En politik för det civila samhället

Kulturutskottets betänkande 2009/10:KrU7

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 3 mars 2010

Beslut

En politik för det civila samhället (KrU7)

Riksdagen beslutade om mål och inriktning för politiken för det civila samhället, som därmed ersätter den nuvarande folkrörelsepolitiken och dess mål. Det civila samhället används i betydelsen arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Målet för politiken ska vara att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin. Vidare ska förutsättningarna stärkas för det civila samhället att bidra till samhällsutveckling och välfärd. Riksdagen sa också nej till ett antal motionsyrkanden som bland annat rör nya ett nytt mål för folkrörelsepolitiken.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:KrU7 (pdf, 115 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

4 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället

Motioner från ledamöterna

En mer självständig och oberoende ideell sektor Motion 2009/10:Kr205 av Magdalena Andersson (M)
Frivilligorganisationer och idéburna organisationer i samhällsarbetet Motion 2009/10:Kr313 av Gunnel Wallin och Maria Kornevik Jakobsson (C)
Det civila samhället Motion 2009/10:Kr338 av Stefan Attefall (KD)
En politik för det civila samhället Motion 2009/10:Kr5 av Leif Pagrotsky m.fl. (S, V, MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-01-19
Justering: 2010-02-04
Betänkande publicerat: 2010-02-10
Trycklov: 2010-02-10

Reservationer 5
Betänkande 2009/10:KrU7

En politik för det civila samhället (KrU7)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till nya mål och inriktning för politiken för det civila samhället, som därmed ersätter den nuvarande folkrörelsepolitiken och dess mål.

Det civila samhället används i betydelsen arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen.

Målet för politiken ska vara att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin. Vidare ska förutsättningarna stärkas för det civila samhället att bidra till samhällsutveckling och välfärd.

Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett antal motionsyrkanden från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om bland annat rör nya ett nytt mål för folkrörelsepolitiken.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-02-18

Webb-tv Debatt om förslag: En politik för det civila samhället

11 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:KrU7

Dokument från debatten

2010-02-18

Protokoll för debatten

Siv Holma (V)

Anf. 108 Siv Holma (V)

Herr talman! Regeringen har lagt fram propositionen En politik för det civila samhället där man vill skriva om målen genom att ersätta ordet "folkrörelse" med "civilsamhälle". Man kan fråga sig varför den borgerliga regeringen lägger fram propositionen. Vad är det för problem man försöker tackla? Man säger inte tydligt och klart vad man vill. Vad man presenterar är dock en radda av borgerligt färgade ideologiska föreställningar - föreställningar som på intet sätt är underbyggda av vare sig vetenskaplighet eller undersökningar och utredningar. Propositionen är en borgerlig ideologisk försöksballong. Terminologin är diffus. Det viktigaste ordet är civilt samhälle. Termen civilt samhälle är ett uttryck för den borgerliga nyspråkligheten och förberedelsen för en annan välfärdsmodell än den vi har och som mer bygger på välgörenhet och frivilliga krafter. Herr talman! Den borgerliga regeringen rör i propositionen vid den svenska demokratins kärna. Folkrörelserna är demokratins vagga och garant. Demokrati- och folkrörelseutvecklingen började i mitten av 1800-talet. Då kämpade frikyrkorörelsen för yttrandefrihet. Man bekämpade konventikelplakat, det vill säga att man skulle kunna ha religiösa sammankomster utan att en präst var närvarande. Det var en hård strid mot en reaktionär stat och en reaktionär kyrka. Många utvandrade till Amerika av den orsaken. Det var inte bara fattigdomen som drev människorna dit, utan bristen på demokrati och yttrandefrihet. Senare följde nykterhetsrörelsen, rösträttsrörelsen och de stora så kallade folkriksdagarna. Arbetarrörelsen växte fram. Även bönderna bildade sina organisationer och politiska partier. Motståndarna till dessa folkrörelser var också emot alla reformer som gick i demokratisk riktning. Herr talman! Den här propositionen försöker förringa de svenska folkrörelsernas betydelse. Den borgerliga regeringen föreslår att begreppet "folkrörelse" med dess associationer till gemensamt arbete och social gemenskap ska bytas mot det oprecisa begreppet "civilsamhälle". Med begrepp som entreprenörskap ska folkrörelser medverka till det borgerliga, ideologiska paradigmskiftet. Det ska ske genom att gå från folklig förankring till ekonomiska associationer som på politiskt uppdrag ska utföra tjänster som i dag utförs av den offentliga sektorn. Folkrörelser blir företag som ska följa de kriterier som gäller för sådana, och därmed upphör den ideella sektorn att vara ideell. Det är i denna utveckling som det borgerliga paradigmskiftet behövs. Därför vill man börja använda sig av det nyspråkliga begreppet "civilsamhället". Herr talman! Detta är idéer och föreställningar om det civila samhället som importerats från andra länder med en helt annan välfärdsmodell än den vi har. I den anglosaxiska världen betyder civil society i stort sett allt som inte är statligt. För exempelvis den italienske socialisten och teoretikern Antonio Gramsci betyder civilsamhälle i första hand folkliga rörelser. Den tyska sociologen Weber räknade in företag och näringsliv i civilsamhället. I propositionen lutar man närmast åt en definition av civilsamhället som allt som inte är statligt. Herr talman! De svenska folkrörelserna är inte, och har aldrig varit, någon del av statsförvaltningen eller statlig verksamhet. Själva ordet "folkrörelse" uttrycker en brett förankrad, frivillig, förenad, aktivt pådrivande och självförvaltande kraft för samhällsförändring som kommer från själva folket. Andra beteckningar som ideella, idéburna eller frivilligorganisationer har samma innebörd. Vem blir förvånad över att en borgerligt signerad proposition behandlar fackföreningsrörelsen styvmoderligt? Vem blir förvånad över att man i sin iver att bereda väg för sitt civila samhälles nya entreprenörer osynliggör de nya folkliga rörelserna såsom kvinnorörelsen och ungdomsrörelserna? Man väljer också att osynliggöra solidaritetsrörelserna som är så viktiga för den svenska biståndspolitiken. Herr talman! Civilsamhället var ett honnörsord i Östeuropa, särskilt i Tjeckoslovakien under kampen mot Husakregimen, för demokrati och mot stelbent kommandoekonomi - kort sagt mot en förtryckande, odemokratisk stat. I det sammanhanget fungerade teorierna om civilsamhället. Det var en teoretisk och ideologisk murbräcka, men om man försöker använda samma teorier och föreställningar i Sverige blir resultatet ett annat. Sverige har ingenting av det som kännetecknar en östeuropeisk modell av förtryckande byråkrati. Nej, i Sverige har vi en offentlig sektor med offentlighetsprincip och demokratisk insyn. Försöker man att använda civilsamhället blir resultatet att i stället för att bryta ned en förtryckarapparat bryter man ned vår välfärdsmodell. Resultatet blir speciellt tydligt om man lyckas omvandla folkrörelserna till företag och entreprenörer där vinst blir dessa rörelsers främsta syfte. Herr talman! Ideella organisationer är en omistlig del av vår välfärdsmodell. Vi behöver både en stark, gemensamt finansierad sektor och den kanal för medmänskligt engagemang som de idéburna organisationerna utgör. Det är bra att idéburna organisationer utför uppgifter som kompletterar eller utvecklar den offentliga sektorn. De ideella organisationerna har dubbla roller. De är både aktörer och opinionsbildare. I egenskap av självständiga aktörer kan de granska den offentliga sektorn kritiskt och bevaka olika gruppers intressen. De kan ge röst åt de röstsvaga och formulera krav på samhällsförändring för den som inte är van att kräva något för egen del. Herr talman! Frivilliga krafter får aldrig bli ett sätt för staten att få gratis arbetskraft eller ersätta det ansvar som politiken har på områden som arbetsliv och bostadspolitik. De ideella organisationerna får inte heller ta över så många uppdrag att de tappar sin självständighet och sin roll som utomstående observatör. Den borgerliga regeringen lyfter fram vikten av avtal mellan staten och frivilligorganisationer, men man presenterar inte några konkreta förslag på hur denna samverkan ska fungera. Vi, de rödgröna, föreslår däremot att riksdagen beslutar om att införa årliga överläggningar där regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting deltar tillsammans med representanter från folkrörelserna. Vi anser att folkrörelserna ska ha en formell årlig förhandlingsrätt. Herr talman! Vänsterpartiet står bakom samtliga rödgröna reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Lars Wegendal (S)

Anf. 109 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Jag tänker börja med att konstatera att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som i oktober 2005 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om den framtida folkrörelsepolitikens inriktning, omfattning och utformning. Utredningsdirektiven är en intressant läsning som tydligt visar den dåvarande regeringens synsätt och ambitioner. När sedan det olycksaliga hände att vi fick en ny regering i valet 2006 bestämde sig den nya, moderatledda regeringen för att ha kvar de socialdemokratiska utredningsdirektiven men tillföra kompletterande direktiv som främst handlade om effekten av villkorade statsbidrag, effekten av att öka antalet villkorslösa bidrag och minska antalet villkor för statsbidragen. Inom parentes kan man säga att när man läser utredningen och propositionen kan man se att tilläggsdirektiven har haft en ganska marginell betydelse. Naturligtvis har ändå de politiska bedömningarna blivit helt annorlunda i denna proposition än vad de hade blivit om vi i oppositionen fått lägga fram våra förslag. Herr talman! Trots allt skulle jag vilja ge regeringen och dess handläggare Peter Öhrn ett erkännande för det sätt som man har försökt arbeta med denna proposition, nämligen med ett stort mått av transparens och, på gott och ont, ett nytt sätt att hämta in synpunkter på de få förslag man har. Det har varit ett folkrörelseforum med en öppen dialog där många uttryckt att man blivit lyssnad på. Det är av avgörande betydelse för de ideella och idéburna rörelserna. Det har varit remisshantering på nätet där värdefulla synpunkter kunde lämnas in, men det blev kanske ändå inte den succé som man hade väntat sig. Herr talman! Detta politikområde, folkrörelsepolitiken, får inte bara vara en politik där läpparnas bekännelse gäller, utan det måste även innehålla faktiska åtgärder som innebär att politikområdet blir tydligare och stärks. Jag måste tyvärr säga att detta är en av de mest pratiga propositioner jag någonsin har läst. En proposition inom detta område måste helt enkelt innehålla skarpa förslag som ger politiken en tydlig kontur. Detta saknar vi rödgröna. Vi lyfter fram just dessa frågor i några av våra reservationer och i vårt särskilda yttrande i betänkandet. Vi tar också upp frågan om begreppen "civilsamhället" kontra "folkrörelserna, den ideella och idéburna sektorn", där vi menar att det inte finns någon som helst anledning att byta ut redan etablerade begrepp mot nyspråkliga begrepp som både är otydligare och riskerar att leda tanken fel. När man läser propositionen blir man förvirrad av alla de olika begrepp man använder. Det verkar som om man under hela resans gång ändå haft i åtanke att bibehålla begreppet folkrörelse. Inte minst såg man det när man lade ut propositionsförslaget på nätet några månader innan propositionen var klar. Då fanns inte tanken om det "civila samhället" med. Men därefter har något hänt. Vi socialdemokrater tror inte att det är något enstaka remissyttrande som har fått avgöra. Det var ju ändå inte så många som kom in med synpunkter i detta läge. Vi tror mer på att det kan ha avgjorts av en yngre okunnig ideolog i Regeringskansliet som mot bättre vetande trodde att begreppet folkrörelse hade stark koppling endast till arbetarrörelsen. Men den kunskapen har vi väl att det är ett mycket bredare begrepp än så, eller hur? Herr talman! Det är även i detta sammanhang, det vill säga i diskussionen om målen för detta politikområde, som vi i våra resonemang lyfter in folkbildningen som en viktig del av folkrörelsearbetet. Det finns en stark historisk koppling mellan folkrörelser och folkbildning. Det är en koppling som vi menar tydligt måste framgå av målformuleringen. Vi menar att det är högst anmärkningsvärt att partier i regeringen inte ser denna grundläggande koppling. Att Moderaterna inte gör det har jag full förståelse för. Det är ett parti som fram till 2006 gjorde allt för att snäva in folkbildningen både innehållsmässigt och ekonomiskt. Men övriga partier, som man ju ändå i någon mening kan hävda har en folkrörelseförankring och naturligtvis borde förstå betydelsen av en bred och förankrad folkbildning - hur kan de tappa bort denna viktiga koppling? I en annan reservation tar vi rödgröna upp att man i propositionen inte har lyft fram fackföreningsrörelsens 4,2 miljoner medlemmar och idrottsrörelsens 3 miljoner medlemmar. Att två så stora delar av folkrörelserna - de ideella och idéburna organisationerna - som har en så viktig roll i människors demokratisträvanden inte omnämns mer än som en statistisk siffra menar vi är ett tecken på att regeringen ser på folkrörelsernas organisationer på ett väldigt snävt och begränsat sätt. Herr talman! I delar av denna proposition är regeringen mån om att koppla ihop politikområdet folkrörelsepolitik med andra politikområden. Vi har här i kammaren redan behandlat kopplingen till det socialpolitiska området, och på gång är kopplingen till integrationspolitiken och kulturpolitiken. Då väljer regeringen att kalla det "de idéburna organisationerna inom det sociala området". Vi har ju redan haft den debatten i kammaren, och där framgick ganska tydligt skillnaderna mellan regeringspartierna och oss i oppositionen. Den tydligaste skillnaden låg i synen på det som vi kallar röstbärare kontra utförare. Detta med röstbärare kontra utförare är också en del av den proposition vi nu behandlar i kammaren, men det kommer inte till så konkret uttryck som det gjorde när riksdagen behandlade propositionen om det sociala området. För vår del handlar det om en väldigt viktig balansgång. Den ideella organisationen ska fortfarande bygga på ideellt engagemang och på lust, och samtidigt ska ideella organisationer när de väljer att utföra skattefinansierade verksamheter ha långsiktiga spelregler för detta engagemang. Men ideella och idéburna organisationer får inte reduceras till att vara underleverantörer. Utrymmet för det ideella engagemanget och eget initiativ får inte förminskas. Det är viktigt att man får spelregler som inte tvingar in organisationerna i mer företagslika former. Flertalet organisationer har valt att vara ideella därför att de inte ville vara till exempel aktiebolag. Detta är en oerhört viktig aspekt som aldrig får förringas. Det får inte heller förringas att idéburna och ideella organisationer ser olika ut. På detta tema har vi rödgröna en reservation som handlar om social ekonomi och entreprenörskap. Vi menar att dessa viktiga delar av propositionen borde regeringen ha låtit bli att lyfta in, för de leder ofta tanken till att det skulle vara regeringens huvudsakliga syfte med propositionen att lyfta över samhällsfinansierad välfärdsverksamhet från offentliga utförare till ideella organisationer. Vi menar att man då ökar risken för att dessa ideella organisationer tappar sin uppgift att ge en röst åt de svaga, att synliggöra osynliggjorda erfarenheter, att stärka och skydda den som är utsatt och att formulera krav på förändring för den som inte är van att kräva något för egen del. Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla de reservationer vi har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. I detta anförande instämde Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn och Leif Pettersson (alla s).

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 110 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Det är faktiskt med viss förvåning som jag deltar i den här debatten. Om man i hela sitt vuxna liv har jobbat inom idéburen sektor och folkrörelser blir man lite undrande över denna namnstrid och hur allt måste bli annorlunda. Om man dessutom har levt en tid i andra länder undrar man om regeringen inte blandar ihop begreppen lite. Siv Holma var inne lite på denna fråga, och jag vill ta upp den än en gång. Det handlar om att man använder begreppet civilsamhälle. Jag har själv bott många år i Tyskland. Där pratar man inte om civilsamhälle utan om gemeinnützig - det allmännyttiga. Om vi skulle översätta det till svenska hamnar vi helt fel, för då hamnar vi inom bostadssektorn. I Tyskland handlar det just om sådant som vi debatterar i dag: idéburna organisationer, folkbildning etcetera. Lika fel blir det när vi översätter det anglosaxiska civil society till svenska. Jag undrar varför man ska göra detta. Vi har faktiskt ganska vettiga begrepp som vi kan definiera här i Sverige själva. För min och Miljöpartiets del är det viktigt att behålla begreppen den ideella sektorn och folkrörelser, för de begreppen är vi vana vid. Det blir enklare och tydligare så. Då uppstår inte risken för misstolkningar och så vidare. Det är lätt för oss här i riksdagen att alltid anlägga ett riksperspektiv. Det är lätt att tro att allt avgörs på riksplanet, på departementen och så vidare, men min upplevelse av arbete i den ideella sektorn är att motparten oftare är det lokala styret. När jag satt som kommunalråd i Södertälje var det de lokala ideella organisationerna och folkrörelserna som jag mötte. Därför förstår jag inte riktigt allianspartiernas motvilja att skriva in att man ska ha SKL som en ordinarie part i samtalen, i årliga möten. Det är ju detta som är det viktiga: att det sker i närsamhället. Däremot vet jag att många av organisationerna gärna vänder sig mot riksperspektivet. Samtidigt upplever jag att det egentligen inte är där som frågorna hör hemma. De hör hemma i närsamhället. Det är viktigt att vi pekar på detta och tydliggör det. Här kommer jag till min nästa punkt när det gäller kritik. Jag har respekt för det sätt som man har arbetat på, för det här rådslaget med de idéburna organisationerna. Men man har missat en hel del. Man har missat det som den här alliansregeringen brukar missa. Man tror att man själv ska sitta vid makten i evigheter. Man har helt missat att det är av principiell betydelse att ha breda blocköverskridande överenskommelser. Den här regeringen är totalt oförmögen till detta. Jag vet inte om det är en sjukdom. Det är i alla fall ett tillstånd. Man vill inte ha detta. Det kanske är psykiskt. Det kanske är politiskt. Vad vet jag? Men jag saknar detta. När jag möter representanter för folkrörelser och ideella organisationer är de oroliga. Ni skapar en oro där ute. Vi från oppositionen blev insläppta i sista minuten och fick säga ungefär: Det här var kanske inte det värsta utan någorlunda bra. Men vi var inte med i dialogen. Det är samma sak när det gäller den dialog som nu pågår. Detta må vara ideologiskt motiverat, men jag tycker att vi som förtroendevalda i Sveriges riksdag har ett ansvar att tänka längre än mandatperioden. Då handlar det om blocköverskridande arbete. Då handlar det om breda bitar, där man inser att Folkrörelsesverige, den ideella sektorn i Sverige, inbegriper även politiska partier. Vi skulle önska att Sveriges Kommuner och Landsting var med i alla överläggningar. På samma sätt bör också de politiska partierna vara delaktiga i detta. Just med hänvisning till mitt praktiska arbete och erfarenheten av detta menar vi från Miljöpartiets sida tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att det finns betydande brister. Jag kan väl lägga till att det inte hade varit svårt att rätta till det här. De synpunkter vi kommer med innebär inte de allra största skillnaderna. Det hade varit ganska enkelt att tillmötesgå våra krav, men det har man valt att inte göra, som så ofta. Det är synd. Det är beklagligt. Från Miljöpartiets sida står vi naturligtvis bakom alla reservationer som vi har i det här ärendet, men för tids vinnande vill vi yrka bifall endast till reservation nr 1. (Applåder)

Hans Wallmark (M)

Anf. 111 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Vi kan notera att vi avverkade veckans sista votering för en stund sedan. Vi har nu kommit till veckans sista ärendedebatt. Därefter följer en plenifri vecka. Herr talman! Det måste vara riktiga konnässörer som sitter här i kammaren för att delta i och lyssna på den här debatten. Det var ett ideologiskt laddat tal som Siv Holma framförde. Hon fick till och med med sig Gramsci, så man känner igen de gamla vänsterpartitakterna. Det är samtidigt bra att Siv Holma är tydlig. Då markerar hon nämligen också att det är Vänsterpartiet som anför den rödgröna oppositionen inom kulturens område. Det är ett bra besked, och det är ett tydligt besked. Det är alltså Siv Holma och Gramsci som definierar vänsteroppositionens kulturpolitik. Det vi har att debattera och längre fram fatta beslut om handlar om en politik för det civila samhället. Det förslag regeringen i sin tur lagt fram bygger på samtal och dialog just med de berörda. Det har handlat om att involvera och att vara inkluderande. Tanken är nu att efter beslut formalisera det fortsatta arbetet med att lyssna och lära. Det ska rent av forskas inom området. Jag tycker att det är tydligt att regeringen har lyssnat i den helt unika remissbehandlingen när det gäller förslag till propositionen. Det är ett förfarande som har följts av dialogen och överenskommelsen. Man har tagit in, resonerat, avvägt och redovisat sina egna ställningstaganden för och emot olika förslag och synpunkter. Herr talman! Propositionens idé och mening kan sammanfattas i den dialog som ska ske med det civila samhällets organisationer genom att utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare och med en mångfald verksamheter fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället. Herr talman! Precis som har sagts tidigare har det förekommit en principiell diskussion kring begreppet "det civila samhället", civilsamhället. Är det endast ett förkastligt utländskt låneord? För egen del ser jag det som en gåva från Öst- och Centraleuropa. Människor med unika erfarenheter av att ha levt på andra sidan järnridån under decennier utvecklade en insikt om den lilla människan och den lilla gruppen i förhållande och relation till makt och stat. Och i min värld är samhället alltid större än staten. En person som verkligen har tänkt och talat mycket om just det civila samhället är Tjeckiens tidigare president Václav Havel. Jag vill hävda att Václav Havel är en symbol i Europa för självständigt tänkande, en röst för samvete, ansvar och respektfullhet. Han skrev och talade 1994 om det civila samhället. Jag ska be att få läsa en hemgjord svensk översättning av ett engelskt verk: I generella ordalag kan man beskriva det civila samhället som det samhälle där medborgarna deltar på många parallella, ömsesidigt kompletterande sätt i det offentliga livet, i förvaltandet av det gemensamma bästa och i det offentliga beslutsfattandet. I vilken omfattning, på vilket sätt och i vilka former detta deltagande sker beror i huvudsak på deltagarna själva, på deras initiativförmåga och fantasi, även om detta sker inom ett existerande legalt ramverk. Det är alltså ett samhälle som inte bara erkänner såväl individuell som gemensam kreativ förmåga som en viktig del av det offentliga samtalet, utan som också tar hela sin utgångspunkt i denna kreativa förmåga. Statens uppgifter i ett sådant samhälle är begränsade till att gälla enbart det som inte kan göras av någon annan, som lagstiftning, militärt försvar, inre och yttre trygghet och upprätthållande av lag och ordning. Något förenklat kan vi säga att det civila samhället vilar på tre pelare. Dessa tre pelare är: föreningsfrihet, decentralisering av statsmakten och delegering av några av dess uppgifter till förhållandevis oberoende grupper och enheter. Det är de tre grundläggande mål som vi borde arbeta mot för att restaurera och återuppbygga det civila samhället i mitt land. Herr talman! Václav Havel kan naturligtvis bara tala utifrån sina erfarenheter och sin bakgrund i ett Tjeckoslovakien - och därefter i ett Tjeckien - som var präglat av decennier av förtryck. Därför går naturligtvis inte alltihop att överföra till Sverige, men det finns ideologiska och idémässiga element i det han säger som är användbara i vårt land och i världens alla övriga länder. Jag ska förflytta mig från presidentpalatset i Prag, Tjeckien, till Smålandsposten i Växjö. Det är en bit. Men jag vill ändå göra denna resa tillsammans med ledamöterna här i kammaren. Smålandsposten hade nämligen en ledare den 28 december förra året där det just resonerades kring civilsamhället. Ledarskribenten skriver så här: Civilsamhället - mer än en lek med ord. Nu är dock civilsamhället ett vedertaget begrepp. Den professor som förde in begreppet det civila samhället i svensk kontext var Hans L Zetterberg, som använde följande definition: Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär. Vidare skriver Smålandsposten: Det ligger således något mer i ordstriden, nämligen en ideologisk skillnad i synen på hur samhället ska organiseras. Det var ingen slump att den borgerliga regeringen i början av 1990-talet tillsatte en civilminister, Inger Davidson, för att öppna dörren för medborgarinsatser i den offentliga verksamheten. Herr talman! För egen del tycker jag att det finns mer i begreppet "det civila samhället" än i begreppet "folkrörelsepolitik". Jag tycker att det är viktigt att se att det finns ett starkt civilsamhälle i Sverige och ett engagemang som bygger på lust och vilja att påverka, förändra och förbättra. En ny befolkningsstudie visar också att engagemanget är stabilt och att ungefär hälften av svenska folket lägger 15 timmar per månad i olika typer av ideellt engagemang. Det är idrotten som ledamoten Lars Wegendal nämnde, och det sociala frivilligarbetet är störst och helt dominerande. Civilsamhället som begrepp är något organisationerna har valt själva efter mycket begreppsdebatt där social ekonomi mest uppfattas som det kooperativa, det ideella som opinionsbildande och självständiga organisationer mest uppfattas som frivilligt arbete. Det finns också ideella som har anställda och även säljer tjänster. Det viktiga tycker jag är att politiken kan lägga en grund genom den syn som finns i överenskommelsen: De idéburna organisationernas roll, kompetens, utgångspunkter och värden respekteras, och det blir ett långsiktigt arbete att med de förutsättningarna fortsätta dialogen och bygga på den grunden med konkreta åtaganden. Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara kort beröra en del av tankarna i motion 338 av Stefan Attefall. Jag tror att det är viktigt, när vi nu i alla fall från alliansens sida lyfter fram förslaget om det civila samhället och regeringens proposition, att man också ser att vi vill ha en delaktighet och synliggöra det civila samhället. Det är att ge med den ena handen och se med det ena ögat. Men då är det också viktigt att vi inte har skatteregler, moms och andra regler som försvårar och förhindrar just för det civila samhället så att vi därmed tar tillbaka med den andra handen och blundar med det andra ögat. Därför är den intention som kommer till uttryck i motionen viktig. Det som propositionen lägger fast och det kulturutskottets majoritet förordar är nämligen att se det civila samhället och nå full delaktighet.

Lars Wegendal (S)

Anf. 112 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande, Hans Wallmark, är det lätt att man i en så här pratig proposition, som jag uttryckte det, i retoriken kan lova både det ena och det andra. Men ideella organisationer är väldigt måna om att få långsiktiga spelregler för sina intäkter, och jag uppfattar lite grann av det i Hans Wallmarks anförande också. Vi inom politiken ser naturligtvis gärna att självfinansieringsgraden för folkrörelserna är så hög som möjligt. Ett exempel på detta är folkrörelsernas intäkter från spel- och lotterimarknaden. Jag kan nu konstatera att regeringspartierna inte har kunnat komma överens om den framtida spelmarknaden, trots ett flertal väldigt självsäkra uttalanden av enskilda ledamöter här i kammaren. Det här är naturligtvis oerhört frustrerande för folkrörelserna som ser att utländska spelbolag månad för månad äter upp deras andel av spelmarknaden. Hur menar Hans Wallmark att folkrörelsernas andel av spel- och lotterimarknaden kan utvecklas för att därigenom stärka dessa organisationers möjligheter att finansiera sin verksamhet?

Hans Wallmark (M)

Anf. 113 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi hanterar spelberoende, oavsett om det handlar om individer eller organisationer. Jag tror att det är viktigt att det finns bra förutsättningar för ekonomin. Precis som Lars Wegendal nämner förs också diskussioner om spel, både hur vi ska ha vår egen spelpolitik i Sverige och i relation till de regler, önskemål och krav som kommer utifrån vårt EU-medlemskap. Jag tycker att det är viktigt att vi har en bra grund och bra förutsättningar för det civila samhället ekonomiskt. Därför tror jag att det är viktigt att det finns många intäktskällor. Spel och dobbel kan inte vara den enda, men för somliga är det viktigt. Det gäller också att se helheten och mångfalden. Jag tycker också att det är bra att alliansregeringen inom till exempel idrottens område, som Lars Wegendal själv har framhållit, har gett tydliga och bra spelregler och också ekonomiska förutsättningar för den svenska idrotten för i år och de kommande åren. Det tycker jag är ett tecken på att alliansregeringen verkligen bryr sig om det civila samhällets många olika aktörer. Ett annat sådant område som vi diskuterade för några månader sedan var den kyrkoantikvariska ersättningen, en viktig fråga för en annan sektor i det civila samhället, nämligen Svenska kyrkan.

Lars Wegendal (S)

Anf. 114 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Vi kan naturligtvis spinna vidare på det här med idrott och spel, men jag ska inte göra det, för det handlar inte bara om de statliga bidragen till idrotten också om idrottens egna möjligheter i sina egna spelbolag att finansiera sin verksamhet. Där tror jag faktiskt att ni missar lite grann i tanken. Som företrädare för Moderaterna är säkert Hans Wallmark väldigt väl insatt i skattelagstiftningen. Det är ni ju. Inom det här området har nyss i varje fall tre utredningar presenterats, och de här utredningarna har en enorm betydelse för ideella organisationer. Propositionen lyfter även upp dessa frågor som centrala för folkrörelsernas organisation och egenförsörjning. Utredningen om inkomstbeskattning av stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund tillsammans med utredningen om mervärdesskatten för den ideella sektorn är två utredningar som har utlöst en enorm oro bland landets folkrörelser. Om regeringen landar i de förslag som utredningen föreslår kommer den grundläggande finansieringen att förändras totalt för ideella organisationer. Nu har regeringen inte annonserat någon proposition före valet, men man har ju även möjlighet att i vårpropositionen ange i vilken riktning man vill gå. Min fråga till Hans Wallmark är: Hur ser du på de föreslagna skatte- och momsreglerna för folkrörelsernas framtida finansiering? Avser ni att komma med några förslag i den ekonomiska vårpropositionen?

Hans Wallmark (M)

Anf. 115 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Precis som det noterades här spänner Lars Wegendal över ett antal områden som i alla fall hjälpligt kan dockas in i frågan om det civila samhället. Det är också intressant att Lars Wegendal använder två minuter av sin repliktid utan att berätta vad han själv tycker. Vad är den rödgröna oppositionens förslag på politik inom det här området? Det finns en möjlighet till, för jag ser att Mats Pertoft har talartid. Han kanske kan upplysa kammarens ledamöter om villkoren inom det här området. Det är precis som Lars Wegendal noterar: Moderater är rätt intresserade av skatter, herr talman. Det finns också en tydlig konfliktlinje mellan oss och den rödgröna oppositionen. Vi tycker om att sänka skatter för pensionärer och för arbetstagare, till skillnad från den rödgröna oppositionen som tycker om att höja skatter. När det gäller momsen är det, precis som Lars Wegendal säger, en fråga som bekymrar många i det civila samhället. Det var också vad jag försökte säga: Man får se upp så att man inte ger med den ena handen och tar med den andra. Jag har inga indikationer på att det skulle läggas fram något sådant förslag i vårpropositionen, ej heller under den innevarande mandatperioden. Därmed finns det all anledning för oss att i politiska samtal fram till valet i september 2010 utveckla vår respektive syn på hur vi ser på frågan. Vad tycker den rödgröna oppositionen och vad tycker alliansmajoriteten?

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 116 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Jag måste tyvärr börja med att göra Hans Wallmark besviken. Jag tänker inte gå in i någon skattedebatt. Jag vet mina begränsningar. Jag blev väldigt glad när Hans Wallmark nämnde Václav Havel. Han är en sådan radikaldemokrat, skulle jag vilja säga, värd all aktning. Det är ändå en lite speciell situation i ett land som har gått från diktatur till ett land som har haft en väldigt konservativ struktur de senaste åren. Jag tycker fortfarande att det är väldigt viktigt att reda ut vad civilsamhälle är, för ord är betydelsefulla. När jag har suttit här och lyssnat har två problem slagit mig. Det ena är vad som är motsatsen till civilsamhälle. Är det ett militärt samhälle eller är det något annat? Betyder det att alla delar som inte är delar av det civila samhället är militära? Sedan undrar jag också över de politiska partierna. De politiska partierna är vad jag vet oftast organiserade som ideella föreningar. Varför saknas de, eller är det här någon sorts avpolitisering? Det är det som gör det här svårt, Hans Wallmark. Jag ser diffusa begrepp. Jag ser begrepp som inte stämmer med vår övriga debattordning i samhället och som jag undrar över. Det här krånglar ju till det. Varför var inte alla politiska partier delaktiga i denna process om det ska ha handlat om ett civilt samhälle till exempel?

Hans Wallmark (M)

Anf. 117 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Det kanske var tur för flera parter att Mats Pertoft inte inledde den skattedebatt som jag bjöd upp till. Det finns alla skäl att göra det, för det är intressant och det kommer att bli en viktig fråga i valrörelsen 2010. Mats Pertoft nämnde också i inledningen av sitt anförande sina erfarenheter från Tyskland. Då kan man väl inte alldeles bortse från den rätt levande diskussion som förs i många länder just om civilsamhället, även om man i Tyskland också har haft diskussioner om Gemeinschaft, Gesellschaft och andra olika former, men visst är det här kolossalt intressant. Jag tycker faktiskt att det är en gåva till den europeiska debatten och diskussionen att ha fört in den typ av begrepp om civilsamhället som Václav Havel har gjort. Inte därför att vi har exakt lika erfarenheter, tvärtom, vi har levt i en trygg, stabil demokrati, vilket man inte har gjort i Tjeckien. Ändå tycker jag att det är ett intressant ideologiskt bidrag som han har gett till resten av Europa. Sedan tycker jag inte att man ska göra sig lustig på det sättet, herr talman, att man försöker missförstå begreppet så att det nästan blir utan innehåll. Man skapar en kontrast genom att säga att motsatsen till civilt skulle vara militärt. Jag tror faktiskt att de allra flesta förstår den djupare innebörden. Och det är ett etablerat begrepp i många länder som vi nu ansluter oss till. Jag tycker fortfarande att Hans L Zetterbergs definition, som Smålandsposten lyfte fram, är rätt bra: "Familjeliv, umgängesliv, föreningsliv, gudstjänstliv och fritt kulturliv. Det civila samhället har en broderskapsmoral som inte finns i marknadens sfär och en frivillighet som inte finns i statsmaktens sfär." Herr talman! Även om detta inte gillas av Gramsci, även om det inte gillas av Siv Holma, även om det inte gillas av Vänsterpartiet borde Miljöpartiet med sin bakgrund i många av just det civila samhällets organisationer uppskatta den typen av breddning.

Mats Pertoft (Mp)

Anf. 118 Mats Pertoft (Mp)

Herr talman! Visst, Miljöpartiet har diskuterat dessa frågor väldigt länge, i alla fall så länge jag har varit mer aktiv, de senaste 20 åren. Det är just det som gör det problematiskt. Hans Wallmark använder begreppet ansluter sig. Det är just det som är ett problem när vi tittar på erfarenheterna från andra länder i Europa. Vi låtsas i Sverige som om alla de andra länderna vore lika, att vi har samma grogrund. Det är ganska olika. Det är väldigt positivt att det är olika. Jag gillar att det finns olikheter. Men vi ska vara medvetna om olikheterna. Om vi använder samma begrepp som andra länder men menar något annat blir det ohyggligt flummigt och krångligt. Om vi har olika saker ska vi benämna dem olika. Det är det som har varit min slutsats. När jag lyssnar på Smålandspostens definition tycker jag inte att den är så dålig, men jag tycker att det saknas något. Om Hans Wallmark eller Smålandspostens ledarskribent skulle vara konsekvent borde han ha lagt till politiska partier också. Jag tycker att det hör till det civila samhället att man organiserar sig politiskt. Då kommer jag till min sista fråga. Jag förstår fortfarande inte, när man har brett ut sig så starkt att man har gjort en överenskommelse, varför man inte klarade av att ha blocköverskridande samtal i denna fråga.

Hans Wallmark (M)

Anf. 119 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Avslutningsvis vill jag peka på att Mats Pertoft använde sina två minuter till att just betona olikhet. Där finns en politisk beröringspunkt mellan oss, för jag är också uppfylld av tanken på att se och bejaka olikheten. Vi ska ha mångfald. Det ska få se olika ut, såväl i Europa som i vårt eget land. Det är därför jag menar att den här propositionen genom att lyfta fram civilsamhället är så mycket bredare, ser så mycket mer än ordet folkrörelsepolitik. Herr talman! Jag är rätt övertygad om att många som organiserar sig just i det civila samhället, i ideella organisationer, i olika förbund och föreningar, arbetar ideellt och har en idé inte känner sig som en del av folkrörelsepolitikens Sverige. Med den här propositionen, det här förslaget breddas och fördjupas detta. Det finns mer djup i ett civilt samhälle än i det tidigare begreppet.

Solveig Ternström (C)

Anf. 120 Solveig Ternström (C)

Herr talman! Jag håller i min hand regeringens proposition En politik för det civila samhället . Jag måste också säga att ordet civil får mig att känna mig ganska svalt oberörd. Det oroar mig lite grann. Jag vill därför också stanna vid det här ordet, civil. Civil, som jag också har uppfattat det, är väl motsatsen till militär. Det står det också i ordböckerna. Det är också släkt med civilisation och civiliserad. Och då, skulle jag vilja säga, närmar vi oss kultur. Man talar om olika kulturer, olika civilisationer. Är man civiliserad är man kanske också kultiverad. Ordet civil har kanske större sprängkraft än man först inser. Det är väl det som den här propositionen också har. Jag skulle vilja säga att det civila samhället är själva rotfästet, underlaget till den folkliga rörelse som har utvecklat vår demokrati. I regeringens proposition betonas också det civila samhällets betydelse för demokratin och understryks att det civila samhällets oberoende och självständighet ska säkerställas. Dessutom önskar regeringen se en större mångfald och entreprenörer inom det civila samhällets olika områden. Det är då också angeläget att anpassa regelverket så att det inte försvårar utan utvecklar demokratin. Det är väl bra, herr talman, att alltid hålla dialogen levande mellan medborgarna, att stimulera till engagemang och medverkan och att få den enskilde medborgaren att förstå sitt värde i samhället. Det är det viktiga budskapet i det civila samhället, i vår demokrati. Just nu håller jag på att läsa Nobelpristagaren Herta Müllers Hjärtdjuret . Jag blir förstenad av skräck och sorg när hon beskriver diktaturen Ceausescus Rumänien. Med konstnärlig alldeles högoktanig poetisk precision beskriver hon hur människor delas upp i två klasser, förövare och offer. Det värsta brottet i en diktatur är när människor möts i små grupper, i små nätverk, tänker fritt och för en dialog med varandra. Då börjar de försvinna en efter en. Kulturella små grupper hör naturligtvis till de mest brottsliga i en diktatur. Den kulturella människan är, som vi alla vet, den absolut största faran för staten, härskaren, i en diktatur. I propositionen definieras civilsamhället som en arena skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor i grupper, organisationer, agerar tillsammans för gemensamma intressen, som har någon form av oegennyttigt uppdrag och inte är vinstdrivande. Det där tycker jag om. Vi har naturligtvis här i kammaren och i riksdagen kommit i kontakt med det civila samhället. Kanske var det där vårt politiska engagemang började - i de klassiska folkrörelserna. För mig började mitt engagemang i kvinnorörelsen. Jag började läsa Elin Wägner på 60-talet. Då först började jag förstå den svenska kvinnans kamp för vår rösträtt 1921. Jag förstod också då att nu hade kvinnorna börjat lägga sig i världspolitiken. År 1919 var Elin Wägner med om att bilda en svensk sektion av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF. Det förbundet, herr talman, lever fortfarande i dag och arbetar aktivt mot kärnkraft och kärnvapen samt för fred och frihet. Här finns mycket att forska i vad gäller det civila samhället. Glädjande nog bedömer regeringen att ett flervetenskapligt forskningsprogram om det civila samhället ska inrättas under 2010. Tänk att det tycker jag är en bra nyhet. Jag önskar naturligtvis att det också ska bli möjligt för de svenska medborgarna att bli fullt delaktiga i den forskningen. Till sist yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. Tack, herr talman, och jag önskar en trevlig plenifri vecka!

Lars Wegendal (S)

Anf. 121 Lars Wegendal (S)

(SOLVEIG TERNSTRÖM (c): Inte tala om ekonomi nu! Inte!) Herr talman! Tack för tipset! Nej, jag ska hålla mig till de frågor som Solveig Ternström själv tog upp. När regeringen söker sina motiv till att ändra begreppet folkrörelse till civilsamhälle lyfter man bland annat upp vikten av att även föra in lite mer löst sammansatta grupperingar i begreppet. Det är ett av motiven för att ändra begreppet. De har på något sätt haft svårt att finna sin plats inom begreppet folkrörelse. Det här tycker jag är ett gott syfte som man spontant känner ligger i tiden, det vill säga att föra in lite löst sammansatta grupperingar i begreppet. Men när jag sedan läser propositionen kan jag inte finna på vilket sätt de löst sammansatta grupperingarna har präglat propositionens innehåll. Min enkla fråga handlar då inte om ekonomi, utan den handlar om var jag kan finna att man tar hänsyn till de löst sammansatta grupperingarna i propositionen och i det framtida folkrörelsearbetet. Är det bara läpparnas bekännelse när man säger att de ska lyftas in i arbetet?

Solveig Ternström (C)

Anf. 122 Solveig Ternström (C)

Herr talman! Jag känner inte alls att det är fråga om några löst infogade sammanhang. Jag känner att här finns möjligheter för nya - låt oss kalla det - civila projekt. Det är naturligtvis i viss mån en språklig fråga. Jag kan ge ett exempel. För tio år sedan startades ett kvinnoprojekt, nämligen forskning för kvinnors hälsa, 1,6 miljonerklubben, som jag nu också är delaktig i. Det fick mig att mer titta på de politiska resonemangen. Här finns en ideell förening som egentligen inte riktigt passar in bland de klassiska folkrörelserna. Det är precis vad vi talar om, att det blir ett bredare projekt. Kanske det går att få in fler människor in i det civila samhället än om man bara talar om folkrörelser. Det behöver inte vara något fel på folkrörelser. De kan finnas med. Men ett civilt samhälle är så mycket mer - är bredare. Man får fler idéer.

Lars Wegendal (S)

Anf. 123 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte alls förstod svaret. (SOLVEIG TERNSTRÖM (c): Jag såg det!) Det som är mest skrämmande är att Solveig Ternström inte har förstått propositionen. Men det är en annan sak. Jag tänkte ställa en annan fråga om en sak som Solveig Ternström ändå tog upp i sitt anförande, nämligen forskningsinsatsen. Det är naturligtvis bra att man kan bedriva forskning. Det har vi också gjort, om vi ser tillbaka i tiden. Propositionen säger ingenting om summorna till insatsen, men det har presenterats i budgeten. Problemet är att det inte är fråga om några nya pengar. Ni plockar pengar från andra områden. Ni tar pengar från andra områden än kulturområdet. Det är 5 miljoner. Sedan tar ni ungefär 17 miljoner från kulturområdet - till och med 18, tror jag. Jag har en enkel fråga. Menar Solveig Ternström att till exempel folkbildningen, som får stå för 16 av dessa miljoner, har för mycket pengar i dag? Anser Solveig Ternström att övriga kultursektorn har för mycket pengar så att den kan bidra till forskningsinsatsen?

Solveig Ternström (C)

Anf. 124 Solveig Ternström (C)

Herr talman! Det blev i alla fall pengar till slut, Lars Wegendal! Utbildning och forskning skulle kunna vara nära varandra. Det beror på hur man definierar dem. Just forskningen i dessa frågor kan också bli delaktig hos kulturmänniskorna. Jag ser att Lars Wegendal inte förstår. Vi kanske kan komma vidare i en annan debattsituation än här där vi kan arbeta lite bättre.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 125 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag vill göra ett avstamp i det ideella engagemanget. I organisationer finns det massor av människor som dagligen väljer att ägna tid och energi åt att göra olika typer av samhällsinsatser. Oftast sker det i det tysta utan rubriker och uppmärksamhet. Därför är det så viktigt med en politik för det civila samhället, som vi nu debatterar, det vill säga hur det offentliga ska uppmuntra och stödja. Det är bra att gå hand i hand och stötta varandra. Jag kan inte heller sticka under stol med att jag är glad över propositionen eftersom det här sedan länge har varit en kristdemokratisk hjärtefråga - precis som nämndes här. Ett regeringsarbete inom området inleddes av den borgerliga regeringen i början av 90-talet med Inger Davidson i spetsen. Varför är nu det här så viktigt? Vi kristdemokrater tror inte på ett samhälle där varje människa står stark i sig själv. Vi människor är beroende av gemenskap för att utvecklas och växa som personer. Den människa som inte blir sedd, som inte kan vara delaktig i ett större sammanhang, eller som inte får bekräftelse, krymper som människa. Det är alla dessa icke-offentliga sammanhang och alla människor som ingår i dem som skapar det civila samhället. Den svenska folkrörelsen är unik. Det frivilliga engagemanget är en omistlig del av samhällsgemenskapen. Den skapar trygghet och välfärd för många som annars skulle hamna i utanförskap. Svenskarna är ett folk som gillar föreningsliv och frivilligarbete. Det är något som vi politiker måste bli bättre på att uppmuntra och uppskatta. Totalt motsvarar svenskarnas ideella arbete ca 400 000 årsarbetskrafter. Det ger en siffra på det enorma arbete som utförs och en förståelse för den ideella sektorns betydelse och omfattning: 90 procent av svenska folket är medlemmar i en ideell förening, 80 procent av svenska folket utför någon form av frivilliginsatser och över hälften av svenskarna gör det i en omfattning motsvarande minst 30 minuter per dag. Vid sidan av denna positiva bild kan det konstateras att var fjärde medborgare är passiv i samhällslivet och står utanför ett kontinuerligt socialt nätverk. De deltar inte i något föreningsliv eller i informella frivilliginsatser och har inte ett nätverk - det vill säga några personer runt omkring sig. Det är en bild av ensamhet och utanförskap som det är såväl samhällets som enskilda medborgares och föreningslivets uppgift att bryta. En politik för det civila samhället ska bidra till att utveckla, fördjupa och bredda demokratin och stärka den sociala ekonomin i samhället. För oss kristdemokrater är det viktigt att stärka de ideella krafternas inflytande. Vi menar att samhället egentligen består av tre likvärdiga delar. Det är den offentliga, som vi har mycket ansvar för just här, den privata och den ideella delen. Alla delar har ett ansvar för den svenska välfärden. När Kristdemokraterna och Allians för Sverige gick till val 2006 var det tydligt att ett av målen var att uppvärdera det civila samhällets status. Ett arbete för att stärka organisationerna och en viktig dialog med regeringen är för övrigt redan sedan tidigare igångsatt, som har nämnts tidigare. Själva processen med att arbeta fram propositionen är värd att uppmärksamma - ett öppet och inbjudande arbetssätt när det gäller att skriva propositionen: en bred dialog med företrädare för det civila samhället genom möten och en hemsida där man kunnat lämna synpunkter. Ur demokratisynpunkt tycker jag att det vore intressant om detta arbetssätt kunde prövas i skrivandet av fler propositioner. En vanlig tanke, precis som jag har sagt, är att begreppet samhälle är detsamma som det offentliga: stat, kommun och landsting. Det är helt fel. Samhället är mycket större och består av alla vi människor - människor som är beroende av varandra och hjälper varandra. För oss är samhället så oändligt mycket större än det offentliga. I det civila samhället samlas alla naturliga gemenskaper som en samhällskropp består av: familjer, ideella organisationer, byalag, kooperativ, ekonomiska föreningar med mera. Ett väl fungerande civilt samhälle är viktigt inte bara för ett fungerande samhällssystem utan även för den enskilda människan i form av att uppfylla hennes behov av gemenskap. För ett välmående samhälle är det viktigt att hitta en balans mellan staten och det civila samhället, med tydliga spelregler. Meningen är inte att det civila samhället ska vara statens förlängda arm. I stället måste statens och kommunernas strävan vara att stödja de ideella verksamheterna. Ett ökat samarbete mellan det offentliga, det privata och den ideella sektorn är nödvändigt för att vårt samhälle ska utvecklas. Det offentliga får inte omöjliggöra eller försvåra för den ideella sektorn genom lagstiftning, beskattning eller andra åtgärder. Tvärtom måste uppgiften vara att underlätta och uppmuntra. Vi tror inte att det går att överskatta vad ett starkt civilsamhälle kan betyda. Målet med regeringens förslag är klart, arbetsformerna är utstakade och förankringen i det civila samhället är omsorgsfull.

Lars Wegendal (S)

Anf. 126 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Jag nämnde i mitt anförande att det är oerhört viktigt med långsiktiga villkor för den ideella och idéburna organisationen, och jag uppfattade att Dan Kihlström hade i princip samma uppfattning. Det är egentligen oerhört mycket viktigare än en pratig proposition - som i och för sig är väldigt vänligt inställd men som inte är speciellt tydlig. Ett typexempel på detta beskrivs i tidningen Dagen i början av denna månad. Där beskrivs regeringens exempellösa neddragning av folkrörelsebiståndet till de nationella biståndsorganisationerna. Det kommer att innebära en kraftig försämring av folkrörelsernas möjlighet att informera allmänheten om behov av bistånd som finns ute i hela världen. Det är förändringar som riskerar att helt förändra den svenska biståndsviljan. Här drabbas bland annat Diakonia, Svenska kyrkan, Världsnaturfonden, RFSU, Rädda Barnen, Shia och ett antal andra. Det är en 60-procentig neddragning. En konsekvens av det är en minskad insats i de länder som så väl behöver bistånd för sin utveckling. Hur ser Dan Kihlström på regeringens modell för att fördela våra skattemedel? Det är vad det handlar om. Varför prioriterar ni skattesänkningar för dig och mig, som har det ekonomiskt ganska hyggligt, i stället för att fortsätta att stödja de ideella biståndsorganisationerna i deras viktiga arbete?

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 127 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Vi har ju debatterat en och annan gång i kammaren, Lars Wegendahl, och det gör vi nu också. Lars Wegendahl inleder med att säga att det är en pratig proposition. Jag tycker inte att det är en pratig proposition, för jag tycker att den är ganska viktig. Jag menar att den är lite grann av en inriktning, kanske en ny inriktning, så jag tror att man ska se den som en inriktningsproposition. Lars Wegendahl hade själv i replikskiftet med Solveig Ternström en väldigt bra sammanfattning, om att skapa nya former, om nya organisationer som har kommit in och som vi måste innefatta i detta arbete. Jag uppfattar det alltså som en inriktningsproposition, och som en processproposition. I propositionen talas det om nya mål för det civila samhället, en ökad dialog, vilket är bra, och möjligheten att se över regelverk som betyder något på detta område, också former och konferenser. När det sedan gäller det som Lars Wegendahl frågar om är inriktningen naturligtvis att fortsatt på olika sätt stödja ideella organisationer. Jag själv tillhör - jag tror att också Lars Wegendahl gör det - ideella organisationer och vet att mycket där är frivilligt arbete. Jag har uppfattat just det exemplet - det är för övrigt bra att Lars Wegendahl läser tidningen Dagen - som att det handlar om en förändring när det gäller informationsinsatser som dessa organisationer gör. Det utåtriktade arbetet kvarstår alltså som det har gjort förut.

Lars Wegendal (S)

Anf. 128 Lars Wegendal (S)

Herr talman! Ja, det som sägs om informationsinsatserna är helt riktigt. Men det innebär också att de ideella organisationerna inte har en chans att gå ut och få in de biståndsmedel som de sedan fördelar. Det är det som är problemet. Drar man ned 60 procent är det ett bekymmer för dem. Jag tror säkerligen att om Dan Kihlström tar kontakt med dessa organisationer kommer han att förstå att det här är helt avgörande för deras fortsatta verksamhet. Man ställer också en fråga i artikeln om förändringen av folkrörelsebiståndet, om den är ett tecken på en ideologisk förskjutning av politiken. Är det ett tecken på att näringslivet ska spela en mer betydande roll framöver när det gäller biståndspolitiken och att de ideella biståndsorganisationerna i relation till företagen måste visa sig konkurrenskraftiga för att få del av statens pengar? Om det är på det sättet är dels framtiden oviss för de ideella organisationerna på det här området, dels de farhågor som vi framförde om balansgången mellan röstbärare och utförare högst aktuella.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 129 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag kan berätta för Lars Wegendal att jag är både engagerad i och har kontakt med flera biståndsorganisationer. Jag förstår således deras arbete och situation mycket väl. Vad jag förstår har detta sin bakgrund i att vi i Sverige satt upp mål om att en viss procent av bni, eller vårt bnp, ska gå till bistånd. Det har gått ned under de senaste åren, vilket naturligtvis får konsekvenser även på detta område. Då har man valt att göra insatserna på informationssidan så att inte människor ute i världen, som är i behov av olika insatser, ska få en försämrad situation. Lars Wegendal vidrör en viktig fråga när han undrar om det handlar om något slags ideologisk förskjutning. Nej, jag tycker inte det. Jag var i mitt anförande lite grann inne på att samhället består av olika delar. Det har ofta handlat om den offentliga delen av samhället, och ibland talar vi också om den privata. I dag talar vi om organisationer, det vill säga det civila samhället. Jag menar att företagen givetvis också är en del av samhället. Tillsammans skapar vi välfärd. Det handlar om det som vi själva har i vårt land men också om de insatser vi gör runt om i världen. Jag ser en möjlighet att ha med företagen, även om det för mig inte är det viktiga. I dag talar vi om det civila samhället. Vi skulle kunna tala mycket mer om det; det är för mig oerhört viktigt. Genom betänkandet En politik för det civila samhället menar jag att regeringen och alliansen stärker det civila samhällets möjligheter att göra större insatser.

Hans Wallmark (M)

Anf. 130 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Nu sitter en ny talman på podiet, talarlistan är blank och vi har tid fram till kl. 9 i morgon bitti då det är dags för interpellationsdebatter. Jag inbjuder nu oppositionen till att berätta lite grann om sin politik, om sina förslag och om sina tankar. Under de minuter vi fört debatt, med anföranden och frågor och inlägg, har jag hört väldigt lite om vad oppositionen vill åstadkomma. Nu finns det gott om tid för detta. När jag lyssnar på debatten tycker jag att oppositionen verkar vara mer kritisk till begreppet det civila samhället och till propositionen än vad det civila samhällets egna organisationer är. Det är intressant. Vad vill Socialdemokraterna, vad vill Miljöpartiet, vad vill Vänsterpartiet när det exempelvis gäller momsfrågan? Den har tagits upp här och är viktig för den ideella sektorn och det civila samhället. Hur ser alternativet till den framlagda propositionen ut när det gäller delaktighet utifrån engagemang och vilja, när det gäller att stärka förutsättningarna och fördjupa och sprida kunskap? Fru talman! Det skulle vara mycket intressant om vi fick en full talarlista med inlägg från s, v och mp om vad som är deras oppositionspolitik inom detta område.

Beslut

Beslut: 2010-03-03

8 förslagspunkter, 7 acklamationer, 1 votering

Webb-tv: Beslut

3 mars 2010

Protokoll med beslut

2010-03-03

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2009/10:195

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Det civila samhället och staten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:Kr338.

2. Mål för politiken för det civila samhället

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen beslutar upphäva målet för folkrörelsepolitiken och godkänner det mål för politiken om det civila samhället som regeringen föreslår.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:55 och avslår motion
2009/10:Kr5 av Leif Pagrotsky m.fl. (s, v, mp) yrkande 1.

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	101	0	29
m	79	0	0	17
c	22	0	0	7
fp	21	0	0	7
kd	19	0	0	5
v	0	19	0	3
mp	0	15	0	4
-	1	0	0	0
Totalt	142	135	0	72
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Idrotts- och arbetslivsorganisationers betydelse för demokratin

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:Kr5 yrkande 5.

Reservation 2 (s, v, mp)

4. Principerna om självständighet och kvalitet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Kr205 och 2009/10:Kr313 yrkande 2.

5. Ett partsgemensamt forum för dialog och samråd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:Kr5 yrkandena 2 och 3.

Reservation 3 (s, v, mp)

6. Entreprenörskap inom det civila samhället

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:Kr5 yrkande 4.

Reservation 4 (s, v, mp)

7. Bidragssystemen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2009/10:Kr313 av Gunnel Wallin och Maria Kornevik Jakobsson (båda c) yrkande 1.

8. Folkrörelsernas arkiv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:Kr5 yrkande 6.

Reservation 5 (s, v, mp)

Var är ärendet nu?

Beslut

En politik för det civila samhället (KrU7)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

En politik för det civila samhället (KrU7)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Det civila samhället och staten

2. Mål för politiken för det civila samhället

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Idrotts- och arbetslivsorganisationers betydelse för demokratin

4. Principerna om självständighet och kvalitet

5. Ett partsgemensamt forum för dialog och samråd

6. Entreprenörskap inom det civila samhället

7. Bidragssystemen

8. Folkrörelsernas arkiv