En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2009/10:AU6

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 17 mars 2010

Beslut

Vägen till en jämställd arbetsmarknad (AU6)

Regeringen redovisar i en skrivelse sin syn på vilken inriktning jämställdhetspolitiken bör ha inom arbetsmarknads- och näringslivsområdet under de kommande åren. I korthet handlar det om fyra strategier: Motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet. Främja jämställda villkor för entreprenörskap. Jämställt deltagande i arbetslivet. Jämställda arbetslivsvillkor. Under 2011 planerar regeringen att berätta vilka insatser som genomförts och resultatet av detsamma. Det har dessutom väckts 76 motionsyrkanden som berör relaterade frågor, med anledning av skrivelsen och under den allmänna motionstiden. Riksdagen sa nej till motionerna och avslutade ärendet med detta.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:AU6 (pdf, 285 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

32 motioner, 1 skr

Från regeringen

regeringsskrivelse 2008/09:198 En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet

Motioner från ledamöterna

Översyn av yrkesklassificering Motion 2008/09:A201 av Magdalena Andersson (M)
Förverkligande av jämställdhetsmålet Motion 2008/09:A259 av Carina Hägg (S)
Jämställdheten Motion 2008/09:A260 av Helén Pettersson i Umeå och Ibrahim Baylan (S)
Jämställdhetsmyndighet Motion 2008/09:A284 av Åsa Lindestam (S)
En feministisk politik för jämställdhet Motion 2008/09:A290 av Josefin Brink m.fl. (V)
Arbetsgivarens ansvar för mäns våld mot kvinnor Motion 2008/09:A296 av Carina Hägg (S)
En feministisk arbetsmarknadspolitik Motion 2008/09:A307 av Lars Ohly m.fl. (V)
Utjämningssystem för jämställda löner Motion 2008/09:A315 av Josefin Brink m.fl. (V)
Sektorsöverskridande jämställdhetsarbete Motion 2008/09:A319 av Carina Ohlsson (S)
Jämställt arbetsliv Motion 2008/09:A359 av Maria Kornevik Jakobsson (C)
Hedersförtryck Motion 2008/09:A370 av Carina Hägg (S)
Mansrollen Motion 2008/09:A376 av Ulf Holm och Mikaela Valtersson (MP)
Ett jämställt samhälle Motion 2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (MP)
Män och jämställdhet Motion 2008/09:A398 av Lars U Granberg m.fl. (S)
Förändrad arbetsmarknad och arbetsmiljöinsatser Motion 2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Våld mot kvinnor Motion 2008/09:Ju253 av Carina Hägg (S)
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet Motion 2009/10:A1 av Josefin Brink m.fl. (V)
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet Motion 2009/10:A2 av Berit Högman m.fl. (S)
Kvinnokonventionen 30 år Motion 2009/10:A204 av Kalle Larsson m.fl. (V)
Högre ambitioner i jämställdhetspolitiken Motion 2009/10:A291 av Eva-Lena Jansson (S)
Jämställdhet i storstadsperspektiv Motion 2009/10:A298 av Christina Axelsson (S)
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet Motion 2009/10:A3 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Grön arbetsmarknadspolitik Motion 2009/10:A307 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)
Kvinnors rätt till makt och inflytande Motion 2009/10:A318 av Anne Marie Brodén (M)
Unga på arbetsmarknaden Motion 2009/10:A382 av Fredrik Lundh m.fl. (S)
Ny jämställdhetsmyndighet Motion 2009/10:A383 av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
Män för jämställdhet Motion 2009/10:A414 av Lars U Granberg m.fl. (S)
Krav på lönekartläggningar Motion 2009/10:A422 av Anne Ludvigsson m.fl. (S)
Ekonomiska skillnader Motion 2009/10:A438 av Anne Ludvigsson m.fl. (S)
Fokus på män Motion 2009/10:A439 av Birgitta Eriksson m.fl. (S)
Förändrad arbetsmarknad och arbetsmiljöinsatser Motion 2009/10:A448 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Ett jämställt samhälle Motion 2009/10:Ju381 av Esabelle Dingizian m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-02-02
Justering: 2010-02-16
Betänkande publicerat: 2010-03-03
Trycklov: 2010-03-03

Reservationer 14
Betänkande 2009/10:AU6

Vägen till en jämställd arbetsmarknad (AU6)

Regeringen redovisar i en skrivelse sin syn på vilken inriktning jämställdhetspolitiken bör ha inom arbetsmarknads- och näringslivsområdet under de kommande åren.

I korthet handlar det om fyra strategier:

Motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet.
Främja jämställda villkor för entreprenörskap.
Jämställt deltagande i arbetslivet.
Jämställda arbetslivsvillkor.

Under 2011 planerar regeringen att berätta vilka insatser som genomförts och resultatet av detsamma.

Det har dessutom väckts 76 motionsyrkanden som berör relaterade frågor, med anledning av skrivelsen och under den allmänna motionstiden. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motionerna och att ärendet avslutas med detta.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-03-11

Webb-tv Debatt om förslag: En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet

10 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:AU6

Dokument från debatten

2010-03-11

Protokoll för debatten

Hans Backman (Fp)

Anf. 130 Hans Backman (Fp)

Fru talman! I dag ska vi debattera ett betänkande som handlar om regeringens skrivelse om en jämställd arbetsmarknad och regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. I ärendet behandlas också följdmotioner med anledning av skrivelsen och motioner med vissa relaterade frågor som har väckts under den allmänna motionstiden 2008/09 respektive 2009/10. Totalt 76 motionsyrkanden behandlas. Regeringen har bedömt att det behövs en samlad strategi som anger övergripande och långsiktiga inriktningar för jämställdhetspolitiken inom arbetsmarknads- och näringslivsområdet under de kommande åren. I skrivelsen utgår regeringen från situationen i dag och bedömer att arbetet ska ha fyra inriktningar, nämligen 1. att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet 2. att främja jämställda villkor för entreprenörskap 3. ett jämställt deltagande i arbetslivet 4. jämställda arbetsvillkor. Dessa inriktningar ska samlat utgöra en grund för samordning, analys, utformning och uppföljning av insatser inom det jämställdhetspolitiska området. Inriktningarna kan i huvudsak förverkligas inom ramen för de generella insatser som genomförs inom berörda politikområden. Utskottet framhåller i sitt ställningstagande värdet av en sammanhållen strategi för att hantera problemen med en bristande jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Utskottet uttalar sitt stöd för regeringens inriktningar för jämställdhetspolitiken inom arbetsmarknads- och näringslivsområdet och välkomnar den redovisning av genomförda insatser och resultat som regeringen avser att återkomma med till riksdagen 2011. Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet följer bland annat upp sina parti- och kommittémotioner med totalt 14 reservationer och 5 särskilda yttranden. Härmed överlämnar jag betänkandet till debatt.

Ann-Christin Ahlberg (S)

Anf. 131 Ann-Christin Ahlberg (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra gemensamma reservationer nr 1 och 3. Fru talman! I måndags, den 8 mars, firade vi den internationella kvinnodagen. I år var det 100-årsjubileum. Vid den tiden, för 100 år sedan, kämpade kvinnor för rösträtt. Som tur är har det hänt en hel del sedan dess. Jag funderar på om dessa kvinnor kunde tänka sig att vi 100 år senare skulle ha både rösträtt och en hel del mer, till exempel barnomsorg, äldreomsorg och en bra föräldraförsäkring. Det är några av de politiska beslut som har drivit på kvinnors och mäns möjlighet att förena arbetsliv med familjeliv. Även om många tycker att det är tufft att få vardagen att gå ihop tror jag att de kvinnor som för 100 år sedan kämpade för rösträtt hade tyckt att vårt land har kommit långt. I betänkandet behandlas en skrivelse från den moderatledda regeringen: En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet . Rubriken låter bra. Men trots de 68 punkter som redovisas i skrivelsen presenteras ingen trovärdig strategi eller tydlig plan för hur utvecklingen i riktning mot ett jämställt arbetsliv ska drivas på. Det mest konkreta är att regeringen avser att återkomma först 2011. Vi socialdemokrater tycker att skrivelsen är ett spel för gallerierna. Skrivelsens rätta namn borde vara Regeringens strategi för hur vi tar från kvinnor och ger mer till män. För hur kan det bli mer jämställt med jobbskatteavdrag? Vi vet ju att männen har fått större skattelättnad än kvinnor. Hur kan det bli mer jämställt genom privatisering av apotek, vård och omsorg som ger många kvinnor sämre anställningstrygghet när det hela upphandlas av stora börsbolag? Hur kan det bli mer jämställt när man inför skattesubventionerade tjänster såsom hushållsnära tjänster? Kommer männen att ta en större andel av det obetalda hushållsarbetet eller omsorgen om barnen utifrån det? Hur kan det bli mer jämställt när regeringen försämrar a-kassan så att regelverket missgynnar kvinnor mycket mer än män? Och hur kan det bli mer jämställt när man försämrar våra trygghetssystem när vi blir sjuka eller om vi redan är sjuka eller skadade? Vi vet att detta drabbar kvinnor mycket mer än män. Det är bland annat detta som regeringen räknar upp som åtgärder för sin strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Jag säger det igen: Skrivelsens rätta namn borde vara Regeringens strategi för hur vi tar från kvinnor och ger mer till män. Fru talman! Ett jämställt arbetsliv skapas inte genom sänkta inkomstskatter där sänkningen är betydligt mindre för låginkomsttagare. Lägg därtill att sjukskrivna och pensionärer betalar högre skatt. De som har sämst inkomst oavsett om det gäller lön, pension eller ersättning på grund av sjukdom eller arbetslöshet är kvinnorna, som därigenom återigen missgynnas. Vi socialdemokrater anser att en egen lön och möjlighet till egen försörjning i grunden handlar om möjlighet till självständighet och frihet. Orättvisor i arbetslivet bidrar till att klyftor mellan kvinnor och män består hela livet ut. Arbetslivet är inte jämlikt. Som det ser ut i dag har kvinnor och män väldigt olika arbetsvillkor, och orättvisorna är stora. Kvinnor dominerar bland dem som har tidsbegränsade anställningar, timanställningar och deltidstjänster. Det arbete som i dag domineras av kvinnorna värderas mycket lägre än det arbete som domineras av män. För varje hundralapp en man tjänar får en kvinna i Sverige 84 kronor i lönekuvertet. Det är inte så vi socialdemokrater vill ha det. Ett av Sveriges kända varumärken är, eller har varit, att vi är ett land som är jämställt mellan kvinnor och män. Men det är en sanning som inte stämmer längre, för Sverige har redan halkat efter i internationella jämförelser och kommer med allra största sannolikhet att halka efter ytterligare med den här regeringens politik och strategier för jämställdhet. Fru talman! Vi socialdemokrater anser att näringslivet har visat en uppenbar oförmåga och ovilja att genom egna initiativ se till att styrelseuppdragen fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Tvärtemot regeringens bedömning anser vi att tiden är kommen för tuffare åtgärder mot kvinnors underrepresentation i bolagsstyrelser. Så länge bolagsstyrelserna själva inte tar sitt ansvar måste vi politiker ta ansvar och agera för en förändring. Vi socialdemokrater har satt ned foten i frågan. Vi är beredda att ta fajten för välutbildade och kompetenta kvinnor som vill vara med och ta en del av makten och även inflytandet i bolagsstyrelserna. Det är en demokratifråga. Det måste ändå avspegla sig även i bolagsstyrelserna att vi är ungefär 50 procent kvinnor och 50 procent män i vårt land. Vi vet att kvinnor har högre utbildning och kompetens, och vi vet hur tokigt det kan se ut. Ett exempel är Andersindexet. Det är vanligare att en person som heter Anders i förnamn är börs-vd än att en kvinna är det. Det kan till och med handla om namnet. Av Stockholmsbörsens 254 bolag leds 15 stycken av personer vilkas namn är Anders. Endast fyra leds av kvinnor. Det handlar inte om kompetens, utan det handlar om att man väljer män framför kvinnor. Sambandet mellan ojämställdhet i arbetslivet och snedfördelningen av föräldraledigheten är uppenbar. Kvinnor tar ut den övervägande delen av de betalda föräldraförsäkringsdagarna. Det leder till negativa konsekvenser för kvinnor när det gäller rekrytering, befordran, löneutveckling i arbetslivet och pension. Det är något som påverkar kvinnor i hela deras liv. Vår ambition är att uttaget av föräldraledigheten ska vara mer jämställt. Enligt TCO:s senaste pappaindex tar det 51 år tills mammor och pappor kommer att dela lika om det ska gå i den takt det gör i dag. Det är antagligen fler än jag här i kammaren som inte får uppleva det. Vi vet att kvinnor som grupp också diskrimineras på arbetsmarknaden för att de blir föräldrar, oavsett om de kommer att få barn eller ej, medan män premieras vid föräldraskap. När barnet kommer ökar lönegapet snabbt. Om regeringen menar att man vill ha jämställda arbetsvillkor måste man våga ta ställning för att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, och då krävs det politiska beslut. Saker som kan förbättra jämställdheten i arbetslivet är heltider, bra anställningsvillkor, bra försäkringssystem, en bra välfärd som är till för alla och inte bara för dem som är rika och kvinnlig representation även i bolagsstyrelser. För att man ska orka med arbetsliv och familjeliv krävs en bra arbetsmiljö. För att underlätta arbete på obekväm arbetstid måste vi också se över möjligheterna till barnomsorg på kvällar, helger och nätter. Avslutningsvis vill jag säga att vår vision är ett Sverige där varken kvinnor eller män begränsas av sitt kön - inte på arbetsmarknaden och inte i livet i övrigt. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina liv. (Applåder)

Josefin Brink (V)

Anf. 132 Josefin Brink (V)

Fru talman! Vänsterpartiets politik genomsyras av ambitionen att åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi betraktar de strukturella orättvisor som råder mellan kvinnor och män som oacceptabla inskränkningar i människors frihet och som ett demokratiskt underskott. Målet med vår jämställdhetspolitik är att kön ska upphöra att vara en faktor som begränsar individers möjlighet till makt och inflytande över det egna livet och över samhällsutvecklingen. Den verklighetsbeskrivning som görs i inledningen till regeringens skrivelse om jämställdhet i arbetsliv och näringsliv är det därför ganska lätt att i huvudsak ställa sig bakom. Här konstateras att den sneda fördelningen mellan betalt och obetalt arbete är en grundläggande orsak till kvinnors svagare ställning på arbetsmarknaden och en bidragande orsak till kvinnors sämre hälsa. Vidare beskrivs hur arbetsmiljön i kvinnodominerade yrken är eftersatt både i forskning och i praktik. Här beskrivs de tydliga könsaspekterna av deltidsarbete och otrygga visstidsanställningar liksom det faktum att det främst är kvinnor som tvingas öka sitt obetalda omsorgsarbete när den gemensamt finansierade välfärden inte räcker till. Sammanfattningsvis är det fördelningen av resurser som tid, inkomst, makt och inflytande som är det huvudsakliga och grundläggande problemet som måste åtgärdas om vi ska nå målet om jämställdhet i arbetslivet. I den delen är skrivelsen som sagt på det hela taget ganska bra. Det märkliga är att när man sedan läser vidare och kommer fram till den del i skrivelsen där regeringen beskriver sin egen strategi kan man se att den faktiskt inte innehåller några substantiella förslag som svarar mot den här beskrivningen. I stället är det uppenbart regeringens politik omfördelat resurser på ett sätt som ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Den samlade effekten på inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män av regeringens skattesänkningar beskrivs däremot inte i den här skrivelsen. Inte heller beskrivs effekterna av försämringarna av sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och a-kassan. Det kan man ju förstå eftersom facit av dessa reformer efter tre år blev att inkomstklyftan mellan kvinnor och män ökade med drygt 1 000 kronor i månaden. Det har skett trots att ingenting har hänt med lönenivån. Det är regeringens reformer som har orsakat de ökade klyftorna. I skrivelsen försöker regeringen sig på att hävda att de här försämringarna, som har drabbat kvinnor hårdare än män, i själva verket innebär förbättringar eftersom de antas eller påstås leda till att fler kvinnor ska få jobb. Det är i sig självt en minst sagt egendomlig argumentation. Kvinnor ska alltså vara glada för att bli utförsäkrade ur sjukförsäkringen eller bli av med rätten till a-kassa och glädjas åt att medan män har fått tusenlappar i skattesänkningar har de åtminstone fått ett par hundra. Och ännu värre blir det när man läser den senaste arbetskraftsundersökningen från Statistiska centralbyrån som visar att kvinnors ställning på arbetsmarknaden har försämrats betydligt mer än mäns trots att krisen, som vi alla drabbats av, framför allt har slagit mot mansdominerade sektorer. I dag ligger arbetslösheten för kvinnor 1 procentenhet över mäns. Sysselsättningsgraden har minskat mer för kvinnor än för män. Andelen deltidsarbetslösa kvinnor har ökat något jämfört med för ett år sedan. Antalet kvinnor som står utanför arbetsmarknaden har ökat med 45 000 på ett år medan motsvarande siffra för män är 2 000. Sammantaget är det skriande uppenbart att regeringens politik har lett till ökade, inte minskade, klyftor mellan kvinnor och män och att de resultat som de ökade klyftorna motiveras med i skrivelse, nämligen ökad relativ sysselsättning, i stället har visat sig leda till det motsatta, det vill säga minskad sysselsättning för kvinnor relativt män. Frågan om detta är ett misslyckande eller en medveten strävan får väl besvaras av de borgerliga företrädarna i den här debatten. Fru talman! Vänsterpartiet menar att det är uppenbart att det behövs en nystart för jämställdhetspolitiken. Det behövs en nystart som innebär att jämställdhetsperspektivet genomsyrar hela politiken på alla områden där de problem som beskrivs så träffande i skrivelsens första del adresseras med konkreta och målinriktade åtgärder. Vi har en lång rad förslag på sådana åtgärder som vi har presenterat i motioner och i vårt budgetalternativ här i riksdagen. Låt mig uppehålla mig vid några av dem. Tillgången till gemensamt finansierade välfärdstjänster är avgörande för att både kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta. Utbyggnaden av barn- och äldreomsorgen var det som gjorde det möjligt för kvinnor att på bred front ta steget ut i arbetslivet för 30-40 år sedan. Dessa välfärdstjänster är precis lika avgörande i dag för kvinnors möjligheter att arbeta och starta företag på lika villkor. Därför är det ett hot mot jämställdheten att bristerna i den här välfärdssektorn blir allt tydligare. Som regeringen själv konstaterar i skrivelsen har den försämrade tillgången till äldreomsorg redan lett till att allt fler anhöriga tvingas ta över ansvaret för omsorgen om sina äldre. Det är i huvudsak kvinnor, framför allt kvinnor ur arbetarklassen och invandrade kvinnor, som axlar det här ansvaret. De betalar priset för det genom att gå ned i arbetstid eller helt och hållet sluta arbeta. Under en livstid innebär det en stor förlust i inkomster som följer med ända in i pensionen. I takt med att antalet äldre blir allt fler måste vi framöver välja om ansvaret för att erbjuda våra gamla det stöd och den hjälp som de behöver ska delas solidariskt, utföras som betalt och solidariskt finansierat arbete, eller om det är kvinnorna som ska återgå till att göra det oavlönat. För oss i Vänsterpartiet är det valet helt självklart. Också barnomsorgen behöver förbättras och anpassas till hur människor faktiskt lever. I dag jobbar allt fler på kvällar, nätter och helger. Samhället ställer allt högre krav på dygnet-runt-service. Hälften av alla kvinnor och en tredjedel av alla män i LO-yrkena arbetar på kvällar, nätter och helger, och många av dem är småbarnsföräldrar. I långt fler än hälften av landets kommuner saknas emellertid tillgång till barnomsorg på dessa arbetstider. Om vi menar allvar med att det ska gå att kombinera föräldraskap och jobb måste barnomsorgen anpassas till hur arbetslivet utvecklas. Kommunernas skyldighet att erbjuda barnomsorg måste därför utvidgas till att också omfatta alla de barn vars föräldrar jobbar utanför kontorstid. Välfärdstjänsterna är inte bara en förutsättning för en jämställd arbetsmarknad. Vården, skolan och omsorgen är också arbetsplatser för hälften av landets kvinnor. Arbetsvillkoren är, skamligt nog, inte mycket bättre där än i den privata tjänstesektorn. Lönenivån är ofta låg och deltider och otrygga anställningar är vanliga. Lösningen på dessa problem ligger dock inte i att låta vinstdrivande företag ta över verksamheterna, vilket den borgerliga regeringen gör gällande. Tvärtom är personalneddragningar och ännu fler deltider och timvikariat standard då äldreboenden och förskolor tas över av privata företag. Det är i sig ganska logiskt eftersom den enda stora kostnaden i omsorgsverksamheten är just personalen, och om det ska bli några vinstmarginaler är det där man måste spara in. Därför menar vi att kommersialiseringen av välfärdstjänsterna per definition gör det svårare att uppnå bättre löner och arbetsvillkor i den skattefinansierade välfärden. Det finns inga gratisluncher. Om de anställda i vården, skolan och omsorgen ska kunna erbjudas bättre löner och bättre arbetsvillkor är det därför mer resurser och ett ansvarstagande arbetsgivarskap som krävs. Det är så vi i Vänsterpartiet vill skapa bättre villkor för välfärdsarbetarna. Fru talman! I skrivelsen konstateras att deltidsarbete och otrygga visstidsanställningar såsom behovsanställning och timvikariat framför allt är ett problem för kvinnor. Det är ett uttryck för ett strukturellt problem som är mycket svårt för enskilda människor att lösa på egen hand. Arbetslivet är i hög grad organiserat utifrån att kvinnor jobbar deltid och kan ringas in vid behov. Det leder till att de flesta människor organiserar sitt privatliv med hänsyn till detta, vilket i sin tur förstärker arbetsgivarnas beteende, och så vidare i en ond cirkel. Regeringen menar i sin skrivelse att detta komplexa problem kan lösas med jobbskatteavdraget eftersom det gör det mer lönsamt för kvinnor att gå upp i arbetstid. Regeringen menar därmed att problemet med deltidsarbete beror på bristande ekonomiska incitament för kvinnor att gå upp till heltid. Om det verkligen vore fallet borde rimligen lika många män som kvinnor ha jobbat deltid och varit timvikarier innan jobbskatteavdraget infördes. Men så var det inte. Det beror på att orsaken till problemet inte är marginalskatteeffekterna, utan orsaken till problemet är ojämn arbetsfördelning i hemmet och arbetsgivares ovilja att erbjuda heltider och trygga jobb åt kvinnor. Om dessa problem ska lösas måste därför arbetsmarknaden omstruktureras, och det måste ske en omfördelning av ansvaret för barn och hemarbete. Vi föreslår därför en skärpning av lagstiftningen som stärker rätten till heltid och begränsar de otrygga visstidsanställningarna. Vi föreslår också att föräldraförsäkringen görs individuell så att kvinnor och män ges samma ansvar för föräldraskapet. Det skulle utjämna oddsen mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och tvinga arbetsgivare att acceptera att vuxna människor, oavsett kön, ofta också är föräldrar, vilket man måste ta hänsyn till. Fru talman! Vänsterpartiet har en lång rad ytterligare förslag och reservationer i detta betänkande, och jag står självfallet bakom dem alla, men för att spara tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 3. (Applåder)

Ulf Holm (Mp)

Anf. 133 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! För några dagar sedan var det internationella kvinnodagen och det var också hundraårsjubileum i år. I princip allt har blivit bättre för kvinnorna de senaste hundra åren, men utvecklingen går sakta och de senaste åren har framstegen stagnerat. I vissa fall har utvecklingen till och med gått bakåt. Regeringens ekonomiska politik förstärker den konservativa synen på kvinnor och män. Gapet mellan kvinnors och mäns löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden under den senaste mandatperioden. 60 procent av regeringens skattesänkningar har gått till männen. Kraven på lönekartläggning hos arbetsgivare har sänkts. Listan kan göras lång, men en gemensam nämnare är att regeringens politik missgynnat kvinnorna. Fru talman! En uppföljning av handlingsplanen för en jämställd arbetsmarknad är efterlängtad. Det var de rödgröna partierna som tog initiativet till en sådan under den förra mandatperioden. Sedan dess, under den nuvarande borgerliga regeringen, tycks dock frågan ha legat i träda. Regeringen beskriver sin handlingsplan mycket väl, och statistiken från Statistiska centralbyrån talar sitt entydiga språk. Kvinnor diskrimineras på grund av kön på alla nivåer i arbetslivet, något som dessutom får konsekvenser för kvinnor i övrigt, bland annat i form av en stor andel långtidssjukskrivningar, mindre inflytande i näringslivet och lägre pensioner. Enligt Statistiska centralbyrån utför kvinnor 25 procent mer obetalt arbete i hemmen än män. Regeringen lägger dock inte fram några skarpa förslag utan ber att få återkomma 2011. Utvecklingen går sakta men säkert i rätt riktning, men det tar tid, mycket lång tid. Det kan vi i Miljöpartiet inte acceptera. Regeringen verkar fortfarande tro att problemen som finns på en strukturell nivå kan lösas genom individuella lösningar. Det tror inte vi från Miljöpartiets sida. Miljöpartiet föreslår därför åtgärder mot de strukturella problem som gör att kvinnor diskrimineras. Fru talman! Först och främst gäller det kravet på jämställda löner. Egen lön, möjlighet till egen försörjning, handlar i grunden om möjlighet till självständighet och frihet. En lägre värdering av kvinnors arbete och yrkesval gör att kvinnor begränsas i löneutvecklingen och karriärmöjligheterna. Kvinnor får lägre lön och lägre pension. Kvinnors lägre lön och långsamma löneutveckling i kombination med huvudansvaret för hem och familj är påtagliga faktorer i det icke-jämställda samhället. Således är åtgärder för jämställda löner helt avgörande för att åstadkomma ett jämställt samhälle. Det finns en löneskillnad mellan kvinnor och män på 7 procentenheter som inte kan förklaras på annat sätt än att traditionellt kvinnliga yrken värderas lägre och lönesättande chefer bär på ojämställda värderingar. Såväl inom offentlig som privat sektor måste arbetsgivare ta sitt ansvar för jämställda löner. Miljöpartiet anser att regeringen ska ta initiativ till ett handslag med de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna med målet att få bort könsrelaterade löneskillnader. Offentlig och privat sektor måste upprätta lönekartläggningar för att påvisa åtgärder och förhindra osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Detta tillsammans med planer för jämställda löner och jämställdhetsarbete är några av våra viktigaste verktyg för att åtgärda ojämställda löner. Den borgerliga regeringen har emellertid starkt försämrat lagens krav på upprättande av lönekartläggning, planer för jämställda löner samt jämställdhetsarbete. Den borgerliga regeringen ändrade reglerna för lönekartläggning från att tidigare alla arbetsgivare hade skyldighet att upprätta lönekartläggning varje år till att enbart behöva göra det vart tredje år. Dessutom ändrade regeringen kravet på upprättande av jämställdhetsplan samt handlingsplan för jämställda löner till att gälla enbart arbetsgivare med fler än 25 anställda och att lönekartläggning endast behöver genomföras vart tredje år. Före denna förändring skulle arbetsgivare med fler än tio anställda upprätta jämställdhetsplan och handlingsplan för jämställda löner. Denna försämring av jämställdhetslagens krav på jämställdhetsplan och handlingsplan för jämställda löner innebär att 20-25 procent av arbetstagarna inte omfattas av jämställdhetsinsatserna. Det innebär att 21 000 färre företag som tillsammans har 300 000-350 000 anställda inte behöver upprätta handlingsplan för jämställda löner och jämställdhetsplan. Miljöpartiet vill därför återgå till den tidigare jämställdhetslagens krav om att arbetsplatser måste upprätta lönekartläggning varje år. Vi vill också att handlingsplan för jämställda löner och jämställdhetsplan ska upprättas varje år på arbetsplatser med fler än tio arbetstagare. Fru talman! Ofrivilligt deltidsarbete är en kvinnofälla. Det slår Gertrud Åström fast i utredningen Makt att forma samhället och sitt liv . Det är också Miljöpartiets uppfattning. Det är orimligt att den samhälleliga normen för anställningsform utgår från kön. I många branscher är det fullständigt självklart att erbjuda heltidsanställning till män medan det är mycket vanligt att kvinnor är hänvisade till deltidsanställning. Att Miljöpartiet står bakom kravet om allas rätt till heltid betyder inte att vi vill avveckla allt deltidsarbete, men vår grundinställning är att det i mycket högre grad än i dag ska finnas en heltidsanställning i botten. Att det sedan finns många som av olika anledningar vill eller behöver arbeta deltid är en helt annan sak. Vår inställning kan således formuleras: rätt till heltid med möjlighet till deltid. Fru talman! Miljöpartiet föreslår en utbyggd föräldraförsäkring. Den ska vara tredelad så att en tredjedel disponeras av vardera föräldern och en tredjedel är överlåtbar mellan föräldrar eller till annan nära vuxen. Det ger verkliga förutsättningar för män att ta ett jämställt helhetsansvar för ett liv med både hem, anhöriga och arbete. Fru talman! Det finns också ett behov av barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Alltför länge har politiken utgått från att alla familjer är klassiska så kallade kärnfamiljer. Det finns därför en lång rad lagar och regler som måste moderniseras. Många ensamstående föräldrar behöver ökat stöd och förbättrad tillgänglighet till barnomsorg. När förskolan stänger kl. 18 förväntas den förälder som arbetar kvällstid ha en partner hemma som kan ta hand om barnen. Så ser inte verkligheten ut för många i dag. Dels finns det många ensamstående, dels kan båda föräldrarna ha arbetspass på kvällar, nätter eller helger. Miljöpartiet vill därför att det införs en rättighet till barnomsorg på kvällar, nätter och helger. Fru talman! Tvärtemot regeringens bedömning anser Miljöpartiet att tiden är kommen för åtgärder mot underrepresentationen av kvinnor i bolagsstyrelser. För tio år sedan fanns det 5,6 procent kvinnor i börsbolagsstyrelser. Motsvarande siffra för 2005 var 17 procent. I dag ligger nivån fortfarande under 20 procent. I Norge infördes en lag om kvotering till börsbolagens styrelser där krav ställdes på minst 40 procent kvinnliga styrelseledamöter, annars skulle bolaget tvångsupplösas. Det gick. Det är inget bolag som har tvångsupplösts i Norge, utan där har man nu 40 procent kvinnor i styrelserna. Det saknas inte kompetens bland kvinnor i Sverige, utan problemet är att de inte blir invalda i bolagsstyrelser. Kvotering är ett instrument som används när alla andra medel är uttömda. Miljöpartiet har länge krävt kvotering till bolagsstyrelser, men hittills har inget hänt. Miljöpartiet anser att så länge bolagsstyrelserna inte själva tar sitt ansvar måste lagstiftaren arbeta för jämställdhet. Sverige bör således införa en lag om kvotering som kräver att minst 40 procent av styrelseplatserna i bolagsstyrelser ska vara fördelade till underrepresenterat kön. Fru talman! Det är hög tid att mer aktivt diskutera mannens del och ansvar i jämställdhetsarbetet. Det stora problemet med att aktivt driva jämställdhetspolitiken vidare är alla de tysta männen, de som inte är beredda att resa sig upp och tala för ökad jämställdhet. Ju fler män som aktivt engagerar sig, desto mindre blir motståndet. Därför anser Miljöpartiet att det är viktigt att män på alla nivåer involveras i jämställdhetsarbetet och att regeringen stimulerar en sådan utveckling. Män bör även i högre grad involveras i kampen mot prostitution och slaveri, och särskilda insatser bör göras för att få män att på bred front ta avstånd från denna maktutövning. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet och de gemensamma vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 3. (Applåder)

Fru talman! Det var i stort sett tre områden som Ulf Holm tog upp. Jag börjar från slutet. Män som tar sitt ansvar i sitt hem är mycket bra. Det var därför som vi förde fram och genomförde den för många förhatliga pappamånaden till exempel. Jag tycker att vi i Folkpartiet har en bra track record på det här området. Där vill vi göra fler saker, inte mer kvotering. Om Ulf Holm har goda idéer ska vi lyssna på dem, absolut, det kan jag lova. Våld mot kvinnor ville jag särskilt ta upp därför att det är allvarligt. Det beskär inte bara kvinnorna utan i mångt mycket också barnen som drabbas. Jag tycker att man kan göra ännu mer för våldsutsatta kvinnor. Vi är en bit på väg, men där måste vi ständigt göra mer och kanske också tänka i nya banor. Vad gäller vårdnadsbidrag och jämställdhetsbonus kan man se det på lite olika sätt. För mig är det två komponenter i det hela som jag tycker är riktigt bra. Det ena är en grundläggande valfrihet. Jag tycker inte att vi från statens sida ska bestämma och säga: Så här många månader ska just den mannen vara hemma med just det barnet eller just den kvinnan med det barnet. Det går inte att göra det, tycker jag. Det finns gott om exempel, och det har ni säkert själva också, där pappan går bättre ihop med vissa barn och mamman går bättre ihop med vissa barn. Det handlar helt enkelt om personkemin. Det kan handla om vilken typ av jobb man har för tillfället. Föräldrarna kan vara helt jämställda, men i en viss period passar det bättre att hon är hemma, i en annan period passar det bättre att han är hemma. Då tycker jag att familjen ska ha den grundläggande friheten att bestämma detta själv. Det kan också handla om hur mycket tid på dagis barnen klarar av helt enkelt. Det kan vara väldigt olika mellan olika barn. Vi vill styra så lite möjligt men så mycket som möjligt för att det ska bli en tydlig jämställdhetsreform.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 154 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag håller med om att valfrihet är viktig för människor. Människor måste få välja själva hur de vill leva. Samtidigt finns ett antal övergripande mål vi måste ha med i samhällsutvecklingen. Där ligger jämställdheten väldigt högt. Vi har många gånger, framför allt när vi är utomlands, varit stolta över att kunna säga att det mest jämställda landet är Sverige. Det finns en konflikt, och det måste även Eva Flyborg förstå, mellan den enskildes valfrihet och åtgärder för att öka jämställdheten. Det går alldeles för sakta. Det finns hur många undersökningar som helst, den senaste TCO:s om pappaindex som visar att det kommer att dröja 50 år innan vi får ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Ska vi vänta i 50 år? Eller anser vi att vi måste ta några steg för att minska den tiden för att få ett mer jämställt uttag? Det är den fråga vi måste ställa oss. Där har vi från Miljöpartiet sagt att vi inte kan vänta i 50 år. Det är inte rimligt. Det måste gå snabbare. Ofta är det så, framför allt i Sverige, att ändrar man lagen lyder alla. Det blir en självklarhet, en norm som alla tycker är självklar efter fyra år, och man kan inte begripa hur man tyckte något annat fyra år tidigare. Vi tror att det kommer att bli så i fråga om många av de förslag som vi har på jämställdhetsområdet. Tyvärr måste det till en lagstiftning därför att normen att männen tar plats är för stark. Männen kommer inte att ge upp frivilligt, om jag uttrycker det så, utan vi måste få till en lagstiftning. Jag hade hoppats att Folkpartiet hade insett det och vågat ta några fler steg inom jämställdhetsområdet. Det skulle behövas. Allt kan inte lösas med skattesänkningar.

Eva Flyborg (Fp)

Anf. 155 Eva Flyborg (Fp)

Fru talman! Nej, det håller jag absolut med om. Det är just därför vi inför till exempel jämställdhetsbonusen, som är den andra delen av griptångstekniken. Dels har vi friheten med vårdnadsbidrag, där familjen får bestämma själv, dels har vi jämställdhetsbonusen som motverkar på den andra sidan. Jag tycker att det finns en bra balans i förslagen. När det gäller rankningen ska man vara försiktig med statistiken som bekant. Att Norge kvoterade sina bolagsstyrelser gjorde att Sverige halkade ned marginellt. Det är ingen stor förskjutning, utan jag skulle nästan vilja påstå att utan det ligger vi kvar på samma goda höga nivå. Vi kan återkomma till detta i något annat sammanhang. Det sätt som man gjorde på i Norge tror jag kommer att visa sig vara ganska olyckligt. De rapporter som jag har sett har visat att man, för att kunna fylla upp den kvot av kvinnor som behövdes i bolagsstyrelserna, gjorde i huvudsak två saker som inte var bra någon av dem. Det ena var att man i stort sett dammsög nivån under bolagsstyrelsen, det vill säga de verkställande ledningarna, så där finns det nästan inga kvinnor kvar. Ryktet säger dessutom att anledningen till att de norska företagen börjar gå så dåligt är att det inte finns några kvinnor kvar som styr i företagen. Det kan vi också återkomma till. Det andra var att man ändrade bolagsform. Man gick ur formen bolag och behövde därmed inte följa den lagen och träffas av bestraffningarna. Det som man gjorde med tvingande lagstiftningsmedel visar sig, preliminärt i alla fall - vi får återkomma till detta - få rakt motsatt effekt. Det blev dåligt - tre fel av tre. Då tror jag att det är bättre med vår modell. Vi uppmuntrar konsekvent, vi tillsätter ambassadörer för kvinnligt företagande, vi satsar på utbildning av kvinnorna och det finns flera andra saker som kommer senare. Jag tror att det är en bättre väg.

Fru talman! Självfallet ska vi stötta våra tjejer så att de får uppfattningen att de duger själva. För så är det; de duger själva. Men det hjälper dem inte in i de positioner som de är värda att få utifrån den utbildning och kunskap de har. Jag tycker att det är rätt så konstigt. Är ni inte eniga i ert parti i den här frågan? Från talarstolen sade du att du höll med Hillevi Engström. Henne har jag hört säga både här i kammaren och på tv häromdagen att man öppnar upp för möjligheterna att lagstifta om kvotering till bolagsstyrelser. Men jag kanske missuppfattade det. Okej - det kan vara en liten klick som inte släpper in andra. Men varför släpper de hela tiden in män och inte kvinnor? Kvinnorna har utbildning och kompetens, men på hela arbetsmarknadsområdet är det så att kvinnor får ta det som blir över. De värderas inte på samma sätt som män. Jag vet inte vilken erfarenhet Jan Ericson har av det. Men jag har stor erfarenhet av hur kvinnor diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Det handlar inte om att de har lägre kompetens, utan det handlar om ren diskriminering. Det gäller allt ifrån ofrivilliga deltider till att komma in i bolagsstyrelser. Om vi inte uppmuntrar de tjejer som går framåt blir det ännu värre. Men vi som politiker kan hjälpa dessa tjejer att få den möjlighet som alla män har tagit sig rätten till utan att för den sakens skull kanske ha den rätta kvalifikationen eller kompetensen. När kvinnor har detta får de stå och vänta på sin så kallade tur.

Jan Ericson (M)

Anf. 165 Jan Ericson (M)

Fru talman! Jag har ganska god erfarenhet av frågorna. Jag har jobbat fackligt i 20 år och bland annat suttit och förhandlat när det gäller att jämna ut löneskillnader mellan män och kvinnor på min tidigare arbetsplats. Jag har sett mycket av detta och hur fel det ser ut. Men jag tror inte att detta löses genom att man kvoterar till börsbolagens styrelser. Det hjälper inga andra kvinnor än just den lilla klick som platsar i styrelserna. Jag ser fortfarande att detta är lite av ett lyxproblem. De problem som rör vanliga kvinnor finns på helt andra nivåer i arbetslivet. Man släpper inte in kvinnor i börsbolagens styrelser. Man släpper inte in någon , Ann-Christin Ahlberg! Man släpper bara in varandra inom en liten grupp människor. Man sitter i varandras styrelser. Det är där problemet ligger. Man släpper inte in någon - inte kvinnor och inte någon annan heller. Jag har sett baksidan i verkligheten av könskvotering i olika sammanhang på min tidigare arbetsplats. Jag har sett hur personer som har könskvoterats in till chefsjobb efteråt har beklagat sig och sagt: Jag önskar att jag inte hade ingått i det här projektet, där man var garanterad en chefspost för att man vara kvinna bara för att man gick igenom ett jämställdhetsprojekt. Under hela sin karriär fick de här kvinnorna en stämpel på sig: Du fick inte chefsjobbet för att du var bäst utan för att du är kvinna! Det är en katastrof om man hamnar i det läget. När det gäller vår diskussion internt i partiet om kvotering till börsbolagens styrelser har vi inte fattat något beslut om att vi ska ha detta. Tvärtom har vi ett partistämmobeslut som säger att vi inte ska ha det. Däremot har vi öppnat upp för en diskussion om detta, och det tycker jag är bra. Men när det gäller var vi kommer att landa i den diskussionen ska det givetvis underställas en ny partistämma i Moderaterna innan vi kommer att ta ett beslut om det. Vi har en arbetsgrupp som har arbetat med de här frågorna i partiet, och vi har många konstruktiva och framåtsyftande förslag. Just när det gäller könskvotering till börsbolagens styrelser för vi en diskussion, och vi får se var vi landar så småningom.

Beslut

Beslut: 2010-03-17

12 förslagspunkter, 10 acklamationer, 2 voteringar

Webb-tv: Beslut

17 mars 2010

Protokoll med beslut

2010-03-17

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2009/10:207

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Jämställd arbetsmarknad

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A260 av Helén Pettersson i Umeå och Ibrahim Baylan (båda s),
2009/10:A2 av Berit Högman m.fl. (s) yrkande 1,
2009/10:A291 av Eva-Lena Jansson (s) yrkande 1,
2009/10:A307 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkande 6 och
2009/10:A318 av Anne Marie Brodén (m).

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	101	0	29
m	78	0	0	18
c	18	0	0	11
fp	23	0	0	5
kd	18	0	0	6
v	0	19	0	3
mp	0	14	0	5
-	0	0	0	1
Totalt	137	134	0	78
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Arbetsmarknad och utbildningsfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkande 32,
2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 8,
2009/10:A3 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 6, 7 och 10 samt
2009/10:A448 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 8.

Reservation 2 (mp)

3. Jämställda villkor för entreprenörskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:A1 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 9 och 10,
2009/10:A2 av Berit Högman m.fl. (s) yrkandena 9 och 10 samt
2009/10:A3 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 11, 12 och 14.

Reservation 3 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
s	0	103	0	27
m	81	0	0	15
c	19	0	0	10
fp	23	0	0	5
kd	20	0	0	4
v	0	19	0	3
mp	0	16	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	143	138	0	68
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Jämställda löner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A315 av Josefin Brink m.fl. (v),
2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkande 18,
2008/09:A398 av Lars U Granberg m.fl. (s) yrkande 2,
2009/10:Ju381 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkandena 18 och 20,
2009/10:A3 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 3 och 5,
2009/10:A307 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 7 och 8,
2009/10:A414 av Lars U Granberg m.fl. (s) yrkande 2,
2009/10:A422 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) och
2009/10:A438 av Anne Ludvigsson m.fl. (s).

Reservation 4 (mp)

5. Föräldraförsäkring m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A359 av Maria Kornevik Jakobsson (c),
2009/10:A1 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1,
2009/10:A2 av Berit Högman m.fl. (s) yrkandena 7 och 8,
2009/10:A3 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkandena 9 och 13 samt
2009/10:A382 av Fredrik Lundh m.fl. (s) yrkande 3.

Reservation 5 (s)
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (mp)

6. Nationell granskning av privatiseringar inom vård och omsorg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2009/10:A1 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 11.

Reservation 8 (v)

7. Arbetsvärdering m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A201 av Magdalena Andersson (m),
2008/09:A307 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 6 och 7 samt
2009/10:A1 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 6 och 7.

Reservation 9 (v)

8. Genomförande av FN:s kvinnokonvention

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2009/10:A204 av Kalle Larsson m.fl. (v).

Reservation 10 (v)

9. Jämställdhetsarbetet och dess organisering

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A259 av Carina Hägg (s),
2008/09:A284 av Åsa Lindestam (s),
2008/09:A290 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkandena 3-6,
2008/09:A319 av Carina Ohlsson (s),
2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkandena 27 och 28,
2009/10:Ju381 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkandena 32 och 33,
2009/10:A298 av Christina Axelsson (s) och
2009/10:A383 av Matilda Ernkrans m.fl. (s).

Reservation 11 (v)
Reservation 12 (mp)

10. Mansrollen, män och jämställdhet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:A370 av Carina Hägg (s) yrkande 4,
2008/09:A376 av Ulf Holm och Mikaela Valtersson (båda mp) yrkandena 1, 2 och 5-10,
2008/09:A398 av Lars U Granberg m.fl. (s) yrkande 7,
2009/10:Ju381 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkandena 13 och 15,
2009/10:A414 av Lars U Granberg m.fl. (s) yrkande 8 och
2009/10:A439 av Birgitta Eriksson m.fl. (s).

Reservation 13 (mp)

11. Övriga jämställdhetsfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2008/09:Ju253 av Carina Hägg (s) yrkande 4,
2008/09:A296 av Carina Hägg (s),
2008/09:A370 av Carina Hägg (s) yrkande 2 och
2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp) yrkandena 16 och 31.

Reservation 14 (mp)

12. Regeringens skrivelse

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen lägger skrivelse 2008/09:198 till handlingarna.

Var är ärendet nu?

Beslut

Vägen till en jämställd arbetsmarknad (AU6)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Vägen till en jämställd arbetsmarknad (AU6)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Jämställd arbetsmarknad

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Arbetsmarknad och utbildningsfrågor

3. Jämställda villkor för entreprenörskap

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Jämställda löner

5. Föräldraförsäkring m.m.

6. Nationell granskning av privatiseringar inom vård och omsorg

7. Arbetsvärdering m.m.

8. Genomförande av FN:s kvinnokonvention

9. Jämställdhetsarbetet och dess organisering

10. Mansrollen, män och jämställdhet

11. Övriga jämställdhetsfrågor

12. Regeringens skrivelse