Konstitutionsutskottets betänkande

2020/21:KU3

En moderniserad radio- och tv-lag

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i bl.a. radio- och tv-lagen med en mindre ändring av språklig karaktär.

Lagförslagen syftar till att i svensk rätt genomföra ändringar i EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet). Genomförandet innebär bl.a. att ett nytt kapitel om s.k. videodelningsplattformar införs i radio- och tv-lagen. Genomförandet medför även ändringar i radio- och tv-lagens bestämmelser om tv-sändningar och beställ-tv. Ändringar görs i bestämmelserna om skydd av barn, om krav på program med europeiskt ursprung, om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och om reklam och produktplacering.

De medieformer som regleras i radio- och tv-lagen och hur dessa konsumeras förändras i snabb takt och medför behov av ändringar i vissa andra delar av radio- och tv-lagen än de som hör ihop med genomförandet av ändringarna i AV-direktivet. Mot denna bakgrund införs nya bestämmelser om beställradio från public service. Ändringar görs även i fråga om den s.k. vidaresändningsplikten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2020.

Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstillstånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär det. Förslaget syftar till att möjliggöra ett utvidgat självreglerande system där frågor om enskilda publicitetsskador prövas av Allmänhetens Medieombudsman och Mediernas Etiknämnd.

Med anledning av propositionen har två följdmotioner lämnats. Utskottet föreslår att riksdagen avslår yrkandena i följdmotionerna.

I betänkandet finns tre reservationer (SD, L).


Behandlade förslag

Proposition 2019/20:168 En moderniserad radio- och tv-lag.

Tre yrkanden i två följdmotioner.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

En moderniserad radio- och tv-lag

Reservationer

1.Det medieetiska systemet och public service, punkt 2 (SD)

2.Innehållskrav för streamingtjänster, punkt 3 (SD)

3.Omförhandla AV-direktivet, punkt 4 (L)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Kulturutskottets yttrande 2020/21:KrU2y

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

En moderniserad radio- och tv-lag

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

3. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

4. lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) med den ändringen att orden ”text tv” i 18 kap. 2 § första stycket ska bytas ut mot ”text-tv”,

5. lag om ändring i alkohollagen (2010:1622),

6. lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,

b) godkänner vad regeringen föreslår om att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstillstånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär det (avsnitt 20 i propositionen).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:168 punkterna 1–7.

2.

Det medieetiska systemet och public service

Riksdagen avslår motion

2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 2.

Reservation 1 (SD)

3.

Innehållskrav för streamingtjänster

Riksdagen avslår motion

2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1.

Reservation 2 (SD)

4.

Omförhandla AV-direktivet

Riksdagen avslår motion

2019/20:3637 av Tina Acketoft m.fl. (L).

Reservation 3 (L)

Stockholm den 13 oktober 2020

På konstitutionsutskottets vägnar

Karin Enström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Karin Enström (M), Hans Ekström (S), Ida Karkiainen (S), Marta Obminska (M), Matheus Enholm (SD), Per-Arne Håkansson (S), Linda Modig (C), Mia Sydow Mölleby (V), Ida Drougge (M), Laila Naraghi (S), Tuve Skånberg (KD), Daniel Andersson (S), Tina Acketoft (L), Mikael Strandman (SD), Camilla Hansén (MP), Erik Ottoson (M) och Per Söderlund (SD).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2019/20:168 En moderniserad radio- och tv-lag. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1 och regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagrådet har granskat lagförslagen. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter och förslag. Regeringen föreslår därutöver en ändring i 17 kap. 7 § radio- och tv-lagen (2010:696) som har ansetts vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande om förslaget i den delen.

Två följdmotioner har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Konstitutionsutskottet har gett kulturutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionerna i de delar som berör kulturutskottets beredningsområde. Kulturutskottets yttrande finns i bilaga 3.

Vid genomgång av regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen i propositionen har några smärre felaktigheter i de angivna gällande lydelserna av 5 kap. 2 och 3 §§ uppmärksammats. Dessa påverkar dock inte de nya lydelserna av paragraferna. I regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen har vidare ordet ”text-tv” i den angivna gällande lydelsen av 18 kap. 2 § första stycket, som inte föreslås ändrad, återgetts felaktigt. Mot denna bakgrund föreslår utskottet en mindre ändring i förslaget till ändring i radio- och tv-lagen, se förslagspunkt 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag på hur ändringarna i EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet) ska genomföras. Genomförandet sker i huvudsak genom ändringar i radio- och tv-lagen. Bland annat införs ett nytt kapitel om videodelningsplattformar. Det är tjänster som tillhandahåller allmänheten audiovisuellt innehåll, dvs. rörlig bild med eller utan ljud, som användare laddar upp på plattformen. Genomförandet medför även en rad ändringar i radio- och tv-lagens bestämmelser om audiovisuella medietjänster, dvs. tv-sändningar och beställ-tv. Ändringar görs i bestämmelserna om skydd av barn, om krav på program med europeiskt ursprung, om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och om reklam och produktplacering.

De medieformer som regleras i radio- och tv-lagen och hur de konsumeras har förändrats i snabb takt. Det medför behov av ändringar även i andra delar av lagen än de som hör ihop med ändringarna i AV-direktivet. Bland annat införs bestämmelser om beställradio från public service. Förslag lämnas även om ändringar när det gäller den s.k. vidaresändningsplikten och om sanktioner när bestämmelserna i lagen inte följs.

För att möjliggöra ett självreglerande system där frågor om publiceringar som orsakar enskilda publicitetsskador prövas av Allmänhetens Medie­ombudsman och Mediernas Etiknämnd föreslås att nuvarande tillståndsvillkor med krav på respekt för den enskildes privatliv tas bort ur sändningstillstånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär det.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2020.

Utskottets överväganden

En moderniserad radio- och tv-lag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag med en mindre ändring av språklig karaktär. Riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstillstånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär det.

Riksdagen avslår tre motionsyrkanden som handlar om det medieetiska systemet och public service, innehållskrav för streamingtjänster och omförhandling av AV-direktivet.

Jämför reservation 1 (SD), 2 (SD) och 3 (L).

Bakgrund

AV-direktivet och ändringsdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audio­visuella medietjänster), det s.k. AV-direktivet, är ett inre marknadsdirektiv vars huvudsakliga syfte är garantera fri rörlighet för audiovisuella medie­tjänster på den inre marknaden. Audiovisuella medietjänster utgörs av tv-sändningar och beställ-tv.

En grundläggande princip i AV-direktivet är ursprungslandsprincipen eller sändarlandsprincipen. Principen innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att audiovisuella medietjänster som enligt direktivet står under respektive medlemsstats jurisdiktion följer regleringen i det landet, och därmed även direktivets krav. En medietjänst omfattas därmed enbart av en enda stats jurisdiktion oavsett vart inom EES tjänsten riktar sig. Medlemsstaterna ska säkerställa fri mottagning och inte begränsa vidaresändning av audiovisuella medietjänster från andra medlemsstater av skäl som ingår i de områden som samordnas genom direktivet.

AV-direktivet innehåller grundläggande bestämmelser om bl.a. skydd av barn, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, främjande av europeiska produktioner samt audiovisuella kommersiella meddelanden, dvs. reklam, produktplacering och sponsring. AV-direktivet innehåller också regler om samarbete mellan EES-staternas myndigheter och om främjande av system för själv- och samreglering. Syftet med direktivet är att garantera jämlika konkurrensförhållanden utan att det ska påverka den roll i det allmännas intresse som audiovisuella medietjänster ska tillgodose. I direktivet poängteras att tjänsterna i lika hög grad är kulturella som ekonomiska. Deras ökade betydelse för samhälle och demokrati, särskilt som garanter för informations­frihet, åsiktsmångfald och mediepluralism samt för utbildning och kultur, motiverar särskilda regler för dessa tjänster.

AV-direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att direktivet lägger fast en lägstanivå som medlemsstaterna ska uppfylla. Därutöver får en medlems­stat föreskriva mer detaljerade eller långtgående regler på de områden som samordnas genom direktivet. Det krävs dock att dessa regler överensstämmer med unionsrätten i övrigt.

AV-direktivet är i Sverige framförallt genomfört genom radio- och tv-lagen (se prop. 2009/10:115, bet. 2009/10:KU25 och rskr. 2009/10:331).

Under 2015 påbörjades en översyn av AV-direktivet. Översynen motiverades av att marknaden för audiovisuella medietjänster utvecklas i mycket snabb takt. Tittarvanorna, särskild bland yngre tittare, har också förändrats avsevärt. Även om tv-apparaten fortfarande används för att titta på tv har publiken i allt högre grad övergått till att titta på tv på andra sätt, exempelvis på sin mobiltelefon eller läsplatta. Nya typer av audiovisuellt innehåll som finns tillgängliga på webbplatser eller i appar har också blivit allt viktigare och konsumeras i stor utsträckning av de yngre tittarna.

Den 14 november 2018 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audio­visuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (förkortas ändringsdirektivet). Det innehåller en rad ändringar i befintliga artiklar men även helt nya bestämmelser. Den största förändringen är att tjänsten videodelningsplattform omfattas av AV-direktivets krav.

Flera av de krav som AV-direktivet ställer upp t.ex. skydd av minderåriga, krav på europeiska produktioner och tillgänglighet för personer med funk­tionsnedsättning innebär begränsningar av yttrandefriheten.

Regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet. Yttrandefriheten och informationsfriheten är inte absoluta, utan får begränsas genom lag (2 kap. 20§ första stycket 1 RF). Begränsningar får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Den får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 § RF). Yttrande- och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folk­försörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, veten­skapliga och kulturella angelägenheter (2kap. 23 § första och andra styckena RF).

I fråga om tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, i tv och i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt i tekniska upptagningar gäller i stället tryckfrihetsförordningen och yttrande­frihetsgrundlagen.

Grundlagsskyddet för yttranden i bl.a. ljudradio och tv finns i yttrande­frihetsgrundlagen (YGL). Grundlagsskyddet gäller både för traditionella radio- och tv-sändningar och för s.k. webbsändningar. Förutom webb­sändningar kan även andra publiceringar på internet omfattas av grundlags­skydd genom den s.k. databasregeln i 1 kap. 4 § YGL. Bestämmelsen ger skydd åt t.ex. beställ-tv eller beställradio på internet. I första hand omfattar datasbasregeln verksamhet som bedrivs av traditionella massmedieföretag. Hit räknas bl.a. redaktioner för radio- och tv-sändningar. Deras databaser får ett automatiskt grundlagsskydd genom databasregeln. Även andra aktörer än traditionella massmedieföretag kan få ett grundlagsskydd för t.ex. en webbplats på internet. För det krävs att ett utgivningsbevis har utfärdats för databasen. Kraven för att få ett utgivningsbevis framgår av 1 kap. 5 § YGL.

De bestämmelser som finns i tryckfrihetsförordningen (1 kap. 11 och 12 §§ TF) om att det i lag får ställas upp förbud mot bl.a. kommersiella annonser vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror gäller också i fråga om program (1 kap. 18 § YGL). Bestämmelserna i grundlagen hindrar inte heller att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om villkor för sådan reklam. Samma sak gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten (1 kap. 19 § YGL). Bestämmelsen ger en möjlighet att genom lag förbjuda kommersiell reklam i radio och tv och, i det fall reklam är tillåten, att ange förutsättningarna för att få sända reklam. Samma möjlighet ges för sponsrade program. Med kommersiell reklam brukar avses rent affärsmässiga meddelanden som syftar till att främja avsättning av varor eller tjänster.

YGL vilar på vissa grundläggande principer, bl.a. principerna om censur­förbud, etableringsfrihet, ensamansvar, meddelarskydd, en särskild brotts­katalog och en särskild rättegångsordning.

När det gäller etableringsfriheten skiljer YGL mellan trådsändningar och andra typer av sändningar. För trådbundna sändningar och tillhandahållanden råder etableringsfrihet med innebörden att krav på tillstånd för verksamheten som huvudregel inte får ställas. Etableringsfriheten för radio- och tv-program som distribueras genom tråd (t.ex. genom kabel-tv-nät) kommer till uttryck i 3 kap. 1 § YGL där det framgår att varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom tråd. Vissa inskränkningar i etableringsfriheten får göras i lag och dessa framgår av 3 kap. 2 § YGL. Det är exempelvis möjligt att i lag ställa krav på nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. vidaresändningsplikt). Bestämmelser om vidaresänd­ningsplikt finns i radio- och tv-lagen. Det är vidare möjligt att i lag uppställa krav på att den som sänder program i tv genom tråd ska göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. En sådana bestämmelse finns i radio- och tv-lagen. Sedan den 1 januari 2019 finns det också en möjlighet att ställa sådana krav på den som tillhandahåller beställ-tv genom tråd. Sedan den 1 januari 2019 finns det även en möjlighet att ställa krav på att den som sänder program i tv eller tillhandahåller beställ-tv genom tråd främjar framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung. Det är också möjligt att lagstifta om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. Sådana bestämmelser finns i radio- och tv-lagen.

För radio- och tv-program som sänds på annat sätt än genom tråd (i etern) råder inte motsvarande etableringsfrihet som för trådsändningar. Det har motiverats med att etersändningar sker i ett begränsat frekvensutrymme. Rätten att sända program i etern får därför enligt 3 kap. 3 § YGL regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Bestämmelser om sändningstillstånd och villkor finns i radio- och tv-lagen.

I fråga om begränsningar i den grundlagsskyddade sändningsrätten gäller enligt 3 kap. 5 § YGL vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ RF.

Propositionen

Skydd av minderåriga

Enligt artikel 6a i ändringsdirektivet får audiovisuella medietjänster som kan skada minderårigas fysiska, mentala eller moraliska utveckling endast till­handahållas på ett sådant sätt att minderåriga normalt sett inte ser eller hör dem. Ändringsdirektivet innebär att samma krav som tidigare gällt för tv-sändningar nu också ska gälla beställ-tv, vilket bedöms höja skyddsnivån. Skyddet kan exempelvis uppnås genom val av sändningstid eller verktyg för ålderskontroll.

När det gäller innehåll som kan skada minderåriga motsvarar bestämmelserna i 5 kap. 2 och 3 §§ radio- och tv-lagen de nämnda kraven i ändringsdirektivet. Enligt dessa bestämmelser får program i tv-sändningar och beställ-tv med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte tillhandahållas eller sändas på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Regeringen anser att det inte finns något behov av lagändringar i den delen. Eftersom det inte görs någon skillnad mellan tv-sändningar och beställ-tv i ändringsdirektivet föreslår regeringen att bestämmelserna i radio- och tv-lagen om våldsskildringar och pornografiska bilder förs samman till en bestämmelse som ska gälla för både tv-sändningar och beställ-tv.

Enligt ändringsdirektivet införs vidare ett nytt krav att leverantörer av tv-sändningar och beställ-tv ska lämna tillräcklig information till tittarna om innehåll som kan skada minderåriga. Regeringen anser att kravet på information bör genomföras genom en bestämmelse i 5 kap. 3 § radio- och tv-lagen som innebär att leverantörer som sänder eller tillhandahåller program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller porno­grafiska bilder ska varna för att sådant innehåll förekommer i programmen. Kravet ska ersätta det nuvarande kravet på varning i tv-sändningar.

Granskningsnämnden för radio och tv ska, genom granskning i efterhand, övervaka om kravet på varning följs. Nämnden ska få besluta om de före­lägganden som behövs för att bestämmelsen ska följas. Ett beslut om före­läggande ska kunna förenas med vite. Ett vitesföreläggande ska kunna över­klagas. Statens medieråd får vidare i uppdrag att medverka till ett bransch­gemensamt system för hur varningar ska lämnas.

Uppmaningar till våld, hat eller terroristbrott

Enligt artikel 6 i AV-direktivet skulle medlemsstaterna på ett lämpligt sätt säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls av medie­tjänstföretag under deras jurisdiktion inte innehåller något som uppammar hat grundat på ras, kön, religion eller nationalitet. Genom ändringsdirektivet utvidgas kraven i artikel 6, vilket innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att audiovisuella medietjänster som tillhandahålls av leverantörer av medie­tjänster under deras jurisdiktion inte innehåller uppmaningar till våld, hat eller terroristbrott. Regeringens bedömning är att befintliga bestämmelser i svensk rätt uppfyller ändringsdirektivets krav. Några lagstiftningsåtgärder behövs därför inte förutom när det gäller satellitsändningar från tredjeländer som inte är avsedda att tas emot i Sverige.

Regeringen föreslår att en ny bestämmelse för tv-sändningar över satellit införs i radio- och tv-lagen (5 kap. 14 §). Den nya bestämmelsen syftar till att säkerställa att satellitsändningar inte innehåller uppmaningar till våld, hat eller terroristbrott i enlighet med de utvidgade kraven i artikel 6 i ändrings­direktivet. Bestämmelsen gäller för satellitsändningar som inte är avsedda att tas emot i Sverige, men som omfattas av radio- och tv-lagen eftersom den som sänder använder sig av en satellitupplänk i Sverige eller av en svensk satellitkapacitet.

Justitiekanslern (JK) ska genom granskning i efterhand övervaka att bestämmelsen följs. Vid upprepade överträdelser ska JK få besluta om de förelägganden som behövs för att bestämmelsen ska följas. Gransknings­nämnden för radio och tv ska kunna göra en anmälan till JK om nämnden finner att innehållet i en sändning strider mot bestämmelsen.

Främjande av europeiska produktioner

I AV-direktivet finns krav på att främja europeiska produktioner i tv-sändningar och beställ-tv oavsett om tjänsterna distribueras via tråd eller på annat sätt (artiklarna 13, 16 och 17). Kraven har hittills genomförts i svensk rätt genom 5 kap. 7 och 8 §§ radio- och tv-lagen. Dessa bestämmelser gäller dock endast för tv-sändningar och beställ-tv som sänds eller tillhandahålls på annat sätt än genom tråd. Skälet till det är att yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) inte tidigare har medgett att krav på främjande av europeiska produktioner ställs på tv som distribueras genom tråd. Europeiska kommissionen har i ett överträdelseärende mot Sverige ifrågasatt det svenska genomförandet när det gäller distribution genom tråd. För att kunna genomföra AV-direktivet fullt ut infördes därför den 1 januari 2019 en bestämmelse i 3 kap. 2 § 5 YGL som tillåter regler i lag om skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller beställ-tv genom tråd att främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ursprung.

Genom ändringsdirektivet preciseras kraven för leverantörer av beställ-tv (artikel 13). De nya kraven innebär att leverantörer av beställ-tv ska säkerställa att minst 30 procent av deras kataloger utgörs av europeiska produktioner. Dessa produktioner ska också framhävas. Skyldigheten ska dock inte gälla leverantörer av tjänster som har låg omsättning eller liten publik. Kommissionen kommer att utfärda riktlinjer dels om hur andelen europeiska produktioner ska beräknas, dels om vad som avses med låg omsättning eller liten publik.

Regeringen föreslår att de nya kraven genomförs genom ändringar i 5 kap. 8 § radio- och tv-lagen. Enligt den nya lydelsen ska den som tillhandahåller beställ-tv främja europeiska produktioner genom att minst 30 procent av tjänstens katalog ska utgöras av program med europeiskt ursprung och genom att dessa program ska framhävas. Skyldigheten ska dock inte gälla för leverantörer av tjänster med låg omsättning eller liten publik. Myndigheten för press, radio och tv ska i enskilda fall kunna bevilja undantag från skyldigheten när den på grund av tjänstens utformning eller inriktning inte är motiverad eller praktisk möjlig att uppfylla.

Bestämmelserna i 5 kap. 7 och 8 §§ radio- och tv-lagen om program med europeiskt ursprung ska vidare gälla även tv-sändningar eller tillhanda­hållanden av beställ-tv som sker genom tråd.

Enligt AV-direktivet ska medlemsstaterna rapportera till kommissionen hur bestämmelserna om europeiska produktioner efterlevs. Enligt ändrings­direktivet ska rapporteringen i fortsättningen ske vartannat år oavsett vilken tjänst det är fråga om.

Regeringen föreslår därför att leverantörer av tv-sändningar eller beställ-tv som omfattas av kraven att främja program med europeiskt ursprung ska redovisa hur dessa krav har uppfyllts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få möjlighet att meddela föreskrifter om redovisningen. Om det finns särskilda skäl ska Myndigheten för press, radio och tv i enskilda fall få besluta om undantag från redovisningsskyldigheten när det gäller tv-sändningar.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Enligt ändringsdirektivet ställs krav på att tjänster som tillhandahålls av leverantörer av medietjänster ska utformas så att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (artikel 7.1). Ändringsdirektivet gör inte någon skillnad på distributionssätt, utan kraven gäller för tv-sändningar och beställ-tv oavsett om distributionen sker genom tråd eller på annat sätt.

Enligt nuvarande 5 kap. 12 § radio- och tv-lagen är det möjligt att ställa krav på att en leverantör av medietjänster ska göra tjänsten tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Möjligheten omfattar dock inte tillhanda­hållanden av beställ-tv genom tråd eftersom YGL tidigare inte har medgett att tillgänglighetskrav ställs på sådana tillhandahållanden. Sedan den 1 januari 2019 finns det dock en möjlighet att ställa kravatt den som tillhandahåller beställ-tv genom tråd ska göra programmen tillgängliga för personer med funktionsnedsättning (3 kap. 2 § 4 YGL).

Regeringen föreslår att bestämmelsen i radio- och tv-lagen om krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska gälla även för leverantörer som tillhandahåller beställ-tv genom tråd. Med den ändring som föreslås kommer alla leverantörer av medietjänster som avses i ändrings­direktivet att omfattas av radio- och tv-lagens krav, dvs. oavsett om en tv-sändning eller beställ-tv tillhandahålls genom tråd eller inte.

Regeringen föreslår vidare att leverantörer av medietjänster som omfattas av kraven på att utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning ska upprätta en handlingsplan för hur tjänstens tillgänglighet ska öka. Leverantören ska redovisa hur en tjänst har tillgängliggjorts. I redovisningen ska även handlingsplanen ingå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska ingå i handlingsplanen och om redovisningen.

I propositionen föreslås vidare att en leverantör av medietjänster som sänder meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet begär det, så snart det är möjligt ska utforma meddelandena så att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det gäller t.ex. meddelanden som ingår i Överenskommelsen angående varnings- och informationssystemet Viktigt meddelande till allmänheten (VMA). Det bör dock enligt regeringen inte införas någon skyldighet om att VMA ska göras tillgängligt i ljudradio för personer med funktionsnedsättning.

Regeringen föreslår också att en ny sanktionsbestämmelse införs i radio- och tv-lagen med innebörden att den som inte följer ett beslut om skyldighet att utforma tv-sändningar, beställ-tv eller sökbar text-tv på ett sådant sätt att tjänsterna blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning ska kunna åläggas att betala en särskild avgift, i stället för att som i dag föreläggas vite (17 kap. 5 a § radio- och tv-lagen).

Audiovisuella kommersiella meddelanden

Annonstid för tv-sändningar

Ändringsdirektivet innebär en liberalisering av AV-direktivets regler om högsta tillåtna tid för annonser i tv-sändningar (artikel 23.1). Bakgrunden är marknadens utveckling med en ökande konkurrens från bl.a. beställ-tv-aktörer som inte omfattas av samma annonsregler.

Enligt nuvarande bestämmelse i 8 kap. 1 § radio- och tv-lagen får annonser sändas i tv under högst 12 minuter per timme mellan hela klockslag. Regeringen föreslår att annonser ska få sändas i tv under högst 20 procent av tiden mellan kl. 06.00 och 18.00 samt 20 procent av tiden mellan kl. 18.00 och 24.00. Regeringen framhåller att med förslaget kommer den svenska regleringen av högsta tillåtna tid för annonser i tv-sändningar fortsatt att motsvara direktivets miniminivå. De kommersiella tv-företagen ges därmed större frihet att besluta om hur mycket reklam som ska sändas under en given timme jämfört med nuvarande regelverk.

Produktplacering

Genom ändringsdirektivet blir huvudregeln att produktplacering i tv-program är tillåten med undantag för nyhets- och samhällsprogram, program om konsumentfrågor, religiösa program och barnprogram (artikel 11.2). I dag gäller det omvända, att produktplacering är förbjuden med vissa undantag. Förändringen är avsedd att innebära en förenkling och ett förtydligande av regelverket.

Regeringen föreslår att produktplacering inte ska få förekomma i nyhets- och samhällsprogram, program om konsumentfrågor, religiösa program och program som huvudsakligen riktar sig till barn under tolv år (6 kap. 1 § radio- och tv-lagen). När det förekommer produktplacering i beställ-tv ska programmens strukturering i en katalog inte få påverkas på ett sådant sätt att det inverkar på det redaktionella oberoendet hos leverantören av medietjänsten. Bestämmelsen om krav på program där det förekommer produktplacering ska förtydligas så att det framgår att den också gäller program som tillhandahålls i beställ-tv.

Videodelningsplattformar

Ändringsdirektivet

Genom ändringsdirektivet utvidgas AV-direktivets tillämpningsområde till att omfatta s.k. videodelningsplattformar. Något förenklat är en videodelnings­plattform en tjänst där audiovisuellt innehåll, dvs. rörlig bild med eller utan ljud, laddas upp av användare av tjänsten och tillhandahålls allmänheten. Ett exempel på en videodelningsplattform är Youtube. Skälet till att låta video­delningsplattformar omfattas av AV-direktivet är att plattformarna anses konkurrera om samma publik och intäkter som tv-sändningar och beställ-tv. Det innehåll som delas på plattformarna anses dessutom få ett betydande genomslag eftersom det ger användarna möjlighet att forma och påverka andra användares åsikter. För att skapa balans mellan tillgång till innehållstjänster online, konsumentskydd och konkurrenskraft har AV-direktivet därför utvidgats till att omfatta även dessa plattformar.

I artikel 28b.1 i ändringsdirektivet finns krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av videodelningsplattformar inom deras jurisdiktion vidtar lämpliga åtgärder för att skydda minderåriga och allmän­heten från program, användargenererade videor och audiovisuella kommersiella meddelanden i enlighet med artikel 6a (se ovan).

Enligt ändringsdirektivet ska en leverantör av videoplattformar även uppfylla AV-direktivets grundläggande minimikrav på audiovisuella kommersiella meddelanden om meddelandena marknadsförs, säljs eller arrangeras av leverantören själv (artikel 28b.2). De grundläggande kraven handlar bl.a. om att audiovisuella kommersiella meddelanden ska vara lätta att identifiera som sådana, att meddelandena inte får strida mot respekten för mänsklig värdighet eller uppmuntra till ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet. I AV-direktivet finns även förbud mot meddelanden för vissa typer av produkter och tjänster, bl.a. cigaretter och andra tobaksvaror och medicinska produkter och behandlingar som är tillgängliga endast efter ordination. När audiovisuella kommersiella meddelanden inte marknadsförs, säljs eller arrangeras av leverantören själv ska denne enligt ändringsdirektivet vidta lämpliga åtgärder för att direktivets regler följs. Vidare ska leverantören av en plattform tydligt informera användarna när användargenererade videor eller tv-program innehåller audiovisuella kommersiella meddelanden, under förutsättning att användaren uppgett detta vid uppladdningen av en video eller om leverantören har kännedom om detta.

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna införa mekanismer för att bedöma om de åtgärder som en leverantör vidtagit är lämpliga. Bedömningen av åtgärderna ska anförtros den nationella tillsynsmyndigheten.

Genomförande genom bestämmelser i radio- och tv-lagen

Regeringen föreslår att kraven i ändringsdirektivet till största delen ska genomföras genom bestämmelser i radio- och tv-lagen. Bestämmelserna ska samlas i ett nytt kapitel (9 a kap.). Av lagens inledande kapitel ska det framgå att lagen innehåller bestämmelser om videodelningsplattformar. Det ska också framgå att lagen tillämpas på videodelningsplattformar om leverantören av plattformen är etablerad i Sverige enligt AV-direktivet.

I propositionen framhåller regeringen att skillnaden mellan leverantörer av audiovisuella medietjänster och videodelningsplattformar i direktivet är att leverantörer av videodelningsplattformar inte har redaktionellt ansvar för valet av de videor eller tv-program som finns på plattformarna. Det är därför inte möjligt att ställa samma krav på plattformsleverantörer som på leverantörer av medietjänster. Kraven i AV-direktivet på att vidta åtgärder avser inte heller själva innehållet på plattformen utan hur detta innehåll organiseras. Regeringen framhåller vidare att bestämmelserna om lämpliga åtgärder för att skydda minderåriga så långt som möjligt bör utformas med utgångspunkt i de bestämmelser som finns i 5 kap. 2 § radio- och tv-lagen.

Regeringen föreslår att en leverantör av en videodelningsplattform ska vidta lämpliga åtgärder så att användargenererade videor, tv-program eller audiovisuella kommersiella meddelanden med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte ska tillhanda­hållas på ett sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se dessa, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt. Leverantören av en video­delningsplattform ska även vidta lämpliga åtgärder så att användargenererade videor, tv-program eller audiovisuella kommersiella meddelanden inte har ett innehåll som är sådant som avses i brottsbalkens bestämmelser om olaga hot, uppvigling, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring eller barnpornografibrott samt brott enligt 3 § lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet (2010:299).

Regeringen anser vidare att det inte bör införas mer detaljerade eller striktare krav på plattformarna än vad ändringsdirektivet kräver, förutom när det gäller bestämmelser om reklam, sponsring och produktplacering. Enligt regeringen bör, om möjligt, motsvarande regler som för leverantörer av medie­tjänster gälla. Det innebär bl.a. att det bör införas ett förbud för plattforms­leverantörer mot att tillhandahålla alkoholreklam och reklam riktad till barn. Regeringen föreslår således att en leverantör av en videodelningsplattform som ingår eller främjar avtal om produktplacering i användargenererade videor eller tv-program, på samma sätt som gäller för tv, ska lämna information om att produktplacering förekommer. Leverantören ska även följa radio- och tv-lagens förbud mot produktplacering av vissa varor och tjänster och förbud mot produktplacering i videor och tv-program som riktas till barn.

En leverantör som ingår eller främjar avtal om sponsring av videor eller tv-program ska informera om vem som sponsrat videon eller programmet. Leverantören ska följa de förbud och begränsningar av sponsring som gäller för tv enligt radio- och tv-lagen.

En leverantör som tillhandahåller reklam före, under eller efter användargenererade videor eller tv-program ska följa radio- och tv-lagens regler om

      förbud mot avbrott av barnprogram och förbud mot reklam före, under eller efter barnprogram eller en del av sådana program

      förbud mot reklam som syftar till att fånga uppmärksamheten hos barn

      förbud mot reklam för medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination.

Om en leverantör tillhandahåller reklam på plattformen ska det före och efter varje annonsering förekomma en särskild signatur som tydligt skiljer reklamen från det övriga innehållet. Signaturen ska bestå av ljud eller bild. Vid annonsering med delad skärm ska signaturen alltid vara synlig.

Regeringen föreslår vidare att det i radio- och tv-lagen ska upplysas om att det finns förbud mot marknadsföring och krav på reklamidentifiering i annan lagstiftning. Bestämmelsen i alkohollagen om förbud mot kommersiella annonser i tv ska utvidgas till att omfatta även annonser som tillhandahålls av en leverantör av en videodelningsplattform före, under eller efter användar­genererade videor eller tv-program. En leverantör av en videodelningsplatt­form ska vidta lämpliga åtgärder i syfte att få användarna av plattformen att agera i enlighet med de föreslagna bestämmelserna.

Regeringen föreslår också att samma regler om tillsyn och sanktioner ska gälla för leverantörer av videodelningsplattformar som för leverantörer av audiovisuella medietjänster. Granskningsnämnden för radio och tv ska utöva tillsyn över bestämmelserna om produktplacering, sponsring, avbrott för reklam och annonssignatur. En leverantör som inte följer de föreslagna bestämmelserna ska kunna åläggas att betala en särskild avgift. Konsument­ombudsmannen ska utöva tillsyn när det gäller bestämmelserna om barnreklam och förbud mot reklam för medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination. En överträdelse ska ses som otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen (2008:486).

Myndigheten för press, radio och tv ska vidare utöva tillsyn när det gäller bestämmelserna om krav på lämpliga åtgärder. Myndigheten ska kunna besluta om de förelägganden som behövs för att bestämmelserna om lämpliga åtgärder följs. Myndigheten ska få förelägga en leverantör att lämna de upplysningar som myndigheten behöver för att kunna kontrollera att bestämmelserna följs. En leverantör som inte lämnar upplysningar ska kunna föreläggas att göra det.

Beställradio från public service

I propositionen föreslår regeringen vidare att radio- och tv-lagen utvidgas till att omfatta beställradio från public service. Beställradio är ljudradio som tillhandahålls på begäran, t.ex. poddradio. Regeringen föreslår att en definition av beställradio förs in i radio- och tv-lagen och att definitionen av leverantör av medietjänster ändras till att omfatta även den som tillhandahåller beställradio.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att vissa av lagens grundläggande innehållsbestämmelser gäller för både tv-sändningar och beställ-tv oavsett om sändningarna sker genom tråd eller inte. Syftet med att även låta beställradio omfattas av radio- och tv-lagen är att de grundläggande bestämmelserna i lagen ska göras tillämpliga även på det utbud som tillhandahålls i denna form. Det handlar om demokratibestämmelsen, bestämmelsen om förbud mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen och vissa bestämmelser om sponsring. Dessa bestämmelser gäller både tv-sändningar och beställ-tv och det är bestämmelser som i dag gäller för ljudradiosändningar. I likhet med vad som gäller för beställ-tv hindrar YGL inte en sådan reglering.

Regeringen anför att demokratibestämmelsen (14 kap. 1 § radio- och tv-lagen) avser programverksamheten i dess helhet och ger uttryck för grund­läggande principer i det svenska samhället. Det är därför rimligt att bestämmelsen också gäller för den delen av verksamheten hos public service-företagen som består av beställradio. Bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande (14 kap. 2 §) är avsedd att värna lyssnarens intressen genom att träffa s.k. smygreklam. Med hänsyn till de särskilda krav på opartiskhet som gäller för verksamheten hos public service och de höga krav som även i övrigt bör kunna ställas på sådan verksamhet anser regeringen att bestämmelsen om förbud mot otillbörligt kommersiellt gynnande är en sådan grundläggande bestämmelse som även bör gälla för beställradio från public service. I radio- och tv-lagen finns vidare bestämmelser om sponsring (15 kap. 8–10 §§). Av bestämmelserna framgår bl.a. vilka program som inte får sponsras, vem som inte får sponsra program och när sponsringsmeddelande ska lämnas. Syftet med sponsringsmeddelanden är att skydda mottagaren genom att varna för att det finns en möjlig risk för att sponsorn har haft ett redaktionellt inflytande över programinnehållet. Regeringen anser att samma skäl som gör sig gällande för radio- och tv-lagens bestämmelser om sponsring för ljudradiosändningar gör sig gällande för beställradio. Även beställradio som tillhandahålls av public service bör därför omfattas av radio- och tv-lagens bestämmelser om sponsring.

Regeringen föreslår också att granskningsnämnden för radio och tv genom granskning i efterhand ska övervaka att de bestämmelser som gäller för beställradio följs. För att granskningsnämnden ska kunna fullgöra sitt uppdrag kommer Myndigheten för press, radio och tv att behöva begära in s.k. referens­band. Förslaget innebär att lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­ordningen och yttrandefrihetsgrundlagens områden ändras så att den som tillhandahåller beställradio som finansieras med public service-avgift ska spela in program. Förslaget innebär vidare att bestämmelserna i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk om att den som är skyldig att spela in ett program får framställa exemplar av verk som ingår i programmet ska ändras så att även beställradio från public service-företagen omfattas.

Ett krav på registrering av beställradio bör också införas. Registrering ska göras hos Myndigheten för press, radio och tv.

Vidaresändningsplikt

Syftet med vidaresändningsplikten är att säkerställa att de boende i en fastighet som är ansluten till kabel-tv-nätet har tillgång till samma programutbud som de skulle ha haft om fastigheten inte hade varit ansluten till kabel-tv-nätet. Bestämmelserna om vidaresändningsplikt finns i 9 kap. radio- och tv-lagen och omfattar sändningar från Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Regleringen innebär att vidaresändningsplikten inte omfattar fler än fyra programtjänster som sänds samtidigt. Sökbar text-tv omfattas inte.

Det nuvarande regelverket innehåller inte något krav på att de programtjänster som vidaresänds ska ha olika innehåll. Det möjliggör för en kabel-tv-operatör att uppfylla vidaresändningsplikten genom att vidaresända två programtjänster i vanlig respektive högupplöst bildkvalitet. Regeringen anser att det med hänsyn till syftet med vidaresändningsplikten är otillfreds­ställande att regleringen inte hindrar att en sådan situation skulle kunna uppkomma. Enligt regeringen bör därför 9 kap. 2 § förtydligas så att det framgår att de fyra programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikten ska ha olika innehåll. Ett krav på att de vidaresända programtjänsterna ska ha olika innehåll innebär att allmänhetens behov av allsidig information tillgodo­ses, och därmed uppfylls syftet med vidaresändningsplikten.

Regeringen föreslår även att vidaresändningsplikten ska omfatta sökbar text-tv under förutsättning att sändningen omfattas av villkor om opartiskhet och saklighet.

Ledamöter i granskningsnämnden för radio och tv

Enligt 16 kap. 14 § radio- och tv-lagen ska granskningsnämnden för radio och tv bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna ska vara vice ordförande. Ordförande och vice ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör enligt förarbetena vara personer med kompetens, integritet och erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv (se prop. 1993/94:160 s. 42).

Regeringen framhåller i propositionen att det är viktigt att ledamöterna i granskningsnämnden står obundna av olika partsintressen. Med nuvarande ordning finns det dock inget som hindrar att riksdagsledamöter, statsråd eller anställda i Regeringskansliet förordnas som ledamöter. Regeringen anser att granskningsnämndens oberoende bör stärkas genom att det av bestämmelsen om nämndens sammansättning i radio- och tv-lagen framgår att den som är riksdagsledamot, statsråd eller anställd i Regeringskansliet inte kan utses som ledamot i nämnden.

Ett nytt medieetiskt system

I september 2019 bildades Medieetikens Förvaltningsorgan av dels de tidigare aktörerna bakom Pressens Samarbetsnämnd, dels public service-företagen och TV4-gruppen. Syftet var att lägga grunden för ett nytt medieetiskt självregleringssystem som utöver tryckta medier även skulle omfatta radio och tv. Den 1 januari 2020 bytte Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON) namn till Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas Etiknämnd (ME) med Medieetikens Förvaltningsorgan som ny huvudman.

MO och ME ska pröva alla publiceringar för de medier som omfattas av självregleringen, oberoende av publiceringsplattform. Även radio- och tv-sändningar och webbpubliceringar, som i dag inte kan prövas, ska omfattas.

Grundförutsättningen för en medieetisk prövning av MO och ME är att en publicering faller in under tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrund­lagen, eller sker i ett socialt medium där ett grundlagsskyddat massmedium bedriver verksamhet under sitt varumärke och det avser yttranden som utgivaren kan kontrollera. Prövningen är begränsad till frågor om publicitets­skada för en enskild, dvs. huruvida en publicering innebär ett omotiverat intrång i någons privatliv. Den som anser sig drabbad av en publicitetsskada kan anmäla detta för prövning hos MO och ME.

Regeringen gör bedömningen att det finns stora fördelar med att ett utvidgat självreglerande system som prövar frågor om publicitetsskador för enskilda även omfattar radio och tv. Regeringen föreslår att tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv tas bort från sändningstillstånden för public service-företagen (Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB) fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär detta.

Som skäl för regeringens bedömning och förslag anför regeringen följande. Genom att MO och ME prövar enskildas anmälningar om publicitetsskada uppkommer en reell risk för dubbelprövning av anmälningar riktade mot radio och tv. Ett sändningstillstånd för radio och tv kan enligt 4 kap. 9 § 12 radio- och tv-lagen förenas med ett villkor om att tillståndshavaren i sin sändningsverksamhet ska respektera den enskildes privatliv. Sådana villkor ingår i public service-företagens sändningstillstånd och i sändningstillstånden för bl.a. kanaler inom företagsgruppen TV4 AB och CMore Entertainment AB. Granskningsnämnden för radio och tv granskar om program som sänts i tv eller radio står i överensstämmelse med de villkor som kan gälla för tjänsterna (16 kap. 2 § radio- och tv-lagen). Anmälningar av program i radio- eller tv-sändningar om intrång i en enskilds privatliv kommer därmed att kunna prövas både av granskningsnämnden och av MO och ME. En dubbelprövning riskerar bl.a. att skapa oklarhet för den enskilde om vilken instans som är den rätta och vad som gäller i de fall en prövning utfaller olika. Utredningen förespråkade därför att granskningen av respekt för den enskildes privatliv ska flyttas från granskningsnämnden till MO och ME genom att tillståndsgivarna inte längre ställer upp villkor om krav på respekt för den enskildes privatliv i sändningstillståndet. Utredningen ansåg således att detta villkor borde tas bort från sändningstillstånden.

Regeringen anser dock att det finns skäl att ha kvar möjligheten i radio- och tv-lagen att förena sändningstillstånd med villkor om respekt för den enskildes privatliv. Balansen mellan allmänhetens behov av information och granskning av enskilda och makthavare å ena sidan och risken för omotiverade intrång i privatlivet å andra sidan är viktig att upprätthålla, och bidrar till allmänhetens förtroende för mediesektorn. Genom att det även i fortsättningen finns en möjlighet att förena sändningstillstånd med villkor om respekt för den enskildes privatliv bibehålls en säkerhetsmekanism.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att tillståndsvillkoren om respekt för den enskildes privatliv kan tas bort om public service-företagen själva önskar det. Det viktigaste skälet är den samlade bedömningen av det utvidgade självregleringssystemets fördelar.

Övriga förslag och bedömningar i propositionen

I propositionen lämnar regeringen vissa andra förslag och gör vissa bedömningar utöver de som tidigare nämnts i detta betänkande. Regeringen föreslår bl.a. att personuppgifter som har samlats in eller på något annat sätt genererats av leverantörer av medietjänster eller videodelningsplattformar för att uppfylla de krav som ställs på att skydda barn inte ska få behandlas för kommersiella ändamål.

Regeringen gör bedömningen att Myndigheten för press, radio och tv bör utses till tillsynsmyndighet enligt AV-direktivet, i den mån uppgiften inte ligger på en annan myndighet. Statens medieråd bör vidare få i uppgift att kartlägga och redovisa åtgärder som har vidtagits för att främja medie- och informationskunnighet. Regeringen gör även bedömningen att ett sändnings­tillstånd bör kunna återkallas om tillståndshavaren bedriver sändningar som utgör en fara för Sveriges säkerhet, och regeringen anser att den närmare utformningen av regler om detta bör utredas vidare.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ändringsdirektivet ska vara genomfört i nationell rätt senast den 19 september 2020. Regeringen framhåller att det inte är möjligt att genomföra ändringarna till dess men att det är angeläget att de kan träda i kraft så snart som möjligt. Regeringen föreslår därför att lagändringarna träder i kraft den 1 december 2020.

Regeringens förslag innebär att den som inte följer ett beslut om tillgängliggörande för personer med funktionsnedsättning istället för att föreläggas vite ska kunna åläggas att betala en särskild avgift. Eftersom en ny typ av sanktion införs finns det enligt regeringen skäl att i en övergångs­bestämmelse ange att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om överträdelser av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Motionerna

I kommittémotion 2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om innehållskrav för streamingtjänster. Motionärerna anför att genomförandet av ändringsdirektivet till AV-direktivet innebär en nödvändig modernisering av vår radio- och tv-lagstiftning men att det inte gäller ändringsdirektivets förslag om att införa en minimikvot för europeiskt innehåll för streamingtjänster. Motionärerna anser att de nya reglerna begränsar yttrande- och informationsfriheten. Sverige bör därför inte försöka genomföra direktivets krav om 30 procents europeiskt innehåll i mediebolagens kataloger.

I samma motion yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande om det medieetiska systemet och public service. Motionärerna anser att det är problematiskt att Mediernas Etiknämnd, som är en privaträttslig organisation, får en så betydande roll i granskningen av public service som finansieras med offentliga medel. Det skulle också vara tydligare om granskningsnämnden för radio och tv även i fortsättningen handhar granskningen av verksamheten i public service i stället för att granskningen delas upp mellan olika organ. Granskningen bör således ligga kvar hos granskningsnämnden för radio och tv.

I kommittémotion 2019/20:3637 av Tina Acketoft m.fl. (L) begärs ett tillkännagivande om en omförhandling av AV-direktivet med målet att avskaffa kravet på en viss kvot programinnehåll med europeiskt innehåll. Motionärerna anser att det är djupt olyckligt att EU genom kravet på 30procents europeiskt innehåll styr programinnehållet i mediebolagens utbud. Det är inte en fråga för politiken att avgöra hur stor andel av produktionerna i utbudet som ska härröra från ett visst land. Det är en sak för mediebolagen att erbjuda, likväl som det är tittarnas sak att avgöra vad de vill ta del av. Sverige bör arbeta för en revision av AV-direktivet där kravet på en viss procentandel europeiska produktioner tas bort.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet har yttrat sig över propositionen och kommittémotion 2019/20:3634 (SD) yrkande 1 och kommittémotion 2019/20:3637 (L). Kulturutskottet har begränsat sitt yttrande till förslagen i propositionen om främjande av europeiska produktioner och om ett nytt medieetiskt system.

I yttrandet anför kulturutskottet bl.a. att det är viktigt att beakta public services oberoende och att kvoter som påverkar medieföretags programutbud ska genomlysas. Kulturutskottet framhåller dock att det är viktigt att hålla i minnet att en europeisk produktion kan vara både en enskild svensk produktion, en samproduktion med en annan medlemsstat och en produktion tillsammans med ett tredjeland. Utskottet anser därför att regeringens förslag för att genomföra dessa delar av ändringsdirektivet i Sverige harmonierar med public service-företagens sändningstillstånd och medelsvillkor för tillstånds­perioden 2020–2025. SVT ska t.ex. under perioden bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion. Vidare ska de tre public service-företagen bl.a. ha en omfattande nyproduktion och egen produktion av program i olika genrer för barn och unga. Likaså ska de erbjuda ett mångsidigt programutbud och ett varierat utbud på det svenska språket. Även det nordiska samarbetet lyfts fram i sändningstillstånden för SR och SVT.

Kulturutskottet noterar att public service-företagen har anslutit sig till det nya medieetiska systemet. Enligt utskottet är det därmed rimligt att tillstånds­villkoret om respekt för den enskildes privatliv tas bort från sändnings­tillstånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, förutsatt att företagen begär detta. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att möjligheten i radio- och tv-lagen att förena ett sändningstillstånd med villkor om att i sändningsverksamheten respektera den enskildes privatliv tills vidare bör finnas kvar.

Från de utgångspunkter kulturutskottet har att beakta föreslår utskottet att konstitutionsutskottet tillstyrker propositionen i dessa delar. Kommitté­motionerna 2019/20:3634 (SD) yrkande 1 och 2019/20:3637 (L) bör avstyrkas i nu behandlade delar.

Utskottets ställningstagande

Lagförslagen i regeringens proposition syftar till att i svensk rätt genomföra ändringar av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AV-direktivet). Genomförandet innebär ändringar i bl.a. radio- och tv-lagen. Det finns även behov av vissa andra ändringar i radio- och tv-lagen än de som hör ihop med genomförandet av ändringarna i AV-direktivet.

Kulturutskottet, som har yttrat sig över propositionens förslag om främjande av europeiska produktioner, har inte haft något att invända mot förslaget i denna del.

Konstitutionsutskottet erinrar om att regeringen med stöd av utskottet under förhandlingarna av ändringarna i direktivet motsatte sig kvoter för europeiskt innehåll, bl.a. med hänsyn till att sådana inskränker mediernas oberoende och den redaktionella friheten. Som medlem i EU är Sverige dock skyldig att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt.

Med detta sagt anser utskottet att regeringens lagförslag är väl avvägda och föreslår att riksdagen antar förslagen med en mindre språklig ändring och avstyrker motion 2019/20:3634 (SD) yrkande 1. Utskottet är inte heller nu berett att föreslå någon ny översyn av AV-direktivet. Utskottet avstyrker därför även motion 2019/20:3637 (L).

I propositionen föreslår regeringen vidare att det ska bli möjligt att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstill­stånden för public service-företagen fr.o.m. den 1 januari 2021, om företagen begär det. Förslaget syftar till att möjliggöra ett utvidgat självreglerande system där frågor om enskilda publicitetsskador prövas av Allmänhetens Medieombudsman och Mediernas Etiknämnd. Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det finns stora fördelar med att detta system även omfattar radio och tv. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag och avstyrker motion 2019/20:3634 (SD) yrkande 2. Även kulturutskottet, som har yttrat sig i denna del, tillstyrker förslaget.

Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner det som regeringen föreslår om att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstillstånden för public service-företagen, om företagen begär det.

Reservationer

1.

Det medieetiska systemet och public service, punkt 2 (SD)

av Matheus Enholm (SD), Mikael Strandman (SD) och Per Söderlund (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det är problematiskt att Mediernas Etiknämnd, som är en privaträttslig organisation, får en så betydande roll i granskningen av public service som finansieras med offentliga medel. Det skulle också vara tydligare om granskningsnämnden för radio och tv även i fortsättningen granskar all verksamhet i public service i stället för att granskningen delas upp mellan granskningsnämnden och Mediernas Etiknämnd. Enligt vår mening bör således granskningen ligga kvar hos granskningsnämnden för radio och tv.

2.

Innehållskrav för streamingtjänster, punkt 3 (SD)

av Matheus Enholm (SD), Mikael Strandman (SD) och Per Söderlund (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår mening innebär genomförandet av ändringarna i AV-direktivet en nödvändig modernisering av vår radio- och tv-lagstiftning. Detta gäller dock inte ändringsdirektivets förslag om att införa en minimikvot för europeiskt innehåll för streamingtjänster. De nya reglerna om europeiskt innehåll begränsar yttrande- och informationsfriheten och det finns en risk för att reglerna begränsar det lagliga utbudet av streamat innehåll. Vi anser därför att Sverige bör försöka att inte genomföra direktivets krav om 30 procents europeiskt innehåll i mediebolagens kataloger.

3.

Omförhandla AV-direktivet, punkt 4 (L)

av Tina Acketoft (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2019/20:3637 av Tina Acketoft m.fl. (L).

Ställningstagande

Enligt min mening är det djupt olyckligt att EU genom kravet på 30 procents europeiskt innehåll styr programinnehållet i mediebolagens utbud. Det är inte en fråga för politiken, vare sig på nationell nivå eller EU-nivå, att avgöra hur stor andel av produktionerna i utbudet som ska härröra från ett visst land. Det är en sak för mediebolagen att välja vad de vill erbjuda, på samma sätt som det är tittarnas sak att avgöra vad de vill ta del av. Jag anser därför att Sverige bör arbeta för en revision av AV-direktivet där kravet på en viss procentandel europeiska produktioner tas bort.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2019/20:168 En moderniserad radio- och tv-lag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696).

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i alkohollagen (2010:1622).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

7.Riksdagen godkänner det regeringen föreslår om att ta bort tillståndsvillkoret om respekt för den enskildes privatliv ur sändningstillstånden för public service-företagen från och med den 1 januari 2021, om företagen begär det (avsnitt 20).

Följdmotionerna

2019/20:3634 av Aron Emilsson m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om innehållskrav för streamingtjänster och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det medieetiska systemet och public service och tillkännager detta för regeringen.

2019/20:3637 av Tina Acketoft m.fl. (L):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en omförhandling av AV-direktivet med målet att avskaffa kravet på en viss kvot programinnehåll med europeiskt innehåll och tillkännager detta för regeringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Kulturutskottets yttrande 2020/21:KrU2y