Djurskydd

Herr talman! År 1988 fick Sverige nuvarande djurskyddslagstiftning. Den levererades av dåvarande statsministern på Astrid Lindgrens födelsedag som en present. Det som främst uppmärksammades då var att hönsburarna skulle förbjudas. Så blev det också, men det dröjde 16 år efter olika dispenser. Burar finns fortfarande kvar, även om de är något trevligare. Men de är inte större än 0,06 kvadratmeter per djur i alla fall. Detta säger någonting om hur komplext det kan vara att förändra regelverk.

Det är nu 2016 och vår. Det är således hög tid för kattägare att börja kattsäkra sina balkonger. Det borde även vara hög tid för en ny djurskyddslagstiftning. Sedan 2011 har en statlig utredning med det passande namnet Ny djurskyddslag legat på olika regeringars bord. Exakt vad de borgerliga och rödgröna regeringarna har gjort är något oklart, men något lagförslag har ännu inte levererats. På grund av det blir detta betänkande och denna debatt kanske inte riktigt så spännande som man skulle kunnat önska sig. Vi går fortfarande och väntar på att förslaget till ny djurskyddslagstiftning ska komma. Det är uppenbart att den här nya socialistiska regeringen inte prioriterar djurskyddsarbetet högre än vad den borgerliga regeringen gjorde.

Från Sverigedemokraternas sida anser vi att det finns ett mycket stort behov av att så snabbt som möjligt få en ny djurskyddslagstiftning till stånd. Vi delar utredarens ambitioner om att djurskyddsarbetet ska bli mer målstyrt än regelstyrt utan att man för den sakens skull gör avkall på de höga ambitioner som man har för det svenska djurskyddet. Det tycker vi är en mycket bra utgångspunkt. Det är min förhoppning att vi nu kan räkna med att lagförslaget kommer till hösten och att nya förseningar uteblir.

Herr talman! En fråga som kan kopplas till detta gäller debatten som har kretsat kring kontrollprogram, som har kritiserats av flera djurskyddsorganisationer. Oron är förståelig. Samtidigt är det viktigt att understryka några saker. Enskilda regler är inte grunden till ett starkare djurskydd, utan grunden måste vara djurens välbefinnande. Att arbeta för att modernisera regelverk och inkludera branschen i arbetet med att utarbeta metoder för att öka djurens välbefinnande är positivt. Sverigedemokraterna ser således inget problem med kontrollprogram utan betraktar dem som en tillgång. De kan bidra till att öka kontrollen, utöver den kontroll som länsstyrelserna genomför i dag. Det är mycket viktigt att understryka att kontrollprogrammen aldrig får bidra till att minska djurskyddet.

Utöver detta finns det många viktiga förslag i utredningen till ny djurskyddslagstiftning. När det kommer till sällskapsdjur föreslås olika åtgärder för att höja statusen för katter och andra sällskapsdjur. Det är ett mycket viktigt arbete där utredningen, precis som vi i vår reservation, förordar ett förbud mot att överge djur. Utöver detta återfinns förslag bland annat om krav på märkning, åldersgränser, kompetens, förbud mot skadlig avel med mera. Det blir en delikat uppgift, förhoppningsvis till hösten, att avgöra hur långt man ska gå när möjligheterna till kontroll är något begränsade samtidigt som ny lagstiftning kan bidra till att förändra normer och höja djurens status och på så vis också förbättra djurskyddet i Sverige. Vi kommer att få all anledning att återkomma till dessa frågor till hösten.

Herr talman! Vi har ett djurskydd att vara stolta över. Samtidigt ska vi erkänna att det finns stor förbättringspotential och att en del andra länder faktiskt har kommit i kapp Sverige på detta område. Det finns också många hot som man inte får blunda för och som man måste ha förståelse för.

Vi har bönder som kämpar med en problematisk situation på världsmarknaden, och det är inte förvånandet att visst fokus från branschens sida i dag också läggs på att problematisera det svenska djurskyddet. Det går nämligen inte att komma ifrån att ett starkt svenskt djurskydd visserligen är bra för djuren här i Sverige, men det leder samtidigt till att våra bönder får det tufft att konkurrera på en öppen och fri marknad.

Som varm anhängare av frihandel och marknadsekonomi måste man se något annorlunda på just denna konkurrenssituation. Länder som värnar djurs välbefinnande förlorar, och länder som inte bryr sig så mycket är vinnare. På grund av vårt EU-medlemskap har vi också dessvärre begränsade möjligheter att fullt ut kompensera våra producenter för den konkurrensnackdel som de i dag har. Det är inte heller alltid lätt att argumentera för att lågavlönade barnfamiljer ska betala mer för svenska köttprodukter när vi har kommuner och landsting som köper kyckling från Thailand där såväl djur som arbetande människor har en, i alla fall med svenska mått mätt, fruktansvärd tillvaro.

Trots allt detta kan vi i dag se att konsumtionen av svenskt kött har ökat och att priserna på flera köttprodukter har stigit. Det är en positiv och trendbrytande utveckling. Jag vill understryka att vi måste fortsätta arbeta för ett stärkt svenskt djurskydd samtidigt som vi arbetar för att öka producenternas konkurrenskraft. Det är där som fokus måste ligga.

I stället för att fokusera på ett försvagat svenskt djurskydd är min förhoppning att fokus ska läggas på de alltför låga djurvälfärdsersättningarna, på en undermålig företagarpolitik från den rödgröna regeringen som gör det tufft att bedriva näringsverksamhet i det här landet och på skatter och andra pålagor som slår mot mycket hårt mot bönderna. Om vi kan komma till rätta med dessa saker ska det inte behöva finnas lika stora konflikter mellan en levande och välmående svensk animalieproduktion och ett ännu starkare djurskydd.

Vi måste också bli bättre på att påpeka skillnaden som det svenska djurskyddet faktiskt gör för djuren. Att vi har ett starkt svenskt djurskydd betyder inte bara högre kostnader. Det betyder också direkta konkurrensfördelar gentemot andra länders produktion, då informerade människor faktiskt bryr sig om djuren.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2 i detta betänkande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Herr talman! Vi debatterar nu ett ärende som benämns djurskydd. Jag hoppas att politiker i den här kammaren i framtiden när de debatterar frågor som rör hur djur ska behandlas kommer att föra debatten under benämningen djurrätt. I grunden är det detta som den här debatten borde handla om - att djur också ska ha vissa grundläggande rättigheter som vi människor ska respektera.

Jag tycker faktiskt att man hittar en grund till detta resonemang i vår svenska djurskyddslag, där det i § 4 står att alla djur som hålls inom lantbruket ska ha möjlighet till ett naturligt beteende.

Ifall våra djur inom livsmedelsindustrin, minkar och andra ska ha rätt till ett naturligt beteende tycker jag att vi kan titta på dessa verksamheter en efter en och ställa oss just frågan:

Hur väl kan de 1 miljon minkar som hålls i minimala trådburar av metall utföra sitt naturliga beteende? Vi vet att en mink i det fria rör sig över stora ytor för att söka skugga, söka svalka i vatten på varma dagar, hitta föda och utforska omgivningen. Hur ska en mink kunna utföra det viktiga beteendet i en så liten bur? Jag hävdar att uppfödningen av dessa 1 miljon minkar i Sverige är ett direkt brott mot minkarnas rätt till naturligt beteende. Därför måste pälsindustrin upphöra i Sverige.

Vi kan också fråga vilken möjlighet till ett naturligt beteende de ungefär 80 miljoner kycklingarna inom broilerkycklingindustrin har. Mängder av kycklingar stängs in i minimala utrymmen. De växer fort, för man ger dem föda under nästan alla dygnets timmar. Det gör man för att de ska växa så fort som möjligt, vilket gör att de får benbrott - ja, bryter benen och får väldigt svaga skelett för att de växer så fort och blir så tunga. Är det ett exempel på att man respekterar det naturliga beteendet? Jag tycker inte det.

Det gäller även våra 8 miljoner hönor inom äggproduktionen, där faktiskt 1 miljon av dessa hönor fortfarande är instängda i små burar. Och hur många av de nästan 3 miljoner grisarna har möjlighet att gå utomhus och böka, söka föda och röra sig fritt, som grisar ska kunna göra? Det är en ytterst minimal andel av grisarna. Hur är det med alla djur som transporteras till olika uppfödningsanläggningar och vidare till slaktindustrin? Hur ser de transporterna ut? Är de förenliga med djurens rätt till naturligt beteende? Nej, jag tycker inte det.

Det finns alltså väldigt mycket att göra här, herr talman. Vi i Vänsterpartiet har ett antal reservationer som tar upp några av dessa frågor. Vi vill till exempel ha utevistelse för alla djur inom livsmedelsindustrin. Vi har också tidigare i den här kammaren föreslagit ett förbud mot pälsindustrin i Sverige såsom den ser ut i dag.

Det handlar dock inte bara om lagstiftning. Det handlar också om att vi politiker kan fatta beslut som gör att färre djur behöver plågas och fara illa i Sverige. Jag tänker främst på den snabbt växande köttkonsumtionen i Sverige - jämfört med 1990 äter vi över 40 procent mer kött i Sverige i dag. Detta har lett till en alltmer intensiv och onaturlig uppfödning av djuren. Med minskad köttkonsumtion skulle vi få möjlighet att behandla de djur som finns kvar på ett för dem mer naturligt och bättre sätt. Det är därför vi i Vänsterpartiet har föreslagit till riksdagen att vi borde anta en handlingsplan för just minskad köttkonsumtion.

Herr talman! I det här betänkandet föreslår vi i Vänsterpartiet att alla medlemsländer i EU ska ha rätt att gå före på just djurskyddsområdet. Helst vill vi ha något vi kallar en djurskyddsgaranti. Med en djurskyddsgaranti skulle ett medlemsland kunna säga: Nej, vi sätter stopp för den här verksamheten - även om den är tillåten i andra EU-länder säger vi nej, för detta är i strid med djurens intressen.

Med en djurskyddsgaranti skulle också våra myndigheter kunna sätta stopp för en del av de djurtransporter som i dag startar i Sverige och slutar i Polen, Tyskland eller i något annat land, för att djuren som exporteras dit ska födas upp eller slaktas där eftersom man tjänar mer pengar på det. Det blir en väldigt lång och helt onödig djurtransport, sannolikt i strid med den åttatimmarsgräns vi har i Sverige. Med en djurskyddsgaranti skulle våra myndigheter kunna säga: Nej, detta är i strid med djurens intressen. Vi accepterar inte den här formen av djurtransporter.

Det är därför vi lyfter fram frågan om att kunna gå före på EU-nivå - just med hänvisning till djuren. Det hittar man i reservation 1.

Många av de frågor jag har tagit upp skulle omhändertas i förslaget till ny djurskyddslag. Det är ett förslag som är noggrant utrett; det kom en utredning redan i november 2011. Den tidigare borgerliga regeringen lovade att man skulle ta hand om den utredningen och presentera en ny djurskyddslag. Man lovade det flera gånger, men vi fick aldrig se något förslag på en ny djurskyddslag. Jag ser att Eskil Erlandsson från Centerpartiet sitter i kammaren. Han kanske kan svara på varför det inte blev så, för det var just Eskil Erlandsson och Centerpartiet som hade ansvaret för den frågan inom den borgerliga regeringen.

Jag måste dock säga att jag är besviken även på den nuvarande socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen. Ni har nämligen lovat att det skulle komma en ny djurskyddslag, och vi skulle ha fått den nu till våren. Vi fick ingen ny djurskyddslag. Nu säger ni att den ska komma till hösten - ja, då får ni banne mig se till att det verkligen blir så. Annars blir jag riktigt arg, och då blir det inte roligt! Vi måste ha en ny djurskyddslag på bordet i den här kammaren så snart som möjligt, så att alla dessa frågor kan tas om hand och bli bättre och så att djuren verkligen får den rätt till naturligt beteende de förtjänar.

Herr talman! Jag sa inledningsvis att jag hoppas att sådana här debatter kan benämnas som debatter om djurrätt i stället för djurskydd. Jag tror att hur vi behandlar djuren i ett samhälle är en mätare på - överlag - hur civiliserat det samhället är. Här har vi i Sverige gått och tyckt att vi är bäst i världen på djurfrågor, men vi ser nu att land efter land faktiskt går fram och förbjuder pälsindustrin. Man förbjuder cirkusar att hålla vilda djur, man satsar på vegetarisk mat, man tillåter fler djur att få utevistelse och så vidare. Det finns alltså en hel del kvar att göra här i Sverige för att vi ska bli ett land som verkligen respekterar djurens rättigheter.

Jag står förstås bakom alla våra reservationer, herr talman, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 4.

Herr talman! I väntan på regeringens djurskyddsproposition debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 16, Djurskydd.

Vi har engagerade ledamöter i Sveriges riksdag. De har lämnat in 39 motioner med ett sjuttiotal yrkanden, som vi har att hantera i betänkandet. Det handlar om antibiotika i djurhållning i EU, djurskyddsarbetet inom EU, katter, djurskyddskontroller, djurförbud, omhändertagande av djur, krav på frigående höns, utevistelse för grisar och så vidare. Utskottet avstyrker samtliga av dem med hänvisning till att det pågår ett aktivt arbete i Regeringskansliet utifrån den aviserade djurskyddspropositionen.

Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet.

Utskottet föreslog förra året två eniga tillkännagivanden. Det ena handlade om att regeringen behöver intensifiera EU-arbetet, förbättra djurskyddet och minska antibiotikaanvändningen i hela EU. Det är glädjande att regeringen nu tydligt arbetar med djurskyddsfrågorna på bred front mot och inom EU, herr talman. Bland annat har man inrättat ett djurvälfärdssamarbete med Danmark, Nederländerna och Tyskland. Det har hittills resulterat i en grisvälfärdsdeklaration och en uppmaning till EU-kommissionen att arbeta vidare med dessa viktiga frågor, liksom en grund för en EU-plattform för djurs välbefinnande.

Vi tror mycket på samarbete och delar regeringens syn att de här initiativen kommer att bidra till att stärka hela djurskyddsarbetet inom EU. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara drivande mot kommissionen för en ny handlingsplan för djurskydd fram till 2020. Det finns all anledning att ta ett samlat grepp om djurskyddsarbetet. Därför fortsätter vi i utskottet att uppmana regeringen till fortsatt engagemang i frågan.

Det är viktigt att driva på medlemsstaternas efterlevnad av de gemensamma bestämmelserna ur både djurskydds- och konkurrensperspektiv. Det är inte okej när vi får signaler om att efterlevnaden av regelverken för transport av levande djur inte fungerar. Det är synnerligen viktigt att både den svenska regeringen och EU-kommissionen uppmärksammar den här frågan och att regeringen fortsätter att prioritera det här arbetet.

Det är också viktigt att på alla sätt förkorta djurtransporterna. Det är inte rimligt att transportera djur så att de faktiskt omkommer innan de kommer fram. Här har Sverige en god tradition och en viktig roll. Det är många som ser på Sverige som ett förebildsland, så det är viktigt att vi delar med oss av de kunskaper och erfarenheter vi har. När det kommer till svenska förhållanden är det också väldigt viktigt att uppmärksamma lokalproducerat och att skapa förutsättningar för att fler slakterier skapas runt om i landet.

Mycket har sagts under åren här om användningen av antibiotika. Det är en stor folkhälsofråga. Det är dessutom en stor och oöverblickbar fråga. Bakterier som utvecklar motståndskraft, som är resistenta mot antibiotika, är ett stort och växande folkhälsoproblem världen över. Det orsakar sjukdom, inte bara hos djur utan även hos människor.

Det är också en kunskapsfråga. Det är inte rimligt att slentrianmässigt föda upp djur med antibiotika i foder. Det innebär, och kommer att innebära, stora och ökade kostnader för sjukvården, förlängda vårdtider och dyrare läkemedel. På sikt kanske man också måste förändra behandlingsmetoder. Vi kanske kommer att behöva behandla cancersjukdomar på ett helt annat sätt än i dag.

Det är glädjande nu att regeringen har varit aktiv, både nationellt och internationellt inom EU, för att minska användningen av antibiotika, vilket är helt nödvändigt.

Vi har i Sverige en lång och bred erfarenhet av att motverka antibiotikaresistens. Sverige ses ofta som en förebild på området. Det är glädjande för oss att det finns ett nyvaket intresse för de svenska erfarenheterna. Det är också viktigt att vi kan dela med oss av våra erfarenheter till EU-kommissionen och till andra medlemsstater. Det är även viktigt att vi i utskottet fortsätter att stötta regeringen i de förhandlingar som pågår på EU-nivå och driver på för skärpta bestämmelser för att få en restriktivare antibiotikaanvändning i hela unionen.

Regeringen har aviserat att man driver på för ett förbud för veterinärer att försälja antibiotika i vinstgivande syfte. Vi tror att det är något som måste stoppas i hela EU.

Det här och mycket annat får vi till genom att ha ett engagemang men också ett genom samarbete mellan olika sektorer inom djurhållningen och med andra länder. Vi socialdemokrater anser att djurskydd och minskad användning av antibiotika i djurproduktionen är några av de viktigaste av de kommande förhandlingsfrågorna på jordbruks- och livsmedelsområdet.

Herr talman! Ett gott djurskydd är också en viktig del i den svenska modellen. Det är därför glädjande att regeringen nu tillskjuter 30 miljoner i vårändringsbudgeten till djurskyddskontroller. Pengarna fördelas mellan Jordbruksverket, som får 5 miljoner, och länsstyrelserna, som får 25 miljoner. Länsstyrelserna ansvarar för den operativa kontrollen av djurskyddet och djurhållarna, och Jordbruksverket ansvarar för att samordna kontrollmyndighetens verksamhet och även ge råd och stöd till dem. Detta är viktigt för att få en träffsäker och effektiv djurskyddskontroll. Det är också nödvändigt för att få trovärdighet och visa att vi faktiskt kan upprätthålla det mycket goda djurskydd och anseende som vi har.

Precis som förra året anordnas det snart kosläpp runt om i landet. Det marknadsförs. Jag tittade på Arlas hemsida i morse och kunde konstatera att intresset är väldigt stort. Flera gårdar är redan överbokade. Detta är ett bra tillfälle att visa upp svensk djurhållning när den är som bäst. Det är också mer än en folkfest och ett marknadsjippo; det är en viktig del av den svenska modellen. Det är den stora skillnaden mot en del andra länder.

Jag blir orolig när ledamöter från andra partier indirekt eller direkt menar att det här är något som måste ses över och att vi ska ha samma konkurrensförhållanden som övriga Europa. Jag menar att en viktig del för svensk livsmedelsproduktion är just djurskyddslagstiftningen. Då måste vi också ha trovärdighet för det.

Regeringen aviserar att man ska titta på att det ska vara en blankett mindre, vilket inte innebär en betande ko mindre. Samtidigt som vi minskar byråkratin kan vi upprätthålla en god djurvälfärd och betande kor.

Kor som betar på våra ängar och i våra hagar hjälper till att hålla det svenska landskapet öppet. Det hjälper till att hålla landskapet levande. Betet ökar trivseln, och det ökar möjligheterna för växter, insekter och fåglar och gör att den biologiska mångfalden bevaras.

Sommarbetet, som det främst handlar om, på åkrar där bonden har sått gräs och på strandängar och hagmarker ger förutsättningar för en levande landsbygd i hela landet. Att våra bönder öppnar gårdarna för alla som är intresserade och har möjlighet att se detta ger en god inblick för framför allt urbaniserade barn som inte vet varifrån mjölken och maten kommer. Den kommer faktiskt från våra gårdar och från våra djur. Det bidrar också till att upprätthålla odlingslandskapet. Vi når inte miljömålet ett rikt odlingslandskap i dag, utan här behövs det mer insatser.

Herr talman! Djurskyddet och korna i hagarna ger mjölk med sjysta villkor och bra kött på grillen i vår och sommar, och det ger våra konsumenter ett gott samvete.

(Applåder)

Herr talman! Isak From sa många bra saker från talarstolen. Jag gillar särskilt hans tydliga ställningstagande för kossorna och deras rätt att beta utomhus. Det är viktigt nu i tider då det finns påtryckningar för att inskränka beteskravet.

Jag tycker också att det var bra att Isak From tog upp det viktiga tillskottet på 30 miljoner kronor per år för utökade och bättre djurskyddskontroller. Dessa pengar behövs verkligen.

Vad gäller den nya djurskyddslagen, som jag tog upp tidigare, tycker jag dock inte att det var helt tydligt, så det vore bra med ett tydligt besked från Socialdemokraterna. Exakt när kommer den nya djurskyddslagen, och varför har den dröjt så länge?

När vi debatterade denna fråga i fjol tog Vänsterpartiet upp ett antal krav på förbättringar för minkarna. Vi fick svaret i betänkandet, som Socialdemokraterna förstås stod bakom, att flera av kraven på förbättringar för minkarna kan tas om hand i förslaget till ny djurskyddslag.

Därför vill jag veta av Socialdemokraterna: Kommer det att finnas förbättringar för minkarna inom pälsindustrin i förslaget till ny djurskyddslag?

Det var bra att Isak From tog upp frågan om djurtransporter. Det finns djurtransporter som startar i Sverige och slutar i andra länder. En del av dessa transporter blir sannolikt längre än åtta timmar och strider alltså mot vår åttatimmarsgräns.

Borde inte Sverige kunna säga nej till dessa transporter, Isak From?

Herr talman! Jag tackar Jens Holm för frågorna.

Som Jens Holm säkert vet bereds frågan i Regeringskansliet, och det är aviserat. Det är många förhoppningar på denna proposition, och det kan vara en del i varför den har dröjt.

Vi följer alla detta arbete, och vi kommer säkert att få återkomma till detaljer och förslag i propositionen på flera olika områden. Några kommer säkert att vara nöjdare än andra. Alla kommer säkert inte att vara helt nöjda. Så är det väl alltid.

Vad gäller naturligt beteende ser vi att det kan finnas anledning att förtydliga skrivningen om vad ett naturligt beteende innebär. Det är våra myndigheter som ska tolka, följa och skriva regelverket för detta, och vi politiker ska inte vara inne på sådan detaljnivå. Vi får fortsätta att jobba gemensamt för i vilken form frågan om naturligt beteende kommer i propositionen.

Beträffande djurtransporter delar jag Jens Holms åsikt att vi borde kunna göra mer, framför allt vad gäller efterlevnaden. Det kan behövas ett förtydligande av åttatimmarsregeln. Det är inte heller rimligt att vi har helt olika regelverk inom Europeiska unionen. Vi jobbar vidare med detta.

Herr talman! Det här låter lite som ett eko från tidigare borgerliga politiker när jag frågade dem: När kommer djurskyddslagen? Ni hade lovat att den skulle komma nu, och så kommer den inte.

Nu får jag höra samma sak från Socialdemokraterna: Det bereds men är aviserat.

Vi får verkligen hoppas att den kommer efter sommaren.

Jag skulle vilja att Isak From förtydligar det han sa om naturligt beteende. Jag tycker att det väldigt viktigt att det står ungefär detsamma i den nya lagen som det står i § 4 i nuvarande djurskyddslag: Djuren har rätt till ett naturligt beteende.

Detta måste förstås alltid tolkas, men jag trodde att hela vitsen med förslaget till ny djurskyddslag var att det här skulle förtydligas så att det blir tydligare för våra myndigheter vad naturligt beteende innebär. Isak From menar väl inte att det ska bli några försämringar i djurskyddslagen vad gäller naturligt beteende.

Det Isak From säger om djurtransporter är bra, men jag hade en konkret fråga. De transporter som börjar i Sverige och slutar i Polen, Tyskland och tidigare även Nederländerna för intensivuppfödning av djur och slakt av djur blir ibland längre än åtta timmar. Borde inte svenska myndigheter kunna säga att Sverige har en gräns på åtta timmar för djurtransporter och därför säga nej till dess djurtransporter?

Avslutningsvis återigen: Kommer minkarna att finnas med i förslaget?

Herr talman! Jens Holm kommer nog att bli lite besviken vad gäller att peka ut just minkarna. Jag vidhåller att alla djur som hålls ska ha möjlighet till naturligt beteende men att politiken inte ska detaljstyra detta. Politiken är inte bäst lämpad att i detalj peka ut vad som är naturligt beteende för en gris, en höna eller för den delen en mink.

I mitt anförande sa jag att när det gäller uppföljningen av framför allt djurtransporter finns det en lagstiftning som ska efterlevas. Vi menar att det finns anledning för lagskärpningar på EU-nivå men framför allt handlar det om uppföljning. Man kan ju inte förbjuda allt bara för att någon kanske missköter sitt uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Herr talman! I dag debatterar vi djurskyddsbetänkandet. Det innehåller 74 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Ett flertal av dessa frågor har vi dock debatterat tidigare i kammaren, så de kommer därför att behandlas förenklat.

Utskottets betänkande innehåller dessvärre inga nyheter från regeringen. I stället innehåller det flera hänvisningar till den kommande djurskyddspropositionen. Propositionen ska komma efter den efterlängtade livsmedelsstrategin, och eftersom strategin är fördröjd kommer propositionen tidigast till hösten. Vi får då anledning att debattera ämnet djupare än vi gör i dag.

Svenskt djurskydd är känt i hela världen, och vi är väldigt stolta över det. Vi har lyckats hålla en animalieproduktion med friska och välmående djur utan onödig antibiotikaanvändning eller plågor för djuren.

Det är viktigt att fortsätta med ett gott djurskydd och med en modern lagstiftning på området. För att lyckas med det krävs en ny djurskyddslagstiftning som är baserad på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och inte på mänskliga värderingar eller syftet att försvåra tamboskapshållning.

Under alliansregeringen togs ett gediget betänkande fram om en ny djurskyddslag. Vissa delar har redan blivit lagstiftning och debatterats i kammaren av oss alla. Andra delar behövde utredas vidare för att kunna landa i mer konkreta lagtexter.

Nuvarande regeringspartier var väldigt kritiska till att det inte kom en skarpare djurskyddslagstiftning under förra mandatperioden när de var i opposition. I kammaren har svansföringen varit hög gällande hårdare regler och mer detaljer i lagstiftningen, inte minst från Miljöpartiet.

Nu är tongångarna lite annorlunda, och det är kanske bra att Miljöpartiet får känna på hur det är att ta ansvar på riktigt.

Men frågan återstår om vad den nya djurskyddslagstiftningen ska innehålla och om den kommer att försvåra tamdjurshållningen i landet och göra det ännu tuffare för våra hårt arbetande lantbrukare.

En del av den kommande livsmedelsstrategin rör konkurrenskraft och ökad produktion i landet. Det tycker vi moderater är både bra och viktigt. Men det är viktigt att ha djurskyddsfrågorna i beaktande vid framtagandet av strategin så att kommande djurskyddsproposition inte försvårar för just konkurrenskraft och tillväxt.

I en konkurrensutsatt värld där priser dumpas på marknaden är det viktigt att svenska lantbrukare kan vara med och konkurrera. Den nya frivilliga märkningen Från Sverige, som lanserades så sent som i går, kommer förhoppningsvis att öka efterfrågan på svenskt kött, som är både klimatsmart och nyttigt och omfattas av bättre djurskydd än många andra produkter som importeras till Sverige.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tidigare föreslagit sådant som förbud mot minkfarmer, utökat och strängare beteskrav, etisk målstyrning, en djurombudsman och återgång till kommunala djurskyddskontroller. Eftersom vi inte vet vad den nya djurskyddslagstiftningen kommer att innehålla kan vi bara hoppas att regeringen verkligen funderar på vad dessa förslag skulle göra för konkurrenskraft och tillväxt runt om i landet.

Herr talman! Sverige är en del i en större värld, och vi vill varken stoppa importen av livsmedel eller för den delen exporten av svenska livsmedel. Men för att kunna öka den svenska produktionen och konkurrenskraften krävs en bättre efterlevnad av europeisk lagstiftning och hårdare straff för dem som satt i system att söka undantag eller bryta mot våra gemensamma djurskyddslagar.

Det är också viktigt att det europeiska djurskyddet blir bättre. Vi är därför glada över den samsyn som finns i betänkandet kring att föreslå och lära ut vår kunskap om gott djurskydd utan att minska på produktionen för våra europeiska grannar. Men innan de har kommit i fatt Sverige är det viktigt att vi inte gör onödiga djurskyddshöjningar som mer är till etisk glädje för oss än till glädje för djuren.

Det är också viktigt att regeringen fortsätter med Alliansens arbete för minskad antibiotikaresistens i världen. En systematisk användning av antibiotika i djurfoder är inte ett alternativ till att kompromissa med god djurhållning.

Det är också viktigt att vi fortsätter att arbeta med branschprogram och kontrollprogram för att utveckla djurhållningen. Regeluppfyllelsen måste dock fortsatt vara viktig. Bryter man mot regler och lagar ska det finnas en ordentlig straffpåföljd. Den ska vara förenlig med all annan lagstiftning, och det borde finnas en bättre möjlighet att överklaga och pröva sin rätt än det finns i dag. Djurhållning får aldrig bli ett laglöst land, men det krävs ansvar från såväl djurhållare som politiker och myndigheter.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Vi debatterar djurs rätt till sitt naturliga beteende.

Vad kan vara mer i linje med djurs rätt till naturligt beteende än att till exempel grisar får gå utomhus och böka i marken? Det är så grisar spenderar en stor del av sin vakna tid; de bökar, söker föda och bygger bo. Om det är en sugga har den sina kultingar med sig, bygger bo och samlar föda åt dem och så vidare.

Jag vill därför citera ett stycke från en motion. Där står att "grisars behov av utevistelse . och en möjlighet att bete sig naturligt är minst lika stort som för kor, får och getter". Sedan står det: "Riksdagen bör ge regeringen tillkänna vad motionen anför om att också grisar ska ha rätt till utevistelse."

Jag tycker att det är en jättebra motion och ett jättebra förslag. Motionen kommer från Moderaterna och Sofia Arkelsten. Därför sa vi i Vänsterpartiet att vi ska stödja motionen, och det gör vi i betänkandet. Vi kommer att rösta för förslaget om att grisar ska ha rätt till utevistelse.

Det jag måste fråga Åsa Coenraads är: Varför röstar inte ni för denna motion från ert eget parti, Moderaterna?

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande är det viktigt att vi får en ny djurskyddslagstiftning som baseras på kunskap, vetenskap och beprövad erfarenhet. Därför tycker vi att det är viktigt att man gör utredningar på detta område för att det ska bli så bra som möjligt.

Jag tror inte att det gynnar djurens bästa om Jens Holm, jag eller någon av våra kollegor här inne börjar bestämma vad som är bäst på detaljnivå för djuren, för vi har inte den sakkunskapen.

Nu kommer det en ny djurskyddsproposition, som regeringen har aviserat. Jag hoppas att man tar dessa frågor i beaktande så att vi får en så bra lagstiftning som möjligt.

Herr talman! Frågan kvarstår.

Först väcker Moderaterna en motion där man kräver rätt till utevistelse för grisar. Jag tycker att det är ett helt självklart krav. Ni argumenterar så väl i motionen också, Åsa Coenraads, när ni tar upp det faktum att kor, får och getter har rätt till utevistelse men att grisar inte har det.

Sedan frågar ni er i motionen: Vad är det för skillnad på en kossa och en gris vad gäller önskan att få gå utomhus och beta i det ena fallet och böka i det andra fallet? Och så landar ni i den helt logiska slutsatsen att om kossorna, fåren och getterna får gå utomhus ska grisarna också ha den rätten.

Min fråga kvarstår alltså: Varför röstar ni inte för era egna motioner? Varför är det Vänsterpartiet som lyfter fram Moderaternas motioner?

Herr talman! Moderaterna väcker väldigt många motioner. De behandlas på olika sätt, både i kammaren och internt i partiet. Den motion som Jens Holm syftar på är en enskild motion. Den kommer vi att ta i beaktande inför kommande partimotioner som vi ska väcka senare under hösten, och vi får anledning att behandla den då.

Som jag sa tidigare är det viktigt att vi får en helhet för alla djurslag. Då vill jag inte peka ut ett enskilt djurslag som Jens Holm gör i förslaget, utan vi ska ha en helhet när det gäller djurskyddsfrågor. Det måste vara ordentligt utrett. Vad gäller de specifika kraven för de olika djurslagen är det Jordbruksverket som sätter sådana direktiv. Det ska inte vi göra här i kammaren.

Herr talman! Tack för anförandet, Åsa Coenraads!

Jag tog chansen att begära replik för att kanske få ett svar på frågan: Vad vilja egentligen Moderaterna?

Man kan få lite olika besked. En del är tacksamma. I opposition har Moderaterna nu svängt och vill ha en livsmedelsstrategi, vilket vi välkomnar. Nu har Moderaterna en landsbygdspolitisk talesperson som inte sitter i miljö- och jordbruksutskottet men som är ute och lovar och debatterar stora förändringar i den moderata landsbygdspolitiken - att självförsörjningsgraden måste upp, exporten ökas och så vidare.

När jag hör Åsa Coenraads här i kammaren blir jag inte speciellt orolig, men däremot när jag hör andra moderata företrädare förespråka att vi måste ha samma konkurrensförhållanden som på Europanivå och indirekt menar att vi måste minska djurskyddet. Vad är egentligen Moderaternas hållning? Vilken nivå ska vi ha? Ska vi ha den svenska modellen där vi har ett starkt djurskydd och stor tilltro till de svenska produkterna, eller ska vi hamna på en annan, något oklar, nivå? Och vem är det egentligen som företräder Moderaterna i dessa viktiga frågor?

Herr talman! På frågan om vad Moderaterna vill och huruvida man kan vara rädd för mig eller Moderaterna vill jag svara: Ja, det finns nog all anledning för regeringen att vara lite rädd för Moderaterna, för vi kommer med konkreta förslag och idéer, som finns i vår djurskyddsmotion.

Vad vill vi? Jo, vi vill ha ett gott djurskydd som baseras på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi tror på näringsfrihet och på att vi ska ha ett skydd för djurens skull, inte för våra etiska tyckanden och tänkanden.

Vi anser att det är en bra bas för den kommande livsmedelsstrategin. Om vi nu ska och vill öka den svenska självförsörjningsgraden och öka exporten gör vi inte det genom mer regler, byråkrati och skatter.

Herr talman! Moderaterna har tidigare aviserat en nedmontering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Nu helt plötsligt är den landsbygdspolitiske talespersonen Sten Bergheden ute och förespråkar att vi ska ha en ny nordeuropeisk myndighet för samordning av dessa viktiga frågor. Är det en förändrad inställning som Åsa Coenraads delar?

Som jag sa tidigare instämmer jag i mycket av det som Åsa Coenraads sa i talarstolen, men eftersom det kommer väldigt spretiga uttalanden med många olika inriktningar är det många som blir fundersamma. Vad vilja egentligen Moderaterna?

Herr talman! Moderaterna vill att vi ska kunna producera så mycket som möjligt i det här landet, även på animaliesidan. Där är det bra att vi får ett djurskydd som är bra både för tamdjurshållningen och för våra hus och sällskapsdjur, som också ingår i betänkandet.

Vi vill ha enklare regler, vilket vi jobbade mycket med under den tidigare alliansregeringen. Vi vill göra det enklare och lättare att kunna starta, behålla eller till och med öka en produktion, om man så skulle vilja. Vi ser att efterfrågan på svenska produkter ökar, och då måste politiken hänga med och göra detta enklare. Vi har också tillsatt en konkurrenskraftsutredning som pekar på sådant där vi kan göra det enklare för djurhållningen.

Jag hoppas att Socialdemokraterna får med sig sitt samarbetsparti Miljöpartiet när man ska producera en livsmedelsstrategi och att det i livsmedelsstrategin också finns ett tänkande på hur djurskyddslagstiftningen ska hänga med.

Det är tråkigt att vi från Alliansens sida inte kan vara med i arbetet. Jag tror att det hade blivit lättare om vi kan få en bred överenskommelse i Sveriges riksdag. Men då måste man också vara villig att ge och ta lite. Det är tråkigt att regeringen inte gör det.

Herr talman! Miljöpartiet har en strategi som inte alltid är framgångsrik när det gäller att få höga röstetal, nämligen att röstmaximera bland dem som inte har rösträtt. Vårt partis grund är solidaritet med människor här i Sverige och i resten av världen. Men vi har också solidaritet med framtida generationer, och de har ingen rösträtt. Den tredje solidariteten är med djur, natur och det ekologiska systemet, och de har inte heller rösträtt.

Djuren lever med oss här och nu. De har ingen chans att påverka debatten, och därför, herr talman, är dagens debatt mycket viktig, eftersom vi för en gångs skull kan tala för att djurens villkor lyfts, att deras situation berörs. Det är vi som bestämmer den, åtminstone för de djur som vi har domesticerat. Det är vår skyldighet, när vi nu diskuterar regler som lantbrukare, husdjursägare och andra måste följa, att inte bara lyssna till lantbrukarnas eller husdjursägarnas behov och krav i fråga om vad de tycker är enkelt och riktigt, utan vi måste också ta hänsyn till djurens villkor.

Då måste vi också utreda hur de lagar som vi bestämmer över påverkar djuren. Förhoppningsvis kommer det att leda till att vi enas om att behålla en hög djurskyddsnivå i Sverige som är högre än EU:s minimikrav. Det är vad jag förväntar mig ska bli slutprodukten i höst när vi är klara.

Det handlar också om hur vi ser på oss själva som civilisation. En stats utveckling kan mätas efter hur man behandlar de mest försvarslösa. Jag vill att vi ska vara en högt utvecklad civilisation som försvarar de mest försvarslösa levande varelserna.

Egentligen är det ganska sällan en riktig konflikt mellan människans bästa och djurens bästa, för egentligen handlar det mest om vem som ska betala priset för bra djurhållning respektive för dålig djurhållning. Ofta är man dumsnål om man tränger ihop djur, vilket kräver mängder med antibiotika. Djuren blir sjuka och veterinärräkningarna stiger, och till slut finns det så många multiresistenta bakterier att veterinärräkningarna och behandlingarna kostar väldigt mycket, och till slut får vi multiresistenta bakterier som påverkar också behandlingen av människor.

Det kostar miljarder i skadestånd och förluster att sälja hästkött och låtsas att det är nötkött. Uppfödning med billigast möjliga kraftfoder kan leda till att en arbetare i Brasilien dör eller att en regnskog huggs ned någonstans på jorden. Danskarna har nyligen fått känna på effekten av att strunta i EU:s regelverk och köra sitt eget race, när de föder upp grisar. Till slut leder dåligt stimulerade grisar till att de biter varandra i svansen. Det är också vad branschen kommer att göra om man inte följer regelverket och har ett bra och starkt regelverk.

Det kan tyckas lönsamt att importera konstgödsel och ändliga resurser som fosfor från Marocko. Men det är 575 megaton i koldioxidutsläpp från konstgödseltillverkningen varje år. Vem betalar den kostnaden?

Med bete kan vi klara det. Vi behöver inte importera konstgödsel eller fosfor till betesmarken, i varje fall inte i normalfallet. Det är inte kosläppet som vi ska släppa taget om, utan det är myten om att minskade beteskrav skulle öka lönsamheten. Utmaningen är inte att utreda vilka djurskyddskrav som lönsamheten tål. Utmaningen är i stället att göra det hållbara och det humana - det folk faktiskt vill ha - till det lönsamma. Då finns det en del förslag.

Först och främst måste vi ha mer konkurrens. Om det finns ett enda bolag som köper upp all mjölk sätter de priset på en orimlig nivå. Starta små konkurrenter! Jag känner flera bönder som säger att de nu får mycket betalt för sin mjölk. Jag träffade nyligen en lantbrukare i Skåne som har köpt upp ny betesmark. Det var billigt att köpa upp gården jämfört med att importera och automatisera allt. Han gör nu en bra vinst på varje liter mjölk. Han har sänkt kostnaderna för produktionen och på så vis höjt lönsamheten genom att också få bättre betalt.

Jag tror också på lokal livsmedelsförädling: Eldrimner och Særimner i Östersund. Ska man tjäna pengar på jordbruk kan man tjäna pengar på att sälja många kilon med låg vinst på varje kilo eller öka marginalen genom att sälja med högre marginal. Du får mer betalt för en ost än för en liter mjölk. Du får mer betalt för en fin korv jämfört med köttfärs, fett och bindväv, som man i vissa fall stoppar i.

Detta kan faktiskt vi alla politiker här inne göra något åt.

Vi är överens om att Sverige ska ha höga djurskyddskrav. Men när vi upphandlar då ska det vara billigt-billigt. Det är faktiskt en orimlighet. Detta kan alla partier styra upp, tycker jag. Om vi är överens om att vi ska ha höga krav ska vi också upphandla så. Här sker faktiskt ett arbete. Ardalan Shekarabi har kommit igång med detta arbete. Det tycker jag är mycket bra.

En annan möjlighet att få betalt för det man gör är att man informerar. När jag satt i EU-parlamentet drev jag stenhårt frågan om ursprungsmärkning. Nu kommer det för fler typer av kött än nötkött. Men fortfarande väntar vi när det gäller processade produkter. Här i Sverige kan vi till exempel göra något åt restaurangnäringen, ställa högre krav på att folk får veta vad de köper. Då kan de göra ett val. Det är väl liberalt och fint, att man gör ett eget val och har möjlighet att betala för det man önskar och kräver.

Något som ligger lite bortom nästa års budget men som jag ändå vill ta upp är möjligheten att få betalt för ekosystemtjänster. Det är helt naturligt. Om en lantbrukare minskar kväveläckaget, om en lantbrukare ökar den biologiska mångfalden, då är det en ekosystemtjänst, och det är inte orimligare att samhället betalar för den än att vi betalar vår telefonräkning.

Det finns en illusion om att låga krav och lönsamhet hänger ihop. Vi kommer aldrig att ha den optimala odlingssäsongen i Sverige, utom möjligtvis för ärtor från Bjuv - det skulle jag kunna hävda att vi har. Bränslet är billigare i Rumänien. Marken kostar mindre i Bulgarien. Lönerna är lägre i Grekland. Vår chans att tjäna pengar är genom mervärden. Det är det vi ska försvara. Annars slår vi ut svenskt jordbruk.

Jag känner viss sympati för Jens Holm, som sitter och väntar på djurskyddslagen. Jag hoppas verkligen att jag inte blir som den lille gossen i I väntan på Godot. Ni kommer ihåg att Vladimir och Estragon sitter och väntar på Godot - när han kommer ska allt bli bra. Så kommer den lille gossen första dagen och säger: Nej, han kommer inte i dag, han kommer i morgon. Nästa dag kommer lille gossen och säger: Han kommer inte, han kommer nog i morgon. Till slut vet de exakt vad gossen ska säga varje dag.

Jag hoppas verkligen att jag inte är den gossen när jag nu lovar Jens Holm: Den kommer i höst. Men det är inte din ilska som är motivationen, utan det är djurens väl och ve.

Det finns ett par andra viktiga saker som jag vill ta upp, även om jag redan har överskridit min talartid, herr talman. Jag hoppas att ni ursäktar.

Jag vill ta upp 3R-center. Vi sätter nu igång uppdraget till Jordbruksverket, och jag hoppas att vi kan enas om att vi finansierar det ordentligt framöver, så att arbetet kan komma igång, för har vi ett exempel på vinn-vinn. Om man kan reducera och raffinera metoderna för hur djurförsök används och ersätta djurförsök tjänar industrin, djuren och människorna på det. Testerna blir bättre, säkrare och billigare.

Slutligen om antibiotika. Här tycker jag att det finns en stor enighet i kammaren, så jag ska inte säga så mycket om det. Vi är överens om att Sverige ska driva på både i TTIP-förhandlingarna och i EU.

Beträffande djurtransporterna är det samma sak. Här har vi våra krav på åtta timmar. Till Åsa Coenraads: Det är faktiskt inte ett vetenskapligt krav. Det är inte så att djur mår bra i sju timmar och 59 minuter och sedan mår dåligt efter åtta timmar och en minut. Vi har kompromissat när det gäller olika balanserande grejer, och då tycker jag att åttatimmarskravet är någonting som vi också kan se till att EU kompromissar om. Det har en vetenskaplig grund, men det finns ingen exakt tidsgräns på just åtta timmar. Dessutom är det olika för olika raser.

Jag hoppas att kunna återkomma till frågan om minkarna så småningom, men jag kan inte lova någonting där, Jens. Jag försöker jobba för att minkar ska få leva ett naturligt liv, och vi vet alla vad som ingår. Nya tyska studier visar hur viktigt det är med stora möjligheter till bad.

Herr talman! Vad gäller I väntan på Godot blev väl inte allt frid och fröjd för Vladimir och Estragon när de väntade. Jag hoppas att den här djurskyddslagen verkligen blir någonting helt annat och någonting som lyfter fram positionen för djuren.

Jag vill erinra om att i fjol när vi hade den här djurskyddsdebatten i kammaren skrev ni inom majoriteten vad gäller minkarna att ni förväntade er att det skulle komma ett förslag som skulle tillgodose motionärens, alltså mitt och Vänsterpartiets, förslag om hårdare krav på minkindustrin. Ni får alltså minsann se till att det blir på det sättet. Det är bara att driva på det på departementet. Jag hoppas att ni gör det, för det är ni som sitter i regering.

I det här förslaget som vi diskuterar nu föreslår Vänsterpartiet en djurskyddsgaranti gentemot EU som innebär att enskilda medlemsländer ska kunna gå före på djurskyddsområdet. Det gör ju Sverige på flera områden, och det är jättebra. Men det finns en del områden där EU krockar med våra svenska ambitioner, till exempel när det gäller djurtransporterna, vilket jag nämnde tidigare. Ifall djur skickas till exempelvis Polen, Tyskland eller Nederländerna blir det mer än åtta timmar. Då borde våra myndigheter kunna gå in och säga: Nej, de här transporterna accepterar vi inte.

Vi borde också kunna sätta stopp för import av kött från djur som har fötts upp på ett sätt som strider mot svensk djurskyddslag. I ljuset av förhandlingarna om det så kallade handelsavtalet med EU och USA tror jag att det blir ännu viktigare att man är mycket tydlig och säger att vi ska kunna ha en djurskyddsgaranti.

Till sist vill jag också fråga Carl Schlyter om det som står i det här betänkandet om Konkurrenskraftsutredningen. Det gör mig lite orolig, för man pratar om att det måste bli likvärdig tillämpning av djurskyddslagstiftningen på EU-nivå. Jag är rädd för att det blir sämre i Sverige då. Kan det inte bli så?

Herr talman! Först vill jag säga att när det gäller minkar håller jag med. Vi ska leverera det vi lovar. Annars får du skälla på oss om ytterligare ett år, för om vi inte levererar vad vi har lovat förtjänar vi det.

När det gäller frågan om Konkurrenskraftsutredningen och likvärdig tillämpning på EU-nivå betyder det inte att vi ska sänka vår standard till EU-nivå, utan det är lite samma sak som det jag tog upp om danskarna. Om EU har bestämt regler ska alla faktiskt följa de reglerna. Regeringen har redan tagit kontakt med kommissionen, särskilt just när det gäller grisar. EU har en strategi för att bekämpa antibiotikaanvändning, och länder följer inte den heller. Det är det vi menar. Om vi kan få EU att tillämpa det som de redan har lovat förbättrar det konkurrenssituationen för Sverige och förhållandena för djur och människor och folkhälsan. Det är det som åsyftas.

Jag håller med dig om att man ska ställa krav. Det ingår också. I de förhandlingar jag har varit med om när det gäller handelsavtal har vi alltid försökt trycka in djurskyddskrav i förhandlingarna. Du har också varit EU-parlamentariker och vet hur det är, Jens Holm, och att kräva ett importstopp för djur som är uppfödda enligt EU:s egna villkor till Sverige blir väldigt svårt.

Vad vi kanske skulle kunna jobba för är att göra på liknande sätt som när det gäller klimatansvar och hur man hanterar dem som smiter från det. Om man inte kommer överens om koldioxidavgifter internationellt kan vi för den som inte uppfyller vissa krav faktiskt ha EU-avgifter vid gränsen som skulle påverka konkurrenskraften kraftigt.

Vi kan tänka oss liknande krav när det gäller import till EU av djur som inte alls uppnår nivåerna. Men inom EU tror jag att vi inte har någon chans att vinna den striden även om vi skulle vilja ta den.

Herr talman! Vad gäller Konkurrenskraftsutredningen hoppas jag verkligen att alla i utredningen tänker så som Carl Schlyter gör. Jag är rädd för att formuleringar som "en likvärdig tillämpning av djurskyddslagstiftningen på EU-nivå" lika gärna kan betyda, och det gör de oftast, att de som ligger på en hög nivå måste sänka sig ned till någon form av medelmåttig nivå, alltså att det blir en total harmonisering. Det görs också ganska kraftiga påtryckningar för det.

Här gäller det, inte minst för er i de partier som sitter i regeringen, att definiera det här just som att vi inte tänker sänka våra nivåer utan att de andra ska höja sina. Du tog upp några sådana exempel, men det finns också rätt många exempel där vi i Sverige ligger före. Det ska vara helt självklart att vi inte ska behöva sänka en enda nivå.

Sedan är det svårt med saker som blir handelshinder och innebär brott mot den fria rörligheten för varor och konkurrens. Men vad säger du, Carl Schlyter, om min tanke om en djurskyddsgaranti åtminstone för djurtransporter? Ifall vi kan peka på att exempelvis en transport ned till södra Tyskland, Polen eller Nederländerna blir långt mycket längre än åtta timmar måste våra myndigheter kunna gå in och sätta stopp eftersom vi har en åttatimmarsgräns.

Jag tycker att alla de här transporterna egentligen är helt onödiga. Vi kan väl föda upp dem och slakta dem här i stället för att transportera dem till andra länder. Men ska transporterna göras måste transportörerna kunna visa upp att transporten inte blir längre än åtta timmar. Vore inte det ett bra förslag?

Herr talman! Nyckelordet här är just tillämpning. Hade det inte stått skulle du ha haft helt rätt. Jag kan inte garantera att ingen annan som har suttit med i utredningen eller som har läst utredningens slutbetänkande tänker på ett annat sätt, men om man ska följa vad som står handlar det just om tillämpningen. Då ska inga krav sänkas, utan då ska tillämpningen genomföras bättre i hela EU. Hur folk tolkar det är en sak, men när det står så som du läste upp det är det så man läser det.

När det gäller djurtransporter vet du mycket väl att jag inte kan stå här och lova någonting som man i regeringen inte ens har pratat med mig eller med varandra om. Däremot tycker jag att det är fullt logiskt rent rättsligt att om någonting är förbjudet och jag planerar en transport som bryter mot det är det olagligt, och det känns orimligt att man inte ska kunna göra någonting åt det.

Själva grundprincipen att det är någonting som vi borde göra någonting åt är jag helt överens med Jens Holm om. Exakt vad vi ska göra åt det kan jag inte lova någonting om, men jag kan lova att jag ska kämpa för det.

Herr talman! Jag har några frågor angående Carl Schlyters anförande här. Det är återigen en hög svansföring från Carl Schlyter i talarstolen. Frågan är om Carl Schlyters parti Miljöpartiet har lika hög svansföring i regeringssamarbetet.

Jag undrar vad Miljöpartiet vill ha in i den nya djurskyddslagstiftningen och hur kommunikationen med samarbetspartiet Socialdemokraterna är i den frågan.

Vi har hört representanter för Miljöpartiet tala tidigare om näringsförbud gällande till exempel minkfarmare. Jag undrar om det är någonting som man har tagit upp med näringsminister Damberg tidigare och hur det kommer att fungera tillsammans med den svenska lagstiftningen som den ser ut i dag. Eller avser man att göra förändringar på andra områden än just djurskyddslagstiftningen när det gäller näringsfrihet?

Varför är djurskyddspropositionen försenad, Carl Schlyter? Och vilka saker tycker Carl Schlyter ska ingå i den nya djurskyddspropositionen?

Herr talman! Jag tackar för att du tog upp frågan om näringsfrihet, Åsa Coenraads. Jag har inte personligen pratat med Damberg om exakt detta, för det är kollegor till mig som har hand om den frågan. Du får fråga dem.

Generellt tycker jag att det finns en stor potential, särskilt på landsbygden, för nya former av företagande.

Jag har varit med och invigt ett bygdebolag. Där jobbar man tillsammans för bygdens bästa i ett gemensamt bolag. Jag har också sett hur just lokal livsmedelsförädling kan öka inkomstmöjligheterna så att man kan tjäna pengar på mer än en enda sak. Man minskar sårbarheten.

När det gäller tillgången till riskkapital tycker jag att kreditgarantiföreningarna är fantastiska. Vi har nu reglerat dem. Det finns redan flera, både på EU-nivå och i Sverige. På det sättet kan man få tillgång till kapital för att investera och testa nya saker på landsbygden. Det finns alltså mycket intressant på området. Jag tror dessutom att vi kan komma överens om en del saker där.

När det gäller hög svansföring undrar jag vilken debatt i riksdagen som det är bättre att ha hög svansföring i än en djurdebatt. Jag hoppas att den inte ska behöva sänkas. Men jag kan inte lova att jag får stöd i regeringen för allt som jag och Miljöpartiet tycker. Det finns också partier som ganska ofta tycker tvärtom i frågorna, liksom du Åsa Coenraads. Vi måste få igenom det i riksdagen också.

Men om du håller med om att vi ska höja djurskyddsstandarden i Sverige, behålla vår djurskyddsstandard, att den ska vara högre än i EU och att utmaningen är att se till att få betalt för det kanske vi kan komma överens. Du efterlyste ett samarbete. Jag är van, just från EU-parlamentet, vid att man samarbetar och försöker hitta lösningar.

Jag pratar gärna med dig, dina moderata partikollegor och andra från Alliansen. Det skulle vara bra för djuren om vi kan komma överens om vissa villkor. Men vi har olika grundinställningar. Du tror att lönsamheten blir bäst om vi sänker kraven till EU-nivå. Då tror jag inte att det går att komma överens.

Herr talman! Jag har ganska nyligen hållit ett anförande här i kammaren. Jag talade om att vi ska ha samma djurskyddsnivåer inom Europeiska unionen och att vi ska arbeta mer för att den europeiska nivån ska nå upp till gällande svensk lag. Jag tycker inte att kraven i den svenska djurskyddslagstiftningen ska höjas så att de blir högre än våra europeiska grannars. Vi ska snarare hjälpa dem att höja kraven i sina lagstiftningar.

Det rimmar lite illa när Miljöpartiets representant i djurskyddsdebatten talar om att man ska hålla vad man lovar, till exempel när det gäller minkfrågan. Har Carl Schlyter tagit upp just den frågan med sitt samarbetsparti i regeringen?

Det är bra att Miljöpartiet vill samarbeta med Moderaterna. Det har vi gjort i en rad olika frågor. Men nu sitter Miljöpartiet i regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. Då är det kanske i första hand dem man ska tala med om näringsfriheten.

Jag ser en risk med Miljöpartiets politik för djurskyddsfrågorna. Jag tror inte att vi kommer att kunna hålla det som utlovats i fråga om konkurrenskraft och tillväxt i landet. Jag ser problem med detta den i kommande livsmedelsstrategin, och jag ser ett stort problem med detta i den kommande djurskyddspropositionen. Det vore därför intressant att få höra vilka frågor Miljöpartiet tänker driva hårdast i kommande djurskyddsproposition.

Herr talman! Ursäkta att jag inte förhandlar med sossarna här i plenum. Det är mycket lättare att få bra gehör för bra politik om jag gör det med dem innan jag gör det med dig, Åsa Coenraads.

Jag sa vad jag tänker i mitt inlägg. Jag missförstod nog en sak. När du sa näringsfrihet, menade du då just minkfarmarna? Jag tycker att näringsfriheten ska följa lagen. Om lagen säger att djur ska ha rätt till naturligt beteende och om vi konstaterar att minkar, såsom de hålls på många ställen, inte har rimliga förutsättningar för naturligt beteende är det inte längre näringsfrihet. Om minkfarmarna ska få fortsätta agera på det sättet är det vilda västern. Där håller jag helt enkelt inte med dig.

Däremot är jag jätteglad över att vi kan samarbeta och kämpa för att EU ska höja sina miniminivåer, sina standarder. Det tror jag att alla partier i salen är överens om. Där ser vi inga nackdelar. Där kan vi alltså samarbeta. Men om du tycker att näringsfrihet betyder att minkfarmar ska kunna bryta mot regler gällande naturligt beteende är vi inte alls överens.

Om sedan jag, regeringen och riksdagen fattar beslut om att vi ska tolka den här lagen på det här sättet blir ingen mer nöjd än jag. Om jag förlorar kanske du blir nöjd.

Herr talman! Jag ska fatta mig, för min del, extremt kort. Jag ska bara ta upp två saker. Det gör jag med anledning av att många av motionsyrkandena i betänkandet har debatterats och behandlats vid ett flertal tillfällen tidigare.

Det förväntas också en djurskyddsproposition från regeringen till kammaren. Det är den ena saken jag tänker säga några ord om.

Min önskan är att den propositionen ska vara målinriktad. Tekniker förändras över tiden. En lag ska och kan man inte ändra alltför ofta. Vetenskapen gör framsteg, vilket man inte alltid kan ta hänsyn till i en lag som ska verka under en längre tid. Forskningsrön kommer. Best practice utvecklas och förändras också över tiden. Därav kommer min önskan att kommande djurskyddsproposition ska innehålla målinriktade paragrafer.

Den andra sak jag vill säga något om är att god djurhållning de facto ger bättre produktion, bättre avkastning, för dem som håller djur. För dem som inte håller djur för ekonomisk förtjänst, till exempel sällskapsdjur, är det också väsentligt att djuren ger glädje och tillfredsställelse. Och det gör djur som hålls under goda förhållanden och som hålls friska.

Jag tror att alla i kammaren vill att användningen av exempelvis antibiotika och andra läkemedel ska minska. Det är väsentligt att det vävs in i den kommande djurskyddspropositionen. Det ligger i allas intresse att användningen av antibiotika och andra läkemedel minskas i vår djurhållning. Det gäller såväl så kallade lantbruksdjur som våra sällskapsdjur.

Vi kan göra mycket i vårt land. Men det räcker inte. Andra måste också göra mycket och kanske än mer. Det stora jobbet måste alltså fortsättas på den europeiska spelplanen, men också i andra internationella sammanhang. Vi i den här kammaren måste hjälpas åt att fortsätta påverka, till exempel genom att se till att veterinärer inte kan sälja läkemedel, till exempel antibiotika, och tjäna pengar på det i Europa. Det sker nämligen på många ställen.

Vi ska förhoppningsvis få ett handelsavtal med den amerikanska kontinenten. Då måste vi hjälpas åt att till exempel se till att de inte använder antibiotika i förebyggande syfte utan som vi, det vill säga i botande och läkande syften.

En sak som skulle underlätta för att minska användningen av antibiotika skulle kunna vara om vi påverkade på ett sådant sätt att vi får ett europeiskt register för antibiotikaanvändningen. Då kan alla se hur mycket antibiotika som används, vilket jag påstår är för mycket, i andra delar av Europa.

(Applåder)

Herr talman! Jag ser också fram emot en ny och modern djurskyddslagstiftning hösten 2016. Jag utgår från att det är den hösten vi talar om.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Liberalerna har inte heller några reservationer i betänkandet.

De två tillkännagivanden som nämndes i början av debatten är fortfarande aktuella. Det handlar om att intensifiera djurskyddsarbetet inom EU och om arbetet med att minska antibiotikaanvändningen. Men det var bara ett år sedan tillkännagivandena lämnades. Vi får utgå från att regeringen jobbar aktivt med frågorna. Det som nämndes om djurvälfärdssamarbete med ett antal länder får vi se som ett positivt drag.

Konsekvenserna av antibiotikaanvändningen och antibiotikaresistensen är oöverblickbara, och man inte vet inte vad det kan leda till. Ur folkhälsoperspektiv är detta en mycket central fråga. Enligt WHO är detta det största hotet mot folkhälsan. Redan i dag dör det ett antal tiotusen människor i Europa på grund av den ökade antibiotikaresistensen.

Det här med djurskydd, god djurhälsa och folkhälsa är starkt förknippade med varandra. Vi i Sverige har visat att vi kan kombinera låg antibiotikaanvändning och ett gott djurskydd med väldigt friska djur. Detta är ju ingen omöjlig ekvation.

Det finns ett ömsesidigt beroende mellan människor och djur, och det gör att man måste jobba inom både humanmedicin och veterinärmedicin för att komma till rätta med problematiken med antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens. Eskil Erlandsson lyfte fram veterinärernas provisioner och sådant. Det är en viktig sak som man måste titta på.

Det jobbas på väldigt många nivåer kring detta. WHO har sin handlingsplan. Man har EU:s regler, och även en nationell strategi är på väg att tas fram.

Herr talman! I Sverige vilar djurskyddet på en väldigt stark bas, och det gör naturligtvis att vi är trovärdiga när vi driver frågan inom EU för att kunna påverka andra EU-länder att skärpa sitt djurskydd. Det handlar då främst om djurvälfärden, men det handlar också till viss del om det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Både djurskydd och låg antibiotikaanvändning skapar svenska mervärden som vi ska ta till vara.

Jag vänder mig lite emot Carl Schlyters resonemang. Han sa att vi inte bara ska lyssna på lantbrukarna, utan vi ska lyssna på andra. Jag har inte alls den erfarenheten att de svenska lantbrukarna har något intresse av att inte upprätthålla ett starkt djurskydd och en låg användning av antibiotika. Jag utgår ifrån att det var en liten lapsus att säga på det sättet. Men det är inte en riktigt verklighetsförankrad beskrivning. Det visar också brist på respekt för branschen som jobbar hårt med frågan.

Även om man inte alltid har kunnat omsätta de svenska mervärdena till rätt pris - det vill säga att man ska kunna ta betalt för dem - är inte lösningen att man ska göra avkall på det starka svenska djurskyddet, utan det handlar om att intensifiera arbetet på EU-nivå för att stärka djurskyddet även där. Som har nämnts här ett par gånger handlar det också om att man ska se till att de regler som trots allt finns inom EU efterlevs och att tillämpningen fungerar. Dessutom ska det finnas kännbara sanktioner. Det ska aldrig löna sig att fuska på det här området.

Som liberal tycker jag också att det är viktigt att lyfta fram konsumentperspektivet och de krav som enskilda människor ställer. Det är i dag en stor trend att se på djurskyddet som ett mervärde när man handlar. Alla gör det naturligtvis inte, det är sant. Men det är ändå tillräckligt många som bryr sig om djurskyddet för att detta ska ha en kraft.

Det ger då möjligheter att jobba vidare med de svenska mervärdena och jobba mot marknaden för att kunna ta betalt på rätt sätt genom att hänvisa till djurskyddet och den låga antibiotikaanvändningen. Här blir det något slags cirkelresonemang. Vi återkommer ofta till livsmedelsstrategin, och det lär vi göra också i eftermiddag när vi ska diskutera livsmedelspolitik. Mycket av detta måste finnas i den kommande livsmedelsstrategin. Vi från Liberalerna prioriterar konkurrenskraft och konsumentperspektivet för att man ska kunna lyfta fram de svenska mervärdena och skapa en marknad för dessa.

I betänkandet nämns ett krav på olika typer av hönor och värphöns. Det är intressant att läsa i betänkandet om konsumentmakten. Efterfrågan på ägg från icke frigående höns och burhöns minskar. Det visar att konsumenterna säger att varan inte längre är intressant, och det kan vara en nog så bra lösning på problematiken.

Herr talman! Som liberal kan jag inte låta bli att lyfta fram lite av Marit Paulsens arbete på EU-nivå. Det visar att det verkligen går att göra förändringar.

Marit Paulsen satt i EU-parlamentet under två perioder. Under den första perioden 1999-2004 var hon med och arbetade fram EU:s gemensamma livsmedelslag och var med och bildade EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet. Det viktigaste där var väl frågor om spårbarheten. När man har börjat fuska med livsmedel har det visat sig att spårbarheten är viktig. Vidare var Marit ansvarig för förordningen om offentliga matkontroller som sedan utvidgades på hennes initiativ så att den omfattar även djurskyddet.

Under senare år har arbetet för europeisk djurskyddslagstiftning varit centralt. Det har fattats några beslut om det i Europaparlamentet. Det är den första europeiska lag som slår fast sambandet mellan djurvälfärd och folkhälsa. Man ska tillämpa principer om god djurhållning och försiktig, ansvarsfull användning av antibiotika. Då kan man inte maskera dålig djurhållning med användning av läkemedel i framtiden.

Vi kan tycka att vi har ett starkt djurskydd i Sverige, och det ska vi vara stolta över, men förändringar ska genomföras på Europanivå. Arbetet som görs på Europanivå visar att det går att förändra.

När det gäller antibiotikaanvändningen vill jag citera Marit Paulsen. I februari 2015 sa hon: "Experterna som jag träffade i veckan visar hur världen ser ut och hur oerhört hotad mänsklighetens överlevnad är om vi inte kommer till rätta med antibiotikaresistensen. Det var det här som var framtidsmardrömmen för 30 år sedan, och nu är vi där!"

(Applåder)

Herr talman! Jag kan lugna Lars Tysklind med att jag har träffat en hel rad av lantbrukare, och jag har sett hur många av dem som verkligen bryr sig om sina djur. Men ibland kan man bli pressad av lönsamhetsskäl, av banken, av omvärldskonkurrensen och av låga priser och tror att det kan vara en väg framåt att man, bara för att överleva, sparar på kostnader, vilket kan belasta djuren. Jag vill inte att folk ska hamna i den situationen.

Eftersom du tillhör Liberalerna, Lars Tysklind, och ni ofta har berömt er för ert starka europeiska engagemang, blir min fråga till dig: Om man nu ska göra mer på EU-nivå, vad säger du om förslagen om att driva på för minimiregler för mjölkkor och för att få kortare transporttider och bättre villkor för djuren under djurtransporter? Kan man kräva av kommissionen att den ska klämma åt länder som systematiskt bryter mot lagstiftningen? Har du någon idé om hur Liberalerna kommer att jobba med den frågan? Och vad anser du själv?

Herr talman! När det gäller att klämma åt - för att använda Carl Schlyters ord - dem som inte följer reglerna är det nog inte bara Liberalerna som håller med, utan det håller nog hela den här kammaren med om. Har man regler kräver det att man har kontroll och tillsyn så att det får konsekvenser om reglerna inte följs. Liberalerna och jag själv är medvetna om att det finns brister i det här systemet. Vi måste se till att de nationella myndigheterna uppfyller de krav som ställs.

Detsamma gäller transporter. Vi från Liberalerna har jobbat hårt med djurtransporter. Det är klart att man ska ställa krav utifrån, om inte utifrån vetenskapen så åtminstone rimliga krav.

Det är bra att Carl Schlyter modifierade sitt uttalande om de svenska lantbrukarna. Vi tackar för det.

Herr talman! Lars Tysklind klarade av att svara på frågan utomordentligt, och jag avstår från vidare frågor.

Herr talman! Den svenska djurhållningen ska präglas av höga djurskyddsambitioner. Bra skötsel och god hygien i djurhållningen ger inte bara bättre djurskydd utan också hög livsmedelskvalitet.

Sverige har en stark djurskyddslag. Det medför att djuruppfödare i Sverige har högre kostnader än konkurrenterna i andra länder. Bönder i dessa länder kan sälja sina produkter till lägre pris till följd av lägre djurskyddskrav. För att svenska bönder inte ska missgynnas är det viktigt att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU genom att EU-kraven skärps. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på djurskyddsområdet ska tjäna som vägledning för arbetet inom EU.

Inte minst är det viktigt att befintliga regler efterlevs. Redan 2001 blev rutinmässig kupering av grisarnas svansar förbjuden inom EU. Trots detta får enligt EU:s livsmedelsmyndighet Efsa den allra största delen av alla grisar inom EU sina svansar bortklippta. Även EU-kommissionen har framhållit att direktivet mot svanskupering inte efterlevs. Sverige är ett av de få länder där grisarna fortfarande kan slå knorr på svansen.

Herr talman! Sedan 2006 är det inom EU förbjudet att blanda antibiotika i djurfoder i tillväxtfrämjande syfte. Även denna regel kringgås tyvärr ofta i praktiken. Den omfattande användningen av antibiotika inom djuruppfödningen leder till ökning av antibiotikaresistenta bakterier. Två tredjedelar av all antibiotikaanvändning sker inom djurhållningen. Världshälsoorganisationen, WHO, varnar för att antibiotikaresistenta bakterier är det största globala hotet mot folkhälsan. Det är förfärligt att sjukdomar som vi vanligtvis kan bota med antibiotika inte kommer att kunna botas i framtiden.

Att bryta resistensutvecklingen bland bakteriestammarna är en ödesfråga för mänskligheten. Här är Sverige tack och lov i högsta världsklass, och det ska vi vara glada över. Men fler länder måste följa vårt exempel. I mars 2016 beslutade EU-parlamentet att införa förbud mot förebyggande gruppbehandling med antibiotika. Däremot ges fortfarande utrymme för att kunna strö medicin på fodergivor eller ge den via vatten. Det är viktigt att täppa igen dessa kryphål.

Herr talman! Ingen kan ha missat att den tuffaste mjölkkrisen i mannaminne pågår. Fem mjölkbönder slutar varje vecka. Priset på mjölk är nere på 2,50 per kilo. Det är minst en krona för lite för att en mjölkbonde ska gå plus minus noll.

Konkurrenskraftutredningen slog fast att våra svenska bönder får bära en mycket tyngre ryggsäck när de ska konkurrera med de europeiska bönderna, en ryggsäck som vi politiker här i kammaren har bestämt om. I ryggsäcken finns bland annat högre dieselpriser och beteskrav.

Jordbruksverket har nyligen presenterat förslag om att se över reglerna för beteskrav för kor. Det ser vi som positivt. Det är en fråga som vi kristdemokrater tidigare har aktualiserat. Vi vill se över beteskraven för kor i lösdriftshallar. Inriktningen är att kor som har det bra också mjölkar bra. Därför har alla mjölkbönder incitament för att öka djurets välbefinnande. Det är värt att påpeka att det är en stor skillnad mellan hur korna har det i dag och hur de hade det när beteskravet infördes för 30 år sedan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)