven i motion 1990/91:N74 (v), som sålunda tillstyrks av utskottet.
De yrkanden i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N421 (mp) som syftar till en snabbavveckling av kärnkraften under tre år med början redan år 1991 kan utskottet däremot inte ställa sig bakom. Motionerna avstyrks sålunda.
Av vad utskottet nu har anfört följer att riksdagen även bör avvisa det i motion 1990/91:N88 (m) framförda yrkandet att riksdagen skall uttala att tidigare uttalanden om avveckling av två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N74 yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N88 yrkande 3, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Kärnkraftsavvecklingens inledning (mom.3)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.56 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "år 1991" bort ha följande lydelse:
Den starkt kritiska syn på användandet av kärnenergi som miljöpartiet har utvecklat i bl.a. motion 1990/91:N68 och som även avspeglas i reservation 4 (s.145 f.) kan endast leda till slutsatsen att kärnkraftens avveckling måste inledas omedelbart.
Om det funnes politisk enighet så vore det enligt utskottets bedömning möjligt att utan otillbörliga konsekvenser avveckla kärnkraften på tre år. En sådan snabb avveckling skulle dock innebära att koldioxidutsläppen tillfälligt skulle öka under några år på 1990-talet. Om riksdagen anser detta oacceptabelt, bör avvecklingsperioden kunna sträckas ut under perioden fram till år 2000, en fråga som utskottet återkommer till i det följande. Viktigast av allt är enligt utskottets mening dock att statsmakterna ger en signal att kärnkraften skall bort. Detta kan ske genom att en reaktor stoppas redan under innevarande år.
Riksdagen bör därför begära att regeringen utarbetar en plan för en avveckling av kärnkraften under tre år med början år 1991. Det finns också andra argument för behovet av en plan för snabb avveckling av kärnkraften. Utskottet vill här peka på att allmänheten sannolikt skulle kräva en snabb avveckling, om en stor reaktorolycka inträffade med liknande konsekvenser som Tjernobylkatastrofen år 1986.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande i enlighet med vad som anförts. Härigenom tillgodoses de här behandlade yrkandena i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N421 (mp). Yrkanden i motion 1990/91:N74 (v) om att riksdagen skall fatta beslut om år 1995 som startår för kärnkraftsavvecklingen bygger visserligen också på en kritisk syn på kärnkraften, men utskottet anser inte att yrkandena i den motionen är tillräckligt långtgående och avstyrker dem sålunda.
Av vad utskottet nu anfört följer att riksdagen även bör avvisa det i motion 1990/91:N88 (m) framförda yrkandet att riksdagen skall uttala att tidigare uttalanden om avveckling av två reaktorer åren 1995 och 1996 inte längre äger giltighet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 15, 16, 46 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del och motion 1990/91:N421 yrkandena 13 och 16 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 3 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N74 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N88 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften (mom.4) under förutsättning av avslag på reservation 7
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "och 1990/91:N421 (mp)" bort ha följande lydelse:
Om riksdagen inte vill uttala sig för en treårig kärnkraftsavveckling med start år 1991 anser utskottet att riksdagen i stället bör, som föreslagits i motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N421 (mp), begära att regeringen utarbetar förslag till en lag av innebörd att kärnkraften skall avvecklas inom en nioårsperiod, dvs. fram till år 1999. Ett villkor skall då vara att 1988 års "koldioxidtak" aldrig får genombrytas.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagstiftning om en nioårig avvecklingstid för kärnkraften att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 47 och motion 1990/91:N421 yrkande 15 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år2010 (mom.5) under förutsättning av avslag på reservation 8
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Liksom det" och slutar med "motion 1990/91:N68" bort ha följande lydelse:
Om riksdagen inte vill uttala sig för en nioårig kärnkraftsavveckling med start år 1991 anser utskottet att riksdagen bör, som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp), begära av regeringen att den lägger fram förslag till en lag om kärnkraftsavveckling med avslutning senast under år 2010.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 48 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av kärnkraftsavvecklingen (mom.6)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.57 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat kärnkraftsavvecklingens inledningsskede och därvid understrukit betydelsen av en snabb och målmedveten avveckling. Först bör då det kärnkraftverk stängas av, där konsekvenserna av en eventuell olycka med radioaktiva utsläpp sannolikt blir svårast. Det är uppenbart att Barsebäcksverket, lokaliserat mitt i den tättbefolkade Öresundsregionen, är den anläggning som först bör tas ur drift.
Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag av innebörd att kärnkraftsavvecklingen påbörjas genom avstängning av Barsebäcksverket. Ett uttalande av denna innebörd innebär bifall till motsvarande yrkanden i motionerna 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N43 (mp), 1990/91:N61 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N417 (mp).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande avstängning av reaktorer i Barsebäck som en inledning av kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 4, motion 1990/91:N43 yrkande 2, motion 1990/91:N61, motion 1990/91:N93 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N417 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (mom.7)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.57 med "Utskottet berörde" och slutar på s.58 med "år 2010" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N403 (m) grundades 1980 års riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010 på en felaktig sammanblandning av den kalkylmässiga ekonomiska avskrivningstiden för kärnkraftverk -- 25 år -- och den tekniska livslängden. Denna hade av beställarna beräknats till 40 år.
Näringsutskottet konstaterade år 1988 att hittillsvarande analyser inte motsade det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år (NU 1987/88:40 s.42). I USA diskuteras för närvarande om reaktorernas tekniska livslängd, utan inverkan på säkerheten, skulle kunna förlängas till 60 år.
Det finns mot denna bakgrund inte någon anledning för statsmakterna att grunda beslut om kärnkraftens användning på antaganden om viss teknisk livslängd. Endast myndigheternas säkerhetskrav och den ekonomiska livslängd som dessa krav leder till bör vara avgörande för besluten. Utskottet föreslår att riksdagen ger denna uppfattning till känna i ett uttalande till regeringen. Genom ett sådant uttalande skulle riksdagen tillgodose de två yrkanden i motion 1990/91:N403 (m) som behandlas i detta sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Kärnkraftsreaktorernas användningstid och tekniska livslängd (mom.7, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.57 med "Utskottet berörde" och slutar på s.58 med "år 2010" bort ha följande lydelse:
De båda nu aktuella förslagen i motion 1990/91:N403 (m) om uttalanden avstyrks av utskottet. Härvid vill utskottet erinra om att den tekniska livslängden för kärnkraftverk är högst osäker. De verk som hittills har avvecklats har i allmänhet varit i drift kortare tid än 25 år. Det är inte bara förslitning, risk för brott på grund av försprödning etc. som utgör begränsningar för livslängden. Också den successivt ökande radioaktiva nedsmutsningen av anläggningen utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem och en begränsning.
13. Återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer (mom.8)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.58 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att regeringen, genom att i proposition 1990/91:88 utan egen kommentar återge uppgifter från kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet om att de svenska reaktorerna har konstruerats för en 40-årig teknisk livslängd, ger intrycket att regeringen accepterar betraktelsesättet att reaktorernas verkliga livslängd är 40 år. Detta strider mot hittillsvarande erfarenheter. Riksdagen bör, anser utskottet, därför i ett uttalande kritisera regeringen på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande återgivande av uppgifter om livslängd för kärnkraftsreaktorer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (mom.9)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Resultatet av 1980 års folkomröstning innebar att maximalt tolv kärnkraftsreaktorer får användas. Den för linje 1 och linje 2 gemensamma texten på valsedlarna uppställde dessutom bestämda villkor för under vilka former kärnkraften skulle avvecklas. Denna text löd:
Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de tolv kärnkraftsreaktorer som idag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.
Som framhålls i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m) är dessa villkor av den arten att det inte utifrån folkomröstningens resultat går att fixera årtalet för en nedläggning. Valsedlarna innehöll inte något omnämnande av år 2010, utan detta årtal beslutades, av skäl som berörts i det föregående, av riksdagen år 1980 efter folkomröstningen samma år. Folkomröstningens resultat kan sålunda inte åberopas som stöd för uppfattningen att riksdagen bör besluta om en bestämd sluttidpunkt för kärnkraften. Utskottet har på annan plats i detta betänkande (s.56) på samma sätt som regeringen tagit avstånd från metoden att ange bestämda årtal då kärnkraftsavvecklingen skall inledas. Av samma skäl finns det ingen anledning att ange en tidpunkt när avvecklingen skall vara slutförd. Utskottet föreslår att riksdagen nu uttalar att tidigare uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet. Ett sådant uttalande överensstämmer med vad som yrkas i motion 1990/91:N88 (m). Genom sin motivering tillgodoser det också det här behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m).
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande år 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 4 och motion 1990/91:N403 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. År 2010 som sluttidpunkten för användning av kärnkraft (mom.9, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.59 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om vad miljöpartiet de gröna har framfört om vikten av en snabb kärnkraftsavveckling. Enligt moderata samlingspartiet är det av vikt att det finns tillräckligt med elkraft för att upprätthålla välfärden. Utskottet instämmer i detta, men är av den bestämda uppfattningen att välfärden kan upprätthållas vid en betydligt lägre elkonsumtion än i dag. Däremot anser utskottet att kärnenergi och välfärd är totalt oförenliga. Utskottet avstyrker de här behandlade förslagen i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N403 (m) till uttalanden av riksdagen.
16. Mål för Sveriges energibalans om 25 år (mom.10)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.59 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "antal år" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det väsentligt att riksdagen riktar regeringens uppmärksamhet på vad som sägs i motion 1990/91:N68 (mp) om hur energibalansen har utvecklats. Om man använder Förenta nationernas redovisningsmetod, som utskottet finner överlägsen den i Sverige vanliga "blandmetoden", där oljetillförsel redovisas brutto och uranenergi endast netto, finner man att Sveriges bruttotillförsel av energi har ökat med 29% sedan år 1972.
Utskottet ansluter sig till miljöpartiets uppfattning att det nu är dags att vända trenden. Kärnenergin måste avvecklas, och energianvändningen i landet måste minska med 2% per år tills en halvering har uppnåtts. Den energibalans som i motion 1990/91:N68 (mp) anges för en tidpunkt om 25 år från nu anser utskottet vara en lämplig målsättning för energipolitiken.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande mål för Sveriges energibalans om 25 år att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 43 och 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Mål för Sveriges elbalans om 25 år (mom.11)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat den elbalans i ett 25-årsperspektiv som förordas i motion 1990/91:N68 (mp). Utskottet ansluter sig till detta mål. Om man inte skapar sig en bild av hur elförsörjningen skall se ut när kärnkraften är avvecklad och i konkreta termer fastställer vilka medel som skall användas för att målet skall nås är det ytterst osannolikt att man når det.
En precisering av målet för elförsörjningen på 25 års sikt kan göras enligt följande: Vattenkraften skall byggas ut marginellt till 66 TWh/år enligt tidigare riksdagsbeslut. Kraftvärme, baserad på biobränslen, byggs ut framför allt i små och medelstora anläggningar; äldre stora anläggningar i större städer ställs också om till bioenergi. Mottryckskraft inom industrin genereras med ungefär den i dag förefintliga, men endast delvis utnyttjade, kapaciteten. Vindkraften byggs ut i stor skala. Om vindkraftsutbyggnaden släpar efter kan import av el sannolikt ske från Norge. Oljekondensverk och gasturbiner skall finnas kvar som torrårs- och haverireserv.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att energipolitiken bör ta sikte på att detta mål för elbalansen skall uppnås.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande mål för Sveriges elbalans om 25 år att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden (mom.12)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.60 som börjar med "Det nu" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna menar utskottet att det finns anledning att framhålla att elanvändningen innebär ovärderliga fördelar för landsbygdsbefolkningen. En avveckling av kärnkraften skulle särskilt allvarligt hota sysselsättning och välfärd på landsbygden. De företag som är beroende av den billiga och miljövänliga elkraften kan vid en kärnkraftsavveckling tvingas att lägga ner sin verksamhet eller flytta. Elintensiva basindustrier är särskilt utsatta, varvid sysselsättningssvaga regioner drabbas hårt. Upp mot 150000 personer kan, enligt statens energiverks rapport, riskera att förlora sina arbeten.
Utskottet tillstyrker förslaget i motion 1989/90:N472 (m) att riksdagen skall göra ett uttalande av här angiven innebörd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N472 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Negativa konsekvenser av en kärnkraftsavveckling för landsbygden (mom.12, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.60 som börjar med "Det nu" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker motion 1989/90:N472 (m). Härvid vill utskottet framhålla att eltillförseln på landsbygden knappast kan bli ett problem vid en energisatsning och kärnkraftsavveckling enligt miljöpartiets förslag. Landsbygdens elkonsumtion är från nationell synpunkt låg och kan minskas genom ökad användning av lokala energitillgångar, såsom biogas, vindkraft, solvärme och värmepumpar. Sysselsättningen i glesbygd gynnas givetvis av att de förnybara energikällorna -- energigrödor, skogsbränsle, halm, biogas etc. -- får en starkt ökad betydelse och volym.
20. Miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken (mom.14)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som börjar med "De tre" och slutar med "och 1990/91:N52 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att de miljömässiga konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling är otillräckligt utredda. Som framhålls i motion 1989/90:N404 (m) kan man emellertid sammanfattningsvis konstatera att, om kärnkraften skall ersättas med dyrbara fossila bränslen, miljöproblemen kommer att förvärras på en rad områden, i synnerhet vad gäller koldioxidutsläppen. Vid en sådan utredning bör särskilt beaktas att kärnkraften är en väl miljöanpassad form för produktion av el och att det också torde finnas goda möjligheter att ytterligare förbättra effektuttagen hos de svenska verken om nedläggningshotet undanröjdes. Utskottet vill i detta sammanhang ge ett exempel på hur en sålunda ökad elproduktion utan ökade koldioxidutsläpp kan få en dubbel effekt, nämligen om denna elproduktion används för att driva värmepumpar, som ersätter fossilbränsle.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande miljökonsekvenser av en avveckling av kärnkraftverken att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N404 yrkande 2, motion 1990/91:N50 och motion 1990/91:N52 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
21. Koldioxidtaket (mom.15)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "en kärnkraftsavveckling" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, liksom motionärerna, att en snabb kärnkraftsavveckling är det första och viktigaste målet i energipolitiken. Den bör ske under en treårsperiod med början år 1991. Detta mål har prioritet framför målet att användningen av fossila bränslen skall avvecklas. Dock måste det accepteras att koldioxidutsläppen från energisektorn ökar under en begränsad tidsperiod i samband med en treårig avveckling av kärnkraften. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad nu sagts.
Ett sådant uttalande som utskottet överensstämmer till sin innebörd med vad som föreslås i här behandlade delar av motion 1990/91:N421 (mp).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande koldioxidtaket i samband med en kärnkraftsavveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkandena 14 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
22. Säkerhetspolitiska skäl för avveckling av den svenska kärnkraften (mom.16)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.61 som börjar med "Motionärerna hänvisar" och slutar med "motion 1989/90:N412 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar, liksom motionärerna, att kärnvapen alltmer framstår som komponenter i miljöhotbilden snarare än som tillhörande den militära hotbilden. De politiska förändringarna i Östeuropa har genom demokratiseringen en positiv inverkan på miljöhotbilden. Samtidigt finns det dock anledning till oro för att en upplösning av Sovjetunionen kan leda till en okontrollerad kärnvapenspridning och därigenom mera akuta miljöhot. Ett konventionellt bombangrepp mot ett kärnkraftverk kan leda till en härdsmälta med värre sekundäreffekter än fällandet av en atombomb.
Mot denna bakgrund anser utskottet att säkerhetspolitiska skäl talar för att kärnkraften omedelbart bör avvecklas i Sverige. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörden och tillstyrker sålunda förslaget i motion 1989/90:N412 (mp).
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande säkerhetspolitiska skäl för en avveckling av den svenska kärnkraften att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N412 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
23. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (mom.17)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Frågor om" och slutar med "motion 1990/91:N45 (v)" bort ha följande lydelse:
Bakom motionärernas förslag att det skall lagstiftas om förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft ligger en syn på kärnkraften som utskottet tar avstånd från. Härav följer att det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N45 (v) avstyrks. Utskottet anser vidare att riksdagen i detta sammanhang bör som sin mening ge regeringen till känna att de tilläggsdirektiv som nyligen har utfärdats till utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagstiftningen är, såvitt gäller uppdraget att utreda möjligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i kärnkraftsreaktorer, uttryck för en syn på kärnkraften som utskottet inte står bakom. Därför bör regeringen omedelbart återkalla tilläggsdirektiven i här berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N45 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
24. Förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft (mom.17)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.62 som börjar med "Frågor om" och slutar med "motion 1990/91:N45 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör ge utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagstiftningen tilläggsdirektiv att utforma en lagstiftning som tillgodoser de krav som ligger bakom det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N45 (v). Riksdagen bör göra ett uttalande av den innebörden.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förbud mot investeringar i svensk och utländsk kärnkraft att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N45 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
25. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mom.18)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med "motion 1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att den europeiska integrationen ställer svensk energiförsörjning inför nya krav. Ett sådant krav, som hänger samman med förmågan att tillhandahålla billig elkraft i Sverige, gäller den svenska energimarknadens förmåga att verka i ett europeiskt perspektiv.
Den europeiska energimarknad som växer upp inom ramen för EG innebär en konkurrens till förmån för förbrukarna. Olika leverantörer kommer att konkurrera med utnyttjande av el- och naturgasnäten. I detta system måste företag inom den svenska kraftindustrin kunna framstå som trovärdiga samarbetspartner i ett längre perspektiv.
Ett svenskt plansystem, med ständiga kontrollstationer och där politiken syftar till att minska produktionskapaciteten, kommer inte att ge de svenska kraftföretagen möjligheter att konkurrera med framgång. Politiken på energiförsörjningens område måste syfta till att underlätta en svensk integration i det europeiska energisamarbetet. En avreglering av den svenska energimarknaden måste ske med syfte att underlätta för svenska företag att dra nytta av den europeiska energimarknaden.
Utskottet föreslår att riksdagen, med bifall till det här behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m), gör ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mom.18)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med "motion 1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i betänkandet 1990/91:NU38 (s.41) framhållit att, så snart bolagiseringen av Vattenfall har slutförts, en privatisering och omstrukturering av bolaget bör genomföras i enlighet med vad som sägs i bl.a. motion 1990/91:N218 (m, fp, c). Det finns enligt utskottets mening ingen anledning för staten att bedriva affärsverksamhet på energiområdet. Vid omstruktureringen av bolaget bör en organisatorisk lösning eftersträvas som innebär att konkurrensen på den inhemska marknaden förbättras. Med hänsyn till den ökade internationaliseringen på området bör det samtidigt säkerställas att verksamheten ges tillräckliga möjligheter att konkurrera på jämbördiga villkor med andra företag på elmarknaden. Viktiga utgångspunkter bör vara att omstruktureringen inte leder till försämrad effektivitet och höjda produktionskostnader inom kraftproduktionen. Som anförs i nyssnämnda motion bör målet vara att det skapas ett decentraliserat Vattenfall i spridd privat ägo med möjlighet till regionala ägarstrukturer.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av det här behandlade yrkandet i motion 1990/91:N403 (m) ger regeringen dessa riktlinjer för omstrukturering av Vattenfall.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N403 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
27. Energifrågorna som en del av det europeiska samarbetet (mom.18, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.62 med "Utskottet har" och slutar på s.63 med "motion 1990/91:N403 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om de energibalanser från miljöpartiet som tidigare redovisats. De energiformer som skall utgöra stommen i energiförsörjningen enligt utskottets mening är inhemska och lämpar sig illa för långväga transporter. Endast när det gäller elektricitet är ett internationellt utbyte lämpligt. Målsättningen bör dock vara att landet skall vara i stort sett självförsörjande även med elektricitet. Överföring till utlandet leder till energiförluster och kostnader som bara i begränsad omfattning kan motiveras.
28. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (mom.19, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att man frångår det av riksdagen år 1988 beslutade taket för koldioxidutsläpp. I stället för att föra en politik för att utifrån den utsläppsnivå som då rådde möjliggöra inte bara en frysning utan också vidare reduktioner har regeringen nu öppnat för att låta koldioxidutsläppen öka under 1990-talet med målet att fram till år 2000 ha bringat ned utsläppen till 1990 års nivå.
Argumentationen i regeringens proposition är i sak felaktig. Koldioxidutsläppen har inte som påstås ökats sedan år 1988 utan har tvärtom minskat. Det finns därför goda förutsättningar att gå vidare med ytterligare reduktioner.
Enligt utskottets uppfattning är det detta som bör vara utgångspunkten för det fortsatta arbetet. Genom tillvaratagande av den ytterligare effekt som kan tas ur de befintliga kärnkraftverken, genom en koldioxidrelaterad energibeskattning och en effektivare energianvändning -- bl.a. genom en ökad elanvändning på bekostnad av andra bränslen -- samt genom en politik som uppmuntrar till nya industriinvesteringar som medger en effektivare energianvändning kommer detta att vara fullt möjligt.
Även på trafiksidan ger bättre trafiksystem, moderna och bränslesnålare motorer och på sikt möjligheterna till en övergång till andra bränslen goda möjligheter att hålla ner koldioxidutsläppen. I motion 1990/91:Jo722 (m), som behandlas av bostadsutskottet i betänkandet 1990/91:JoU30, skisseras grunddragen i en sådan klimatstrategi. Näringsutskottet vill med det anförda ansluta sig till denna strategi. Med det anförda avstyrks det här behandlade yrkandet i motion 1990/91:N93 (mp).
29. Handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser (mom.19)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Som framhålls" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen har beskrivit problemen vältaligt i propositionen (s.13 f.). Men regeringen föreslår inga konkreta åtgärder nu, vilket utskottet anser tyda på bristande ansvarsmedvetande. Därför bör regeringen utforma en sådan plan för minskning av utsläppen av växthusgaser som föreslås i motion 1990/91:N93 (mp). Som framhållits också i andra sammanhang bör en sådan plan utgå från att energianvändningen skall minska med 2% per år och att användningen av fossila bränslen skall minskas med 85% under de närmaste 25 åren.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande handlingsplan för att minska utsläppen av växthusgaser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
30. Åtgärder för att minska nuvarande elöverskott (mom.20)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om åtgärder för att minska nuvarande elöverskott med det innehåll som föreslås i motion 1990/91:N93 (mp). Därvid bör särskilt understrykas att det, om inte Sveriges nuvarande elöverskott minskas kraftigt, i fortsättningen inte heller blir någon marknad för utrustning och åtgärder för att effektivisera energianvändningen eller för att utnyttja förnybara energikällor.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande åtgärder för att minska nuvarande elöverskott att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
31. Styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna (mom.21)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.63 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "s.k. styrsignaler" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att riksdagen ger uttryck för behovet av styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna på det sätt som förordas i motion 1990/91:N93 (mp). Stora energiförbrukare bör bli skyldiga att tillsammans med sina energileverantörer redovisa energibalanser med angivande av möjligheter och kostnader för effektivisering och hushållning innan de får öka sin energiförbrukning.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande styrsignaler till kraftindustrin och elanvändarna att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
32. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mom.22)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
För närvarande pågår en översyn med delvis den inriktning motionärerna önskar i samband med att en ny näringspolitisk myndighet organiseras när bl.a. statens energiverk läggs ned vid utgången av innevarande budgetår. Utskottet menar emellertid att den energipolitiska inriktning som moderata samlingspartiet förespråkar bör få till följd att ytterligare arbetsuppgifter för denna myndighet kan tas bort. En översyn med denna inriktning bör därför komma till stånd. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörden och tillstyrker sålunda motion 1990/91:N403 (m) i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
33. Utredning om energibalk (mom.23)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.64 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att avsaknaden av en samlad energilagstiftning är en stor brist i svensk lagstiftning. Vi har lagar om jord, om mineral, om vatten. Just nu arbetas med en samlad lagstiftning på miljöområdet.
Energi är en förutsättning för allt liv, samtidigt som ett övermått av tillsatsenergi har visat sig ha förödande konsekvenser för miljön och mänsklighetens långsiktiga livsmöjligheter. Varje svensk disponerar i medeltal en tillsatsenergi som svarar mot 50 slavar.
En samlad nationell policy på detta vårt kanske viktigaste livsområde i form av en övergripande lagstiftning omfattande statens och kommunernas samlade skyldigheter på området, inklusive de krav som måste ställas på landets alla invånare, är ett angeläget behov. Regeringen bör därför, anser utskottet, tillkalla en parlamentarisk utredning och ge den direktiv i linje med vad som skisseras i motion 1990/91:N451 (mp).
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande utredning om energibalk att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N451 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
34. Vissa anslag för att täcka kostnader för kärnkraftsavveckling och omställning av energisystemet (mom.24, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.64 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "angivna ändamålet" bort ha följande lydelse:
Det har under utskottsbehandlingen klarlagts att de båda förslagen saknar aktualitet sedan miljöpartiet senare, i motion 1990/91:N68 med anledning av proposition 1990/91:88, har lagt fram ett tiotal yrkanden med förslag om anslag för budgetåret 1991/92 för olika ändamål om sammanlagt 3050 milj.kr. (yrkandena 71--72, 75, 77 och 79--85). Dessa yrkanden behandlas på annan plats i detta betänkande.
Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1989/90:N412 (mp) och 1990/91:N317 (mp) framlagda förslagen till anslag avseende budgetåren 1990/91 och 1991/92.
35. Snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark (mom.26)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.66 som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är djupt otillfredsställande att driften av kärnkraftverket i Forsmark pågår trots att någon evakueringsplan för Stockholmsområdet inte finns i händelse av en större olycka vid verket. Detta är ett av flera skäl till att Forsmarksverket bör avvecklas. Det ligger för nära Stockholms storstadsområde. En katastrofplan med de åtgärder som skall vidtas i Stockholmsområdet vid ett större haveri i Forsmark bör snarast utarbetas och redovisas offentligt. Den kommer sannolikt att visa att en evakuering av Stockholm inom den tid som behövs vid ett kärnkraftshaveri i Forsmark inte är möjlig. Regeringen bör förbereda en avveckling av Forsmarks kärnkraftverk och ge uppdrag om utarbetande av en katastrofplan. En plan för evakuering bör utarbetas omgående. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande snabbavveckling av kärnkraftverket i Forsmark att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N450 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N459 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
36. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Lars Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s.67 som börjar med "Utskottet redogjorde" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet redogjorde i ett betänkande år 1989 för de starka ekonomiska skäl som finns för de beslutade effekthöjningarna (1988/89:NU25 s. 24). Utskottet konstaterar vidare att de tillstånd till effekthöjning som regeringen har beslutat om i samtliga fall har lämnats efter tillstyrkan av säkerhetsansvariga myndigheter. Denna beslutsordning, som innebär att bestämmelserna i kärntekniklagen tillämpas, ger enligt utskottets uppfattning de garantier som måste finnas för att säkerheten i berörda kärnkraftverk behålls på den höga nivå som krävs. Motionärernas karakteristik av denna prövning som "nonsens" vittnar, anser utskottet, knappast om en vilja till seriös analys av de viktiga säkerhetsfrågorna.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att de svenska kärnkraftverken skulle kunna producera väsentligt mer elenergi, kanske i storleksordningen 12--15 TWh, utöver dagens produktionskapacitet utan att ge avkall på säkerhetskraven. Bland annat genom ny teknik för kärnbränsle kan värmeproduktionen i kärnkraftverken öka. Det förutsätter då vissa investeringar.
Något uttalande enligt motionärernas förslag finner utskottet sålunda inte påkallat. Motion 1989/90:N449 (vpk, mp) avstyrks alltså.
37. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.67 som börjar med "Utskottet redogjorde" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Riksdagen och regeringen har slagit fast att kärnkraften skall avvecklas. Redan genom sitt tolvreaktorsprogram har Sverige det största kärnkraftsberoendet per capita i världen. De under senare år beslutade effekthöjningarna för vissa reaktorer innebär i praktiken att den samlade effekten hos svenska kärnkraftsreaktorer motsvarar ungefär tretton reaktorer. Varje effekthöjning i förhållande till ursprunglig konstruktionseffekt betyder minskade säkerhetsmarginaler och ökade risker. Sverige har i dag en mycket stark elbalans, och det finns inga motiv för ökat risktagande. Av säkerhetsskäl och eftersom kärnkraften skall fasas ut ur Sveriges energisystem bör reaktoreffekten återgå till ursprungligen beviljad effekt. Utskottet föreslår att riksdagen, i enlighet med förslaget i motion 1989/90:N449 (vpk, mp) i ett uttalande till regeringen ansluter sig till denna uppfattning.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N449 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
38. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete (mom.28)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.67 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömning i propositionen. Det är emellertid väsentligt, anser utskottet, att arbetet framför allt inriktas på att Östersjöområdet skall bli ett kärnkraftsfritt område. En sådan inriktning står i överensstämmelse med riksdagens beslut att kärnkraften i Sverige skall vara avvecklad år 2010. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till denna uppfattning i ett uttalande till regeringen och tillstyrker sålunda det här aktuella yrkandet i motion 1990/91:N74 (v).
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N74 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
39. Ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet (mom.29)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Lars Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.68 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar vad som i det föregående har redovisats om pågående arbete på regerings- och myndighetsnivå i syfte att öka säkerheten vid kärnkraftverk i Östeuropa. Det är under detta arbete väsentligt att, som framhålls i motion 1989/90:N369 (m), erfarenheter kan tillgodogöras från svensk kärnkraftsindustri med dess höga tekniska nivå och sina goda erfarenheter. Detta bör ske genom att svenska företag, bl.a. inom ramen för svenska biståndsinsatser, ges förutsättningar att medverka i omdaningen av de berörda ländernas energisystem. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ger detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande ökat samarbete med Östeuropa vad gäller kärnsäkerhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N369 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
40. Kärnkraftens försäkringskostnader (mom.30)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som börjar med "Som påpekas" och slutar med "motion 1990/91:N68 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning om kärnkraftens försäkringsfrågor som kommer till uttryck i motion 1990/91:N68 (mp). Utskottet ifrågasätter påståendet att Pariskonventionen skulle hindra svenska reaktorägare att betala högre skadestånd än andra länders reaktorägare. Vidare ifrågasätter utskottet påståendet i propositionen att 1200 milj.kr. skulle vara det största försäkringsbelopp som kan tecknas. I själva verket lär kärnkraftverkens ägare kunna teckna maskinskadeförsäkringar på belopp som överskrider 1200 milj.kr. Skulle det visa sig att det är omöjligt att avkräva reaktorägare strikt och fullständigt ansvar är detta ett motiv för att staten skall ta över verken eller att dessa omgående stoppas. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till denna syn i ett uttalande till regeringen och tillstyrker alltså motionen i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande kärnkraftens försäkringskostnader att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
41. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (mom.31)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som börjar med "Inte heller" och slutar med "att tillstyrka" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den utredning om kostnaderna för olika elproduktionsmetoder som förordas i motion 1990/91:N91 (c) bör komma till stånd. Särskilt bör då uppmärksammas den subvention som ligger i att kärnkraftsföretagen enligt atomansvarighetslagen enbart behöver svara för försäkring av risker upp till 800 milj.kr., samtidigt som staten har utfäst sig att svara för ytterligare kostnader upp till 4000 milj.kr. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna denna sin inställning och tillstyrker således motionen.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N91 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
42. Kärnkraftens elpris (mom.32)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande ger regeringen till känna som sin uppfattning att kärnkraftens elpris bör inkludera skatt på uran samt kostnader för avfallshantering, underhåll, investeringar och kärnkraftsförsäkringar som täcker utgifterna för en katastrof.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande kärnkraftens elpris att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N459 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
43. Vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor (mom.33)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.69 som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att enskilda och kommuner skall hållas skadeslösa i samband med kärnkraftsolyckor. Hithörande frågor bör därför analyseras närmare genom regeringens försorg. Vid en sådan analys bör också, som påpekas i motion 1989/90:N405 (c), övervägas att låta kärnkraftsindustrin svara för kostnaderna, t.ex. genom något sorts avgiftssystem, vilket även skulle kunna tillämpas i internationella sammanhang. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande vissa kostnader i samband med kärnkraftsolyckor att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N405 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
44. Kompetensfrågor (mom.34)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
I Sverige står vi nu inför en avveckling av kärnkraften. Naturligtvis måste kompetensen inom kärnkraftsindustrin vara på högsta nivå så länge reaktorer är i drift. Det är nu 19 år kvar tills all svensk kärnkraft enligt riksdagsbeslut skall vara avvecklad. Enligt utskottets mening är det enda rimliga målet att kärnkraften även globalt skall avvecklas. Långsiktig uppbyggnad av forskningskompetens och avancerad teknisk utveckling inom kärnenergiområdet är därför både olämplig och oekonomisk. Undantag -- där kompetensen alltså måste vara fortsatt hög -- bör dock göras för två områden. Det första gäller sådan kompetens som behövs för att så ansvarsfullt som möjligt ta hand om kärnkraftens avfallsprodukter. Den andra gäller sådan kompetens som vårt land måste ha tillgång till för att så långt som möjligt skydda befolkningen mot olyckor i anläggningar som kan finnas kvar i utlandet även sedan de svenska reaktorerna slutligt har stängts av.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ger denna uppfattning till känna för regeringen. Därigenom tillgodoses det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N68 (mp). Förslaget till uttalande i motion 1990/91:N84 (s) avstyrks däremot.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande kompetensfrågor att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N84 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
45. Finansieringssystemet för använt kärnbränsle (mom.35)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.70 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att vänsterpartiet och miljöpartiet tidigare i år har yrkat på att avgiften för omhändertagandet av det högaktiva avfallet borde höjas till 4 öre per kWh (1990/91:NU28 s.16). Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att nuvarande finansieringssystem för använt kärnbränsle bör ifrågasättas såväl av tekniska skäl som av moraliska skäl. Ett uttalande av denna innebörd är i överensstämmelse med vad som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande finansieringssystemet för använt kärnbränsle att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 14 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
46. Överförande i statlig ägo av kärnkraftverken (mom.36)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "samma motioner" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att linje 2 vid folkomröstningen 1980 enligt den av folkpartiet och socialdemokraterna fastställda valsedeln skulle verka för att "kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft skall ägas av stat och kommun". Några som helst åtgärder för att förverkliga detta sedan linje 2 fått majoritet för sitt förslag har vi inte sett under hela 1980-talet. För att en kärnkraftsavveckling skall kunna ske på ett väl planerat sätt är det i hög grad önskvärt att samtliga verk direkt kontrolleras av staten som ägare. Det skulle också ge ett entydigt ansvarsförhållande vid eventuella stora kärnkraftshaverier. Utskottet föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag om överförande av samtliga kärnkraftverk i statlig ägo. Vid utformningen av ett sådant förslag bör gälla att de tidigare ägarna också framöver skall ha fullt ekonomiskt ansvar för slutförvaring av det avfall som uppstått under den tid man ägde verken. Genom att riksdagen gör ett sådant uttalande tillgodoses de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1990/91:N421 (mp).
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande överförande i statlig ägo av kärnkraftverken att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkandena 7 och 8 och motion 1990/91:N421 yrkandena 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
47. Åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling (mom.37)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro som ligger bakom motion 1990/91:N85 (s) och föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen framhåller att meningsfulla och kraftfulla åtgärder måste förberedas, bl.a. för att ge trovärdighet åt beslutet att kärnkraftverken skall stängas av och för att förhindra en stor arbetslöshet när detta sker. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna denna sin inställning.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande åtgärder för att ersätta arbetstillfällen i Oskarshamn vid en kärnkraftsavveckling att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N85 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
48. Upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m. (mom.38)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Tyvärr har allmänhetens intresse för energifrågor minskat, liksom kunskapen om kärnenergins risker. Regeringen har i dessa avseenden varit uppseendeväckande passiv och nonchalant. Utskottet föreslår att riksdagen skall uttala sig för att regeringen tar initiativ till en upplysningskampanj med den inriktning motionärerna föreslår. Yrkandet härom i motion 1990/91:N421 (mp) tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande upplysningskampanj om kärnenergins faror, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
49. Undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln (mom.39)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.71 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas bedömning att regeringen bör verka för att en undersökning görs av miljöeffekterna av kärnbränsleframställning. Oroande rapporter når oss från kärnkraftsländer, och även vid vår svenska kärnbränslefabrik i Västerås har ett flertal miljölarm inträffat. Det är glädjande att saken har fått ökad uppmärksamhet inom IAEA, vilket framgår av att en arbetsgrupp inom organisationen med uppgift att diskutera hithörande frågor har sitt första sammanträde i dagarna. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna den betydelse som utskottet anser att en undersökning av dessa frågor har och att regeringen med kraft bör verka för att arbetet med undersökningen genomförs snabbt. Ett sådant uttalande av riksdagen innebär att motion 1989/90:N452 (s) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande undersökning av miljöeffekterna av kärnbränslecykeln att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N452 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
50. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.74 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Konkurrensen i den lokala distributionen kan öka. Även andra än de som i dag har ensamrätt på att distribuera el bör få kunna göra detta. Det utredningsuppdrag som energiverket har fått är inte tillräckligt långtgående.
Riksdagen bör, som anförs i motion 1990/91:N403 (m), uppmana regeringen att låta utreda hur man genom förändringar i ellagen skall kunna uppnå en ökad konkurrens inom den lokala distributionen. En sådan konkurrens kan förenas med fortsatt plikt för den som äger nätet att leverera el till abonnent samt med möjlighet för kunderna att överklaga elpriset. De förändringar som genomförs i Norge och Storbritannien bör därvid studeras. Även förutsättningarna för de mindre vattenkraftsproducenternas leveransmöjligheter bör beaktas.
Utskottet tillstyrker sålunda den nämnda motionen i berörd del. Yrkandena i de övriga motionerna blir därigenom tillgodosedda; dessa motioner avstyrks av utskottet i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande ökad rätt till transitering av el att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1989/90:N420 och 1989/90:N455, motion 1989/90:N462 yrkande 5, motion 1989/90:N463 yrkande 11, motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och 53, motion 1990/91:N93 yrkandena 10 och 11 och motion 1990/91:N456 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
51. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.74 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Alla kraftproducenter bör, som krävs i flera motioner från miljöpartiet -- motionerna 1989/90:N455, 1989/90:N463, 1990/91:N68, 1990/91:N93 och 1990/91:N456 --, ges rätt att överföra el på högspänningsnätet till självkostnadspris. Riksdagen bör anmoda regeringen att utarbeta förslag till ändring och utökning av ellagen (1902:71 s.1) så att bestämmelser om allmän rätt att transitera el till självkostnadspris införs. Vidare bör ärendetvister få hänskjutas till prisregleringsnämnden för elektrisk ström för avgörande.
Genom en sådan utökad transiteringsrätt som utskottet förordar kan elproduktionen effektiviseras. Introduktionen av medelstora vindkraftverk kommer att underlättas. Även små elproducenter med sol, vind, vatten, biobränsle och andra förnybara energikällor som bas kommer att ha lättare att etablera sig på marknaden.
Stamnätet bör förvaltas av en organisation som är fristående från de stora kraftföretagen. Avgifterna bör vara baserade på självkostnadspris.
Regeringen bör vidare anmodas att ta initiativ till samarbete med övriga nordiska länder med syfte att hela det nordiska elnätet skall göras till en "common carrier" för transitering av elström till självkostnadspris.
Med det anförda tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda delar. Övriga här aktuella motioner blir därigenom också tillgodosedda; de avstyrks i berörda delar av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande ökad rätt till transitering av el att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N455, motion 1989/90:N463 yrkande 11, motion 1990/91:N68 yrkandena 52 och 53, motion 1990/91:N93 yrkandena 10 och 11 och motion 1990/91:N456 yrkande 2 och med avslag på motion 1989/90:N420, motion 1989/90:N462 yrkande 5 och motion 1990/91:N403 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
52. Elbörs (mom.41)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.75 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar det uppdrag som aviseras i propositionen rörande försöksverksamhet med en elbörs och förordar, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N456 (mp), att riksdagen omgående tar initiativ till att det inrättas en elbörs. Försöksverksamhet med en elbörs bör planeras och genomföras så att en elbörs skall kunna inrättas under år 1992.
En elbörs behövs för att en fri och fungerande elmarknad skall kunna skapas i Sverige. En elbörs är, som tidigare sagts, en marknad där stora och små elproducenter kan bjuda ut sin elenergi till distributörer och stora kunder, som fritt kan välja leverantör. Vid ett sådant val bör pris, eventuella tilläggskostnader, leveransförmåga och leveranstrygghet på kort och lång sikt vara viktiga faktorer. Även distributörer och stora användare skall kunna sälja ett elöverskott på elbörsen.
En sådan elmarknad som utskottet förordar förutsätter, som utskottet tidigare har anfört, att köpare och säljare får använda högspänningsnätet till rimlig kostnad, helst självkostnadspris. På en väl fungerande elmarknad kommer el som tillförs marknaden att genom effektiv elanvändning vara en miljövänlig, uthållig och billig energiresurs. Även små elproducenter med sol, vind, vatten, biobränsle och andra förnybara energikällor kommer att få ökade möjligheter att bli lönsamma alternativ. Deras lönsamhet kommer vidare att öka, om det införs råvaruskatter på bränslen samt skatter och avgifter på utsläpp, som motsvarar samhällets verkliga kostnader för miljöpåverkan och förbrukning av ändliga resurser.
Riksdagen bör anmoda regeringen att snarast ta initiativ till att det inrättas en elbörs och att en försöksverksamhet planeras och genomförs, så att en elbörs kan inrättas under år 1992. Vidare bör riksdagen anmoda regeringen att i samarbete med regeringarna i övriga nordiska länder verka för att en nordisk elbörs inrättas. Med det anförda tillstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande elbörs att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 54 och 55, motion 1990/91:N93 yrkandena 12 och 13 och motion 1990/91:N456 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
53. Marginalkostnadsprissättning (mom.42)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.76 med "Utskottet ser" och slutar på s.77 med "styra elprissättningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer till fullo i de synpunkter som framförs i motion 1990/91:N72 (v) rörande marginalkostnadsprissättning inom elsektorn. Genom ett sådant prissättningssystem skulle Sverige kunna frikoppla sig från sitt kärnkraftsberoende. Det nuvarande prissättningssystemet -- baserat på genomsnittskostnader -- innebär nämligen ett slöseri med el och en ineffektiv elanvändning.
Farhågorna för att en marginalkostnadsprissättning skulle leda till kraftigt ökad arbetslöshet finner utskottet överdrivna. I genomsnitt motsvarar elkostnaden i den elintensiva industrin -- som svarar för en fjärdedel av elanvändningen -- inte mer än 6 % av saluvärdet. Ett prissättningssystem baserat på genomsnittskostnader innebär att fel signaler sänds ut till samtliga elanvändare.
Riksdagen bör, mot bakgrund av det anförda, anmoda regeringen att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga effekterna av principen om marginalkostnadsprissättning inom elsektorn. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande marginalkostnadsprissättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
54. Marginalkostnadsprissättning (mom.42)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.76 med "Utskottet ser" och slutar på s.77 med "styra elprissättningen" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att utredningen EL 90 visade att med en prissättning efter genomsnittskostnad uppkommer vissa samhällsekonomiska kostnader. De beror bl.a. på att insatser för en övergång till miljövänlig generering av el från förnybara bränslen och till effektiv energianvändning och elhushållning inte genomförs i erforderlig omfattning.
Ett lämpligt system för prissättning av el skulle kunna vara en kombination av ett två- eller flerprissystem, vilket nämns i motion 1990/91:N72 (v), och utnyttjande av råvaruskatter på bränslen för elgenerering, vilket föreslås i motionerna 1990/91:Sk627 (mp) och 1990/91:N68 (mp). En sådan kombination av ekonomiska styrmedel är också ett lämpligt sätt att informera elanvändarna om kostnaderna för ny kraft, öka deras intresse för effektiv elanvändning och minska slöseriet med tid, pengar och energi.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag till ett prissättningsystem för el, baserat på en kombination av ett två- eller flerprissystem och råvaruskatter på bränslen för elgenerering.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande marginalkostnadsprissättning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N72 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
55. Konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen (mom 43)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.77 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det är, som anförs i motion 1990/91:N435 (s), mycket angeläget att elkonsumenternas ställning på alla sätt stärks. De ökade avkastningskrav som ställs på Vattenfall, liksom den bolagisering av Vattenfall och kommunala energiverk som kan väntas, innebär att konsumenternas ställning försvagas. Riksdagen bör genom ett uttalande fästa regeringens uppmärksamhet på att åtgärder måste vidtas för att stärka elkonsumenternas ställning. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande konsumenternas möjligheter att påverka elprissättningen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N435 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
56. Internationalisering av elmarknaden (mom.44)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.78 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "detta uppdrag" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, som anförs i motion 1990/91:N72 (v), anmoda regeringen att tillsätta en utredning om internationaliseringen av elmarknaden. Regeringens hantering av dessa frågor -- i propositionen och i uppdraget till energiverket -- får betecknas som ansvarslös. Att följa elmarknadernas utveckling i Europa och att årligen rapportera därom till regeringen är inte tillräckligt. Den internationella utvecklingen på elmarknaden kommer att få återverkningar på den svenska. Dessa effekter måste klarläggas och förslag till eventuella åtgärder läggas fram av en särskild utredning. Med det sagda tillstyrker utskottet den nämnda motionen.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande internationalisering av elmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
57. Internationalisering av elmarknaden (mom.44)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.78 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "detta uppdrag" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör anmnoda regeringen att tillsätta en utredning med uppgift att klarlägga och analysera den påverkan det ökande energisamarbetet i Norden och Europa kan ha på den svenska energiförsörjningen, energipolitikens inriktning samt val och användning av styrmedel.
Utredningen bör bl.a. studera följande: möjligheterna att, på grundval av medlemsförslag och beslut i Nordiska rådet, förstärka det nordiska samarbetet på energiområdet och skapa en gemensam och fungerande elmarknad i Norden genom att även eldistributörer och stora elkunder tillåts överföra el på det nordiska storkraftnätet och genom att en nordisk elbörs inrättas, teknik och metoder för effektivare elanvändning som kan förväntas bli mer lönsam på en gemensam nordisk elmarknad med nära koppling till den i övriga Europa -- särskilt inom EG -- framväxande elmarknaden, EGs regler om pristransparens, dvs. kraven på öppen redovisning av gällande energipriser och avtal, EGs regler för att motverka monopol och karteller, EGs regler om "third party access", dvs. rätten för små elleverantörer att sälja el till kraftnät och de planerade EG-direktiven om varje EG-lands skyldighet att överföra el mellan två andra EG-länder samt de förväntade reglerna för transitering av el inom varje land, de regler om energiskatter och miljöavgifter som håller på att tas fram inom EG, bl.a. EGs planerade "energy charter", beslutet av den socialdemokratiska delstatsregeringen i Schleswig-Holstein att kärnkraften skall avvecklas inom två valperioder, dvs. inom tio år, och beslutet av två ledande tyska kraftföretag att inga nya kärnkraftverk skall byggas och att befintlig kärnkraftsproduktion skall avvecklas (dock utan preciserad tidsplan).
Den utredning som utskottet förordar bör samordnas med energiverkets tidigare nämnda uppdrag från mars 1991 att -- i samråd med SPK -- årligen redovisa den aktuella utvecklingen på elmarknaderna i Europa.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N72 (v) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande internationalisering av elmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N72 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
58. Landsbygdens elektrifiering (mom.45)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som börjar med "Utskottet föreslog" och slutar med "och 1990/91:N441 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1990/91:N436 (c), 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c), att riksdagen bör anslå medel för främjande av landsbygdens elektrifiering. Vidare bör riksdagen uttala att en anslagsram på 10 milj.kr. bör ställas till förfogande för den kommande femårsperioden.
Elektrifieringen av de helårsbebodda fastigheter som saknar el bör, som anförts av motionärerna, inte ses som en isolerad fråga utan som en fråga av riksintresse. Från försvars- och räddningssynpunkt kan det vara värdefullt att ha en fast befolkning i t.ex. glest bebyggda fjällområden.
Utskottet tillstyrker sålunda de tre nämnda motionerna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande landsbygdens elektrifiering att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N436, 1990/91:N437 och 1990/91:N441 a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) till Främjande av landsbygdens elektrifiering anvisar ett reservationsanslag på 2000000 kr.
59. Landsbygdens elektrifiering (mom.45)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.80 som börjar med "Utskottet föreslog" och slutar med "och 1990/91:N441 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna, att medel bör ställas till förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering. Det får anses vara ett riksintresse att kvarvarande helårsbebodda fastigheter som inte är elektrifierade skall kunna bli detta. Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag om medel för kommande budgetår för detta ändamål.
Med ett sådant beslut av riksdagen blir motionerna 1990/91:N437 (s) och 1990/91:N441 (c) tillgodosedda. Däremot är utskottet inte berett att, som föreslås i motion 1990/91:N436 (c), nu precisera anslagsbeloppet. Denna motion avstyrks således av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande landsbygdens elektrifiering att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N437 och 1990/91:N441 och med avslag på motion 1990/91:N436 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
60. Elektrifiering av fjällgårdar (mom. 46, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion 1990/91:N434 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat sig för att medel skall ställas till förfogande för främjande av landsbygdens elektrifiering (reservation 58). Inom ramen för detta bör även åtgärder rörande icke elektrifierade fjällgårdar kunna hanteras. Därmed avstyrker utskottet motion 1990/91:N434 (s).
61. Elektrifiering av fjällgårdar (mom. 46)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.81 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion 1990/91:N434 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i motion 1990/91:N434 (s). Det behövs ett särskilt initiativ från riksdagen för att icke elektrifierade fjällgårdar skall erhålla elström. Riksdagen bör, som begärs i motionen, anmoda regeringen att låta göra en studie av olika alternativa lösningar och att återkomma med förslag till riksdagen om vilka medel som erfordras. Med ett sådant beslut blir motionen tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande elektrifiering av fjällgårdar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N434 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
62. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (mom.47)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452 (mp)" bort ha följande lydelse:
De yrkanden från företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet som här behandlas bygger på en överdriven föreställning om vad politisk styrning kan åstadkomma. Det bästa sättet att uppnå ekonomiskt ansvarsfull hushållning med elkraft och annan energi är att tillämpa marknadsprissättning och låta marknadens aktörer med denna prissättning som grund genomföra relevanta hushållningsåtgärder.
Den tekniska utvecklingen kommer härvidlag att ge stora möjligheter inom ramen för en väl fungerande marknadsekonomi. Erfarenhetsmässigt är marknadens aktörer bäst skickade att tillgodogöra sig de möjligheter som växer fram. En god tillgång på elkraft medger betydande besparingar av den totala energianvändningen. Centralistiska åtgärder leder däremot lätt till bakslag och felaktig resursanvändning av den typ som kom att prägla resultaten av 1970- och 1980-talets olika offentliga sparprogram. Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till de resonemang som förs i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N412 (m) och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts om den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion 1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1, 3, 10 och 12, motion 1989/90:N478 yrkande 1, motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, motion 1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N93 yrkande 8 och motion 1990/91:N452 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
63. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (mom.47)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att de förslag om energieffektiviserande åtgärder som nu läggs fram visserligen ligger på en rimlig kostnadsnivå, men att det, som framhålls i motion 1990/91:N73 (v), redan nästa budgetår kan visa sig befogat att staten satsar ännu större belopp.
Sverige har i onödan tappat många år i utvecklingen av miljöanpassad energiteknik, en teknik som skulle kunna vara en god exportbransch. Eftersom den miljövänligaste energin är den som inte behöver produceras, bör en kraftfull satsning ske på alla former av effektivare energiprocesser både i produktionsledet, i distributionen och i konsumtionen. Det gäller bl.a. att konstruera konsumentpriserna -- t.ex. med hjälp av miljöavgifter -- så att energisnåla processer, konstruktioner och varor gynnas jämfört med mer energislukande. Förslag med detta syfte bör utarbetas av regeringen.
En samhällssektor som förbrukar stora energimängder och vars energikonsumtion uppvisar en negativ, dvs. ökande, energikonsumtion är transportsektorn. Det är en brist i propositionen att den stora effektiviseringspotentialen inom denna sektor knappast nämns. Regeringen bör ta fram en handlingsplan för minskning av energikonsumtionen inom detta område.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande uppmanar regeringen att arbeta fram underlag för ytterligare åtgärder i syfte att främja arbetet med energihushållning och energieffektivisering. Genom ett sådant uttalande tillgodoses de här behandlade yrkandena i motion 1990/91:N73 (v) och även i motion 1989/90:N478 (vpk). I detta avsnitt återgivna förslag till uttalanden i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N463 (mp), 1990/91:N55 (mp), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N73 yrkandena 1--3, med anledning av motion 1989/90:N478 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion 1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1, 3, 10 och 12, motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N452 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
64. Den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning (mom.47)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 1990/91:N452 (mp)" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N68 (mp) är det möjligt att uppnå effektiv energianvändning genom "balans till lägsta kostnad". Ökad effektivitet i energianvändningen ger tillgång till inbesparad energi, en energiresurs som kan ersätta eller komplettera andra energiresurser. Effektivare energianvändning kan vara ett billigt och bra alternativ till att bygga nya kraftverk och kraftledningar för att möta ökade behov. I ett helt balanserat energisystem kombineras effektivare energianvändning och utbyggd kapacitet på tillförselsidan på ett sådant sätt att man uppnår lägsta kostnad för energitjänsterna.
Utskottet förordar att riksdagen uttalar sig för att regeringen, vid bedömning av ansökningar om koncession för nya kraftanläggningar, skall bifalla ansökningen endast om sökanden har tillämpat den i propositionen nämnda balansprincipen och alltså har visat att motsvarande investering i eleffektivisering och hushållning inte kan leda till en besparing som för annan användning frigör minst lika mycket elenergi som ansökningen om utbyggnad avser. Ett sådant uttalande bör enligt utskottets mening också innehålla ett krav på att stora energiförbrukare skall upprätta energibalanser som en del av underlaget för koncessionsansökningar.
Vidare bör riksdagen uppmana regeringen att, som föreslagits i motion 1990/91:N68 (mp), genom försäljning av delar av Vattenfall skaffa fram pengar så att det blir möjligt att under en femårsperiod genomföra ett program för statliga investeringar och statlig finansiering i ny transportteknik och i ny energiteknik i storleksordningen 50 miljarder kronor.
Regeringen bör vidare, anser utskottet, på sätt som utvecklas i motion 1989/90:N463 (mp) uppmärksamma behovet att göra det lönsamt att satsa på effektiv energiteknik, främja en prissättning för att uppmuntra till effektivare energianvändning, främja en fortsatt utveckling med staten som föregångare samt föreskriva att kraftbolag måste välja den metod som ger lägsta möjliga kostnad för att de skall kunna uppfylla sin skyldighet att leverera el till sina kunder. Likaledes bör regeringen enligt utskottets uppfattning, och på sätt som framgår av motion 1989/90:N426 (mp), verka för att förbrukningen av fossila bränslen i bl.a. vägfordon minskas och att medelförbrukningen av bensin i personbilar år 1995 uppgår till högst 0,6 liter per mil. Slutligen bör regeringen, som sägs i motion 1989/90:N39 (mp), ta initiativ till och bevilja anslag för forsknings- och utvecklingsarbete i Sverige, i Norden och internationellt för kartläggning och praktiska prov av en rad möjligheter för kraftbolagen, distributörerna och slutanvändarna att uppnå effektivare användning av elenergi.
Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad här anförts om åtgärder för att använda energi effektivare. Genom ett sådant uttalande tillgodoses de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N39 (mp), 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N463 (mp), 1990/91:N55 (mp), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N452 (mp), liksom i motion 1990/91:N73 (v). I detta avsnitt återgivet förslag till uttalande i motion 1989/90:N478 (vpk) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N39 yrkande 3, motion 1989/90:N426 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N463 yrkandena 1, 3, 10 och 12 och motion 1990/91:N68 yrkandena 5, 8, 12 och 66, med anledning av motion 1990/91:N55 yrkande 3, motion 1990/91:N73 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N93 yrkande 8, motion 1990/91:N412 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N452 och med avslag på motion 1989/90:N478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
65. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. (mom.48)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avvisas sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att en särskild typ av stöd för energieffektiv teknik bör införas. Stöd till ny energiteknik bör i stället, som framhålls i motion 1990/91:N88 (m), utgå enligt samma regler och villkor som för annan ny teknik. Styrelsen för teknisk utveckling bör ha ett övergripande ansvar att följa och stödja ny teknik på detta område. Förslaget att anslå 150 milj.kr. nästa budgetår bör avvisas.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 4, b) avslår motion 1990/91:N68 yrkandena 79 och 80.
66. Riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. (mom.48)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.84 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avvisas sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar den utformning av stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik som föreslås i propositionen. I stället bör de förslag vara vägledande som miljöpartiet har lagt fram i motion 1990/91:N68 och som bl.a. innebär att för budgetåret 1991/92 skall anvisas 270 milj.kr. som statsbidrag till energieffektiva anläggningar i industrin och 50 milj.kr. som statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande riktlinjer för stöd till upphandling och introduktion av energieffektiv teknik, m.m. att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 5 i ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 4, b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 79 till Statsbidrag till investeringar i energieffektiva anläggningar i industrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 270000000 kr., c) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 80 till Statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i industrin för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
67. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (mom.49)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "förslag avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av moderata samlingspartiets företrädare i bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motion 1990/91:N88 (m). Regeringens förslag, liksom de här aktuella alternativa förslagen i motionerna 1989/90:N462 (c) och 1990/91:N68 (mp), avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 6 och motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 5, motion 1989/90:N462 yrkande 1 och motion 1990/91:N68 yrkandena 81, 82 och 85 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
68. Riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder (mom.49)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "förslag avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motion 1990/91:N68 (mp). Vidare bör riksdagen, som också föreslås i samma motion, för budgetåret 1991/92 anslå 250 milj.kr. som statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder, 50 milj.kr. till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder samt 50 milj.kr. som statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse. Regeringens förslag, liksom de här aktuella förslagen i motionerna 1989/90:N462 (c) och 1990/91:N88 (m), avstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande riktlinjer för stöd till demonstration av energieffektiv teknik i lokaler och bostäder, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 68, 81, 82 och 85, det förstnämnda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 5, motion 1989/90:N462 yrkande 1 och motion 1990/91:N88 yrkande 6 a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) till Statsbidrag till energieffektiva anläggningar inom lokaler och bostäder för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 250000000 kr., c) till Statsbidrag till demonstrations- och pilotanläggningar för energieffektiv teknik i lokaler och bostäder för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr., d) till Statsbidrag till information och rådgivning kring energieffektivitet i bebyggelse för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
69. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av centerpartiets företrädare i bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motion 1989/90:Bo534. Liksom bostadsutskottet avstyrker näringsutskottet övriga här aktuella motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo534 yrkande 2 och med avslag på motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1990/91:N68 yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
70. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i samtliga åtta här behandlade yrkanden.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m. att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1989/90:Bo534 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
71. Kommunal energirådgivning, m.m. (mom.50)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet. Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i samtliga åtta här behandlade yrkanden. Med hänvisning till de goda erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten med kommunala energirådgivare bör enligt utskottets mening åtgärder vidtas för att återinföra energirådgivarna i landets samtliga kommuner. I enlighet med förslagen i de nu behandlade motionerna från vänsterpartiet och miljöpartiet bör sålunda lagstiftningen ändras så att kommunerna blir skyldiga att bistå med energirådgivning. Ett statligt stöd för verksamheten bör dessutom införas. Riksdagen bör därför, som också föreslås i motion 1990/91:N68 (mp), för budgetåret 1991/92 anslå 30 milj.kr. som statsbidrag till kommunerna för att täcka del av kostnaderna för obligatoriska energirådgivare.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande kommunal energirådgivning, m.m. att riksdagen a) med anledning av motion 1989/90:Bo246 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:Bo502 yrkande 1, motion 1989/90:Bo534 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 51 och 86, motion 1990/91:N73 yrkande 5 och motion 1990/91:Bo254 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 86 för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln till Statsbidrag till kommunerna för obligatoriska energirådgivare anvisar ett reservationsanslag på 30000000 kr.
72. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av moderata samlingspartiets företrädare i bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör sålunda göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening. Samtliga här aktuella motionsyrkanden avstyrks sålunda av näringsutskottet.
73. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av centerpartiets företrädare i bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs avstyrker näringsutskottet också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör sålunda göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av synpunkter i motionerna 1989/90:Bo544 (c) och 1990/91:Bo242 (c). Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks sålunda av näringsutskottet.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Bo544 yrkande 3 och motion 1990/91:Bo242 yrkande 4 och med avslag på motion 1989/90:N414 yrkande 9, motion l989/90:N478 yrkande 2, motion 1990/91:N64 yrkande 1, motion 1990/91:N68 yrkande 9, motion 1990/91:N73 yrkande 4, motion 1990/91:N93 yrkande 15 och motion 1990/91:Bo205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
74. Introduktion av effektivare uppvärmningssystem (mom.51)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.85 som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i den avvikande mening till bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y som redovisas av miljöpartiets företrädare i bostadsutskottet. Med hänvisning till vad där sägs tillstyrker näringsutskottet också de här behandlade yrkandena i motionerna 1989/90:N414 (mp) och 1989/90:N478 (vpk). Riksdagen bör således göra ett sådant uttalande som förordas i denna avvikande mening på grundval av motionerna 1990/91:Bo205 (mp), 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N93 (mp). Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks sålunda av näringsutskottet.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande introduktion av effektivare uppvärmningssystem att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N414 yrkande 9, motion 1989/90:N478 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkande 9 och motion 1990/91:N93 yrkande 15 och motion 1990/91:Bo205 och med avslag på motion 1989/90:Bo544 yrkande 3, motion 1990/91:N64 yrkande 1, motion 1990/91:N73 yrkande 4, motion 1990/91:N93 yrkande 15 och motion 1990/91:Bo242 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
75. Lagstiftning om kommunala energiplaner (mom.52)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.86 som börjar med "Utskottet konstaterar," och slutar med "aktuella yrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att lagen (1977:439) om kommunal energiplanering är ofullständig. Den innehåller inga anvisningar om koldioxidproblemen, inte heller om balansprincipen. Anvisningarna när det gäller elhushållning, satsning på inhemsk energi och energieffektivisering behöver kompletteras. Kommunernas uppfyllande av lagen har dessutom lämnat åtskilligt övrigt att önska. Regeringen bör därför låta omarbeta lagen med utgångspunkt i vad utskottet här har anfört. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har uttalat. Därigenom skulle de här aktuella yrkandena i motionerna 1989/90:Bo502 (mp) och 1990/91:N459 (mp) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande lagstiftning om kommunala energiplaner att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Bo502 yrkande 2 och motion 1990/91:N459 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
76. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (mom.53)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.86 med "Utskottet föreslår" och slutar på s.87 med "1990/91:N88 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N88 (m) framförda uppfattningen att det inte finns skäl för särskilda statliga medel för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin. Det torde inte heller vara nödvändigt med ett särskilt statligt stöd till insatser med information till små och medelstora icke-energiintensiva industriföretag. I den mån energikostnaderna kan påverkas i nämnvärd grad bör det vara i branschorganisationernas och de enskilda företagens intresse att de tillgodogör sig information. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att propositionen avslås såvitt gäller riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin. Likaså avstyrks de här behandlade förslagen i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 6.
77. Riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin (mom.53)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.86 med "Utskottet föreslår" och slutar på s.87 med "1990/91:N88 (m) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om miljöpartiets syn på den allmänna inriktningen av programmet för effektivare energianvändning. Denna syn har kommit till uttryck i bl.a. motion 1990/91:N68 (mp). Det är mot den bakgrunden som utskottet anser att riksdagen bör avvisa de riktlinjer som regeringen har föreslagit för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande riktlinjer för stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 7 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 6.
78. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mom.54)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "165000000 kr." bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker det i motion 1990/91:N88 (m) framlagda förslaget att för budgetåret 1991/92 till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi skall anvisas ett reservationsanslag på 5000000 kr.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 17 och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 14 och motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5000000 kr.
79. Anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi (mom.54)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "165000000 kr." bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker, i enlighet med förslaget i motion 1990/91:N68 (mp), att riksdagen avvisar det i propositionen föreslagna anslaget Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, såsom varande helt otillräckligt. Utskottet hänvisar till de förslag om sammanlagt 750 milj.kr. för att främja en effektivare användning av energi som miljöpartiet har lagt fram i motion 1990/91:N68.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande anslag för vissa åtgärder för effektivare användning av energi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 14 och motion 1990/91:N88 yrkande 17.
80. Anslag för energideklarationer, m.m. (mom.55)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med "Förslaget i" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att för budgetåret 1991/92 skall, som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp), anvisas ett anslag på 50 milj.kr. avsett som statsbidrag till energideklarationer och prototyper för energisnåla hushållsprodukter jämte informationskampanjer kring energihushållning.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande anslag för energideklarationer, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 84 till Statsbidrag till energideklarationer och prototyper för energisnåla hushållsapparater, m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000 kr.
81. Anslag för kompensation till svensk industri för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser (mom.56)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.87 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "1000 milj.kr." bort ha följande lydelse:
Det förslag om ett anslag på 1000 milj.kr., avsett för kompensation under nästa budgetår till industrier för försämrad konkurrensförmåga genom höjda energipriser, som finns i motion 1990/91:N68 (mp) bör ses mot bakgrund av de förslag om energibeskattningens inriktning som återfinns i samma motion. Dessa förslag behandlas i näringsutskottets yttrande till skatteutskottet (1990/91:NU12y). Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 1000 milj.kr. för det ändamål som motionärerna har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande anslag för kompensation till svensk industri för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 83 till Statsbidrag till kompensation till industrier för försämrad konkurrensförmåga till följd av höjda energipriser för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1000000000 kr.
82. Energisparfonder (mom.58)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med "Förslaget avstyrks" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör utarbeta förslag till energisparfonder i enlighet med vad som föreslås i motion 1990/91:N65 (c) och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörden.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande energisparfonder att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
83. Energisparkampanj (mom.59)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "därför motionen" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N73 (v) är energi något som i den enskildes medvetande bör framstå som något dyrbart och värt att spara. Eftersom det är många år sedan det fanns några avgörande ekonomiska skäl att spara energi -- bl.a. har vi i Sverige översvämmats av billig kärnkraftsel -- är potentialen stor när det gäller att förändra vårt beteende. Utskottet anser därför att regeringen bör utarbeta förslag till energisparkampanjer. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angivet innehåll.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande energisparkampanj att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N73 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
84. Vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m. (mom.62)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.88 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner att de i föregående stycke uppräknade uppslagen till ytterligare åtgärder i energibesparande och energieffektiviserande syfte bör prövas av regeringen. Förslagen i här behandlade motioner om uttalanden av riksdagen tillstyrks alltså, utom vad avser motion 1989/90:N270 (mp).
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande vissa uppslag till ytterligare åtgärder för energieffektivisering m.m. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N331 yrkandena 2 och 4, motion 1989/90:N462 yrkande 4, motion 1989/90:N463 yrkandena 2, 4, 7--9 och 13 och motion 1989/90:N486 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N270 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
85. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mom.63)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion 1990/91:N88 (m) har riksdagen sedan år 1975 anvisat drygt 5 miljarder kronor till energiforskning. Därtill kan läggas ca 3 miljarder kronor som under samma tid har anslagits för utveckling och demonstration av ny energiteknik samt de belopp som har lagts ner av Vattenfall, privata kraftföretag m.fl. Trots dessa betydande insatser har egentligen inga nya kommersiella genombrott gjorts.
Mot denna bakgrund anser utskottet att nya prioriteringar bör göras på energiforskningsområdet. Klimatforskningen bör prioriteras, eftersom växthuseffekten kan utgöra ett hot mot de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden. Det är vidare av vikt att det utreds hur det ökande behovet av elkraft kan tillgodoses i framtiden. Det framtida behovet av elkraft för olika miljöförbättrande åtgärder inom industri- och hushållssektorn bör kartläggas.
Svensk energiforskning har hittills genomsyrats av tydliga politiska ambitioner. Forskningsinsatserna har i stor utsträckning styrts utifrån riksdagsbeslutet att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010. Forskningen måste nu präglas av realism och inte av politiskt önsketänkande. Därför bör regeringen nu utvärdera vad som åstadkommits. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad som här sagts om riktlinjer för energiforskningen fr.o.m. nästa budgetår och avstyrker således regeringens förslag i motsvarande del. Härav följer att utskottet också avstyrker den inriktning av energiforskningen som föreslås i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 13 och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 11 och motion 1990/91:N68 yrkandena 35--37, 41 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
86. Riktlinjer för energiforskningens inriktning (mom.63)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för beslut om energiforskningens inriktning och för beslut om de belopp som skall anslås är, som framhålls i motion 1990/91:N68 (mp), vilken framtid en majoritet inom riksdagen önskar sig och vilka framtidsalternativ den tror på.
Utskottet avvisar regeringens förslag till riktlinjer för energiforskningens inriktning, liksom motsvarande förslag i motion 1990/91:N88 (m). I stället bör det synsätt som präglar motion 1990/91:N68 (mp) vara styrande.
Forskningen bör sålunda inriktas på effektiv energianvändning och utnyttjande av uthålliga, inhemska och förnybara energikällor. Forskning kring uran och fossila bränslen bör vara "defensiv" och syfta till att finna de bästa medlen att ersätta dem och förhindra skador. I övrigt bör forskningen även inriktas på olika typer av teknik som i dag inte är ekonomiskt eller tekniskt möjliga men som ligger inom ramarna för ett ekologiskt sunt och solidariskt framtidssamhälle. Exempel på sådan teknik är bränsleceller, vätgasteknik och solceller. På transportområdet krävs mer forskning rörande biogasteknik samt spårbilar och andra kollektivtrafikmedel. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till vad här sagts om riktlinjer för energiforskningens inriktning fr.o.m. nästa budgetår.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande riktlinjer för energiforskningens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 35--37, 41 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 11 och motion 1990/91:N88 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
87. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mom.64)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Vidare ansluter" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Vidare finner utskottet att, som också föreslås i motion 1990/91:N88 (m), en lämplig nivå på anslaget för energiforskning för budgetåret 1991/92 är 300 milj.kr. Motsvarande minskningar bör också ske i de bemyndiganden för budgetåren 1992/93--1996/97 som regeringen har föreslagit. Regeringens förslag om bemundiganden och anslagsnivå avstyrks alltså, liksom motsvarande förslag i motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 momenten 12 och 13, med bifall till motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkandena 40 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del
a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om 240000000 kr. för budgetåret 1992/93, 210000000 kr. för budgetåret 1993/94, 170000000 kr. för budgetåret 1994/95, 125000000 kr. för budgetåret 1995/96, 75000000 kr. för budgetåret 1996/97 samt 25000000 kr. för budgetåret 1997/98,
b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 300000000 kr.
88. Anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning (mom.64)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.90 som börjar med "Vidare ansluter" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Eftersom det gäller en stor omställning från ett energisystem till ett annat krävs väsentligt ökade forskningsinsatser. Utskottet avstyrker regeringens förslag till anslag för energiforskning för nästa budgetår. Detta anslag behöver räknas upp och bör uppgå till 500 milj.kr. Regeringen bör anmoda programorganen att presentera förslag med den principiella inriktning utskottet har angivit i det föregående.
För att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet bör liksom hittills tillämpas ett system med bemyndiganden för regeringen att under det kommande budgetåret ikläda staten vissa ekonomiska förpliktelser under de närmast kommande budgetåren.
Vad utskottet här har föreslagit innebär en ökning av anslaget för Huvudprogram Energiforskning med drygt 144 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Utskottet anser att denna anslagsökning bör finansieras på så sätt att regeringen beslutar att beloppet skall överföras från Vattenfalls planerade forskningsmedel, ca 400 milj.kr., till statsverket.
Av vad utskottet har anfört framgår att utskottet också avvisar förslagen rörande anslag m.m. för energiforskning i motion 1990/91:N88 (m).
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande anslag m.m. för Huvudprogram Energiforskning att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 momenten 12 och 13, med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 40 och 69, det sistnämnda i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N88 yrkandena 15 och 16 a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om 380000000 kr. för budgetåret 1992/93, 250000000 kr. för budgetåret 1993/94, 180000000 kr. för budgetåret 1994/95, 130000000 kr. för budgetåret 1995/96, 100000000 kr. för budgetåret 1996/97 och 50000000 kr. för budgetåret 1997/98, b) till Energiforskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 500000000 kr.
89. Anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning m.m. (mom.65)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.91 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "detta stöd" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att anslaget till Studsvik AB för energirelaterad grundforskning m.m. bör halveras, vilket bör gå ut över den kärntekniska forskningen. I övrigt bör Studsvik utnyttjas för forskning inom de prioriterade områden som förordas i motion 1990/91:N68 (mp). De ca 34 milj.kr. som på så sätt kan frigöras bör överföras till teknikområdet Energirelaterad transportforskning.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande anslag till Studsvik för energirelaterad grundforskning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
90. Inrättande av en delegation för ekologisk teknik (mom.67)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.91 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Regeringen har inrättat programrådet för ett avfallssnålt samhälle och miljöanpassad produktutveckling. Miljöpartiet har i andra motioner yrkat att programrådets uppgifter skall vidgas och att rådets namn skall ändras till "delegationen för ekologisk teknik". Denna delegation bör ingå bland programorganen för energiforskning. Regeringen bör sålunda vidta erforderliga åtgärder för att delegationen skall kunna komma till stånd. Förslaget i motion 1990/91:N68 (mp) om ett uttalande av riksdagen tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande inrättande av en delegation för ekologisk teknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
91. Vätgas (mom.69)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.92 som börjar med "Återigen hänvisar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Många forskare och tekniker har intygat att vätgasen har förutsättningar att bli en väsentlig energibärare i framtiden. Vätgasen har många fördelar: den är miljövänlig, den kan framställas från alla primära energikällor, flexibiliteten i användningen är stor, den är möjlig att lagra (även storskaligt), den kan transporteras på betryggande sätt etc.
En stor satsning i samverkan mellan stat, forskare och näringsliv ter sig därför ytterst angelägen. Regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag för riksdagen med denna inriktning. Härigenom tillgodoses här behandlade delar av motionerna 1990/91:N26 (c), 1990/91:N62 (mp), 1990/91:N73 (v) och 1990/91:N453 (c).
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande vätgas att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:N26 och 1990/91:N62, motion 1990/91:N73 yrkande 14 och motion 1990/91:N453 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
92. Effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk (mom.72)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "Näringsutskottet gör" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Sveriges energiförsörjning skall enligt utskottets mening grundas på inhemska förnybara energikällor. Därför måste vattenkraften betraktas som en stor nationell tillgång. När kärnkraften är avvecklad måste vattenkraften utgöra basen för landets elförsörjning. Den utbyggda vattenkraften torde i stort sett räcka för att förse landet med elenergi för elspecifika ändamål, dvs. telekommunikationer, belysning, motordrift, spårbundna kommunikationer och liknande.
Det är emellertid angeläget, anser utskottet, att ingen fortsatt storskalig utbyggnad av vattenkraften äger rum. Detta gäller framför allt "nationalälvarna" men också mindre vattendrag. Därför accepterar utskottet endast den av riksdagen fastställda ramen om 66 TWh vid normalår. Denna produktion bör i huvudsak kunna åstadkommas genom modernisering och effektivisering av befintliga anläggningar. Det kan vara befogat att i detta sammanhang erinra om att en kraftig utbyggnad av vindkraftsproduktionen kan medföra effektivare utnyttjande av vattenföringen; vindkraftsproduktionen bör därför betraktas som ett komplement till vattenkraftsproduktion. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Med vad näringsutskottet här har anfört tillstyrks motion 1990/91:N68 (mp) i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande effektiviseringar av befintliga vattenkraftverk att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
93. Oberoende vattenkraftsrådgivare (mom.73)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "Inom ramen" och slutar med "nu sagda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skulle ett beslut om medel till två tjänster som oberoende rådgivare om vattenkraftsproduktion vara väl ägnat att understödja och påskynda nyproduktion av elkraft från nedlagda vattenkraftsanläggningar. I Sverige finns ett betydande antal sådana anläggningar som skulle kunna aktiveras. Oberoende rådgivare skulle fylla en mycket viktig uppgift i detta avseende. Trots omfattande information och viss utbildningsverksamhet i regi av Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO) har ett mindre antal kraftverk rustats på ett varken tekniskt eller ekonomiskt godtagbart sätt. Genom en sådan rådgivningsverksamhet som föreslås i motionen skulle stora förluster av det slag som redan har åsamkats enskilda och samhället kunna undvikas. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad utskottet nu har uttalat. Härigenom blir motionen tillgodosedd i berörd del. Motion 1990/91:N79 (mp) tillstyrks i berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande oberoende vattenkraftsrådgivare att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N79 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
94. Småskalig vattenkraftsproduktion (mom.74, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.94 som börjar med "I propositionen" och slutar med "och 1989/90:N441 (c)" bort ha följande lydelse:
De olika energislagen skall leva på sina egna meriter. Inom ramen för en miljörelaterad energibeskattning och en fungerande elmarknad bör även den småskaliga vattenkraften kunna utnyttjas. Subventionerna i form av särskilda lån anser utskottet inte vara motiverade. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N411 (m) och 1989/90:N441 (c).
95. Småskalig vattenkraftsproduktion (mom.74)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.94 med "I propositionen" och slutar på s.95 med "och 1989/90:N441 (c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att sådan småskalig vattenkraft -- som kan utvinnas utan nya uppdämningar eller regleringar eller andra ingrepp som stör det ekologiska systemet i sjöar och vattendrag -- bör utnyttjas i den svenska energiförsörjningen. Regeringen bör presentera en översikt över vilka sådana möjligheter som finns, vilka effekter och energimängder som kan utvinnas och vilka resurser som behövs för att utnyttja var och en av dem samt en plan för hur denna vattenkraft skall kunna tas till vara. Eftersom initialkostnaden kan vara mycket hög för uppbyggnaden av sådan småskalig vattenkraftproduktion bör staten vid behov ge ett stimulansbidrag till förprojektering på upp till 50 % och till investering på upp till 35 % av den totala kostnaden. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen om detta. Genom en sådan åtgärd blir motion 1989/90:N441 (c) tillgodosedd, liksom i viss mån även motion 1989/90:N411 (m).
dels att utskottets hemställan under 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande småskalig vattenkraftsproduktion att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N441 och med anledning av motion 1989/90:N411 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
96. Vinstmedel från vattenkraftsproduktionen (mom.75)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.95 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Vattenkraften är en regional resurs, anser utskottet. Detta är ett faktum som måste vinna allmänt erkännande. För att de gynnsamma verkningarna av vattenkraftsproduktion i Sverige skall komma den berörda regionen till del, bör, anser utskottet, en avgift om 1 öre/kWh vattenkraftsproducerad elenergi tas ut från kraftbolagen. Intäkterna härav skall återgå till bygder där elkraften har producerats. Medlen skall användas för utveckling av näringslivet i den berörda regionen och till allmänt stöd för denna region. Hälften av avgiftsmedlen bör gå direkt till regionalt utsatta vattenkraftskommuner. Resterande medel bör fördelas av länsstyrelsen till länets kommuner. Bedömningen bör härvid göras på basis av dels utbyggda vattenkraftstillgångar, dels behovet av regional utveckling inom resp. kommun. Avgiften bör tas ut från kraftbolagen med början den 1 juli 1991.
Med beklagande måste utskottet konstatera att regeringen ännu inte har tagit något initiativ i den angivna riktningen. Utskottet anser att riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag till ett system med återföring av vattenkraftsvinster i enlighet med vad som har förespåkats i de nu behandlade motionerna, 1990/91:N355 (c) och 1990/91:N405 (c), den förra i här behandlat avseende.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande vinstmedel från vattenkraftsproduktionen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N355 yrkandena 2 och 3 och motion 1990/91:N405 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
97. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen (mom.76)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.96 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
För att alla regioner i landet skall kunna utvecklas på ett likvärdigt sätt måste infrastrukturen byggas ut. Enligt utskottets uppfattning är de av regeringen förespråkade investeringarna i infrastruktur inte tillräckliga, särkilt inte när det gäller de eftersatta regionerna. En större kraftsamling är nödvändig för att man snabbt skall kunna komma till rätta med de regionala obalanser som har uppkommit i Sverige. Utöver de av regeringen föreslagna medlen bör därför 600 milj.kr. anslås för investeringar i infrastruktur och vara riktade till stödområdena. Det är, menar utskottet, rimligt att dessa investeringar finansieras genom de skattemedel som inflyter från vattenkraftsproduktionen. Förslagsvis bör 1öre per kWh reserveras för de nu förordade investeringarna. Riksdagen bör besluta i enlighet med vad nu har sagts. Utskottet tillstyrker alltså motion 1990/91:N352 (v) i nu behandlat avseende.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N352 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
98. Finansiering av infrastrukturen genom övervinster från vattenkraftsproduktionen (mom.76, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.96 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om det förslag om försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk och värmekraftverk som miljöpartiet har framlagt i motion 1990/91:N42. Intäkterna av denna försäljning, som kan beräknas till omkring 50 miljarder kronor, bör användas till investeringar i ekologiskt sund energiteknik och transportteknik. Så länge detta belopp räcker bör ca 5 miljarder per år anslås till vardera ändamålet. Den regionalpolitik som miljöpartiet i andra sammanhang förordar innebär att åtskilligt av dessa investeringsmedel kommer stödområdena till del. Utskottet vill också erinra om miljöpartiets förslag om att arbetsgivaravgifterna i stödområdena skall minskas med 10%. Detta är, enligt utskottets mening, ett bättre sätt att ge stödområdena ett verkningsfullt stöd än det i motion 1990/91:N352 (v) framlagda förslaget. Motionen avstyrks därför i nu behandlat avseende.
99. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.77)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.97 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att introduktionen av biobränslen inte främjas genom den form av stöd som regeringen föreslår. Sådana tillfälliga subventioner kommer inte att ge tillräckligt långsiktiga spelregler för att olika aktörer skall vara beredda att satsa på ny teknik. I stället utgör det förslag om ändringar i energibeskattningen som företrädare för moderata samlingspartiet har fört fram i en avvikande mening i yttrande (1990/91:NU12y) av näringsutskottet till skatteutskottet en bättre grund för en långsiktig och uthållig introduktion av biobränslen i det svenska energisystemet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de i propositionen framlagda förslagen om bidrag för investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen och för säkerställande av en fortsatt användning av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 8 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N359 yrkande 4 och motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 71, det förstnämnda i ifrågavarande del.
100. Riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.77)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.97 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande lydelse:
De förslag som utskottet nu har att ta ställning till utgör nästan det enda konkreta exemplet i propositionen på åtgärder i syfte att främja introduktionen av biobränslen. Utskottet finner detta otillfredsställande och återkommer längre fram i detta betänkande till behovet av ytterligare åtgärder.
Utskottet anser att förslagen i propositionen (s. 57--60) om bidrag för investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen i befintliga kraftvärmeverk är otillräckliga och bör avslås. I stället bör ett system införas med statsbidrag till byggande av och ombyggnad av biobränsleeldade kraftvärmeverk med 25% av kostnaden, dock högst 4000 kr. per kW inom nya kraftvärmeverk och högst 1000 kr. per kW till ombyggnad inom en total ram av 400 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Utskottet föreslår att riksdagen nu anvisar ett reservationsanslag på detta belopp.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande riktlinjer för stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 68 och 71, det förstnämnda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1989/90:N359 yrkande 4 och med avslag på proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkande 8 till Statsbidrag för byggande och ombyggnad av kraftvärmeverk för biologiska bränslen för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 400000000 kr.
101. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.98 som börjar med "Det av" och slutar med "med biobränslen" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ansluter sig till den syn på energibeskattningen som framförs i motionerna 1990/91:N88 (m) och 1990/91:N412 (m), finner inte anledning för riksdagen att göra något uttalande av den innebörd som föreslås i motion 1990/91:N93 (mp).
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N89 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N90 yrkande 2, motion 1990/91:N92 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N93 yrkande 5.
102. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.98 som börjar med "Det av" och slutar med "med biobränslen" bort ha följande lydelse:
Den höjning av bidragsbeloppet som utskottet förordar ligger visserligen, menar utskottet, delvis i linje med tankegångarna bakom förslaget till uttalande i motion 1990/91:N93 (mp) om bättre lönsamhet för anläggningar för kraftvärmeverk med biobränslen. Utskottet anser emellertid att riksdagen samtidigt som den beslutar om höjningen därutöver i ett uttalande till regeringen entydigt bör ansluta sig till förslaget i nämnda motion. Utskottet vill också framhålla att den föreslagna ramen av 1000 milj.kr. under fem år är otillräcklig och bör vidgas väsentligt.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 7 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N83 yrkandena 1--3, motion 1990/91:N89 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N92 yrkandena 1 och 2 och motion 1990/91:N93 yrkande 5 och med avslag på motion 1990/91:N90 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
103. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt regeringens" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör vindkraften -- liksom andra energislag -- utvecklas på sina egna ekonomiska meriter. Inom denna ram kan en miljörelaterad energibeskattning och en fungerande elmarknad medge såväl den storskaliga som den små- och medelstora vindkraften att spela den roll som är rimlig med hänsyn till dess potential. Med det sagda avstyrker utskottet i berört avseende motionerna 1990/91:N76 (c), 1990/91:N73 (v), 1989/90:N478 (v), 1990/91:N68 (mp), 1990/91:N93 (mp) och 1990/91:N446 (mp), 1989/90:N458 (mp) och 1989/90:N416 (fp).
104. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt regeringens" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Den statliga vindkraftsutredningen visade att det i Sverige finns potential för minst 30 TWh elenergi från vindkraftsproduktion. Detta innebär, menar utskottet, att vindkraften kan bli ett värdefullt inslag i energiförsörjningen. Vindkraft och direkt solenergi medför i stort sett försumbara miljöeffekter. Härtill kommer att det finns goda exportmöjligheter när det gäller svenska aggregat eller delar därav. Vindkraft har dessutom gynnsamma regionalpolitiska effekter.
Utskottet finner att den skisserade produktionsnivån kan nås med en kraftfull utbyggnad som innebär en serieproduktion om tusentals aggregat, företrädesvis mindre anläggningar. Vid en sådan kraftig utbyggnad kommer priset att vara konkurrenskraftigt i jämförelse med annan ny elproduktion. Om miljökonsekvenserna värderas i ekonomiska termer och vägs in i bilden härutöver kommer vindkraften att vara ekonomiskt överlägsen. Utskottet anser mot denna bakgrund att en snabb och kraftfull utbyggnad av vindkraften är angelägen.
Samtidigt vill utskottet beklaga att utvecklingen av vindkraften systematiskt har motarbetats i Sverige; detta visas bl.a. genom internationella jämförelser. Pengar och tid har kastats bort på att utveckla storskaliga anläggningar i stället för att -- med Danmark som föredöme -- satsa på små aggregat.
Utskottet anser det angeläget att en handlingsplan tas fram som visar hur utbyggnaden av vindkraften skall kunna ske i takt med avvecklingen av kärnkraften. Det förslag om investeringsstöd som regeringen har lagt fram vill utskottet ansluta till men anser att tidsperioden bör förlängas och beloppet höjas vid behov. Regeringen bör vidare anmodas att lägga fram förslag till riksdagen om hur information om vindkraften till allmänheten bör kunna lämnas. Genom ett uttalande av nu angiven innebörd blir motionerna 1990/91:N73 (v) och 1989/90:478 (v) i huvudsak tillgodosedda i berörda delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 10 och motion 1990/91:N73 yrkandena 10 och 12 och med avslag på motion 1989/90:N416, motion 1989/90:N458 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N76, motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N446 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
105. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.101 som börjar med "Enligt regeringens" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Vindkraften kan i dag betraktas som en etablerad teknik, åtminstone när det gäller aggregat under 1000 kW. Utskottet beklagar dock att energietablissemanget har lyckats blockera utvecklingen i Sverige av vindkraft. Detta har skett genom lågprispolitik för elenergi men också genom felaktiga satsningar på alltför stora prototyper. Dessutom har det varit förenat med stora svårigheter att få elenergi från ett vindkraftverk inkopplat på det allmänna elnätet.
Utskottet anser att produktionsmålet för den fortsatta utbyggnaden av vindkraft bör sättas till 17 TWh per år inom 25 år. Detta torde kräva en utbyggnad av kapaciteten på 250 MW varje år under denna period. Kostnaden bör emellertid sjunka kraftigt när en produktion i denna storleksordning har etablerats. I sammanhanget vill utskottet också erinra om de regionalpolitiskt gynnsamma effekter som en utbyggnad av denna storleksordning kan medföra, exempelvis på Öland och Gotland.
Det föreslagna investeringsprogrammet är emellertid, menar utskottet, alltför begränsat för att man omedelbart skall få i gång ett investeringsprogram av denna storlek. Utskottet vill erinra om de förslag som miljöpartiet lämnat till utökat stöd till vindkaft och som delvis behandlas i andra delar av detta betänkande samt i skatteutskottets behandling av energiskattefrågorna, nämligen: 1. befrielse från all skatt inkl. mervärdeskatt för elenergi från vindkraftverk, 2. restitution av inbetald mervärdeskatt vid byggandet av vindkraftverk, 3. investeringsbidrag om 25% inom en anslagsram som budgetåret 1991/92 uppgår till 100 milj.kr. och inom en fyraårsperiod trappas upp till 625 milj.kr. per år, 4. statliga lån med låg ränta och amorteringsfrihet i fem år till uppbyggnad av produktionsresurser för vindkraft.
Utskottet ansluter sig därför till det program och de anslag som förespråkas i motion 1990/91:N68 (mp), som alltså tillstyrks liksom också motion 1990/91:N446 (mp). Också den synpunkt som framförs i motion 1990/91:N93 (mp) om vikten av att man i större utsträckning använder ekonomiska styrmedel för att göra det mer lönsamt att driva vindkraftverk än anläggningar för "produktion" av icke förnybar energi delas av utskottet. Motion 1989/90:N458 (mp) får anses tillgodosedd genom vad utskottet nu har sagt. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande förutsättningar för vindkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:90 i ifrågavarande del, med bifall till motion 1989/90:N458 yrkandena 1 och 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 30 och 31, motion 1990/91:N76, motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N446 yrkandena 1--3 och med avslag på motion 1989/90:N416, motion 1989/90:N478 yrkande 10 och motion 1990/91:N73 yrkandena 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
106. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion (mom.83, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.102 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som har anförts i denna fråga i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68 i berörd del och 1990/91:N78 (mp).
107. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion (mom.83)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.102 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget om teknikutvecklingsstöd som presenteras i propositionen. Däremot anser utskottet att stödet bör ges en något annorlunda inriktning. Hälften av stödet som avsätts till vindkraften bör avse främst medelstora vindkraftverk, dvs. med en effekt av mellan 60 kW och 1000 kW. Vidare är det lämpligt att en del av stödet riktas mot utvecklingen av småskaliga vindkraftverk, dvs. med en effekt av högst 60 kW. Genom ett beslut av riksdagen med nu angivet innehåll skulle motionerna 1990/91:N68 (mp) i nu aktuell del och 1990/91:N78 (mp) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till vindkraftsproduktion att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 moment 8 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N78 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
108. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mom.84)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att slå fast att vindkraften kan spela en viss roll i den svenska energiförsörjningen. Det är samtidigt viktigt att understryka att det endast rör sig om ett marginellt elkraftstillskott och att ett sådant kan komma till stånd enbart under förutsättning att ytterligare teknikutveckling äger rum och att kostnadsproblemen kan bemästras.
Utskottet ansluter sig härmed till den uppfattning som förs fram i motion 1990/91:N88 (m). I denna föreslås att riksdagen med avslag på förslaget om investeringsbidrag gör ett tillkännagivande till regeringen av nyss nämnd innebörd om stöd till investeringar i vindkraftverk. Samtidigt godtar utskottet förslaget i motionen om att ett stöd av 50 milj.kr. under fem år skall lämnas för teknikutveckling på vindkraftsområdet. Riksdagen bör för nästkommande budgetår anvisa ett reservationsanslag av 10 milj.kr. Av vad som har föreslagits framgår att utskottet inte kan godta det förslag om investeringsbidrag som förs fram i motion 1990/91:N68, som alltså avstyrks i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 10 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 9, motion 1989/90:N431, motion 1989/90:N458 yrkandena 3--5, motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N79 yrkande 1 och motion 1990/91:N446 yrkandena 4--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 19 och med avslag på motion 1990/91:N68 yrkande 75 till Utveckling av vindkraft för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000kr.
109. Riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk (mom.84)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att vindkraften när det gäller aggregat på upp till 1000 kW i dag kan betraktas som en väl etablerad teknik. Härtill kommer att kostnaderna för verk i intervallet 200--500 kW har kunnat nedbringas så att priset per levererad kWh kan konkurrera med de flesta nya kraftanläggningar.
Regeringen har visserligen lagt fram förslag om investeringsbidrag som avses främja vindkraftsproduktionen; den föreslagna storleksordningen avslöjar emellertid, enligt utskottets mening, att regeringens plan för en avveckling av kärnkraften saknar trovärdighet. De resonemang som förs och de slutsatser som dras från miljöpartiets sida beträffande utbyggnaden av vindkraften och som har redovisats tidigare i detta betänkande finner utskottet vara välmotiverade. Det är, menar utskottet, angeläget att riksdagen nu fattar beslut som innebär att tidigare positiva uttalanden om vindkraftens framtid nu ges bärkraft. Utskottet ansluter sig därför till förslagen i motion 1990/91:N68 (mp) såvitt de gäller avslag på propositionen i denna del. I stället behövs en väsentligt ökad anslagsram för den kommande femårsperioden, nämligen 1950 milj.kr. För budgetåret 1991/92 bör anslås 100 milj.kr. till bidrag till 25% av investeringen för byggandet av vindkraftverk. För de därpå följande åren bör anslagen ökas inom den nyss angivna ramen.
En väl utbyggd, oberoende rådgivning är enligt utskottets mening väl motiverad, inte minst under det första året. Därför bör det ur vindkraftsstödet avsättas medel motsvarande fem heltidstjänster för sådana oberoende rådgivare och till utbildningsverksamhet inom vindkraftsområdet. Tjänsterna och utbildningsinsatserna kan liksom hittills administreras av Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO), som har god kompetens för sådana uppgifter. Genom ett beslut av riksdagen med denna inriktning blir motion 1990/91:N79 (mp) tillgodosedd liksom i huvudsak även motionerna 1989/90:N458 (mp) och 1990/91:N446 (mp), de båda senare i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande riktlinjer för stöd till investeringar i vindkraftverk att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 68 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N79 yrkande 1 och motion 1990/91:N446 yrkandena 4--7, med anledning av motion 1989/90:N458 yrkandena 3--5 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 9, motion 1989/90:N431 och motion 1990/91:N88 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 75 och med avslag på motion 1990/91:N88 yrkande 19 till Bidrag för byggande av vindkraftverk för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 100000000 kr.
110. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat (mom.85, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som har anförts i denna fråga i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i här berört avseende.
111. Investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat (mom.85)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.103 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning, nämligen att investeringslån till sådana industrier som levererar specialutrustning till vindkraftverk är ett viktigt instrument för att man på allvar skall kunna få i gång elkraftsproduktionen med vindkraftsteknik. Sådana lån bör vara amorteringsfria och löpa med låg ränta under de första fem åren. Riksdagen bör till regeringen göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker alltså här behandlad del av motion 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande investeringslån till leverantörer av specialutrustning för vindkraftsaggregat att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 76 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
112. Överföring av elenergi från vindkraftsproduktion (mom.86)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.104 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "har anförts" bort ha följande lydelse:
Om riksdagens avsikt är att främja introduktionen av medelstora vindkraftsaggregat är det nödvändigt att det föreslagna investeringsbidraget kompletteras med åtgärder som går ut på modifieringar av skilda slag i ellagen när det gäller rätten att transitera el. Utskottet ansluter sig i denna fråga till de synpunkter som har förts fram i motionerna 1990/91:N82 (c) och 1990/91:N80 (mp).
Vid försök att bilda andelsföreningar enligt dansk modell, s.k. møllelag, har det nämligen visat sig omöjligt att få rätt till transitering av el till flera mottagare, detta även om dessa skulle inneha grannfastigheter till den fastighet där aggregatet är beläget. Hindret består i en rekommendation utfärdad av Svenska elverksföreningen som visserligen innebär att eldistributören mot kilometeravgift kan erbjuda sig att transitera elenergi från t.ex. ett vindkraftverk, men detta under förutsättning att transiteringen avser endast en enda förbrukningspunkt. Också svårigheter av andra slag uppkommer. Elverksföreningen har nämligen utfärdat en rekommendation som går ut på att en mycket hög administrationsavgift skall tas ut. Vidare tillämpas inte någon längdberoende avgiftsreduktion. Detta drabbar särskilt detta slags elframställning, eftersom den ström som produceras i elverket förbrukas enbart i närområdet. Den transitering som sker utanför detta område är därför endast fiktiv och borde inte föranleda några större kostnader för distributören.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de nu återgivna svårigheterna hindrar en positiv utveckling av vindkraftsproduktionen. En lagstiftning som undanröjer dessa hinder är därför nödvändig. Vidare anser utskottet att de i motionerna angivna riktlinjerna bör vara vägledande i ett lagstiftningsarbete av begärt slag. Den aviserade totalöversynen är givetvis motiverad, men utskottet vill betona angelägenheten av att de nu behandlade problemen snarast får sin lösning. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att för riksdagen lägga fram förslag i enlighet med vad som nu har sagts. Motionerna 1990/91:N82 (c) och 1990/91:N80 (mp) blir genom ett uttalande av denna innebörd helt eller delvis tillgodosedda. De tillstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande överföring av elenergi från vindkraftsproduktion att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N80 och 1990/91:N82 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
113. Kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion (mom.87)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.105 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till de synpunkter som ligger till grund för det aktuella yrkandet. Motion 1990/91:N88 (m) tillstyrks i nu behandlat avseende med det nu sagda.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande kommunernas planering i fråga om vindkraftsproduktion att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
114. Havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge (mom.88)
Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.106 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste en del av förnyelsen i energisystemet avse satsning på havsbaserad vindkraftsproduktion, som har en betydande potential. Utskottet anser att det är angeläget att det nu studerade projektet med en försöksgrupp på sju verk utanför Blekingekusten fullföljs. Det skulle ge värdefull erfarenhet, inte minst när det gäller tekniken att till havs bygga, driva och underhålla vindkraftverk. Riksdagen bör därför till regeringen rikta ett uttalande i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:A12 (c). Genom ett uttalande av detta slag blir även motion 1990/91:N424 (v) tillgodosedd i här aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande havsbaserad vindkraftsproduktion i Blekinge att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A12 yrkande 5 och med anledning av motion 1990/91:N424 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
115. Lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion (mom.89)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.106 som börjar med "I det" och slutar med "motion 1989/90:N468 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det i motion 1989/90:N468 (mp) framlagda förslaget om dels ett vindkraftsfält, dels en försöksstation för vindkraft vid Vätternstranden väl motiverat. Den tilltänkta platsen, Hästholmen, används visserligen som skjutfält för försvaret. Enligt utskottets uppfattning finns det emellertid skäl som talar för att detta bör läggas ned.
Vätternstranden är en av de få platser i landet där det blåser så kraftigt att en vindkraftsproduktion skulle vara lönsam. Det centrala läget i Sverige motiverar också att man kompletterar anläggningen med en försöksstation för vindkraft där mätningar och experiment för vidareutveckling av vindkraftstekniken kunde utföras. Närheten till SAABs flygdivision i Linköping skulle också vara en fördel; dess kunnande inom aerodynamiken skulle kunna innebära positiva möjligheter för utvecklingen av vindkraftstekniken. Enligt utskottets mening bör staten kunna bidra till sådana anläggningar som nu har föreslagits. Utskottet tillstyrker härmed motion 1989/90:N468 (mp).
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande lokalisering av landbaserad vindkraftsproduktion att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N468 och motion 1990/91:N439 yrkande 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N448 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 9, motion 1990/91:N424 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
116. Vågkraft (mom.90)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.107 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Vågkraften har enligt utskottets uppfattning betydande utvecklingsmöjligheter. Det finns flera intressanta konstruktioner. I vart fall är några av dessa av så stort intresse att de bör prövas i praktisk skala för att man skall öka kunskaperna och erfarenheterna av vågenergi. Stöd för detta ändamål bör kunna lämnas inom ramen för energiforskningsanslaget eller av medel från energiteknikfonden. Genom att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd blir motion 1989/90:N478 (v) i huvudsak tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande vågkraft att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N478 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
117. Vågkraft (mom.90)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.107 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:
Vågkraften har enligt utskottets uppfattning stora utvecklingsmöjligheter. Energi producerad på detta sätt är förnybar. Den har dessutom endast liten inverkan på miljön; anläggningarna är havsbaserade, bottenförankrade och flytande. De placeras därför där djupet är 30--150 m.
Ett avsevärt tillskott till elkraftsproduktionen kan erhållas genom vågenergi. Beräkningar visar att minst 5 TWh kan utvinnas ur vågkraften utanför Sveriges kuster och minst 25 TWh utanför Norges. Det är därför angeläget att en utvecklingsplan för inhemsk vågenergi tas fram av regeringen, som också bör ta initiativ till ett samarbete med Norge om ett gemensamt sådant utvecklingsprojekt. Målet bör därvid vara att den nu nämnda produktionen skall uppnås till år 2010. I samarbetet bör ligga att Sverige ges möjlighet att från Norge importera energi, framställd på detta sätt, motsvarande 10 KWh. Utskottet anser att det finns möjlighet till kombinerade havsanläggningar, där vind-, våg- och solenergi produceras samtidigt med fisk, skaldjur och andra s.k. akvaprodukter. Utskottet föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag med nu angiven inriktning. Genom en sådan åtgärd blir motion 1989/90:N478 (v) tillgodosedd såvitt gäller här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande vågkraft att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N478 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
118. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (mom.91)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.108 som börjar med "Den strategi" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att man frångår det av riksdagen år 1988 beslutade taket för koldioxidutsläpp. I stället för att föra en politik för att -- utifrån den utsläppsnivå som då rådde -- möjliggöra inte bara en frysning utan också vidare reduktioner har regeringen nu öppnat för att koldioxidutsläppen kan få öka under 1990-talet, med målet att de först fram till år 2000 skall ha bringats ned till 1990 års nivå. Utskottet föreslår att riksdagen till regeringen gör ett uttalande i enlighet med vad nu har sagts och som ligger i linje med vad som i denna fråga har anförts i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 (m). Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N404 (m). Därmed avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1989/90:N478 (vpk) i här berört avseende.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila bränslen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:404 yrkande 6 och med avslag på motion 1989/90:N478 yrkandena 13 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
119. Strategi för minskad användning av fossila bränslen (mom.91)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.108 som börjar med "Den strategi" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
År 1989 svarade de fossila bränslena för 77% av den registrerade energianvändningen i världen; i Sverige är andelen ca 50% av energiförsörjningen. Förbränningen av sådana bränslen medför avsevärda problem i form av utsläpp av kolväten, kväveoxider, koloxid och inte minst koldioxid. Utskottet delar den oro för effekterna av de fossila bränslena som kommer till uttryck i miljöpartiets motion. Med beklagande måste utskottet konstatera att regeringen trots den oroväckande utvecklingen inte har lämnat något samlat förslag när det gäller de fossila bränslena. Varken sårbarhetsaspekter eller den långsiktiga synen när det gäller resursknappheten i världen behandlas. I fråga om miljöproblemen är det bara koldioxidfrågan som berörs i propositionen; utsläpp av andra skadliga ämnen har glömts bort.
Enligt utskottets uppfattning det är nödvändigt med ett tydligt utsagt mål och klart definierade medel för att en nedtrappning av användningen av fossila bränslen skall kunna åstadkommas. Utskottet anser att Sverige har stora möjligheter att dels utnyttja inhemska ersättningar, dels åstadkomma energieffektivisering. Det är av dessa skäl motiverat att Sverige ställer högre krav än andra länder när det gäller avtrappning. Utskottet ansluter sig därmed till miljöpartiets krav på en minskning av de fossila bränslena med 85% på 25 år. Den strategi som bör vara vägledande bör, enligt utskottets mening, innefatta följande tre delmål. Åtgärder för ökad energieffektivitet skall syfta till att energianvändningen minskas med 2%. Inhemsk förnybar energi skall helt ersätta de fossila bränslena för uppvärmningsändamål. Trafiksektorn skall förnyas så att energisnål kollektivtrafik kan ersätta personbilism och lastbilstransporter, samtidigt som glesbygdens drivmedelsbehov blir tillgodosett genom förädlade biobränslen.
Utskottet instämmer också i vad i motionen sägs beträffande vikten av att även svavel- och kväveoxidutsläppen från förbränningen av fossila bränslen reduceras. De olika förslag till åtgärder härvidlag som förs fram i motionen ansluter sig utskottet till. Med det sagda tillstyrks motion 1990/91:N68 (mp) i nu berört avseende. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande strategi för minskad användning av fossila bränslen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 17--19 och med avslag på motion 1989/90:N404 yrkande 6 och motion 1989/90:N478 yrkandena 13 och 15, det sistnämnda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
120. Utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen (mom.92)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.109 som börjar med "Det föreslagna" och slutar med "motion 1989/90:N485 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att erinra om de metoder som står till buds när det gäller att minska svaveldioxidutsläppen vid förbränning av fossila bränslen. Bara genom att byta bränsle eller bränslekvalitet kan resultat uppnås. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att erinra om att tillgången på lågsvavlig olja för närvarande är god.
Vidare kan olika åtgärder vid sjäva förbränningen göra avsedd verkan. Ett exempel är den s.k. våt--torra metoden för avsvavling av rökgaserna. Genom detta förfarande minskas utsläppen av svaveldioxid med 80%. Ett annat gäller fluidiserade bäddar; också den metoden ger en avsvavling på 80--90%. Metoden att blåsa in kalk i eldstaden är visserligen inte lika effektiv -- en reduktion av svavlet med 30--50% kan uppnås -- men är å andra sidan billig och har den fördelen att den kan användas i befintliga pannor.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Utskottet tillstyrker härmed behandlade delar av motionerna 1989/90:N485 (mp) och 1990/91:N68 (mp).
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande utsläpp av svaveldioxider från fossila bränslen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N485 och motion 1990/91:N68 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
121. Nya förbränningsanläggningar för kol och olja (mom.93)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "ifrågavarande del" bort ha följande lydelse:
Det är, menar utskottet, angeläget att Sverige nu vidtar kraftfulla åtgärder för att vi skall kunna ta vårt globala miljöansvar när det gäller att komma till rätta med växthuseffekten. Utskottet ansluter sig härvidlag till de synpunkter och förslag i motionen som miljöpartiet har lagt fram. I dessa lämnas en beskrivning av växthuseffektens innebörd i olika avseenden.
Med beklagande måste utskottet emellertid konstatera att de åtgärder som regeringen har föreslagit är helt otillräckliga för att man skall kunna åstadkomma resultat som är varaktiga och ger en godtagbar minskning av koldioxidutsläppen. Det är angeläget att slå fast att all projektering och byggande av fossileldade kraftanläggningar måste stoppas. Likaledes får inte heller biobränslebaserade anläggningar konverteras till fossilbränsleeldning.
Ett första -- och nödvändigt -- steg för en avveckling av den fossila bränsleanvändningen är att det införs förbud mot att bygga nya förbränningsanläggningar för sådana bränslen. Ett effektivt styrmedel för att åstadkomma önskvärt resultat är att lagstifta härom. De anläggningar som skall träffas av förbudet är sådana med en planerad årlig energiomsättning överskridande 15GW. För mindre anläggningar krävs andra åtgärder, vilket utskottet kommer att redovisa i det följande. Regeringen bör mot den nu angivna bakgrunden anmodas att för riksdagen lägga fram ett förslag till förbud med nu angiven inriktning. Genom en åtgärd av detta slag blir motionerna 1990/91:N68 (mp) och 1990/91:N407 (mp) tillgodosedda, den förra i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:
93. beträffande nya förbränningsanläggningar för kol och olja att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 22 och motion 1990/91:N407 och med anledning av motion 1989/90:N432 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
122. Utsläpp av kväveoxider (mom. 94)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med "Som har" och slutar med "motion 1990/91:N68 (mp)" bort ha följande lydelse:
Såsom utskottet har anfört i det föregående har regeringen i den miljöpolitiska propositionen redovisat sin ställningstaganden i fråga om åtgärder mot kväveoxidutsläpp. Utskottet erinrar om att centerpartiet med anledning av den miljöpolitiska propositionen 1990/91:90 har framställt krav på ett program för hur kväveoxidutsläppen skall minskas med 75%. Detta ställningstagande har också redovisats i reservation 11 (c) i betänkandet 1990/91:JoU30. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen till förmån för ett program av det begärda slaget. Härigenom skulle motion 1990/91:N68 (mp) bli i huvudsak tillgodosedd i här behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande utsläpp av kväveoxider att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N68 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
123. Utsläpp av kväveoxider (mom. 94)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.110 som börjar med "Som har" och slutar med "motion 1990/91:N68 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utsläppen av kväveoxider är betydligt högre än vad naturen tål. Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen inte i anslutning till de energipolitiska övervägandena har berört frågan om utsläppen av kväveoxider.
Enligt utskottets uppfattning bör kraven när det gäller kväveoxider avsevärt skärpas. I huvudsak två möjligheter står till buds när det gäller att minska utsläppen av sådana skadliga ämnen. Utsläppen kan reduceras antingen genom förbränningstekniska åtgärder eller genom rening av rökgaserna. Rökgasreningen är mycket effektiv men är dyrare och mer komplicerad än förbränningstekniska ågärder. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att den bästa teknik som i dag är tillgänglig möjliggör utsläppsnivåer som är avsevärt lägre än de gränsvärden som föreslås i motionen. Det kan för övrig noteras att man i Tyskland och Japan använder katalytisk rökgasrening; enligt denna metod uppnås en rening av rökgaserna med 90%. Vidare anser utskottet att en åtgärd bör vara ett förbud mot anläggandet av nya fossilbränsleeldade anläggningar. I stället bör man satsa på biobränslen i kombination med kravet på att endast bästa tillgängliga teknik får användas i nya biobränsleanläggningar.
Enligt utskottets uppfattning bör de metoder som anges för uppnående av det mål i fråga om kväveoxider som redovisas i motionen vara riktningsgivande för det framtida arbetet på att minska utsläppen av dessa ämnen. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad nu har sagts. Motion 1990/91:N68 (mp) tillstyrks härmed i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande utsläpp av kväveoxider att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
124. Typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor (mom.95)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.110 med "Utskottet finner" och slutar på s.111 med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att det blir möjligt att komma till rätta med utsläpp vid förbränning inte bara när det gäller de större anläggningarna utan även när det gäller de individuellt eldade pannorna. Sådana villapannor omfattas inte av miljöavgifter, samtidigt som flertalet av de i dag ca 400000 installerade pannorna har en dålig förbränningsteknik för ved. Alltför stora utsläpp sker av såväl lättflyktiga ämnen som tjära. En övergång till små pannor med bättre prestanda skulle innebära en reduktion av utsläppen. För att detta skall kunna förverkligas måste ett system för typgodkännande av villapannor med högsta utsläppsgräns för bl.a. kväveoxider och kolväten införas. Vidare bör regler om obligatorisk besiktning av villapannor utfärdas. Besiktningen bör vara inriktad på pannornas skötsel. Enligt utskottets mening är skyndsamma åtgärder angelägna. Utskottet tillstyrker härmed motion 1990/91:N68 (mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande typgodkännande och obligatorisk besiktning av villapannor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
125. Förgasade restoljor (mom.96)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.111 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motion 1990/91:N49 (v)" bort ha följande lydelse:
Vid produktion av bensin och andra mer lättflyktiga produkter vid raffinaderierna uppstår högsvavliga restoljor, som av miljöskäl inte får förbrännas i Sverige. Däremot exporteras de och intäkterna härav -- som uppgår till ca 1 miljard kronor -- innebär att raffinaderiernas kostnader minskas i motsvarande mån. I likhet med motionärerna anser utskottet att det är tvivelaktigt att Sverige -- ett land med god ekonomi och utvecklad teknik -- exporterar ett allvarligt miljöproblem till andra länder med sämre reningsteknik. Ett från miljösynpunkt betydligt mer tilltalande sätt vore att vid vissa processanläggningar och värmeverk ersätta energi från kol med energi från sådana restoljor. Tekniken går ut på att förgasa sådana oljor och därefter använda den renade gasen. Så torde exempelvis det kol och den koks som används vid SSAB och i det kommunala värmeverket i Luleå svara för en avsevärd del av de miljöskadliga utsläppen i området. Dessa skulle kraftigt kunna minskas om man i stället använde förgasade restoljor. En förutsättning härför är givetvis att avancerad reningsteknik utnyttjas.
Utskottet vill betona vikten av att fossila bränslen på sikt inte kommer till användning. Den nu förordade användningen av restoljor bör i det perspektivet ses mer som ett angeläget omhändertagande av ett miljöfarligt avfall än som en långsiktig lösning av energiförsörjningsproblemen.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen ta initiativ till att möjligheterna att använda förgasade restoljor som ersättning för kol utreds. Genom en sådan åtgärd blir motion 1990/91:N49 (v) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande förgasade restoljor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
126. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "I det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
De principiella synpunkter på varje energislags kommersiella bärkraft som förs fram i motion 1990/91:N403 (m) instämmer utskottet i. Det är angeläget att betona att utbyggnaden av naturgasen inte får forceras av politiska skäl. Skulle naturgas ersätta kärnkraft uppkommer oacceptabla miljöeffekter. Vidare skulle en politiskt betingad utbyggnad av naturgasnätet leda till en osund utslagning av potentiella biobränslemarknader. Så länge kommersiella krav på naturgasens utbyggnad får råda anser utskottet att naturgasen inte kommer stå i motsatsställning till biobränslen.
Riksdagen bör till regeringen rikta ett uttalande av nu angiven innebörd. Härigenom skulle motion 1990/91:N403 (m) bli tillgodosedd. Denna tillstyrks alltså i berört avseende. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N403 yrkande 8 och med avslag på motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion 1989/90:N478 yrkande 16 och motion 1989/90:Bo60 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
127. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "I det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Naturgasen är det från miljösynpunkt bästa fossila bränslet. Koldioxidutsläppen är lägre än för övriga sådana bränslen. Det finns därför, menar utskottet, anledning att använda naturgas som reservenergikälla. Det är emellertid viktigt att slå fast att naturgasen inte skall tränga ut energislag som är mer miljövänliga.
Vissa villkor bör därför ställas på användningen av naturgas. Förbränningen bör främst ske i kraftvärmeverk i sådana regioner där användningen av andra energislag är opraktisk eller oekonomisk. Vidare är det av vikt att man vid den fortsatta anläggningen av gasnätet beaktar möjligheten av en senare övergång till biogas. Inte minst av det skälet är det, enligt utskottets uppfattning, angeläget att staten har ett kontrollerande inflytande i SwedeGas AB, som ansvarar för denna utbyggnad. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag i enlighet med vad nu har anförts. Härigenom blir motion 1989/90:N478 (vpk) tillgodosedd, vilken sålunda tillstyrks. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 16 och med avslag på motion 1989/90:N446 yrkande 5, motion 1989/90:Bo60 yrkande 6 och motion 1990/91:N403 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
128. Naturgasens roll i den svenska energiförsörjningen (mom.99, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "I det" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att naturgas är ett fossilt bränsle som bör elimineras med hänsyn till de mål som utskottet tidigare har lagt fast, nämligen att koldioxidutsläppen skall minskas med 85 % på 25 år. Naturgassystem kräver stora initialinvesteringar, främst i rörledningar och pannor, som på lång sikt låser fast landet vid detta system. Kapitalkrävande initialinvesteringar inom energisektorn kommer att bli nödvändiga, vilka definitivt undandrar kapital från satsningen på de inhemska förnybara energikällorna med tillhörande tekniska system.
Skulle det förbud mot byggandet av förbränningsanläggningar för fossila bränslen genomföras som utskottet tidigare har förordat i enlighet med motionerna 1990/91:N407 (mp) och 1990/91:N68 (mp) blir introduktion av naturgas i Sverige ointressant. Med det nu sagda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N403 (m), 1989/90:N446 (c), 1989/90:Bo60 (c) och 1989/90:N478 (vpk) i berörda delar.
129. Riktlinjer för stöd ur energiteknikfonden till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer, m.m. (mom.101)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.113 som börjar med "Liksom motionärerna" och slutar med "i propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att stöd med ökad prioritet också kan ges till projekt som avser användning av metangas. Riksdagen bör göra ett uttalande härom, varigenom förslagen i motionerna 1990/91:N66 (s) och 1990/91:N77 (s) tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 101 bort ha följande lydelse:
101. beträffande utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer, m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 8 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N66 och 1990/91:N77 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om riktlinjer för visst stöd ur energiteknikfonden.
130. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (mom.102)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Inför biobränslekommissionens förestående arbete vill utskottet understryka att en ökad användning av biobränslen är intressant, bl.a. av miljöskäl. Det mest effektiva resursutnyttjandet är för närvarande att bränna biomassan och utvinna energi. Biobränslen kan på så sätt ersätta en del olja och kol. Användning av biobränslen på ekonomiskt försvarbart sätt för ren elproduktion kräver dock vidare utvecklingsarbete och torde kunna bli en realitet först in på 2000-talet.
Vad utskottet nu har anfört ligger i linje med vad som uttalas i motionerna 1990/91:N318 (m) och 1990/91:N403 (m). Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Övriga i sammanställningen uppräknade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N318 och motion 1990/91:N403 yrkande 7 och med avslag på motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3, motion 1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion 1989/90:N482, motion 1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N73 yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motionerna 1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
131. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (mom.102)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Den satsning på utveckling av biobränslen som aviseras i propositionen är enligt utskottets uppfattning otillräcklig. Stora arealer jordbruksmark friställs inom kort för produktion av annat än livsmedel och kan då användas för biobränsleproduktion. Även ett ökat uttag av biobränslen från skogen är möjligt utan negativa ekologiska effekter. Riksdagen bör, menar utskottet, begära att regeringen återkommer till riksdagen med en handlingsplan för hur biobränslen snabbt och i rimlig takt skall få en avgörande roll i den svenska energiförsörjningen.
Med det här föreslagna uttalandet tillgodoses i sak yrkanden i motionerna 1989/90:N478 (vpk), 1989/90:N482 (vpk) och 1990/91:N73 (v). Det föreslagna uttalandet ligger också i linje med tankegångarna bakom motion 1989/90:N467 (vpk). Övriga i sammanställningen uppräknade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1989/90:N482 och motion 1990/91:N73 yrkande 7, med anledning av motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3 och med avslag på motion 1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion 1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N318, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7, motionerna 1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
132. De långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik (mom.102)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.115 som börjar med "De förslag" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Biobränslen skulle i Sverige kunna svara för ytterligare ca 65 TWh av energitillförseln och är därför enligt utskottets uppfattning det viktigaste elementet i en omställning från utnyttjande av fossila bränslen. Mot den bakgrunden är förslagen i propositionen otillräckliga. De visar också att regeringens planer att koldioxidutsläppen skall begränsas och kärnkraften avskaffas till år 2010 saknar trovärdighet.
I stället bör bl.a. följande åtgärder vidtas. Ett mål och en tidsplan för utvecklingen av biobränslen fastställs. Ökade anslag ges till forskning om odling av energigrödor och om processer för omvandling och förädling av biobränslen. Anslag ges till demonstrationsanläggningar för odling och förädling av biobränslen, liksom till utveckling av prototyper för maskiner inom biobränsleområdet. Investeringsbidrag eller finansieringsstöd ges till byggandet av nya förbränningsanläggningar för biobränsle, till ombyggnad av äldre fossileldade anläggningar för biobränsle och till byggande av biogasanläggningar.
Utskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag till riksdagen av här angiven innebörd. Genom ett sådant uttalande tillgodoses här behandlade yrkanden i motionerna 1989/90:N480 (m), 1989/90:N481 (mp), 1989/90:N482 (v) och 1990/91:N68 (mp). Övriga i sammanställningen uppräknade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande de långsiktiga förutsättningarna för utveckling av biobränsleteknik att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N480 yrkande 1, motion 1989/90:N481 yrkande 1, motion 1989/90:N482 och motion 1990/91:N68 yrkandena 27--29, 73 och 74 och med avslag på motion 1989/90:N467 yrkandena 1--3, motion 1989/90:N477 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 8, motion 1990/91:N70 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N73 yrkande 7, motion 1990/91:N86 yrkande 2, motion 1990/91:N87 yrkandena 4 och 5, motion 1990/91:N318, motion 1990/91:N377 yrkande 2, motion 1990/91:N403 yrkande 7, motionerna 1990/91:N443 och 1990/91:N444 och motion 1990/91:N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
133. Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor (mom.103)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med "Även näringsutskottet" och slutar med "föreslagna anslaget" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet tillstyrker förslaget. Genom denna typ av bidrag kan övergången till biobränsle stimuleras, vilket är en viktig förutsättning för den snabba kärnkraftsavveckling som miljöpartiet förordar. För budgetåret 1991/92 bör sålunda ett reservationsanslag på 500 milj.kr. föras upp på statsbudgeten.
dels att utskottets hemställan under 103 bort ha följande lydelse:
103. beträffande statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 72 till Statsbidrag för biobränsleanläggningar i villor för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 500000000 kr.
134. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (mom.105)
Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v) och Lars De Geer (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "och 1990/91:N450 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att, som också framhålls i motionerna 1990/91:N60 (m) och 1990/91:N370 (fp), utvecklingen av renare motorer och alternativa drivmedel kan ge positiva miljöeffekter och bör underlättas genom lämpliga åtgärder av statsmakterna. Olika tekniska lösningar för att minska de skadliga utsläppen och förbättra vår miljö skall uppmuntras och behandlas lika.
Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ställa sig bakom genom ett uttalande till regeringen. Utskottet finner det inte påkallat med något uttalande i övrigt med anledning av motionerna 1989/90:N426 (mp), 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478 (vpk), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N416 (mp) och 1990/91:N450 (m) och avstyrker därför de sistnämnda motionerna i här behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N370 och med avslag på motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion 1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N416 och motion 1990/91:N450 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
135. Utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar (mom.105)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.116 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "och 1990/91:N450 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka betydelsen av kraftfulla satsningar med statlig hjälp på utveckling av alternativa drivmedel och renare motorer. Särskilt när det gäller långsiktigt utvecklingsarbete med inriktning på eldrivna fordon krävs ett ökat statligt engagemang. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig bakom vad utskottet här har anfört och samtidigt uppmanar regeringen att lägga fram förslag till lagstiftning av innebörd att alla motorfordon fr.o.m. 1997 års modell skall kunna drivas med biobränslen eller vara eldrivna.
Ett sådant uttalande tillgodoser önskemål i motionerna 1989/90:N426 (mp), 1990/91:N59 (mp), 1990/91:N60 (m), 1990/91:N370 (fp) och 1990/91:N416 (mp). Utskottet finner det inte påkallat med något uttalande med anledning av motionerna 1989/90:N470 (m), 1989/90:N478 (vpk) och 1990/91:N450 (m) och avstyrker därför de sistnämnda motionerna i här behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande utvecklingsarbete för alternativa drivmedel och eldrivna bilar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N426 yrkande 3, motion 1990/91:N59 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1990/91:N60 i ifrågavarande del, motionerna 1990/91:N370 och 1990/91:N416 och med avslag på motion 1989/90:N470 yrkande 1, motion 1989/90:N478 yrkande 15 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N450 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
136. Omställningsstöd för odling av rörflen (mom.107)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.117 som börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "övriga biobränslen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten bör stödja odling av rörflen som energigröda, men är inte berett att föreslå att särskilda medel skall anvisas för ändamålet redan för nästa budgetår. Regeringen bör, anser utskottet, återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Utskottet föreslår ett uttalande av riksdagen av här angiven innebörd. Därigenom tillgodoses motion 1990/91:N71 (c) i det väsentliga.
dels att utskottets hemställan under 107 bort ha följande lydelse:
107. beträffande omställningsstöd för odling av rörflen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N71 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1990/91:N71 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
137. Användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. (mom.109)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.118 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att 1990 års livsmedelspolitiska beslut, som miljöpartiet inte ställde sig bakom, är ekologiskt oacceptabelt. Miljöpartiet har alltid förordat ett ekologiskt sunt jordbruk utan konstkväve och bekämpningsmedel, med mångsidighet och lägre intensitet som ledstjärna. Föreställningen att det skulle finnas ett stort överskott av åkerjord grundar sig på de oekologiska jordbruksmetoder som riksdagsmajoriteten understöder. Med miljöpartiets jordbruksprogram kan möjligen en areal av 100000 ha tas i anspråk för energiodlingar. Eftersom miljöpartiet samtidigt förordar en kraftig ökning av biobränsleodlingen måste, som framhålls i motion 1990/91:N68, i stället stora delar av de ca 700000 ha som tagits ur jordbruksproduktion de senaste 40 åren användas för energiodling. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad här anförts och tillstyrker alltså det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N421 (mp). Ett sådant uttalande ligger också i linje med det här behandlade yrkandet i motion 1989/90:N446 (c).
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse:
109. beträffande användning av åkermark för produktion av energiskog, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N421 yrkande 20 och med anledning av motion 1989/90:N446 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
138. Vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a. biobränsleanvändning (mom.110)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.118 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till de synpunkter som kommer till uttryck i det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N52 (m).
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande vissa planfrågor vid storskalig introduktion av bl.a. biobränsleanvändning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N52 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
139. Bidrag till projekt Energiskog (mom.111)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.119 som börjar med "Mot denna" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande uppmanar regeringen att säkerställa att medel ställs till projektets förfogande så att någon neddragning av verksamheten inte behöver ske under nästa budgetår. Genom ett sådant uttalande tillgodoses de här behandlade önskemålen i motionerna 1990/91:N73 (v), 1990/91:N75 (c) och 1990/91:N81 (mp).
dels att utskottets hemställan under 111 bort ha följande lydelse:
111. beträffande bidrag till projekt Energiskog att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N73 yrkande 9, motion 1990/91:N75 yrkande 3 och motion 1990/91:N81 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
140. Subventioner för etanolframställning (mom.113)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.121 som börjar med "Mot denna" och slutar med "framtida etanolproduktion" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1990/91:N88 (m) är det viktigt att de jordbrukare som satsar på odling för etanolframställning är medvetna om att framtida etanolproduktion inte kan stödjas med budgetmedel utöver av vad som följer av det av riksdagen beslutade omställningsstödet. Etanol är en industriråvara och den svenska marknaden är öppen för import av billig utländsk etanol. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett särskilt uttalande till regeringen av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan under 113 bort ha följande lydelse:
113. beträffande subventioner för etanolframställning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
141. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör energiteknik av olika slag introduceras på sina egna ekonomiska villkor. Utskottet instämmer i de principiella ställningstaganden i detta avseende som förs fram i motion 1990/91:N88 (m). Denna inställning bör även gälla solvärme, anser utskottet. I konsvekvens härmed avstyrker utskottet regeringens förslag i fråga om solvärme. I stället bör statens stöd lämnas i form av bidrag till forskning och utveckling. Medel hos energiteknikfonden borde kunna användas för ändamålet. Med hänvisning till vad nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1990/91:N88 (m) i berörd del. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar att riksdagen a) med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 11 och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 10, motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion 1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, yrkande 68 i ifrågavarande del och yrkande 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13 och motion 1990/91:N79 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) beträffande anslag för utveckling av solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N88 yrkande 19 till Utveckling av solenergi för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000kr.
142. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att solenergiteknik under senare år har genomgått en snabb utveckling. Fortfarande återstår dock en stor utvecklingspotential, inte minst när det gäller lagring av solenergi. För att denna miljövänliga teknik skall kunna utvecklas och spridas är det angeläget att statsmakterna sätter upp ett mål för solenergin. Utskottet ansluter sig härvid till det förslag som förs fram i motionen och förordar att en utvecklingsplan utarbetas av regeringen med målet att solenergiproduktion år 2010 skall svara för minst 10 TWh av landets energitillförsel. I planen bör vidare ingå att möjligheten att utnyttja solenergin bör beaktas vid om- eller nybyggnad av alla slags lokaler. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag av nu angiven innebörd. Genom en sådan åtgärd skulle motion 1989/90:N478 (vpk) bli tillgodosedd i här berörd del.
Den snabba tekniska utvecklingen av solenergiteknik har gjort denna energikälla ekonomiskt mycket intressant. Det av regeringen framlagda förslaget tyder emellertid på att regeringen inte har haft insikt om detta. Utskottet anser att investeringsbidraget till solenergianläggningar bör vara det dubbla, dvs. 50 % av investeringskostnaden. Till skillnad mot regeringen anser utskottet att i investeringskostnaderna också skall inräknas kostnaderna för en anordning för lagring av solvärme. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som möjliggör ett investeringsbidrag på 50%. Genom ett beslut av riksdagen av nu angiven innebörd tillgodoses motion 1990/91:N73 (v) i berörd del. Övriga här behandlade motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N478 yrkande 11, och med avslag på proposition 1990/91:88 moment 10, motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion 1989/90:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N68 yrkandena 32--34, 68 i ifrågavarande del, och yrkande 77, motion 1990/91:N73 yrkande 13 och motion 1990/91:N79 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
143. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Solenergi är en från många utgångspunkter värdefull energikälla. Den kan utnyttjas såväl passivt -- dvs. utan särskilt anlagda solfångare e. d. -- som aktivt. I det förra fallet tillgodogörs solens energi genom att den värme som under dagen har ackumulerats i lämpligt utformade byggnader lagras för användning under natten. Aktivt kan solenergin utnyttjas genom bl.a. tekniker för solfångare, solceller och koncentration genom speglar. Trots att solcellstekniken utvecklas snabbt är kostnaderna än så länge avsevärt högre än för konventionell elenergi; tekniken är därför kommersiellt ointressant.
Enligt näringsutskottets mening är solenergins möjligheter alltför underskattade. Detta framkommer tydligt i propositionen. Det föreslagna stödet får en omfattning som endast torde vara menad att blidka opinionen. Som verkningsfull åtgärd för att bidra till att ersätta kärnkraften förslår det knappast.
Ett ändamålsenligt program för introduktion och användning av solenergiteknik går ut på följande. När det gäller bidrag till investeringar bör en kraftig höjning ske, så till vida att bidraget under det första året av det femåriga programmet blir lika stort som hela det belopp som regeringen har avsett för perioden, dvs. 50 milj.kr. Därefter höjs bidraget i starkt progressiv takt för att fr.o.m. det fjärde året utgå med 225 milj.kr. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om nu angiven långsiktsplan och inriktning när det gäller solenergiteknik. Vidare bör riksdagen anslå medel i enlighet med vad utskottet nu förordat. Utskottet tillstyrker härmed motionerna 1989/90:N481 (mp) och 1990/91:N68 (mp), båda i berörda delar.
För att de solvärmeanläggningar som erhåller statsbidrag skall kunna installeras på bästa möjliga sätt är det av vikt att de tilltänkta investerarna får kompetent rådgivning i solenergiteknik. Behovet framstår som än mer angeläget mot bakgrund av att de kommunala energirådgivarnas verksamhet har avvecklats; den kompetens om solvärmetekniken som fanns hos många rådgivare försvann samtidigt. Lämpligen bör medel avsättas härför ur det anslag som anvisas för bidraget.
Genom ett beslut av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N79 (mp) tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar att riksdagen a) med bifall till motion 1989/90:N481 yrkandena 32--34 och 68, det sistnämnda i ifrågavarande del, med avslag på proposition 1990/91:88 moment 10, motion 1989/90:N478 yrkande 14, motion 1990/91:N481 yrkande 2, motion 1990/91:N73 yrkande 13, motion 1990/91:N79 yrkande 2 och motion 1990/91:N88 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, b) beträffande anslag för utveckling av solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 77 till Utveckling av solvärme för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50000000kr.
144. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (mom.116, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "gäller solvärmeanläggningar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig vad gäller frågan om ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar till vad som har uttalats i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88. Den principella inställningen måste vara att varje energislag ges möjlighet att meritera sig efter sina egna ekonomiska förutsättningar. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1990/91:N93 (mp) i här aktuellt avseende.
145. Ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar (mom.116)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "gäller solvärmeanläggningar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste nu avgörande steg tas för att solenergitekniken på allvar skall kunna komma till allmän användning. Olika medel, inte minst ekonomiska, bör därför utnytjas för att produktion av förnybar energi skall gynnas i förhållande till energiproduktion med icke förnybara energikällor. Regeringen bör i sina överväganden beakta möjligheten att koldioxidskatten skulle höjas, alternativt att en koldioxidavgift införs. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ge till känna vad här har anförts. Genom ett sådant skulle berörd del av motion 1990/91:N93 (mp) bli tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 116 bort ha följande lydelse:
116. beträffande ekonomiska styrmedel för främjande av solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N93 yrkande 6 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
146. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mom.117, motiveringen)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Såsom har" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar vad gäller frågan om stöd till producenter av solvärmeanläggningar till vad som har uttalats i moderata samlingspartiets partimotion 1990/91:N88 om energipolitiken. Den principella inställningen måste vara att varje energislag ges möjlighet att meritera sig efter sina egna ekonomiska förutsättningar. Med vad här har sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i nu berört avseende.
147. Stöd till produktion av solvärmeanläggningar (mom.117)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Såsom har" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en ändamålsenlig satsning på solvärmetekniken måste innebära stöd även till tidigare led i den kedja som är engagerad i tekniken. Därför bör riksdagen göra ett uttalande till regeringen som går ut på att även industrier som tillverkar solfångare och annan utrustning speciellt avpassad för solvärmetekniken skall medges statliga investeringslån på gynnsamma villkor. Dessa bör avse låg ränta samt amorteringsfrihet under de första fem åren. Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N68 (mp) i den nu behandlade delen.
dels att utskottets hemställan under 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande stöd till producenter av solvärmeanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 78 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
148. Energiforskningsstation i Härnösand (mom.118)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.123 som börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "gäller solenergiteknik" bort ha följande lydelse:
Förslaget om inrättande av en energiforskningsstation för sol- och vindkraft m.m. är enligt utskottets mening väl motiverat. Mot bakgrund av att liknande verksamhet har genomförts i Härnösand förefaller det ändamålsenligt att en forskningsstation av nu föreslaget slag får samma lokalisering. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd blir motion 1990/91:N439 (mp) tillgodosett såvitt gäller solenergiteknik.
dels att utskottets hemställan under 118 bort ha följande lydelse:
118. beträffande energiforskningsstation i Härnösand att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N439 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
149. Bostadsuppvärmning med solcellsteknik (mom.119)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.124 som börjar med "Enligt vad" och slutar med "och 1990/91:N67 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det förslag om försöksverksamhet med uppvärmning av bostadshus genom solenergiteknik som förs fram i motionerna 1990/91:N425 (c) och 1990/91:N67 (mp). Det finns anledning att erinra om de framsteg inom solcellsteknologi som har ägt rum under det senaste årtiondet. Ett genombrott är sannolikt förestående när det gäller sådan teknik som innebär att solljus direkt omvandlas till elkraft. Samtidigt innebär framstegen att priset på solcellsproducerad elkraft kan komma att sjunka kraftigt de närmast kommande fem åren. Sveriges möjligheter att producera elkraft med solceller är emellertid långt ifrån ideala, inte minst på grund av kraftig konkurrens från kärnkraft och fossila bränslen. Utskottet vill emellertid peka på den nya teknik som har utvecklats i Schweiz och som bygger på användning av klorofyll. Denna teknik har en rad fördelar; bl.a. kan priset bli 95 % lägre jämfört med traditionell solcellsteknik baserad på kisel. Solcellerna producerar el för direktverkan under dagen och för lagring i form av vätgas. Sverige ligger efter i teknisk utveckling på detta område. Det är därför angeläget att försöksverksamhet med denna teknik kommer i gång i Sverige. Regeringen bör föranstalta om att lämplig myndighet får uppdrag i enlighet med vad nu har sagts. Genom ett beslut av riksdagen med denna innebörd blir de här behandlade motionerna tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande bostadsuppvärmning med solcellsteknik att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N67 och 1990/91:N425 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
150. Anslag för insatser för ny energiteknik (mom.121)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.126 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik mot regeringens förslag om stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen, om stöd till vindkraftverk, om stöd till solvärmeanläggningar och om stöd till energieffektiva demonstrations- och pilotanläggningar inom industrin som uttalas i motion 1990/91:N88 (m). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet regeringens förslag till anslag under denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 15.
151. Anslag för insatser för ny energiteknik (mom.121)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.126 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om de förslag till andra anslag och till väsentligt högre belopp -- 1350 milj.kr. -- som har lagts fram i motion 1990/91:N68 (mp) i syfte att bl.a. en effektivare energianvändning och en förnyelse av energisystemet skall främjas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet regeringens förslag till anslag under denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande anslag för insatser för ny energiteknik att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N68 yrkande 69 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N88 yrkandena 9 och 18 avslår proposition 1990/91:88 bilaga 1 moment 15.
Särskilda yttranden
1. Redovisningen av 1980 års riksdagsbeslut
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anför:
Vid redovisningen (s.42) av 1980 års riksdagsbeslut borde utskottet ha påpekat att riksdagen, vid bestämningen av årtalet 2010, tagit utgångspunkt i den vid den tiden allmänt antagna ekonomiska och tekniska livslängden hos kärnkraftsreaktorer -- 25 år. Ett sådant påpekande vore av stor vikt eftersom livslängden numera allmänt anses vara minst 40 år.
2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom.1)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Grundläggande för möjligheterna att utveckla och modernisera Sverige är också en förnyelse av energisystemet. Utgångspunkten för energipolitiken måste vara de nära sambanden mellan energianvändning, ekonomisk utveckling och miljö. Det är nödvändigt för en långsiktigt hållbar utveckling att energisystemet såväl nationellt som globalt ställs om mot energihushållning och utnyttjande av förnybar energi.
Användning av energikällor som kol, olja och uran innebär stora risker från skilda synpunkter. Utnyttjande av kärnenergi är ett fruktansvärt hot mot människor och miljö. Sambandet mellan kärnvapen och civil kärnkraft är uppenbart. Problemen med det radioaktiva avfallet är olösta. Användningen av fossila bränslen innebär svåra påfrestningar på såväl naturmiljö som ekonomi. Målsättningen måste därför vara att användningen av ändliga energikällor på sikt i huvudsak upphör.
Vi anser därför att en medveten politik för övergång till utnyttjande av förnybar energi och effektivare energianvändning är den bästa garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. En energipolitik som är ensidigt inriktad på att främja ökad energitillförsel kommer att leda till krav på allt större investeringar för att förebygga skador på miljön och till slut nå en nivå där dessa kostnader inte längre kan bäras.
En långsiktig, stabil och uthållig ekonomisk utveckling, ökande välfärd och god miljö förutsätter enligt vår bedömning en kontinuerligt minskande tillförsel av icke förnybar energi.
Huvudpunkterna i en energipolitik utformad utifrån dessa förutsättningar kan sammanfattas enligt följande:
lägre energianvändning genom energihushållning och hög effektivitet i såväl produktion som användning av energi, baserad på synen att det väsentliga är att tillgodose efterfrågade energitjänster,
ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor,
avveckling av kärnkraften,
uppbyggnad och utformning av värmemarknaden så att uppvärmning av bostäder och lokaler kan ske på ett effektivt och resurshushållande sätt i syfte att undvika onödiga kostnader och ett högt elpris,
uppbyggnad och utformning av elmarknaden så att industrin och transportväsendet får tillgång till den el de behöver till konkurrenskraftiga priser.
Genom energiöverenskommelsen mellan centerpartiet, socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna har en omläggning av energipolitiken i enlighet med dessa riktlinjer påbörjats.
Överenskommelsen innebär att de uppnådda resultaten för hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga priser, vid sidan av säkerhets- kraven, avgör när kärnkraftsavvecklingen skall inledas och i vilken takt den kan ske.
Vi vill dock understryka att det är nödvändigt att denna omläggning fullföljs med ett konkret åtgärdsprogram för att fastlagda energi- och miljömål skall kunna uppfyllas. Inom ramen för dessa mål skall marknadsekonomins villkor gälla oavsett val av produktionsform och energislag.
Ett sådant åtgärdsprogram skapar vidare förutsättningar för att intentionerna i energiöverenskommelsen kan fullföljas på en högre ambitionsnivå. Det skapar också reella förutsättningar för en energimarknad med många och oberoende aktörer, där energihushållning, effektiv energianvändning och utnyttjande av förnybar och miljövänlig energi stimuleras inom ramen för en fungerande social och miljöanpassad marknadsekonomi.
Vi vill påtala vikten av att förberedelsearbetet för kärnkraftens avveckling inleds omedelbart och att avvecklingen skall vara genomförd senast 2010 i enlighet med folkomröstningens resultat och riksdagens beslut. Vår bedömning är att energiuppgörelsen är tillräcklig för att 1988 års energipolitiska beslut vad gäller kärnkraftsavvecklingens inledning skall kunna förverkligas. Vi vill vidare erinra om att det dessutom i överenskommelsen betonas att, om vidtagna åtgärder visar sig inte vara tillräckliga i samband med de årliga avstämningarna, ytterligare åtgärder skall föreslås för att omställningen av energisystemet och avveckling av kärnkraften skall kunna fullföljas. Av miljö- och säkerhetsskäl måste målet vara att den faktiska avvecklingen så snart det är rättsligt och praktiskt möjligt inleds med de reaktorer som tidigare utpekats.
3. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mom.22)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Centern har med anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslagit en annan myndighetsstruktur på det näringspolitiska området än regeringen. Vårt förslag innebär att statens industriverk och statens energiverk slås samman, medan styrelsen för teknisk utveckling finns kvar som egen myndighet. Den nya näringspolitiska myndighetens uppgifter bör vara teknisk forskning och utveckling med inriktning på näringslivs- och energifrågor, tillförsel och användning av energi, energidistributionsfrågor och koncessioner för ledningsdragningar, elsäkerhetsfrågor och energiberedskap. I betänkandet 1990/91:NU35 har centern tillsammans med moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna en reservation med denna inriktning (s.142 f.). Centern har också föreslagit att den nya myndigheten lokaliseras till Nyköping.
4. Statens energiverks roll på en avreglerad energimarknad (mom.22)
Lars Norberg (mp) anför:
Ett viktigt mål för den beslutade sammanslagningen av styrelsen för teknisk utveckling, statens industriverk och statens energiverk måste vara att det nya verket aktivt medverkar till att genomföra en omställning av energisystemet till bättre effektivitet och hushållning och till användning av inhemska och förnybara energikällor samt till en avveckling av kärnkraften senast år 2010. Detta kräver långsiktig planering och kraftfull och målmedveten och handling för att förstärka statens insatser på energiområdet.
Den enhet som skall arbeta med effektivare energianvändning får stora och ansvarsfyllda uppgifter. Det innebär bland annat att ta initiativ till och stimulera insatser för att energieffektiv teknik verkligen skall användas och utvecklas inom både den elintensiva industrin och andra industrier, inom byggande och boende, på kontor och andra arbetsplatser och när det gäller transporter. En annan viktig uppgift är att medverka till att utforma och sprida information om vad var och en som ansvarsfull människa som konsument kan göra för att använda energi effektivare och mer miljövänligt, i sin yrkesroll och på sin fritid. Dessutom skall enheten för effektiv energianvändning tillsammans med andra enheter inom verket och tillsammans med andra myndigheter, organisationer och företag som kan påverka energianvändningen skapa ekonomiska och administrativa system som gör det lätt och lönsamt och populärt att använda energi effektivare.
På liknande sätt har de enheter som skall ansvara för energitillförsel, energiberedskap, koncessioner och elsäkerhet och för planeringen av forskningen inom energiområdet viktiga uppgifter, bland annat för att underlätta, främja och samordna effektiv användning av inhemska förnybara energikällor och effektiv energianvändning.
Det är viktigt att det nya verket får en lämplig organisation och tillräckliga resurser för att kunna lösa dessa ansvarsfulla uppgifter och att man tar vara på de medarbetare inom de tre verken eller inom andra nyckelprojekt, t.ex. Vattenfalls Uppdrag 2000 som har samlat de nödvändiga kunskaperna och erfarenheterna inom området.
5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom.27)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Kärnkraften skall avvecklas. Vår principiella inställning är därför att åtgärder inte bör vidtas som försvårar genomförandet av detta beslut. En ökad effekt innebär att kortsiktigt en än större andel kärnkraftsel kan komma att ingå i tillförseln av energi. Vi anser därför att några effekthöjningar inte borde ha medgivits.
6. Tyngdpunkten i Sveriges insatser för internationellt kärnsäkerhetsarbete (mom.28)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Vår uppfattning är att Sverige, i de internationella organ där landet är representerat, bör verka för att kärnkraften av miljö- och säkerhetsskäl skall utmönstras. Inget land kan garantera den fullständiga säkerhet som krävs för att denna energikälla skall få nyttjas, ej heller Sverige. Sveriges inriktning bör därför vara att satsa på insatser som gynnar export av utrustning och kunnande som främjar ett långsiktigt, hållbart och miljövänligt energisystem. Några stimulanser för export av kärnkraftsutrustning bör inte komma i fråga.
7. Utredning om elproduktionsbranschens totala kostnader (mom.31)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit en total omläggning av energibeskattningen. Vi anser att konsumtionsbeskattningen av el skall slopas. Avgifter resp. skatter på bränslen vid elproduktion skall tas ut i produktionsledet. Beskattningen av bränslen skall vara lika oavsett om de används för el eller värme och utformad så att förnybara energislag gynnas. Priset i konsumentledet skall avspegla produktionskostnaden utifrån hur effektivt bränslet utnyttjas.
8. Kompetensfrågor (mom.34)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Kärnkraften skall av miljö- och säkerhetsskäl avvecklas. Det är en självklarhet att under de återstående år som kärnkraft nyttjas för energiproduktion, åtgärder inte bör vidtas som minskar säkerhetsmarginalerna vid elproduktion.
Det är samtidigt nödvändigt av säkerhetsskäl att tillräcklig kompetens finns kvar inom såväl myndigheter som kärnkraftsindustrin. Säkerhetsarbetet får inte eftersättas så länge någon reaktor finns kvar i drift. Enligt vår mening måste tillräcklig kompetens finnas och nödvändiga resurser avsättas för att upprätthålla säkerhetsnivån så länge något kärnkraftverk är i drift.
9. Ökad rätt till transitering av elenergi (mom.40)
Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anför:
Vi vill i detta sammanhang framhålla att frågan om framtida organisationsform för det svenska stamnätet bör prövas helt förutsättningslöst. Den organisationsform bör väljas som på bästa sätt möjliggör att en fortsatt hög leveranssäkerhet i det svenska kraftsystemet kan förenas med en ökad effektivitet i systemet och med en ökad fri handel med elenergi -- såväl inom som över landets gränser. Det finns inget skäl till varför den lämpliga organisationsformen skall studeras i första hand med utgångspunkt i ett statligt ägande och studeras enbart av statens energiverk. Dessa synpunkter har framförts i en reservation till betänkandet 1990/91:NU38 om statliga företag.
10. Energisparfonder (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Vi vill med anledning av motion 1990/91:N65 (c) understryka vikten av tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Motionärernas förslag om inrättande av energisparfonder uppbyggda på ett likartat sätt som investeringsfonderna, är ett intressant förslag som bör prövas i framtiden, men är med hänsyn till energiöverenskommelsen inte möjligt att nu genomföra.
11. Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen (mom.78)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Lars Ahlström (alla m) anför:
Enligt vår uppfattning (se reservation 00 bör det föreslagna stödsystemet som helhet avvisas av riksdagen. Vi står därför inte bakom vad utskottet har anfört om en höjning av bidragsbeloppet för att förbättra konkurrenskraften för befintliga anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen.
12. Förutsättningar för vindkraftsproduktion (mom.82)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
De minsta vindkraftverken -- upp till 60 kW -- har undantagits från investeringsstöd. Dessa små vindkraftverk behöver utvecklas ytterligare för att kostnaderna skall kunna sänkas. För denna utveckling anser vi att stöd bör utgå från energiteknikfonden.
För en optimal utveckling av vindkraften i Sverige behövs en obunden rådgivning till dem som är intresserade av att investera i vindkraftsproduktion. Den rådgivning på detta område som bedrivs av SERO med hjälp av anslag från statens energiverk fungerar väl och bör därför ges möjlighet att utvecklas.
13. Riktlinjer för stöd till solvärmeanläggningar (mom.115)
Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anför:
Införandet av det föreslagna investeringsstödet för solenergiteknik bedömer vi vara en betydelsefull åtgärd för att en marknad för sådan teknik skall kunna åstadkommas. Teknikutvecklingen när det gäller plana solfångare har gått snabbt de senaste tio åren. Insamlad mängd solenergi per m2 solfångare har mer än fördubblats under denna tid, samtidigt som kostnaden per m2 i fast penningvärde har reducerats till mindre än hälften. Fortfarande är emellertid tillverkningen av solfångare till större delen hantverksmässig. En ökad och stabil marknad för plana solfångare kan möjliggöra en väsentligt rationellare produktion och en bättre anpassning till byggprocessen. En sådan utveckling skulle kunna medföra en betydande kostnadssänkning.
Det är angeläget att -- under de fem år då investeringsbidrag avses utgå -- en så omfattande marknad och kostnadseffektiv produktion kan byggas upp att solvärmen därefter kan konkurrera på sina egna meriter. Solenergins stora miljöfördelar måste få sitt rätta värde genom väl avvägda miljöavgifter på miljöskadliga energislag.
Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU4y
Bilaga 1
Energisparande i bebyggelsen m.m.
Till näringsutskottet
Näringsutskottet har den 9 april 1991 berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:88 om energipolitiken och motioner i anslutning därtill. Bostadsutskottet behandlar i detta yttrande frågor i proposition och motioner i de delar förslagen berör bostadsutskottets beredningsområde. Dessutom behandlar utskottet i yttrandet under allmänna motionstiden 1990 resp. 1991 väckta och till bostadsutskottet remitterade motioner avseende energisparande i bebyggelsen m.m. I anslutning härtill har utskottet beslutat att med eget yttrande till näringsutskottet överlämna de till bostadsutskottet hänvisade motionerna -- detta under förutsättning av näringsutskottets medgivande härtill. De aktuella motionerna redovisas nedan.