En fossiloberoende transportsektor

Anf. 1 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! För mig är det här en högtidsstund. Detta är en av de absolut viktigaste saker vi har att göra här i parlamentet.

Sverige har varit en stor föregångare när det gäller att minska klimatutsläppen. Vi var först med koldioxidskatt. Vi har jämfört med andra länder mycket järnvägstransporter på spår. Det finns många andra avseenden där vi har gjort reformer. Vi har ordnat en samhällsomvandling och ett samhällsbygge, och jag vill hävda att detta egentligen är en del av den svenska modellen. Utvecklingen av vårt välstånd ska inte ske på bekostnad av andra, vare sig människor som lever nu eller kommande generationer.

Då är det helt centralt att vi byter drivlina i transportsektorn. Vi ska fasa ut fossila drivmedel eller, som statsministern uttryckte det i regeringsförklaringen, bli ett av världens första välfärdsländer som blir fossilbränslefritt. Det var också Sveriges löfte i klimatförhandlingarna. Det är helt centralt.

Många ser det som ett hot: Vad är det jag inte kan göra framöver när det gäller flyg, personbil och så vidare? Jag ser det som en enorm möjlighet, men det är alltid svårt att veta vad som finns på krönet när man står där precis innan man har nått upp till det. Jag tror att möjligheterna att bygga upp en transportsektor och ett samhälle som inte är beroende av olja ger oss lika stora möjligheter som när Sverige växte från att vara ett fattigt bondeland till att bli ett modernt industriland. Det är de positiva möjligheterna.

Det finns också hot om vi inte klarar vår uppgift - om vi inte vågar gå upp till krönet och se vad som finns på den andra sidan. Jag vill använda en metafor som kanske är lite sliten men som passar i sammanhanget. Om man ser till de globala utsläppen är vi fortfarande likt Titanic i full fart på väg mot en katastrof för mänskligheten. Det var just detta folk blev varse inför klimattoppmötet i Paris. Sverige agerade där föredömligt och bestämde sig tillsammans med andra länder för att vår ambition ska vara att maximera temperaturhöjningen till en och en halv grad. Vi måste vända utvecklingen.

Vår vardagliga verksamhet i trafikutskottet när vi diskuterar nya järnvägar och hur vi ska se på nya bränslen är egentligen själva kärnpunkten i detta. 78 procent av den oljeimport Sverige har går till transportsektorn. Om man inte bara räknar inrikestransporter utan även hälften av de utrikesresor och den sjöfart som Sverige genererar är det 40 procent av klimatpåverkan.

Vad gör vi då åt detta? Lyckligtvis tillsatte den förra regeringen - som jag kanske inte alltid prisar, utan jag har många synpunkter på vad den gjorde och inte gjorde - en utredning om fossilfrihet på väg. Det var väldigt bra gjort. Då fick man hela vetenskapssamhället, aktörerna inom bilbranschen och så vidare på tå: Vad är det nu vi ska göra? Utredningen är grundlig. Det mesta i förslagen är ganska bra, men inte riktigt allt. Utredningen är remissbehandlad, förslagen är färdiga och det är dags att ta itu med detta och göra verklighet av det.

Samarbetsregeringen har börjat med stadsmiljöavtal för att ge kommunerna en möjlighet att ta sitt ansvar. Det är en ganska central del. Även om vi ibland tycker att vi är progressiva och energiska och att vi är i framkant är det kommuner och städer i världen som går i spetsen för omställningen. Det är inte konstigt, för det är lokalt man först känner av översvämningar, extremväder, källare som vattenfylls och när något händer med metron i New York. Det blir nog en tankeställare för många.

Det är där kraven reses: Ge oss möjligheter att tillsammans med våra medborgare utforma ett transportsystem som inte påverkar klimatet negativt! Ge oss möjlighet till den omställning i staden som behövs! Mycket kan de göra själva, men vissa saker kan vi bidra med. Då är stadsmiljöavtalet viktigt.

Jag skulle vilja sammanfatta utredningen och även det som är påbörjat i Regeringskansliet som tre saker. Det handlar självklart om att byta bränsle, men det har vi talat om rätt länge. Jag ska återkomma till vad vi behöver göra där. En del av detta ligger inom vårt beredningsområde, men rätt mycket tillhör andra utskott i riksdagen.

Det handlar framför allt om att byta transportslag. Det har vi börjat med i trafikutskottet när vi påpekar möjligheten att fördubbla kollektivtrafikandelen. Om det sker i relation till personbil och flyg är det kanske det snabbaste och mest effektiva man kan göra för att nå en fossiloberoende transportsektor.

Förnybara bränslen är förvisso bra, och jag tror att elektrifiering av trafik i städer har stor potential. Men oljans förtjänst och förbannelse är att den är så energität. Man får ut så mycket krut ur den när man använder den. När det gäller förnybara drivmedel finns det inte potential att ta ut så mycket att vi kan ersätta all den diesel och bensin som vi använder i dag.

Vi har miljömål i skogen. Vi vill använda åkermarken för att odla mat. Det gör att det finns en begränsning tekniskt, biologiskt och ekologiskt för hur mycket förnybart som kan tas ut. Därför är ett byte av transportslag kanske det allra viktigaste.

Vi måste dock också byta vanor, och då menar jag för både gods och personer. Vi måste ha ett transportsnålt samhälle, och vi måste ha ett samhälle som inte bygger på att det finns tillgång till billig olja och att det alltid kommer att finnas det. Det kommer det inte att göra, även om oljepriset är lågt nu.

Jag gjorde en reflektion när jag försökte fördjupa mig i detta. Vad är det som gör att man över huvud taget funderar på tanken att lägga ned Findus i Bjuv, i den del av Sverige som jag kommer ifrån? Ärtodlingen är en viktig del - om jag nu ska övergå till ett helt annat ämne - för att få ett kretslopp i jordbruket. Efter ärtsådden är det enkelt att odla andra grödor, så ärtodling är viktig. Hur kan man komma på denna tanke?

När jag skulle sätta mig in i detta lite mer insåg jag att mycket av de ärter som tas fram av Findus i Bjuv säljs i södra Europa. Sedan äter vi ärter som importeras någon helt annanstans ifrån - långt borta. Hur är detta möjligt? Det är möjligt för att man inte betalar kostnaderna för det man ger upphov till när man kör lastbil. Det är för billigt att använda olja.

Det finns dock möjligheter, och där ligger Sverige i framkant. Vi har en potential som många andra länder avundas oss. Jämfört med resten av Europa är det bara Sverige och Finland som har så pass mycket skog. Även om man inte kan ta ut särskilt mycket är skogen en källa som vi absolut måste använda mycket mer när det gäller att försörja oss med drivmedel. Vi har teknik som gör att vi kan använda biogas från rötrester, avlopp och biologiska processer där vi i dag inte har en särskilt smart användning.

Det kan vi använda. Vi har teknik och företag som kan hjälpa oss att utveckla oss så att vi inte bara klarar av att nå målen för en fossiloberoende transportsektor utan faktiskt också kan spela roll i andra delar av världen. Tillsammans med den fordonsindustri som finns i Sverige kan vi utveckla koncept och ha en testsajt som kan göra att vi kan visa andra länder hur man gör. Det här är, som jag uppfattar det, en naturlig del av Sveriges nyindustrialiserings- och exportstrategi.

Vi i trafikutskottet äger inte alla delar i den här processen, men till exempel kan vi promota och se till att EU:s direktiv om infrastruktur för förnybara drivmedel kommer på plats så att det finns rikstäckande nät för gas och el som kan ersätta fossila bränslen.

Jag är stolt och glad över att vara en del av den här processen. Med ledning av det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 2 Rikard Larsson (S)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i trafikutskottets betänkande nr 9 punkterna 1-8. Från Socialdemokraternas sida har vi en reservation under punkt nr 9, och det är reservation nr 8. Det är många åttor och nior här. Den reservationen står vi naturligtvis bakom, men för tids vinnande avstår vi från att yrka bifall till den. Jag återkommer med skälen till reservationen lite senare.

Nu har vi en debatt om trafikens miljö- och klimatpåverkan. En sådan debatt kan bli hur teknisk och intressant som helst och alldeles underbar. Men om man har en sådan debatt tror jag också att det är viktigt att man funderar på bakgrunden till varför vi diskuterar de här frågorna.

För mig, och jag tror också för många av er andra som är politiskt aktiva, grundar sig denna fråga, precis som många andra politiska frågor, i rättvisa, goda livsmiljöer, solidaritet med folk i andra delar av världen och ett samhällsbygge där medborgare känner sig trygga och kan utvecklas och se framtiden an med tillförsikt. I ett sådant perspektiv är det klart att transporterna både i det lilla och det stora har stor betydelse för enskilda människor och för företag. Men de utsläpp som transporterna bidrar med och har bidragit med under lång tid i våra samhällen innebär också livsbegränsningar för enskilda och för hela samhällen.

Listan på konsekvenser av klimatförändringarna kan göras lång. Det handlar om förändringar som kan vara katastrofala för enskilda samhällen. Extrem torka och havsnivåförändringar kan ödelägga livsbetingelserna för hela samhällen. Men det handlar också om effekterna här på hemmaplan inom en rad områden. Hälsa, jordbruk, biologisk mångfald och turism är några av de områden som påverkas om vi inte gör någonting åt klimatförändringarna.

Tyvärr har vi i många delar av världen i beslutande församlingar alltför länge sett denna utveckling utan att göra någonting. Det finns nu en större uppslutning kring att vi behöver göra någonting. Klimatavtalet i Paris är ett tydligt steg framåt, men klimatavtalet i Paris förutsätter att vi på hemmaplan gör det som behöver göras.

Detta är en av de viktigaste frågorna för våra samhällen framöver. Det är precis som föregående talare sa, att frågan om en fossilfri transportsektor är en av de viktigaste uppgifterna som vi här i denna kammare har att ta oss an. Det är en mycket högt prioriterad fråga för regeringen, och jag ser till min glädje att det också engagerar riksdagens övriga partier. Jag ser det på motionsfloran. Det ska sägas att jag inte heller trodde någonting annat innan betänkandet kom och motionerna lades fram. Jag är övertygad om att alla partier tycker att detta är en viktig fråga. Men man måste gå från att tycka att det är en viktig fråga till att vidta åtgärder för att det ska hända någonting i frågan.

Flera saker behöver göras för att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta. Vi måste använda våra transporter smartare. Vi måste flytta över gods från väg till järnväg och sjöfart. Fossila bränslen måste bytas ut mot hållbara bränslen, och transportsektorn behöver elektrifieras i högre grad.

För oss socialdemokrater är det glädjande att vi nu i regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet kan realisera en hel del av de förslag som kom fram i utredningen om fossilfrihet på väg. Jag tänkte nämna några exempel.

Klimatklivet är en satsning som regeringen har fattat beslut om och som handlar om nästan 2 miljarder kronor totalt mellan 2015 och 2018. Det kan användas och används i stor utsträckning för att bygga ut laddinfrastrukturen, men det kan också användas och används för att produktionen av biogas ska byggas ut.

Stadsmiljöavtalen innebär 500 miljoner kronor per år mellan 2015 och 2018 och används för att göra lokala och regionala investeringar bland annat i kollektivtrafik i tätort.

När det gäller kollektivtrafiken är tågtrafiken betydelsefull, och för att den ska fungera är underhållet väsentligt. 1,24 miljarder per år för åren 2016-2018 avsätter regeringen för ökat underhåll.

Jag ska säga att det var olyckligt att den borgerliga alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna bromsade de här satsningarna under 2015 genom att fälla regeringens budget. Men det är bra att man nu tycks ha kommit på bättre tankar.

Samtidigt med en utveckling av tågtrafiken arbetar också regeringen med att göra godstrafiken på väg mer miljömässigt hållbar. Utredningen om fossilfrihet på väg föreslog förändringar så att trafik med tyngre lastbilar kan tillåtas på lämpliga delar av vägnätet. Ni är väl medvetna om i den här kammaren att regeringen har fattat beslut om att tillåta 64 ton, och nu går vi vidare med 74 ton.

Utredningen föreslog också att en kilometerskatt skulle utredas. Regeringen har tillsatt en utredning om att införa en vägslitageskatt, och den ska vara klar under 2016. Den här frågan är viktig både i det här perspektivet men också i perspektivet att vi ska få ordning och reda på våra vägar när det gäller konkurrensen.

Regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att föreslå hur miljözonsbestämmelserna kan utvecklas. Det pågår försök med elvägar på två ställen i Sverige. Under 2017 kommer vi att få svar på hur den tekniken kan användas och vad som krävs för att den ska implementeras i större skala.

Regeringen höjde anslaget för supermiljöbilspremien med 132 miljoner kronor för 2015 och med 94 miljoner kronor för 2016. Det innebär att de allra renaste bilarna, elbilarna, får den högsta premien.

Utredningen om fossilfrihet på väg lämnade två alternativa förslag när det gällde införandet av ett bonus-malus-system. Regeringen tittar på det här nu för att se vilket system vi ska införa och hur vi ska införa det.

För att nå målen om en fossiloberoende fordonsflotta måste vi våga använda oss av alla instrument. Två andra instrument som utredningen nämnde var koldioxidskatt och skatt på flygresor. Vi såg att priserna på bensin och diesel sjönk, och det är viktigt att vi vågar agera för att upprätthålla omställningstrycket på fordonsflottan. En skatt på flygresor vet jag att den borgerliga alliansen i den här kammaren inte ens vill titta på eller utreda.

Det är viktigt att vi vågar se alla de instrument vi har till vårt förfogande för att kunna fatta rätt beslut. Det leder mig till att kommentera den reservation som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i betänkandet.

Vi delar utskottsmajoritetens bedömning att också flyget behöver ställa om och bli mer miljövänligt. Det blir därför lite av att slå in öppna dörrar när man gör ett tillkännagivande till regeringen.

Nu sitter Regeringskansliet och arbetar med en flygstrategi, vilket finns med som en viktig fråga. Men det är viktigt att den hanteras seriöst och att avvägningar görs mot andra sektorers behov av biodrivmedel och i vilken takt användningen av biodrivmedel kan byggas ut även inom flyget. Det har jag fullt förtroende för att regeringen nu hanterar.

Med det, herr talman, kan jag konstatera att vi har en ambitiös politik på detta område. Regeringen har fattat många kloka beslut som leder oss i rätt riktning och har tagit många initiativ där vi också framöver kommer att kunna flytta fram positionerna när det gäller en fossiloberoende fordonsflotta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson, Lars Mejern Larsson, Pia Nilsson, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).

Anf. 3 Jessica Rosencrantz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fossiloberoende transportsektor

Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga reservationer där Moderaterna är med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Sverige och vårt samhälle står inför både kortsiktiga och långsiktiga påfrestningar. Det senaste året har ökade migrationsströmmar och terrorhot gjort att kortsiktiga åtgärder har behövt vidtas för att hantera akuta problem. Åtgärderna har varit helt nödvändiga, men mitt i allt detta får vi inte glömma bort de långsiktiga utmaningarna och arbetet mot den globala uppvärmningen. Attitydförändringar, teknikutveckling och lagstiftning kommer alla att behöva vara viktiga komponenter i det arbetet.

Från politikens håll är det viktigt att vi tar klimatutmaningen på allvar och ställer om vårt transportsystem. Samtidigt ska vi bära med oss att fungerande transporter är avgörande för både Sveriges export och den enskilda människans möjlighet att ta sig till och från jobbet. Forskning visar att vårt transportbehov kommer att öka snarare än minska. Alltså är det inte först och främst transporterna vi ska bekämpa utan utsläppen. Mobilitet och hållbarhet måste kunna gå hand i hand.

Miljömålsberedningen har nyligen enats om att skärpa de svenska ambitionerna vad gäller klimatet, och målet är ett koldioxidneutralt samhälle 2045. Målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030, som alliansregeringen satte upp, är en viktig del för att nå denna långsiktiga ambition. Stora delar här inne i kammaren är för en gångs skull överens om målen. Det tycker jag är väldigt bra och viktigt, och jag är glad över det.

Vi kommer förstås att tycka olika om vägen framåt och vilka åtgärder som ska vidtas. Det, herr talman, är inte heller oväsentligt. Medan den rödgröna sidans förslag gör så gott som alla transporter dyrare rakt av vill Moderaterna arbeta med smarta och riktade åtgärder som tar sikte på att bekämpa just utsläppen, inte transporterna. Det är också beklagligt att de skatter som regeringen vill införa snarare verkar handla om att dra in pengar till statskassan i största allmänhet än att påverka miljön. Annars hade de varit utformade fundamentalt annorlunda.

Herr talman! Moderaterna tror på människan och mänsklighetens samlade förmåga till problemlösning. Genom forskningsframsteg och teknikutveckling har vi utrotat sjukdomar, lyft stora delar av mänskligheten ur fattigdom och skapat oändliga möjligheter till kommunikation och interaktion mellan människor. Kan vi placera en människa på månen kan vi också få bort utsläppen. Det är bara genom utveckling och innovation som vi kan klara av att möta den globala uppvärmningen utan att bromsa samhällsutvecklingen och utan att säga nej till alla de människor som vill få ett bättre liv runt om i världen.

Sanningen, herr talman, är att utvecklingen på många sätt går åt rätt håll, men vi måste snabba upp tempot. Vägtransporternas utsläpp har minskat, nya bilars utsläpp har minskat och andelen förnybara drivmedel har ökat kraftigt. Under Alliansens tid i regering ökade andelen förnybart i transportsektorn nästan fyra gånger, och målet att nå 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 uppnåddes i förtid.

Men fler insatser måste till för att vi ska nå Sveriges långsiktiga klimat- och energimål. Vi vill minska transporternas klimatpåverkan genom mer förnybara drivmedel, hög klimatprestanda på såväl fordon som drivmedel och effektivare transporter.

Sverige är, som många av er vet, EU:s till ytan tredje största land, och vi kommer att behöva alla transportslag för att människor ska kunna ta sig till och från arbetet och företag få sina varor levererade. Klimatutmaningen kopplat till transportsektorn handlar inte om att straffa ut enskilda trafikslag utan om att förbättra vart och ett av dem. Därför är det bra att en majoritet i trafikutskottet väljer att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att vi vill öka andelen biodrivmedel som används inom flyget. Jag tror att det är en viktig signal att skicka, och det hade varit bra om även de rödgröna hade velat ansluta sig till tillkännagivandet.

Möjligen, herr talman, finns det interna spänningar i regeringen gällande flygets framtid som snarare har med miljöpartistiska skygglappar att göra än rationellt övervägda ställningstaganden. Sverige är och förblir ett land med långa avstånd, och om vi vill behålla flyget måste vi utveckla det.

Nej, Rikard Larsson, jag har inte samma tilltro till regeringens pågående arbete med flygstrategi, för de enda besked jag har hört hittills är att man vill införa en flygskatt som slår rakt av på människors resande och att man planerar att lägga ned enskilda flygplatser. Så nej, jag sätter inte min tilltro till den strategin utan tycker att det är viktigt att den här kammaren är tydlig med att vi vill utveckla flyget och öka biodrivmedlen.

Det kan vi göra på många olika sätt, genom mer forskning och utveckling och genom differentierade start- och landningsavgifter, som man har i Norge. En sak är säker: Det blir inte lättare för flygbolagen att investera i det fyra gånger så dyra biobränslet om man inför en straffskatt rakt av på hela branschen och på människors resande.

Herr talman! Vi ska ta ställning till alla olika trafikslag som vi har att behandla. Järnväg och sjötransporter är också viktiga parametrar. Vi behöver flytta mer av människors resande och mer av godset till dessa trafikslag, där klimatpåverkan är låg, och då är det viktigt med en fungerande järnväg.

Jag är glad och tacksam över att alliansregeringen fördubblade anslagen till drift och underhåll på järnvägen. Lika glad är jag förstås över att den nya regeringen delar den ambitionen och numera också satsar rejält på drift och underhåll. Men mer behöver göras för att människor ska kunna lita på att tåget kommer och går i tid. Trafikverket behöver ta ett samlat grepp, få bättre koll på sin anläggning och få en nationell underhållsplan på plats.

När det gäller våra vattenvägar kan man också säga mycket. Sverige är i praktiken en ö utan att vara det, det vill säga vi har en våldsamt lång kustremsa som vi kan använda bättre. Låt oss utveckla sjötransporterna och kust- och inlandssjöfarten, låt oss skärpa upp det sanktionssystem för svavel som i dag finns för Östersjön men som inte efterföljs på ett korrekt sätt. Det ska löna sig för den som ställer om och använder miljövänliga bränslen som LNG eller metanol eller en skrubberteknik.

När det gäller de tunga transporterna är det viktigt att utveckla vår lastbilstrafik så att den blir mer miljövänlig. I stället för att konstatera att lastbilar är otidsenliga och inte behövs konstaterar jag att de garanterar människor och företag en flexibilitet som järnvägsrälsen aldrig kan uppnå. Vi kan heller aldrig dra järnväg eller räls in i varenda skogsglänta.

Genom att tillåta lastbilar på upp till 74 ton kan vi lasta mer per lastbil och få mer effektiva transporter och därmed få ned utsläppen. Detta har Alliansen krävt länge. Det går lite för långsamt, men det är bra att regeringen nu planerar att lägga fram ett förslag före sommaren.

En kanske än mer revolutionerande idé är elvägarna. Teknikerna runt elvägar utvecklas i våldsam hastighet, och vi har två försöksprojekt som snart kommer att vara igång, i Gävle och på Arlanda. Med den här typen av innovativa lösningar kan vi behålla lastbilens flexibilitet men också minska utsläppen. Det är ju en vinn-vinnsituation som vi måste omfamna. Där är det viktigt att det inte drar ut på tiden utan att vi tar vara på den kunskap som vi får genom dessa två försöksprojekt.

Herr talman! Bilen har beskrivits genom historien som en frihetssymbol. Jag vågar påstå att den fortfarande är det för många i vårt samhälle. Inte minst den som bor på landsbygden, där bussen inte går överallt eller går bara en gång varannan eller var tredje timme, söker sig till bilen.

Men morgondagens bil behöver inte se ut som gårdagens bil. Även här handlar det om att bekämpa utsläppen och inte fordonet i sig. Med rätt forskning och styrmedel kan morgondagens bil vara en miljövän. Jag är stolt och glad över att Alliansen under det här året avsatte betydligt mer än regeringen till supermiljöbildspremien. Jag är också stolt och glad över att alliansregeringen inledde arbetet med ett bonus-malus-system. Jag är glad över att Moderaterna har anslagit pengar till att bygga ut ett system med laddstolpar.

Den rödgröna regeringen höjer konsekvent skatten på allt som rör sig - bensin- och dieselskatter, och man vill införa en kilometerskatt. För allt som slår rakt av på människors transportberoende försöker vi hitta mer smarta och riktade styrmedel för som möjliggör för människor att ha alternativ.

Det är också viktigt att se att vårt användande av bilen genomgår en radikal förändring, inte minst i storstäderna. Vi bör kunna hitta sätt att gå över till mer av bilpooler, delningsekonomi och samåkning i våra stora städer. I dag finns det ingen juridisk definition av en bilpool, så kommuner kan inte reservera parkeringsplatser. Det är ett problem som måste adresseras. Där måste regeringen arbeta fram en definition.

Herr talman! För att gå in för landning: Moderaterna tänker inte ställa olika trafikslag mot varandra. Det behövs flyg, järnväg, väg och sjöfart i ett land som till ytan är Europas tredje största land. Det är avgörande om människor ska kunna arbetspendla och resa, för att företag ska kunna ta emot och skicka sina varor och för att sammanlänka hela Sverige.

Ska hela Sverige leva måste samhällets omställning mot koldioxidneutralitet och en fossiloberoende fordonsflotta ske målmedvetet, men med hänsyn till att vi människor och företag har ett behov och ett beroende av att kunna transportera oss, och det kommer fortsatt att vara stort.

Jag är stolt över att alliansregeringen satte upp målet om en fossiloberoende fordonsflotta. Nu hoppas jag och räknar med att vi kan komma till konkret handling när det gäller ännu fler av de olika förslag som vi har diskuterat.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl och Boriana Åberg (alla M), Anders Åkesson (C), Christina Örnebjär (L) samt Robert Halef (KD).

Anf. 4 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag har två frågor till Jessica Rosencrantz. Den ena är av vilken anledning som hon inte vill använda marknadsekonomiska principer för att nå en fossilbränslefri fordonsflotta. Såväl flyg som långväga lastbilstrafik har flera gånger visat att man inte har avgifter och priser som gör att man internaliserar kostnaderna i priset för transporten. Ska man få ett effektivt transportsystem behövs det marknadsmetoder för att räkna in kostnaderna i priset.

Den andra frågan är: Hur tänker sig Jessica Rosencrantz att folk i allmänhet och mindre företag ska kunna hänga med i omställningen till fossilfri fordonsflotta? Flera av de åtgärder som ni förespråkar är bra, men vi måste också få en omställning som gör att människor som bor på landsbygden och som har svårt att ersätta bilen kan bli delaktiga i omställningen. Det gäller också åkeriföretag som kanske bara har en lastbil.

Därför undrar jag hur Jessica Rosencrantz ställer sig till kvotplikt för att man successivt fyller tanken med mer förnybart bränsle. Alla har inte råd med en elbil, och jag tror inte heller att alla åkerier har råd att köpa en ellastbil. Det är viktigt att man i de många bilar som redan finns kan ha mer förnybart i tanken när man ska tanka och inte bara behöver köpa nya fordon.

Anf. 5 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Karin Svensson Smith, för frågorna.

Den första fråga som ställdes är naturligtvis väldigt viktig, och jag har djupdykt lite i den statistik som finns för detta. Inte minst gjorde VTI en väldigt stor genomgång av de olika trafikslagens samhällsekonomiska kostnader 2014. I den konstateras att den långväga lastbilstrafiken har en högre internaliseringsgrad än vad till exempel godstågen har. Det innebär såklart inte att vi vill höja alla kostnader för järnvägen för att den ska täcka sina kostnader. Här måste man hitta en balans för hur man kan säkerställa att dessa transporter också fungerar.

Jag tycker att det är viktigt att lastbilen tar ett större ansvar för de externa kostnader som den för med sig, men det gäller ju alla trafikslag. Den kilometerskatt som regeringen ser över skulle innebära långt mer än att man täcker sina externa kostnader. Det skulle snarare vara en direkt straffskatt på lastbilen.

Sedan kan man vända och vrida på statistiken, som är komplicerad. Men det är inte så enkelt som att säga att lastbilen är det enda trafikslag som inte bär sina egna samhällskostnader.

Jag beskrev tidigare andra sätt att utveckla lastbilstransporterna. Jag tror att man kan göra dem tyngre och effektivare så att det behövs färre lastbilar på våra vägar för att transportera samma mängd gods. Elvägar har en jättepotential, och då kan vi fortfarande behålla lastbilen samtidigt som vi ser till att bränslet byts ut.

När det gäller fråga två är det viktigt att säkerställa kvaliteten och funktionaliteten på de trafikslag som vi vill att människor och företag ska använda sig mer av. Då är jag tillbaka till robustheten i vårt järnvägssystem. Det är klart att inte heller landsbygden ska vara utan kollektivtrafik, men måste ju vara realistiska i termer av hur många bussar som kan trafikera ett glesbefolkat område.

Anf. 6 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! När det gäller gods handlar det framför allt om sjöfart som någorlunda täcker sina kostnader via de farleds- och hamnavgifter som tas ut. Man påtalar att det, i relation till långväga lastbilstransporter, enligt VTI:s rapporter finns en skevhet som gör att det blir en ineffektivitet i transportsystemet. Det som är syftet med det uppdrag som regeringen har gett till utredningen om slitageskatt är att man ska ha rättvisa och samma principer för alla godstransportslag för att vi ska hitta de klimatmässigt bästa kombinationerna av väg, järnvägar och sjöfart. Då undrar jag hur Moderaterna, som annars bekänner sig till marknadsekonomi, kan ha någonting emot detta.

Jag tror inte att jag var tillräckligt tydlig när jag ställde den andra frågan, eller också missuppfattade Jessica Rosencrantz mig. Det handlar inte om kollektivtrafik på landsbygden, utan det handlar om möjligheten att tanka förnybart på landsbygden. Det finns gott om laddstolpar och nya bränslen i storstadsregionerna, men det är ju där som det är enklast att leva utan personbil. Det är det svårt att göra på Sveriges landsbygd, och därför undrar jag - och det var ingen retorisk fråga - hur Moderaterna ställer sig till kvotplikt. Det skulle göra att man kan behålla den bil som har men successivt välja mer förnybart när man tankar.

Anf. 7 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Återigen tror jag att det är viktigt att vi strävar mot att de olika trafikslagen bär sina egna kostnader. Problemet är att inte heller järnvägen gör det i dag. Då har banavgifterna ändå höjts radikalt för att ta höjd för slitaget som uppstår på våra järnvägar. Men det måste också finnas en rimlighet i de kostnader som påförs om vi fortfarande vill att människor och företag ska kunna transportera sig. Därför måste man jobba med både piskor och morötter. Tyvärr ser jag bara piskor från den här regeringen, medan vi snarare vill arbeta med stimulanser för exempelvis elvägar och tyngre fordon.

Den kilometerskatt som regeringen utreder handlar inte bara om att täcka de externa kostnaderna för lastbilar, för då skulle man inte införa en så hög skatt som nu utreds. Det handlar rakt av om en straffskatt.

När det gäller fråga två ber jag om ursäkt. Jag glömde faktiskt den konkreta frågan om kvotplikt. Vi har ännu inte satt ned foten riktigt där, och av vad jag förstod av regeringens presskonferens i går var det inte några konkreta besked.

Möjligen kan kvotplikt vara en väg att titta på. Jag utesluter inte den, och det kan vara en rimlig avvägning. Jag vet att branschen själv delvis ställer sig bakom en kvotplikt. Vi hade ett möte med Sveriges åkeriföretag för ett tag sedan, och jag tycker att den lösningen är intressant.

Anf. 8 Rikard Larsson (S)

Herr talman! Jag har en fråga till Jessica Rosencrantz. I motion 3059, som är en alliansmotion, och i reservation nr 1 står det att grunden i vår klimatpolitik är principen om ett pris på koldioxid.

Vad menar Moderaterna med detta?

Anf. 9 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jag menar att vi i grund och botten ställer oss bakom principen att utsläpp ska beskattas. Det är också sådana styrmedel vi i många tider har använt oss av i Sverige när det gäller koldioxidskatt och annat.

Nu vet jag inte om Rikard Larsson själv kommer att komma in på detta, men i fråga om vissa av de olika trafikslagen finns det en anledning att söka sig till nationella lösningar. I andra fall finns en anledning att söka sig till globala lösningar. Inte minst är flyget ett exempel där vi behöver en global prissättning av våra utsläpp, då våra flygrörelser som bekant sker över gränser i väldigt stor utsträckning.

Anf. 10 Rikard Larsson (S)

Herr talman! Jag tycker att detta är ett av problemen med Moderaternas politik på det här området. Man säger en sak i skrift, men sedan vågar man inte ta konsekvenserna av det utan vill låta någon annan ta ansvaret för att fixa det. I detta fall skulle det vara internationella överenskommelser som skulle hantera det.

När man ser att priset på de fossila bränslena går ned och att trycket därmed minskar på en omställning från en fordonsflotta beroende av fossila bränslen till en fordonsflotta som mer drivs på icke fossila bränslen är det klart att man måste agera om man tycker att koldioxid ska ha ett pris.

För Moderaternas del blir detta lite av läpparnas bekännelse. Det uppstår en situation där man i stället vill göra fossilberoende transporter billigare. Det är olyckligt och leder inte frågan framåt.

Vi ska också vara medvetna om att de resurser man får in - Jessica Rosencrantz sa i sitt anförande att det bara är fiskalt - är pengar som man kan använda för att göra andra satsningar, till exempel på Klimatklivet, stadsmiljöavtal och järnvägsunderhåll. Det är klart att principen att man beskattar det som smutsar ned för att kunna satsa på det som är miljövänligt är väldigt viktig, men den kräver också att man vågar fatta beslut.

Jag vill till sist ställa en annan fråga med anledning av Jessica Rosencrantz anförande. Den handlar om det ökade järnvägsunderhållet. Om ni tycker att det var prioriterat, varför stoppade ni då ökningen av underhållet av järnvägen 2015?

I detta anförande instämde Karin Svensson Smith (MP).

Anf. 11 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Det jag vänder mig mot när det gäller era skatter är att de bara är fiskala. Det handlar om att återigen klämma människor och företag på mer pengar, inte om att utforma skatterna smart. En smart kilometerskatt skulle man anpassa efter olika drivmedel. Vill man införa olika typer av styrmedel som syftar till att ändra människors och företags beteende men fortfarande värna transporterna kan man hitta andra utformningar. Här handlar det bara om att klämma människor och företag på pengar. Det är ett av de problem jag har med den här regeringens politik. Man säger sig värna klimatet men använder egentligen bara det som en ursäkt för att håva in mer pengar. Jag tycker att det är en kortsiktig politik.

När det handlar om flyget tycker jag att det är rätt och rimligt att vi får en överenskommelse genom ICAO. De ska träffas i slutet av det här året, 2016, och förhoppningsvis jobba sig fram till globala avtal för att se till att flyget tar sitt ansvar för utsläppen. Vi bör invänta den processen. När Norge nu går vidare och inför en flygskatt vet vi att hela ICAO rasar, då man inte vill ha olika nationella system, utan ett globalt pris på utsläppen. Därför tycker jag att det är fel att nu gå fram med en kortsiktig nationell lösning.

När det gäller järnvägsunderhållet, herr talman, tycker jag att det här blir lite löjligt. Alliansregeringen fördubblade anslagen till drift och underhåll på järnvägen. Det är jag väldigt stolt över. Trafikverket säger själva att det är väldigt svårt att göra av med de pengar man får i extraanslag under ett år, eftersom bara upphandlingstiden är ungefär lika lång. När jag hade diskussioner med den förra generaldirektören och andra på Trafikverket sa de att ett minst lika stort problem i deras arbete var att den här regeringen radikalt minskat anslagskrediten, vilket gör att man inte längre kan skifta investeringar mellan åren för att få en flexibilitet. Nu blir det väldigt tekniskt, men det var exempelvis en precis lika stor anledning till att man inte kunde göra investeringar på sträckan Boden-Bastuträsk. Jag tycker att det blir lite löjligt att skylla ifrån sig på det sättet.

(Applåder)

Anf. 12 Jimmy Ståhl (SD)

Herr talman! Jag ska tala lite om en motion som är skriven av Runar Filper och Jonas Millard. Den handlar om pumplagen.

Vi anser att skyldigheten för bensinstationer och andra försäljningsställen att tillhandahålla förnybara drivmedel bör tas bort. Enligt vår mening försämrades förutsättningarna för att kunna bo och verka på den svenska landsbygden när den så kallade pumplagen trädde i kraft 2006.

Att bo på landsbygden innebär att man är beroende av serviceinrättningar som tillhandahåller drivmedel i form av framför allt bensin och diesel. Eftersom ca 94 procent av alla bilister äger fordon med motsvarande drivmedelsegenskaper är det väldigt viktigt att man tillhandahåller just bensin och diesel.

Till följd av pumplagen har många serviceinrättningar av ekonomiska skäl tvingats lägga ned sin verksamhet, då de inte haft råd att installera anläggningar med förnybara drivmedel. Då mackägarna själva får stå för den stora investeringskostnaden och väldigt få använder bränslet är det över huvud taget inte lönsamt.

Vi anser att tillhandahållande av förnybara drivmedel är bra för att främja fler och bättre miljöalternativ. Vi anser dock inte att det ska vara påtvingat genom en lag som avsevärt försvårar små näringsidkares överlevnad. Dessa lever redan i dag ofta på marginalen, och det är följaktligen ekonomiskt mycket påfrestande att nödgas investera i biogasanläggningar eller etanolpumpar. Etanolpumparna poppade upp som en stor och positiv miljögrej - som dock förstörde bilarnas motorer.

Vi ser i dag att det kommer nytänk inom fordonsindustrin. Det har byggts tre vätgasanläggningar, en vid Arlanda, en i Göteborg och en i Malmö. Det är en investering på närmare 19 miljoner för att man ska kunna fylla på vätgasen på plats.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.

(Applåder)

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Anf. 13 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Den här debatten handlar om hur vi på ett långsiktigt, värdigt och uthålligt sätt ska kunna ställa om det svenska och helst också det internationella transportsystemet. Det är förmodligen en av de största utmaningar som riksdagens trafikutskott och den svenska transportpolitiken står inför.

Centerpartiet och alliansregeringen vidtog flera åtgärder för att bryta Sveriges mycket tunga beroende av fossila bränslen inom transportsektorn och i stället främja en fossiloberoende fordonsflotta och ställa om det svenska transportsystemet till ett fossiloberoende och uthålligt system. Vi kan redan se resultat på flera områden av den politiken. Över tid har nya fordons utsläpp minskat och deras transporteffektivitet ökat. Andelen förnybara drivmedel har ökat väldigt kraftigt. Under Alliansens tid i regeringsställning ökade andelen förnybart i transportsektorn med nästan fyra gånger. Målet om att nå 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 uppnåddes långt tidigare och med råge.

Men vi kan självklart inte slå oss till ro med detta. Det måste till fler insatser för att vi ska nå Sveriges långsiktiga klimat- och energimål och fullgöra de åtaganden som vi har gjort i internationella sammanhang. Vi vill därför minska transporternas klimatpåverkan genom mer förnybara drivmedel, hög klimat- och transportprestanda hos såväl fordon som drivmedel och effektivare transporter.

Det krävs långsiktiga och effektiva mål och styrmedel för en ökad andel förnybara drivmedel med hög klimatprestanda och eldrift samt för effektivare transporter. Centerpartiet och Alliansen vill se långsiktiga styrmedel som på ett förutsägbart och över tiden uthålligt sätt gör att andelen förnybart ökar. Då blir det viktigt att främja teknikutvecklingen inom området för att nå det hållbara transportsystemet.

Centerpartiet och Alliansen menar att en ökad mobilitet går att förena med minskade utsläpp. Människor kommer att fortsätta att efterfråga resor, och man kommer att fortsätta att behöva transportera varor. Det omvända, att hindra människor från att träffas, att minska människors tillgänglighet och att hindra varor från att förflyttas, är en politik som innebär att backa in i framtiden.

Biodrivmedel kan användas för att ersätta fossila drivmedel i såväl vägtrafik som luft- och sjöfart. Det är därför som det är bra att utskottet riktar ett mycket tydligt tillkännagivande till en passiv regering vad gäller lufttrafikens möjligheter att ställa om. Sverige är och ska vara ett grönt föregångsland och ett "grönt batteri" i Europa.

De klimat- och miljöutmaningar som vårt samhälle står inför vill Centerpartiet och Alliansen möta med åtgärder som bygger på kunskap, på bästa tillgängliga teknik och på vad som är samhällsekonomiskt effektivt. Bara så ger åtgärderna någon reell nytta för miljön.

Herr talman! Ekonomisk tillväxt i vårt samhälle är en förutsättning för att vi ska kunna komma till rätta med världens utmaningar på miljö- och klimatområdet. Klimathotet möts bäst genom effektiva och teknikneutrala styrmedel som bidrar till både teknikutveckling, ett bestående förändrat beteende och en ökad användning av mer hållbara lösningar. Principen att den som förorenar ska betala för sig ska gälla.

Grunden i vår klimatpolitik och därmed transportpolitik är principen om ett pris på koldioxid. Den långsiktiga vision som Centerpartiet och Alliansen sedan tidigare antagit är att Sverige 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Sedan det målet antogs har Miljömålsberedningen ytterligare vässat ambitionerna med målet att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, och våra partier har självklart ställt sig bakom detta. För att uppnå detta mål kommer delmålet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 att vara oerhört viktigt.

Det är därför viktigt att regeringen omgående ger besked om med vilka styrmedel detta ska genomföras. Vi hör ambitionen från regeringsföreträdare om en fossiloberoende fordonsflotta, men vi hör väldigt lite om på vilket sätt det ska gå till. Det är förvånande att regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet visar så lite verkstad på området.

Jag vill framhålla vikten av att regeringen snarast prioriterar frågan om elektrifierade vägar. De försök med elektrifierade vägar som pågår i vårt land tillkom på initiativ av Centerpartiet och Alliansen i samband med det senaste stora transportpolitiska beslutet år 2014. Elektrifierade vägar är ett innovativt sätt att minska användningen av fossil energi i det svenska transportsystemet och inte minst för tung trafik.

Trafikverket driver tillsammans med Vinnova och Energimyndigheten ett projekt för att utveckla, demonstrera och utvärdera elvägar. Projektet med elvägar är den största förkommersiella upphandlingen som pågår i Europa. Genom detta projekt är Sverige med vår industri ett av de länder i världen som har kommit längst med att utveckla tekniken för elvägar.

Vi vet att man testar två olika tekniker, en vid Arlanda och en i Gävleborg. Som land ligger vi i framkant när det gäller utvecklingen av elvägar. Nu är det angeläget att Sverige fortsätter att satsa på att utveckla elvägar. Även på detta område efterfrågar jag och Alliansen mycket mer verkstad av regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet.

Herr talman! Genom den här typen av tekniska innovationer kan vi utveckla och värna alla transportslag och samtidigt nå ett mer hållbart samhälle. Det finns skäl att peka på de beräkningar som analys- och teknikkonsultföretaget WSP har gjort som visar att inte alla men två tredjedelar av lastbilstransporterna i Sverige skulle kunna utföras på elvägar. Det skulle minska energianvändningen med runt tio terawattimmar per år, för energieffektiviteten är högre med eldrift. Därför är det angeläget att regeringen prioriterar frågan om elektrifierade vägar och ser över möjligheterna att utöka försöksprojekten.

Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom de reservationer som Centerpartiet och Alliansen lämnat, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation nr 1.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M), Christina Örnebjär (L) samt Robert Halef (KD).

Anf. 14 Rikard Larsson (S)

Herr talman! Tack, Anders Åkesson, för många förslag där vi har samma syn på vad som bör göras. Anders Åkesson uttryckte en viss oro för att regeringen inte gör någonting. Jag ska se till att Anders Åkesson får mitt manus här efteråt så att han kan läsa igenom listan jag räknade upp under mitt anförande.

Jag har en fråga när det gäller elvägar. Vi är många som tycker att det är väldigt intressant med de projekt som nu bedrivs. Vi hade också företrädare för försöksverksamheten på besök hos trafikutskottet. Jag vet inte om vi tolkade informationen lite olika. Jag tyckte att projekten var väldigt tydliga. Min tolkning av informationen var att det nu drivs två projekt med två lite olika teknikinriktningar. När de projekten är färdiga har vi de svar vi behöver.

När vi har de svar vi behöver behövs det inte några nya projekt, nya undersökningar eller utredningar. Då är det dags att fatta beslut om hur man ska gå vidare för att få lite större skala på det. Det är därför jag är lite konfunderad när jag ser motionerna och reservationerna. Vad är det nya som försöksprojekt ska bidra med som dessa två projekt inte kommer att ge svar på?

Anf. 15 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Det var en mycket relevant fråga från Rikard Larsson. Det jag sa var att jag känner oro för att regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och med stöd av Vänsterpartiet inte gör något, och i den mån man gör något gör man ofta fel saker. Det gäller till exempel att man utreder skatt på mobilitet tvärsöver med mycket tydliga fiskala syften att få in mycket pengar. Det handlar inte om att styra, att ändra till ett klokt beteende eller att ge människor en valfrihet att välja rätt. Ni använder enbart piska och sällan morot.

Jag saknar besked. Vi har fått föredragning i trafikutskottet, och vi har varit på många konferenser. Jag är alldeles övertygad om att vi kommer att gå på fler återrapporteringsmöten om projekten om elvägar. Det är en av de största pågående förkommersiella upphandlingarna i Europa där man just nu testkör på Arlanda och i Gävleborg. Det är en total avsaknad av besked från den nuvarande regeringen. Vad sker härnäst? På vilket vis kommer regeringen att fånga de erfarenheter som just nu vinns av svensk och europeisk industri vid konkret försöksverksamhet i Sverige?

Herr talman! Det är ett mycket kritiskt skede för projektet. Man får inte beskedet: Ja, vi fångar in detta i den kommande infrastrukturpropositionen. Någon liten aning framåt vore väldigt bra för oss och för dem som driver projekten. Det är inte så många veckor till dess infrastrukturministern ska presentera en tung, dyr och omfattande infrastrukturproposition. Någon liten aning måste man ha redan nu.

Anf. 16 Rikard Larsson (S)

Herr talman! Med stor respekt för ledamoten måste jag ändå säga att jag inte riktigt förstår utgångspunkten och att jag inte riktigt förstår svaret.

Om utgångspunkten för Alliansen är att regeringen bör ge svar på vad som händer efter att projekten är genomförda kan väl svaret inte vara att initiera nya projekt? Jag blir lite bekymrad över hur Alliansen och Anders Åkesson har tänkt i frågan.

Låt mig gå över till en annan fråga som Anders Åkesson också nämnde i sitt anförande, nämligen biobränsle för flyg. Där finns en reservation från regeringspartierna. Vi hänvisar till det arbete med flygstrategi som nu bedrivs på Regeringskansliet. Det är ett arbete som är välkommet, vad jag har förstått, och som tar ett helhetsgrepp om flygsektorn.

Det som Alliansen gjorde under sin tid vid makten kan i bästa fall, om vi är generösa, kallas för början till ett initiativ. Alliansen kallade nämligen till ett möte två veckor innan man förlorade regeringsmakten och frågade industrin om man skulle ta fram en flygstrategi.

Nu driver Alliansen frågan hårt om biobränsle inom flyget. För ungefär två år sedan satt ni vid makten. Ni hade departementen och regeringsinnehavet. Vad gjorde ni under era åtta år för att främja införandet av biobränsle inom flyget?

Anf. 17 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Jag tar den sista frågan först. En av de första åtgärderna alliansregeringen vidtog 2006/07 var att stoppa initiativet till flygskatt. Det var en fullständigt kontraproduktiv idé om nationell flygskatt på inrikes flygresor. Det, Rikard Larsson, var för att ge en bestående och framåtsyftande framtidstro i det svenska inrikesflyget - att det över huvud taget fanns en framtid.

Därefter vidtogs en rad konkreta åtgärder med att också få in inrikesflyget på den fossilfria banan. Flera steg har tagits, men kraften i inrikesflyget hotas just nu av att regeringen S-MP med stöd av V åter fångat kroken inrikes flygskatt. Vi har på ett mycket tydligt sätt fått beskrivet för oss från Svenska Flygbranschen vilka oerhörda skador det skulle innebära med en nationell flygskatt i stället för att internationellt samarbeta för att uppnå ett mycket bättre resultat. Ni går baklänges in i framtiden.

Alliansregeringen fattade ett konkret beslut 2014 om att ge pengar till Trafikverket för att påbörja pilotverksamhet för elvägar. De pengarna är nu omsatta i två konkreta tidiga försöksprojekt. Trafikverket behöver nu veta på vilket sätt regeringen S-MP med stöd av V i den infrastrukturproposition som infrastrukturminister Anna Johansson lägger fram till kammaren någon gång i september-oktober fångar kraften där Sverige ligger främst i Europa och kanske främst i världen. Hur för vi det vidare? Landar det i ett jaså?

Anf. 18 Emma Wallrup (V)

Herr talman! Klimatet står och väger på en uddspets. Det är otäckt. Vi ser mycket extrema väderhändelser, precis som flera tidigare talare så förtjänstfullt lyft fram. Det är vår tids största ödesfråga. Det är vi, den här generationen, som kan rädda våra framtida civilisationer som mänskligheten kan fortsätta att leva i.

Det är glädjande att fler och fler i båda blocken börjar förstå det akuta läget, som kräver extraordinära aktiviteter för att faktiskt nå en omställning i tid. Jag tror att det går. Det händer mycket runt om i hela världen på ställen man kanske inte hade förväntat sig. I Turkiet har markpriserna börjat påverkas av solcellsanvändningen. Saudiarabien har börjat jobba med omställningsplaner och satsa på förnybart och så vidare. Det händer saker som vi inte hade förväntat oss för några år sedan.

Detta ska vi ta till vara, men samtidigt ser vi förskjutningarna i ekosystemen som forskarna varnade om för tio år sedan när jag började jobba med klimatfrågan för Naturskyddsföreningen. Det de varnade för då börjar hända nu. Det är ett akut läge. Därför måste vi agera kraftfullt, och Sverige behöver som litet land gå före eftersom vi har en sådan potential.

Sverige som ett litet land kan påverka genom att vara en förebild. Det är viktigt att vi tar målen om en fossilfri fordonsflotta till 2030 på största allvar eftersom transportsektorn är en knäckfråga som vi måste klara att lösa.

Det är viktigt att dessa frågor kommer in i nästa infrastrukturplan i form av mål. Det har varit ett problem tidigare att Trafikverket har jobbat mot sina egna klimatmål. Det är just infrastrukturplanen som har ställt till med problem. Därför är det oerhört viktigt att alla partier tittar på nästa infrastrukturplan och faktiskt agerar för att vi ska nå klimatmålen. Det handlar om vår framtid och vilken planet vi ska lämna över till våra barn.

Det är också viktigt att vi överlag jobbar med transporteffektivitet. Det är glädjande att vi i det här betänkandet också framhåller att det behövs en transporteffektivitet. Det som sker nu i samhällsplaneringen med regionförstoring åstadkommer att folk pendlar längre, att resorna ökar. Det går tvärtemot fyrstegsstrategin att öka storleken på regionerna och arbetsmarknadsregionerna. Därför måste vi ännu mer tänka transporsmart och ännu mer tänka på tåg och kollektivtrafik. De är de mest transporteffektiva transportmedlen - för att kompensera att politiken går tvärtemot sina egna mål. Det finns inte ett riktigt helhetstänkande i botten.

Vi som jobbar med transportfrågor måste rädda situationen eftersom transporter är grundläggande för ekonomin. Om vi ska få en hållbar ekonomi måste transporterna vara hållbara.

Tekniken kommer inte att leda oss ända fram i tid. Många forskare, utredningen som togs fram under den borgerliga mandatperioden om en fossilfri fordonsflotta med flera påpekar just att det inte kommer att räcka med teknik utan att vi också behöver transporteffektivitet. Samtidigt ska vi förstås understödja ny och bra teknik så mycket som möjligt.

Det är också viktigt att tågen fortsätter att fungera och att de är tillförlitliga. Det påpekas inte minst av Näringslivets Transportråd, där de största företagen sitter med. Många företag har insett mer än många här i kammaren ibland kommer ihåg att Sverige behöver en fungerande järnväg även när det gäller gods i hela landet.

Jag är glad att vi i den rödgröna budgeten har lagt fram ökade satsningar som stärker järnvägsunderhållet. Samtidigt vill jag påminna om att det inte räcker eftersom vi behöver komma upp i ungefär 10 miljarder. Nu ligger vi runt 8-9. Det behövs någon miljard extra. Det vill jag påminna alla partier om, nämligen att om vi ska efterleva den kvalitet som efterfrågas av medborgare och företag i landet behöver järnvägen en förstärkning. Organisationen behöver också ses över. Vi behöver komma fram till en ny organisation som fungerar för järnvägen med en statlig kontroll av järnvägsunderhållet.

Vad gäller de förslag som tas upp i betänkandet kan jag lite grann hålla med den borgerliga sidan om att de inte är riktigt tillräckliga. Men vi är mycket mer ambitiösa än den borgerliga sidan har varit under många år.

Vi vågar ta fram styrmedel som faktiskt fungerar. Vi gör så att det blir morötter och lätt att göra rätt genom att lägga kostnaderna där man släpper ut, helt enligt miljöstrategin som alla i Sverige ställer sig bakom - att det är förorenaren som ska betala. Men vi behöver göra lite mer och jobba lite ambitiösare.

Därför hoppas jag att kvotplikten som omnämns i betänkandet faktiskt utreds och ses över för att komma fram till en kurva där vi kan planera utsläppsminskningarna och ha en handlingsplan som vi mäter år för år för att nå vårt viktigaste mål för vår generation och gör det med samma pricksäkerhet som vi när vi mäter ekonomin. Samma pricksäkerhet måste vi ha på klimatområdet. Då är kvotplikt ett bra styrmedel; då kan vi skruva åt vartefter vi har teknik och veta att vi når målen på ett enklare sätt. Jag tror på en kombination av skatter och kvotplikt för att nå fram.

Jag vill också framhålla att det är viktigt att infrastrukturen för alternativa drivmedel implementeras enligt EU-direktivet. Det finns ju en plan för det, men det gäller att den kommer på plats eftersom just infrastruktur för alternativa drivmedel efterfrågas av bilindustrin. Den sitter och väntar på att den infrastrukturen ska byggas ut för att våga satsa. Det är otroligt viktigt att vi i politiken lever upp till det och får det på plats så fort som möjligt.

Jag ser också fram emot bonus-malus-modellen. När den kommer vill jag gärna se att den har den styreffekt som den behöver ha. Gröna Bilister har påpekat att man behöver ta i så att säga i båda ändar för att få den hävarmseffekt som behövs och även för att gynna att industrin faktiskt satsar på de miljöbra bilarna. Här behöver man också titta på de bilar som ligger i mellanskikten och få med dem.

Det är positivt att arbetet med elvägar nu pågår. Man ska dock vara medveten om att de inte kommer att kunna ersätta järnväg på långa sträckor eller i alla delar så att man inte har för stora förväntningar på detta. Men det är viktigt att den forskningen fortgår. I dagsläget är tekniken så pass dyr att det här inte är någonting vi kan förlita oss på, men det är viktigt att vi fortsätter satsa här. Det är bra att betänkandet stöder den utvecklingen.

Vad gäller sjöfarten skulle Vänsterpartiet vilja ha en tydligare strategi, en nationell målsättning och handlingsplaner för att öka andelen förnybara drivmedel.

Här har Vänsterpartiet en reservation som jag yrkar bifall till, och det är reservation 7.

Vad gäller luftfarten och flygsektorn, som har diskuterats här tidigare, är det jättepositivt att man tittar på biobränslen inom luftfarten. Vi behöver en handlingsplan för det. Det stöder också den rödgröna sidan, vill jag säga så att ingen tror någonting annat. Däremot kan biobränslen inte ersätta en flygskatt. Vi måste jobba med både och. Vi måste också vara medvetna om att biobränslet inte räcker till hur mycket som helst.

Vi har ekosystem där ute som samspelar, som lever, som fungerar som nätverk. När klimatförändringar pressar på i ekosystemen och årstider förflyttas, då förflyttas också cyklerna hos olika arter lite olika. Det här skapar förskjutningar i ekosystemen som gör att de har svårare att samverka. Det skapar en ökad sårbarhet hos ekosystemen just nu när vi har klimatförändringar, hög exploatering och en infrastruktur som fragmenterar naturen och landskapet väldigt hårt.

Här är det viktigt att vi ser naturen vi lever av, att vi tydligt ser den gren vi sitter på. Det är många kulturer före oss som har fått lära sig det här den hårda vågen, precis som vi håller på att göra. När man studerar gamla kulturer, som har levt mycket längre än vår civilisation, kan man se att de i sina myter har lagt in stark begränsning av exploatering. De har lagt de allra strängaste straffen på att jaga på de områden där den art de överlever av till exempel har sin barnkammare. Det här har man studerat hos till exempel aboriginer och en rad andra kulturer. Det här är för att vi människor har en tendens att överexploatera. Precis som barn som får för mycket godis äter vi gärna för mycket.

Därför behöver vi lägga in gränser för exploatering. Vi kan till exempel inte ta ut för mycket av skogen. Vi behöver balansera så att biobränslena räcker både till det de ska göra inom den övriga transportsektorn och till att ersätta plaster, bygga hus och så vidare. Vi måste tänka klokt, och då kan vi inte ha en flygstrategi som bara bygger på biobränslen. Vi behöver också se över andra former av biobränslen och titta på till exempel odling av alger och så vidare. Det är ett gediget arbete vi har framför oss, men det är bra att alla partier inser vikten av det.

Vad gäller pumplagen är det positivt att betänkandet tar upp att den har setts över för att inte glesbygden ska drabbas. Det ska inte vara för tung administration för mackarna att tillhandahålla drivmedel på landsbygden. Samtidigt måste vi se till att det förnybara byggs ut just på landsbygden eftersom vi kommer att bli tvungna att lämna det fossila. Till och med Saudiarabien har insett det. Då måste vi också jobba effektivt för att se till att det finns infrastruktur för förnybart på landsbygden. Vi behöver jobba med både och. Men det är positivt att vi samtidigt ser över administrationen så att vi inte stänger tankningsställen och gör så att man behöver köra längre för att tanka på landsbygden.

Anf. 19 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Man talar ibland om köksbordspolitik, och det är onekligen så att politik börjar vid köksbordet och att det personliga är politiskt.

För många är särskilt det här med bilen väldigt personligt eftersom man är så beroende av den. Alternativet tillgänglig kollektivtrafik finns helt enkelt inte överallt i Sverige. Jessica Rosencrantz från Moderaterna lyfte bland annat fram att man ibland kan få vänta mellan två och tre timmar på bussen. Jag vet ställen i mitt eget hemlän där man får vänta hela dagen eftersom bussen bara går en gång om dagen. Då är bussen helt enkelt inte ett alternativ när du ska till och från jobbet, för då kan du möjligen ta dig dit men inte hem.

Bilar skapar frihet och är en nödvändighet för många. Den är här för att stanna. En klimatpolitik för trafiksektorn måste därför rikta sig mot progressiva förslag på det här området.

Min nioåring har ett väldigt progressivt förslag - hon tycker att alla i Sverige ska få minst en egen häst. Jag tycker ju att det är roligt att man har börjat använda hästen bland annat inom skogsnäringen i stället för tunga maskiner. Jag har däremot lite svårt att se mig själv veckopendla mellan Örebro län och Stockholm till häst. Då föredrar jag faktiskt tåget - även om det som sagt är ett väldigt progressivt förslag.

Under alliansregeringen sattes det ambitiösa målet upp att Sverige ska ha en fossilfri fordonsflotta år 2030. Det är någonting som har nämnts flera gånger här i dag. Målet innebär fortfarande, år 2016, att vi står inför en av våra allra största utmaningar: att bryta vårt beroende av fossila bränslen, särskilt inom transportsektorn som står för den överlägset största andelen utsläpp.

Vi liberaler är för att beskatta utsläpp och miljöförstöring i stället för att beskatta arbete. Den som förorenar ska betala, och skatten bör höjas på miljöfarliga bilar. Med intäkter från miljöskatter kan vi sänka skatterna på arbete och företagande.

Utgångspunkten bör vara att andelen hållbara och förnybara drivmedel och el ska ökas parallellt med att fordonens energieffektivitet ökas för att minska utsläppen.

En elektrifiering av transportsektorn är viktig för att nå målet, och för att möjliggöra för elbilar behövs det en utbyggnad av laddinfrastrukturen. Elen som tillhandahålls ska givetvis vara ren.

Det händer mycket här, och det händer fort. Tesla har mer eller mindre förändrat synen på elbilar och gjort att utvecklingen av laddbara batterier har tagit enorma kliv framåt. Därför är det här med forskning på området otroligt viktigt.

Men det finns också andra saker vi kan och bör göra, inte minst på lokal och regional nivå. Det handlar om bussfiler och om differentierad trängselskatt för eldrivna, lätta lastbilar, taxi och personbilar. Jag nämnde tillgången till kollektivtrafik. Här finns mycket att göra runt om i Sverige, och något så enkelt som en översyn och samordning av tidtabellerna kan göra mycket för att öka andelen resenärer. Den offentliga sektorn har dessutom ett ansvar att gå före, och ett verktyg kan exempelvis vara upphandlingar.

För framtiden behöver vi titta på hur vi använder transporter, även personbilar, mer effektivt. Också här handlar det om att tänka progressivt, att omfamna innovationer och teknikutvecklingen, att se till att riva de hinder som finns och, framför allt, att inte bygga upp nya. Bilpooler, digitala tjänster där man kan hyra och låna bilar av varandra eller samåka, är ett exempel som skulle gå att använda mer, men det är en utmaning för vårt skattesystem i dag.

Det som är allas ansvar blir lätt ingens ansvar, och miljön och hur vi vill att vår framtid ska se ut är allas vårt ansvar. Låt mig citera Karin Karlsbro, som är ordförande för Gröna liberaler: "Sverige ska gå före EU och EU ska gå före världen i miljöpolitiken." Det hon menar är bland annat det moraliska ansvar som finns hos oss men också att miljöreformer ofta även har andra goda, positiva effekter. Det ska kosta att förstöra miljön och klimatet, men det ska också vara lätt att välja andra alternativ.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M), Anders Åkesson (C) samt Robert Halef (KD).

Anf. 20 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Om jag uppfattade rätt talade Christina Örnebjär om att den vanliga människan ska vara med. Den ambitionen delar jag verkligen. Sedan gick hon igenom vad man pratade om. Det handlade om Teslabilar och elvägar och sådant. Då är jag inte riktigt med.

Jag är definitivt med om att man måste ha en högre andel elektrifierad trafik. Jag tror mest att det kommer att vara i städer. Men om det är meningen att de 4,3 miljoner personbilar som rullar på Sveriges vägar i dag ska ersättas av nya Teslabilar - det finns ju inte så många begagnade sådana att köpa - hur ska då den vanliga människan hänga med?

Man skulle kunna tänka sig att begränsa bilismen genom att bara tillåta sådana bilar, men den sortens begränsning av bilismen står i vart fall inte Miljöpartiet bakom, för då blir det lite svårt att ha råd att leva på landsbygden. Jag undrar hur ni tänker i det sammanhanget.

Ett sätt man kan tänka sig är att kombinera ökad elektrifiering med en kvotplikt, så att folk behåller de bilar de har men har en större andel biodrivmedel i tanken när de tankar. Jag undrar om Liberalerna har funderat på det förslaget? Jag tycker att det är viktigt att både rika och fattiga kan vara med i klimatomställningen.

Anf. 21 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Naturligtvis delar vi synvinkeln att alla ska vara med. Det var precis detta jag menade med att det är allas ansvar och att vi behöver ge alternativ.

Min poäng med att nämna Tesla var att visa hur fort utvecklingen går. Jag menar inte att det skulle vara den enda lösningen för allt och alla. Men vi måste vara progressiva och underlätta för den typen av forskning, för den kommer att leda vidare. En del leder till nästa och så vidare.

Jag vänder mig lite mot uttrycket "den vanliga människan", för det verkar antyda att vi är olika och att vissa är ovanligare. Jag föredrar att säga att vi alla är människor, helt enkelt.

Ett av de förslag som vi liberaler har är att differentiera reseavdraget, så att man kan göra större avdrag om man har svårt med kollektivtrafik medan det ska vara mindre enkelt att göra reseavdrag om man bor i stan, där det är gott om kollektivtrafik.

När det gäller kvotplikten har vi liberaler ännu inte satt ned foten. Vi vill se lite grann vart det bär. Vi behöver titta på detta med bränslen, och vi ser positivt på att det finns många olika typer av förnybara drivmedel. Det kan behövas mer av ekonomiska styrmedel för att helt enkelt straffa ut de fossila bränslena och få fram andra, bättre bränslen.

Anf. 22 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag tänkte också ta upp det som Christina Örnebjär sa om att förorenaren ska betala. Det är verkligen en bra princip, och den är väl överensstämmande med den del av marknadsekonomin som är effektiv.

Men låt oss titta på flyget. Om man har en motsvarande beskattning på personbilism som man har på flyget i dag skulle bensinen kosta 4 kronor vid pump. Flyget betalar ju inte sina avgifter. Man betalar inrikesmoms, och det är allt. Resten - själva bränslet - ligger inte i priset på transporter.

Därför har samarbetsregeringen tillsatt en utredning om flygskatt. Det vore ett sätt att åtminstone närma sig principen att förorenaren betalar. Då förstår jag inte riktigt av vilken anledning Liberalerna är kritiska eller ifrågasätter det.

En annan sak som har att göra med principen att förorenaren betalar är lastbilstransporter. Sjöfarten har en otrolig potential att transportera mer i Sverige. Vi är begåvade med lång kust och 52 hamnar. Vattenvägen är väldigt billig både i investeringar och i underhåll. Med en vägslitageskatt skulle kustsjöfarten kunna spela en aktiv roll när det gäller de långa transporterna från norr till söder. Vägslitageskatt är också ett sätt att närma sig principen att förorenaren betalar. Förklara för mig varför det är liberalt att säga nej till detta!

Anf. 23 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Tack för frågorna, Karin Svensson Smith! Jag tar med mig dem och ska titta vidare på detta. Jag kan säga att jag inte är helt och hållet insatt i de här frågorna, framför allt inte när det gäller flyget, flygskatt och så vidare. Jag återkommer gärna till Karin Svensson Smith med ett svar.

Anf. 24 Robert Halef (KD)

Herr talman! Klimatfrågan är en av vår tids allra största utmaningar. Kristdemokraterna anser att arbetet med att minska transportsektorns fossilberoende måste vara prioriterat för att vi ska nå visionen och målet om att Sverige ska vara klimatneutralt år 2050. För att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 och ett klimatneutralt Sverige 2050 behövs flera politiska insatser för att påskynda omställningen till klimateffektiva lösningar med minskat nettoutsläpp av växthusgaser. Det krävs en reell samhällsomställning av energianvändningen för att kraftigt reducera vår klimatpåverkan.

Sverige år 2030 ska ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen, och här spelar minskningen av transportsektorns utsläpp en central roll. Utsläpp från transporter svarar för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Utsläppen från vägtrafiken och personbilarnas utsläpp minskar, medan utsläpp från lastbilar fortfarande ligger på hög nivå och måste minska.

Herr talman! Vi måste göra mer för att minska människans utsläpp av växthusgaser i atmosfären. När jordens medeltemperatur ökar drabbas utvecklingsländerna särskilt hårt av torka, översvämningar och utbredning av tropiska sjukdomar med mera. De rika länderna har ansvar för den absolut största delen av de utsläpp som gjorts och görs. Ska temperaturmålet om maximalt 2 graders och helst 1,5 graders uppvärmning nås krävs styrmedel och konkreta åtgärder.

Herr talman! För oss kristdemokrater är förvaltarskapsprincipen vägledande i vår syn på miljö och klimat. Vi ska agera med respekt för vår omgivning och kommande generationer. Vi ska förvalta och inte förbruka de begränsade resurserna och naturvärdena.

Miljöhänsyn behöver genomsyra alla politikområden. Det behövs övergripande ramar och förutsättningar som möjliggör och uppmuntrar en långsiktigt hållbar livsstil.

Olika styrmedel behöver komplettera varandra. De kan användas var för sig eller tillsammans beroende på verksamhetsområde för att minska utsläpp av växthusgaser.

Herr talman! För att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta behöver flera saker göras. Allt fler väljer att åka kollektivt. Det är möjligt att använda sig av cykel. Det handlar om smartare transporter. Mer gods transporteras från väg till järnväg och sjöfart.

Fossila bränslen byts ut mot hållbara bränslen, exempelvis biodrivmedel. Det handlar om längre godståg, tyngre och längre lastbilar, 30 meter långa och upp till 74 ton, och fler laddstolpar. Det handlar om att satsa mer på forskning och utveckling av fordon som är energismarta. Det handlar om bonus-malus-system, bonus till bilhandlare i fråga om miljöanpassade fordon och högre koldioxidskatt för fordon med höga utsläpp av koldioxid.

En fungerande järnväg för person- och godstrafik är ytterst viktig för att få mer gods- och persontransporter via tågtrafiken. Det handlar om att prioritera elektrifierade vägar och utöka försöksprojekten för att stimulera utveckling på området. Det handlar om att fler lastbilar går på alternativa drivmedel, exempelvis hybridlastbilar som går på biodrivmedel och är eldrivna. Det handlar om utbyggnad och tillgänglighet när det gäller laddinfrastrukturen för elhybrider.

Sist och inte minst är det viktigt att främja teknikutveckling inom transportsektorn för att komma till rätta med koldioxidutsläpp.

Herr talman! En väl fungerande luftfart är nödvändig för tillväxt och utveckling av vårt land. Vi säger nej till regeringens aviserade flygskatt. Länder som har infört den har avskaffat denna straffskatt, som är samhällsekonomiskt skadlig och har negativa effekter för näringslivet och privatpersoner.

Kristdemokraterna vill satsa mer på en omställning så att flyget använder sig mer av biodrivmedel. Det är viktigt att det finns tillräckligt med biodrivmedel för flyget så att en långsiktig och hållbar omställning sker för att minska koldioxidutsläpp.

Det pågår ett arbete med att ta fram en nationell flygstrategi. Det är viktigt att den är bred och omfattar samtliga utmaningar för luftfarten och ger långsiktiga förutsättningar för att flygnäringen ska utvecklas. Flyget är, liksom andra trafikslag, viktigt som transportmedel. Att verka för ett ökat användande av biodrivmedel inom luftfarten bör prioriteras för att minska luftfartens klimatpåverkan.

Herr talman! Det krävs, som sagt, mer kraftfulla styrmedel för att minska beroendet av fossila bränslen. Det krävs långsiktiga och effektiva styrmedel för ökad användning av förnybara drivmedel med hög klimatprestanda och eldrift samt för effektivare transporter.

För att man ska nå de uppsatta klimatmålen är det nödvändigt att fasa ut de fossildrivna fordonen och premiera miljövänliga bilar. Kristdemokraterna föreslår därför en höjning av fordonsskatten genom en höjning på koldioxidbeloppet. Det är en viktig åtgärd för att minska de fossila utsläppen inom transportsektorn. Med en höjning av fordonsskatten är det dessutom fordonets miljöprestanda som ligger till grund för beskattning och inte avståndet.

Försäljningen av laddhybrider och elbilar har utvecklats mycket snabbt under senare år. Supermiljöpremien, som infördes av alliansregeringen 2012, har bidragit till denna utveckling. Sedan år 2012 har antalet elbilar ökat från ca 1 200 till över 12 000 i dag. För att uppmuntra konsumenter att köpa laddhybrider och elbilar är det viktigt att laddinfrastrukturen i Sverige utvecklas. Det stora hindret för en ökad andel elbilar i dag är den osäkerhet som följer med den hittills dåligt utbyggda infrastrukturen, den så kallade räckviddsångesten.

Kristdemokraterna föreslår fortsatt stöd till investeringar i laddinfrastruktur. Vi lägger därför 125 miljoner kronor per år under perioden 2016-2019 på utbyggd laddinfrastruktur. Vi tror att detta är en viktig satsning för att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030.

Herr talman! För att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen inom transportsektorn och främja en fossiloberoende fordonsflotta är de nämnda åtgärderna rätt väg att gå. Vi kan konstatera att utsläppen från vägtransporter minskar. Nya bilars utsläpp minskar, och andelen förnybara drivmedel ökar kraftigt.

Långsiktiga satsningar och ett prioriterat arbete med att minska transportsektorns koldioxidutsläpp för att nå en fossiloberoende fordonsflotta år 2030 och ett klimatneutralt Sverige år 2050 är en investering för framtiden och för kommande generationer.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1. Och jag står bakom alla gemensamma alliansmotioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (båda M) samt Anders Åkesson (C) och Christina Örnebjär (L).

Anf. 25 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Om man ska nå de målen inom en fossilbränsleoberoende transportsektor måste man titta på den effektiva fördelningen när det gäller väg, järnväg och sjöfart, men man måste också effektivisera varje transportslag för sig. Det är bärande i regeringens strategi för att minska klimatpåverkan i transportsektorn.

När det gäller lastbilar finns det en utredning som är remissbehandlad. Vi håller på och resonerar om vad man kan göra. Vad är klokt och samhällsekonomiskt effektivt för att minska lastbilstransporternas klimatpåverkan? Jag måste erkänna att jag verkligen uppskattar ambitionerna från Robert Halef när det gäller fordonsskatt och annat i fråga om Kristdemokraternas bidrag till det här.

Men jag har en fråga: Har Robert Halef pratat med Sveriges Åkeriföretag om det här med längre lastbilar? Om jag tittar i utredningen ser jag att det i så fall handlar om att man mycket enkelt kan komma till Sverige med en lastbil som följer Europas regler, max 18,75 meter, och hänga på en dragbil. Då når man det här med längre lastbilar. Men det skulle vara ett dråpslag mot svensk åkerinäring om vi lade upp det på det sättet. Vi har ju andra regler i Sverige.

Kan man enkelt med en dragbil öka konkurrenskraften för dem som kommer över gränsen ökar trycket på det som vi pratar om i trafikutskottet. Det handlar om att ha en rättvis åkerinäring med ansvar för de anställda. Jag undrar om Robert Halef har pratat med Sveriges Åkeriföretag om det här.

Anf. 26 Robert Halef (KD)

Herr talman! Tack, Karin, för frågan! Längre och tyngre lastbilar gör att det blir färre transporter på våra vägar och därmed mindre koldioxidutsläpp. Inte minst blir det ekonomiskt fördelaktigt också för näringslivet. Det har sagts tidigare i talarstolen av många andra talare.

Lastbilarna kommer in i skogen och kan transportera lasten till järnvägen och till sjöfarten. Båtar och tåg kommer inte så nära inpå produktionsområdena och tillverkningsområdena. Lastbilen som trafikslag är alltså viktig.

Genom att göra det möjligt med längre och tyngre lastbilar släpper vi ut mindre koldioxid, och det blir mer ekonomiskt fördelaktigt för näringslivet.

Anf. 27 Karin Svensson Smith (MP)

Herr talman! Jag får tolka det som att Robert Halef inte har pratat med Sveriges Åkeriföretag. Även om man ska vidta åtgärder måste åtgärderna vara sådana att de är praktiskt användbara och stämmer med andra mål vi har. Vi vill ju värna om en sund åkerinäring där man följer bestämmelser, tar ansvar för de anställdas väl och ve, ger anständiga löner och följer kollektivavtal. Jag pratar nu inte om tyngre lastbilar utom om längre lastbilar som minskar konkurrenskraften för den svenska åkerinäringen.

Jag tänkte dock övergå till en annan fråga. Robert Halef pratade också om att det var samhällsekonomiskt skadligt med flygskatt. Då undrar jag om Robert Halef och Kristdemokraterna har tagit del av Nicholas Sterns utredning, den förre Världsbanksekonomen, som visade att om vi inte vidtar åtgärder för att begränsa klimatförändringarna nu så har vi skador motsvarande det sammanlagda för de två världskrigen att vänta i form av extremväder och andra händelser som förstör städer och orsakar översvämningar.

Slutsatsen i Sternrapporten var alltså att det är viktigare att vidta åtgärder nu för att minska växthusgaserna än att vänta och ta kostnaderna för dem sedan.

Det är precis det som är motivet för samarbetsregeringens direktiv om flygskatt och vägslitageskatt - att inkludera klimatpåverkan i priset. Då undrar jag: Är det mer samhällsekonomiskt skadligt att vänta och betala räkningen för klimatnotan? Jag förstod inte riktigt resonemanget.

Anf. 28 Robert Halef (KD)

Herr talman! För det första är kilometerskatten en straffskatt på dem som är beroende av bilen. Kristdemokraterna föreslår en skatt på bilar som förbrukar koldioxid - vi kallar det för fordonsskatt för de större bilarna. Men ni vill införa en straffskatt för alla som är beroende av att åka bil och inte för bovarna när det gäller utsläpp.

För det andra: När det gäller flygskatten är det egentligen samma tankegångar hos regeringen. Här ser man en möjlighet att dra in lite skatter för att kunna satsa på annat. Men man tänker sig inte för. Med högre skatter gör man resandet dyrare, och med en nationell flygskatt gör man det dyrare för våra flygföretag att verka i Sverige. Som jag nämnde i mitt anförande har även andra länder infört den här straffskatten, som jag vill kalla den, men de har efter hand avskaffat den.

I stället för att beskatta flyget med flygskatter behöver vi ställa om så att det finns mer biobränslen som kan användas för flyg. Vi har hört och sett på de möten där vi har varit tillsammans och träffat flygbranschen att det pågår en omställning till biodrivmedel. Det verkar dock finnas en brist på biodrivmedel för flyget, så det är egentligen det vi ska göra möjligt för dem: att kunna ha tillräckligt med biodrivmedel så att det blir en hållbar, långsiktig satsning från flygbranschen att gå över till mindre koldioxidutsläpp.

En fossiloberoende transportsektor

Från Kristdemokraterna är vi absolut emot dessa straffskatter, som stryper näringslivets konkurrensmöjligheter och även dess möjlighet att utvecklas.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)