Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96

Betänkande 1994/95:FiU20

Finansutskottets betänkande 1994/95:FIU20

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:150)

Innehåll

1994/95
FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra
hälften av år 1994. En viss dämpning av konjunkturen kan nu iakttas i Förenta
staterna och de övriga anglosachsiska länderna, men den utvecklingen motverkas
av en ökad tillväxt i flera av EU-länderna och en fortsatt stark expansion i
bl.a. Sydostasien. Fortsatt växande statsskulder i många i-länder och
instabilitet på de finansiella marknaderna utgör emellertid alltjämt ett hot
mot en positiv utveckling.
Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Sverige är i stort sett densamma
som redovisades i budgetpropositionen i januari. Skillnaderna utgörs främst av
att prognosen för den privata konsumtionen har ändrats till en minskning av
konsumtionen för innevarande år med en halv procent. Nedgången i den privata
konsumtionen motverkas av att investeringarna och exporten bedöms utvecklas
starkare än vad som antogs i januari.
Utvecklingen av bytesbalansen är mycket positiv. Sverige övergår nu till att
bli ett kapitalexporterande land. Utskottet konstaterar att utvecklingen pekar
mot en stark och uthållig förbättring åren framöver av bytesbalansen.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
I syfte att skapa en stabil grund för den ekonomiska politiken i det
nuvarande svåra läge som den svenska ekonomin befinner sig, har
Socialdemokraterna och Centerpartiet träffat en uppgörelse om de förslag som
läggs fram i bl.a. kompletteringspropositionen. Utskottet kan nu konstatera att
den förda politiken möts av ett starkt och brett stöd i riksdagen.
Utskottet tillstyrker förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken
som bl.a. innebär ett fullföljande av en mycket stram finanspolitik.
Budgetunderskottet kommer att dras ned kraftigt och statsskulden i relation
till BNP bör kunna stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska.
Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras för att den skall kunna bidra till en
förbättring av det alltjämt mycket svåra läget på arbetsmarknaden. En uthållig
ekonomisk tillväxt, där ett hänsynstagande till miljön måste spela en avgörande
roll, ser utskottet som en grundläggande förutsättning för att minska
arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden. Utskottet
konstaterar med tillfredsställelse att det också finns ett brett
parlamentariskt stöd när det gäller kravet på prisstabilitet.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna lämnar en
gemensam reservation beträffande bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och
inriktningen av den ekonomiska politiken. Vänsterpartiet och Miljöpartiet
reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Arbetsmarknadspolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 80 % till 75 %. Förslaget
motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget
eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort
underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en
harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga
socialförsäkringar.
Mot sänkningen av kompensationsnivån reserverar sig Folkpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Livsmedelsmomsen
Förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt
perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om
kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och
utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det samlade skatteuttaget
finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom
skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar
av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna.
Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkoms en skatteväxling som gör att
inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras
också barnfamiljer och låginkomsttagare, vilka använder en relativt stor andel
av sina inkomster till mat, för de nedskärningar i de offentliga utgifterna som
är nödvändiga med hänsyn till den mycket höga utgiftskvoten (för närvarande ca
70 % av BNP). Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet att
mervärdesskatten på livsmedel sänks från 21 % till 12 % den 1 januari 1996.
Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna avstyrker
förslaget att sänka livsmedelsmomsen.
I två motioner föreslås att sänkningen inte skall få slå igenom på folköl.
Mot bakgrund härav föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen
med ett förslag som innebär att priset på folköl i detaljhandelsledet inte
sänks när momsen på livsmedel sänks.
Ett tak för de offentliga utgifterna
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa ett tak för de
samlade offentliga utgifterna. Regeringens budgetberedning har på  senare år
stramats upp, och även riksdagen kommer om något år att börja tillämpa en ny,
mer rationell beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också
tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.
Ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan ett utgiftstak kan
fastställas. Enligt den modell som skisseras i propositionen bör ett utgiftstak
utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå
för de offentliga utgifterna under ett antal år framöver. Utgiftstaket bör
anges i nominella termer och omfatta hela den offentliga sektorn, således även
kommuner och socialförsäkringssektor. Två slag av utgifter bör eventuellt
undantas från utgiftstaket, nämligen utgifterna för statsskuldräntor och de
utgifter som är direkt beroende av konjunkturen, t.ex. utgifter för
arbetsmarknadspolitiken. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde bör i
regeringskansliet åvila respektive departement.
Ersättningsnivåerna i olika försäkringssystem
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en enhetlig
ersättningsnivå på 75 % inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt för
sjuklöner och rehabiliteringspenning. För att stimulera till fortsatt
jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under
en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning.
Enligt finansutskottet måste budgetförstärkningarna nu framför allt inriktas
mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte
minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur --  att de höga
offentliga utgifterna minskas. Görs inte det finns det knappast möjlighet för
staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter som barnomsorg,
utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som utskottet anser
bör skyddas i största möjliga utsträckning.
Mot sänkningen av ersättningsnivån reserverar sig Folkpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet tillstyrker också förslaget att avskaffa de två särskilda
kontaktdagarna i föräldraförsäkringen. Likaså tillstyrker utskottet förslagen
om höjd självrisk i tandvårdsförsäkringen samt höjd patientavgift för
prisnedsatta läkemedel. Det innebär att avgiften för inköp av läkemedel höjs
från högst 125 kr till högst 165 kr den 1 juli 1995. Mot höjningen av
patientavgifter reserverar sig Moderaterna och Vänsterpartiet.
Kooperativ utveckling
Finansutskottet föreslår, på förslag av näringsutskottet och med
tillstyrkande av två motioner, att regeringens förslag till besparing på
anslaget för Kooperativ utveckling med 1 miljon kronor inte genomförs. Bidraget
har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv form av stöd till kooperativt
företagande som ger ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen. För att
finansiera åtgärden föreslås att neddragningen av stödet till kvinnligt
företagande ökas med 1 miljon kronor till 51 miljoner kronor. Detta innebär
likväl att stödet till kvinnligt företagande nästa budgetår nästan tredubblas
jämfört med innevarande år.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen ter sig något ljusare nu, men situationen är fortfarande
allvarlig. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna vinna respekt hos
allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas
fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.
Nedskärningar i transfereringssystemen slår hårdast mot låginkomsttagare. Å
andra sidan slår de tidigare genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer
välbeställda. Gjorda analyser visar att de största procentuella förändringarna
av disponibelinkomsterna drabbar hushållen med den högsta ekonomiska standarden
medan låginkomsttagarna som grupp relativt sett klarar sig bättre, bl.a.
beroende av sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Finansutskottet finner
därför att de föreslagna eller vidtagna åtgärderna har en med hänsyn till
omständigheterna rimlig fördelning.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska
riktlinjer och avstyrker de alternativa förslag som förs fram av
oppositionspartierna.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och
avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena. Till betänkandet har
fogats 142 reservationer och 12 särskilda yttranden.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1994/95:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till
finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen
enligt följande:
Bilaga 2 Statschefen och regeringen
till konstitutionsutskottet.
Bilaga 3 Justitiedepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser punkt A 7 Kampanjkostnader m.m. för
val till Europaparlamentet samt
till justitieutskottet i vad avser punkt D 2 Domstolarna m.m. och avsnittet
Arvoden på rättshjälpsområdet.
Bilaga 4 Utrikesdepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser punkt E 6 Europainformation m.m.,
till näringsutskottet i vad avser punkt E 1 Kommerskollegium och
till utrikesutskottet i övrigt.
Bilaga 5 Socialdepartementet
till socialutskottet i vad avser yrkandena 11--15 beträffande SBL Vaccin AB,
Information om organdonation m.m., Allmänna försäkringskassor,
Riksförsäkringsverket och Bidrag till hälso- och sjukvård.
Bilaga 7 Finansdepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser avsnitt 3 Förvaltningsmyndigheternas
ledning,
till skatteutskottet i vad avser avsnitt 6 Anslagsfrågor såvitt gäller
yrkande 2 beträffande ändring i tullagen samt
till näringsutskottet i vad avser avsnitt 4 Allmänna pensionsfonden.
Bilaga 8 Utbildningsdepartementet
till utbildningsutskottet i vad avser punkterna C 43 Enskilda och kommunala
högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område.
Bilaga 9 Jordbruksdepartementet
till jordbruksutskottet.
Bilaga 12 Näringsdepartementet
till näringsutskottet i vad avser
dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 1 och
2,
dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt A 1 Närings- och
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader,
dels avsnitt 3 Lagändring,
till bostadsutskottet i vad avser
dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 3 och
4,
dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt G 13 Bidrag till
förbättring av inomhusklimatet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m),
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp),
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds),
1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m),
1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m),
1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m),
1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m),
1994/95:Fi42 av Per Bill (m),
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp),
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),
1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m),
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds),
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),
1994/95:K23 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) och
1994/95:N19 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till konstitutionsutskottet motionerna K23, Fi33 yrkandena 13 och 16 samt
Fi34 yrkande 12,
till skatteutskottet motionerna Fi33 yrkande 10, Fi35 yrkande 3 och Fi44
yrkandena 4 och 12,
till lagutskottet motionerna Fi33 yrkande 52 och Fi34 yrkande 39,
till utrikesutskottet motion Fi33 yrkandena 14 och 15,
till jordbruksutskottet motion Fi34 yrkande 41,
till näringsutskottet motionerna N19 yrkande 1, Fi31 yrkande 5 och Fi34
yrkande 32 och
till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi31 yrkandena 16 och 19, Fi32
yrkandena 7 och 25, Fi35 yrkandena 16, 17 och 37, Fi40 yrkandena 7 och 18 samt
N19 yrkande 2,
i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till skatteutskottet Fi33 yrkandena 11 och 12 samt
till arbetsmarknadsutskottet motion Fi40 yrkande 6.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU29),
i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens
utgifter för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU30),
i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor
på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU28),
proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkandena 4, 8
och 9  i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19),
proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m. i sitt betänkande om den
kommunala ekonomin (1994/95:FiU19).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 150 (kompletteringspropositionen)
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1, 2 och 8--14,
bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1--3, 5--7 och 10,
bilaga 6 Kommunikationsdepartementet,
bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 2 Förbud mot monetär
finansiering m.m., avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel samt
avsnitt 6 punkterna B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader och E 6 Bidrag
till förnyelsefonder på det statligt reglerade området,
bilaga 8 Utbildningsdepartementet med undantag av punkterna C 43 Enskilda
och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område,
bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga 11 Kulturdepartementet,
bilaga 12 Näringsdepartementet i vad avser punkterna A 3 Främjande av
kvinnors företagande, A 4 Bidrag till tekniköverföring samt A 5
Investeringsfrämjande,
bilaga 13 Civildepartementet,
bilaga 14 Miljödepartementet, med undantag av punkt A 1 Statens
naturvårdsverk,
dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta motionerna
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1--4, 6--10,
12--15, 17, 18 och 20,
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1--6, 8, 9,
15--24 och 26--33,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 1--5, 7--9,
17--51 och 53--58,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1--11,
13--18, 20--31, 33--38, 40 och 42--44,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), i vad avser yrkandena 1, 2, 4,
6--10, 14, 15, 18--36 och 38--42,
1994/95:Fi38 Sonja Rembo (m),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), i vad avser yrkandena
1--5 och 12--17,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), i vad avser yrkandena
1--3, 5--11, 13 och 14,
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) samt
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),
dels de med anledning av proposition 1994/95:218 En effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m. väckta motionerna
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 14, 15 och 25,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 22, 25 och 26
samt
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 6 och 7.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta
betänkande återfinns i bilaga 1.
Uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet
En sammanställning över förslag i de propositioner som omfattas av
uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet (1994/95:150
kompletteringspropositionen, 1994/95:161 om regionalpolitik, 1994/95:203 om
EU-finansiering och 1994/95:218 om arbetsmarknadspolitik) samt motionerna som
väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande
över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts
beredningsområde.
Yttranden har avlämnats från
konstitutionsutskottet (1994/95:KU6y och KU7y),
skatteutskottet (1994/95:SkU7y),
justitieutskottet (1994/95:JuU5y),
lagutskottet (1994/95:LU4y),
utrikesutskottet (1994/95:UU6y),
socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU7y),
socialutskottet (1994/95:SoU3y),
kulturutskottet (1994/95:KrU6y),
utbildningsutskottet (1994/95:UbU7y),
trafikutskottet (1994/95:TU4y),
jordbruksutskottet (1994/95:JoU5y),
näringsutskottet (1994/95:NU7y),
arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU4y) och
bostadsutskottet (1994/95:BoU4y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3--17 till betänkandet.
Offentliga utfrågningar
Utskottet anordnade den 4 maj 1995 en offentlig utfrågning om Sveriges
ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag. I
utfrågningen deltog chefekonom Klas Eklund från SE-banken, verkställande
direktör Lars Jacobsson från Handelns utredningsinstitut, chefekonom Nils
Lundgren från Nordbanken, professor Mats Persson från Institutet för
internationell ekonomi samt statssekreterare Svante Öberg och departementsrådet
Anders Palmér från Finansdepartementet.
Vidare anordnade utskottet den 11 maj 1995 en offentlig utfrågning om
penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningarna återfinns i bilagorna 18 och 19 till
betänkandet.

Propositionens förslag

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen har förordat,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som regeringen har förordat,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp
av 2 000 000 000 kr,
10. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett tak
för de offentliga utgifterna,
11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga
aktiebolag och stiftelser,
12. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
13. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
14. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en
enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i
sjuk- och föräldraförsäkringarna (avsnitt 4),
5. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 094 000 000
kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
6. att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkringen
för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000
kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
7. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och
rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 6,
10. att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag
till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret
1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än
vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
16. att riksdagen godkänner inriktningen av de
besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen
förordar (avsnitt 13),
17. att riksdagen till förslagsanslaget Bostadsbidrag för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 910 000 000 kr
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår
regeringen under littera A Infrastruktur
dels i avsnittet Banverket och Vägverket (s. 1)
1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande
av vägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett
belopp som är 150 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i
prop. 1994/95:100 bil. 7,
2. att riksdagen med ändring av riksdagens belut (prop.
1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU14, rskr. 1994/95:231), till
Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr,
dels i avsnittet Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (s. 2)
1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av
vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000
kr för år 1998,
2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av
länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt
på 1 244 000 000 kr för år 1998,
3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar
i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för
år 1998,
dels i avsnittet Utökad garantiram i Stockholm (s. 2 och 3)
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor
i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya
väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta
Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till
tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till
prisökningar i samhället.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m. (s. 102--113)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
2. att riksdagen bemyndigar Riksbanken att utan vederlag
överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD
om totalt 593 miljoner kronor till regeringen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att överta samtliga
förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i
Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till
bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12
300 miljoner kronor),
dels i avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (s. 125 och
126)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
mervärdesskattelagen (1994:200),
dels i avsnitt 6 Anslagsfrågor (s. 127--129)
1. att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
3. att riksdagen till Bidrag till förnyelsefonder på det
statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 1 000 kr.
I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt C 44 (s. 8)
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag
Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 000 000 kr
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt C 45 (s. 9 och 10)
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag
Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
4. att riksdagen under förutsättning att riksdagen godkänner
regeringens förslag i prop. 1994/95:164 om anslag till Övriga
utgifter inom forskning och forskarutbildning under åttonde
huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett belopp som är ytterligare 37 500 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt D 19 (s. 10)
5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag
Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 anvisar
ett belopp som är 82 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i
prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under littera E Studiestöd m.m. (s. 11--13)
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349),
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1030), om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
8. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som
är 25 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 9,
9. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag
Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp
som är 448 100 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 9,
10. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som
är 3 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 9.
I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår
regeringen
dels under punkt A 5 (s. 2--9)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. att riksdagen med ändring av sitt beslut (bet.
1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233), till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 61 358 582 000 kr,
dels under punkt A 6 (s. 10--12)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om
administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning,
3. att riksdagen till Bidrag till lönegarantiersättning för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,
dels under punkt D 4 (s. 15--17)
att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av
och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för
1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida
återvändande till Bosnien-Hercegovina och
2. medicinsk evakuering,
dels under punkt D 5 (s. 17--21)
1. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för
utbetalning av schablonersättningar,
2. att riksdagen under tionde huvudtitelns förslagsanslag
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 400 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.
I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt B 8 (s. 1)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om stöd till
icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt
belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:BoU10, rskr. 211), till Stöd till icke-statliga
kulturlokaler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 27 500 000 kr,
dels under punkt B 17 (s. 2)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om bidrag till
kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt
belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:BoU10, rskr. 211), till Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 12 Näringsdepartementet föreslår regeringen i
avsnitt 2 Anslagsfrågor
dels under punkt A 3 (s. 15 och 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av
kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 4 (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till
tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000
kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 5 (s. 16 och 17)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag
Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500
000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.
I proposition 150 bilaga 13 Civildepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 1 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr.
213), till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr.
206), till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000 kr,
dels under punkt D 2 (s. 2 och 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till
nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 3 200 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop.
1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 2 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till
kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 4 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av
ideell verksamhet anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 6 (s. 4)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr.
224), till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 787 860 000 kr.
I proposition 150 bilaga 14 Miljödepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 3 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15,
bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar
och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 210 000 000 kr,
dels under punkt A 5 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15,
bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Miljöforskning för budgetåret 1995/96
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr,
dels under punkt B 3 (s. 2)
att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens
kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar
ett belopp som är 7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100
bil. 15.

Motionsyrkanden

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för budgetregleringen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen med anledning av budgetposten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov netto som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen med anledning av regeringens begäran om lånebemyndigande som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av patientavgifterna i
läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad
rehabilitering i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i systemet för förtidspension,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrad presumtion vid bidragsförskott,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års
planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om
sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om en sänkning av
mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om planerna på övergång till månadsvis momsinbetalning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder i syfte att minska skatten på arbete inom tjänstesektorn,
15. att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för
vuxenstudiestödet i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar återgå till de regler som gällde före den 1
januari 1995 för studerande vid YTH-utbildningarna i enlighet med vad som
anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel,
littera D Invandringen m.m., anvisa ett i förhållande till regeringen med 400
miljoner kronor minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s konvergenskriterier och ökad självständighet för Riksbanken.
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
förordats i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett tak för de offentliga utgifterna,
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett robust socialförsäkringssystem,
6. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att ersättningen inom
sjuk- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen skall vara 80
%,
8. att riksdagen avslår förslaget att sänka ersättningen i
vuxenstudiestödet som en följd av sänkt ersättning i a-kassan till 75 %,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i
arbetslöshetsförsäkringen,
15. att riksdagen avslår förslaget att minska anslaget till Främjande av
kvinnors företagande med 50 000 000 kr till 150 000 000 kr och i stället
beslutar anslå 250 000 000 kr,
16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd
till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under
Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen beslutar beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt vad
som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner
enligt vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar om höjd pensionsålder enligt vad som anförts i
motionen,
22. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionssystemet enligt vad som
anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar ändra reglerna för förtidspension enligt vad som
anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar att obetalda skatteskulder skall reducera pension
enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för
ungdomar under 29 år utan barn,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om restriktivare regler för
bidragsförskott enligt vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen beslutar reducera anslaget till presstöd enligt vad som
anförts i motionen,
29. att riksdagen beslutar reducera anslaget till folkbildning enligt vad som
anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret
enligt vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning av statliga företag,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncessionsavgift för TV,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om flerbarnstillägg enligt vad
som anförts i motionen.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som har förordats i denna motion,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetreglering som har
förordats i denna motion,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av inkomstskatten
enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar av skatten på
kapitalägande enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteuttaget inom privat tjänsteproduktion,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta egenavgifter enligt
vad i motionen anförts,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på
livsmedel,
17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till
biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000
000 kr utöver vad regeringen föreslår,
19. att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara
1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade
enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra
kostnadsnivån och inte regelsystemet,
20. att riksdagen beslutar om att barnbidraget från den 1 januari 1996 skall
höjas från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år enligt vad i motionen
anförts,
21. att riksdagen beslutar om en förändring av flerbarnstillägget enligt vad
i motionen anförts,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda läkemedelskostnader
enligt vad i motionen anförts om den kraftiga kostnadsutveckling som varit
under de senaste fyra åren och som drabbar äldre och sjuka med ett stort
läkemedelsbehov,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå
i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringen på 75 % enligt vad i motionen
anförts,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Föräldraförsäkringen
för budgetåret 1995/96 anslå 1 202 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i
proposition 1994/95:100 bilaga 6,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Sjukpenning och
rehabilitering för budgetåret 1995/96 anslå 3 419 000 000 kr mindre än vad som
föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopandet av en karensdag i sjukförsäkringen,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för
budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i
proposition 1994/95:100 bilaga 6,
28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A 3)
anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96
(A 10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96
(A 11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9
407 560 000 kr,
31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1995/96 (A 5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 429 449 000 kr,
32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och underhåll
av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
33. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar
75 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
34. att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 140
000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
35. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar
71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar
inom fjärde huvudtiteln om 4 626 000 000 kr i enlighet med vad i motionen
anförts,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, särskilt
vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa även skall gälla
studerande vid folkhögskola,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i
studiestödslagen,
39. att riksdagen beslutar höja ersättningen för svux och svuxa från 65 %
till 75 % av nivån i dagpenningen från a-kassa,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilt vuxenutbildningsstudiestöd för arbetslösa skall kunna
beviljas för studier på gymnasial nivå under sex terminer och för ytterligare
tid om det finns särskilda skäl,
41. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 20 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundbeloppet i det kontanta arbetslöshetsunderstödet,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inskränkning av deltidsarbetslösas stämplingsrätt,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare ändringar i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring ej skall göras innan utredningen om
arbetslöshetsförsäkringen presenterat sina förslag och konsekvenserna av
ändringar i lagen,
45. att riksdagen anslår 3 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96,
46. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär
förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel,
47. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär
förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel,
48. att riksdagen under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar
ett lån till en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen,
49. att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av
kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en
minskning av anslaget med 50 000 000 kr enligt vad som sägs i motionen,
50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i
motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
51. att riksdagen till Stöd för kooperativ utveckling (E 2) anvisar
2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om
Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än
regeringens,
54. att riksdagen beslutar inrätta en omställningsfond som tillförs
1 500 000 000 kr budgetåret 1995/96 enligt vad i motionen anförts,
55. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om
ett utgiftstak för den offentliga sektorn,
56. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om
förbud mot statlig upplåning i Riksbanken, s.k. monetär finansiering,
57. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i inriktningen av
penningpolitiken enligt vad i motionen anförts,
58. att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av en kommission för att
granska finansmarknaden enligt vad i motionen anförts,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om syftet med den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöskulden,
3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen,
4. att riksdagen besluar anta de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordas i motionen,
5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens
inkomster som föreslås i motionen,
6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens
utgifter som föreslås i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade arbetsgivaravgifter
och miljöskatter enligt den s.k. skatteväxling som föreslås i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling för en bättre miljö och ökad sysselsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk kommitté för att ta fram förslag till insyn på
valuta- och penningmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av budgetpolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för
bistånd m.m. inte skall dras in,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till konvergensprogram för
debatt och beslut i enlighet med vad som anförts i motionen innan det skickas
in till EU,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 23 §
riksbankslagen,
15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar
7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således
52 260 534 000 kr,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i
föräldraförsäkringen och sjukpenningen,
17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen
och sjukpenningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk
utredning av effekterna av alla sparåtgärders samlade inverkan på utsatta
grupper och låginkomsttagare m.m.,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5
miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
byggande av vägar med 150 miljoner kronor och i stället sänker anslaget med
ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500
miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till
Byggande av länstrafikanläggningar,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt vuxenstudiestöd m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett grundforskningsavdrag om 5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av anslag från grundforskningsavdragsmedel på
forskningsråd och fakultetsanslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för
budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslår,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad arbetstid i
enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
icke-statliga kulturlokaler,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samerna som grupp inte skall straffas genom indragning från
Samefonden för att Sametinget betalat ut partistöd,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av
kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för
budgetåret 1995/96,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till
tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag
till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som
anförts i motionen och till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och
förnybara energikällor,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till
Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget
för budgetåret 1995/96,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd
till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom
Miljödepartementets område inte skall genomföras,
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96,
44. att riksdagen vid bifall till motionens reviderade budgetförslag
godkänner det i motionen redovisade minskade upplåningsbehovet.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de
riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de allmänna
riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari
1995,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av livsmedelsmomsen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i
föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering avslår regeringens
förslag om sänkt rehabiliteringspenning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i
sjukersättningssystemen,
10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla i
sjukersättningssystemen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de flexiblare regler som föreslås gälla för deltidsstudiestöd
för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta
studerande på folkhögskola,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa,
ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i
enlighet med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux och
studiemedel,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av ersättningsnivån
i arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt grundbelopp i det
kontanta arbetsmarknadsstödet,
20. att riksdagen anvisar 2 500 000 000 kr utöver regeringens förslag till
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. och således anslår totalt
63 858 582 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200
000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 174
303 000 kr,
24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m. anslår
3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 94 500 000 kr,
25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår
1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr,
26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell verksamhet anslår 1 000
000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 23 700 000 kr,
27. att riksdagen till anslaget Stöd till idrotten anslår 4 400 000 kr utöver
regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag
till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget
Miljöforskning,
30. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 %
fr.o.m. den 1 januari 1996,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldrar skall få rätt att spara 10 dagar i
föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år,
32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar 1 400 000 000 kr mindre än
regeringens förslag, dvs. totalt 4 154 000 000 kr,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avvecklad
dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpta regler för bidragsförskott,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en återgång till tidigare regler när det gäller kopplingen mellan
studiemedel och resultat,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att obetalda skatteskulder skall påverka pensionsutbetalningar,
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av
reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget,
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i
anslag till Vägverket och Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om partistöd till partierna i Sametinget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de föreslagna höjningarna av de energi- och miljörelaterade
skatterna skall användas för att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn.
1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen beslutar höja
finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen till 140 % i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en framgångsrik ekonomisk politik som leder till hög
sysselsättning, lägre räntor och budgetsanering kräver fasta spelregler och
förbättringar i företagens villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en låg inflation bör ges högsta prioritet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inflationsmålet skall ligga fast,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på prognoser och budgetuppföljning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med förbättrade instrument för budgetprognoser bör ges
hög prioritet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bruttobesparingar vad avser företagsstöd samt stöd till kommuner
och socialförsäkringar skall uppgå till minst 180 miljarder kronor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fasta spelregler vid den svenska statens skuldsanering,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bestämmelser om utgiftstak,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade regler för
momsredovisning och momsinbetalningar i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av matmomsen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för
utbildning vid länsstyrelserna,
2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde
huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en
generell besparing.
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som
anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel
m.m.,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta arbetsgivaravgifter
för tjänstesektorn i två steg enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad
som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning på
riskkapital enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om sänkt marginalskatt så att högsta skattesats för
statlig inkomstskatt åter blir 20 %,
9. att riksdagen beslutar höja grundavdraget i inkomstbeskattningen till 0,25
basbelopp,
10. att riksdagen avslår förslaget om ändrad uppbörd av mervärdesskatt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av den aviserade kvittningsrätten,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reformering av skatten för
fåmansbolag enligt vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om undantag från bolagsskatt
enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att alla alkoholhaltiga drycker undantas från föreslagen momssänkning.

1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bibehållen mervärdesbeskattning av öl, klass II, s.k. folköl.
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regler om vuxenstudiestöd i förhållande till studiernas
omfattning som föreslås gälla för studerande i kommunal och statlig
vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningen i
vuxenstudiestödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reglerna för svuxa ändras så att stöd får beviljas för studier
på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för svux och
studiemedel.
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,2
miljoner på bidrag till ungdomsverksamhet m.m.,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,3
miljoner på stöd till trossamfund m.m.,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ
utveckling med 1 miljon kronor,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 1 miljon
kronor på utveckling av ideell verksamhet,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 4,4
miljoner kronor på stöd till idrotten.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 218
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att den lägsta ersättningen i KAS och
arbetslöshetsförsäkringen sätts till 210 kr per dag i enlighet med vad som
anförs i motionen,
15. att riksdagen beslutar sänka den högsta ersättningen i
arbetslöshetsförsäkringen till 529 kr per dag i enlighet med vad som anförs i
motionen,
25. att riksdagen beslutar om en begränsning av rätten till ersättning från
a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad som anförs i motionen,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag,
25. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om
anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till flera arbetstimmar
vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad i motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten till heltidsarbete,
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att sänka ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 75 %,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade ersättningsnivåer
i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som föreslås i motionen.

Utskottet

Utskottet
Den ekonomiska politiken
I de närmast följande tre avsnitten om den internationella utvecklingen,
utvecklingen i Sverige och svensk ekonomi fram till år 2000 ges en
sammanfattande redovisning utifrån bedömningen i den reviderade
nationalbudgeten. Därutöver görs vissa kompletteringar med bl.a. senaste
redovisning från Statistiska centralbyrån (SCB) om prisutvecklingen och
arbetsmarknadsläget. Utskottet behandlar också i detta sammanhang de synpunkter
på den reviderade nationalbudgetens konjunkturprognos som framförs i här
aktuella partimotioner och de kalkyler som redovisas för den svenska ekonomins
utveckling fram till år 2000.
Internationell utveckling
De tre första åren av 1990-talet kännetecknades av en mycket låg tillväxt i
OECD-området. Den lågkonjunktur som under dessa år drabbade OECD-Europa var så
djup att den totala produktionen minskade år 1993. Samtidigt närmade sig
arbetslösheten 12 %. Produktionsbortfallet och arbetslösheten under den första
delen av 1990-talet blev i OECD-Europa större än under lågkonjunkturen i början
av 1980-talet. Vad som skiljer dessa två lågkonjunkturer -- de svåraste som
drabbat Europa under efterkrigstiden -- är bl.a. inflationsutvecklingen. Medan
inflationen i OECD-Europa under de första åren av 1990-talet låg i intervallet
5--7 % var den väsentligt högre i början av 1980-talet. Sålunda steg
konsumentpriserna år 1980 i OECD-Europa med nära 16 %.
År 1994 vände utvecklingen i OECD-området. Den internationella ekonomin
utvecklades starkt, i synnerhet i Nordamerika men även i Västeuropa. Som
framgår av tabell 1 steg tillväxten i EU-länderna till 3 % år 1994. Även i
Japan, vars ekonomi helt stagnerade år 1993, vände utvecklingen försiktigt
uppåt även om tillväxten stannade vid blygsamma 1 %. Året 1994 innebar en
fortsatt snabbt växande produktion i Förenta staterna även om en viss
avmattning kunde noteras i slutet av året.
Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________
1994          1995          1996
___________________________________________________________________
USA                        4,0           3,0 (2,9)*    2,0 (2,2)
Japan                      1,0           1,9 (2,4)     3,3 (2,9)
Västra Tyskland            2,3           2,7 (2,4)     3,3 (3,2)
Frankrike                  2,5           3,1 (3,0)     3,2 (3,3)
Storbritannien             4,0           3,3 (3,3)     3,1 (2,8)
Danmark                    4,8           3,5 (3,3)     2,8 (2,8)
Finland                    4,0           4,6 (4,8)     4,6 (4,1)
Norge                      5,1           3,0 (2,9)     2,7 (2,6)
OECD                       3,0           2,9 (2,8)     2,7 (2,7)
EU                         3,1           3,0           3,3
__________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.

Av tabell 1 framgår att Finansdepartementet inte funnit anledning att i
kompletteringspropositionen göra någon väsentlig justering av den
tillväxtprognos som redovisades i budgetpropositionen för utvecklingen fram
t.o.m. år 1996. Tillväxtprognoserna i propositionen överensstämmer i stort med
OECD:s bedömning från december förra året. I slutet av maj offentliggjorde
OECD-sekretariatet i ett pressmeddelande den prognos som kommer att redovisas i
"Economic Outlook" i juni i år. Av prognosen framgår att produktionstillväxten
för år 1995 för OECD-området totalt bedöms komma att ligga obetydligt under den
bedömning som redovisas i tabell 1. För år 1996 är prognosen oförändrad.
För de närmaste två åren görs i kompletteringspropositionen bedömningen att
produktionstillväxten har kulminerat i Förenta staterna. Även i Storbritannien
och i de nordiska länderna väntas tillväxten successivt minska. Denna dämpning
av tillväxttakten motverkas emellertid av en stigande tillväxt i flertalet
EU-länder. Det kan även konstateras att den kraftiga expansionen i ekonomierna
i Sydostasien med största sannolikhet kommer att fortsätta. Inte heller i
Latinamerika eller Östeuropa finns tecken på att produktionsuppgången dämpas.
Som framgår av tabell 2 väntas inflationen öka något i OECD-området som
helhet. Även om denna bedömning förverkligas innebär prognosen att inflationen
fortsätter att vara mycket låg i ett historiskt perspektiv. Den ligger
emellertid i överkant av de inflationsmål som många länder antagit. Som
jämförelse kan nämnas att inflationen under 1970-talet i genomsnitt per år
uppgick till 8,5 % och att den under 1980-talet låg på 6 % per år.
Den bedömning av prisutvecklingen i de större industriländerna som redovisas
i kompletteringspropositionen pekar även mot att en mindre ökning av
inflationstakten under de närmaste två åren kan väntas i Förenta staterna,
Storbritannien och Frankrike. I Japan däremot är inflationstakten mycket låg
och det finns inga tecken på att den kommer att stiga. För Japan gäller att
kapacitetsutnyttjandet i industrin är måttligt, inflationsförväntningarna är
låga och den mycket starka yenen drar ned importpriserna.
I Tyskland beräknas inflationen avta ytterligare något under år 1995 för att
mot slutet av år 1996 åter öka. Slutsatsen blir att den neddragning av
inflationstakten i OECD-området -- om Mexiko och Turkiet undantas -- som nu
kommit till stånd förefaller att bli bestående.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och EU-området
______________________________________________________________
1994       1995      1996
______________________________________________________________
Konsumentpriser
OECD                          2,3       2,6       2,9
EU                            3,1       3,0       3,3
Arbetslöshet*
OECD                          8,3       7,9       7,7
EU                           11,8      11,4      10,9
______________________________________________________________
* Procent av arbetskraften.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Av tabell 2 framgår att en viss nedgång av arbetslösheten i OECD-området är
att vänta under prognosperioden. Detta gäller även EU-länderna. Men trots en
viss förbättring av arbetsmarknadsläget i Västeuropa fortsätter arbetslösheten
att ligga på en mycket hög nivå samtidigt som andelen långtidsarbetslösa är
betydande. Som framhålls i propositionen förstärks de problem som orsakas av
det svåra arbetsmarknadsläget i EU-länderna av att arbetskraftsdeltagandet år
1993 endast uppgick till 65 %. Motsvarande andel var drygt 75 % i såväl
Förenta staterna som i Japan (jfr tabell 3).
Tabell 3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande
____________________________________________________________________
1992       1993        1994
____________________________________________________________________
Sysselsättning*
USA                                0,6        1,5         3,1
Japan                              1,1        0,2         0,3
EU                                -1,4       -2,0        -0,7
Arbetskraftsdeltagande**
USA                               76,8       76,8         -
Japan                             75,9       75,9         -
EU                                65,8       65,0         -
____________________________________________________________________
*  Årlig procentuell förändring.
** Procent av befolkningen mellan 15 och 64 år.
Källor: OECD och EU-kommissionen.

Den låga sysselsättningsgraden i Europa jämfört med Förenta staterna och
Japan innebär en relativt sett större belastning på de offentliga utgifterna.
Därmed skapas också behov av högre skatteuttag från den sysselsatta delen av
befolkningen i merparten av Västeuropas länder.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det internationella konjunkturläget
förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. Utskottets redovisning
av den reviderade nationalbudgetens internationella avsnitt visar att en viss
konjunkturavmattning kan komma att karakterisera perioden fram t.o.m. år 1996,
men att den internationella utvecklingen fortsatt kommer att vara gynnsam för
Sverige.
Avslutningsvis bör det framhållas att det självfallet finns flera
osäkerhetsmoment i bedömningen av den internationella utvecklingen.
De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades under år 1994 och
underskotten uppgick i genomsnitt till knappt 4 % av BNP. Förbättringen var
dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den offentliga
skuldsättningen, mätt som andel av BNP. I EU-länderna väntas de offentliga
finanserna förbättras något de närmaste åren, medan budgetunderskottet i
Förenta staterna bedöms sjunka i långsam takt. Fortsatt växande statsskulder
och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör alltjämt ett hot mot en
positiv utveckling.
Under de senaste månaderna har också den internationella finansiella
marknaden kännetecknats av stor oro. Den utlösande faktorn var den finansiella
krisen i Mexiko tillsammans med den ökade politiska osäkerheten i Italien och
Spanien. Turbulensen på den finansiella marknaden har fått till följd att
D-marken och yenen förstärkts kraftigt mot den amerikanska dollarn samtidigt
som länder med svaga statsfinanser och hög statsskuld fått se sin valuta
kraftigt försvagas. Denna utveckling på valutamarknaden kan vara en faktor som
bidrar till att förstärka den kommande konjunkturavmattningen som i
propositionen har bedömts som mild.
Särskilt i Japan har växelkursrörelserna varit extremt stora. Om de nuvarande
kursrelationerna skulle bli bestående är det sannolikt att den japanska
ekonomiska återhämtningen kommer att dra ut på tiden. De åtgärder som den
japanska centralbanken vidtagit -- räntesänkning och stödköp -- har inte
lindrat förstärkningen av yenen. Även i Tyskland utgör D-markens kraftiga
appreciering ett hot mot den i propositionen angivna positiva BNP-prognosen.
Den försämrade konkurrenssituationen för Tysklands exportindustri kan, om även
den inhemska efterfrågan dämpas, medföra att landet inte fungerar som en
effektiv konjunkturmotor för det övriga Europa.
För länder med stora underskott i de offentliga finanserna och en betydande
statsskuld har valutakursen följt dollarns fall. Dessa länder -- t.ex. Italien,
Spanien, Sverige och Storbritannien -- har sett sig tvungna att vidta en
åtstramning av penningpolitiken men även av finanspolitiken. De här redovisade
prognoserna förutsätter att dessa åtgärder får effekt och inte leder till ett
fortsatt allmänt högt ränteläge.
I början av maj ledde ånyo handelsmotsättningarna mellan Japan och Förenta
staterna till en akut konflikt. Vilka effekter denna konflikt kan komma att
få på världshandeln går i dagsläget inte att bedöma.
Utvecklingen i Sverige
Prognosförutsättningar
I kompletteringspropositionens bedömning av den svenska ekonomins utveckling
görs antaganden om valutakurs och räntor som i betydande grad är påverkade av
oron på den finansiella marknaden under årets tre första månader. Detta innebär
betydligt högre räntor och svagare krona än vad som låg till grund för
bedömningen i den preliminära nationalbudgeten. Som framgår av tabellerna 4
och 5 förutsätts dock en viss nedgång av obligationsräntorna samt en
förstärkning under år 1996 av kronan.
Tabell 4. Prognosförutsättningar
____________________________________________________________________
1994         1995            1996
____________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD        3,0          2,9 (2,8)*      2,7 (2,7)
Konsumentprisökning i
OECD                       2,3          2,6 (2,3)       2,9 (3,0)
Världsmarknadstillväxt**
Dollarkurs (i kr)          7,7          7,3 (7,4)       7,3 (7,2)
Ecu-index                123,8        128,8 (121,6)   125,0 (117,9)
Tysk ränta
5-års statsobl.           6,2          6,9 (7,0)       7,1 (7,2)
Svensk ränta
5-års statsobl.           9,1         10,6 (10,2)     10,0 (9,2)
Svensk ränta
6-månaders
statsskuldväxel           7,7          8,9 (8,4)       9,0 (8,3)
____________________________________________________________________
*  Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.
** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.

Tabell 5. Växelkursutvecklingen
Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt
_____________________________________________________________________
1992     1993     1994     1995     1996
_____________________________________________________________________
ECU-index                 0,4      20,9     0,6      4,0      -3,0
Dollar                    4,0      33,8    -1,2     -5,4      -0,4
Konkurrentvägt           -0,3      23,8     1,7      3,7      -1,8
Importvägt               -0,8      24,4     1,8      3,9      -1,8
_____________________________________________________________________
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten avslutades den 18 april 1995. I
början av maj förstärktes dollarn vilket fick till följd att även kronan blev
starkare. I samband med denna kronförstärkning föll även räntorna. Men
turbulensen på finans- och valutamarknaderna håller i sig. I slutet av maj föll
åter dollarn, och på samma sätt som tidigare förlorade därmed kronan i värde
mot D-marken och räntorna steg åter. Räntedifferensen mot Tyskland var i slutet
av maj drygt 4 procentenheter.
Även om räntedifferensen mot Tyskland antas minska i Finansdepartementets
prognos under prognosperioden innebär ränteantagandet att differensen mot de
tyska räntorna kommer att vara betydande även i slutet av år 1996. Men om den
amerikanska dollarn förstärks snabbare mot D-marken kommer de svenska räntorna
sannolikt att utvecklas mer gynnsamt än vad som anges i tabell 4.
Försörjningsbalansen
I kompletteringspropositionen görs samma bedömning som i finansplanen av
tillväxten i den totala produktionen fram t.o.m. år 1996. Vad som skiljer
bedömningarna åt är prognosen för vissa delkomponenter av
försörjningsbalansprognosen.
Den viktigaste skillnaden mellan prognosen i finansplanen och i
kompletteringspropositionen gäller främst bedömningen av
investeringsutvecklingen.
Tabell 6. Försörjningsbalans
_____________________________________________________________________________
Miljarder kr.     Procentuell volymförändring
1994              __________________________________
1994       1995         1996
_____________________________________________________________________________
BNP                      1 517,0           2,2        2,5 (2,6)**  2,9 (2,9)
Import                     492,3          13,2        7,5 (7,0)    6,0 (5,1)
Tillgång                 2 009,3           4,5        3,7 (3,6)    3,6 (3,4)
Privat konsumtion          820,2           0,5       -0,5 (0,0)    1,0 (1,0)
Offentlig konsumtion       413,5           1,0       -0,2 (0,0)   -0,8 (-1,0)
Stat                     131,5          -0,7        1,5 (2,0)   -0,5 (-1,0)
Kommuner                 282,0          -1,2       -1,0 (-1,0)  -1,0 (-1,0)
Bruttoinvesteringar        208,2          -0,4       11,1 (9,5)    9,6 (8,5)
Näringsliv               136,6          17,4       21,1 (20,1)  10,7 (10,1)
Bostäder                  36,3         -37,5      -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2)
Myndigheter               35,4           6,4        5,6 (9,2)    3,2 (1,7)
Lagerinvesteringar*         10,5           1,4       -0,3 (0,0)    0,2 (0,1)
Export                     556,7          13,8       10,6 (9,5)    7,3 (7,3)
Användning               2 009,3           4,5        3,7 (3,6)    3,6 (3,4)
Inhemsk användning       1 452,5
______________________________________________________________________________
*  Förändring i % av föregående års BNP.
** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Tabell 7. Nyckeltal
_________________________________________________________________________
1994         1995           1996
_________________________________________________________________________
Timlön, kostnad                  3,5          3,5 (3,5)**    4,0 (4,0)
KPI, dec.-dec.                   2,3          3,3 (2,9)      2,8 (3,7)
NPI, dec.-dec.                   1,6          2,0 (2,0)      2,4 (1,7)
Disponibel inkomst               1,0         -2,2 (-2,4)     0,2 (-0,5)
Sparkvot (nivå)                  8,3          6,7 (6,3)      5,9 (4,9)
Industriproduktion              10,6          8,0 (7,0)      6,0 (6,8)
Relativ enhetsarbetskostnad     -1,0         -0,6 (5,5)      3,4 (3,2)
Öppen arbetslöshet (nivå)*       8,0          7,0 (6,8)      6,1 (6,1)
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder**                     5,1          5,1 (4,8)      5,2 (4,7)
Handelsbalans (mdkr)            68,6        108,9 (93,8)   127,0 (114,6)
Bytesbalans (i % av BNP)         0,4          2,6 (1,5)      4,0 (3,6)
_________________________________________________________________________
*  Procent av arbetskraften.
** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

Såväl investeringarna i näringslivet som bostadsinvesteringarna och exporten
förutses under prognosperioden få en bättre utveckling i
kompletteringspropositionen än i finansplanen. Att detta i sin tur inte leder
till en högre tillväxt i BNP förklaras för år 1995 främst av en sämre
utveckling av den privata konsumtionen och en ökad import. För år 1996 gäller
att såväl investeringsprognosen som importprognosen har justerats upp.
Det bör även understrykas att den svenska bytesbalansen nu uppvisar
överskott. Överskottet i den privata sektorns finansiella sparande överstiger
det offentliga underskottet. Sverige är därigenom ett kapitalexporterande land.
Exportvolymen steg under åren 1993 och 1994 med sammantaget ca 20 %, främst
genom kraftigt ökande marknadsandelar. Därtill kommer att
världsmarknadspriserna på vissa viktiga svenska exportområden inom
basnäringarna har ökat kraftigt den senaste tiden. Utvecklingen pekar mot en
stark och uthållig förbättring av bytesbalansen åren framöver.
I motion Fi31 (m) framhålls att den reviderade nationalbudgetens
konjunkturbedömning är alltför optimistisk. Invändningarna gäller främst
konsumtionsprognosen, men också investeringsprognosen kan ligga för högt. Ej
heller tror motionärerna att den förda politiken kommer att inge de finansiella
marknaderna ett sådant förtroende att gapet mot de tyska räntorna kommer att
minska i den utsträckning som förutses i den reviderade nationalbudgeten. På
samma sätt som i Moderata samlingspartiets motion anförs i motionerna Fi32
(fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) att konjunkturprognosen -- genom
antagandet att hushållen kommer att dra ner sitt sparande -- ger en alltför
ljus bild av den svenska ekonomins utveckling.
Enskilda poster i försörjningsbalansen
Utrikeshandeln
Exporttillväxten år 1994 uppgick till 13,8 %. Ser man endast till ökningen i
varuexporten var den nära 17 %, vilket är det högsta ökningstal som uppnåtts
sedan i början av 1950-talet. Samtidigt kan konstateras att de expansiva
ekonomierna i Fjärran Östern får allt större betydelse för svensk export.
Exporttillväxten bedöms nu ha kulminerat, men ökningstalen blir höga såväl i
år som nästa år. Under prognosperioden är det marknadstillväxten som är
drivkraften i exportökningen när effekterna av konkurrenskraftsförbättringen
minskar. Marknadsandelsvinsterna kommer successivt att avta. I propositionen
varnas för att kapacitetsutnyttjandet kan vara en restriktion för
exporttillväxten, som varit mycket snabb inom exportsektorn under de senaste
åren. Investeringsaktiviteten ökar dock under prognosperioden, och inom
basindustrin väntas investeringsuppgången bli mycket kraftig. Mot den
bakgrunden torde det inte uppstå några generella kapacitetsbrister.
Importen har visat sig vara mycket svårbedömd. Den nu aktuella bedömningen
innebär, som nämnts, en kraftig upprevidering av tidigare prognoser.
Varuimporten ökade förra året med ca 15 %. Mest ökade importen av
investeringsvaror. Som framhålls i propositionen var utvecklingen under loppet
av året brant stigande och i december noterades en ökning på hela 36 % från
december 1993. Den extrema tillväxten i december är sannolikt relaterad till
Sveriges inträde i EU och i viss mån en återspegling av att
lagerinvesteringarna samtidigt ökade starkt. Även generellt sett ökade
emellertid importen oväntat mycket under fjolåret, liksom under år 1993. Denna
utveckling är emellertid svår att förklara utifrån historiska mönster.
Under prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare takt än
under fjolåret. Det förklaras dels av att importen under slutet av år 1994
sannolikt var exceptionellt hög till följd av de förändrade importvillkor som
följde av EU-medlemskapet.
Bytesbalansen visade förra året ett överskott för första gången sedan år
1986. Som framgår av tabell 7 väntas överskottet stiga kraftigt, från
6,6 miljarder kronor år 1994 till ca 69 miljarder kronor år 1996, vilket
motsvarar 4 % av BNP. Det främsta bidraget till överskottet kommer från
handelsbalansen som år 1996 väntas ge ett överskott på ca 127 miljarder
kronor, motsvarande 7 % av BNP. Utvecklingen av handelsbalansen beror på en
gynnsam utveckling för exporten relativt importen i såväl volym som pris.
Att bytesbalansen successivt förstärks beror också till viss del på ett
minskat underskott i avkastningen på kapital.
Det kan i detta sammanhang även nämnas att från och med årsskiftet 1995/96
påverkas bytesbalansen av transfereringar till och från EU. Nettobelastningen
på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till Sverige beräknas uppgå
till ca 14 miljarder kronor år 1995 och ca 9 miljarder kronor år 1996.
Privat konsumtion
År 1994 skedde en viss återhämtning av hushållens inkomster efter det
kraftiga fallet år 1993. Hushållens samlade köpkraft -- disponibla reala
inkomster -- steg med 1 % år 1994 medan den privata konsumtionen ökade med
0,5 %. Uppgången i sparandet fortsatte. Det kan nämnas att sedan år 1989 har
sparkvoten stigit med inte mindre än drygt 13 procentenheter.
I den reviderade nationalbudgeten framhålls att bedömningen av den privata
konsumtionens utveckling är behäftad med särskilt stor osäkerhet. Det höga
ränteläget dämpar utvecklingen. Incitamenten att spara ökar ytterligare genom
att den redan höga realräntan stiger -- särskilt om detta får återverkningar på
fastighetspriser och  tillgångspriser. På kort sikt innebär också den
finansiella oron att hushållen torde bli försiktigare, speciellt avseende inköp
av kapitalvaror. Konsolideringen av statsfinanserna innebär också att
hushållens inkomster sjunker. Visserligen ökar, som visas i tabell 8,
lönesumman såväl år 1995 som år 1996. Emellertid drar utvecklingen av direkta
skatter och transfereringar från offentlig sektor ned hushållens köpkraft.
Denna utveckling är främst ett resultat av budgetförstärkande åtgärder, men
beror även på minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. För
innevarande år bedöms hushållens reala disponibla inkomster minska med 2,2 %.
Tabell 8. Hushållens inkomster
_________________________________________________________________________
Procentuellt bidrag till
realinkomstutvecklingen
___________________________________
1994      1995         1996
_________________________________________________________________________
Lönesumma exkl. sjuklön               1         1,9 (2,0)*   2,2 (1,4)
Transfereringar från
offentlig sektor                    1,2      -1,4 (-1,4)  -2,0(-1,6)
Räntor och utdelningar, netto         0,8       0,9 (0,7)    0,9 (0,5)
Övriga inkomster, netto              -0,6       0,1 (0,3)    0,2 (-0,1)
Direkta skatter och avgifter         -2,0      -3,7 (-4,0)  -1,2 (-0,7)
Disponibel inkomst                    1,0      -2,2 (-2,4)   0,2 (-0,5)
_________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.

År 1996 förutses en förbättring av hushållens situation. Hushållens inkomster
bedöms då enligt propositionen öka med 0,2 %. Hushållens inkomstutveckling
väntas således bli starkare än den inkomstminskning på 0,5 % som angavs i
finansplanen. De högre realinkomsterna är huvudsakligen en följd av att
inflationsprognosen justerats ned med 1 procentenhet som ett resultat av sänkt
mervärdesskatt.
För år 1995 justeras, i jämförelse med vad som angavs i budgetpropositionen,
konsumtionsprognosen ned med 1/2 procentenhet till -0,5 %. För år 1996 är
konsumtionsprognosen oförändrad, innebärande att den privata konsumtionen ökar
med 1 %.
En invändning mot försörjningsbalansprognosen som framförs i motionerna
Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) gäller
bedömningen av den privata konsumtionens utveckling. I motion Fi31 (m)
ifrågasätts om den av regeringen förda politiken kommer att inge hushållen ett
sådant förtroende att de, som antas i den reviderade nationalbudgeten, vågar
minska sitt sparande och i stället konsumera mer. I motion Fi32 (fp) anförs
att det knappast finns någon utöver regeringen som tror att hushållen drar ner
sitt finansiella sparande så kraftigt som förutsätts i den reviderade
nationalbudgeten. Motionärerna konstaterar att regeringen visserligen nu
reviderar ner konsumtionsprognosen i jämförelse med motsvarande prognos i
budgetpropositionen, men hävdar att antagandet i den reviderade
nationalbudgeten om fallande sparkvot alltjämt är för optimistiskt.
Utskottet konstaterar att den privata konsumtionens utveckling utgör ett
betydande osäkerhetsmoment vid en bedömning av den svenska ekonomins fortsatta
utveckling. Av SCB:s redovisning av den senaste undersökningen av hushållens
inköpsplaner -- april 1995 -- framgår att hushållens pessimism om den allmänna
ekonomiska situationen ökar. Eftersom den privata konsumtionen är den tyngsta
posten i försörjningsbalansen -- den privata konsumtionens andel av BNP uppgår
till nära 55 % -- skulle en sämre utveckling av den privata konsumtionen också
innebära en lägre tillväxt i BNP.
Utskottet vill emellertid understryka att hushållens inköpsplaner med stor
sannolikhet är starkt beroende av kortsiktiga förändringar i ekonomin. Hittills
i år har Sverige haft såväl perioder med stigande ränta och försvagad krona som
perioder med en mer positiv utveckling. Skulle en utveckling med sjunkande
räntor eller åtminstone med en inte markerad vändning uppåt av räntorna hålla i
sig kan man förvänta att hushållens inköpsplaner kommer att ändras i positiv
riktning. Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att beakta andra
bestämningsfaktorer för den privata konsumtionen för att få en uppfattning om
konsumtionsutvecklingen på litet längre sikt.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kan en oförändrad
konsumtionsnivå förefalla osannolik i ljuset av minskningen av de realt
disponibla inkomsterna till följd av budgetförstärkande åtgärder som förväntas
i år. Det är emellertid inte troligt att hushållen kommer att dra ned sin
konsumtion fullt ut för att möta inkomstminskningen. Enligt etablerade
konsumtionsteorier försöker hushållen anpassa sin konsumtionsnivå efter de
förväntade långsiktiga inkomsterna snarare än efter de faktiska kortsiktiga
inkomsterna. Huruvida ett fall i de faktiska inkomsterna resulterar i minskad
konsumtion avgörs av i vilken mån de långsiktiga inkomstförväntningarna
samtidigt påverkas.
Det förefaller rimligt att hushållen i viss utsträckning räknat med att de
svaga offentliga finanserna skulle komma att påverka de disponibla inkomsterna.
Hushållen kan därmed i viss mån redan ha anpassat sin konsumtion med hänsyn
till de skattehöjningar och bidragsminskningar som genomförs åren 1995 och
1996. I sådana fall kommer inte budgetförstärkningarna att ge en ytterligare
effekt på konsumtionen år 1995. Av olika skäl är det emellertid inte sannolikt
att konsumtionsanpassningen är avslutad. Vissa hushålls konsumtion följer den
faktiska inkomsten, t.ex. som en följd av bristande lånemöjligheter. Dessa
hushåll minskar sin konsumtion när inkomsterna sjunker.
Den statistik som föreligger avseende hushållens beteende hittills i år ger
en något tvetydig bild av riktningen på konsumtionsutvecklingen. Utskottet vill
här erinra om att den reviderade nationalbudgetens prognos innebär att under
det första halvåret i år kommer den privata konsumtionen att minska med inte
mindre än ca 1,5 % säsongrensat, för att åter öka i måttlig takt under slutet
av året och under år 1996. Till följd av den relativt branta uppgången under
senare delen av år 1994 beräknas emellertid minskningen av årsgenomsnittet
mellan åren 1994 och 1995 begränsas till 0,5 %.
I likhet med vad utskottet framhöll vid behandlingen av budgetpropositionen
(1994/95:FiU10) är det givetvis tänkbart att den antagna sparkvotsnedgången
inte fullt ut kommer till stånd. Det är också tänkbart att det privata
sparandet kommer att ligga på en högre nivå i framtiden i jämförelse med de
senaste decennierna. Utskottet vill dock peka på att flera faktorer, som
bidragit till det höga hushållssparandet under senare tid, också har börjat
minska i betydelse. Hushållen har minskat sin skuldsättningsgrad, som under
slutet av 1980-talet var mycket hög. Vändningen i sysselsättning har varit
påtaglig. Risken att drabbas av arbetslöshet torde ha minskat påtagligt vilket
främjar konsumtionsbenägenheten. Därtill finns ett uppdämt behov av att öka
inköpen av kapitalvaror efter en lång period av låga inköp.
Investeringar
Bedömningen i kompletteringspropositionen av hur bruttoinvesteringarnas
utveckling i olika näringsgrenar redovisas i tabell 9.
Tabell 9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
______________________________________________________________________________
Miljarder      Årlig procentuell volymförändring
kr 1994        ____________________________________
Löpande priser
1994           1994      1995           1996
______________________________________________________________________________
Näringsliv                 136,6          17,4      21,1 (20,1)*   10,7(10,1)
Offentliga myndigheter      35,3           6,4       5,6 (9,2)      3,2 (1,7)
Bostäder                    36,3         -37,5     -18,2 (-28,4)   12,4 (9,2)
Totalt                     208,2          -0,4      11,1 (9,5)      9,6 (8,5)
därav maskiner            98,6          18,4      21,5 (17,9)    12,3 (11,7)
______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets
budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans-
departementet.
Investeringsverksamheten stagnerade år 1990, och de följande åren
kännetecknades av kraftigt fallande bruttoinvesteringar. År 1994 vände
investeringsutvecklingen i näringslivet. Näringslivets investeringar ökade
detta år med drygt 17 %. Att de totala bruttoinvesteringarna ändå minskade med
2 % berodde på ett fortsatt kraftigt fall i bostadsinvesteringarna. Prognosen
för åren 1995 och 1996 innebär betydande ökning av investeringsverksamheten.
Näringslivets investeringar fortsätter att öka kraftigt samtidigt som
bostadsbyggandet åter antas vända uppåt.
Den nu aktuella prognosen anger en gynnsammare utveckling än motsvarande
bedömning i finansplanen.
Industrins investeringar beräknas sålunda öka med 36 % i år. Bakom uppgången
ligger det snabbt ökande resursutnyttjandet och stigande vinstmarginaler.
Enligt SCB:s investeringsenkät från februari i år var företagens
investeringsplaner fortsatt mycket expansiva. Uppgången förväntas bli mycket
kraftig inom de exportrelaterade näringarna och då framför allt i basindustrin
som gynnats avsevärt av stigande världsmarknadspriser.
I motion Fi31 (m) uttalas skepsis även mot investeringsprognoserna i den
reviderade nationalbudgeten. Få företag vågar, heter det i motionen, räkna med
att nuvarande konkurrenssituation skall bestå, vilket innebär att regeringen
sannolikt överskattar den expansiva effekten av deprecieringar för
investeringarna i exportindustrin. Därtill kommer att en avmattning på Sveriges
exportmarknader inte kan uteslutas och att efterfrågan på hemmamarknaden blir
fortsatt dämpad. Mot denna bakgrund drar motionärerna slutsatsen att regeringen
överskattat näringslivets investeringsvilja.
Utskottet har i likhet med motionärerna uppfattningen att tillväxten i
industriinvesteringarna successivt kommer att avta, vilket också är i
överensstämmelse med den reviderade nationalbudgetens bedömning. Av analysen i
den reviderade nationalbudgeten framgår att tillväxten i
industriinvesteringarna år 1996 väntas bli bara drygt hälften så hög som år
1995. Förklaringen till att bruttoinvesteringarna ändå bedöms öka nästa år med
nära 10 % beror på en väntad ökning av byggnadsverksamheten. Bl.a. har
bostadsinvesteringarna, i jämförelse med den bedömning som redovisades i
budgetpropositionen i januari, uppreviderats till följd av det i
kompletteringspropositionen föreslagna investeringsbidraget.
Inflationsutvecklingen
Den bedömning av prisutvecklingen som redovisas i kompletteringspropositionen
sammanfattas i tabell 10.
Tabell 10. Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________
1994      1995        1996
_________________________________________________________________
KPI årsgenomsnitt               2,2       2,9 (2,9)   2,7 (3,7)
KPI dec.-dec.                   2,3       3,3 (2,9)   2,8 (3,7)
NPI årsgenomsnitt               1,4       1,9 (1,8)   2,1 (1,8)
NPI dec.-dec.                   1,6       2,0 (2,0)   2,4 (1,7)
OECD, KPI                       2,3       2,6 (2,7)   2,9 (3,0)
_________________________________________________________________
Under loppet av innevarande år antas KPI öka med 3,3 % och nästa år med
2,8 %. Den förklaring som ges i kompletteringspropositionen till att
ökningstakten minskar mellan åren är dels att importpriserna väntas stiga
betydligt mer i år än nästa år, dels att den sammantagna effekten av förändrade
indirekta skatter och subventioner bedöms bli mindre år1996 än under
innevarande år. En faktor som håller tillbaka en ökning av KPI är bl.a. den
föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Det är främst två faktorer som under prognosperioden kan verka uppdrivande på
inflationen.
Den svaga utvecklingen för den svenska kronan under början av år 1995 är en
omständighet som bidrar till att höja inflationstrycket i ekonomin. Under
prognosperioden som helhet antas dock en viss appreciering ske. Jämfört med den
preliminära nationalbudgeten baseras den nu aktuella prognosen på en betydligt
svagare krona under hela prognosperioden (jfr tabell 4). I år väntas därmed
importpriserna ge ett större bidrag till inflationen än tidigare beräknat.
Den andra faktorn som kan medverka till en högre inflation är de stigande
producentpriserna. Industrins hemmamarknadspriser har under senare tid ökat i
tilltagande takt. Till viss del beror dessa prisökningar på att
kapacitetsutnyttjandet i industrin stigit påtagligt. En betydande del av
uppgången förklaras dock av stigande insatsvarupriser. Uppgången i
insatsvarupriserna påverkar delvis utvecklingen av konsumtionsvarupriserna. I
propositionen framhålls emellertid att erfarenheten visar att priserna för
dessa grupper kan utvecklas olika under avsevärd tid. I den rådande situationen
är det sannolikt att prisuppgången på insatsvaror i vissa fall kommer att tas
ut i form av högre exportpriser snarare än på inhemska konsumtionsvaror. Genom
den kraftiga ökning av industrins investeringar som nu sker bedöms inte heller
kapacitetsproblemen utgöra någon betydande inflationsrisk under
prognosperioden. Ett tecken på detta är att industrins kapacitetsutnyttjande
under det första kvartalet i år sjönk enligt Konjunkturinstitutets senaste
barometerundersökning. I den reviderade nationalbudgeten dras slutsatsen att
industrins bidrag till inflationen beräknas bli relativt oförändrat.
SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen -- konsumentprisindex för april
1995 -- kan sammanfattas på följande sätt.
Konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,7 % från mars till april. Under
motsvarande period förra året steg konsumentpriserna med 0,4 %.
Inflationstakten, dvs. uppgången under den senaste tolvmånadersperioden, steg
därmed med 0,3 procentenheter till 3,3 % i april. I mars var inflationstakten
3,0 %. Hittills i år har konsumentpriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %.
Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och
subventioner, steg med i genomsnitt 0,7 % sedan föregående månad och med
1,4 % i genomsnitt sedan december. Sedan april 1994 har nettopriserna stigit
med i genomsnitt 2,2 %.
Stigande boendekostnader förklarar knappt halva uppgången mellan mars och
april, eller 0,3 procentenheter. Prishöjningar på livsmedel och höjda
bensinpriser förklarar vardera knappt 0,1 procentenhet av den totala
konsumentprisuppgången på 0,7 %.
I mars var den genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta viktigaste
handelspartner 2,5 %, inom EU 3,3 % och i Sverige 3,0 %.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
Bedömningen i kompletteringspropositionen av arbetsmarknadsläget redovisas i
tabell 11.
Tabell 11. Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16--64 år)
______________________________________________________________________________
Nivå       Förändring från föregående år
__________________________________________
1993       1993        1994       1995       1996
______________________________________________________________________________
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk     137         -4          -2        2 (2)*     0 (0)
Industri                772        -69         -10       45 (45)    38 (38)
Byggnadsverksamhet      236        -36         -17       15 (15)    15 (6)
Privata tjänster      1 507        -54          31       49 (61)    43 (43)
Kommunal verksamhet   1 113        -48         -27      -15 (-13)  -15 (-11)
Statlig verksamhet      194         -8         -11       -4 (-4)    -3 (-3)
Totalt                 3 964       -221         -38       94 (106)   80 (73)
Arbetskraft, totalt    4 320       -103         -53       55 (65)    45 (45)
Arbetslösa               356        120         -16      -39 (-41)  -35 (-28)
Procent av
arbetskraften, nivå     8,2        8,2         8,0      7,0 (6.8)  6,1 (6.1)
Personer i arbets-
marknadspolitiska
åtgärder, nivå          183        183         216      222 (210)  226 (204)
Procent av
arbetskraften, nivå     4,2        4,2         5,1      5,1 (4,8)  5,2 (4,7)
______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budget-
proposition.
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna
jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca
13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Arbetslösheten väntas under innevarande år uppgå till i genomsnitt 7 % och
år 1996 till 6 %. Bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden
överensstämmer i stort med motsvarande bedömning i finansplanen. På en punkt
avviker prognoserna. Sysselsättningsökningen i byggnadsverksamheten väntas i
den nu aktuella prognosen bli väsentligt högre än vad som angavs i januari i
finansplanen.
Resultatet av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning -- april 1995 -- ger
följande bild av läget på arbetsmarknaden.
En viss förbättring av det sedan hösten 1994 i stort sett oförändrade läget
på arbetsmarknaden kan skönjas. I april låg sysselsättningen betydligt högre än
samma månad i fjol och ökade också jämfört med närmast föregående månader.
Antalet personer i arbetskraften -- sysselsatta och arbetslösa -- uppgick i
april till ca 4,3 miljoner, vilket innebär att 77,6 % av befolkningen fanns
i arbetskraften. Det är nära 100 000 fler än för ett år sedan.
Jämfört med april förra året har antalet sysselsatta ökat med drygt 100 000
personer eller med 2,6 %. Hela sysselsättningsökningen har skett inom privat
sektor.
Antalet arbetslösa uppgick i april till 7,2 % av arbetskraften. Motsvarande
arbetslöshetstal för ett år sedan var 7,4 %. Antalet personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder är mindre än för ett år
sedan.
Den offentliga sektorns finanser
Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott på
ca 57 miljarder kronor år 1990 till ett underskott på 193 miljarder kronor
år 1993, motsvarande 13,4 % av BNP. Det finns självfallet ett flertal faktorer
som påverkat utvecklingen av de offentliga finanserna. Övergången från en
högkonjunktur med överhettning till en mycket djup lågkonjunktur, vilket
innebar att antalet sysselsatta under perioden 1990 till 1993 sjönk med
sammanlagt 490 000 personer, spelade en avgörande roll. Därigenom minskade
skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och
ersättning till de arbetslösa ökade. En ytterligare förklaring till den
kraftiga försämringen av de offentliga finanserna är de statliga utgifterna för
bankstödet år 1993.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick år 1994
till ca 157 miljarder kronor, eller drygt 10 % av BNP. Beslutade
budgetförstärkningar i kombination med den ekonomiska återhämtningen i enlighet
med här angivna prognoser gör att underskottet beräknas krympa successivt till
ca 90 miljarder kronor år 1996, motsvarande 5,2 % av BNP. Utskottet
återkommer senare i avsnittet om budgetpolitiken till de frågor som rör
utvecklingen av den offentliga sektorns finanser.
Svensk ekonomi fram till år 2000
På samma sätt som i finansplanen finns i kompletteringspropositionen en
diskussion av den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Även
Konjunkturinstitutet redovisade i sin marsrapport hur ekonomin kan tänkas
utvecklas i ett längre perspektiv. Som framhålls i propositionen skall inte de
scenarier som redovisas i dessa sammanhang uppfattas som prognoser i vanlig
mening. De bör i stället ses som en form av känslighetsanalyser vars avsikt är
att belysa hur en ekonomi med svår obalans i de offentliga finanserna utvecklas
utifrån vissa specifika antaganden.
I motion Fi31 (m) riktas kritik mot de i kompletteringspropositionen
redovisade medelfristiga kalkylerna. I dessa har inte, sägs det i motionen,
Finansdepartementet lagt in någon konjunkturcykel. Risken att cyklisk variation
skulle medföra att arbetslösheten blir högre än vad regeringen förutser är
uppenbar, menar motionärerna. Motionärerna anser även att man inte i
kompletteringspropositionen över huvud taget belyser effekterna av de
historiskt sett höga realräntor som kommer att känneteckna Sveriges ekonomi
fram till sekelskiftet. I motionen understryks även att den antagna
skuldutvecklingen är alltför optimistisk.
Också i motion Fi32 (fp) hävdas att kalkylerna i flera avseenden ger en
alltför optimistisk bild av Sveriges ekonomi fram till år 2000. På samma sätt
som i motion Fi31 (m) efterlyses en analys där konjunktursvängningarna arbetas
in i scenarierna.
I motion Fi35 (kds) ser man det som anmärkningsvärt att regeringen i
kompletteringspropositionen inregistrerar att, med den politik man själv
föreslår, den totala arbetslösheten kommer att uppgå till 10 % vid
sekelskiftet. Det måste, menar motionärerna, betraktas som ett historiskt
misslyckande för en socialdemokratisk regering.
Med anledning av här nämnda motioner vill utskottet anföra följande. De tre
scenarierna som presenteras i propositionen innehåller inga konjunkturförlopp
utan avser i stället att illustrera utvecklingen mot jämviktsläge med normalt
kapacitetsutnyttjande. Jämviktsläget definieras som den utvecklingsbana --
potentiell BNP-utveckling -- som ekonomin följer där arbetslösheten ligger på
en sådan nivå att Riksbankens övre gräns för inflationen inte överskrids
samtidigt som lönekostnaden antas öka med 4,5 % per år under perioden
1996--2000. Ekonomin antas uppnå normalt kapacitetsutnyttjande år 1998. Det bör
betonas att potentiell BNP inte är liktydigt med den produktion som uppnås
vid fullt kapacitetsutnyttjande.
Som nämnts är inte analysen avsedd att beskriva en utveckling som
karakteriseras av kraftiga konjunktursvängningar. Det bör dock nämnas att den
internationella utvecklingen, som är densamma i de tre scenarierna, präglas av
att de stora industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser. Därmed ger
de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för
världsekonomin. Det bör uppmärksammas att den tillväxt för hela OECD-området
som utgör en viktig utgångspunkt för de medelfristiga kalkylerna innebär ett
antagande om en dämpad årlig tillväxt under resten av 1990-talet i jämförelse
med den bedömning som OECD-sekretariatet gör för åren 1995 och 1996.
Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärkningarna
tillsammans med den ekonomiska återhämtningen innebär en markant förbättring av
den offentliga sektorns finansiella situation i samtliga alternativ. EU:s
konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättningens nivå (maximalt
60 % av BNP) uppfylls emellertid inte i något alternativ. Skillnaden är
påtaglig mellan alternativen i detta avseende. Däremot uppfylls
konvergenskriteriet avseende den offentliga sektorns finansiella sparande i
samtliga alternativ i slutet av perioden.
I motion Fi31 (m) yrkande 20 tas frågan upp om hur den offentliga skulden
skall definieras. Utskottet vill i detta sammanhang endast framhålla att frågan
om huruvida ett netto- eller bruttobegrepp skall användas i
konvergenskriterierna alltjämt är föremål för diskussion.
Den kritik i här aktuella motioner som riktats mot den reviderade
nationalbudgetens scenarier bygger enligt utskottets uppfattning till viss del
på en feltolkning av analysen.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) anses kalkylerna ge en alltför
optimistisk bild av utvecklingen. I motion Fi35 (kds) tolkas scenarierna,
såvitt utskottet förstår, som ett av regeringen eftersträvansvärt mål för den
ekonomiska politiken. Utskottet vill när det gäller den synpunkt som framförs i
Kristdemokraternas motion understryka att scenarierna inte anger en
önskvärd utveckling. Finansdepartementets analys avser att visa hur den
svenska ekonomin kan tänkas utvecklas fram till år 2000 utifrån mycket
försiktigt gjorda förutsättningar och antaganden om hur ekonomin fungerar.
Självfallet anser varken regeringen eller utskottet att en arbetslöshet på
9,5 % speglar en acceptabel situation på arbetsmarknaden. En sådan
arbetslöshet kan icke accepteras. Regeringens ambition är givetvis att kraftigt
minska arbetslösheten.
Vad utskottet här anfört utgör till en del svaret på påståendet i motionerna
Fi31 (m) och Fi32 (fp) att alternativet medelhög tillväxt ger en alltför
optimistisk bild av utvecklingen fram till sekelskiftet. För att avgöra om
kalkylerna är "pessimistiska" eller "optimistiska" bör man gå till de
förutsättningar som gäller för analysen. Utskottet är inte av den uppfattningen
att t.ex. antaganden om en jämviktsarbetslöshet på 9,5 % eller ett fall i
räntorna på femåriga statsobligationer från nuvarande 10,41 % till 8 % år
2000 är "optimistiska" förutsättningar för en analys av svensk ekonomi fram
till år 2000. Detsamma gäller förutsättningen om årliga löneökningar på 4,5 %.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) ställs krav på att man i de
medelfristiga kalkylerna även beaktar möjligheten av en konjunkturavmattning
under perioden fram t.o.m. år 2000.
Som utskottet ser det skulle ett sådant tillägg till den analys som
presenteras i kompletteringspropositionen knappast ge något värdefullt bidrag.
Som bl.a. Konjunkturinstitutets räkneexempel i institutets marsrapport visar
kommer en mindre försvagning av den nuvarande konjunkturen inte nämnvärt att
påverka t.ex. utvecklingen av de offentliga finanserna. Om konjunkturläget
skall försämras mer påtagligt krävs en kraftig nedgång i den internationella
konjunkturen. I dagsläget finns inte några indikatorer som visar att så skulle
vara fallet. Men detta innebär givetvis inte att svåra ekonomiska störningar
kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM-systemet återigen utsättas för starka
störningar så får detta självfallet återverkningar på den svenska ekonomin. Men
med sådana liknande händelser i åtanke blir sannolikt fortsatta diskussioner om
en monetär union och hithörande frågor inaktuella under lång tid framöver.
Sannolikheten för att den svenska ekonomin återigen skulle drabbas av en
överhettning och därav följande djup lågkonjunktur förefaller låg med tanke på
bl.a. den situation som kommer att prägla arbetsmarknadsläget under resten av
1990-talet.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att påståendet i motion Fi31 (m) att
den medelfristiga analysen över huvud taget inte belyser effekten av höga
realräntor på ekonomin måste bero på ett missförstånd. Effekten av höga
realräntor är just en central frågeställning som scenarierna avser att belysa.
Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
I inledningen av propositionen slås fast att de övergripande målen för den
ekonomiska politiken är god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser.
Sunda offentliga finanser krävs för att nå dessa mål och för att trygga
välfärdssamhället. I dessa avseenden är, sägs det i propositionen, Sverige nu
på rätt väg.
Det svenska välfärdssamhället är beroende av god tillväxt och hög
sysselsättning. Utan denna grund för sunda offentliga finanser är möjligheterna
mycket begränsade att upprätthålla en godtagbar standard när det gäller social
service och trygghet. Detta beror på att det finns ett nära samband mellan
sysselsättning och statsfinanser. En hög arbetslöshet innebär stora kostnader
för kontantstöd till de arbetslösa. Till detta kommer statens kostnader för
arbetsmarknadsåtgärder samt för dem som helt slås ut från arbetsmarknaden.
Inriktningen av finanspolitiken måste utformas så att den offentliga
sektorns underskott begränsas, och att budgeten är i rimlig balans sedd över
en konjunkturcykel. Den offentliga skulden får inte vara för stor. Hög
skuldsättning medför att de offentliga finanserna är utsatta och mycket
känsliga för tillfälliga svängningar i räntenivåer och växelkurser. En hög
skuldsättning ger vidare höga räntebetalningar. Den ekonomiska politiken
inriktas därför på att stoppa statsskuldökningen och att så snart som möjligt
reducera statsskulden mätt som andel av BNP. Ett minimikrav är vidare att
skuldkvoten inte får fortsätta att öka från konjunkturcykel till
konjunkturcykel.
En långsiktigt stabil och utvecklingsbar ekonomi förutsätter vidare
prisstabilitet. Låg inflation skapar goda förutsättningar för en stark och
balanserad tillväxt samtidigt som de fördelningsproblem som följer med en hög
inflation undviks. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på
prisstabilitet.
Den valda inriktningen av den ekonomiska politiken avser att göra Sverige
betydligt mindre sårbart för olika ekonomiska störningar och kriser, liksom för
turbulens på kapital- och valutamarknaderna. Detta är en förutsättning för mer
stabila växelkurser, och därmed också stabilare villkor för företagande,
produktion och investeringar. Låga inflationsförväntningar kommer att minska
oron för en försämring av kronkursen och därmed kunna ge lägre räntor.
Dessa kriterier -- balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning,
prisstabilitet, stabila växelkurser och låga långräntor -- är naturliga för
alla ekonomiskt utvecklade länder eftersom de bidrar till att lägga grunden för
god tillväxt och hög sysselsättning. Det är mot denna bakgrund förklarligt att
de också har kommit att ligga till grund för de konvergenskriterier som
EU-länderna gemensamt fastställt för det framtida valutasamarbetet. Sveriges
medlemskap i EU innebär således inte några nya restriktioner för den ekonomiska
politiken.
I propositionen understryks att för regeringens del är det av största vikt
att också bekämpningen av arbetslösheten ges samma ambitiösa behandling som
konvergenskriterierna i EU:s arbete.
Kombinationen av hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser inskränker
riksdagens och regeringens handlingsfrihet när det gäller den ekonomiska
politiken. Det nuvarande konjunkturläget måste användas för att stärka de
offentliga finanserna, öka sysselsättningen och åstadkomma en tillräcklig
stabilitet före nästa konjunkturavmattning. Åtgärderna för att sanera
statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och
sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång.
Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige
går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet.
Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda
till en för kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången.
Finanspolitiken inriktas på att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel
av BNP redan år 1996. På detta sätt bidrar finanspolitiken till lägre räntor
och starkare krona. Därmed läggs grunden för god tillväxt och hög
sysselsättning.
Prisstabilitet är en avgörande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk
politik och skapar goda förutsättningar för en hög och balanserad tillväxt.
Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som
huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet.
I samband med vårens turbulens på de internationella finansiella marknaderna
har kronan försvagats och de långa räntorna stigit. Riksbanken har betonat
önskvärdheten av en förändrad tyngdpunkt av de monetära förhållandena mot en
starkare krona och lägre långa räntor. En sådan förändring sammanhänger med
trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken. I propositionen framhålls
att efter hand som det nu etablerade budgetförstärkningsprogrammet får fullt
genomslag förbättras förusättningarna för en sådan förskjutning, vilket minskar
bördan på penningpolitiken och skapar en mera balanserad ekonomisk utveckling
och en i mindre grad tudelad ekonomi. Därmed förbättras också förutsättningarna
för prisstabilitet.
Uppslutningen bakom politiken är helt avhängig av att fördelningen av
bördorna är, och upplevs som, rättvis. Därför har såväl förslagen i denna
proposition som saneringsprogrammet sammantaget en jämn fördelningsprofil. Var
och en skall efter förmåga delta i den gemensamma strävan, och var och en
kommer att vinna på att Sverige lyckas ta sig ur den mycket allvarliga
statsfinansiella situationen. I propositionen understryks att kampen mot
arbetslösheten måste prioriteras för att Sverige skall kunna upprätthålla
välfärden och den offentliga sektorn, vilken är viktig inte minst ur
jämställdhetsperspektivet.
För att befästa och stärka den goda utveckling av ekonomin som nu enligt
propositionen är på väg föreslås i propositionen bl.a.
att budgetdisciplinen återupprättas. Kraftiga budgetförstärkningar föreslås
för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av
kostnader och försvagningar i budgeten.
att ett utgiftstak införs för att hålla de offentliga utgifterna under
kontroll.
att trygghetssystemen görs mer uthålliga genom sänkta ersättningsnivåer.
att den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen förbättras.
att arbetsmarknadspolitiken effektiviseras. Åtgärderna kommer i högre grad
att riktas mot personer som riskerar en permanent utslagning från
arbetsmarknaden.
I syfte att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av
statsfinanserna och omläggningen av den kommunala inkomst- och
kostnadsutjämningen har Socialdemokraterna träffat en överenskommelse med
Centerpartiet om huvudinriktningen av den föreliggande propositionen.
Propositionen har därefter utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och
Centerpartiet.
Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 (m) anförs att Sverige sedan 1970-talet har skilt sig från
det europeiska genomsnittet genom en lägre tillväxt, högre skatter och sämre
reallöneutveckling. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste ha som
utgångspunkt att målet för den ekonomiska politiken är att återupprätta Sverige
som tillväxt- och företagarnation. En politik med sådan inriktning är också det
effektivaste sättet att uppnå full sysselsättning, stabila priser, stabilitet i
statsfinanserna, balans i Sveriges affärer med omvärlden och en god
levnadsstandard för alla medborgare. Dessa mål förverkligas genom en politik
som bygger på strategiska skattesänkningar och avregleringar samt sparande i de
offentliga utgifterna. Den centrala uppgiften är att öka utbudssidans
flexibilitet. Det handlar om att arbetsmarknadens funktionssätt, kapital- och
penningmarknadens effektivitet och förmågan att tillvarata teknologiska
förändringar måste förbättras genom att drivkrafterna för arbete, sparande och
företagande förstärks.
Samtidigt blir en av de viktigaste uppgifterna för politiken att minska den
offentliga sektorns finansiella underskott och skuldsättning under de närmaste
tio åren. Hur väl denna uppgift lyckas är avgörande för tillväxten och
sysselsättningen på längre sikt. Den enskilt viktigaste faktorn för att få ned
den offentliga skulden som andel av BNP är en hög tillväxt, dels därför att
skuldens andel av BNP minskar när BNP växer, dels därför att såväl statens
inkomster som utgifter är mycket beroende av tillväxten. En hög tillväxt ökar
skatteintäkterna och minskar de statliga utgifterna, framför allt för
arbetslösheten. Givet den offentliga skuldens storlek och placering är även
räntenivån och växelkursen av stor betydelse för skuldens utveckling. Därför är
det så viktigt att de finansiella marknaderna har förtroende för den ekonomiska
politiken. Räntenivån är även betydelsefull för tillväxten, varför en
räntenedgång får dubbel effekt. Storleken på budgetförstärkningarna är också
viktiga, men framför allt deras inriktning. En förstärkning som hjälper till
att förbättra ekonomins funktionssätt och därmed ökar tillväxten får dubbel
effekt. Den moderata strategin för att minska den offentliga skulden är därför
att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Det innebär ett
näringslivsklimat som tillåter företagen att vara lönsamma och växa. Därför är
budgetförstärkningar genom skattehöjningar inte effektiva. Det moderata
alternativet förutsätter en avreglering av arbetsmarknaden så att arbetslösa
snabbt kan få jobb när efterfrågan uppstår i företagen. Det kräver även en
förändring av socialförsäkringssystemen så att det blir klart mer lönsamt att
arbeta än att leva på bidrag. En översyn krävs av samtliga
socialförsäkringssystem i syfte att göra dem mer arbetsbefrämjande och mindre
kostnadskrävande.
Den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen
inkluderar även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. I
motionen understryks att den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den
offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i
Sverige. Vidare framhåller motionärerna att automatiska stabilisatorer av den
storlek vi har i Sverige inte heller är förenliga med medlemskapet i EU. Redan
i EMU:s andra fas, som vi befinner oss i nu, har medlemsländerna förbundit sig
att sträva efter att minska sina budgetunderskott och därefter hålla dem under
3 % av BNP.
Av stor vikt för att strategin skall fungera är att de finansiella
marknaderna har förtroende för att politiken skall lyckas att minska
skuldbördan. För att skapa förtroende för skuldsaneringsstrategin måste
regeringen göra klart att villkoren för dem som lånar pengar till staten,
framför allt förvaltare av svenska pensions- och försäkringsmedel, inte kommer
att försämras. Men det innebär också att det inte får finnas några tvivel om
att man inte tänker falla för frestelsen att försöka inflatera bort skulden och
budgetunderskottet. Ett sådant förfarande är dessutom förbjudet i EU. Det
skulle heller inte fungera i praktiken, eftersom de finansiella marknaderna
omedelbart skulle straffa ett sådant beteende genom att placera pengarna någon
annanstans. Det skulle leda till högre räntor och svagare kronkurs. Obalanserna
i ekonomin skulle förvärras.
I motionen framhålls att den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att
stärkas kraftigt och räntan sjunka, inte är realistisk med nuvarande omfattning
och inriktning av budgetpolitiken. Det krävs en inriktning av
finanspolitiken som ger en budgetförstärkning på ytterligare minst
20 miljarder kronor netto och en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst-
och utgiftssidan i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslog redan i
januari.
När det gäller penningpolitiken understryks i motionen att det
överordnade målet måste vara att upprätthålla prisstabilitet, vilket innebär
att målet om en inflation på 2 % skall hållas. Riksbankens kamp mot
inflationen försvåras, menar motionärerna, främst av regeringens förda
finanspolitik. Men även Riksbankens möjligheter att föra en sjävständig
penningpolitik behöver stärkas. En ökad självständighet för Riksbanken skulle
sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de
korta. Motionärerna ser det som positivt att regeringen nu presenterar förslag
till lagstiftning om att förbjuda statlig upplåning direkt i Riksbanken.
Sverige har förpliktat sig att införa en sådan lag innan EMU:s tredje fas
inleds. Detsamma gäller emellertid även beträffande Riksbankens
självständighet. Maastrichtfördraget kräver bl.a. att riksbankschefens
avsättbarhet begränsas till att endast kunna förekomma vid kriminalitet, ohälsa
eller direkt olämplighet. Eftersom en grundlagsändring kräver beslut av två
riksdagar är det viktigt att ett första beslut sker redan under innevarande
mandatperiod.
För att Sverige skall undgå att drabbas av att arbetslösheten permanentas på
en hög nivå krävs enligt motionärerna ett systemskifte. Det program som
Moderata samlingspartiet förordar för en effektiv arbetsmarknadspolitik kan
sammanfattas i följande sju punkter.
Företagen måste kunna växa och flera företag etableras. Avdragsrätt för
riskkapital införs.
Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande,
genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatter på arbete.
Dubbelbeskattningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjänster
utformas på ett sådant sätt att skattekilarna reduceras.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också
karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att
åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens
arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas
för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör
omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.
Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete, men också
för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjligheten till evig rundgång
mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder bryts.
Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå under hela
yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett system med
personliga utbildningskonton introduceras liksom en ny yrkesteknisk utbildning.
Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom sådana
ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas.
Arbetsmarknadsutbildningen reformeras.
Folkpartiet liberalerna
En avgörande fråga för återhämtningen av den svenska ekonomin är, sägs det i
motion Fi32 (fp), sysselsättningsutvecklingen. Kan arbetslösheten trängas
tillbaka råder det ingen tvekan om att även Sveriges ekonomi påtagligt skulle
förbättras.
Problemet är hur arbetslösheten skall kunna trängas tillbaka. En del av
lösningen ligger i att den exportindustri som nu går bra anställer fler. Sedan
svensk ekonomi vände uppåt under de borgerliga regeringsåren, har Sverige
återindustrialiserats på ett mycket positivt och välbehövligt sätt. Ändå är
tyvärr, menar motionärerna, en samstämmig bedömning att ökningen av
sysselsättningen inom exportindustrin blir begränsad till följd av fortsatt
rationaliseringsverksamhet. En annan del av lösningen ligger i att övriga
befintliga företag i såväl industri- som tjänstesektorn expanderar sin
verksamhet. Så sker också nu vilket ger vissa sysselsättningseffekter.
Problemet här är emellertid den bristande köpkraften hos hemmamarknaden.
Saneringen av statens finanser tar så stor del av den alltför svaga tillväxten
att knappast något återstår till ökad privat konsumtion. Resultatet av den låga
efterfrågan blir att antalet arbetstillfällen inte ökar så mycket som vore
önskvärt. Problemet kan tyckas olösligt. Om statsfinanserna inte saneras stiger
räntan så att efterfrågan påverkas av det skälet. Om de saneras, dras köpkraft
in och effekten på efterfrågan blir densamma. Detta ekonomisk-politiska
"Moment 22" måste brytas på något sätt.
Regeringen hoppas uppenbarligen, sägs det i motionen, framför allt på kraften
i den exportledda uppgången i industrin, kanske i kombination med att minskade
inflationsförväntningar i USA skall få ner det internationella ränteläget.
Genom att vissa s.k. fundamenta i ekonomin, som produktion och export,
utvecklas positivt är förhoppningen att det successivt kommer att kunna vända
bilden av Sverige. I förening med den politiska förtroendeökning som regeringen
anser ligga i dess samverkan med Centerpartiet skall det räcka till sänkta
räntor, bl.a. genom att långivarnas förtroende för Sverige ökar för att vi i
det läget har statsskuldutvecklingen under bättre kontroll samtidigt som
ekonomin åter kan expandera. I motionen konstateras att ett sådant scenario
vore önskvärt, men det bedöms som mindre sannolikt. Motionärerna befarar att
"förtroendeunderskottet" i svensk ekonomi är så stort att den förda politiken
inte räcker till för att lösa förtroendeproblemet.
Mot här angiven bakgrund förordas en omläggning av inriktningen av den
ekonomiska politiken. Det är främst en ändrad syn på företagande, arbete och
sparande, gärna manifesterad i en bredare politisk samverkan, som måste komma
till stånd. En våg av nyföretagande krävs. Men sådan utveckling fordrar
trovärdiga besked om att de långsiktiga villkoren för företagande kommer att
vara goda, vilket innebär att politiken måste läggas om. Några av de viktigaste
punkterna i en ny inriktning av den ekonomiska politiken är följande.
Lägre räntor
I motionen förordas en finanspolitik som ger en snabbare budgetsanering än
den regeringen föreslår. Om omvärlden märker att Sverige tar resoluta tag för
att få balans i ekonomin finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka.
Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom
att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är
beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. I motionen framhålls att
större budgetförstärkningar än vad som hittills genomförts och föreslagits av
regeringen måste komma till stånd för att minska risken att budgetsaneringen
misslyckas.
En fungerande riskkapitalmarknad
Tillförseln av riskkapital till svenskt näringsliv fungerar inte
tillfredsställande i dag. Skildringarna av hur svenska patent exploateras och
ger sysselsättning utomlands är många och tragiska. I motionen understryks att
om den ökning av sysselsättningen som nu är nödvändig skall komma till stånd
måste investeringarna öka mer än vad regeringens prognoser anger. Trots att
sparandet är högt är tillgången till riskvilligt kapital ett problem. En orsak
är den orimliga beskattningen av riskkapital. Dubbelbeskattningen måste därför
avskaffas.
Lägre skatt på företagande -- särskilt inom tjänstesektorn
Efter regeringsskiftet i höstas har flera beslut fattats som skärpt
beskattningen på företagandet. Arbetsgivaravgiften har höjts, liksom skatten på
aktieutdelningar. Den skärpta marginalskatten berör många företagare, förutom
att den har många andra nackdelar. Förslaget om fastighetsskatt på
industrilokaler ser motionärerna som ett återinförande bakvägen av skatt på
arbetande kapital. Denna inriktning av skattepolitiken måste omprövas.
Motionärerna anser att det är oerhört förvånande att Socialdemokraterna i
detta kritiska läge för sysselsättningen under nästa år skall dra in
ytterligare åtta miljarder kronor från de företag som skall åstadkomma de nya
jobben genom att lägga om rutinerna för momsuppbörd. Den snabba inbetalningen
kommer bl.a. att innebära att företagen i vissa fall måste betala in moms till
staten innan de fått den av kunderna. Folkpartiet avvisar förslaget.
I motionen föreslås att skattesänkningar på företagandet de närmaste åren i
stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. I Folkpartiets budgetalternativ
har sammanlagt tolv miljarder kronor avsatts för en lägre tjänstebeskattning.
Den lägre beskattningen bör genomföras helst i form av sänkt tjänstemoms eller,
om det inte går av EU-skäl, sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag.
Bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i
arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut
tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten
1994.
Folkpartiet var länge pådrivande för att ett lagstadgat skydd mot obefogad
uppsägning skulle införas. Det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande
tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som
ofta har stora svårigheter att få nya jobb. En arbetsrätt som utgår från att
företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare
drivkrafter för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har
reglerna fungerat bra. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga
skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del
bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är
att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som
i allt höge grad förutsätter flexibilitet.
Mot denna bakgrund föreslås att de regler som den borgerliga regeringen drev
igenom återinförs.
Vid årsskiftet infördes nya regler med anledning av ett EU-direktiv om bl.a.
anställningvillkoren vid bl.a. företagsöverlåtelser och entreprenader. Det
beslut regeringen drev igenom gick längre än vad EU-direktivet krävde, vilket
kan leda till att entreprenader försvåras. Sverige bör inom detta område därför
verka för rimligare regler både inom EU och i Sverige.
I Folkpartiets motion om arbetsmarknadspolitik föreslås att
arbetslöshetsförsäkringen görs om till en obligatorisk socialförsäkring enligt
tidigare mönster. Försäkringens karaktär av omställningsförsäkring blir tydlig
genom att rundgång mellan kontantstöd och åtgärd inte längre blir möjligt. Det
blir en tydlig signal inte bara till de arbetssökande utan i hög grad till
andra inblandade parter, särskilt arbetsförmedlingarna, att intensifiera
insatserna för att finna jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens
inriktning av politiken med sänkt ersättningsnivå och evig rundgång skapar en
olycklig kombination av dålig trygghet och svaga incitament som bör avvisas.
En ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör
genomföras. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad i minst
12 månader. Motivet är att arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomstrelaterat
skydd vid arbetslöshet för dem som haft stark anknytning till arbetsmarknaden.
Möjligheten att återkvalificera sig till ny a-kassa med hjälp av
arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Här redovisade förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebär att
den höjning av sjukförsäkringsavgiften som regeringen genomfört bör återställas
och växlas mot motsvarande höjning av avgiften i arbetslöshetsförsäkringen.
En bättre fungerande arbetsmarknad kräver god rörlighet, både geografiskt och
yrkesmässigt. I motionen avvisas därför den av regeringen och Centern
föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Avmonopolisering av offentlig sektor
En stor del av den skattefinansierade verksamheten består inte av
myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Motionärerna föreslår att
den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de
krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna
till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala
förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för
kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 (v) anförs att Vänsterpartiets ekonomisk-politiska strategi
på många punkter helt avviker från regeringens. Det avgörande inslaget i
Vänsterpartiets politik är att få bort massarbetslösheten. Det är den enda
vägen att också förbättra statsfinanserna och pressa ner statsskulden, givet
att det skall kunna ske på ett samhällsekonomiskt acceptabelt sätt med fortsatt
hög nivå på offentlig verksamhet och social trygghet. Finanspolitiken måste ha
en sådan inriktning att budgetsaneringsarbetet inte får bli ett medel att
permanenta massarbetslösheten och drastiskt sänka nivån på verksamheter i
kommuner och landsting.
En annan politik måste till som framför allt inriktas på att få ner
arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt till under 5 %.
Sysselsättningspolitiken inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt,
sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Den nu höga arbetslösheten
ger dessutom högern ett politiskt övertag -- den fräter på de offentliga
finanserna och den splittrar arbetarrörelsens led. Den nya politiken kan inte
bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU,
som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad
produktion.
När det gäller inriktningen av finans- och penningpolitiken sägs i motionen
att Vänsterpartiet nu gör samma bedömning av behovet av budgetsanerande
åtgärder som i januari. Det betyder att ytterligare budgetförstärkningar --
utöver de 80 miljarder kronor som regeringen i likhet med Vänsterpartiet ansåg
tillräckliga i januari för budgetåret 1995/96 -- inte anses nödvändiga. De
kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått
önskad effekt. Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång
mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på
hemmamarknaden å andra sidan. Vänsterpartiets inriktning av finanspolitiken
innebär ett budgetförslag som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen
föreslagna politiken; dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker
köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade
stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna.
Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling i
svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt Vänsterpartiet är det
emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som
bedrivs i dag. Under hösten 1994 inledde Riksbanken en renodlad
högräntepolitik. Samtliga räntor som Riksbanken har till sitt förfogande för
att styra kredit- och penningtillgången i ekonomin höjdes kraftigt. Detta
medförde att den expansiva effekten av den låga kronkursen försvagades i
motsvarande utsträckning. Samtidigt är finanspolitiken inte tillräckligt
expansiv för att uppväga den åtstramande effekten av den höga spar- och låga
konsumtionsbenägenheten i den privata sektorn. De disponibla inkomsterna
sjunker i år som en följd av budgetsaneringsarbetet. Samtidigt är den svenska
statsskuldpolitiken egentligen mycket restriktiv. Den största delen av
upplåningen sker i Sverige, vilket bidrar till att pressa upp räntenivån och
minska varu- och tjänsteefterfrågan på hemmamarknaden.
Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förväntningar om
kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ner aktiviteten på
hemmamarknaden utan fördyrar också den svenska statsskuldpolitiken via dyrare
upplåning och allt högre statliga ränteutgifter. Den nuvarande inriktningen på
penningpolitiken utgör därmed en onödigt stor belastning för det svenska
folkhushållet. Ett första nödvändigt steg för att stabilisera förhållandena är
emellertid att göra verksamheterna på finansmarknaderna tydliga och synliga.
Vänsterpartiet anser att en kommission bör tillsättas för att undersöka vilka
företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot
den svenska kronan. Sverige måste också verka för en uppstramning av
förhållandena på de internationella finansmarknaderna. En skatt på
internationella spekulativa kapitalrörelser -- en s.k. Tobinskatt -- skulle
inte bara ge ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också dämpa
trycket mot små och utsatta valutor som kronan.
I motionen framhålls att prisutvecklingen bör hållas under kontroll. En hög
inflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska
konsekvenser. Den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt
som presenteras i propositionen är dock alldeles för förenklad. Den ekonomiska
politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och
sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. En
ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i
form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små
materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den
typen av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är helt oförenlig
med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner. Därmed är den också oförenlig
med den nivå Sverige har på trygghetsförsäkringar och offentlig verksamhet. Den
antiinflationspolitik som Vänsterpartiet föreslår tar sikte på att prisökningar
kan hållas tillbaka om vi underlättar produktionsökningar på marginalen,
förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar och tar bort flaskhalsar vad
gäller arbetskraftsutbudet, tillgång på kompetens och riskvilligt kapital för
små och medelstora företag.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla
sysselsättningsnivåerna. För detta krävs också en övergripande ekonomisk
politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling.
Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a.
bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar
för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn, större
utbildningssatsningar, omfördelning av arbetstiderna och satsningar på "gröna"
investeringar för att stimulera sysselsättningen.
I motionen föreslås även att en framtidsfond finansierad med
vinstavsättningar från det privata näringslivet inrättas. En sådan
framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av
arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer
kortsiktiga insatser föreslår Vänsterpartiet bl.a. åtgärder som begränsar och
fördyrar de omfattande övertidsuttagen och de obligatoriska
ungdomspraktikantplatserna i större företag. Vänsterpartiet avvisar förslaget
om sänkning av a-kassenivån till 75 %. Regeringens avsikt med detta förslag är
bl.a. att smygvägen sänka de lägsta lönerna.
Sammanfattningsvis lägger Vänsterpartiet i den nu aktuella motionen förslag
som om de genomförs betyder väsentligt lägre arbetslöshet än vad
regeringsförslagen innebär. Detta resultat erhålls genom att den i motionen
föreslagna finanspolitiken dels är något mer expansiv, dels att förslagen till
åtgärder innebär att pengar flyttas från passiv till aktiv användning, från
exportindustrins övervinster till hemmamarknadens tjänsteproduktion, från
individer med låg till individer med hög konsumtionsbenägenhet. I motionen
avvisas regeringens stelbenta penningpolitik och inriktning mot deltagande i
EU:s ekonomiska och monetära union. I konsekvens med detta avvisas i motionen
även förslagen om utgiftstak och låneförbud i Riksbanken.
Miljöpartiet de gröna
Den förda ekonomiska politiken i Sverige har, hävdas det i motion
Fi34 (mp), medfört bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt
uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens finanser under 1990-talet.
Budgetunderskottet måste snabbt utjämnas och statsskulden minskas. I motionen
framhålls att den förda ekonomiska politiken också har medfört att en betydande
miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att
söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt oavsett dess sammansättning. Det är
Miljöpartiet de grönas uppfattning att denna politik bidrar till ökad
miljöförstöring. Kvalitetsaspekter och medmänsklighet riskerar att förloras i
en ekonomisk politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin
finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande offentliga
åtaganden som t.ex. ATP-systemet och socialförsäkringarna förstärker en ensidig
inriktning mot krav på tillväxt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken måste syfta till en långsiktigt
hållbar utveckling. Det goda samhället skall byggas på social rättvisa,
solidaritet med utsatta människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna
som är vården, omsorgen och skolan. Jämställdheten mellan män och kvinnor måste
bli bättre. Solidariteten skall vara internationell och utsträckas till
fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor i andra länder.
Det starka uppsving som nu kännetecknar den exportberoende sektorn måste
komma hemmamarknaden till del så att en långsiktigt gynnsam utveckling av hela
ekonomin kan komma till stånd. Uppsvinget måste också utnyttjas så att ett
utrymme skapas för en snabbare omställning av samhället i miljövänlig riktning
t.ex. genom att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett
snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning av investeringspolitiken bör
också långsiktigt kunna öka den internationella konkurrenskraften hos svenskt
näringsliv.
En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång under andra halvan
av 1990-talet. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma hur stark den blir eller
exakt när den kommer. Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl
tid som höjd numera. Det är motionärernas uppfattning att en betydande
beredskap bör finnas för att möta en kommande nedgång som annars på allvar kan
hota det svenska välfärdssystemet. Mot den bakgrunden föreslås att
finanspolitiken ges en sådan utformning att neddragningarna i de offentliga
utgifterna fr.o.m. budgetåret 1995/96 blir större än vad regeringen föreslår.
Ju snabbare svensk ekonomi återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa
nedgång. Blir nedgången obetydlig kan i stället statsskulden minskas snabbare
vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.
Finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och
skapa förutsättningar för en växande privat sektor med flera små, medelstora
eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och
energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar.
Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de
drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför stå i centrum vid
utformningen av finanspolitiken. Målet måste vara en ökad miljöanpassning och
ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga
arbetstidsförkortningen genomföras, vilken i sig ger ytterligare
arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger
en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn.
En skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö
bör genomföras. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av
ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt
internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är
förhållandevis underutvecklade bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat
företagande och en ökad sysselsättning. Den miljöpåverkande industrin och
transportväsendet får emellertid genom skatteväxlingen bära en högre
skattebörda, vilket medför ett betydande incitament för energieffektivisering
eller övergång till mer miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den
energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk basindustri, måste
emellertid skyddas för alltför höga kostnader så att den inte slås ut av
konkurrenter i andra länder som slipper liknande pålagor. Motionärerna föreslår
därför att den del av energikostnaden som överstiger 2 % av försäljningsvärdet
undantas från energibeskattning under en övergångsperiod. Vidare föreslås också
att denna åtgärd kopplas till krav på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.
Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper med tiden och måste
delvis ersättas med andra inkomster i statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför
inte genomföras i ett enda enkelt steg utan måste vara en fortgående process
där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras. Därvid måste
man skilja mellan två typer av miljöskatter. I första kategorin har vi de
skatter vars bas inte kan förväntas ändras mer än marginellt på kort och
medellång sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt (t.ex.
koldioxidskatten, vattenkraftsskatten, bensin- och dieselskatterna). En
kompensation för dessa skatteökningar bör genomföras genom sänkningar av
arbetsgivaravgifterna. I den andra kategorin finns skatter och avgifter vars
bas kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs. där styreffekten är mer
uttalad. Dessa skatter och avgifter bör inte växlas mot sänkta
arbetsgivaravgifter. Vid behov får de i stället växlas mot annan beskattning.
Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna inom kommunsektorn.
Dessa verksamheter har en avgörande betydelse för näringslivet, och
besparingar i de områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. I motionen
föreslås att ytterligare medel återförs till kommunsektorn år 1996 genom
sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom kompenseras den för minskat
skatteunderlag till följd av höjda egenavgifter.
En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga räntor, en stabil
valuta och ekonomisk självtillit. Prisstabiliteten är god och inflationen låg
sedan några år tillbaka medan räntorna ligger på en mycket hög nivå. Men
ränteläget i Sverige är för närvarande 4--4,5 procentenheter högre än i
Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte enbart förklaras
som en riskpremie för inflationsrisken. De återkommande oroligheterna på
penning- och valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Motionärerna
bedömer att den riskpremien är större än inflationsrisken och att den kan bestå
på en mycket hög nivå under lång tid framöver.
Det höga ränteläget och den låga kronkursen beror på omvärldens negativa
förväntningar på svensk ekonomi. Bristen på långsiktighet och konsekvens i den
förda ekonomiska politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten. En
tredjedel av lånen ligger utomlands, vilket verksamt dämpar inflationsrisken
men också medför en betydande valutarisk. Saneringen av statsfinanserna genom
att snabbt få bort budgetunderskottet och minska statskulden är också av dessa
skäl avgörande för att få ner räntorna och stärka kronkursen.
I motionen anförs att Miljöpartiet i olika sammanhang har påpekat att
spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på
den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en
avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till
utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de
aktuella transaktionerna. Utformningen av spelregler är naturligtvis
komplicerade frågor som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang.
Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i de här frågorna. Ett steg
som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med
uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan
genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 (kds) anförs att Kristdemokraterna under lång tid har
förordat en nationell samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar
som vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred förankring i
riksdagen för att möta den bristande tilltron till politikens förmåga att ta
Sverige ur krisen, ett program som under åren åtminstone fram till 1998 års
val får stå i centrum för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte
kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare fordras mångdubbelt
mer omfattande och smärtsamma.
Vad som nu krävs är en inriktning av den ekonomiska politiken med en
nationell samling kring ett räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft
att undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt. Däri ligger
också möjligheten att skapa den långsiktiga trovärdighet som kan få Sveriges
offentliga finanser i balans. Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa
en permanent position som ett av Europas fattigare länder. För att den svenska
ekonomin långsiktigt skall kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och
arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av strukturell natur nödvändiga.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet
innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar
ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas
med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. En väl fungerande
infrastruktur, inkl. telekommunikationer och informationsteknik, är också en
central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna
expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör
fullföljas. Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt
näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-
och utvecklingsverksamhet  i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och
näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras.
Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot dagens
arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Ökade krav på
flexibilitet i arbetslivet ställer allt större krav på fortlöpande
kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl kompetensutveckling
som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En god ägarspridning i
näringslivet har stor betydelse för utvecklingskraften i ekonomin och
förutsättningarna att skapa tillväxt och välfärd.
I motionen anförs att Kristdemokraterna alltid har betonat och fört fram
etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Etiken måste
vara grundläggande vid valet av politiska lösningar och vid olika ekonomiska
prioriteringar. Sett ur detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken
på i regeringens reviderade finansplan. Som en del i denna etiska dimension
finns förvaltarskapets princip, nämligen människans personliga och kollektiva
ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den
fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk
hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i samhället tilll
godo genom en rättvis fördelningspolitik. Den inriktning av den ekonomiska
politiken som regeringen nu följer innebär att de svaga i samhället, arbetslösa
och sjuka, får ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.
Om den svenska ekonomin skall komma ur den nuvarande krisen krävs en kraftig
expansion av nyföretagandet. I motionen föreslås mot den bakgrunden ett program
som syftar till att 50 000 nya företag skall kunna etableras under de närmaste
åren. Programmet har följande inriktning. Riksdagen bör besluta om en återgång
till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbeskattning.
Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen
med sikte på att riksdagen skall kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under
hösten 1995.
Enligt kompletteringspropositionen skall regeringen senare återkomma till
riksdagen med förslag till kvittningsrätt vid underskott i nystartad
verksamhet. Kvittningsrätten skall enligt kompletteringspropositionen införas
först inkomståret 1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995
uppstår ett "glapp" under år 1995. Det är märkligt att kvittningsrätten enligt
regeringen och Centerpartiet inte bör införas under år 1995 så att detta
"glapp" kan undvikas. Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya
företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör
skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att reglerna
skall kunna tillämpas med verkan fr.o.m. inkomståret 1995.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg att överväga
införandet av ett system med riskkapitalavdrag. I kompletteringspropositionen
har detta nu reducerats till att ett temporärt riskkapitalavdrag skall införas.
I motionen framhålls att Kristdemokraterna länge arbetat för införande av ett
riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta startande och
expansion av företag. Detta instrument för förnyelsen av företagsbeståndet
skall inte vara beroende av konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför
bör avdragsmöjligheten vara permanent.
Arbetsrätten är framför allt till för att värna den anställde i förhållande
till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i
sin tur är en styrka för företagen. På vissa områden kan dock utformningen av
arbetsrätten fungera som ett hinder för företagsexpansion. Motionärerna
förordar en arbetsrätt huvudsakligen i enlighet med den som den tidigare
riksdagsmajoriteten beslutade. I motionen avvisas även regeringens förslag till
besparingar beträffande främjande av kvinnors företagsanda.
Åtgärder för att utveckla tjänstesektorn måste vidtas. Vartannat nystartat
företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer
uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En
politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få påtagligt
positiva effekter på antalet nya jobb. En sänkning av tjänstemomsen skulle öka
efterfrågan på en mängd olika tjänster och därmed ge många nya jobb. Även en
sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter förordas av
motionärerna.
Som motionärerna ser det skulle en skatteväxling, med sänkta skatter på
arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och
ändliga råvaror, vara ett steg mot ett skattesystem som främjade
tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där
tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att
underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. En sänkning av
tjänstemomsen bör ske före en sänkning av matmomsen. I motionen föreslås därför
en sänkning av tjänstemomsen från 25 % till 12 %. I enlighet med
skatteväxlingens princip föreslås också en höjning av olika energi- och
miljörelaterade skatter. De höjningar av miljö- och energirelaterade skatter
som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av
EU-medlemskapet bör enligt motionärerna utnyttjas för att delfinansiera
sänkningen av tjänstemomsen.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
De flesta svenska hushåll har under de senaste åren drabbats av den negativa
ekonomiska utvecklingen och de därav föranledda kraven på en omstrukturering av
vår ekonomi. Förklaringen till de uppkomna svårhanterliga problemen är som
tidigare redovisats att den svenska ekonomin under början av 1990-talet
genomgick den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den samlade
produktionen minskade tre år i följd med sammanlagt 5 %. Detta ledde till en
flerdubbling av arbetslösheten samtidigt som den offentliga sektorns
finansiella sparande förvandlades från ett överskott på drygt 4 % av BNP år
1990 till ett rekordstort underskott motsvarande drygt 13 % av BNP år 1993.
Detta har i sin tur lett till en snabb ökning av den offentliga
skuldsättningen. Statsskulden uppgick i slutet av år 1994 till
1 287 miljarder kronor eller 84,8 % av BNP.
Som framgår av betänkandets avsnitt om den ekonomiska utvecklingen började
under år 1994 ekonomin återhämta sig och BNP ökade med drygt 2 %.
Spridningseffekterna från den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av
ekonomin blev allt mer synliga, vilket också tagit sig uttryck i en kraftig
investeringsexpansion inom näringslivet.
Det mest illavarslande och kanske också svåraste problemet som
lågkonjunkturen åsamkat ekonomin har varit den kraftigt negativa utvecklingen
på arbetsmarknaden. Sysselsättningen minskade mellan åren 1990 och 1994 med mer
än 500 000 personer och arbetsmarknadsläget är alltjämt oacceptabelt. Den
förda politiken börjar emellertid ge resultat. Den offentliga sektorns
sparandeunderskott kommer under de närmaste två åren att kraftigt reduceras.
Statsskulden i relation till BNP stabiliseras redan nästa år för att sedan
börja minska. Bakom denna nödvändiga snabba förbättring ligger såväl
konjunkturuppgången som den extremt kraftiga åtstramningen av
finanspolitiken som inneburit en mycket omfattande budgetförstärkning med såväl
skattehöjningar som besparingar.
Regeringen har sedan tillträdet i oktober inriktat politiken på att öka
sysselsättningen, sanera de offentliga finanserna och stärka Sveriges ekonomi
inför nästa lågkonjunktur.
Utskottet kan konstatera att den förda ekonomiska politiken i allt väsentligt
har mötts av ett starkt och brett stöd i riksdagen, och med små justeringar har
regeringens förslag om budgetförstärkande åtgärder även beslutats.
Det bör även framhållas att det i riksdagen finns en bred uppslutning kring
vikten av prisstabilitet. Inflationen i den svenska ekonomin är nu i nivå med
genomsnittet i EU. Men det bör betonas att denna låga inflationsnivå har
etablerats under en lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. Som anförs i
propositionen krävs för att man skall få fullt förtroende för
prisstabilitetsmålet att inflationen kan hållas tillbaka även under mera
normala konjunkturförhållanden. En långsiktig prisstabilitet är en avgörande
förutsättning för lägre obligationsräntor, ökade investeringar och därmed också
en stabil tillväxt och ökad sysselsättning.
Enligt motion Fi31 (m) kännetecknas regeringens finanspolitik av
oförmåga till en konsekvent och uthållig besparingspolitik samtidigt som en
genomtänkt tillväxtstrategi helt saknas. I motionen upprepas Moderaternas
tidigare krav på skattesänkningar och att saneringen av de offentliga
finanserna nästan uteslutande måste ske genom utgiftsneddragningar. I såväl
motion Fi31 (m) som i Fi32 (fp) riktas kritik mot den förda
politiken som varande alltför präglad av ensidigt kameralt tänkande. Som
framgår av utskottets sammanfattning av förslagen i motionerna
Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) till riktlinjer för den
ekonomiska politiken görs påståendet att den nu förda politiken främst leder
till att villkoren för företagande försämras.
Utskottet avvisar den kritik i motion Fi31 (m) som riktas mot regeringens
finanspolitik. Utskottet återkommer senare i betänkandet till en utförlig
redovisning av budgetpolitiken men vill här framhålla att det knappast kan vara
seriöst menat att karakterisera en finanspolitik som inneburit att regering och
riksdag under loppet av knappt ett år tagit beslut om budgetförstärkningar på
drygt 100 miljarder kronor som "bristfällig sparpolitik" och "sparbluff". Det
är en beskrivning av den förda finanspolitiken som saknar täckning. Den
åtstramning av finanspolitiken som den nuvarande regeringen tvingats genomföra
saknar motstycke i modern svensk historia.
Som utskottet framhöll i betänkandet (1994/95:FiU10) med anledning av
budgetpropositionen måste en snabb neddragning av budgetunderskottet genomföras
samtidigt som den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken är att
bekämpa massarbetslösheten. Även när det gäller arbetslöshetsbekämpningen är
tidsfaktorn viktig. Går det inte att få ned arbetslösheten inom rimlig tid är
risken stor att även Sverige drabbas av en sådan permanent hög arbetslöshet som
karakteriserat nästan alla västeuropeiska länder i mer än ett decennium.
Som framgått av utskottets redovisning av partimotionerna understryks i
samtliga motioner att inriktningen av den ekonomiska politiken måste främja
tillväxten. Utskottet delar den uppfattningen men vill framhålla att det även
här föreligger svåra avvägningsproblem. I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och
Fi35 (kds) kritiseras de skattehöjningar som genomfördes i enlighet med
förslagen i förra höstens ekonomisk-politiska proposition. Av denna kritik drar
Moderata samlingspartiet bl.a. slutsatsen att förmögenhetsskatten bör slopas
och att skatten på kapitalinkomster bör sänkas. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla att en sådan inriktning av skattepolitiken skulle försvåra
möjligheterna att genomföra en nödvändig och snabb sanering av statsfinanserna.
Det går inte, enligt utskottets uppfattning, att göra stora, tunga och svåra
ingrepp i socialförsäkringarna och arbetslöshetsersättningen och bedriva en
sparkampanj riktad mot den offentliga sektorn om man samtidigt anser sig ha råd
att t.ex. avskaffa förmögenhetsskatten. Detta borde vara en insikt som varje
regering måste ha som utgångspunkt för att få förståelse och nödvändig
uppslutning från alla samhällsgrupper för de åtgärder som krävs för att ta
Sverige ur den ekonomiska kris som drabbat landet.
När det gäller utvecklingen inom företagssektorn vill utskottet peka på den
mycket gynnsamma konkurrenssituationen som de exportinriktade företagen
erhållit genom deprecieringen av kronan men också på det goda resultatet av det
arbete som bedrivits inom företagen för att förbättra produktiviteten.
För de mindre och medelstora företagen som främst vänder sig mot
hemmamarknaden är situationen annorlunda.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i den ekonomisk-politiska
propositionen (1994/95:25) avsattes ett särskilt utrymme om 2 miljarder kronor
för åtgärder inom företagsskatteområdet. Åtgärderna bör ha sin inriktning mot
de mindre företagen och i första hand syfta till att underlätta
riskkapitalförsörjningen. Som framhålls i kompletteringspropositionen skall
samrådet med företrädare för näringslivet fortsätta. Som en första åtgärd
kommer regeringen att lägga fram förslag om ett temporärt s.k.
riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på
riskkapital bereds för närvarande. Regeringen avser vidare att föreslå en
kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomster
av tjänst.
I motion Fi31 (m) anförs att i den moderata strategin för att minska den
offentliga skuldsättningen ingår även att minska de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet. Den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den
offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i
Sverige, heter det i motionen. Den automatiska stabiliseringen kostar mer än
den smakar.
I kompletteringspropositionen föreslås införandet av ett utgiftstak. Även om
något konkret förslag ännu inte föreligger är det uppenbart att ett utgiftstak
innebär att de automatiska stabilisatorerna försvagas vid en konjunkturnedgång.
Med anledning av vad som sägs i motion Fi31 (m) om automatiska stabilisatorer
vill utskottet betona att detta inte är liktydigt med att man måste sänka
ambitionsgraden inom stabiliseringspolitiken. I stället kommer större krav att
ställas på regeringen att snabbt kunna vidta finanspolitiska åtgärder, när det
är uppenbart att konjunkturen försvagas. När det gäller tendenser till
överhettning av ekonomin bör de automatiska stabilisatorerna, som då främst
verkar på statsbudgetens inkomstsida, inte påverkas av införandet av ett
utgiftstak. I en sådan situation kan ett utgiftstak bidra till att stabilisera
ekonomin.
I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) behandlas de
penningpolitiska frågorna mycket översiktligt. Som utskottet nämnt råder det
bred enighet vad gäller kravet på prisstabilitet. Utskottet vill dock i detta
sammanhang göra följande påpekande med anledning av diskussionen i motion
Fi31 (m) om regeringens skuldsaneringsstrategi. I motionen sägs bl.a. att "det
har antytts att det skulle kunna gå att åtminstone inflatera bort en del av
underskottet i de offentliga finanserna". För att undanröja alla tänkbara
missförstånd vill utskottet kraftigt understryka att ett utnyttjande av en
sådan metod aldrig kommer att ske i den ekonomiska politiken. Utskottet utgår
ifrån att motionärerna inte med den här citerade, något svepande formuleringen
i motionen vill hävda att en sådan politik skulle ha övervägts av regeringen.
När det gäller utformningen av arbetsmarknadspolitiken ställs i motionerna
Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) krav på ändringar i nuvarande regelsystem
för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
I motion Fi31 (m) krävs mycket långtgående förändringar i lagstiftningen.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning
måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda
anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör, sägs det i
motionen, omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.
Vidare framhålls vikten av att lönebildningen måste främja rekrytering av ny
arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett
huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.
Underförstått innebär motionärernas ståndpunkt att lönedifferenserna på den
svenska arbetsmarknaden måste bli större.
Utskottet kan inte ställa sig bakom vad motionärerna anför i motion
Fi31 (m). Enligt utskottets mening måste det vara en mycket kortsiktig
strategi att öka löneskillnaderna för att angripa arbetslösheten. Det skulle
hota både den rättvisa fördelningen och samhällets långsiktiga förmåga till
tillväxt. Detsamma gäller anställningstryggheten. Den skall skydda mot
godtyckliga och diskriminerande uppsägningar. Men avsikten är självfallet inte
att skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga
omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett dåligt anställningsskydd
försämrar emellertid hushållningen med arbetskraft genom att det ger incitament
till kortsiktiga och lågproduktiva anställningsformer. Det riskerar också att
leda till att långtidsarbetslösheten och utslagningen i arbetslivet ökar.
I motionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna förs, som utskottet ser
det, en i jämförelse med de krav på förändringar som framförs i motion
Fi31 (m) väsentligt rimligare och därför mer intressant diskussion. I motion
Fi35 (kds) föreslås vissa ändringar i arbetsrätten som skulle göra att
småföretagare vågade anställa fler än vad som i dag är fallet. I motion
Fi32 (fp) anförs att det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande
tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som
ofta har stora svårigheter att få nytt jobb om de väl blivit arbetslösa. En
arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina
anställda innebär starkare drivkraft för arbetsgivarna att utveckla sina
medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Företag och lokala fack
har i samverkan kunnat finna bra lösningar i besvärliga situationer. Det finns
likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa
förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit
ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta
regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt högre grad
förutsätter flexibilitet.
Utskottet anser att arbetsrätten spelar en viktig roll för produktiviteten
och tillväxten. Som framgår av kompletteringspropositionen har regeringen
nyligen tillsatt en kommission med företrädare för parterna på arbetsmarknaden
med uppgift att diskutera den fortsatta utvecklingen inom arbetsrättens område
så att den blir stabil och långsiktigt hållbar. Kommissionen skall ägna
särskild uppmärksamhet åt små företags villkor. Det är särskilt angeläget att
de framtida arbetsrättsliga lösningarna blir sådana att de går att tillämpa på
ett smidigt sätt i småföretagen. Det kan också nämnas att kommissionen skall
ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja jämställdhet mellan
könen och förbättra invandrares villkor på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motionerna
Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40
(m) yrkandena 1 och 2.
I motion Fi33 (v) anförs att den ekonomiska politiken måste inriktas mot
en bekämpning av arbetslösheten, en rättvis fördelning och en sanering av
statsfinanserna. Enligt motionärerna är regeringens politik ensidigt inriktad
mot en sanering av de offentliga finanserna, vilket inneburit att åtgärder mot
arbetslösheten och för en rättvis fördelning kommit i andra hand. Med
hänvisning härtill kan inte motionärerna ställa sig bakom den inriktning av den
ekonomiska politiken som den utformats i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet har tidigare i anslutning till höstpropositionen om den
ekonomiska politiken ställt sig bakom kraven på en hård åtstramning av
finanspolitiken. När nu denna politik skall fullföljas kan utskottet
konstatera att Vänsterpartiet inte förmår att fortsättningsvis ställa sig bakom
nödvändiga svåra ekonomisk-politiska beslut.
I motionen framhålls att den svenska ekonomin nu visar klara tecken på en
återhämtning. Som framgår av utskottets redovisning av det ekonomiska läget
delar utskottet denna uppfattning. Utskottet vill emellertid kraftigt
understryka att denna positiva utveckling inte kan tas till intäkt för att det
går att slå av på takten i saneringen av de offentliga finanserna.
Utskottet vill även betona att de åtgärder som regeringen föreslår måste
bedömas i sin helhet. Det är ett åtgärdspaket som riksdagen har att ta
ställning till.
Trots att det ekonomiska läget började ljusna under år 1994 kommer
underskottet i statsfinanserna budgetåret 1994/95 att vara av storleksordningen
200 miljarder kronor. Bl.a. det höga ränteläget ställer oavvisliga krav på en
ytterligare åtstramning av finanspolitiken. Underskottet i statsfinanserna
måste pressas ned under den nu rådande goda konjunkturen. Det är en
självklarhet att med den extrema obalans som i dag karakteriserar
statsfinanserna blir avvägningen mellan en ytterligare åtstramning av
finanspolitiken och fördelningspolitiken svår att hantera. Utskottet vill
emellertid bestämt bestrida påståendet i motion Fi33 (v) att hänsynstaganden
till en rättvis fördelningspolitik inte beaktats vid framtagningen av
kompletteringspropositionens åtgärdspaket.
Som framhålls i kompletteringspropositionen visar analysen att åtgärderna i
höstens ekonomisk-politiska proposition, budgetpropositionen och den nu
aktuella propositionen sammantaget har en rimlig fördelningsprofil. Även om
sänkta sociala transfereringar särskilt berör hushåll med måttliga eller låga
inkomster, så kompenseras dessa relativt väl av sänkt moms på livsmedel.
Åtgärderna slår relativt jämnt för olika grupper och alla är med och delar de
nödvändiga uppoffringarna. De viktigaste effekterna ur fördelningssynvinkel,
nämligen de genom åtgärderna förbättrade förutsättningarna för hög
sysselsättning och låg ränta, kommer utöver de här redovisade direkta
effekterna.
I Vänsterpartiets motion, liksom i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), och
Fi35 (kds), avvisas förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel till
12 %. En sådan åtgärd har tidigare föreslagits av Vänsterpartiet under en lång
följd av år men den avvisas nu med motiveringen att det är fel att sänka
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och kompensera detta med en sänkning
av matmomsen. I de här nämnda tre borgerliga motionerna motiveras förslaget att
avslå kompletteringspropositionens förslag på denna punkt med att det finns
andra skatter som från främst tillväxtsynpunkt är mer angelägna att sänka.
Utskottet kan inte dela de synpunkter som förs fram i motionerna Fi33 (v),
Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) vad gäller förslaget att sänka matmomsen.
Återigen vill utskottet erinra om att förslaget att sänka mervärdesskatten är
en del av ett samlat åtgärdspaket. En sänkning av matmomsen från 21 % till
12 % gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en
relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. De sammantagna
konsekvenserna av förändringarna blir därför mera jämnt fördelade. En viktig
konsekvens av förslaget är också att om matmomsen sänks beräknas även
inflationen minska med inemot en procentenhet under år 1996. Reformen innebär
vidare strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och
skattekvoten sänks.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion Fi33 (v)
yrkande 1.
På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi34 (mp)
vikten av att sanera de offentliga finanserna. Men på samma sätt som i
Miljöpartiets motion med anledning av budgetpropositionen läggs tyngdpunkten på
kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och socialt genomtänkt.
Beskattningen av arbete totalt sett bör inte öka. Den bör minskas och ersättas
med främst miljörelaterade skatter. Ett avgörande bidrag till en lösning på den
ekonomiska kris som Sverige i dag befinner sig i är enligt motionärerna att
genomföra en skatteväxling.
Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets förslag till inriktning av
den ekonomiska politiken anföra följande.
Utskottet konstaterar inledningsvis att tyngdpunkten i Miljöpartiets
partimotion ligger på de budgetpolitiska riktlinjerna.
En central del i diskussionen om utformningen av finanspolitiken i motion
Fi34 (mp) är förslaget om en skatteväxling, där främst skatt på arbete skall
ersättas med skatt på energi och miljö. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att möjligheterna att genomföra en sådan skatteväxling bör prövas.
Detta är även regeringens uppfattning.
Frågan om en s.k. grön skatteväxling med en höjning av skatteuttaget på
miljöskadlig verksamhet och en sänkning av skatten på arbete har aktualiserats
i EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Som anförs i
propositionen har för Sveriges del en utredning tillsatts, som skall undersöka
förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet.
Utredningen kommer bl.a. att behandla en skatteväxlings effekter på miljön,
näringslivets internationella konkurrenskraft, sysselsättningen och
inkomstfördelningen. En grön skatteväxling kan komma att bidra till en
samhällsekonomiskt sett mer effektiv beskattning. En eventuell omfördelning av
skatteuttaget måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt. De svaga offentliga
finanserna gör att eventuella sänkningar måste finansieras fullt ut.
I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet framhålla att även
om kravet på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning kan motivera
förändringar i skattereglerna bör detta i varje enskilt fall avvägas mot
önskemålet om stabila regler. Detta talar för återhållsamhet med förändringar i
skattereglerna.
Enligt utskottets mening är Miljöpartiets krav på utformningen av
finanspolitiken till stora delar tillgodosett genom tillsättandet av här nämnda
utredning. Utskottet vill dock tillägga att Miljöpartiet överdriver
möjligheterna att komma tillrätta med obalanserna i de offentliga finanserna
med hjälp av en skatteväxling.
I motion Fi34 (mp) redovisas kritiska synpunkter på finans- och
valutamarknadens funktionssätt. Liknande kritik framförs också i motion
Fi33 (v). I motion Fi34 (mp) efterlyses förslag till åtgärder som ökar
trögheten och stabiliteten i systemen.
Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet om penningpolitiken.
I motion Fi34 (mp) yrkande 1 hemställs vidare att riksdagen skall göra ett
uttalande att syftet med den ekonomiska politiken är att tillgodose mänskliga
behov inom de ramar som miljön sätter. Utskottet känner inte till om det finns
något politiskt parti som inte kan ställa sig bakom ett sådant uttalande.
Utskottet kan därför inte se att det finns anledning för riksdagen att göra
något uttalande till regeringen med ovan angiven innebörd.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion
Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet kompletteringspropositionens
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna
Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1,
Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3, Fi35 (kds) yrkande 1 samt Fi40 (m)
yrkandena 1 och 2.
Miljö och ekonomi
I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om
miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta
ansvar för miljön är beroende av att vi har råd. Det är tyvärr vanligt att
miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Motionärerna
föreslår en kommission för miljön som bör analysera hur man kan få en bättre
överensstämmelse mellan mål och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi
och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (JoU5y) i regeringens
bedömning att tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer
till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att
reparera miljöskadorna får inte öka. Klara gränser måste enligt
jordbruksutskottets mening finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och
för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom miljöpolitiken
öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en korrekt prissättning
på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser. Kretsloppssamhället ger
såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen.
I likhet med jordbruksutskottet är finansutskottet av samma mening som
motionärerna att det självfallet är viktigt att uppnå överensstämmelse mellan
mål och verklighet i miljöpolitiken och att finna lösningar på de konflikter
som finns mellan de traditionella ekonomisk-politiska målen och målen för
miljöpolitiken. Finansutskottet kan emellertid inte dela uppfattningen att det
skall tillsättas en särskild kommission för att analysera dessa frågor.
Utskottet utgår ifrån att den analys som efterfrågas i motion Fi32 (fp) utgör
ett av de viktigare inslagen i Miljödepartementets och regeringens löpande
arbete.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion
Fi32 (fp) yrkande 4.
I motion Fi34 (mp) yrkande 2 anförs att en betydande miljöskuld har
byggts upp under en följd av år. Enligt de uppgifter som redovisats i motionen
ökar miljöskulden i Sverige med ca 5 miljarder kronor per år. Vid förslag till
åtgärder inom den ekonomiska politiken måste man, menar motionärerna, ha dessa
fakta i åtanke, annars är risken stor att en ökad tillväxt sker på bekostnad av
en ökad miljöskuld.
Enligt utskottets mening är yrkande 2 i Miljöpartiets partimotion
alltför allmänt hållet. Det enda som sägs i motionen är, enligt utskottets
tolkning, att på grund av en stor miljöskuld och fortsatt ökning av denna måste
vi föra en aktiv miljöpolitik. Mot ett sådant uttalande torde ingen invända.
Utskottet kan inte se det meningsfulla i att riksdagen gör ett
tillkännagivande till regeringen med anledning av yrkande 2 i motion
Fi34 (mp) varför yrkandet avstyrks.
Penningpolitiken
Regeringen konstaterar i kompletteringspropositionen att prisstabilitet
är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och det är
därför av yttersta vikt att inflationsproblemet inte tillåts återkomma i den
svenska ekonomin.
Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation.
Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt
konsumentprisindex skall uppgå till 2 % med en marginal uppåt och nedåt på 1
procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder.
I Vänsterpartiets motion Fi33 kritiseras Riksbankens
penningpolitik (yrkande 57). Den högräntepolitik som Riksbanken fört sedan
hösten 1994 bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande
långräntor. Den pressar inte bara ned aktiviteten på hemmamarknaden utan
fördyrar också kostnaderna för den svenska statsskulden via dyrare
upplåningskostnader med allt högre ränteutgifter. Inriktningen av
penningpolitiken innebär därför, enligt motionärerna, en onödigt stor
belastning för det svenska folkhushållet. Motionärerna motsätter sig en politik
som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad
produktion.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) hemställs att
inflationsmålet skall ligga fast. Det är betydelsefullt att inflationsmålet
verkligen uppfattas som trovärdigt av de finansiella placerarna.
Skuldutvecklingen måste tas på största allvar och det är viktigt att visa att
man är beredd att göra uppoffringar för att nå inflationsmålet, anför
motionärerna.
Utskottet delar inte synsättet i motion Fi33 (v) att den ekonomiska
politiken har att välja mellan låg inflation å den ena sidan och lägre
arbetslöshet och hög produktion å den andra. Det finns många studier som
tvärtom ger underlag för uppfattningen att en låg inflation ger goda
förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och hög sysselsättning. Länder
med hög inflation är mer sårbara när det inträffar ekonomiska kriser eller
störningar av olika slag. Det är därför av stor betydelse att inflationen kan
hållas på en låg nivå i den svenska ekonomin.
Huvuduppgiften för penningpolitiken, som bedrivs självständigt av Riksbanken,
är att säkerställa prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige har definierat ett
inflationsmål som är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. För
att motverka tendenser till stigande inflation i delar av ekonomin och stigande
inflationsförväntningar har penningpolitiken stramats åt under senare tid.
Riksbanken har sedan augusti 1994 successivt höjt reporäntan med sammanlagt
1,41 procentenheter.
En följd av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av
subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att
konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i
konsumentprisindex åtminstone under en period, som nu i april 1995, överstiger
3 %. Den stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande
inflationstrycket minskar.
Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anförde i februari
(1994/95:FiU10) att penningpolitiken måste bedrivas långsiktigt och att något
enstaka månadstal för konsumentprisindex som överstiger målet måste tolereras.
Finansutskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör avslå
motion Fi33 (v) yrkande 57.
Utskottet anser inte heller att det behöver göras något tillkännagivande med
anledning av motion Fi40 (m) yrkande 3, varför motionen avstyrks av utskottet.
Kommission för att granska finansmarknaden
I motion Fi33 (v) begärs (yrkande 58) att en kommission skall inrättas
för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver
omfattande spekulation mot den svenska kronan. Det är enligt motionärerna
nödvändigt att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga.
Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de
internationella finansmarknaderna. Enligt motionärerna skulle en skatt på
internationella spekulativa kapitalrörelser, en s.k. Tobinskatt, ge inte bara
ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också minska trycket mot
små och utsatta valutor som kronan.
Även Miljöpartiet förordar i sin motion Fi34 att en avgift införs på den
internationella penning- och valutamarknaden och att Sverige bör vara
pådrivande för att förändra spelreglerna på de internationella
finansmarknaderna. Motionärerna tänker sig att en parlamentarisk kommitté
skulle få i uppdrag att ta fram förslag till bättre formella och informella
spelregler (yrkande 9). Det vore också av värde om kommittén undersökte
penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin.
Enligt utskottets mening torde möjligheterna att införa en avgift på
internationella finansiella transaktioner vara mycket begränsade i det system
med avreglerade finansmarknader vi har i dag. Med den rörlighet som
kännetecknar de finansiella transaktionerna skulle det räcka med att något land
eller finanscentrum inte deltar i systemet med avgifter för att
kapitalströmmarna skulle ta vägen vid sidan av de avgiftsbelagda. Därmed skulle
systemet inte fungera.
Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de
finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella
institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas
krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga
uppfylls bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda
resurser, internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för,
följa upp och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar.
Krav skall ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och
andra intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att
tillsynsmyndigheten analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett
internationellt utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker har ägt rum
i Baselkommittén, ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor,
och i IOSCO, som är ett samarbetssorgan för tillsynsmyndigheterna för
värdepappersbolag världen över. De har gemensamt utarbetat ett ramverk för
vilken information som tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och
värdepappersbolag som är stora aktörer på derivatmarknaderna. Denna information
skall tjäna som underlag för att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera
institutens riskkontrollsystem.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi33 (v) yrkande 58 och Fi34
(mp) yrkande 9.
Förbud mot monetär finansiering
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 102--113) att
staten inte längre skall kunna tillgripa s.k. monetär finansiering, dvs. att
låna i Riksbanken för att finansiera budgetunderskottet. Normalt förekommer
inte statlig upplåning i centralbanken i välutvecklade marknadsekonomier annat
än för att hantera statens kortfristiga likviditetsbehov. Flertalet länder har
under senare år valt att reducera även denna möjlighet. Ett förbud mot att
finansiera statens utgifter på statsbudgeten genom att låna i Riksbanken verkar
förtroendeskapande på de finansiella marknaderna, anförs det i propositionen,
och bidrar till en klarare ansvarsfördelning mellan penning- och
statsskuldspolitiken. Inom EU har ett förbud mot statliga kreditmöjligheter i
centralbankerna trätt i kraft.
I Sverige ersattes statens kortfristiga upplåning i Riksbanken successivt
från hösten 1993 med en upplåning på den öppna marknaden. Riksgäldskontorets
kontokredit i Riksbanken avvecklades den 1 juli 1994. Någon förändring i
lagstiftningen gjordes emellertid inte. Ett förslag härom läggs nu fram i
kompletteringspropositionen (bilaga 7.2, yrkande 1).
Förslaget innebär dock att Riksgäldskontoret även fortsättningsvis skall
kunna ta upp valutalån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.
En konsekvens av förslaget är att Riksbankens möjligheter att göra
kapitalinsatser i de internationella finansorgan som Sverige är medlem i
begränsas till insatser i Internationella valutafonden. Riksbanken skall därför
utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om
totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Regeringen skall också överta
samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken
(yrkandena 2 och 3, bilaga 7:2).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet avstyrker i motionerna Fi33 (yrkande
56) och Fi34 (yrkande 14) förslaget att avskaffa möjligheterna till s.k.
monetär finansiering. Miljöpartiet anser att förbudet innebär en onödig
begränsning av det politiska handlingsutrymmet och kan öka riskerna vid
oroligheter i det finansiella systemet. Motionärerna betvivlar att denna typ av
åtgärder ger ett ökat förtroende. Vänsterpartiet anser att förslaget är
ytterligare ett steg mot en rigid normbaserad ekonomisk politik som totalt sett
bidrar till att minska möjligheterna att bedriva en dynamisk och
sysselsättningsorienterad politik.
Som framgått av utskottets redovisning förekommer bland flertalet
välutvecklade marknadsekonomier inte längre någon statlig upplåning i
centralbanken för att finansiera statliga utgifter. Ett förbud mot monetär
finansiering bidrar enligt utskottet till att öka penningpolitikens
trovärdighet och därmed möjligheterna att uppnå varaktigt låg och stabil
prisutveckling samt låga räntor. Att som motionärerna vill, hålla öppet för en
finansiering via sedelpressarna som ett sätt att öka det politiska
handlingsutrymmet, vill utskottet bestämt ta avstånd från. Det långsiktiga
historiska sambandet mellan inflation och penningmängd är minst sagt
avskräckande.
Förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoser de krav det svenska
medlemskapet i EU ställer på anpassning av svensk författning till EU:s
lagstiftning. Nuvarande svenska regler för statens upplåning i Riksbanken
är inte förenliga med EG-fördraget.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om förbud mot
monetär finansiering och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp)
yrkande 14.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet också tillstyrker att Riksbanken
utan vederlag skall överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i
Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen och att
regeringen skall överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges
kapitalinsats i Världsbanken.
Konvergensprogrammet
I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994,
har betydelsefulla instrument tillkommit i gemenskapens arsenal av åtgärder för
att påverka den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är
att samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna för den
ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske årligen i det högsta politiska
organet inom gemenskapen, nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och
regeringschefer). Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av
bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen (artiklarna
103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av i vilken mån den
ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma
åtagandena. Därtill finns ett förfarande reglerat vid alltför stora
underskott i de offentliga finanserna (artikel 104 c). Vidare finns kravet
att varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall utarbeta
konvergensprogram (artikel 109e.2) för den ekonomiska politiken och ange
de medel som skall användas för att uppnå målen.
Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som är de enda
länder som i stort sett uppfyller konvergenskriterierna, har lagt eller kommer
att lägga fram konvergensprogram. Finansutskottet gjorde i yttrande till
utrikesutskottet med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(1994/95:FiU1y) några kommentarer kring konvergensprogrammets utformning och
redovisade sin syn på hur det skulle hanteras i förhållande till riksdagen.
Utskottet framhöll bl.a. att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt
om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas
regeringar. Programmen bör innehålla en redovisning av de åtgärder som är
nödvändiga att vidta för att konvergenskraven skall uppfyllas. Utskottet
förutsatte att detta program för Sveriges del skulle komma att offentliggöras
och redovisas för riksdagen.
I motion Fi34 (mp) anförs (yrkande 13) att konvergensprogrammet är
ett program som i flera avseenden torde gå utöver vad som redovisats av
regeringen i budget- och kompletteringspropositionerna. Programmet bör därför
göras till föremål för offentlig debatt och beslut i riksdagen innan det lämnas
till EU.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utarbetandet av ett
konvergensprogram pågår inom regeringskansliet. En bred politisk samling kring
detta program är väsentlig anför regeringen i kompletteringspropositionen.
Företrädare för partierna i riksdagen har därför inbjudits till överläggningar
med regeringen med anledning av detta arbete. Överläggningarna har ännu inte
avslutats (den 30 maj 1995), men avsikten är att ett program skall
offentliggöras under första hälften av juni och redovisas för såväl
finansutskottet som EU-nämnden innan riksdagen avslutar vårsessionen. Utskottet
anser att denna ordning för utarbetande av ett konvergensprogram för Sverige
mer än väl uppfyller de krav utskottet och riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Utskottet anser mot bakgrund härav att motion Fi34 (mp) yrkande 13 bör avslås
av riksdagen.









Arbetsmarknadspolitiken
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 2--3) föreslås att
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 % till 75 % av
dagsförtjänsten före arbetslösheten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari
1996. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det
statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt
finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av
kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av
arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Enligt förslag i
propositionen (bil. 5) skall kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen
och föräldraförsäkringen ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas
något intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart
ekonomiska skäl. I propositionen anges vidare att regeringen avser att
samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta
grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet
enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av
nivåerna för utbildningsbidrag.
I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta
grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5
miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en
ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och
övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska
samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån
till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (delvis),
Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkande 28, A56 (mp) yrkande 6 och Fi35 (kds)
yrkande 18. Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 yrkande 29 och A56 yrkande
7 att i stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är
80 % på inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över
denna nivå.
Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i
motionerna Fi33 yrkande 42 resp. Fi35 yrkande 19 regeringens förslag om
en sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet
i motion A52 yrkandena 14 och 15 dels en sänkning av grundbeloppet till 210
kr per dag, dels en sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till
529 kr per dag.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande att regeringens förslag
om en sänkt kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån
beräknas innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår.
Med hänsyn till besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella
läget anser arbetsmarknadsutskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av
grundnivån.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således propositionens förslag i dessa
delar. Motionsyrkandena avstyrks.
Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar avgivits av
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet samt Kristdemokraterna.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna
del. Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda
människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder
har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Utskottet vill
erinra om att regeringen nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare
arbetsmarknadspolitik m.m. har lagt fram flera förslag som innebär en
effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan mellan kommunerna m.m.
I detta betänkande behandlas under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i
försäkringssystemen förslag om sänkningar av kompensationsnivåerna inom
sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen. Den föreslagna förändringen
av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % innebär en
harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, med de andra
systemen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att
medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika
försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas
något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart
ekonomiska skäl.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i
dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till
ändring i 20 § ALF och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker
motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp)
yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7.
Den aviserade sänkningen av grundbeloppet i KAS är en konsekvens av
sänkningen av ersättningsnivån till 75 %. Sålunda avstyrks  motionerna Fi33
(v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
Den högsta dagpenning som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen
föreslås däremot inte ändrad utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Som
arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande innebär detta att
arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomster upp till närmare 5,6
basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot för närvarande
ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst närmande till sjuk-
och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte berett att tillstyrka en
sänkning av denna högsta nivå. Motion A52 (m) yrkande 15 avstyrks sålunda.
Deltidsarbetslösa
I propositionen (bil. 10 s. 4--5) anges att regeringen avser att utfärda
föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i
ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på deltid och som
tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och som begär utfyllnad från
arbetslöshetsersättningen. Ersättningen skall baseras på tidigare arbete
ersättningsperioden ut. Om den sökande kvalificerar sig till en ny
ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för
ersättningen i den nya perioden. Denna förändring beräknas för budgetåret
1995/96 innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.
Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen
hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå
minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar
avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning
för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om
arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till
merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för
arbetsrättskommissionens arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi33 yrkande 43 att regeringens aviserade
förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt
och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att
arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet.
Motionärerna ifrågasätter också beräkningen av besparingens storlek.
I motion A55 yrkandena 25 och 26 tar Vänsterpartiet upp frågan om en
lagstiftning som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med
fler timmar. Dessutom bör enligt motionärerna lagen om anställningsskydd ändras
så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för
arbetsgivare och fack att avtala om deltid.
Arbetsmarknadsutskottet redogör i sitt yttrande för bakgrunden till
dagens regler för ersättningsrätten i samband med deltidsarbete. Vidare
påminner arbetsmarknadsutskottet om att man tidigare i flera sammanhang har
framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska deltidsarbetslösheten.
Beträffande regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om begränsningar av
arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa påpekar arbetsmarknadsutskottet
att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt nyligen varit
restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar som därvid gjorts
visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika överväganden som legat
bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å ena sidan har avsikten
varit att personer inte skall bli fast i ett deltidsarbete där såväl
arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse av att situationen
förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en person haft ett
deltidsarbete än varit helt arbetslös.
Som nämnts avser regeringen att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m.
den 3 juli 1995. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att regeringens
föreskrifter kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen.
Arbetsmarknadsutskottet anför att för att de försäkrade skall få en rimlig
möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ersättningen vid sidan
om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996.
Arbetsmarknadsutskottet anser att
finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om övergångsregler.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i detta avsnitt behandlade motionerna.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets
yttrande.
Finansutskottet vill understryka betydelsen av att arbetsförmedlingen
arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas heltidsarbete, och
instämmer sålunda i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Utskottet
ser positivt på att Arbetsrättskommissionen har fått tilläggsdirektiv att med
förtur utreda rätten till merarbete för deltidsarbetslösa.
Med det anförda får motion A55 (v) yrkandena 25 och 26 anses tillgodosedd,
och motionen avstyrks.
Finansutskottet konstaterar att de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna
övergångsreglerna beträffande ersättningen till deltidsarbetslösa innebär en
merkostnad. Någon finansiering av de föreslagna övergångsreglerna har inte
redovisats.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utgått från att de föreskrifter
regeringen avser att utfärda kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 §
ALF-lagen.
Finansutskottet har under hand inhämtat att man inom regeringen därvid avser
att pröva möjligheten att ingen skall beröras av sänkningar av ersättningen
före den 1 januari 1996. Utskottet har inget att invända mot en sådan lösning
under förutsättning att den besparing som anges i kompletteringspropositionen
uppnås.
Mot denna bakgrund är inte något tillkännagivande påkallat.
Därmed avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 43.
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom
arbetslöshetsersättningens område (bil. 10 s. 5). Regeringen anser att det för
den första ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett
arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för
kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad
utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt
lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60
ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten
1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i
kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och
avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt
minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 9 att arbetsvillkoret bör
skärpas ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under
minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny
ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Moderata samlingspartiet anser i motion A52 yrkande 25 att riksdagen bör
besluta att arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.
Vänsterpartiet begär i motion Fi33 yrkande 44 ett tillkännagivande om att
några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan
en ingående utredning har gjorts.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om möjligt bör alla förslag om
större förändringar av arbetslöshetsförsäkringen först beredas av en offentlig
utredning. En sådan har också aviserats av regeringen. Arbetsmarknadsutskottet
har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras med
kortare varsel.
Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig en så kraftig skärpning av
arbetsvillkoret som föreslås i Folkpartiets motion. Vidare avvisar
arbetsmarknadsutskottet förslaget i Moderata samlingspartiets motion.
Beträffande Vänsterpartiets motion finner arbetsmarknadsutskottet att något
tillkännagivande från riksdagens sida inte är påkallat. Sålunda avstyrks
samtliga motioner.
Avvikande meningar har till arbetsmarknadsutskottets yttrande avgivits av
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet samt Vänsterpartiet.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
yttrande i denna del. I enlighet med det förslag om en viss skärpning av
arbetsvillkoret som aviseras i propositionen är det lämpligt att sträva mot en
något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot
en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (fp)
yrkande 9. Motionen avstyrks således.
Utskottet motsätter sig bestämt den begränsning av
ersättningsrätten som föreslås i motion A52 (m) yrkande 25 och
avstyrker sålunda motionen.
Finansutskottet förutsätter att alla större förändringar som görs i
arbetslöshetsförsäkringen är grundade på ett fullgott underlag. Något
tillkännagivande i den riktningen är inte påkallat, och motion Fi33 (v) yrkande
44 avstyrks således.
Plikttjänstgöring
Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om
totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen
föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF och KAS-lagarna ersätts med
uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär enligt
vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad gäller
arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer som
fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel endast ett fåtal dagar.
Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet
och tillstyrker propositionens förslag.
En mer rättvisande redovisning
Arbetslöshetskassor betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till
staten. Avgifterna betalas till AMS och minskar det belopp AMS rekvirerar från
staten. I propositionen anförs att finansierings- och utjämningsavgifterna
bör föras till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel.
Utgifterna under anslaget ökar då i motsvarande mån.
I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas
självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom
det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän
arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot
ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör
därför höjas till 140 % av den under löpande verksamhetsåret genomsnittligt
utbetalade dagpenningen i respektive arbetslöshetskassa.
Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot propositionen och
avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till
arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar uppfattningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringens förslag ligger i linje
med önskemålen om en mer fullständig redovisning av statens inkomster och
utgifter och har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av
inkomster resp. utgifter för försäkringen.
Utskottet motsätter sig däremot en höjning av
finansieringsavgiften på sätt som föreslås i motionen. Utskottet
vill därvid erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt  yttrande påpekar att
avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992. Motion Fi38 (m) bör
således avslås.
Förkortad arbetstid
I motion A55 yrkande 22 anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning
till sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att
frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med
förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna
finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond
bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad
arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet begär i motion Fi34 yrkande 30 förslag om förkortad
arbetstid. Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli
1995. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU4y) att
riksdagen nyligen på förslag av utskottet har avslagit motionsyrkanden om
förkortad arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sitt ställningstagande
och avstyrker motionerna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit var sin avvikande mening till
arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
yttrande. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser utskottet att resultat
från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde föreligga
vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har. Med
det anförda avstyrks motionerna Fi34 (mp) yrkande 30 och A55 (v) yrkande 22.
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret
1995/96 under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anvisat ett
förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Regeringen föreslår nu i
kompletteringspropositionen att under anslaget i stället anvisas
61 358 582 000 kr.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkandena 26 och 27) att riksdagen
anvisar 3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds
bl.a. av motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om
förkortad arbetstid. Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande anslaget.
I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 45) att ytterligare 3
miljarder kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en
80-procentig kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för
deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrkande 20) att
ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en
80-procentig kompensationsnivå.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att det av regeringen föreslagna
beloppet anvisas. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att detta dock förutsätter
att riksdagen godtar de förslag som lagts fram i proposition 1994/95:218 och
som berör anslaget. Motionsyrkandena avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har anmält avvikande
meningar till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. De förslag i proposition
1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. som berör anslaget Bidrag
till arbetslöshetsersättning m.m. har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet i
betänkandet 1994/95:AU15.
Utskottet har inget att invända mot regeringens medelsberäkning och
tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att 61 358 582 000 kr
anvisas till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds)
yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.

Kostnader för utbildningsvikariat
I motion Fi35 (kds) yrkande 32 föreslås att riksdagen anvisar
1 400 000 000 kronor mindre än regeringens förslag, vilket enligt
motionärerna blir totalt 4 154 000 000 kr.
Finansutskottet vill erinra om att för utbildningsvikariat utgår inte
bidrag som belastar något anslag. I stället ges möjlighet till avdrag från
arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttiteln 1254 Arbetsmarknadsavgift.
Medel för utbildningsvikariat anvisas alltså inte över statsbudgeten som en
utgift.
För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag enligt
kompletteringspropositionen uppgå till 5 554 400 000 kr. Skulle detta
belopp minska med 1 400 000 000 kr skulle beloppet sålunda uppgå till
4 154 400 000 kr, vilket är 400 000 kr mer än vad som anges i
motionsyrkandet.
Utskottet har inget invända mot regeringens beräkningar av omfattningen av
utbildningsvikariat. Sålunda avstyrks motion Fi35 (kds) yrkande 32.
Bidrag till lönegarantiersättning
Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från
lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen
föreslås att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs in på
statsbudgeten under en egen inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt
lönegarantilagen. Denna förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas
för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på
en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall
ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader
först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället
minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.
I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas
under ett nytt förslagsanslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning.
Regeringen föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas
2 419 600 000 kr, varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för
lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt
2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor
beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den
kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad
vid utgången av budgetåret 1997.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets
yttrande. Utskottet anser att riksdagen  bör godkänna den föreslagna ändringen
i socialavgiftslagen. Vidare tillstyrker utskottet förslaget att
länsstyrelserna erhåller ersättning för administrationen av
lönegarantiärenden i enlighet med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker
också förslaget till medelsanvisning till Bidrag till lönegarantiersättning.
Invandring
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 15--17) föreslås att ändamålen
under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar
m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i
Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering
av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU7y) ingen erinran mot
förslaget.
Finansutskottet har inga invändningar mot socialförsäkringsutskottets
yttrande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en utvidgning av
ändamålen under anslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Regeringen föreslår nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen
till kommunerna för flyktingmottagandet.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av
schablonersättningen med dagens system inte i tillräcklig omfattning ansluter
till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför
ett nytt utbetalningssystem som bl. a. innebär att en första utbetalning med
0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det
flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar
med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Det nya
systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot
fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler
skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya
administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den
kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför förlängda utbetalningar och därmed en
tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. För flyktingar som flyttar till en
annan kommun blir det en viss varaktig minskning av statens kostnader. Detta
tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar
m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400
miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp
skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall
göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande propositionens
förslag och avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till
socialförsäkringsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets
yttrande i denna del. Utskottet tillstyrker propositionens förslag rörande
riktlinjer för utbetalning av schablonersättningar.
Utskottet finner den föreslagna anslagsminskningen väl avvägd och tillstyrker
att riksdagen anvisar 400 000 000 kr mindre till Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. än vad som föreslagits i
budgetpropositionen. Sålunda avstyrks motion Fi31 (m) yrkande 18.
Skatter
Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
Som redovisats tidigare föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att
skattesatsen på livsmedel sänks från 21 till 12 %. Den nya skattesatsen skall
gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Sprit, vin och starköl i vissa fall liksom
tobaksvaror omfattas inte av den föreslagna sänkningen. Enligt regeringens
uppfattning bör vin, sprit och starköl alltid omfattas av normalskatten. Enligt
propositionen innebär skattesänkningen en budgetförsvagning för offentlig
sektor på 7,7 miljarder kronor.
Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och
låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till
matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas att även uppgången i
konsumentprisindex begränsas med inemot en procentenhet under år 1996. I
propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i
ekonomin. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt
möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi33 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40
av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson
och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning
bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I
Miljöpartiets partimotion godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som
ett led i partiets skatteväxlingspaket.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att den i propositionen
föreslagna sänkningen av matmomsen vilar på en överenskommelse mellan
regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i
propositionen tillstyrker skatteutskottet förslaget och avstyrker alltså
motionerna i denna del.
Som framgår av vad som redovisats i det föregående delar finansutskottet
uppfattningen som framförs i propositionen att förslaget om sänkt
livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har
lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av
statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för
en sänkning av det totala skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge
utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren
ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan
förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten
åstadkommes en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas
något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare
som använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat för de
nedskärningar i transfereringssystemet som måste genomföras för att sänka den
mycket höga nivån för de offentliga utgifterna (för närvarande ca 70 % av
BNP).
Finansutskottet tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen att
sänka livsmedelsmomsen och avstyrker därmed motionerna F31 (m) yrkande 12, Fi33
(v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 samt Fi44 (fp) yrkande
2.
Skatt på folköl
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av
Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från
momssänkningen på samma sätt som andra alkoholhaltiga drycker.
Skatteutskottet (SkU7y) delar motionärernas uppfattning att man bör
undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av
detaljhandelspriset på folköl. Enligt skatteutskottets mening bör regeringen
närmare överväga vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för
denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till
EG.
Vad skatteutskottet anfört bör riksdagen enligt skatteutskottet som sin
mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning. Detaljhandelspriset
på folköl bör inte följa sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Man kan
antingen som motionärerna föreslår betrakta folköl som andra alkoholhaltiga
drycker och beskatta folkölet enligt normalskatten. Ett annat alternativ är att
anpassa dryckesskatten så att momssänkningen neutraliseras. Det bör ankomma på
regeringen att närmare överväga vilket alternativ som skall väljas för att
åstadkomma att sänkningen av livsmedelsmomsen inte slår igenom på
detaljhandelspriset på folköl. Vad utskottet här anfört med anledning av
motionerna Fi45 (fp) och Fi46 (s, c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Månatlig uppbörd av mervärdesskatt
I kompletteringspropositionen aviseras att regeringen kommer att lägga
fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och förkortad
kredittid på grundval av förslag i betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit
Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och
Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 yrkas avslag på den i propositionen föreslagna
åtgärden.
Enligt skatteutskottets mening bör riksdagen avvakta med sina
ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen.
Skatteutskottet avstyrker alltså ifrågavarande motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 och Fi44 (fp) yrkande 10.
Sänkt skatt i tjänstesektorn
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att särskilda åtgärder
vidtas för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn,
t.ex. genom sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för
vissa tjänster (yrkande 14). I Folkpartiets partimotion anförs att det inom den
privata tjänstesektorn bör genomföras en skatteväxling i form av sänkta
arbetsgivaravgifter finansierad med höjda miljöskatter. I förslaget om en
skattepolitik för fler jobb, som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson
och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på
kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3). I motion
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från
den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt moms i tjänstesektorn
(yrkandena 30 och 42).
En huvudinriktning i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) är att
skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35
miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punkt-
skatter (yrkandena 7 och 8).
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina
krav på att skatten på arbete skall sänkas för att stimulera sysselsättningen
(yrkande 7).
Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande (SkU7y) till vad skatteutskottet
anfört i betänkandet 1994/95:SkU28 när det gäller möjligheterna att sänka det
totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k.
skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra
punktskatter. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det
enligt skatteutskottets mening krävas så kraftiga nedsättningar av skatte-
eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar
att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med
betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa
delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör enligt
skatteutskottet anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som
pågår inom kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi
1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar
frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och
kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva
åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m.
mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin.
Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga
internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det
svenska skattesystemet.
Skatteutskottet vill i sammanhanget nämna att EG-direktiven förhindrar sådana
differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man
även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om
skatter på arbete bör reduceras. Skatteutskottet vill därför inte utesluta att
frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i
framtiden.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi31 (m) yrkande 14, Fi33 (v) yrkande 7, Fi34 (mp) yrkandena 7 och
8, Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3.
Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
I propositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram förslag om ett
temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra
tillgången på riskkapital bereds. Regeringen avser vidare att föreslå en
kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot
tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vid utformningen av kvittningsrätten
avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för
skatteundandraganden. I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och
aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka
skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. För
detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor, och för- och nackdelarna med olika
lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet. Bortfallet
av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten
skall räknas av från ramen på 2 miljarder kronor.
I motionerna Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) (yrkande 21) och Fi44
av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) (yrkande 6) hemställs att ett
permanent riskkapitalavdrag genomförs. I motion Fi44 (yrkande 11) begärs
också en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 (yrkande 4) en
kvittning enligt tidigare regler.
Enligt skatteutskottets mening bör regeringens förslag i fråga om
riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till
dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande
företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild
åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt skatteutskottets
mening. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva
mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker
motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11.
Beskattning av aktieutdelning
I motionerna Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 7 och
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 33 föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om slopad s.k. dubbelbeskattning på riskkapital.
Skatteutskottet avstyrker motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i
denna del. Som skatteutskottet påpekar har samma krav behandlats tidigare under
året, bland annat i betänkandet 1994/95:SkU21. Riksdagen har då avslagit
liknande yrkanden.
Finansutskottet finner ingen anledning att i detta sammanhang föreslå någon
ändring av tidigare beslut och avstyrker därmed motionerna Fi44 (fp) yrkande 7
och Fi35 (kds) yrkande 33.
Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35
av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 krävs att obetalda skatteskulder skall
reducera utbetalningar av pension.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att eftersom obetalda
skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan
tillgodosedda. Skatteutskottet avstyrker alltså dessa motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker Fi32
(fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38.
Tobaksskatt
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 5 föreslås
att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre
per cigarett. Enligt motionärerna kan statens inkomster därmed öka med ca 800
miljoner kronor.
Skatteutskottet avstyrker motionen utan vidare motivering.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen tidigare fattat beslut om att
skatten på bl.a. tobak skall indexeras så att skattesatserna årligen skall
omräknas utan riksdagens medverkan. Skattesatserna skall alltså följa den
allmänna prisutvecklingen (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1). I detta beslut
ingick också en tidsbegränsning av indexeringen fram t.o.m. kalenderåret 1998.
Regeringen har i proposition 1994/95:203 om finansiering av medlemskapet i
Europeiska unionen nu föreslagit att denna tidsbegränsning slopas och att
indexeringen sålunda skall gälla under obestämd tid. Denna proposition
behandlas i betänkandet 1994/95:SkU28.
Utskottet finner inte nu anledning att föreslå ytterligare förändringar i
tobaksbeskattningen och avstyrker därmed motion Fi44 (fp) yrkande 5.
Besparingar inom den offentliga förvaltningen
Ett tak för de offentliga utgifterna
Regeringen föreslår i den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 9, 52--56)
att ett tak införs för de offentliga utgifterna. Enligt den modell som
redovisas i propositionen kan ett sådant utgiftstak utformas så att  regeringen
föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna
under ett antal år framåt. Utgiftstaket bör därvid anges i nominella termer,
främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska
politiken. Valet av  nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om
att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att
uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna.
Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska
prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden
kommer att ställa krav på motverkande åtgärder. Den främsta fördelen med ett
utgiftstak är, som regeringen ser det, att budgetpolitiken ges en långsiktig
inriktning med högre förutsebarhet.
Det föreslagna utgiftstaket skall omfatta hela den offentliga sektorn,
således även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Däremot bör eventuellt
två slag av utgifter särbehandlas, nämligen räntorna för  statsskulden och
vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter som är direkt beroende av konjunkturen.
Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett
utgiftstak. Eventuellt bör sådana utgifter omfattas av ett tak som gäller över
en konjunkturcykel. Utgifter som bara indirekt eller i mer begränsad
utsträckning påverkas av konjunkturen bör däremot inte särbehandlas utan
omfattas av taket.
Skall det tilltänkta systemet med utgiftstak kunna fungera på ett förutsebart
sätt måste det grundas på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen. Det
måste också följas upp löpande. Regeringen ser  för egen del en förbättrad
prognoskvalitet som en förutsättning för ett väl fungerande system med
utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt
regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att
tendenser till avvikelser  från beslutade utgiftstak och ramar snabbt
uppmärksammas.
Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör
läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom
regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till
utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av
regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen  om åtgärder för att
säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för
budgetpolitiken uppnås.
I propositionen framhålls att ett stort antal tekniska frågor återstår att
lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas. Regeringen avser emellertid
att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram
förslag om den tekniska utformningen av ett utgiftstak. Då skall man också
föreslå ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.
För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden inte att accepteras.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och vidta åtgärder vid tendenser
till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om ett tak för
de offentliga utgifterna (bil. 1 yrkande 10)
I motion Fi31 biträder Moderata samlingspartiet det aviserade förslaget.
Ett nominellt tak för de offentliga utgifterna är en tanke väl värd att pröva,
anser motionärerna som finner det viktigt att taket omfattar såväl statens som
socialförsäkringssektorns och kommunernas utgifter. Däremot avvisar de
förslaget att vissa utgifter som är direkt  beroende av konjunkturen skall
undantas från begränsningen. Ett tak för utgifter över en konjunkturcykel, som
regeringen anger som möjlig, är enligt deras mening inte ett operativt mål.
Motionärerna föreslår att man i samband med de fortsatta övervägandena om ett
utgiftstak bör pröva om inte riksdagens lånebemyndigande till regeringen -- i
likhet med vad som gäller i många andra länder -- bör förses med en
beloppsgräns. Om denna gräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma
till parlamentet med begäran om  nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig
debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. I motionen yrkas att
riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd (yrkande
4).
I motion Fi32 begär Folkpartiet ett tillkännagivande till regeringen om
vad som sägs i motionen om ett tak för de offentliga utgifterna  (yrkande 3).
Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak
prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande
utredningsarbete krävs innan ett eventuellt tak kan genomföras. Själva anser de
att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på
nuvarande helt otillräckliga underlag.
I motion Fi33 motsätter sig Vänsterpartiet ett utgiftstak för den
offentliga sektorn (yrkande 55). Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till
inriktningen på att permanenta de offentliga utgifterna på en betydligt lägre
nivå än i dag, bl.a. med hjälp av ett utgiftstak.  Det är en institutionell
förändring som enligt deras mening kommer att slå mycket hårt mot t.ex.
kommunerna. Kommunsektorn som helhet kommer inte att kunna höja skatter och
avgifter för att kompensera sig för minskade inkomster eller ökade utgifter.
Motionärerna anser därför att det i praktiken är fråga om ett mycket allvarligt
ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom kommer enligt deras
mening möjligheterna att föra en aktiv stabiliseringspolitik att försämras.
I motion Fi40 begär Margit Gennser och Stig Rindborg (m) ett
tillkännagivande om vad som sägs i motionen om bestämmelser om utgiftstak
(yrkande 15). Ett utgiftstak är enligt deras mening en välkommen utveckling,
men förslaget förefaller ha vissa brister i sin nuvarande form. För regelstyrda
bidragssystem som föräldraförsäkringen måste i anslutning till beslutet om
budgetpostens storlek anges hur en neddragning skall göras när behov
föreligger. I försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet
att nedbringa kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock
viktigt att hushållen vet att så kan bli fallet så att de bygger upp vissa
reserver. Motionärerna anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför
statsbudgeten och vars försäkringsmässighet stärks med den beslutade
pensionsreformen, inte skall omfattas av det föreslagna utgiftstaket. Ett
pensionssystem som fungerar som ett försäkringssystem är inte förknippat med
samma problem som de transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar.
Pensionssystemet bör enligt motionärernas mening utvecklas vidare som ett
fristående försäkringssystem och inte knytas närmare till statsbudgeten.
Dessutom anser de att ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör
undvikas. Dock bör två undantag göras. Pensionsåldern bör kunna höjas om
enighet kan nås om detta, och vidare bör indexeringsprinciperna följa det
reformerade systemets principer redan något år tidigare om detta är tekniskt
möjligt. Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt
sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det
på sin ålders höst.
I motionerna framhålls också att den exeptionella skuldsituationen ställer
särskilt hårda krav på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att
regeringen måste ge högsta prioritet åt arbetet med att utveckla metoder för
budgetprognoser (yrkandena 4 och 5).
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande (KU6y) frågor som har
samband med den kommunala ekonomin. I det sammanhanget pekar
konstitutionsutskottet på att bl.a. frågan om utgiftstak för kommunerna  måste
ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är
tillförsäkrade en självstyrelse. Konstitutionsutskottet förutsätter därför att
grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att utredas ordentligt
innan förslag läggs fram.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att
socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa
inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms  av riksdagen
i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte
enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som  vid olika tidpunkter är
inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete
eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst.
Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och
höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen,
medan ett  minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall.
Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt
uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från
arbetslöshetsförsäkringarna.
Socialförsäkringsutskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med
arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån
samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med
socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och
avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också
avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens
konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få
långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra
områden inom den offentliga verksamheten.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om den översyn som Sjuk- och
arbetsskadeberedningen gör och som skall utmynna i ett förslag till en av
staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Den tilltänkta försäkringen skall
ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen.
Socialförsäkringsutskottet återger vad som sägs i de direktiv som nyligen
utfärdats för utredningen och konstaterar att en försäkring utformad i enlighet
med dem blir både robust och har fasta spelregler.
Socialförsäkringsutskottet biträder det i propositionen föreslagna systemet
med ett utgiftstak. Samma synsätt som regeringen gett uttryck för i direktiven
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen om hur variationer i utnyttjandet av
förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring skall hanteras måste enligt
socialförsäkringsutskottets mening också vara vägledande för hur
ohälsoförsäkringen inordnas i de regler som skall gälla för utgiftstaket. Vad
som anförts om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en
bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget.
Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden, påpekar
socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet instämmer helt i regeringens uppfattning att
utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste baseras på pålitliga
prognoser över utgiftsutvecklingen och att arbetet med att snabbt få fram
bättre metoder för framtagande av budgetprognoser måste prioriteras. Likaså
instämmer socialförsäkringsutskottet i vad som sägs  i propositionen om att
rutiner och processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på
olika områden.
Inför övergången till det nya budgetsystemet måste informationen till
riksdagen också förbättras. Socialförsäkringsutskottet anser att det är
angeläget att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare
information om de bakomliggande faktorer som lett fram till de
kostnadsberäkningar som redovisas i propositionen. En sådan redovisning  är
viktig, inte minst för att riksdagen skall kunna prioritera mellan olika
angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt eget
uppföljningsarbete. Den redovisning som har lämnats i
kompletteringspropositionen i anslutning till vissa anslag tillgodoser inte
detta krav. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning är de uppgifter som
lämnas otillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om hur
olika regelförändringar har påverkat anslagsberäkningen. Den i
kompletteringspropositionen gjorda beräkningen av anslaget till
sjukförsäkringen påverkas också av nya prognoser som avviker från dem i
budgetpropositionen. Avvikelsen är så stor att den vid tillämpningen av de nya
budgetprinciperna skulle kunna  få svåra konsekvenser. Enligt
socialförsäkringsutskottets mening måste anslagsberäkningarna också redovisas
på ett mer konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika
departement i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett
enhetligt system kan utvecklas för hela regeringskansliet.
Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande inte den i motion Fi32
aktualiserade frågan om ett beloppsbegränsat lånebemyndigande. Övriga
motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang anser
socialförsäkringsutskottet vara besvarade med vad som anförs i yttrandet.
Till yttrandet i denna del har Moderata samlingspartiet och Folkpartiet var
för sig samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt  anmält avvikande
meningar.
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Den statliga
budgetprocessen har sedan några år tillbaka varit föremål för genomgripande
förändringar.
Regeringskansliets budgetarbete har stramats upp, och detta led i processen
inleds numera med att regeringen lägger fast ramar för de olika departementens
verksamhetsområden, vilka därefter blir styrande för den fortsatta
budgetdialogen mellan fackdepartementen och finansdepartementet när
budgetförslagets detaljer utformas.
Även andra ledet i budgetprocessen -- riksdagsbehandlingen -- står inför  en
grundläggande förändring. Riksdagen har på förslag av Riksdagsutredningen
beslutat införa en snarlik behandlingsordning för sin prövning av regeringens
och oppositionspartiernas budgetförslag. De nya beredningsformerna skall
tillämpas första gången på det budgetförslag som regeringen lägger fram i
september 1996. Nyordningen  innebär att en stram budgetprocess kombineras med
en frihet för fackutskotten att göra omdisponeringar inom de ramar som
riksdagen lagt fast i den inledande fasen av sin beredning. Riksdagen skall
sålunda i två steg fatta beslut om statsbudgeten. I första steget fastställer
riksdagen det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på  utgiftsområden. I
andra steget fördelas utrymmet på de olika anslagen inom respektive
utgiftsområde. Riksdagen fastställer också en beräkning av inkomsterna på
statsbudgeten.
Med riksdagens nya beslutsformer får regeringens budgetförslag en mer samlad
prövning och oppositionspartierna ett bättre underlag för sina
ställningstaganden. Samtidigt får oppositionspartierna bättre tillfälle att
profilera sig i och med att intresset kommer att inriktas mer på helheten i
deras budgetalternativ än på enskilda detaljer vilka i dag ofta skjuts i
förgrunden.
Det nu framlagda förslaget om ett tak för de offentliga utgifterna innebär
att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.
Rätt genomförd kan en sådan förändring leda till att statsmakternas kontroll
över utgiftsutvecklingen förbättras väsentligt. Den kan också stärka riksdagens
inflytande över detta sista led i budgetprocessen. I dag har nämligen riksdagen
praktiskt taget ingen kontroll över utgiftsutvecklingen när väl statsbudgeten
lagts fast. Riksdagen har då även i övrigt svårt att följa hur statsutgifterna
utvecklas, vilket bl.a. sammanhänger med att 2/3 av statsbudgetens utgifter
anvisas över förslagsanslag som regeringen under vissa förutsättningar har rätt
att överskrida utan att först ha inhämtat riksdagens medgivande.
Varje år lägger Riksrevisionsverket fram en samlad redovisning av utfallet på
statsbudgeten, och denna rapport blir tillgänglig även för riksdagen. Den
underställs emellertid inte riksdagen formellt, och riksdagen får inte heller
på annat sätt någon samlad information om de avvikelser som skett mellan de
anslagsbelopp som anvisats av riksdagen och den slutliga belastningen på
respektive anslag. Den redovisningsrevisionella kontroll som utövas inom
statsförvaltningen ligger också helt på regeringens granskningsorgan,
Riksrevisionsverket.
Under löpande budgetår gör Riksrevisionsverket vid fem tillfällen prognoser
över det väntade budgetutfallet, och även dessa blir tillgängliga för riksdagen
på samma sätt som utfallsredovisningarna. Prognoserna har emellertid hittills
knappast kommit till aktiv användning i budgetarbetet, ej heller utnyttjats som
underlag för en fortlöpande budgetdialog med riksdagen. Så t.ex. har regeringen
i ekonomisk-politiska propositioner till riksdagen sällan kommenterat
prognoserna närmare, än mindre använt dem som underlag för att ange hur t.ex.
överskridanden skall kunna bemästras. Årets kompletteringsproposition skiljer
sig i detta avseende från tidigare regeringsförslag i och med att regeringen nu
klart pekar ut större anslagsöverskridanden och för första gången även
redovisar hur man avser att komma till rätta med dem.
Såsom framhålls i propositionen bör ansvaret för både prognoser och
uppföljning åläggas den som disponerar det enskilda anslaget. Det svenska
budgetsystemet baseras på en långtgående decentralisering, vilket förlägger en
stor del av ansvaret för resursutnyttjandet och uppföljningen på den nivå där
verksamheten bedrivs. Utskottet delar uppfattningen att ansvaret för
uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet i enlighet med denna
princip bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet.
Samtidigt är det regeringens samlade ansvar att leva upp till de mål som
etableras och till riksdagen redovisa hur dessa mål uppfylls.
Ett tak för de offentliga utgifterna kan också bidra till att det
demokratiska inflytandet över budgetprocessen stärks. I ett sådant system är
det nämligen den av riksdagen fastlagda medelstilldelningen som anger hur
mycket resurser som står till förfogande för ett visst ändamål och inte andra
yttre omständigheter som kostnadsutveckling på olika områden, oförutsedda
händelser m.m. vilka annars lätt kan driva upp utgifterna mer än avsett.
Uppkomna överskridanden kommer också att få bemästras genom direkta politiska
beslut som avgör hur prioriteringarna mellan olika utgifter skall göras.
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks
i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak.
Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den
offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan
även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att
det klart framgår vad som är ett statligt resp. ett kommunalt ansvar. Att
utvidga det utgiftsområde som på grund av konjunkturberoendet bör undantas från
utgiftstaket ställer sig finansutskottet tveksamt till. De särskilda problem
som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen
måste därför klarläggas och prövas. Finansutskottet vill dock för sin del inte
föregripa det kommande utredningsarbetet genom att nu närmare gå in på de
frågor som socialförsäkringsutskottet aktualiserat på detta område.
Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förutsatt att regeringen
ordentligt utreder om det aviserade förslaget om ett utgiftstak är förenligt
med kommunernas grundlagsenligt tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet
utgår från att så sker och vill för  egen del tillägga att man i det
sammanhanget också måste beakta att förslaget ges en sådan utformning att
regeringsformens föreskrifter om  dispositionen av statliga medel tillgodoses.
Framför allt gäller detta de båda stadgandena i regeringsformen där det slås
fast att riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas (RF 1:4) och att
statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF
9:2).
Som framhålls i propositionen återstår ett stort antal tekniska frågor att
lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas.
Skall den eftersträvade fastheten i systemet kunna upprätthållas måste en
översyn göras av nuvarande anslagsformer och de finansiella villkor som är
förknippade med dem. Inte minst gäller detta förslagsanslagen som används bl.a.
för olika typer av statliga transfereringar och där medelsbehovet framkommer
som ett resultat av tidigare fastställda regler, såsom pensionsförmåner och
stöd till barnfamiljer, partistöd, transportstöd och rederistöd. I dessa fall
förs anslagen upp med ett beräknat belopp som grundas på prognoser över bl.a.
antalet bidragsberättigade personer av olika slag.
Förslagsanslagen får överskridas om det behövs för att ändamålet med
anslaget skall uppfyllas. Detta har lett till att prognoserna över
anslagsutnyttjandet har tillmätts mindre intresse. På förslagsanslagen kan
därför kraftiga avvikelser förekomma mellan de belopp som anvisas av riksdagen
och den  slutliga belastningen på anslagen. Ett aktuellt exempel på detta är
anslaget för assistansersättning, en ny stödform som infördes den 1 januari
1994 och där de årliga kostnaderna nu beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor,
vilket i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades är en
kostnadsökning på nära 1,2 miljarder kronor (se prop. bil. 5 s. 24--25). Ett
annat exempel är anslaget till bostadsbidrag, som under förra budgetåret
överskreds med 2,8 miljarder  kronor, eller med 33 %. Ytterligare ett mycket
extremt exempel är ett under förra budgetåret uppfört anslag för bankstöd på
vilket 0,5 miljarder kronor anvisades på tilläggsbudget men där den slutliga
belastningen blev 24,0 miljarder kronor, således ett överskridande på 23,5
miljarder kronor.
En speciell typ av förslagsanslag är de s.k. 1 000-kronorsanslagen som
används för utgifter där man inte kan förutse hur stor belastningen kommer att
bli eller där man av andra skäl inte vill synliggöra några belopp. För att
markera osäkerheten förs dessa anslag  upp med ett formellt minimibelopp på
1 000 kr. Det sker bl.a. i fråga om anslag som belastas med utgifter för
infriade garantier och på vilka den slutliga belastningen kan bli betydande.
Sammanlagt finns det drygt 200 förslagsanslag på statsbudgeten varav  knappt
40 är 1 000-kronorsanslag. I det budgetförslag regeringen lagt fram för nästa
budgetår uppgår de totala utgifterna till 668,6 miljarder kronor räknat på
budgetårets första 12 månader. Av detta belopp är närmare 70 % anvisat över
förslagsanslag. Det största enskilda förslagsanslaget avser räntor på
statsskulden och uppgår till  115 miljarder kronor (12 månader). Betydande
belopp anvisade på förslagsanslag finns också på socialdepartementets
huvudtitel där 95 %  av den samlade anslagssumman utgörs av förslagsanslag
avseende framför allt större transfereringssystem till hushållen. Statsbidragen
till kommunsektorn samt EU-avgifterna redovisas över finansdepartementets
huvudtitel där drygt 85 % av de samlade utgifterna har formen av
förslagsanslag.
Ungefär 70 % av statsbudgetens utgifter är således endast förslagsvis
beräknade. Till helt övervägande del rör det sig därvid om  regelstyrda
utgifter som räknas upp med varierande grad av automatik. Möjligheterna att
finansiellt styra sådana förslagsvis beräknade utgifter är dåliga.
Finansutskottet förutsätter därför att användningen  av förslagsanslag
begränsas och att de finansiella villkor som är förknippade med sådana anslag
skärps. Som regeringen själv framhåller är det också angeläget att de prognoser
som ligger till grund för beräkningarna förbättras.
Även redovisningen av reservationsanslag bör stramas upp i syfte att  ge
riksdagen en bättre bild av kvarstående reservationsmedelsbehållningar. I dag
redovisas i budgetpropositionen endast en grov uppskattning av hur mycket de
samlade reservationsmedelsbehållningarna väntas öka eller minska under
budgetåret. För årligen återkommande reservationsanslag anges också i
anslutning till varje sådant anslag hur stor reservation som kvarstod vid
utgången av det senast avslutade budgetåret. Däremot görs för de enskilda
anslagen ingen prognos över hur stor reservationen väntas vara vid ingången av
det budgetår som budgetförslaget avser. I budgetpropositionen finns inte heller
någon uppgift om vilka äldre reservationsanslag som alltjämt kvarstår och hur
stora behållningar som finns på dem.
Enligt utskottets mening bör det också övervägas om outnyttjade medel på ett
reservationsanslag alltid automatiskt skall få föras över  till ett senare år
upp till tre gånger oavsett om medlen är uppbundna för ett visst ändamål eller
ej.
Likaså bör det övervägas om regeringen i sitt budgetförslag inte bör lämna
uppgift om hur stort anslagssparande som finns på olika ramanslag.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över lagregleringen
av den statliga budgetprocessen och revisionen. Upprinnelsen till översynen är
riksdagens beslut om rambudgetprocessen. Utredningen syftar till att klarlägga
vilka krav som detta ställer på andra delar av budgetprocessen, exempelvis vad
avser anslagsformer, prognoser och uppföljning under löpande budgetår samt
möjligheterna till omprioriteringar. Enligt utskottets mening är det angeläget
att de frågor utskottet här har berört tas upp till prövning i det fortsatta
utvecklingsarbetet. I det sammanhanget bör också beaktas de synpunkter som
socialförsäkringsutskottet framfört om  behovet av utförligare information om
de bakomliggande faktorer som ligger till grund för regeringens beräkning av
utgifterna på olika anslag.
För att riksdagen rätt skall kunna bedöma budgeteffekten av de förslag till
budgetförstärkningar eller nya åtaganden som regeringen lägger fram är det
önskvärt att redovisningen avser såväl förslagens nettoeffekt som deras
bruttoeffekt. Själva besparingseffekten bör anges netto för hela den
konsoliderade offentliga sektorn under ett antal år framöver. Görs en besparing
på en skattepliktig transferering  skall således bortfallet av skatt för stat
och kommun också beaktas. Likaså skall direkta övervältringseffekter beaktas om
det görs en besparing inom den statliga sektorn som leder till nya utgifter
inom kommunsektorn. De översikter som funnits i ekonomisk-politiska
propositioner under senare år har varit utformade på detta sätt.
Som socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande har emellertid
riksdagen också behov av att få en tydlig bruttoredovisning  av de olika
förslagens effekt på enskilda inkomsttitlar och anslag. En sådan kompletterande
redovisning är nödvändig inte minst för att riksdagen vid sin kommande
budgetberedning skall ha möjlighet att på ett korrekt sätt göra
omprioriteringar mellan olika anslag.
Av propositionen framgår att regeringen senast i den ekonomisk-politiska
propositionen våren 1996 kommer att lägga fram förslag om dels den tekniska
utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.
Eftersom åtgärderna i hög grad berör riksdagens behandlingsformer ser
emellertid utskottet det som angeläget  att riksdagen återkommande informeras
om det fortsatta utvecklingsarbetet och bereds tillfälle att ge sin syn på den
tekniska  utformningen av taket innan ett förslag till kvantitativt tak för år
1997 läggs fram.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet inte delar motionärernas
uppfattning och således avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkandena 3 och 5, Fi33
(v) yrkande 55 samt Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5
och 15. Utskottet tillstyrker samtidigt propositionens förslag i motsvarande
del (bil. 1 yrkande 10).
Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande
Ett utgiftstak utformat enligt den modell som redovisas i propositionen kan
bidra till att budgetprocessen stramas upp högst väsentligt. Systemet innebär
ju att riksdagen lägger fast en övre gräns för de samlade offentliga
utgifterna. Finansutskottet finner det  därför inte påkallat att komplettera
utgiftstaket med ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande av det slag som
förordas i motion Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker därför
detta motionsyrkande.
Utredning om effekter av besparingar
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att studera de samlade effekter alla sparåtgärder har på  utsatta
grupper och låginkomsttagare m.m. (yrkande 18). Många av de socialpolitiska
besparingar som genomförts under budgetåret har enligt  motionärerna skett utan
tillfredsställande konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt
utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser kan leda till
nya sociala kostnader i form  av ökat socialbidragsberoende och utslagning,
framhåller motionärerna.
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande att de önskemål som
motionärerna framfört om en parlamentarisk utredning av effekterna av olika
besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs av HSU
2000, Kommittén (S 1992:4) om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation. Socialförsäkringsutskottet förordar därför att motionen inte
skall påkalla någon åtgärd.
Miljöpartiet har i en avvikande mening biträtt motionärernas förslag.
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömning och
vill för egen del tillägga följande.
Inom Finansdepartementet görs fortlöpande fördelningspolitiska studier vars
syfte är att visa de fördelningspolitiska effekterna av regeringens förslag.
Studier av detta slag redovisas återkommande för riksdagen, nu senast i
kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 35--38) där det finns en analys av den
samlade fördelningspolitiska effekt som de nu föreslagna åtgärderna ger upphov
till.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkande 18.
Utebliven kompensation till myndigheterna
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122,
SkU16, rskr.124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en
allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från
samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda
löneskatterna och av den särskilda premieskatten på
grupplivförsäkringar. För innevarande budgetår har de
statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m.
belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter,
netto (se prop. 1994/95:100 bil. 1 s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att
senare återkomma angående hanteringen av den allmänna
löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
Regeringen har nu i kompletteringspropositionen (s. 103)
aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att
kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften
m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader
kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter
och organisationer. Beslutet har föranlett ett av riksdagens utskott att yttra
sig till finansutskottet i frågan.
Justitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU5y) att
riksdagen nyligen har beslutat om besparingar för
budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till
sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens
avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna
löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner
stiger i motsvarande grad och att ökningen måste
finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten
handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177
miljoner kronor (12 månader).  Justitieutskottet anser
också att det bör nämnas att riksdagen tagit ställning för
en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000
miljoner kronor t.o.m. år 1998, vilket utöver redan
fattade beslut innebär att det tillkommer 600 miljoner
kronor under de närmaste åren.
Justitieutskottet konstaterar att det har förståelse för
att det statsfinansiella läget kräver extraordinära
insatser på alla samhällsområden men vill samtidigt
understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer
central roll för samhällsverksamheten än andra och dit hör
rättsväsendet. Justitieutskottet vill således framhålla att
det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på
besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till
betydelsen för samhället av den verksamhet som bedrivs.
Tvärtom anser utskottet att det är nödvändigt att genom
omprioriteringar se till att vissa områden får tillräckliga
resurser också framgent.
Justitieutskottet vill att förändringsarbetet inom
rättsväsendet inriktas på rättsreglerna och struktur- och
organisationsförändringar i stället för på
besparingsarbetet.
Avvikande mening avges från Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet har uppfattningen att i den svåra ekonomiska situation
som Sverige befinner sig i är det oundvikligt att alla områden är delaktiga och
medverkar i den sanering av statsfinanserna som måste genomföras.
Finansutskottet ställer sig alltså bakom regeringens förslag om att inte
kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften m.m.
Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter
I propositionen anförs att regeringens allmänna strävan på den statliga
arbetsmarknaden är att förstärka myndigheternas självständighet som
arbetsgivare. Det finns också skäl att minska särlösningarna och att öka
jämförbarheten med den övriga arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund föreslås i kompletteringspropositionen att statliga
arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall betala och redovisa lagstadgade
arbetsgivaravgifter, allmän arbetsgivaravgift och särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.
De särregleringar som gäller för staten på detta område skall därför upphävas.
Det är framför allt uppbördsrutinerna som ändras till följd av detta. Den enda
sakliga skillnaden mellan statens och övriga arbetsgivares betalning av
lagstadgade arbetsgivaravgifter är att staten inte betalar arbetsskadeavgift.
Myndigheternas arbetsskador finansieras i stället kollektivt via
lönekostnadspålägget. Affärsverken debiteras dock de verkliga kostnaderna.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkandena 12 -- 14)
och föreslår att riksdagen antar de föreslagna ändringarna i lagen (1984:668)
om uppbörd av arbetsgivaravgifter från arbetsgivare, lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Förslag inom Utrikesdepartementets område
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen
beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag.
Inom Utrikesdepartementets område är följande reservationsindragningar
nämnda i propositionen (bil. 1, s. 58):
Bidrag till internationella biståndsprogram            360 mkr
Utvecklingssamarbete genom SIDA                        235 mkr
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader       270 mkr
Utvecklingssamarbete genom BITS                         60 mkr
U-landsforskning genom SAREC                            40 mkr
Näringslivsbistånd genom SwedeCorp                      10 mkr
Projektbistånd till vissa länder m.m.                   25 mkr
_________
Totalt                                               1 000 mkr

I motion Fi32 (yrkande 16) från Folkpartiet avvisas indragningen av
270 miljoner kronor från Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad.
Dessutom föreslår motionärerna (yrkande 17) att indragningen av reservationen
under anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA minskas med 65 miljoner kronor.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 17) att riksdagen
avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras
in.
Miljöpartiet yrkar i motion Fi34 (yrkande 11) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att reservationsmedel som är avsedda för
bistånd inte skall dras in. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi35
(yrkande 39) att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av
reservationsmedel på biståndsanslaget.
Utrikesutskottet uttrycker i sitt yttrande uppfattningen att
indragningarna av reservationsmedel ej bort vidtas utan föregående hänvändelse
till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i propositionen ha
redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utrikesutskottet finner i sitt yttrande anledning att erinra om att
regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt
verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI
till internationellt utvecklingssamarbete.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget är det utrikesutskottets
uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig.
Sålunda avstyrker utrikesutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17,
Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har anmält
avvikande meningar till utrikesutskottets betänkande. Moderata samlingspartiet
har anmält ett särskilt yttrande.
Finansutskottet vill med anledning av utrikesutskottets yttrande anföra
följande beträffande indragningarna av reservationsmedel. Genom riksdagens
beslut om anslag ställs medlen till regeringens förfogande. Det ankommer på
regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som
anslagen möjliggör skall verkställas. Regeringen har alltså en prövningsrätt. I
kompletteringspropositionen redogör regeringen för riksdagen hur man avser att
utnyttja de anvisade medlen på vissa reservationsanslag. Totalt avser
regeringen att dra in 4,4 miljarder kronor av reservationsmedlen varav
2 miljarder kronor faller inom Arbetsmarknadsdepartementets område, 1 miljard
kronor inom Utrikesdepartementet samt 0,6 miljarder kronor inom
Kommunikationsdepartementet. Det är således inte ett beslut som underställs
riksdagen för prövning. Däremot finns det inga hinder för riksdagen att i
samband med behandlingen av kompletteringspropositionen både fritt redovisa sin
syn på dessa indragningar och att fatta beslut som helt eller delvis kan
upphäva de redovisade indragningarna.
Utrikesutskottet framför att med hänsyn till det statsfinansiella läget den
av regeringen vidtagna åtgärden är försvarlig men att regeringen borde ha
redovisat konsekvenserna av åtgärderna. Finansutskottet har under hand tagit
del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av
indragningarna och har för sin del inga invändningar mot regeringens
handläggning av reservationsindragningarna.
Finansutskottet vill också erinra om att den aktuella indragningen inte
påverkar budgetramen eller biståndsanslagens storlek budgetåret 1995/96.
Finansutskottet vill vidare påpeka att det av riksdagen godkända målet för
u-landsbiståndet som motsvarar 1 % av BNI ligger fast (bet. 1994/95:FiU1). Så
snart Sveriges ekonomi så tillåter, bör vi successivt återgå till ett
u-landsbistånd enligt målsättningen. Finansutskottet konstaterar också att en
viktig förutsättning för att klara ett generöst och uthålligt svenskt bistånd
på lång sikt är att det nu pågående arbetet för att sanera statens finanser
blir framgångsrikt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet
motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp)
yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.

Förslag inom Försvarsdepartementets område
I tre partimotioner framförs önskemål om besparingar inom försvaret.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkande 15) att riksdagen anvisar
7 miljarder kronor mindre till Försvarsmakten budgetåret 1995/96 än vad
regeringen föreslagit i budgetpropositionen.
I Vänsterpartiets motion Fi33 (yrkande 36) yrkas att riksdagen  hos
regeringen begär förslag om besparingar på försvaret om 4,6 miljarder kronor
för budgetåret 1995/96. Vänsterpartiet framhåller att de motiv som partiet
anförde under den allmänna motionstiden kvarstår. Vänsterpartiet föreslår
vidare (yrkande 54) att resurser reserveras i en omställningsfond för att täcka
skillnaden mellan bruttobesparingen på försvarsdepartementets verksamhet och
samhällets nettobesparing. Riksdagen bör besluta att inrätta en sådan
omställningsfond. Fonden bör tillföras 1 500 miljoner kronor budgetåret
1995/96.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrkande 30) att riksdagen hos
regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för
år 1998.
Finansutskottet vill erinra om att riksdagen har godkänt regeringens
förslag i budgetpropositionen om medel till Försvarsmakten för budgetåret
1995/96 (bet. 1994/95:FöU14). I kompletteringspropositionen återfinns inga
förslag under Försvarsdepartementets huvudtitel.
Finansutskottet finner därför ingen anledning att föreslå någon ändring av
riksdagens nyligen fattade beslut om anslag till Försvarsdepartementet. Sålunda
avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 36 och Fi34 (mp) yrkande 15.
Därmed behövs ingen omställningsfond för försvaret, och motion Fi33 (v)
yrkande 54 avstyrks.
Ett nytt långsiktigt försvarsbeslut avses att fattas år 1996. Förberedelserna
för detta pågår.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen, efter förslag av regeringen i
proposition 1994/95:25, under hösten 1994 tagit ställning för en minskning av
försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. år 1998.
Inriktningen är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, det
försvarsbeslut som avses fattas hösten 1996 skall leda fram till ytterligare
besparingar om minst 2 miljarder kronor inom Försvarsdepartementets område.
Finansutskottet finner i detta sammanhang därför ingen anledning för
riksdagen att ta upp frågan på nytt med anledning av motion Fi32. Därmed
avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.
Förslag inom Socialdepartementets område
Bostadsbidrag
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 23--24) behandlas frågan om
anslaget till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96. Regeringen erinrar om att
den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med därav
föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till att kostnaderna för
bostadsbidragen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Även
regelförändringar i samband med 1991 års skattereform anges ha påverkat
kostnaderna för bidragen.
Trots de förslag till åtgärder som lades fram i 1995 års budgetproposition
för att begränsa kostnadsutvecklingen har kostnaderna för bostadsbidragen
fortsatt att stiga. Detta anser inte regeringen vara acceptabelt. En särskild
utredningsman har tillkallats med uppdrag att föreslå sådana regelförändringar
att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor.
Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar som ger den avsedda
besparingen avser regeringen vidta andra åtgärder så att besparingen uppnås.
Möjliga förändringar anges därvid vara ändrade inkomst- och
bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt borttagande av bostadsbidrag
för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den
1 oktober 1995. De nya reglerna i bostadsbidragssystemet föreslås träda i
kraft den 1 juli 1996.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till Bostadsbidrag för budgetåret
1995/96 anvisas ett anslag på 11 320 miljoner kronor (yrkande 17). Denna
anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen tidigare i
vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen
föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom
bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (yrkande 16).
Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre motioner.
I motion Fi33 (v) yrkande 27 avvisas regeringens förslag av
fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av regeringens förslag skulle
enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då inte minst ensamstående
kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att införa ett system som när
det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än dagens.
I motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35
accepteras regeringens förslag men föreslås att riksdagen redan nu skall
besluta att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar utan barn.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU4y) att bostadsutskottet
utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att sådana
fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i motion Fi33 (v) i
möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan rimligen inte riktas mot vad i motionen
anförts om att bostadsbidragssystemet bör utformas så att det blir mer
träffsäkert. Att också de pågående övervägandena görs bl.a. med denna
utgångspunkt får närmast anses självklart. Bostadsutskottet tillstyrker
regeringens förslag. Motion Fi33 (v) avstyrks således i berörd del.
Vad som anförs i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds) om att riksdagen skall
besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall slopas anser
bostadsutskottet inte nu bör bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser
regeringen att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag och anser
att resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Bostadsutskottet
föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.
I en avvikande mening tillstyrker företrädarna för Folkpartiet och
Kristdemokraterna motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Ledamoten för
Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motion Fi33 (v).
Moderaterna i bostadsutskottet har i ett särskilt yttrande uttryckt sin
ståndpunkt om bostadsbidragen.
Finansutskottet instämmer i vad bostadsutskottet framhållit i sitt
yttrande och tillstyrker således regeringens förslag till inriktning av
besparingsåtgärderna inom bostadsbidragssystemet och avstyrker motionerna
Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till minskning av anslaget
till bostadsbidrag och avstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 27.
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskott upp,
nämligen i motion Fi31 (m) yrkande 9, motion Fi32 (fp) yrkande 27
och i motion Fi35 (kds) yrkande 34. I motion Fi31 (m) yrkas att
presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till
dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I
motion Fi32 (fp) yrkas allmänt restriktivare regler, och i motion Fi35 (kds)
anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner
kronor genom skärpning av reglerna.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att den
familjepolitiska beredningen inom Socialdepartementet har i uppdrag att mot
bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och
bidragsförskottsutredningen (SOU 1995:26) lägga fram förslag till ändringar i
underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare
beslut om besparingar inom systemet uppnås (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 145 och
146). Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens
kommande förslag och avstyrker motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds)
i berörda delar.
Avvikande meningar har anmälts var för sig av företrädare i socialutskottet
för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker sålunda
motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds)
yrkande 34.
Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 10--13) föreslår regeringen att
kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen skall vara 75 % fr.o.m.
den 1 januari 1996. Dessutom förordas att nuvarande karensdag behålls.
Även kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall enligt förslaget sänkas
till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dock skall föräldrarna under var sin
månad kunna uppbära en föräldrapenning på 85 %. Syftet härmed är att
föräldraförsäkringen skall fortsätta att stimulera till jämställdhet i
föräldraskap och arbetsliv. Någon karensdag skall inte finnas i
föräldraförsäkringen.
Likaså föreslås att rehabiliteringspenningen sänks till 75 % av
besparingsskäl.
I jämförelse med vad som för närvarande gäller kommer kompensationsnivåerna
att förändras på följande sätt vid årsskiftet 1995/96:










Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om en enhetlig
kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (bil. 5 yrkande 3).
Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med
lagförslag så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1996.
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet dels att kompensationsnivån inom sjuk-
och föräldraförsäkringarna skall vara 80 % (yrkande 6 i denna del), dels ett
robust socialförsäkringssystem (yrkande 5).
När det gäller socialförsäkringssystemet vänder sig motionärerna mot en
utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom
eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar. De tror att generella,
obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda  är överlägsna
alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. De tror också att
ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till den osäkerhet som
gör att människor inte minskar sitt privata sparande. Motionärerna anser att
kravet på fasta spelregler och  långsiktighet i största möjliga utsträckning
också skall kunna ställas av hushållen.
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på förslaget om 75 %
kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 23).
Motionärerna begär också att nuvarande karensdag skall slopas (yrkande 26).
I motion Fi34 avvisar Miljöpartiet förslaget om sänkt ersättningsnivå i
sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 16 i denna del). Motionärerna vill i
stället införa ett ersättningssystem med brutet tak i sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Det skall vara så utformat att kompensationsnivån
uppgår till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till 12 000 kr per
månad och däröver till 40 % (yrkande 17 i denna del).
I motion Fi35 avvisar Kristdemokraterna förslagen om sänkt
kompensationsnivå i föräldraförsäkringen (yrkande 7 i denna del),
sjukersättningssystemen (yrkande 9 i denna del) och rehabiliteringspenningen
(yrkande 8 i denna del). Motionärerna vill dessutom utöka antalet karensdagar i
sjukersättningssystemen till två (yrkande 10).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk-
och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag
till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Denna skall ge
ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt
arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen
skall enligt direktiven också lämna förslag om regler som vid kort eller
medellång sjukfrånvaro ger ersättning med 75 % av förmånsgrundande inkomst.
Det föreslagna regelverket skall innefatta en karensdag.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att de
ersättningsnivåer som skulle införas längre fram efter förslag av beredningen
nu tidigareläggs. Socialförsäkringsutskottet anser mot bakgrund av det svåra
ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning, liksom bibehållandet av
karensdagen, är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i
sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en
samordning av systemen.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka
regeringens förslag och avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i var sin
avvikande mening biträtt de förslag som framförs i respektive partimotion.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Inom sjuk- och
föräldraförsäkringarna samt systemen för sjuklöner och rehabiliteringspenning
förekommer i dag fem olika ersättningsnivåer, alltifrån 70 % till 95 % av
sjukpenninggrundande inkomst. Regeringens förslag innebär att en enhetlig
ersättningsnivå på 75 % införs för samtliga försäkringsformer, inklusive
arbetslöshetsförsäkringen. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer
dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna
uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning. Dessutom behålls
karensdagen i sjuklönesystemet.
Harmoniseringen av ersättningsnivåerna får till följd att ersättningen till
långtidssjuka förbättras medan nivåerna i övrigt behålls oförändrade eller
sänks med upp till 20 procentenheter. Den största nivåsänkningen gäller därvid
rehabiliteringspenningen.
Enligt finansutskottets mening ligger det ett värde i sig i att ha enhetliga
ersättningsnivåer i trygghetssystem som har många gemensamma beröringspunkter
eftersom man då undanröjer en viktig anledning som kan ha bidragit till ett
skevt utnyttjande av dessa system.
I första hand är emellertid de nu föreslagna förändringarna betingade av det
statsfinansiella läget som tvingar fram mycket långtgående nedskärningar.
Enligt finansutskottets mening är det därvid ofrånkomligt att
budgetförstärkningarna framför allt måste inriktas mot de stora
transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför
påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna
minskas. Görs inte detta finns det knappast någon möjlighet för staten att
värna om grundläggande offentliga verksamheter såsom barnomsorg, utbildning,
hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som i största möjliga
utsträckning bör skyddas.
I rådande konjunkturläge är det viktigt att man snabbt kommer till rätta med
de stora underskotten. Regeringens förslag att tidigarelägga en aviserad
besparing framstår därför som välmotiverat. Besparingen får snabbare genomslag
samtidigt som åtgärden klart visar att regeringens vilja att komma till rätta
med underskotten i de offentliga finanserna inte kan sättas i fråga.
För det av arbetsgivarna finansierade sjuklönesystemet innebär förändringen
att ersättningsnivån sänks med 15 procentenheter under dag 4--14 av
sjukperioden. Åtgärden väntas ge upphov till en betydande besparing. Vidtas
ingen särskild åtgärd kommer denna besparing automatiskt att tillfalla
arbetsgivarna. Av propositionen framgår emellertid att regeringen avser att
neutralisera den kostnadsbesparing som förändringen för med sig för
arbetsgivarna.
Enligt finansutskottets mening är det givet att den besparing som
arbetsgivare kan tillgodogöra sig av nivåsänkningen skall neutraliseras.
Utskottet biträder därför den aviserade lösningen och förutsätter att
regeringen lägger fram ett förslag i denna fråga, lämpligen i anslutning till
att lagregleringen av själva nivåsänkningen skall tas upp till behandling.
Den planerade indragningen från arbetsgivarna beräknas i propositionen ge
upphov till en årlig nettoförstärkning på 580 miljoner kronor för den
offentliga sektorn.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget om en
enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Finansutskottet avstyrker samtidigt motionerna Fi32
(fp) yrkandena 5 och 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkandena 23 och 26, Fi34 (mp)
yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkandena 7--9 (alla
i berörda delar) samt yrkande 10.
Köp av rehabiliteringstjänster
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet
att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För detta ändamål har tidigare
1 050 miljoner kronor avdelats under anslaget Sjukpenning och rehabilitering
för nästa budgetår. Av besparingsskäl föreslår regeringen nu i propositionen
(bil. 5, s. 17--18) att detta utgiftsslag skall minskas med 70 miljoner kronor.
I motion Fi31 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen avslår den
föreslagna anslagsminskningen på 70 miljoner kronor. Om man begränsar dessa
insatser blir följden att färre kan återgå till arbete vilket leder till ökade
kostnader för förtidspension (yrkande 7 i denna del).
I motion Fi33 avvisar Vänsterpartiet förslaget att minska insatserna för
yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor (yrkande 25 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att förslaget att minska medlen
för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor
motiveras av det statsfinansiella läget samt av att de för detta ändamål
avsatta medlen inte förbrukats tidigare år. Socialförsäkringsutskottet
har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av
rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar
såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan socialförsäkringsutskottet godta att den
föreslagna besparingen genomförs. Socialförsäkringsutskottet framhåller dock
att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att
arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad
rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall
kunna sänkas. Behovet av tillräckliga resurser för detta ändamål bör därför
ägnas särskild uppmärksamhet i kommande års budgetarbete. Med hänvisning
härtill avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till de båda
motionsyrkandena.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i en
gemensam avvikande mening motsatt sig socialförsäkringsutskottets
ställningstagande.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
när det gäller behovet av yrkesinriktad rehabilitering. Stora grupper står i
dag utanför arbetsmarknaden på grund av arbetsskador, förtidspension och
långvarig sjukskrivning. Samhällets kostnader för dessa grupper är betydande,
men viktigare ändå är att det bakom de enskilda fallen döljer sig mänskliga
problem och lidanden av betydande mått.
Rehabiliteringsinsatserna ger den enskilde möjlighet att återgå till ett
yrkesverksamt liv, och det är därför angeläget att de kan upprätthållas. Som
framgår av propositionen har emellertid de medel som satts av för köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte förbrukats fullt
ut, och denna omständighet utgör vid sidan av det statsfinansiella läget motiv
för regeringens förslag att begränsa medelstilldelningen för detta ändamål med
knappt 7 % under budgetåret 1995/96.
Finansutskottet noterar att den föreslagna besparingen av regeringen
betraktas (appendix på s. 59 i bil. 1) som en engångsvis besparing. Med hänsyn
härtill kan även finansutskottet biträda regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i
denna del) och Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del).
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen
Regeringen föreslår (bil. 5, s. 15--16) att de två särskilda kontaktdagarna
inom föräldraförsäkringen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för
som tidigare aviserats den 1 januari 1997. Åtgärden regleras i ett förslag till
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, och regeringen hemställer att
riksdagen antar detta lagförslag (bil. 5, yrkande 2).
I motion Fi35 förordar Kristdemokraterna att föräldrar skall få rätt att
spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet
fyller 12 år (yrkande 31).
Socialförsäkringsutskottet biträder förslaget att avskaffa de s.k.
kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen redan den 1 juli 1995.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att nuvarande regler medger att
föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar
med föräldrapenning till dess att barnet fyller 8 år eller har avslutat sitt
första skolår. Motionärerna vill utvidga denna rätt till dess att barnet fyller
tolv år. Även om detta kanske innebär att kostnaderna för försäkringen
systematiskt förskjuts framöver skulle åtgärden leda till ökad administration.
Socialförsäkringsutskottet kan därför inte biträda motionärernas förslag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam
avvikande mening biträtt motionsförslaget.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning
och föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Finansutskottet avstyrker samtidigt motion
Fi35 (kds) yrkande 31.
Anslaget Föräldraförsäkring
I propositionen uppges (bil. 5, s. 12--13, 16--17) att de föreslagna
ändringarna av föräldraförsäkringen minskar medelsbehovet på anslaget med
1 202 miljoner kronor under nästa, 18 månader långa budgetår. Nivåsänkningen i
föräldraförsäkringen får därvid genomslag under tolv månader, vilket väntas
minska belastningen på anslaget med ca 1 100 miljoner kronor. Den reviderade
medelsberäkningen påverkas också av nya prognosantaganden samt av förslaget om
slopade kontaktdagar. Regeringen föreslår att riksdagen minskar anslaget
Föräldraförsäkring med det angivna beloppet (bil. 5, yrkande 6).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom
föräldraförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens
förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall avslå den av
regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 24).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem,
vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning
(yrkandena 16 och 17 båda i denna del).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt
kompensationsnivå (yrkande 7 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget
Föräldraförsäkring beräknas på det sätt regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt att
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks samt att de särskilda
kontaktdagarna slopas. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot
den föreslagna anslagsnivån och tillstyrker således att anslaget
Föräldraförsäkring minskas med 1 202 miljoner kronor. Finansutskottet
avstyrker därmed också motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v)
yrkande 24, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds)
yrkande 7 (i denna del).
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering
Av propositionen framgår (bil. 5, s. 17--18) att de sänkta
ersättningsnivåerna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas, med de nya
prognosantaganden som görs, leda till att anslagsbelastningen sjunker med
1 849 miljoner kronor. Neddragningen av försäkringskassornas köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster minskar anslagsbelastningen med
ytterligare 70 miljoner kronor. Därtill kommer att riksdagen på förslag av
regeringen tidigare i vår beslutat minska anslaget med 1 500 miljoner kronor
till följd av vissa i proposition 1994/95:147 föreslagna regeländringar.
Sammanlagt minskar därigenom anslagsbehovet med (70+1 849+1 500=) 3 419
miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om en sådan
minskning av anslaget Sjukpenning och rehabilitering (bil. 5 yrkande 7).
I motion Fi31 avvisar Moderata samlingspartiet den föreslagna minskningen
av anslaget till köp av rehabiliteringstjänster, vilket ökar medelsbehovet med
70 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag (yrkande 7 i denna
del).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom
sjukförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag
föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på den av regeringen föreslagna
anslagsminskningen (yrkande 25 i denna del).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem,
vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning
(yrkandena 16 och 17 i dessa delar).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt
rehabiliteringspenning och sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen
(yrkandena 8 och 9 i dessa delar).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Sjukpenning och
rehabilitering beräknas på det sätt regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt
regeringens förslag till ändrade ersättningsnivåer för såväl sjuk- som
rehabiliteringspenningen. Utskottet har också ställt sig bakom
engångsbesparingen på medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
Anslaget bör dessutom jämkas med hänsyn till nya prognosantaganden samt till
vissa besparingar som riksdagen tidigare i år fattat beslut om. Finansutskottet
tillstyrker mot denna bakgrund att anslaget Sjukpenning och rehabilitering
minskas med 1 919 miljoner kronor, vilket innebär att anslaget sänks med
3 419 miljoner kronor i förhållande till budgetpropositionen.
Därmed avstyrker utskottet också de alternativa medelsberäkningar som
föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del), Fi32 (fp) yrkande 6 (i
denna del), Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17
(båda i berörda delar) samt Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9 (båda i berörda
delar).
Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (båda m) föreslås att
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att utreda pensionsnivåer
för arbets- resp. förvärvsoförmåga (yrkande 13). Motionärerna vill sänka
ersättningsnivåerna och begränsa möjligheterna att få förtidspension. De
förespråkar ett förtidspensionssystem som ger olika skyddsnivåer för bristande
arbetsförmåga -- vilket personer med mycket svåra funktionshinder har -- och
förvärvsoförmåga. För den senare kategorin anser de att lägre ersättningsnivåer
kan accepteras. Förtidspensionärer av detta slag är även mer känsliga för
incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad
utsträckning deltidsarbeta.
Socialförsäkringsutskottet anser att de frågeställningar som motionärerna
tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och
arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet
att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid
långvarig ohälsa kan utformas för att ge den enskilde incitament till
rehabilitering och återgång i arbete. Motionen bör därför inte påkalla någon
åtgärd från riksdagens sida, anser socialförsäkringsutskottet.
I en avvikande mening förutsätter Moderata samlingspartiet att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen skall utreda motionärernas förslag.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker
motion Fi40 (m) yrkande 13.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för
prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995 till högst 135 kr och till
35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. I
kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 13--14) föreslås nu att denna
höjning -- räknat från samma tidpunkt -- utökas med 25 kr per inköpt läkemedel
till högst 160 resp. 60 kr. Förslaget, som betingas av den fortsatt starka
ökningen av kostnaderna för läkemedelsförmåner, föranleder ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringen hemställer att
riksdagen antar ett i propositionen framlagt lagförslag av denna innebörd (bil.
5, yrkande 1).
Den kompletterande höjningen av patientavgiften beräknas minska
försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av
de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en
varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning
av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är det enligt
regeringens mening nödvändigt att ytterligare minska
försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår.
Regeringen föreslår därför (bil. 5, s. 14--15) att den s.k. självrisken i
ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m.
den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar
försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret
1995/96 med 300 miljoner kronor. Höjningen av självrisken föranleder ingen
lagändring, men väl en ändring i tandvårdstaxan (1973:638).
Båda förslagen minskar belastningen på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
Medelsberäkningen påverkas också av regeringens förslag att ur anslaget lyfta
ut ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och i stället tillföra
ett motsvarande belopp på 1 344 miljoner kronor till det nya generella
statsbidraget till landstingen. Med hänsyn till nya prognosantaganden räknar
regeringen med att anslagsbehovet nästa budgetår skall bli sammanlagt 3 094
miljoner kronor lägre än vad som angivits i budgetpropositionen. Regeringen
hemställer att anslaget minskas med detta belopp (bil. 5, yrkande 5).
I motion Fi31 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på den föreslagna
höjningen av patientavgiften för läkemedel (yrkande 6). Enligt motionärerna bör
regeringen först återkomma med ett förslag om högkostnadsskydd som konstrueras
så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda
egenavgifter.
I motion Fi33 avvisar även Vänsterpartiet den föreslagna höjningen av
läkemedelsavgiften (yrkande 22). Motionärerna påpekar att mellan juni 1991 och
januari 1995 har högsta läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr, och vid
uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför
motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet
blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att
köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra
sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens
förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta
läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrker bifall till de båda motionerna.
Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av förslagen i
budgetpropositionen (1994/95:SfU10) inte haft något att invända mot den i det
sammanhanget föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedelsinköp.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte då också att gränsen för
högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjdes med 100
kr till 1 800 kr fr.o.m. den 1 juli 1995.
Eftersom socialförsäkringsutskottet justerade sitt betänkande den 4 maj --
dvs. när innehållet i kompletteringspropositionen var känt -- har utskottet
avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i
den del det avser de höjda patientavgifterna (3 §). Socialförsäkringsutskottet
har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan
om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå
riksdagen att anta lagförslag i frågan. För egen del anser emellertid
socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens
förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid köp av prisnedsatta läkemedel.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den
s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom den föreslagna minskningen av
anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet har i avvikande meningar biträtt
förslagen i sina respektive motioner.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Regeringen har i
två omgångar föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall
höjas den 1 juli 1995, först i budgetpropositionen och nu i
kompletteringspropositionen. Riksdagen har inte prövat förslaget i
budgetpropositionen, men socialförsäkringsutskottet har tillstyrkt såväl detta
som den kompletterande höjning som nu föreslås.
Med hänsyn till de snabbt ökande kostnaderna för läkemedelsförmåner anser
finansutskottet att det är motiverat att nu, i ett steg, genomföra en tämligen
kraftig höjning av patientavgiften och på så sätt tidigarelägga en till 1998
inplanerad höjning av avgiften. Såsom socialförsäkringsutskottet framhållit
(SfU10) kommer besparingseffekten därigenom att ytterligare förstärkas
samtidigt som personer med stort behov av läkemedel skyddas genom den måttliga
höjningen av högkostnadsskyddet.
Finansutskottet tillstyrker således den föreslagna höjningen av
patientavgifterna och föreslår att riksdagen antar det i bilaga 1 till
utskottets betänkande intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Liksom socialförsäkringsutskottet tillstyrker även finansutskottet den
föreslagna höjningen av självrisken i tandvårdsförsäkringen.
Finansutskottets ställningstagande i dessa båda avseenden påverkar
medelsbehovet på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Mot bakgrund av nya
prognosantaganden väntas som en följd härav belastningen på detta anslag minska
med 1 750 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen föreslås också att
ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor inte längre skall
redovisas över detta anslag utan i stället ingå som en del i det stora
generella statsbidraget till landstingen. Sammantaget bör därför anslaget
minskas med 3 094 miljoner kronor. Finansutskottet tillstyrker således att
anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. -- som enligt det av riksdagen godkända
betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 miljoner kronor -- minskas till 20 051
miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande
22.
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 19--20) föreslår regeringen att
medel motsvarande 50 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen på
3 miljarder kronor för perioden 1991--1996 dras in som besparing på anslaget
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering avseende
budgetåret 1995/96.
Regeringen gör mot bakgrund av det statsfinansiella läget den bedömningen att
medel motsvarande 70 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen bör dras in
som besparing. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1995/96 under
anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering anvisar
ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i regeringens
proposition 1994/95:100 bilaga 6. För budgetåret 1994/95 har regeringen
beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) anfört att socialutskottet
inget har att erinra mot propositionens förslag.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och
tillstyrker därmed propositionens förslag att till Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett
belopp som är 50 miljoner kronor lägre än som föreslagits i
budgetpropositionen (yrkande 10).
Assistansersättning
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 24--25) redovisar regeringen
att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att se över frågan om
assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens
kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder
kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande
till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall,
enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att
nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås.
Utredaren skall i sina förslag bl.a. ha som utgångspunkt att den årliga
kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga
2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde. I direktiven till
utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av
rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att
regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga
assistansersättningen.
I motion Fi33 (v) yrkande 19 föreslås att riksdagen avslår regeringens
aviserade förslag om att spara 1,2 miljarder kronor på assistansersättningen
till svårt funktionshindrade. Motionärerna anser att den enskildes behov skall
styra kostnadsnivån och inte regelsystemet. Motionärerna anför bl.a. att det
faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror
på fel i regelsystemet utan troligen även på att behovet av stöd och service
till svårt funktionshindrade underskattats. Kostnaderna skall enligt
motionärerna betalas solidariskt över skattsedeln.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) inget att erinra mot att
frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt
framhåller socialutskottet att det är angeläget, vilket också framgår av
direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning
bibehålls. Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens
kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) bör därför enligt
socialutskottets mening avstyrkas i denna del.
Ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet har i en avvikande mening
givit motion Fi33 sitt stöd.
Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anför i sitt yttrande
angående regeringens förslag om en översyn av assistansersättningens
finansiering och regelsystem. I likhet med socialutskottet anser
finansutskottet att riksdagen inte bör föregripa riksdagens kommande förslag på
området. Utskottet avstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 19.
Förtidspension
I motion Fi31 (m) begärs ett tillkännagivande om vad motionärerna anför
om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning
av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till
förtidspensionärer (yrkande 8). I motion Fi32 (fp) föreslås en ökad
restriktivitet med beviljande av förtidspension efter 61 års ålder (yrkande
23).
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU7y) att
beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för
ålderspensionärer. Det sammanhänger med att förtidspensionärernas
pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att
pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att de högre pensionstillskotten
motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de
större behov som följer därav. Om pensionstillskotten räknades in i underlaget
för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering
av deras värde. Socialförsäkringsutskottet kan inte biträda en sådan
förändring.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om att utskottet i betänkandet
1994/95:SfU10 nyligen avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för
förtidspension med hänvisning till att frågor om grundläggande förändringar
rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens
nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor
och avstyrker bifall till motionerna.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har till yttrandet fogat var sin
avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets
yttrande. Därmed avstyrks motionerna Fi31 (m) yrkande 8 och Fi32 (fp) yrkande
23.

Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
Väganslag
Byggande av vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till
anslaget Byggande av vägar och 2 374 miljoner kronor till anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar.
Regeringen framhåller i kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) att
utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av vägar bör vara
riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de
långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Det stora
budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare stora besparingar i
utgifterna måste göras. Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av
vägar reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med
förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor
mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande
28).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor
mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande
21) samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen anvisar ytterligare 700
miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i
denna del).
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor
mindre i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen har föreslagit
(yrkande 40).
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella
läget, i sitt yttrande (TU4y) regeringens förslag till medelsanvisning.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält avvikande
meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen
bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 28, Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 (i
denna del) och Fi35 (kds) yrkande 40 och tillstyrka
kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Byggande av vägar bör
reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget
i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU18,
rskr. 293) om medelsanvisning till anslaget Byggande av vägar bör ändras.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till
anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar vilket är en
halvering av anslaget jämfört med innevarande budgetår.
I motion Fi33 (v) yrkas att anslaget Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar höjs med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående
analysarbete blir klart (yrkande 31).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall av yrkande 21, anvisar
ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar (yrkande 22 i denna del).
Trafikutskottet avstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella
läget, i sitt yttrande (TU4y) motionsyrkandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält var sin avvikande
mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen
bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 31, Fi34 (mp) yrkande 22 (i denna
del).
Järnvägsanslag
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 4 396,2 miljoner kronor till
anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och 9 408 miljoner
kronor till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar.
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) föreslår regeringen att
anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor
för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i
budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att till anslaget Drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar anvisas 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag
(yrkande 29). Vidare yrkas att till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
anvisas 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag och att besparingskravet
således avvisas (yrkande 30).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen avvisar regeringens
besparingsförslag och i stället höjer anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar
med 1 737,5 miljoner kronor (yrkande 20). Motionärerna framhåller att järnvägen
måste anses ha stora framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för
människor och miljö.
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella
läget, i sitt yttrande regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
ifrågavarande motionsyrkanden.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält avvikande meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen
bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 och Fi34 (mp) yrkande 20
och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till
Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör reduceras med 262,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär
att riksdagens tidigare beslut (bet. TU14, rskr. 231) om medelsanvisning till
anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör ändras.
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 2) anförs följande. I syfte att
underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom ramen för de
långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner. Regeringen återkommer
dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för kommande år. Regeringen
anser att planeringsramarna för berörda anslag för perioden den 1 juli 1995
till den 31 december 1998 för berörda anslag bör vara:
Förslag till planeringsramar
Miljoner kronor
Anslag                                      1995/96    1997     1998
(18 mån.)
A 3. Byggande av vägar                       7 443     4 520    4 429
A 4. Byggande av länstrafikanläggningar      2 374     1 318    1 244
A 5. Nyinvesteringar i stomjärnvägar         9 146     5 336    5 011

I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar
i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit (yrkande 10).
Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i
kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna och avstyrker
motionsyrkandet.
I denna fråga har Moderata samlingspartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker de i
kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för anslagen Byggande
av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och Nyinvesteringar i
stomjärnvägar. Härav följer att utskottet avstyrker motion Fi31 (m) yrkande 10.
Utökad garantiram i Stockholm
I kompletteringspropositionen föreslås (bil. 6, s. 2--3) att riksdagen,
utöver tidigare ställda garantier för byggande av vissa vägprojekt som ingår i
den s.k. Dennisöverenskommelsen och finansieras med lån, bemyndigar regeringen
att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor, i
prisnivån januari 1992, för drift och underhåll av de nya vägarna. Vidare
föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med
hänsyn till kommande räntekostnader för upptagna lån samt justeringar för
prisökningar i allmänhet.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om
utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för
den s.k. Dennisöverenskommelsen (yrkande 32).
Trafikutskottet anför i sitt yttrande att regeringens förslag i
kompletteringspropositionen om utökad garantiram är en följd av riksdagens
tidigare beslut att vägtullar skall finansiera bl.a. drift och underhåll av de
nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa kostnader finansieras med lån.
Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört om
att regeringen för riksdagen bör redovisa en modell för hur investeringarna
skall kunna genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former, att
riksdagen bör ge regeringen de föreslagna bemyndigandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet avgivit en gemensam
avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker att
regeringen ges de föreslagna bemyndigandena. Härav följer att utskottet avslår
motion Fi33 (v) yrkande 32.

Förslag inom Finansdepartementets område
Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader
I kompletteringspropositionen anmäls att ett antal åtaganden som
sammanhänger med avvecklingen av Byggnadsstyrelsen ännu inte har kunnat
regleras. Ansvaret för slutreglering och administration av ekonomiska och andra
åtaganden samt arbetsgivaransvaret för kvarvarande personal har den 1 mars 1995
förts över på Statens lokalförsörjningsverk. Verket får disponera högst 28,5
miljoner kronor för detta. Kostnaderna skall under budgetåret 1994/95 redovisas
under sjunde huvudtiteln, förslagsanslaget B 5 Byggnadsstyrelsen:
Avvecklingskostnader. Vissa åtaganden väntas återstå även efter den 30 juni
1995. Regeringen föreslår därför att ett anslag tas upp med oförändrat belopp
för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet tillstyrker att anslaget förs upp på statsbudgeten för
budgetåret 1995/96.
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Nämnden för statliga förnyelsefonder uppger att det vid innevarande budgetårs
slut väntas finnas medel kvar av de medel som avsatts efter förhandlingar
mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det
statliga förhandlingsområdet. Eftersom det kommer att finnas behov av att
disponera anslagsmedlen även efter utgången av budgetåret 1994/95 föreslår
regeringen att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten. Det kan ske med
endast ett formellt belopp eftersom ytterligare medelsanvisning inte behöver
göras.
Förslaget har inte föranlett någon motion.
Finansutskottet tillstyrker att ett formellt belopp på 1 000 kr förs
upp på reservationsanslaget Bidrag till förnyelsefonder på det statligt
reglerade området för nästa budgetår.




Förslag inom Utbildningsdepartementets område
Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen
m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, beslutat att
under anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisa 90,4
miljoner kronor. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8,
s. 8) en besparing om 30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska
åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå
kunna upprätthållas, anför regeringen i propositionen.
Utbildningsutskottet uttrycker i sitt yttrande (UbU7y) ingen annan
uppfattning än regeringen och tillstyrker sålunda den föreslagna besparingen.
Finansutskottet har inget att erinra mot utbildningsutskottets yttrande
över regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad
riksdagen tidigare beslutat (1994/95:UbU15), till Utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96
anvisar ett belopp som är 30 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare
beslutat.
Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med budgetpropositionens förslag, för
budgetåret 1995/96 till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. anvisat 735,3 miljoner kronor. Regeringen
föreslog i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom
utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att riksdagen under anslaget C 47.
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning skulle anvisa 37,5
miljoner kronor utöver vad som begärdes i budgetpropositionen. Regeringen
föreslår i kompletteringspropositionen (bil.8, s. 9) att -- om riksdagen
bifaller förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. minskas med 37,5 miljoner kronor.
Härutöver föreslår regeringen en besparing på samma anslag om 22,5 miljoner
kronor.
Utbildningsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag i proposition 164 att
riksdagen -- utöver de medel som utskottet tillstyrkt i betänkande
1994/95:UbU15 med anledning av  budgetpropositionen -- skall anvisa ytterligare
37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 med anledning av prop. 1994/95:164).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet  (UbU7y)
inget att erinra mot de föreslagna besparingarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet och
tillstyrker att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m., med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat, anvisar ett
belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Finansutskottet föreslår vidare -- under förutsättning att riksdagen beslutar
i enlighet med vad utbildningsutskottet har föreslagit i betänkande
1994/95:UbU18 -- att riksdagen till samma anslag anvisar ett belopp som är
ytterligare 37,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Nationella och internationella forskningsresurser
Anslaget Europeisk forskningssamverkan
Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande
i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader
i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU:s)
forskningsprogram bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som
Sverige betalar genom sin medlemsavgift till EU.
Riksdagen har tidigare anvisat ett ramanslag på 642,5 miljoner kronor till
Europeisk forskningssamverkan (D 19). Regeringen föreslår i
kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 10) en besparing på detta anslag om
82,5 miljoner kronor. Minskningen avser anslagsposten 7. Till regeringens
disposition. Regeringen bedömer att de svenska åtagandena i det internationella
forskningssamarbetet ändå skall kunna fullföljas. Om så inte blir fallet får
dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag, anför regeringen i
propositionen.
Utbildningsutskottet finner i sitt yttrande (UbU7y) ingen anledning att
göra någon annan bedömning än regeringen.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande
och tillstyrker därför att riksdagen anvisar ett belopp till åttonde
huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan som är 82,5 miljoner
kronor lägre än vad som tidigare anvisats (bet. 1994/95:UbU15).
Grundforskningsavdrag
I motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett
avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % att tas ut av alla
forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Detta bör enligt
motionärerna ge en inkomst på ca 2 miljarder kronor per år. Dessa medel bör
användas för en förstärkning med 1 miljard kronor vardera av forskningsrådens
resurser resp. fakultetsanslagen.
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU7y) att man nyligen har
behandlat frågor om bl.a. resurser till forskning (bet. 1994/95:UbU15).
Utbildningsutskottet avstyrkte då motioner med liknande förslag med hänvisning
till att regeringen beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen.
Utbildningsutskottet avstyrker med samma motivering de nu föreliggande
motionsyrkandena.
Miljöpartiet har på denna punkt anmält avvikande mening i
utbildningsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande.
Finansutskottet vill erinra om att sedan utbildningsutskottet avgav sitt
yttrande har riksdagen ställt sig bakom utbildningsutskottets betänkande
1994/95:UbU15 och därmed avslagit motioner med likartade förslag som de nu
aktuella. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslår motion Fi34 (mp)
yrkandena 24 och 25.
Studiestöd till deltidsstuderande
I propositionen (bil. 8, s. 11--12) föreslås att de som studerar på
deltid i kommunal vuxenutbildning (komvux) och vid statens skolor för vuxna
skall få studiestöd motsvarande studiernas omfattning under terminen.
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för
arbetslösa (svuxa), lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. Den som
studerar på minst halvtid får därvid i princip halvt studiestöd. Även de som
har en studieomfattning som överstiger halvtid får alltså bara halvt
studiestöd. Av propositionen framgår att detta normalt inte vållar några
problem eftersom de flesta deltidsstudieprogram är upplagda för
halvtidsstudier. I komvux däremot,  där utbildningen bygger på ett kurssystem,
är reglerna ofördelaktiga för  dem som studerar på deltid. För att kunna få
fullt studiestöd lägger många studerande därför in kurser i sitt studieprogram
som de egentligen inte behöver.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att studiestödet till
deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas
omfattning. De ändrade reglerna avser såväl studiemedel som särskilt
vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och
skall träda i kraft den 1 januari 1996. Förslaget föranleder ändringar i
studiestödslagen (1973:349) samt i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa. Regeringen hemställer att riksdagen antar de
båda lagförslagen (bil. 8,  yrkandena 6 och 7).
I propositionen görs den bedömningen att ett antal studerande som med
nuvarande regler åtar sig att studera på heltid sannolikt kommer att välja en
lägre studieomfattning, när de ekonomiska villkoren förbättras. Detta påverkar
utflödet av bidrag i studiemedelssystemet, och regeringen räknar med att
belastningen på anslaget Studiemedel m.m.  härigenom skall minska med 25
miljoner kronor under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att anslaget
minskas med detta belopp (bil. 8, yrkande 8).
Ändringen påverkar också medelsbehovet för svux och svuxa men till denna
fråga återkommer utskottet i efterföljande avsnitt, Anslagen till
vuxenstudiestöd.
I motion Fi33 föreslår Vänsterpartiet att de nya studiestödsreglerna för
deltidsstuderande också skall gälla för studerande vid folkhögskolor (yrkande
37). Motionärerna yrkar dessutom avslag på förslaget om ändring i
studiestödslagen (yrkande 38).
I motion Fi35 föreslår även Kristdemokraterna att studerande vid
folkhögskolor skall omfattas av de nya reglerna (yrkande 14).
Samma förslag framförs också i motion Fi48 (yrkande 1) av Dan Ericsson
och Rose-Marie Frebran (kds).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att det  av
regeringen framförda förslaget överensstämmer med det beslut som riksdagen
fattade våren 1994 och som innebar att de nya reglerna för deltidsstudiestöd
skulle börja gälla den 1 juli 1995. Detta beslut liksom vissa andra samtidigt
beslutade ändringar i studiestödet undanröjdes emellertid av riksdagen hösten
1994 (prop. 1994/95:98, SfU9). I propositionen som låg till grund för
upphävandet framhölls att  riksdagens tidigare beslut om ändringar i
studiestödssystemet var olyckligt med hänsyn till att den planerade
studiestödsutredningen borde kunna göras utifrån ett helhetsperspektiv.
Socialförsäkringsutskottet kan, med hänsyn till de besparingar som förslaget
väntas ge upphov till, biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1
januari 1996. Däremot är socialförsäkringsutskottet inte berett att tillstyrka
motionsförslagen att åtgärden skall omfatta även studier vid folkhögskolor.
Socialförsäkringsutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka de
i sammanhanget aktuella motionerna samt föreslå riksdagen att anta de båda
lagförslagen.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en gemensam
avvikande mening förslaget att de nya reglerna skall omfatta även
folkhögskolestudier på deltid.
Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att den
föreslagna omläggningen av studiestödet för deltidsstuderande bör genomföras då
åtgärden väntas leda till en besparing för det offentliga, samtidigt som
bidragsgivningen för de berörda studenterna blir mer gynnsam.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att
studier vid folkhögskolor inte skall omfattas av förändringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna
Fi33 (v) yrkandena 37 och 38, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48  (kds) yrkande 1
samt tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag  till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa. Finansutskottet tillstyrker också att anslaget
Studiemedel m.m. minskas  med 25 miljoner kronor.
Vuxenstudiestöd
Vuxenstudiestöd är en särskild form av statligt studiestöd som i första hand
riktar sig till vuxenstuderande med förhållandevis kort tidigare utbildning och
svåra arbetsförhållanden. Vuxenstudiestödet beviljas företrädesvis för studier
på grundskole- och gymnasieskolenivå,  t.ex. inom kommunal vuxenutbildning
eller folkhögskola. Vuxenstudiestöd beviljas först efter en urvalsprövning där
de sökande med hänsyn till behov av utbildning och stöd jämförs med varandra.
Vuxenstudiestöd utgår antingen som särskilt vuxenstudiestöd (svux) eller som
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Bestämmelserna är i båda
fallen i huvudsak desamma. En skillnad är emellertid att svux kan beviljas för
längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå, medan svuxa kan beviljas
för högst två kalenderhalvår  i sänder för sådana studier.
Båda bidragsformerna består av ett skattepliktigt bidrag -- vuxenstudiebidrag
-- och en lånedel -- studielån. Lånet är återbetalningspliktigt och skall
betalas tillbaka enligt de villkor som  gäller för vanliga statliga studielån.
Den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller
har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux/svuxa med 65 % av
det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid
arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidraget är i sin tur lika stort som
arbetslöshetsersättningen. Övriga studerande får för närvarande svux/svuxa med
32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kommer
emellertid svuxa att utges enbart efter den högre procentsatsen,  dvs. med
65 %.
Maximal dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning är 564 kr vilket innebär att
vuxenstudiebidraget i svux och svuxa kan utgå som mest med 367 kr per dag.
Vuxenstudiebidraget utges under 22 dagar per månad vilket ger ett månatligt
bidrag på som mest 8 070 kr före skatt. Lägsta  dagpenningen kommer efter den
1 juli 1995 att vara 245 kr, och således är  miniminivån för svux (32,5 % av
245=) 79 kr per dag eller 1 740 kr per månad före skatt.
Den som så önskar kan alltså komplettera bidraget med en lånedel. I såväl
svux som svuxa utgör lånedelen därvid mellanskillnaden mellan
vuxenstudiebidraget efter skatt och vad den studerande skulle ha erhållit i
utbildningsbidrag efter skatt. Bidraget inklusive lån motsvarar med andra
ord vad den studerande kan få i a-kasseersättning eller KAS.
Den som uppbär maximalt vuxenstudiebidrag med 8 070 kr/månad kan -- beroende
på kommunalskattenivån -- låna ca 2 900 kr/månad. Den som uppbär  bidrag med
1 740 kr/månad får på motsvarande sätt låna drygt 2 000 kr/månad.
I propositionen (bil. 8, s. 12) påpekar regeringen att medelsbehovet för
vuxenstudiestödet påverkas av den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1996. Medelsbehovet påverkas
också av att miniminivån i såväl KAS som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt
sänks från 245 till 230 kr per dag.  Framför allt påverkas emellertid
anslagsberäkningen av att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i år
(prop. 100 bil. 11, AU11) beslutat begränsa antalet dagpenningnivåer i
arbetsmarknadsutbildningen. Beslutet innebär att dagpenningnivån 338 kr slopas
fr.o.m. den 1 juli 1995. Lägsta dagpenningbelopp blir då generellt 245 kr, och
det är denna nivå som vid årsskiftet skall sänkas till 230 kr enligt förslaget
i kompletteringspropositionen. Sammantaget med effekterna av förslaget om
ändrat stöd vid deltidsstudier minskar därmed utgifterna under anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner kronor, varav 405,0 miljoner kronor
hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa lärarutbildningar minskar utgifterna med 3,0 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under  de
nämnda anslagen för budgetåret 1995/96 (bil. 8, yrkandena 9 och 10).
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att dagpenningen för
svuxa sänks ytterligare (yrkande 15). Förslaget är en konsekvens av att
motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS skall
sänkas till 210 kr per dag.
I motion Fi32 avstyrker Folkpartiet förslaget att sänka ersättningarna i
svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen
(yrkande 8).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att vuxenstudiebidraget inom svux och
svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa (yrkande 39).
Motionärerna föreslår också att svuxa skall beviljas för sex terminers studier
på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl (yrkande
40).
I motion Fi34 yrkar även Miljöpartiet avslag på förslaget om sänkt
vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning (yrkande 23).
I motion Fi35 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för svuxa ändras så
att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre  år i enlighet
med vad som gäller svux och studiemedel (yrkande 15).
I motion Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) yrkas likaså
avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa (yrkande  2).
Motionärerna föreslår också att svuxa skall få beviljas för gymnasiestudier
under tre år (yrkande 3).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om den automatiska koppling som finns
mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och
nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att de ändringar som redan vidtagits
eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen av utbildningsbidragen har
gjort att svux  alltmer förlorar sin betydelse som utbildningspolitiskt medel
avsett att  ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en
kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning för att på så sätt stärka
deras position i arbetslivet.
För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av
utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux
avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet, framhåller
socialförsäkringsutskottet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995
till 6 962 kr per månad, varav 1 935 kr är ett skattefritt bidrag och  resten
lån. För dem som erhåller svux och svuxa med 65 % av det efter den 1 juli 1995
lägsta dagpenningbeloppet 245 kr kan bidragsdelen efter  skatt komma att ligga
mycket nära det skattefria studiebidragets belopp.  Lånemöjligheterna är
dessutom större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare
att accentueras efter den 1 januari 1996  om utbildningsbidragens lägsta nivå
då sänks till 230 kr i enlighet med förslaget i kompletteringspropositionen
samtidigt som de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande
möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens
beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt socialförsäkringsutskottet blir med hänsyn härtill studiemedel  ett
självklart val för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån,
vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Studiemedel
kan te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ även för många
vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån, men som har så
låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem
för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå. Det är inte helt otänkbart att även
den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel
väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på
studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många
arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra
utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Studiestödsutredningen har visserligen i uppdrag att utforma ett nytt
studiefinansieringssystem, men socialförsäkringsutskottet räknar med att ett
sådant förslag dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall
vara slutfört senast den 1 april 1996.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening finns det därför anledning för
regeringen att mycket noga följa i vilken omfattning nästa läsårs särskilt
inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken
utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina
studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de
särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår
socialförsäkringsutskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet att
finansutskottet bör avstyrka det i motion Fi31 (m) yrkande 15 framförda
förslaget om en sänkning av dagpenningen. Övriga motioner som är aktuella i
detta sammanhang kan enligt socialförsäkringsutskottets mening anses besvarade
med vad utskottet anfört.
Folkpartiet och Kristdemokraterna avvisar i en gemensam avvikande mening den
föreslagna försämringen av vuxenstudiestödet. Även Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har i var sin avvikande mening föreslagit andra lösningar än
regeringen. Vänsterpartiet har i en med Kristdemokraterna gemensam avvikande
mening föreslagit att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers
studier på gymnasial nivå.
Finansutskottet vill beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
hänvisa till vad utskottet tidigare i detta betänkande under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. anfört om regeringens
förslag att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Utskottets
ställningstagande i det avseendet  får automatiskt genomslag också på
bidragsnivåerna i svux och svuxa.
I samma avsnitt har utskottet avvisat ett av Moderata samlingspartiet
framfört förslag om ytterligare sänkning av lägsta ersättningsnivån i
utbildningsbidragen och KAS. Med hänsyn till den direkta koppling som finns
mellan dessa ersättningsnivåer och nivån för svuxa har finansutskottet därmed
också avstyrkt förslaget i motion Fi31 (m) yrkande 15.
Finansutskottet avstyrker även yrkandena om oförändrade eller höjda
ersättningsnivåer i motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi33 (v) yrkande 39, Fi34
(mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
Som socialförsäkringsutskottet påpekar kommer de många ändringarna av
villkoren för svux och svuxa sammantagna att leda till att värdet av dessa
utbildningsbidrag urholkas i en sådan utsträckning att det för vissa
bidragstagare ter sig mer förmånligt att antingen finansiera sin utbildning med
studiemedel eller att helt enkelt avstå från utbildning och i stället uppbära
a-kasseersättning. Finansutskottet utgår från att regeringen mycket noga följer
hur de under nästa läsår särskilt inrättade utbildningsplatserna för arbetslösa
kommer till användning och i vilken utsträckning dessa studerande väljer att
finansiera sina studier med svuxa resp. med vanliga studiemedel.
Finansutskottet finner i likhet med socialförsäkringsutskottet inte anledning
att biträda de förslag till ändringar i villkoren för vuxenstudiestöd vid
studier på gymnasienivå som föreslås i ett antal motioner. Finansutskottet
avstyrker således motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 samt
Fi48 (kds) yrkande 3. Med vad utskottet anfört tillstyrks regeringens förslag
till ändrad medelsberäkning på anslagen Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 9)
och Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar
(yrkande 10).
Skärpta studiemedelsvillkor
I motion Fi35 kräver Kristdemokraterna en återgång till tidigare regler
om kopplingen mellan studiemedel och resultat (yrkande 36). Motionärerna anser
att en viss studietakt skall förutsättas för dem som  vill komma i åtnjutande
av studiemedel.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att riksdagen hösten 1994 rev upp
ett tidigare beslut om vissa ändringar i studiestödssystemet. I det
sammanhanget undanröjde man också en lagändring som skulle ha trätt i kraft den
1 juli 1995 och som innebar att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett
belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd.
Socialförsäkringsutskottet, som inte ser någon anledning att  i denna del ändra
riksdagens beslut hösten 1994, avstyrker bifall till motionen.
Kristdemokraterna har i en avvikande mening motsatt sig detta förslag.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets förslag och
avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 36.
Svux vid YTH-utbildning
Den 1 juli 1994 slopades det särskilda vuxenstudiestödet (svux) för
studerande vid s.k. YTH-utbildning, dvs. utbildningsprogram som leder fram till
en yrkesteknisk högskoleexamen med inriktning mot områdena byggnadsteknik,
industriell teknik, handel, kontor samt storhushåll och  restaurang. Efter
avskaffandet framhöll den nytillträdda regeringen i proposition 1994/95:98 att
rekryteringen till de aktuella utbildningarna hade starkt försvårats på grund
av de försämrade studiefinansieringsmöjligheterna. Regeringen anmälde för
riksdagen att den med hänsyn härtill hade för avsikt att föreskriva att svux på
nytt skulle kunna lämnas till dessa studerande fr.o.m. den 1 januari 1995.
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att man skall återgå till
de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildning
(yrkande 17).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att antalet sökande till
YTH-utbildning minskade drastiskt under hösten 1994 och avstyrker mot denna
bakgrund bifall till motionen.
I en avvikande mening motsätter sig Moderata samlingspartiet att de som
deltar i YTH-utbildning skall ges mer förmånliga stödmöjligheter än de som
deltar i annan högskoleutbildning.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än
socialförsäkringsutskottet och avstyrker således motion Fi31 (m) yrkande  17.

Förslag inom Kulturdepartementets område
I kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 2) föreslås att anslaget för
Stöd till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor i
förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut. För Kulturstöd  vid
ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. föreslår
regeringen en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens
tidigare i vår fattade beslut.
Regeringen anför i kompletteringspropositionen att under
innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl
anvisats extra anslag för verksamheten. Dessa extra anslag
tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det
statsfinansiella läget innebär enligt regeringen att en
minskning av stödet kan göras budgetåret 1995/96.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget
att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler (yrkande
31). Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att det
arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att en besparing bör
genomföras.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens
förslag vad gäller kulturstöd vid ombyggnad. Dessutom ansluter sig
bostadsutskottet till vad i kompletteringspropositionen föreslagits om stöd och
anslag till icke-statliga kulturlokaler. Detta förslag låter sig inte förenas
med vad som framförs i motion Fi34 yrkande 31 varför bostadsutskottet avstyrker
motionen. Avvikande mening avges från Miljöpartiet.
Finansutskottet finner ingen anledning att avvika från bostadsutskottets
ställningstagande och tillstyrker därför att stödet till icke-statliga
kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor. Det innebär att motion Fi34
yrkande 31 avstyrks.
Finansutskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att minska
kulturstödet vid ombyggnad.
Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
I motion Fi33 (v) hemställs att riksdagen i enlighet med vad i motionen
anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (yrkande 46).
Motionärerna anser beträffande anslaget C 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala amatörorganisationer bör
förstärkas med 4 miljoner kronor, att ytterligare 10 miljoner kronor bör
beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att 10 miljoner kronor utöver
vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till anslagsposten Kultur i
arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 miljoner kronor bör anslås till
kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att utveckla människors
skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs även att 10 miljoner
kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt motionärerna bör till
Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas ytterligare 3 miljoner kronor
för stimulans av projekt i skolan, för rådets egen verksamhet och för forskning
på uppdrag av rådet.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren
beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr.
1994/95:252).
Enligt kulturutskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning
för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare
medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag. Kulturutskottet
hänvisar vidare till vad som anfördes förra året i betänkandet 1993/94:KrU18,
där utskottet avstyrkte ett motionsyrkande med förslag om att tjänster för
regionala kulturkonsulenter skulle inrättas med motiveringen att det låg inom
Kulturutredningens uppdrag att ta ställning till frågor om att inrätta sådana
tjänster. Utskottet vidhåller vad som sades i betänkandet och anser inte att
det föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till
kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.
Kulturutskottet avstyrkte tidigare i år i sitt av riksdagen godkända
betänkande om film m.m. motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion
(bet. 1994/95:KrU25). I betänkandet beskrevs de regionala satsningar som gjorts
i landet samtidigt som utskottet framhöll att det i enlighet med film- och
videoavtalet ankommer på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag
från filmkonsulenterna fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion.
Kulturutskottet uttalade också att det framstår som naturligt att
Kulturutredningen behandlar frågor som rör regional filmproduktion.
Då det gäller Våldsskildringsrådet framhåller kulturutskottet att det
ankommer på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B
1. Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga
resurser. Kulturutskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära
förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som ovan anförts och
föreslår att finansutskottet avslår motion Fi33 yrkande 46. Avvikande mening
avges från Vänsterpartiet.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än kulturutskottet
och avstyrker således motion Fi33 yrkande 46.

Förslag inom Näringsdepartementets område
Främjande av kvinnors företagande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 15--16) framhålls att
regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet
för anslaget Främjande av kvinnors företagande till 200 miljoner kronor. Det
framgår vidare av propositionen att ett av målen inom näringspolitiken bör vara
att få fler kvinnliga företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen
för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka
markant. Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på lån
till kvinnliga företagare. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett
effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock
med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa
statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som
angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner
kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare.
Detta innebär ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad riksdagen
nyligen beslutat om (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). ALMI
Företagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen
besluta om lån i de enskilda fallen.
Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.
Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion
Fi32 (fp) yrkande 15. Därför avvisas regeringens förslag till minskning av
anslaget, och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.
Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år,
påpekas det i motion Fi33 (v) yrkande 49. Regering och riksdag har svarat
upp mot intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar
motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av
den beslutande höjningen av anslaget.
Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser
motionärerna bakom motion Fi34 (mp) yrkande 34. De menar att anslaget är
viktigt från bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på
200 miljoner kronor.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att
utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion Fi35
(kds) yrkande 22. Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga
företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en
25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärd och
föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån på 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU7y) att utskottet vidhåller sin
uppfattning i det näringspolitiska betänkandet (1994/95:NU18 s. 44) att stöd
till kvinnors företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med
hänvisning till det statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock
bakom regeringens förslag att det aktuella anslaget minskas. Näringsutskottet
föreslår emellertid en något större minskning än regeringen -- en minskning med
51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på anslaget innebär
ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den ytterligare
besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera ett  bibehållande
av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling, som
näringsutskottet förordar. Om det visar sig att efterfrågan på anslagsmedel
avseende stöd till kvinnors företagande överstiger tillgången förutsätter
näringsutskottet att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Med
det sagda avstyrks de fyra här aktuella motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34
(mp) och Fi35 (kds) i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet har i en
avvikande mening med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande avstyrkt
motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Företrädare för
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har i en avvikande mening
tillstyrkt motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Ledamoten för
Folkpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi32 (fp).
Finansutskottet förordar liksom näringsutskottet en minskning med 51
miljoner kronor till 149 miljoner kronor på anslaget under tolfte huvudtiteln
A 3 Främjande av kvinnors företagande för att bibehålla anslagsnivån på
anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under trettonde huvudtiteln som
utskottet återkommer till. Utskottet avstyrker således motionerna Fi32 (fp)
yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds)
yrkande 22.
Bidrag till tekniköverföring
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16) framhålls att regeringen
i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisat förslag om att staten
under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för tekniköverföring
bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen
till små och medelstora företag. NUTEK avses få huvudansvaret för att bl.a.
etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, såsom Patent- och
registreringsverket, ALMI-bolagen, industriforskningsinstitut, högskolor och
teknikcentra. Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas för
detta ändamål under ett nytt anslag, A 4 Bidrag till tekniköverföring.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa
statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor
lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten
bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få
till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser
regeringen.
Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med
50 miljoner kronor avvisas i motion Fi34 (mp) yrkande 35. Motionärerna
anser att bidraget till tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas
med ett nytt anslag på 1 000 miljoner kronor för Bidrag till ökad
energieffektivitet och förnybara energikällor. I motionen lämnas förslag till
hur dessa medel bör användas.
Även i Vänsterpartiets motion Fi33 tas vissa energipolitiska frågor upp.
I motionen föreslås att riksdagen anvisar 150 miljoner kronor ytterligare till
kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96. Vidare föreslås
att staten garanterar ett lån för uppförande av en anläggning för
etanoltillverkning.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens förslag
att minska det nya, engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med
50 miljoner kronor och att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för
nästa budgetår. Näringsutskottet hänvisar till sitt uttalande i det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är mycket angeläget
att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap
och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid regeringens bedömning
att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala men ändå
kunna få avsedd effekt. Näringsutskottet anför också att de av den tidigare
regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i
anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan
får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till
högskole- och universitetsmiljön. Med det anförda avstyrker näringsutskottet
yrkandet 35 i motion Fi34 (mp).
Näringsutskottet anför rörande förslaget om biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion samt beträffande förslaget om inrättande av ett nytt
anslag Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor och dess
användning att näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs av
riksdagen när liknande yrkanden som de här aktuella nyligen avslogs. Då
hänvisades bl.a. till att Energikommissionen har att behandla den typ av frågor
som aktualiseras i motionerna. Näringsutskottet avstyrker därmed motionerna
Fi33 och Fi34 i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har i en avvikande
mening avstyrkt propositionens förslag.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet har inget att erinra mot vad näringsutskottet anför i
denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna
Fi33 (v) yrkandena 47 och 48 samt Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
Investeringsfrämjande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16--17) anförs att regeringen
i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för
anslaget Investeringsfrämjande till 97,5 miljoner kronor. Avsikten är att
inrätta en ny statlig delegation för att genom information och kontakter verka
för ökade utländska investeringar i Sverige. Delegationen får till uppgift att
bl.a. upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå vid
enskilda investeringsprojekt, systematiskt informera tänkbara investerare i
andra länder om förutsättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt
samordna de insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa
statens utgifter föreslår nu regeringen ett belopp som är 22,5 miljoner kronor
lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13. Regeringen
bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva något mindre resurser
än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom delegationen är i ett
uppbyggnadsskede under det första året.
I motion Fi34 (mp) yrkande 37 föreslås att ett ännu lägre anslag -- 48,25
miljoner kronor -- anslås för investeringsfrämjande åtgärder. Motionärerna
hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska motion i januari 1995. Med
anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget återkommer motionärerna med
samma förslag till besparing som framlades under den allmänna motionstiden.
Näringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i
april 1995 beslöt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda
organisationen av en delegation för investeringsfrämjande. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995. Näringsutskottet delar
regeringens bedömning att en neddragning av det aktuella anslaget bör göras.
Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5 miljoner kronor, bör det vara
möjligt för delegationen att bedriva den avsedda verksamheten i rimlig
omfattning. Den neddragning som föreslås i motion Fi34 (mp) finner utskottet
alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet i näringsutskottet regeringens förslag. Ledamoten för Miljöpartiet
tillstyrker i en avvikande mening motion Fi34 (mp).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än näringsutskottet i denna
fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi34 (mp)
yrkande 37.
Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område
Statliga företag
Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs
det i motion Fi32 (fp) yrkande 31. Den fortsatta försäljningen av
statliga företag bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras
uppfattning skall försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst
ses som ett sätt att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt
önskvärd åtgärd för att ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och
därmed bättre framtidsutsikter.
kaNäringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i
budgetpropositionen föreslog ett nytt bemyndigande beträffande förvaltningen av
statliga företag. Näringsutskottet har beslutat att uppskjuta behandlingen av
detta förslag jämte alla motioner i frågan till hösten 1995 när ett av
regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga (se bet. 1994/95:NU19). I
särskilda yttranden (m, c, fp, kds, v) framförde företrädarna för resp. parti
sina principiella synpunkter på statligt ägande av företag. Näringsutskottet
avstyrker motion Fi32 (fp) i berörd del med hänvisning till att utskottet
nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt
bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna
anser i en avvikande mening att regeringen bör fortsätta den inledda
privatiseringen av statliga företag.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att principerna för
förvaltning av de statliga företagen bör behandlas samlat i höst. I avvaktan
härpå avstyrker således finansutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 31.

Förslag inom Civildepartementets område
Länsstyrelserna m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 1--2) föreslår regeringen i
fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på
totalt ytterligare 24,6 miljoner kronor.
I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin
kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra
en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka
för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet
ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.
För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades,
vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till
länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. I propositionen görs
bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna högskoleverket bör
kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av skolan som behövs.
Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då besparingar måste
göras finner regeringen det motiverat att minska länsstyrelseanslaget med
15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort obligatoriet att ha en
länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse. Resterande del av
besparingen -- 9,6 miljoner kronor -- anges uppnås genom ytterligare
rationaliseringar i verksamheten. Beträffande denna del av besparingen har inga
motioner väckts.
Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med
15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för
utbildning har tagits upp i två motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 50
avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på utbildningsområdet anges ha
en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande åtgärder i
offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen.
Besparingen på länsstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges
formen av en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall
finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU4y) den generella
besparingen på 9,6 miljoner kronor. Vad gäller den återstående besparingen
finner bostadsutskottet det motiverat att den tas ut som en "sektoriell"
besparing. Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta kan utskottet
godta vad i kompletteringspropositionen föreslagits också i denna del. Om
länsstyrelserna finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra
regionala utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de --
inom ramen för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) -- i den mån den inte kan anses
besvarad med vad bostadsutskottet nu anfört -- och motion Fi33 (v) i berörd
del.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i
bostadsutskottet motion Fi33 (v).
Utbildningsutskottet anför med anledning av propositionen och motionerna
(UbU7y) bl.a. att det nya styrsystemet på skolområdet med en klar
ansvarsfördelning mellan stat och kommun innebär att det inte finns behov av
något mellanled på regional nivå som självständigt fattar beslut i frågor som
gäller den nationella skolpolitiken. Detta uttrycktes, framhåller
utbildningsutskottet, tydligt i samband med att den nya ansvarsfördelningen
inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76).
Utbildningsutskottet pekar också på att länsstyrelserna enligt förordningen
(1993:884) om offentligt stöd till fristående skolor har vissa uppgifter.
Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag
som tas fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt.
När det gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad
avser offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utbildningsutskottet
att denna uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna
utgiftsminskningen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utbildningsutskottet den föreslagna besparingen inom anslaget för
Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de nu berörda länsexperterna och avstyrker
bifall till de förevarande motionerna.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i
utbildningsutskottet motion Fi33 (v).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än vad
bostadsutskottet och utbildningsutskottet anfört i sina yttranden och
tillstyrker propositionens förslag. Motion Fi33 (v) yrkande 50 och motion
Fi43 (fp) avstyrks sålunda.
Stöd till trossamfund m.m.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 2--4) med
hänvisning till generella sparbehov att riksdagen med ändring av sina tidigare
beslut anvisar ett reservationsanslag på 91,2 miljoner kronor till Stöd till
trossamfund m.m. och ett reservationsanslag på 787,9 miljoner kronor till Stöd
till idrotten, således en minskning av anslagsbeloppen med 3,3 miljoner kronor
resp. 4,4 miljoner kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen har
vidare föreslagit att riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till
nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av
ideell verksamhet med belopp som är 3,2 miljoner kronor resp. 1 miljon kronor
lägre än vad som beslutats av riksdagen.
Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) yrkandena 23, 24, 26 och 27 samt
Fi49 (kds) yrkandena 1, 2, 4 och 5 anser att förslagen i
kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås.
I sitt yttrande (KrU6y) anser kulturutskottet, med hänsyn till det
rådande statsfinansiella läget, att det är nödvändigt att göra ytterligare
besparingar i statsbudgeten. Kulturutskottets överväganden har lett till
slutsatsen att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från
regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i
propositionen beträffande de fyra här berörda anslagen och avstyrker motionerna
Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5. Avvikande
mening avges från Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad
kulturutskottet anfört. Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag
att till Stöd till trossamfund anvisa ett anslag på 91,2 miljoner kronor.
Motionerna Fi35 (kds) yrkande 24 och Fi49 (kds) yrkande 2 avstyrks därmed av
utskottet.
Vidare tillstyrker finansutskottet att anslaget för Bidrag till nationell
och internationell ungdomsverksamhet m.m. minskas med 3,2 miljoner kronor.
Motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1 avstyrks således av
utskottet.
Finansutskottet tillstyrker också att reservationsanslaget Utveckling av
ideell verksamhet minskas med 1 miljon kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande
26 och Fi49 (kds) yrkande 4 avstyrks således.
Anslaget Stöd till idrotten bör i enlighet med regeringens förslag
minskas med 4,4 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49
(kds) yrkande 5 avstyrks därmed.
Stöd till kooperativ utveckling
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 3) framhålls att regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslagit att anslaget Stöd till
kooperativ utveckling undantas besparingar under budgetåret 1995/96. I april
1995 beslutade riksdagen att för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på
9,75 miljoner kronor till Stöd till kooperativ utveckling (bet. 1994/95:NU18).
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer dock regeringen det
nödvändigt att nu föreslå en minskning av anslaget med 1 miljon kronor till
8,75 miljoner kronor för nästa budgetår.
Statsbidrag till kooperativ utveckling kan ges för dels kostnadsfri
information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels
kooperativa projekt. Merparten av stödet går till de nu 20 lokala kooperativa
utvecklingscentrumen (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU
tillhandahåller information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd
och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för
statligt bidrag gäller att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat
sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och
konsultuppdrag. Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av
stödet till LKU. Ur RRV:s rapport (Fi 1993:23) framgår bl.a. att bidraget varit
mycket kostnadseffektivt, men också att samarbetet mellan LKU och andra organ
som arbetar med småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu
utvecklingsbolag) och nyföretagscentrum, borde förbättras.
I motion Fi33 (v) yrkande 51 föreslås att riksdagen skall anvisa 2
miljoner kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner
kronor. Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför
motionärerna. De hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya
arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.
Motion Fi34 (mp) yrkande 38 tar sikte på en höjning av det aktuella
anslaget till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig
företagsform som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar
till att Miljöpartiet tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.
I motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 föreslås
att det av riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte
skall ändras. Motionärerna anser att regeringens föreslagna besparingar inom
Civildepartementets område mera kan ses som ett uttryck för att alla
departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här
aktuella verksamheten kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det
minskade stödet, men de är samtidigt övertygade om att besparingen är
kontraproduktiv. Det handlar om en verksamhet som engagerar många människor och
som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom den utgör en förebyggande
resurs i samhället, sägs det i de båda motionerna.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU7y) att den av regeringen
föreslagna besparingen beträffande stödet till kooperativ utveckling inte bör
genomföras. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det
aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. I det rådande
sysselsättningsläget är det tillskott av arbetstillfällen som kan komma till
stånd hos nya kooperativa företag mycket värdefullt. Näringsutskottet förordar
sålunda att det aktuella anslaget på 9,75 miljoner kronor bibehålls för nästa
budgetår. Därmed blir motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) tillgodosedda i
berörda delar. De övriga motionerna, Fi33 (v) och Fi34 (mp), i vilka högre
anslag förordas, avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet i
näringsutskottet med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande motionerna
Fi33 (v), Fi34 (mp), Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Företrädare för Folkpartiet och
Kristdemokraterna tillstyrker i en avvikande mening motionerna Fi35 (kds) och
Fi49 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet tillstyrker motion Fi33 (v) i en
avvikande mening. Ledamoten för Miljöpartiet ger i en avvikande mening motion
Fi34 (mp) sitt stöd.
Finansutskottet anser i likhet med vad näringsutskottet anfört i sitt
yttrande att den i propositionen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor
inte bör genomföras. Som utskottet tidigare redovisat föreslås en motsvarande
besparing på ytterligare 1 miljon kronor på anslaget under
Näringsdepartementets huvudtitel A 3 Främjande av kvinnors företagande för att
kunna bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling
under Civildepartementets huvudtitel. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och
Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks således. Motionerna Fi33 (v) yrkande 51 och
Fi34 (mp) yrkande 38 avstyrks med det anförda.

Förslag inom Miljödepartementets område
Miljöpolitiska frågor
Bidrag till kalkningsverksamhet
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 1--2) att
riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under
reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår
regeringen i propositionen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet
anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag
(yrkande 53 i denna del). I motionen anförs att anslaget till
kalkningsverksamheten redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande
budgetår. Det rimmar enligt motionärerna illa med regeringens ambitioner att
prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor till
anslaget, vilket innebär att det tidigare anvisade anslaget ökas med 30
miljoner kronor (yrkande 42). I motionen anförs att det är djupt beklagligt att
sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge försurningen är ett av de
största miljöproblemen är det nödvändigt.
Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av
anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt
motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig
för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av
direktiv etc.
I sitt yttrande (JoU5y) konstaterar jordbruksutskottet att kalkningen är
en omfattande och kostsam verksamhet. Jordbruksutskottet har inhämtat att
regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av
kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på
kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.
Enligt jordbruksutskottets mening skapar kalkningen varken större eller
mindre trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som
skapar trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att
begränsa utsläppen av försurande ämnen. Jordbruksutskottet tillstyrker för sin
del den av regeringen föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla att
eftersom kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och
kommande budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs
betydande krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Jordbruksutskottet
förutsätter att de områden som har stort behov av återkommande kalkningar
prioriteras.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande
mening.
Finansutskottet instämmer i jordbruksutskottets yttrande och tillstyrker
regeringens förslag om att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut
(1994/95:JoU14, rskr. 257), för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr till Bidrag till
kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i
denna del), Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.
Miljöforskning
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 2) att
riksdagen nyligen har beslutat anvisa 213 miljoner kronor under
reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det
statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas
med 37,5 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet
anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag
(yrkande 53 i denna del). Motionärerna motsätter sig förslaget att skära
ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att man redovisar konsekvenserna.
I motion Fi34 (mp) (yrkande 43) hemställs att riksdagen anslår 237,5
miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vilket är 62 miljoner kronor utöver
regeringens nu framlagda förslag. I motionen anförs att forskning om miljö är
av vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant
underlag att politiska beslut kan fattas.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning
av anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen av anslagen till
kalkning och miljöforskning är enligt motionärerna ett typexempel på
kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära
minskad nationell förmögenhet alternativt ökad miljöskuld.
I jordbruksutskottets yttrande (JoU5y) anförs att prioriteringarna inom
miljöforskningen har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition,
vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk mångfald, klimat och
kretslopp skall prioriteras. Jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att
strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med att
forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i EU kommer att leda till
ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på
miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren
1996. Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33
yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande
mening.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet och
tillstyrker förslaget i propositionen om att riksdagen, med ändring av tidigare
beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257) för budgetåret 1995/96 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr till
Miljöforskning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna
del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29.
Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet
I kompletteringspropositionen (bil. 1, s. 19) anförs att en uthållig
ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att minska
arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden.
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med
metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera
miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas
för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning.
Ekonomiska styrmedel bör enligt regeringen användas i större utsträckning inom
miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till
nya företag och nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker
möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet.
För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga
finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har
regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande år som
den beräknade utvecklingen för nästa budgetår och den fortsatta beredningen av
budgetförstärkningsåtgärderna i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga
utgiftsåtagandet är starkt begränsat. Regeringen har därför bl.a. sett över
budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som
en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a.
Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande
anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, Bidrag till
miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och Landskapsvård med 246 miljoner
kronor.
I motion Fi34 (mp) anförs att föreslagna indragningar av
reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte
skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna anser att dessa medel skall få
behållas även under nästa budgetår.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU5y) regeringens bedömning
att den budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen bör
finansieras genom engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner
förslaget att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag
väl avvägt.
I denna fråga har Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och avstyrker motion
Fi34 (mp) yrkande 40.
Energipolitiska frågor
Kärnsäkerhetsforskning
I kompletteringspropositionen (bil. 14 s. 2) hemställs att det i
budgetpropositionen begärda anslaget på 95,9 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 för kärnsäkerhetsforskning nu mot bakgrund av behovet att minska de
statliga utgifterna minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) motsätter sig motionärerna förslaget att ytterligare
reducera anslaget till kärnsäkerhetsforskning utan att någon redovisning av
konsekvenserna görs (yrkande 53 i denna del).
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens
besparingsförslag med hänvisning till det statsfinansiella läget.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets åsikt och föreslår, med ändring
av riksdagens tidigare beslut (1995/96:NU20, rskr. ??), att riksdagen till
ramanslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett
belopp som är 7,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats. Motion
Fi33 (v) yrkande 53 (i denna del) avstyrks därmed.

Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen
Statsfinanserna fortsätter att förbättras. Redan i samband med behandlingen
av budgetpropositionen kunde utskottet konstatera att såväl budgetunderskott
som upplåningsbehov under innevarande budgetår väntades bli lägre än vad som
angavs i finansplanen. Inför justeringen av utskottets betänkande om den
ekonomiska politiken (1994/95:FiU10) i slutet av februari publicerade nämligen
Riksrevisionsverket en ny budgetprognos i vilken upplåningsbehovet för
budgetåret 1994/95 beräknades till ett ca 25 miljarder kronor lägre belopp. I
kompletteringspropositionen räknar regeringen nu med ett upplåningsbehov på
192,4 miljarder kronor, vilket är en förbättring med  ytterligare 10 miljarder
kronor. Riksgäldskontoret har i en prognos den 9 maj 1995 bedömt att
upplåningsbehovet för innevarande budgetår skall stanna vid 190 miljarder
kronor.
Även för nästa budgetår förutser regeringen ett väsentligt lägre lånebehov än
tidigare. Detta beräknas nu till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 40
miljarder kronor mindre än vad som framkom i motsvarande beräkning i
budgetpropositionen. Upplåningsnivån är samtidigt i stort sett densamma som
under innevarande år, och med tanke  på att det kommande budgetåret omspänner
18 månader är förbättringen påtaglig. Ser man endast till de första tolv
månaderna under nästa budgetår räknar regeringen med ett lånebehov på 142,7
miljarder kronor,  vilket jämfört med innevarande budgetår motsvarar en
minskning med ca 50  miljarder kronor eller med 3,2 % av BNP.
I det budgetförslag som regeringen lagt fram inför nästa budgetår har  flera
redovisningstekniska förändringar vidtagits för att budgeten bättre skall
återspegla den statliga verksamhetens omfattning. Betydande delar av statens
verksamhet har under senare år finansierats vid sidan av statsbudgeten. Inte
minst gäller detta arbetslöshetsersättningen och vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som finansierats över Arbetsmarknadsfonden, men som nu lyfts in i
statsbudgeten. Även Lönegarantifonden kommer nästa budgetår att redovisas över
statsbudgeten.
I fortsättningen kommer således Arbetsmarknadsfondens och Lönegarantifondens
inkomster att redovisas på statsbudgetens inkomstsida och deras utgifter på
statsbudgetens utgiftssida. Förändringen leder till att det redovisade
budgetsaldot försämras eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande går med
underskott. Omläggningen påverkar däremot inte statens upplåningsbehov eftersom
underskottet i såväl statsbudgeten som Arbetsmarknadsfonden finansierats på
samma sätt, nämligen genom upplåning i Riksgäldskontoret.
Andra redovisningstekniska förändringar inför nästa budgetår är att sjuk- och
föräldraförsäkringen helt kommer att bruttoredovisas liksom vissa regleringar
mellan stat och kommuner. Det innebär att utgifter som tidigare bokförts på ett
antal inkomsttitlar kommer fr.o.m. nästa budgetår i sin helhet att redovisas på
statsbudgetens utgiftssida. Omläggningen påverkar inte budgetsaldot men leder
till att budgetens inkomster och utgifter ökar med ett lika stort belopp.
Samtidigt som man alltså får en tydligare redovisning av statens inkomster
och utgifter, leder nyordningen till att jämförelser bakåt i tiden försvåras.
Till detta bidrar också den omständigheten att nästa budgetår omspänner 18
månader.
För att i någon mån undanröja detta problem är i kompletteringspropositionen
budgetförslagets inkomster och utgifter också beräknade för budgetårets första
tolv månader. Budgetförslaget kan därvid sammanfattas på det sätt som framgår
av efterföljande tabell.
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att i särskilda betänkanden redovisa nya
beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU29) och utgifter (FiU30) för nästa
budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare
ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens budgetförslag.
För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor
hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets
sammanställning  av statsbudgeten (FiU31).











Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Regeringen har sedan den tillträdde i oktober 1994 lagt fram ett omfattande
program för att stärka statsfinanserna. I propositionen beräknas de samlade
budgetförstärkningarna uppgå till ca 118 miljarder kronor. Åtgärderna är ett av
de största saneringsprogram som genomförts i något industriland under
efterkrigstiden. Programmets omfattning motsvarar 7,5 % av BNP, varav mer än
3,5 procentenheter får genomslag 1995, ca 2 procentenheter 1996 och ca 1
procentenhet vardera under åren 1997 och 1998.
I kompletteringspropositionen föreslås varaktiga budgetförstärkningar  på
15,7 miljarder kronor för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov,  tidigare
underskattningar av kostnader samt olika typer av försvagningar  i budgeten,
däribland ett bortfall på 7,7 miljarder kronor föranlett av att
mervärdesskatten på livsmedel sänks.
Till detta kommer olika engångsvisa förstärkningar på sammanlagt 23,4
miljarder kronor vilka används för att finansiera engångsvisa
budgetbelastningar på sammanlagt närmare 18 miljarder kronor. Härav svarar
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för 14,5 miljarder kronor.
De förslag som nu läggs fram i kompletteringspropositionen och propositionen
om EU-finansiering (1994/95:203) har fem syften.
De skall kompensera för de budgetförsvagningar som skett under riksdagens
behandling av tidigare framlagda besparingsförslag. Riksdagen har bl.a. inte
bifallit regeringens förslag om arbetslöshetsersättning för ungdomar under 20
år liksom vissa förslag  på jordbruksområdet. På samtliga punkter där det skett
avvikelser återkommer regeringen nu med förslag om kompletterande finansiering.
Finansieringen av EU-avgiften fullföljs.
Åtgärder redovisas för att komma till rätta med de snabbt ökande kostnaderna
för vissa reformer som beslöts under förra mandatperioden, bl.a. bostadsbidrag
och assistansersättning.
De sänker nivån på de offentliga utgifterna. Samtidigt reduceras
mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %.
De skall visa hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förra höstens
ekonomisk-politiska proposition finansierats.
I den reviderade finansplanen aviserar regeringen att den senast i 1996 års
vårproposition  kommer att lägga fram förslag om ett tak för de offentliga
utgifterna. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är enligt
regeringen starkt begränsat. Såväl höjda skatter som ökad statlig upplåning kan
få negativa återverkningar på den svenska ekonomin. Det är, enligt
propositionen, därför nödvändigt att införa rutiner och regelsystem som
tillförsäkrar regering och riksdag en starkare kontroll över budgeten och
budgetutvecklingen. Som ett första steg i detta arbete har regeringen under
våren följt upp budgetutvecklingen, och de motåtgärder som nu föreslås eller
som redan har vidtagits betraktas som ett första steg mot en tillämpning av ett
system med ett utgiftstak.
Regeringen har dessutom för avsikt att strama upp budgetarbetet genom  att
göra en översyn av det regelverk som styr budgetprocessen. I anslutning härtill
skall ett förslag till ny budgetlag utformas. Dessutom skall man skyndsamt se
över kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning i syfte att skapa
ännu bättre förutsättningar för  kommuner och landsting att åstadkomma en god
ekonomisk hushållning.
Den nuvarande konjunkturuppgången måste enligt regeringen användas för att
stärka de offentliga finanserna. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna
måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång,
framhåller regeringen. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka
riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning  utan
ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande
budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en kraftig åtstramning och
kunna bryta konjunkturuppgången.
Finanspolitiken inriktas nu på att eliminera underskottet i de offentliga
finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel
av BNP redan 1996.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de sålunda förordade
riktlinjerna för budgetpolitiken (bil. 1, yrkande 2).
Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 yrkande 2 framhåller Moderata samlingspartiet att
inriktningen och omfattningen av de moderata besparingsförslagen och förslagen
till skattesänkningar är så utformade att de stimulerar tillväxt och
företagande. De står därmed i en motsatsställning till regeringens förslag i
kompletteringspropositionen som i vad gäller besparingar präglas av
Socialdemokraternas brist på strategi för tillväxt och utveckling. Regeringens
förslag till besparingar inom ett område äts upp av planerade, planlösa eller
oplanerade utgiftsökningar inom andra områden.
Enligt motionärerna syftar deras politik till förnyelse och förändring och
för vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den
borgerliga mandatperioden. Den moderata politiken innebär också en mer
kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i
stället för tillväxthämmande skattehöjningar.
Motionärerna hänvisar till den budgetmotion Moderata samlingspartiet tidigare
lagt fram (1994/95:Fi210) med förslag om nya varaktiga utgiftsminskningar
uppgående till 64 miljarder kronor 1998. Dessa förslag är enligt motionärerna
huvudsakligen inriktade på att åtgärda strukturella fel i ekonomin och
transfereringssystemen. I samma motion föreslogs också sänkta skatter på drygt
44 miljarder kronor. Inriktningen på de föreslagna skattesänkningarna är att
skapa goda förutsättningar för tillväxt och nya arbeten samt att avvärja
ytterligare ekonomiska påfrestningar för den enskilde. Efter förslag om  vissa
ökade utgifter och minskade besparingar uppgick den sammantagna varaktiga
budgetförstärkningen till närmare 17 miljarder kronor utöver vad regeringen då
föreslog.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga,
påpekar motionärerna. Budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel
inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats
ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade
kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående
under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka  avsevärt.
Motionärerna ifrågasätter regeringens bedömning att kronan kommer att stärkas
kraftigt och räntan sjunka. Bedömningen är, anser de, inte realistisk med
nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss
säkerhetsmarginal i fall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med
krävs enligt motionärerna dels en budgetförstärkning på ytterligare minst 20
miljarder kronor netto, dels en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst-
och utgiftssidan.
Motionärerna utgår från sitt tidigare förslag och lägger nu fram förslag om
ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget  med de åtgärder
som tidigare föreslagits räknar de med att uppnå en budgetförstärkning på 22
miljarder kronor 1998. Inriktningen på åtgärderna är densamma som tidigare. I
stället för skattehöjningar föreslår de utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen
inriktas på strukturella förändringar.
Syftet med de nya förslagen till budgetförstärkningar är att presentera ett
realistiskt alternativ inte enbart för att måttligt minska den offentliga
skuldbördan utan också för att få den att närma sig de krav som ställs för ett
fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi32 yrkande 2 förespråkar Folkpartiet en snabbare
budgetsanering än regeringen. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet  genom
att den i hög grad styr räntan. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för
att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan
sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag. Det
höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Motionärerna anser att det nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen.
Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den
föregående. Långivarna vet att en förutsättning  för att den svenska
budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår
in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som
finansministern utlovat kommer misstroendet  att växa och räntorna att stiga.
För att minska risken för att budgetsaneringen misslyckas föreslår motionärerna
ytterligare budgetförstärkningar.
Folkpartiets budgetalternativ sägs i motionen vara ca 16 miljarder kronor
starkare än regeringens för budgetåret 1995/96. Motionärerna föreslår minskade
utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor men vill
samtidigt behålla 80 % ersättningsnivå i sjuk-  och
arbetslöshetsförsäkringarna. Det senare ökar utgifterna med ca 4 miljarder
kronor. Netto minskar således transfereringsutgifterna med ca  6 miljarder
kronor. Andra utgiftsminskningar samt motionärernas nej till  RAS uppges spara
ytterligare ca 10 miljarder kronor netto. Motionärerna föreslår
skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och
jobb, men säger nej till förslaget om sänkt matmoms. Dessutom föreslår de några
ytterligare inkomstökningar. Enligt de uppskattningar som görs i motionen leder
förslagen till att skatterna sänks med netto nära 15 miljarder kronor.
I motionen föreslås också försäljningar av statliga företag, framför allt för
att det är en strukturellt riktig förändring men också för att  man därigenom
kan minska statens skuldsättning.
Motionärerna uppger att deras förslag leder till ett minskat statligt
lånebehov på ca 25 miljarder kronor år 1998. Transfereringarna sänks med  14
miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor
netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna
reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör kunna
inbringa åtminstone 10 miljarder kronor, anser motionärerna som för egen del
bedömer att deras förslag inkl. ränteeffekt ger en förbättring med ca 25
miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 yrkande 2 av Vänsterpartiet framhåller motionärerna att  de
under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga
förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total
budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under
budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80
miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatte-
förstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar
till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och
dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser Vänsterpartiet inte att det är
nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Vänsterpartiet
presenterar ett budgetalternativ som uppges vara ca 25 miljarder kronor star-
kare än partiets förslag i januari, men 3,6 miljarder kronor svagare än
regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar
och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande
åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka
sysselsättningen.
Det är motionärernas bestämda övertygelse att de budgetförstärkningar  på
drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit
nödvändiga. Men det är inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi
kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och
skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. Med en högre
uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket
på räntor och kronkurs minskar. I motionen  uppges att Vänsterpartiets
ekonomiska politik långsiktigt leder till en högre ekonomisk aktivitet och en
bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i
form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Vänsterpartiet avvisar såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel
som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och
a-kassan till 75 %. Regeringens politik har en felaktig inriktning, anser
motionärerna, som gör denna bedömning  mot bakgrund av att alla krafter måste
utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka
en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i
permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro
till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva
ingrepp i välfärdsstaten.
Vänsterpartiet föreslår att 5 miljarder kronor skall sättas av till en
sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn. Det motsvarar en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och
kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten
för de höjda egenavgifterna. På motsvarande sätt föreslår Vänsterpartiet att 5
miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata
tjänstesektorn.
Vänsterpartiet föreslår också ett omfattande program för gröna investeringar
med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska
området avvisas i motionen. Regeringens politik leder i fel riktning, anser
motionärerna. I stället för att lägga över en större del av
finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på
redan svaga och utsatta grupper.
Miljöpartiet de gröna
I motion Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 av Miljöpartiet erinrar
motionärerna om att de tidigare kritiserat det budgetförslag regeringen
presenterat i budgetpropositionen. Det hade de gjort därför att det innehöll
otillräckligt många besparingar och de besparingar som föreslogs hade i många
fall lagts ett eller flera år bort i tiden. Motionärerna noterar att regeringen
med de i kompletteringspropositionen framförda förslagen har tidigarelagt
åtskilliga besparingsförslag. De ser med hänsyn härtill regeringens nya
förslag som en förbättring i detta avseende och konstaterar att deras egna krav
delvis har tillgodosetts både vad gäller den allmänna inriktningen på
budgetpolitiken och vad gäller en rad enskildheter.
Motionärerna anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör  göras
främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna.
Enligt motionärernas mening har regeringens besparingsförslag i några  fall
fått en direkt olämplig inriktning. Inte minst gäller det åtstramningar riktade
mot välfärdens kärnområden som vård, omsorg och skola liksom sänkningen av
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.
Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgiftsåtaganden på
arbetsmarknadspolitikens område som enligt motionärernas mening inte bör
genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns flera miljardanslag av liknande
slag som Miljöpartiet gick emot. Motionärerna anser att arbetsmarknadspolitiken
mer måste inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt sådant med
inriktning på bättre energihushållning  och långtgående miljöanpassning.
Arbetstillfällen kommer i hög grad inom  miljö-, tjänste-, informations- och
högteknologisektorerna. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med
högre miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av både
arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Motionärerna motsätter sig den
höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes vid årsskiftet 1994/95 som ett
led i finansieringen av EU-avgiften. I stället föreslår de nu bl.a. höjd
bolagsskatt.
I motionen uppges att Miljöpartiets förslag innebär att statens utgifter för
budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 8,1 miljarder kronor i jämförelse
med vad regeringen föreslår i kompletteringspropositionen.
Enligt motionärerna är deras förslag på statsbudgetens inkomstsida i huvudsak
neutrala. De leder till en försvagning med 1,7 miljarder kronor. Motionärerna
föreslår att skatt på arbete ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För
att kompensera hushållen för ökad energibeskattning har motionärerna tidigare
föreslagit sänkt matmoms. De accepterar således den av regeringen föreslagna
sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel som en del av deras eget
skatteväxlingspaket.
Motionärernas samlade budgetförslag medför således enligt deras egen
bedömning att statens underskott blir 207,2 miljarder kronor, eller 6,4
miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, vilket innebär att
statens upplåningsbehov skulle minska med ett lika stort belopp.
Motionärerna anser att man med deras förslag uppnår budgetbalans snabbare.
För egen del räknar de med att staten bör kunna börja minska statsskulden från
år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i regeringens förslag.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 yrkande 2 förordar Kristdemokraterna en nationell samling
omkring den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred förankring i
riksdagen och hos svenska folket. Politiken måste inriktas på en effektiv och
fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på
genomförande av ett program för tillväxt och nya och expanderande företag som
ger nya jobb.
Sverige bör vidta sådana åtgärder att konvergensprogrammets kriterier kan
uppnås, vilket ger valfrihet när beslut skall fattas om Sveriges medverkan i
det tredje steget. Motionärerna känner en betydande oro för att regeringens
prognoser och beräkningar i kompletteringspropositionen är allt för
optimistiska i vissa avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna
bakgrund både större besparingar än regeringen och ett program för tillväxt.
Utrymmet för ytterligare besparingar inom vården och äldreomsorgen anser
motionärerna vara obefintligt. Tvärtom hävdas att det krävs ökade resurser.
Detta åstadkoms genom ett riktat anslag för vård och omsorg och behållande av
de nuvarande nivåerna i arbetsmarknads- och socialförsäkringarna.
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste enligt motionärerna
också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar
läggs fast för att nya företag skall startas och befintliga företag skall kunna
växa. En modern och flexibel arbetsrätt som gör att småföretagare vågar
anställa fler är ett inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och
provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och för att få fler i
arbete.
En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt höjda
miljöavgifter skulle enligt motionärerna dels skapa incitament för en
miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya arbetstillfällen. Det
är, anser de, väsentligt att detta förslag om skatteväxling för fler jobb
snarast kan omsättas i praktisk handling. För att minska skattekilarna och
underlätta för en expansion föreslås en sänkning av tjänstemomsen från 25 till
12 %.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) föreslås att
riksdagen skall uttala sig för att stödet till företag, kommuner och
socialförsäkringar skall minskas med minst 180 miljarder kronor brutto (yrkande
12). Dessutom föreslås att riksdagen skall uttala sig för fasta spelregler vid
saneringen av statsfinanserna (yrkande 14).
Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Det behövs ett fast grepp om statens finanser för att få kontroll över
budgetutvecklingen. Under förra mandatperioden ökade underskottet i de
offentliga finanserna från drygt 1 % till som mest 13,4 % av BNP. Under denna
mandatperiod bedöms det nu kunna reduceras lika mycket. Regeringen räknar med
att underskottet i de offentliga finanserna i år skall minska till 9 % av BNP,
för att därefter fortsätta att sjunka till ca 5 % år 1996 och till mindre än
1 % år 1998.
Det innebär att statsskulden mätt som andel av BNP kommer att stabiliseras
redan 1996, vilket är ett år tidigare än vad som angavs i  budgetpropositionen.
Utvecklingen under de närmaste åren ter sig med andra ord nu något ljusare än
tidigare, men situationen är fortfarande allvarlig. De svenska räntenivåerna är
alltjämt höga och pressas upp av det stora underskottet i de offentliga
finanserna. Detta underblåser den oro som lätt uppstår i samband med
återkommande internationella kriser på det finansiella området.
Av stor betydelse är därför att Socialdemokraterna har träffat en uppgörelse
med Centerpartiet om de förslag som förs fram i kompletteringspropositionen.
Uppgörelsen omfattar också de förslag som förs fram i propsitionerna om
regionalpolitik (1994/95:161), EU-finansiering (1994/95:203) och
arbetsmarknadspolitik (1994/95:218). En översikt över de frågor som behandlas i
dessa propositioner samt oppositionspartiernas syn på förslagen lämnas i en
bilaga som har fogats till detta betänkande (bilaga 2).
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet syftar till att
långsiktigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling och sunda
offentliga finanser. Genom samarbetet har det skapats ett brett parlamentariskt
stöd för de förslag som redovisas i propositionerna.
Utskottet har tidigare framhållit att det måste vara ett primärt mål att
begränsa budgetunderskottet. Något skäl att ompröva detta mål föreligger inte.
Det påbörjade saneringsarbetet måste därför drivas vidare med fasthet och full
kraft så att uppnådda resultat kan göras bestående. Skall arbetet med att
sanera statsfinanserna kunna få ett brett stöd och vinna respekt hos
allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning  att bördornas
fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.
Regeringen har nu i tre steg lagt fram förslag som stärker statsfinanserna
med 100 miljarder kronor inkl. bedömda ränteeffekter. Därtill kan läggas drygt
18 miljarder kronor som är effekter av åtgärder beslutade under föregående
mandatperiod.
I första steget av saneringsarbetet låg tyngdpunkten i inkomstförstärkningar.
Riksdagen beslöt då att återta flera av de skattelättnader som den förra
regeringen och riksdagsmajoriteten beslutat om. I första steget skärptes även
inkomstsbeskattningen för dem med högre inkomster.
I andra steget var budgetförstärkningarna i det närmaste helt inriktade  på
utgiftsminskningar.
I det nu aktuella tredje steget föreslås varaktiga budgetförstärkningar  på
15,7 miljarder kronor, varav drygt 2/3 hänför sig till utgiftsminskningar.
Dessa budgetförstärkningar används i det närmaste helt för att finansiera dels
en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel, dels vissa tidigare ofinansierade
utgiftsåtaganden.
De omfördelningseffekter som framkommer av åtgärderna i de tre stegen
varierar självklart med den enskilda individens situation. Fördelningspolitiska
studier visar emellertid att den tiondedel av hushållen som har den högsta
ekonomiska standarden får svara för uppemot 30 % av de sammantagna
budgetförstärkningarna. Bidraget från den tiondel av hushållen med lägst
standard begränsas däremot till 5 % av budgetförstärkningarna. I inkomstlägena
däremellan fördelar sig effekterna av åtgärderna tämligen jämnt.
Låginkomsttagare är för sitt uppehälle mer beroende av transfereringar än
andra grupper, och när transfereringarna minskas slår det hårdast mot dem. Å
andra sidan slår de genomförda skattehöjningarna hårdast mot  de mer
välbeställda. Analyser av hur åtgärderna sammantagna slår på hushållens
disponibelinkomster i olika inkomstlägen visar också att de största
procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar den tiondedel av
hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som
grupp kommer något bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen av mervärdesskatten
på livsmedel.
Mot bakgrund härav finner utskottet att de av regeringen föreslagna eller
vidtagna åtgärderna för att sanera statsfinanserna har en med hänsyn till
omständigheterna rimlig fördelningsprofil.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kräver i sina
motioner att de skattehöjningar som riksdagen genomförde hösten 1994 skall
rivas upp helt eller delvis.
Längst i det avseendet går Moderata samlingspartiet som med sina mycket
långtgående krav på skattesänkningar skiljer sig markant  från de båda övriga
partierna. Moderata samlingspartiets förslag på beskattningsområdet
överensstämmer i allt väsentligt med den politik partiet förde fram i
regeringsställning under förra mandatperioden. Den moderata politiken är
konsekvent i så måtto att partiet också vill använda de tillkommande
utgiftsnedskärningar för att finansiera ökade satsningar på bl.a. försvaret.
Den moderata besparingspolitiken saknar enligt utskottets mening helt
trovärdighet och kan inte vinna den breda uppslutning som krävs för att
saneringen av statsfinanserna skall kunna drivas vidare med bestående kraft.
Utskottet tar avstånd från en politik med denna inriktning och avstyrker därmed
motion Fi31 (m) yrkande 2.
Folkpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet skiljer sig i flera
avseenden från Moderata samlingspartiet. Samtidigt vill emellertid även  dessa
partier riva upp flera av de skattehöjningar som riksdagen fattade  beslut om
hösten 1994. Utskottet kan inte ställa sig bakom den inriktning av
budgetpolitiken som dessa partier förespråkar.
De båda partiernas budgetförslag har brister i olika  avseenden. Så t.ex.
upprepar Folkpartiet sitt tidigare krav på att stödet för nyanställningar (RAS)
skall avskaffas och tillgodoräknar sig  för detta förslag en besparing på
4 750 miljoner kronor. Till saken hör emellertid att stödformen gäller endast
för nyanställningar under perioden den 1 januari -- den 31 maj 1995 och det
folkpartistiska besparingsförslaget är därför helt överspelat när frågan tas
upp till avgörande i riksdagen, såvida inte avsikten är att förslaget skall
gälla med retroaktiv verkan. Det folkpartistiska budgetförslaget bärs också upp
av dynamiska effekter vars inneboende kraft inte förklaras närmare i motionen.
Så t.ex. anser sig Folkpartiet kunna minska anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 4,4 resp. 6,0 miljarder kronor under
budgetåren 1995/96 och 1998 enbart med en allmän hänvisning till de "mycket
omfattande förbättringar" partiet föreslår för företagande och jobb. Till detta
kan läggas att de gynnsamma budgeteffekter som motionärerna tillskriver sitt
budgetalternativ förutsätter att statliga  tillgångar till ett värde av 10
miljarder kronor skall säljas ut årligen.
Liksom Folkpartiet avvisar Kristdemokraterna stödet till nyanställningar och
tillgodoräknar sig en ränteeffekt på denna besparing som i praktiken inte kan
uppnås. I det kristdemokratiska budgetalternativet förutsätts vidare att en rad
vagt formulerade ändringsförslag skall kunna få ett mycket snabbt genomslag på
budgeten trots att genomarbetade lösningar helt saknas för de olika åtgärderna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande
2 samt Fi35 (kds) yrkande 2.
Vänsterpartiets budgetalternativ är 3,6 miljarder kronor svagare än
regeringens och innefattar en rad nya utgiftsåtaganden som finansieras med
skattehöjningar på sammanlagt 12 miljarder kronor. Utskottet kan inte ställa
sig bakom ett förslag med en sådan inriktning. Kravet på fullständig
finansiering måste enligt utskottets mening vara oeftergivligt. Om man i
nuvarande läge gör avkall på detta krav, kan följden lätt bli att tilltron till
statsmakternas vilja att driva besparingsarbetet vidare med full kraft sätts i
fråga, vilket skulle bidra till att pressa upp räntenivåerna. Denna misstro
skulle sannolikt  förstärkas om man i enlighet med motionärernas förslag
kanaliserar skattehöjningarna till sådana utgiftsområden som transfereringar
och arbetsmarknadspolitiska stödprogram som inte i första hand främjar
tillkomsten av nya arbeten.
Med de skatte- och avgiftshöjningar som hittills genomförts eller aviserats
kommer enligt utskottets mening utrymmet för ytterligare skattehöjningar att
vara starkt begränsat. Detta gäller även kommunalskatterna. Ytterligare
skattehöjningar riskerar att försämra den svenska ekonomins funktionssätt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (v) yrkande  2.
Det budgetalternativ Miljöpartiet de gröna för fram utgår i stor utsträckning
från partiets förslag om en långtgående skatteväxling, där  skatt på arbete
ersätts med skatt på energi och miljö. Utskottet har i princip inte något att
erinra mot en skatteväxling, men är med hänsyn till att frågor av detta slag
för närvarande prövas i en särskild kommitté inte berett att biträda det mycket
genomgripande förslag till skatteväxling som Miljöpartiet de Gröna vill få till
stånd. Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet avvaktas innan frågan om
en skatteväxling tas upp till prövning.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och
44.
Utskottet kan med anledning av vad som framhålls i motion Fi40 (m) yrkande 14
om fasta spelregler generellt instämma i motionärernas allmänna syn på behovet
av fasta spelregler. Det är självklart önskvärt att man i största möjliga
utsträckning bör undvika att ändra en gång givna förutsättningar. Skall
saneringsarbetet kunna drivas vidare med erforderlig styrka måste emellertid
alla offentliga utgiftsåtaganden utan undantag kunna sättas i fråga och
omprövas. Riksdagen bör därför inte genom uttalanden friskriva olika
samhällsåtaganden från en kritisk prövning. Utskottet finner inte heller
anledning att biträda motionärernas förslag i fråga om företagsstöd, stöd till
kommuner och socialförsäkringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14.
Den kompletteringsproposition som utskottet nu behandlar är den sista i  sitt
slag. I den nya budgetprocess som riksdagen skall börja tillämpa hösten 1996
skall regeringens förslag till statsbudget vara fullständigt när det avges till
riksdagen senast den 20 september. Tillkommande budgetförslag får då inte
längre läggas fram före budgetårets början.
Årets kompletteringsproposition är speciell också i två andra avseenden.
Förslagen i kompletteringspropositionen har utformats i nära samarbete mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet, och den uppgörelse som träffats innebär
att det fortsatta arbetet med att sanera statsfinanserna kommer att ha en bred
parlamentarisk förankring i riksdagen.
Kompletteringspropositionen används nu också för första gången som ett
instrument för aktiv uppföljning av budgetutvecklingen. Regeringen vill
återupprätta budgetdisciplinen och ställer krav på att varje ytterligare
utgift, varje överskridande och varje annan försvagning av budgeten skall vara
fullt ut finansierade. De besparingar som föreslås eller redovisas används
också för att finansiera sådana försvagningar. I kompletteringspropositionen
manifesteras den skärpta budgetdisciplinen likaså i förslaget till tak för de
offentliga utgifterna.
En god budgetdisciplin är enligt utskottets mening av grundläggande betydelse
för att man skall nå framgång i saneringsarbetet. Utskottet ser mycket positivt
på den dialog som regeringen har tagit initiativ till och anser att
redovisningen i budgetuppföljningsfrågor bör fördjupas och utvecklas. Enligt
utskottets mening bör regeringen under löpande budgetår återkommande redovisa
sin syn på budgetutvecklingen och för riksdagen lägga fram förslag om
erforderliga motåtgärder. De kan t.ex. göras i anslutning till de
tilläggsbudgetförslag regeringen lägger fram för riksdagen och som med den nya
behandlingsordningen kommer att remitteras till finansutskottet.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker regeringens
förslag till riktlinjer för budgetregleringen (bil. 1 yrkande 2).
Tillkommande utgiftsbehov, netto
I motion Fi31 erinrar Moderata samlingspartiet om att riksdagen tidigare
begärt att budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall
bruttoredovisas eftersom det nuvarande förfaringssättet minskar transparensen i
statsbudgeten. Motionärerna är kritiska till att regeringen än en gång har valt
att beräkna de tillkommande budgetförändringarna som ett nettobelopp. De vill
därför att riksdagen på nytt skall ge regeringen till känna att man önskar en
bruttoredovisning av de tillkommande förändringarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. För att regeringen
redan i sitt budgetförslag skall kunna redovisa en total budgetbelastning som
så nära som möjligt ansluter till det väntade utfallet, används en
ospecificerad samlingspost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
Den förs upp på statsbudgetens utgiftssida, och över den redovisas sådana
tillkommande utgifter och inkomster, för vilka konkreta förslag ännu inte
föreligger. Det är endast det samlade saldot av alla tillkommande förändringar
som anges på Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Man kan således inte av
denna post utläsa vilka enskilda förslag regeringen har skuggat in och avser
att lägga fram.
Som motionärerna påpekar har riksdagen tidigare begärt en tydligare
redovisning av denna ospecificerade post. Frågan har också behandlats av
Riksdagsutredningen som likaledes ställt krav på en bruttoredovisning av
statsbudgetens inkomster och utgifter, innefattande även Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto.
Bakgrunden till dessa framställningar är att nuvarande redovisningsprinciper
bidrar till att onödigtvis försvåra överblicken över statsbudgetens utveckling.
Möjligheterna att göra olika typer av analyser begränsas också, framför allt
beroende på att alla tillkommande inkomstökningar och inkomstminskningar
liksom alla tillkommande utgiftsökningar och utgiftsminskningar redovisas
samlat under en gemensam post.
Är, som i den nu aktuella statsbudgeten, Tillkommande utgiftsbehov, netto,
uppförd med ett negativt belopp går det inte att utläsa om regeringen avser att
genomföra utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar. Även om båda
åtgärderna har samma effekt på budgetsaldot är det, för att rätt kunna bedöma
den fortsatta utvecklingen, av intresse att veta om förstärkningen skall
genomföras som en utgiftsnedskärning eller som en inkomstförstärkning. Den
totala inkomst- och utgiftsnivån i budgeten blir också felaktig.
Det uppstår också lätt en begreppsförvirring när en inkomstökning redovisas
som en negativ utgift på en budgetpost kallad Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto, vilken finns uppförd på statsbudgetens utgiftssida. Varken
benämning eller placering antyder att det bakom saldot kan dölja sig även
inkomstförändringar.
Finansutskottet har mot denna bakgrund tidigare föreslagit att Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas (1991/92:FiU34). Alla
tillkommande inkomstförändringar skulle därvid redovisas för sig under en
samlingspost på statsbudgetens inkomstsida och alla tillkommande
utgiftsförändringar för sig på statsbudgetens utgiftssida.
Riksdagen kommer hösten 1996 att börja tillämpa en ny ordning för sin
budgetberedning, den s.k. rambeslutsmodellen som innebär att statsbudgeten
fastställs i två steg. I första steget lägger riksdagen fast det samlade
budgetutrymmet och fördelar detta på olika utgiftsområden, vilka därefter
fungerar som bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. I andra steget
fattar riksdagen beslut om anslagsfördelningen inom resp. utgiftsområde.
En förutsättning för att de nya behandlingsformerna skall kunna tillämpas är
att regeringens budgetförslag anpassas till nyordningen. Riksdagsutredningen
har av denna anledning slagit fast att budgetförslaget måste vara så utformat
att det tillgodoser tre grundläggande krav. Det måste för det första vara
fullständigt när det läggs fram, vilket innebär att nuvarande system med
särpropositioner och kompletteringsproposition avskaffas. Det måste för det
andra vara anpassat till resp. utskotts beredningsområde, dvs. nuvarande
departementsvisa huvudtitelsindelning skall ersättas av en redovisning där
anslagen är fördelade på utgiftsramar. Budgetförslaget skall slutligen också
vara bruttoredovisat, dvs. utgifter och inkomster skall  i möjligaste mån
redovisas var för sig och inte gemensamt över inkomsttitlar.
Riksdagsutredningen har i det sammanhanget slagit fast att kravet på
bruttoredovisning måste gälla även redovisningen av Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Nuvarande nettobelopp bör därför, ansåg
Riksdagsutredningen, redovisas uppdelat i två poster, en avseende tillkommande
nettoinkomster och en avseende tillkommande nettoutgifter. I annat fall kan
inte riksdagen fatta beslut om den totala utgiftsnivån.
I och med att regeringens budgetförslag skall vara fullständigt när det
läggs fram kommer i fortsättningen redovisningen av tillkommande utgifter och
inkomster att begränsas till sådana förslag som regeringen  avser att lägga
fram under löpande budgetår, företrädesvis i form av tilläggsbudgetar. Det
innebär att behovet att täcka in kostnaderna för särpropositioner bortfaller.
Denna omständighet saknar emellertid betydelse för riksdagens vidkommande. En
så långt möjligt fullständig bruttoredovisning av regeringens budgetförslag,
med en tudelning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto är
således en förutsättning för att det nya budgetsystemet skall kunna tillämpas
på ett ändamålsenligt sätt.
Utskottet finner det därför självklart att regeringen i sitt nästa
budgetförslag kommer att redovisa Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på
det sätt utskottet här har återgivit och som riksdagen tidigare har begärt utan
att något nytt initiativ behöver tas i frågan. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motion Fi31 (m) yrkande 3.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av
finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa
sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på
statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta
bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit
oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500
miljoner kronor. För innevarande budgetår uppgår den dock till 4 000 miljoner
kronor.
I den reviderade finansplanen (bil. 1, s. 76) föreslås att finansfullmakten
med hänsyn till konjunkturläget begränsas till 2 000 miljoner kronor.
Regeringen avser att i samband med den allmänna översynen av budgetprocessen
återkomma till riksdagen beträffande den framtida regleringen av
finansfullmakten.
Med hänsyn till arbetsmarknadsläget anser regeringen att det behövs en
finansfullmakt som beredskap för ytterligare sysselsättningsåtgärder utöver vad
som anvisats med anslag. Medel till åtgärder skall i första hand riktas mot
långtidsarbetslösa. Finansfullmakten bör också få användas för att
tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som normalt finansieras med
anslag på statsbudgeten. Den bör också kunna disponeras för andra åtgärder som
regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.
Under innevarande budgetår har finansfullmakten inte tagits i anspråk för
några utgifter.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bemyndigande om statlig upplåning
I propositionen föreslås (bil. 1, s. 74) att riksdagen i likhet med
föregående år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1995/96 ta upp
lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Finansutskottet biträder detta förslag (bil. 1 yrkande 8).

Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
Årsredovisning för staten 1993/94
Av kompletteringspropositionen ( bil. 1, s. 76--83) framgår att
Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret 1993/94 upprättat en årsredovisning
för staten. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resultaträkning för
staten, dels en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och
skulder. Det är första gången som det varit möjligt att göra sammanhållna
konsoliderade balans- och resultaträkningar för staten. Till skillnad från av
RRV tidigare publicerade statistiska sammanställningar som benämnts årsbokslut
för staten baseras de aktuella konsoliderade balans- och resultaträkningarna på
av myndigheterna bokförda värden enligt bokföringsförordningen.
De konsoliderade balans- och resultaträkningarna för staten har blivit
möjliga att utarbeta genom de förändringar av myndigheternas redovisning som
ägt rum under senare år. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 avger samtliga
myndigheter balans- och resultaträkningar. Vissa avvikelser från
bokföringsförordningens generella regler har dock medgivits, bl.a. har
skatteuppbörd och transfereringar i huvudsak redovisats kassamässigt. Inte
heller har vägar, järnvägar och huvuddelen av försvarets anläggningstillgångar
tagits upp som tillgångar.
Av regeringens redovisning av de konsoliderade resultat- och
balansräkningarna för räkenskapsåret 1993/94 framgår att resultaträkningen för
staten visar ett kraftigt negativt resultat -- minus 220 miljarder kronor --
för budgetåret 1993/94. Huvuddelen av statens kostnader utgörs av
transfereringar. Den utan jämförelse största posten är ålderspensioner. Därnäst
följer skatteutjämningsbidrag till kommuner, arbetslöshetsersättningar och
räntebidrag. Driftkostnaderna består i huvudsak av personal- och lokalkostnader
samt krigsmateriel.
Balansräkningen för staten skall ge en bild av statens förmögenhetsställning
vid utgången av räkenskapsåret. Den 30 juni 1994 uppgick statens
nettoförmögenhet, dvs. motsvarigheten till ett företags bokförda egna kapital,
motsvarande en skuld på 924 miljarder kronor i bokförda värden och en skuld på
763 miljarder kronor vid en värdering till nukostnad. Därtill hade staten
garantiåtaganden för kapitalskulder på 161 miljarder kronor.
Med nukostnad avses för materiella anläggningstillgångar
återanskaffningsvärdet minus avskrivningar och för aktier bolagens eget kapital
plus 70 % av obeskattade reserver. Nukostnaden avser att ge en bättre bild av
tillgångarnas och skuldernas marknadsvärden än de bokförda värdena.
När det gäller den statliga sektorns tillgångar och skulder redovisas i
propositionen en nettoskuld på 251 miljarder kronor vid en bokföringsmässig
värdering och en nettoskuld på 228 miljarder kronor vid en nukostnadsvärdering.
Av propositionen framgår vidare att trots att nettoförmögenheten är kraftigt
negativ kan uppgifterna om den statliga sektorns nettoförmögenhet ge en alltför
positiv bild av statsskuldsituationen. Delar av tillgångarna är reserverade för
särskilda ändamål och därför inte tillgängliga för att reducera statsskulden
(t.ex. AP-fondens förmögenhet) och ger inte heller avkastning som kan användas
för räntebetalningar.
Utskottet delar regeringens sammanfattande bedömning att de konsoliderade
resultat- och balansräkningarna visar att statens finansiella ställning är
mycket svag. Därmed bekräftas i allt väsentligt den bild av statens finanser
som framkommer i statsbudgetens och nationalbudgetens utfallsrapportering. En
rapportering enligt bokföringsmässiga principer kan således inte förändra
bedömningen av det statsfinansiella läget. Tvärtom stärker den slutsatsen att
en fortsatt stram finanspolitik är nödvändig.

Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser
1994
I propositionen (bil. 1, s. 83--97) redovisas regeringens bedömning och
åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV) årliga revision av
myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer. Totalt har RRV uttalat
sig om drygt 400 organisationer. RRV:s revision har resulterat i 31
revisionsberättelser med invändning, varav 29 avser myndigheter, en avser ett
bolag och en avser en kyrklig organisation. Antalet revisionsberättelser med
invändningar har ökat något i förhållande till föregående år.
Regeringens redovisning med anledning av revisionen och de brister som
iakttagits rör dels frågor av mer principiell natur, dels frågor rörande RRV:s
invändningar i revisionsberättelser med anledning av myndigheternas
resultatredovisningar, ekonomiadministration, förvaltning och hantering av
anslag m.m.
I propositionen redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av
revisionens iakttagelser år 1994 utförligt. Det framgår av propositionen att
regeringen anser att den ökning av antalet invändningar som skett de senaste
två åren måste brytas och förutsätter att ansvariga styrelser och chefer för de
statliga myndigheterna, bolagen och stiftelserna gör sitt yttersta för att
tillse detta.
Regeringens bedömning av de iakttagelser som gjorts i samband med 1994 års
revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer är att de
åtgärder som vidtagits och som redovisas i propositionen kommer att medföra att
grunderna för de brister som revisionen identifierat kommer att undanröjas.
Finansutskottet kan konstatera att de redovisade åtgärderna är resultatet
av ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda
myndigheter. Utskottet vill framhålla att det givetvis är regeringen såsom
verkställande och förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga
åtgärder i förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en
återrapportering sker till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den
statliga verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av
revisionen kan utgöra en viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med
att följa upp och utvärdera riksdagens beslut.
Som exempel på en aktivare uppföljning i anslutning till budgetprocessen kan
nämnas att utskotten i ökad utsträckning följer upp att de av riksdagen
beslutade övergripande målen fullföljs av regeringen i regleringsbreven, att
utskotten i större grad utnyttjar myndigheternas årsredovisningar liksom
resultatet av RRV:s årliga revision.
Finansutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande
och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 4 och Fi34 (mp) yrkande 33.
Finansutskottet vill för sin del uttrycka sin tillfredsställelse över den
ordning som nu etablerats beträffande redovisningen av revisionens iakttagelser
och regeringens åtgärder med anledning därav. RRV:s rapport om resultatet av
revisionen och det ekonomiadministrativa läget utgör ett viktigt underlag för
riksdagens och utskottens uppföljningsarbete. Rapporten och redovisningen i
budgetpropositionen 1995 har föranlett flera utskott kalla till sig företrädare
för RRV och i vissa fall även från departement och myndigheter för att
informera sig om det ekonomiadministrativa läget hos de berörda myndigheterna.
Utskottet förutsätter att rapporteringen till riksdagen kommer att fortsätta
och anpassas till den nya ordning som omläggningen av budgetåret innebär.
Regeringens redovisning rörande invändningar avseende hantering av anslag som
står i strid med riksdagens eller regeringens beslut har föranlett två
motioner. Båda tar upp RRV:s iakttagelser och regeringens förslag till åtgärd
med anledning av Sametingets årsredovisning. Det framgår att RRV i sin
granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att
494 000 kr av anslaget betalats ut som stöd till partier representerade i
Sametinget. Enligt regleringsbrevet får inte anslaget disponeras för partistöd.
Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att
tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska
organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen
även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a Samefonden
användas. Regeringen aviserar således att den avser att fatta beslut om att dra
in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från
Samefonden.
I motion Fi35 (kds) yrkande 41 hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om partistöd även till partier representerade
i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna
anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet
att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt
motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att
partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på
riks-, regional- och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget
från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller
i fråga om representativitet och demokrati.
I motion Fi34 (mp) yrkande 33 hemställs att riksdagen ger regeringen till
känna att man inte i efterhand skall bestraffa samerna som grupp för en
utbetalning från Sametinget till partistöd.
Riksdagen har i samband med regeringens förslag i budgetpropositionen
(prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för
Sametinget för budgetåret 1995/96 tidigare i år behandlat denna fråga
(bet. 1994/95:KU37).
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för RRV:s granskning
avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94. Regeringen
anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för
partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till
samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av
Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde
konstitutionsutskottet i betänkandet KU37 för bl.a. bakgrunden till inrättandet
av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till
Sametinget. Konstitutionsutskottet redogjorde också för RRV:s granskning och
för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en
redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade
konstitutionsutskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig
förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens
bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra
bidrag till samiska organisationer. Konstitutionsutskottet anförde därefter att
den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge
underlag för en annan bedömning i framtiden.
Konstitutionsutskottet har i ett yttrande (KU7y) till finansutskottet
tagit upp frågan om sametingets medelsanvändning. Av yttrandet framgår att
konstitutionsutskottet numera har inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle
överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har
tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att
tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats.
Konstitutionsutskottet hänvisar i yttrandet till sitt tidigare uttalande
(bet. 1994/95:KU37) att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd
eller andra bidrag till samiska organisationer och anför att utskottet
vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet
motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp) i berörda delar.
Konstitutionsutskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid
Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under
utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar
mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De
har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid
framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets
och dess partiers verksamhet. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen
följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
konstitutionsutskottet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi35
(kds) och Fi34 (mp).
Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser
Enligt 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga
aktiebolag och stiftelser får Riksrevisionsverket (RRV) granska den verksamhet
som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse, om verksamhten är
reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller
genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har
ett bestämmande inflytande över verksamheten. I förordningen (1993:958) om
Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser anges
vilka bolag eller stiftelser som RRV har rätt att granska.
Under år 1994 bildade staten två stiftelsehögskolor -- Stiftelsen Chalmers
tekniska högskola med Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen högskolan i
Jönköping med Internationella Handelshögskolan i Jönköping AB, Högskolan för
lärarutbildning och kommunikation i Jönköping AB, Ingenjörshögskolan i
Jönköping AB och Högskolan i Jönköping Service AB -- vilka nu driver
högskoleverksamhet i dotterbolag. Verksamheten är till stor del beroende av
uppdrag från staten. RRV bör ges rätt att granska verksamheterna som
stiftelserna och deras dotterbolag driver. Lagtekniskt bör detta -- eftersom
stiftelsehögskolornas konstruktion är av särskilt slag -- lösas genom att det i
1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag
och stiftelser läggs till att RRV också får granska stiftelserna jämte deras
dotterbolag.
Regeringens förslag föranleder en ändring i lagen (1987:519) om
Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser.
Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser regeringen och
gör den bedömningen att yttrande från Lagrådet inte behöver inhämtas.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga
och anser att riksdagen bör anta det till propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av
statliga aktiebolag och stiftelser.

Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor
som riksdagen har behandlat i annat sammanhang
I detta avsnitt behandlas förslag i parti- och kommittémotioner från
Folkpartiet och Vänsterpartiet som väckts med anledning av
kompletteringspropositionen och där motionärerna upprepat yrkanden eller tagit
upp snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Yrkandena har
anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också
andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har, när de behandlat
dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet, vanligtvis hänvisat
till den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i
riksdagen. I något fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning
härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena.
Nedan följer en redovisning av de aktuella motionsyrkandena parti för parti
med resp. utskotts hänvisning till tidigare behandling.
Folkpartiet liberalerna
Biståndspolitiken
I motion Fi32 (fp) yrkande 18 begärs årliga tillskott till det
internationella biståndet på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600
miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett steg på vägen mot att åter nå
enprocentsmålet.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet.
1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma
innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker därför motion Fi32 yrkande 18.
Folkpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening
motionsyrkandet.
Räntesubventioner
I Folkpartiets motion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag
hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet
med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU4y) att det i den under
allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram ett
motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13.
Bostadsutskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet
av den bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i
sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra
uppfattning. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motion Fi32 (fp)
yrkande 20.
Folkpartiet har lämnat en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande.
Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I motion Fi32 (fp) föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)
skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de tolv senaste
månaderna (yrkande 19).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk-
och arbetsskadeberedningen har fått i uppgift att bl.a. utforma regler för en
sådan beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som motionärerna åsyftar. När
socialförsäkringsutskottet tidigare i år behandlade snarlika motionsyrkanden
(1994/95:SfU10) ansåg utskottet att beredningens förslag borde avvaktas och
avstyrkte med hänvisning härtill motionerna.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka
motion Fi32 (fp) yrkande 19.
I en avvikande mening har Folkpartiet motsatt sig detta förslag.
Besparingar inom pensionsområdet
I motion Fi32 (fp) begärs förslag om höjd pensionsålder (yrkande 21).
Vidare föreslås att delpensionsförsäkringen skall avskaffas (yrkande 22).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) att utskottet
(bet. 1994/95:SfU10), i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om
riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, ansett att den
allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara
65 år.
Frågan om avskaffande av delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen tagit
ställning till då ett antal motionsyrkanden av denna innebörd avvisats på
förslag av socialförsäkringsutskottet. I det betänkande som låg till grund för
beslutet -- 1994/95:SfU17 -- hänvisade utskottet till beslutet om riktlinjer
för en reformering av det allmänna pensionssystemet, i vilket riksdagen ansett
att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor
och avstyrker bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 21 och 22.
Folkpartiet har i en avvikande mening givit sitt stöd för den i motionen
föreslagna höjningen av pensionsåldern. I en med Kristdemokraterna gemensam
avvikande mening förordar Folkpartiet att delpensionssystemet skall avskaffas.
Presstöd
I motion 32 (fp) yrkande 28 föreslås att presstödet minskas med 300 miljoner
kronor per år.
Finansutskottet vill erinra om att konstitutionsutskottet (bet.
1994/95:KU38) nyligen avstyrkt yrkanden med liknande innebörd.
Folkbildning
I motion Fi32 (fp) (yrkande 29) föreslår motionärerna att anslaget Bidrag
till folkbildning skall minskas med 300 miljoner kronor.
Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU6y) att man
tidigare under våren ingående har behandlat flera motionsyrkanden om minskning
av anslaget och då avstyrkt dem (bet. 1994/95:KrU9). Kulturutskottet avstyrker
med hänvisning till angivna betänkande det nu aktuella yrkandet.
Koncession för ny TV-kanal
I motion Fi32 (fp) yrkande 32 framförs att försäljning av koncession för
en ny TV-kanal kan inbringa minst 300 miljoner kronor.
Kulturutskottet har i betänkandet 1994/95:KrU26 behandlat liknande
förslag och hänvisade då till tidigare uttalanden i samband med behandlingen av
proposition 1994/95:25. Bl.a.  anfördes att frågor som gäller SVT:s framtida
finansiering skulle komma att behandlas av riksdag och regering i samband med
att nuvarande avtalsperiod löper ut den 31 december 1996. Övervägandena borde
enligt kulturutskottet, som intog samma hållning i frågan i betänkandet
1994/95:KrU26, inte föregripas.
Barnbidrag
I motion Fi32 (fp) yrkande 33 föreslås en förändring av
flerbarnstillägget motsvarande en ökad utgift för staten på 100 miljoner
kronor.
Riksdagen beslutade hösten 1994 om begränsningar av flerbarnstilläggen
(1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Tidigare i vår har denna fråga också
behandlats i betänkandet 1994/95:SoU15. I nämnda betänkande (s. 55) anförs att
utskottet inte är berett att föreslå någon ytterligare sänkning av
flerbarnstillägget då det skulle slå hårt mot de större familjer som i dag
erhåller flerbarnstillägg. Socialutskottet ansåg dock att systemet med
flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utfasning så att
flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996.
För budgetåret 1995/96 innebär detta enligt socialutskottet en ytterligare
besparing på 76 miljoner kronor. Totalt innebär utfasningen av
flerbarnstilläggen, enligt socialutskottet, en besparing på närmare en miljard
kronor när den är helt genomförd.
Skattepolitiken
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) framförs flera
krav inom skatteområdet. Motionärerna skriver att regeringen hittills har
genomfört sin budgetsanering genom att höja ett stort antal skatter.
Motionärerna anser detta vara ett felgrepp och avvisar ett antal
skattehöjningar (yrkande 1). De vill sänka den statliga inkomstskatten till
20 % (yrkande 8) och höja grundavdraget (yrkande 9). Vidare anförs att
beskattningen av fåmansföretag bör reformeras (yrkande 13) samt att nystartade
företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger
någon utdelning till ägarna (yrkande 14).
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att yrkanden med i allt
väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande
1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning,
skatteuttaget m.m. I betänkande 1994/95:SkU21 behandlas förslag om
beskattningen av företag och deras ägare. Som det påpekas i det senare
betänkandet pågår det arbete i regeringskansliet för att på olika sätt
förbättra de små och medelstora företagens möjlighet att utvecklas och att få
tillgång till riskvilligt kapital. Vid sidan av det nämnda arbetet pågår inom
Finansdepartementet även en översyn av olika frågor som gäller fåmansföretagens
beskattning.
Till skatteutskottets yttrande har Folkpartiets ledamot avgivit en avvikande
mening.
Vänsterpartiet
Skattepolitiken
I motion Fi33 framhåller Vänsterpartiet att det vidhåller tidigare
förslag rörande inkomstbeskattningen (yrkande 3) och kapitalägande (yrkande 4).
Dessutom står Vänsterpartiet fast vid att bolagsskatten bör höjas från 28 %
till 30 %. Vidare föreslås att bolagsvinster på en nivå över ca 50 miljoner
kronor bör beskattas med 5 % (yrkande 5).
Skatteutskottet framhåller (SkU7y) att yrkanden med i allt väsentligt
samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande 1994/95:SkU20
behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning, skatteuttaget
m.m. I 1994/95:SkU21 behandlas förslag om beskattningen av företag och deras
ägare. Skatteutskottet avstyrker i det senare betänkandet liknande yrkanden som
Vänsterpartiet nu framställer och påpekar att utskottet vid flera tidigare
tillfällen har avstyrkt dessa förslag. Skatteutskottet instämmer i regeringens
bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagssbeskattningen som avsågs
med 1991 års regler.
Vänsterpartiets företrädare har avgivit en avvikande mening till
skatteutskottets yttrande.
Egenavgifter
Vänsterpartiet upprepar i motion Fi33 (yrkande 8) sitt förslag från allmänna
motionstiden i motion 1994/95:N272 om sänkta egenavgifter för egenföretagare.
Denna motion är under beredning i socialförsäkringsutskottet.
Biståndspolitiken
I motion Fi33 (v) yrkande 18 begärs att riksdagen anslår 860 miljoner
kronor mer till internationellt bistånd än vad regeringen föreslagit i
budgetpropositionen. Av dessa medel bör 237 miljoner kronor gå till det
internationella anslaget C 1, och 623 miljoner kronor till den nya myndigheten,
C 2. Inom anslaget för den nya myndigheten bör det framgå att 150 miljoner
kronor avsätts till enskilda organisationer.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet.
1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma
innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker därför motion Fi33 (v) yrkande 18.
Vänsterpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande
mening motionsyrkandet.
Barnbidrag
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen beslutar att från den 1 januari
1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år
(yrkande 20). Vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i
motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de motsatte sig den
sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april i år. De
föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna framhåller
vidare att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn
får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu.
Tidigare i vår har liknande motionsyrkanden om barnbidragen avstyrkts av
socialutskottet (bet. 1994/95:SoU15).
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att det av
statsfinansiella skäl varit nödvändigt att sänka utgifterna för barnbidragen.
Socialutskottet ser inga möjligheter att nu åter öka dessa utgifter.
Socialutskottet avstyrker motion Fi33 (v) i berörda delar.
I en avvikande mening ger ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet
motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 sitt stöd.
Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna
I motion Fi33 (v) yrkas att anslagen ökas till Tullverket med 75
miljoner kronor (yrkande 33), till Skattemyndigheterna med 140 miljoner kronor
(yrkande 34) och till Kronofogdemyndigheterna med 71 miljoner kronor (yrkande
35).
Skatteutskottet avstyrker motion Fi33 (v) yrkandena 33 och 34 med
hänvisning till sina ställningstaganden i betänkandena 1994/95:SkU23,
1994/95:SkU33 och 1994/95:SkU22.
Lagutskottet hänvisar i sitt yttrande (LU4y) beträffande yrkandet 35 i
motion Fi33 (v) till sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU23 och
till den skrivelse (1994/95:217) om Samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten som regeringen nyligen avlämnat. Enligt lagutskottets mening
framgår det med all önskvärd tydlighet av skrivelsen att
kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av regeringen samt att
frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna för bekämpning av
ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Lagutskottet finner att dessa
överväganden bör avvaktas och förordar därmed att yrkande 35 i motion Fi33
avstyrks.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till lagutskottets yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning av vad som redovisats anföra följande.
I de nu redovisade motionerna väckta med anledning av
kompletteringspropositionen har partierna upprepat yrkanden som är identiska
eller snarlika de som framförts tidigare i år. Motionärerna vill därmed markera
att de vidhåller sin uppfattning eller anser att förslagen blivit än mer
motiverade med tanke på den ekonomiska utvecklingen och regeringens förslag i
den reviderade finansplanen. Utskottet har i det föregående ingående behandlat
partiernas förslag till utformning av den ekonomiska politiken och i samband
därmed även behandlat övergripande skattepolitiska, fördelningsmässiga,
sysselsättningspolitiska och budgetpolitiska frågor. Utskottet ser emellertid
inte skäl för riksdagen att på nytt i detalj behandla alla framlagda yrkanden.
Det underlättar riksdagens arbete och förkortar voteringarna i kammaren om
förslag som avser ett visst ämnesområde ställs under proposition endast vid ett
tillfälle inom en kort tidrymd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad utskottet redovisat och utrikes-,
skatte-, socialförsäkrings-, kultur- samt bostadsutskottet anfört motionerna
Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 (fp) yrkandena 1, 8, 9, 13
och 14.
Som en följd av vad som redovisats av utskottet och anförts av utrikes-,
skatte-, lag- och socialutskottet avstyrks motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8,
18, 20, 21 samt 33--35.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20,
1994/95:Fi32 yrkande 1,
1994/95:Fi33 yrkande 1,
1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3,
1994/95:Fi35 yrkande 1 och
1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2
godkänner vad som förordats i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (m, fp, kds)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande miljö och ekonomi
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 4 och
1994/95:Fi34 yrkande 2,
res. 4 (mp)
3. beträffande penningpolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 57 och
1994/95:Fi40 yrkande 3,
res. 5 (v)
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 58 och
1994/95:Fi34 yrkande 9,
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
5. beträffande upplåning i Riksbanken
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 56 och
1994/95:Fi34 yrkande 14
antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
res. 8 (v)
6. beträffande Världsbanken
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 2 och 3
dels bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges
inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor
till regeringen,
dels bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som
följer med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret
för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner
dollar (ca 12 300 miljoner kronor),
7. beträffande konvergensprogram
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi34 yrkande 13,
res. 9 (v, mp)
Arbetsmarknadspolitiken
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i
denna del,
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 41,
1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29,
1994/95:Fi35 yrkande 18 och
1994/95:A56 yrkandena 6 och 7
antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
såvitt avser 20 §,
dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
såvitt avser övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i
nämnda lag,
res. 10 (fp, kds)
res. 11 (v)
res. 12 (mp)
res. 13 (m) - motiv.
9. beträffande grundbeloppet i KAS
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 42,
1994/95:Fi35 yrkande 19 och
1994/95:A52 yrkande 14,
res. 14 (m)
res. 15 (v)
res. 16 (kds)
res. 17 (fp) - motiv.
res. 18 (mp) - motiv.
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1994/95:A52 yrkande 15,
res. 19 (m)
res. 20 (fp) - motiv.
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete
att riksdagen avslår motion
1994/95:A55 yrkandena 25 och 26,
res. 21 (v)
res. 22 (m, fp) - motiv.
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi33 yrkande 43,
res. 23 (v)
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi32 yrkande 9,
res. 24 (fp)
res. 25 (m) - motiv.
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten
att riksdagen avslår motion
1994/95:A52 yrkande 25,
res. 26 (m)
res. 27 (fp) - motiv.
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi33 yrkande 44,
res. 28 (v)
16. beträffande plikttjänstgöring
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i
denna del,
antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
till den del förslaget inte berörts i moment 8,
dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
till den del förslaget inte berörts i moment 8,
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi38,
res. 29 (m)
res. 30 (fp) - motiv.
18. beträffande förkortad arbetstid
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi34 yrkande 30 och
1994/95:A55 yrkande 22,
res. 31 (v)
res. 32 (mp)
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 45,
1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt
1994/95:Fi35 yrkande 20
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) samt
under förutsättning av riksdagens bifall till betänkande 1994/95:AU15 --
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96
under tionde huvudtiteln anvisar ett med 1 593 582 000 kr uppräknat
förslagsanslag på 61 358 582 000 kr,
res. 33 (m) - villk. res. 14 och 19
res. 34 (fp, kds) - villk. res. 10
res. 35 (v) - villk. res. 11
res. 36 (mp) - villk. res. 12
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi35 yrkande 32,
res. 37 (kds)
21. beträffande bidrag till lönegarantiersättning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 6
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter,
dels godkänner vad regeringen anfört om administrationen av
utbetalning av lönegarantiersättning,
dels till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
2 419 600 000 kr,
Invandringen
22. beträffande överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 4
godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra
åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för
1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida
återvändande till Bosnien-Hercegovina och
2. medicinsk evakuering,
23. beträffande utbetalning av schablonersättningar
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 1
godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av
schablonersättningar,
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2
och med avslag på motion
1994/95:Fi31 yrkande 18
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) --
till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett med 400 000 000
kr nedräknat förslagsanslag på 6 247 700 000 kr,
res. 38 (m)
Skatter
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 12,
1994/95:Fi33 yrkande 9,
1994/95:Fi35 yrkande 6,
1994/95:Fi40 yrkande 17 och
1994/95:Fi44 yrkande 2
antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200),
res. 39 (m, fp, kds)
res. 40 (v)
26. beträffande skatt på folköl
att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:Fi45 och
1994/95:Fi46
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
beskattningen av s.k. folköl,
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 13,
1994/95:Fi40 yrkande 16 och
1994/95:Fi44 yrkande 10,
res. 41 (m, fp)
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 14,
1994/95:Fi33 yrkande 7,
1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8,
1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och
1994/95:Fi44 yrkande 3,
res. 42 (m)
res. 43 (fp)
res. 44 (v)
res. 45 (mp)
res. 46 (kds)
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i
näringsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt
1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11,
res. 47 (m, fp, kds)
30. beträffande beskattning av aktieutdelning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 33 och
1994/95:Fi44 yrkande 7,
res. 48 (m, fp, kds)
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 24 och
1994/95:Fi35 yrkande 38,
res. 49 (fp, kds)
32. beträffande tobaksskatt
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi44 yrkande 5,
res. 50 (fp)

Besparingar inom den offentliga förvaltningen
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 3,
1994/95:Fi33 yrkande 55 och
1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15
godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga utgifterna,
res. 51 (m, fp)
res. 52 (v)
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi31 yrkande 4,
res. 53 (m)
35. beträffande utredning om effekter av besparingar
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi34 yrkande 18,
res. 54 (mp)
36. beträffande arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter
att riksdagen antar de i
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkandena 12--14 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,
dels lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels
lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
Förslag inom Utrikesdepartementets område
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom
Utrikesdepartementets område
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17,
1994/95:Fi33 yrkande 17,
1994/95:Fi34 yrkande 11 och
1994/95:Fi35 yrkande 39,
res. 55 (v, mp, kds)
res. 56 (fp)
res. 57 (m) - motiv.
Förslag inom Försvarsdepartementets område
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt
1994/95:Fi34 yrkande 15,
res. 58 (v)
res. 59 (mp)
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi32 yrkande 30,
res. 60 (fp)
res. 61 (m) - motiv.
Förslag inom Socialdepartementets område
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
bostadsbidragssystemet
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 26 och
1994/95:Fi35 yrkande 35
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
bostadsbidragssystemet som regeringen förordar,
res. 62 (fp, kds)
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17
och med avslag på motion
1994/95:Fi33 yrkande 27
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU14, rskr. 312) --
till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln
anvisar ett med 910 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på
11 320 000 000 kr,
res. 63 (v)
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 9,
1994/95:Fi32 yrkande 27 och
1994/95:Fi35 yrkande 34,
res. 64 (m)
res. 65 (fp)
res. 66 (kds)
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26,
1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och
1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10
godkänner regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i
sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna,
res. 67 (fp)
res. 68 (v)
res. 69 (mp)
res. 70 (kds)
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och
1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del,
res. 71 (m, v, kds)
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2
och med avslag på motion
1994/95:Fi35 yrkande 31
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
res. 72 (m, fp, kds)
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 24,
1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och
1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) --
till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln
anvisar ett med 1 202 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på
27 261 000 000 kr,
res. 73 (fp) - villk. res. 67
res. 74 (v) - villk. res. 68
res. 75 (mp) - villk. res. 69
res. 76 (kds) - villk. res. 70
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del,
1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del,
1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och
1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del,
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) --
till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte
huvudtiteln anvisar ett med 1 919 000 000 kr nedräknat förslagsanslag
på 31 244 000 000 kr,
res. 77 (m) - villk. res. 71
res. 78 (fp) - villk. res. 67
res. 79 (v) - villk. res. 68 och 71
res. 80 (mp) - villk. res. 69
res. 81 (kds) - villk. res. 70 och 71
48. beträffande tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid
förtidspensionering
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi40 yrkande 13,
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 6 och
1994/95:Fi33 yrkande 22
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr.
343) -- till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 under femte
huvudtiteln anvisar ett med 3 094 000 000 kr nedräknat förslagsanslag
på 20 051 000 000 kr,
res. 82 (m)
res. 83 (v)
50. beträffande anslag till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 10
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU15, rskr. 294) --
till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med
50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 150 000 000 kr,
51. beträffande assistansersättning
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi33 yrkande 19,
res. 84 (v)
52. beträffande förtidspension
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 8 och
1994/95:Fi32 yrkande 23,
res. 85 (m)
res. 86 (fp)
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
53. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 28,
1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del och
1994/95:Fi35 yrkande 40
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till
Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett med 150 000 000 kr nedräknat ramanslag på 7 442 656 000
kr,
res. 87 (v)
res. 88 (mp)
res. 89 (kds)
54. beträffande anslag till Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 31 och
1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del,
res. 90 (v)
res. 91 (mp) - villk. res. 88
55. beträffande järnvägsanslag
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och
1994/95:Fi34 yrkande 20
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till
Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett med 262 500 000 kr nedräknat ramanslag på
9 145 560 000 kr,
res. 92 (v)
res. 93 (mp)
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del
och med avslag på motion
1994/95:Fi31 yrkande 10
godkänner planeringsramar för
dels Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4
429 000 000 kr för år 1998,
dels Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för
år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998,
dels Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år
1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998,
res. 94 (m)
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del
och med avslag på motion
1994/95:Fi33 yrkande 32
bemyndigar regeringen att
dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 000 000
kr i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna
inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
dels låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till
tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i
samhället,
res. 95 (v, mp)
Förslag inom Finansdepartementets område
58. beträffande anslag till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 1
till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret
1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000
kr,
59. beträffande anslag till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt
reglerade området
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 3
till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 kr,
Förslag inom Utbildningsdepartementets område
60. beträffande anslag till Utvecklingsverksamhet och internationell
samverkan
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 44 yrkande 2
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) --
till Utvecklingsverksamhet och  internationell samverkan för
budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000
kr nedräknat reservationsanslag på 60 390 000 kr,
61. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkandena 3 och 4 -- med
ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) samt under
förutsättning av riksdagens bifall till förslaget om en höjning av
reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning
(prop. 1994/95:164, bet. UbU18) -- till Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett med 60 000 000 kr nedräknat reservationsanslag
på 675 340 000 kr,
62. beträffande anslag till Europeisk forskningssamverkan
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt D 19 yrkande 5
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) --
till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett med 82 500 000 kr nedräknat ramanslag på
560 033 000 kr,
63. beträffande grundforskningsavdrag
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25,
res. 96 (mp)
Studiestöd m.m.
64. beträffande studiestöd till deltidsstuderande
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkandena 6 och 7
och med avslag på motion
1994/95:Fi33 yrkande 38
antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
dels lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa,
65. beträffande folkhögskolestudier
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 37,
1994/95:Fi35 yrkande 14 och
1994/95:Fi48 yrkande 1,
res. 97 (v, kds)
66. beträffande anslag till Studiemedel m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 8
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU12, rskr. 278) --
till Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett med 25 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på
11 023 125 000 kr,
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 15,
1994/95:Fi32 yrkande 8,
1994/95:Fi33 yrkande 39,
1994/95:Fi34 yrkande 23 och
1994/95:Fi48 yrkande 2,
res. 98 (m)
res. 99 (fp, mp, kds)
res. 100 (v)
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 40,
1994/95:Fi35 yrkande 15 och
1994/95:Fi48 yrkande 3,
res. 101 (v, kds)
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9
-- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till
Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln
anvisar ett med 448 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på
3 484 600 000 kr,
res. 102 (m) - villk. res. 98
res. 103 (fp, mp, kds) - villk. res. 99
res. 104 (v) - villk. res. 100
70. beträffande anslag till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarutbildningar
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 10
-- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till
Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar
för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med
3 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 82 580 000 kr,
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi35 yrkande 36,
res. 105 (kds)
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi31 yrkande 17,
res. 106 (m)
Förslag inom Kulturdepartementets område
73. beträffande stöd till icke-statliga kulturlokaler
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8
och med avslag på motion
1994/95:Fi34 yrkande 31
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211) --
dels medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får
meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret
1995/96,
dels till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret
1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat
förslagsanslag på 27 500 000 kr,
res. 107 (mp)
74. beträffande kulturstöd vid ombyggnad m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 17
-- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:BoU10, rskr. 211) --
dels medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett
sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
dels till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret
1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 15 000 000 kr
nedräknat förslagsanslag på 240 000 000 kr,
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi33 yrkande 46,
res. 108 (v)
Förslag inom Näringsdepartementets område
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi32 yrkande 15,
1994/95:Fi33 yrkande 49,
1994/95:Fi34 yrkande 34 och
1994/95:Fi35 yrkande 22
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett med 51 000 000 kr nedräknat reservationsanslag
på 149 000 000 kr,
res. 109 (m)
res. 110 (fp)
res. 111 (v, mp, kds)
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt
1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett med 50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag
på 50 000 000 kr,
res. 112 (m, fp)
res. 113 (v)
res. 114 (mp)
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5
och med avslag på motion
1994/95:Fi34 yrkande 37
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på
75 000 000 kr,
res. 115 (m, fp)
res. 116 (mp)
79. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi32 yrkande 31,
res. 117 (m, fp, kds)
Förslag inom Civildepartementets område
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 50 och
1994/95:Fi43
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) --
till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett med 24 600 000 kr nedräknat ramanslag på
2 662 173 000 kr,
res. 118 (v)
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 24 och
1994/95:Fi49 yrkande 2
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr. 206) --
till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett med 3 300 000 kr nedräknat reservationsanslag på
91 200 000 kr,
res. 119 (kds)
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 23 och
1994/95:Fi49 yrkande 1
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) --
till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.
för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med
3 200 000 kr nedräknat reservationsanslag på 171 103 000 kr,
res. 120 (kds)
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 26 och
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) yrkande 4
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) --
till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett med 1 000 000 kr
nedräknat reservationsanslag på 22 700 000 kr,
res. 121 (kds)
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 27 och
1994/95:Fi49 yrkande 5
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr. 224) --
till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 under trettonde
huvudtiteln anvisar ett med 4 400 000 kr nedräknat reservationsanslag på
787 860 000 kr,
res. 122 (kds)
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Fi35 yrkande 25 och
1994/95:Fi49 yrkande 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 51 och
1994/95:Fi34 yrkande 38
avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2
om en minskning av reservationsanslaget Stöd till kooperativ
utveckling med 1 000 000 kr,
res. 123 (m)
res. 124 (v)
res. 125 (mp)
res. 126 (fp) - motiv.
Förslag inom Miljödepartementets område
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del,
1994/95:Fi34 yrkande 42 och
1994/95:Fi35 yrkande 28
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) --
till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för
budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med
30 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 210 000 000 kr,
res. 127 (v)
res. 128 (mp)
res. 129 (kds)
87. beträffande anslag till Miljöforskning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del,
1994/95:Fi34 yrkande 43 och
1994/95:Fi35 yrkande 29
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) --
till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett med 37 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på
175 531 000 kr,
res. 130 (v, kds)
res. 131 (mp)
88. beträffande indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets
område
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi34 yrkande 40,
res. 132 (mp)
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3
och med avslag på motion
1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU20, rskr. 303) -- till
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 7 500 000 kr
nedräknat ramanslag på 88 439 000 kr,
res. 133 (v)
Budgetpolitiken
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 2,
1994/95:Fi32 yrkande 2,
1994/95:Fi33 yrkande 2,
1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44,
1994/95:Fi35 yrkande 2 och
1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14
godkänner vad som förordats i
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 134 (m)
res. 135 (fp)
res. 136 (v)
res. 137 (mp)
res. 138 (kds)
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi31 yrkande 3,
res. 139 (m)
92. beträffande finansfullmakten
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 9
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill
ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr,
93. beträffande bemyndigande om statens upplåning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 8
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning,
94. beträffande revisionens iakttagelser
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi34 yrkande 33 och
1994/95:Fi35 yrkande 41,
res. 140 (v, mp, kds)
95. beträffande Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag
och stiftelser
att riksdagen antar det i
proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 11
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om
Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
Motioner i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som
riksdagen behandlat i annat sammanhang
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt
1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14,
res. 141 (fp)
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen
behandlat i annat sammanhang
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35.
res. 142 (v)
Stockholm den 30 maj 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s),
Per-Ola Eriksson (c),
Lisbet Calner (s),
Sonja Rembo (m),
Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp),
Susanne Eberstein (s),
Johan Lönnroth (v),
Kjell Nordström (s),
Fredrik Reinfeldt (m),
Roy Ottosson (mp),
Mats Odell (kds),
Thomas Östros (s),
Kristina Nordström (s),
Per Bill (m) och
Magnus Johansson (s).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik
Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att det avsnitt som har rubriken Utvecklingen i Sverige bort
utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta"
och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Den ekonomiska politiken måste utformas så att en långsiktigt hållbar
utveckling blir möjlig.
Sverige behöver därför en politik för fortsatt förändring och förnyelse. Att
återfalla till den politik som misslyckats förr riskerar att på sikt få
allvarliga konsekvenser på snart sagt alla samhällslivets områden. Följderna
av
utvecklingen under 1980-talet visar mer än väl vad som kan hända om regeringen
inte nu förmår att ändra den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken
som karakteriserade tidigare socialdemokratiska regeringar.
Under den borgerliga regeringsperioden 1991--1994 inleddes ett genomgripande
reformarbete för att förändra och förnya Sverige. Avgörande var att Sverige
helt och fullt skulle bli medlem i det europeiska samarbetet, att
förutsättningarna för tillväxt och företagande genomgripande skulle
förbättras,
att vi skulle få en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och att
ambitionsnivån skulle höjas för miljöpolitiken samtidigt som denna skulle få
en
ny och bättre inriktning.
Detta arbete för förändring drevs samtidigt som regeringen hade att hantera
en ekonomi i fritt fall efter misslyckandet för den s.k. tredje vägens
ekonomiska politik. Från slutet av år 1993 började industriproduktionen att
öka
samtidigt som öppen arbetslöshet och budgetunderskott började att minska. Vid
regeringsskiftet i oktober år 1994 befann sig den svenska ekonomin i den
starkaste uppgången på flera decennier.
Genom att ekonomin fortfarande befinner sig i uppgångsfas  -- med något
minskad arbetslöshet och sjunkande budgetunderskott -- finns alltjämt ett
gyllene tillfälle att med en riktig politik lägga grunden till en stark
utveckling för Sverige.
Den under 1980-talet alltmera överhettade ekonomin drev fram en expansion i
de traditionella industrisektorerna som skylde över Sveriges långsiktiga
tillväxt- och budgetproblem.
Små- och nyföretagande har haft en alldeles för liten omfattning, bl.a. till
följd av ett ogynnsamt företagarklimat. Skatternas utformning och för
småföretagen illa anpassade regelverk har varit en kraftigt återhållande
faktor. Till de strukturella problem som alltför länge nonchalerades hörde den
bristande konkurrensen på viktiga områden som t.ex. byggsektorn.
Den borgerliga regeringen tog itu med en rad stora strukturella problem i
svensk ekonomi i syfte att öka ekonomins utvecklingskraft. Det lade en god
grund för en stark uppgång under åren framöver.
Utskottet bedömer att det måste vara en central uppgift för politiska
beslutsfattare under lång tid framöver att söka identifiera tillväxtens och
företagandets drivkrafter och pröva vilka möjligheter som finns att stärka dem
ytterligare. Men en första förutsättning är att man inser att en viktig del av
gångna missgrepp och försummelser berör just detta. Dessvärre visar den
inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i
kompletteringspropositionen att den socialdemokratiska regeringen inte tagit
till sig dessa lärdomar.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen
Som framgått av vad utskottet anfört om den internationella utvecklingen för
de närmaste två åren kan en dämpning av konjunkturen förutses för Förenta
staterna och övriga anglosachsiska länder. Denna avmattning av konjunkturen
kan
komma att motverkas av utvecklingen i länder utanför OECD-området. Som exempel
på sådana områden kan nämnas länderna i Sydostasien.
Utskottet har emellertid i avsnittet om den internationella utvecklingen även
framhållit att det finns flera osäkerhetsmoment i denna bedömning. Alltjämt är
oron stor på de finansiella marknaderna. De offentliga finanserna i
OECD-området förbättrades visserligen under år 1994, och underskotten gick ned
till ett genomsnitt på knappt 4 % av BNP. Som jämförelse kan nämnas att
motsvarande underskott i Sverige detta år uppgick till drygt 10 %.
Förbättringen i OECD-området var dock inte tillräcklig för att förhindra en
fortsatt statsskuldsökning. Slutsatsen är därför att växande statsskulder och
instabilitet på den finansiella marknaden fortfarande utgör ett hot mot en
positiv internationell utveckling. Det finns i detta sammanhang anledning att
framhålla att den svenska ekonomin med en extrem obalans i de offentliga
finanserna kan visa sig mycket känslig för störningar i den internationella
ekonomin. En i och för sig måttlig konjunkturavmattning i länder som tillhör
kretsen av våra viktigaste handelspartners, tillsammans med en ny våg av oro
på
de finansiella marknaderna, kan innebära att den nuvarande positiva
utvecklingen av den svenska ekonomin kan vändas i sin motsats.
Regeringen förutspår, i kompletteringspropositionen, liksom i finansplanen i
januari, att den totala produktionen kommer att växa med 2,5 % i år och något
mer nästa år. Utskottet ser det som anmärkningsvärt att Sverige inte någon
gång
under den konjunkturcykel vi nu är inne i skulle nå upp till 3 % i
tillväxttakt. I regeringens medelfristiga kalkyler av utvecklingen fram till
år
2000 når BNP-tillväxten i  alternativet med "medelhög" tillväxt upp till 2,2 %
i årsgenomsnitt fram till år 2000. Dessa i internationell jämförelse mycket
låga tillväxttakter borde ha fått regeringen att inse att den inriktning av
den
ekonomiska politiken som föreslås i kompletteringspropositionen måste
omprövas.
Den faktor som främst gör att både konjunkturbedömningen och de medelfristiga
kalkylerna, trots den förutsedda låga tillväxten, måste ses som alltför
optimistiska är antagandena om utveckligen av hushållssparandet. Det finns
t.ex. knappast någon etablerad konjunkturbedömare utöver regeringen som tror
att hushållen drar ner sitt finansiella sparande så kraftigt som antas i
propositionen. Därmed skulle den privata konsumtionen utvecklas svagare, med
återverkningar både på tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser.
Regeringen var i januari för optimistisk angående den privata konsumtionens
utveckling i och med antagandet om en kraftig minskning av sparkvoten.
Regeringen har nu reviderat ner prognosen för privat konsumtion, men
fortfarande antas en enligt utskottets uppfattning orealistiskt stor minskning
av hushållens finansiella sparande. Sparkvoten förutses minska från 8,3 %
förra året till under 6 % nästa år och ytterligare ned till 4,5 % år 1998.
Osäkerhet vidlåder också prognosen för växelkurs- och ränteutveckling. Kronan
förutses apprecieras med ca 12 %. Samtidigt förutses lönekostnadsökningen bli
högre än i flera av våra konkurrentländer, men icke desto mindre antas
exporten
utvecklas i takt med marknadstillväxten. Vidare antas i propositionen också en
markant minskning av räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland.
Sammanfattningsvis vill utskottet inte utesluta att den ekonomiska
utvecklingen skulle kunna utvecklas enligt regeringens prognoser, men det är
utskottets uppfattning att säkerhetsmarginalerna är för små. Om negativa
händelser i omvärlden inträffar, riskerar, som nämnts, effekterna på svensk
ekonomi att bli betydande. Vad beträffar sysselsättningen finns det skäl att
vara entydigt negativ. Även om regeringens prognoser skulle realiseras är
tillskottet av nya arbetstillfällen alltför begränsat. Sverige riskerar med
den
nu förda politiken att fastna i massarbetslöshet.
Kraven på den ekonomisk-politiska strategin
Som utskottet ser det är det följande övergripande krav som måste vara
utgångspunkten vid fastställandet av inriktningen av den ekonomiska politiken.
Att politiken inriktas på att förbättra förutsättningarna för tillväxt i
Sverige. Strävan bör vara att tillväxten skall ligga på europeisk toppnivå.
Att åstadkomma en uthållig hög sysselsättningsnivå i det svenska samhället
och därmed avvärja hotet om en bestående massarbetslöshet.
Att skapa en stabil ekonomisk bas för välfärdspolitiken. Det innebär att
takten i saneringen av statens finanser måste öka. De besparingar som föreslås
i kompletteringspropositionen är inte tillräckliga. Budgetsaneringen måste i
allt väsentligt framdeles bygga på en kombination av minskade utgifter och
strukturreformer som ger tillväxt, låg inflation och lägre räntor. En viss
skärpning av budgetpolitiken i förhållande till regeringens förslag är
nödvändig. Än mer avgörande är dock åtgärdernas sammansättning.
Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till vad som är långsiktigt
strukturellt riktigt. Saneringspolitiken måste samspela med -- inte motverka
--
strukturpolitiken. De skattehöjningar på företagande som regeringen
genomdrivit
är förtroendenedsättande, hämmar tillväxten och försämrar därmed möjligheterna
att åstadkomma en uthållig balans i statens finanser. Skattepolitiken måste
utformas så att den blir konkurrenskraftig i jämförelse med den i övriga
EU-länder.
Att hög prioritet ges åt inflationsbekämpningen. Bara med en politik som
värnar penningvärdet kan Sverige få en tillväxt som är långsiktigt hållbar. En
hög inflation lägger alltid grunden för en ny kris. 1980-talets erfarenheter
förskräcker. En varaktig låg inflation skapar förutsättningar för att Sverige
kan gå in och delta i EU:s ERM-samarbete vilket, vid sidan av
budgetsaneringen,
är den mest effektiva åtgärden för att eliminera differensen mot den
internationella räntenivån.
Att åstadkomma en omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i
riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans. En ekonomisk tillväxt
utan miljöhänsyn eller med överuttag av ändliga naturresurser blir inte
hållbar
över tiden. Användning av ekonomiska styrmedel ökar miljöpolitikens
effektivitet.
Att inrikta den ekonomiska politiken så att hela landets
produktionsmöjligheter tas till vara. På landsbygden finns det betydande
produktionsmöjligheter genom bl.a. den snabba utvecklingen av småskalig teknik
och av informationsteknologin. En avgörande förutsättning för regional balans
är en tillväxtbefrämjande politik och en politik som underlättar etableringen
av nya mindre och medelstora företag.
Att inrikta skattepolitiken mot lägre skatt på företagande särskilt inom
tjänstesektorn. Skattesänkningar på företagandet bör de närmaste åren i stor
utsträckning riktas mot tjänstesektorn. Medel bör således avsättas för en
lägre
tjänstebeskattning.
Att genomföra en avmonopolisering av offentliga sektorn. En stor del av den
skattefinansierade verksamheten i offentlig sektor består inte av
myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Den senare delen bör i stor
utsträckning utsättas för konkurrens. Utskottet föreslår att den serie
återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de krafter
i
kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna till privat
företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala
förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för
kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
En bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i
arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut
tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten
1994. Samtidigt har regeringen nu i praktiken medgivit att arbetsrätten inte
fungerar tillfredsställande i och med att en korporativt sammansatt ny
arbetsrättskommitté tillsattes för en tid sedan.
Utskottet föreslår att de regler som den borgerliga regeringen drev igenom
utan dröjsmål återinförs. Rätten till visstidsanställningar -- som kan ge
många
nya jobb -- bör således utvidgas från 6 till 12 månader. Detsamma skall gälla
rätten till provanställningar. Den fackliga vetorätten mot entreprenader
avskaffas. Arbetsgivaren bör också få undanta två nyckelpersoner från
turordningsreglerna.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att lönebildningen
fungerar väl i den nu pågående starka uppgångsfasen. Det öppnar möjligheter
för
ökade arbetstillfällen. Förutsättningen är emellertid att löneutvecklingen
står
i samklang med produktivitetsutvecklingen inom skilda verksamheter och på
skilda arbetsplatser. Om höga lönekrav skulle drivas igenom med åtföljande
kompensationskrav i andra sektorer finns stor risk att uppgången bryts i
förtid
av inflationstendenser. Det dåliga arbetsmarknadsläget borde motverka
uppkomsten av sådana krav, men lönebildningen måste även vid en starkt växande
sysselsättning bidra till fortsatt låg inflation. Även i detta sammanhang
finns
det anledning att vara orolig för de samlade återverkningarna av den nuvarande
inriktningen av skattepolitiken. Det hade varit mindre risker för störningar
och kompensationskrav om budgetsaneringen fått en, även från denna
utgångspunkt, bättre sammansättning. Det ställer stora krav på löntagarnas
ansvarskänsla att kunna förena sjunkande ersättning efter skatt av
förvärvsarbete med kraftigt stigande sysselsättning.
Det är även viktigt att flexibiliteten på arbetsmarknaden ökar.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft men också karriär
och
arbetsbyten. Lönesättningen måste vara sådan att unga människor har större
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Avregleringen på arbetsmarknaden
måste fortsätta med bl.a. reformering av arbetsrätten.
För att öka sysselsättningen och pressa tillbaka arbetslösheten krävs en
bättre fungerande arbetsmarknad med god rörlighet, både geografiskt och
yrkesmässigt. Utskottet avvisar därför den av regeringen och Centern
föreslagna
minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Riksbankens ställning och konvergensprogrammet
När det gäller penningpolitiken vill utskottet framhålla vikten av att
Riksbankens självständighet förstärks. En ökad självständighet för Riksbanken
skulle sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att
höja de korta.
Den 1 januari 1994 gick EU in i den andra förberedelsefasen inför den
ekonomiska och monetära unionen (EMU). Redan under innevarande fas ställs krav
på den svenska regeringen och riksdagen att sträva efter att uppnå vissa mål,
de s.k. konvergenskriterierna. Maastrichtavtalet ställer upp tak för den
offentliga sektorns finansiella underskott respektive bruttoskuld, för de
långa
räntorna, inflationen och växelkurssvängningarna. Som utskottet ser det måste
Sverige ha ambitionen att så småningom uppfylla samtliga dessa kriterier. Mot
denna bakgrund ställs det därför nu stora krav på att regeringen utarbetar ett
väl genomtänkt konvergensprogram.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens
riktlinjer.
Vad utskottet har anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi35 (kds) och Fi40 (m) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som utskottet ser det lämnas i motionerna Fi33 (v) yrkande 1 och Fi34 (mp)
yrkandena 1 och 3 inte några väsentliga bidrag till hur riktlinjerna för den
ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 1 och 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32
yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2
godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till
känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta"
och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Vid fastläggandet av inriktningen av den ekonomiska politiken i januari i år
framhävde regeringen "tre hörnstenar" för den ekonomiska politiken: sanering
av
statsfinanserna, bekämpning av arbetslösheten och en rättvis
fördelningspolitik. I finansplanen betonades också att dessa hörnstenar hänger
ihop. Om inte arbetslösheten sjunker ordentligt kommer statsfinanserna att
vara
utsatta för ett fortsatt starkt negativt tryck; om inte
budgetsaneringspolitiken upplevs som rättvis kommer den ekonomiska politiken
oundvikligen att misslyckas -- den vinner ingen acceptans hos människor, och
då
kommer alla prognoser om privat konsumtion, privat sparande och tillväxt att
gå
om intet. Utskottet vill understryka att de "tre hörnstenarna" även
fortsättningsvis gäller. Politiken bör ha som riktmärke att utifrån rättvisa
fördelningsprinciper sanera statsfinanserna, minska arbetslösheten och
befordra
en uthållig ekonomisk utveckling. Den absolut viktigaste uppgiften är att få
ner arbetslösheten.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken har förbättrats. Den reala
ekonomin blir allt starkare, trots turbulensen på finansmarknaderna. Det
gäller
emellertid att utnyttja de möjligheter som erbjuds på ett korrekt sätt. Den
politik som regeringen presenterar i årets kompletteringsproposition är enligt
utskottets uppfattning otillräcklig och på avgörande punkter direkt felaktig.
Den utan jämförelse allvarligaste bristen i regeringens proposition är
frånvaron av åtgärder för att få bort massarbetslösheten.
De kommunala frågorna behandlas i betänkande 1994/95:FiU19. Utskottet vill
emellertid här framhålla att den indragning av kommunpengar som en utebliven
kompensation för egenavgifternas effekter innebär, är ett angrepp på den
"välfärdsstatens kärna" regeringen själv sagt sig vilja slå vakt om. Åtgärden
är därtill ett hårt slag mot kvinnojobben. Det är häpnadsväckande att en sådan
politik presenteras av en regering som säger sig stå för en avancerad
jämställdhetspolitik.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Det primära målet för den ekonomiska politiken
Den inriktning av politiken som nu krävs måste framför allt inriktas på att
få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt under 5 %.
Enligt utskottets uppfattning står det utom allt tvivel att det är
sysselsättningspolitiken som inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar
tillväxt, sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Inriktningen av
politiken kan inte bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på
svenskt deltagande i EMU, som sätter prisstabilitet och höga räntor framför
ökad sysselsättning och ökad produktion.
Finans- och penningpolitiken
Utskottet gör bedömningen att någon ytterligare åtstramning av
finanspolitiken, utöver vad riksdagen beslutade med anledning  av årets
budgetproposition, inte nu är nödvändig. Det betyder att de ytterligare
budgetförstärkningar som regeringen föreslår inte är nödvändiga. De kraftfulla
insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått önskad
effekt på budgeten. De har emellertid inte avspeglats i en sjunkande räntenivå
och en stärkt kronkurs. Det förklaras av att utvecklingen på finansmarknaderna
har en mycket svag koppling till den realekonomiska utvecklingen.
Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång mellan önskemålen
om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på hemmamarknaden å
andra sidan. I den mån ytterligare budgetförstärkningar inte har negativa
återverkningar på aktiviteten på hemmamarknaden eller negativa sociala
effekter
bör de naturligtvis genomföras för att minska statsskulden och
räntebelastningen. Nu tillkommer en ökning på inkomstsidan i statsbudgeten --
utöver vad som antogs i budgetpropositionen -- motsvarande drygt 32 miljarder
kronor för innevarande budgetår och 9 miljarder kronor för kommande budgetår.
Uppgången i den reala ekonomin stärker statens finanser. Mot den bakgrunden
föreslår utskottet, i likhet med vad som framförs i motion Fi33 (v), en
utformning av finanspolitiken som ger en mer expansiv effekt än den av
regeringen föreslagna politiken, dels via en mer aktiv fördelningspolitik som
stärker köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom
riktade stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder
kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna.
Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling av
svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt utskottets mening är
det emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik
som bedrivs i dag. Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa
förutsättningar för kontinuerligt stigande långräntor. Den nuvarande
inriktningen av penningpolitiken kan inte accepteras. Utskottet återkommer
längre fram i betänkandet till frågan om vilka krav som nu måste ställas på
penningpolitiken.
En politik för låg inflation
Utskottet delar regeringens uppfattning att prisutvecklingen måste hållas
under kontroll. En höginflation snedvrider ekonomin och får negativa
fördelningspolitiska konsekvenser. Men den uppfattning om inflationens
betydelse för långsiktig tillväxt som presenteras i propositionen är alldeles
för förenklad. Den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till vissa
målkonflikter mellan tillväxt och sysselsättning å ena sidan samt valuta- och
prisstabilitet å andra sidan. Inflationen bör inte långsiktigt överstiga den
nivå som motsvarar ett genomsnitt för våra viktigaste handelspartners.
Tillfälliga avvikelser måste emellertid tolereras. En ekonomisk politik som
inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i form av bortfallen
produktion och social utslagning av grupper med små materiella resurser.
Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den typ av prisstabilitet
som regering och riksbank förespråkar är oförenlig med arbetarrörelsens
sysselsättningsambitioner.
Den antiinflationspolitik som utskottet förordar och som står i
överensstämmelse med vad som sägs i motion Fi33 (v), tar i stället sikte på
att prisökningar kan hållas tillbaka om vi underlättar för produktionsökningar
på marginalen, förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar, raderar
flaskhalsar vad gäller arbetskraftsutbudet och skapar tillgång på kompetens
och
riskvilligt kapital i små och medelstora företag. Sverige måste satsa mer på
framtidsnäringarna -- på informationsteknologi, på miljöteknik och ny
energiteknik. Samtidigt måste vi bättre utnyttja våra komparativa fördelar:
kvalificerad arbetskraft, rörlighet och en välutvecklad teknisk och social
infrastruktur. En sådan inriktning på prispolitiken är förenlig med full
sysselsättning och höga sociala anspråk på offentlig verksamhet och
transfereringar.
Sysselsättningspolitiken
Som nämnts ser utskottet det som ett oavvisligt krav att arbetslösheten
pressas ner ordentligt. I motion Fi33 (v) föreslås i detta sammanhang inte
bara kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser utan också mer omfattande
investeringsprogram för gröna jobb och riktade arbetsgivaravgiftssänkningar.
Att minska skatten på arbete och öka skatten på miljöskadlig verksamhet är ett
steg på vägen mot skatteväxling. Utskottet tillstyrker denna inriktning av
sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla
sysselsättningsnivåerna; till det krävs också en övergripande ekonomisk
politik
och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling. Ingredienser i
en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a.
bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar
för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn och
avslutningsvis
större utbildningssatsningar. Utskottet föreslår vidare att en framtidsfond
inrättas, finansierad med vinstavsättningar från det privata näringslivet. En
sådan framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av
arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller
mer
kortsiktiga insatser bör, som också föreslås i motion Fi33 (v), bl.a. åtgärder
vidtas som begränsar och fördyrar de omfattande övertidsuttagen och
obligatoriska ungdomspraktikantplatser i större företag.
Arbetstiderna måste ingå som en integrerad del i diskussionerna om hur
arbetslöshetsfrågan kan lösas och hur framtidens arbetsliv kommer att
gestaltas. Som utskottet ser det bör arbetstiden få sjunka för att ge utrymme
för fler jobb, rikare liv och högre produktivitet. Staten måste på olika sätt
stimulera och underlätta företags och institutioners försöksverksamhet med
kortare arbetsdag. En rimlig målsättning är att vi skall kunna uppnå sju
timmars arbetsdag 1997.
Ett omfattande program för gröna investeringar med en total volym på
ca 5 miljarder kronor för bättre förutsättningar för att bygga upp det
uthålliga samhället bör genomföras. På sikt är det naturligtvis en rad
förändringar som måste komma till stånd om vi skall uppnå det
kretsloppsbaserade samhället, bl.a. när det gäller lagstiftning, ekonomiska
styrmedel och forskningspolitik.
Vad utskottet här framfört innebär en god överensstämmelse med utformningen
av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi33 (v).
I motion Fi34 (mp) framförs synpunkter på miljöpolitiken som utskottet i
många avseenden kan dela. Förslag i motionen till lösning av den nu aktuella
krisen i den svenska ekonomin saknar emellertid enligt utskottets mening
realism.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
propositionen och i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och
Fi35 (kds) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1,
1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40
yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi33 yrkande 1
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta"
och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politiken måste underställas ekologiska, sociala, kulturella
och demokratiska målsättningar. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt
framhålla vad som anförs i motion Fi34 (mp) och även vad Miljöpartiet anförde
i anslutning till utskottets behandling i januari av budgetpropositionen
(1994/95:FiU10 s. 98--99).
Den ekonomiska krisen måste angripas på ett både djupare och bredare sätt än
vad som sker i dag. Statens nuvarande ekonomiska problem beror bl.a. på
följande sex orsaker: (1) en fastlåsning vid en felaktig struktur på t.ex.
pensions-, arbetstids- och skatteområdena, (2) en underfinansierad
skattereform, (3) avsaknad av tillräckliga spelregler för den snabbt växande
internationella penning- och valutamarknaden, (4) en överkonsumtion som pågått
under lång tid och särskilt under den senaste högkonjunkturen, (5) det grova
misstaget att knyta kronan till ecun och i samband därmed det orimliga
försvaret av den fasta växelkursen och (6) felaktig inriktning av
investeringar inom både näringsliv och offentlig sektor, vilket bl.a. lett
till
att framtidsbranscher är underutvecklade och företagandet otillräckligt.
Den ekonomiska politiken måste vid utformningen av åtgärder utgå från
marknadsekonomiska principer och synsätt. Men utskottet vill understryka att
detta aldrig får innebära att en regering i sin politik helt styrs av
marknadskrafterna. Leder marknadskrafterna oss bort från de mål som här
angivits måste åtgärder sättas in för att korrigera marknaden. Det
marknadsekonomiska systemet får inte, som det ofta hävdas i den ekonomiska
debatten, upphöjas till ett högre väsen som alltid har rätt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken har varit, och är i huvudsak
fortfarande -- med den politik som förordas i kompletteringspropositionen --
att ensidigt åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt i traditionell mening. En
sådan inriktning av politiken leder med stor sannolikhet till ökad
miljöförstöring och avvisas därför av utskottet.
Det är utskottets uppfattning att finanspolitiken måste inriktas på att
snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat
sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske på
ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas
och
så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för
samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför
vara en viktig del i finanspolitiken.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet en skatteväxling där skatt på arbete
ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och
miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns
förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som
tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklade,  bör en sådan
skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning.
Utformningen av det konkreta förslaget till skatteväxling framgår av den
sammanfattning av Miljöpartiets partimotion som tidigare redovisats i
betänkandet.
Utskottet vill vidare understryka vikten av att företagandet gynnas så att
fler arbetstillfällen skapas. Inriktningen måste vara ökad miljöanpassning och
ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga
arbetstidsförkortningen genomföras, vilket i sig ger ytterligare
arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och
ger
en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn. De
nya jobben bör komma inom små och medelstora samt kooperativa företag. Detta
förutsätter en politik som underlättar företagande både vad gäller regelverk
och beskattning. Kvinnligt företagande liksom företagande bland invandrare
skall på olika sätt stimuleras. Utskottet delar även den uppfattning som
framförs i motion Fi34 (mp) att riktade stimulansåtgärder bör vidtas för att
påskynda utvecklingen av näringslivet inom miljö- och energisektorerna.
Finanspolitiken måste vidare, på grund av den svåra situation som den svenska
ekonomin hamnat i, inriktas mot ökade besparingar i den offentliga sektorn.
Utskottet vill dock här understryka att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg
och skola -- måste undantas för att klara sådana övergripande mål som social
rättvisa, livskvalitet och hög sysselsättningsnivå. Besparingarna bör i
stället
inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar som
numera framstår som helt omotiverade och mot bidrag och ersättningar till
enskilda och företag som kan klara sig ändå. Utskottet återkommer senare i
betänkandet till de nödvändiga besparingarnas sammansättning.
De ökande klyftor som skulle bli följden av regeringens förslag anser
utskottet kommer att leda till en rad negativa konsekvenser för samhället.
Balans och harmoni i samhället är en grund för ett effektivt samhälle där både
mänskliga och andra resurser används på ett bra sätt. Med ökande klyftor ökar
också känslan av utanförskap. Delaktigheten i samhällsbygget minskas, våld och
drogmissbruk ökar. Arbetslösheten är i detta perspektiv något som med olika
medel måste åtgärdas. Den långtgående skatteväxling som utskottet föreslår
tillsammans med sänkt normalarbetstid är en framkomlig väg att både minska
arbetslösheten, öka jämställdheten och komma till rätta med sociala och
ekologiska problem.
Utskottet tillstyrker med det anförda yrkandena 1 och 3 i motion Fi34 (mp).
Därav följer att den i propositionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska
politiken avstyrks. Detsamma gäller motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20,
Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och
Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1,
1994/95:Fi33 yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1
och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljö och
ekonomi börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi34 (mp) yrkande 2 att
miljöskulden inte skall tillåtas öka. Tvärtom bör den snarast minskas till ett
minimum. Den motsättning som finns mellan detta krav och den traditionellt
ensidiga målsättningen att maximera tillväxten, förtjänar att uppmärksammas
betydligt mer än vad som görs i dag. Det måste ses som mycket anmärkningsvärt
att miljöskulden fortsätter att öka med i stort sett oförändrad takt, trots de
ändå betydande miljöpolitiska insatser som gjorts de senaste tio åren. Detta
torde bl.a. bero på att den övergripande ekonomiska politiken inte i
tillräcklig utsträckning tar hänsyn till förslitning av natur och miljö och
den
därav växande miljöskulden.
Vad utskottet här anfört om den växande miljöskulden bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande miljö och ekonomi
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 2 och med avslag på
motion 1994/95:Fi32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Penningpolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Penningpolitiken börjar med "Utskottet delar inte" och slutar med "avstyrks
av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot Riksbankens högräntepolitik som framförs
i motion Fi33 (v). De successiva räntehöjningarna driver upp priserna och
skapar förväntningar om ytterligare höjningar. Höjningarna under första
kvartalet har nu fått genomslag på boendekostnaderna i konsumentprisindex och
var den främsta orsaken till att priserna i april passerade 3 % i årstakt. De
uppdrivna korta räntorna medför höga räntekostnader, framför allt för staten
men också för små och medelstora företag som är beroende av kortfristiga
krediter för sin verksamhet. Detta dämpar aktivitetsnivån.
Riksbanken bortser helt från de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av sin
politik. Enligt utskottets mening bör bekämpningen av arbetslösheten vara
överordnad prisstabiliseringsmålet. Det är en orimlig tanke att ett statligt
organ enbart skall inrikta sig på en storhet, prisstabiliseringsmålet, och
bortse från alla andra som ur välfärdssynpunkt är minst lika viktiga. Det
motverkar möjligheterna att föra en stram finanspolitik eftersom de successiva
räntehöjningarna driver upp underskottet i statsfinanserna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 57 anser
utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen och
riksbanksfullmäktige till känna. Motion Fi 40 (m) yrkande 3 avstyrks därmed av
utskottet
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande penningpolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 57 och med
avslag på motion 1994/95:Fi40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen och
fullmäktige i Riksbanken till känna vad utskottet anfört,

6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission
för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre
spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. Sverige bör
vara
pådrivande och i internationella sammanhang verka för att förändra
spelreglerna
på dessa marknader. En skatt eller avgift på gränsöverskridande transaktioner
är en väg värd att pröva för att dämpa de kraftiga svängningarna i
valutakurser
och räntor. Inkomsterna av en sådan avgift skulle kunna användas för FN:s
biståndsverksamhet.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning-
och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Det vore
värdefullt om man i det sammanhanget kunde kartlägga orsakerna och vilka
företag och institutioner som ligger bakom de återkommande spekulationerna mot
den svenska kronan.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 58, avstyrker motion Fi34 (mp)
yrkande 9 och föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättande
av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 och med avslag
på motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 hos regeringen hemställer om tillsättande av
en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,

7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission
för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och
slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre
spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. De återkommande
onormala och mycket dramatiska turbulenserna bidrar till en undervärderad
kronkurs och ett högt ränteläge. Detta medför att ekonomin sammantaget
fungerar
på ett sämre sätt än vad som skulle vara fallet med bättre fungerande
marknader. Sverige bör vara pådrivande och i internationella sammanhang verka
för att förändra spelreglerna på dessa marknader i syfte att skapa ökad
stabilitet och bättre förutsättningar för en väl fungerande internationell
ekonomi.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning-
och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Kommittén
bör lägga fram förslag till bättre genomlysning och spelregler för penning-
och
valutamarknaden i ett internationellt perspektiv. I sammanhanget bör de
spelregler som finns på aktiemarknaden liksom tanken på "friktionsavgift" på
gränsöverskridande penning- och valutatransaktioner beaktas.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 9 och föreslår att vad
utskottet anfört skall riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed torde även syftet med motion Fi33 (v) yrkande 58 få anses vara
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 och med avslag på
motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 hos regeringen hemställer om tillsättande av en
parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förbud mot
monetär finansiering börjar med "Som framgått" och slutar med "i
Världsbanken" bort ha följande lydelse:
Ett medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) kräver att
möjligheterna för en stat att låna i centralbanken täpps till. Sverige har
ännu
inte tagit ställning till ett sådant medlemskap. Tvärtom har Sverige
förbehållit sig rätten att ta ställning till detta när denna union bildas och
förutsättningar finns för Sverige att delta. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottets mening olämpligt att nu reducera vår nationella handlingsfrihet.
Innan Sverige fattar ett beslut om medlemskap i EMU finns det enligt
utskottets
mening inte anledning att reducera möjligheterna för Riksgäldskontoret att
låna
i Riksbanken.
Utskottet avstyrker regeringens förslag och ställer sig därmed bakom
motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande upplåning i Riksbanken
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 56 och
1994/95:Fi34 yrkande 14 avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2
yrkande 1 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. Konvergensprogram (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Konvergensprogrammet börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "avslås
av riksdagen" bort ha följande lydelse:
I konvergensprogrammet skall regeringen redovisa hur Sverige skall kunna
uppnå de s.k. konvergenskriterier som ställs upp i Maastrichtfördraget. Det
innebär således åtaganden som binder Sverige och riksdagen för lång tid
framåt.
Det är därför rimligt att detta program föreläggs riksdagen för debatt och
ställningstagande. Det borde också vara av intresse för EU att veta vilket
parlamentariskt stöd regeringen har för sitt program. Det är i för sig
följdriktigt med EU:s principer att hålla de parlamentariska organen utanför
de
reella besluten, men Sverige bör föregå med gott exempel och låta riksdagen
aktivt delta i processen med att ta fram ett konvergensprogram.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 13 att
regeringen bör lägga fram konvergensprogrammet för debatt och beslut i
riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande konvergensprogram
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
konvergensprogrammet skall föreläggas riksdagen för beslut,

10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening kommer många människor att få svårt att
klara sig på en ersättningsnivå på 75 % i arbetslöshetsförsäkringen. Frågan är
ytterst om vi skall ha socialförsäkringar eller socialbidrag. Med en
kompensationsnivå på 75 % kommer kommunernas kostnader för socialbidrag att
öka.
Det är viktigt att medborgarna vet vilka spelregler som gäller. Det sociala
trygghetssystemet bör inte utsättas för ständiga försämringar som skapar
osäkerhet. Med en allmän ersättningsnivå på 80 % i socialförsäkringarna skapas
enhetlighet och stabilitet. Medborgarna vet då att de kan räkna med ett
acceptabelt skydd om de skulle drabbas av något oväntat.
Utskottet motsätter sig därför att kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %, och de framlagda lagförslagen bör
avslås. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del) och Fi35 (kds)
yrkande 18 tillstyrks. Motionerna Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp)
yrkandena 28 och 29 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del
och 1994/95:Fi35 yrkande 18 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi33
yrkande 41, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29 samt 1994/95:A56 yrkandena 6
och 7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1
och 2, båda i denna del,

11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha
följande lydelse:
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen riktar sig helt
mot de lågavlönade. De som har inkomster över 16 500 kr per månad drabbas
inte av nivåsänkningen medan låginkomsttagarna drabbas fullt ut. På sikt ger
försämringen också upphov till en mer osolidarisk lönebildning, och detta är
fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Finansutskottet avvisar således
förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %, och riksdagen bör
avslå de framlagda lagförslagen i denna del. Motion Fi33 (v) yrkande 41
tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp)  yrkande 6 (i denna del), Fi34 (mp)
yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7
är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 41 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34
yrkandena 28 och 29, 1994/95:Fi35 yrkande 18 och 1994/95:A56 yrkandena 6 och
7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2,
båda i denna del,

12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet avvisar förslaget om en sänkning av kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Enligt utskottets mening bör i stället
ett s.k. brutet tak införas i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära
att inkomstdelar upp till 12 000 kr per månad kompenseras med 80 % och
inkomstdelar däröver med 40 %. Detta ger en större besparing än regeringens
förslag samtidigt som låginkomsttagarna inte drabbas. Det högsta
dagpenningbeloppet kommer i ett sådant system att utgöra 612 kr. Riksdagen bör
hos regeringen begära förslag om ett sådant system.
Utskottet föreslår sålunda riksdagen att avslå de i propositionen framlagda
lagförslagen i denna del. Motionerna Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29 samt
A56 (mp) yrkandena 6 och 7 tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i
denna del), Fi33 (v) yrkande 41 och Fi35 (kds) yrkande 18 är därmed
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 28, 1994/95:A56
yrkande 6 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 41 och 1994/95:Fi35 yrkande 18 avslår proposition
1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
dels med bifall till motion 1994/95:A56 yrkande 7 och med anledning av
motion 1994/95:Fi34 yrkande 29 hos regeringen begär förslag om ändrade
ersättningsnivåer i enlighet med vad utskottet anfört,

13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "enbart ekonomiska skäl" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet välkomnar regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Sänkningen innebär
en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom
sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I
enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en
större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna,
vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av
att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska
skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades
intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. Förändringen
sänder riktiga signaler till de arbetssökande och medför en angelägen
besparing
på statsbudgeten. Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om det
förslag regeringen nu framlägger hade kunnat bifallas redan när detta tidigare
denna vår var föremål för riksdagens prövning.

14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör ytterligare besparingar utöver sänkningen
till 75 % åstadkommas. Detta bör ske genom att grundbeloppet i KAS och därmed
den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 210 kr. Detta bör
riksdagen med anledning av motion A52 yrkande 14 som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 42 och Fi35 (kds) yrkande 19
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 14 och med avslag
på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS
och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,

15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den
lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS,
från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Därmed
tillstyrks motion Fi33 (v) yrkande 42 medan Fi35 (kds) yrkande 19 anses
vara tillgodosedd. Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 42, med anledning
av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag på motion 1994/95:A52
yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,

16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån
sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom med anledning av motion
Fi35 (kds) yrkande 19 medan Fi33 (v) yrkande 42 anses vara tillgodosedd.
Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag
på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:A52 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS
och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,

17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot den av regeringen aviserade
sänkningen av KAS till 230 kr per dag. Däremot avvisar utskottet den
föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen till
75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds)
yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ersättningsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen bör vara 80 % upp till 144 000 kr i årsinkomst,
och därefter 40 %. Med det anförda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42,
Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.

19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att taket i arbetslöshetsförsäkringen bör anpassas till
den 75-procentiga kompensationsnivån. Det högsta belopp som kan utges bör
därför sänkas från 564 kr till 529 kr. Sålunda delar utskottet den
uppfattning som uttrycks i motion A52 (m) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om högsta dagpenningbelopp i
arbetslöshetsförsäkringen,

20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den
högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen bör
vara 80 %. Det är då inte aktuellt att sänka den högsta nivån. Med det anförda
avstyrks motion A52 (m) yrkande 15.
21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och
slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Allt fler människor fastnar i deltidsfällan. Allt fler tvingas byta från
heltid till deltid. De avskedas ena dagen för att nästa dag anställas på
deltid
eller som vikarier. Arbetsgivarna vältrar över kostnaderna på a-kassan,
kommunernas socialbudget och den enskilde. De deltidsarbetslösa blir allt
fler,
i dag ca 150 000 personer. Merparten drabbade är kvinnor.
Finansutskottet anser att det är angeläget att lagen om anställningsskydd
snarast ändras så att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar
vid
vidgat arbetsutbud. Man bör också överväga en ändring av lagen så att
grundregeln skall vara att en anställning avser heltidsarbete, men med rätt
för
arbetsgivare och arbetstagarorganisation att avtala om deltid. Riksdagen bör
hos regeringen begära sådan ändring i lagen om anställningsskydd att
deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud
i enlighet med vad som anförts i motion A55 (v) yrkande 25. Vidare bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motion A55 (v)
yrkande 26 anförts om rätten till heltidsarbete. De aktuella motionsyrkandena
bifalls sålunda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkandena 25 och 26 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rätten till
heltidsarbete,

22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp),
Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken
Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och
slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förutsätter att arbetsförmedlingarna arbetar för att
erbjuda även deltidsarbetslösa full arbetstid. Någon speciell lagstiftning
rörande de deltidsarbetslösas företrädesrätt till heltidsarbete är inte
påkallad. Inte heller är det påkallat med någon ändring av lagen om
anställningsskydd så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete.
Med det anförda avstyrks motion A55 (v) yrkandena 25 och 26.

23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet konstaterar att" och slutar
med "Fi33 (v) yrkande 43" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den begränsning i de deltidsarbetslösas
ersättningsrätt som regeringen nu aviserar är orättfärdig. Den könssegregerade
arbetsmarknaden gör att den slår särskilt hårt mot kvinnorna. Eftersom
begränsningen endast skall gälla dem som under en viss period har haft fast
deltidsarbete kommer bestämmelserna att träffa mycket godtyckligt. Det är
dessutom orimligt att en så omfattande förändring införs direkt, utan
möjlighet
för de deltidsarbetslösa att hinna förändra sin situation. Utskottet
ifrågasätter också besparingens storlek. Av det anförda framgår att frågan om
en regelförändring måste hänvisas till den aviserade utredningen för en samlad
bedömning.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 43 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 43 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med
"Finansutskottet har inget" och slutar med "Motionen avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör
skärpas mer än vad regeringen aviserat. Arbetsvillkoret bör därför enligt
huvudregeln vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader.
Möjligheten att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod med hjälp av
arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas. Det anförda bör riksdagen med bifall
till motion Fi32 (fp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skärpning av
arbetsvillkoret,

25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet har
inget" och slutar med "Motionen avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör
skärpas mer än vad regeringen aviserat. Det regelsystem som gällde i den
obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bör återinföras.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 9.

26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet motsätter sig"
och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande lydelse:
I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan ersättning utges under i
praktiken obegränsade tider. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får för många
karaktären av åtgärder enbart för att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod. Detta sänker effektiviteten i bl.a.
arbetsmarknadsutbildningen och riskerar att motverka
arbetslöshetsbekämpningen.
Enligt finansutskottets mening bör den sammanlagda tid under vilken
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå begränsas till
högst
450 dagar. Under den tiden bör någon form av åtgärd regelmässigt sättas in.
Regeringen bör i enlighet med vad som anförs i motion A52 (m) yrkande 25
snarast lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 25 begär förslag
hos regeringen om en begränsning av rätten till ersättning från a-kassa till
450 dagar i enlighet med vad utskottet anfört,

27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet
motsätter sig" och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har i annat sammanhang förordat att arbetslöshetsförsäkringen
dels görs allmän, dels får en i tiden begränsad omfattning som möjliggör
ständig rundgång mellan kontantstöd och åtgärd. Utskottet är dock inte berett
att ställa sig bakom den exakta utformningen i motionen. Med det anförda
avstyrks motion A52 (m) yrkande 25.

28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med  "Finansutskottet
förutsätter" och slutar med "yrkande 44 avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Regeringen lägger i flera avseenden fram förslag om avsevärda försämringar i
arbetslöshetsförsäkringen utan att först låta göra en ingående utredning.
Finansutskottet anser att såväl en förlängning av avstängningstiden för den
som
frivilligt slutar sitt arbete som en skärpning av arbetsvillkoret bör avvakta
ett samlat utredningsförslag. Genom att upprätthålla en stark anknytning till
arbetsmarknaden kan man försvara goda försäkringsvillkor. Avgränsningen av
vilka som bör omfattas av ersättningsrätt bör därför vara en prioriterad
uppgift för den aviserade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet
vill beträffande avstängningstiden tillägga att det i många fall inte handlar
om missbruk när personer lämnar sitt arbete. Det anförda bör riksdagen med
bifall till motion Fi33 (v) yrkande 44 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 44 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om  utredning om
arbetslöshetsförsäkringen,

29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En mer
rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med
"bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det rimligt att, så länge det inte finns en
allmän arbetslöshetsförsäkring, det fackliga ansvarstagandet för försäkringen
ökar. Regeringen bör därför överväga en sådan utveckling genom en höjning av
arbetslöshetskassornas finansieringsavgift. Det anförda bör riksdagen med
anledning av motion Fi38 (m) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi38 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av
arbetslöshetskassornas
finansieringsavgift,

30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
En mer rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och
slutar med "bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att arbetslöshetsförsäkringen åter bör göras allmän så
snart som möjligt. Med en allmän arbetslöshetsförsäkring behövs ingen speciell
finansieringsavgift. Med det anförda avstyrks motion Fi38 (m).

31. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad
arbetstid börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "A55 (v)
yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi
radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka
införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är
föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte
innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat.
Försöksverksamhet med förkortad arbetstid bör intensifieras. Utskottet anser
det angeläget att snarast utöka försöksverksamheten till andra sektorer än den
offentliga. Så många branscher som möjligt bör bli föremål för
försöksverksamhet i olika former. Utskottet föreslår att en stödfond inrättas
för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Stödet
skall ges i form av avdrag på arbetsgivaravgiften. Utskottet beräknar att
avdragen kan komma att uppgå till 1 miljard kronor. Riksdagen bör med bifall
till motion A55 (v) yrkande 22 och med avslag på motion Fi34 yrkande 30
som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkande 22 och med avslag
på motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förkortad arbetstid,

32. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Roy Ottoson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad
arbetstid börjar med  "Finansutskottet har inget" och slutar med
"A55 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi
radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka
införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är
föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte
innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Ett
sådant bör tas redan under nästa budgetår genom att normalarbetstiden sänks
till 37 timmar. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för
arbetslöshetsförsäkringen.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 30 och
med avslag på motion A55 (v) yrkande 22 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 och med avslag
på motion 1994/95:A55 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förkortad arbetstid,

33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 14 och 19
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.  börjar med
"Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Vidare har utskottet
tillstyrkt
förslagen om ytterligare sänkt KAS och av det högsta dagpenningbeloppet i
arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder förslagen från Moderata
samlingspartiet, vilka utskottet tillstyrker, till en minskad belastning på
anslaget med nära 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 samt
Fi35 (kds) yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5
yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34
yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar
ett förslagsanslag på 60 875 582 000 kr,

34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.  börjar med
"Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder de
förändringar utskottet föreslagit till att 2 500 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit bör anvisas på förslagsanslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.
Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v)
yrkande 45 och Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27. Motion Fi35 (kds)
yrkande 20 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 20, med anledning
av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 till
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11,
rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 63 858 582 000 kr,

35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.  börjar med
"Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om sänkt
kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att ytterligare
2,5 miljarder kronor bör anslås. Vidare bör enligt utskottet ytterligare
500 miljoner kronor anslås för att kompensera oförändrade ersättningsregler
för deltidsarbetslösa. Under förslagsanslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. bör således anvisas 3 miljarder kronor mer än vad
regeringen föreslagit.
Utskottet ställer sig därmed bakom Fi33 (v) yrkande 45. Sålunda avstyrks
propositionens förslag liksom motionerna Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och
Fi35 (kds) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 45, med anledning
av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på
motionerna  1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11,
rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 64 358 582 000 kr,

36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.  börjar med
"Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avvisat regeringens förslag om sänkt
kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och i stället tillstyrkt
förslaget om s.k. brutet tak. Tillsammans med förslaget att normalarbetstiden
bör sänkas till 37 timmar leder detta till att utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen minskar. Under förslagsanslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. bör därför anvisas 3 206 miljoner kronor mindre
än vad regeringen föreslagit. Därmed bör 58 152 582 000 kr anvisas.
Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v)
yrkande 45 och Fi35 (kds) yrkande 20. Motion Fi34 (mp) yrkandena 26 och
27 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27, med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med
avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11,
rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 58 152 582 000 kr,

37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kostnader
för utbildningsvikariat börjar med  "Finansutskottet vill erinra" och
slutar med "(kds) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (kds)
yrkande 32 att det på en punkt inom arbetsmarknadsåtgärderna kan ske en
besparing. Den privata sektorn har hittills inte utnyttjat utbildningsvikariat
i någon större utsträckning. Regeringens förslag om att arbetsgivaren nu skall
få göra avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös
anvisas som vikarie av arbetsförmedlingen är vällovlig och tillstyrks. Däremot
är det inte troligt att omfattningen av dessa utbildningsvikariat kommer att
nå
den nivå som regeringen tror. Kostnaderna bör bli 1,4 miljarder kronor mindre
än vad regeringen beräknar.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 32 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
(mom. 24)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ersättning
till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.  börjar med  "Utskottet
finner den" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU13 reservation 10 har
Moderata samlingspartiet nyligen framhållit att under littera D Invandring
en större besparing än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen
bör kunna göras för kommande budgetår. Regeringen återkommer i
kompletteringspropositionen med nya besparingar.
Finansutskottet anser emellertid mot bakgrund av den minskade tillströmningen
av flyktingar att ytterligare besparingar bör kunna göras inom området med
400 miljoner kronor. Dessa besparingar kan främst avse förläggningskostnaderna
och ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet men även kostnaderna
för Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi31 (m) yrkande 18 och föreslår
riksdagen att under anslaget för de nämnda ändamålen anvisa tillhopa
400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 18
och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) -- till
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
5 847 700 000 kr,
39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av
mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Regeringen anger som motiv för att sänka mervärdesskatten på livsmedel att
det gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare. Som finansutskottet ser det
är mervärdesskatten på livsmedel ett mycket trubbigt fördelningspolitiskt
instrument och således ett mycket ineffektivt sätt att stödja t.ex.
barnfamiljer eller pensionärer. Det är också osäkert om skattesänkningen
verkligen leder till en sänkning av matpriserna.
Det finns ett behov av att sänka skattetrycket men inriktningen bör i så fall
vara på tillväxtbefrämjande skattesänkningar. Att använda uppnådda besparingar
till att sänka beskattningen på konsumtion förefaller inte vara en klok
åtgärd.
Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder
kronor. Genom att man avstår från konsumtionsskattesänkningen skulle
statsfinanserna förstärkas, och det nödvändiga besparingsarbetet skulle kunna
bära frukt och bidra till att minska statens upplåning, vilket sannolikt
skulle
leda till sänkta räntor. Därmed skulle också statens räntekostnader minska.
Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag att sänka
mervärdesskatten på livsmedel från 21 % till 12 % den 1 januari 1996.
Utskottet tillstyrker således motionerna Fi31 (m) yrkande 12, Fi33 (v) yrkande
9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 och Fi44 (fp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12,
1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6, 1994/95:Fi40 yrkande 17 och
1994/95:Fi44 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5
framlagt förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av
mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med
"yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på
livsmedel från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt utskottets uppfattning
inte till sådana fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen
åsyftar. Detta har också understrukits av fler experter i samband med den
hearing som skatteutskottet anordnade den 12 maj 1995. Att sänka momsen på mat
leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder kronor. Enligt utskottets
mening finns det andra åtgärder som ter sig mer angelägna att vidta.
Utskottet avstyrker därmed propositionens förslag och tillstyrker motion
Fi33 (v) yrkande 9. Därmed tillgodoses även motionerna Fi35 (kds) yrkande 6
och Fi44 (fp) yrkande 2. Syftet med motionerna Fi31 (m) yrkande 12 och
Fi40 (m) yrkande 17 får därmed anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 9,
1994/95:Fi35 yrkande 6 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 och med anledning av
motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12 och 1994/95:Fi40 yrkande 17 avslår i
proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 framlagt förslag till lag om ändring
i
mervärdesskattelagen (1994:200),

41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Månatlig
uppbörd av mervärdesskatt börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Regeringen aviserar i kompletteringspropositionen att man avser att lägga
fram det hårt kritiserade utredningsförslaget om att förkorta
redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och
att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär att antalet redovisningar fördubblas, och den förkortade
kredittiden kan medföra vissa redovisningstekniska problem. Det allvarligaste
problemet är dock att företagen i allmänhet blir skyldiga att betala in
mervärdesskatten på försäljningar mot faktura innan betalningstiden för
fakturan har gått ut. Företagen kan således tvingas öka sin skuldsättning för
att klara betalningarna i tid.
För små företag som lämnar sin redovisning till redovisningsföretag innebär
den förkortade inbetalningstiden att handläggningstiden blir så kort att
problem uppkommer för både företaget och redovisningsföretaget.
Enligt utskottets mening innebär en tidigareläggning av momsuppbörden så
stora nackdelar för företagen att den inte bör genomföras. Utskottet delar
uppfattningen som redovisas i motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande
16 samt Fi44 (fp) yrkande 10 och anser att regeringen inte bör förelägga
riksdagen något förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatt, vilket
riksdagen
som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 13,
1994/95:Fi40 yrkande 16 och 1994/95:Fi44 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt
i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att
beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste
ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall
komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller
slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen
för
vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan
differentiering av mervärdesskatten möjlig. Regeringen bör återkomma med
förslag till riksdagen om hur en skatteförändring skall kunna genomföras för
att åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata tjänstesektorn.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi31 (m) yrkande 14. Vad
utskottet nu anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi35
(kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin
mening
ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp)
yrkandena
7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 14 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och 1994/95:Fi44
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och
1994/95:Fi34
yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt
i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att
beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste
ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall
komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt moms inom
tjänstesektorn eller genom sänkta löneskatter. En differentiering av momsen är
f.n. inte möjlig med hänsyn till EU, men Sverige bör driva på EU-samarbetet
för
att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling
som innebär sänkt beskattning på arbetskraft och höjda skatter på
miljöförorening är ett system som främjar tjänsteproduktion. Eftersom det är
bråttom att stimulera expansionen i den privata tjänstesektorn förordar
utskottet att arbetsgivaravgiften sänks i två steg enligt förslaget i
Folkpartiets ekonomisk-politiska motion och i motion Fi44 (fp).
Utskottet tillstyrker således motion Fi44 (fp) yrkande 3. Vad utskottet
anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi31 (m)
yrkande 14 och Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp)
yrkandena
7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 3 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi35 yrkandena 30
och 42 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34
yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt
i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste särskilda åtgärder vidtas för att
stimulera produktionen i tjänstesektorn. I enlighet med vad som föreslås i
motion Fi33 (v) bör en ram på 5 miljarder kronor sättas av för riktade
åtgärder
inom privat tjänsteproduktion. Det bör prövas om det kan ske genom sänkt
tjänstemoms eller genom generella eller avgränsade sänkningar av
arbetsgivaravgifterna inom privat tjänsteproduktion. Som motionärerna anför
har
en sänkt tjänstemoms avsevärda fördelar men det är sannolikt att EU:s
regelverk
lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. En generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna kan få nästan samma effekter som en sänkning av
tjänstemomsen.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 7 och anser att regeringen till
hösten bör återkomma till riksdagen med ett förslag om riktade åtgärder inom
tjänstesektorn i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks
av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 7 samt med
avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8,
1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening
ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt
i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör en skatteväxling ske på det sätt som
beskrivs i motion Fi34 (mp) där skatt på arbete ersätts med skatt på energi
och
miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin.
Miljö- och tjänstesektorn är förhållandevis underutvecklad i Sverige. En
skatteväxling på det sätt utskottet förordar skulle medföra ökat företagande
och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Dessutom innebär en skatteväxling
att
återvinning av material, i s.k. industriella kretslopp, gynnas eftersom
återvinning kräver mer arbete och mindre energi än produktion som baseras på
utvinning av råvaror.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 samt anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en omfattande
skatteväxling i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 samt
med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi33 yrkande 7,
1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening
ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt
i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att
beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste
ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall
komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller
slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen
för
vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan
differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling som innebär sänkt
beskattning på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening är ett system
som främjar tjänsteproduktion.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42.
Vad utskottet anfört även med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 14
samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och
med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi44 yrkande 3
samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34
yrkandena
7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
(mom. 29)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet börjar
med "Finansutskottet delar" och slutar med "6 och 11" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser det positivt att det förslag om riskkapitalavdrag
som regeringen aviserade i finansplanen nu skall läggas fram. Till skillnad
från regeringen anser utskottet att avdraget, som föreslås i motionerna Fi35
(kds) och Fi44 (fp), bör göras permanent och inte enbart tillfälligt som
regeringen aviserar.
Det är också positivt att kvittningsrätten för nyföretagande återinförs. Det
är enligt utskottets mening angeläget att förslaget får den utformning som
riksdagen på förslag av den borgerliga regeringen tidigare beslutat om och att
det inte kringgärdas av regler och administrativa bestämmelser som
försvårar tillämpningen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och
21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i
näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt
1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning
av aktieutdelning börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den dubbla beskattning av riskkapital som
regeringen återinfört bör avskaffas. Avkastning av kapital bör behandlas
likvärdigt i skattehänseende.
Vidare vill utskottet påpeka att det är viktigt för expansionen inom
näringslivet att försörjningen av riskkapital underlättas.
Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till
riksdagen. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi35 (kds) yrkande 33 och
Fi44
(fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande beskattning av aktieutdelning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 33 och
1994/95:Fi44 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om slopad
dubbelbeskattning
enligt vad utskottet anfört,

49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning
av pension på grund av obetalda skatteskulder börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "Fi35 (kds)  yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inte är rimligt att staten har stora
fordringar på människor som samtidigt mottar stora belopp i
pensionsutbetalningar. Utbetalningar av pension bör reduceras om vederbörande
har stora skatteskulder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi32 (fp)
yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 24 och
1994/95:Fi35 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om att stora skatteskulder bör reducera utgående pension,
50. Tobaksskatt (mom. 32)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Tobaksskatt  börjar med "Finansutskottet vill påpeka" och slutar med
"motion Fi44 (fp) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att skatt på det som förstör miljön
samtidigt kan ge inkomster som gör det möjligt att sänka skatterna på det som
Sverige behöver mer av, t.ex. jobb i tjänstesektorn.
Inkomsterna (ca 800 miljoner kronor) från en höjd tobaksskatt bör användas
som delfinansiering av en omfattande skattesänkning i tjänstesektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi44 (fp) yrkande  5 och
föreslår riksdagen att hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca
10 öre per cigarett.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande tobaksskatt
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 5 hos
regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad utskottet anfört,


51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för
de offentliga utgifterna börjar med "Enligt finansutskottets mening" och
slutar med "på detta område" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks
i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak.
Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den
offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan
även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att
det klart framgår vad som är ett statligt respektive ett kommunalt ansvar. De
särskilda problem som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även
socialförsäkringssystemen måste också klarläggas och prövas. Man måste sålunda
vid utformningen av regelverket för utgiftstaket finna särskilda former för
att
hantera variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän
ohälsoförsäkring. Vad socialförsäkringsutskottet anfört om det reformerade
ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk
överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets
karaktär
kräver särskilda överväganden.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för
de offentliga utgifterna börjar med "Vad finansutskottet här har" och slutar
med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
uppfattning som kommer till uttryck i den moderata partimotionen och motion
Fi32 (fp) yrkande 3. Övriga i detta sammanhang behandlade motioner avstyrks i
den mån de inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 3 och med anledning
av proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motion 1994/95:Fi40
yrkandena 4, 5 och 15 samt med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 som
sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för
de offentliga utgifterna börjar med "Finansutskottet vill i denna" och
slutar med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att
socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa
inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen
i
lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte
enbart
av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är
inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete
eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst.
Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och
höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen,
medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall.
Ett
stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt uppbär
inkomstersättningar från andra förmånsslag t.ex. från
arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med
arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån
samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med
socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och
avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också
avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens
konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få
långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra
områden inom den offentliga verksamheten.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att det aviserade förslaget om att
införa ett utgiftstak för den offentliga sektorn bör avvisas. Vad utskottet
här
anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 55.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 och med avslag
på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32
yrkande 3 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 som sin mening ger
regeringen
till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande börjar med "Ett utgiftstak" och
slutar med "därför detta motionsyrkande" bort ha följande lydelse.
Utgiftstaket som avser de samlade offentliga utgifterna bör kompletteras
med ett årligen fastställt beloppsmässigt begränsat bemyndigande avseende den
statliga upplåningen. Om denna lånegräns behöver överskridas, måste
regeringen återkomma till riksdagen med begäran om ett nytt bemyndigande,
vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter.
Utskottet tillstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett beloppsmässigt
preciserat
lånebemyndigande,

54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utredning om
effekter av besparingar börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar
med "motion Fi34 (mp) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas förslag att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas för att studera de samlade effekterna av alla åtgärder på utsatta
grupper och låginkomsttagare m.m. Vad utskottet här anfört innebär att
utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande utredning om effekter av besparingar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om effekterna
av
alla besparingar,

55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom.
37)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med  "Finansutskottet
vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt finansutskottets
uppfattning, ingen anledning att dra in reservationsmedel från
biståndsverksamheten.
Utskottet vill anföra att vad gäller reservationsanslagen under tredje
huvudtiteln, är dessa medel reserverade för speciellt utsatta människor i
fattiga länder. De skall användas bl.a. vid oväntade akuta behov av olika
slag,
och kan därför inte drabbas av indragningar och besparingar.
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt
utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har
riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under
hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att
avsätta en procent av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till
världens fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att
vi är på väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara, anser utskottet det inte
rimligt, att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare
besparingar på en miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om
pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över
budgetårsgränsen. Det betyder en miljard mindre än vad man räknat med nästa
år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett
prioriterat område.
Utskottet anser dessutom att det är angeläget att biståndet under innevarande
mandatperiod återförs till enprocentsnivån. Utskottet avvisar därför de
nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden.
Vänsterpartiets yrkande om höjning av biståndsanslagen för 1995/96 behandlas
nedan under avsnittet "Motioner väckta med anledning av
kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i
annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 17, Fi34
(mp) yrkande 11 samt Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motion
Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17 är därmed tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom
Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17,
1994/95:Fi34 yrkande 11 samt 1994/95:Fi35 yrkande 39 och med anledning av
motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom.
37)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med  "Finansutskottet
vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar ett par av de beslutade indragningarna av
reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram.
Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner
den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika
detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten
Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor.
Utskottet delar utrikesutskottets uppfattning att regeringen i
kompletteringspropositionen borde ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna
åtgärderna.
Under ärendets beredning har utskottet tagit del av Utrikesdepartementets och
SIDA:s bedömningar av effekterna av de av regeringen redovisade
indragningarna.
Utrikesdepartementet påpekar bl.a. att besparingen inom
skuldlättnadsprogrammet
innebär att utfästelserna till Världsbankens Afrikaprogram (SPA) reviderats
ned
för perioden 1994--1996.
Utskottet vill framhålla att en återgång till enprocentsmålet är mycket
angelägen med hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare
utfästelser.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det är viktigt att redan
budgetåret 1995/96 ta steg på vägen mot att åter nå enprocentsmålet. Detta bör
ske i enlighet med Folkpartiets förslag, dvs. genom årliga tillskott på först
500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Folkpartiets
yrkande rörande biståndsanslagen för 1995/96 behandlas nedan under avsnittet
"Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp
frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17
ges regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande
11
och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom
Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 och med
avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 samt
1994/95:Fi35 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom.
37, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom
Utrikesdepartementets område börjar med  "Finansutskottet vill vidare" och
slutar med "finanser blir framgångsrikt" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål
för biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på
effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten,
grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt
sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste
uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas
effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom
beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. En procent av BNI har på de
senaste 20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för
en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med  "Finansutskottet
vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang påpeka att den säkerhetspolitiska
situationen är fortsatt gynnsam för Sveriges del. Utskottet delar
uppfattningen
som framförs i motion Fi33 (v) yrkande 36 och tillstyrker sålunda att
riksdagen
hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar inom försvarsmakten om
4 626 miljoner kronor. Motion Fi34 (mp) yrkande 15 avstyrks.
De stora besparingar som med detta begärs inom försvarsmakten kan medföra
diverse övergångsproblem. För att mildra problemen bör en omställningsfond
inrättas och utskottet tillstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt
med avslag på 1994/95:Fi34 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om  besparingar inom Försvarsmakten och om att en
omställningsfond bör inrättas,

59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den av utskottets yttrande som under rubriken
Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med  "Finansutskottet
vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det militära hotet mot Sverige inte kan
motivera den försvarsorganisation som vi har i dag, eller de satsningar på
militärt materiel som görs. Utskottet förordar besparingar på framför allt
materielsidan. Kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. Ubåt 2000 och delserie
tre av JAS-projektet bör avbrytas.
Med det anförda bifalls motion Fi34 (mp) yrkande 15. Utskottet tillstyrker
sålunda att riksdagen till ramanslaget Försvarsmakten för budgetåret 1995/96
anvisar 7 miljarder kronor mindre än vad riksdagen tidigare beslutat. Motion
Fi33 yrkandena 36 och 54 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 15 och med avslag
på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:FöU4, rskr. 338) -- till
Försvarsmakten m.m. för budgetåret 1995/96 under fjärde huvudtiteln anvisar
ett med 7 000 000 000 kr nedräknat ramanslag på 52 260 534 000 kr,
60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt
långsiktigt" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i Folkpartiets motion att det bör ske
besparingar inom försvaret. Mycket talar för att 1996 års försvarsbeslut måste
innebära en fortsatt anpassning av försvarskostnaderna till den nya
säkerhetspolitiska utvecklingen och till det allvarliga statsfinansiella
läget.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om besparingar inom försvaret på 1
miljard kronor för år 1998.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 30 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om besparingar inom försvaret,

61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom
Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt långsiktigt" och slutar
med "motion Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas.
Som framgår av försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU4 underrättades
försvarsutskottet under behandlingen av budgetpropositionens förslag om medel
till Försvarsmakten om kvarstående ekonomiska problem som inte berördes i
budgetpropositionen.
Regeringen borde ha kommit med förslag i kompletteringspropositionen om hur
de ekonomiska problemen inom försvarsmakten bör lösas. Det ankommer nu på
regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man skall
täcka bristerna som uppkommit.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.

62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet
(mom. 40)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 35" bort ha följande lydelse:
Det statsfinansiella läget innebär att alla möjligheter till besparingar i
statsbudgeten måste tas till vara. Även om det i och för sig finns motiv för
att behålla bostadsbidragen till ungdomar utan barn måste dessa vägas mot
behovet av besparingar. Vid en sådan avvägning har utskottet funnit att
besparingskravet väger tyngst. Bostadsbidragen till denna grupp bör sålunda
avvecklas i enlighet med förslagen i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Det
bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga
lagändringar m.m. så att den förordade avvecklingen kan genomföras nästa
budgetår.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och
Fi35 (kds) yrkande 35 förordat om avveckling av bostadsbidragen till hushåll
utan barn under 29 år bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
bostadsbidragssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 26 och
1994/95:Fi35 yrkande 35 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
avveckling
av bostadsbidragen till hushåll utan barn,

63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med
"motion Fi33 (v) yrkande 27" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att förslaget i
kompletteringspropositionen innebär att 1,5 miljarder kronor skall sparas på
bostadsbidragen. Det underlag som redovisas som grund för riksdagens
ställningstagande anser utskottet vara otillräckligt. Således lämnas inte
några
uppgifter i propositionen som visar från vilken ursprunglig nivå på
bidragsgivningen som besparingen skall ske, inte heller hur besparingen skall
tas ut av bidragstagarna. När det gäller de regeländringar m.m. som erfordras
för att det nu uppsatta sparmålet skall nås aviserar regeringen endast sin
avsikt att utreda olika alternativ. För att ställning skall kunna tas till
besparingsförslag av denna omfattning måste alla kända fakta redovisas.
Regeringens förslag bör enligt utskottets mening avvisas redan av dessa skäl.
Förutom att regeringens förslag totalt sett innebär kraftigt minskade
bostadsbidrag medför det en betydande försämring av bidragens
fördelningspolitiska träffsäkerhet. Som framhålls i motion Fi33 (v) torde ett
genomförande av förslaget framför allt drabba ensamstående och kvinnor med
barn. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag avvisas också på denna
grund.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att utskottet med bifall till
motion Fi33 (v) yrkande 27 avstyrker propositionens förslag till besparingar
på bostadsbidragsanslaget och inriktning av besparingsåtgärderna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 27 avslår i
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17 framlagt förslag om nedräkning av
förslagsanslaget Bostadsbidrag,
64. Bidragsförskott (mom. 42)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och
slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag
till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen
överväga
förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för
bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan
betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa
intygar
motsatsen.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m)
yrkande 9 och att motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds)
yrkande 34 därmed är i viss mån tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 9 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 27 och 1994/95:Fi35 yrkande 34
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Bidragsförskott (mom. 42)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och
slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs
restriktivare regler för bidragsförskotten. Behovet av besparingar på detta
område tas även upp som förslag i motionerna Fi31 (m) och Fi35 (kds).
Utskottet anser att även dessa förslag bör tas med i en översyn av
bidragsförskottsreglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med
anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 27 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi35 yrkande 34
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Bidragsförskott (mom. 42)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och
slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag
till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara
500 miljoner kronor genom en skärpning av reglerna, vilket framförs i motion
Fi35 (kds). Även förslaget i motion Fi31 (m) om en strängare presumtion för
bidragsförskotten och förslaget i Fi32 (fp) om restriktivare regler för
bidragsförskotten bör beaktas vid utformningen av förslagen.
Motion Fi35 (kds) yrkande 34 tillstyrks med det anförda av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 34 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi32 yrkande 27
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig
ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får"
och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning eftersom stora grupper medborgare med
rätta känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år,
inte
kan räkna med ett acceptabelt skydd om de drabbas av något oväntat. Många
finner det orimligt att de just när de drabbas av t.ex. sjukdom eller
arbetslöshet samtidigt skall behöva hantera en drastisk försämring av sin
ekonomi.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att socialförsäkringssystemen måste
vara robusta. Det är fel när personer som vill bevara sin inkomstnivå i
händelse av sjukdom eller arbetslöshet tvingas teckna tilläggsförsäkringar. De
flesta människor utgår från att generella, obligatoriska system som är
försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och
ekonomiskt perspektiv. Såsom Folkpartiet anför kan ständiga försämringar av
den
sociala tryggheten bidra till en osäkerhet som hämmar den ekonomiska
utvecklingen. Även hushållen måste kunna ställa krav på fasta spelregler och
långsiktighet i de villkor som berör dem.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp)
yrkandena 5 samt 6 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna
del samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och
motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17,
båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och
yrkande 10 godkänner vad utskottet anfört om en kompensationsnivå på 80 % i
sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna,
68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig
ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får i"
och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning som Vänsterpartiet och föreslår
därför att regeringens förslag om sänkt ersättningsnivå avslås. Utskottet
delar
också motionärernas uppfattning att karensdagen bör slopas.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion
Fi33 (v) yrkandena 23 och 26.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 samt
med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och med
avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17,
båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 10 avslår regeringens förslag om en
enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet och i sjuk- och
föräldraförsäkringarna samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig
ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får"
och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Miljöpartiet att förslaget om sänkt
ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör avslås och att man i
dessa försäkringar i stället inför ett brutet tak som är så konstruerat att
kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000
kr per månad och däröver 40 %. Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet
motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i
denna del, samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och
motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena
23 och 26 och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10
som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett
ersättningssystem med ett brutet tak,

70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig
ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får"
och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Kristdemokratiska samhällspartiets
uppfattning att regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i
föräldraförsäkringen och sjukersättningssystemen inbegripet
rehabiliteringspenningen bör avslås samt att riksdagen bör besluta att två
karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen.
Finansutskottet tillstyrker därför motion Fi35 (kds) yrkandena 7--9, alla i
denna del, och yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i
denna del, och yrkande 10 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5
yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i
denna del, avslår regeringens förslag om enhetlig kompensationsnivå i
sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna och
rehabiliteringspenningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om två karensdagar i sjuklönesystemet,

71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Johan Lönnroth (v), Fredrik
Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Köp av
rehabiliteringstjänster börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar
med "yrkande 25 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget att minska medlen till köp av
tjänster för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor per år och
därmed dra ner på rehabiliteringsinsatserna leder till ökade kostnader för
förtidspensioneringen, eftersom färre personer kommer att kunna återgå till
arbete. Enligt utskottets mening ger en minskning av anslagsposten en helt
felaktig signal såväl till myndigheter som sysslar med rehabilitering av
långtidssjuka som till människor i behov av sådan rehabilitering.
Finansutskottet avstyrker således regeringens förslag i denna del och
tillstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 7 i denna del samt Fi33 (v) yrkande 25
i denna del.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster att riksdagen med bifall
till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och 1994/95:Fi33 yrkande 25
i denna del som sin mening ger regeringen till känna att någon neddragning
inte
bör göras av de medel som satts av för köp av yrkesinriktad rehabilitering,
72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen börjar med "Finansutskottet
ansluter sig" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är viktigt för föräldrar att få möjlighet
att ta del av sina barns vardagsmiljö genom t.ex. besök i och kontakt med
barnomsorg och skola. De s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga
föräldrapenningen har kunnat användas i detta syfte. Mot bakgrund av att
kontaktdagarna slopas anser utskottet att föräldrar bör få rätt att spara tio
dagar av föräldrapenningen efter barnets åttaårsdag till dess barnet fyller
tolv år.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi35 (kds) yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att riksdagen med
bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2 och motion 1994/95:Fi35
yrkande 31 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om rätten att spara tio dagar av föräldrapenningen,
73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med
"yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå i föräldraförsäkringen på 80 %. I
jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför
ytterligare 1 100 miljoner kronor föras upp på anslaget
Föräldraförsäkring.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32
(fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del och
med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 24, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i
denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för
budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
28 361 000 000 kr,
74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 68
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med
"yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I enlighet med vad som föreslås i samma motion avstyrker utskottet också den
i propositionen föreslagna minskningen av anslaget till
Föräldraförsäkringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33
(v) yrkande 24. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande
delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 24 avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande
6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och
1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del,
75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med
"yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i
föräldraförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd. I jämförelse
med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför anslaget
Föräldraförsäkring ökas med ytterligare 496 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34
(mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall
till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och
1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96
under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 27 757 000 000 kr,
76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 70
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med
"yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Kristdemokraternas avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I konsekvens härmed bör anslaget till Föräldraförsäkring inte reduceras.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion
Fi35 (kds) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motionsyrkanden
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del
avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt motionerna 1994/95:Fi32
yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16
och 17, båda i denna del,
77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 71
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och
slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Moderata samlingspartiets uppfattning och avstyrkt regeringens förslag att
minska på resurstilldelningen till köp av yrkesinriktad rehabilitering. Som en
följd härav bör 70 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver regeringens
förslag.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31
(m) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att
riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del samt med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna
del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, 1994/95:Fi35
yrkandena
8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:SfU10, rskr. 343) -- ett till Sjukpenning och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
31 314 000 000 kr,

78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och
slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå inom sjukförsäkringen på 80 %. I
jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför
ytterligare 1 400 miljoner kronor föras upp på anslaget Sjukpenning och
rehabilitering.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32
(fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del samt
med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna
del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del och 1994/95:Fi35
yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
32 644 000 000 kr,

79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 68 och 71
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och
slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt
ersättningsnivå i sjukförsäkringen och rehabiliteringspenningen. Utskottet har
också motsatt sig en av regeringen föreslagen besparing i kostnader för köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
I enlighet härmed bör någon justering av nivån på anslaget till Sjukpenning
och rehabilitering inte göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33
(v) yrkande 25 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i
motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att
riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande
7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16
och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna
del,

80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och
slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt
Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i
sjukförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd och samtidigt
leder
till en besparing i försäkringen. I jämförelse med regeringens förslag i
kompletteringspropositionen bör därför anslaget Sjukpenning och
rehabilitering minskas med ytterligare 1 398 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34
(mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner
avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att
riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i
denna
del, samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med
avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande
6
i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkandena 8
och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
29 846 000 000 kr,
81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 70 och 71
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och
slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i några av de närmast föregående avsnitten biträtt
Kristdemokraternas avslagsyrkande på en sänkning av ersättningsnivån för
rehabiliteringspenningen och sjukersättningen. Utskottet har också motsatt sig
den av regeringen föreslagna neddragningen av stödet till köp av tjänster för
yrkesinriktad rehabilitering.
Utskottet har likaså föreslagit att ytterligare en karensdag införs i
sjuklönesystemet. Det får förutsättas att staten genom ett
avräkningsförfarande
tillgodogör sig denna besparingseffekt.
Utskottets förslag innebär att någon justering av anslaget Sjukpenning och
rehabilitering inte bör göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35
(kds) yrkandena 8 och 9, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner i
här aktuella delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att
riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna
del, avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del,
1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda
i denna del,
82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda
patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med "Finansutskottet
vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
Fi31 (m) yrkande 6. Motionärerna begär där avslag på förslaget om en höjning
av
patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen med hänvisning till att regeringen
först bör återkomma med förslag om ett högkostnadsskydd som är så konstruerat
att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda
egenavgifter.
Utskottet anser vidare att det är otillfredsställande att regeringens förslag
till förändringar på olika områden inte föregås av ordentliga
konsekvensanalyser vare sig det gäller kostnader eller tänkbara
beteendeförändringar hos de grupper som berörs. Utskottet förutsätter därför
att regeringen i samband med kommande förslag på läkemedelsförsäkringens
område
gör ordentliga analyser i nu nämnda hänseenden.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31
(m) yrkande 6 och således yrkar avslag på propositionens förslag i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 och med anledning
av motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5
yrkandena 1 och 5 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om konsekvensanalyser av avgiftshöjningar på läkemedelsområdet,

83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda
patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med
"Finansutskottet vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att
mellan juni 1991 och januari 1995 har läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till
125 kr per inköpstillfälle och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Nu
föreslås att de båda övre gränserna höjs i ett steg med 35 kr per
inköpstillfälle. Denna ytterligare höjning slår hårdast mot de resurssvagaste
grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel av
ekonomiska skäl drar sig för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare,
vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade
rehabiliteringsbehov.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi33 (v) yrkande 22 och
avstyrker förslaget i propositionen om höjda avgifter för läkemedel.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 och med
anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 avslår proposition 1994/95:150
bilaga 5 yrkandena 1 och 5,
84. Assistansersättning (mom. 51)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Assistansersättning börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar
med "Fi33 (v) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen
utreds. Utredningen bör dock enligt utskottets mening göras
förutsättningslöst.
Det måste vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stora
insatserna för personlig assistans skall vara och inte statens finanser.
Utskottet anser också att direktiven angående översynen av
assistansersättningens finansiering och regelsystem skall ändras, så att det
blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader staten får
ta.
Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v)
yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande assistansersättning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 19 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Förtidspension (mom. 52)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör reglerna för den s.k.
antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en
något
längre tid än vad som gäller i dag. Dessutom bör samma utgångspunkt gälla för
avtrappning av bostadstillägget för förtidspensionärer som för
ålderspensionärer.
Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört bör riksdagen bifalla motion
Fi31 (m) yrkande 8 samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
här har anfört.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 och med anledning
av motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ändrad beräkningsgrund för förtidspension och
förtidspensionärers bostadstillägg,
86. Förtidspension (mom. 52)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör man i enlighet med förslaget i motion
Fi32 (fp) yrkande 23 fortsätta att strama upp reglerna för förtidspension och
begränsa möjligheterna att få sådan pension beviljad efter 61 års ålder.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion
Fi32 (fp) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 och med
anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en restriktivare tillämpning av reglerna för
förtidspension för dem som fyllt 61 år,

87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av
vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion
Fi33 (v) yrkande 28 och till anslaget Byggande av vägar för budgetåret
1995/96 anvisa 2 025 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses huvudsakligen syftet med
motion
Fi34 (mp) yrkandena 21 samt 22 i denna del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40
bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma
till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och
1998
som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 28 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med
avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 40 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21
samt 22 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18,
rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 417 656 000 kr,

88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av
vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort
ha följande lydelse:
Många aktuella vägprojekt är i hög grad omotiverade i förhållande till sina
mycket stora kostnader och kan närmast betraktas som statusprojekt. De skapar
miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. Samtidigt är det viktigt
att göra sådana investeringar som ökar säkerheten och framkomligheten och
förbättrar miljön. Utbyggnad av cykelbanor är exempel på sådana investeringar.
En utökning av anslaget Byggande av länstrafikanläggningar skulle stärka
regionernas möjligheter att själva avgöra vilka satsningar som skall göras i
regionen. Finansutskottet anser därför, som begärs i motion Fi34 (mp)
yrkande 21, att riksdagen för budgetåret 1995/96 till anslaget Byggande av
vägar bör anvisa 4 850 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i
kompletteringspropositionen samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen
bör anvisa ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar (yrkande 22 i denna del). Därmed tillgodoses syftet med
motion Fi33 (v) yrkande 28 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40
bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma
till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och
1998
som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 21 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och motion
1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi35 yrkande 40 -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar
för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
2 592 656 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av
vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion
Fi35 (kds) yrkande 40 och för budgetåret 1995/96 anslå 300 miljoner kronor
mindre i anslag till Banverket och Vägverket än vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen. Därmed avslås motionerna Fi33 (v) yrkande 28 och
Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 40 och
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med avslag på
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i
denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293)
-- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 7 142 656 000 kr,

90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
I avvaktan på att pågående analysarbete om enskilda vägar blir klart bör
riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till
anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Motion Fi33 (v)
yrkande 31 bör således bifallas. Därmed tillgodoses syftet med motion
Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 och med avslag
på motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del under anslaget Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar under sjätte huvudtiteln för budgetåret
1995/96 anvisar 100 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,
91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 88
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att betydelsen av att enskilda vägar hålls öppna och
att de är i gott skick inte nog kan betonas.  Allemansrätten hotas om enskilda
väghållare tvingas stänga sina vägar. Riksdagen bör därför, om den bifaller
yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare
500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del och
syftet med motion Fi33 (v) yrkande 31 tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del och
med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 under anslaget Bidrag till
drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte
huvudtiteln anvisar 500 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,

92. Järnvägsanslag (mom. 55)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör
ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen för att påskynda
kommunikationssektorns omställning till ett mer miljöanpassat system för
budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör anvisa
262 miljoner kronor utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen
samt till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisa
ytterligare 100 miljoner kronor. Därmed skulle motion Fi33 (v) yrkandena 29
och 30 bifallas och syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 20 delvis
tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma
till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och
1998
som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande järnvägsanslag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion
1994/95:Fi34 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar
för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
9 407 560 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

93. Järnvägsanslag (mom. 55)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör
ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, som framhålls i motion Fi34 (mp), att det går att
spara pengar på Kommunikationsdepartementets budget utan att tillgängligheten
till god infrastruktur försämras eller miljön skadas. Stomjärnvägsnätet måste
byggas ut i minst samma takt som beslutats. Vidare bör extra medel anslås för
att trygga en kraftig och stabil utveckling av järnvägen. Riksdagen bör därför
för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa
1 737,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 20
bifallas och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 30 till väsentlig del
tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma
till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och
1998
som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande järnvägsanslag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 20 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med
avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i
stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar
ett ramanslag på 10 883 060 000 kr,
94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "motion Fi31 (m) yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi31 (m) yrkande 10
och hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar
för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen.
dels att uskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 10 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del godkänner
vad i motionen anförts om planeringsramar för infrastrukturinvesteringar och
som sin mening ger regeringen detta till känna,
95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utökad
garantiram i Stockholm börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"motion Fi33 (v) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Som framgår av reservationerna 1 och 2 i trafikutskottets betänkande
1994/95:TU22, Storstadsöverenskommelserna, vilar den s.k.
Dennisöverenskommelsen på miljöpolitiskt felaktiga förutsättningar.
Överenskommelsen befinner sig också i en allvarlig ekonomisk kris.
Finansutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v)
yrkande 32 och avslå regeringens förslag om utökad garantiram i Stockholm för
drift och underhåll av nya vägleder inom ramen för den s.k.
Dennisöverenskommelsen.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 32 avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del,
96. Grundforskningsavdrag (mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Grundforskningsavdrag  börjar med  "Finansutskottet har inget" och
slutar med "yrkandena 24 och 25" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det vara av stor vikt att höja kvalitet och
omfattning i forskarutbildning och grundforskning. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % bör tas
ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad
forskning avser utskottet i detta sammanhang all forskning som har annan
finansiering än anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt
utskottets mening ge en inkomst om ca 2 miljarder kronor per år. Av dessa
medel
bör ca 1 miljard kronor användas som förstärkning till forskningsråden, varvid
en viss del skall användas för anslag till yngre forskare.
1 miljard kronor bör tillföras universitetens fakultetsanslag, varvid en viss
del skall användas för att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till
doktorandtjänster samt för att bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300
tjänster.
Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25
och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om grundforskningsavdrag.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande grundforskningsavdrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
grundforskningsavdrag,

97. Folkhögskolestudier (mom. 65)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Studiestöd
till deltidsstuderande börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med
"med 25 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag att studiestödet till
deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas
omfattning. Utskottet anser emellertid att denna anpassning inte bör gälla
enbart för vuxenstuderande i statlig och kommunal vuxenutbildning utan även
för
studerande vid folkhögskolor. Folkhögskolorna har också möjlighet att utforma
ett flexibelt kurssystem och har många deltidsstuderande.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi33 (v) yrkande 37,
Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande folkhögskolestudier att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 37, 1994/95:Fi35 yrkande 14 och 1994/95:Fi48
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
studiestöd till deltidsstudier vid folkhögskolor,
98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och
slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att dagpenningen för
svuxa bör sänkas ytterligare. Dagpenningen bör beräknas på en lägsta nivå för
utbildningsbidrag och KAS på 210 kr/dag, dvs. på en nivå som är 20 kr
lägre/dag
än vad regeringen har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 15 och med avslag
på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi33 yrkande 39, 1994/95:Fi34
yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och
slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna motsätter sig
utskottet regeringens förslag att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet. Som
påpekas i socialförsäkringsutskottets yttrande skulle detta innebära en
allvarlig risk att avsikten med stödet omintetgörs.
Utskottet tillstyrker således motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi34 (mp)
yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34
yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi31
yrkande 15 och 1994/95:Fi33 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till
känna
vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och
slutar med "med vanliga studiemedel" bort ha följande lydelse:
Studiestöd i form av svux och svuxa, som redan tidigare minskats till följd
av sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen kommer inför
höstterminen 1995 att ytterligare minskas kraftigt. Detta är en följd av olika
samverkande faktorer. Riksdagen har nyligen beslutat dels att slopa
barntilläggen inom svux och svuxa, dels att lägsta ersättning inom
utbildningsbidragen, vars storlek återverkar på svux och svuxa, skall vara 245
kr i stället för som för närvarande 338 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom
arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på
utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Därigenom kommer
svux
och svuxa att minska ytterligare under vårterminen 1996.
I likhet med Vänsterpartiet avvisar utskottet förslagen om sänkta nivåer inom
utbildningsbidragen och därmed också försämringarna av nivån på svux och
svuxa.
Utskottet ansluter sig också till Vänsterpartiets uppfattning att
ersättningsnivån i svux och svuxa skall höjas från 65 till 75 % av
dagpenningen
från a-kassa.
Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet tillstyrker motion
Fi33 (v) yrkande 39.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 39 och med avslag
på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15, 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34
yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på
gymnasienivå (mom. 68)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet finner i" och slutar med
"lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör svuxa på samma sätt som studiemedel och svux
kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
Vad utskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna
Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 och Fi48 (kds) yrkande 3 och anser
att riksdagen bör göra ett tillkännagivande i frågan till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 40,
1994/95:Fi35 yrkande 15 och 1994/95:Fi48 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om att svuxa skall kunna beviljas
för minst sex terminers studier på gymnasial nivå,
102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 98
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E
yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) --
för
budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln till Vuxenstudiestöd m.m.
anvisar ett med 478 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på
3 454 600 000 kr,
103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 99
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser att utskottets
hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9,
104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 100
Johan Lönnroth (v) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande
lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring
av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Vuxenstudiestöd
m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med
821 900 000 kr förhöjt reservationsanslag på 4 754 600 000 kr,

105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skärpta
studiemedelsvillkor börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 36" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det förslag om en avpassning av studiemedlen till
utbildningens längd som riksdagen antog våren 1994 på förslag av den
borgerliga
regeringen var en riktig åtgärd. Eftersom riksdagen på förslag av den
socialdemokratiska regeringen rev upp beslutet hösten 1994 anser utskottet att
det tidigare beslutet från våren 1994 med bifall till motion Fi35 yrkande 36
bör återställas och att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor att riksdagen med bifall
till motion 1994/95:Fi35 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om skärpta studiemedelsvillkor,
106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Svux vid
YTH-utbildning börjar med "Finansutskottet gör i denna" och slutar med
"Fi31 (m) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara en utgångspunkt för studiestödet att
alla som läser på en viss nivå skall ha rätt till samma stöd, och undantag
från
denna regel bör begränsas till fall där särskilt behov föreligger. Utskottet
har inte sett något skäl till varför just YTH-utbildningen, som är en
högskoleutbildning, skall ges särskilt förmånliga stödmöjligheter.
Finansutskottet tillstyrker därför det i motion Fi31 yrkande 17 framförda
kravet på att regeringens beslut att återinföra svux för denna utbildning bör
upphävas.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning att riksdagen med bifall
till motion 1994/95:Fi31 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om enhetliga studiestödsvillkor för högskolestuderande,












107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken "Förslag
inom Kulturdepartementets område" börjar med "Finansutskottet finner ingen"
och slutar med "Fi34 yrkande 31 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottet utgår regeringens förslag till besparingar på
stödet till icke-statliga kulturlokaler från uppfattningen att behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder nu har minskat. Utskottet menar att det finns
ett fortsatt stort behov av insatser för att trygga byggsysselsättningen. Med
hänsyn till att stödet avser lokalprojekt som både är sysselsättningsintensiva
och kan påbörjas med relativt kort varsel finns det enligt utskottets mening
inte nu anledning att minska stödets omfattning. Mot bakgrund av vad som ovan
sagts tillstyrker således utskottet förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 31
och avstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande Stöd till icke-statliga kulturlokaler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 31 avslår i
proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8 framlagda förslag rörande
anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler,
108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga
förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel börjar med "Finansutskottet
gör" och slutar med "Fi33 yrkande 46" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi33 (v) att
amatörkulturen fyller viktiga funktioner i samhället och att det bör avsättas
ytterligare medel till denna verksamhet. Av stor betydelse är också att de
fria
grupperna inom kulturområdet ges ett utökat stöd. Kulturinsatser i arbetslivet
är en viktig del i strävandena att öka delaktigheten i kulturlivet och utgör
även ett medel för att uppnå kulturell jämlikhet. Utskottet anser i likhet med
vad som anförs i motion Fi33 (v) att även nämnda verksamhet bör ges
ytterligare statsbidrag.
Enligt utskottets mening bör det göras en regional satsning på
kulturkonsulentverksamhet, och statliga medel bör avsättas för denna
verksamhet. Utskottet anser vidare att det är av stor vikt att det i Sverige
produceras och visas mycket inhemsk film. Det är därvid betydelsefullt att den
regionala filmproduktionen ges ett generöst stöd. Sådan filmproduktion är
också
i hög grad sysselsättningsskapande och kan även generera exportinkomster genom
att Sverige görs mera känt utomlands. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det bör anslås medel till regionala filmfonder.
Våldsskildringsrådet har för närvarande endast begränsade möjligheter att
skapa opinion och bedriva annan verksamhet för att motverka det våld som i dag
finns i samhället. Utskottet anser därför att ytterligare medel bör anslås
till
rådet. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion
Fi33 (v) yrkande 46 och hemställer att riksdagen begär förslag rörande
Kulturdepartementets huvudtitel i enlighet med vad som anförs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets
huvudtitel
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 46 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av
kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att
stödja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor bör dock
ses som en tidsbegränsad stimulansåtgärd; långsiktigt bör eftersträvas en
situation där den ordinarie marknaden för riskkapital, lån och krediter
försörjer företagen med kapital på likvärdiga villkor som för övriga företag.
Att regeringen nu föreslår ett minskat anslag på ett område, där man för fyra
månader sedan föreslog en ökning, är ett tydligt tecken på att den förda
politiken saknar fasta spelregler.
I likhet med vad Moderata samlingspartiet anförde i sin reservation till
betänkande 1994/95:NU18 föreslår utskottet att riksdagen anvisar 50 miljoner
kronor till det aktuella anslaget. Samtidigt noteras att regeringen har
möjlighet att återkomma med nytt förslag till riksdagen, om det skulle visa
sig
att efterfrågan på medel under nästa budgetår kommer att överstiga tillgången.
Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49,
Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3
och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 15, 1994/95:Fi33
yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med
ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av
kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar, i likhet med vad som anförs i motion Fi32 (fp)
yrkande 15, regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors
företagande. Detta stöd har visat sig mycket effektivt och bör i stället
höjas.
Utskottet förordar ett anslag på 249 miljoner kronor. Utskottet vill även
hänvisa till vad som anfördes i en folkpartireservation till betänkandet
1994/95:NU18. Där framhölls att kvinnors företagande under många år har varit
en underskattad och förbisedd del av svenskt näringsliv och att det är av
yttersta vikt att underlätta för kvinnor att starta företag. Riksdagen bör
således anvisa 249 miljoner kronor till det aktuella anslaget med anledning av
vad som anförs i motion Fi32 (fp) yrkande 15. Motionerna Fi33 yrkande 49,
Fi34 yrkande 34 och Fi35 yrkande 22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 15 och
proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 249 000 000 kr,

111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av
kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med
"Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Fi33 (v)
yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22, att någon
besparing på det aktuella anslaget inte bör göras. För att få till stånd den
erforderliga ökningen av sysselsättningen är det nödvändigt att den potential
för nyföretagande som finns bland kvinnor tas till vara. Intresset bland
kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år. Enligt utskottets
mening vore det direkt olämpligt att spara på det aktuella anslaget.
Motionerna
Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22
tillstyrks av utskottet, vilket innebär att regeringens förslag avstyrks.
Motion Fi32 (fp) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 49,
1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 avslår motion
1994/95:Fi32 yrkande 15 och i proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3
framlagt förslag om nedräkning av anslaget till Främjande av kvinnors
företagande,
112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik
Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en
reservation (m, fp) till betänkande 1994/95:NU18, då regeringens förslag i
budgetpropositionen att inrätta anslaget Bidrag till tekniköverföring
behandlades. I den reservationen avvisades regeringens förslag med hänvisning
till de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna.
Erfarenheterna av denna verksamhet bör avvaktas innan beslut om eventuella
ytterligare insatser fattas. I reservationen anfördes också att det av rent
statsfinansiella skäl finns anledning att vara restriktiv med beslut om nya
utgifter. Riktigheten i denna ståndpunkt bekräftas av regeringens förslag om
att halvera anslaget. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nu besluta
om
att inga medel skall anslås till det aktuella ändamålet.
Motionerna Fi33 yrkandena 47 och 48 samt Fi34 yrkandena 35 och 36 avstyrks
av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4
och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt
1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 upphäver riksdagens beslut (bet.
1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till tekniköverföring,
113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v) att
biobränslen är det förnybara, inhemska energislag som kommer att svara för
merparten av den nya energiproduktion som behövs för att klara avvecklingen av
kärnkraften och minskningen av användningen av fossila bränslen. Riksdagen bör
därför fatta beslut om ett ökat anslag på 150 miljoner kronor till
kraftvärmeproduktion med biobränslen för nästa budgetår. Vidare bör riksdagen
hos regeringen hemställa om förslag beträffande statliga garantier för lån
avsedda för uppförande av en fullskaleanläggning för etanoltillverkning i
mellersta Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 47 och 48.
Utskottet avstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48, med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på
motion 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 hos regeringen begär förslag rörande
Näringsdepartementets huvudtitel i enlighet med vad utskottet anfört,
114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att
det aktuella anslaget kan avskaffas. Utskottet anser att riksdagen bör inrätta
ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara
energikällor. Till detta anslag bör engångsvis anvisas 1 miljard kronor. Från
anslaget skall utgå investeringsbidrag till anläggningar för produktion av
biobränslen samt till energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av
fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36
och avstyrker regeringens nu aktuella förslag samt motion Fi33 (v)
yrkandena 47 och 48.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi34 yrkandena 35 och 36,
dels med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och
med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 upphäver riksdagens
beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till
tekniköverföring,
dels under ett nytt anslag benämnt Bidrag till ökad energieffektivitet
och förnybara energikällor för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett anslag på 1 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik
Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med
"Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den aktuella verksamheten med
investeringsfrämjande bör kunna bedrivas med ett väsentligt lägre anslag än
vad regeringen föreslår. Enligt utskottets mening, och i likhet med vad som
anfördes i en reservation (m, fp) till det näringspolitiska betänkandet
1994/95:NU18, är det inte möjligt att genom selektiva insatser kompensera ett
generellt dåligt företagsklimat. Det är otillfredsställande att Sveriges
förmåga att attrahera investeringar i så hög grad beror på internationellt
sett
låga lönelägen. Näringsklimatet måste på alla områden vara så starkt att en
ökande del högteknologiska investeringar placeras i landet.
Utskottet anser också att den modell för verksamheten som regeringen har valt
organisatoriskt är tveksam och otydlig. Regeringens förslag om att kraftigt
reducera anslaget visar att den nivå som föreslogs i budgetpropositionen var
orealistisk. Riksdagen bör nu besluta om ett anslag på 19 miljoner kronor, i
enlighet med vad som förordades i den nämnda reservationen. Därmed avstyrker
utskottet motion Fi34 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5
och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för
budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
19 000 000 kr,

116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med
"Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion
Fi34 (mp) bör en ytterligare besparing kunna göras på det här aktuella
anslaget. Detta förordades också i en reservation av Miljöpartiet till det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18. Riksdagen bör alltså besluta om ett
anslag på 48,25 miljoner kronor, vilket innebär bifall till motion Fi34 (mp)
yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till
Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 48 250 000 kr,

117. Försäljning av statliga företag (mom. 79)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik
Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m)) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statliga
företag börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "Fi32 (fp)
yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att utskottet tidigare påpekat att statens
främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella ramar och
regelsystem för företagens verksamhet (bet. 1994/95:NU19). Med en
privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt
mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad
riskkapitalmarknad. Den privatisering av statliga företag som inleddes under
den förra regeringen bör fortsätta. Det bemyndigande som riksdagen i december
1991 gav till regeringen att privatisera ett stort antal statliga företag
löper
nu oförändrat. Riksdagen har också nyligen anslagit medel för
omstruktureringsåtgärder beträffande statliga företag. Regeringen bör snarast
fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag i enlighet med
riksdagens beslut.
I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen beträffande riktlinjer för
förvaltningen av de statliga företagen i stället för det i budgetpropositionen
föreslagna bemyndigandet är det rimligt att vidare behandling i denna del
uppskjuts till hösten 1995. Motion Fi32 (fp) yrkande 31 bör sålunda, enligt
utskottets mening, inte nu ligga till grund för något initiativ från
riksdagens
sida.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande försäljning av statliga företag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 31 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande försäljning av statliga
företag,

118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Länsstyrelserna m.m. börjar med "Finansutskottet har ingen annan" och
slutar med "Fi43 (fp) avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att länsexperterna inom utbildningsområdet
har en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande
verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen. Utskottet anser i
likhet med motionärerna att länsexperterna inom utbildningsområdet bör finnas
kvar vid länsskolnämnderna. Utskottet tillstyrker således motion Fi33 (v)
yrkande 50 och avstyrker proposition 1994/95:150 i denna del. Därjämte
föreslås att riksdagen till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. anvisar
15 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Motion Fi43 (fp)
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 50 och med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1 samt med avslag på
motion 1994/95:Fi43  -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12,
rskr. 213) -- till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under
trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 677 173 000 kr,
119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till
trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet har för egen del" och slutar med
"därmed av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås på anslaget Stöd
till trossamfund m.m. kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla
verksamheter skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Enligt
utskottets mening skulle den föreslagna minskningen av anslaget få en rent
kontraproduktiv effekt om den genomfördes. Det handlar om verksamheter som
engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom
de utgör en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker
utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35
yrkande 24 och Fi49 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse:
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 24 och
1994/95:Fi49 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1
framlagt förslag rörande Stöd till trossamfund m.m.,

120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
m.m. (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till
trossamfund m.m. börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "således av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som regeringen föreslår under
anslaget för Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet
m.m. kan ses mera som ett uttryck för principen "många bäckar små" än som ett
genomtänkt besparingsalternativ. Utskottet menar att den föreslagna
minskningen
av anslaget rent av skulle kunna få en  kontraproduktiv effekt om den
genomfördes. Besparingen drabbar verksamheter som engagerar många människor
och
som snarare bör utvecklas än avvecklas då de kan sägas utgöra en förebyggande
resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker utskottet regeringens
förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och
Fi49 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 23 och
1994/95:Fi49 yrkande 1 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2
framlagt förslag rörande anslag till Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m.,
121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till
trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås under anslaget
Utveckling av ideell verksamhet m.m. kan ses mera som ett uttryck för en
princip att alla verksamheter skall spara än som ett genomtänkt
besparingsalternativ. Utskottet är övertygat om att verksamheten kommer att
leva vidare även utan dessa medel men är samtidigt lika övertygat om att
besparingen rent av är kontraproduktiv. Det handlar här om verksamheter som, i
likhet med andra liknande besparingar inom Civildepartementets område,
engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom
de utgör en förebyggande resurs i samhället. Mot bakgrund av vad som ovan
anförts avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och
tillstyrker
motionerna Fi35 (kds) yrkande 26 och Fi49 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 26 och
1994/95:Fi49 yrkande 4 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4
framlagt förslag rörande anslag till Utveckling av ideell verksamhet,
122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till
trossamfund m.m. börjar med "Anslaget Stöd" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottets åsikt är att den föreslagna besparingen på anslaget
Stöd till idrotten inte kan anses ge uttryck för en genomtänkt
besparingsstrategi utan snarare är ett uttryck för en generell ståndpunkt att
alla bör vara med och sanera statsfinanserna. Verksamheten kommer enligt
utskottets mening att leva vidare även utan dessa medel, men utskottet anser
samtidigt att besparingen rent av kan få motsatt effekt. Det handlar här om
verksamheter som, i likhet med andra besparingar inom Civildepartementets
område, engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas
eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. I enlighet med vad som
anförts ovan avstyrker finansutskottet regeringens förslag i propositionen och
tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 27 och
1994/95:Fi49 yrkande 5 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6
framlagt förslag rörande anslag till Stöd till idrotten,

123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ
utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med
det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en
reservation av Moderata samlingspartiet till betänkande 1994/95:NU18 att i den
sanering av de statliga finanserna som krävs måste alla verksamheter bidra.
När
det gäller den här aktuella verksamheten förordas en minskning av anslaget med
3 miljoner kronor till 6,75 miljoner kronor. Enligt utskottets mening bör
riksdag och regering genom generella insatser skapa goda förutsättningar för
företagen. Olika associationsformer bör därvid behandlas på ett likformigt
sätt.
Med hänvisning till det anförda bör riksdagen nu besluta om ett anslag på
6,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling för nästa budgetår.
Därmed avstyrker utskottet de här aktuella motionerna Fi33 (v) yrkande 51,
Fi34 (mp) yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2
och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51, 1994/95:Fi34
yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd
till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 6 750 000 kr,
124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ
utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med
det anförda" bort ha följande lydelse:
Effekterna av kooperativt småföretagande är, enligt finansutskottets mening
och i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v), mycket goda. Åtskilliga nya
småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.
Utskottet förordar därför en ökning av det aktuella anslaget med 2 miljoner
kronor till 10,75 miljoner kronor. Därmed tillstyrks motion Fi33 (v)
yrkande 51. Propositionen och övriga här aktuella motioner, Fi34 (mp)
yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 51 och med avslag
på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi34
yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd
till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 10 750 000 kr,
125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till
kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med
"avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) yrkande 38 motsätter sig
finansutskottet regeringens förslag att minska det aktuella anslaget.
I stället bör en höjning av anslaget till 19,5 miljoner kronor genomföras.
Det kooperativa företagandet är en viktig företagsform som bör gynnas och
stimuleras. Propositionen liksom övriga här aktuella motioner, Fi33 (v)
yrkande 51, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 38 och med avslag
på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi33
yrkande 51, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd
till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr,
126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med
"avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor beträffande
stödet till kooperativ utveckling kan, enligt finansutskottets mening och i
likhet med vad som anförs i motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds), mera ses
som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt
besparingsalternativ. Som tidigare redovisats har Riksrevisionsverkets
utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. Med
hänvisning till det anförda förordar utskottet sålunda ett oförändrat anslag,
eller 9,75 miljoner kronor. Utskottet återkommer till finansieringen under
anslaget till Främjande av kvinnors företagande.
Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks
sålunda av utskottet. Propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks
i
motsvarande delar.

127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med
"28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Anslaget till kalkning har redan minskat med 57 miljoner kronor för kommande
budgetår. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna besparingen på
ytterligare 30 miljoner kronor inte går att förena med tidigare uttalade
ambitioner att prioritera försurningsfrågorna. Kalkning av sjöar och
vattendrag
är i dag den enda kända metod som kan fördröja försurningens effekter.
Kalkning
är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande
vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker endast till
5 000 sjöar och utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag till
ytterligare besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del. Övriga
motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del
samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 42 och 1994/95:Fi35
yrkande 28 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3,

128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag (mom. 86)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är djupt beklagligt att sjöar och
vattendrag behöver kalkas men eftersom försurningen är ett mycket allvarligt
miljöproblem är det helt nödvändigt. Utskottet anser att anslaget Bidrag till
kalkningsverksamhet, i stället för att, såsom regeringen har föreslagit,
minskas med 30 miljoner kronor bör öka med samma belopp. Utskottet tillstyrker
således yrkande 42 i motion Fi34. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte
tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 42 samt med
anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och med avslag på
motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 28 --
med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till
Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret
1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr förhöjt
reservationsanslag på 270 000 000 kr,
129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till
kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med
"28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 28 avvisar
finansutskottet den av regeringen föreslagna besparingen på 30 miljoner
kronor på anslaget till kalkning av sjöar. Utskottet tillstyrker således det
kristdemokratiska motionsyrkandet. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte
tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 28 avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och motionerna 1994/95:Fi33
yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkande 42,
130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med
"yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig regeringens förslag till ytterligare
besparingar i miljöforskningsanslaget utan att konsekvenserna redovisas.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del samt Fi35
yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande anslag till Miljöforskning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del
och 1994/95:Fi35 yrkande 29 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14
punkt A 5 och motion 1994/95:Fi34 yrkande 43,
131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att del av utskottets yttrande som under rubriken
Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med
"yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem
och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas och
andra åtgärder vidtas. Finansutskottet anser att anslaget, i stället för
att sänkas, bör öka med 62 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi34 yrkande 43. Övriga motioner avstyrks
i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse.
87. beträffande anslag till Miljöforskning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 43 avslår
proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och motionerna 1994/95:Fi33
yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 29 -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till
Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 237 531 000 kr,
132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område
(mom. 88)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Indragning
av reservationsmedel inom Miljödepartementet börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 40" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser inte att den identifierade budgetbelastningen som
beskrivs i regeringens proposition bör finansieras genom att reserverade medel
förs bort från Miljödepartementets anslag under budgetåret 1994/95. De
reserverade medlen på de angivna anslagen bör i stället behållas för att komma
till avsedd användning under kommande budgetår. Utskottet tillstyrker motion
Fi34 yrkande 40.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets
område
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 40 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indragning av
reservationsmedel från Miljödepartementet,
133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
(mom. 89)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Kärnsäkerhetsforskning börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med
"avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Fi33 (v)
yrkande 53 i denna del, att någon ytterligare besparing på anslaget till
kärnsäkerhetsforskning inte bör göras utan att någon redovisning av
konsekvenserna görs. Regeringens förslag till minskning av anslaget bör
sålunda
avslås av riksdagen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del
avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3,

134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och
slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet önskar se en politik med helt annan inriktning än den som
regeringen för. Denna politik bör syfta till förnyelse och förändring och föra
vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den
borgerliga mandatperioden. Den skall innebära en mer kraftfull sanering av de
offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i stället för
tillväxthämmande skattehöjningar.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga. Såväl
oppositionen som andra, fristående, bedömare ansåg att budgetförstärkningarna
var för svaga och hade fel inriktning. Sedan dess har de ekonomiska
förutsättningarna försämrats ytterligare. Kronans försvagning och
ränteturbulensen resulterar i ökade kostnader för statsskulden. Skulle
nuvarande oroliga situation bli bestående under en längre tid kommer kostnaden
för statsskulden att öka avsevärt. Den bedömning regeringen gör, att kronan
kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka, anser utskottet inte vara
realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att
skapa en viss säkerhetsmarginal ifall utvecklingen skulle bli sämre än
regeringen räknar med krävs en budgetförstärkning på ytterligare minst 20
miljarder kronor netto och med en ändrad fördelning mellan åtgärder på
inkomst-
och utgiftssidan.
Med utgångspunkt från Moderaternas motion Vägen vidare från januari föreslår
utskottet nu ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget
uppnås därmed en budgetförstärkning om 22 miljarder kronor 1998. I stället för
skattehöjningar föreslår utskottet utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen
inriktas på strukturella förändringar.
För att uppnå en varaktig budgetförstärkning om 22 miljarder kronor i
förhållande till regeringens nivå för 1998, efter det att vissa justeringar
vägts in, föreslår utskottet nu ytterligare budgetförstärkningar på 10,9
miljarder kronor netto.
Strävan med de nya förslagen är inte enbart att minska den offentliga
skuldbördan utan även att få den att närma sig de krav som ställs för ett
fullt
svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare är
förslagen inriktade på fortsatta strukturella reformer för att förbättra
förutsättningarna för företagande, tillväxt och nya arbeten. De tillkommande
förslagen presenteras nedan och sammanfattas i tabellen.







Utskottets förslag innehåller även avslag på regeringens förslag till
utgiftsminskningar på två områden. I avvaktan på att regeringen återkommer med
förslag till ett nytt högkostnadsskydd avvisar utskottet regeringens förslag
om
en ytterligare höjning av patientavgifterna inom läkemedelsförsäkringen och
vidhåller de alternativa åtgärder som Moderaterna tidigare föreslagit. Vidare
anser utskottet det vara felaktigt att minska anslagen för yrkesinriktad
rehabilitering. En neddragning av dessa insatser medför att färre kan återgå
till arbete och leder därmed till ökade kostnader för förtidspensioner.
Regeringen har föreslagit ett antal skattehöjningar som, om de genomförs,
kommer att bidra till ett ytterligare försämrat klimat för tillväxt,
företagande och nya arbeten. Den ändrade momsuppbörden resulterar i en kraftig
likviditetsindragning som slår hårt mot företagen, i synnerhet mot de små och
medelstora företagen vars ekonomiska marginaler ofta är smala. Utskottet
avvisar dessa skattehöjningar och förslaget om ändrad momsuppbörd. Vidare
anser
utskottet det vara felaktigt av regeringen att utöka dubbelbeskattningen av
pensionsförsäkringar. Denna åtgärd sänder ut helt fel signaler. I en tid där
de
offentliga systemens ihålighet blottas bör möjligheten att finna privata
lösningar snarare stimuleras än bestraffas.
Vidare föreslås en rad åtgärder för att förstärka budgeten och minska de
offentliga utgifterna. Vi går emot den föreslagna momssänkningen, vars
fördelningspolitiska effekter är klart tveksamma, samtidigt som denna
skattesänknings effekt på tillväxten och tillkomsten av nya arbeten i
praktiken
är obefintlig.
Inom Socialdepartementets område föreslår utskottet att reglerna för den s.k.
antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en
något
längre tid än vad som gäller i dag. Vidare föreslås att samma regler för
avtrappning av bostadstillägget som gäller för ålderspensionärer bör gälla
även
för förtidspensionärer. Presumtionen för bidragsförskott föreslås bli den
omvända mot i dag, dvs. utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till
dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta.
Fullföljs de moderata förslagen i motion 1994/95:So206 om fullständig
decentralisering av socialbidragen till kommunerna kopplad till en sänkning av
Socialstyrelsens normer, medför detta att kommunernas utgifter kan minskas och
i motsvarande grad kan en reducering av neutraliseringsavgiften ske.
Tillströmningen av flyktingar har minskat och utskottet bedömer att
ytterligare
besparingar kan genomföras.
Inom Utbildningsdepartementets huvudtitel medför lägre ersättningsnivåer i
arbetslöshetsföräkringen och lägsta KAS-nivå en ytterligare besparing jämfört
med regeringen vad gäller vuxenstudiestödet. Vidare föreslår utskottet en
återgång till de tidigare reglerna inom YTH.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att finansieringsavgiften
för arbetsplatsintroduktion höjs till 2 000 kr per månad, vilket minskar
statens utgifter med ytterligare 240 miljoner kronor. Utbildningsvikariaten
föreslås helt avvecklade. Vidare avvisar utskottet det tillfälliga
investeringsbidraget för nyproduktion av bostäder och det tillfälliga
småföretagsstödet. Utskottet förespråkar också en omläggning och neddragning
av
det regionalpolitiska stödet genom en successiv minskning av det särskilda
företagsstödet till förmån för vissa regionalpolitiskt motiverade
utbildningssatsningar.
Vidare avvisas förslaget om ett tillfälligt partistöd som kopplas till
kampanjkostnaderna i samband med valet till Europaparlamentet. Det tillfälliga
extra stödet till Göteborgs kommun avvisas. Utskottet föreslår också en
ytterligare sänkning av nivån för investeringar inom kommunikationsväsendet.
För budgetåret medför dessa förslag ytterligare 12,2 miljarder kronor
(beräknat på 12 månader) i budgetförstärkning. Sammantaget med de moderata
förslagen i budgetmotionen och i jämförelse med de av regeringen nu föreslagna
åtgärderna är utskottets budgetalternativ 14,2 miljarder kronor starkare än
regeringens förslag för budgetåret 1995/96 (12 månader).
För 1998 föreslår utskottet 10,9 miljarder kronor i ytterligare
budgetförstärkningar. Som tidigare beskrivits innebär dessa förslag,
tillsammans med de moderata förslagen från budgetmotionen i januari, att
utskottet i förhållande till regeringen föreslår en budget som är 22 miljarder
kronor starkare 1998. I jämförelse med regeringens budgetförstärkningar är
detta en ökning med 25 %. Utskottet föreslår att 47 miljarder kronor i
skattesänkningar ersätts av motsvarande utgiftsminskningar och andra
budgetförstärkningar. Sammantaget redovisas förslag på nya utgiftsminskningar
uppgående till 65 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 2 och med anledning
av motion 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 samt med avslag på proposition
1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 2,
1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och
1994/95:Fi35
yrkande 2 godkänner vad utskottet förordat och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och
slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Sverige befinner sig för närvarande i en stark konjunkturuppgång som ger goda
förutsättningar för en kraftfull sanering av statsfinanserna. Budgetpolitiken
påverkar företagsklimatet genom att den i hög grad styr räntan. Osäkerheten om
de långsiktiga förutsättningarna för företagande i landet och om hur det stora
budgetunderskottet skall hanteras bidrar till att räntan ligger kvar på en hög
nivå.
Utskottet förespråkar i det följande en snabbare budgetsanering än den
regeringen föreslagit. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för att få
balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka.
Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom
att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är
beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. Det höga ränteläget har
tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Marginalerna för 1998 är också riskabelt små samtidigt som flera av de
antaganden som ligger till grund för skuldstabiliseringen är alltför osäkra.
Det gäller främst sparkvot och räntor.
Nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen. Varje ny rapport om statens
upplåningsbehov måste vara klart lägre än den föregående. Långivarna vet att
en
förutsättning för att den svenska budgetsaneringen skall lyckas är att ett
antal optimistiska förutsägelser slår in. Om det visar sig att upplåningen
inte
sjunker i den takt som finansministern utlovat -- exempelvis därför att
ränteutgifterna blir högre än beräknat, därför att det uppstår oförutsedda
utgifter eller därför att skatteinkomsterna inte blir så stora som
prognosticerats på grund av att konsumtionen utvecklas svagare -- kommer
misstroendet att växa och räntorna att stiga. Utskottet föreslår större
budgetförstärkningar för att minska risken att budgetsaneringen misslyckas.
Budgetsaneringens innehåll måste enligt utskottets mening anpassas till vad
som är långsiktigt strukturellt riktigt. Det innebär att saneringspolitiken
måste samspela med -- inte motverka -- strukturpolitiken. Insatserna för att
främja en kraftig ökning av sysselsättningen måste ha en helt annan utformning
än den regeringen föreslår. Utskottet vill prioritera skattesänkningar på
arbete och företagande -- däribland slopad värnskatt, sänkt arbetsgivaravgift,
avskaffad dubbelbeskattning, återinförd kvittningsrätt och införande av ett
riskkapitalavdrag -- som har en kraftigt stimulerande effekt på jobben i den
privata sektorn.
För budgetåret 1995/96 ger utskottets förslag ett ca 16 miljarder kronor
starkare saldo än regeringens. Utskottet föreslår minskade utgifter inom
transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor samt bibehållande av 80 %
ersättningsnivå i de stora trygghetssystemen vilket ökar utgifterna med ca 4
miljarder kronor. Netto minskar således utgifterna för transfereringar med ca
6
miljarder kronor. Andra utgiftsminskningar sparar ytterligare ca 10 miljarder
kronor, netto.
Utskottet föreslår skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen
för företagande och jobb. Utskottet avvisar förslaget om sänkt matmoms och
föreslår också några ytterligare inkomstökningar, sammantaget ca 11 miljarder
kronor. Netto innebär detta att skatterna sänks med nära 15 miljarder kronor.
Dessutom föreslår utskottet försäljningar av statliga företag, framför allt
för
att det är en strukturellt riktig förändring men också för att kunna minska
statens skuldsättning.
För 1998 väntas utskottets förslag leda till att statens lånebehov minskar
med ca 25 miljarder kronor. Transfereringarna sänks med 14 miljarder kronor
netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor netto. Totalt
sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna reduceras med
drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör inbringa åtminstone 10
miljarder kronor. Med hänsyn till ränteeffekten av tidigare års minskade
lånebehov innebär därför våra förslag en förbättring med ca 25 miljarder
kronor
jämfört med regeringens förslag.
Både utgiftskvot och skattekvot blir lägre med våra förslag. Utgifterna blir
nära 25 miljarder kronor lägre i en statisk beräkning och skatterna ca 8
miljarder kronor lägre. Därtill kan tillväxt och sysselsättning väntas bli
högre varför utgifterna respektive skatterna räknat som andelar av BNP
sjunker.
Därmed minskar konjunkturkänsligheten i statens finanser och utvecklingen blir
mer robust med ökad motståndskraft mot konjunkturförsvagningar.
En besparing bör göras genom att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas
på nytt sätt. Likaså föreslås besparingar inom arbetsmarknadspolitiken.
Det framstår som väsentligt mer angeläget att slå vakt om utjämningen mellan
barnfamiljer och barnlösa än att behålla en hög nivå på räntebidragssystemet,
allra helst som räntebidrag inte har några positiva fördelningseffekter.
Utskottet föreslår därför en besparing i räntebidragssystemet och en viss
höjning av bostadsbidraget, som är relativt träffsäkert från
fördelningssynpunkt.
I regeringens budgetalternativ har ett alltför litet utrymme givits åt de
glömda och svaga grupperna i Sverige och utomlands. Detta bör enligt
utskottets
mening åtgärdas bl.a. genom återinfört inflationsskydd i handikappstödet,
utvidgad närståendepenning och en högre biståndsnivå.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det budgetalternativ som
Folkpartiet liberalerna lagt fram.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som
förordas i motion Fi32 (fp) yrkande 2. Denna inriktning har vissa likheter med
vad som föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 2 och Fi35 (kds) yrkande 2, men
den avviker påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi33 (v)
yrkande 2 och Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44. Dessa motioner liksom
propositionens förslag avstyrks därför av utskottet. Motion Fi40 (m) yrkandena
12 och 14 får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150
bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi33
yrkande
2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt
1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordas i motion
1994/95:Fi32 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Vänsterpartiets
budgetalternativ är" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande
lydelse:
De stora budgetunderskotten har inneburit att finanspolitiken haft en starkt
expansiv effekt, vilket gjort det nödvändigt med en åtstramning.
Vänsterpartiet
har därför under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom
kraftiga förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total
budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under
budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80
miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av
skatteförstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den
bidrar till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad
riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och
dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser utskottet i likhet med
Vänsterpartiet att det inte är nödvändigt med ytterligare mer omfattande
nettobesparingar. Det budgetalternativ som Vänsterpartiet presenterar är ca 25
miljarder kronor starkare än partiets motsvarande förslag i början av detta
år.
Samtidigt är det emellertid 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens nu
presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar och
skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande
åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka
sysselsättningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de budgetförstärkningar
motsvarande drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har
varit
nödvändiga. Det är emellertid inte tillräckligt med enbart
budgetförstärkningar. Vi kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart
genom besparingar och skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler
jobb. De offentliga finanserna kan nämligen inte saneras utan kraftigt minskad
arbetslöshet. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas
rejält utan att politiken återerövrar makt från de stora aktörerna på
kapital- och penningmarknaden. Med en högre uthållig tillväxt ökar också
förtroendet för den svenska ekonomin och trycket på räntor och kronkurs
minskar.
En av de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren är enligt utskottets
mening att minska arbetslösheten. Här ligger nyckeln till en rättvisare
fördelning, en framgångsrik ekonomisk utveckling och sanerade statsfinanser.
Enligt regeringens bedömning kommer den öppna arbetslösheten att uppgå till
drygt 6 % 1996, med en total arbetslöshet på drygt 11 %. Detta är självklart
helt oacceptabla nivåer. Politiken måste ha en högre ambitionsnivå. Även om
utskottet anser att det i grunden är positivt att regeringen anvisar
omfattande
resurser till arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken, anser utskottet
likväl att regeringens ambitionsnivå är otillräcklig. Utskottet föreslår med
hänsyn härtill ytterligare satsningar inom Arbetsmarknadsdepartementets område
på 9 miljarder kronor.
Regeringen framhåller att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är
begränsat. Utskottet delar denna uppfattning men anser att det för närvarande
finns ett utrymme för skattehöjningar på ca 12 miljarder kronor och att de
mest
nödvändiga insatserna kan klaras av inom denna ram.
Vänsterpartiets ekonomiska politik leder långsiktigt till en högre ekonomisk
aktivitet och en bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att
ge
avkastning i form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Liksom Vänsterpartiet avvisar utskottet såväl regeringens förslag till sänkt
moms på livsmedel som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i
socialförsäkringssystemen och a-kassan till 75 %. Regeringens politik har
enligt utskottets mening en felaktig inriktning. Nu måste alla krafter
utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka
en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i
permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro
till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva
ingrepp i välfärdsstaten.
Det förslag som Vänsterpartiet för fram i sin motion om att sätta av 5
miljarder kronor till en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn är
enligt utskottets mening välmotiverat. Det motsvarar en sänkning av
arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och
kompenserar
kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten för de höjda
egenavgifterna.
Utskottet vill på motsvarande sätt föreslå att 5 miljarder kronor sätts av
för att stimulera sysselsättningen i den privata tjänstesektorn. I likhet med
Vänsterpartiets förslag bör man också upprätta ett program för gröna
investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska
området bör enligt utskottets mening avvisas. Regeringens politik leder enligt
utskottets mening i fel riktning. I stället för att lägga över en större del
av
finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på
redan svaga och utsatta grupper.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som
förordas i motion Fi33 (v) yrkande 2. Dessa förslag avviker i positiv mening
påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi31 (m) yrkande 2,
Fi32 (fp) yrkande 2, Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44, Fi35 (kds) yrkande 2
samt Fi40 (m) yrkandena 12 och 14. Dessa motioner liksom propositionens
förslag
avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen
med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2
samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi34
yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt 1994/95:Fi40 yrkandena
12 och 14 godkänner vad som förordas i motion 1994/95:Fi33 yrkande 2 och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det budgetalternativ
Miljöpartiet" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att Sverige i grund och botten är ett rikt land
med goda förutsättningar att lösa sina ekonomiska problem. Våra stora
statsfinansiella problem har fördelningspolitiskt negativa effekter och bidrar
bl.a. till en allmänt förhöjd räntenivå jämfört med omvärlden. De höga
räntenivåerna bromsar både återhämtningen av den inhemska ekonomin och
framtidsinriktade, jobbskapande investeringar i näringslivet. Skatteunderlaget
växer inte tillräckligt snabbt för att åter kunna bära de omfattande
offentliga
utgifterna. Budgetunderskottet medför en växande statsskuld och räntorna för
denna tränger undan resurser som är angelägna för att hävda de
välfärdspolitiska ambitionerna. Möjligheterna att föra en långsiktigt sund
ekonomisk politik undergrävs och utrymmet för diskussioner om angelägna och
långsiktiga framtidsfrågor minskar.
Det är således enligt utskottet mycket angeläget att snabbt komma till rätta
med den skenande statsskulden. Ambitionen måste vara att snarast vända
underskottet i budgeten till ett överskott för att kunna minska statsskulden.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att utöver de
av regeringen i kompletteringspropositionen föreslagna besparingarna kan och
bör ytterligare besparingar göras främst inom det militära försvaret,
väganslagen och socialförsäkringarna. Statens finanser bör saneras så att
förutsättningar skapas för en växande privat sektor med fler små, medelstora
eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs-
och
energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar.
Ökat företagande för fler jobb är en hörnpelare i finanspolitiken. Utskottet
anser dock att de nya utgifter som regeringen föreslagit på
arbetsmarknadspolitikens område har en olämplig utformning och bör ersättas
med
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inriktas på att stimulera ökat
företagande, särskilt med inriktning på bättre energihushållning och
långtgående miljöanpassning.
Utskottet anser att de besparingar som måste göras i den offentliga sektorn
bör riktas på ett sådant sätt att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg,
skola
-- undantas för att klara övergripande mål om social rättvisa. Utskottet är
därför kritiskt till vissa av regeringens sparförslag. Det gäller dels
åtstramningar som riktats mot just välfärdens kärnområden, dels sänkningen av
ersättningar i socialförsäkringarna till låginkomsttagare. I stället för
sänkta
ersättningsnivåer bör ett s.k. brutet tak införas, som innebär 80 % ersättning
för de första 12 000 kronorna av inkomsten, och 40 % för den del som ligger
däröver.
Enligt utskottet bör budgetpolitiken utformas så att en kraftfull
skatteväxling görs där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö.
Som ett led i denna skatteväxling bör arbetsgivaravgifterna sänkas med 3,5
procentenheter. Kommunerna får behålla förtjänsten av detta och kompenseras
därigenom för höjningen av egenavgifterna med 2 procentenheter år 1996.
Tjänste- och miljösektorn bedöms också gynnas av åtgärden. Sänkningen
finansieras genom höjda energi- och miljöskatter samt genom en höjning av
bolagsskatten med 3 procentenheter.
Utskottet anser vidare i likhet med Miljöpartiet de gröna att genom de
omfattande besparingar som föreslås skapas utrymme för vissa angelägna
satsningar på miljö- och energiområdet. Bl.a. bör ett investeringsbidrag om 1
000 miljoner kronor anvisas för att skapa arbetstillfällen och ett mer
offensivt näringsliv. Inom regionalpolitikens ram bör 1 500 miljoner kronor
anvisas för näringslivsutveckling och bättre infrastruktur på teleområdet.
Vidare avstyrks föreslagna indragningar på biståndet och miljöområdet.
Förslaget om moms på dagstidningar avstyrks. Detta bör ersättas med höjd
reklamskatt.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det av Miljöpartiet de gröna
framlagda budgetalternativet. Detta budgetalternativ skulle om det antogs av
riksdagen innebära en förstärkning av statens finanser med 5,4 miljarder i
förhållande till regeringsförslaget. Det skulle samtidigt ha som följd att ett
första steg togs i en utveckling mot ett samhälle i bättre ekologisk och
social
balans.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som
förordas i motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och
motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33
yrkande
2, 1994/95:Fi35 yrkande 2 och 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad
som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
förslag till budgetpolitiska riktlinjer som börjar med "Liksom Folkpartiet
avvisar" och slutar med "(bil. 1, yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nu under pågående konjunkturuppgång som vi
har bäst möjlighet att stabilisera de offentliga finanserna. En fortsatt
sanering är för utskottet i allra högsta grad en etisk fråga. Att inte nu
vidta
nödvändiga åtgärder för att få balans i de offentliga finanserna innebär
oundvikligen att ännu större problem vältras över på kommande generationer.
Detta vore djupt oetiskt och dessutom ett hot mot vårt demokratiska system då
medborgarnas förtroende för hela det parlamentariska systemet riskerar att
urholkas.
Att inför omvärlden och våra långivare skapa trovärdighet kring Sveriges
förmåga att hantera sin ekonomi är av avgörande betydelse om vi skall få ner
räntorna från de oacceptabla nivåer vi för närvarande har. En varaktigt lägre
ränta är den absolut viktigaste enskilda faktorn som kan bidra till att
investeringarna ökar, framför allt inom byggsektorn. En låg räntenivå är också
en viktig drivkraft för att åstadkomma tillväxt, nya jobb och förbättrade
statsfinanser.
Det är således nödvändigt att nu genomföra erforderliga besparingar om vi
inte skall gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat -- och
förhoppningsvis minskat -- den svenska statsskulden.
Utskottet vill därför förorda vissa budgetförstärkningar utöver regeringens
förslag. Dessa bör användas huvudsakligen till att återställa några
strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit
samt till några rättvisereformer. De principer som varit vägledande för
Kristdemokraterna vid valet av budgetförstärkningar är att åtgärderna skall ha
en fördelningspolitiskt riktig profil och att de skall gynna den
samhällsekonomiska effektiviteten eller i vart fall störa så lite som möjligt.
Det innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med
besparingar
och att i den mån skatter skall höjas måste det ske på ett sätt som har så
litet skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas incitament för
företagande. Skattesystemet bör så långt som möjligt vara neutralt, t.ex.
genom
att beskattningen inte skall påverka ett företags val av finansiering med
nyemission eller lån. Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) att Sverige bör föra en mer offensiv politik
som stimulerar förutsättningarna att skapa nya jobb på den svenska
hemmamarknaden. Nya arbetstillfällen är viktigt med hänsyn till
arbetslöshetens
mycket negativa konsekvenser för den enskilde, samhället och inte minst
samhällsekonomin. Eftersom Sverige har svårt att konkurrera med
låglöneländernas produktion av konsumtionsvaror spelar den
sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen en avgörande roll för att få ner
arbetslösheten. En politisk stimulans som skulle kunna påskynda utvecklingen
och ge positiva effekter på antalet nya jobb är en sänkning av tjänstemomsen.
Det skulle öka efterfrågan på olika tjänster inom branscher såsom bygg- och
anläggning, data, miljö, ekonomi och försäkring m.fl. Ytterligare ett förslag
från Kristdemokraterna för att främja sysselsättningen är att sänka
arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.
En fri marknad kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning.
Därför är det nödvändigt att skapa system såväl inom ett land som mellan
länder
för att åstadkomma resursöverföringar som skapar solidaritet och en jämnare
inkomstfördelning. Av dessa skäl anser utskottet t.ex. inte att det kan
betraktas som anständigt att reservationsanslag för biståndsanslaget uppgående
till en miljard kronor dras in. I likhet med vad Kristdemokraterna förordar
anser också utskottet att de sämst ställda pensionärerna bör kompenseras genom
ökade pensionstillskott och bostadstillägg. Utskottet vill även höja
ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 %.
En grundläggande princip vid utformandet av familjepolitiken måste vara att
ingen svensk familj skall behöva söka socialbidrag enbart för att man har
barn.
Utskottet vill liksom Kristdemokraterna föra en politik som förbättrar
situationen för de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna och pensionärerna
jämfört med förslagen i kompletteringspropositionen. Utskottet föreslår därför
att vårdnadsbidraget återinförs till samma nivå som gällde fram till
årsskiftet 1994/95 samt att de inkomstprövade bostadsbidragen till
barnfamiljer
förstärks på bekostnad av de generella barnbidragen.
De budgetförstärkningar utöver regeringens förslag som Kristdemokraterna
redovisar är bl.a. att man vill se ett uppstramat system för studiemedel. En
viss studietakt skall förutsättas för den som vill komma i åtnjutande av
studiemedel. Detta torde leda till en besparing inom området. Inom samma
område
föreslås också att utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt
utbildningsväsende införs.
Kostnaderna för bidragsförskott är möjliga att reducera. Dessutom föreslås
att bostadsbidraget för ungdomshushåll, dvs. för personer mellan 18 och 29 år
utan barn, slopas. Kristdemokraterna anser också att som ett led i strävan
efter att prioritera etik och god moral bör markeringen göras mot att de som
uppbär pension och som har obetalda skatteskulder får se pensionsutbetalningen
reduceras.
Den pågående rationaliseringen inom Väg- och Banverken bör kunna påskyndas
och på så sätt bidra till saneringen av statsbudgeten. Vad avser
arbetsmarknadsåtgärderna kan en besparing ske. Hitintills har
utbildningsvikariat inte i någon större utsträckning utnyttjats av den privata
sektorn. Kristdemokraterna anser att omfattningen av programmet är för stor
och
bör reduceras men att åtgärden i sig är vällovlig.
Utskottet ansluter sig till det av Kristdemokraterna framlagda
budgetalternativet och konstaterar att alternativet skulle leda till en
förbättring av den offentliga sektorns finanser med upp till 10 miljarder
kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som
förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen
med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna
1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2,
1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14
godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi35 yrkande 2 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tillkommande
utgiftsbehov, netto börjar med "Utskottet finner det" och slutar med "Fi31
(m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m)
yrkande 3 och föreslår att riksdagen på nytt kräver en bruttoredovisning av
budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bruttoredovisning av
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
140. Revisionens iakttagelser (mom. 94)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Revisionens
iakttagelser börjar med "Finansutskottet kan" och slutar med "Fi34 (mp)
yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett demokratiskt styrelseskick förutsätter att de
partier som finns representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra
sina demokratiska förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som
finns representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till
partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall
sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag
från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94
har
disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd
bör
ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en
reglering
snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna
medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget.
Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker
utskottet motinerna Fi35 (kds) yrkande 41 och Fi34 (mp) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande revisionens iakttagelser
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 33 och
1994/95:Fi35 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om Sametinget,
141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i
annat sammanhang (mom. 96)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner
med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen
har behandlat i annat sammanhang börjar med  "Finansutskottet vill med"
och slutar med "yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Folkpartiet liberalerna som
behandlas i detta avsnitt.
Som ett led i att åter nå enprocentsmålet för biståndet bör biståndsanslaget
ökas med 500 miljoner kronor nästa år och i ett nästa steg med 600 miljoner
kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som leder till att
räntesubventionerna till bostadsbyggandet minskar med 1 miljard kronor
budgetåret 1995/96, och med ytterligare 2 miljarder kronor till 1998.
Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör beräknas på den försäkrades
förvärvsinkomst under de senaste tolv månaderna.
Utskottet ställer sig även bakom förslagen om höjd pensionsålder och
delpensionsförsäkringens avskaffande.
Presstödet och bidrag till folkbildning bör minskas med vardera 300 miljoner
kronor per år. Vidare kan försäljning av koncession för en ny TV-kanal
inbringa
ytterligare minst 300 miljoner kronor.
Beträffande flerbarnstilläggen vill utskottet anföra följande. Riksdagen har
nyligen beslutat att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom
en
successiv utformning så att flerbarnstillägg inte utgår för barn födda fr.o.m.
den 1 januari 1996. Utskottet vill framhålla att det kan förefalla egendomligt
för många föräldrar att flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt
olika bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella besparingen
kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år. Utskottet vill inte
förringa värdet av långsiktigt verkande utgiftsnedskärningar men konstaterar
att det i nuvarande ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar
med snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet.
Finansutskottet har noterat att de fördelningspolitiska studier som utförts
under senare tid visat att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller
flera barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet. Detta talar
enligt utskottets mening för att det allvarliga statsfinansiella läget i
första
hand bör angripas med budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell
räckvidd. Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i praktiken
är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge alternativa besparingar
som t.ex. sänkta bostadssubventioner fortfarande går att anvisa. Utskottet
ställer sig med det anförda bakom det i Folkpartiets motion framförda
förslaget
om en ökning av flerbarnstilläggen med 100 miljoner kronor per år.
Också när det gäller skattepolitiken tillstyrker utskottet Folkpartiets
förslag.
Den statliga inkomstskatten bör sänkas till 20 %. "Hälften kvar" är en
viktig princip. Grundavdraget i inkomstbeskattningen bör höjas.
Småföretagens utveckling är av avgörande betydelse för att få ner den höga
arbetslösheten. Beskattningen av fåmansföretag bör därför reformeras i
enlighet
med vad som anförs i motion Fi44 (fp). Nystartade företag bör undantas från
kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger någon utdelning till
ägarna.
Det är rimligt att så länge ägarna gör uppoffringen att avstå från sin
avkastning på kapitalet bör staten kunna göra detsamma.
Sammantaget innebär Folkpartiets förslag att arbetslösheten minskar och
statsfinanserna stärks. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna
Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och
14 och hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som
riksdagen behandlat i annat sammanhang
att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt
1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat
sammanhang (mom. 97)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner
med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen
har behandlat i annat sammanhang börjar med  "Finansutskottet vill med"
och slutar med "yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 samt 33--35" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Vänsterpartiet som behandlas
i detta avsnitt.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av skattepolitiken som uttrycks i
Vänsterpartiets motion. Grundavdraget för inkomster under brytpunkten bör
höjas. Statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl talar för vissa
ytterligare skärpningar av skatten på kapitalägande.
Bolagsskatten bör höjas från 28 % till 30 %. Det starkt förbättrade
vinstläget gör det även motiverat att ta ut en s.k. värnskatt inom
bolagssektorn. Löntagare med högre inkomster får betala en extra värnskatt på
5
%. Bolag med stora vinster bör också betala en värnskatt på 5 %. Skatten bör
beräknas på vinster över en sådan nivå att inkomsterna kan beräknas till 2
miljarder kronor. Detta torde motsvara en vinst på ca 50 miljoner kronor efter
bokslutsdispositioner.
Vidare bör egenavgifterna för småföretagare sänkas.
Utskottet tillstyrker Vänsterpartiets förslag att biståndet höjs med 860
miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av dessa medel bör det framgå att 150
miljoner kronor skall avsättas till enskilda organisationer.
Barnbidraget bör höjas till 8 280 kr per barn och år. På sikt bör
flerbarnstilläggen upphöra så att alla barn får samma bidrag. Detta bidrag bör
vara högre än dagens.
Arbetet mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras. Utskottet
tillstyrker därför Vänsterpartiets förslag att tillföra skattemyndigheterna
140
miljoner kronor och kronofogdemyndigheterna 71 miljoner kronor. Vidare bör
Tullverket tillföras 75 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Sammantaget innebär Vänsterpartiets förslag en rättvisare fördelningspolitik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8, 18,
20, 21 och 33--35 och föreslår riksdagen att den som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav som Folkpartiet fört fram.
Sålunda avstyrks motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt
Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen
behandlat i annat sammanhang
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet och regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse om
huvudinriktningen av kompletteringspropositionen. Syftet var att skapa ett
brett parlamentariskt stöd för saneringen av statsfinanserna. Propositionen
utformades därefter i nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet.
Därutöver har Centern och Socialdemokraterna träffat överenskommelse om
regionalpolitiken (prop. 1994/95:161), arbetsmarknadspolitiken
(prop. 1994/95:218) samt finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:203). Således har Centerpartiets riksdagsgrupp inte presenterat
några motioner med anledning av dessa propositioner eftersom det råder enighet
mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna om innehållet i propositionerna.
På
andra områden som inte omfattas av överenskommelsen med Socialdemokraterna
t.ex. näringspolitiken, miljöpolitiken, trafikpolitiken, utbildningspolitiken,
biståndspolitiken, en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och
arbetsrätten vidhåller Centerpartiet den uppfattning som vi redovisat i
motioner och betänkanden under detta riksmöte. Vi har dock inte upprepat dessa
krav i samband med kompletteringspropositionen.

2. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är i dag en truism att miljöfrågorna kommer att få en alltmer
framträdande plats i diskussionen om utformningen av den ekonomiska politiken.
Miljömålen måste, enligt Folkpartiets mening, ges högsta prioritet men detta
innebär samtidigt ett krav på att miljömålen formuleras i operativa termer.
Det är emellertid tyvärr alltför vanligt att de miljömål som antas av
riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Det beror bland annat på att formerna
för beslutsfattande i dag är sådana att miljön kommer in alltför sent i
beslutsprocessen och att den tillmäts alltför liten betydelse. Min uppfattning
är att det finns skäl att överväga att en kommission inrättas för miljön, som
bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och
verklighet, i beslutsprocessen och i målens effektivitet. Kommissionen bör
även
kunna behandla frågan hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på
bästa sätt i en internationaliserad verklighet.

3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anför:
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen medför att staten inte som hittills
kan tillåtas att låna i Riksbanken. Detta innebär en minskad handlingsfrihet
och en anpassning till en framtida monetär union som jag motsätter mig. Med
respekt för folkomröstningens resultat hösten 1994 som jag förbundit mig att
följa, anser jag mig nu inte kunna gå emot den här lagändringen. Den innebär
inte i praktiken någon betydande förändring av den hittills förda penning- och
valutapolitiken. Lagändringen har också en viktig fördel i att den tydligare
utesluter möjligheten att via sedelpressarna finansiera ett statligt
budgetunderskott vilket enligt min mening skulle vara förödande för svensk
ekonomi.
4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter bör
införas. Yrkanden härom har vi framställt tidigare i flera sammanhang. Den
skall vara utformad så att den inte möjliggör en evig rundgång mellan
kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att understryka försäkringens
karaktär av omställningsförsäkring och för att motverka den explosionsartade
ökningen av antalet s.k. långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den
ordning som infördes under den förra mandatperioden visade sig därvidlag vara
ett värdefullt komplement till de enskilda arbetslöshetskassorna.
5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har i sitt budgetalternativ föreslagit sänkt matmoms
som en del i en skatteväxling. Denna skatteväxling innebär i huvudsak att
miljö- och energiskatter
höjs och arbetsgivaravgifter sänks. Det innebär emellertid att hushållen
utsätts för ökad beskattning. För att kompensera hushållen föreslår vi en
sänkt
matmoms. I regeringens
förslag till budget i kompletteringspropositionen ingår till en mindre del
höjda miljö- och energiskatter, dock inte i sådan omfattning som vi föreslår.
Andra åtgärder som beslutats under våren, som t.ex. sänkt barnbidrag med 110
kr
plus ytterligare sänkning för flerbarnsfamiljerna, har medfört försämringar
för
hushållen utöver vad Miljöpartiet föreslagit i sitt budgetförslag. Detta
medför
en åtstramning av den inhemska konsumtionen och bromsar konjunkturuppgången.
Det drabbar också många redan hårt
ansträngda hushåll. Av dessa skäl finner jag det rimligt att acceptera den
sänkning av matmoms som regeringen nu föreslår.
6. Skatt på folköl (mom. 26)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer
priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att
tillgodose
motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall
påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
7. Skatt på folköl (mom. 26)
Johan Lönnroth (v) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer
priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att
tillgodose
motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall
påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
Om sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel ändå genomdrivs har jag inget
att invända mot att priset på folköl i detaljhandeln hålls oförändrat.
8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anför:
Vi har samma uppfattning som reservanterna i reservationen till moment 27 av
Moderaterna och Folkpartiet om att en månatlig uppbörd av mervärdesskatt med
förkortad inbetalningstid inte bör införas. Vi har emellertid avstått från att
yrka på detta nu eftersom det konkreta förslaget ännu inte föreligger. Vi
avser
att återkomma till frågan när propositionen förelagts riksdagen och effekterna
bättre kan bedömas.
9. Tobaksskatt (mom. 32)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet har i motionen med anledning av budgetpropositionen (mot.
1994/95:Fi212) föreslagit höjd skatt på tobak. Detta beräknas ge 1,5 miljarder
i skatteintäkter. Vi står fortfarande fast vid den ståndpunkten även om vi
inte
upprepar vårt yrkande. Att vi inte reserverar oss på detta moment innebär inte
att vi ändrat uppfattning.
10. Utebliven kompensation till myndigheterna
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi har i likhet med finansutskottet förståelse för att det statsfinansiella
läget kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill vi dock understryka att
vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten
än andra. Det är därför nödvändigt att besparingar görs som en del av en
medveten strategi där kärnverksamheten prioriteras och andra delar reduceras.
Som justitieutskottet anför är det inte möjligt att lägga ut krav på
besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för
samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar vi att det är nödvändigt
att se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga
resurser.
11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m)
anför:
Starka statsfinansiella skäl talar enligt vår mening för att utgifterna för
bostadsbidragen måste minskas. Vi har också under årets allmänna motionstid
lagt fram förslag om att helt slopa bostadsbidragen till hushåll utan barn.
Detta förslag har nyligen avvisats av riksdagen. Vi har med hänsyn härtill och
med omtanke om riksdagens arbetsformer nu avstått från att än en gång föra
fram
detta förslag. Det är dock vår avsikt att ånyo aktualisera förslaget om inte
de
aviserade övervägandena i frågan leder till att bidragen tas bort.

12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i
annat sammanhang (mom. 96)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Finansutskottet behandlar i detta moment yrkanden från Folkpartiet
liberalerna som riksdagen behandlat i annat sammanhang. Vi vill markera att
Moderata samlingspartiet vidhåller de förslag som lades fram i januari. För
att
underlätta arbetet i utskottet och i kammaren avstår vi från att i detta
sammanhang närmare markera vår ståndpunkt i de aktuella frågorna. Vi hänvisar
i
stället till våra tidigare motioner och ställningstaganden i utskotten.
I proposition 150 framlagda lagförslag

Bilaga 1

Finansplanen

Socialdepartementets verksamhetsområde

Finansdepartementets verksamhetsområde


Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde




Bilaga 2

Innehållsförteckning
  Sammanfattning                                                            1
  Inledning                                                                 5
  Propositionens förslag                                                    9
  Motionsyrkanden                                                          15
  Utskottet                                                                27
    Den ekonomiska politiken                                               27
      Internationell utveckling                                    27
      Utvecklingen i Sverige                                               31
        Prognosförutsättningar                                     31
        Försörjningsbalansen                                               32
        Enskilda poster i försörjningsbalansen                     34
        Inflationsutvecklingen                                     38
        Utvecklingen på arbetsmarknaden                            40
        Den offentliga sektorns finanser                                   41
        Svensk ekonomi fram till år 2000                                   42
      Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer              44
      Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska
riktlinjer                                                                 46
        Moderata samlingspartiet                                           46
        Folkpartiet liberalerna                                            49
        Vänsterpartiet                                             52
        Miljöpartiet de gröna                                      54
        Kristdemokraterna                                                  57
      Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken       59
      Miljö och ekonomi                                            66
      Penningpolitiken                                             67
      Kommission för att granska finansmarknaden                           69
      Förbud mot monetär finansiering                                      70
Upplåning i Riksbanken71
Världsbanken71
      Konvergensprogrammet71
    Arbetsmarknadspolitiken                                                72
      Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.                     72
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.             72
Grundbeloppet i KAS74
Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen74
        Deltidsarbetslösa74
        Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen       76
Skärpning av arbetsvillkoret77
Begränsning av ersättningsrätten77
        Plikttjänstgöring                                                  77
        En mer rättvisande redovisning                             77
        Förkortad arbetstid                                                78
        Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.    78
      Kostnader för utbildningsvikariat                            79
      Bidrag till lönegarantiersättning                            80
      Invandring                                                           81
        Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.               81
        Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.        81
Utbetalning av schablonersättningar82
    Skatter                                                                82
      Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel                    82
      Skatt på folköl                                                      83
      Månatlig uppbörd av mervärdesskatt                                   84
      Sänkt skatt i tjänstesektorn                                         84
      Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i
näringsverksamhet                                                          85
      Beskattning av aktieutdelning                                        86
      Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder            86
      Tobaksskatt                                                          86
    Besparingar inom den offentliga förvaltningen                        87
      Ett tak för de offentliga utgifterna                                 87
      Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande                           96
      Utredning om effekter av besparingar                                 96
      Utebliven kompensation till myndigheterna                    96
      Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter                         97
    Förslag inom Utrikesdepartementets område                              98
    Förslag inom Försvarsdepartementets område                    100
    Förslag inom Socialdepartementets område                              101
      Bostadsbidrag                                                       101
      Bidragsförskott                                                     102
      Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen                      103
      Köp av rehabiliteringstjänster                                      106
      Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen                               107
      Anslaget Föräldraförsäkring                                         107
      Anslaget Sjukpenning och rehabilitering                             108
      Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering       109
      Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård            110
Anslaget sjukvårdsförmåner m.m.112
      Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering      112
      Assistansersättning                                                 113
      Förtidspension                                                      114
    Förslag inom Kommunikationsdepartementets område                      114
      Väganslag                                                   114
        Byggande av vägar                                                 114
        Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar                  115
      Järnvägsanslag                                                      116
      Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar                      116
      Utökad garantiram i Stockholm                                       117
    Förslag inom Finansdepartementets område                              118
      Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader                             118
      Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området118
    Förslag inom Utbildningsdepartementets område                         118
      Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan         118
      Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m.                                                                      119
      Nationella och internationella forskningsresurser           120
        Anslaget Europeisk forskningssamverkan                    120
      Grundforskningsavdrag                                               120
      Studiestöd till deltidsstuderande                           121
Studier vid folkhögskolor122
Anslaget Studiemedel m.m.122
      Vuxenstudiestöd                                                     122
Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet125
Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå126
Anslaget Vuxenstudiestöd m.m.126
Anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar126
      Skärpta studiemedelsvillkor                                         126
      Svux vid YTH-utbildning                                             127
    Förslag inom Kulturdepartementets område                              127
      Stöd till icke-statliga kulturlokaler128
      Kulturstöd vid ombyggnad m.m.128
      Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel      128
    Förslag inom Näringsdepartementets område                             129
      Främjande av kvinnors företagande                           129
      Bidrag till tekniköverföring                                        130
      Investeringsfrämjande                                               132
      Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område               133
        Statliga företag                                                  133
    Förslag inom Civildepartementets område                               133
      Länsstyrelserna m.m.                                                133
      Stöd till trossamfund m.m.                                          135
Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.135
Utveckling av ideell verksamhet136
Stöd till idrotten136
      Stöd till kooperativ utveckling                                     136
    Förslag inom Miljödepartementets område                               138
      Miljöpolitiska frågor                                               138
        Bidrag till kalkningsverksamhet                           138
        Miljöforskning                                            139
        Indragning av reservationsmedel inom
Miljödepartementet                                                140
        Energipolitiska frågor                                    141
        Kärnsäkerhetsforskning                                    141
    Budgetpolitiken                                                       141
      Budgetutvecklingen                                                  141
      Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer                 143
      Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer       145
        Moderata samlingspartiet                                          145
        Folkpartiet liberalerna                                   146
        Vänsterpartiet                                            147
        Miljöpartiet de gröna                                             148
        Kristdemokraterna                                                 149
        Övriga motionsyrkanden                                    150
      Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer                  150
      Tillkommande utgiftsbehov, netto                            154
      Finansfullmakten                                            156
      Bemyndigande om statlig upplåning                           157
    Ekonomisk styrning av statlig verksamhet                              157
      Årsredovisning för staten 1993/94                           157
      Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens
iakttagelser 1994                                                         158
      Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och
stiftelser                                                                161
    Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp
frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang                     162
      Folkpartiet liberalerna                                             162
        Biståndspolitiken                                                 162
        Räntesubventioner                                                 162
        Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst                  163
        Besparingar inom pensionsområdet                                  163
        Presstöd                                                          164
        Folkbildning                                                      164
        Koncession för ny TV-kanal                                        164
        Barnbidrag                                                        164
        Skattepolitiken                                           165
      Vänsterpartiet                                                      165
        Skattepolitiken                                           165
        Egenavgifter                                                      166
        Biståndspolitiken                                                 166
        Barnbidrag                                                        166
        Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och
Kronofogdemyndigheterna                                                   166
      Finansutskottets ställningstagande167
   Hemställan168
Reservationer
    1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, fp, kds)                                                              184
    2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)      189
    3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)  193
    4. Miljö och ekonomi (mom. 2) (mp)                            195
    5. Penningpolitiken (mom. 3) (v)196
    6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (v)    196
    7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (mp)   197
    8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (v)                                198
    9. Konvergensprogram (mom. 7) (v, mp)                                 198
    10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
(fp, kds)                                                                 199
    11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (v)       200
    12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (mp)      200
    13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8,
motiveringen) (m)201
    14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (m)                                  202
    15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (v)                                  202
    16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (kds)                                203
    17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (fp)                   203
    18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (mp)                   203
    19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10) (m)  204
    20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10,
motiveringen) (fp)                                                        204
    21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11) (v)          204
    22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen)
(m, fp)205
    23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12) (v)     205
    24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13) (fp)                       206
    25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen) (m)          206
    26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14) (m)            207
    27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen) (fp)  207
    28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (v)              207
    29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17) (m)            208
    30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen) (fp)  208
    31. Förkortad arbetstid (mom. 18) (v)                                 209
    32. Förkortad arbetstid (mom. 18) (mp)                                209
    33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(m)                                                                       210
    34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(fp, kds)                                                                 211
    35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(v)                                                                       211
    36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
(mp)                                                                      212
    37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20) (kds)                 213
    38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m. (mom. 24) (m)                                                        213
    39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
(m, fp, kds)                                                              214
    40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25) (v)   215
    41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (m, fp)              215
    42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (m)                        216
    43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (fp)                       217
    44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (v)                        217
    45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (mp)                       218
    46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (kds)                      219
    47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
(mom. 29) (m, fp, kds)                                            219
    48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30) (m, fp, kds)      220
    49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31)
(fp, kds)                                                                 220
    50. Tobaksskatt (mom. 32) (fp)221
    51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (m, fp)    221
    52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (v)                222
    53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34) (m)          223
    54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35) (mp)               224
    55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37) (v, mp, kds)                                            224
    56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37) (fp)                                                            225
    57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
(mom. 37, motiveringen) (m)                                               226
    58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (v)           227
    59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (mp)                  227
    60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39) (fp)228
    61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39,
motiveringen) (m)                                                         228
    62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet
(mom. 40) (fp, kds)                                                       229
    63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41) (v)                   229
    64. Bidragsförskott (mom. 42) (m)                             230
    65. Bidragsförskott (mom. 42) (fp)                            230
    66. Bidragsförskott (mom. 42) (kds)                           231
    67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (fp)  231
    68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (v)      232
    69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (mp)  233
    70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (kds) 233
    71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44) (m, v, kds)      234
    72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45) (m, fp, kds)  234
    73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (fp)                     235
    74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (v)                      236
    75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (mp)                     236
    76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (kds)            237
    77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (m)          237
    78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (fp)         238
    79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (v)          239
    80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (mp)         239
    81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (kds)        240
    82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (m) 241
    83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (v) 241
    84. Assistansersättning (mom. 51) (v)                                 242
    85. Förtidspension (mom. 52) (m)242
    86. Förtidspension (mom. 52) (fp)                                     243
    87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (v)                       243
    88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (mp)                      244
    89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (kds)             245
    90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54) (v) 245
    91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
(mp)                                                                      246
    92. Järnvägsanslag (mom. 55) (v)                                      246
    93. Järnvägsanslag (mom. 55) (mp)                                     247
    94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56) (m)      248
    95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57) (v, mp)           248
    96. Grundforskningsavdrag (mom. 63) (mp)                              249
    97. Folkhögskolestudier (mom. 65) (v, kds)                    249
    98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (m)                250
    99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (fp, mp, kds) 250
    100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (v)               251
    101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå (mom. 68)
(v, kds)                                                                  251
    102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (m)           252
    103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (fp, mp, kds)         252
    104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (v)           252
    105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71) (kds)253
    106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72) (m)253
    107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73) (mp)     254
    108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75)
(v)                                                                       254
    109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (m)      255
    110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (fp)  256
    111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
(v, mp, kds)                                                              256
    112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (m, fp)       257
    113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)  (v)          258
    114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (mp)          258
    115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (m, fp)      259
    116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (mp)                 260
    117. Försäljning av statliga företag (mom. 79) (m. fp, kds)   260
    118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80) (v)           261
    119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81) (kds)   261
    120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m. (mom. 82) (kds)                                    262
    121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet  (mom. 83) (kds)  262
    122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84) (kds)           263
    123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (m)        264
    124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (v)        264
    125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (mp)       265
    126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen)
(fp)                                                                      265
    127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86) (v)                                                             266
    128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag (mom. 86) (mp)                                                 266
    129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag
(mom. 86) (kds)                                                           267
    130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (v, kds)            267
    131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (mp)                        268
    132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementet (mom. 88)
(mp)                                                                      268
    133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
(mom. 89) (v)                                                             269
    134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (m)          269
    135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (fp)         274
    136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (v)          277
    137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (mp)         279
    138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (kds)        281
    139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91) (m)           283
    140. Revisionens iakttagelser (mom. 94) (v, mp, kds)                  283
    141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen
behandlat i annat sammanhang (mom.  96) (fp)                              284
    142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i
annat sammanhang (mom. 97) (v)                                            285
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet (c)       287
2. Miljö och ekonomi (mom. 2) (fp)                                        287
3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (mp)                           288
4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (m, fp, kds)          288
5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom 25) (mp)                288
6. Skatt på folköl (mom. 26) (m, fp, kds)                                 289
7. Skatt på folköl (mom. 26) (v)                                          289
8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (kds)                     289
9. Tobaksskatt (mom. 32) (mp)                                             289
10. Utebliven kompensation till myndigheterna (m, fp, kds)                290
11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
(m)                                                                       290
12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i
annat sammanhang (mom. 96) (m)
290
Bilagor
1. I proposition 150 framlagda lagförslag                                 291
      Finansplanen
      Socialdepartementets verksamhetsområde
      Finansdepartementets verksamhetsområde
      Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
      Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
2. Regeringens och Centerpartiets uppgörelse samt
   oppositionens syn på den                                       317
Bilagorna 3--19 återfinns i del 2 av betänkandet.
3.  Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y
4.  Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU7y
5.  Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y
6.  Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU5y
7.  Lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y
8.  Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y
9.  Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU7y
10. Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y
11. Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU6y
12. Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU7y
13. Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU4y
14. Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU5y
15. Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU7y
16. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU4y
17. Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU4y
18. Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges
    ekonomiska läge och kompletteringspropositionens
    åtgärdsförslag
19. Finansutskottets offentliga utfrågning med
    riksbankschefen om penningpolitiken
Tabeller
1.  BNP-tilllväxt i vissa OECD-länder28
2.  Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och
    EU-området29
3.  Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande29
4.  Prognosförutsättningar31
5.  Växelkursutvecklingen31
6.  Försörjningsbalans32
7.  Nyckeltal33
8.  Hushållens inkomster35
9.  Bruttoinvesteringar efter näringsgren37
10. Konsumentpriser39
11. Arbetsmarknad40
12. Ändrade kompensationsnivåer103
13. Statsbudgeten och statens lånebehov143

Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU6y
Bilaga 3
Den kommunala ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över
proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar
som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla frågan om
grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala
självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar utskottet ett par
motionsyrkanden som gäller Sametinget.
Propositionen
Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för  kommuner och
landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av system för statsbidrag har
gjorts en avvägning mellan  å ena sidan önskemål om kommunalt självbestämmande
och mångfald och å andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala
verksamheten.
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning av
skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett  förslag till lag
om införande av denna lag föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995
och tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen
innebär ett successivt införande under åtta år av det nya utjämningssystemet.
Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av grundläggande
betydelse för att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska
förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Regeringen anser att en
inomkommunal inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara
inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett
inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att systemet i
huvudsak finansieras genom omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner
resp. landsting. Alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per
innevånare som motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga
statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara ekonomiska
regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att utjämningen påverkas.
De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som
ligger över den genomsnittliga nivån får ett avdrag från skatteinkomsterna. På
motsvarande sätt får de kommuner och landsting som har en beskattningsbar
inkomst per invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till
skatteinkomsterna.
Från vissa remissinstanser hade framförts principiella invändningar mot den
långtgående inkomstutjämningen, med motiveringen att den står i motsättning
till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är
emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som
skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något förslag i denna del
framställs -- pekat på att vissa kommuner och landsting under de senaste åren
haft svårt att anpassa sin verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns
exempel på att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och till
och med lånefinansierar kostnader för driften av sin verksamhet. Det finns
också enligt propositionen exempel på kommuner som har ingått
borgensförbindelser av stor omfattning och därvid underskattat följderna för
den egna ekonomin. En sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta
eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot den bakgrunden
anser regeringen att det är angeläget att skyndsamt göra en översyn av
kommunallagens ekonomikapitel. Vidare är enligt propositionen avsikten att
införa en lagregel om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen
avser också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att hantera
problem som uppstår i kommuner och landsting som inte kan fullgöra sina
betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i den fortsatta saneringen av den
offentliga ekonomin kommer regeringen att föreslå ett tak för de offentliga
utgifternas utveckling.
Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten
Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4) regeringens
förslag till inomkommunalt utjämningssystem med motiveringen att det strider
mot den kommunala beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag.
Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge bidrag till
kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det som
en kommun genom den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i
kommunal skatt skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det
måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med grundlagen att
riksdagen skall besluta om att vad en kommun uttaxerar i kommunal skatt skall
överföras till annan kommun. Skillnader i skattekraft och
kostnadsförutsättningar mellan olika kommuner och landsting skall på lämpligt
sätt utjämnas genom statsbidrag.
I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den
kommunala självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för den
kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya förslag har alla i
grunden varit överens om värdet av kommunal självstyrelse. Inte sällan inleds
förslagen till stora förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala
självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt intäkts- och
kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting som avses gälla fr.o.m.
1996 har debatten om såväl relationer kommunerna emellan som mellan kommunerna
och staten skärpts. Det uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin
proposition 1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala
beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen och samtidigt
föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till
andra på ett så genomgripande och omfattande sätt som regeringen föreslår.
I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vänder sig
motionärerna mot tankar på någon typ av tvångsförvaltning av kommuner, som inte
kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen
innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna väljarnas
gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga åtgärder.
I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att den kommunala
handlingsfriheten kringskärs om det införs ett utgiftstak för den
offentliga verksamheten, och i sin förlängning hotar ett sådant såväl det
kommunala självstyret som kommunernas beskattningsrätt.
Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot ett utgiftstak
för kommuner och landsting. Dessa måste själva få bestämma sina utgifter och
inkomster. Motionerna avvisar också med kraft förslagen om tvångsförvaltning
som fullständigt oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala
självstyrelsen.
Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande
De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om kommunernas ställning
och uppgifter har följande lydelse.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika
rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt
statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i
kommunerna utövas av valda församlingar.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen
statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för
kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala
beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas
befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i
grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen konstaterade (s.
190) att i vårt land präglas förhållandet mellan kommunerna och statsmakterna
och därmed den kommunala självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde
sålunda att staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika
former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man från detta synsätt
var det vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och
preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets-
och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i ganska vid
omfattning kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen.
Departementschefen anförde vidare:
Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått betydelsefulla
åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor handlingsfrihet åt
kommunerna. Av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens är emellertid
att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan
ombesörja egna angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en
kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en kärna i den
kommunala självbestämmanderätten som bör komma till klart uttryck i RF. Jag
föreslår därför att det redan i RF:s inledande paragraf tas in en bestämmelse
med innehåll att den svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick också genom kommunal
självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen obestämt, men det kan likväl
anses belysande när det gäller att ge uttryck åt principen om en självständig
och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna.
Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den kommunala
beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan olika kommunala ändamål
och åtgärder förutsätter en kombination av politiskt och ekonomiskt ansvar.
Liksom beredningen anser jag att principen om rätt för kommunerna att utkräva
skatt för att täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar
emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF om statsskickets
grunder (5 §). De grunder efter vilka kommunalskatt får tagas ut skall
naturligtvis bestämmas i lag. En bestämmelse om detta är i
departementsförslaget upptagen i 8 kap. 5 § RF.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot bakgrund av
vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot delar jag beredningens
uppfattning att RF bör anvisa på vilket sätt kommunernas utgiftsområde skall
avgränsas. I princip bör också här ställas kravet att lagformen skall anlitas.
Genom kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att frågorna om de
kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den allmänna debatt och därav
följande genomlysning som deras vikt fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i
ämnet i 8 kap. 5 § RF. Genom att välja formuleringen att kommunernas
befogenheter och åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att
kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett område där de
själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som skall bedrivas.
I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i första kapitlet
regeringsformen (numera 7 §) framhöll departementschefen (s. 231) att
bestämmelsen i andra stycket om den kommunala beskattningsrätten liksom övriga
föreskrifter i kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa
så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att
varje kommun helt obunden kunde bestämma skatteuttagets storlek.
Departementschefen hänvisade till 8 kap. 5 § regeringsformen varav framgick att
principens närmare förverkligande var underkastad lagstiftning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) anslöt sig
konstitutionsutskottet (s. 26) till departementschefens uppfattning att den
kommunala självstyrelsen utgjorde en av grundstenarna för den svenska
demokratin. Det var därför enligt utskottet väsentligt att den ställning
kommunerna intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i grundlagen.
Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de
krav som borde ställas på grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I
övrigt kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU 1977/78:21) ett förslag
om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting. Genom den
lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun
inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning
mellan kommunerna.
År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om innebörden av
grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen (KU 1980/81:22) vad gäller
lagstiftning om kommunalt skattetak. Utskottet angav då (s. 6) att utformningen
av det skydd som ges i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av
att det inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla
dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal
självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna bakgrund i stor utsträckning
avstått från att i RF införa detaljerade bestämmelser som ger ett klart
avgränsat rättsligt skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som
innebär att riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala självstyrelsen.
Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt kunde fatta
beslut om normer för den kommunala självstyrelsen. Grundlagens bestämmelser om
kommunerna och den kommunala självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets
mening tillmätas stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens
innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla att det i
förarbetena till RF understrukits att det är av grundläggande betydelse för
kommunernas kompetens att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor
inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter.
Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt utskottet fattas
inom den av grundlagen uppdragna ramen. Beslutet fick därför aldrig innebära
att den kommunala självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa
principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i övervägandena i
varje särskilt fall vägas in den stora vikt som grundlagen tillmäter den
kommunala självstyrelsen som en av de grunder för det svenska statsskicket,
varigenom folkstyrelsen förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således
alltid tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och
intresseavvägning som var aktuell i det konkreta lagstiftningsärendet. Att mot
bakgrund av RF:s regler i ett konkret fall avgöra vad som är godtagbar
inskränkning i den kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara
komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista hand på
riksdagen.
Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större sammanhang när
man avgör om en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen är godtagbar
med hänsyn till RF:s bestämmelser. Utskottet pekade på att ett ingrepp i
kommunernas rätt att fritt bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen
skulle innebära att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av
den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära att denna helt
upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras enbart formell utan skulle alltid
ha ett reellt innehåll.
Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till finansutskottet
(1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt.
Det gällde ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en
ettårig begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som från
konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera och ansåg således att
förslaget var förenligt med regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att
ingripanden i den kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste
användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur långtgående sådana
ingripanden fick göras måste bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av
inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar
blir emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga snarare än en
rättslig.
Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett kommunalt
skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av syftena med förslaget kunde
utskottet dock från konstitutionell synpunkt godta en tillfällig begränsning av
kommunernas rätt att bestämma sina skattesatser.
År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta en
ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning till vad som förekommit i
ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s.      137).
I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992  uttrycks
principen om kommunal självstyrelse genom att det i lagens inledningsparagraf
anges att kommuner och landsting sköter de angelägenheter på den kommunala
självstyrelsens grund som anges i lagen eller i särskilda författningar. I
förarbetena (prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar om
en princip för relationen mellan staten och den kommunala nivån. Den kommunala
självstyrelsen kan dock enligt denna proposition aldrig vara total.
Regeringsformen ger stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för
kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer och för den
kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras
befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs enligt
propositionen alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den
kommunala sektorn.
I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989 anslutit sig till den
europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. Frågan om kommunernas
ekonomiska resurser behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att
kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken skall ha rätt
till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt 1). Kommunernas ekonomiska
resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och i annan
lag. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från
lokala skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt 3).
Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara ensidigt beroende av
ekonomiska system, som gör det svårt att följa med i den verkliga
kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare finns en punkt 5 som understryker
behovet av ekonomisk utjämning mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare
kommuner kräver inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller
liknande åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna
fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor. Sådana förfaranden
eller åtgärder får inte minska kommunernas handlingsfrihet inom deras eget
ansvarsområde. Enligt punkt 6 skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas
angående det sätt på vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det
gäller statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall öronmärkas för
speciella projekt, och de skall inte heller påverka kommunernas grundläggande
frihet att själva bestämma inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns
det en punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för
kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).
Lagrådet
Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande över
regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting. Lagrådet  avstyrker klart förslaget efter att
inledningsvis ha uttryckt tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för
den kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag medför --
framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas
avdrag från skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och
landstingsskatt bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner och
landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av
kommunens eller landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i
överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av  begreppet
"skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad som i lag och
praxis ansetts vara en kommuns eller ett landstings angelägenheter och har
funnit att bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en
kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas lokaliseringsprincipen.
Med lokaliseringsprincipen avses ett krav på anknytning till kommuns eller
landstings område eller dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt främmande att
betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting för att tillföras
andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötelns av vederbörande
kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av
skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt Lagrådet inte
föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i kommuner och landsting
som får vidkännas avdrag kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 §
andra stycket regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala
beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna lagen möjligen
kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon annan teknik avseende
avgifter och bidrag, vilket inte skulle strida mot regeringsformens
bestämmelser. Detta kan dock, anser Lagrådet, inte inverka på bedömningen av
förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är
förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och
avstyrker därför lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger tillräcklig
vägledning i fråga om vad som avses med begreppet "skötseln av sina uppgifter"
i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss
vägledning görs dock.
I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den kommunala
beskattningsrätten är ett principstadgande och att principens närmare
förverkligande är underkastad lagstiftning. Det är alltså inte så att den
kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun
helt obunden kunde bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en
rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt medelsbehov utan närmare
uppgift om vad detta medelsbehov kunde omfatta.
Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då gällde i fråga om
den kommunala beskattningsrätten. Professor Hans-Heinrich Vogel har i
Förvaltningsrättslig Tidskrift 1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning
av utvecklingen av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års
uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de skattskyldiga och
resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt gentemot de kommunalt skattskyldiga
ersattes av rättigheter för kommunerna gentemot staten att få ut belopp
motsvarande de belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En
detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på individnivå
skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående belopp inte påverka
avräkningen utan stanna på statsverket.
Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt skattetyngda
kommuner åtnjöt statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrades så att det
innebar ett skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan på
1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i generellt
bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till kommuner med svag
ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik när det gällde att ge ut
skatteersättningarna. Tekniken byggde på att en väsentlig del av ersättningen
skulle ges till kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt
skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle liksom det vid
taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas till grund för kommunala
utdebiteringsbeslut. Det belopp som vederbörande kommun hade rätt att få ut av
staten i form av kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre
fråga om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga bidrag till
kommunerna. Tekniken integrerade systemen för utbetalning av
kommunalskattemedel och skatteersättningar.
Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970 beslutades att
ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som kompensation för uteblivna
skatteinkomster efter ändring i kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades
genom avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag. 1972 års
skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna merkostnader. När
kommunalskattereglerna ändrades 1973 utnyttjades åter avräkningssystemet för
kommunalskattemedel, nu för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade
merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten genom minskad
utbetalning av kommunalskattemedel.
Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag från 1957 och innehöll en regel
om tillskott av skatteunderlag. År 1970 ändrades denna lag så att även
bidragsunderlag enligt vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen
bestämdes. Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om skatteutjämningsbidrag,
och samtidigt infördes en bestämmelse i lagen med särskilda bestämmelser om
kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa
inkomster som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i skatteunderlaget.
Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett utjämningssystem för de
kyrkliga kommunerna reglerat i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.
Kyrkofonden hade som en väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan
ekonomiskt starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten fick
ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter finansierades huvudsakligen
genom den s.k. allmänna kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.
Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den bakgrunden att det
redan vid tiden för regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal
skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner
fanns på det kyrkliga området.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas på så sätt att
den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt, dels begränsar denna rätt till
att gälla skatt för sådana uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 §
regeringsformen getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det
gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som riktad i första
hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad som närmare skall anses ligga
inom ramen för kommunernas åligganden enligt regeringsformens principstadgande
får närmare bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna
konstitutionella praxis har varit tydlig.
Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts lagstiftning som
rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986 togs en avgift ut på kommunernas
och landstingens skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av
skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren 1987 och 1988.
För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft beslöt riksdagen
år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en progressiv skala på
skatteunderlag som översteg 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften
skärptes därefter genom att gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att
ytterligare reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt
statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de tidigare
specialdestinerade statsbidragen avvecklades och ersattes av ett statligt
utjämningsbidrag till kommuner. Fortfarande gäller lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt.
Denna lag har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda bestämmelser
om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär att kommunalskattemedlen vid
utbetalning skall minskas med vissa angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995
att vid utbetalning till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran
minskas med 6,8 %.
Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som utsträcker den
kommunala kompetensen längre än vad lokaliseringsprincipen innebär antagits vid
flera tillfällen efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte
år 1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns
landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet
att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det
behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753)
om kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala
tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693) om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell kastrofhjälp och annat
bistånd den tidigare lagen (1991:901) om rätt för kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt
bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens att i samband
med katastrofer i annat land bistå med utrustning som kunde avvaras och i
skälig omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustning och
bekosta den personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan också
lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet nämnas.
Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen mellan de kyrkliga
kommunerna länge varit allmänt accepterad. Enligt punkt 13 i
övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller vad som i regeringsformen
föreskrivits om primärkommuner med undantag för 1 kap. 7 § första stycket
också för kyrkliga kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande
bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan pastorat genom
kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i övrigt används. Utjämningssystemet
bygger på en skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika
pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag som betalas på
grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt utjämningsbidrag. Detta skall utgå
till alla pastorat och stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade
skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas. Den största
intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiften som fastställs i
kyrkolagen och för närvarande är 16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av
pastoraten och beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter
genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som har vissa
särskilda tillgångar.
Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger utrymme för en
annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till
regeringsformens bestämmelse om lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det
naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad
att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt
konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte
finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill
därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet
pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning kan vara
att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift resp. statligt
utjämningsbidrag. En sådan ordning är klart godtagbar och förenlig med den
konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen.
Samtidigt innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte direkt
ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter.
Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för
så skilda bedömningar som nu framkommit i ett tillämpningssammanhang. Utskottet
förordar därför att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och
beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av
grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt
förtydligande.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om utgiftstak för
kommunerna och frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter
måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är
tillförsäkrad en självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot
bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av de aviserade
förslagen kommer att utredas ordentligt innan förslagen läggs fram.
Stockholm den 19 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Anders Björck
I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s),
Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Margitta
Edgren (fp).
Avvikande mening
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m),
Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att del av utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "eventuellt
förtydligande" bort ha följande lydelse:
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna ta ut skatt
för skötseln av sina uppgifter. En ordning som innebär att skatt som tas ut av
en kommun eller ett landsting bidrar till att täcka behovet av medel i andra
kommuner eller landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i
överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar således
Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den föreslagna lagen är
grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har haft att yttra sig över
grundlagsenligheten i förslaget till skatteutjämning. Utskottets uppgift är
inte att framlägga förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.
Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare lagstiftningen när det
gäller skatteutjämning på det kommunala och kyrkokommunala området visar att
det i lagstiftningspraxis utbildats system som företer vissa likheter med det
nu föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock inte tas
till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle vara godtagbar från
konstitutionella utgångspunkter. Det skall härvidlag också noteras att det var
med stor tvekan som Lagrådet ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade
kommunala skattestoppet.
Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att finansutskottet
avstyrker regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och
kostnader i kommuner och landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla
förslaget skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning av
lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen te sig fullt
motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan prövning skulle en besvärande
rättsosäkerhet inträda.
Särskilt yttrande
Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets uppfattning och
avstyrker regeringens förslag till utjämning av skatteinkomster och kostnader i
kommuner och landsting. Vi anser  dock att det i sak är angeläget att en sådan
utjämning kan ske.
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU7y
Bilaga 4
Stöd till partier i Sametinget
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över
proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar
som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla frågan om stöd
till partier representerade i Sametinget. I yttrandet 1994/95:KU6y behandlar
utskottet därutöver frågor om grundlagsenligheten av regeringens förslag om
utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor
som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen.
Propositionen
Regeringen anger att Riksrevisionsverket (RRV) i sin granskning av
Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av
anslaget har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget.
Enligt RRV får inte anslaget disponeras för partistöd. Regeringen anger att den
delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att tingets medel inte får
användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För
bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen även i fortsättningen
de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas. Regeringen
aviserar att den således avser att fatta beslut om att dra in det för partistöd
felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från Samefonden.
Motionerna
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion 1994/95:Fi35 att partistöd bör
utbetalas också till partier representerade i Sametinget i enlighet med de
regler som gäller för partistöd. Motionärerna anför att medlen i Samefonden är
samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig
rätten att utse ledamöter gör enligt motionärerna inte Samefonden till statens.
Vidare konstaterar motionärerna att partistöd utgår till partier som finns
representerade i folkvalda organ på riks-, regional och lokal nivå. Enligt
motionärerna avviker inte Sametinget från dessa organ vare sig när det gäller
det sätt på vilket val förrättas eller i fråga om representativitet och
demokrati.
I en motion, 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), anförs att det är fel
att i efterhand bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget
till partistöd.
Konstitutionsutskottets tidigare behandling av frågan om stöd till partier i
Sametinget
I betänkandet 1994/95:KU37 behandlade utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till
anslag för Sametinget för budgetåret 1995/96.
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för att RRV vid sin
granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94
hade invänt mot att 494 000 kr på Sametingets anslag hade betalats ut som stöd
till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV:s uppfattning fick
anslaget inte disponeras för partistöd. Regeringen angav att enligt
regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 får anslaget användas till
lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga
förvaltningskostnader. Regeringen anförde att enligt dess bedömning bör
Sametingets medel inte få användas för partistöd eller andra bidrag till
samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt
regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a.
Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde utskottet i
betänkandet för bl.a. bakgrunden till inrättandet av Sametinget som en statlig
myndighet och för bestämmelserna om val till Sametinget. Utskottet redogjorde
också för RRV:s granskning och för en skrivelse från Sametinget till RRV.
Vidare lämnade utskottet en redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd.
Härefter konstaterade utskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig
förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens
bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra
bidrag till samiska organisationer. Utskottet anförde därefter att den översyn
av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för
en annan bedömning i framtiden.
Utskottet har numera inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle överväga
formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har tillkallats.
Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att tillkalla en
sådan kommitté.  Bemyndigandet hade då inte utnyttjats.
Samefonden
Riksdagen beslutade 1943 att sammanföra Jämtländska renbetesfjällens
skogsfond, Jämtländska lappväsendets fond samt Västerbottens och Norrbottens
lappfonder till en gemensam fond, kallad Statens lappfond. Enligt beslut av
1971 års riksdag omvandlades Statens lappfond till Samefonden (prop. 1971:51,
bet. 1971:JoU37, rskr. 1971:216). Beslutet innebar att man behöll systemet med
en särskild fond, vars medel används till gagn för samerna.
Styrelsen för Samefonden är en statlig myndighet. Samefondens verksamhet
regleras i rennäringsförordningen (1993:384). I förordningen anges att
regeringen utser fondstyrelsens sex ledamöter. Tre av dessa ledamöter utses
efter förslag av Sametinget. Samefondens medel förvaltas av Kammarkollegiet.
Enligt förordningen är Samefondens ändamål att ur fonden i mån av tillgång på
medel lämna bidrag för att främja och stödja rennäringen, den samiska kulturen
och samiska organisationer. Fondmedlen består bl.a. av ersättningar för intrång
i renskötseln och olika slag av upplåtelseavgifter.
Sametinget prövar ärenden om bidrag för främjande av den samiska kulturen och
samiska organisationer. Ärenden om bidrag för fondens övriga ändamål prövas av
fondens styrelse. Regeringen fastställer efter förslag av styrelsen för varje
år det högsta sammanlagda belopp som får lämnas ur fonden.
Utskottets bedömning
Som redovisas i det föregående har utskottet tidigare uttalat att Sametingets
anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska
organisationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta
avstyrker utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande
42.
Utskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget, till
vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under utveckling. Det kan
också noteras att de partier som för närvarande innehar mandat i tinget är av
olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De har därför behov av
stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid framhålla att det är
viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets och dess partiers
verksamhet. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av
verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Stockholm den 23 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson
(s), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry
Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel
Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik
Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att
utskottets yttrande under rubriken "Utskottets bedömning" bort ha följande
lydelse:
Vid Sametingets inrättande framhöll utskottet att Sametinget såsom statlig
förvaltningsmyndighet blev en ny företeelse, främst genom att dess beslutande
organ, själva tinget, i sin helhet utses av enskilda och inte av regeringen
(bet. 1992/93:KU17). Utskottet konstaterar att i detta hänseende är Sametinget
således att betrakta som vilket folkvalt organ som helst. Ett demokratiskt
styrelseskick förutsätter enligt utskottets mening att de partier som finns
representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra sina demokratiska
förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som finns
representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till
partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall
sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag
från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94 har
disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd bör
ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en reglering
snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna
medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget.
Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker
utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande 42.
Skatteutskottets yttrande
1994/95:SkU7y
Bilaga 5
Kompletteringspropositionen 1994/95:150
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
kompletteringspropositionen 1994/95:150 och de motioner som föreligger i
ärendet. I det följande yttrandet över skattefrågorna tillstyrker
skatteutskottet propositionen och avstyrker motionerna i huvudsakliga delar.
Riktlinjer för skattepolitiken
Regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse med Centerpartiet om
huvudinriktningen av kompletteringspropositionen, som därefter har utformats i
ett nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet. I samband med
riktlinjerna för den ekonomiska politiken redovisar regeringen de förslag på
skatteområdet som lagts fram i vår och de åtgärder som är att vänta inom en
nära framtid.
Av redogörelsen framgår att regeringen fullföljer de åtgärder som riksdagen
beslutade om under hösten 1994, med vissa justeringar och tillägg. En av
nyheterna är att regeringen i den aktuella propositionen föreslår att matmomsen
sänks från 21 till 12 %, en åtgärd som bl.a. skall ses mot bakgrund av
regeringens ambition att hålla nere inflationen och stimulera bl.a.
barnfamiljernas köpkraft. I en särskild proposition, proposition 203, som
behandlas i utskottets betänkande SkU28, lägger regeringen fram de förslag på
skatteområdet som följer av tidigare beslut om finansieringen av EU-avgiften,
vilket innebär en inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor i form av
fastighetsskatt på industribyggnader och kommersiella lokaler och höjningar av
miljö- och energiskatter m.m. De tidigare planerna på en fastighetsskatt på
jordbruk genomförs inte, men en motsvarande inkomstförstärkning föreslås i form
av en begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Frågan om
ytterligare höjningar av koldioxidskatten för industrin skall utredas vidare,
och i det sammanhanget skall man också pröva frågan om att växla
fastighetsskatten för industrin mot höjningar av koldioxidbeskattningen.
Förslag om skatt på naturgrus kommer att läggas fram i höst. Andra förslag som
behandlas av riksdagen i vår är beskattning av sjukvårdsförmåner m.m. (prop.
182, SkU25), mervärdesskatt på begagnade varor m.m. (prop. 202, SkU27) och
kontrolluppgifter på aktieförsäljningar (prop. 209, SkU30). I
kompletteringspropositionen aviseras också att regeringen senare kommer att
lägga fram andra förslag rörande mervärdesskatten (betalningstider, skatt på
tidningar) och frågor som kopplats till företagsbeskattningen
(representationsavdraget, riskkapitalavdrag, kvittning av underskott i
nystartad verksamhet).
De aktuella motionerna berör i stort sett hela skatteområdet, och de
riktlinjer för skattepolitiken och andra mer eller mindre preciserade yrkanden
som läggs fram i motionerna innebär i allt väsentligt att motionärerna
vidhåller de krav som de ställt under den allmänna motionstiden och som
utskottet behandlar i sina betänkanden SkU20 och SkU21. En del av dessa
yrkanden berör de åtgärder för finansieringen av EU-avgiften som behandlas i
proposition 203 och återkommer även i det sammanhanget. Beträffande dessa
finansieringsfrågor, som riksdagen kommer att ta ställning till senare i vår,
hänvisar utskottet till sitt betänkande SkU28 där utskottet också behandlar ett
flertal motionsyrkanden som har väckts nu och under den allmänna motionstiden
rörande skatteväxling, punktskatter och bostadsbeskattning. Enligt utskottets
mening bör motionerna inte föranleda att dessa frågor omprövas i detalj även i
det aktuella sammanhanget.
Mervärdesskatten, företagsbeskattningen och vissa andra frågor återkommer
utskottet till under särskilda rubriker nedan. I övrigt innehåller motionerna
bl.a. följande yrkanden.
Riktlinjerna enligt yrkande 1 i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) innebär
bl.a. att dubbelbeskattningen av bolagsvinster slopas. Förmögenhetsskatten
slopas och skatten på kapitalinkomster sänks. Vidare sänks skatten på arbete
bl.a. genom att slopa den nya löneavgiften på 1,5 %, och den aviserade
höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter genomförs inte. Även den s.k.
värnskatten slopas så att den statliga inkomstskatten återställs till 20 %.
Fullt inflationsskydd i skatteskalan återinförs. I motionen yrkas också
särskilda åtgärder för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom
tjänstesektorn, t.ex. sänkt eller slopad moms och avdrag vid
inkomstbeskattningen för vissa tjänster.
Riktlinjerna i motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innefattar också
slopad dubbelbeskattning av aktieutdelningar m.m. Vidare föreslås att
marginalskatten återgår till 50 % genom att värnskatten slopas. Inom den
privata tjänstesektorn genomförs en skatteväxling i form av sänkta
arbetsgivaravgifter, finansierat med höjda miljöskatter. I den skattepolitik
för fler jobb som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter
(fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3) som delfinansieras med ökad
koldioxidbeskattning och höjd tobaksskatt (yrkandena 4 och 5), sänkt
marginalskatt (yrkande 8) och återställning av grundavdraget till 0,25
basbelopp (yrkande 9).
Även i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina
yrkanden från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på riktlinjer angående
slopad dubbelbeskattning av bolagsvinster, sänkt marginalskatt och sänkt moms i
tjänstesektorn.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) innehåller riktlinjer på
skatteområdet (yrkande 1 i denna del) som enligt motionärerna bör föranleda
ändringar i statsbudgetens inkomster och utgifter (yrkandena 5 och 6 i denna
del). Huvudinriktningen i motionen är att skapa fler arbetstillfällen genom att
sänka arbetsgivaravgifterna med 35 miljarder kronor, vilket skall finansieras
genom skatteväxling med höjda punktskatter (yrkandena 7 och 8). I riktlinjerna
ingår även ändringar av grundavdraget och vissa andra frågor som utskottet
återkommer till under de särskilda rubrikerna nedan.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina krav
på lättnader i inkomstskatten för låginkomsttagare och skatteskärpningar för
högre inkomster  (yrkande 3) och skärpt förmögenhetsskatt och arvsskatt. Vidare
yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks för kommuner och landsting och för
arbetsgivare som genomför förkortad arbetstid för sina anställda och för
egenföretagare (yrkandena 6 och 8) och att skatten på arbete sänks för att
stimulera sysselsättningen (yrkande 7). Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks.
De motionsyrkanden som utskottet nu har redovisat angår grundläggande frågor
inom skattepolitiken. De står emellertid i flera fall i direkt strid mot kravet
på en samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt acceptabel beskattning.
Bördorna av den nödvändiga saneringen av statsbudgeten måste fördelas rättvist
och bäras av alla efter förmåga om den förda politiken skall bli trovärdig och
vinna en bred acceptans. Enligt utskottets uppfattning uppfyller regeringens
förslag dessa krav. Utskottet avstyrker därför kraven på att man nu genomför
lättnader i beskattningen för dem som har förmögenhet och kapitalinkomster
eller höga förvärvsinkomster. Utskottet vidhåller å andra sidan att man inte
bör höja skatteuttaget ytterligare och att det inte heller finns något
statsfinansiellt utrymme för skattelättnader i lägre inkomstskikt.
När det gäller möjligheterna att sänka det totala uttaget av inkomstskatt,
sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k. skatteväxling mot höjningar av
olika miljö- och energiskatter och andra punktskatter vill utskottet hänvisa
till vad utskottet anför i denna fråga i betänkandet SkU28. Om förslagen skall
kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det krävas så kraftiga nedsättningar
av skatte- eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska
förutsättningar att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också
förenat med betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa
sig till vissa delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan
bör dock anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som pågår inom
Kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi 1994:04). Kommittén
skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar frågan om en
utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och kommittén bör
diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva åtgärder samt
effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m. mot bakgrund av
den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Kommittén skall
också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga internationella
förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det svenska
skattesystemet. Utskottet vill i sammanhanget nämna att EGdirektiven förhindrar
sådana differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men
att man även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att
undersöka om skatter på arbete bör reduceras. Utskottet vill därför inte
utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva
prövas i framtiden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Mervärdesskatten
Regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 till
12 % skall, som utskottet redan nämnt, bl.a. ses mot bakgrund av regeringens
förslag att sänka ersättningsnivåerna i trygghetssystemen till 75 %. I
propositionen anförs att förändringarna av bidragsnivåerna får kraftiga
fördelningspolitiska konsekvenser som motverkas av den föreslagna sänkningen av
matmomsen. Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer
och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget
till matinköp och att konsekvenserna av förändringarna blir mera jämnt
fördelade. Genom att matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med
inemot en procentenhet under 1996. I propositionen anförs också att reformen
innebär strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och
skattekvoten sänks. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas
samtidigt möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
Regeringen aviserar också ett förslag om mervärdesskatt på dagstidningar som
skall ge en inkomstförstärkning på minst 0,4 miljarder kronor. Den närmare
utformningen bereds vidare. Regeringen kommer också att lägga fram ett förslag
om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och en förkortad kredittid, på grundval
av betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi32 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9,
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40 av Margit Gennser och Stig
Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp)
yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl.a. till negativa
fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I motion Fi34 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som ett led i
Miljöpartiets skatteväxlingspaket. Yrkande 5 i denna motion innebär också sänkt
moms på transporter till 5 %.
Den i propositionen föreslagna sänkningen av momsen vilar på en
överenskommelse mellan regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som
åberopas i propositionen tillstyrker utskottet förslaget och avstyrker alltså
motionerna i denna del.
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran
Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från
momssänkningen på samma sätt som andra alkoholdrycker.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man bör undvika åtgärder på
skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av detaljhandelspriset på folköl.
Enligt utskottets mening bör regeringen överväga närmare vilka justeringar av
skattereglerna som bör genomföras för denna dryck mot bakgrund också av
strävandena att anpassa dryckesskatten till EG.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Beträffande månadsuppbörden med förkortad kredittid innehåller motionerna
Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16
och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 krav på avslag på
den i propositionen föreslagna åtgärden.
En mervärdesskatt på dagstidningar avvisas i motion Fi34 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del.
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta med sina ställningstaganden
till dess att regeringen avlämnat förslagen. Utskottet avstyrker alltså dessa
motioner.
Företagsbeskattningen
I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och aktiebeskattningen i
höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka skatteuttaget för
bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. 2 miljarder kronor
avsattes för detta ändamål, och för- och nackdelarna med olika lösningar skulle
prövas av regeringen efter samråd med näringslivet.
I propositionen aviseras att regeringen som en första åtgärd kommer att lägga
fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i
syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds vidare. Regeringen avser
vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv
näringsverksamhet mot tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vi
utformningen av kvittningsrätten avser regeringen att särskilt beakta att
systemet inte skall lämna utrymme för skatteundandraganden. Bortfallet av
skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten skall
räknas av från den tidigare nämnda ramen på 2 miljarder kronor.
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi32 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi35 av Alf Svensson m.fl.
(kds) i denna del yrkas att riskkapitalavdraget genomförs. I de sistnämnda
motionerna uttalas att avdraget bör vara permanent.
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och
Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 11 begär motionärerna en
kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds)
yrkande 4 en kvittning enligt tidigare regler.
Vidare innehåller motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 uttalanden om
att spärreglerna för fåmansbolagen bör lindras och att reformerna för enskild
firma och handelsbolag bör fullföljas. I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig
Rindborg (m) yrkande 1 begär motionärerna fasta spelregler och opreciserade
förbättringar i företagens villkor på skatteområdet. Även i motion Fi32 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) uttalas att beskattningen av fåmansföretag bör lindras.
Här yrkas också att nystartade företag skall undantas från inkomstbeskattning
så länge de inte delar ut vinst.
Motsvarande yrkanden som i motion Fi32 framställs också i motion Fi44 av Isa
Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 11, 13 och 14.
Enligt utskottets mening bör regeringens förslag i fråga om riskkapitalavdrag
och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till dessa frågor. Även i
övrigt innefattar regeringens överväganden rörande företagsbeskattningen de
frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild åtgärd beträffande dessa
yrkanden erfordras inte enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker alltså
motionerna i dessa delar.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i  denna del och Fi33 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 5 innehåller krav på att bolagsskatten höjs.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå
för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler. Detta innebär att
utskottet avstyrker de aktuella yrkandena.
Övriga frågor
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att anslagen till Tullverket
ökas med 75 miljoner kronor (yrkande 33) och till skattemyndigheterna med 140
miljoner kronor (yrkande 34).
Utskottet avstyrker dessa yrkanden med hänvisning till sina
ställningstaganden i betänkandena SkU22, SkU23 och SkU33.
Vidare yrkas i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 att obetalda skatteskulder skall
reducera utbetalningar av pension.
Eftersom obetalda skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden
redan tillgodosedda. Utskottet avstyrker alltså även dessa motioner.
Stockholm den 18 maj 1995
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita
Johansson (s), Sverre Palm (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c),
Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg
(s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg
(mp), Michael Stjernström (kds), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Avvikande meningar
1. Riktlinjer för skattepolitiken (m)
Bo Lundgren, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund (alla
m) anför:
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober har skatterna
höjts med närmare 55 miljarder kronor. Härtill kommer skattehöjningar i ett
stort antal kommuner och landsting på nästan 5 miljarder kronor. Skärpningarna
av skatten på arbete uppgår till drygt 36 miljarder kronor och på
kapitalbildning -- dvs. expansion och nyföretagande -- till nästan 12 miljarder
kronor. Utöver detta belastas produktionen med ytterligare drygt 6 miljarder
kronor. Den helt övervägande delen av skattehöjningarna betalas direkt eller
indirekt av medel- och låginkomsttagare. Skattehöjningarna drabbar både hushåll
och företag och motverkar såväl efterfrågan som sparande, arbete och
företagande. Härtill kommer även andra försämringar av klimatet för vårt
näringsliv. Den optimism som skapats under den borgerliga regeringsperioden har
förbytts i en lika tydlig framtidspessimism.
Som anförs i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) leder höjd skatt på arbete
till färre arbetstillfällen än annars. Höjd skatt på kapital innebär mindre
investeringar och färre jobb. Genom återinförd och skärpt dubbelbeskattning
diskrimineras företagens försörjning av riskkapital. Även i andra avseenden har
skatten på kapitalbildning skärpts på ett sätt som försämrar möjligheterna att
få fram det egna riskbärande kapital som är grunden för varje nytt jobb i
existerande och nya företag. De socialdemokratiska skattehöjningarna leder till
fortsatt arbetslöshet och försvårar budgetsaneringen.
Vad Sverige behöver är en politik som skapar förutsättningar för nya jobb.
Det är bara genom en sådan politik som arbetslösheten kan pressas ned och den
offentliga skuldbördan stabiliseras. Det ställer krav på strategiska
skattesänkningar och minskade offentliga utgifter. Under de borgerliga
regeringsåren genomfördes omfattande reformer för att återskapa tillväxtkraften
i Sverige. På skattepolitikens område märktes detta genom sänkta skatter på
arbete, sparande och företagande. Efter misslyckandet för den
socialdemokratiska regeringens politik med skattehöjningar och återställare
måste Sverige börja om på nytt.
Den moderata skattepolitiken, som redovisas i motion Fi31, innebär att det
svenska skatteuttaget successivt skall sänkas ned mot genomsnittet för
motsvarande europeiska länder. Den första uppgiften är att undanröja de stora
skattehöjningarna på arbete, riskkapital och investeringar. Det gäller bl.a.
löneskattehöjningen på 1,5 %, den dubbla skatten på riskkapital och de höjda
egenavgifterna till sjukförsäkringarna. Skattepolitiken måste också inriktas på
att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och nya arbetstillfällen i den
privata sektorn.
De förslag som läggs fram i motionen innebär bl.a. följande:
löneskatterna sänks med 1,5 procentenheter genom att den nya löneavgiften
slopas,
den aviserade höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter avvisas,
den statliga inkomstskatten sänks till 20 % och fullt inflationsskydd
återinförs,
särskilda åtgärder som sänker skatten på arbete inom tjänstesektorn
genomförs,
dubbelbeskattningen av aktier slopas liksom förmögenhetsskatten, och skatten
på kapitalinkomster sänks,
skattereglerna för företagen lindras och förbättras, och regeringens förslag
till sänkt moms på mat och andra ändringar beträffande mervärdesskatten
avvisas.
De sistnämnda frågorna tar utskottet upp under särskilda rubriker, och våra
yrkanden på dessa punkter redovisas i det sammanhanget.
När det gäller EU-finansieringen föreslår regeringen i en särskild
proposition -- 1994/95:203 -- höjda energi- och miljöskatter m.m.,
fastighetsskatt för industrin och för kommersiella lokaler och begränsningar i
avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Som framgår av utskottets
betänkande SkU28 avvisar vi dessa förslag.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi33 i aktuella delar (yrkande 1 i
dessa delar och yrkande 14).
2. Riktlinjer för skattepolitiken (fp)
Isa Halvarsson (fp) anför:
Regeringen har hittills genomfört sin budgetsanering främst genom att höja
skatter. Som framhålls i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Fi44
av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) är detta ett felgrepp. De omfattande
skattehöjningarna för företagande, sparande och jobb får negativa konsekvenser
för den svenska ekonomins förmåga att utvecklas och växa. Utgångspunkten bör i
stället vara att skapa förutsättningar för tillväxt, företagande och nya jobb.
De förslag som läggs fram i motionerna grundar sig på en politik som har denna
innebörd och som ökar ekonomins utvecklingskraft. På skatteområdet innebär
motionerna väl avvägda skattesänkningar för nya jobb, och samtidigt leder denna
politik till ett starkare budgetsaldo.
Som anförs i motionerna är det djupt oroande att regeringen och Centerpartiet
genom sitt ställningstagande för höjd marginalskatt ger uttryck för den
felaktiga tanken att fördelningspolitik kan föras genom höjning av
inkomstskatten. Höjningen av marginalskatten till ca 55 % är ett stort bakslag
för dem som medverkade till den stora skattereformen 1990/91. Vi håller fast
vid grundbulten i skattereformen om "hälften kvar", dvs. en högsta
marginalskatt på ca 50 %. Den höjning till ca 55 % som regeringen har
genomdrivit skall alltså upphävas. Samtidigt bör grundavdraget återställas till
25 % av basbeloppet.
Ett annat viktigt steg i samma riktning är att, som föreslås i dessa
motioner, genomföra en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna i den privata
tjänstesektorn. Förslaget innebär en sänkning i två steg med sammanlagt ca 7
procentenheter, vilket delfinansieras genom s.k. skatteväxling i form av höjd
skatt på koldioxid. I motionen föreslås att också tobaksskatten höjs, med ca 10
öre per cigarett.
Med det anförda tillstyrker jag folkpartimotionerna i dessa delar och
avstyrker övriga motioner på dessa områden till den del de inte därmed är
tillgodosedda.
Genom att avstå från att genomföra regeringens förslag om sänkt
mervärdesskatt på livsmedel skapas ett utrymme för andra mer angelägna
skattesänkningar för företagande och jobb. Våra ställningstaganden till
momsfrågorna och till företagsbeskattningen redovisas under de särskilda
rubriker där utskottet behandlar dessa frågor.
3. Riktlinjer för skattepolitiken (v)
Lars Bäckström (v) anför:
Den ekonomiska politiken måste enligt Vänsterpartiets mening inriktas på en
bekämpning av arbetslösheten, på en rättvis fördelningspolitik samt på en
sanering av statsfinanserna. Regeringen har tidigare sagt sig vara överens med
Vänsterpartiet om denna huvudinriktning men tycks nu inrikta sig enbart på
budgetsanering. Som anförs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) gör
frånvaron av åtgärder mot arbetslösheten och den bristfälliga
fördelningspolitiken att Vänsterpartiet tvingas avvisa merparten av de förslag
som regeringen nu lägger fram.
På skatteområdet innebär motionen bl.a. att Vänsterpartiet avvisar
regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel, eftersom en sänkt matmoms
kombineras med indragningar för kommuner och landsting och sänkta
ersättningsnivåer i a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring m.m. Förslag
som medför en direkt omfördelning till nackdel för de medborgare som har de
största ekonomiska problemen.
Dagens massarbetslöshet talar för att det krävs offensiva satsningar där
morgondagens arbeten kommer att finnas -- inom tjänstesektorn och inom den
gröna sektorn. I motionerna Fi33 och Fi37 föreslår vi bl.a. en riktad sänkning
av arbetsgivaravgifterna för kommunerna med 5 miljarder kronor i syfte att
motverka ytterligare neddragningar av sysselsättningen i kommunal
tjänstesektor. Vi föreslår också att skattebasen för kommunerna breddas.
Dessutom avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till en stimulans av privat
tjänstesektor i form av skatte- eller avgiftssänkningar. Den närmare
utformningen av denna stimulans bör snabbutredas av en parlamentarisk utredning
så att beslut i frågan kan fattas av riksdagen i höst. Av samma skäl yrkar vi
också att arbetsgivaravgifterna sänks för dem som genomför försök med förkortad
arbetstid. För detta ändamål avsätts en ram på 1 miljard kronor.
Budgetläget medger inte att det samlade skatteuttaget sänks som regeringen
föreslår. Vänsterpartiet vidhåller sina tidigare bedömningar i detta hänseende
och lägger fram förslag som innebär inkomstförstärkningar på netto 12 miljarder
kronor jämfört med regeringens aktuella förslag. Härav avser 4,8 miljarder
kronor fördelningspolitiskt motiverade ändringar av inkomstbeskattningen i form
av slopat grundavdrag över den s.k. brytpunkten, höjt grundavdrag under
brytpunkten och en höjning av skattesatsen för inkomster över 300 000 kr.
Förmögenhetsskatten skärps och arvs- och gåvoskatten återställs till vad som
gällde före den borgerliga regeringsperioden. Ett strikt avdragstak föreslås
för räntor över 110 000 kr. Dessa ändringar beräknas inbringa 1,7 miljarder
kronor. Beträffande företagsbeskattningen, som utskottet behandlar på annan
plats i detta yttrande, föreslår vi att skatteuttaget ökas med 4,7 miljarder
kronor. Vänsterpartiets förslag om "grön skatteväxling" m.m. i form av höjda
energi- och miljöskatter, höjd reklamskatt och båtskatt kommer att behandlas i
annat sammanhang.
Vänsterpartiets förslag är väl motiverade av fördelningspolitiska och
statsfinansiella skäl och leder till en bättre utveckling även från
miljösynpunkt.
Med det anförda yrkar vi bifall till motionerna Fi37 och Fi47 i de delar som
utskottet behandlar under denna rubrik.
4. Riktlinjer för skattepolitiken (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste den ekonomiska politikens huvudmål
vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Detta
synsätt präglar också den skattepolitik som förs fram i motion Fi34 av Birger
Schlaug m.fl. (mp).
Miljöpartiet anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas.
Den bör i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi
anser också att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre
beskattning än andra. De höjda marginalskatterna kan emellertid medföra
problem. För att minska olägenheterna kräver Miljöpartiet motverkande åtgärder.
Miljöpartiets skattepolitik innebär att en långtgående skatteväxling
genomförs. Arbetsgivaravgifterna sänks med ca (25 + 10 =) 35 miljarder kronor
vilket gynnar verkstadsindustrin och hemmaindustrin och motverkar
arbetslösheten. I stället höjs de miljörelaterade skatterna, främst
energiskatterna. I skatteväxlingen ingår också sänkt moms på mat och på
transporter, vilket ger hushållen mer att röra sig med och kan ses som en
kompensation för de kostnadshöjningar som höjda miljöskatter kan innebära. I
samma riktning verkar våra förslag att höja grundavdraget och att införa ett
speciellt glesbygdsavdrag. Miljöpartiet vidhåller även sina andra förslag till
förbättringar inom skatteområdet som har lagts fram under den allmänna
motionstiden.
Miljöpartiets förslag innebär riktlinjer för en genomgripande omläggning av
beskattningen som ett led i en politik för en långsiktigt hållbar utveckling
mot ett mänskligare samhälle. Jag yrkar bifall till motionen i dessa delar
(Fi34 yrkandena 1 i denna del, 5 i denna del samt 7 och 8).
5. Riktlinjer för skattepolitiken (kds)
Michael Stjernström (kds) anför:
Regeringens politik för att förstärka statens finanser bygger i stor
omfattning på skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare som
begränsar utvecklingskraften i den svenska ekonomin. Detta är särskilt
allvarligt, eftersom det leder till långvarig arbetslöshet för många människor
och ökade krav på nedskärningar i välfärdssystemen för att nå balans i statens
finanser.
Kristdemokraterna anser att politiken bör inriktas både på en effektiv och
fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på
genomförande av ett program för tillväxt och nya jobb. På skatteområdet
föreslås en rad åtgärder för att nya företag och sysselsättningstillfällen
skall kunna utvecklas under de närmaste åren.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) begär vi en skattereform med sänkt
skatt på arbete och höjda miljöavgifter. Vidare föreslås att skattesystemet
måste vara så utformat att det skapar incitament för företagande.
Kristdemokraterna fullföljer sin politik från den allmänna motionstiden, bl.a.
med krav på sänkt marginalskatt till 50 %, kvittningsrätt för underskott i
nystartad verksamhet, permanent riskkapitalavdrag och begränsning av höjningen
av egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Vi yrkar bifall till
motionen i dessa delar.
I motionen yrkas också olika lättnader i företagsbeskaattningen och en slopad
dubbelbeskattning av aktier. Vidare avvisas regeringens förslag till sänkt moms
på mat. En sänkning av skatten på tjänstesektorn är mer angelägen för att få
nya jobb än en matmomssänkning. En sänkt matmoms ger en dålig
fördelningspolitisk effekt. I kronor räknat tjänar höginkomsttagare mest på en
sänkning och låginkomsttagare minst. De höjningar som regeringen föreslår
beträffande olika energi- och miljörelaterade skatter bör enligt vad som
föreslås i motionen användas för att finansiera skatte- eller avgiftssänkningar
inom tjänstesektorn. Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sitt
förslag till statsbudget i januari. Därför avvisas förslaget om den breddade
fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler som en del i
EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder kronor skall enligt vårt förslag i
stället användas för en skatteväxling till kommunsektorn. Vi återkommer till
dessa frågor i samband med utskottets behandling av motionen i dessa delar.
6. Mervärdesskatten på livsmedel (m, fp, v, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Lars Bäckström
(v), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m)
anför:
Vi avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt vår uppfattning inte till sådana
fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen åsyftar. Detta har
också understrukits av flera experter i samband med en hearing hos
skatteutskottet den 12 maj. Att sänka momsen på mat leder till ett
skattebortfall på 7,6 miljarder kronor, och vi avvisar förslaget med hänvisning
till behovet att genomföra andra åtgärder som ter sig mer angelägna. Detta
innebär bifall till motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi40 av
Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 1 i denna del, Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp)
yrkande 2, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9 och Fi35 av Alf Svensson
m.fl. (kds) yrkande 6. Därmed tillgodoses också motionerna Fi45 av Elver
Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson
(c) om undantag från den föreslagna sänkningen för folköl.
7. Uppbörden av mervärdesskatt (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén
(m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Enligt propositionen kommer regeringen -- i anslutning till ett hårt
kritiserat utredningsförslag -- att lägga fram förslag om att förkorta
redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och
att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär inte bara att antalet redovisningar fördubblas och att den
förkortade kredittiden kan medföra redovisningstekniska problem. Företagen
utsätts också för kreditproblem, eftersom förslaget innebär att företagen i
allmänhet blir skyldiga att betala in mervärdesskatten på försäljningar mot
faktura innan betalningstiden för fakturan har gått ut.
Förslaget innebär alltså stora olägenheter för företagen. Vi vill särskilt
understryka problemen för de mindre företagen som ofta lämnar sin redovisning
till redovisningsföretag. I det läget blir de korta handläggningstiderna ett
stort problem både för det företag som lämnar ifrån sig redovisning och det som
skall utföra den.
Härtill kommer att de statsfinansiella fördelarna är mycket begränsade. Den
engångseffekt på 8 miljarder kronor som regeringen vill uppnå har en rent
redovisningsteknisk karaktär och består endast i att mervärdesskatten för en
månad kommer att bokföras i statsbudgeten en månad tidigare än för närvarande.
Enligt vår mening bör riksdagen med bifall till avslagsyrkandena i motionerna
Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit Gennser och Stig
Rindborg (m) yrkande 16, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna
del och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 som sin
meningen ge regeringen till känna att förslaget inte bör genomföras.
8. Mervärdesskatt på dagstidningar (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del innebär att
förslaget om mervärdesskatt på dagstidningar bör avvisas. Jag instämmer i denna
uppfattning och tillstyrker motionen i denna del.
9. Företagsbeskattning (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén
(m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Efter regeringsskiftet i höstas har det svenska näringslivet tvingats uppleva
en politik som direkt motverkat företagsamhet och tillväxt. För att
tillväxtkraften i vår ekonomi skall kunna återskapas är det viktigt att
näringsklimatet kan upplevas som tillfredsställande.
Som framhålls i olika motioner från vårt håll har viktiga reformer som
genomförts under den föregående mandatperioden när det gäller beskattningen av
företagen och deras ägare rivits upp av den socialdemokratiska regeringen.
Detta innebär en dubbelbeskattning som måste slopas. Även andra åtgärder måste
vidtas för att förbättra förutsättningarna för kapitalbildning, expansion och
nya arbeten. Möjligheten att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst bör återinföras med samma innebörd som tidigare, och det
riskkapitalavdrag som har krävts från vårt håll bör införas med en permanent
utformning. Vidare bör spärreglerna för fåmansbolag lindras och reformerna för
enskild firma och handelsbolag fullföljas. I det sammanhanget bör uppmärksammas
behovet av fasta spelregler och allmänna förbättringar i företagens villkor på
skatteområdet, inte minst för nystartade företag.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Fi31 av Carl
Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg
(m) yrkande 1, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi44
av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 6, 7, 11, 13 och 14 och
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 1 i denna del, 4, 22 och 34 som sin
mening ge regeringen till känna.
10. Företagsbeskattning (v)
Lars Bäckström (v) anför:
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vidhåller Vänsterpartiet sitt
förslag om att höja bolagsskatten från 28 till 30 %. Det starkt förbättrade
vinstläget för företagen tillsammans med statsfinansiella och
fördelningspolitiska skäl gör det motiverat att ta ut en s.k. värnskatt på 5 %
även inom bolagssektorn. Denna värnskatt bör utformas så att den ger inkomster
på ca 2 miljarder kronor, vilket torde motsvara en skatt på 5 % för vinster
efter bokslutsdispositioner som överstiger ca 50 miljoner kronor.
Vänsterpartiet vidhåller också sina tidigare förslag om en särskild skatt eller
avgift för bankväsendet som skall ge en inkomstförstärkning på 1 miljard
kronor. Tidigare har Vänsterpartiet yrkat på ett riktat kreditstöd genom ett
skatteavdrag till mindre företag. Även detta förslag bör genomföras.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi33 i dessa frågor (yrkande 5).
11. Företagsbeskattning (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
I Miljöpartiets skattepolitik ingår att bolagsskatten höjs till 31 % och att
ett permanent riskkapital genomförs i syfte att underlätta företagens
kapitalförsörjning. Jag yrkar bifall till motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) yrkandena 1 och 5 i dessa delar.
Justitieutskottets yttrande
1994/95:JuU5y
Bilaga 6
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122, SkU16, rskr. 124) att
fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna
löner. Från samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna
och av den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar. Syftet med den
allmänna löneavgiften och nämnda skattehöjningar var att bidra till
finansieringen av medlemskapet i EU.
För innevarande budgetår har de statliga myndigheternas kostnad för
löneavgiften m.m. belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter,
netto (se prop. 1994/95:100, bil. 1, s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att i årets
kompletteringsproposition återkomma angående hanteringen av den allmänna
löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
I kompletteringspropositionen (1994/95:150 s. 103) konstaterar regeringen
först att statliga myndigheter tidigare har kompenserats för förändringar av
arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer.
Regeringen har nu aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att
kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften m.m. Beslutet att inte
kompensera för dessa kostnader kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla
myndigheter och organisationer.
Utskottet
Riksdagen har nyligen beslutat om besparingar för budgetåret 1995/96 inom
rättsväsendet uppgående till sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader).
Regeringens nu aviserade avsikt att inte kompensera myndigheterna för den
allmänna löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner stiger i
motsvarande grad och att ökningen måste finansieras inom den redan beslutade
ramen. I realiteten handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177
miljoner kronor (12 månader). Härav faller merparten, 113 miljoner kronor, på
polisverksamheten men också kriminalvården och domstolsväsendet får en
betydande kostnadsökning med 32 resp. 25 miljoner kronor. Det bör också nämnas
att riksdagen tagit ställning för en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på
1 000 miljoner kronor t.o.m. år 1998. Utöver redan fattade beslut tillkommer
således 600 miljoner kronor under de närmsta åren (se prop. 1994/95:100, bil.
3, s. 3, JuU14, rskr. 254).
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget
kräver extraordinära insatser på alla samhällsområden. Samtidigt vill utskottet
dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för
samhällsverksamheten än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i
detta sammanhang framhålla att det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på
besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för
samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är
nödvändigt att genom omprioriteringar se till att vissa områden, däribland
rättsväsendet, ges förutsättningar att klara av statsmakterna uppsatta mål.
Utskottet måste också understryka vikten av att verksamheten vid
rättsväsendets myndigheter i så liten utsträckning som möjligt påverkas av
besparingsarbetet. I första hand måste förändringsarbetet i stället riktas in
på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar. Ett omfattande
arbete i den delen pågår inom regeringskansliet och i olika utredningar -- ett
exempel är regeringens förslag till ändringar i delgivningslagen som utskottet
nyligen tagit ställning till (prop. 1994/95:188, JuU22), ett annat det arbete
som bedrivs av Rättshjälpsutredningen (dir. 1993:77).
Stockholm den 18 maj 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Pär Nuder (s), Lars
Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Tanja Linderborg
(v).
Avvikande mening
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars Björkman (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "uppsatta mål" bort ha följande lydelse:
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget
kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill utskottet dock understryka att
vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten
än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i detta sammanhang
framhålla att det inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika
myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet
som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är nödvändigt att se till att vissa
områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga resurser. Utskottet kan
redan nu förutse att årets budgetbeslut kommer att leda till att polisen,
domstolsväsendet och kriminalvården tvingas till verksamhetsinskränkningar för
att uppfylla besparingsbetinget för nästa budgetår. Härtill kommer den i detta
yttrande aktuella skattehöjningen.

Lagutskottets yttrande
1994/95:LU4y
Bilaga 7
Kronofogdemyndigheternas resurser

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat att bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att senast fredagen den 19 maj 1995 avge yttrande över
proposition 1994/95:150 (kompletteringsproposition) jämte eventuella motioner i
de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har sammanlagt 21 motioner väckts.
Lagutskottet kan konstatera att utskottets beredningsområde
endast berörs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 35 och 52
samt i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 39. Yrkande 52 i motion
Fi33 och yrkande 39 i motion Fi34, vilka rör anslagen inom konsumentområdet,
har
emellertid remitterats till lagutskottet och kommer att behandlas i betänkandet
1994/95:LU32. Återstående motionsyrkande, yrkande 35 i motion Fi33, avser
anslaget till Kronofogdemyndigheterna, och lagutskottet har beslutat att avge
yttrande i denna fråga.
Lagutskottet får anföra följande.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att arbetet mot den
ekonomiska brottsligheten måste intensifieras och att de besparingar som
regeringen föreslog i budgetpropositionen när det gäller bl.a.
exekutionsväsendet är helt oacceptabla.
I yrkande 35 begärs därför att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 71 miljoner kronor.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att ett likalydande
motionsyrkande behandlades av utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:LU23 om anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m. Utskottet framhöll
därvid bl.a. att utskottet för sin del inte hade någon annan uppfattning än
motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av skulder. Också
i fråga om kampen mot den ekonomiska brottsligheten underströk utskottet
kraftigt kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gällde inte minst
specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av
skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Enligt utskottets mening
var det därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller tillräckliga
resurser för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Utskottet
erinrade i sammanhanget också om att regeringen
i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition
(prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under våren 1995
presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Utskottet utgick från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll
i detta sammanhang skulle komma att belysas särskilt och därvid också frågan om
ytterligare resurser är erforderliga.
Sammanfattningsvis fann utskottet att det inte fanns skäl att tillföra
kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för budgetåret 1995/96 utöver vad
som föreslagits i propositionen. Utskottet underströk dock att om den fortsatta
utvecklingen skulle visa att de nu förordade besparingarna inom
exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande
indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen snarast återkomma
till riksdagen med förslag om ytterligare
medel.
Utskottet kan konstatera att regeringen helt nyligen avlämnat skrivelsen
1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. När det gäller
myndigheternas resurser framgår av skrivelsen att regeringen fortlöpande föjer
verksamheten och behovet av resurser för myndigheternas arbete. I skrivelsen
redovisas också vad lagutskottet har förutsatt om att frågor om
myndighetsresurser för bekämpning av ekonomisk brottslighet uppmärksammas i
arbetet inom regeringens ekobrottsberedning. Med anledning därav framhålls i
skrivelsen att frågan om förändringar i myndighetsstrukturen för
ekobrottsbekämpningen kommer att utredas inom regeringens ekobrottsberedning
med inriktning på att redovisa en rapport före utgången av år 1995. I samband
därmed kommer frågan om myndigheternas resurser för bekämpning av den
ekonomiska brottsligheten att prövas på nytt.
Enligt utskottets mening framgår det med önskvärd tydlighet av skrivelsen
1994/95:217 att kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av
regeringen samt att frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna
för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Utskottet
finner att dessa överväganden bör avvaktas och förordar därmed
att yrkande 35 i motion Fi33 avstyrks.
Stockholm den 18 maj 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt
Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s),
Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s),
Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp),
Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson (c), Eva
Björne (m) och Per Rosengren (v).
Avvikande mening
Per Rosengren (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "Fi33 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten. En mycket betydelsefull roll i kampen mot denna
brottslighet har kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen
anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen föreslog en avsevärd
minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringen har inte heller
i kompletteringspropositionen  återkommit med förslag om ytterligare medel till
kronofogdemyndigheterna. Detta är ännu mer anmärkningsvärt inte  minst i
belysning av att regeringen samtidigt i skrivelsen 1994/95:217 presenterat en
strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.
Enligt utskottets mening är en ökad satsning på kronofogdemyndigheterna en
mycket viktig åtgärd i det sammanhanget.
Till bilden hör också att varje indragning av medel från exekutionsväsendet
innebär att staten går miste om ännu större belopp. Enligt tidigare gjorda
beräkningar har man från myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de
satsade resurserna. En minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna ger
därför -- inte minst ur preventiv synpunkt -- helt fel signaler.
Sammanfattningsvis anser utskottet att yrkande 35 i motion Fi33 bör
tillstyrkas och att riksdagen således till
kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör anvisa ytterligare 71
miljoner kronor.
Särskilt yttrande
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Eva Björne (alla m)
anför:
Vid lagutskottets behandling av anslaget till kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1995/96 i betänkandet 1994/95:LU23 reserverade vi oss till förmån
för vår motion om en ökning av anslaget i förhållande till regeringens förslag.
Kammarbehandlingen av nämnda ärende ägde rum så sent som den 7 april i år,
varvid våra reservationer avslogs. Med hänsyn härtill ser vi ingen anledning
att nu upprepa vårt yrkande. Vi vill emellertid anmäla vår avsikt att återkomma
i frågan inför budgetåret 1997.

Utrikesutskottets yttrande
1994/95:UU6y
Bilaga 8
Regeringens proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen)
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 4 maj (prot. 1994/95:31, 31.6 §) berett
utrikesutskottet möjlighet att yttra sig över de delar av proposition
1994/95:150 som bereds av finansutskottet och som berör utrikesutskottets
beredningsområde. Utrikesutskottet yttrar sig i det följande över de delar av
propositionen (bilaga 1) i vilken redovisas engångsvisa åtgärder inom
Utrikesdepartementets område jämte de motionsyrkanden som berör regeringens
redovisning i dessa delar.
1. Propositionen
För att finansiera den engångsvisa budgetbelastning som nu identifierats i
budgetuppföljningen konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa
budgetförstärkande åtgärder om sammantaget 18 miljarder kronor. I propositionen
anförs att möjligheten för regeringen att vidta åtgärder i innevarande års
budget är mycket begränsad, varför alla möjligheter att hålla inne ännu ej
disponerade medel måste tas till vara. Regeringen har därför bl.a. sett över
budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag.
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen
beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag.
Vad avser den del av tredje huvudtiteln som faller inom utskottets
beredningsområde omfattar denna besparing 1 miljard kronor fördelad enligt
följande:


Bidrag till internationella biståndsprogram      360  mkr
Utvecklingssamarbete genom SIDA                  235  mkr
Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270  mkr
Utvecklingssamarbete genom BITS                   60  mkr
U-landsforskning genom SAREC                      40  mkr
Näringslivsbistånd genom SwedeCorp                10  mkr
Projektbistånd till vissa länder m.m.             25  mkr
TOTALT                                         1 000  mkr

2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1994/95:150 har, vad avser frågor som
hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna Fi32
av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi34 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds).
2.1 Motionsyrkandena
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas
16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd
till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under
Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i
motionen.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till
biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för
budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå
860 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för
bistånd m.m. inte skall dras in.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av
reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
2.2 Sammanfattning av motionerna
I motion Fi32 (fp) avvisas några av de föreslagna indragningarna av
reservationer. Detta gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram
(yrkande 16). Motionärerna förutsätter att SIDA i sin faktiska politik inte
drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att
underlätta detta föreslår de att reservationsminskningen inom posten
Utvecklingsarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor (yrkande 17).
Vidare föreslås i motionen (yrkande 18) att biståndet årligen får tillskott,
först på 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Detta
förslag är att se som ett led i att åter nå enprocentsmålet.
Vänsterpartiet vänder sig i motion Fi33 (v) mot att regeringen i sin
proposition ej redovisar effekterna av de föreslagna indragningarna av
reservationer på biståndsområdet. Partiet anser att riksdagen bör avslå
regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamheten dras in
(yrkande 17). Indragningarna av reservationsanslag har inte bara effekter i
Sverige utan får också symboleffekt internationellt. De innebär en faktisk
minskning av biståndet med 1 miljard kronor och drabbar bl.a. fredsbevarande
insatser och internationella biståndsbanker. Även effekterna för de enskilda
organisationernas biståndsverksamhet blir betydande.
Med hänsyn till att regeringen föreslår nedskärningar på en rad olika områden
kan inte heller Vänsterpartiet i ett slag återföra biståndet till
enprocentsnivån. Däremot hävdar partiet att detta skall genomföras under
perioden. Som ett första steg föreslås i motionen (yrkande 18) att riksdagen
beslutar återföra 860 miljoner kronor, fördelade på anslagsposterna C 1 (237
miljoner kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner till enskilda
organisationer).
Miljöpartiet motsätter sig i motion Fi34 (mp) yrkande 11 att reservationerna
avseende Bidrag till internationella biståndsprogram, Utvecklingsarbete genom
SIDA, Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader, U-landsforskning genom
SAREC samt Projekt till vissa länder m.m. dras in. Dessa medel är avsedda för
mycket illa utsatta människor i fattiga länder med skriande behov.
Även om våra ekonomiska problem för oss är kännbara är det, sägs det i motion
Fi35 (kds) yrkande 39, inte att betrakta som anständigt att det till tidigare
besparingar på miljardbelopp adderas ytterligare besparingar på 1 miljard
kronor. Partiet motsätter sig därför detta.
3. Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att regeringen mot bakgrund av det totala engångsvisa
finansieringsbehovet har beslutat att som en besparing föra bort sammanlagt 1
miljard kronor från vissa reservationsanslag under tredje huvudtiteln.
Som framgår av motivuttalandena till regeringsformen (prop. 1973:90) får det
"... ankomma på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de
utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas". Detta har, enligt
förarbetena, "sin främsta praktiska betydelse i ett läge då det från
stabiliseringspolitisk synpunkt blir önskvärt att utan dröjsmål begränsa de
statliga utgifterna".
Utskottet delar regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget
motiverar kraftfulla åtgärder i olika avseenden. Med tanke på det
parlamentariska ansvar som åvilar regeringen, på beloppens betydenhet och på
att regeringen genom den vidtagna åtgärden har frångått riksdagens tidigare
beslut om budgetram för biståndet är det dock utskottets uppfattning att de här
aktuella åtgärderna ej bort vidtagas utan föregående hänvändelse till
riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i föreliggande proposition ha
redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utskottet finner anledning erinra om att regeringen i årets budgetproposition
klart uttalat sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så
tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI till internationellt
utvecklingssamarbete. Det är inte möjligt att på förhand säga när detta låter
sig göra. En återgång till enprocentsnivån bör, enligt utskottets uppfattning,
dock ske så snart det akuta statsfinansiella läget tillåter.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst
i den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också
en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör
prioriteras.
Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det utskottets
uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig.
Utskottet är dock av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet
ej bör ifrågakomma.  Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande
17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 avstyrks därför av
utskottet.
I motionerna Fi32 (fp) och Fi33 (v) föreslås ökningar av biståndsramen.
Utskottet har nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid
avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utskottet konstaterar också att
propositionen inte innehåller några förslag om ändring av biståndsramen för
budgetåret 1995/96.  Utskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare
ställningstagande. Utskottet anser därför att motionerna Fi32 (fp) yrkande 18
och Fi33 (v) yrkande 18 bör avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils
T Svensson (s), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),
Anneli Hulthén (s), Helena Nilsson (c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist
(s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kds).


Avvikande meningar
1. Indragna reservationer m.m.
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som
under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och
slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en återgång till enprocentsmålet är mycket angelägen med
hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare utfästelser.
Tanken bakom enprocentsmålet är att Sverige ikläder sig ett långsiktigt och
stabilt åtagande gentemot världens fattiga folk och att biståndet därmed skall
utgöra en fredad sektor även under svåra ekonomiska tider i Sverige. För att
stegvis åter nå upp till enprocentsmålet föreslår utskottet därför årliga
tillskott på först 0,5 miljarder kronor och i ett nästa steg 600 miljoner
kronor.
Vidare avvisar utskottet några av de beslutade indragningarna av
reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram.
Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner
den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika
detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten
Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljarder kronor.
Detta bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16--18 ges regeringen
till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkandena 17 och 18, Fi34 (mp) yrkande 11 och
Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
2. Indragna reservationer m.m.
Eva Zetterberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under
avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar
med "yrkande 18 bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt utskottets uppfattning,
således ingen anledning att dra in reservationsmedel från biståndsverksamheten.
Utskottet anser därutöver att det är angeläget att biståndet under innevarande
period återförs till enprocentsnivån. Som ett första steg bör 860 miljoner
kronor återföras. Dessa pengar bör fördelas mellan anslagen C 1 (237 miljoner
kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner kronor bör avsättas
till enskilda organisationer).
Detta bör med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 39 och med bifall till
motion Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32
(fp) yrkandena 16--18 samt Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt utskottets
uppfattning avstyrkas.
3. Indragna reservationer m.m.
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande
som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget"
och slutar med "därför av utskottet." bort ha följande lydelse:
Vad gäller reservationsanslagen under tredje huvudtiteln, är dessa medel
reserverade för speciellt utsatta människor i fattiga länder. De skall användas
bl.a. vid oväntade akuta behov av olika slag och kan därför inte drabbas av
indragningar och besparingar.
Detta bör med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 11 ges regeringen till
känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 och
Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
4. Indragna reservationer m.m.
Ingrid Näslund (kds) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som
under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Utskottet finner
anledning" slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt
utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har
riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under
hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att
avsätta 1 % av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till världens
fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att vi är på
väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas. Utskottet
avvisar därför de nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara för oss anser utskottet det inte
rimligt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare
besparingar på 1 miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om
pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över
budgetårsgränsen. Det betyder 1 miljard mindre än vad man räknat med nästa år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett
prioriterat område och avvisar därför regeringens beslut beträffande indragning
av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
Detta bör med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 17 och med bifall till
motion Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp)
yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkande 18 och Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt
utskottets uppfattning avstyrkas.

Särskilt yttrande
Enprocentsmålet
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Vi menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål för
biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på
effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten,
grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt
sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste
uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas
effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom
beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. 1 procent av BNI har på de senaste
20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för
en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU7y
Bilaga 9
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett övriga utskott tillfälle att yttra
sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner
såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som utskottet yttrar sig över är
bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7 som motsvaras av
hemställanspunkterna 1--7,
bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnitt E. Studiestöd m.m. som motsvaras
av hemställanspunkterna 6--10,
bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m. som
motsvaras av hemställanspunkter under D 4 och D 5,
bilaga 1 avsnitt 5.3 Ett tak för de offentliga utgifterna.
Utskottet yttrar sig också över motionerna 1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl.
(m) yrkandena 6--8, 15, 17 och 18, 1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkandena 3, 5, 6 i denna del och 8, 19 och 21--23, 1994/95:Fi33 av Gudrun
Schyman m.fl.(v) yrkandena 22--26, 37--40 och 55, 1994/95:Fi34 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 16--18 och 23, 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl.
(kds) yrkandena 7--10, 14, 15, 31 och 36,  1994/95:Fi40 av Margit Gennser och
Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5 och 13--15 samt 1994/95:Fi48 av Dan Ericsson
och Rose-Marie Frebran (kds).
Bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7
Enhetlig ersättningsnivå på 75 % i sjukersättningssystemen och
föräldraförsäkringen (avsnitt 4), Vissa ändringar av den tillfälliga
föräldraförsäkringen (avsnitt 6) och Yrkesinriktad rehabilitering (avsnitt 7)
Propositionen
Regeringen föreslår att kompensationsnivån i sjuklöne- och
sjukpenningsystemen fr.o.m. den 1 januari 1996 skall vara 75 % samtidigt som
den nuvarande karensdagen behålls. Kompensationsnivån i föräldraförsäkringen
föreslås likaledes fr.o.m. den 1 januari 1996 vara 75 %, dock att
föräldrapenningen under en månad för vardera föräldern skall utges med en
kompensationsnivå på 85 %. Någon karensdag skall inte finnas i
föräldraförsäkringen.
Förslaget innebär i förhållande till vad som nu gäller
minskade kompensationsnivåer enligt följande:











I hemställanspunkten 3 föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet
samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
Regeringen föreslår också att de två särskilda kontaktdagarna inom
föräldraförsäkringen slopas fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för som tidigare
aviserats i budgetpropositionen fr.o.m. den 1 januari 1997. I
hemställanspunkten 2 föreslås att riksdagen skall anta lagförslag härom.
I hemställanspunkten 6 föreslår regeringen att riksdagen till
förslagsanslaget Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp
som är 1 202 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100
(budgetpropositionen).
Den minskade anslagsberäkningen grundar sig enligt propositionen dels på
förändrad prognos vad avser utgifterna för föräldrapenning, dels på att de två
kontaktdagarna per barn och år slopas under hela budgetåret, dels på att en i
princip enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet kommer att
minska kostnaderna för 12 månader under budgetåret. I propositionen anges att
de slopade kontaktdagarna innebär en budgetförstärkning på ca 315 miljoner
kronor (brutto), den minskade kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning
en besparing på 115 miljoner kronor (netto), den minskade kompensationsnivån
för föräldrapenning en besparing på 681 miljoner kronor (netto) medan den
förhöjda kompensationsnivån för mamma/pappamånad medför en utgift med 163
miljoner kronor (netto). Enligt underhandsuppgifter från Socialdepartementet
innebär nivåsänkningen inom föräldraförsäkringen en besparing på anslaget för
budgetåret 1995/96 med ca 1 100 miljoner kronor.
I hemställanspunkten 7 föreslår regeringen att riksdagen till
förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar
ett belopp som är 3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i
budgetpropositionen.
I kompletteringspropositionen föreslås i besparingssyfte, med hänvisning till
att medlen för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster under tidigare år inte använts till fullo, att det i
anslaget ingående utgiftsslaget Köp av tjänst skall minskas med 70 miljoner
kronor. Vidare erinras om att regeringen i proposition 1994/95:147 på grund av
förslag om regeländringar i propositionen föreslagit riksdagen att under
anslaget skall anvisas ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i budgetpropositionen. Utskottet har med hänsyn härtill i
betänkande SfU10 föreslagit riksdagen att under anslaget anvisa 33 163 000 000
kr.
I kompletteringspropositionen anges att med hänvisning till förändrad prognos
vad avser utgifterna för sjukpenning och rehabilitering samt dels till vad ovan
anförts dels till att en enhetlig kompensationsnivå på 75 % av
inkomstbortfallet avses träda i kraft den 1 januari 1996 beräknas de totala
utgifterna för sjukpenning och rehabilitering till 31 244 000 000 kronor för
nästa budgetår.
Förutom den minskning med 70 miljoner (brutto) som föreslås för utgiftsslaget
Köp av tjänst redovisas under avsnittet 4, Enhetlig ersättningsnivå på 75 %, en
besparing på 542 miljoner kronor (netto) till följd av karensdag och sänkt
sjukpenningnivå till 75 % och en besparing på 260 miljoner (netto) till följd
av sänkt nivå på rehabiliteringspenningen till 75 %. En besparing på 580
miljoner kronor (netto) redovisas också avseende karensdag och sänkt
sjukersättningsnivå till 75 % i sjuklönesystemet, en besparing som uppkommer
för arbetsgivarna och därför inte påverkar anslaget. En neutralisering av
arbetsgivarnas besparing kan dock öka statens inkomster.
Enbart av den föreliggande redovisningen i budgetpropositionen är det inte
möjligt att avgöra i vad mån den nu föreslagna ytterligare minskningen med (33
163 - 31 244) 1 919 miljoner kronor under anslaget hänför sig till sänkningen
av kompensationsnivån under tolv månader av budgetåret och i vad mån den hänför
sig till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpenning och
rehabilitering under hela budgetåret. Enligt underhandsuppgifter från
Socialdepartementet beräknas en sänkning av kompensationsnivån till 75 % ge en
bruttobesparing på 934 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. En sänkning av
rehabiliteringspenningen till 75 % beräknas ge en bruttobesparing på 448
miljoner kronor. Till detta kommer besparingen på 70 miljoner på köp av
rehabiliteringstjänster. Återstoden av minskningen av anslaget, 467 miljoner,
hänför sig till en förändrad prognos av genomsnittsersättningen per sjukdag.
Motionerna
I motion Fi31 (m) yrkande 27 hemställs att riksdagen avslår förslaget att
minska anslagen till yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor,
eftersom motionärerna anser att minskningen kan leda till att färre kan återgå
till arbete och till att kostnaderna för förtidspension därmed ökar.
I motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del hemställs att riksdagen beslutar att
kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringarna skall vara 80 %. I
yrkande 19 hemställs att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de senaste
tolv månaderna.
I motion Fi33 (v) hemställs i yrkande 23 att riksdagen avslår förslaget om 75
% kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt sjuk- och föräldraförsäkringarna. I
yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att karensdagen skall slopas. I
yrkande 24 hemställs att riksdagen avslår förslaget om minskat anslag till
Föräldraförsäkring och i yrkande 25 att riksdagen avslår förslaget om minskat
anslag till Sjukpenning och rehabilitering.
I motion Fi34 (mp) hemställs i yrkande 16 att riksdagen avslår förslaget om
sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna och i yrkande 17 att
riksdagen beslutar att införa ett brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna
som innebär att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster
upp till 12 000 kr per månad och därutöver 40 %.
I motion Fi35 (kds) hemställs i yrkandena 7--9 att riksdagen avslår förslagen
om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och i sjukersättningssystemen
inbegripet rehabiliteringspenningen och i yrkande 10 att riksdagen beslutar att
införa två karensdagar i sjukersättningssystemen. I yrkande 31 begärs ett
tillkännagivande om att föräldrar skall få rätt att spara tio dagar av
föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet fyller 12 år.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen i betänkande SfU10 behandlat motioner med olika förslag
till försäkringslösningar vad avser ersättningsnivåer, karenstider och
inkomsttak. Utskottet har därvid hänvisat till de ändringar som föreslås i den
förevarande propositionen och även till att Sjuk- och arbetsskadeberedningen
nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag till en av staten organiserad
allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av
temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada
eller funktionshinder. Beredningen skall därvid bl.a. lämna förslag till
ersättningsregler i den allmänna ohälsoförsäkringen och ersättning enligt
sjuklönelagen med utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller
medellång sjukfrånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och
att det skall finnas en karensdag. För sådan sjukfrånvaro skall regler utformas
för beräkning av förmånsgrundande inkomst med utgångspunkt i att denna skall
avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före
sjukfallet.
Regeringens förslag i kompletteringspropositionen innebär en tidigareläggning
av den ersättningsnivå vid kort och medellång sjukfrånvaro som beredningen
skall ha som utgångspunkt när den utformar en ny ohälsoförsäkring. Utskottet
anser mot bakgrund av  det svåra ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning
liksom att karensdagen finns kvar är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt
att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade
nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och
samtidigt en samordning av systemen. Utskottet anser därför att finansutskottet
bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna Fi32 yrkande 6 i
denna del, Fi33 yrkandena 23, 24, 25 i denna del och 26, Fi34 yrkandena 16 och
17 och Fi35 yrkandena 7--10.
I betänkandet SfU10 har utskottet, med anledning av motionsförslag om att
ändrade bestämmelser för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall
införas redan fr.o.m. den 1 januari 1996, erinrat om Sjuk- och
arbetsskadeberedningens direktiv att utforma regler för en sådan beräkning.
Utskottet har ansett att beredningens förslag bör avvaktas och avstyrkt
motionerna i fråga. Riksdagen har den 17 maj 1995 beslutat i enlighet med
utskottets förslag. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till motion Fi32
yrkande 19.
Även förslaget om att minska medlen för köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor motiveras utifrån det
statsfinansiella läget samt att medlen under tidigare år inte förbrukats.
Utskottet har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av
köp av rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret
omfattar såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan utskottet godta att den
föreslagna besparingen genomförs. Utskottet vill dock erinra om att utskottet i
olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att arbetslinjen förstärks i
försäkringssystemen. En väl utvecklad rehabiliteringsverksamhet är av största
betydelse för att ohälsotalet skall kunna sänkas, och behovet av tillräckliga
resurser härför bör därför särskilt uppmärksammas i kommande års budgetarbete.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi31 yrkande 27 och
Fi33 yrkande 25 i denna del.
Utskottet biträder förslaget om en tidigareläggning av slopandet av de s.k.
kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen.
Nuvarande regler medger att föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av
kontaktdagar -- kan spara dagar med föräldrapenning till dess barnet fyller 8
år eller avslutat sitt första skolår. Motionärerna bakom motion Fi35 vill
utvidga möjligheten att spara sådana dagar till dess barnet fyller 12 år. Även
om detta kanske kan innebära en systematisk förskjutning framöver av
kostnaderna för försäkringen skulle det föranleda en ökad administration.
Utskottet kan därför inte biträda yrkande 31 i motion Fi35.
Utskottet biträder i enlighet med det ovan anförda att anslagen till
Föräldraförsäkring och till Sjukpenning och rehabilitering beräknas i enlighet
med vad regeringen föreslagit.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård m.m. (avsnitt 5)
Propositionen
I propositionen erinras om att regeringen i budgetpropositionen föreslagit
att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas till högst 135 kr
och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. På
grund av att den starka ökningen av sjukförsäkringens kostnader för
läkemedelsförmånen fortsätter under år 1995 har regeringen bedömt att
ytterligare kostnadsdämpande åtgärder behövs. I propositionen föreslås därför
att patientavgifterna vid inköp av läkemedel skall höjas ytterligare fr.o.m.
den 1 juli 1995 med 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 resp. 60 kr. En
sådan höjning beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner
kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300
miljoner kronor (12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt
propositionen en tidigareläggning av de åtgärder som förutskickades i
budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Regeringen anför vidare att det med hänsyn till det allvarliga
statsfinansiella läget är nödvändigt att ytterligare minska
försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår. Regeringen
föreslår därför att den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för
vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Regeringen
beräknar att en sådan höjning minskar försäkringskostnaderna med 200 miljoner
kronor per år eller för budgetåret 1995/96 med 300 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. har för budgetåret 1995/96
förutsatts att ersättningar under år 1995 för sjukresor skall lämnas från
försäkringen till landstingen med oförändrat belopp 1 344 kr. I bilaga 7
(Finansdepartementet) föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att
medlen från sjukförsäkringen till landstingen för sjukresor skall tillföras det
föreslagna nya generella statsbidraget till landstingen. Till följd härav skall
anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med motsvarande belopp.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit riksdagen att till
Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23
145 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen beräknar regeringen, med
hänvisning till det ovan anförda samt med beaktande av förändrad prognos vad
avser kostnaderna för läkemedel och tandvård, de totala utgifterna för anslaget
till 20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen hemställer
därför att till anslaget anvisas 3 094 miljoner kronor mindre än vad som
beräknats i budgetpropositionen.
Motioner
I motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande 22 hemställs om avslag
på förslaget om en höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen. I
motion Fi31 anför motionärerna att i avvaktan på att regeringen återkommer med
förslag om högkostnadsskydd som konstrueras så att de svagaste grupperna inte
drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter avvisar de förslaget om
ytterligare höjning av patientavgifterna. I motion Fi33 påpekas att högsta
läkemedelsavgiften mellan juni 1991 och januari 1995 ökat från 75 kr till 125
kr, och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen
slår, anför motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället.
Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl
för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan
försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
I motion Fi34 (mp) framhåller motionärerna att det är olämpligt att genomföra
den föreslagna ändringen av läkemedelsavgiften under pågående utredning om
läkemedelskostnader. Miljöpartiet avser att återkomma i frågan men anser att
regeringen redan nu bör tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall utreda
hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och låginkomsttagare
och som skall lägga fram förslag i syfte att mildra effekterna. Motionärerna
begär i yrkande 18 ett tillkännagivande härom.
Utskottet
Utskottet har i sitt nyligen av riksdagen godkända betänkande SfU10 anfört
att utskottet i och för sig inte har någon invändning mot förslagen i
budgetpropositionen om en höjning fr.o.m. den 1 juli 1995 av patientavgiften
vid läkemedelsinköp till högst 135 kr för det först förskrivna läkemedlet och
35 kr för varje samtidigt inköpt förskrivet läkemedel. Utskottet har samtidigt
tillstyrkt förslaget om en höjning fr.o.m. samma tidpunkt av egenkostnadstaket
för det beloppsbaserade högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta
läkemedel till 1 800 kr. I betänkandet har utskottet närmare redogjort för de
tilläggsdirektiv som Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation (HSU 2000) nyligen fått. Enligt
tilläggsdirektiven skall kommittén bl.a. överväga kostnadsansvaret för
läkemedel m.m. i öppenvård samt läkemedelsförmånen inkl. nuvarande
högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel. Utskottet har i
betänkandet framhållit att utskottet delar regeringens uppfattning att det
under senare år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader
för läkemedelsförmånerna. Utskottet har ansett det befogat att i avvaktan på
utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta påverkas nu
genomföra vissa åtgärder för att dämpa kostnadsökningarna och att detta
lämpligen sker genom en höjning av patientavgiften och av högkostnadsskyddet.
Eftersom utskottets slutbehandling av förslaget i budgetpropositionen skett
efter det att regeringen lagt fram förslag i kompletteringspropositionen om
ytterligare höjningar av patientavgiften vid läkemedelsinköp likaledes fr.o.m.
den 1 juli 1995, har utskottet avstått från att tillstyrka det i
budgetpropositionen framlagda lagförslaget i vad det avser höjda
patientavgifter. Utskottet har ansett att det i stället får ankomma på
finansutskottet att bereda frågan om vilken läkemedelsavgift som skall gälla
fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan.
Beträffande förslagen i kompletteringspropositionen om ytterligare höjda
patientavgifter vid läkemedelsinköp har utskottet i det nämnda betänkandet
framhållit att om dessa genomförs kommer besparingseffekten att ytterligare
förstärkas samtidigt som de med stort behov av läkemedel skyddas genom en
måttlig höjning av högkostnadsskyddet. Utskottet har i sammanhanget framhållit
det värdefulla i att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att
genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för läkemedelskostnaderna skall
fördelas och att en översyn görs av det samlade förmånssystemet för läkemedel.
Genom de tilläggsdirektiv utredningen erhållit ges möjlighet att pröva olika
lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som att enskildas
kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt. Utskottet har också erinrat om att
kommittén är parlamentariskt sammansatt, vilket ger ledamöterna tillfälle att
inom ramen för direktiven ta upp olika frågor som väckts i motioner.
Utskottet anser således att finansutskottet bör tillstyrka regeringens
förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta
läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrka bifall till motionerna Fi31
yrkande 6 och Fi33 yrkande 22.
I de nämnda tilläggsdirektiven till HSU 2000 har också angivits att den av
Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a. läkemedelsförmånen skall
beaktas. Därvid har regeringen hänvisat till att i denna utrednings
slutbetänkande (SOU 1992:129) lämnats alternativa möjligheter till förändringar
och att enligt utredningen en utgångspunkt bör vara att förmånssystemet för
läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan
olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel.
Utskottet anser att de önskemål som framförts i motion Fi34 yrkande 18 om en
parlamentarisk utredning om effekter av olika besparingsförslag  kan
tillgodoses inom ramen för HSU 2000:s arbete. Utskottet anser därför att
motionen inte påkallar någon åtgärd.
Utskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den s.k. självrisken i
tandvårdsförsäkringen liksom att anslaget Sjukvårdsförmåner m.m., som enligt
det av riksdagen godkända betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 000 000 kr,
minskas till 20 051 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
Motioner rörande pensionsfrågor
I motionerna Fi31 och Fi32 återkommer Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna till frågor om besparingar inom pensionsområdet vilka
nyligen behandlats av riksdagen med anledning av betänkandena SfU10 och SfU17.
I motion Fi31 yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om
förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning av
pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till förtidspensionärer.
I motion Fi32 yrkande 21 begärs ett förslag om höjd pensionsålder, i yrkande 22
ett beslut om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas och i yrkande 23 ett
beslut om ändrade regler för beräkning av förtidspensionens storlek.
I betänkande SfU10 har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om ändrade
beräkningsgrunder för förtidspension och hänvisat till att frågor om
grundläggande förändringar rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och
arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering
och ohälsa.
Beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för
ålderspensionärer. Detta sammanhänger med att förtidspensionärernas
pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att
pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen.
Utskottet vill erinra om att de högre pensionstillskotten motiveras av att
förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de större behov som
följer därav. Skulle pensionstillskotten räknas in i underlaget för
bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering av
pensionstillskottens värde. Utskottet kan inte biträda en sådan förändring.
Vad avser frågan om allmän pensionsålder har utskottet i samma betänkande
hänvisat till att såväl regeringen som utskottet i samband med riksdagens
beslut föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna
pensionssystemet ansett att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system
också i fortsättningen skulle vara 65 år. Beträffande delpensionsförsäkringen
har riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande SfU17 antagit
regeringens förslag i proposition 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor
m.m. om viss regeländring. I samband härmed har utskottet avstyrkt
motionsyrkanden om att delpensionsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. år 1996
eller år 1998 och hänvisat till att såväl regeringen som utskottet -- likaledes
i samband med riksdagsbeslutet om riktlinjer för en reformering av det allmänna
pensionssystemet -- ansett att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år
1999.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i de nämnda frågorna och
avstyrker bifall till motionerna Fi31 yrkande 8 och  Fi32 yrkandena 21--23.
Även i motion Fi40 (m) tar motionärerna upp frågor om förtidspensioneringen.
De begär i yrkande 13 ett tillkännagivande om att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen skall få  tilläggsdirektiv vad gäller pensionsnivåer för
arbets- resp. förvärvsoförmåga. Motionärerna hänvisar till att den snabba
ökningen de senaste 15--20 åren av förtidspensioneringarna har medfört starkt
ökade kostnader för både statsbudgeten och ATP-systemet. Motionärerna anser att
reglerna för beviljande av förtidspension bör skärpas och ersättningsnivåerna
sänkas.  Sannolikt bör systemet också konstrueras så att det ger olika
skyddsnivåer för bristande arbetsförmåga, som personer med mycket svåra
funktionshinder har, och förvärvsoförmåga.  Enligt motionärerna krävs högre
förtidspensionsnivåer vid arbetsoförmåga medan lägre ersättningsnivåer kan
accepteras för personer med förvärvsoförmåga, och de senare är även mer
känsliga för incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i
begränsad utsträckning deltidsarbeta.
Beträffande försäkringsskyddet vid långvarig ohälsa anges i de nya direktiven
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen att beredningen skall överväga en ny
ordning för inkomstersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
Inriktningen bör vara att denna integreras som en del i den allmänna
ohälsoförsäkringen. Sjukpenning och förtidspension kommer därmed att förenas i
ett ersättningssystem, något som bl.a. kan underlätta rehabiliteringsarbetet. I
direktiven erinras om att omfattningen av förtidspensioneringen har ökat under
flera decennier och att åtgärder bör vidtas för att begränsa de framtida
utgifterna. Sådana åtgärder bör i första hand inriktas på att nedbringa antalet
personer som uppbär ersättning, dels genom aktiva rehabiliteringsinsatser, dels
genom att tillämpa striktare kriterier för rätt till långvarig ersättning.
Försäkringen bör också vara utformad så att den bidrar till att ge den enskilde
ett egenintresse för rehabilitering.
Utskottet anser att de frågeställningar som motionärerna tagit upp kan väckas
inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och
arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet
att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid
långvarig ohälsa kan utformas för att ge de incitament för den enskilde till
rehabilitering och återgång i arbete, helt eller delvis, som direktiven syftar
till. Motion Fi40 yrkande 13 påkallar därför enligt utskottets uppfattning
ingen åtgärd från riksdagens sida.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnittet E. Studiestöd m.m.
Propositionen
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa (svuxa) lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. I
propositionen anförs att dessa regler är ofördelaktiga för dem som studerar på
deltid i komvux, där utbildningen bygger på ett kurssystem där
studieomfattningen t.ex. kan vara 75 % av heltid, medan endast halvt studiestöd
kan lämnas. Detta har medfört att många för att få fullt studiestöd lägger in
kurser i sitt studieprogram som de egentligen inte behöver. Regeringen föreslår
därför att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid
fr.o.m. den 1 januari 1996 anpassas till studiernas omfattning under terminen
för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning. Härigenom beräknas
utflödet av bidrag såvitt gäller studiemedelssystemet att minska med 25
miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och regeringen föreslår att anslaget
Studiemedel m.m. minskas med motsvarande belopp.
Svux och svuxa består av en skattepliktig bidragsdel och en lånedel. Den som
är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa eller har uppburit sådan
ersättning längsta möjliga tid får svux med 65 % av det utbildningsbidrag som
den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning. Övriga studerande
får svux med 32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Svuxa utges fr.o.m. den 1
juli 1995 enbart efter den högre procentsatsen. Studielån kan i båda
stödformerna utges med så stort belopp att det tillsammans med bidraget efter
skatt motsvarar vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag efter
skatt. Svux kan bl.a. beviljas för längre tids studier på grundskole- och
gymnasienivå medan svuxa kan beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder för
sådana studier.
Regeringen beräknar att även förslagen i kompletteringspropositionen under
bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) om sänkta ersättningsnivåer m.m. i
arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragssystemet minskar kostnaderna
för svux och svuxa. Sammantaget med effekterna av förslaget om ändrat stöd vid
deltidsstudier minskas utgifterna under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1
miljoner, varav 405 miljoner hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt
vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar minskas utgifterna
med 3 miljoner kronor. Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall
anvisas under de nämnda anslagen för budgetåret 1995/96.
I propositionen anmäls att den av riksdagen begärda utredningen om
sammanläggning av olika former av vuxenstudiestöd inte kan slutföras till den 1
juli 1995. Studiestödsutredningen har i uppdrag att med förtur utreda frågan,
men enligt regeringens bedömning bör ett ställningstagande tas först när
utredningens slutliga bedömning rörande samordningsmöjligheter föreligger. I
propositionen avvisas också ett förslag från utredningen om en samordning av
svux och svuxa så till vida att reglerna för svuxa ändras fr.o.m. den 1 juli
1995 så att stöd liksom inom studiemedelssystemet och svux får beviljas för
studier på gymnasial nivå under tre år och för ytterligare tid om det finns
särskilda skäl.
Motioner
I motion Fi31 (m) yrkande 15 hemställs att riksdagen beslutar om en sänkning
av dagpenningen för svuxa. Förslaget är en konsekvens av att motionärerna
föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS sänks till 210 kr per
dag. I yrkande 17 hemställs att riksdagen beslutar att svux inte skall utgå vid
yrkesteknisk högskoleutbildning (s.k. YTH-utbildning) i enlighet med vad som
gällde under hösten 1994.
I motion Fi32 (fp) yrkande 8 hemställs om avslag på förslaget att sänka
ersättningarna i svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i
arbetslöshetsförsäkringen.
I motion Fi33 (v) begärs i yrkande 37 ett tillkännagivande att
deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, svux och svuxa skall gälla även
studerande vid folkhögskola. I yrkande 38 hemställs om avslag på förslaget om
ändring i studiestödslagen och i yrkande 39 om beslut om höjning av
vuxenstudiebidraget inom svux och svuxa från 65 till 75 % av dagpenningen från
A-kassa. I yrkande 40 begärs ett tillkännagivande om att svuxa skall beviljas
för sex terminers studier på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det
finns särskilda skäl.
Även i motion Fi34 (mp) yrkande 23 hemställs om avslag på förslaget om sänkt
vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning.
I motionerna Fi35 (kds) yrkandena 14 och 15 och i motion Fi48 (kds) yrkandena
1 och 3 hemställs dels att de flexiblare regler som föreslås för svux/svuxa för
deltidsstudiestöd bör omfatta även studerande på folkhögskola, dels att
reglerna för svuxa ändras så att stödet får beviljas för studier på
gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som gäller svux och studiemedel.
I yrkande 36 i motion Fi35 begärs också ett tillkännagivande om en återgång
till de regler om samband mellan rätten till studiemedel och studieresultat som
infördes i juni 1994 (prop. 1993/94:156, SfU25), men som upphävdes under hösten
1994 (prop. 1994/95:98 SfU9). I yrkande 2 i motion Fi48 hemställs dessutom om
avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan finns en automatisk koppling mellan nivåerna på
utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och nivåerna för svux och
svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen i de båda vuxenstudiestöden.
Utskottet kan konstatera att de ändringar som redan vidtagits eller som nu
föreslås i kompletteringspropositionen och som påverkar utbildningsbidragen har
gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som ett utbildningspolitiskt
medel i syfte att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en
kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning och därmed stärka deras
position i arbetslivet. För dem som erhåller svux efter den lägsta
ersättningsnivån, 32,5 % av utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen
som lånedelen i svux avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet.
Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995 till 6 962 kr per månad, varav
1 935 är bidrag och resten lån. För dem som erhåller svux och svuxa på
65-procentsnivån, och får utbildningsbidrag efter den 1 juli 1995 med lägsta
beloppet, 245 kr per dag, kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga mycket
nära det skattefria studiebidragets belopp, och lånemöjligheterna är större om
de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare att accentueras
efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå sänks till 230 kr
och de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande möjligheten till
barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens beslut (prop.
1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Studiemedel blir i enlighet med det anförda för dem som endast kan erhålla
svux på 32,5-procentsnivån ett självklart val, vilket gör att denna nivå i svux
i praktiken spelat ut sin roll. Även för många vuxenstuderande som får svux
eller svuxa på 65-procentsnivån men har så låg inkomst eller låg
arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem för ett
utbildningsbidrag på lägsta nivå kan studiemedel te sig som ett bättre
studiefinansieringsalternativ än svux och svuxa. Det är inte helt otänkbart att
även den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel
väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på
studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många
arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra
utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Även om Studiestödsutredningen har i uppdrag att utforma ett nytt
studiefinansieringssystem räknar utskottet med att förslag härom dröjer,
eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall vara slutfört senast den
1 april 1996.
Enligt utskottets mening finns det därför anledning för regeringen att mycket
noga följa utvecklingen av i vilken omfattning nästa läsårs särskilt inrättade
utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken
utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina
studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de
särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår
utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till
åtgärder. Med det anförda anser utskottet att motionerna Fi32 yrkande 8, Fi33
yrkandena 39 och 40, Fi34 yrkande 23, Fi35 yrkande 15 och Fi48 yrkandena 2 och
3 kan anses besvarade. Motion Fi31 yrkande 15 bör mot bakgrund av det anförda
avstyrkas av finansutskottet.
Förslaget om anpassning av studiestödet vid deltidsstudier till studiernas
omfattning under studietiden överensstämmer  med det förslag som den förra
regeringen lade fram i proposition 1993/94:156 och som antogs av riksdagen på
förslag i reservation 2 i betänkande 1993/94:SfU25. Lagändringarna skulle träda
i kraft den 1 juli 1995. Riksdagens beslut undanröjdes emellertid hösten 1994
efter förslag i proposition 1994/95:98 som tillstyrktes av utskottet i
betänkandet 1994/95:SfU9. I den senare propositionen framhölls att riksdagens
beslut om ändringar i studiestödssystemet som skulle träda i kraft den 1 juli
1995 var olyckligt med hänsyn till att den planerade studiestödsutredningen
borde ske utifrån ett helhetsperspektiv.
Med hänsyn till de besparingar som beräknats till följd av det nu framlagda
förslaget kan utskottet biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1
januari 1996. Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka motionsförslagen
om en bättre anpassning av deltidsstudiestödet till studiernas omfattning vid
folkhögskolor. Utskottet anser med det anförda att finansutskottet bör avstyrka
bifall till motionerna Fi33 yrkandena 37 och 38, Fi35 yrkande 14 och Fi48
yrkande 1 samt föreslå riksdagen att anta regeringens förslag till lag om
ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Riksdagens förenämnda beslut hösten 1994 om undanröjande av beslutet på våren
samma år om ändringar i studiestödssystemet innebar också att en lagändring
fr.o.m. den 1 juli 1995 om att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett
belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd inte genomförs.
Utskottet ser ingen anledning att i denna del ändra riksdagens beslut hösten
1994 och avstyrker bifall till motion Fi35 yrkande 36.
I proposition 1994/95:98 meddelade regeringen sin avsikt att fr.o.m. den 1
januari 1995 återinföra den före den 1 juli 1994 gällande möjligheten att få
svux vid YTH-utbildning. Skälet var att antalet sökande till sådan utbildning
minskat drastiskt. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund bifall till motion
Fi31 yrkande 17.
Bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att ändamålen under
förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även
får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför
ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering av personer
från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner nya riktlinjer för
utbetalning av schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet.
Schablonersättningen utbetalas enligt nuvarande regler i förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. med ett halvt
schablonbelopp till den kommun som först tar emot en flykting och gör upp en
plan för hans introduktion i det svenska samhället. Resterande del betalas ut
med en fjärdedel efter sex månader och ytterligare en fjärdedel efter tolv
månader om flyktingen bor kvar i kommunen och är folkbokförd där. Har
flyktingen flyttat till en annan kommun kan även denna kommun under vissa
förutsättningar få ersättning.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av
schablonersättningen inte i tillräcklig omfattning ansluter till när
kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför ett nytt
utbetalningssystem som innebär att en första utbetalning med 0,2 schablonbelopp
för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det att flyktingen
första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar med 0,1
schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Flyttar flyktingen
inom 18 månader från det första mottagandet i en kommun bör
inflyttningskommunen få 0,2 schablonbelopp i extra ersättning för att
kompensera för de initialkostnader för introduktionen som den nya kommunen kan
komma att få i de fall flyttningen sker. Även utflyttningskommunen bör få
ersättning med 0,1 schablonbelopp för den tremånadersperiod under vilken
flyttningen skett. Det nya systemet bör träda i kraft den  1 januari 1996 och
gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att
särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system.
Avsikten är också att nya administrativa rutiner skall införas med automatiska
utbetalningar till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens
personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför dels en varaktig minskning av statens
kostnader för flyktingar som flyttar till annan kommun, dels förlängda
utbetalningar och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. Detta
tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar
m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400
miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp
skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
Motion
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall göras
inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Förslagen om en utvidgning av ändamålen under förslagsanslaget D 4.
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. och om nya riktlinjer för
utbetalning av schablonersättning till kommunerna för flyktingmottagande har
inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har ingen erinran mot
förslagen.
I det av riksdagen nyligen godkända betänkandet SfU13 avstyrkte utskottet
bifall till bl.a. en motion (m) om ytterligare besparingar inom området för
invandrarpolitiken. Enligt utskottets mening torde några större förändringar av
invandrings- och flyktingpolitiken inte kunna ske förrän den parlamentariskt
sammansatta Flyktingpolitiska kommittén avslutat sitt arbete och beredningen av
förslagen ägt rum. Utskottet ansåg det därför inte rimligt att förutsätta att
någon större besparing än regeringen beräknat skall kunna göras redan under
budgetåret 1995/96. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motion Fi31 yrkande 18.
Ett tak för de offentliga utgifterna (bilaga 1 avsnitt 5.3)
Propositionen
Regeringen anser att det bör införas ett tak för de offentliga utgifterna.
Detta kan utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en
högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Valet av
nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om att kunna tillgodose
angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att uppnå en hållbar
utveckling av de offentliga finanserna inom ramen för ett skatteuttag som inte
skadar konkurrenskraften.
I propositionen framhålls att ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör
behovet av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att
överskridanden kräver motverkande åtgärder på det sätt som föreslås i
propositionen för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Detta kan enligt regeringen
ses som en första partiell tillämpning av principen om ett utgiftstak. Den
främsta fördelen med ett utgiftstak är att budgetpolitiken ges en långsiktig
inriktning med högre förutsebarhet. Regeringen erinrar i anslutning härtill om
att riksdagen fattat beslut om att fr.o.m. budgetarbetet avseende budgetåret
1997 tillämpa en rambudgetprocess som utgår från ett beslut om ett totalt
utgiftsutrymme uppdelat på utgiftsramar för 25 olika utgiftsområden.
Den offentliga sektorn omfattar dels statliga åtaganden som redovisas på
statsbudgeten, dels statliga åtaganden som redovisas utanför statsbudgeten (i
första hand socialförsäkringssektorn), dels den kommunala sektorn. Enligt
regeringen bör ett utgiftstak omfatta samtliga dessa områden. Om det statliga
åtagandet redovisas i eller utanför budgeten är oväsentligt, då det statliga
sparandeunderskottet och styrningen av de totala statliga åtagandena står i
centrum. De omfattande budgetförstärkningar som beslutats under senare år
omfattar också alla typer av statliga åtaganden oavsett var deras ekonomiska
konsekvenser redovisas.
Två slag av utgifter bör eventuellt särbehandlas, nämligen räntorna för
statsskulden och de utgifter som är direkt beroende av konjunkturen. Regeringen
hänvisar till att ett antal utgiftsposter är direkt och i stor utsträckning
beroende av konjunkturen. Detta gäller vissa utgifter inom
arbetsmarknadspolitiken. Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa
utgifter bör omfattas av ett utgiftstak. Även andra utgifter kan påverkas av
konjunkturen antingen på ett indirekt sätt eller i mer begränsad utsträckning.
Dessa utgifter bör emellertid enligt regeringen inte exkluderas från ett
utgiftstak, utan förändringar bör hanteras inom ramen för utgiftstaket.
I propositionen anförs att ett utgiftstak bör preciseras i nominella termer,
främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska
politiken. För detta talar också att valet av deflatorer, som är ofrånkomligt
med ett realt utgiftstak, är komplicerat och gör att målet för budgetpolitiken
blir otydligare och svårare att följa om det formuleras i reala termer.
I propositionen betonas att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena
för att fungera på ett förutsebart sätt måste baseras på pålitliga prognoser
över utgiftsutvecklingen och också följas upp löpande. En höjning av
prognoskvaliteten är en förutsättning för ett väl fungerande system med
utgiftstak.
Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt regeringen
utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser
till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas.
Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör läggas
på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom regeringskansliet
behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till
utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av
regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att
säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för
budgetpolitiken uppnås.
Regeringen avser att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren
1996 lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak,
dels ett kvantitativt angivet utgiftstak för år 1997. För budgetåret 1995/96
kommer utgiftsöverskridanden ej att accepteras. Utgiftsutvecklingen kommer att
noga följas och åtgärder vidtas vid tendenser till överskridanden av fastlagda
utgiftsnivåer.
Motioner
I motion Fi32 (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till  regeringen om
vad som förordats om ett tak för de offentliga utgifterna och i yrkande 5 ett
tillkännagivande om vad som förordats om ett robust socialförsäkringssystem.
Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak prövas
och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande utredningsarbete
krävs innan ett utgiftstak eventuellt kan genomföras. Beroende på hur förslaget
utformas kan det antingen ge helt orimliga konsekvenser eller sammanfalla med
den redan beslutade nya budgetprocessen. Om utgiftstaket inte sätts för ett
visst anslag utan för så omfattande sakområden som t.ex. motsvarar olika
utskotts verksamhetsområden, blir förslaget närmast liktydigt med vad som skall
gälla i den nya budgetprocessen. Motionärerna menar därför att det är omöjligt
att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på nuvarande helt
otillräckliga underlag.
Beträffande socialförsäkringssystemet anför motionärerna att debatten om
inkomst- eller grundtrygghet på senare tid har blivit mera konkret. En sänkning
av ersättningsnivåerna till 75 % i socialförsäkringarna har, anför
motionärerna, gjort det nödvändigt för regeringen att hantera frågan om
individuella och/eller kollektiva tilläggsförsäkringar. Motionärerna fruktar
ett läge där stora grupper medborgare känner att de, trots att de har betalat
höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de
skulle drabbas av något oväntat. Motionärerna vänder sig mot en utveckling där
personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller
arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar och framför tre argument mot en
sådan utveckling. Det första är att det finns stora klyftor i samhället mellan
dem som lätt kan försäkra sig och dem som svårligen eller bara till ett mycket
högt pris kan göra det. Socialförsäkringens stora förtjänst ligger, anför
motionärerna, i att kostnaderna för risker kan jämnas ut inom hela kollektivet.
Det andra argumentet handlar om risken för att ett antal personer kommer att
försumma att teckna tilläggsförsäkringar. Förutom konsekvenserna för den
enskilde leder detta till ett politiskt tryck att även dessa personer bör få
hjälp eller tillgång till mer förmånliga regler. Det tredje argumentet handlar
om att en övergång till ett system med enbart grundskydd antingen innebär att
de s.k. skattekilarna blir större eller till en försvagning av de offentliga
finanserna. Det förra inträffar om avskaffandet av inkomsttryggheten inte
åtföljs av sänkta avgifter och det senare om avgifterna sänks i motsvarande mån
som förmånen tas bort. Orsaken till att underskotten i de offentliga affärerna
ökar om grundtrygghet införs genom att både förmåner och avgifter sänks är att
de med högre inkomster är sjuka mindre än de med lägre inkomster. Motionärerna
tror att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är
överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv.
Motionärerna tror också att ständiga försämringar av den sociala tryggheten
bidrar till den osäkerhet som gör att människor inte minskar sitt privata
sparande. De anser att kravet på fasta spelregler och långsiktighet i största
möjliga utsträckning också skall kunna ställas av hushållen.
I motion Fi33 (v) yrkande 56 motsätter sig motionärerna ett utgiftstak
för den offentliga sektorn. De vill ha en obligatorisk och generell försäkring
som omfattar dels ett grundskydd, exempelvis när det gäller folkpensionen, dels
ett inkomstbortfallsskydd. Avgifterna skall betalas solidariskt via sociala
avgifter och skatter på hela lönesumman.
I motion Fi40 (m) begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om
krav på prognoser och budgetuppföljning (yrkande 4), om att förbättrade
instrument för budgetprognoser ges hög prioritet (yrkande 5) och om
bestämmelser om utgiftstak (yrkande 15). Vidare begärs ett tillkännagivande om
att fasta spelregler skall gälla vid statens skuldsanering (yrkande 14).
Motionärerna påpekar i motionen att konsekvensen av felaktiga prognoser kan
bli mycket allvarlig, och den exceptionella skuldsituationen ställer särskilt
hårda krav även på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att
regeringen bör ge högsta prioritet åt arbetet att snabbt få fram bättre metoder
för framtagandet av budgetprognoser. De framhåller också att det är viktigt att
förändringarna i socialförsäkringarna genomförs konsekvent och att reglerna
därefter ligger fast, så att hushållen får någorlunda fasta spelregler att
rätta sig efter. Fasta spelregler kan, anför motionärerna, tyckas stå i
motsättning till de stora förändringar som måste göras inom den svenska
offentliga verksamheten, så att statsbudgeten kommer i balans och statsskulden
nedbringas. Så behöver dock inte vara fallet utan stabilitet/förutsebarhet och
förändring/besparing måste gå hand i hand. Ett utgiftstak är enligt
motionärerna en välkommen utveckling, men förslaget förefaller dem dock i sin
nuvarande form ha vissa brister. Beträffande regelstyrda bidragssystem -- som
föräldraförsäkringen -- måste det samtidigt med beslut om budgetpostens storlek
finnas anvisningar för hur en neddragning skall ske när behov föreligger. I
försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet att nedbringa
kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock viktigt att
hushållen vet att så kan ske så att vissa reserver kan byggas upp. Motionärerna
anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför statsbudgeten och vars
försäkringsmässighet stärks med den beslutade pensionsreformen, inte skall
beröras av ett utgiftstak. Ett pensionssystem som fungerar som ett
försäkringssystem är inte förknippat med samma problem som de
transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar. Pensionssystemet bör
utvecklas ytterligare som ett fristående försäkringssystem och inte knytas
närmare statsbudgeten. Ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör
undvikas med undantag för att pensionsåldern bör kunna höjas om enighet kan nås
om detta, och att indexeringsprinciperna bör följa det reformerade systemets
principer redan något år tidigare om detta är tekniskt möjligt.
Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt sätt kan
planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det på sin
ålders höst. Motionärerna erinrar om att en pensionsöverenskommelse har
träffats och principbeslut i stor enighet har fattats i riksdagen. Därför bör
reglerna i ATP-systemets alla delar ligga fast med de nämnda undantagen. Om
reglerna i ett pensionssystem som har en lång planeringshorisont kan ändras
årligen föröds tilltron till fasta spelregler. Detta ger, anför motionärerna,
upphov till långsiktiga och mycket djupa skadeverkningar genom att fortplanta
sig till stora områden utanför pensionssystemet.
Utskottets bedömning
Utskottet har haft en utfrågning med företrädare för Finans- och
Socialdepartementen och Riksförsäkringsverket om vilka konsekvenser för
socialförsäkringarna som kan uppkomma med ett utgiftstak utformat efter de
principer som redovisats i propositionen. Med hänsyn till att frågan ännu inte
är utredd och förslag i frågan skall lämnas till riksdagen först nästa år kan
utskottet av naturliga skäl endast kommentera olika tänkbara konsekvenser.
Socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa
inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i
lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart
av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är
försäkrade till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär
försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna
varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda
löneförmåner medför emellertid också automatiskt ökade avgiftsintäkter till
försäkringen, medan ett  minskat antal försäkrade liksom om många försäkrade
samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från
arbetslöshetsförsäkringen, kan medföra ett stort avgiftsbortfall. Försäkringen
är sålunda liksom arbetslöshetsförsäkringen i hög grad konjunkturberoende och i
viss mån samvarierande med denna försäkring liksom med socialbidragsbehovet.
Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkterna och
vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan
särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m. skulle ett
utgiftstak för socialförsäkringarna vid oförutsedda temporära svängningar i
försäkringsutnyttjandet vid ohälsa kunna få långtgående verkningar inte
bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga
verksamheten.
Under innevarande mandatperiod är avsikten att riksdagen skall få ta
ställning till resultatet av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Den 20
april i år har nya direktiv utfärdats för beredningen. Enligt dessa skall
beredningen som ovan nämnts utforma förslag till en av staten organiserad
allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av
temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada
eller funktionshinder. Den allmänna ohälsoförsäkringen skall ersätta
sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen. Rätten
till ersättning skall baseras på rent medicinska kriterier och ersättningen
skall ligga på en nivå som innebär att inkomstbortfallsprincipen upprätthålls.
Utgångspunkten skall vara en   enhetlig ersättningsnivå på 75 % av
inkomstbortfallet med en bibehållen karensdag. Beredningen skall även pröva hur
lång den period som arbetsgivarna betalar sjuklön skall vara och
sjuklöneperiodens förläggning under sjukperioden. Ersättningen vid långvarig
ohälsa, som i dag ges i form av förtidspension, skall beräknas på andra grunder
än vid mer temporär sjukfrånvaro, men avspegla inkomstförhållanden under en
längre tidsperiod.
Mot bakgrund av vad regeringen anfört om utgiftstak finns det anledning för
utskottet att närmare redogöra för vad regeringen sagt i för denna fråga
relevanta delar av direktiven. Dessa speglar också regeringens syn på hur stort
åtagande som det allmänna skall ha inom  försäkringen och vad som kan
överlämnas åt parterna på arbetsmarknaden eller den enskilde försäkrade när det
gäller tryggheten vid ohälsa. Direktiven i dessa delar ger också en god
illustration till de avvägningar mellan statens, de försäkrades och
arbetsgivarnas intressen som måste göras för att man skall få en effektiv och
rättvis försäkring. De visar också vilka osäkerhetsfaktorer som kan finnas när
försäkringsutnyttjandet skall prognostiseras på litet längre sikt.
I direktiven framhålls att det ansträngda statsfinansiella läget har tvingat
fram reduktioner av ersättningsnivåerna i den allmänna försäkringen, och något
utrymme att finansiera ett högre offentligt försäkringsskydd kommer inte
att finnas under överskådlig tid. Det är därför rimligt att parterna på
arbetsmarknaden tar ett större ansvar för avvägningen av hur löneutrymmet skall
fördelas mellan löner respektive försäkringsskydd utöver vad som ryms inom den
allmänna försäkringen. Det organisatoriska och finansiella ansvaret för
tilläggsförsäkringar bör därför ligga på arbetsmarknadens parter. För att ge en
allmän ohälsoförsäkring legitimitet och upprätthålla långsiktig
kostnadskontroll måste det samlade försäkringsskyddet vara så utformat att det
uppfyller krav på effektivitet och rättvisa. En effektiv försäkring bör
innehålla en självrisk som håller tillbaka överutnyttjande av försäkringen och
som ger ekonomiska drivkrafter att förebygga ohälsa samt för rehabilitering och
återgång till arbetslivet. I en rättvis försäkring bör försäkringsskyddet i hög
grad vara solidariskt finansierat och därmed innehålla ett betydande mått av
utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av ohälsa.
Beträffande försäkringens finansiering framhålls i direktiven att avgörande
för den allmänna försäkringens trovärdighet och förmåga att fylla sin uppgift
är att den ges en långsiktigt tryggad finansiering och uppvisar finansiell
balans. Försäkringen bör till övervägande del finansieras med enhetliga och
till försäkringen destinerade avgifter som tas ut på förvärvsinkomster. Med
hänsyn bl.a. till att försäkringen även ger ersättning till grupper som inte
har eller har haft förankring på arbetsmarknaden är det rimligt att
försäkringen till viss del finansieras med allmänna skattemedel.
Beredningen skall redovisa beräkningar över försäkringens framtida inkomster
och utgifter under olika antaganden om samhällsutvecklingen och analysera
konsekvenser utifrån förutsättningen att försäkringen inte får uppvisa annat än
temporära underskott. Beredningen skall därvid sätta ohälsoförsäkringen i
perspektiv av den statsfinansiella utvecklingen i stort. Beredningen skall
vidare pröva hur avgiftsuttag och förmåner kan bestämmas för att tillgodose att
försäkringen uppvisar finansiell balans. Därvid skall beaktas de restriktioner
som av samhällsekonomiska skäl bör gälla det samlade skatte- och avgiftsuttaget
samtidigt som försäkringsfunktionen gentemot den enskilde upprätthålls.
I direktiven erinras också om att reformeringen av ålderspensionssystemet
bl.a. innebär att avgiften till denna försäkringsgren skall ligga fast, medan
värdet av intjänade förmåner anpassas till förändringar i samhällsekonomiska
och försäkringsmässiga förutsättningar. När systemet efter en övergångsperiod
är i full funktion kommer det att vara finansiellt robust, och underskott kan
uppträda endast temporärt. Enligt regeringens bedömning kan emellertid
ohälsoförsäkringen inte utformas som ett finansiellt autonomt och
avgiftsbestämt system. Förändringar i de försäkringsmässiga risker som
ohälsoförsäkringen skall utgöra ett skydd mot kan på både kort och lång sikt
komma att bli betydligt större än vad som gäller inom ålderspensioneringen. En
fast avgift skulle därför kunna medföra kraftiga förändringar i
ersättningsnivån inom försäkringen. Alternativt skulle krävas en betydande
fondering för att kunna möta variationer i utnyttjandet av försäkringen utan
att förändra avgift eller förmånsnivå. Ohälsoförsäkringen bör, till skillnad
från det reformerade ålderspensionssystemet, till sin utformning i princip vara
förmånsbestämd. Kompensationsgraden vid inkomstbortfall skall sålunda ligga
fast. Beredningen skall dock överväga möjligheten att utforma uppräkningen
(indexeringen) av de försäkringsersättningar som utges under längre perioder
så att de anpassas till samhällsekonomiska förändringar. Den inom
ålderspensionssystemet föreslagna följsamhetsindexeringen kan därvid utgöra en
förebild.
Regeringen framhåller också i direktiven att variationer i den
försäkringsmässiga risken, dvs. sjukfrånvaron, arbetsskadefrekvens etc., inte
bör påverka ersättningsnivån. Vid varaktiga förändringar i
försäkringsutnyttjandet kan dock inte undvikas att en avvägning måste
göras mellan nivån på avgiftsuttaget till försäkringen och de förmåner som
utges.
Utskottet anser att direktiven väl illustrerar de variationer över tiden som
försäkringen kan uppvisa. Samtidigt tolkar utskottet direktiven som en garanti
från regeringens sida om --
så långt man rimligen kan begära -- ett skydd mot förändringar i de
grundläggande reglerna till följd av temporära förändringar i
försäkringsutnyttjandet. Utskottet anser att en försäkring utformad i enlighet
med de nämnda direktiven både blir robust och har fasta spelregler.
Utskottet kan på de i kompletteringspropositionen anförda skälen biträda ett
system med utgiftstak. Utskottet anser emellertid att samma synsätt som
regeringen gett uttryck för i direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
när det gäller att hantera variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en
allmän ohälsoförsäkring måste vara vägledande vad avser ohälsoförsäkringen när
reglerna för ett utgiftstak utformas. Vad som anförts om det reformerade
ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk
överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär
kräver särskilda överväganden.
Utskottet delar helt uppfattningen att utgiftstak och ramar för de olika
utgiftsområdena måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen
och att arbetet med att snabbt få fram bättre metoder för framtagande av
budgetprognoser måste prioriteras. Utskottet instämmer också i att rutiner och
processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på olika områden.
Utskottet anser att det inför det nya budgetsystemets tillämpning är angeläget
att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare information om de
bakomliggande faktorer som lett fram till regeringens kostnadsberäkningar, inte
minst för att riksdagen inom och mellan de givna kostnadsramarna skall kunna
prioritera mellan olika angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt
eget uppföljningsarbete. Utskottet har i sitt yttrande ovan i anslutning till
några av de aktuella anslagen redogjort för olika uppgifter som regeringen
lämnat om anslagsberäkningen. Av redovisningen framgår att uppgifterna inte är
tillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om vilka
förändringar i anslagsberäkningen som föranleds av vilka förändringar i
regelsystemet och inte heller vilka förändringar i anslagsberäkningarna som har
andra orsaker. Som framgår finns också nya prognoser för anslaget till
sjukförsäkringen som avviker från prognoserna i budgetpropositionen. Avvikelsen
är så stor att den vid tillämpningen av de nya budgetprinciperna skulle kunna
få svåra konsekvenser. Anslagsberäkningarna måste också redovisas på ett mer
konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika departement
i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett enhetligt
system kan utvecklas för hela regeringskansliet.
Med det anförda anser utskottet att motionerna Fi32 yrkandena 3 och 5, Fi33
yrkande 55 och Fi40 yrkandena 4, 5, 14 och 15 får anses besvarade.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),
Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit
Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf
von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och
Alice Åström (v).
Avvikande meningar
Bilaga 5 (Socialdepartementet)
1. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E
Nordenvall (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi31 yrkande 6 avslag på beslutet om
höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att förslaget om en ytterligare höjning av
patientavgifterna bör avvisas i avvaktan på att regeringen återkommer med
förslag om högkostnadsskydd som bör konstrueras så att de svagaste grupperna
inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter. Utskottet anser
vidare att det är otillfredsställande att regeringens förslag till förändringar
på olika områden inte föregås av ordentliga konsekvensanalyser vare sig det
gäller kostnader eller tänkbara beteendeförändringar hos de grupper som berörs.
Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med kommande förslag på
läkemedelsförsäkringens område gör ordentliga analyser i nu nämnda hänseenden.
Mot bakgrund av det anförda bör finansutskottet tillstyrka bifall till motion
Fi31 yrkande 6.
Utskottet anser vidare att reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för
förtidspensionärer bör kopplas till inkomsten under en något längre tid än
vad som gäller i dag samt att samma utgångspunkt bör gälla för avtrappning av
bostadstillägget för förtidspensionärer som för ålderspensionärer.
Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi31
yrkande 8 som sin mening ge regeringen detta till känna.
I den moderata motionen Fi40 yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv vad gäller
pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga. Med hänsyn till den snabba
ökningen de senaste 15--20 åren av kostnaderna för förtidspensioneringarna
delar utskottet motionärernas uppfattning att reglerna för beviljande av
förtidspension bör skärpas och ersättningsnivåerna sänkas. Sannolikt bör också
enligt utskottets mening systemet konstrueras så att det ger olika skyddsnivåer
för bristande arbetsoförmåga, som personer med mycket svåra funktionshinder
har, och förvärvsoförmåga. Enligt utskottet bör högre förtidspensionsnivåer
krävas vid arbetsoförmåga, medan lägre ersättningsnivåer kan accepteras för
personer med förvärvsoförmåga. Utskottet förutsätter dock att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen kommer att överväga dessa frågor.
2. Sigge Godin (fp) anför:
I Folkpartiet liberalernas motion Fi32 anges att kompensationsnivån i sjuk-
och föräldraförsäkringarna bör vara 80 % och att regeringens förslag bör
avslås. Utskottet gör samma bedömning, eftersom det kan befaras att stora
grupper medborgare känner att de, trots att de har betalat höga skatter under
många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de drabbas av något
oväntat. Många finner det orimligt att de just när de drabbas av t.ex. sjukdom
samtidigt skall behöva hantera en drastisk försämring av sin ekonomi.
Utskottet anser vidare att det vore en strukturellt riktig åtgärd att låta
den sjukpenninggrundande inkomsten fastställas med hänsyn till den
levnadsstandard den försäkrade haft under en tid tillbaka. Den
sjukpenninggrundande inkomsten bör därför beräknas på den genomsnittliga
inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden.
Beträffande frågan om en höjning av pensionsåldern anser utskottet --
oaktat det finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och
den nuvarande regeringen om att ingendera ensidigt skall höja pensionsåldern --
att det statsfinansiella läget är sådant att det borde vara motiverat för
samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka reducera kostnaderna
för det allmänna pensionssystemet. En stegvis höjning av pensionsåldern med ett
år kan beräknas innebära en besparing på ca sex miljarder kronor per år fr.o.m.
år 1998.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet
tillstyrker bifall till motion Fi32 yrkandena 6 i denna del, 19 och 21.
Finansutskottet bör också tillstyrka bifall till motion Fi32 yrkande 23 om en
fortsättning av den påbörjade restriktiviteten med beviljande av
förtidspension efter 61 års ålder.
3. Alice Åström (v) anför:
I Vänsterpartiets motion Fi33 yrkandena 23 och 26 begärs dels att riksdagen
avslår förslaget om en enhetlig kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt
sjuk- och föräldraförsäkringarna på 75 %, dels ett tillkännagivande om att
karensdagen i sjukförsäkringen slopas. Vidare begärs i yrkandena 24 och 25
avslag på förslagen om minskade anslag till Föräldraförsäkring respektive till
Sjukpennning och rehabilitering för budgetåret 1995/96. Utskottet gör samma
bedömning som Vänsterpartiet och föreslår därför att finansutskottet avstyrker
bifall till regeringens förslag och tillstyrker bifall till motion Fi33
yrkandena 23, 24 och 25 (delvis). Utskottet delar också motionärernas
uppfattning att karensdagen bör slopas. Detta bör finansutskottet föreslå att
riksdagen med bifall till motion Fi33 yrkande 26 som sin mening ger regeringen
till känna.
Läkemedelsavgiften har mellan juni 1991 och januari 1995 ökat från 75 kr
till 125 kr per inköpstillfälle och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den
nu föreslagna ytterligare ökningen slår enligt utskottet hårdast mot de
resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av
läkemedel av ekonomiska skäl drar sig för att köpa ut medicin eller för att gå
till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade
rehabiliteringsbehov. Utskottet anser med hänsyn härtill att finansutskottet
bör avstyrka förslaget om höjda läkemedelskostnader och tillstyrka bifall till
motion Fi33 yrkande 22.
4. Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att förslaget om sänkt
ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör avslås och att i
dessa försäkringar bör införas ett brutet tak som innebär att
kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000
kr per månad och däröver 40 %. Mot bakgrund härav anser utskottet att
finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi34 yrkandena 16 och 17.
Utskottet anser vidare att många av de socialpolitiska besparingar som
genomförts under innevarande budgetår har skett utan tillfredsställande
konsekvensanalyser av de ekonomiska effekterna för socialt utsatta individer.
Besparingar som sker under sådana premisser riskerar att medföra nya sociala
kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och ökad utslagning. Regeringen
bör därför enligt utskottet tillsätta en parlamentarisk kommitté som utreder
hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och
låginkomsttagare i syfte att ta fram förslag för att mildra effekterna.
Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att  med bifall till
motion Fi34 yrkande 18 som sin mening ge regeringen detta till känna.
5. Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet instämmer i Kristdemokratiska samhällspartiets uppfattning att
regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och
sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen bör avslås samt att
riksdagen bör besluta att två karensdagar skall gälla i
sjukersättningssystemen. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till
motion Fi35 yrkandena 7--10.

6. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie
Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Alice Åström (v) anför:
Utskottet anser att förslaget att minska medlen till köp av tjänster för
yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96
och därmed dra ner på rehabiliteringsinsatserna leder till ökade kostnader för
förtidspensioneringen, eftersom färre personer kommer att kunna återgå till
arbete. Enligt utskottets mening ger en minskning av anslagsposten en helt
felaktig signal till såväl myndigheter som sysslar med rehabilitering av
långtidssjuka som människor i behov av sådan rehabilitering.
Mot bakgrund av det anförda bör finansutskottet avstyrka bifall till
förslaget och tillstyrka bifall till motionerna Fi31 yrkande 7 och Fi33 yrkande
25 i denna del.

7. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anför:
Utskottet anser att det är viktigt för föräldrar att få möjlighet att ta del
av sina barns vardagsmiljö genom t.ex. besök i och kontakt med barnomsorg och
skola. De s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen har kunnat
användas i detta syfte. Mot bakgrund av att kontaktdagarna  slopas anser
utskottet att föräldrar bör få rätt att spara tio dagar av
föräldrapenningen efter barnets åttaårsdag till dess barnet fyller 12 år.
Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion Fi35 yrkande 31.
8. Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan de tidigare
regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att delpensionen skall
avskaffas i det nya ålderspensionssystemet. Det statsfinansiella läget är
emellertid sådant att det borde vara motiverat för samtliga partier som står
bakom överenskommelsen att söka reducera kostnaderna för det allmänna
pensionssystemet. Delpensionsförsäkringen bör därför avskaffas helt fr.o.m. år
1998.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet
tillstyrker bifall till motion Fi32 yrkande 22.

Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
9. Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anför:
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom
arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på
utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Svux och svuxa har
tidigare minskats kraftigt bl.a. genom att barntilläggen slopas den 1 juli 1995
och de båda stödformerna kommer genom regeringens förslag att minska
ytterligare under vårterminen 1996. Folkpartiet liberalerna och
Kristdemokratiska samhällspartiet har avvisat regeringens förslag om sänkta
nivåer i arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidraget och genom
omprioriteringar gett utrymme för att barntillägget behålls. Utskottet avvisar
därför också i enlighet med motionerna Fi32 yrkande 8 och Fi48 yrkande 2
försämringarna av svux och svuxa.
10. Alice Åström (v) anför:
Studiestöd i form av svux och svuxa, som redan tidigare minskats till följd
av sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen kommer inför
höstterminen 1995 att ytterligare minskas kraftigt. Detta är en följd av olika
samverkande faktorer. Riksdagen har nyligen beslutat dels att slopa
barntilläggen inom svux och svuxa, dels att lägsta ersättning inom
utbildningsbidragen, vars storlek återverkar på svux och svuxa, skall vara 245
kr i stället för som för närvarande 338 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom
arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på
utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Därigenom minskar
svux och svuxa ytterligare under vårterminen 1996. Vänsterpartiet har avvisat
förslagen om sänkta nivåer inom utbildningsbidragen och därmed också
försämringarna av nivån på svux och svuxa. Utskottet anser att
finansutskottet med bifall till motion Fi33 yrkande 39 bör föreslå riksdagen
att höja nivån på svux och svuxa till 75 % av dagpenningen från
arbetslöshetsförsäkringen.
11. Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Miljöpartiet har motsatt sig att kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 till 75 % och i stället föreslagit att
besparingar kan ske genom att kompensationsnivån blir lägre i högre
inkomstskikt. På grund härav kan utskottet inte heller acceptera att nivån på
svux och svuxa sänks till följd av den av regeringen föreslagna sänkningen av
kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen. Finansutskottet bör således
tillstyrka bifall till motion Fi34 yrkande 23.
12. Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Alice Åström (v)
anför:
Utskottet anser att det är bra att regeringen nu återkommer med förslag om
att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid anpassas
till studiernas omfattning. Utskottet anser emellertid att denna anpassning
inte bör gälla enbart för vuxenstuderande i statlig och kommunal
vuxenutbildning utan även för studerande vid folkhögskolor. Folkhögskolorna har
också möjlighet att utforma ett flexibelt kurssystem och har många
delstidsstuderande. Finansutskottet bör därför med tillstyrkande av motionerna
Fi33 yrkande 37, Fi35 yrkande 14 och Fi48 yrkande 1 och med anledning av motion
Fi33 yrkande 38 föreslå riksdagen en ändring i de framlagda lagförslagen i
enlighet härmed.
13. Rose-Marie Frebran (kds) och Alice Åström (v) anför:
Enligt utskottets mening är det olyckligt om inte den av
Studiestödsutredningen nu föreslagna samordningen av svux och svuxa
genomförs utan att man avvaktar Studiemedelsutredningens slutbetänkande.
Utskottet anser därför att finansutskottet med tillstyrkande av motionerna Fi33
yrkande 40, Fi35 yrkande 15 och Fi48 yrkande 3 bör föreslå ett tillkännagivande
till regeringen om att svuxa på samma sätt som studiemedel och svux skall kunna
beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
14. Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet anser att det förslag om en avpassning av studiemedlen till
utbildningens längd som riksdagen antog våren 1994 på förslag av den
borgerliga regeringen var en riktig åtgärd. Eftersom riksdagen på förslag av
den socialdemokratiska regeringen rev upp beslutet hösten 1994 anser utskottet
att det tidigare beslutet från våren 1994 med bifall till motion Fi35 yrkande
36 bör återställas och att detta bör ges regeringen till känna.
15. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E
Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet har nyligen i betänkande SfU12 reservation 26 ansett att det bör
vara en utgångspunkt för studiestödet att alla som läser på en viss nivå skall
ha rätt till samma stöd, och undantag från denna regel bör begränsas till fall
där särskilt behov föreligger. Utskottet har inte sett något skäl till varför
just YTH-utbildningen som är en högskoleutbildning skall ges särskilt
förmånliga stödmöjligheter. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till
yrkande 17 i motion Fi31 om att regeringens beslut att återinföra svux för
denna utbildning bör upphävas.
Bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet)
16. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E
Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet har nyligen i betänkande SfU13 reservation 10 framhållit att under
littera D. Invandring bör en större besparing än vad regeringen föreslagit
i budgetpropositionen kunna göras för kommande budgetår. Regeringen återkommer
i kompletteringspropositionen med nya besparingar. Utskottet anser emellertid
mot bakgrund av den minskade tillströmningen av flyktingar att ytterligare
besparingar bör kunna göras inom området med 400 miljoner kronor. Dessa
besparingar kan främst avse förläggningskostnaderna och ersättningar till
kommunerna för flyktingmottagandet men även kostnaderna för Invandrarverket och
Utlänningsnämnden. Finansutskottet bör därför tillstyrka motion Fi31 yrkande 19
och föreslå riksdagen att under anslagen för de nämnda ändamålen anvisa
tillhopa 400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen.
Ett tak för de offentliga utgifterna (bilaga 1 avsnitt 5:3)
17. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E
Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion Fi40 att konsekvenserna av
felaktiga budgetprognoser kan bli mycket allvarliga och att den
exceptionella statsskuldsituationen ställer särskilt hårda krav på prognoser
och budgetuppföljning. Regeringen bör därför ge högsta prioritet åt arbetet att
snabbt få fram bättre metoder för framtagandet av budgetprognoser.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att förändringarna i
socialförsäkringarna genomförs konsekvent och att reglerna därefter ligger fast
så att hushållen får någorlunda fasta spelregler att rätta sig efter.
Stabilitet och förutsägbarhet måste emellertid gå hand i hand med förändring
och besparing. Förslaget om ett utgiftstak för de offentliga finanserna
förefaller i den nu preliminärt föreslagna formen vara oklart. För regelstyrda
bidragssystem som föräldraförsäkringen måste samtidigt med beslut om
budgetpostens storlek och ett utgiftstak finnas anvisningar för hur eventuella
neddragningar skall ske om behov av sådana föreligger. Det är viktigt att
hushållen vet att så kan ske, så att de kan bygga upp reserver. Förändringar i
ålderspensionssystemet bör undvikas, med undantag för att pensionsåldern bör
kunna höjas om enighet kan uppnås om detta och att indexeringsprinciperna bör
följa det reformerade systemets principer redan något år tidigare om det är
tekniskt möjligt. Pensionssystem skall vara stabila så att människor på ett
rimligt sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att
ha det på sin ålders höst. Den försäkringsmässiga delen av ATP-systemet kan
således inte infogas under ett utgiftstak.
Utskottet anser att finansutskottet med bifall till motion Fi40 yrkandena 4,
5, 14 och 15 bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet anfört.
18. Sigge Godin (fp) anför:
Utskottet har ingen invändning mot att frågan om ett s.k. utgiftstak för
de offentliga utgifterna utreds. Det är dock omöjligt att ta ställning till
"förslaget" på nuvarande helt otillräckliga underlag. Beroende på hur det
utformas kan det antingen ge helt orimliga konsekvenser eller sammanfalla med
den redan beslutade nya budgetprocessen.
I motion Fi32 har Folkpartiet liberalerna utvecklat sin syn på hur ett robust
socialförsäkringssystem bör utformas, och motionen i denna del har redovisats i
det förevarande yttrandet. Utskottet anser att ständiga försämringar av den
sociala tryggheten bidrar till att skapa en osäkerhet som gör att människor
inte minskar sitt privata sparande på det sätt som regeringens kalkyler bygger
på. Hushållen måste kunna ställa krav på fasta spelregler och långsiktighet
i socialförsäkringssystemet.
Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi32
yrkandena 3 och 5 som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.
19. Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anför:
Utskottet anser att det aviserade förslaget om att införa ett utgiftstak
för den offentliga sektorn bör avvisas och föreslår att finansutskottet
tillstyrker bifall till motion Fi33 yrkande 55.
Socialutskottets yttrande
1994/95:SoU3y
Bilaga 10
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte eventuella
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar detta yttrande till bilaga 5 yrkandena 8--10 samt
motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27, Fi33 (v) yrkandena 19--21,
Fi34 (mp) yrkande 19, Fi35 (kds) yrkandena 11 och 34 och Fi40 (m) yrkandena 10
och 11.
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9
dels att riksdagen godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996, dels att riksdagen till
reservationsanslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för
budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den bedömningen
att såväl engångsbesparingar som regelförändringar som innebär bestående
besparingar behöver göras inom Socialdepartementets område. Regeringen föreslår
därför att huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och
ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna
fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser beräknas även
fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen föreslår för ändamålet
75 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
I propositionen anförs att i regeringens förslag till nytt generellt
statsbidrag till kommunerna ingår även en utjämningsfaktor som beaktar
kommunernas sociala struktur. Med hänsyn till att statsbidraget med den
hittillsvarande fördelningsmetoden inte bidragit till en utveckling av
vårdinsatserna i önskvärd riktning anser regeringen att huvuddelen av de medel
som enligt propositionen 1994/95:100      bil. 6 föreslagits till kommunernas
missbrukarvård och
ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella statsbidraget till
kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996. Förutom de medel som anslagits för
särskilda utvecklingsinsatser (75 000 000 kr) finns för närvarande upptaget
medel för såväl andra halvåret 1995 (215 000 000 kr) som för hela kalenderåret
1996 (430 000 000 kr). Regeringen föreslår att de medel som avsatts för
särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande medel för 1996
läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Vidare
föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte
betalas ut. Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare i propositionen att regeringen
föreslår att utjämningen av kostnader och intäkter mellan kommuner respektive
mellan landsting skall ske genom omfördelning av skatteinkomster och inte genom
statliga tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
engångsvis för andra halvåret 1995 anslår 215 000 000 kr till kommunal
missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 11). Motionärerna anser att
missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande
insatser, öppenvård och andra  frivilliga insatser som kommunerna står för. Att
under ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt fel signaler
och försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen avslår
regeringens förslag att avskaffa det särskilda anslaget Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 19). Motionärerna anser med hänsyn
till ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet att
staten även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård.
Utskottet har ingen erinran mot att det riktade statsbidraget till
kommunerna för missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och
att bidraget läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln.
Motion Fi34 (mp) yrkande 19 bör därför avstyrkas. Utskottet delar vidare
uppfattningen i propositionen att de särskilda utvecklingsmedel som avsatts för
att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatserna (75 000 000 kr)
skall kvarstå under anslaget.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de medel (215 000 000 kr)
som finns upptagna på anslaget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl
inte bör betalas ut. Motion Fi35 (kds) yrkande 11 bör därför avstyrkas.
Anslaget till missbrukarvård och ungdomsvård bör som regeringen föreslagit
minskas med 645 000 000 kr i förhållande till riksdagens beslut den 26 april
1995 (SoU15, rskr. 294).
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen till reservationsanslaget
Stimulansbidrag till särskilda
boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp
som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Regeringen gör, mot bakgrund av det statsfinansiella läget, den bedömningen
att medel motsvarande 70 miljoner kronor bör dras in som besparing. Regeringen
föreslår därför att riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisar ett
belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i prop. 1994/95:100
bil. 6. Avseende budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att som besparing
dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att till
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret
1995/96 anvisa ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än som föreslagits i
budgetpropositionen. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Riksdagen har den 26 april beslutat i enlighet med förslaget i
budgetpropositionen (SoU15, rskr. 294).
Assistansersättning
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår
regeringens aviserade förslag om att spara 1 200 000 000 kr på
assistansersättningen till svårt funktionshindrade enligt vad i motionen
anförts om att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte
regelsystemet (yrkande 19). Motionärerna anför att det faktum att
kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror på fel i
regelsystemet utan troligen på att behovet av stöd och service till svårt
funktionshindrade underskattats. Det står helt klart att den nya
rättighetslagen för funktionshindrade har givit ett större oberoende och en
ökad frihet för många som drabbats av ett funktionshinder. Dessa kostnader
skall, enligt motionärerna, betalas solidariskt över skattsedeln. Det skall
vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen skall
vara.
I kompletteringspropositionen redovisar regeringen att en särskild
utredare tillkallats med uppdrag att se över frågan om assistansersättningens
finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens kostnader för
assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år,
vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som
angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall, enligt
propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att
nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås.
Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för
staten för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor
beräknat i 1995 års penningvärde, vilket innebär ett utökat finansiellt utrymme
med drygt 300 miljoner kronor i förhållande till vad som budgeterades vid
reformens ikraftträdande. I uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det
möjligt att tydligare än för närvarande avgränsa dels själva insatsen personlig
assistans från andra närliggande verksamheter, dels den krets som skall vara
berättigad till stödformen. I direktiven till utredaren framhålls att
assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I
propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att föreslå åtgärder
vad gäller den statliga assistansersättningen.
Utskottet har inget att erinra mot att frågan om assistansersättningens
finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt bör framhållas att det är
angeläget, vilket också framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens
karaktär av rättighetslagstiftning bibehålls. Utskottet anser att riksdagen
inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området. Motion Fi33 (v)
yrkande 19 bör därför enligt utskottets mening avstyrkas.
Övriga motioner inom socialutskottets ansvarsområde
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskotten upp,
nämligen i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 9, motion Fi32 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 27 och motion Fi35 av Alf Svensson m.fl.
(kds) yrkande 34. I motion Fi31 yrkas att presumtionen ändras så att
utgångspunkten  blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd
eller försäkringskassa intygar det motsatta. I motion Fi32 yrkas allmänt
restriktivare regler och i motion Fi35 anförs att kostnaderna för
bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner kronor genom skärpning av
reglerna.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen har i uppdrag
att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och
bidragsförskottsutredningen lägga fram förslag till ändringar i
underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare
beslut om besparingar inom systemet uppnås.
Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag.
Motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34
bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnbidrag
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar
att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per
barn och år (yrkande 20), vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget
enligt vad i motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de
motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26
april. De föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna
framhåller att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla
barn får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu. Nu bör riksdagen
besluta att från den 1 januari 1996 slopa flerbarnstillägget för tredje barnet
samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn skall utgå
med 500 kr per månad. Detta beräknar motionärerna skulle innebära en besparing
på brutto 590 miljoner kronor, vilken bör användas till den sociala budgeten.
Utskottet konstaterar att det av statsfinansiella skäl har varit
nödvändigt att sänka barnbidraget fr.o.m. januari 1996. Utskottet ser inga
möjligheter att nu åter höja barnbidraget.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare sänkning av
flerbarnstilläggen än den begränsade sänkning som riksdagen beslutade hösten
1994. En ytterligare sänkning skulle slå allt för hårt mot de större
barnfamiljer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Motion Fi33 (v) yrkandena 20
och 21 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnomsorg m.m.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att
barnomsorgslagen samt de tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i
socialtjänstlagen avskaffas (yrkande 10), dels att kommunerna skall få rätt
att besluta om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade
barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen (yrkande 11).
Motionärerna anför att det kommunala självstyret bör förändras, så att en
återgång sker till den ursprungliga kommunala modellen. Staten skall inte styra
kommunernas val av verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall
ges rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer,
skattetryck etc. De kommunala verksamheter som i dag regleras i
socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Vidare anför motionärerna
att eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan statlig
inblandning bör också kommunerna ha rätt att inrätta kommunala vårdbidrag och
också stadga om rätt till avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta
barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen bör avskaffas.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en väl utbyggd
barnomsorg av god kvalitet är en viktig del i familjepolitiken för att främja
föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete.
Lagregleringen av kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i
familjepolitiken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om socialbidragen
behandlats av Socialtjänstkommittén vars betänkande fortfarande bereds i
Socialdepartementet. Utskottet vidhåller att regeringens kommande förslag på
området bör avvaktas. Motion Fi40 (m) yrkande 10 bör enligt utskottets mening
avstyrkas.
Riksdagen beslöt i december 1994 att avskaffa vårdnadsbidraget och rätten
till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhåller denna
uppfattning och anser inte heller att kommunala vårdnadsbidrag bör införas.
Motion Fi40 (m) yrkande 11 bör således avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid
Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m),
Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif
Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v),
Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine
Pålsson (kds).

Avvikande meningar
1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Chatrine Pålsson (kds) anser att det stycke under avsnittet Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"(SoU15, rskr. 294)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga
insatser som kommunerna står för är ytterst angelägna. Det skulle ge helt fel
signaler att inte betala ut några statsbidrag alls under ett halvår och det
skulle också försvåra kommunernas långsiktiga planering och arbete. Utskottet
föreslår därför i enlighet med förslaget i motion Fi35 (kds) yrkande 11 att det
engångsvis för andra halvåret 1995 bör anslås 215 000 000 kr till kommunal
missbrukarvård och ungdomsvård.
2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Thomas Julin (mp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det med hänsyn till riskerna för en ökad förekomst och
användning av droger till följd av EU-medlemskapet även nästa budgetår bör ges
ett riktat bidrag till kommunerna till missbrukarvård och ungdomsvård.
Utskottet föreslår därför i enlighet med motion Fi34 (mp) yrkande 19 och med
anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 11 att regeringens förslag att slopa
statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård och minska anslaget med
645 000 000 kr avslås.

3. Assistansersättning
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet
Assistansersättning bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen utreds.
Utredningen bör dock göras förutsättningslöst. Det måste vara de
funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen personlig
assistans skall vara och inte statens finanser. Utskottet anser att direktiven
angående översynen av assistansersättningens finansiering och regelsystem
därför skall ändras, så att något tak för statens kostnader inte sätts i förväg
utan att det blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader
staten får ta. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av
motion Fi33 (v) yrkande 19 ge regeringen till känna.
4. Bidragsförskott
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till
restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen överväga
förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för
bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan
betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar
motsatsen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32
(fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges
regeringen till känna.
5. Bidragsförskott
Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under avsnittet
Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs restriktivare
regler för bidragsförskotten. Riksdagen bör därför hos regeringen begära
förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med
anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt
utskottets mening ges regeringen till känna.
6. Bidragsförskott
Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet
Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till
restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara 500
miljoner kronor genom en skärpning av reglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35
(kds) yrkande 34 samt med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 bör enligt
utskottets mening ges regeringen till känna.
7. Barnbidrag
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Barnbidrag
bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den sänkning av barnbidraget som riksdagen
beslutade om den 26 april. Denna sänkning står inte i överensstämmelse med
allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska
situation. Besparingar inom familjepolitiken kan inte enbart beröra de allmänna
barnbidragen utan måste också omfatta andra delområden. Utskottet föreslår
därför att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari 1996 höjs, så att det utgår med
8 280 kr per barn och år.
Utskottet anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra och att det nu
finns anledning att gå vidare i avvecklingen. Utskottet föreslår således med
verkan fr.o.m. 1 januari 1996 att flerbarnstillägget slopas för tredje barnet
samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn utgår med 500
kronor per månad.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
8. Barnomsorg m.m.
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet
Barnomsorg m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten inte skall styra kommunernas val av verksamhet och
omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma
omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer m.m. De kommunala verksamheter
som i dag regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar.
Eftersom kommunerna själva skall besluta om barnomsorgen bör de också ges rätt
att införa kommunala vårdnadsbidrag och rätt att medge avdrag från den
kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Reglerna om
barnomsorg i socialtjänstlagen bör enligt utskottets mening avskaffas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi40 (m) yrkandena 10 och 11 bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Roland Larsson (c) anför:
I propositionen har inte lagts fram några förslag inom socialutskottets
beredningsområde vad gäller familjepolitiken. Jag har därför avstått från att
anmäla avvikande mening angående barnomsorgen m.m. Detta innebär ingen ändrad
inställning från Centerpartiets sida i dessa frågor.

Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU6y
Bilaga 11
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte
eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör kulturutskottets
beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser
bilaga 13 anslagen Stöd till trossamfund m.m. (B 1), Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. (D 2), Utveckling av ideell verksamhet (E
4) och Stöd till idrotten (E 6) samt över motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 29,
1994/95:Fi33 yrkande 46, 1994/95:Fi34 yrkande 6 delvis, 1994/95:Fi35 yrkandena
23, 24, 26 och 27, och 1994/95:Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5.
Utskottet
Anslagen Stöd till trossamfund m.m., Bidrag till nationell och internationell
ungdomsverksamhet m.m., Utveckling av ideell verksamhet och Stöd till idrotten
Riksdagen har efter förslag av regeringen beslutat att för nästa budgetår
till Stöd till trossamfund m.m. anvisa ett reservationsanslag på 94 500 000
kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet. 1994/95:KrU12, rskr. 1994/95:206),
till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. anvisa ett
reservationsanslag på 174 303 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet.
1994/95:KrU27, rskr. 1994/95:351), till Utveckling av ideell verksamhet anvisa
ett reservationsanslag på 23 700 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14,
bet. 1994/95:KrU27, rskr. 1994/95:351) samt till Stöd till idrotten anvisa ett
reservationsanslag på 792 260 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet.
1994/95:KrU14, rskr. 1994/95:224).
Regeringen föreslår i propositionen med hänvisning till generella sparbehov
att riksdagen med ändring av sina tidigare beslut anvisar ett
reservationsanslag på 91 200 000 kr till Stöd till trossamfund m.m. och ett
reservationsanslag på 787 860 000 kronor till Stöd till idrotten, således en
minskning av anslagsbeloppen med 3 300 000 kronor respektive 4 400 000
kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen föreslår vidare att
riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av ideell verksamhet
med belopp som är 3 200 000 kronor respektive 1 000 000 kronor lägre än vad
som föreslagits i budgetpropositionen och som tillstyrkts av utskottet. Sedan
kompletteringspropositionen överlämnats till riksdagen, har riksdagen fattat
beslut   beträffande medelsanvisningarna till anslagen Bidrag till nationell
och internationell ungdomsverksamhet m.m. och Utveckling av ideell verksamhet,
beträffande båda anslagen i enlighet med vad som föreslagits i
budgetpropositionen.
Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) anser att förslagen i
kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås (Fi35
yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5).
Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget anser utskottet i likhet
med regeringen att det är nödvändigt att göra  ytterligare besparingar i
statsbudgeten. Utskottets överväganden leder mot den bakgrunden till slutsatsen
att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från regeringens
förslag. Utskottet föreslår således att finansutskottet tillstyrker regeringens
förslag i propositionen beträffande medelsanvisningen under de fyra här berörda
anslagen och avstyrker motionerna Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49
yrkandena 1, 2, 4 och 5.
Vissa kulturanslag m.m.
I motion Fi34 (mp) föreslår motionärerna ökningar av vissa anslag på
kulturhuvudtiteln m.m. (yrkande 6 delvis).
Riksdagen bör enligt motionärerna utöver tidigare anvisade medel under
anslaget Centrala museer: Myndigheter (B 4) anslå     15 000 000 kronor för
att projektera ett filmmuseum, ett kvinnomuseum och ett teater- och dansmuseum
samt under anslaget Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska
teatern (C 10) anslå 50 miljoner kronor.
Regeringen har överlämnat Museiutredningens betänkande
(SOU 1994:51) Minne och bildning till Kulturutredningen. Nämnda betänkande, som
innehåller en översyn av mål och strukturfrågor inom det statliga och
statsunderstödda museiväsendet, skall tillsammans med remissyttrandena över
betänkandet utgöra underlag för Kulturutredningens fortsatta överväganden i
museipolitiska frågor (se härom bet. 1994/95:KrU15 och bet. 1994/95:KrU18).
Utskottet har i flera olika sammanhang som sin mening uttalat att
Kulturutredningens arbete inte bör föregripas.
Utskottet vill vidare anföra följande. I betänkandet om film m.m. (bet.
1994/95:KrU25) avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med förslag om att
avsätta medel till ett nationellt filmmuseum. Enligt utskottets mening ger
innehållet i motionen inte anledning att avvika från nämnda ståndpunkt. Under
nästa riksmöte kommer utskottet att behandla motioner väckta under allmänna
motionstiden med förslag om att inrätta ett kvinnomuseum och ett teatermuseum.
Utskottet vill även erinra om att det redan finns ett dansmuseum i Stockholm.
Det finns också ett teatermuseum, nämligen Drottningsholms teatermuseum som
arbetar med alla former av teaterverksamhet och teaterhistoria. Båda dessa
museer erhåller ekonomiskt stöd från anslaget Bidrag till vissa museer m.m.
Utskottet har tidigare under våren avstyrkt ett motionsyrkande om att undanta
Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern från i budgetpropositionen
föreslagna besparingar (prop. 1994/95:100 bilaga 12, bet. 1994/95:KrU22).
Riksdagen har följt utskottets förslag (rskr. 1994/95:286). Vad som anförs i
motionen ger inte anledning att frångå bedömningen i angivna betänkande.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet
avstyrker motion Fi34 yrkande 6 i här aktuell del.
Motionärerna bakom motion Fi34 (mp) föreslår även att anslaget till Radio-
och TV-verket skall ökas med 555 miljoner kronor (yrkande 6 delvis).
Motionstexten synes syfta till en uppföljning av ett förslag från Miljöpartiet,
som kulturutskottet behandlar i sitt betänkande om den avgiftsfinansierade
radio- och TV-verksamheten (bet. 1994/95:KrU26), och som innebär att public
service-företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Utbildningsradion samt Radio Sweden inte skall drabbas av en av regeringen
föreslagen besparing om 11 % under perioden den 1 juli 1995--den 31 december
1998.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att medelstilldelningen till public
service-företagen belastar rundradiokontot och således inte berör
statsbudgeten. Vidare ingår motionsförslaget i ett alternativt budgetförslag
för nästa budgetår medan besparingen på public service-företagen -- i enlighet
med vad som redovisats ovan -- avser en längre tid.
Kulturutskottet föreslår att finansutskottet skall avstyrka motionsförslaget
till ökning av anslaget för Radio- och TV-verket.
Motionärerna bakom motion Fi33 (v) hemställer att riksdagen i enlighet med
vad i motionen anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
(yrkande 46). Motionärerna anser beträffande anslaget C 2. Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala
amatörorganisationer bör förstärkas med 4 000 000 kronor, att ytterligare
10 000 000 kronor bör beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att
10 000 000 kronor utöver vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till
anslagsposten Kultur i arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 000 000
kronor bör anslås till kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att
utveckla människors skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs
även att 10 000 000 kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt
motionärerna bör till Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas
ytterligare 3 000 000 kronor för stimulans av projekt i skolan, för rådets
egen verksamhet och för forskning på uppdrag av rådet.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren
beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bilaga 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr.
1994/95:252). Enligt utskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning
för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare
medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag.
Utskottet behandlade förra året ett motionsyrkande med förslag om att
tjänster för regionala kulturkonsulenter skulle inrättas och att statligt stöd
skulle utgå för att finansiera tjänsterna (bet. 1993/94:KrU18). Utskottet
avstyrkte yrkandet med motiveringen att det låg inom Kulturutredningens uppdrag
att ta ställning till frågor om att inrätta sådana tjänster. Denna bedömning är
enligt utskottets mening alltjämt hållbar. Utskottet anser således att det inte
föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till
kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.
Utskottet har tidigare i år i sitt betänkande om film m.m. avstyrkt
motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion (bet. 1994/95:KrU25).
Riksdagen har godkänt betänkandet (rskr. 1994/95:289). Utskottet beskrev i
betänkandet relativt utförligt de regionala satsningar som gjorts i landet.
Utskottet framhöll även att det i enlighet med film- och videoavtalet ankommer
på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag från filmkonsulenterna
fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion och att styrelsen vid
fördelningen av stödet inte skall ta hänsyn till produktionsorten. Utskottet
uttalade också att det framstår som naturligt att Kulturutredningen behandlar
frågor som rör regional filmproduktion. Med hänvisning till vad som anförs i
nämnda betänkande anser utskottet att motionsyrkandet om stöd till regionala
filmfonder bör avslås av riksdagen.
Då det gäller Våldsskildringsrådet vill utskottet framhålla att det ankommer
på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B 1.
Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga
resurser. Utskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära
förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet
avslår motion Fi33 i här berörd del (yrkande 46).
Folkbildning
Riksdagen har efter förslag av regeringen beslutat att för nästa budgetår
till Bidrag till folkbildningen anvisa ett anslag på 3 472 357 000 kronor
(prop. 1994/95:100 bilaga 9, bet. 1994/95:KrU9, rskr. 1994/95:203).
I motion Fi32 (fp) framställer motionärerna ett förslag om att anslaget
Bidrag till folkbildningen skall minskas med 300 000 000 kronor (yrkande 29).
Kulturutskottet har i ovannämnda betänkande om folkbildning, ingående behandlat
flera motionsyrkanden om minskning av anslaget och föreslagit riksdagen att
avslå dem. Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning till vad
utskottet har anfört i angivna betänkande föreslår utskottet att
finansutskottet avstyrker motion Fi32 yrkande 29.
Stockholm den 18 maj 1995
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m),
Berit Oscarsson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Marianne
Andersson (c), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp),
Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan
Backman (m), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Annika Nilsson (s)
och Per Lager (mp).
Avvikande meningar
1. Anslagen Stöd till trossamfund m.m., Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m., Utveckling av ideell verksamhet och Stöd
till idrotten
Fanny Rizell (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Med hänsyn" och slutar med "4 och 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de besparingar som föreslås i de fyra här aktuella
anslagen kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter
skall spara än som genomtänkta besparingsalternativ. Enligt utskottets mening
skulle de föreslagna minskningarna av anslagen få rent kontraproduktiva
effekter om de genomfördes. I samtliga fall handlar det om verksamheter som
engagerar många människor, inte minst ungdomar,   och som snarare behöver
utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. På
grund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker
regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna i här aktuella
delar (Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5).
2. Ökning av medelsanvisningen under vissa kulturanslag m.m.
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som  börjar med
"Regeringen har" och slutar med "och TV-verket" bort ha följande lydelse:
För att klara den allvarliga situation som Sverige befinner sig i är det
enligt utskottets mening viktigt att den kultur som  erhåller offentligt stöd
och som är tillgänglig för stora grupper i samhället inte drabbas av
kvalitetsförsämringar. Det är särskilt viktigt att satsa på kultur i ekonomiskt
svåra tider. Utskottet anser att en projektering för ett kvinnomuseum, ett
filmmuseum och ett teater- och dansmuseum bör inledas. Nämnda projektering bör
finansieras genom en ökning med 15 000 000 kronor av anslaget B 4. Centrala
museer: Myndigheter.
Det är angeläget att kultur som erhåller offentligt stöd även
fortsättningsvis är tillgänglig för alla. För att biljettpriserna skall kunna
hållas på en rimlig nivå och teatrarna leva upp till sina nationella uppdrag
bör enligt utskottets mening varken Riksteatern, Dramaten eller Operan drabbas
av minskad köpkraft. Utskottet anser därför att riksdagen under anslaget C 10.
Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern bör anvisa
50 000 000 kronor utöver vad som tidigare i år har beslutats av riksdagen.
Med hänsyn till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet med
tillstyrkande av motion Fi34 yrkande 6 i här berörd del hemställer att
riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens utgifter som
förordas i motionen
beträffande här aktuella anslag under Kulturhuvudtiteln.
Motionärerna bakom -- -- -- =utskottet 9 rader -- -- -- december 1998.
Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB är väl fungerande public
service-företag. Nämnda företag spelar en mycket viktig roll som kulturell
kraft i det kommersiella medieutbudet. Med hänsyn härtill och till vad som
anförts i utskottets betänkande 1994/95:KrU26 om den avgiftsfinansierade radio-
och TV-verksamheten reservation 2 bör    nämnda företag inte drabbas av
sparbeting. Utskottet anser att public service-verksamheten inte bör drabbas av
några besparingar under perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1998.
Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen i frågan.
3. Begäran om förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
Charlotta L Bjälkebring (v) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Riksdagen har i" och slutar med "(yrkande 46)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att amatörkulturen fyller viktiga
funktioner i samhället och att det bör avsättas ytterligare medel till denna
verksamhet. Likaså är det enligt utskottets mening av stor betydelse att de
fria grupperna inom kulturområdet ges ett utökat stöd. Utskottet erinrar om att
dessa grupper bl.a. står för 70--80 % av all barnteater, men att grupperna
samtidigt har svårigheter att få engagemang på grund av det kärva ekonomiska
läget hos bl.a. landsting och kommuner. Som motionärerna anför är
kulturinsatser i arbetslivet en viktig del i strävandena för att öka
delaktigheten i kulturlivet och utgör även ett medel för att uppnå kulturell
jämlikhet. Utskottet anser mot den bakgrunden att även nämnda verksamhet bör
ges ytterligare statsbidrag.
Enligt utskottets mening bör det göras en regional satsning på
kulturkonsulentverksamhet av det slag som beskrivs i motionen.
Kulturkonsulenter skulle kunna utveckla människors skapande i det regionala
kulturlivet och stimulera samverkan mellan amatörer och professionella
kulturutövare. Utskottet anser att statliga medel bör avsättas för denna
verksamhet.
Som motionärerna anför är det viktigt att det i Sverige produceras och visas
mycket inhemsk film. Det är därvid enligt utskottets mening betydelsefullt att
den regionala filmproduktionen ges ett generöst stöd, eftersom de regionalt
inspelade filmerna väl speglar den svenska verkligheten och ger bilder där
människor känner igen sig. Sådan filmproduktion är också i hög grad
sysselsättningsskapande och kan även generera exportinkomster genom att Sverige
görs mera känt utomlands. Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör anslås
medel till regionala filmfonder på sätt som anförs i motionen.
Våldsskildringsrådet har för närvarande endast begränsade möjligheter att
skapa opinion och bedriva annan verksamhet för att motverka det våld som i dag
finns i samhället. Utskottet anser därför att ytterligare medel bör anslås till
rådet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet
med tillstyrkande av motion Fi33 yrkande 46 hemställer att riksdagen begär
förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Utbildningsutskottets yttrande
1994/95:UbU7y
Bilaga 12
Kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 bil. 8 och 13)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett utbildningsutskottet tillfälle att
avge yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen)
jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets
beredningsområde.
Finansutskottet har samma dag beslutat överlämna till utbildningsutskottet
bilaga 8 Utbildningsdepartementet, i vad avser punkterna C 43. Enskilda och
kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2. Utvecklingsarbete inom
Utbildningsdepartementets område. Dessa punkter behandlar utbildningsutskottet
i sitt betänkande 1994/95:UbU22 Ytterligare medel inom
Utbildningsdepartementets område.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet regeringens förslag i
propositionen, bilaga 8 Utbildningsdepartementet utom de ovan nämnda punkterna
och bilaga 13 Civildepartementet såvitt avser punkten A 1. Länsstyrelserna
m.m. jämte motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 50, 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25
samt 1994/95:Fi43.
Besparingar engångsvis
Med anledning av det ansträngda budgetläget bedömer regeringen att
engångsbesparingar behöver göras inom Utbildningsdepartementets område. Enligt
regeringen kan ca 213 miljoner kronor sparas genom indragning av
reservationsmedel från budgetåret 1993/94 och ca 86 miljoner kronor genom
neddragningar av innevarande års anslag.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört om dessa
besparingar.
Universitet och högskolor m.m.
Anslaget C 44. Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och
internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen
m.m.
Utskottet har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, (prop.
1994/95:100 bil. 9, bet. 1994/95:UbU15) föreslagit att riksdagen till
Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisar ett
reservationsanslag på 90 390 000 kr. Regeringen föreslår nu en besparing om
30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska åtagandena i
utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå kunna
upprätthållas, heter det i propositionen. Utskottet har ingen annan uppfattning
än regeringen och tillstyrker därför den föreslagna besparingen.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet med bifall till proposition
1994/95:150 tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad utbildningsutskottet
tidigare föreslagit, till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30
miljoner kronor lägre än vad regeringen och utskottet tidigare föreslagit.
Anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9) att
riksdagen under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 skulle anvisa ett reservationsanslag på
735 340 000 kr. Vidare föreslog regeringen i propositionen om jämställdhet
mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att
riksdagen under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och
forskarutbildning skulle anvisa 37,5 miljoner kronor utöver vad som begärdes i
budgetpropositionen. Regeringen föreslår nu att -- om riksdagen bifaller
förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under förevarande anslag minskas
med 37,5 miljoner kronor. Härutöver föreslår regeringen en besparing på
anslaget om 22,5 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har, i enlighet med regeringens förslag, tillstyrkt att
riksdagen till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag på 735 340 000 kr (bet.
1994/95:UbU15). Vidare har utskottet tillstyrkt att riksdagen -- utöver de
medel som utskottet tillstyrkt i betänkande 1994/95:UbU15 -- skall anvisa
ytterligare 37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom
forskning och forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 s. 48, mom. 30).
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot de föreslagna besparingarna.
Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker att
riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. --
med ändring av vad utskottet tidigare tillstyrkt och under förutsättning att
riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet har föreslagit (bet.
1994/95:UbU15 och 1994/95:UbU18) -- anvisar ett belopp som är sammanlagt 60
miljoner lägre än vad regeringen och utskottet tidigare har föreslagit.
Nationella och internationella forskningsresurser
Anslaget D 19. Europeisk forskningssamverkan
Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande
i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader
i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU) forskningsprogram
bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som Sverige betalar
genom sin medlemsavgift till EU.
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9) föreslagit
att riksdagen skall anvisa ett ramanslag på 642 533 000 kr, till Europeisk
forskningssamverkan. Utbildningsutskottet har tillstyrkt att riksdagen anvisar
det begärda beloppet (bet. 1994/95:UbU15, mom. 139). Regeringen föreslår nu en
besparing på detta anslag om 82,5 miljoner kronor. Minskningen avser
anslagsposten 7. Till regeringens disposition. Regeringen bedömer att de
svenska åtagandena i det internationella forskningssamarbetet ändå skall kunna
fullföljas. Om så inte blir fallet får dessa finansieras inom ramen för
ordinarie anslag, heter det i propositionen.
Utskottet har ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen.
Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker bifall
till proposition 1994/95:150 såvitt avser den föreslagna besparingen under
förevarande anslag.
Övrigt
Miljöpartiet har i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 föreslagit att ett
avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % skall tas ut av alla
forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning
avser motionärerna all forskning som har annan finansiering än anslag från de
statliga forskningsråden. Detta bör enligt motionärerna ge en inkomst på ca 2
miljarder kronor per år. Dessa medel bör användas för en förstärkning med 1
miljard vardera av forskningsrådens resurser respektive fakultetsanslagen.
Utbildningsutskottet har nyligen behandlat frågor om bl.a. resurser till
forskning (bet. 1994/95:UbU15). Utskottet har därvid avstyrkt bifall till då
föreliggande motioner med likartat förslag med hänvisning till att regeringen
beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen. Översynen avser bl.a.
balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer. Utskottet avstyrker med
samma motivering de nu föreliggande motionsyrkandena.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker motion
1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25.
Länsstyrelserna m.m.
Regeringen har vad gäller anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m.
Civildepartementets huvudtitel föreslagit besparingar om sammanlagt 24,6
miljoner kronor. Av detta belopp avser 15 miljoner kronor medel till
länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. Dessa medel tillfördes
länsstyrelserna i anslutning till genomförandet av reformeringen av den
regionala statliga förvaltningen den 1 juli 1991.
Vänsterpartiet avvisar i sin motion 1994/95:Fi33 yrkande 50 besparingen om 15
miljoner kronor avseende länsexperterna på utbildningsområdet. Motionärerna
framhåller att länsexperterna vid landets länsstyrelser har en strategisk
betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande verksamhet i offentlig
regi, framför allt i glesbygdslänen. I motion 1994/95:Fi43 (fp) begärs i
yrkande 1 ett tillkännagivande om att det även i fortsättningen skall finnas en
länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna. Utbildningsfrågorna är en
integrerad och självklar del i länsstyrelsens arbete med länets utveckling och
framtid. Motionärerna anser att den specialistkompetens som finns hos
länsexperten inom utbildningsområdet är nödvändig för ett framgångsrikt
utvecklingsarbete. Den föreslagna besparingen med inriktning mot
utbildningsområdet är olycklig, heter det i motionen och i stället föreslås att
besparingen får formen av en generell besparing (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra följande.
Länsstyrelserna skall med utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i
länet samt utbildningens effekter göra en väl förankrad analys av om utbudet är
ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att behoven
tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningsanordnare med
planeringsunderlag.
Det nya styrsystemet på skolområdet med en klar ansvarsfördelning mellan stat
och kommun innebär att det inte finns behov av något mellanled på regional nivå
som självständigt fattar beslut i frågor som gäller den nationella
skolpolitiken. Detta uttrycktes tydligt i samband med att den nya
ansvarfördelningen inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, UbU4,
rskr. 76). På nationell nivå har Skolverket i uppgift att ansvara för
uppföljning, utvärdering, tillsyn och att ge ett allmänt planeringsunderlag
avseende skolområdet. På motsvarande sätt kommer den nya myndigheten på
högskoleområdet, Högskoleverket, som kommer att inrättas från den 1 juli 1995
enligt förslag av regeringen, att få i uppgift att svara för nationella
intressen inom högskoleområdet och ge ett allmänt underlag för planering och
utveckling av högskoleområdet (prop. 1994/95:165, UbU17).
I arbetet för länsexperterna inom utbildningsområdet har som regeringen
framhåller bl.a. ingått att förse utbildningsanordnare med planeringsunderlag.
Utskottet vill också peka på att länsstyrelserna enligt förordningen om
offentligt stöd till fristående skolor (1993:884) har vissa uppgifter. Ansökan
om bidrag till fristående gymnasieskolor skall lämnas in till länsstyrelsen i
det län där skolan är belägen och länsstyrelsen skall med eget yttrande
vidarebefordra ansökan till Skolverket.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag som tas
fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt. När det
gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad avser
offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utskottet att denna
uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna
utgiftsminskningen.
Med hänvisning till det anförda och mot bakgrund av att besparingar måste
göras föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker den
föreslagna besparingen inom anslaget för Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de
nu berörda länsexperterna och avstyrker bifall till de förevarande motionerna.

Stockholm den 18 maj 1995
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit:
Jan Björkman (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Berit Löfstedt (s),
Eva Johansson (s),
Rune Rydén (m),
Ingegerd Wärnersson (s),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp),
Inger Davidson (kds),
Marie Wilén (c) och
Conny Sandholm (fp).
Avvikande meningar
1. Gunnar Goude (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Nationella och internationella forskningsresurser, Övrigt som börjar med
"Utbildningsutskottet har" och slutar med "24 och 25" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser det av stor vikt att höja kvalitet och omfattning
i forskarutbildning och grundforskning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % bör tas ut av alla
forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning
avser utskottet i detta sammanhang all forskning som har annan finansiering än
anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt utskottets mening ge
en inkomst om ca 2 miljarder per år. Av dessa medel bör ca 1 miljard användas
som förstärkning till forskningsråden, varvid en viss del skall användas för
anslag till yngre forskare.
1 miljard bör tillföras universitetens fakultetsanslag, varvid en viss del
skall användas för att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till
doktorandtjänster samt för att bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300
tjänster. Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker
motionärernas förslag att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utbildningsutskottet anfört om grundforskningsbidrag.
2. Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anser att del del av utskottets yttrande
under avsnittet Länsstyrelserna m.m. som börjar med "Det nya" och slutar med
"förevarande motionerna" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet vill framhålla att länsexperterna inom
utbildningsområdet har en strategisk betydelse när det gäller att samordna
kompetenshöjande verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsexperterna inom
utbildningsområdet bör finnas kvar vid länsskolnämnderna. Utbildningsutskottet
anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi33 yrkande 50, med anledning av motion 1994/95:Fi43 och med avslag på
proposition 1994/95:150 i denna del till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m.
anvisar 15 miljoner utöver vad regeringen föreslagit.
Trafikutskottets yttrande
1994/95:TU4y
Bilaga 13
Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat att bereda bl.a. trafikutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner i de delar motionerna
berör trafikutskottets beredningsområde.
Trafikutskottet avgränsar sitt yttrande till att omfatta förslagen i
propositionens bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) samt fyra motioner som
väckts med anledning av propositionen i de delar motionerna berör
trafikutskottets beredningsområde.

Regeringens förslag
Banverket och Vägverket
I proposition 1994/95:150 om förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) föreslår regeringen
i bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) under denna rubrik
1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar för
det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 150 000 000 kr
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 7,
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil.
7, bet. TU14, rskr. 231) till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr.

Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 6 under denna rubrik
1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av vägar på
4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998,
2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av
länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på
1 244 000 000 kr för år 1998,
3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar
i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr
för år 1998.

Utökad garantiram i Stockholm
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 6 under denna rubrik
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna
statlig borgen om 146 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 för drift och
underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera
borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån
samt till prisökningar i samhället.

Motioner väckta med anledning av propositionen inom trafikutskottets
beredningsområde
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års
planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om
sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A3)
anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96
(A10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret
1995/96 (A11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 9 407 560 000 kr,
31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1995/96 (A5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 429 449 000 kr,
32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och
underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k.
Dennisöverenskommelsen.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5
miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag till att minska anslaget till
byggande av vägar och i stället sänker anslaget med 4 850 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500
miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till
Byggande av länstrafikanläggningar.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen
i anslag till Vägverket och Banverket.

Trafikutskottets ställningstagande
1 Anslag inom Kommunikationsdepartementets område
1.1 Byggande av vägar
Regeringen framhåller att utgångspunkten för anslagstilldelningen till
byggande av vägar bör vara riksdagens tidigare beslut om investeringar i
trafikens infrastruktur och de långsiktiga investeringsplaner som fastställts
under år 1994. Det stora budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare
stora besparingar i utgifterna måste göras.
Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av vägar reduceras med 150
miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i
budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor mindre
till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor
mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit. Enligt
motionen skapar många aktuella vägprojekt miljöproblem i form av buller,
avgaser och trängsel.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor mindre
i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen föreslagit.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till
anslaget Byggande av vägar (prop. 1994/95:100 bil. 7,  bet. TU18, rskr. 293).
Detta beslut innebar att riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag till
medelsanvisning i budgetpropositionen.
Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att, med hänvisning till det
statsfinansiella läget, anslaget Byggande av vägar bör reduceras med 150
miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i
budgetpropositionen. Riksdagen bör därför enligt trafikutskottets mening ändra
sitt tidigare beslut om medelsanvisning till detta anslag.
Av trafikutskottets ställningstagande följer att motionerna Fi33 (v)
yrkande 28, Fi34 (mp) yrkande 21 och Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör
avslås av riksdagen.

1.2 Byggande av länstrafikanläggningar
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall till yrkande 21 i
motionen, anvisar 700 miljoner kronor mer till anslaget Byggande av
länstrafikanläggningar än vad regeringen föreslagit. Medlen skall bl.a.
användas till investeringar som ger ökad säkerhet och framkomlighet och
förbättrar miljön.
Riksdagen har beslutat att till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar
anvisa 2 374 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 7,
bet. TU18, rskr. 293).
Trafikutskottet anser att riksdagen inte bör ändra detta beslut och att
motion Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del följaktligen bör avslås.

1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
I motion Fi33 (v) framhålls att anslaget Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar bör höjas med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående
analysarbete blir klart.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall till yrkande 21 i
motionen, höjer anslaget med 500 miljoner kronor. Enligt motionärerna kan
betydelsen av att de enskilda vägarna hålls öppna och att de är i gott skick
inte nog betonas.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till
anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (prop. 1994/95:100
bil. 7, bet. TU18, rskr. 293). Detta beslut innebar en halvering av
medelsanvisningen jämfört med innevarande budgetår.
Trafikutskottet anförde i sitt betänkande, TU18, att med hänsyn till det
lågtrafikerade nätets betydelse för landsbygden måste de samlade medel som
anslås från olika håll till enskilda vägar användas så effektivt som möjligt.
Mot denna bakgrund ansåg trafikutskottet att regeringen borde göra en analys av
stödets användning, bl.a. vad avser fördelningen mellan underhåll och nybyggnad
av det statliga stödet, samt av omfattningen och fördelningen av det kommunala
stödet till enskilda vägar. Analysen bör vara färdig under år 1995.
Trafikutskottet anser att resultatet av detta analysarbete bör avvaktas.
Riksdagen bör därför avslå motionerna Fi33 (v) yrkande 31 och Fi34 (mp) yrkande
22 i denna del.

1.4 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen till anslaget Drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit.
Riksdagen har till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
anvisat 4 396,2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil.
7, bet. TU14, rskr. 231).
Trafikutskottet anser att riksdagen inte bör ändra detta beslut vilket
innebär att motion Fi33 (v) yrkande 29 bör avslås.

1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Med hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår regeringen att
anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor
för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i
budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) avvisas besparingsförslaget och yrkas att riksdagen till
anslaget anvisar 262 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
I motion Fi34 (mp) framhålls att järnvägen måste anses ha stora
framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för människor och miljö.
Motionärerna yrkar att riksdagen anvisar
1 737,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen beslutar anslå 300 miljoner kronor
mindre än vad regeringen föreslagit i anslag till Vägverket och Banverket.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 9 408 miljoner kronor till
anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU14,
rskr. 231). Detta beslut innebar att riksdagen ställde sig bakom regeringens
förslag till medelsanvisning i budgetpropositionen.
Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att, med hänvisning till det
statsfinansiella läget, anslaget bör reduceras med 262,5 miljoner kronor
jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför ändra sitt
tidigare beslut om medelsanvisning till anslaget i fråga. Av detta
ställningstagande följer att riksdagen bör avslå motionerna Fi33 (v) yrkande
30, Fi34 (mp) yrkande 20 och Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del.

2 Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
I syfte att underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom
ramen för de långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner.
Regeringen återkommer dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för
kommande år.
Regeringen anser att planeringsramarna för byggande av vägar, byggande av
länstrafikanläggningar och nyinvesteringar i stomjärnvägar för perioden den 1
juli 1995 till den 31 december 1998 bör vara:
Förslag till planeringsramar i miljoner kronor

År:                                      1995/96    1997    1998
(18 mån)
A 3. Byggande av vägar:                    7 443   4 520   4 429
A 4. Byggande av länstrafikanläggningar:   2 374   1 318   1 244
A 11. Nyinvesteringar i stomjärnvägar:     9 146   5 336   5 011

I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och
nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit.
Våren 1993 beslutade riksdagen om ett program för investeringar i vägar och
järnvägar under perioden 1994--2003 (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446).
Programmet omfattade investeringar på närmare 100 miljarder kronor. Våren 1994
beslutade riksdagen om treåriga planeringsramar (budgetåren 1994/95--1996/97)
för anslagen Byggande av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och
Nyinvesteringar i stomjärnvägar (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157
och bet. TU26, rskr. 279).
Riksdagen har vidare ställt sig bakom förslag i årets budgetproposition om
besparingar för budgetåret 1995/96 samt om inriktningen av ytterligare
besparingsåtgärder inom Kommunikationsdepartementets område för budgetåren 1997
och 1998. Dessa besparingar innebär att anslagen inom
Kommunikationsdepartementets område successivt skall ha reducerats med 2,9
miljarder kronor budgetåret 1998 jämfört med vad som tidigare planerats.
Besparingarna avser i huvudsak investeringar i vägar och järnvägar.
Vid beräkningen av de i kompletteringspropositionen föreslagna
planeringsramarna har beaktats de ovan redovisade besparingsåtgärderna samt de
nya besparingar som föreslås i kompletteringspropositionen. I övrigt ligger
det investeringsprogram som riksdagen beslutade om år 1993 fast.
Trafikutskottet vill vidare erinra om att regeringen tillkallat en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för
kommunikationerna i Sverige. Kommittén skall i ett delbetänkande, som skall
redovisas den 15 januari 1996, lämna förslag till inriktningen av
infrastrukturinvesteringarna under perioden 1998--2007.
Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i
kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för byggande av vägar,
byggande av länstrafikanläggningar och nyinvesteringar i stomjärnvägar. Härav
följer att riksdagen bör avslå motion Fi31 (m) yrkande 10.

3 Utökad garantiram i Stockholm
Riksdagen beslutade år 1994 att bemyndiga regeringen att låta
Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för byggande av vissa vägprojekt som
ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen. Lånegarantin omfattar byggstart för
projekt om totalt 9 000 miljoner kronor (prop. 1993/94:86, bet. TU24, rskr.
247). Därutöver omfattade riksdagens beslut garantier för förberedelsearbete
för vissa övriga vägprojekt och marklösen inom en ram på 1 000 miljoner kronor
och garantier för utveckling av vägtullsystemet och övriga väganknutna
miljöinvesteringar inom en ram på högst 1 500 miljoner kronor.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att den av riksdagen
bemyndigas att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen omfattande totalt
822 miljoner kronor utöver tidigare ställda garantier för att bl.a. påbörja
utbyggnaden av vägtullstationer, fortsätta förberedelsearbetet för övriga
vägprojekt och miljöanpassa Norra länkens anslutning vid Värtan.
Trafikutskottet har i sitt betänkande Storstadsöverenskommelserna,
1994/95:TU22, ställt sig bakom dessa förslag. Riksdagen godkände den 17 maj
1995 detta betänkande (rskr. 1994/95:340).
Riksdagen beslutade år 1994 att vägtullar i Stockholmsregionen, förutom att
bekosta planering och utbyggnad av vägprojekten, även skall bekosta bl.a. drift
och underhåll av de nya vägarna (prop. 1993/94:86, bet. TU24, rskr. 247).  Det
innebär att intill dess att vägtullarna har tagits i bruk kommer kostnader för
drift och underhåll av de nya vägar som färdigställs inom ramen för
Dennisöverenskommelsen att finansieras med lån.
I kompletteringspropositionen föreslås att riksdagen, utöver tidigare
ställda garantier, bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna
statlig borgen om 146 miljoner kronor, i prisnivån januari 1992, för drift och
underhåll av de nya vägarna. Vidare föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt
att justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för
upptagna lån samt till justeringar för prisökningar i samhället.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om utökad
garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k.
Dennisöverenskommelsen.
Trafikutskottet har, som framgår ovan, i sitt betänkande 1994/95:TU22 ställt
sig bakom regeringens förslag i budgetpropositionen om garantiram för
Dennisöverenskommelsen. I detta betänkande framhöll trafikutskottet följande om
Dennisöverenskommelsen.
Utskottet kan konstatera att osäkerhet råder om såväl utgifts- som
inkomstsidan liksom om tidsplanen för överenskommelsens genomförande. Med
hänsyn till att vägutbyggnaderna finansieras med lån som ges med statlig borgen
medan den slutliga betalningen avses ske med trafikavgifter finns en risk att
statsbudgeten belastas med utgifter för överenskommelsen utöver vad som
ursprungligen har beslutats. Enligt utskottets mening strider detta mot
grundförutsättningarna för Dennisöverenskommelsen. Det statsfinansiella läget
förhindrar också ökade kostnadsåtaganden från statens sida för att genomföra
trafikinvesteringar i Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör det inte
heller komma i fråga att överföra redan avsatta investeringsmedel från övriga
landet till Stockholmsområdet. Utskottet anser därför att regeringen så snart
som möjligt bör redovisa för riksdagen en hållbar modell för hur planerade
trafik- och miljöinvesteringar i Stockholmsområdet kan genomföras i för
statsfinanserna kontrollerbara former. Regeringen bör därvid överväga att
införa en övre gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommelsen.
Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om utökad garantiram i
Stockholm är en följd av riksdagens beslut att vägtullar skall finansiera bl.a.
drift och underhåll av de nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa
kostnader finansieras med lån. Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill
och till vad trafikutskottet anfört om att regeringen för riksdagen bör
redovisa en modell för hur investeringarna skall kunna genomföras i för
statsfinanserna kontrollerbara former, att riksdagen bör ge regeringen de
föreslagna bemyndigandena. Av detta ställningstagande följer att riksdagen bör
avslå motion Fi33 (v) yrkande 32.
Stockholm den 18 maj 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan
Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica
Messing (s), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Hans
Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m),
Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s) och Torsten Gavelin (fp).

Avvikande meningar
1. Byggande av vägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.1 Byggande av vägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och
slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v)
yrkande 28 och till anslaget Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisa
2 025 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp)
yrkande 21 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör
avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96,
1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.

2. Byggande av vägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.1 Byggande av vägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och
slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Många aktuella vägprojekt är i hög grad omotiverade i förhållande till sina
mycket stora kostnader och kan närmast betraktas som statusprojekt. De skapar
miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. Trafikutskottet anser
därför, som begärs i motion Fi34 (mp) yrkande 21, att riksdagen för budgetåret
1995/96 till anslaget Byggande av vägar bör anvisa 4 850 miljoner kronor mindre
än vad som föreslås i kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses syftet
med motion Fi33 (v) yrkande 28 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40
i denna del bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96,
1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.

3. Byggande av länstrafikanläggningar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.2 Byggande av länstrafikanläggningar som börjar med
"Trafikutskottet anser" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att det är viktigt att göra investeringar som ökar
säkerheten och framkomligheten och förbättrar miljön. Utbyggnad av cykelbanor
är exempel på sådana investeringar. En ökning av anslaget skulle stärka
regionernas möjligheter att själva avgöra vilka satsningar som skall göras i
regionen. Riksdagen bör därför, om den bifaller yrkande 21 i motion Fi34 (mp),
för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget
Byggande av länstrafikanläggningar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22
bifallas i denna del.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96,
1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.

4. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar som börjar
med "Trafikutskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:
I avvaktan på att pågående analysarbete om enskilda vägar blir klart bör
riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till
anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Motion Fi33 (v)
yrkande 31 bör således bifallas. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp)
yrkande 22 i denna del.

5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar som börjar
med "Trafikutskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet anser att betydelsen av att enskilda vägar hålls öppna och
att de är i gott skick inte nog kan betonas.  Allemansrätten hotas om enskilda
väghållare tvingas stänga sina vägar. Riksdagen bör därför, om den bifaller
yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 500
miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.
Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del och syftet med
motion Fi33 (v) yrkande 31 tillgodoses.

6. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.4 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar som börjar
med "Trafikutskottet anser" och slutar med "bör avslås" bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 29
och för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till anslaget
Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.

7. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar som börjar med
"Trafikutskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att för att påskynda kommunikationssektorns
omställning till ett mer miljöanpassat system bör riksdagen för budgetåret
1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa 262 miljoner
kronor utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen. Därmed skulle
motion Fi33 (v) yrkande 30 bifallas och syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 20
delvis tillgodoses. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör avslås av
riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96,
1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.

8. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar som börjar med
"Trafikutskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser, som framhålls i motion Fi34 (mp), att det går att
spara pengar på Kommunikationsdepartementets budget utan att tillgängligheten
till god infrastruktur försämras eller miljön skadas. Stomjärnvägsnätet måste
byggas ut i minst samma takt som beslutats. Vidare bör extra medel anslås för
att trygga en kraftig och stabil utveckling av järnvägen. Riksdagen bör därför
för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa
1 737,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i
kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 20 bifallas
och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 30 till väsentlig del tillgodoses.
Riksdagen bör avslå motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste
återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96,
1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.

9. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Birgitta Wistrand (alla m) anser
att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 2 Planeringsramar för
infrastrukturinvesteringar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar
med "motion Fi31 yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi31 (m) yrkande 10
och hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar
för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.

10. Utökad garantiram i Stockholm
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av
trafikutskottets yttrande i avsnittet 3 Utökad garantiram i Stockholm som
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 32"
bort ha följande lydelse:
Som framgår av reservationerna 1 och 2 i trafikutskottets betänkande
1994/95:TU22, Storstadsöverenskommelserna, vilar den s.k.
Dennisöverenskommelsen på miljöpolitiskt felaktiga förutsättningar.
Överenskommelsen befinner sig också i en allvarlig ekonomisk kris.
Trafikutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande
32 och avslå regeringens förslag om utökad garantiram i Stockholm för drift och
underhåll av nya vägleder inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
Jordbruksutskottets yttrande
1994/95:JoU5y
Bilaga 14
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har i beslut den 4 maj 1995 berett  jordbruksutskottet m.fl.
utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150
(kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna berör resp. utskotts beredningsområde.
Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande i huvudsak de förslag i
kompletteringspropositionen som avser besparingar inom jordbruksutskottets
ämnesområde, nämligen på anslagen Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag samt  Miljöforskning. Vidare behandlas förslag rörande indragning av
reservationer inom Miljödepartementets område. Härutöver behandlas några
följdmotioner rörande allmänna miljöfrågor.

Propositionen
I proposition 1994/95:150 föreslås mot bakgrund av det statsfinansiella läget
besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag med 30 miljoner kronor och på anslaget Miljöforskning med
37,5 miljoner kronor. För att finansiera en identifierad budgetbelastning
konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa budgetförstärkande åtgärder.
Regeringen har efter att bl.a. ha sett över budgetbelastningen på samtliga
större reservationsanslag beslutat att som en besparing föra bort medel från
vissa reservationsanslag bl.a. inom Miljödepartementets anslagsområde.
Motionerna
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om
Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än
regeringens.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöskulden,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom
Miljödepartementets område inte skall genomföras,
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag
till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget
Miljöforskning.

Utskottet
Bidrag till kalkningsverksamhet
Propositionen
Regeringen anför att riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner
kronor under reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. JoU14,
rskr. 257). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att
anslaget minskas med 30 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet om Miljödepartementet
(fjortonde huvudtiteln) anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än
regeringens förslag, vilket innebär att Vänsterpartiet avslår regeringens
förslag till nedskärningar (yrkande 53 delvis). Anslaget till
kalkningsverksamheten har redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande
budgetår. Det rimmar enligt motionen illa med regeringens ambitioner att
prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare. Kalkning av
sjöar och vattendrag är i dag den kända metod som kan fördröja försurningens
effekter. Kalkning är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och
120 000 km rinnande vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram
räcker enligt motionen till 5 000 sjöar.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96 (yrkande 42). Yrkandet innebär att anslaget i stället för
att minska 30 miljoner kronor ökas med samma belopp. I motionen anförs att det
är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge
försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt.
Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av
anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt
motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig
för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av
direktiv etc. Den neddragning som gjordes i januari innebar i princip att ingen
nykalkning kan komma till stånd. Den ytterligare minskningen av anslaget i
kompletteringspropositionen innebär enligt motionen ett hot mot befintlig
kalkningsverksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet anförde vid behandlingen av regeringens skrivelse 1994/95:167 om
det svenska miljöarbetet i EU att försurning av mark och vatten är ett av de
mest allvarliga miljöproblemen i Sverige och hotar den biologiska mångfalden.
Försurningen utgör också ett allvarligt hot mot den långsiktiga
produktionsförmågan hos skogsmarken och påverkar därigenom försörjningen från
en av Sveriges viktigare basnäringar. Genom inhemska åtgärder har utsläppen av
försurande ämnen kraftigt reducerats. Det fortsatta arbetet måste i hög grad
riktas mot Europas utsläpp. Ungefär hälften av svavel- och kvävedepositionen i
Sverige kommer från andra EU-länder och ett aktivt arbete inom EU är därför
nödvändigt. Det är därför viktigt att gränsöverskridande effekter får större
tyngd i EU:s arbete med luftföroreningar. Det anförs att det är en klar
framgång för Sverige att vi så snabbt fått gehör bland övriga medlemsländer och
hos kommissionen för vårt initiativ till att en försurningsstrategi skall
utarbetas inom EU (1994/95:JoU23).
Utskottet anförde vid behandlingen av proposition 1994/95:119 Vissa åtgärder
mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar att mer än 80 % av
det försurande svavelnedfallet kommer till Sverige från andra länder. För att
belastningen på miljön inte skall överstiga vad miljön klarar av måste de
totala utsläppen av svavel i Europa minska med ca 70 %. Mot denna bakgrund är
det självklart att Sverige måste driva försurningsfrågorna i internationella
sammanhang. Utskottet har tillstyrkt förslaget att godkänna protokollet till
1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (prop.
1994/95:119, JoU22). Avtalet innebär att utsläppen av svavel i Europa minskar
och att belastningen på miljön i Sverige blir lägre.
Kalkningen är en omfattande och kostsam verksamhet. Utskottet har inhämtat
att regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av
kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på
kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.
I sig skapar kalkningen enligt utskottets mening varken större eller mindre
trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som skapar
trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att begränsa
utsläppen av försurande ämnen. I dagsläget har Sverige minskat utsläppen med
80 % jämfört med år 1980. Utskottet tillstyrker för sin del den av regeringen
föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla följande. Eftersom
kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och kommande
budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs betydande
krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Utskottet förutsätter att de
områden som har stort behov av återkommande kalkningar prioriteras. Motionerna
Fi33 yrkande 53 delvis, Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.
Miljöforskning
Propositionen
Riksdagen har nyligen beslutat att anvisa 213 031 000 kr under
reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100
bil. 15, bet. JoU14, rskr. 257). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget
föreslår regeringen att anslaget minskas med 37,5 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett belopp som är 75 miljoner
kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 delvis). Motionärerna motsätter
sig förslaget att skära ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att redovisa
konsekvenserna. Sveriges miljöforskning är enligt motionärerna av
internationellt hög kvalitet trots att den redan i dag får en relativt sett
mindre andel av forskningsanslagen än andra länder, t.ex. Tyskland, Holland
eller Danmark.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anslår 237 531 000 kr för
budgetåret 1995/96 (yrkande 43). I motionen anförs att forskning om miljö är av
vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant
underlag att politiska beslut kan fattas. Motionärerna vill i stället för att
sänka anslaget öka det med 62 miljoner kronor jämfört med det förslag som
presenteras i regeringens proposition.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning av
anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen på anslagen till kalkning
och miljöforskning är enligt motionen ett typexempel på kortsiktigt tänkande
och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära minskad nationell
förmögenhet alternativt ökad miljöskuld. Dessa neddragningar föreslås trots de
analyser som Statens naturvårdsverk låtit utföra när det gäller effektiviteten
i olika satsningar för att komma till rätta med våra allvarligaste
miljöproblem.

Utskottets överväganden
Prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fast i 1993 års
forskningspolitiska proposition (prop. 1992/93:170, bet. UbU15 och UbU18,
rskr. 388 och 398), vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk
mångfald, klimat och kretslopp skall prioriteras.
Utskottet delar regeringens bedömning sådan den kom till uttryck i
budgetpropositionen att strukturen i den svenska miljöforskningen har
förändrats i samband med att forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i
EU kommer att leda till ytterligare förändringar både vad gäller finansiering
och inriktning på miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition
planeras till våren 1996 (prop. 1994/95:100 bil. 15).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33 yrkande 53 delvis,
Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.
Övriga miljöfrågor
Propositionen
En uthållig ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att
minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden
(bil. 1 s. 19).
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med
metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera
miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas
för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning.
Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljöpolitiken.
Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och
nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker möjligheterna till
en ökad miljörelatering av skattesystemet.
Miljöproblemen är i hög grad internationella. I det europeiska samarbetet,
liksom i övrigt internationellt samarbete, bör ambitionsnivån höjas inom det
miljöpolitiska området. Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och
tjänster. Alla måste som konsumenter i större utsträckning beakta miljöaspekter
i vardagen. Arbetet med kommunala handlingsprogram, s.k. lokala Agenda 21, kan
bli ett stöd för de enskilda som medborgare och som konsumenter.
För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga
finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har
regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande och nästa
budgetår som den fortsatta beredningen av budgetförstärkningsåtgärderna i
riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är starkt
begränsat. Regeringen konstaterar att budgetförsvagningar har uppkommit eller
bedöms uppkomma till följd av att nya utgiftsåtaganden ännu inte finansierats,
överskridanden i innevarande års budget och på grund av riksdagsbehandlingen av
föreslagna besparingsåtgärder m.m. Regeringen har därför bl.a. sett över
budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som
en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a.
Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande
anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, anslaget Bidrag
till miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och anslaget Landskapsvård
med 246 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om
miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta ansvar
för miljön är beroende av att vi har råd. En sund ekonomi och en sund miljö går
hand i hand. Det är tyvärr vanligt att miljömål som antas av riksdagen inte
uppfylls i verkligheten. Det beror enligt motionen på att formerna för
beslutsfattande är sådana att miljön kommer in alltför sent i beslutsprocessen
och tillmäts för liten betydelse. Motionärerna föreslår en kommission för
miljön som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål
och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa
sätt i en internationaliserad verklighet.
I motion Fi34 (mp) anförs att den ekonomiska politik som förts har medfört
att en betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år (yrkande
2). Miljöskulden är uttryck för både minskad tillgång på naturresurser och
framtida ökade kostnader. De beräkningar som gjorts av miljöskulden ligger på
ca 300 miljarder och den ökar med ca 5 miljarder per år. Vidare framhålls att
föreslagna indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom
Miljödepartementets område inte skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna
anser att dessa medel skall få behållas även under nästa budgetår.
Utskottets överväganden
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att tillväxten kan ge negativa
effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur
och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna får inte öka. Klara
gränser måste enligt utskottets mening finnas för att skydda miljön i vid
bemärkelse, och för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom
miljöpolitiken öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en
korrekt prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser
(jämför JoU16 s. 18). Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet
till nya företag och nya arbetstillfällen. Det anförda innebär att utskottet i
stor utsträckning delar de synpunkter som framförs i motion Fi34 yrkande 2.
Utskottet har inhämtat att inom Miljödepartementet och Näringsdepartementet
ett arbete pågår för att inom regeringen utforma en strategi för miljövänlig
tillväxt. Målet med arbetet är att miljöhänsyn skall betraktas som en tillgång,
en drivkraft för tillväxt i näringslivet. Många goda exempel visar att
miljöhänsyn är en resurs som kan tas tillvara. Svenskt miljökunnande är
gångbart också i den internationella konkurrensen.
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion Fi32 att det inte är
acceptabelt att miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten.
Orsaken kan vara att miljöfrågorna kommer in alltför sent i beslutsprocessen
och tillmäts för liten betydelse. Utskottet har ingen invändning mot vad som
anförs i motionen när det gäller behovet av en analys av hur en bättre
överensstämmelse mellan mål och verklighet kan uppnås och hur konflikter mellan
ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt. När det gäller förslaget att
tillkalla en kommission för miljön för denna analys vill utskottet emellertid
framhålla att flera utredningar arbetar med liknande frågor. En parlamentarisk
utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av
skattesystemet. Enligt direktiven (dir. 1994:11) skall kommittén utifrån ett
samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande
skattelagstiftning och undersöka förutsättningarna för ökad miljörelatering av
vårt skattesystem. Agenda 21-kommittén, en kommitté för hållbar utveckling, har
tillkallats för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra
Agenda 21 m.m. (dir. 1995:34). Miljövårdsberedningen har i uppdrag att i
första hand ägna sig åt att integrera miljöarbetet med samhällets olika
sektorer (dir. 1995:22). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna
Fi32 yrkande 4 och Fi34 yrkande 2, till den del de inte kan anses
tillgodosedda, lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet delar regeringens bedömning att den budgetbelastning som nu
identifierats i budgetuppföljningen bör finansieras genom engångsvisa
budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner förslaget att som en besparing
föra bort medel från vissa reservationsanslag väl avvägt. Motion Fi34 yrkande
40 avstyrks.

Stockholm den 18 maj 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge
Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf
Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp),
Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne
(m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).

Avvikande meningar
1. Bidrag till kalkningsverksamhet
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "I sig" och slutar med "28
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Anslaget till kalkning har redan minskat med 57 miljoner kronor under
kommande budgetår. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna besparingen
på ytterligare 30 miljoner kronor inte går att förena med tidigare uttalade
ambitioner att prioritera försurningsfrågorna. Kalkning av sjöar och vattendrag
är i dag den enda kända metod som kan fördröja försurningens effekter. Kalkning
är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande
vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker endast till
5 000 sjöar och utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag till
ytterligare besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet. Utskottet
tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 delvis. Övriga motioner avstyrks i den mån
de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
2. Bidrag till kalkningsverksamhet
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "I sig" och slutar med "28
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Att sjöar och vattendrag behöver kalkas är djupt beklagligt, men så länge
försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt. Utskottet
anser att anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet, i stället för att såsom
regeringen har föreslagit minskas med 30 miljoner kronor, bör öka med samma
belopp. Utskottet tillstyrker således yrkande 42 i motion Fi34. Övriga motioner
avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
3. Miljöforskning
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Miljöforskning börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "29
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig dock regeringens förslag till ytterligare besparingar
i miljöforskningsanslaget utan att redovisa konsekvenserna. Sveriges
miljöforskning är av internationellt hög kvalitet trots att den redan i dag får
en relativt sett mindre andel av forskningsanslagen än andra länder, t.ex.
Tyskland, Holland eller Danmark. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53
delvis. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta
ställningstagande.
4. Miljöforskning
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Miljöforskning börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "29
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Forskning  om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem
och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas. Ett
exempel på detta är de nya miljögifterna, hormongifterna, som riskerar att
störa reproduktionen hos levande organismer inkl. människan. Andra exempel är
kådblödande granar och M74 på laxyngel och numera även på torskyngel. Utskottet
anser att anslaget, i stället för att sänkas, bör öka med 62 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi34
yrkande 43. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta
ställningstagande.
5. Övriga miljöfrågor
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Övriga miljöfrågor börjar med "Utskottet delar" och slutar med "40
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att den identifierade budgetbelastningen som beskrivs i
regeringens proposition bör finansieras genom att reserverade medel förs bort
från Miljödepartementets anslag under budgetåret 1994/95. De reserverade medlen
på de angivna anslagen bör i stället behållas under kommande budgetår.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 40.

Näringsutskottets yttrande
1994/95:NU7y
Bilaga 15
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt
propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Skrivelser har inkommit från bl.a. Föreningen för Kooperativ Utveckling i
Sverige, Kooperativt Idécentrum i Stockholm och Kooperativt Resurscentrum i
Trollhättan.
Finansutskottet har vidare till näringsutskottet överlämnat vissa förslag i
kompletteringspropositionen. Det gäller förslag i bilagorna 4
(Utrikesdepartementet), 7 (Finansdepartementet) och 12 (Näringsdepartementet)
jämte motioner. Dessa delar behandlar utskottet i betänkande 1994/95:NU28.
Propositionen
Näringsutskottet behandlar i detta yttrande följande förslag till
riksdagsbeslut.
Proposition 1994/95:150 bilaga 12
I proposition 1994/95:150 bilaga 12 (Näringsdepartementet) framlägger
regeringen förslag om ändrat anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret
1995/96. Under här angivna rubriker föreslås följande:
A 3. Främjande av kvinnors företagande (s. 15)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av
kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga
13.
A 4. Bidrag till tekniköverföring (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till
tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000
kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95 bilaga 13.
A 5. Investeringsfrämjande (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag
Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är
22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga
13.
Proposition 1994/95:150 bilaga 13
I proposition 1994/95:150 bilaga 13 (Civildepartementet) framlägger
regeringen förslag om ändrat anslag under trettonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96. Under här angiven rubrik föreslås
E 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till
kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som
föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 14.
Proposition 1994/95:150 bilaga 14
I proposition 1994/95:150 bilaga 14 (Miljödepartementet) framlägger
regeringen förslag om ändrat anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1995/96. Under här angiven rubrik föreslås
B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 2)
att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens
kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett belopp som är
7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga
15.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
15. avslår förslaget att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande
med 50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor och i stället beslutar anslå
250 miljoner kronor,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen förordats om
försäljning av statliga företag.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
5. (delvis) hos regeringen begär förslag till ändring av
företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
47. i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag
rörande Näringsdepartementets huvudtitel,
48. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar ett lån till
en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen,
49. under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors
företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en minskning
av anslaget med 50 miljoner kronor enligt vad som sägs i motionen,
51. till Stöd till kooperativ utveckling (E 2) anvisar 2 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslår,
53. (delvis) att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under
avsnittet om Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr
högre än regeringens.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
34. avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors
företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret
1995/96,
35. avslår regeringens förslag till Bidrag till tekniköverföring och i
stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag till ökad
energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i
motionen och till det sistnämnda anslaget anslår 1 000 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96,
36. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts
angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och förnybara
energikällor,
37. avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till
Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget
för budgetåret 1995/96,
38. avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd till kooperativ
utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
22. till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200 000 000 kr,
dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
25. till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår 1 000 000 kr
utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr.
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen
avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ utveckling med 1
miljon kronor.
Näringsutskottet
Näringspolitikens inriktning
I det inledande avsnittet till Näringsdepartementets bilaga i
kompletteringspropositionen lämnas under rubriken Näringspolitik för tillväxt
en redovisning av insatserna på ett antal -- enligt regeringens bedömning --
strategiskt viktiga områden. Dessa områden är följande: småföretagspolitiken,
teknisk förnyelse, forskningspolitik, exportkrediter, energiförsörjning,
bostadsfrågor och EU. Något förslag framläggs dock inte i detta avsnitt.
Inte heller någon motion innehåller något specifikt yrkande rörande
näringspolitikens inriktning. I Moderata samlingspartiets partimotion
1994/95:Fi31 finns ett avsnitt (4.2) om näringspolitik. Även Kristdemokraternas
partimotion 1994/95:Fi35 innehåller ett särskilt avsnitt (4.4) som behandlar
näringspolitik. I övriga här aktuella partimotioner -- 1994/95:Fi32 (fp),
1994/95:Fi33 (v) och 1994/95:Fi34 (mp) -- tas sådana frågor upp i de allmänna
resonemangen om den ekonomiska politiken.
Näringsutskottet har nyligen i sitt betänkande 1994/95:NU18 om näringspolitik
ingående behandlat frågan om näringspolitikens inriktning. Därvid anförde
näringsutskottet att näringspolitiken måste inriktas på att underlätta
framväxten av nya och tillväxten av befintliga småföretag. Vikten av sunda och
fasta spelregler för näringslivet framhölls. För att upprätthålla välfärden i
framtiden krävs en ekologiskt uthållig tillväxt, sade utskottet vidare.
I en gemensam reservation från företrädarna för de tidigare
regeringspartierna (m, c, fp, kds) hänvisades till den näringspolitik som den
förra regeringen bedrev; denna politik, som nu borde fullföljas, hade till
syfte att genom generella insatser skapa goda förutsättningar för produktiva
investeringar och produktivt arbete i Sverige och därigenom en hög och stabil
ekonomisk tillväxt. Näringspolitiken skall inriktas på att ange de ramar inom
vilka företagen fritt skall få verka. Vidare anfördes i den nämnda
reservationen att det är av avgörande betydelse att näringslivet ges
långsiktigt fasta planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och
byråkratiska inslag avskaffas.
I en annan reservation (v) föreslogs att regeringen skulle anmodas att lämna
förslag till hur medel från miljöavgifter skall kunna fonderas för att skapa
arbetsplatser i nya, miljövänliga verksamheter. I en ytterligare reservation
(mp) begärdes förslag från regeringen om hur företagens kretsloppsanpassning
skall kunna främjas.
Näringsutskottet går här vidare inte in i denna fråga utan hänvisar till
vad företrädare för resp. parti anfört i nyssnämnda betänkande.
Främjande av kvinnors företagande
Riksdagen beslöt i juni 1994 -- på initiativ av arbetsmarknadsutskottet och
efter förslag av finansutskottet -- om införande av särskilda företagarlån till
kvinnor (bet. 1993/94:FiU20). Kammarkollegiet förde hösten 1994 över ett belopp
på 50 miljoner kronor till Industri- och nyföretagarfonden från ett särskilt
anslag som kollegiet disponerar för ändamålet.
Lån beviljas normalt med högst 100 000 kr eller, om det finns särskilda
skäl, med högst 150 000 kr, vilket får utgöra högst 50 % av kapitalbehovet.
Rörelsen skall vara helägd av en eller flera kvinnor och kan drivas som
aktiebolag, handelsbolag, enskild firma eller kooperativ.
Nyligen har riksdagen på regeringens förslag beslutat att anslå 200 miljoner
kronor till det aktuella stödet för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil.
13, bet. NU18). Näringsutskottet anförde (s. 44) att en viktig åtgärd inom
näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande och fann ökningen
av det aktuella anslaget motiverad.
I en reservation (m) föreslogs ett lägre anslag -- 50 miljoner kronor, medan
det i en annan reservation (fp) pläderades för en höjning till 250 miljoner
kronor. Ytterligare åtgärder för att främja kvinnors företagande förordades
vidare i en reservation (c).
Som angavs i budgetpropositionen finns det en betydande efterfrågan på lån
till kvinnliga företagare, sägs det i kompletteringspropositionen. Nya
arbetstillfällen skapas till en mycket låg kostnad för staten. Genom en
fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja företagande bland
kvinnor, anför regeringen. Nivån på verksamheten bör dock med anledning av det
statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter kunna vara
något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som angavs i budgetpropositionen.
Regeringen förordar därför att 150 miljoner kronor anvisas för att finansiera
verksamhet med lån till kvinnliga företagare. Detta innebär sålunda 50 miljoner
kronor mindre än vad som föreslogs i budgetpropositionen. ALMI Företagspartner
AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån
i de enskilda fallen.
Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.
Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion
1994/95:Fi32 (fp). Därför avvisas regeringens förslag till minskning av
anslaget och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.
Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år,
påpekas det i motion 1994/95:Fi33 (v). Regering och riksdag har svarat upp mot
det här intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar
motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av
den beslutade höjningen av anslaget.
Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser
motionärerna bakom motion 1994/95:Fi34 (mp). De menar att stödet är viktigt ur
bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på 200 miljoner
kronor.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att
utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion
1994/95:Fi35 (kds). Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga
företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en
25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärt och
föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån om 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning, som kom till uttryck i det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 44), att stöd till kvinnors
företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med hänvisning till det
statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock bakom regeringens
förslag att det aktuella anslaget skall minskas.
Näringsutskottet föreslår emellertid en något större minskning än regeringen
-- en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på
anslaget innebär ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den
ytterligare besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera det
bibehållande av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling som
näringsutskottet förordar (se vidare i det följande). Om det visar sig att
efterfrågan på anslagsmedel avseende stöd till kvinnors företagande överstiger
tillgången förutsätter näringsutskottet att regeringen återkommer till
riksdagen i denna fråga. Med det sagda avstyrks de fyra här aktuella
motionerna, 1994/95:Fi32 (fp), 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp) och
1994/95:Fi35 (kds), i berörda delar.
Bidrag till tekniköverföring
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- om ett nytt,
engångsvis anslag på 100 miljoner kronor för uppbyggnad av ett nätverk för
tekniköverföring till små och medelstora företag (prop. 1994/95:100 bil. 13,
bet. NU18).
Under en treårsperiod avses staten bygga upp ett nätverk för tekniköverföring
bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen
till små och medelstora företag. Systemet syftar till att etablera samverkan
mellan ett stort antal aktörer, t.ex. de regionala utvecklingsbolagen inom
ramen för ALMI Företagspartner AB, regionala högskolor och teknikcentrum samt
det nuvarande utbudet av specialistkompetens vid myndigheter (bl.a. Närings-
och teknikutvecklingsverket -- NUTEK och Patent- och registreringsverket --
PRV), universitet, högskolor och industriforskningsinstitut. NUTEK skall i
samverkan med ALMI ha huvudansvaret för att bygga upp det föreslagna nätverket.
Näringsutskottet anförde i betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är
mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att
få del av kunskap och teknikutveckling. I en reservation (m, fp) avvisades
förslaget med hänvisning till bl.a. de teknikbrostiftelser som inrättats på
förslag av den tidigare regeringen. I en annan reservation (mp) förordades att
medel från det aktuella anslaget skulle kunna användas för uppbyggnad av
närfonder.
Med anledning av det statsfinansiella läget och behovet av att begränsa
statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor
lägre än vad som föreslogs i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten
bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få
till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser
regeringen.
Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med 50 miljoner
kronor avvisas i motion 1994/95:Fi34 (mp). Motionärerna anser att bidraget till
tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas med ett nytt anslag,
Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag att minska det nya,
engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med 50 miljoner kronor och
att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för nästa budgetår. Som
anfördes i det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) är det
mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att
få del av kunskap och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid
regeringens bedömning att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i
mindre skala, men ändå kunna få avsedd effekt.
I det nämnda betänkandet anförde näringsutskottet att de av den tidigare
regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i
anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan
får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till
högskole- och universitetsmiljön.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet propositionen i berörd del. Av
det sagda följer att det berörda yrkandet i motion 1994/95:Fi34 (mp) avstyrks.
Stöd till kooperativ utveckling
På förslag av regeringen beslöt riksdagen i april 1995 att för budgetåret
1995/96 anvisa ett anslag på 9,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ
utveckling (prop. 1994/95:100 bil. 14, bet. NU18). I reservationer förordades
både lägre (m) -- 6,75 miljoner kronor -- och högre (mp) -- 19,5 miljoner
kronor -- anslag.
Föreskrifter om stödet finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till
kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges för dels kostnadsfri information och
rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa
projekt. Merparten av stödet går till de 20 lokala kooperativa utvecklings-
centrum (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU tillhandahåller
information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem
som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för statligt bidrag gäller
att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat sätt med minst lika
mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och konsultuppdrag. De etablerade
företagen inom konsument- och producentkooperationen deltar ofta aktivt i
verksamheten på lokal nivå. Uppdragsdelen har med åren växt i betydelse.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av stödet till
LKU. Av rapporten (F 1993:23) framgår att bidraget har varit mycket
kostnadseffektivt. Under år 1992 bildades omkring 300 nya kooperativa företag
med totalt minst 1 300 arbetstillfällen. Många av dessa skulle enligt RRV:s
bedömning inte ha kommit till stånd utan LKU:s rådgivningsverksamhet. RRV ansåg
dock att samarbetet mellan LKU och andra organ som arbetar med
småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu utvecklingsbolag)
och nyföretagarcentrum, borde förbättras.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer regeringen det nödvändigt
att minska anslaget med 1 miljon kronor till 8,75 miljoner kronor för nästa
budgetår.
Oförändrat eller högre anslag förordas i fyra motioner.
I motion 1994/95:Fi33 (v) föreslås att riksdagen skall anvisa två miljoner
kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner kronor.
Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför motionärerna. De
hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har
tillkommit genom denna verksamhet.
Motion 1994/95:Fi34 (mp) tar sikte på en höjning av det aktuella anslaget
till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig företagsform
som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar till att
Miljöpartiet de gröna tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.
I motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) föreslås att det av
riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte skall ändras.
Inom Civildepartementets område föreslår regeringen ett antal mindre
besparingar som kan synas försumbara, konstaterar motionärerna. De anser att
dessa besparingar mera kan ses som ett uttryck för att alla departement skall
spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här aktuella verksamheten
kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det minskade stödet, men de
är samtidigt övertygade om att besparingen är kontraproduktiv. Det handlar om
en verksamhet som engagerar många människor och som snarare behöver utvecklas
än avvecklas, eftersom den utgör en förebyggande resurs i samhället, sägs det i
de båda motionerna. I den senare motionen hänvisas också till den tidigare
nämnda utvärderingen av RRV.
Näringsutskottet anser inte att den av regeringen föreslagna besparingen
beträffande stödet till kooperativ utveckling bör genomföras. Som tidigare
redovisats har RRV:s utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket
kostnadseffektivt. I det rådande sysselsättningsläget är det tillskott av
arbetstillfällen som kan komma till stånd hos nya kooperativa företag mycket
värdefullt.
Näringsutskottet förordar sålunda att det aktuella anslaget bibehålls på 9,75
miljoner kronor för nästa budgetår. Därmed blir motionerna 1994/95:Fi35 (kds)
och 1994/95:Fi49 (kds) tillgodosedda i berörda delar. De övriga motionerna
1994/95:Fi33 (v) och  1994/95:Fi34 (mp), i vilka högre anslag förordas,
avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
Investeringsfrämjande
Investeringsfrämjande aktiviteter som syftar till att öka den utländska
etableringen i Sverige har sedan den 1 juli 1993 utförts inom ramen för
verksamheten hos Styrelsen för Sverigebilden (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet.
KrU15). Verksamheten, som bedrivs under projektnamnet Invest in Sweden, har
haft en tonvikt på att ge information och skapa kontakter med japanska företag
via kontor i Tokyo. Styrelsen har dessutom bedrivit viss verksamhet i
Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Invest in Sweden disponerar innevarande
budgetår ca 10 miljoner kronor för verksamheten.
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- att bemyndiga
regeringen att inrätta en delegation för investeringsfrämjande per den 1 juli
1995 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). Vidare godkändes den i
budgetpropositionen angivna inriktningen av åtgärderna. Ett anslag på 97,5
miljoner kronor anvisades. I tre reservationer förordades lägre anslag -- 19
miljoner kronor (m, fp), 87,5 miljoner kronor (c, kds) resp. 48,75 miljoner
kronor (mp). Vidare föreslogs i en reservation (v) att riksdagen skulle ges
representation i delegationen.
Det övergripande målet för delegationens verksamhet skall vara att genom
information och kontakter verka för att utländska företag i olika former
investerar i Sverige eller samverkar med svenska företag i syfte att härigenom
bl.a. skapa nyetableringar, öka produktionskapaciteten, medverka till en
successiv förnyelse samt öka kompetensen. Delegationen skall ha följande
uppgifter: (1) etablera sig som en central kontaktpunkt för
investeringsfrämjande, (2) utforma en strategi för att påverka
investeringsbeslut i syfte att öka investeringarna i Sverige, (3) bedriva en
aktiv informationsverksamhet i samverkan med berörda beskickningar,
regeringskansliet, NUTEK, Exportrådet, tekniska attachéerna, olika
handelskamrar samt regionala och lokala organ, (4) bedriva verksamhet på
utlandsmarknaderna under budgetåret 1995/96 i främst Japan, Förenta staterna
och Tyskland samt (5) upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation.
Delegationen skall presentera och marknadsföra Sverige som investeringsland i
ett begränsat antal länder genom riktade insatser i form av seminarier,
nyhetsbrev och generell information. Den skall vidare lämna upplysningar, följa
upp och vägleda vid förfrågningar från utländska företag om
investeringsförutsättningar i Sverige.
Regeringen beslöt i april 1995 att bemyndiga näringsminister Sten Heckscher
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda organisationen av en
delegation för investeringsfrämjande. Utredaren, vice verkställande direktören
Kai Hammerich (N 1995:03), skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995.
Med anledning av det statsfinansiella läget och behovet av att begränsa
statens utgifter föreslår regeringen nu en besparing på 22,5 miljoner kronor
för nästa budgetår; sålunda skulle 75 miljoner kronor anslås. Regeringen
bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan drivas med något mindre
resurser än vad som angavs i budgetpropositionen, eftersom delegationen är i
ett uppbyggnadsskede under det första året.
Ett ännu lägre anslag -- 48,25 miljoner kronor -- förordas i motion
1994/95:Fi34 (mp). Motionärerna hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska
motion i januari 1995. Med anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget
återkommer motionärerna med ett likartat förslag till besparing som framlades
under den allmänna motionstiden.
Näringsutskottet delar regeringens bedömning att en neddragning av det
aktuella anslaget bör göras. Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5
miljoner kronor, bör det vara möjligt för delegationen att kunna bedriva den
avsedda verksamheten i rimlig omfattning. Propositionen tillstyrks sålunda i
berörd del. Den neddragning som föreslås i motion 1994/95:Fi34 (mp) finner
utskottet alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
Energipolitiska frågor
Kärnsäkerhetsforskning
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- att anvisa ett
anslag på 95,9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för
kärnsäkerhetsforskning (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. NU20).
Mot bakgrund av behovet av att minska de statliga utgifterna föreslår
regeringen nu att anslaget minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner
kronor.
Vänsterpartiet motsätter sig förslaget att ytterligare reducera anslaget till
kärnsäkerhetsforskningen utan att någon redovisning av konsekvenserna görs,
anförs det i motion 1994/95:Fi33 (v).
Med hänvisning till det statsfinansiella läget tillstyrker
näringsutskottet den av regeringen föreslagna besparingen. Motion
1994/95:Fi33 (v) avstyrks därmed i motsvarande del.
Vissa övriga energipolitiska frågor
Vissa övriga energipolitiska frågor tas upp i de två partimotionerna
1994/95:Fi33 (v) och 1994/95:Fi34 (mp).
I den förstnämnda motionen framläggs två förslag. Riksdagen borde för det
första anslå 150 miljoner kronor ytterligare till
kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96.
Staten bör vidare garantera ett lån för uppförande av en fullskaleanläggning
för etanoltillverkning i mellersta Sverige med en kapacitet på minst 50 000
ton, anför motionärerna. I hela produktionskedjan kan en sådan produktion
beräknas ge 1 000 nya arbetstillfällen, hävdar motionärerna. De motiverar de
föreslagna satsningarna med att biobränslen är det förnybara, inhemska
energislag som skall svara för merparten av den nya energiproduktion som behövs
för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av användningen av
fossila bränslen.
Som redan nämnts föreslås i motion 1994/95:Fi34 (mp) att riksdagen skall
inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara
energikällor i stället för anslaget för bidrag till tekniköverföring. Till det
nya anslaget borde 1 000 miljoner kronor anvisas. I motionen lämnas följande
förslag till hur dessa medel skall användas. Bidrag från det nya anslaget skall
utgå som investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen
samt till långtgående energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av
fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik. Solenergin som
värmekälla för villor, flerbostadshus, mindre gruppcentraler och små
fjärrvärmenät är det mest intressanta för kommersiell drift under de närmaste
åren, sägs det i motionen. För att stimulera en utveckling mot effektivare
solfångare bör stödet baseras på producerad energi. Enligt motionärerna bör
totalt 125 miljoner kronor årligen avsättas för stöd till investeringar och
forskningsinsatser beträffande solvärme.
Beträffande biobränslebaserad kraftvärmeproduktion, som tas upp i motion
1994/95:Fi33 (v), kan noteras att riksdagen våren 1991 -- i samband med det
energipolitiska beslutet -- avsatte 1 000 miljoner kronor under en
femårsperiod för stöd till främjande av sådan produktion (prop. 1990/91:88,
bet. NU40). Våren 1993 beslöts (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om en
förlängning av stödperioden till sex år inom en oförändrad medelsram. Medel
till stödet anvisas i form av årliga anslag på 200 miljoner kronor.
Riksdagen beslöt senast i april 1995 om ett anslag på 200 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU20). Samtidigt avslogs
ett motionsyrkande (v) om en ökning av anslaget med 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet hänvisade (s. 45) till att Energikommissionen (N1994:04)
skall granska bl.a. stöden inom biobränsleområdet och bedöma deras påverkan på
teknikutvecklingen och stödformernas effektivitet. Motionsyrkandet följdes upp
av Vänsterpartiets företrädare i utskottet.
Riksdagen avslog vidare våren 1995 två motioner om ökad forskning och
utveckling avseende inhemskt framställda bränslen, främst etanol (bet.
1994/95:NU20). Näringsutskottet redogjorde (s. 42) för det statliga stöd till
forskning och utveckling avseende etanol som lämnas i olika former. I
betänkandet hänvisades vidare till att riksdagen våren 1993 gjorde ett
uttalande till regeringen om det angelägna i att takten ökas när det gäller att
inleda etanolproduktion i större skala (bet. 1992/93:NU28).
När det gäller förslaget i motion 1994/95:Fi34 (mp) om stöd till bl.a. ökad
energieffektivitet kan noteras att riksdagen -- i samband med det
energipolitiska beslutet våren 1991 -- antog ett femårigt program för ökad
energihushållning. Det dominerande inslaget häri är ett stöd till
teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer, till vilket 750
miljoner kronor har avsatts. Teknikupphandlingsprogrammet har förlängts med två
år, dock inom en oförändrad medelsram (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU28).
I samband med energiöverenskommelsen beslöts också om ett femårigt stöd
till investeringar i solvärmeanläggningar inom en total ram på 50 miljoner
kronor (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Riksdagen avslog i april 1995 ett antal
motionsyrkanden om ökat stöd till investeringar i solvärmeanläggningar (bet.
1994/95:NU20). Näringsutskottet hänvisade (s. 47) till Energikommissionens
arbete. Ökade insatser förordades i reservationer (c, v; mp).
Regeringen har vidare nyligen lagt fram förslag om ett program för
miljöinvesteringar (prop. 1994/95:218), vilket bl.a. omfattar bidrag till
solvärmeanläggningar. För bidrag om 25 % till sådana anläggningar skall 56
miljoner kronor avdelas. Bostadsutskottet behandlar detta förslag senare under
våren 1995 (bet. 1994/95:BoU21).
Näringsutskottet behandlar först förslagen i motion 1994/95:Fi33 (v)
rörande biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs när liknande yrkanden
som de här aktuella nyligen behandlades (bet. 1994/95:NU20). Då hänvisades,
som tidigare nämnts, bl.a. till att Energikommissionen har i uppgift att
granska stöden inom biobränsleområdet och bedöma deras påverkan på
teknikutvecklingen och stödformernas effektivitet. Med hänvisning härtill
avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi33 (v) i berörda delar.
Näringsutskottet övergår så till förslaget i motion 1994/95:Fi34 (mp) om
inrättande av ett nytt anslag, Bidrag till ökad energieffektivitet och
förnybara energikällor.
Också när det gäller det nu nämnda förslaget vill näringsutskottet hänvisa
till vad som anfördes när liknande yrkanden nyligen avslogs av riksdagen (bet.
1994/95:NU20). Eftersom Energikommissionen har att behandla den typ av frågor
som aktualiseras i motionen bör resultaten av kommissionens arbete avvaktas
innan ställning tas till sådana förslag. Motionen avstyrks därmed i här
aktuella delar.
Statliga företag
Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs
det i motion 1994/95:Fi32 (fp). Den fortsatta försäljningen av statliga företag
bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras uppfattning skall
försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst ses som ett sätt
att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt önskvärd åtgärd för att
ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och därmed bättre
framtidsutsikter.
I motion 1994/95:Fi35 (kds) finns inget formellt yrkande rörande försäljning
av statliga företag. I tabellen i motionen med redogörelse för
Kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995 förutsätts en
utförsäljning av statliga företag med 10 miljarder kronor per år i tre år med
åtföljande räntevinster.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen ett nytt bemyndigande beträffande
förvaltningen av statliga företag. Näringsutskottet har emellertid beslutat att
uppskjuta behandlingen av detta förslag jämte alla motioner i frågan till
hösten 1995 när ett av regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga
(se bet. 1994/95:NU19). I särskilda yttranden (m, c, fp, kds; v) framförde
företrädarna för resp. parti sina principiella synpunkter på statligt ägande av
företag.
Med hänvisning till att näringsutskottet nyligen beslutat att uppskjuta
behandlingen av förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i
frågan till hösten 1995 avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi32 (fp) i
nu berörd del.
Bankavgift
Vänsterpartiet föreslår i motion 1994/95:Fi33 att en skatt/avgift skall tas
ut inom bankväsendet, motsvarande en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor
per år. Motionärerna hänvisar till en motion från allmänna motionstiden,
1994/95:N226 (v), i vilken föreslogs införande av en särskild skatt/avgift på
bankväsendet.
I motion 1994/95:Fi35 (kds) finns i den tidigare nämnda tabellen med
redogörelse för Kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995 upptaget
budgetposten Bankavgift uppgående till 1 miljard kronor för budgetåren 1995/96
resp. 1998. Något formellt yrkande rörande bankavgift finns dock inte i
motionen.
Riksdagen avslog i mars 1995 ett flertal motioner med förslag om införande av
någon form av bankgarantiavgift eller bankskatt (bet. 1994/95:NU17).
Näringsutskottet anförde (s. 11) att det föreligger en bred politisk enighet
om att staten skall återvinna så mycket som möjligt av det stöd som betalats ut
till bankerna. Näringsutskottet ansåg i likhet med regeringen att återvinning
av bankstödet skall ske genom en effektiv och affärsmässig förvaltning av de
tillgångar som staten äger i form av Nordbanken, Securum och Retriva.
Beträffande bankgarantiavgift eller bankskatt anförde näringsutskottet att
denna skulle komma att drabba de bankkunder, främst privatpersoner och
småföretag, som inte har tillgång till andra alternativ för sin finansiering.
Vidare framhölls att en bankavgift torde avskräcka inhemska och utländska
intressenter från att etablera sig på bankmarknaden, vilket skulle göra det
svårare att skapa det ökade konkurrenstryck som är önskvärt.
Näringsutskottet påpekade också att de banker som erhållit en uttrycklig
statlig garanti redan betalar avgifter för denna till staten på affärsmässiga
villkor. Att härutöver påföra även övriga institut en skatt eller avgift är
inte godtagbart, anförde näringsutskottet. Avslutningsvis erinrades om att ett
av regeringen aviserat förslag till insättningsgaranti innebär att bankerna
skall bli skyldiga att betala avgifter på sammanlagt ca 1 miljard kronor per år
under de närmaste tio åren.
I tre reservationer (fp, kds; c; v) begärdes att regeringen skulle återkomma
med förslag till olika utformningar av en bankgarantiavgift.
Riksdagen har nyligen, som redovisats, avslagit ett flertal motioner med krav
på införande av någon form av bankavgift. De motiv som då anfördes äger
fortfarande giltighet. Därmed avstyrker näringsutskottet motion
1994/95:Fi33 (v) i berörd del.
Stockholm den 19 maj 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s),
Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds),  Laila Bäck (s),
Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m) och Ronny Korsberg (mp).
Avvikande meningar
1. Främjande av kvinnors företagande
Per Westerberg, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser att den del av yttrandet -- under rubriken Främjande av kvinnors
företagande -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill hänvisa till vad som anfördes i en reservation (m) till
betänkandet 1994/95:NU18 (s. 102) rörande anslaget Främjande av kvinnors
företagande. Där framhölls att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att
särskilt stödja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor
bör dock, sades det vidare, ses som en tidsbegränsad stimulansåtgärd;
långsiktigt bör eftersträvas en situation där den ordinarie marknaden för
riskkapital, lån och krediter försörjer företagen med kapital på likvärdiga
villkor som för övriga företag. Mot denna bakgrund förordades i den nämnda
reservationen ett lägre anslag på 50 miljoner kronor.
Att regeringen nu föreslår ett minskat anslag på ett område, där man för fyra
månader sedan föreslog en ökning, är ett tydligt tecken på att näringspolitiken
saknar fasta spelregler.
Riksdagen bör sålunda anvisa 50 miljoner kronor till det aktuella anslaget.
Samtidigt noteras att regeringen har möjlighet att återkomma med nytt förslag
till riksdagen, om det skulle visa sig att efterfrågan på medel under nästa
budgetår kommer att överstiga tillgången. Med detta avstyrker näringsutskottet
motionerna 1994/95:Fi32 (fp), 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp) och
1994/95:Fi35 (kds) i berörda delar.
2. Främjande av kvinnors företagande
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kds) och Ronny Korsberg (mp) anser att
den del av yttrandet -- under rubriken Främjande av kvinnors företagande -- som
börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:Fi33
(v), 1994/95:Fi34 (mp) och 1994/95:Fi35 (kds), att någon besparing på det
aktuella anslaget inte bör göras. För att få till stånd den erforderliga
ökningen av sysselsättningen är det nödvändigt att den potential för
nyföretagande som finns bland kvinnor tas till vara. Intresset bland kvinnor
för företagande har ökat starkt under senare år.
Enligt näringsutskottets mening vore det direkt olämpligt att spara på det
aktuella anslaget. Regeringens förslag avstyrks sålunda, medan de nämnda
motionerna tillstyrks i berörda delar.
3. Främjande av kvinnors företagande
Christer Eirefelt (fp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Främjande av kvinnors företagande -- som börjar med "Näringsutskottet
vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet avvisar, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi32
(fp), regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors
företagande. Detta stöd har visat sig mycket effektivt och bör i stället höjas.
Näringsutskottet förordar, i enlighet med den nämnda motionen, ett anslag på
250 miljoner kronor.
Näringsutskottet vill hänvisa till vad som anfördes i en reservation (fp)
till betänkandet 1994/95:NU18 (s. 104). Där framhölls att kvinnors företagande
under många år har varit en underskattad och förbisedd del av svenskt
näringsliv och att det är av yttersta vikt att underlätta för kvinnor att
starta företag.
Riksdagen bör således anvisa 250 miljoner kronor till det aktuella anslaget.
Motion 1994/95:Fi32 (fp) tillstyrks därmed i berörd del.
4. Bidrag till tekniköverföring
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson
(m) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Bidrag till tekniköverföring -- som börjar med "Näringsutskottet
tillstyrker" och slutar med "1994/95:Fi34 (mp) avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en
reservation (m, fp) till betänkande 1994/95:NU18, då regeringens förslag i
budgetpropositionen att inrätta anslaget Bidrag till tekniköverföring
behandlades. I den reservationen (s. 104) avvisades regeringens förslag med
hänvisning till de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna.
Dessa stiftelser har till uppgift att uppnå ökad samverkan mellan näringslivet
och högskolor/universitet. Erfarenheterna av denna verksamhet bör avvaktas
innan beslut om eventuella ytterligare insatser fattas.
I reservationen anfördes också att det av rent statsfinansiella skäl finns
anledning att vara restriktiv med beslut om nya utgifter. Riktigheten i denna
ståndpunkt bekräftas av regeringens förslag om att halvera anslaget. Enligt
näringsutskottets uppfattning bör riksdagen nu besluta om att inga medel skall
anslås till det aktuella ändamålet.
5. Bidrag till tekniköverföring
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Bidrag
till tekniköverföring -- som börjar med "Näringsutskottet tillstyrker" och
slutar med "1994/95:Fi34 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34
(mp), att det aktuella anslaget helt kan avskaffas. I stället bör det ersättas
med ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara
energikällor (se vidare i det följande).
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del
och avstyrker regeringens nu aktuella förslag.
6. Stöd till kooperativ utveckling
Per Westerberg, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ
utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anfördes i en reservation (m)
till betänkande 1994/95:NU18 (s. 106), att i den sanering av de statliga
finanserna som krävs måste alla verksamheter bidra. När det gäller den här
aktuella verksamheten förordades i den nämnda reservationen en minskning av
anslaget med 3 miljoner kronor till 6,75 miljoner kronor. Enligt
näringsutskottets mening bör statens uppgift inom näringspolitiken vara att
genom generella insatser skapa goda förutsättningar för företagen. Olika
associationsformer bör därvid behandlas på ett likformigt sätt.
Med hänvisning till det anförda bör riksdagen nu besluta om ett anslag på
6,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling för nästa budgetår.
Därmed avstyrker näringsutskottet de här aktuella motionerna 1994/95:Fi33 (v),
1994/95:Fi34 (mp), 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) i berörda delar.
7. Stöd till kooperativ utveckling
Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ utveckling -- som börjar med
"Näringsutskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha
följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor beträffande
stödet till kooperativ utveckling kan, enligt näringsutskottets mening och i
likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49
(kds), mera ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett
genomtänkt besparingsalternativ. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering
visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt.
Med hänvisning till det anförda förordar näringsutskottet sålunda ett
oförändrat anslag, eller 9,75 miljoner kronor. Finansiering av den uteblivna
besparingen  ryms inom ramen för de balanserade budgetalternativ som redovisas
i partimotionerna 1994/95:Fi32 (fp) och 1994/95:Fi35 (kds), och det krävs
alltså inte någon ytterligare neddragning av det tidigare behandlade anslaget
Främjande av kvinnors företagande. Motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och
1994/95:Fi49 (kds) tillstyrks sålunda i berörda delar. Propositionen och övriga
här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
8. Stöd till kooperativ utveckling
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till
kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar
med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Effekterna av kooperativt småföretagande är, enligt näringsutskottets mening
och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), mycket goda.
Åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna
verksamhet. Näringsutskottet förordar därför en ökning av det aktuella anslaget
med -- i förhållande till regeringens förslag -- 2 miljoner kronor till 10,75
miljoner kronor. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i berörd del.
Propositionen och övriga här aktuella motioner, 1994/95:Fi34 (mp), 1994/95:Fi35
(kds) och 1994/95:Fi49 (kds), avstyrks i motsvarande delar.
9. Stöd till kooperativ utveckling
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd
till kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och
slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34 (mp), motsätter sig
näringsutskottet regeringens förslag att minska det aktuella anslaget. I
stället bör en höjning av anslaget till 19,5 miljoner kronor genomföras.
Förslag om en sådan höjning framfördes också i en reservation (mp) till det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 106). Det kooperativa
företagandet är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras.
Med ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den nämnda motionen
tillgodosedd i berörd del. Propositionen liksom övriga här aktuella motioner,
1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds), avstyrks av
näringsutskottet.
10. Investeringsfrämjande
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson
(m) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Investeringsfrämjande -- som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar
med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Den aktuella verksamheten med investeringsfrämjande bör, i likhet med vad som
anfördes i en reservation (m, fp) till det näringspolitiska betänkandet
1994/95:NU18 (s. 115), kunna bedrivas med ett väsentligt lägre anslag än vad
regeringen föreslår. Enligt näringsutskottets mening är det inte möjligt att
genom selektiva insatser kompensera ett generellt dåligt företagsklimat. Det är
otillfredsställande att Sveriges förmåga att attrahera investeringar i så hög
grad beror på internationellt sett låga lönelägen. Näringsklimatet måste på
alla områden vara så starkt att en ökande del högteknologiska investeringar
placeras i landet.
Näringsutskottet anser vidare att den modell för verksamheten som regeringen
har valt, organisatoriskt är tveksam och otydlig. Regeringens förslag om att
kraftigt reducera anslaget visar att den nivå som föreslogs i
budgetpropositionen var orealistisk. Riksdagen bör nu besluta om ett anslag på
19 miljoner kronor, i enlighet med vad som förordades i den nämnda
reservationen. Därmed avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi34 (mp) i
berörd del.
11. Investeringsfrämjande
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Investeringsfrämjande -- som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar
med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion
1994/95:Fi34 (mp), bör en ytterligare besparing kunna göras på det här aktuella
anslaget. Detta förordades också i en reservation (mp) till det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 116). Riksdagen bör besluta om
ett anslag på 48,25 miljoner kronor. Därigenom blir den nämnda motionen
tillgodosedd i berörd del. Propositionen avstyrks av näringsutskottet i
motsvarande del.
12. Kärnsäkerhetsforskning
Lennart Beijer (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet --
under rubriken Kärnsäkerhetsforskning -- som börjar med "Med hänvisning" och
slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33
(v), att någon ytterligare besparing på anslaget till kärnsäkerhetsforskning
inte bör göras, utan att någon redovisning av konsekvenserna görs. Regeringens
förslag till minskning av anslaget bör sålunda avslås av riksdagen. Därmed
tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del.
13. Biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Vissa
övriga energipolitiska frågor -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller"
och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Biobränslen är, som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), det förnybara, inhemska
energislag som kommer att svara för merparten av den nya energiproduktion som
behövs för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av
användningen av fossila bränslen. Riksdagen bör därför fatta beslut om ett ökat
anslag med 150 miljoner kronor till kraftvärmeproduktion med biobränslen för
nästa budgetår. Vidare bör riksdagen hos regeringen hemställa om förslag
beträffande statliga garantier för lån avsett för uppförande av en
fullskaleanläggning för etanoltillverkning i mellersta Sverige.
Med sådana beslut av riksdagen som näringsutskottet förordar blir den
aktuella motionen helt tillgodosedd i berörda delar; den tillstyrks.
14. Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Vissa
övriga energipolitiska frågor -- som börjar med "Också när" och slutar med
"aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34
(mp), att riksdagen bör inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad
energieffektivitet och förnybara energikällor. Till detta anslag bör engångsvis
anvisas 1 miljard kronor. Från anslaget skall utgå investeringsbidrag till
anläggningar för produktion av biobränslen samt till
energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex.
utnyttjande av solvärmeteknik. I motionen redovisas mer i detalj vilka typer av
bidrag som bör bli aktuella.
Med ett sådant beslut av riksdagen som näringsutskottet förordar blir den
nämnda motionen helt tillgodosedd i berörda delar.
15. Statliga företag
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson
(m), Göran Hägglund (kds) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet
-- under rubriken Statliga företag -- som börjar med "Med hänvisning" och
slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har alltså nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av
förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten
1995. I ett särskilt yttrande (m, c, fp, kds) till betänkande 1994/95:NU19
(s. 4) påpekades att statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange
generella ramar och regelsystem för företagens verksamhet. Med en privatisering
av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta
företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad.
Den privatisering av statliga företag som inleddes under den förra regeringen
bör fortsätta, anfördes det vidare.
Det bemyndigande som riksdagen i december 1991 gav till regeringen att
privatisera ett stort antal statliga företag löper nu oförändrat. Riksdagen har
också nyligen anslagit medel för omstruktureringsåtgärder beträffande statliga
företag. Regeringen bör fortsätta den inledda privatiseringen av statliga
företag, i enlighet med riksdagens beslut.
I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen -- beträffande riktlinjer för
förvaltningen av de statliga företagen i stället för de i budgetpropositionen
föreslagna -- är det rimligt att vidare behandling i denna del uppskjuts till
hösten 1995. Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:Fi32 (fp) bör sålunda,
enligt näringsutskottets mening, inte nu ligga till grund för något initiativ
från riksdagens sida.
16. Bankavgift
Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av
yttrandet -- under rubriken Bankavgift -- som börjar med "Riksdagen har" och
slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har nyligen, som redovisats, behandlat förslag om införande
av någon form av bankavgift. I en reservation (fp, kds) till betänkande
1994/95:NU17 (s. 22) förordades att de berörda instituten skall erlägga en
avgift för bankgarantin till dess att en obligatorisk insättningsgaranti
införs. Inriktningen skall därvid vara att avgiften skall inbringa minst 1
miljard kronor per år till statskassan under den tid som garantin gäller.
Finansutskottet bör i sin totala budgetbehandling beakta vad
näringsutskottet här har anfört.
17. Bankavgift
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Bankavgift -- som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33
(v), att regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om införande av en
bankavgift, motsvarande en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor. Detta
förslag har nyligen framförts i en reservation (v) till betänkande 1994/95:NU17
(s. 23), till vilket näringsutskottet nu hänvisar. Med det anförda tillstyrks
den här aktuella motionen i berörd del.
Särskilt yttrande
Kjell Ericsson (c) anför:
Jag vill erinra om vad som anfördes i en reservation (m, c, fp, kds) till det
näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 91). Där anfördes att
näringspolitiken måste ses mot bakgrund av den ekonomiska politik som förs.
Denna måste innebära en stram finanspolitik, som ger förutsättningar för låga
räntor och låg inflation. En sanering av statsfinanserna måste genomföras.
Den uppgörelse som nu träffats mellan Centerpartiet och regeringen har som
syfte att åstadkomma en erforderlig sanering av statsfinanserna, som är en
förutsättning för en ökning av tillväxten. Detta är sålunda samma principiella
ståndpunkt som vi inom Centerpartiet intog i det näringspolitiska betänkandet.
I enlighet med förslagen i kompletteringspropositionen bör dock nu vissa
ytterligare besparingar göras beträffande ett antal olika budgetposter.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1994/95:AU4y
Bilaga 16
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning av
propositionen avgivna motioner såvitt avser bilaga 10.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionens bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet), såvitt avser
littera A,
dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:
Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 6 (delvis) och 9,
Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 41--45,
Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 26--30,
Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 18--20 och
Fi38 av Sonja Rembo (m).
Utskottet överlämnar samtidigt, under förutsättning av finansutskottets
medgivande, med eget yttrande följande motioner som väckts med anledning av
proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
A52 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 14--15 och 25,
A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 22 och 25--26,
A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 6--7.
A 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Nuvarande bestämmelser
I arbetslöshetsförsäkringen lämnas dagpenning med för närvarande 80 % av den
försäkrades dagsförtjänst före arbetslösheten. Det högsta dagpenningbeloppet är
564 kr och det lägsta 245 kr. För den som har vissa pensionsförmåner finns
särskilda bestämmelser.
Från det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) utges ersättning med ett fast
belopp, 245 kr, per dag. Under tiden juli--december  1994 innefattade KAS också
en inkomstrelaterad ersättning med en kompensationsnivå på 80 %. Denna
inkomstrelaterade ersättning slopades vid ingången av år 1995 men utges
övergångsvis till den som före den 1 januari 1995 påbörjat en
ersättningsperiod, dock längst t.o.m. den 30 juni 1996. Det gäller även den som
under tiden januari--juni 1995 blir arbetslös och uppfyller arbetsvillkoret
samt under minst sju månader under år 1994 har varit skyldig att betala avgift
enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Propositionen
I propositionen föreslås att dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och den
inkomstrelaterade ersättningen som övergångsvis utges från KAS sänks från 80
till 75 % av dagsförtjänsten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari 1996.
Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella
läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med
stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en
harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga
socialförsäkringar. Enligt förslag i propositionen (bilaga 5) skall
kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen
ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas något intresse att välja den
ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Härigenom
förstärks den försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till
arbetsmarknaden. I propositionen anges vidare att regeringen avser att
samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta
grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet
enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av
nivåerna för utbildningsbidrag.
I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta
grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5
miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en
ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Motioner
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska
samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån
till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrk. 6 (delvis), Fi33
(v) yrk. 41, Fi34 (mp) yrk. 28, A56 (mp) yrk. 6 och Fi35 (kds) yrk. 18.
Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 (yrk. 29) och A56 (yrk. 7) att i
stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är 80 % på
inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över denna nivå.
Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i
motionerna Fi33 (yrk. 42) resp. Fi35 (yrk. 19) regeringens förslag om en
sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet i
motion A52 (yrk. 14-15) dels en sänkning av grundbeloppet till 210 kr, dels en
sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till 529 kr.
Utskottets bedömning
Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda
människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder
har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Regeringen har
nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
lagt fram flera förslag som innebär en effektivare användning av resurserna, en
ökad samverkan m.m. Utskottet behandlar propositionen i betänkande
1994/95:AU15.
Utgifterna för ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet beräknades i budgetpropositionen till över 47 miljarder
kronor för budgetåret 1995/96. Regeringens förslag om en sänkt
kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån beräknas innebära
en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår. Med hänsyn till
besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella läget anser
utskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen
till 75 % är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av grundnivån.
Sänkningen av det lägsta dagpenningbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen innebär
att grundskyddet omfattar samma inkomstnivåer som tidigare.
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %
innebär samtidigt en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss
inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och
arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen
kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de
olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att
finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av
enbart ekonomiska skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den
försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden.
Det högsta dagpenningbelopp som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen
föreslås däremot inte ändrat utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Detta
innebär att arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomstdelar upp till
närmare 5,6 basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot
för närvarande ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst
närmande till sjuk- och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte
berett tillstyrka en sänkning av denna högsta nivå.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i
dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till
ändring i 20 § ALF-lagen och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet
avstyrker därmed bifall till motionerna Fi32 (yrk. 6, delvis), Fi33 (yrk.
41--42), Fi34 (yrk. 28--29), Fi35 (yrk. 18--19), A52 (yrk. 14--15) och A56
(yrk. 6--7).

Deltidsarbetslösa
Nuvarande ordning
Beteckningen deltidsarbetslös används på en person som tidigare har haft en
högre sysselsättningsgrad men som efter att ha blivit arbetslös arbetar i
mindre omfattning och begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen under
övrig tid.
Enligt nuvarande bestämmelser beräknas dagpenningen för en deltidsarbetslös
på samma sätt som för en heltidsarbetslös. Den beräknas således på
dagsförtjänsten, som utgör 1/5 av veckoinkomsten eller 1/22 av månadsinkomsten
som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid
som var normal för den försäkrade. Normalarbetstid är den genomsnittliga
arbetstiden antingen i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret
uppfylldes eller, om det är förmånligare för den försäkrade, i allt
förvärvsarbete som utförts under ramtiden. Enligt praxis beräknas ersättningen
i en ny ersättningsperiod på inkomsten och normalarbetstiden i det tidigare
heltidsarbetet även för den som är deltidsarbetslös.
Enligt 24 § ALF-lagen får regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer, om det finns särskilda skäl, föreskriva om begränsningar i
ersättningsrätten för en försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under
veckor då han i övrigt är arbetslös.
I 20 § förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-förordningen)
anges beträffande ersättning vid deltidsarbete att en särskild prövning av
rätten till ersättning skall göras var sjätte månad. Fortsatt ersättning får
medges endast om den försäkrade har fyllt 55 år eller har fått men ännu inte
tillträtt ett arbete med en arbetstid som motsvarar dennes önskemål eller inte
har kunnat erbjudas på hemorten eller någon annan ort vare sig ett lämpligt
arbete med en arbetstid som motsvarar dennes önskemål eller en lämplig
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Propositionen
I propositionen anges att regeringen avser att utfärda föreskrifter som
fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i ersättningsrätten för den som
har en tillsvidareanställning på deltid och som tidigare haft en högre
sysselsättningsgrad och begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen.
Ersättningen skall baseras på tidigare arbete ersättningsperioden ut men om den
sökande kvalificerar sig till en ny ersättningsperiod genom det fasta
deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för ersättningen i den nya perioden.
Denna förändring beräknas för budgetåret 1995/96 innebära en kostnadsminskning
på 492 miljoner kronor.
Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen
hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå
minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar
avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning
för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om
arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till
merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för
arbetsrättskommissionens arbete.
I propositionen framhålls att större tyngd måste läggas på
arbetsförmedlingens prövning av rätten till ersättning. I samband med den
prövning av ersättningsrätten som skall ske var sjätte månad bör
arbetsförmedlingen ytterligare inventera möjligheterna att erbjuda den
försäkrade heltidsarbete hos annan arbetsgivare eller genom lämplig arbets-
marknadspolitisk åtgärd stötta den deltidsarbetslöse i möjligheterna att byta
arbete.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion Fi33 (yrk. 43) att regeringens aviserade
förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt
och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att
arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet.
Motionärerna ifrågasätter också besparingens storlek. De begär ett
tillkännagivande om att frågan om deltidsarbetslösheten bör hänvisas till den
aviserade utredningen att lösa problemet på ett samlat sätt.
I motion A55 (yrk. 25--26) tar Vänsterpartiet upp frågan om en lagstiftning
som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med fler timmar.
Dessutom bör lagen om anställningsskydd ändras så att grundregeln för
anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för arbetsgivare och fack att
avtala om deltid.
Bakgrund
Ersättningsrätten i samband med deltidsarbete har fram till helt nyligen
varit restriktiv. Före år 1984 fanns i såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS
regler som enligt huvudregeln begränsade ersättningsrätten till 50 dagar för
den som regelbundet utförde deltidsarbete under tid då han eller hon i övrigt
var arbetslös. Bakgrunden till de restriktiva reglerna var främst farhågorna
för att arbetstagarna vid en vikande konjunktur skulle stanna kvar i företaget
på deltid och uppbära arbetslöshetsersättning som en löneutfyllnad i avvaktan
på att arbetstiden utökades till heltid igen. Det fanns risk att såväl
arbetstagaren som arbetsgivaren skulle sakna intresse av att förhållandena
ändrades. Detta skulle kunna hindra den nödvändiga rörligheten under en period
med strukturomvandling i näringslivet då det fanns efterfrågan på arbetskraft
inom nya sektorer.
50-dagarsregeln upphävdes år 1984. Skälen var bl.a. att deltidsarbete i
kombination med arbetslöshetsersättning främst förekom inom den offentliga
sektorn och där fanns en tendens mot ökning av arbetstiden. Regeln föranledde
också administrativt merarbete. Dessutom var reglerna svårförståeliga för den
enskilde eftersom denne kunde bli tvungen att sluta deltidsarbetet för att bli
helt arbetslös och därmed berättigad till full ersättning. Även den som sökte
heltidsarbete och i väntan på sådant accepterade deltidsarbete kunde drabbas av
begränsningsregeln. I ALF-lagen fick regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, AMS ett bemyndigande att om det fanns särskilda skäl föreskriva
begränsningar i ersättningsrätten. Ersättningsrätten borde begränsas i de fall
där det kunde anses att arbetslöshetsförsäkringen och KAS missbrukades. Därmed
avsågs främst att någon frivilligt slutade en heltidsanställning för att börja
arbete på deltid.
År 1987 gjordes ytterligare en förändring av ersättningen till de
deltidsarbetslösa. Bakgrunden var då att det skett en snabb ökning av de s.k.
deltidsmarkerarna samtidigt som personer som enligt
arbetskraftsundersökningarna arbetade deltid av arbetsmarknadsskäl minskade.
Arbetslöshetsersättningen hade därigenom mer och mer fått karaktären av en
permanent sidoinkomst. Kostnaden hade ökat kraftigt. Den 1 juli 1987 infördes
därför en 150-dagarsregel i numera 19 § ALF-förordningen. Enligt denna
bestämmelse fick ersättning lämnas under högst 150 dagar till en försäkrad som
regelbundet utförde deltidsarbete under veckor då han eller hon i övrigt var
arbetslös. Länsarbetsnämnden skulle under den tid ersättning lämnades aktivt
verka för att den försäkrade fick en sammanlagd arbetstid som motsvarade dennes
önskemål. Kunde detta inte åstadkommas, skulle den försäkrade om möjligt i
stället erbjudas en lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
150-dagarsregeln togs bort den 1 maj 1993 på begäran av riksdagen i enlighet
med betänkande 1992/93:AU17. I betänkandet angavs att det var högst
otillfredsställande att en deltidsarbetslös efter en viss period skulle behöva
gå över i hel arbetslöshet för att vara bibehållen rätten till ersättning ur
försäkringen. Det skapade också en situation som var tvivelaktig från allmänna
försäkringsrättsliga synpunkter. Utskottet noterade därvid att en medlem som
slutat ett deltidsarbete på grund av att ersättningsrätten avbrutits enligt
19--21 §§ ALF-förordningen ansågs ha haft giltig anledning att lämna sitt
arbete. Om en sådan medlem erbjöds nya deltidsarbeten som inte helt hävde
arbetslösheten ansågs sådana arbeten som olämpliga. Det fanns enligt utskottets
mening starka skäl att åtminstone tillfälligt upphäva den generellt utformade
regeln i 19 § ALF-förordningen. För att motverka missbruk borde systemet bygga
på en återkommande kontroll av den deltidsarbetslöses förhållanden i detta
hänseenden. Fann kassan anledning att misstänka att den anställde i praktiken
inte var intresserad av att utöka sin arbetstid fick det prövas om den allmänna
förutsättningen förelåg för rätt till fortsatt ersättning.
I betänkandet 1992/93:AU17 angavs vidare att det i det längre perspektivet
fanns skäl att överväga en tidsmässig begränsning av ersättningsrätten vid
deltidsarbetslöshet. En person med ett lågt antal ersättningsdagar under
beräkningsveckan kunde uppbära arbetslöshetsersättning under tidsperioder som
var betydligt längre än den normalt maximala ersättningsperioden om 300 dagar.
Det kunde enligt utskottets mening ifrågasättas om detta verkligen
överensstämde med försäkringens karaktär och syfte. Utskottet utgick från att
frågor om tidsmässig begränsning skulle övervägas i anslutning till beredningen
av ett kommande förslag från utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Det fanns enligt utskottets mening också skäl att anta att frågan om möjlighet
att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod skulle komma att övervägas i
det sammanhanget. Utskottet betonade också att 150-dagarsregeln bara var en del
i det betydligt vidare problem som deltidsarbetslösheten innebar.
Förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring lades därefter fram i
betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52). I betänkandet föreslogs
en ny arbetslöshetsförsäkring med en grundförsäkring och frivillig
tilläggsförsäkring. Från grundförsäkringen skulle utges samma ersättningsbelopp
till alla. Tilläggsförsäkringen skulle fylla ut upp till 80 % av
ersättningsgrundande lön avseende lönedel upp till ca 200 000 kr per år. I
betänkandet föreslogs också att ersättningen till en försäkrad som var
deltidsarbetslös och uppbar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle
begränsas på följande sätt. Ersättning under en ersättningsperiod fick från
tilläggsförsäkringen lämnas under högst ett kalenderår. Därefter fick
ersättning lämnas enbart från grundförsäkringen, om dagar återstod av perioden.
Om den försäkrade frivilligt lämnar deltidsarbetet och börjar uppbära
arbetslöshetsersättning för heltidsarbetslöshet, skall denna ersättning
begränsas till vad som skulle ha utgått från grunddagpenningen och lönen av
deltidsarbetet tillsammans. Denna begränsning föreslogs gälla under återstoden
av ersättningsperioden. Om ny ersättningsperiod erhölls, fanns åter möjlighet
att erhålla ersättning från tilläggsförsäkringen.
I den utformning arbetslöshetsförsäkringen hade under tiden juli--december
1994 fanns inga särbestämmelser för dagpenningens beräkning för
deltidsarbetslösa. I stället gällde för alla försäkrade att dagpenningen
beräknades på inkomsten under normal arbetstid i det arbete som rymdes inom det
arbetsvillkor som låg till grund för den nya ersättningsperioden. Om det fanns
särskilda skäl kunde dagpenningen beräknas på inkomsten i allt det arbete som
hade utförts under hela ramtiden. Arbetsvillkoret var antingen fem månader och
förvärvsarbete minst 75 timmar per månad eller tio månader med arbete minst 65
timmar per månad.
Riksdagen beslöt därefter om en återgång den 1 januari 1995 till de
ersättningsregler som före den 1 juli 1994 hade gällt inom
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (prop.
1994/95:99, bet. AU5, rskr. 125). I propositionen föreslogs också att fr.o.m.
den 1 juli 1995 skulle en särskild regel gälla för en försäkrad som under en
ersättningsperiod kvalificerade sig för ytterligare ersättning genom en inte
tidsbegränsad deltidsanställning. Enligt denna regel skulle
deltidsanställningen utgöra utgångspunkten för normalarbetstidens beräkning vid
utbetalande av ersättning för nästa period. Bestämmelsen skulle enligt
regeringens förslag läggas till i slutet av 20 § andra stycket ALF-lagen.
Avsikten var att förändringen i en senare proposition skulle kompletteras med
en regel om förtur till mertidsarbete vid nyanställning.
Utskottet ansåg i betänkande 1994/95:AU5 att fyllnadsstämplingen var ett
stort problem som snarast måste få sin lösning. Det handlade inte bara om
utformningen av arbetslöshetsförsäkringen utan också om arbetsförmedlingens
sätt att arbeta med frågan. Även en förtursrätt för deltidsanställda till
lediga anställningar med mer tid måste övervägas. Utskottet förutsatte att
frågekomplexet behandlades med förtur i den utredning regeringen aviserat. Vad
gällde lagförslaget ansåg utskottet att det fanns anledning att av flera skäl
känna tveksamhet inför den lagregel som regeringen föreslog i propositionen för
att lösa problemet med fyllnadsstämplingen. Bl.a. kunde man befara problem i
den praktiska tillämpningen. Enligt utskottet borde därför riksdagen inte då
binda sig för någon lösning. Förslaget avslogs av riksdagen.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att åldersgränsen för ersättning
från arbetslöshetskassa skulle bli 20 år fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet,
som ansåg att frågan om en sådan begränsning borde bli föremål för ytterligare
överväganden, avstyrkte förslaget i betänkande 1994/95:AU11. Vad gällde den
tänkta besparingen, 375 miljoner kronor under 18 månader, kunde enligt
utskottet motsvarande summa sparas genom annan regeländring än den regeringen
föreslagit. Utskottet pekade på att enligt 23 § ALF-förordningen kunde den som
tidigare har arbetat heltid och som är arbetslös sju--åtta timmar under veckan
få ersättning en dag i beräkningsveckan. Det kunde enligt utskottets mening
finnas skäl att ifrågasätta rimligheten av en täckningsgrad som innebar en
betydande kompensation för den som arbetar fyra dagar i veckan och får
ersättning från försäkringen för ytterligare en dag. Utskottet ansåg att
regeringen borde se över förordningen i denna del för att därigenom få fram en
besparing som skulle motsvara den som i realiteten skulle bli resultatet av
regeringens förslag. En sänkning av ersättningen från föräkringen till en halv
dag i dessa fall kunde exempelvis medföra en sådan besparing. Vad utskottet
anfört om åldersgränsen och den därmed sammanhängande tänkta besparingen gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Utskottets bedömning
I propositionen anges att deltidsarbetslösheten i många år varit ett stort
problem och att utbudet av deltidsanställningar har ökat. I propositionen anges
vidare att kvinnorna utgör större delen av de deltidsarbetslösa och att det är
ett genomgående mönster att deltidsarbetslöshet återfinns inom kvinnodominerade
branscher.
Utskottet vill belysa den ökande deltidsarbetslösheten med några
statistikuppgifter. År 1992 var antalet deltidsarbetslösa 74 485, av vilka
56 635 var kvinnor. I april 1995 var antalet deltidsarbetslösa 150 400, av
vilka 115 600 var kvinnor. Enligt AKU uppgick i mars 1995 antalet anställda
som arbetar mindre än de skulle vilja göra av arbetsmarknadsskäl till 341 000
personer, varav 242 300 eller 71 % var kvinnor.
Utskottet har tidigare i flera sammanhang framhållit vikten av att åtgärder
vidtas för att minska deltidsarbetslösheten. Av statistikuppgifterna framgår
att deltidsarbetslösheten har ökat kraftigt under kort tid. Detta är mycket
bekymmersamt. Utskottet vill därför återigen understryka betydelsen av att
arbetsförmedlingen arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas
heltidsarbete. I 19 § ALF-förordningen anges särskilt att för den som
fyllnadsstämplar skall länsarbetsnämnden i samarbete med den enskilde,
arbetsgivare och fackliga organisationer aktivt verka för att den försäkrade
får en sammanlagd arbetstid som motsvarar dennes önskemål. Med hänsyn till den
redovisade utvecklingen ser utskottet positivt på att Arbetsrättskommissionen
har fått tilläggsdirektiv att med förtur utreda rätten till merarbete för
deltidsarbetslösa. Vad gäller kvinnodominansen bland de deltidsarbetslösa vill
utskottet påpeka att utskottet vid flera tillfällen har framhållit vikten av
att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Utskottet anser att motion A55 (yrk. 25--26) får anses tillgodosedd med det
anförda, och motionen avstyrks.
Motion Fi33 (yrk. 43) gäller regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om
begränsningar av arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa. Utskottet har
ovan redovisat att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt
nyligen har varit restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar
som därvid gjorts visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika
överväganden som legat bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å
ena sidan har avsikten varit att personer inte skall bli fast i ett
deltidsarbete där såväl arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse
av att situationen förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en
person haft ett deltidsarbete än varit helt arbetslös. Effekterna har också
varit konjunkturberoende. Begränsningsregeln har därtill varit svårförståelig
för de människor som tvingats sluta ett deltidsarbete och övergå i hel
arbetslöshet för att därigenom ha kvar sin fulla ersättningsrätt. Regelsystemet
fick också till följd att den som på grund av begränsningsregeln frivilligt
slutade ett deltidsarbete eller avvisade ett erbjudande om ett sådant arbete
inte på grund härav stängdes av från ersättning. Det var mot denna bakgrund
riksdagen under våren 1993 ansåg att begränsningsregeln, åtminstone
tillfälligt, borde slopas.
Den förändring regeringen nu aviserar innebär inte att begränsningen görs
till ett bestämt antal dagar som fyllnadsstämpling får ske. I stället görs
skillnaden mellan olika ersättningsperioder. Den som tidigare haft en högre
sysselsättningsnivå skall ha rätt till arbetslöshetsersättning under den
arbetslösa tiden under hela den första perioden. Detta gäller oavsett om
deltidsarbetet pågår under hela eller delar av perioden. Om han eller hon när
perioden är slut genom ett icke tidsbegränsat deltidsarbete kvalificerar sig
till en ny ersättningsperiod, skall däremot endast inkomsten i deltidsarbetet
utgöra grunden för ersättning i den nya perioden. Utskottet utgår från att
regeringens föreskrifter i frågan kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 §
ALF-lagen. Förändringen kommer således att gälla beräkningen av
arbetslöshetsersättningen medan den försäkrade i den nya perioden regelbundet
utför deltidsarbete.
Regeringen avser att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m. den 3 juli
1995. För att de försäkrade skall få en rimlig möjlighet att anpassa sig till
de nya bestämmelserna bör genom en övergångsbestämmelse ersättningen vid sidan
om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996.
Finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet ovan anfört om övergångsregler. Till följd av det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (yrk. 43).
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Nuvarande ordning
Arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen är att förvärvsarbete under en
ramtid av tolv månader före arbetslösheten skall ha utförts i minst 80 dagar
fördelade på minst fem månader. Endast dag då minst tre timmars förvärvsarbete
utförts räknas in. Med förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade deltagit
i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag
utgått. Med förvärvsarbete jämställs också bl.a. tid då den försäkrade
fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i dessa fall dock tillsammans högst två
månader.
För KAS är arbetsvillkoret förvärvsarbete i minst fem månader och minst 75
timmar per månad. Jämställd tid är detsamma som i arbetslöshetsförsäkringen. I
KAS jämställs med förvärvsarbete dessutom tid då sökanden i enskilt hem vårdat
åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon varit
förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.
KAS kan också den få som varit arbetssökande minst 90 dagar under en ramtid
av tio månader i anslutning till avslutad studiestödsberättigad
heltidsutbildning om minst ett läsår.
Arbetslöshetsersättning utges under längst 300 dagar. För den som vid
ersättningsperiodens slut uppnått 55 års ålder är gränsen 450 dagar. Uppfylls
på nytt arbetsvillkoret lämnas ersättning för ny ersättningsperiod. KAS utges
däremot under längst 150 dagar. För den som fyllt 55 år är ersättningstiden
längst 300 dagar och för den som fyllt 60 år 450 dagar. Även vid KAS ger
uppfyllandet på nytt av arbetsvillkoret rätt till ny period.
I såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS finns bestämmelser om avstängning
från ersättning bl.a. när en person lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig
anledning. Avstängningstiden är 20 ersättningsdagar om arbetet sannolikt skulle
ha varat mer än tio dagar.
Propositionen
I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom
arbetslöshetsersättningens område. Regeringen anser att det för den första
ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor
som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för kontant
arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad
utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt
lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60
ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten
1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i
kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och
avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt
minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 9) att arbetsvillkoret bör skärpas
ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv
månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod med hjälp
av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Moderaterna anser i motion A52 (yrk. 25) att riksdagen bör besluta att
arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.
Vänsterpartiet begär i motion Fi33 (yrk. 44) ett tillkännagivande om att
några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan
en ingående utredning har gjorts.

Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det viktigt att alla större förändringar som görs
i arbetslöshetsförsäkringen grundar sig på ett ordentligt underlag.
Förändringarna kan få stora ekonomiska effekter för enskilda och det är därför
nödvändigt att effekterna av olika förslag tydligt kan utläsas av materialet.
Om möjligt bör förslagen först beredas av en offentlig utredning. En sådan har
också aviserats av regeringen.
Av det anförda framgår att utskottet i och för sig delar den uppfattning som
kommer till uttryck i motion Fi33 om att några förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen inte skall göras förrän en ingående utredning gjorts.
Utskottet har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras
med kortare varsel. Det är därvid lämpligt att, i enlighet med det förslag om
en viss skärpning av arbetsvillkoret som regeringen aviserar, sträva mot en
något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot
en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (yrk. 9).
Motionen avstyrks således.
Utskottet förutsätter att det förslag som senare skall föreläggas riksdagen
har ett fullgott beredningsunderlag. Detta gäller i ännu högre grad en så
kraftig skärpning av avstängningsreglerna som regeringen aviserar. Med
hänvisning härtill påkallar motion Fi33 (yrk. 44) inte något tillkännagivande
från riksdagens sida, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet motsätter sig bestämt en sådan begränsning av den totala
ersättningsrätten som förslås i motion A52 (yrk. 25). Motionen bör således
avslås.
Förkortad arbetstid
I motion A55 (yrk. 22) anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning till
sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att
frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med
förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna
finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond
bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad
arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet begär i motion Fi34 (yrk. 30) förslag om förkortad arbetstid.
Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli 1995.
Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för
arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet i betänkande 1994/95:AU11 (s.
35) avslagit motionsyrkanden om förkortad arbetstid. I betänkandet angav
utskottet att arbetstidsfrågan är en viktig framtidsfråga. Den är dock inte i
första hand en konjunkturfråga. Det var utskottets bestämda uppfattning att
resultat från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde
föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna
har.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna
Fi34 (yrk. 30) och motion A55 (yrk. 22).
Plikttjänstgöring
Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om
totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen
föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF- och KAS-lagarna ersätts
med uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär
enligt vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad
gäller arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer
som fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel bara ett fåtal dagar.
Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.
Utskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna i ALF- och KAS-lagarna.
Finansierings- och utjämningsavgift
Arbetslöshetskassa betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till
staten. Finansieringsavgift skall erläggas för varje medlem som fanns vid
utgången av föregående verksamhetsår med 70 % av under året genomsnittligt
utbetald dagpenning. Utjämningsavgift skall erläggas för varje medlem med 3 %
av gällande högsta dagpenning. Avgifterna betalas till AMS och minskar det
belopp AMS rekvirerar.
I propositionen föreslås att finansierings- och utjämningsavgifterna förs
till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel. Utgifterna under
anslaget ökar då i motsvarande mån.
I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas
självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom
det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän
arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot
ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör
därför höjas till 140 %.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av
inkomster resp. utgifter för försäkringen. Utskottet motsätter sig däremot en
höjning av finansieringsavgiften på sätt föreslås i motionen. Utskottet vill
därvid erinra om att avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992.
Motion Fi38 bör således avslås.

Medelsanvisning
Propositionen
I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret
1995/96 under anslaget anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
Regeringen föreslår nu att under anslaget i stället anvisas 61 358 582 000
kr. Därvid beräknas statsbidraget till medlemmar i arbetslöshetskassor uppgå
till ca 40 miljarder kronor och utbetalningarna från KAS till 2,7 miljarder
kronor. För samma tid beräknas utjämningsbidraget uppgå till 64 miljoner
kronor. I enlighet med förslag i proposition 1994/95:218 ökar kostnaderna för
utbildningsbidrag till deltagarna i arbetslivsutveckling till 4,7 miljarder
kronor och till deltagarna i datortek till 2,3 miljarder kronor.
Räntekostnaderna för den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret beräknas
till drygt 11 miljarder kronor.
Motioner
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrk. 26--27) att riksdagen anvisar
3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds bl.a. av
motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om
förkortad arbetstid.
I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrk. 45) att ytterligare 3 miljarder
kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en 80-procentig
kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för
deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrk. 20) att
ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en
80-procentig kompensationsnivå.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Utskottet har vidare
avslagit motionsyrkande om oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa.
Med hänsyn härtill, och då utskottet i övrigt inte har något att erinra mot
medelsberäkningen, tillstyrker utskottet att under anslaget anvisas av
regeringen föreslagna 61 358 582 000 kr. Detta förutsätter dock att
riksdagen godtar de förslag beträffande ALU-platser och datortek samt
åldersgränsen för KAS som lagts fram i proposition 1994/95:218 och vilka frågor
utskottet behandlar i betänkande 1994/95:AU15.
Motionerna Fi33 (yrk. 45), Fi34 (yrk. 26--27) och Fi35 (yrk. 20) avstyrks
till följd av det anförda.
A 6 Bidrag till lönegarantiersättning
Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från
lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen föreslås
att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs i stället till staten
på inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen. Denna
förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas
för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på
en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall
ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader
först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället
minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.
I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas
under ett nytt anslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning. Regeringen
föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas 2 419 600 000 kr,
varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för
lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt
2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor
beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den
kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad
vid utgången av budgetåret 1997.
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i socialavgiftslagen. Vidare
anser utskottet att riksdagen bör godkänna att länsstyrelserna erhåller
ersättning för administrationen av lönegarantiärenden i enlighet med
regeringens förslag. Utskottet tillstyrker också förslaget till
medelsanvisning.
Stockholm den 19 maj 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten
Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik
Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson
(kds), Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm (m) och Bertil Borglund (mp).
Avvikande meningar
1. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i
arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med
"(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån
i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Sänkningen innebär en harmonisering av
kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen,
föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som
framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller
dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder
till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena
försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Likheten i
kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades intresse av att inte
skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. Förändringen sänder riktiga
signaler till de arbetssökande och medför en angelägen besparing på
statsbudgeten. Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om det förslag
regeringen nu framlägger hade kunnat bifallas redan när detta tidigare denna
vår var föremål för riksdagens prövning.
Enligt utskottets mening bör dock ytterligare besparingar åstadkommas. Detta
bör ske genom att grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta nivån i
arbetslöshetsförsäkringen sänks till 210 kr. Samtidigt bör taket i
arbetslöshetsförsäkringen anpassas till den 75-procentiga kompensationsnivån.
Det högsta belopp som kan utges bör därför sänkas från 564 kr till 529 kr.
Detta bör riksdagen med bifall till motion A52 (yrk. 14--15) som sin mening ge
regeringen till känna. Riksdagen bör också anta de framlagda lagförslagen om
den 75-procentiga kompensationsnivån.

2. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Elver Jonsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den
höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kommer många människor att få svårt att klara sig på
eller inte nöja sig med en ersättningsnivå på 75 % i socialförsäkringarna och
arbetslöshetsförsäkringen. Det blir därför nödvändigt med olika former av
tilläggsförsäkringar, och det är uppenbart att olika individer och grupper har
olika möjligheter att teckna sådana. Vi får därmed ett segregerat
försäkringssystem. Härtill kommer att det sociala trygghetssystemet inte bör
utsättas för ständiga försämringar som skapar osäkerhet. Utskottet motsätter
sig därför att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %,
och de framlagda lagförslagen bör avslås.

3. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den
höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen riktar sig helt
mot de lågavlönade. De som har inkomster över 16 500 kr per månad drabbas inte
av nivåsänkningen medan låginkomsttagarna drabbas fullt ut. På sikt ger
försämringen också upphov till en mer osolidarisk lönebildning, och detta är
fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Utskottet avvisar således förslaget om
en sänkning av kompensationsnivån till 75 %, och riksdagen bör avslå de
framlagda lagförslagen i denna del.
Utskottet avvisar av samma skäl sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed
den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad
KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom.

4. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den
höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar förslaget om en sänkning av kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Enligt utskottets mening bör i stället ett
s.k. brutet tak införas i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära att
inkomstdelar upp till 12 000 kr per månad kompenseras med 80 % och
inkomstdelar däröver med 40 %. Detta ger en större besparing än regeringens
förslag samtidigt som låginkomsttagarna inte drabbas. Det högsta
dagpenningbeloppet kommer i ett sådant system att utgöra 612 kr.

5. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den
höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kompensationsnivåerna i socialförsäkringarna och
arbetslöshetsförsäkringen bör vara enhetliga. En kompensationsnivå på 80 % är
därvid nödvändig för att inte öka kostnaderna för kommunernas socialbidrag. Av
samma skäl bör grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta ersättningen i
arbetslöshetsförsäkringen inte sänkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. De framlagda lagförslagen om en 75-procentig
kompensationsnivå bör avslås.

6. Deltidsarbetslösa
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Deltidsarbetslösa som börjar med "Utskottet har" och slutar med "Fi33 (yrk.
43)." bort ha följande lydelse:
Allt fler människor fastnar i deltidsfällan. Allt fler tvingas byta från
heltid till deltid. De avskedas ena dagen för att nästa dag anställas på deltid
eller som vikarier. Arbetsgivarna vältrar över kostnaderna på a-kassan,
kommunernas socialbudget och den enskilde. De deltidsarbetslösa blir allt fler,
i dag ca 150 000 personer. Merparten drabbade är kvinnor.
Det är angeläget att lagen om anställningsskydd snarast ändras så att
deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid vidgat arbetsutbud.
Man bör också överväga en ändring av lagen så att grundregeln skall vara att en
anställning avser heltidsarbete, men med rätt för arbetsgivare och
arbetstagarorganisation att avtala om deltid.
Den begränsning i de deltidsarbetslösas ersättningsrätt som regeringen nu
aviserar är orättfärdig. Den könssegregerade arbetsmarknaden gör att den slår
särskilt hårt mot kvinnorna. Eftersom begränsningen endast skall gälla dem som
under en viss period har haft fast deltidsarbete kommer bestämmelserna att
träffa mycket godtyckligt. Det är dessutom orimligt att en så omfattande
förändring införs direkt, utan möjlighet för de deltidsarbetslösa att hinna
förändra sin situation. Utskottet ifrågasätter också besparingens storlek. Av
det anförda framgår att frågan om en regelförändring måste hänvisas till den
aviserade utredningen för en samlad bedömning.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Fi33 (yrk. 43) och A55
(yrk. 25--26) som sin mening ge regeringen till känna.

7. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare förändringar
i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med
"således avslås." bort ha följande lydelse:
I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan ersättning utges under i
praktiken obegränsad tid. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får för många
karaktären av åtgärder enbart för att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod. Detta sänker effektiviteten i bl.a.
arbetsmarknadsutbildningen och riskerar att motverka arbetslöshetsbekämpningen.
Enligt utskottets mening bör den sammanlagda tid under vilken ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå begränsas till högst 450 dagar.
Under den tiden bör någon form av åtgärd regelmässigt sättas in. Regeringen bör
snarast lägga fram förslag härom.

8. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Elver Jonsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas
mer än vad regeringen aviserat. Det inkomstrelaterade skyddet vid arbetslöshet
skall förbehållas personer som har haft stark anknytning till arbetsmarknaden.
Arbetsvillkoret bör därför enligt huvudregeln vara 75 timmars arbete per månad
under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas. Det
anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi32 (yrk. 9) som sin mening ge
regeringen till känna.
9. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
Regeringen lägger i flera avseenden fram förslag om avsevärda försämringar i
arbetslöshetsförsäkringen utan att först låta göra en ingående utredning.
Utskottet anser att såväl en förlängning av avstängningstiden för den som
frivilligt slutar sitt arbete som en skärpning av arbetsvillkoret bör avvakta
ett samlat utredningsförslag. Genom att upprätthålla en stark anknytning till
arbetsmarknaden kan man försvara goda försäkringsvillkor. Avgränsningen av
vilka som bör omfattas av ersättningsrätt bör därför vara en prioriterad
uppgift för den aviserade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet
vill beträffande avstängningstiden tillägga att det i många fall inte handlar
om missbruk när personer lämnar sitt arbete. Det anförda bör riksdagen med
bifall till motion Fi33 (yrk. 46) som sin mening ge regeringen till känna.

10. Förkortad arbetstid
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Förkortad arbetstid som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"A55 (yrk. 22)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt
skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30-timmars arbetsvecka införas. Det är
därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning
i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första
steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Försöksverksamhet med
förkortad arbetstid bör intensifieras. Utskottet anser det angeläget att
snarast utöka försöksverksamheten till andra sektorer än den offentliga. Så
många branscher som möjligt bör bli föremål för försöksverksamhet i olika
former. Utskottet föreslår att en stödfond inrättas för arbetsgivare som deltar
i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Stödet skall ges i form av avdrag på
arbetsgivaravgiften. Utskottet beräknar att avdragen kan komma att uppgå till
en miljard kronor. Riksdagen bör med bifall till motion A55 (yrk. 22) som sin
mening ge regeringen detta till känna.
11. Förkortad arbetstid
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Förkortad arbetstid som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"A55 (yrk. 22)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt
skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30-timmars arbetsvecka införas. Det är
därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning
i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första
steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Ett sådant bör tas redan under
nästa budgetår genom att normalarbetstiden sänks till 37 timmar. Detta ger
minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi34 (yrk. 30) som sin mening
ge regeringen till känna.
12. Finansierings- och utjämningsavgift
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Finansierings- och
utjämningsavgift som börjar med "Utskottet har" och slutar med "således
avslås." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det rimligt att, så länge det inte finns en
allmän arbetslöshetsförsäkring, det fackliga ansvarstagandet för försäkringen
ökar. Regeringen bör därför överväga en sådan utveckling genom en höjning av
arbetslöshetskassornas finansieringsavgift. Det anförda bör riksdagen med
anledning av motion Fi38 ge regeringen till känna.

13. Medelsanvisning
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det
anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i de avvikande meningarna 3 och 6 innebär att ytterligare
2,5 miljarder kronor bör beräknas vid en oförändrad kompensationsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen och 500 miljoner kronor för att kompensera
oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Under anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. bör således anvisas 3 miljarder kronor mer än vad
regeringen föreslagit.

14. Medelsanvisning
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det
anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i de avvikande meningarna 4 och 11 innebär att utgifterna
för arbetslöshetsförsäkringen minskar. Under anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. bör därför anvisas 3 206 miljoner kronor mindre än
vad regeringen föreslagit.
15. Medelsanvisning
Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det
anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i den avvikande meningen 5 innebär att ytterligare 2,5
miljarder kronor bör anvisas under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m. vid en oförändrad kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen.

Särskilda yttranden
1. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anför:
Vi anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter bör
införas. Yrkanden härom har vi framställt tidigare i flera sammanhang, och i
betänkande 1994/95:AU15 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. reserverar vi
oss till förmån för motioner i frågan.
2. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Dan Ericsson (kds) anför:
Regeringen har alltsedan i höstas aviserat att en utredning om
arbetslöshetsförsäkringen skall tillsättas. Arbetsmarknadsutskottet har i
avvaktan på utredningsunderlag såväl i december 1994 som i mars 1995 avvisat
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har trots detta inte
förmått komma i gång med utredningsarbetet utan aviserar nu, utan utredning,
förändringar i försäkringen redan till årsskiftet. Det är enligt min mening
synnerligen anmärkningsvärt att utredningen fortfarande inte har tillsatts och
att några direktiv ännu inte föreligger.

3. Medelsanvisning
Elver Jonsson (fp) anför:
Folkpartiet har i sin motion Fi32 redovisat hur en enhetlig kompensationsnivå
på 80 % i arbetslöshetsförsäkringen och sjuk- och föräldraförsäkringarna skall
finansieras. Ytterligare medel för denna högre nivå har beräknats till 4
miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Bostadsutskottets yttrande
1994/95:BoU4y
Bilaga 17
Kompletteringspropositionen i vad den avser bostadsutskottets
beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett bostadsutskottet tillfälle att
senast fredagen den 19 maj avge yttrande över proposition 1994/95:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner i de delar som berör
utskottets beredningsområde.
Med denna avgränsning behandlas i detta yttrande vad i
kompletteringspropositionen föreslagits om bostadsbidrag, stöd till
icke-statliga kulturlokaler, kulturstöd vid ombyggnad m.m. samt om anslag till
länsstyrelserna jämte motioner. Vidare behandlas en motion om minskade
räntesubventioner till bostadsbyggandet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:150
1. i bilaga 5 (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att
a. godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet
som regeringen förordar,
b. till förslagsanslaget Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisa ett
belopp som är 910 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100
bil. 6.,
2. i bilaga 11 (Kulturdepartementet) föreslagit riksdagen att med ändring av
sitt tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211) för budgetåret 1995/96,
a. medge att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas
intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr,
b. till Stöd till icke-statliga kulturlokaler anvisa ett förslagsanslag på 27
500 000 kr,
c. medge att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett
sammanlagt belopp av 240 000 000 kr,
d. till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. anvisa ett förslagsanslag på 240 000
000 kr.
3. i bilaga 13 (Civildepartementet) föreslagit riksdagen med ändring av sitt
tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) till Länsstyrelserna m.m. för
budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662
173 000 kr.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner
enligt vad som förordats i motionen,
26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för
ungdomar under 29 år utan barn,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för
budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i
proposition 1994/95:100 bilaga 6,
50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i
motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till
icke-statliga kulturlokaler,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för
utbildning vid länsstyrelserna,
2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde
huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en
generell besparing.
Utskottet
Bostadsbidrag
Riksdagen anvisade tidigare i vår efter förslag av bostadsutskottet i
betänkandet 1994/95:BoU14 12 230 miljoner kronor på anslaget till
bostadsbidrag för budgetåret 1995/96.
I kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150) behandlas i
Socialdepartementets bilaga (bil. 5, s. 23--24) frågan om anslaget till
Bostadsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96.
Regeringen erinrar om att kostnaderna för bostadsbidragen har ökat mycket
kraftigt de senaste åren. Den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga
räntor med därav föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till de
ökade kostnaderna. Även regelförändringar i samband med 1991 års skattereform
anges ha påverkat kostnaderna för bidragen.
I kompletteringspropositionen erinrar regeringen om vissa förslag i 1995 års
budgetproposition för att begränsa kostnadsutvecklingen av bostadsbidragen.
Dessa förslag innebär bl.a. en höjning av den s.k. nedre bostadskostnadsgränsen
för barnfamiljer och för ungdomar mellan 18 och 29 år. Vidare har bidragen till
övriga hushåll utan barn slopats.
Trots dessa åtgärder anges i propositionen att, enligt aktuella prognoser,
kostnaderna för bostadsbidragen fortsätter att stiga. Detta anser regeringen
inte acceptabelt. En särskild utredningsman har givits i uppdrag att föreslå
sådana regelförändringar att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med
1 500 miljoner kronor. Utredningen skall bl.a. innefatta sättet att beräkna
inkomsten för rätt till bostadsbidrag. Skulle översynen inte komma fram till
systemförändringar som ger den avsedda besparingen avser regeringen vidta andra
åtgärder så att besparingen uppnås. Möjliga förändringar anges därvid vara
ändrade inkomst- och bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt
borttagande av bostadsbidrag för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall
redovisas senast den 1 oktober 1995.
Med hänvisning till vad i kompletteringspropositionen anförts föreslås
riksdagen -- uppenbarligen med ändring av sitt ovan nämnda tidigare beslut --
att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisa 11 320 miljoner kronor.
Denna anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen
tidigare i vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen.
Riksdagen föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom
bostadsbidragssystemet som regeringen förordar.
Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre
partimotioner. I Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 27 avvisas
regeringens förslag av fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av
regeringens förslag skulle enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då
inte minst ensamstående kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att
införa ett system som när det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än
dagens.
I partimotionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna -- motionerna Fi32
yrkande 26 resp. Fi35 yrkande 35 -- accepteras regeringens förslag.
Motionärerna föreslår att riksdagen redan nu skall besluta att avskaffa
bostadsbidragen till ungdomar utan barn.
Utskottet utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att
sådana fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i
Vänsterpartiets partimotion Fi33 i möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan
rimligen inte riktas mot vad i motionen anförts om att bostadsbidragssystemet
bör utformas så att det blir mer träffsäkert. Att också de pågående
övervägandena görs bl.a. med denna utgångspunkt får närmast anses självklart.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen och
föreslår att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisas ett
förslagsanslag på 11 320 000 kr. Yrkande 27 i Vänsterpartiets partimotion Fi33
avstyrks således.
Förslagen i partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 om
att riksdagen skall besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall
slopas bör inte nu bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser regeringen
att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag. Utskottet anser att
resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Utskottet föreslår också
att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.
Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
I bilaga 11 (Kulturdepartementet) till kompletteringspropositionen föreslås
riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU10) för
budgetåret 1995/96
 medge att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av
240 000 000 kr,
 till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. anvisa ett förslagsanslag på 240 000 000
kr,
 medge att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas
intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr,
 till Stöd till icke-statliga kulturlokaler anvisa ett förslagsanslag på
27 500 000 kr.
De förstnämnda två förslagen, bidrag och anslag till kulturstöd vid ombyggnad
m.m., innebär en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens
tidigare i vår fattade beslut.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag som inte mött invändningar i
motioner.
Regeringens förslag om bidrag och anslag till stöd till icke-statliga
kulturlokaler innebär en minskning med 22,5 miljoner kronor i förhållande till
riksdagens tidigare i vår fattade beslut. I kompletteringspropositionen erinras
om att det under innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl
anvisats extra anslag för verksamheten om sammanlagt 120 miljoner kronor. Dessa
extra anslag tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det
statsfinansiella läget innebär enligt regeringens uppfattning att en minskning
av stödet för budgetåret 1995/96 kan göras.
I Miljöpartiets partimotion Fi34 yrkande 31 yrkas att riksdagen skall avslå
det nu refererade regeringsförslaget. Motionärerna delar inte uppfattningen i
propositionen om att det arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att den av
regeringen föreslagna besparingen bör genomföras.
Utskottet delar vad i kompletteringspropositionen förslagits om stöd och
anslag till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96. Detta förslag
låter sig inte förenas med vad i Miljöpartiets partimotion Fi34 yrkande 31
föreslagits varför detta avstyrks.
Länsstyrelserna
Riksdagen har tidigare i vår (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 1994/95:213) godkänt
inriktningen av de besparingsåtgärder som regeringen föreslagit vad gäller
Länsstyrelserna m.m. och för budgetåret 1995/96 anvisat ett ramanslag på 2 686
773 000 kr.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13) i fråga om
anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på totalt
ytterligare 24 600 000 kronor.
I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin
kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra
en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka
för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet
ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.
För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades,
vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till
länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet.
I propositionen görs bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna
högskoleverket bör kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av
skolan som behövs. Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då
besparingar måste göras finner regeringen det motiverat att minska
länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort
obligatoriet att ha en länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse.
Resterande del av besparingen, 9,6 miljoner kronor, anges uppnås genom
ytterligare rationaliseringar i verksamheten. Detta förslag har inte mött
invändningar i motioner. Utskottet tillstyrker att denna besparing genomförs.
Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med
15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för
utbildning har däremot tagits upp i två motioner. I Vänsterpartiets partimotion
Fi33 yrkande 50 avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på
utbildningsområdet anges ha en strategisk betydelse när det gäller att samordna
kompetenshöjande åtgärder i offentlig regi framför allt i glesbygdslänen.
Besparingen på länstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges formen av
en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall finnas en
länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.
I en bekymmersam statsfinansiell situation måste olika möjligheter prövas för
att uppnå de besparingar som är nödvändiga. Vad gäller länsstyrelseanslaget har
besparingar vid skilda tillfällen föreslagits av regeringen och accepterats av
riksdagen. Dessa besparingar har ofta haft en generell prägel. Här kan erinras
om att riksdagen på förslag av bostadsutskottet tidigare i vår (bet.
1994/95:BoU12) redan godkänt besparingar på anslaget genom generella åtgärder
om netto 90 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Det kan naturligtvis hävdas
att även de av regeringen nu förordade besparingarna helt skall hämtas in som
en generell besparing. Utskottet har ovan anslutit sig till regeringens förslag
om att 9,6 miljoner kronor dvs. 40 % av den totalt föreslagna besparingen sker
på detta sätt. Vad gäller den återstående besparingen finner utskottet det
motiverat att den tas ut som en "sektoriell" besparing. Från den utgångspunkt
bostadsutskottet har att beakta kan utskottet godta vad i
kompletteringspropositionen också i denna del föreslagits. Om länsstyrelserna
finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra regionala
utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de -- inom ramen
för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det anförda
avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) i den mån den inte kan anses besvarad med
vad utskottet nu anfört. Av vad nu anförts framgår att utskottet inte delar
uppfattningen i Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 50 om att den nu
föreslagna besparingen på länsstyrelseanslaget inte skall göras.
Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till regeringens förslag
till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr.
Räntebidrag
I Folkpartiets partimotion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag
hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet
med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.
I den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram
ett motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13.
Utskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet av den
bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i sin
helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra uppfattning. Med
det anförda avstyrker utskottet Folkpartiets partimotion Fi32 yrkande 20.


Stockholm den 18 maj 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune
Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m),
Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers
(m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Inga Berggren (m),
Anders Ygeman (s), Ulla-Britt Hagström (kds) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Avvikande meningar
1. Bostadsbidrag
Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadsbidrag börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "av
besparingsåtgärderna" bort ha följande lydelse:
Förslaget i kompletteringspropositionen innebär att inte mindre än 1,5
miljarder kronor skall sparas på bostadsbidragen. Det underlag som redovisas
som grund för riksdagens ställningstagande är dock minst sagt bristfälligt. I
förslaget lämnas sålunda inte någon som helst uppgift om från vilken
ursprunglig nivå på bidragsgivningen som besparingen skall ske eller hur den
skall tas ut bland bidragstagarna. Här tycks regeringen laborera med olika
antaganden om den framtida utvecklingen som inte redovisats ens översiktligt
trots att de har stor betydelse för utfallet av besparingen. När det gäller de
regeländringar m.m. som erfordras för att det nu uppsatta sparmålet skall
uppnås aviserar regeringen endast sin avsikt att utreda olika alternativ. Detta
förfaringssätt är naturligtvis helt otillfredsställande. För att ställning
skall kunna tas till besparingsförslag av denna omfattning måste alla kända
fakta redovisas. Regeringens förslag bör enligt utskottets mening avvisas redan
av dessa skäl.
Bostadsbidragen är ett bostadspolitiskt instrument som blivit allt viktigare
i takt med att den sociala tryggheten urholkats. Det är enligt utskottets
mening därför viktigt att slå vakt om bostadsbidragen för att trygga allas rätt
till en god bostad. Enligt utskottets bedömning verkar det av regeringen nu
framlagda förslaget i rakt motsatt riktning. Förutom att förslaget totalt sett
innebär kraftigt minskade bostadsbidrag medför det en betydande försämring av
bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Som framhålls i Vänsterpartiets
partimotion Fi33 skulle ett genomförande av förslaget förmodligen framför allt
drabba ensamstående och kvinnor med barn. Enligt utskottets mening bör
regeringens förslag avvisas också på denna grund. Vad som erfordras är i
stället åtgärder som förbättrar den fördelningspolitiska träffsäkerheten hos
bostadsbidragen.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att utskottet med bifall till
Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 27 avstyrker förslaget till
besparingar på bostadsbidragsanslaget i kompletteringspropositionen och
regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärderna. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att även förslagen i partimotionerna Fi32
(fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 om att slopa bostadsbidragen till
ungdomar utan barn avstyrks.
2. Bostadsbidrag
Erling Bager (fp) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Förslagen i"
och slutar med "av besparingsåtgärderna" bort ha följande lydelse:
Det torde i dag inte vara obekant för någon att det statsfinansiella läget är
ytterst ansträngt. Det betyder att alla möjligheter till besparingar i
statsbudgeten måste tas till vara. Även om det i och för sig finns motiv att
behålla bostadsbidragen till ungdomar utan barn måste dessa vägas mot behovet
av besparingar. Vid en sådan avvägning har utskottet funnit att
besparingskravet väger tyngst. Bostadsbidragen till denna grupp bör sålunda
avvecklas i enlighet med förslagen i partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och
Fi35 (kds) yrkande 35. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till
riksdagen med erforderliga lagändringar m.m. så att den förordade avvecklingen
kan genomföras nästa budgetår.
Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och
Fi35 (kds) yrkande 35 förordat om avveckling av bostadsbidragen till hushåll
utan barn under 29 år bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. Stöd till icke-statliga kulturlokaler
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Kulturstöd vid ombyggnad m.m. börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "detta avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till besparingar på stödet till icke-statliga
kulturlokaler utgår från uppfattningen att behovet  av sysselsättningsskapande
åtgärder nu har minskat. Utskottet delar inte denna uppfattning. Det finns ett
fortsatt stort behov  av insatser för att trygga byggsysselsättningen -- något
som också kommit till uttryck i det program för miljöinvesteringar som
tillkommit på initiativ av Miljöpartiet. Med avseende på att stödet avser
lokalprojekt som både är sysselsättningsintensiva och kan påbörjas med relativt
kort varsel finns det enligt utskottets mening inte nu anledning att minska
stödets omfattning. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi34
yrkande 31 bör sålunda riksdagens tidigare beslut om stöd till icke-statliga
kulturlokaler för budgetåret 1995/96 ligga fast. Regeringens förslag i
kompletteringspropositionen avstyrks.
4. Länsstyrelserna
Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Länsstyrelserna  börjar med "I en" och slutar med "2 662 173 000 kr" bort ha
följande lydelse:
Länsstyrelserna har en nyckelroll när det gäller att samordna utbildning och
andra kompetenshöjande insatser i länet. Inte minst gäller detta i
glesbygdslänen. Här är en samordning en absolut förutsättning för att ett brett
utbud av utbildningar m.m. som svarar mot länets egna förutsättningar och behov
skall kunna erbjudas. Med relativt små planerings- och samordningsinsatser kan
stora vinster göras för såväl länet som den enskilde utbildningstagaren. Enligt
utskottets mening måste länsstyrelserna därför ges resurser så att de fullt ut
kan fullgöra sina uppgifter på området. Det framstår enligt utskottets mening
mot bakgrund härav som direkt olämpligt att dra in de medel som är avsedda för
länsexperter på utbildningsområdet. Regeringens förslag i nu aktuell del
avstyrks.
Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till förslaget i
Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 50 till Länsstyrelserna m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 677 173 000 kr.
5. Räntebidrag
Erling Bager (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Räntebidrag börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 20" bort ha
följande lydelse:
Hösten 1992 träffade den dåvarande borgerliga regeringen en överenskommelse
med Socialdemokraterna om att reducera räntebidragen med 3 miljarder kronor
under åren 1994--1996. Den nya regeringen har dock inte fullföljt denna
uppgörelse. Hösten 1994 fattade riksdagen beslut om att den kvarstående delen
av besparingen inte skulle tas ut. Någon avgörande förändring i statens
finanser som motiverar detta har dock inte ägt rum. Enligt utskottets mening
kvarstår sålunda behovet av ytterligare besparingar oförändrat. I enlighet med
förslaget i motion Fi32 (fp) yrkande 20 bör därför bostadssubventionerna
minskas med 1 miljard kronor för budgetåret 1995/96. Det bör ankomma på
regeringen att utforma ett besparingsförslag med den nu förordade inriktningen.
Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid att det kan träda i kraft den 1
januari 1996.
Vad utskottet nu med anledning av partimotionen Fi32 (fp) yrkande 20 anfört
om minskade räntebidrag för budgetåret 1995/96 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Bostadsbidrag
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anför:
Starka statsfinansiella skäl talar enligt vår mening för att utgifterna för
bostadsbidragen måste minskas. Vi har också under årets allmänna motionstid
lagt fram förslag om att helt slopa bostadsbidragen till hushåll utan barn.
Detta förslag har nyligen avvisats av bostadsutskottet och riksdagen. Vi har
med hänsyn härtill och med omtanke om riksdagens arbetsformer nu avstått från
att än en gång föra fram detta förslag. Det är dock vår avsikt att ånyo
aktualisera förslaget om inte de aviserade övervägandena i frågan leder till
att bidragen tas bort.
2. Räntebidrag
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Ingrid Skeppstedt (c), Stig Grauers
(m), Inga Berggren (m) och Ulla-Britt Hagström  (kds) anför:
Utgifterna för räntebidrag är en av de största enskilda utgiftsposterna i
statsbudgeten. I en situation där varje potentiell besparing i statsfinanserna
måste tas till vara framstår det enligt vår mening som nödvändigt att också
göra besparingar i räntebidragen. Under allmänna motionstiden har också i
motioner av m, c och kds förts fram förslag om att minska räntebidragen. Dessa
förslag har emellertid tidigare i vår avvisats av en majoritet i
bostadsutskottet och riksdagen. Även om behovet av sparåtgärder kvarstår
oförändrat har vi mot bakgrund härav avstått från att nu åter föra fram våra
tidigare förslag.





Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och
kompletteringspropositionens åtgärdsförslag
Bilaga 18
Tid: Torsdagen den 4 maj 1995 kl. 10.00--14.40
Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset

Inbjudna
Det ekonomiska läget
Nils Lundgren, chefekonom, Nordbanken
Lars Jacobsson, verkställande direktör, Handelns utredningsinstitut
Anders Palmér, departementsråd, Finansdepartementet
Statsskuld och inflation
Mats Persson, professor, Institutet för internationell ekonomi
Klas Eklund, chefekonom, S-E-banken
Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen
Svante Öberg, statssekreterare, Finansdepartementet

Deltagande riksdagsledamöter
Jan Bergqvist (s), ordförande
Per-Ola Eriksson (c), vice ordförande
Lars Tobisson (m)
Lisbet Calner (s)
Arne Kjörnsberg (s)
Sonia Karlsson (s)
Lennart Hedquist (m)
Anne Wibble (fp)
Johan Lönnroth (v)
Roy Ottosson (mp)
Thomas Östros (s)
Tuve Skånberg (kds)
Michael Stjernström (kds)

Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning den 4 maj 1995 om
Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag

Det ekonomiska läget
Ordföranden: Jag hälsar alla hjärtligt välkomna till denna utfrågning om
Sveriges ekonomiska läge, särskilt Nils Lundgren, Lars Jacobsson, Anders Palmér
och Klas Eklund, som är inbjudna gäster.
Nils Lundgren: När man bara har några minuter på sig måste man välja ut
några saker och inte försöka kondensera allt. Jag tänker därför säga några ord
om den internationella konjunkturen och sedan ge en bild av inom vilket
tankeschema som vi tycker att det är rimligt att diskutera finanspolitik.
Det har varit en gynnsam internationell ekonomisk utveckling under den svåra
period som vi nu befinner oss i. I Ostasien är den ekonomiska tillväxten på
7--8  % om året, exklusive Japan. Det är ett mycket folkrikt område och det
betyder att det inte längre är så att en och annan asiatisk tiger säljer
asiatiska gymnastikskor, jumprar eller elektroniska leksaker till låga priser
och konkurrerar med oss. Nu är det en så omfattande tillväxt där att det ger
draghjälp till världsekonomin. Man tvingas satsa på infrastruktur, köpa
maskiner osv. Det ger ett mycket starkt bidrag till världsekonomin.
I USA ser vi en konjunktur som har passerat toppen enligt vår uppfattning på
Nordbanken, men vi ser inte en ekonomi som snabbt är på väg till ett lågt
kapacitetsutnyttjande. Det är också sant att vi i den tyska utvecklingen, och i
utvecklingen i de länder som har likadan växelkurspolitik, ser en viss
uppbromsning av uppgången på grund av den försämrade konkurrenskraft som
förorsakas av valutaförstärkningen. Men enligt vår uppfattning är det ingenting
som förändrar bilden på något djupare sätt. Det blir bara en något lugnare
uppgång och därmed också en fördröjd ränteuppgång i Tyskland. Man kan t.o.m.
ställa sig frågan om det inte skulle kunna bli en räntesänkning med det läge
som nu har uppstått.
Jag kan sammanfatta detta så att de kommentatorer som pekar på att det finns
olika indikatorer som kan tyda på att världskonjunkturen bryts över lag har för
illa underbyggda prognoser. Vad vi ser är en världsekonomi som har ett högt
kapacitetsutnyttjande och god tillväxt på 2,5--3 % under 1995 och 1996. Detta
är ett gott stöd för det här landet, som alltså kan bedriva en sorts
skalömsningspolitik som är en känslig process i en relativt god internationell
konjunktur.
Det som står i centrum i Sverige är självklart statens budgetunderskott och
därmed statsskuldens mycket snabba ökning. Det är detta som debatten gäller i
dag. Jag tänkte ägna resten av min taletid åt just detta.
Det är rimligt att se försämringen av statsfinanserna i ljuset av att vi
under perioden 1970--1990 hade mycket låg tillväxt, lägre än i ett antal andra
rika länder som därmed gick förbi oss. Under dessa årtiondens lopp växte det
fram en befogad föreställning om att detta berodde på systemfel i den svenska
ekonomin som krävde åtgärder. De slutsatser som då drogs var av den karaktären
att det krävdes avregleringar av marknaden för livsmedelsproduktion, byggande,
boende, finansiella marknader osv. Det krävdes en neddragning av inflationen
och en grundlig reformering av skattesystemet, ändringar i socialförsäkringarna
och liknande för att få hushållen till ett positivt hushållssparande, för att
kanalisera tillbaka investeringsmedlen från fastighetsspekulationer,
fastighetsbyggande, till mera produktiva investeringar på andra områden. Under
perioden från 80-talets slut till de första tre åren in på 90-talet vidtogs i
förbluffande takt sådana åtgärder. Vi fick ner inflationstakten och har haft
den nere sedan dess. Vi har fått ett annat skattesystem osv. Detta är välkända
fakta för finansutskottets ledamöter. Jag påpekar detta bara därför att dessa
välmotiverade åtgärder ledde till en kraftig uppgång av det finansiella
sparandet i den privata sektorn.
Innan det hela hade tagit skruv, alltså 1990, hade vi som bekant ett
överskott i den offentliga sektorns finanser på 57 miljarder. Den privata
sektorn spenderade, hushållen var på bettet och gjorde av med 5 procentenheter
mer än de tjänade efter skatt, företagen tjänade inte så mycket men investerade
en hel del, väldigt mycket i byggande av fastigheter. Så det blev ett
underskott i det finansiella sparandet på 97 miljarder. Här har vi en
bokföringsmässig identitet. Eftersom det spenderades så att det blev 97
miljarder i underskott i den privata sektorn och bara 57 miljarder i överskott
i den offentliga sektorn lånade vi tydligen utomlands de saknade 40 miljarderna
och hade alltså ett så stort bytesbalansunderskott.
När vi nu diskuterar åtgärder för att hantera den offentliga sektorns
finanser, så säger vi indirekt att det vi gör kommer att antingen öka
bytesbalansens överskott, alltså minska dess underskott, eller leda till ett
sänkt finansiellt sparande i den inhemska privata sektorn. Det är på det sättet
som de åtgärder som vidtas i Sveriges riksdag för att förbättra statsfinanserna
faktiskt verkar.
Vad var det som hände från 1990 till 1992? Bilden ändras kraftigt för det
privata finansiella sparandet, pengar in, pengar ut, och det går upp med ett
160-tal miljarder. Detta motsvaras helt och hållet av en försämring av den
offentliga sektorns finanser, som går lika mycket åt andra hållet, medan
bytesbalansen, eller upplåningen utomlands, är ungefär densamma.
Detta är en ganska naturlig följd. Att få förändringar i bytesbalansen tar
tid. När man började göra av med mindre i den privata sektorn då föll också
importen. Detta förbättrade i och för sig bytesbalansen via varubalansen.
Samtidigt steg räntebidragen och liknande, så det blev ungefär samma situation
som förr.
Bakgrunden är helt enkelt den att när den privata sektorn inte tycker att det
är värt mödan att spendera lika mycket som förut på inhemska varor och
tjänster, blir folk arbetslösa och går över till den offentliga sektorn, till
att lyfta olika bidrag. Arbetsmarknadspolitikens kostnader rusar i höjden, och
man betalar väsentligt mindre i skatter och avgifter.
Vad ser vi när vi går ytterligare två år framåt? Jo, vi ser att den privata
sektorn fortsätter att öka sitt finansiella sparande. Det är bostadsbyggandet
som faller bort. Det är framför allt hushållen som ökar sitt sparande med
ungefär 100 miljarder till. Nu inträffar det att den offentliga sektorns
underskott inte går upp med 100 miljarder utan snarare med ungefär hälften. Ett
50-tal miljarder dyker upp som förbättring av bytesbalansen. Varför? Det finns
olika mekanismer, jag skall inte exercera mera i dem. Kronfallet är viktigt i
sammanhanget. Den stora åtstramning hemma som detta ledde till innebar att
lönestegrings- och prisstegringstakten bromsades upp. Det blev en allmän
uppskärpning i industrin. Därmed förbättrades konkurrenskraften på mängder av
olika vägar. Vi började sälja utomlands en hel del av det som vi inte kunde
sälja hemma. Men då är vi inne i en realekonomisk process som tar tid, och hela
tiden har man trots allt mycket stora offentliga underskott.
Frågan är hur vi nu går in i framtiden. Här använder vi den reviderade
finansplanens data. De skiljer sig inte mycket från dem som vi själva hade
gjort, så vi har inte så mycket invändningar. Det finns en förhoppning om att
trots att det privata finansiella sparandet ligger lika högt 1996 som 1994 och
är litet högre i år, så fortsätter den offentliga sektorns underskott att
minska under perioden 1995--1996 och kommer ner till bara 90 miljarder. Grunden
är att det fortfarande är bytesbalansöverskottet som stiger med ytterligare ett
60-tal miljarder.
Fortsätter det så här? Vi får ha i minnet att det inte kan bli förbättringar
i den offentliga sektorns finanser om inte antingen bytesbalansen förstärks
eller det finansiella sparandet sjunker i den privata sektorn. Andra länder som
varit i liknande situation långt tidigare, såsom Danmark, Belgien och Holland,
präglas av att de fick mycket stora förbättringar av sina bytesbalanser. Det
var huvudvägen ut ur problemen. De har än i dag mycket stora
bytesbalansöverskott.
Nu vidtar vi åtgärder och stramar åt, höjer skatter och sänker offentliga
utgifter. Det går via bytesbalansen i huvudsak genom att vi håller tillbaka
inhemsk efterfrågan, får låg pris- och lönestegringstakt i Sverige. Samtidigt
har vi en mycket gynnsam situation för den konkurrensutsatta sektorn. Det är
där som tillväxten sker.
Tudelningen av ekonomin, som vi beskärmar oss över allmänt i landet, är från
den här synpunkten en fullständigt nödvändig och önskvärd förutsättning. Det
skall vara så om det skall vara mycket lönsamt i k-sektorn och mycket olönsamt
i s-sektorn, om det skall vara lätt att höja lönerna i k-sektorn och också
faktiskt skall ske, om det skall vara svårt att höja lönerna i s-sektorn och
de faktiskt inte höjs. Därmed får vi för första gången det läget i svensk
efterkrigstid att ett kronfall faktiskt leder till en långsiktig förbättring av
bytesbalansen därför att vi för första gången får relativlöneändringar i
ekonomin som innebär att k-sektorn drar till sig arbetskraft från s-sektorn.
Sker inte detta fungerar inte den mekanismen.
Vad har vi för utsikter att få ner det finansiella sparandet i den privata
sektorn? Det är mycket svårt -- det visar all erfarenhet. Det kan sägas att om
man försämrar möjligheterna för pensionssparande, så går det ner. Om man höjer
skatterna för höginkomsttagare, värnskatt, om man höjer kapitalbeskattningen så
kan det tänkas att detta slår mera mot det finansiella sparandet. Detta skall
vägas mot att de långsiktiga nackdelarna av att sänka avkastning på
investeringar i humant kapital och materiellt kapital är mycket betydande inför
framtiden. Om också de investeringarna går ner är det inte säkert att det
finansiella sparandet kommer ner, därför att det skadar de reala
investeringarna. Här har vi inte särskilt mycket att stå på. Vi har inga goda
ekonometriska modeller som säger att det händer. Vägen är alltså förenad med
konflikt mellan kort och lång sikt, och det är dessutom diffust hur det
påverkar investeringsverksamheten.
Den viktigaste förhoppning man kan ha är att det finansiella sparandet
sjunker i den privata sektorn genom att det reala sparandet går upp, genom att
hushållen återigen börjar köpa bostäder, fritidsfastigheter, varaktiga
konsumtionsvaror, genom att byggandet därmed kommer i gång och genom att
företagen använder sina vinstmedel i växande omfattning till att investera
realt. Det gör de inte om man drabbar dem med beskattningar som är skadliga för
den typen av verksamhet. Det är just i detta ljus som man skall se frågan hur
finanspolitiken bör vara utformad. När vi vidtar en viss finanspolitisk
åtstramning måste vi hela tiden ställa oss frågan: På vilket sätt, i vilken
kedja av händelser, föreställer vi oss att den leder till antingen förbättrad
bytesbalans eller större investeringar här hemma, så att en förbättring av de
offentliga finanserna över huvud taget kan möjliggöras?
Slutligen: Det finns ett argument i debatten som borde diskuteras mera, och
det är följande. Den dramatiska uppgång i det finansiella sparandet i den
privata sektorn som jag beskrev inledningsvis beror till mycket stor del på att
vi ändrade realräntan efter skatt, den blev mycket hög, att mängder av andra
relativpriser och relativlöner försköts. Hela den kapitalstruktur som hade
byggts upp visade sig därmed vara felaktig. Det betyder att vi måste ha en
ändrad uppbyggnad av sparande för att reparera skadorna. Vi får också en
reaktion från både hushåll och företag så till vida att man inser att det i
framtiden, med socialförsäkringar, självrisker, större risk för arbetslöshet
som kan slå överallt, med ett försämrat ATP-system, behövs större likviditet
och därmed en dylik uppbyggnad. Det där har ett slut. Om man är riktigt djärv
-- det finns sådana, även ekonomer -- kan man säga att den privata sektorn
avser att bygga upp finansiella tillgångar på ett antal hundra miljarder. Det
gör inte så mycket att låta detta komma att motsvaras av en motsvarande
skulduppbyggnad i den offentliga sektorn. När processen är klar är den klar.
Genom att inte störa den krävs inte så enormt stora omställningar. Något ligger
det i detta. Man bör alltså räkna hela vägen. Då kommer man fram till att det
finns en utväg.
Jag skall peka på två invändningar mot detta. Den ena är att marknaden, dvs.
långivarna, inte själva säkert kan veta hur det kommer att se ut när det gäller
storleksordning. Det kan tänkas att den skuldökning som krävs för den svenska
staten under en sådan process leder till en sådan misstro att man får extremt
höga räntor, för gott. Då får man inte de investeringar som är en del av
förutsättningarna för det hela. Därför är det farligt att ta betydande risker.
Den andra invändningen gäller det som vi kallar för Richardiansk ekvivalens,
dvs. att när de som sparar för att bygga upp tillgångar ser att de samtidigt är
delägare i en ekonomisk förening som heter den svenska staten där det sker en
motsvarande skulduppbyggnad som man har ansvaret för i framtiden, ökar de sitt
sparande ännu mer eftersom de blir skuldsatta. Då får man inte den effekt som
man trodde, utan då fortsätter det privata finansiella sparandet att ligga
högt. Jag tror att vi därav måste dra slutsatsen att det krävs betydande
åtstramningar av den typ som nu har skett.
När man jämför Finansdepartementets prognoser och de åtgärder som har
vidtagits med vad vi har tänkt oss i Nordbankens ekonomiska sekretariat, finner
man att det är förbluffande många likheter vad gäller siffror. Men det finns en
viktig skillnad: Vi har antagit att det kommer ytterligare finanspolitiska
åtstramningar, utöver de som nu föreslagits, med ungefär ett 10-tal miljarder
till. Det gör att vi har en något lägre tillväxt i vår prognos för de båda åren
1995 och 1996 men samma inflationsutveckling, vilket är något oroande. Vi tror
att om man inte gör något mer blir det ändå något högre inflation i priser och
löner än vad som redovisats. Då är risken att räntan inte går ner och att
kronan inte förstärks. Vi tror dock att det kommer att leda fram till att man
tvingas lägga fram förslag till ytterligare åtstramningar.
Lars Jacobsson: Jag tänkte också tala om den privata konsumtionen,
utvecklingen under efterkrigstiden. Jag tycker att det finns två argument som
förklarar de stagnationsperioder som vi har från mitten av 70-talet och på
90-talet. Det är framför allt ett par faktorer som har bidragit till detta.  En
är att det inte kan vara givet att man får tillväxt om man utformar
skattesystemet hur som helst. Vi hade ett orimligt skattesystem med
marginalskatter på maximalt 85--90%. För genomsnittsinkomsttagaren var
marginalskatten 70 %. Dessutom hade man marginaleffekter från bostadsbidrag och
liknande som kunde göra att vanliga genomsnittsinkomsttagare hade
marginalskatter på över 100 %. Det har man rättat till, och det tycker jag är
ett klart framsteg och innebär att skattepolitiken inte är ett hinder för den
fortsatta utvecklingen.
Det finns ett annat problem som finns kvar i den svenska ekonomin. Det finns
ett samband mellan löneökningstakt och arbetslöshet. Det som var problemet i
stagnationsperioderna var att vi hade stora bytesbalansunderskott. Det hindrade
tillväxten när det gäller privat konsumtion. Det som är oroande för ögonblicket
är att alla säger att man skall sänka arbetslösheten. Sänker man arbetslösheten
till 1,5 %, som vi hade under de första åren av 90-talet och i slutet på
80-talet, kommer lönebildningen, med oförändrade institutionella förhållanden,
att medföra att kostnadsökningen på nytt blir 10 %, dvs. tredubbel mot vad man
har i Tyskland, vårt främsta konkurrentland. Därför kan vi inte sänka
arbetslösheten utan att reformera lönebildningen. Går vi tillbaka till tidigare
arbetslöshetstal utan reformerad lönebildning, får vi åter stora
kostnadsökningar och förnyade engångsdevalveringar -- varje devalvering har ju
varit den sista. Där är ett problem som återstår.
Jag tänkte vidare kommentera den aktuella situationen beträffande
konsumtionsutvecklingen. Alla prognosmakare verkar vara eniga om att hushållens
standard sjunker i år mätt som real disponibel inkomst. Finansdepartementet har
en något gynnsammare bild av konsumtionsutvecklingen beroende på att man
förutsätter att hushållens sparkvot kommer att sjunka kraftigt. Min syn på det
är i stället att vi har en ändring av sparkvoten för hushållen på grund av
ändrade institutionella förhållanden för hushållen. Vi skall komma ihåg att det
skedde en mycket drastisk förändring av sparkvoten under senare delen av
80-talet. Hushållens upplåning på marknaden 1985 var 21,4 miljarder. År 1986
hade upplåningen fyrdubblats. Det är ingen slumpmässig fyrdubbling, utan det
skedde en medveten omläggning av penningpolitiken 1985 som gjorde att hushållen
för första gången fick låna i stort sett hur mycket de ville i bankerna, och
bankerna ville det då.
Detta var en av de väsentliga förklaringarna till den kraftiga reduceringen
av sparkvoten. Man kan lägga om penningpolitiken i det här avseendet bara en
gång. Det här kommer inte att upprepas. Dessutom skall jag påpeka att 1986 hade
hushållen ackumulerade övervärden i villor och bostadsrätter som gjorde
bankerna mycket villiga att låna ut. Dessutom fördes en mycket lättsinnig
bankpolitik vid den tiden, som inte heller kommer att upprepas.
Det finns ytterligare institutionella förklaringar till det ändrade
sparbeteendet. En är att man 1986 hade  avdragsrätt för räntor som var lika med
marginalskatten, som var extremt hög. Avdragsrätten är väsentligt lägre för
närvarande. Vi har också andra realräntor än vad vi var vana vid. Under senare
delen av 70-talet hade vi negativa realräntor. Nu har vi kraftigt positiva,
mest positiva sedan 1920-talet. Dessutom har för första gången pensionerna inte
räknats upp med inflationen, vilket sannolikt har ökat osäkerheten hos
hushållen om den framtida inkomstutvecklingen.
Jag menar därför att det nuvarande höga hushållssparandet är en anpassning
till förändrade institutionella förutsättningar. Därför är det sannolikt att
den privata konsumtionen sjunker med ungefär 1,5 % i fasta priser. Vi räknar
med motsvarande utveckling för detaljhandeln. Det är naturligtvis en
påfrestning för framför allt den näring som jag företräder, för handeln.
Samtidigt tycker jag att det är samhällsekonomiskt riktigt att nu göra en
betydande åtstramning för att kunna få tillbaka ett rimligare ränteläge. Vi har
ett räntegap gentemot Tyskland på 4--4,5 %. Det är naturligtvis ett allvarligt
hinder för utveckling i svensk ekonomi långsiktigt om vi inte kan reducera det.

Anders Palmér: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Jag tänkte ge
några mycket korta kommentarer till hur vi på Finansdepartementet ser på det
ekonomiska läget och den ekonomiska utvecklingen -- några kompletteringar till
kompletteringspropositionen, kan man väl säga.
Svensk ekonomi är nu inne i en återhämtning. Men den är mycket måttlig
historiskt sett, och den är mycket måttlig i ett internationellt perspektiv.
Den är också mycket måttlig om man betänker det stora "slack" vi har i ekonomin
i utgångsläget.
Den konkurrensutsatta sektorn expanderar. Vi tror att den kommer att
expandera i avtagande takt, men samtidigt kommer importtillväxten att bromsas
upp, och därmed kommer utrikeshandeln framöver ändå att ge ett betydande
positivt bidrag till tillväxten.
Vi tror att den inhemska efterfrågan pressas, speciellt i år. Detta beror på
att de disponibla inkomsterna faller kraftigt och att detta får konsekvenser
för den privata konsumtionen. Enligt vår prognos kommer den privata
konsumtionen att falla betydligt under perioden från i mars i år och ungefär
ett halvår framåt. Faller den inte, då har vi gjort en felaktig prognos; vår
utgångspunkt är att den faller.
Vi tror också att den offentliga konsumtionen faller en del. Den pressas av
den strama finanspolitiken.
Samtidigt finns en del positiva faktorer. Byggproduktionen kommer att slå om
från ett minus på ungefär 4,5 % i fjol till ett lika stort plus i år. Vi tror
också att vi får se en starkare inhemsk aktivitet 1996. De disponibla
inkomsterna slutar falla, förtroendet är litet starkare, och den privata
konsumtionen kan stiga något. Förutsättningarna för vår bedömning är att
räntorna går ner från toppläget och att kronkursen förstärks. Vi kan se ett
gradvis starkare förtroende hos olika aktörer, hos hushåll, företag och hos de
finansiella marknaderna.
Det förekommer i medier olika kommentarer som går ut på att tillväxten i
ekonomin håller på att bromsas upp. Även om det kanske inte är så roligt för
Sverige, så gläder det mig som prognosmakare att den informationen kommer fram.
Vi räknar med att uppgången i BNP nu blir långsammare än vad som har varit
fallet under ett tag. Om vi under loppet av 1995 skulle ha samma tillväxt i BNP
som under loppet av 1994, då skulle vår prognos landa på 3,7. Det gör den som
bekant inte, utan den landar på 2,5. Man får alltså inte förvillas av
årsgenomsnittssiffrorna. Dessa ligger något högre för 1995 än för 1994 beroende
på vad som hänt historiskt och på överhängseffekter. Vi tror alltså att vi nu
får se en uppbromsning i tillväxten men att den tar fart litet grand 1996, när
den inhemska efterfrågan repar sig.
Ett hot mot prognosen är naturligtvis den finansiella utvecklingen. Som jag
ser det finns det så att säga hot både på uppsidan och på nedsidan. Om räntorna
skulle ligga högt och t.o.m. stiga, drabbar det ekonomin, den privata
konsumtionen via tillgångsmarknader och investeringarna, speciellt i små och
medelstora företag. Men det kan ju också bli så att räntorna faller mer än vi
tror. För 1996 ligger vi farligt nära gränsen. Vi räknar med långa femårsräntor
på 10,5 % i slutet av året. De  ligger ju redan nu nästan där, på 10,6 %. Det
är möjligt att räntenedgången kan bli snabbare än vad vi räknat med. Det finns
så att säga plats för avvikelser både uppåt och nedåt.
Lönebildningen är naturligtvis ett frågetecken och något som kan hota
prognosen, det förlopp för svensk ekonomi som vi ser framför oss. Sparkvoten är
naturligtvis också en mycket osäker faktor. Jag antar att detta kommer upp i
frågestunden och att det då blir möjligt att mer utveckla tankarna.
Jag skulle också väldigt gärna vilja utveckla tankarna kring synen på vår
medelfristiga beräkning, om den skall anses vara optimistisk eller inte. Men vi
ligger efter i tidsschemat, så jag tror att ordföranden skulle bli sur på mig
om jag nu tog upp detta. Jag hoppas att det kommer frågor om detta i stället.
Sonia Karlsson: Nils Lundgren sade att Nordbankens prognos i jämförelse
med kompletteringspropositionen visade på en lägre tillväxt, eftersom
Nordbanken bl.a. har lagt in ytterligare åtstramningar. Om man jämför
Nordbankens nuvarande prognos med Nordbankens tidigare ser man att prognosen
för 1994 var mer positiv men att pessimismen har ökat inför 1995. Är det här en
avspegling av ett faktiskt skeende i den reala ekonomin, eller har det att göra
med att era egna prognoser inte går att lita på? Ni gör exempelvis bedömningen
att den privata konsumtionen faller med 1,2 %, att arbetslösheten fastnar på
mycket höga nivåer -- ni har gjort en revidering nedåt med 50 000 personer
sedan prognosen i november -- och BNP för 1995 beräknas nu till endast 1,5 %
och för 1996 till 1,7 %, medan siffrorna i den tidigare prognosen låg på
2,5 % respektive 2,8 %.
Min fråga till Nils Lundgren är: Vad gör att den senaste prognosen är mer
tillförlitlig än den förra?
Nils Lundgren: Det är inte så att någon kan känna framtiden. Det är en
absurd föreställning. Detta betyder att prognoser måste antas bli fel. Så är
det i meteorologi, i medicin och i föreställningar om hur kärnkraften lyckas,
om dammar håller, osv. i det oändliga. Däremot är det alltid intressant att
försöka utröna varför det blev fel. Även om man gör det, betyder inte det att
det finns en garanti för att det går som vi nu säger att det kommer att gå.
Prognosen är ju baserad på erfarenhet och den typ av "mainstream economics" som
vi använder. Jag vill inte på något sätt försvara att vi råkade göra fel den
gången och hävda att det nu är rätt, utan alla våra prognoser har samma
karaktär.
Går vi igenom det här -- det är ett ganska stort arbete -- skall vi finna att
arbetsmarknaden har utvecklat sig annorlunda än vad som såg ut att bli fallet
under fjolåret. Vi hade en mycket snabb ökning i sysselsättningen, som sedan
längre fram blev mer av en besvikelse. Allt sådant stoppas in i en ny prognos.
Ofta lurar man sig dessutom i fråga om vilken ekonomisk politik som kommer att
föras.
Sonia Karlsson: I och för sig är det intressant och bra att få höra att
inte heller ekonomer alltid vet det rätta. Det var ju vad Nils Lundgren sade.
För ett antal år sedan sade faktiskt många ekonomer att det fanns ett
strukturellt budgetunderskott i storleksordningen 65--70 miljarder som behövde
åtgärdas. Sedan dess har riksdagen fattat och kommer att fatta beslut om
budgetförstärkningar som uppgår till ungefär det dubbla. Men i dag säger samma
ekonomer, även Nils Lundgren, att det behövs ytterligare besparingar om minst
20 miljarder.
Då undrar jag: Vad är det som talar för att Nils Lundgren och andra
konjunkturbedömare skulle ha rätt i dag? Och: Kommer inte Nils Lundgren och
andra att alltid kräva 20 miljarder till?
Nils Lundgren: Nja, det är inte riktigt den huvudbedömning som jag gör
och som tas upp i det papper som också delas ut här. Min huvudbedömning är
faktiskt att om det lyckas i alla avseenden, är nog nu det gjort som behöver
göras. Vi tror på Finansdepartementets beskrivning att den offentliga sektorns
totala budgetunderskott under gynnsamma förhållanden framemot sekelskiftet
någorlunda kommer att ha försvunnit.
Mina invändningar är i korthet följande: Finansdepartementet har inte här
gjort någon konjunkturprognos. Detta är en teknisk historia. En sådan prognos
brukar inte göras för sådana här mer långsiktiga bedömningar. Det är viktigt
att se det som sägs här, nämligen att vi under åren 1995, 1996, 1997 och 1998,
alltså under fyra år, vandrar någorlunda raskt i en takt på 2,5--3 % upp till
vad som kan sägas vara fullt kapacitetsutnyttjande. Därefter går vi på trenden.
Det är ganska deprimerande att se hur låg tillväxt vi antas ha när vi har nått
fullt kapacitetsutnyttjande; den antas bli 1,7 %. Det där är ett tekniskt
förfaringssätt.
Om man inte gör så, utan säger att det i vår omvärld faktiskt blir en
konjunkturavmattning av klassiskt slag, inte väldigt djup eller så, och att
denna slår igenom i Sverige under 1997 och 1998, då uppstår inte den successiva
förbättringen genom stigande ekonomisk aktivitet. Då vänder det inte, och
marknaderna övertygas inte i det skedet, utan risken är då stor att vi får
fortsätta med för höga räntor.
Vi har dragit slutsatsen att detta kommer att märkas på så sätt att räntan
inte går ned och att kronan inte förstärks påtagligt under de kommande
månaderna, eftersom även långivarna ser på saken på det här sättet. Det leder
till att ytterligare åtgärder vidtas. Dessa i sin tur övertygar. Vi har alltså
samma ränteprognos, och den är optimistisk. Vi säger att räntan på obligationer
redan i vinter kommer att vara nere på 10 %. Men detta bygger på att
ytterligare åtgärder har vidtagits. Om så inte sker tror vi inte att marknaden
kommer att tro på det här, eftersom en lågkonjunktur finns med under en
tvåårsperiod.
Lars Tobisson: Enligt regeringens egna beräkningar kommer inte tillväxten
under uppgångsperioden under något år att ligga över 3 %, vilket behövs för en
märkbar minskning av arbetslösheten och statsskuldskvoten. Ändå är det många
som säger att regeringen ligger högt i sina antaganden. Nyckelfrågan är då det
som framför allt Lars Jacobsson var inne på, den privata konsumtionens
utveckling. Regeringen tror att denna trots fallande disponibelinkomster skall
hållas uppe på grund av minskat sparande.
Sparkvoten är notoriskt svår att förutsäga. Jag håller med Lars Jacobsson om
att det har skett ett skifte. Vi har en allmän osäkerhet som gör att man kanske
inte kan tvinga fram en nedgång i sparandet. Vi har också hög sparränta.
Jag skulle egentligen vilja vända mig till er allihop. Borde man inte mer, i
brist på bättre förutsättningar, utgå från att sparkvoten blir oförändrad? Då
faller alltså den privata konsumtionen i takt med de disponibla inkomsterna.
Vad betyder det för tillväxten i stort?
Lars Jacobsson, en tredjedel av året har nu gått. Hur utvecklas den privata
konsumtionen från handelns synpunkt? Kan du ge någon bedömning hittills och
säga något om förutsättningarna för resten av året? Detta har ju betydelse för
konsumtionen.
Jag skulle också vilja fråga Nils Lundgren: Vad gör ni för prognos
beträffande sparandet och därmed också privatkonsumtion och tillväxt, inte bara
i år utan också för de närmaste åren?
Jag uppfattade det också så att du, utifrån en mer långsiktig synpunkt, var
kritisk mot det som nu sägs om att det är rimligt och önskvärt att driva ned
det finansiella sparandet.
Lars Jacobsson: Den statistiska informationen om vad som har hänt med den
privata konsumtionen hittills i år är ju inte lysande. I vårt snabbindex för
detaljhandelns utveckling säger vi att vi under det första kvartalet har haft
en svag minskning men att de första månaderna var bättre. Det har ju skett en
viss snedvridning i fråga om detaljhandelns utveckling genom reor på
mobiltelefoner, så vi har extrema siffror för den s.k. radio- och TV-handeln.
Det förefaller som om tendensen är att tillväxttakten sjunker. Det förefaller
ha gått bättre i januari och februari än i mars. När det gäller
bilförsäljningen har vi data även för april, och där har vi för första gången
minustal. Man skall ha klart för sig att försäljningen av nya bilar till
ungefär hälften sker till företagssektorn och att det normala i sådana här
situationer är att företagssektorns andel ökar. Så sannolikt har det under de
här fyra månaderna varit en sämre utveckling för konsumtionen vad gäller
nyinköp av bilar inom hushållssektorn än vad som framkommer av
registreringssiffrorna.
Jag menar alltså att vi har en tendens till ytterligare försvagning av privat
konsumtion, och jag menar att det fortfarande är rimligt att hålla fast vid
prognosen att den privata konsumtionen i fasta priser sjunker ungefär 1,5 % i
år. Trots detta kommer vi, på grund av att ekonomin är så oerhört tudelad, fram
till en BNP-tillväxt på ungefär 2,5 %.
Anders Palmér: Vad händer nu med den privata konsumtionen? Statistiska
centralbyrån redovisar mycket starka siffror för januari och februari, och
Handelns utredningsinstitut redovisar svaga siffror för mars. Detta är en  bild
jag tycker verkar rätt rimlig. Genom en del kontakter med detaljhandeln har jag
fått höra att april var en mycket svag månad. Vi tror, som jag sade, att
konsumtionen under ett tag kommer att falla. Däremot dras genomsnittssiffran
för 1995 upp en del. Vi har för den privata konsumtionen ett s.k. överhäng från
1994 på 0,8. Om den privata konsumtionen ligger oförändrad under loppet av
1995, blir alltså skillnaden mellan årsgenomsnitten för 1994 och 1995 en ökning
med 0,8. Det måste alltså vara en rätt så ordentlig nedgång för att man skall
landa  på minustal. Vi räknar också i vår prognos med minustal på 0,5 %.
Det förekommer rätt mycket diskussioner kring sparkvoter och annat. Man måste
erkänna att det här är ett väldigt svårt och osäkert område och att det är med
stor vånda man gör en prognos. Vi har i vårt tänkande påverkats av modern
konsumtionsteori, som livscykelhypotesen, som ger en hyfsat bra förklaring
historiskt till hur konsumtionen utvecklas. Hushållen planerar inte så väldigt
kortsiktigt, utan man planerar sin konsumtion över livet. Därmed reagerar man
inte så otroligt våldsamt på förändringar i den disponibla inkomsten. Det finns
en viss andel  hushåll som gör det, som är styrda av sin likviditet, men
väldigt många hushåll har en längre planering. Denna teoribildning, som ändå är
testad en del empiriskt, har påverkat oss.
Vi ser också en ganska kraftfull konsolidering av hushållens finansiella
ställning. Vi har en finansiell sparkvot på ungefär 10 % av den disponibla
inkomsten, och det gör att hushållen nu har en sundare ekonomisk ställning än
tidigare. Vi tror också att en del av de finanspolitiska åtstramningar som har
genomförts har varit förutsedda av hushållen -- inte helt och hållet, men till
viss del.
Vidare är förtroendefaktorn väldigt viktig. Vad händer med räntorna? Hur
kommer klimatet att se ut? Vad händer med sysselsättningen? Vi har studerat
sambandet mellan sysselsättning och privat konsumtion i ett antal länder, och
det finns där ett mycket klart samband. När sysselsättningen stiger och risken
för att bli arbetslös minskar känner sig hushållen litet mer benägna att
konsumera. Detta är också en viktig faktor.
Med de förutsättningar som vi har lagt in, att räntorna ändå är på väg nedåt
och att förtroendet för den ekonomiska utvecklingen stiger något, tycker vi
ändå att vi har gjort en rimlig prognos. Men visst är osäkerheten stor. Det
måste jag erkänna.
Nils Lundgren: Jag har inga direkta invändningar mot det som har sagts
här hittills. Vi ligger något lägre ändå, med ett något större fall för
privatkonsumtionen i år. Detta vilar delvis på att åtgärder vidtas som till
någon del hinner få effekt under det här året. Det är ändå en i sammanhanget
mindre historia.
Man skall också komma ihåg att livscykelhypotesen innebär att om vi vidtar
åtgärder som hushållen har skäl att uppfatta som tillfälliga, om pengar dras in
fr.o.m. i år, har det sannolikt väldigt liten effekt. Åtgärder som kan antas
ligga kvar, en förändring i villkoren för löner och inkomster för överskådlig
framtid, har däremot effekt, eftersom det då är en permanent inkomst som har
försämrats. En hel del av det vi ser nu är just åtgärder som siktar in i
framtiden.
En annan fråga gällde om man bör driva ner det privata finansiella sparandet.
Jag tror att det är oerhört svårt. Åtgärder av den typen är dessutom svåra att
skilja från sådant som driver ned de reala investeringarna, och nettoeffekten
blir då mycket diffus. Eftersom den dessutom är skadlig för framtiden, tror jag
inte att detta är någon särskilt framkomlig väg. Hittar man någon får man väl
visa den, men det troliga är  att vi får finna oss i detta. Antingen är
lösningen att investeringarna så småningom går upp, och då löser det sig på det
viset, eller så får vi öka bytesbalansöverskottet ytterligare. Båda
mekanismerna måste ju fungera.
Per-Ola Eriksson: Jag vill ta upp frågan om tillväxt och
tillväxtbefrämjande åtgärder. Det är helt naturligt att vi behöver en bättre
ekonomisk tillväxt, dels för att förbättra arbetsmarknadsläget och få ner
arbetslösheten, dels för att vidmakthålla de goda siffror vi har vad gäller
handeln med omvärlden. Det har gjorts en betydande produktivitetsökning i
industrin under de senaste åren, och vi har också nytta av den lägre
kronkursen. Industrins konkurrensvillkor har ju allmänt sett förbättrats. Nils
Lundgren pekade i sitt anförande på att det behövs en fortsatt
strukturomvandling för att vi skall klara en högre tillväxt.
Jag vill då fråga: Vilka typer av tillväxtbefrämjande åtgärder ser Nils
Lundgren som mest angelägna för att tillväxten skall förbättras och för att vi
skall åstadkomma en bättre ekonomisk utveckling?
Nils Lundgren: Det är lättast att i första hand se vad som skall ske,
vilket andra ledamöter redan har varit inne på. Det är förfärande att se att
när våra bästa krafter med det bästa statistiska underlaget, dvs.
Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet tillsammans, räknar sig igenom det
här och tittar på den något längre, medelfristiga sikten, kommer de fram till
att vi får räkna med en tillväxt på under 2 % efter anpassningarna. Man skall
komma ihåg att vi har vidtagit mycket kraftfulla åtgärder, vars konsekvenser vi
nu diskuterar. Vi hade nämligen under 70- och 80-talen en genomsnittlig
tillväxt på 1,9 %. Efter allt detta skulle vi ha en något lägre tillväxt i
framtiden, men med den skillnaden att vi i fortsättningen skulle ha nästan
10 % arbetslöshet. Detta är den arbetslöshet som man måste acceptera för att
inflationen inte skall börja stiga från nuvarande nivå.
Därmed har man satt fingret på vad det framför allt handlar om, nämligen
arbetsmarknaden. Det är mycket lätt att öka efterfrågan på arbetskraft i
landet. Det är bland det enklaste och populäraste som finns. Vårt problem är
att om vi gör detta, kommer den ökningen av efterfrågan att rikta sig mot dem
som redan har jobb och leda till inflation. Det är därför vi inte vidtar sådana
åtgärder. Detta visar att det handlar om ett strukturellt problem, som på något
sätt skall hanteras. Vi har varit stolta över den arbetsmarknadspolitik som
fördes i det förgångna, som just syftade till att klara av den sortens
uppgifter. Nu kostar detta enormt mycket, men det fungerar ändå inte. Även när
man tittar framåt mot år 2000 säger man att vi får räkna med 9,7 %
arbetslöshet vid fullt kapacitetsutnyttjande om vi inte skall gå in i en ny
inflationsepok.
Vad är då detta? Ja, det är omstridda frågor, och det har kommit olika
förslag från olika håll. Men där ligger det. Man kan, som ofta föreslås, tänka
sig en större lönespridning och att inkomstfördelningseffekterna av detta
kompenseras genom högre grundavdrag -- detta var ett SNS-förslag för ett par år
sedan. Man kan ta bort tjänstemomsen på den typ av tjänster som det är fråga om
i den egna ekonomin  osv. Vi har inte gjort några studier på detta och kan
därför inte säga att ett visst batteri av åtgärder skulle lösa problem. Men
vägarna syns.
Sedan måste vi, som sägs till leda, se till att företag startas på de områden
där sådana inte finns nu. Ingen kan veta om förhållandena i själva verket redan
är etablerade, så att det skulle gå riktigt bra, eller om det krävs ytterligare
åtgärder. Än så länge har tillräckligt mycket ändå inte skett.
I övrigt tror jag att det krävs forskning och många seminarier för att vi
skall kunna få tydligare svar än så.
Anne Wibble: Jag tänkte ställa en kort fråga till vardera av
inledningstalarna.
Jag börjar med Anders Palmér. Jag utgår från att Finansdepartementet har
gjort kalkyler i vilka man har lagt in någon sorts konjunkturvariation under
resten av 90-talet, att man alltså har tagit hänsyn till en
konjunkturavmattning under något av dessa år, 1997 eller 1998 eller vilket år
man nu kan ha  räknat med. Det skulle vara intressant att få veta vad de
resultaten visar. Som jag bedömer kalkylerna är de relativt känsliga vad
beträffar skuldkvot och annat för tillväxtantaganden.
Nils Lundgren tog upp den låga kapacitetstillväxten, som är ett väldigt stort
bekymmer. Man räknar med att det vi framöver, efter ganska stora förändringar,
kommer att klara av är 1,7 %. Jag skulle gärna vilja att du något utvecklade
resonemanget kring vilka mer betydelsefulla förändringar som skulle behövas för
att möjliggöra för Sverige liksom en rad andra länder att komma upp på en något
högre tillväxtbana. Om vår kapacitetsökningstakt under flera år framöver skulle
fortsätta att ligga på 1,7 %, betyder det ju i praktiken att vi närmast
fortsätter att halka efter. Det är ett ganska deprimerande scenario för
Sverige.
Lars Jacobsson nämnde utöver den privata konsumtionen att en reformerad
lönebildning krävs för att vi skall kunna få en lägre  arbetslöshet utan
inflation. Det skulle vara intressant att höra vad du menar med uttrycket
"reformerad lönebildning". Det kan betyda många olika saker.
Anders Palmér: Vi har rent tekniskt gjort en bild av vårt förlopp. Vi
tänker oss en trend, en potentiell BNP och en faktisk BNP. Vi har räknat ut ett
gap som är rätt så stort i slutet av 1994, drygt 3 % av BNP:s "slack" i
ekonomin. Vi räknar inte med att vi får en sådan tillväxt att vi kommer in i en
högkonjunktur, utan vi närmar oss så att säga 1,7 % underifrån. Vi har inte
alls lagt in ett klassiskt konjunkturmönster. Skulle vi ha gjort det borde vi
ha kommit över trendlinjen, ha räknat med en överhettning, bromsar och sedan en
avmattning.
Vi tror oss veta att det kommer en avmattning under den här perioden. Vi kan
inte vara så säkra på att det kommer en långkonjunktur -- vi har ju sett
80-talets ganska långa tillväxtbana -- men sannolikt kommer en; också vi har
läst vår Erik Lundberg och vet att det finns ett cykliskt mönster i botten. Det
är emellertid omöjligt att pricka in det där, vi kan helt enkelt inte göra det.
Cykeln skall ju vara knappt fem år, så vi kanske borde ha lagt in en
lågkonjunktur i någon teknisk mening 1998. Vi har inte gjort det, utan vi har i
stället räknat på en trend.
Då kan man säga att det här är alldeles för optimistiskt. Kommer en
lågkonjunktur borde det ju inte kunna gå så här bra. Det resonemanget har vi
litet svårt för. Våra antaganden är, som Nils Lundgren var inne på, att vi har
en hög strukturell arbetslöshet på 9,5 %. Våra antaganden om realräntan är att
den går ner till 5,5--6 % 1998 och att den ligger över 5 % även 1999 och
2000. Detta är ett antagande som jag anser vara mycket pessimistiskt eller som
i varje fall ligger åt det pessimistiska hållet. Tycker man att det här ändå är
för optimistiskt kan man välja lågalternativet, med 0,5 % lägre genomsnittlig
tillväxt. Då har vi inte 2,2 i snitt utan 1,7, och då ligger vi så att säga
parallellt med trenden, men det här stora gapet, "slacket" i ekonomin består
hela tiden.
Vi har alltså inte lagt in något konjunkturförlopp därför att vi inte klarar
det, och jag kan inte tänka mig att någon annan heller kan göra det med någon
grad av precision eller tillförlitlighet. Frågan är väl om den här trenden är
rimlig. Vi menar att den mot den här bakgrunden är det.
Vad gäller synen på arbetsmarknaden räknar vi med en nedgång i arbetslösheten
som ungefär motsvarar snittet för Europa. Vi räknar med en nedgång av den
totala arbetslösheten, omfattande de öppet arbetslösa och dem som befinner sig
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, från 13 till 9,5 %. Så vi tycker att vi i
medelalternativet har ganska försiktiga antaganden.
Tror man att vi får en lågkonjunktur utan att någonsin få en överhettning får
man väl välja lågalternativet och titta på de siffror som finns där. Det är
klart att det lär komma en cykel, men vi har inte velat illustrera det
problemet.
Nils Lundgren: Frågan gällde hur man får upp tillväxtpotentialen i
framtiden. Det var på sätt och vis även det Per-Ola Eriksson frågade om. Vi ser
hela skalan här. Jag tänker inte upprepa den delen.
Frågan är vilka möjliga reformer av systemet som ger just dessa effekter. Det
kommer ideligen upp konflikter med andra typer av mål som finns. Samtidigt
visar detta säkerligen att åtskilliga av dessa målkonflikter kan upplösas. Det
pekade jag på här. Man kan acceptera lägre löner om man samtidigt kan få ner
skattebelastningen på dessa grupper utan att det sedan får ytterligare
konsekvenser. Man kan ha god avkastning på investeringar i utbildning. De
flesta av alla studier pekar på att det är en mycket viktig långsiktig
förutsättning för tillväxt. Jag tycker inte att man kan komma längre.
Däremot tycker jag nästan att någon av ledamöterna borde fråga Anders Palmér
hur de kommer fram till en tillväxt på 1,7 %. Det är mycket lågt. Jag tror att
det är för lågt, men det är intuitivt. Det är inte så att jag har en annan
studie bakom mig. Men det har ändå gjorts ganska mycket på dessa områden.
Lars Jacobsson: Låt mig få lägga på den här bilden. Jag vill framför allt
säga att vi kommer att få tillbaka problemen om vi har nuvarande
institutionella förhållanden för lönebildningen och om vi åstadkommer den
minskning av arbetslösheten som alla tycks eftersträva. Då kommer vi tillbaka
till en inflationsekonomi och en devalveringsekonomi. Det är inte i enlighet
med de principer som har diskuterats när vi har blivit EU-medlemmar.
Nu behövs det att vi skapar en ny tredje kurva som ligger närmare origo. Det
är detta som jag kallar en reformering av lönebildningen. Det finns ju några
organisationer här i Sverige som ägnar intresse åt hur detta skall gå till.
Att jag tror att detta ändå är möjligt baseras på internationella data.
Internationellt sett finns det två industriländer som har lyckats förena låg
arbetslöshet och låg kostnadsstegring, nämligen Japan och Schweiz. Jag tycker
att den enklaste åtgärden man kan vidta är att studera närmare vad de har gjort
och möjligen göra likadant. Det är möjligt att det inte går att kopiera exakt,
men man kan kanske hitta på en svensk modell. Här vore det befogat med en
svensk modell.
Det jag tycker mig finna vara det enda gemensamma mellan lönebildningen i
Japan och lönebildningen i Schweiz är att den sker mycket decentraliserat. Ur
den synvinkeln tycker jag att man skulle försöka att gå åt det hållet även i
den svenska ekonomin. Jag har ingen bättre lösning på detta, men jag har de
erfarenheterna sedan ganska många år. Jag tycker att vi skulle försöka att lära
oss något av erfarenheterna i andra länder. Det är egentligen vad jag menar med
en reformering av lönebildningen. Den är alltså nödvändig om vi skall komma
tillbaka till full sysselsättning.
Nu kan man ju säga att vi är lyckliga ur den synvinkeln att det inte
förefaller vara så närliggande med full sysselsättning, så vi har några år på
oss för att reformera lönebildningen.
Låt mig dessutom ge en synpunkt beträffande tillväxten. Jag tycker att det är
litet deprimerande med en tillväxt på 1,7 % framöver. Vi har statistik från
1860 som talar om en genomsnittlig tillväxt i svensk ekonomi på 2,5--3 %. Om
vi är något så när kloka borde vi kunna återkomma till trenden. Jag är snarast
beredd att tro att vi ekonomer, och även andra, alltför mycket präglas av den
aktuella bilden. När det är uselt finns det alltid ett antal domedagsprofeter
som talar om att detta blir evigt. När det går uppåt finns det några som gör
trendutdragningar då också. Det såg vi mycket tydligt under andra hälften av
80-talet.
På ovetenskaplig grund tror jag alltså att vi kan överträffa 1,7 % om vi
skärper oss.
Anne Wibble: Låt mig ställa en kort följdfråga till Anders Palmér. Jag
kan förstå att man inte gör ett scenario med ett konjunkturmönster som
huvudpunkt, men jag tycker ändå att det skulle vara bra mycket mer realistiskt
att göra en kalkyl, ett räkneexempel eller något liknande. Jag trodde faktiskt
att Finansdepartementet hade gjort det med en cykel i. Det blir ju inte
nödvändigtvis samma resultat som om man har en genomsnittligt lägre
tillväxttakt varje år. Svängningarna i sig skapar ju problem och underskott
utan att behöva ha föregåtts av överhettningar. Dessa kan ju under 90-talet
rimligen inte alls bli av det slaget som de var under 80-talet med hänsyn till
de olika politikområdenas ändrade betydelse och inflationstaktens sänkning osv.
Jag tolkar Anders Palmér så att ni helt enkelt inte har gjort några
beräkningar på vad ett konjunkturmönster skulle innebära. Jag tycker att det är
konstigt.
Anders Palmér: Det är riktigt att ett konjunkturmönster påverkar. Om
tillväxten kommer tidigt blir räntebördan mindre, och är det så att
lågkonjunkturen kommer tidigare blir det en högre räntebörda. Förloppet
förrycks ju i någon mån. Sedan beror det litet grand på hur man riggar ett
sådant här exempel.
Vi har nog tänkt tanken att det skulle vara intressant att göra detta. Det är
väl inte uteslutet att vi kan göra det. Vi har inte velat fokusera på problemet
med konjunkturförloppet. Då kommer det upp en diskussion om vi inte borde lägga
konjunkturbotten 1997 i stället för 1998, och sedan visar det sig att den
kommer redan 1996. Den debatten kan man naturligtvis föra, men den är kanske
inte så meningsfull eftersom man inte har några rimliga svar på den typen av
frågor. Att vi inte har en någorlunda stabil tillväxt utan att den svänger är
naturligtvis ett intressant problem. Vi har inte velat illustrera detta, men
det är en bra idé att vi skall titta på detta också.
Låt mig sedan kommentera detta med 1,7 %. När man sitter på
Finansdepartementet är det alltid trevligt att bli angripen för att man är för
pessimistisk. Vi får oftast höra att vi gör glädjekalkyler av olika slag. Jag
tycker inte att vi har gjort det, varken i kortsiktiga prognoser eller i de
medelfristiga, och inte heller när vi lägger ut trenden. 1,7 % är litet
försiktigt. Jag hoppas verkligen att vi har fel och att vi har en bättre
potential. Men vi har varit litet försiktiga.
Vi tittar naturligtvis också på demografi och produktivitet,
sysselsättningskomponenten och produktivitetskomponenten, och försöker att
sätta ett rimligt tal. Men det är klart att det är otroligt osäkert, och kanske
åt det försiktiga hållet. Det är kanske bättre att göra så. Vi vet ganska litet
om detta. Men det är inte bara höftat. Det är byggt på kalkyler kring
demografin och produktiviteten.
Ordföranden: Jag har en fråga om bytesbalansen. Som Lars Jacobsson kom in
på har vi ju i Sverige haft stora underskott i bytesbalansen under de senaste
decennierna. Nu finns det prognoser som säger att vi kan se fram emot en
dramatiskt ändrad situation med stora överskott år efter år under resten av
90-talet. På en femårsperiod kan det bli ett samlat överskott på kanske över
300 miljarder. Min fråga är då: Hur påverkar det samhällsekonomin om vi
konstant håller ett överskott i bytesbalansen på 50--70 miljarder per år? Vad
kan det få för effekter på den svenska kronan och de svenska räntorna?
Nils Lundgren: Vi har en förhållandevis stor skuldsättning i utländsk
valuta. Nu börjar vi betala tillbaka på den utlandsskulden. Det är inte så
dumt. Även om vi tänker oss att den kommer ner till noll -- och om vi räknar
reala tillgångar gör den det mycket snabbt i de prognoser vi nu lägger -- skall
Sverige och andra rika och välutvecklade länder antas vara kapitalexporterande.
Vi skall ha ett överskott även i framtiden för att därmed successivt kunna
bygga upp fordringar på omvärlden. Det är det naturliga. Så har det alltid gått
till i olika faser i industrialismens historia.
Detta är alltså inte något onormalt som inte kan hålla på i längden. Det är
tvärtom ganska normalt. Vi borde ligga på åtminstone några tiotal miljarder i
överskott i bytesbalansen under överskådlig tid.
Det måste självfallet antas att under i övrigt givna förhållanden förstärks
kronan av det här skälet.  Det bör ske redan när man på marknaden får skäl att
tro att det kommer att se ut så här. När det sedan varje år kommer in utländsk
valuta som säljs mot kronor kommer detta att ske successivt. På lång sikt får
man ändå en stabilitet. Det är inte så att kronan stiger och stiger på grund av
detta. Vi kommer att hamna i en ny föreställning om ett rimligt värde på
kronkursen vid detta årliga överskott. Dessa pengar investeras ju utomlands.
Jag ser inget problem i detta, utan bara gynnsamma konsekvenser. I början av
utvecklingen kommer detta att göra intryck och höja kronkursen. Det har vi
också räknat med i vår prognos.
Anders Palmér: Jag har egentligen ingen annan uppfattning än den Nils har
i den här frågan. Om vi kommer att ha ett överskott i bytesbalansen under ett
flertal år bör det stärka kronkursen och förtroendet för ekonomin. Vi kan
amortera av en del av utlandsskulden. Därmed kommer vi att bli mindre sårbara
för turbulenser på de internationella finansiella marknaderna. Det är ju en
viktig process. Än så länge har inte omvärlden sett detta, och inte vi heller.
Det är ju en prognos.
Vi ser ju att det slår om till ett positivt tal, men när det gäller
uthålligheten är det mera kalkyler än fakta än så länge. Men om detta pågår
under en tid bör det få dessa positiva effekter. Det visar att vi sparar mer än
vi investerar. Det är väl också naturligt. Vi drar ju ner på
bostadsinvesteringarna i det här landet. Vi anser inte att vi har råd att bo så
stort och satsa så mycket pengar på den sektorn som vi har gjort historiskt.
Den komponenten är viktig. Om vi däremot rensar för bostadsinvesteringar får vi
upp investeringskvoten i ett medelfristigt perspektiv till en ganska normal
nivå. Då kan man säga att det är en ganska rimlig utveckling.
Lars Jacobsson: Jag vill bara göra en kort kommentar. Jag har inga
invändningar mot de tidigare inläggen.
Jag skulle vilja kommentera detta med exporten. Den har på något sätt fått
ett egenvärde därför att vi har haft så många år med ett underskott i
bytesbalansen. Det har på något sätt varit ett mycket väsentligt intresse att
stimulera exporten. Samtidigt skall vi vara medvetna om att vårt välstånd
består i att vi kan konsumera varor själva. Det är egentligen mycket trevligare
om vi kan använda våra Volvobilar själva än att vi exporterar dem. Jag tycker
inte att man skall glömma bort den aspekten.
Johan Lönnroth: Som Nils Lundgren påpekade är det inte så lätt detta med
framtiden. Jag tänkte ge ett litet exempel. I april 1994 räknade
Riksrevisionsverket ut att inkomstskatten från juridiska personer, dvs.
bolagsskatten, skulle ge inkomster under innevarande budgetår på litet drygt 25
miljarder kronor. Nu kom nyligen en ny prognos som pekar mot att det i stället
blir 50 miljader kronor i inkomster från den här skatten. Det är alltså en
fördubbling.
Nästa budgetår, som ju löper över 18 månader, har man räknat med 60 miljarder
kronor i inkomster. Det borde ju egentligen bli 75 miljarder om vi skall följa
samma prognos som vi har för innevarande budgetår. Vi har en underskattning där
på 15 miljarder kronor.
Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa frågan om det inte finns en risk
nu att man i själva verket klämmer till för hårt med budgetsaneringen och att
man tar knäcken på den inhemska efterfrågan och bidrar till att
konjunkturnedgången kommer snabbare än annars. Den process med en
budgetsanering som alla vill ha går kanske i själva verket mycket snabbt nu och
vi underskattar kanske kraften i den.
Sedan har jag en liten kort fråga till Nils Lundgren. Det är nästan en
ja- eller nej-fråga. Du skrev för inte så länge sedan mycket vältaligt i
kritiska artiklar om EMU och risken för att man hastade in i denna låsning av
den ekonomiska politiken. Jag skulle bara vilja höra om du står fast vid den
kritiken i dag nu när det är aktuellt med konvergensprogram och liknande.
Nils Lundgren: Jag tar gärna upp den första frågan också. Jag tror att
det ligger en del i detta. De sätt Riksrevisionsverket och andra som har
ansvaret för att göra dessa prognoser använder leder ju systematiskt till att
man underskattar förändringstakten både uppåt och neråt. Det blev fruktansvärda
överraskningar när det gick åt andra hållet under de första åren av 90-talet.
Vi har faktiskt, skam till sägandes, under de sista två åren använt detta. Vi
har använt en uppfunnen korrektionsfaktor och har hamnat ganska hyggligt när
det gäller budgetutvecklingen. Det har gått bättre än det såg ut.
När det specifikt gäller bolagsskatten, och med de skatteregler som gäller
där, är företagen inte vana vid att de skall behöva betala så mycket i skatt på
vinster. Det är nog närmast med stor förvåning de har upptäckt att det har gått
så oerhört bra för framför allt de större företagen. De har fått konstatera att
de får ösa in pengar i skatt i Sverige, vilket de inte är vana vid. Det kommer
som en överraskning för dem själva, och det kommer också som en överraskning
för Riksrevisionsverket.
I efterhand tycker jag att man begriper att detta är ett område där man har
skäl att bli överraskad. Det syns inte att så många företag går över en tröskel
och måste börja betala skatt. Detta ökar sedan mycket fort.
När det gäller EMU tycker jag att det överlag är en mycket dålig idé. Den är
farlig för länder som Sverige med den ekonomiska struktur och det geografiska
läge vi har. Vi har ju haft en konsekvensutredning som har tittat på detta med
vinsterna av en gemensam valuta. Den kom fram till att det inte var mycket att
vinna på detta.
Lars Jacobsson: På den sista punkten skulle jag vilja redovisa en helt
motsatt ståndpunkt. Skall vi snabbt få ner räntegapet mellan Tyskland och
Sverige från nuvarande 4--4,5 % tror jag att den effektivaste åtgärden är att
bli medlemmar av EMU, om vi får det.
Anders Palmér: Jag har en kort kommentar kring detta om de offentliga
finanserna och skatteintäkterna. Alla vet ju att det har gått snabbare uppåt
och att vi har fått större skatteintäkter än vad de beräkningar som kommit från
bl.a. Finansdepartementet visat.
Sedan är det då frågan om man kan se detta som tecken på att åtstramningen
blir för stark. Vi har ju sett att räntorna inte har gått ner. Räntedifferensen
mot utlandet är mycket hög och kronkursen mycket svag. Det viktiga är att få
till stånd en sådan utveckling att kronan stärks så att vi slipper
inflationstryck och en stramare penningpolitik. Det är också viktigt att de
långa räntorna går ner. Det är gynnsamt för konsumtionen och investeringarna.
Därmed får det en expansiv effekt. Det gäller att komma fram till den gräns där
vi får en expansiv effekt av de monetära förhållandena. Vi är ju inte riktigt
där ännu.
Roy Ottosson: Det sades ju i kompletteringspropositionen att detta att
räntan fortfarande ligger högt och t.o.m. har ökat beror på oron på de
finansiella marknaderna. Då frågar man sig vad dessa återkommande oroligheter
på valuta- och penningmarknaderna har betytt för tillväxten. Hur stor del har
detta i att tillväxten är så låg som den är? Vilka möjligheter tror ni som
sitter här att vi har att kunna dämpa de mest extrema oroligheterna på dessa
marknader? Vi är ju mycket känsliga för detta.
Nils Lundgren: I det papper jag delade ut påpekar jag att det är
egendomligt att vi nu har en kris som tar nästan all uppmärksamhet vad avser
ekonomin. Det är en kris i den offentliga sektorn som är direktstyrd -- det är
själva definitionen -- av politikerna. I andra hand är det en kris på den
utpräglade hemmamarknadssektorn som vi ändå kontrollerar. Då börjar många
framställa det så att det är marknadens fel, men det är för nästan första
gången under efterkrigstiden så att det är inhemska problem över vilka vi
själva råder som orsakar detta.
Jag menar att detta syns ganska tydligt genom att denna oro vi talar om,
dessa fruktansvärda störningar av kronkursen och räntan, drabbar Sverige, men
det drabbar inte Schweiz, Österrike och Holland. Då säger många att Holland är
med i EU, men Schweiz har t.o.m. sagt nej till EES-avtalet. Dessa länder har
alltså inte lyckats försvara sig, utan de har inte attackerats.
Jag kan inte se att vi har ett problem som de finansiella marknaderna ställer
till. Det beror på vad man själv gör. Om man sköter sig hyggligt inträffar inte
det vi nu ser.
Eftersom vi inte vill ha fortsatt gigantiska budgetunderskott, utan vill ha
bort dem, kan det inte vara särskilt angeläget att se till att vi inte får
dessa marknadsreaktioner, eftersom de ändå bara uttrycker samma sak som vi
själva säger politiskt, nämligen att detta måste rättas till. Jag tycker helt
enkelt att man är på fel spår i den diskussionen.
Man kommer farligt nära påståendet att om vi på något sätt kunde skaka av oss
marknadsreaktionerna skulle det vara möjligt att vansköta ekonomin i
ytterligare några år, men det kan väl inte gärna vara eftersträvansvärt.
Det vore skillnad om vi såg ett systemproblem, att här har vi ett land som är
välskött med ett hyggligt överskott i bytesbalansen, med jämvikt i de
offentliga finanserna och god tillväxt, och ändå skvalpar fram och tillbaka. Då
skulle detta vara problemet, men det är det ju inte. De som har ordnat till det
så är inte störda av någon internationell marknad, och inte någon någon inhemsk
heller för den delen.
Anders Palmér: Enligt vårt synsätt är det mycket olyckligt och skadligt
för svensk ekonomi när kronan fortsätter att falla och både korta och långa
räntor stiger. Kronkursen innebär ju att importpriserna stiger och att vi får
ökade inflationsförväntningar. Exportindustrin har högt kapacitetsutnyttjande
och får inte ut särskilt mycket ytterligare i form av marknadsandelsvinster,
utan det är en måttligt expansiv effekt som mer än väl överflyglas av negativa
effekter.
När de långa räntorna går upp pressas tillgångsmarknaderna, hushållen
påverkas och konsumtionen påverkas naturligtvis också. De korta räntorna, som
ökar när inflationstrycket stiger, innebär negativa effekter för småföretagens
kapitalförsörjning och hela s-sektorns situation. Den här turbulensen är mycket
negativ och skadlig. Det måste man konstatera.
Vad man kan göra åt det är att se till att det finns förtroende för ekonomin,
att problemen går mot sin lösning och att statsfinanserna konsolideras. Det är
det säkra sättet att göra sig mindre beroende av den här turbulensen så att man
inte drabbas. Det kommer alltid att hända saker i omvärlden, t.ex. i länder i
tredje världen och i industriländer med en svag finansiell ställning. Det är
skönt om man kan skapa en utveckling där Sverige inte drabbas i sådana lägen.
Lars Jacobsson: Eftersom ingen av de två föregående svararna nämnde den
parlamentariska situationen måste ju jag göra det.
Jag tycker att vi kan jämföra med Finland som har klarat sig betydligt bättre
under den senaste tiden. Jag menar att det är ett klart uttryck för att de har
en klar politisk majoritet som strävar efter att sanera statens finanser i den
finska ekonomin. Vi har inte en lika klar parlamentarisk situation i Sverige.
Jag tycker att det är en del av problemet.
Sedan anser jag också att det snabbaste sättet för att skapa förtroende är
medlemskapet i EMU som jag talade mig varm för tidigare.
Roy Ottosson: Jag var egentligen ute efter att få något slags
storleksordning på hur stor denna påverkan har varit när det gäller den
ekonomiska tillväxten genom den extrema oro som vi har haft med spekulationer
mot den svenska kronan.
Vi är väl överens när det gäller de långsiktiga åtgärderna för detta. Där
finns det väl egentligen ingen diskussion. Det handlar mer om det kortsiktiga
perspektivet. Det är ju faktiskt inte helt oväsentligt eftersom det slår så
kraftigt. Det är ju en rad länder som har stark ekonomi -- jag tänker t.ex. på
Japan -- som har uttalat sig för att göra något åt dessa mycket extrema
spekulationer på valutamarknaden.
Lars Jacobsson: Du talade om storleksordning. Jag hade storleksordning på
en faktor som kan vara av värde att nämna. Räntegapet mellan långa tyska räntor
och svenska räntor var i januari 1994 när budgetunderskottet var känt 1 %.
Under våren 1994 med en oklar parlamentarisk situation ökade räntegapet mycket
kraftigt. Nu vet vi att det har stannat på 4--4,5 %. Förtroendeförlusten från
januari 1994 fram till nu har alltså kostat oss 3,5 %. Det är en kvantifiering
av det hela.
Nils Lundgren: När vi talar om storleksordningar och kostnader för
valutaoro och liknande i samband med misskötsel av den svenska ekonomin kan man
se att det är en krånglig kalkyl begreppsmässigt.
Hur skulle vi göra om inte detta inträffade? Vi måste ha en föreställning om
detta. Antingen skulle vi ändå skärpa oss och fatta mycket smärtsamma beslut
som man nyss hade sagt att man inte avsåg att fatta eller också tror vi att
hela trycket försvinner så att marknadsreaktionerna nu är desamma som när vi
hade en fast växelkurs, vilket vi uttryckligen hade valt för att få disciplinen
över oss.
Är det inte precis samma sak som sker nu? Jag har själv just skrivit en
artikel om vad kronförsvaret kostade. Så kan man nämligen ställa frågan. Nu kan
man också ställa frågan: Vad kostar det att försöka blidka marknaden? Detta är
ett vanligt synsätt här. Jag återkommer till detta. Om man blidkar marknaden
genom att vidta de åtgärder som vi samtidigt säger att vi borde vidta ändå, är
det svårt att se vad det är för kostnad.
Vad finns det då för andra möjliga åtgärder? Det finns andra skäl. Jag tycker
inte att de gäller Sverige, men om man tittar på världen i stort. Om det var
förknippat med större transaktionskostnader att göra betalningar och ta
position kan man under vissa förutsättningar visa att det skulle kunna var bra
och något välfärdshöjande i världen. Nobelpristagare har visat detta. Det
skulle inte lösa de svenska problemen för de har inte med detta att göra.
Då kommer problemet upp om detta är möjligt. Vi är också mycket missnöjda med
handeln med narkotika i världen. Vi har vidtagit minst sagt kraftfulla åtgärder
med specialpolis och övervakning. Detta är ändå hårda fysiska saker, men de
vandrar världen över i alla fall. Föreställningen att det skulle vara möjligt
att hindra elektronisk överföring mellan jordens alla länder -- det blir alltid
några "criminal islands" kvar som kan leva på detta, t.ex. Andorra -- verkar
osannolik. Vi får nog finna oss i att ett flertal länder måste sköta sina
ekonomier ganska väl. Då går också detta bra.
Det stora dollarraset som många tror beror på en felfunktion beror helt
enkelt på att man har hållit dollar av några bestämda skäl. Det var den ledande
reservvalutan, transaktionsvalutan och det var tillflyktsvalutan under det
kalla kriget.
Nu har vi inget kallt krig. Det finns alternativ, yen och D-mark, som är
mycket bättre att använda i Asien respektive Europa som transaktions- och
reservvaluta. Efterfrågan faller på det gigantiska dollaröverhäng som finns ute
i världen, och dollarkursen går ner. Detta är inte en felfunktion. Det är
tvärtom ytterst lämpligt att någonting som man inte vill ha faller i pris.
Tuve Skånberg: Vi har ägnat mycket tid åt diagnostik. Jag vill ge er
möjlighet att reagera på möjliga åtgärder.
Jag vill kanske främst rikta mig till Nils Lundgren.
Hade de budgetförstärkningar som föreslås i kompletteringspropositionen varit
tillräckliga om man inte genomfört sänkningen av matmomsen?
Vill ni allesammans reagera på frågan: Hur skulle en lägre tjänstemoms eller
en modernare arbetsrätt med t.ex. möjlighet till längre visstidsanställning
kunna påverka sysselsättning, ränta och kronkurs?
Lars Jacobsson: Jag hör inte till dem som bestämt säger att vi definitivt
måste spara väsentligt mycket mer. Det viktiga är den politiska uppslutningen
kring ett förlopp. Det är i dagsläget väsentligare än de absoluta siffrorna.
Det var därför som jag hänvisade till Finland och talade om den politiska
situationen där. Det är det väsentligaste man kortsiktigt kan göra för att
skapa förtroende för svensk ekonomisk politik.
Mer känslomässigt skulle jag hellre ha sett en enhetlig moms än en tudelad
moms, även om jag kan förstå vissa fördelningspolitiska argument i den nu förda
politiken. Men jag tycker egentligen att det vore bättre om man kunde lösa de
problemen på något annat sätt och hade en mer enhetlig moms för flertalet
varor.
Nils Lundgren: Vi har gjort bedömningen att man antagligen måste vidta
ytterligare åtgärder. Jämfört med vad som nu är framlagt, ett femtontal
miljarder, hade en utebliven matmomssänkning tagit hand om ungefär hälften. Det
följer av detta.
Man måste diskutera vad det är för åtgärder som  man vill vidta. Beträffande
matmomsen är det som vi lär ut till studenterna, att eftersom man har
offentliga utgifter måste man rimligtvis ha skatter. Skatter i sig själva är
till för att förhindra expansiva konsekvenser av utgifterna.
Man skall välja skatter som är så litet skadliga som möjligt i andra
avseenden. Det är dess värre så att de bästa skatterna överlag är indirekta
skatter på varor med låg priselasticitet. Då får man de absolut minsta
störningarna.
Av detta effektivitetsskäl bör skatterna ligga på tobak, sprit, baslivsmedel
och liknande. Tobak och sprit tänder alla på, och sådana skatter har man i alla
länder. Men när det gäller maten säger vi omedelbart att det är väldigt
orättvist mot folkpensionärer och barnfamiljer.
Det har studerats om och om igen. Vi har funnit att det är ett oerhört dåligt
fördelningspolitiskt instrument. Vill man gynna barnfamiljer är det
barnbidragen som gäller, och vill man gynna pensionärerna är det
folkpensionerna som gäller. De är transfereringar som har den unika egenskapen
att de inte är förknippade med den ekonomiska ställningen.
De är de bästa inkomstomfördelande instrument som vi har. De båda är helt
överlägsna en sänkning av matmomsen. Försvaret är att man antingen säger sig
att den engångssänkning som vi just nu får i prisnivån på någon procentenhet är
så oerhört värdefull därför att den kommer att påverka lönebildningen osv. Det
andra är att det sker andra omfördelningar. Det finns andra som vinner på att
det ändå inte är helt prisoelastiskt. Det säljs ju faktiskt mer baslivsmedel om
man har lägre moms.
Beträffande den första av dessa båda är det ändå ett relativt tvivelaktigt
argument. Vi har lärt oss att lönebildningen faktiskt inte styrs av de argument
som framförs i förhandlingarna om löner utan styrs av läget på arbetsmarknaden.
Lönerna går upp mer för dem som är mest efterfrågade. Lönenivån i allmänhet
stiger snabbare om det är hög efterfrågan på arbetskraften än om det är låg.
Det blir trots allt inte så mycket kvar av goda argument för sänkningen. Men
några finns det.
Anders Palmér: Den reviderade nationalbudgeten är en rätt dyster läsning
i den bemärkelsen att vi kommer att ha en strukturell arbetslöshet på 9,5 % år
1998. Det är ett skrämmande högt tal. Som jag tidigare var inne på är
arbetsmarknaden här nyckeln.
Kan vi få ner den strukturella arbetslösheten innebär det att vi kan ha en
kraftigare expansion i ekonomin utan att få inflationtryck. Åtgärder för att
påverka arbetsmarknaden och arbetsmarknadens flexibilitet tror jag som ekonom
är väldigt viktiga.
Frågan om en förändrad arbetsrätt kan sägas ha två sidor. Det ökar
naturligtvis företagens möjligheter och flexibilitet. Risken finns att vissa
grupper, det beror på hur långt man går, kan försvinna bort från
arbetsmarknaden och ut i långtidsarbetslöshet. Man måste hitta en avvägning.
Jag tror att det är väldigt viktigt att hitta medel för att öka
arbetsmarknadens flexibilitet och breda politiska lösningar som känns stabila
och som kommer att överleva under lång tid. Det har naturligtvis ett stort
värde i det här sammanhanget. Det kommer att dra ner inflationsförväntningarna
i den svenska ekonomin.
Tuve Skånberg: Det var intressanta svar. Inte minst Nils Lundgrens svar
om att momsen ensam kunde stå för hälften av de önsvärda ytterligare
åtgärderna.
Jag skulle gärna vilja ge er möjlighet att precisera er när det gäller ert
sätt att se på hur en modernare arbetsrätt med möjlighet till längre
visstidsanställning och en lägre tjänstemoms skulle kunna påverka. Det var bra
som ni svarade, men finns det möjlighet att ytterligare precisera svaren?
Lars Jacobsson: Jag tror att det är positivt med flexiblare
arbetsmarknad. Det är egentligen vad du talar om när det gäller möjlighet till
längre visstidsanställning. Ett grundproblem är att vi i vissa avseenden har
för hårda låsningar på arbetsmarknaden. En ökad flexibilitet skapar mindre
risker för överhettningar inom delsektorer och reducerar också de långsiktiga
problem som vi har haft med kostnadsutveckling. Jag har svårare att se den
direkta poängen med att sänka tjänstemomsen.
Nils Lundgren: Detta är egentligen inget svar utan mer att jag talar om
varför man inte bör svara just nu. Det är inte bara att tiden i viss mening har
gått ut.
Arbetsmarknaden är på sätt och vis den viktigaste av alla marknader. Därför
är det viktigt att den fungerar. Problemet är att priset, dvs. lönen, också är
fundamentalt för inkomsten för de allra flesta människor som är löntagare. Det
är det som gör att det är oerhört svårt att få det att fungera.
Ett kontrakt på arbetsmarknaden har ett mycket stort eller mycket litet värde
beroende på lagstiftningen omkring det. Det är därför inte något som man kan
säga litet kvickt, att om man gör följande tre saker blir det bra eller inte
bra.
Jag skulle föreslå att utskottet i så fall ägnade mycket mer tid separat åt
precis denna fråga och då tar hit ekonomer som håller på att forska på dessa
områden. Det finns mycket att säga om det och många riktlinjer man kan komma
fram till. Men det kan man inte göra på ett par minuter här och nu.
Ordföranden: Jag vill då först och främst rikta ett varmt tack till Nils
Lundgren, Lars Jacobsson och Anders Palmér för er medverkan. Det har varit
mycket värdefullt.
Statsskuld och inflation
Ordföranden: Jag har redan hälsat Klas Eklund välkommen. Jag vill också
säga hjärtligt välkommen till Mats Persson. Jag ber att få överlämna ordet
direkt till Mats Persson.
Mats Persson: Den svenska statsskulden är i dag större än den någonsin
har varit.
(bild visas)
Det här är ett diagram som visar statsskulden från 1860 till 1995. Det är så
långt tillbaka som vi har data. Då ser vi att det finns tre toppar. En är andra
världskriget. Det är kanske svårt att se siffrorna. De blir ganska små här.
Den första toppen är alltså andra världskriget. Den andra toppen är
budgetunderskottsepisoden i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Den
tredje toppen är nu, där vi ännu inte har sett vändningen neråt. Det är längst
till höger i diagrammet, dvs. det nuvarande underskottet.
Statsskulden är också stor i ett internationellt perspektiv. Vi har större
statsskuld än de flesta utvecklade länder. Det finns dock länder som har större
statsskuld. Italien, Kanada, Belgien och Grekland har större statsskuld, om man
räknar bland de utvecklade länderna.
Ökningen i statsskulden är i stort sett detsamma som budgetunderskottet. Vi
ligger för närvarande definitivt i tätligan. Grekland har eventuellt ett större
budgetunderskott än Sverige. Men det beror litet på hur man räknar.
Frågan är då: En sådan här stor statsskuld, eller så här stora
budgetunderskott, dvs. ökningar i statsskulden, vad får det för effekter? Den
första effekten man kan tänka sig är att det innebär att vår generation lastar
över en börda på kommande generationer.
Huruvida vi skall göra det eller inte är främst en etisk eller moralisk
fråga. Det har jag som ekonom inga speciella synpunkter på. Den frågan tänkte
jag inte prata någonting om. Vad jag tänker prata om är de effekter av
statsskulden som drabbar oss i vår generation, inte våra barn. Vad får en sådan
statsskuld eller ett sådant budgetunderskott för effekter på ränta, inflation
och växelkurs?
Ränta, inflation och växelkurs är tre centrala makroekonomiska variabler. De
tre rör sig runt varandra i en häxdans hela tiden. Vi ekonomer ägnar vår tid åt
att försöka kartlägga dansen mellan de tre variablerna och försöka förstå vad
det är som bestämmer dessa invecklade turer, och det är ganska svårt.
Räntan påverkar inte inflationen på något enkelt sätt, och inflationen
påverkar inte växelkursen direkt. Det finns inga väldefinierade matematiska
ekvationer som man kan skriva ner som beskriver hur de påverkas. Väldigt mycket
av detta har att göra med förväntningar.
Det är marknadens förväntningar om framtida växelkurs, ränta och inflation
som i sin tur påverkar den verkliga växelkursen, räntan och inflationen i dag.
Det är mer psykologi än ekonomi egentligen. Men icke desto mindre har vi
ekonomer fått en viss bild av hur dessa samband fungerar. Jag tänkte dra de
sambanden nu i mitt inledningsanförande.
Det första man kan säga är att den svenska räntan bestäms av
världsmarknadsräntan. Sverige är ett litet land. Sverige kan inte påverka
världmarknadsräntan. Den svenska räntan är lika med världsmarknadsräntan plus
förväntad växelkursförändring.
Om vi tänker oss en internationell placerare som vill placera i t.ex. svenska
statsobligationer bryr han sig om vilken avkastning han får på pengarna
uttryckt i hans egen valuta. En amerikansk pensionsfond som vill investera i
svenska statsobligationer ser till vilken svensk ränta man får på dessa pengar
och vilka eventuella växelkursförluster man gör på dessa pengar när man skall
växla tillbaks dem till USA-dollar.
Den svenska räntan är alltså lika med världsmarknadsräntan plus förväntad
växelkursförändring. I och med att det är fråga om förväntad förändring kommer
det psykologiska in.
Förväntad växelkursförändring i sig påverkas av förväntad inflation i
Sverige. Det är återigen fråga om förväntad inflation, och det är återigen
psykologi som kommer in.
Vad är det då som påverkar förväntad inflation? Det är här vi kommer till
budgetunderskottet. Man kan med en viss förenkling säga att budgetunderskottet
i sig inte påverkar inflationen. Ett budgetunderskott i sig leder inte till
inflation. Däremot påverkas inflationen av det sätt på vilket
budgetunderskottet finansieras.
Om man finansierar budgetunderskottet genom att trycka sedlar, dvs. genom
sedelpressarna, går inflationen upp. Men det är inte fallet i Sverige i dag.
Det är inte så att vi finansierar vårt budgetunderskott genom att trycka
sedlar. Där finns ingen inflationsmekanism. Vi finansierar vårt
budgetunderskott genom att låna pengar på världsmarknaden och inom Sverige.
Vad är det då som gör att vi tror att budgetunderskottet leder till
inflation? Tanken är denna. Om vi har ett stort budgetunderskott och bygger upp
en stor statsskuld, måste de som lånar ut pengar till oss hela tiden räkna med
möjligheten att svenska staten tappar kontrollen över budgetunderskottet och
skuldutvecklingen. Den sticker upp långt upp i diagrammet.
Till slut ser inte staten någon annan möjlighet att klara problemen än att
försöka inflatera sig ur dem. Det är inte så att man finansierar
budgetunderskottet genom att trycka sedlar, utan man finansierar det genom att
låna. Men sedan försöker man inflatera sig ur skuldfällan genom att acceptera
att inflationstakten går upp. Man bekämpar inte inflationen så energiskt som
man annars skulle vilja göra för att därigenom få ner realvärdet på
statsskulden, dvs. minska statsskuldens andel av bruttonationalprodukten.
Det finns egentligen två sätt på vilka staten kan tjäna pengar på att
acceptera att inflationen går upp. Det ena är att realvärdet på statsskulden
sjunker, och det andra är att vissa offentliga utgifter och vissa offentliga
inkomster är ofullständigt indexerade. Om man släpper igenom en
inflationsökning skjunker realvärdet på en stor del av de förmåner vi har,
bl.a. pensionerna. Det innebär också en reell höjning av vissa skatter.
Staten tjänar pengar på att låta inflationen gå upp. Vi är några ekonomer som
har gjort kalkyler på hur mycket det blir. Det är i runda tal 50 miljarder per
år som staten skulle tjäna på att låta inflationen gå upp med 10
procentenheter.
Detta måste marknaden tänka på. Marknaden är inte dum. Den räknar med att det
finns en risk att Sverige i en statsfinansiell kris släpper upp inflationen
litet grand för att därigenom lätta på trycket litet grand på statsbudgeten.
Marknaden vet att vissa länder inte gör det. Vissa länder kommer, även om de
har stor statsskuld, inte att acceptera att inflationen går upp. Belgien är ett
sådant exempel. Belgien har större statsskuld än Sverige. Men Belgien har en
historisk tradition att inte acceptera inflation. Det betyder att när Belgiens
statsskuld växer blir det ändå ingen inflationsförväntning i Belgien. De
belgiska räntorna stiger inte, och den belgiska valutan faller inte på
valutamarknaderna.
Andra länder har sämre rykte när det gäller inflationsbekämpning, och Sverige
hör till de länderna. Sverige har traditionellt haft högre inflation än
omvärlden. Det betyder att när vi nu säger att vi inte tänker acceptera en
inflationsökning och att vi inte tänker försöka att inflatera oss ur
budgetproblemen vågar marknaden inte riktigt lita på det. Man ser att vi
tidigare har förfallit till inflation.
Marknaden består av personer som skall investera egna och andras pengar. De
måste tänka på alla eventualiteter, nämligen att Sverige fortsätter att driva
den politik som vi har gjort de senaste 20 åren.
Somliga länder kan ha stora skulder utan att det sker några kraftiga
ränteuppgångar eller några kraftiga fall i växelkursen. Andra länder får stora
ränteuppgångar och kraftiga fall i växelkursen även om de bara har ganska
måttliga budgetunderskott.
Den ekonomiska politiken i Sverige måste på något vis syfta till att Sverige
hamnar i den första gruppen, den grupp där marknaden på något vis har
förtroende för att man inte tänker inflatera bort statsskulden.
Avslutningsvis vill jag säga att detta är en uppgift både för penning- och
finanspolitiken. Man tenderar att tro att de höga räntor som vi har nu och
fallet för kronan bara beror på svag finanspolitik, dvs. att vi har accepterat
för stora budgetunderskott. Det är inte riktigt sant.
De länder som inte har upplevt sådana fall i valutorna och räntestegringar
karakteriseras inte nödvändigtvis av att de har en stark finanspolitik, utan
framför allt av att de har en stark penningpolitik. På något vis måste
penningpolitiken och finanspolitiken gå hand i hand.
Penningpolitiken måste säga: Även om finanspolitiken är ansvarslös kommer vi
i alla fall aldrig att acceptera inflation. Riksbanken kommer inte att släppa
igenom inflationsimpulser. Finanspolitiken måste säga: Vi skall stödja
Riksbankens antiinflationspolitik. Vi skall se till att det inte blir sådana
underskott att vi kan frestas att inflatera bort dem.
Man ser ofta i debatten att Riksbanken säger: Det är finanspolitikens fel. Nu
måste finanspolitiken stramas upp. Men det är inte riktigt. Finanspolitiken och
penningpolitiken hänger ihop i inflationsförväntningarna som är följden av de
stora underskotten.
Ordföranden: Vi tackar Mats Persson och överlämnar ordet till Klas
Eklund.
Klas Eklund: Herr ordförande! Mina damer och herrar och herr danspedagog
Persson! Jag har fått i uppdrag att granska inte hela denna häxdans utan bara
en av turerna, nämligen länken mellan statsskuld och inflation.
Med inflation brukar vi litet slarvigt i vardagstal mena att priserna höjs.
Det kan på kort sikt bero på väldigt många olika faktorer som inte alls är
länkade till statsskulden. Enstaka priser kan stiga på grund av att kostnader
stiger -- insatsvaror, löner, importpriser, skatter eller vad som helst.
På lång sikt är emellertid inflationen en försämring av penningvärdet. Det
hävdar nog praktiskt taget alla ekonomer i dag. Inflationen är alltså ett
monetärt fenomen. Den hänger samman med att tillgången på likviditet i ekonomin
ökar. Sedan hundra år tillbaka ser vi ett mycket tydligt samband mellan mängden
pengar i den svenska ekonomin och prisnivån.
År från år kan det visserligen svänga väldigt kraftigt. Penningmängden  kan
gå upp eller ner. Men på lång sikt är inflationen ett monetärt fenomen. Länken,
om det nu finns någon länk, mellan statsskuld och inflation går således via
penningpolitiken och den politik som ökar eller minskar tillgången på
likviditet i samhället.
Frågan är med andra ord om budgetunderskott och statsskuld kommer att medföra
en expansiv penningpolitik -- som i sin förlängning ger ökad penningmängd,
högre likviditet och medföljande urholkning av penningvärdet. Det är det jag
tänkte försöka reda ut.
Låt mig dock först säga att frågan egentligen borde vara helt onödig att
ställa. Sedan den 1 januari, då vi blev medlemmar i EU, är det nämligen
formellt förbjudet för oss att finansiera budgetunderskott genom att trycka
pengar.
Medlemskapet i EU innebär nämligen att ett underskott måste finansieras på
ett marknadsmässigt sätt, som det heter, och det har Sverige skrivit under på.
Egentligen går det därför inte längre att sedelpressfinansiera underskotten och
därmed sätta i gång inflationen. Låt oss likväl, eftersom jag av utskottet har
fått frågan, anta att den kan ställas.
På dagordningen finns därmed frågan om det går att medvetet inflatera bort
statsskulden, dvs. att medvetet framkalla inflation för att nå det mål som Mats
Persson talade om, även om vi då skulle bryta mot de statuter som vi har
skrivit under som EU-medlemmar.  Jag tror av olika skäl att detta inte är
möjligt.
För det första: När man inflaterar betyder det att den utlandsdenominerade
delen av statsskulden, som är ungefär en tredjedel av den totala skulden, blir
mycket dyrare och svårare att finansiera. Om man har inflation i ett land med
rörlig växelkurs betyder det att kronan faller och att det därmed uppstår
valutakursförluster för den utlandsdenominerade delen av statsskulden.
För det andra: När det gäller den inhemska delen av statsskulden, som är
ungefär två tredjedelar av helheten, är löptiden ganska kort, ungefär fyra år.
Det finns litet olika beräkningar, beroende på hur man räknar med duration etc.
Det betyder att inflationen måste öka snabbt och bli hög för att man skall
hinna inflatera bort statsskulden. Det räcker alltså inte att inflationen
stiger till 4--5 %, utan vi talar i själva verket om inflationsnivåer på minst
20 %.
För det tredje: Om man medvetet skall öka inflationen så mycket, så kräver
det ett dramatiskt skifte av penningpolitiken. Det kräver dels att vi bryter
med EU, dels att Riksbanken uppger inflationsmålet och direkt börjar trycka på
sedelpressknappen. Det kräver i så fall -- för att tala klartext -- att
riksdagen under pågående mandatperiod måste ge riksbankschefen sparken och byta
ut riksbanksfullmäktige inklusive dess ordförande, vilka samtliga, med dagens
sammansättning, kraftfullt skulle protestera mot alla tankar på en sådan
förändring av Riksbankens politik. Alla tecken på en omläggning av politiken i
denna riktning skulle självfallet leda till dramatiska effekter på de
finansiella marknaderna. Placerarna skulle snabbt driva upp de nominella
räntorna.
Dessutom vill jag understryka att effekten av en sådan politik är att den
långsiktiga kostnaden naturligtvis blir hög. Det blir då omöjligt att kvala in
i det s.k. A-laget i EMU. På kort sikt skulle man kanske i och för sig kunna
lura placerarna via hyperinflation, dvs. extremt hög inflation. Men om vi fick
upp inflationen på detta vis, skulle ju kostnaden för att få ned inflationen
bli oerhört hög. Jag känner inte till något land som har knäckt en så hög
inflation utan mycket reala höga kostnader.
Mats Persson reste frågan om man skulle kunna höja inflationen för att via
den delvisa indexeringen minska det löpande budgetunderskottet. Mats Persson
hävdar att han och några kolleger har visat att man  på kort sikt faktiskt kan
minska budgetunderskottet med 50 miljarder om året på grund av att värdet av
pensionerna minskar samtidigt som statsinkomsterna ökar genom den delvisa
indexeringen av brytpunkten i skatteskalan.
Jag har precis samma invändningar mot det resonemanget. Jag tror att Mats
Persson och hans kolleger underskattar de problem som jag här har beskrivit.
Kom ihåg vad han sade. Hans resonemang förutsätter att inflationen stiger med
10 procentenheter, eftersom räkneexemplet visar en ökning från 2 till 12
procentenheter. Men enligt räkneexemplet tar det också två år för nominalräntan
att anpassa sig till denna högre inflation.
Som sagt tror jag att det går mycket fortare än så. Jag är i själva verket
ganska övertygad om att när den politiska process inleds som skulle kunna
innebära att Riksbanken får i uppdrag att öka inflationstakten med låt säga 10
procentenheter, kommer räntan att skjuta i höjden direkt. Den ökar alltså
snabbare än inflationen. Den anpassar sig knappast i efterhand.
Min slutsats är att möjligheten att välja inflationen som ett strategiskt
medel att urholka statsskulden inte står öppen.
Hur är det då med möjligheten att inflation skulle kunna tvingas fram mot den
lagstiftande församlingens och Riksbankens vilja? Det skulle i så fall innebära
att löptiden för statsskulden skulle minska alltmer och att likviditeten skulle
öka. Eftersom Riksgälden inte kan placera sina obligationsemissioner, tvingas
man minska löptiden kraftigt. Detta är i och för sig något som man skulle kunna
tänka sig. Men det skulle i så fall vara för att räntan på dessa obligationer
inte har stigit tillräckligt högt för att placerarna skall se dem som en
smaklig investering. Men samtidigt har den stigit alltför högt för att
statsmakten skall kunna acceptera kostnaderna. Därför väljer man en
likviditetslösning snarare än en sanering av statsfinanserna, så även i denna
mening innebär det i så fall någon sorts val. Det förutsätter att man väljer
att inte sanera statsfinanserna och att Riksbanken ändå väljer att släppa fram
inflationen. Därför skulle även en sådan här politik medföra precis samma
reaktioner på finansmarknaderna som i det första alternativet där man medvetet
väljer inflationen.  Det skulle med andra ord leda till extrema räntenivåer,
oro och osäkerhet. Därför blir kostnaden lika hög ändå, "so oder so".
En fråga som man kan ställa sig: Överdriver jag inte? Är det  inte så, att
dagens höga nominella räntor redan avspeglar en inflationsförväntan? Är inte
denna effekt redan diskonterad med dagens höga räntenivåer? Skulle de verkligen
stiga ännu mer?
Jag tror inte att dagens nominella räntenivå i sin helhet kan betraktas
enbart som en förväntan om framtida inflation. Jag vill då påminna om det som
Mats Persson sade, att den nominella räntan i ett land utgör summan av den
omgivande räntenivån, växelkursförväntning samt en riskpremie. Denna riskpremie
hänger samman med volatiliteten på de finansiella marknaderna. Det som
placerarna är intresserade av är ju inte den reala räntan i vanlig mening utan
av den reala avkastningen med hänsyn också tagen till hur kursen på
instrumentet -- obligationen i det här fallet -- förändras när räntan svänger.
Men tar man hänsyn till att priserna på obligationerna förändras blir den reala
avkastningen år från år på en tioårig obligation mycket mer volatil, dvs.
svängande. Avkastningen på en sådan obligation har de senaste decennierna
varierat från plus 30 % till minus 10 % per år. De finansiella marknaderna
har alltså en extremt hög volatilitet i avkastningen. Den höga svenska
nominella räntan är delvis en kompensation för denna risk och är därför inte
bara en kompensation för framtida förväntad inflation. Jag tror inte alls att
det i dagens räntenivåer finns förväntningar om de inflationsnivåer som skulle
krävas för att inflatera bort statsskulden, dvs. uppåt 20--30--40 % inflation.
Min slutsats är därför: Om penningpolitiken lades om för att medvetet
inflatera ner skulden skulle det orsaka en jättesväng uppåt för räntorna,
eftersom det skulle vara en stor omsvängning i den penningpolitiska strategin.
Vi vet av erfarenhet att varje sådan omsvängning skapar ännu större osäkerhet.
Volatilitetspremien ökar ännu mer än i dag. Vi skulle få vad ekonomerna kallar
"over shooting" på räntesidan. Dessutom skulle placerarna snabbt revidera sin
syn på den förväntade inflationen.
Jag delar Mats Perssons slutsats, att det är nödvändigt att skapa
trovärdighet på lång sikt för att få kontroll över inflationen. Det går inte
att inflatera bort statsskulden. Det krävs en långsiktigt stabil strategi för
att få kontroll över statsskulden också under en konjunkturnedgång. Därför är
konvergensprogrammet och den framtida långsiktiga politiken för statsskulden
viktig.
Arne Kjörnsberg: Mats Persson jämförde Sverige med Belgien, som har en
större statsskuld än vi men ändå inte samma inflationsförväntningar. Vi har
dålig "record", som ni i branschen brukar säga. Kan man utifrån erfarenheter
från andra länder säga hur lång tid det tar att bygga upp förtroendet? Jag har
också en annan fråga med anledning av vad herrarna här har sagt. Avsikten är
inte alls att skapa osäkerhet, men jag vill ändå ställa följande fråga: Det
tycks vara så att olika länder valde olika vägar under hösten 1992. Ni ekonomer
brukar säga att England och Finland valde en aggressiv räntesänkningspolitik,
vilket vi inte gjorde. Om vi nu tittar i backspegeln -- jag poängterar
backspegeln -- har vi då lärt oss något av detta inför framtiden, så att vi vet
vad som är bäst att göra och vilken väg man skall välja? Har herrarna några
funderingar om dessa frågor?
Mats Persson: När det först gäller frågan om hur lång tid det tar att
bygga upp ett förtroende hos marknaden, så vet vi inte. Det finns så få
experiment där länder har gått från hög till låg inflationslinje. I Sverige
devalverade vi 1982. Därefter devalverade vi inte på tio år. Men det räckte
ändå inte för att få förtroendet som ett land med fast växelkurs.
Beträffande synen på räntesänkningspolitiken är ekonomerna väldigt oense.
Somliga ekonomer säger t.ex. att det var bra att England sänkte räntorna snabbt
under 1993, för det ökade konjunkturen och minskade arbetslösheten, vilket
ledde till minskat budgetunderskott och minskad statsskuld. Därigenom minskade
risken för att man skulle försöka inflatera sig ur budgetproblemen.
Andra ekonomer säger att om Sverige hade gjort samma sak, så hade Riksbanken
sänt en signal till marknaden om en svag riksbank som faller till föga och
sänker korträntan så fort intressegrupper kräver räntesänkningar och så fort
banksystemet vill minska räntorna och öka inflationen för att klara sina
nödlidande fastighetskrediter. Därför skulle en sådan politik i Sverige ha lett
till ökade inflationsförväntningar och kraftiga räntehöjningar. Frågan är
därför svår att besvara. Min personliga åsikt är att Riksbanken sänkte den
svenska räntan 1993 i precis lagom takt. Det låter kanske litet tråkigt när man
berömmer staten för att ha gjort rätt, men det är faktiskt en ganska
kontroversiell åsikt. Jag är säker på att min kollega Klas Eklund tycker att
Riksbanken sänkte räntan alldeles för långsamt.
Klas Eklund: Jag tycker också att frågan är knepig att besvara. Om man
jämför Sverige och Finland finner man att styrräntan i Sverige sedan kronfallet
i november 1992 sänktes långsammare än i Finland. Sedan 1994 har den rört sig
parallellt men i Finlands fall från den lägre nivån.
Utgångsläget är dock annorlunda. Finland hade en reellt svagare situation med
högre arbetslöshet och svagare BNP-utveckling. Sverige hade egentligen en
svårare finansiell situation med större och mer snabbväxande budgetunderskott
samt en statsskuld som steg från en högre nivå.
I det här läget var det inte så konstigt att Riksbanken till en början valde
att vara ganska försiktig, eftersom man inte hade någon erfarenhet av rörlig
växelkurs och därför var osäker på hur variablerna hängde samman samt framför
allt beroende på det galopperande budgetunderskottet 1993.
Finland valde en djärvare penningpolitik och ökade sin utlandsupplåning
snabbare än Sverige. Men kom också ihåg att finländarna också tidigare hade
lagt om sin finanspolitik. De började att strama åt finanspolitiken tidigare än
vad vi gjorde i Sverige, trots att de befann sig i en djupare depression än vi.
Därför är det litet svårt att bestämma sig för vad som är anledningen till att
det har gått som det har gjort. Beror det på finanspolitiken eller
penningpolitiken alternativt kombinationen av dessa båda?
Korträntorna i de båda länderna har ungefär följt styrräntorna. De gick ned
snabbare i Finland än i Sverige. Därefter har de hållit sig på den lägre nivån,
så det tycks som om penningpolitiken har påverkat finländarna ganska
ordentligt. Långräntorna har inte haft riktigt samma utveckling. Det är först
på senare tid som Finland har börjat divergera rejält från Sverige. Det innebar
att den lättare penningpolitik som finländarna förde i början och som höll
korträntorna nere inte bidrog till att minska inflationsförväntningarna.
Långräntorna i Finland och Sverige har stigit ungefär lika mycket under 1994.
Däremot har de gått isär ordentligt under 1995. Det tror jag till största del
beror på att finanspolitiken blev stramare tidigare i Finland och att den nu
börjar bita. Dessutom tror jag att det sätt på vilket man sedan har hanterat
finanspolitiken är en väsentlig faktor. De tillämpar nämligen konsensusmetoden
på ett annat sätt än vad vi gör i Sverige. Finländarna bet tidigare i det sura
äpplet. Den mycket breda politiska samverkan som man har i Finland i dag, där
de i koalitionsregeringen ingående partierna är utvalda just därför att de vill
spara mest, ger ett annat, mer beslutsamt intryck på de internationella
marknaderna.
Min bild av vad som har hänt i Finland och i Sverige är att det handlar om en
kombination av olika faktorer. Finländarna har till en början fört en lättare
penningpolitik kombinerad med en stramare finanspolitik. Kombinationen av detta
har i viss mån varit gynnsammare, finansiellt sett. Men glöm inte att
finländarna har kvar sin 18-procentiga arbetslöshet.
Arne Kjörnsberg: Jag valde naturligtvis att välja en av variablerna, och
jag var medveten om sambandet. Men vad ni säger är alltså att vi inte kan dra
några lärdomar inför framtiden. Mats Persson sade att det finns så många osäkra
faktorer och  att man inte kan säga att allt i övrigt är lika, för att man då
bara gör det för enkelt för sig. Har jag uppfattat herrarna rätt?
Mats Persson: Just i Finland spelar den psykologiska faktorn en så stor
roll. Finländarna ger ett tuffare intryck. De accepterade nedskärningar i de
offentliga utgifterna mycket tidigare. Sådant gör nog intryck på marknaderna.
Men det handlar om psykologi och inte om ekonomi.
En ekonomisk faktor som man kan peka på, som Klas Eklund nämnde, är att den
finska statsskulden till mycket större del än den svenska består av lån i
utländska valutor. Finländarna har mycket sämre möjligheter än vi att inflatera
bort sin statsskuld. Vi kan inte heller inflatera bort så mycket, eftersom en
tredjedel av statsskulden består av utländska valutor. Men finländarna har
dubbelt så mycket, så deras möjligheter att inflatera bort skulden är mycket
mindre. Därmed blir inflationsförväntningarna förmodligen lägre i Finland.
Klas Eklund: Av detta tycker jag dock inte att man kan dra slutsatsen att
Sverige omedelbart och mycket snabbt kan eller bör öka den andel av
statsskulden som är utlandsdenominerad. Det är inte riktigt så enkelt. Vår
volym  är mycket större än finländarnas, eftersom vår statsskuld är mycket
större.
Mats Persson får rätta mig om jag har fel; han bör kunna detta bättre än jag,
eftersom han sitter i Riksgäldens styrelse. Är inte Sverige redan i dag
världens tredje största låntagare av valutalån till statsskulden? Jag tror att
det bara är Valutafonden och Europeiska utvecklingsbanken som för närvarande
lånar mer i utländsk valuta än vad Sverige gör, så lånen är redan nu mycket
stora. Ingen vet ju riktigt vilka effekterna på räntenivåerna skulle bli om man
kraftigt ökade denna andel.
Om jag får vara pessimist eller varnande tycker jag att man också skall ha
klart för sig vad det skulle innebära om staten tog in ytterligare
utlandsdenominerad skuld. Det skulle betyda att staten kraftigt ökade
valutariskexponeringen. Om kronan skulle fortsätta att försvagas, skulle den
omedelbara effekten på budgetunderskottet bli mycket allvarlig med stora
valutakursförluster när de realiseras. Därför vill jag inte dra slutsatsen att
man snabbt skall kasta sig ut och låna i yen, D-mark o.d. Det vore en alltför
enkel slutsats.
Lars Tobisson: Till att börja med tycker jag att det   vore skönt om vi
kunde föra undan tanken på att inflatera bort statsskulden. Vi har ju inte bara
förpliktat oss med inträde i EU. Nu föreligger faktiskt också i
kompletteringspropositionen ett förbud mot monetär finansiering av statsskulden
och ett förslag från Riksbanksutredningen som gör att det verkställs.
Jag skulle vilja ta upp frågan om hur länge vi kan leva med en så hög
realränta som vi har. Enligt de räntesatser som nu har presenterats är den 8 %.
De räntor som möter låntagaren när han skall belåna bostaden eller annat är 10
% eller kanske mer. Detta speglar trots allt en misstro mot den förda
ekonomiska politikens förmåga att skapa tillväxt och att klara kampen mot
inflationen. Då måste väl egentligen något så småningom ge sig. Antingen
släpper man upp inflationen med de störningar det innebär. Jag tycker att det
vältaligt har illustrerats hur besvärligt det skulle bli. Dessutom är det så,
som Klas Eklund sade, att när inflationen är reell och inte bara förväntad,
kommer den att driva upp räntorna, så att vi på något sätt jagar vår egen
svans. Alternativet, dvs. den finanspolitik som nu har presenterats och som
bekräftas i kompletteringspropositionen, är att Riksbanken får fortsätta att
höja räntan några steg, antingen en gång kraftigt eller med många små steg för
att hålla kontroll på inflationen. Är det inte så att man då i förtid
framkallar en recession, dvs. att det helt enkelt blir en påverkan på
tillväxten som omöjliggör det långsiktiga syftet? Hur klarar man upp detta? Det
måste väl leda till att det inte går att använda penningpolitiska medel, utan
det krävs en finanspolitisk förändring. Vilken sådan skulle ni vilja
rekommendera?
Klas Eklund: Om någon av oss skulle kunna ge ett bra svar på den frågan,
skulle vi definitivt förtjäna nobelpris i ekonomi.
Jag tror att balansgången är mycket svår för Riksbanken. Det som avgör
Riksbankens tempo i reporäntehöjningarna måste ju vara deras egen bedömning av
inflationen. Om man, som jag, tror att de nominella räntorna i Sverige i dag
inte bara avspeglar en inflationsförväntan utan också en allmän risk --
volatilitetspremie -- så måste den viktiga uppgiften, förutom att bekämpa
inflationen, vara att också reducera denna osäkerhet och risk. Då tror jag inte
att snabba reporäntehöjningar är det som framför allt ger denna effekt. Snarare
riskerar snabba, stora repohöjningar att framkalla just den farhåga som Lars
Tobisson talar om, nämligen att påskynda marschen mot nästa lågkonjunktur.
Problemet är att vi inte riktigt känner till Riksbankens inflationsprognos.
Därför är det svårt att ur detta perspektiv sätta betyg på höjningstakten av
reporäntan. Jag tror att Riksbanken har en mycket liten handlingsfrihet i detta
läge och att det enda de kan göra är att mycket försiktigt peta upp reporäntan
med några punkter åt gången. Problemet för Riksbanken är också den tid det tar
för reporäntan att verka. Den ger ju utslag med ungefär ett och ett halvt års
fördröjning. Jag vill inte påstå att det är kört, men mycket av det som styr
inflationen inför 1996 är redan genomfört. Det som avgör vad Riksbanken skall
göra med reporäntan i dag är framför allt vad de tror om inflationen under
slutet av 1996 och år 1997, vilket är väldigt svårt att spå om. Vad gäller
inflationen 1996 är det alltså i viss mening redan för sent att attackera den
med reporäntehöjningar. Om jag skulle tvingas att ge råd till Riksbanken skulle
det därför vara att fortsätta att vara försiktiga med reporäntan. Den bör gå
långsamt uppåt.
Mats Persson: Sedan har vi den andra hänkeln i den rävsax som vi sitter
i, nämligen konjunkturläget, som Lars Tobisson antydde.
Om nu Riksbanken fortsätter att bekämpa inflationen genom höjning av
reporäntan, kanske försiktigt och långsamt, som Klas Eklund förespråkar, vad
händer då med konjunkturläget? Nu deltog jag inte i första sessionen här, så
jag vet inte riktigt vad som sades. Men jag antar att Nils Lundgren och Lars
Jacobsson sade att vi befinner oss i en konjunkturuppgång, men att den är
oerhört bräckligt och att det hela tiden finns tecken på att uppgången håller
på att brytas. Jag antar att de sade så, för så är det i alla fall. Då kan man
fråga sig: Vågar Riksbanken höja reporäntan och bekämpa inflationen om man
riskerar att knäcka konjunkturuppgången? Eller kommer Riksbanken då att säga vi
trots allt får acceptera en viss inflationsökning för att komma till rätta med
lågkonjunkturen?
Här finns tre problem som delvis hänger samman men som delvis lever ett eget
liv. Det ena är konjunkturläget, det andra är arbetslösheten och det tredje är
budgetunderskottet -- statsfinanserna, som är ungefär samma sak. På grund av
lågkonjunkturen har vi hög arbetslöshet, och på grund av den höga
arbetslösheten har vi dåliga statsfinanser. Men det är inte riktigt så, utan
det finns litet skillnader dem emellan som man kan angripa litet grand var för
sig. Man kan se de mest kontroversiella inslagen i kompletteringspropositionen
i ljuset av dessa tre problem.
Vi måste komma till rätta med budgetunderskottet. Därför krävs det
åstramningar i de offentliga utgifterna. Men det är oerhört olyckligt att
strama åt i en lågkonjunktur, eller i en kanske gryende konjunkturuppgång,
som är så bräcklig att vi riskerar att knäcka den om vi stramar åt för mycket.
Det strider mot allt som vi lär oss i läroböckerna, att i ett läge med djup
lågkonjunktur strama åt och skära ned i offentliga utgifter så oerhört mycket
som vi nu försöker göra. Det är absurt på något vis. Samtidigt vet vi att
lågkonjunkturen till stor del beror på de dåliga statsfinanserna. Räntorna
drivs upp, vilket leder till höga realräntor, vilket också knäcker
konjunkturuppgången.
Hur skall man då komma till rätta med problemet? Det finns inga enkla
lösningar. Man kan inte säga: Här har vi lösningen. Så här gör vi, så löser vi
alla problem. Man får i stället på olika sätt försöka att hitta något slags
lösning som inte är perfekt.
När det gäller arbetslösheten kan man säga att problemet kommer att lösas när
det blir en konjunkturuppgång. Men det är inte säkert, för erfarenheterna från
Europa visar ju att om man en gång har släppt upp arbetslösheten på för höga
nivåer, så är det stor risk att den låses fast. För att ha en god intellektuell
beredskap för att det värsta kan hända i Sverige, får vi räkna med att när
konjunkturuppgången kommer, blir stark och väletablerad, kommer arbetslösheten
att fortsatt vara hög. Det får vi räkna med. Det kanske inte blir så, och man
kan hoppas att det inte blir så, men vi måste ha en intellektuell beredskap för
detta. Konjunkturuppgången kanske inte räcker för att arbetslösheten skall
minska.
Statistiken över arbetslöshet och vakanser, den s.k. Beveridge-kurvan --
namnet är taget efter en engelsk nationalekonom som för första gången i ett
diagram ritade sambandet mellan arbetslöshet och vakanser --, visar att
arbetslösheten nu långsamt sjunker medan vakanserna ökar. Det börjar finnas
lediga platser. De är inte så många, men man kan i statistiken se att antalet
vakanser börjar öka.
Då är frågan: Hur skall vi driva över de arbetslösa till de branscher,
regioner och yrken, där det nu börjar finnas lediga platser? Det värsta vore ju
om vi hade hög arbetslöshet, samtidigt som det fanns en massa lediga jobb i
andra branscher. På så sätt låses arbetslösheten fast, vilket delvis blev
resultatet i andra länder under 80-talet.
Hur skall vi då få över de arbetslösa till de lediga jobb som nu så smått
börjar dyka upp? Om detta har det forskats en hel del. Nils Lundgren sade att
man egentligen borde kalla in arbetsmarknadsekonomer för att diskutera
arbetsmarknadsfunktioner. Men litet av forskningen tyder på att länder som har
stränga och tuffa socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkringar löper
mindre risk för att arbetslösheten låses fast på en hög nivå. Det betyder att
man för att driva över de arbetslösa till dessa jobb, måste vara ganska sträng
och tuff mot dem. Det drabbar naturligtvis oskyldiga som verkligen inte har
några jobb och som råkar ut för sänkta ersättningsnivåer i
arbetslöshetsförsäkringen och kanske tuffare regler när det gäller utförsäkring
från a-kassan efter ett år. Men samtidigt blir tendensen att det åtminstone
driver över några till de jobb som finns. I ljuset av detta skall man inte bara
se sänkningen i a-kasseersättningen till 75 % som en budgetförstärkning utan i
första hand som ett mikroekonomiskt incitament för att göra det dyrare att vara
arbetslös och för att driva över de arbetslösa i de jobb som nu börjar komma.
Men detta innebär faktiskt samtidigt en budgetförstärkning. Att sänka
ersättningsnivån innebär alltså en minskad köpkraft, vilket inte är bra i
dagens konjunkturläge. Hur skall man då parera detta i nuvarande
konjunkturläge? En momssänkning på mat,  vilket kanske inte är den bästa
åtgärden -- jag vill inte försvara den för jag kan tänka mig att det också
finns andra åtgärder -- får i alla fall effekten att köpkraften inte minskar  i
dagens konjunkturläge, utan att vi i alla fall släpper loss litet köpkraft till
hushållen. Därigenom kan man eventuellt undvika att konjunkturuppgången bryts.
Lars Tobisson: Jag ber om ursäkt för att jag orsakade ett så långt svar.
Vi tycks vara ense om att möjligheterna för penningspolitiken är ganska
begränsade som det ser ut i dag. Min fråga är då: Är det möjligt att reda ut
detta med en omlagd övrig ekonomisk politik, dvs. en politik som vilar på
riksdag och regering?
Klas Eklund: Jag tror att huvudbördan ligger på finanspolitiken. Även om
saker och ting rör sig åt rätt håll, tror jag inte att man har nått ända fram.
Det handlar om en trovärdighetsfråga.
Problemet med finanspolitiken är de totala beloppen, som visserligen är stora
men som har kommit fram styckevis och delt under galgen. Därför är inte
finanspolitiken i den meningen förtroendeingivande för alla kreditgivare.
Nästa viktiga steg blir konvergensprogrammet. Vi vet ju inte i dag hur det
kommer att se ut. Men kompletteringspropositionen innehåller ett femårsscenario
som jag förutsätter kommer att bli kärnan i konvergensprogrammet.
Enligt detta scenario ökar BNP-tillväxten, BNP-gapet sluts, inflationen
ligger kvar under 3 %, arbetslösheten sjunker till ca 6 %, budgetunderskottet
krymper och statsskulden minskar. Det ser ju bra ut. Men likväl tror jag inte
att det är tillräckligt förtroendeingivande för de stora kreditgivarna. Varför?
Därför att så många antaganden som ligger bakom detta är åt det optimistiska
hållet. BNP-tillväxten grundas bl.a. på att sparandet i hushållen halveras från
drygt 8 % till ca 4 %, vilket jag inte tror att det gör i den osäkra period som
vi lever i, med nedskärningar i socialförsäkringssystem etc. framför oss.
Inflationsprognosen kan man ha olika uppfattningar om. Det är bara att
konstatera att denna inflationsbedömning är den i särklass lägsta av alla
bedömningar.
För att budgetunderskottet skall minska till nämnda nivåer krävs, förutom att
alla andra förutsättningar faller på plats, att det finns ett väl fungerande
nominellt utgiftstak för den offentliga sektorn under hela perioden.
Undertecknad, som själv har jobbat i Finansdepartementet, vet hur ohyggligt
svårt det är att få sådana cash limits att faktiskt fungera, framför allt under
lågkonjunkturer.
Vidare förutsätts att valutan stärks med ca 15 % från dagens nivå. Detta
antagande är inte så oskyldigt som det kan låta, för innebörden är att 25 års
trend av ständigt fallande krona nu bryts och vänds till fem års stärkt krona.
Notera också att valutakursantagandet, vilket jag tidigare antydde, är centralt
för budgeten. Om valutastärkningen inte inträffar, utan valutan ligger kvar på
dagens nivå eller fortsätter att försvagas, vilket vore ännu värre, inträffar
mycket stora valutakursförluster som slår direkt på budgetunderskottet.
Sedan har vi ränteantagandet, dvs. att vi skall minska ränteskillnaden mot
Tyskland från ungefär fyra procentenheter ned till en procent, vilket skulle
vara ett mycket kraftigt trendbrott.
Varje antagande av det här slaget är i sig naturligtvis möjligt. Helheten
ligger ändå åt det optimistiska hållet. Det förutsätter en mycket kraftig
förtroendestärkning från omvärlden för att valutan skall stärkas och räntan
falla på detta vis. Därmed skulle resten av pusselbitarna falla på plats.
Vad jag är rädd för är att programmet som det nu ser ut, grundat på
kompletteringspropositionen, inte skapar detta förtroende. Som Lars Tobisson
antydde tar det nämligen tid. Jag tror att de flesta placerare, som på grund av
fallande krona och stigande räntor har bränt sig så kopiöst på Sverige under de
senaste åren, är mycket försiktiga. De håller sig undan och väntar. De säger:
The proof of the pudding is in the eating. Det räcker inte med prognoser om
framtida förbättringar, utan de vill vänta och se att budgetunderskottet
faktiskt har minskat kraftigt och att räntorna har börjat sjunka osv. Då kan de
komma tillbaka i stor skala, men inte dessförinnan.
Risken är naturligtvis att detta blir något slags moment 22-situation, för så
länge förbättringen inte visar sig, håller placerarna sig undan. Då blir de
negativa prognoserna självförverkligande. Jag tror att det bara finns ett sätt
att bryta detta, nämligen att genom en ytterligare finanspolitisk
manifestation, helst med flera politiska partier inblandade, ta betydligt
större steg för en långsiktig sanering av budgeten. Det är inte min mening att
vara politisk agitator i detta sammanhang. Men om ni frågar mig vad jag tror
skulle få en positiv effekt, så är det faktiskt just detta.
Per-Ola Eriksson: Mats Persson talade om att det framför allt handlar
väldigt mycket om signaler och mindre om ekonomi. Då kan vi dra slutsatsen att
vi behöver fler psykologer och färre ekonomer som rådgivare till riksdag och
regering.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att Sverige skulle öka upplåningen
i utländsk valuta. Jag vill ställa en fråga mot bakgrund av diskussionen om
sambandet mellan inflation och ökat utlandsberoende. Hade det ur psykologisk
synpunkt varit en bättre signal om vi hade sagt att vi inte skulle låna
utomlands utan i stället öka upplåningen här hemma i Sverige för att inte
utsätta oss för risken med betydande förluster?
Mats Persson: Jag tror inte det. Jag tror att det var ett klokt beslut
att öka upplåningen i utländsk valuta. Annars hade vi sänt ut signalen att vi
nog kommer att inflatera bort statsskulden i alla fall, vilket jag tror hade
varit olyckligt.
Nu när kronan har fallit har resultatet naturligtvis blivit stora
valutaförluster på lånen. Men om vi lyckas att driva en politik som gör att vi
återvinner världens förtroende, gör vi i stället motsvarande valutavinster, så
det finns stora pengar att hämta med att driva en ansvarsfull politik. Jag
tycker nog att nuvarande nivå på valutalån är ganska bra. Den kanske kunde vara
litet högre. Den ligger i dag på 30 %. Jag tycker nog inte att den skall
falla.
Per-Ola Eriksson: En följdfråga: Råder det total enighet om den
uppfattningen inom Riksgälden?
Mats Persson: För det första vet jag inte det. För det andra vet jag inte
om jag har rätt att tala om det så här offentligt. Jag kan bara redovisa vad
jag tycker.
Anne Wibble: Av Klas Eklunds utläggningar kan man dra slutsatsen att vi
behöver litet säkerhetsmarginaler, vilket aldrig är dumt att ha. En av de saker
som man då kan diskutera är olika slags strukturåtgärder som ligger litet vid
sidan av den vanliga penningpolitiska finanspolitiska politikuppdelningen, som
möjligen inte har indragen köpkraft eller liknande som omedelbar effekt men som
ändå innebär att ekonomin fungerar litet bättre. Jag tänker på det som kallas
NAIRU, dvs. den arbetslöshetsnivå som är förenlig med hyfsat låg pris- och
löneökningstakt. De senaste beräkningarna i propositionen visar att den under
senare år har stigit ganska kraftigt som en effekt av svårigheterna att minska
arbetslösheten när den väl har blivit hög. Arbetslösheten ligger nu på ca 5,5
%. Därtill kommer personer i åtgärder, så det är nästan 10 % totalt.
Min fråga riktar sig främst till Mats Persson, som inte närvarade vid
diskussionen på förmiddagen. Vilka rekommendationer skulle du vilja ge för att
förstärka politikområdena med sådana strukturgrepp som skulle innebära en lägre
strukturell arbetslöshet?
Mats Persson: Det är inte mitt forskningsområde, så jag vågar inte uttala
mig om detta. Men jag ser i första hand sänkningen av ersättningsnivåerna i
a-kassan som en strukturåtgärd. Jag ser den inte som en budgetförstärkning i
första hand, utan jag tror att den är bra just för att den skapar incitament.
Om jag får skjuta från höften och säga saker som jag inte alls  har något
belägg för i form av forskning, så tror jag att de miljarder som avsätts för
att öka sysselsättningen i byggsektorn hade varit bättre använda om de i
stället hade avsatts för att öka kapaciteten på arbetsförmedlingarna när det
gäller att pressa folk in i de regioner och branscher där jobben nu finns.
Arbetsbelastningen på arbetsförmedlingarnas handläggare har ökat väldigt
kraftigt, eftersom arbetslösheten har ökat. Det betyder att en handläggare rent
mänskligt inte har tid eller ork att hela tiden driva arbetslinjen.
Handläggarna är överbelamrade av ärenden, dvs. av arbetslösa som söker jobb.
Att då använda en del av dessa pengar till att förstärka kapaciteten inom
arbetsförmedlingarna tror jag vore väl använda pengar. Men jag är alltså ute
och cyklar, för det här är inte mitt forskningsområde.
Anne Wibble: Jag tycker att svaret är litet konstigt, för de allmänna
kurvorna över budgetutvecklingen, som behandlas som ett monetärt fenomen, och
sysselsättningsutvecklingen, särskilt inom den privata sektorn, är närmast
parallella. Det synes mig nu vara så att regeringen egentligen är involverad i
att försöka skilja kurvorna åt. Man vill klara ut de finansiella   obalanserna
men får inte riktigt fram den sysselsättningsökning som borde ligga i just en
sådan balansering på den finansiella sidan. Jag är litet osäker på om detta
går, men det borde vara en ekonomiskt, teoretiskt intressant fråga. Av
politiska skäl vore det djupt olyckligt om man lyckades separera detta, för då
låses vi fast i arbetslöshet.
Klas Eklund: Jag håller med om att budgetsaneringen på lång sikt
förutsätter en rejäl ökning av antalet jobb i den privata sektorn.
Detta är definitivt inte heller mitt forskningsområde. Det var länge sedan
jag forskade över huvud taget. Men vad jag som allmänekonom kan se som ett
problem är målkonflikten med den väldigt starka skattehöjningen som har
genomförts. På kort sikt kan den täppa till hålen i budgeten men på lång sikt
riskerar den att försvåra en sysselsättningsökning, därför att det helt enkelt
blir dyrare att anställa folk, på grund av höjda egenavgifter,
arbetsgivaravgifter och höjd inkomstskatt. Skattekilarna växer. Utan att kunna
belägga resonemanget med siffror, tror jag att detta på sikt gör det svårare
att klara den långsiktiga nödvändiga sysselsättningen i den privata sektorn.
Mats Persson: Jag tror att mycket av detta är psykologiskt. Vid hög
arbetslöshet är det så lätt för de arbetslösa att glida in i arbetslösheten som
en livsstil. Det finns oerhört deprimerande erfarenheter från de länder som har
accepterat att så har skett, exempelvis Danmark och Holland där stora delar av
befolkningen i arbetsför ålder är långsiktigt arbetslösa och har det som sin
livsstil. Som ekonom är det svårt att finna några bra lösningar. Men allt
finlir om valutaskuldens sammansättning, duraktionen i statsskulden etc. verkar
mindre betydelsefullt än det stora primära målet, att på något vis "driva ut"
de arbetslösa ur arbetslösheten som en livsstil och få in dem i de jobb som
faktiskt så smått börjar spira, framför allt i den privata sektorn. Inom den
offentliga sektorn sker det ju fortfarande neddragningar.
Thomas Östros: Jag vill återkomma litet grand till den tidigare
korträntediskussionen som jag tyckte var väldigt intressant.
Riksbanken balanserar verkligen på inflationsmålet och befinner sig
naturligtvis i en besvärlig situation. Därför ser man sig tvungen att snabbt
höja korträntorna, vilket man har gjort under våren.
Min första fråga är: Vad vet vi om effekterna på inhemsk efterfrågan på
höjning av de korta räntorna?
Min andra fråga gäller konkreta förslag i kompletteringspropositionen. En
orsak till att vi balanserar på målet är ju höjda indirekta skatter som gör att
det blir engångsnivåhöjningar i KPI. Nu föreligger ett förslag om att sänka
matmomsen, vilket leder till en engångssänkning i KPI 1996. Kan detta vara ett
sätt att skaffa sig det andrum som tydigen behövs för att få ett förtroende för
en stark finanspolitik som leder till sänkta räntor?
Johan Lönnroth: Jag skall göra ett påstående i stället för att ställa en
fråga, så får ni säga emot mig om ni vill. Jag vill påstå att detta med att bli
en del av EU:s A-lag eller att platsa i EMU kommer att kosta Sverige ett antal
procent i ökad arbetslöshet. Man vet ganska bestämt att detta blir effekten
över ett antal år som vi kan överblicka. Vad som sedan på mycket  lång sikt
händer med arbetslösheten beroende på detta är något som är oerhört svårt att
veta. Det är något som ekonomerna inte har några hållbara teorier om.
Roy Ottosson: I dessa konvergensprogramtider måste man fundera på vad som
skulle hända om konvergenskraven -- eller statsskulden -- mjukades upp, om
Sverige t.ex. skulle gå in i EMU:s tredje fas med en statsskuld på ungefär 80
%. Alternativt, vad skulle hända med svensk ekonomi om vi mycket snabbt
försökte minska statsskulden till under 60 % på ungefär 10 år?
Klas Eklund: Jag skall ge några korta svar. Både Johan Lönnroth och Roy
Ottosson ställde frågor om EMU. Jag tror att många av de frågor som ställs inte
borde ställas här utan till Bundesbank. Det är ju nämligen inte vi själva som
råder över hur synen på konvergenskriteriet statsskuld. Jag gissar -- jag kan
ha fel -- att tyskarna kommer att vara väldigt strikta och inte släppa in dem
som uppvisar sämre siffror. I alla fall kommer de att försöka hålla dem som
inte klarar konvergenskriterierna utanför. Det beror helt enkelt på att
Europa inte är något optimalt valutaområde. Det skulle bli stora spänningar
mellan olika valutor om dessa länder skulle släppas in. På så sätt skulle en
väldig sprängkraft byggas in, som hotar unionen. Från tysk sida vill man
naturligtvis inte få in svaga nationer som befläckar D-marken. Jag tror alltså
inte att frågan skall ställas här utan till Bundesbank eller till den tyske
förbundskanslern.
Johan Lönnroth frågade vad EMU-inträdet kommer att kosta i form  av
arbetslöshet. Återigen är det en fråga som inte skall ställas här, utan det
handlar om vad som sker på kontinenten. Om det utbildas en grupp länder --
Tyskland och staterna runt om och eventuellt Frankrike -- som 1999 bestämmer
sig för att försöka gå vidare och skapa EMU, så kommer pressen på oss att
försöka klara konvergenskriterierna att skärpas, oavsett om vi formellt är med
i unionen eller inte. Annars kommer vi att betraktas som ett B-lag eller en
B-nation inom EU. Om jag skall vara ärlig, tror jag inte att vi har så mycket
att välja på. Jag håller med Johan Lönnroth om att de riktigt långsiktiga
effekterna är mycket svåra att bedöma.
Så till Thomas Östros fråga: Jag känner inte till några kvantitativa
bedömningar av effekten på den inhemska efterfrågan på kortränteförändringar.
Konjunkturinstitutet gjorde häromåret ett försök att analysera effekten av
framför allt femårsräntans förändringar. Problemet var att undersökningarna
framför allt grundade sig på en historia med fast växelkurs. Vi vet tyvärr inte
särskilt mycket om huruvida resultaten stämmer även under rörlig växelkurs.
Därför kan jag inte ge något bra svar. Jag kan ge ett allmänt svar, att de höga
korträntorna naturligtvis kommer att fördyra upplåningen i bostads- och
finanssektorn. Därmed försvåras återhämtningen i fastighetssektorn liksom i den
finansiella sektorn. Men jag har inte tillräcklig kunskap för att sätta några
siffror på vad det betyder för den slutliga efterfrågan i nationen.
Frågan om huruvida matmomssänkning kan ge andrum: Ja, kanske i någon sorts
matematisk mening. Men det förutsätter att det verkligen blir en prissänkning
via matmomsen, vilket vi inte har en aning om, eftersom vi inte vet hur
handlarna kommer att reagera med sina marginaler. Vad vi däremot vet är att
sänkningen, precis som du själv sade, i så fall faller bort när
tolvmånaderstalet så att säga trillar ut ur statistiken.
Om man skall tala om förtroende och omvärldens syn på Sverige,  tror jag att
så gott som alla bedömare inser att KPI-effekten är en engångshändelse och att
den därför inte stärker det långsiktiga förtroendet. Risken är snarare att
effekten blir den  motsatta, om placerarna och de internationella bedömarna
inte förstår eller accepterar resonemanget bakom sänkningen utan ser den som
mer eller mindre obegriplig.
Mats Persson: Jag håller med Klas. Jag skall bara göra en komplettering
som gäller konvergensprogrammet. Även här går det ju att fiffla med
statistiken, precis som med momssänkningen där man kan fiffla litet med
inflationstakterna. Man räknar nämligen inte statsskulden brutto utan i stället
netto. Då kommer vi i något slags formell matematisk mening att klara kravet på
statsskulden. Det är väl en förhandlingsfråga mellan Sverige och EU om vi skall
få räkna statsskulden brutto, som jag tidigare visade exempel på, eller om vi
skall räkna den netto, dvs. att från statsskulden dra ifrån de tillgångar vi
har, främst i AP-fonden. Det finns mycket att säga om huruvida det är korrekt
eller inte att göra så. Jag tycker, för att göra en lång historia kort, att det
ekonomiskt korrekta är att räkna brutto och inte göra avdrag för AP-fondens
tillgångar i statsskulden. Men detta är en förhandlingsfråga.
Klas Eklund: Däremot kan man konsolidera själva statens skuld. Då hamnar
den i och för sig ca 5 procentenheter lägre. Det kan man göra.
Ordföranden: Finns det någon uppföljningsfråga?
Thomas Östros: Kan jag bara kort få kommentera att orsaken till att vi
balanserar på inflationsmålet också är statistikfiffel, dvs. höjningar av
indirekta skatter som detta neutraliserar.
Roy Ottosson: Det pågår ju en diskussion om konvergenskraven. Vi vet att
det även från en del andra länder finns ett starkt tryck på att man skall höja
den acceptabla skuldkvoten. Vad skulle det få för effekter för svensk ekonomi?
Jag tänker då på makron som tillväxt, arbetslöshet osv. om vi går in i EMU med
en väldigt hög statsskuld. Blir det förskjutningar eftersom resurser lämnar
landet i högre utsträckning än om vi hade haft en lägre statsskuld t.ex. eller
vad händer egentligen? Hur ser ni ekonomer på detta?
Mats Persson: Hur menar du? Menar du att vi har stor statsskuld och inte
blir insläppta eller att man tummar på det och släpper in Sverige med den höga
statsskulden? Är det jämförelsenormen? Undrar du då vad det är för skillnad
mellan de två alternativen? Statsskulden är ju densamma i de två fallen. Därför
är det väl bättre att vi blir insläppta med en stor statsskuld än att vi
tvingas att stå utanför med en stor statsskuld. Men det är svårt att säga vilka
de exakta effekterna blir.
Ordföranden: Jag vill rikta ett varmt tack till Klas Eklund och Mats
Persson för er medverkan. Tack skall ni ha!

Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen
Ordföranden: Ni är alla välkomna till den sista avdelningen av
utfrågningen om Sveriges ekonomiska läge. Vi hälsar statssekreterare Svante
Öberg från Finansdepartementet hjärtligt välkommen till oss.
Svante Öberg: Jag skall säga några få ord inledningsvis. För den som har
hunnit läsa kompletteringspropositionen är allt känt. Det jag skall göra är
egentligen bara att peka på huvudpoängen i kompletteringspropositionen,
nämligen att statsfinanserna är under kontroll.
Med de beräkningar vi nu har i kompletteringspropositionen ser vi att vi kan
stabilisera skuldkvoten -- statsskulden som andel av BNP -- redan 1996, alltså
nästa år. Det är två år tidigare än vi räknade med under valrörelsen och ett år
tidigare än vi räknade med i budgetpropositionen.
Vi ser också att underskottet i de offentliga finanserna går ner kraftigt.
Det kommer med nuvarande projektion nästan ner till noll år 1998, från att ha
varit över 13 % 1993. Det här är en internationellt sett mycket omfattande
sanering av de offentliga finanserna. Det finns ett fåtal länder som har
försökt sig på något liknande.
Det är svårt att i förväg säga när det här ger resultat på de finansiella
marknaderna. Vi ser i dag en tudelning av ekonomin. Den reala delen av ekonomin
går bra, tillväxt, sysselsättning, m.m. Men de finansiella marknaderna har
fortfarande inte tagit intryck av den utvecklingen.
Vi är inte ensamma om att ha en situation av det slaget. Jag var nyligen i
USA, där man har ungefär samma situation. Man har en ekonomi som går hyggligt,
men man har en valuta som är undervärderad. Försvagningen av dollarn har gått
längre än de ekonomiska bedömarna egentligen tycker är rimligt.
Men vår övertygelse är att detta förr eller senare kommer att ge genomslag
också på de finansiella marknaderna. Möjligen har vi sett början till det de
senaste två veckorna. Men det får framtiden utvisa.
Lennart Hedquist: Det jag först vill ta upp är ett ämne som vi också
diskuterat något under förmiddagen. Regeringen har valt att samtidigt som man
gör vissa utgiftsnedskärningar också sänka skatten på mat, dvs. matmomsen. Det
har i den ekonomiska debatten framhållits att när man i det här läget sänker
skatt -- vilket är en tacknämlig åtgärd -- bör man i första hand sänka skatter
som är skadliga och som påverkar tillväxtmekanismerna. Regeringen har valt att
sänka en skatt som inte bedöms vara särskilt skadlig i det hänseendet. Det
skulle vara intressant att höra dig utveckla tankegångarna bakom momssänkningen
på mat, särskilt med utgångspunkt från den debatt som har förts den senaste
tiden. Såväl fackekonomer som i stort sett alla andra har menat att det är en
dålig åtgärd.
Min andra frågeställning, som jag tänkte att du skulle kommentera något,
gäller en bra sak i kompletteringspropositionen. Det står på flera ställen om
någonting som bör kunna ge utgiftsnedskärningar och ökad produktivitet.
Regeringen skriver bl.a. att kommunerna bör få en ökad frihet att anpassa
verksamheten enligt sina lokala förutsättningar. Man skriver under det
kommunala avsnittet att man avser att göra en översyn. Alla tänkbara åtgärder
skall tas fram för att underlätta för kommuner och landsting att öka
effektiviteten och göra prioriteringar mellan olika verksamheter. Man skall
därför undanröja kostnadsdrivande regler för kommuner och landsting.
På sidan 23 i kompletteringspropositionen, i anslutning till de här
uttalandena, står det också att "Socialtjänstkommitténs förslag på detta område
bereds för närvarande i regeringskansliet." Eftersom detta är inskjutet på just
det här stället gör man reflexionen att det är rimligt att tro att regeringen
avser att göra en översyn av socialtjänstlagen som ger kommunerna
bestämmanderätt över utgifter och t.ex. socialbidrag och att det inte kommer
att skapas någon riksnorm. Jag skulle vilja få det bekräftat, samtidigt som jag
skulle vilja få höra vilka kostnadsdrivande åtgärder i övrigt som man avser att
avskaffa i samband med den här översynen.
Svante Öberg: Låt mig ta matmomsen först. Det finns olika typer av
argument för olika typer av skattesänkningar. Under de gångna åren har en rad
andra skatter sänkts, t.ex. skatt på inkomst av kapital som har en
fördelningseffekt som inte stämmer överens med den nuvarande regeringens
ambitioner. Det är det som skiljer en skattesänkning på kapitalinkomster från
en matmomssänkning. Det är alltså fördelningsmotivet som har varit starkast.
Man kan också ifrågasätta vilken effekt sänkningarna av de s.k. skadliga
skatterna har haft under den gångna treårsperioden. Tanken var väl att
tillväxten och sysselsättningen skulle öka. Så har inte blivit fallet. Jag tror
att det är ganska svårt att säga precis vilka effekter olika skattesänkningar
har. Men i fördelningsavseende är den här betydligt bättre än en del andra
skattesänkningar.
För regeringen har det också varit viktigt att komma in i en situation där de
offentliga finanserna är mer stabila. Det blir de om utgiftsnivån är lägre och
om underskottet är lägre. Vi hade en situation med en kraftigt ökad utgiftsnivå
fram till 1993, framför allt under åren 1992 och 1993. Då steg utgiftsandelen
av BNP med 13 procentenheter, från 61 % till 74 %. Det är en ohållbar situation
i längden. Därför måste utgiftsnivån komma ner, så att vi får lättare att klara
nästa lågkonjunktur. Det är det som är det viktiga och som även ingår i
kompletteringspropositionen. Man sänker utgiftsnivån. Samtidigt har man
möjlighet att göra något som är fördelningspolitiskt riktigt, man kan sänka
matmomsen.
När det gäller kommunerna vill jag inte gå längre än till det som finns
upptaget i kompletteringspropositionen. Eftersom Socialtjänstkommitténs förslag
fortfarande bereds inom regeringen kan jag inte precisera mig mer än så.
Lennart Hedquist: Jag vill bara peka på att det var intressant att den
frågan nämndes i det här sammanhanget. Det kanske leder till den slutsats som
jag drog.
Låt mig bara göra en precisering beträffande skattepolitiken. Svante Öberg
sade att det kunde vara riktigt att höja skatter av fördelningspolitiska skäl,
även om, som jag uppfattade det, de skattehöjningarna leder till
samhällsekonomiskt ogynnsamma effekter. Och det är vad många av de
skattehöjningar som genomdrevs i höstas leder till.
Det är en mycket kortsiktig fördelningspolitik om man skadar tillväxten.
Samtidigt sänker man nu skatter som inte påverkar tillväxtförutsättningarna.
Jag finner i så fall den prioriteringen i skattepolitiken oerhört ologisk,
särskilt om man säger sig vilja eftersträva en ökad ekonomisk tillväxt. Jag
vill att du utvecklar den synen ytterligare.
Svante Öberg: Det viktiga är egentligen inte att sänka skatter. Det
viktiga är att sänka utgifter. Det som gjordes under den gångna
regeringsperioden var faktiskt att man höjde utgiftskvoten dramatiskt och att
man sänkte skatteandelen. Därmed uppstår ett stort underskott i de offentliga
finanserna. Det driver upp räntorna och är förödande för tillväxten. Det är det
vi måste komma ifrån. Vi måste få ner utgiftskvoten och vi måste få ner
underskotten. Då går också räntorna ner. Det är det som är det viktiga, att vi
får ner räntorna och därmed får i gång tillväxten igen. Det tror jag är det
allra viktigaste i både utgifts- och skattepolitiken.
Per-Ola Eriksson: Herr ordförande! Rubriken på det här avsnittet i
utfrågningen är Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen.
Med tanke på hur den har växt fram är jag väl inte rätt man att ställa frågor
om den. Därför tänkte jag gå litet vid sidan om.
Det har i medierna framskymtat att skatteintäkterna kan bli väsentligt bättre
än som tidigare har redovisats. Jag skulle vilja få en kommentar från Svante
Öberg på den punkten.
Den andra punkten jag vill ta upp är konvergensprogrammet. Bakgrunden är att
ambitionsnivån i de olika ländernas konvergensprogram skiljer sig något. En del
konvergensprogram är ganska detaljerade, andra är mer övergripande och
beskriver den ungefärliga utvecklingen framöver. Utan att föregripa de
diskussioner om konvergensprogrammet som skall starta i morgon och utan att gå
in på detaljer, skulle jag vilja fråga: Vilken inriktning avser regeringen att
det konvergensprogram som vi skall lägga fram kommer att ha?
Svante Öberg: Vi börjar med den fråga som gällde att skatteinkomsterna
blir bättre än tidigare beräknat. Det har varit viktigt för regeringen att
basera sina bedömningar på försiktiga antaganden om tillväxt och
ränteutveckling.
Under den djupa lågkonjunkturen i början av 90-talet, från 1985 till 1993,
tappade Sverige i stort sett 10 % av den BNP som vi skulle ha haft om den
utvecklats enligt trenden i stället för på det sätt som faktiskt skedde. Om man
jämför trendutvecklingen med den faktiska utvecklingen uppstod ett BNP-gap på
10 %.
Det får naturligtvis till konsekvens att skatteunderlaget försvagas. Det
bidrar till att utgiftskvoten höjs. Vi förutsätter nu i kalkylerna fram till
sekelskiftet att vi får igen ungefär 25 % av det vi då tappade. Det är en
försiktig bedömning.
Även när det gäller räntan har vi försökt att vara försiktiga. Utvecklingen
har visat att vi inte har lyckats vara tillräckligt försiktiga. Vi förutsatte i
budgetpropositionen att räntan på den femåriga statsobligationen skulle vara
10 % i genomsnitt under det här året. Det är visserligen fortfarande möjligt,
men i början av året steg räntan.
I den nuvarande bedömningen har vi förutsatt att räntan på den femåriga
statsobligationen går ner från den nivå som rådde strax före
kompletteringspropositionen, vilket var ungefär 11 %, till 10 1/2 % i slutet av
året och att den sedan fortsätter ner till 8 1/2 % år 1998. Även det är
försiktigt. De senaste dagarna har räntan gått ner rätt bra. Den är snart nere
på 10 1/2 %. Men räntor kan gå både upp och ner, så det är fortfarande bra att
ha en relativt försiktig bedömning. Det här är de två viktigaste antagandena
för den offentliga sektorns finansiella utveckling.
Inriktningen att göra försiktiga bedömningar har också till följd att
utfallet ofta ser bättre ut när nya beräkningar kommer. Vi får litet mer
skatteinkomster och underskottet blir mindre. Så har också varit fallet under
den här perioden. Vi har försökt att vara försiktiga och nu får vi litet mer
skatteinkomster. Det är en revidering som går åt ett gynnsamt håll. Det har
också varit avsikten att de revideringar som sker skall gå åt det gynnsamma
hållet.
Man kan till och med säga att de beräkningar som vi nu gör av
ränteutgifterna, om vi ser på litet längre sikt, faktiskt visar mindre
ränteutgifter än vi räknade med i budgetpropositionen, trots att vi har skrivit
upp ränteantagandet. Det beror på att underskotten i de offentliga finanserna
är betydligt mindre än vi räknade med tidigare. Det har betytt mer än att
räntenivån i de senaste beräkningarna är högre. Till och med ränteutgifterna
räknar vi nu med är lägre.
Utan att gå in på detaljer kan jag svara så här på frågan om
konvergensprogrammet. Avsikten är att lämna ett relativt kortfattat dokument,
30--40 sidor kanske, som i stora delar eller helt bygger på
kompletteringspropositionen. Exakt vad som skall finnas i konvergensprogrammet
får diskussionen i morgon och framöver visa. Men det bör allmänt sett redovisa
målen för den ekonomiska politiken, det bör redovisa vilken ekonomisk politik
man avser att föra för att nå de här målen och i synnerhet hur man avser att nå
de konvergenskriterier som EU-länderna gemensamt har ställt upp.
Inom parentes skulle jag vilja säga att regeringen också anser de
konvergenskriterierna vara bra för den svenska ekonomin, inte bara för att vi
så småningom skall stå i den situationen att vi kan välja att gå in eller inte
gå in i det tredje steget i EMU, utan därför att de är kriterier som de flesta
industriländer bedömer som normala. Det är sunda statsfinanser, låg inflation,
stabilitet i växelkursen. Det är sunda kriterier som vi i alla händelser bör
försöka uppnå.
Dessutom kommer vi att föreslå att man också har ett avsnitt om
sysselsättningsutvecklingen på medellång sikt. Det finns, efter det möte som
hölls i Essen i slutet av förra året, inom EU en ökad ambition när det gäller
sysselsättning och arbetslöshetsbekämpning. Den har bl.a. tagit sig uttryck i
att man nu föreslår att det skall tas fram medelfristiga program för
sysselsättningsutvecklingen. En möjlighet att göra sådana är att just
komplettera konvergensprogrammen med ett medelfristigt perspektiv också för
sysselsättningsutvecklingen. Det är ytterligare en sak som vi tänker föreslå
att man skall ha med i konvergensprogrammet.
Anne Wibble: Jag vill göra en kommentar och ställa två relativt korta
frågor. Jag tycker att det var roligt att höra Svante Öberg prata så mycket och
inlevelsefullt om vikten av lägre offentliga utgifter. Vi kan konstatera att i
kompletteringspropositionen har man tagit till sig denna insikt så till den
milda grad att man tillskriver sig effekter som följer av tidigare fattade
beslut som vore de effekter av egna åtgärder, fast man i rätt stor utsträckning
var emot dessa beslut då. Men det var en randkommentar av det mer politiska
slaget.
Svante Öberg sade att många av åtgärderna var motiverade av att man lättare
skulle klara nästa lågkonjunktur. Han nämnde också att om trenden hade följts
tidigare, hade vi sluppit det gap som har uppkommit på grund av ganska
betydande konjunkturvariationer. Nu gäller min fråga: Varför finns det inte
några konjunkturmönster inlagda i perspektivet framåt? Frågan var uppe redan
under förmiddagen, men jag tycker att den också är värd ett politiskt svar,
eftersom det är relativt osannolikt att förloppet under resten av 90-talet helt
saknar konjunkturmönster. Det var den första frågan.
Den andra frågan rör den s.k. strukturella arbetslösheten. Jag tycker att man
har landat på en oroande hög nivå. Dessutom kvarstår ett mycket stort antal
personer i olika åtgärder på grund av konjunkturläget, sammanlagt nästan 10 %,
vilket enligt det som står i kompletteringspropositionen anses vara ett
normalkonjunkturläge.
Jag utgår från att regeringen inte tycker att detta är bra, utan gärna skulle
vilja undvika att fastna på en så hög arbetslöshetsnivå. Under förmiddagens
utfrågning av ekonomerna togs ett antal olika saker upp som skulle kunna
medverka till att man fick ner den strukturella arbetslösheten litet grand.
Rätt många av förslagen i kompletteringspropositionen går i fel riktning om
utgångspunkten är den som åtminstone de här ekonomerna pratade om eller också
saknas förslagen helt.
Några pratade om decentralisering och om lönespridning. Någon nämnde högre
grundavdrag. Det pratades om lägre skatt för tjänster och det pratades om
rörlighet. På några av de punkterna finns det antingen inga förslag alls, eller
också går de åt fel håll. Man har liksom sänkt grundavdraget och man har sänkt
stimulanserna för rörlighet, men man har inte lagt fram något förslag om
flexibla anställningsformer och liknande.
Min fråga är egentligen: Hur kommer det sig att regeringen är nöjd med att
fastna på en arbetslöshetsnivå som är 10 % och alltså avstår från att lägga
fram förslag som skulle kunna medverka till att få ner den strukturella
arbetslösheten?
Svante Öberg: Jag vill börja med den första frågan, varför det inte har
lagts in några konjunktursvängningar i de medelfristiga bedömningarna. Det
finns två typer av kommentarer man kan göra till det. Först och främst är det
omöjligt att förutsäga när nästa lågkonjunktur kommer. Därför kan det vara
rimligare att basera sig på en mer trendmässig utveckling i den här typen av
kalkyler. Om lågkonjunkturen kommer 1997, 1998, 1999 eller 2000 är det ingen
som vet.
Det viktiga är att man inte tar till så kraftigt i antagandena om tillväxten
som man har gjort vid en del tidigare tillfällen -- att inte räkna med 4 %
tillväxt många år i rad t.ex., som gjordes under den borgerliga regeringens
period -- utan räkna med ett mer modest och försiktigt antagande. Vi har en
tillväxt som ligger på 2--2 1/2 %, beroende på vilken period man tittar på. Det
bedömer vi som varande försiktigt. Det är viktigt att kunna klara en sanering
av de offentliga finanserna även vid en sådan måttlig tillväxt.
Den andra kommentaren man kan göra är att det ibland finns en oro på de
finansiella marknaderna för att vi skulle kunna hamna i en lågkonjunktur av
samma slag som vi gjorde i början av 90-talet. Det är naturligtvis inte
uteslutet att så kan bli fallet. Men man skall tänka på, tycker jag, att den
lågkonjunktur som vi hade då var oerhört kraftig. Den berodde väldigt mycket på
en efterfrågechock som i sin tur berodde på att hushållen började spara enormt
mycket efter den kreditexpansion som ägde rum under slutet av 80-talet. Detta
förstärktes nog av ett bekymmer även för den ekonomiska politikens inriktning
under de åren och resulterade i det mycket kraftiga BNP-fallet.
Vi har inte haft någonting liknande under mycket lång tid. Att vi skulle
komma in i en ny sådan kraftig lågkonjunktur är inte speciellt sannolikt.
Däremot kan det bli mer normala lågkonjunkturer framöver. Det finns inom en
sådan här mer modest långsiktig utveckling utrymme för både högre konjunkturer
och lägre konjunkturer framöver, och som Anne Wibble mycket riktigt noterar är
det något slags normalkonjunkturläge som har skrivits fram. Det innebär inte
att det inte kan bli bättre vissa år och att det kan bli sämre andra år.
Dessutom är det en modest projektion.
Det hänger också ihop med den andra frågan -- den om arbetslösheten. Det är
klart att regeringen inte är nöjd med den utveckling av arbetslösheten som
ligger i dessa kalkyler. Även där kan man göra två typer av kommentarer.
Den ena kommentaren är att en stor del av problemet utgörs av det besvärliga
utgångsläget. Man startar i en period när det har varit en oerhört kraftig
minskning av sysselsättningen. Det innebär att väldigt många personer som nu
står utanför arbetsmarknaden också kommer att ingå i utbudet av arbetskraft när
sysselsättningsläget förbättras. När sysselsättningen ökar så ökar också
utbudet av arbetskraft, och effekten på arbetslösheten blir ganska måttlig.
Det är det ena. Även om sysselsättningsutvecklingen i sig kan vara mycket god
tar det tid innan den får fullt genomslag på arbetslösheten. Det beror på att
problemen i utgångsläget är så stora.
Den andra kommentaren har att göra med vad som faktiskt görs för att få i
gång tillväxten och få upp sysselsättningen. Det låter på Anne Wibble som om
det inte görs någonting och som om det skulle räcka med en del strukturella
åtgärder och att man sedan skulle kunna lämna budgetunderskottet åt sitt öde.
Det var i stor utsträckning strategin under de borgerliga regeringsåren. Man
sänkte skatter och höjde utgifter och fick ett mycket stort underskott. Så kan
man inte bygga under en långsiktig tillväxt.
Det viktigaste är att få ned underskottet och sanera statsfinanserna så att
man får ned räntorna och får i gång tillväxten. Det blir en sund underbyggnad
av en långsiktig tillväxt. Då kommer också sysselsättningen att öka, och
arbetslösheten kommer att sjunka.
Regeringen har varit noga med att göra försiktiga bedömningar av tillväxten.
Skulle det visa sig att den blir kraftigare kommer också arbetslösheten att bli
lägre. Det är regeringens ambition att komma ned till lägre tal. Man tycker
ändå att det är bra att starta med denna försiktiga utgångspunkt i stället för
att göra glädjekalkyler.
Anne Wibble: Jag vill påminna om att vi aldrig någonsin byggde några
prognoser på 4 % tillväxt, vilket man kunde förledas att tro av det Svante
sade. Det vet säkert Svante Öberg. Det var en ambitionsnivå -- en kravkalkyl.
Det fanns inga prognoser byggda på detta.
Jag tror att den frågeställning som rör arbetslösheten är den politiskt mest
viktiga. Svante Öberg säger att det tar tid innan sysselsättningsökningen får
genomslag. Det är en beskrivning av sanningen som kommer från
kompletteringspropositionen och möjligen från Långtidsutredningen. Enligt dessa
dröjer det ända fram till det magiska året 2010 innan man börjar närma sig
någonting som ligger i närheten av det som t.ex. för ett år sedan sades vara
uppnåbart redan inom ett år. Jag tycker att detta är en utomordentligt dålig
ambition.
Jag tror rätt litet på den ambition att nå en högre tillväxttakt som uttrycks
i regeringens kalkyler, eftersom det bygger på att det privata
hushållssparandet sjunker ännu mycket mera. Det skall inte bara halveras, utan
det skall gå ned till ungefär 2 % i slutet av 90-talet för att man skall kunna
uppnå den högre tillväxttakten. Det tror jag är en totalt orealistisk och
dessutom oönskad utveckling.
Min frågeställning gällde egentligen andra strukturellt inriktade förslag,
utöver eller i stället för de förslag som finns i propositionen, som har den
mycket sannolika effekten att de förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt och
minskar den strukturella arbetslösheten. Det blir heller inga problem med
indragen köpkraft, om man nu skulle vara bekymrad för det. Varför avstår
regeringen från sådana förslag?
Vi kan ta en mycket enkel sak som t.ex. de arbetsrättsliga reglerna. Det
finns väldigt många indikationer på att en ändring av dessa skulle underlätta
möjligheten för fler att snabbt få jobb.
En annan sak som också nämndes under förmiddagen var en stopptidpunkt i
arbetslöshetsförsäkringen. Jag tror att det var Mats Persson som åberopade
ganska många erfarenheter av att en sådan mycket aktivt motverkar att människor
låses fast i arbetslöshet och passivitet. Regeringen har inte lagt fram några
sådana förslag. Min fråga kvarstår: Varför inte? Man väljer ju medvetet att
inte lägga alla krafter på att få fram de nya jobben.
Svante Öberg: Jag återkommer till sysselsättningsfrågan. Att det tar så
lång tid visar just på problemets storlek när vi startade. Vi har en oerhört
hög arbetslöshet. Dessutom står många människor utanför arbetsmarknaden utan
att det redovisas i arbetslöshetssiffrorna. Det är därför det tar lång tid. Vi
har ärvt det problemet. Det är ett av de problem som vi nu försöker att lösa i
den ekonomiska politik som förs.
Anne Wibble sade att man inte skall förväxla prognoser och kravkalkyler. Man
skall inte heller förväxla denna typ av projektioner och ambitioner. Det är
alltså inte ett uttryck för regeringens ambition att siffrorna för
arbetslösheten ser ut som de gör. Ambitionen är högre, men vi vill vara
försiktiga i våra kalkyler.
Jag tror också att man skall fundera över vad som är mest väsentligt när det
gäller strukturpolitiken för att få i gång tillväxten. Jag tror att den första
prioriteringen måste vara att få ordning på de offentliga finanserna igen. Utan
det går det inte att få någon ordentlig tillväxt i den svenska ekonomin.
Någonting som kanske gör detta något lättare för oss än för många andra
länder är att Sverige har en tradition av goda offentliga finanser. Vi har haft
goda offentliga finanser under decennier, med tre undantag. Det gäller andra
världskriget, av naturliga skäl, och det gäller de två borgerliga
regeringsperioderna -- den i slutet av 70-talet och den i början av 90-talet.
Då fick vi stora underskott som vi sedan med mycket möda har jobbat oss bort
ifrån. Det sista underskottet håller vi med mycket möda på att jobba oss bort
ifrån just nu.
Jag tror att detta måste ha högst prioritet. Jag tror att vi har ett mycket
brett folkligt stöd. Jag tror att folk tycker om att man har ordning på de
offentliga finanserna och starkt ogillar att man inte har det. Det gör att vi
kanske har bättre förutsättningar att klara av att få ordning på de offentliga
finanserna.
Det finns undersökningar som visar att en klar majoritet av svenska folket
tycker att man skall dra ned på utgifterna. Det finns också en klar majoritet
som tycker att man behöver höja skatterna just för att få ordning på de
offentliga finanserna igen.
Den politik som Anne Wibble förordar har i någon mån förts under de gångna
tre åren utan att det har givit så stor effekt på sysselsättningen.
Sysselsättningen har i stället sjunkit dramatiskt.
Det innebär inte att detta är den sista proposition som läggs fram av
regeringen. Förslag kommer att fortsätta att läggas fram. Varje år under
mandatperioden kommer det att läggas fram nya förslag om ekonomisk politik. Det
kommer säkert också andra förslag som ytterligare förstärker tillväxten
framöver, men jag tror att den första och viktigaste uppgiften måste vara att
få ordning på statsfinanserna.
Lisbet Calner: Herr ordförande! Svante Öberg har ju varit ute och rest.
Jag funderar på hur andra länder, ratinginstitut, banker och våra långivare ser
på förslagen i kompletteringspropositionen. Jag upplever det som att man alls
inte varit lika pigg på att uttala sig om förslagen i vårbudgeten, om jag
kallar den så, som man var i januari när den vanliga budgeten lades fram. Vad
kan man dra för slutsats av det?
Svante Öberg: Även här skall jag göra två kommentarer. Jag har i olika
sammanhang redovisat kompletteringspropositionen som en del av hela den
ekonomiska politiken och hela det budgetförstärkningsprogram på 117,6 mijarder
kronor som nu ligger i de fyra propositionerna, dvs. den ekonomisk-politiska
propositionen från november, finansieringen av EU-avgiften, budgetpropositionen
och kompletteringspropositionen. Det motsvarar 7,5 % av BNP, vilket är ett
belopp som de personer som jag då har pratat med förstår. Det är ett oerhört
kraftigt program i en internationell jämförelse.
Jag tycker att jag möter en mycket stor respekt för den ekonomiska politik
som nu förs. Man ser ärligen imponerad ut av att det kan göras så pass mycket
för att få ordning på de offentliga finanserna. Det finns länder som inte
klarar av det och som har stora problem som det är oerhört svårt att göra
någonting åt.
Min övertygelse är att den ekonomiska politiken förr eller senare kommer att
ge resultat även på de finansiella marknaderna. Däremot är det som jag sade
tidigare svårare att ha någon bestämd uppfattning om när politiken ger
resultat. Det beror bl.a. på att det måste skapas ett förtroende för den
ekonomiska politiken. Det tar tid att bygga upp ett förtroende. Vi har ett
dåligt "trackrecord" från de senaste åren i det fallet. Sverige som nation har
presenterat omfattande program som inte har visat sig ge den förbättring av de
offentliga finanserna som man har trott eller påstått att det skulle bli. Jag
tror att det gör att marknaderna inte riktigt tror på siffrorna förrän man ser
resultatet i utfallssiffror. Man tror inte heller på det förrän regering och
riksdag faktiskt fattar beslut om saker och ting. Det räcker inte med att ha
oprecisa planer, utan det måste till precisa beslut.
Riksdagen har fattat beslut om den allra största delen av
budgetsaneringsprogrammet. Det återstår ett par månader under våren då de sista
besluten skall fattas. Även om det inte rör lagar i samtliga fall finns det en
rimlig grad av precision, och det finns en majoritet bakom de förslag som
regeringen har lagt fram. Att man faktiskt fattar beslut om saker och ting
löser det ena problemet vad gäller förtroendeskapandet.
Den andra lösningen tror jag är att man får se bättre utfallssiffror. Nu är
vi i den lyckliga omständigheten att vi i kompletteringspropositionen kan
redovisa bättre siffror än vad vi gjorde i budgetpropositionen. De offentliga
finanserna var 10 miljarder bättre i fjol, och de är 15 miljarder bättre i år
och 25 miljarder bättre nästa år än vad vi redovisade i budgetpropositionen.
Budgetunderskottet är över 30 miljarder mindre innevarande budgetår än vad vi
kunde räkna med i budgetpropositionen. När sådana siffror kommer fram tror jag
att man kommer att ta ordentligt intryck på de finansiella marknaderna.
De sista två veckorna har varit hyggliga i det avseendet. Kronan har stärkts.
T.o.m. börsen har gått upp, och de långa räntorna har gått ned -- ja, alla
räntor har gått ned. Men två veckor är för kort tid för att man skall kunna
känna sig övertygad om att en ny trend är på gång. Vi får vänta ytterligare ett
tag. Förr eller senare kommer detta att ge resultat. Det är min övertygelse.
Johan Lönnroth: Det förs i den reviderade finansplanen ett resonemang om
den svåra balansgången mellan att å ena sidan sanera de offentliga finanserna
och å andra sidan inte ta till så kraftfullt att man knäcker den inhemska
efterfrågan och konjunkturen.
Det är som Svante Öberg alldeles nyss redovisade så, att det läggs fram mer
positiva siffror på inkomstsidan. Jag nämnde i förmiddags ytterligare en siffra
som jag tror att man glädjande nog kommer att tvingas revidera uppåt. Det
handlar om bolagsskatteinkomsterna.
I den senaste beräkningen från Riksrevisionsverket har man skrivit upp
prognosen för innevarande budgetår till 50 miljarder. Man räknar fortfarande
med 60 miljarder de 18 månader som nästa budgetår omfattar. Såvitt jag kan
begripa efter de senaste vinstbedömningarna från storföretagen måste siffran
rimligen gå upp till nivån 75 miljarder. Där ramlar det förhoppningsvis in
ytterligare 15 miljarder. Jag har också hört bedömningar om att
momsintäktsberäkningarna klart ligger i underkant.
Mot bakgrund av den bedömning som gjordes i januari framstår det som litet
märkligt att man klämmer till med ytterligare saneringsåtgärder i den
reviderade finansplanen. Borde man inte snarare dra slutsatsen att man för
konjunkturutvecklingens skull kanske skulle lätta litet grand på trycket just
nu?
Den andra frågan handlar om det som Per-Ola Eriksson tog upp, dvs.
konvergenskraven. Det som hände i Essen var ju i och för sig bra. Jag har läst
om det. Det står i den reviderade finansplanen att det var ett svenskt
initiativ. Men det ändrar ändå ingenting av grunddragen i EMU-projektet.
Jag läste i medierna om det informella Ecofin-mötet för några veckor sedan,
där Svante Öberg och riksbankschefen var med. Det enda som kom ut var att ni
tog upp det i och för sig vällovliga önskemålet att mynten inte skall innehålla
nickel. Det ställdes inga krav på att man mer konkret skall betona
sysselsättningsmålet på det sätt som t.ex. Allan Larsson har redovisat i sin
bok att de europeiska socialdemokraterna kräver.
Drev ni på detta Ecofin-möte några andra mera konkreta krav vad gäller att
framhäva sysselsättningsmålet i EMU-processen?
Svante Öberg: Jag tror att man skall vara försiktig med att dra
konsekvenser av prognoser om skatteinkomster över längre perioder. Vi får nog
lov att lita till de bedömningar som Riksrevisionsverket och andra gör när vi
gör våra budgetprognoser.
Man kan inte bara för att det var 50 miljarder under en tolvmånadersperiod
utgå från att det blir 75 miljarder under en artonmånadersperiod. Det kan
finnas mycket annat bakom, t.ex. svängningar av olika slag som jag inte kan
reda ut nu. Det finns en beräkningsmetodik som vi kanske kan gå igenom vid
något annat tillfälle.
Jag tror att man måste ha en långsiktig ambition i detta arbete. Man måste
bestämma sig för vad man vill göra på fyra års sikt -- under denna mandatperiod
-- utan att man för den skull varenda gång det kommer en ny siffra över t.ex.
skatteinkomster eller budgetutfall dramatiskt ändrar på den inriktningen.
Kompletteringspropositionen är just ett exempel på att man i stora drag
håller fast vid det program som lades fram redan i höstas i den
ekonomisk-politiska propositionen. Det har tillkommit några ytterligare
budgetförstärkningar, och det görs en litet större fokusering på att få ned
utgiftsandelen av BNP, kopplat till skattesänkningen på matmomssidan. Men i
stora drag är det samma program som fullföljs.
Skulle det visa sig att statsinkomsterna blir bättre bör man ta till vara
möjligheterna att sanera de offentliga finanserna snabbare. Det är vad som
uttrycks i regeringens dokument. Det är också det som ligger bakom att
statsskulden kan stabiliseras redan 1996, trots att vi under valrörelsen
bedömde att vi skulle kunna göra det först 1998.
I den mån skatteinkomsterna blir större och de offentliga finanserna blir
bättre bör detta användas för att komma till rätta med underskotten snabbare än
man har räknat med.
Vi ser inte heller att det som vi nu gör skulle ha någon större effekt på den
makroekonomiska utvecklingen. Våra prognoser på det planet ligger ungefär som
de låg i budgetpropositionen. Det är ungefär samma makroekonomiska utveckling.
När det gäller konvergenskraven och vad som hände vid mötet i Paris för några
veckor sedan vill jag säga att jag inte bara tog upp frågan om nickel. Den
frågan gällde vilket metallinnehåll mynten skulle ha i ett eventuellt framtida
tredje steg av EMU, när alla länder skall ha samma valuta och liknande mynt.
Från framför allt Riksbankens sida -- Riksbanken har ju ansvar för
mynttillverkningen hos oss -- har man pekat på att vi har tagit bort nicklet ur
våra mynt och att vi inte gärna vill att de nya mynten skall innehålla nickel,
eftersom det finns nickelallergier.
Men det var inte den enda fråga jag tog upp i det sammanhanget. Jag fick som
första talare stödja kommissionens förslag om att lyfta fram
sysselsättningsfrågan, trots att jag bara ersatte finansministern vid mötet.
Det visade sig att pausen blev för lång efter det att ordföranden hade tagit
upp frågan. Jag gick in och sade att vi stöder den ganska ambitiösa uppläggning
som kommissionen har föreslagit när det gäller procedurer för att följa upp
sysselsättningsutvecklingen. Även på den punkten kan jag försäkra Johan
Lönnroth att vi var aktiva vid detta möte.
Johan Lönnroth: Det var i och för sig bra. Men jag har ändå uppfattat att
det finns en ganska grundläggande skillnad mellan kommissionens förslag, som
handlar om att det skall läggas fram medelfristiga program och att det skall
rapporteras, och det mycket ambitiösa program som Allan Larsson presenterade på
de europeiska socialdemokraternas vägnar.
Jag levde i tron att man inför regeringsförhandlingarna nästa år aktivt
tänkte driva frågan om mer grundläggande förändringar av hela
Maastrichtkonstruktionen, som ändå väldigt ensidigt är inriktad på
inflationsbekämpningen och Riksbankens ställning. Allan Larsson påpekar detta i
boken.
Är det på gång några som helst initiativ för att förändra själva
EMU-processen från regeringens sida?
Svante Öberg: Vid varje tillfälle då finansministrarna träffas tar
Sverige upp frågan om sysselsättningen och påpekar att man måste ha högre
ambitioner när det gäller sysselsättningsutveckling och bekämpning av
arbetslöshet. Det kan naturligtvis göras på olika sätt.
Det är riktigt att de nuvarande konvergenskriterierna mer är inriktade på
finansiell stabilitet, som Johan Lönnroth säger. Det handlar om inflation,
valutakursstabilitet, sunda offentliga finanser osv.
Det är inte nödvändigt att man ändrar de kriterierna för att få en
ambitiösare behandling av sysselsättningsfrågan. Det kan mycket väl ske på
andra sätt. Detta är en av de frågor vi kommer att driva inför
regeringskonferensen. Sysselsättningsfrågan skall på olika sätt få en mer
ambitiös behandling i det europeiska samarbetet.
Roy Ottosson: Svante Öberg säger att man har räknat försiktigt. Det har
man kanske gjort i vissa sammanhang. Men det är några saker i uträkningarna som
jag tycker är litet förbryllande.
Det gäller dels sparkvoten, som Anne Wibble berörde. Man räknar med att den
skall sänkas kraftigt -- från 8 % till 2 % -- i ett läge då man sparar
kraftigt i kommuner, stat och landsting och då socialförsäkringssystemen
försvagas. Det får mig att misstänka att det hade varit bättre om sparandet i
stället hade legat kvar på samma nivå. Jag skulle vilja ha en motivering till
att man räknar med att sparkvoten skall sjunka så drastiskt.
Den andra fråga jag funderar på gäller kronkursen. Man räknar med att kronan
skall ha stärkts med 15 % om några år, som det sades på förmiddagen. Det
skulle vara ett kraftigt trendbrott, för kronkursen har ju sjunkit under mycket
lång tid. Det förefaller också litet optimistiskt. Hur kan man räkna med det?
Svante Öberg: Jag tror att alla bedömare är överens om att man får räkna
med en sänkning av sparkvoten under förutsättning att förtroendet för den
ekonomiska politiken och den ekonomiska utvecklingen ökar. Jag skall kolla med
min kollega om någon räknar med någonting annat för innevarande år.
Det man möjligen kan vara litet mindre överens om är hur snabbt och hur långt
det kan gå. Vi känner oss något så när säkra på att vi får räkna med en
sänkning av sparkvoten i år. Det tyder i alla fall de siffror som vi har på.
Exakt hur mycket det blir är osäkert. Kommer den privata konsumtionen att vara
oförändrad? Kommer vi att få en liten minskning eller en liten ökning? Där
känner vi fortfarande en viss osäkerhet. Det är inte lätt att göra en sådan
bedömning. Men att sparkvoten kommer att sjunka känner vi oss relativt säkra
på.
Frågan är hur långt det går. När man kommer längre fram, mot sekelskiftet, är
det nästintill omöjligt att exakt förutsäga sparkvoten. Jag tror att man kan
titta på tidigare prognoser och utfall och finna att det är en av de mest
svårprognosticerade variablerna.
Det är viktigt att man inte har en för optimistisk projektion av
BNP-utvecklingen. Skatteunderlagen hänger till stor del ihop med just
BNP-utvecklingen. Där har vi som sagt räknat med ungefär 2,5 % per år för de
närmaste åren, och litet mindre om man även räknar med åren i slutet av
decenniet. Det måste bedömas som en relativt försiktig prognos.
När vi så småningom redovisar ett konvergensprogram i EU tror jag att
reaktionen kommer att vara att vi uppfattas som försiktiga på denna punkt och
att vi inte gör några glädjekalkyler. Vi kommer att ha lätt att försvara våra
prognoser gentemot andra länders finansministrar, som ju också har varit
utsatta för att göra konvergensprogram. Det är den viktigaste punkten.
Vi antar att det kommer att bli en måttlig förstärkning av kronan under denna
period. Det är ingen dramatik i det hela, men det är en indikation på åt vilket
håll vi räknar med att det kommer att gå.
Det hänger också ihop med den allmänekonomiska utvecklingen. Får man ned
underskotten i de offentliga finanserna får man räkna med att också räntorna
kommer att gå ned och att kronan kommer att stärkas. Det tror jag att alla är
överens om. I konsekvensens namn bör vi åtminstone räkna med viss nedgång av
räntorna och viss ökning av kronkursen när de offentliga finanserna utvecklas
på detta sätt. Inte heller där tycker jag att vi på något sätt är för
optimistiska.
Roy Ottosson: Bakgrunden till min fråga är att sparkvoten är väsentligt
högre runt om i andra EU-länder. Det finns skäl att misstänka att svenska
medborgare sparar mer eftersom man inte litar lika mycket på det offentliga
systemet som trygghetssystem. I så fall skulle sparkvoten ligga kvar på samma
nivå. Det skulle påverka tillväxten.
Om jag minns rätt har ni sagt att tillväxten blir 2,9 % 1996, vilket är ett
OECD-genomsnitt. Det förefaller litet optimistiskt om sparkvoten trendmässigt
stannar på en högre nivå än förr.
Svante Öberg: Att fokusera på en BNP-siffra ett enskilt år och ställa den
i relation till sparkvotens långsiktiga utveckling tycker jag verkar litet
vanskligt. BNP-siffran för just år 1996 är inte starkt beroende av sparkvotens
förändring. BNP-tillväxten är beroende av många saker. Tillväxten baseras
framför allt på investeringar och export. Det här nämndes möjligen redan under
förmiddagen. Det är oerhört viktigt för Sverige att ha en tillväxt som baseras
på export och investeringar. Det är precis det vi har nu.
Konsumtionsutvecklingen kommer däremot att vara måttlig, åtminstone under de
närmaste två åren. Det här medför också att vi blir starkare och bygger upp den
svenska ekonomin. Vi får ett överskott i bytesbalansen som är betydande -- både
i år och nästa år. Det är litet svårt att säga exakt hur stort överskottet
kommer att bli. Det rör sig om ett netto mellan två mycket stora belopp,
exporten och importen. Jag tycker dock att vi kan vara säkra på att vi i alla
fall kommer att få ett betydande överskott i bytesbalansen under de närmaste
två åren.
Jag ser inte riktigt den omedelbara kopplingen mellan antagandet beträffande
sparkvoten och tillväxten just 1996. Tillväxten 1996 kommer att bero på mycket
annat än sparkvoten.
Michael Stjernström: Jag vill ta upp frågan om tillväxten. Tillväxten och
tillväxtbefrämjande åtgärder har stor betydelse för om vi skall kunna klara av
den svenska ekonomin eller inte. Vidare får vi vidkännas en hög kostnad för
arbetslösheten.
Vi har varit inne på att det måste skapas goda förutsättningar så att det kan
skapas flera jobb, framför allt i den konkurrensutsatta sektorn.
Hur kan höjda skatter på företagandet -- det senaste förslaget gäller
tidigarelagd momsinbetalning -- främja tillväxten? Skattebetalningsutredningen
säger att det här förslaget ger företagen i Sverige en höjd skatt på 900
miljoner. Hur stämmer det överens med målsättningen att befrämja tillväxten?
Svante Öberg: Än en gång, det väsentligaste för tillväxten är att man får
ordning på statsfinanserna. Problemet har i utgångsläget varit så stort att vi
har fått ta till både utgiftsminskningar och skattehöjningar. Det har också
funnits fördelningspolitiska skäl att höja skatterna och att ändra på en del av
de beslut som fattades under den borgerliga regeringen.
Skattehöjningarna för företagen är däremot mycket små. Du nämnde siffran 900
miljoner. Själva räknar vi med ungefär hälften av det beloppet som en permanent
effekt av den här förändringen. Dessutom gäller det många andra förändringar.
Som du känner till för vi en diskussion om en sänkning av bolagsskatten med två
miljarder kronor i stället för betydande höjningar, som du antydde.
I kompletteringspropositionen aviseras också ett par andra förslag om
riskkapitalavdrag och möjlighet till avdrag för underskott i nystartad
näringsverksamhet. Det känner Michael Stjernström säkert också mycket väl till.
Förslaget om att tidigarelägga momsuppbörden har tillkommit efter en
utredning som den förra regeringen tillsatte. Det fanns ganska precisa direktiv
om vad utredningsmannen skulle komma fram till. Han har lagt fram ett förslag
som, såsom en engångsåtgärd, skulle förstärka de offentliga finanserna med
10--11 miljarder. Vi har sagt att vi avser att göra vissa lättnader i det och
räknar i stället med ett mindre engångsbelopp. Sedan får man räkna ut den
permanenta effekten. Den kanske blir 800 miljoner. Skatteunderlaget påverkas
då även i andra avseenden. Nettobeloppet blir då kanske bara 400 miljoner. Det
är ganska måttligt i förhållande till de andra skatteförändringar som sker på
företagsområdet.
Michael Stjernström: Att tillsätta utredningar är en sak, men att sedan
göra den politiska bedömningen av om man skall genomföra förslagen eller inte
är en annan sak. Jag delar inte Svante Öbergs uppfattning att de
skattehöjningar som nu kommer att drabba små, medelstora och även större
företag är måttliga.
Svante Öberg nämnde dock två förslag som är positiva för tillväxten, nämligen
riskkapitalavdraget och kvittningsrätten. Dessa förslag nämns i
kompletteringspropositionen. Det finns goda skrivningar, men vi har än så länge
inte sett till riskkapitalavdraget eller kvittningsrätten i praktiken.
Riskkapitalavdraget skall enligt kompletteringspropositionen endast bli
temporärt. Jag skulle vilja fråga varför det är så. Behövs det ingen långsiktig
försörjning av riskkapital?
Angående kvittningsrätten för underskott i näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst skriver ni att detta bör gälla från inkomståret 1996. Den här
kvittningsrätten togs som bekant bort av den nya regeringen den 1 januari 1995.
Varför införs denna rätt inte under 1995, så att vi kan undvika ett glapp under
1995? Skall nya företag vänta ett år på att regeringen hittar på nya regler?
Svante Öberg: De här förslagen har kommit till i ett ganska sent skede av
förberedelserna av kompletteringspropositionen. Det har inte varit möjligt att
utforma konkreta lagförslag på de här punkterna. Det som står i
kompletteringspropositionen är vad Socialdemokraterna och Centerpartiet är
överens om. Det är ett tillfälligt riskkapitalavdrag. Det finns i och för sig
möjligheter att utvärdera det.
Problemet med ett mera permanent riskkapitalavdrag är att det kan omöjliggöra
en del andra förändringar som man kan vilja genomföra och som också skulle
syfta till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Vi är inte säkra på exakt
hur det skall se ut i framtiden. Nu är vi överens om ett tillfälligt
riskkapitalavdrag.
Den andra frågan tror jag att jag avstår från att svara på. Jag var inte med
vid alla diskussionerna, så jag vet inte exakt varför det blev som det blev.
Jag kan möjligen höra om Per-Ola Eriksson skulle kunna säga något om den där
luckan.
Ordföranden: Våra regler tillåter inte det. Vi har en utfrågning av
inbjudna gäster. Jag vill tacka Svante Öberg för hans medverkan. Jag vill
dessutom passa på att tacka riksdagsstenograferna, finansutskottets personal
och övrig riksdagspersonal för att ni har medverkat till att genomföra det här
arrangemanget. Slutligen vill jag tacka alla er som har kommit hit i övrigt och
visat intresse för Sveriges ekonomiska läge.

Finansutskottets offentliga utfrågning med riksbankschefen om
penningpolitiken
Bilaga 19
Tid: Torsdagen den 11 maj 1995 kl. 10.00--11.55
Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset

Inbjuden
Riksbankschefen Urban Bäckström

Deltagande riksdagsledamöter
Jan Bergqvist (s), ordförande
Per-Ola Eriksson (c), vice ordförande
Per Olof Håkansson (s)
Lars Tobisson (m)
Arne Kjörnsberg (s)
Sonia Karlsson (s)
Anne Wibble (fp)
Susanne Eberstein (s)
Johan Lönnroth (v)
Roy Ottosson (mp)
Mats Odell (kds)

Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning den 11 maj 1995 med
riksbankschefen Urban Bäckström om penningpolitiken
Ordförande Jan Bergqvist: Jag vill hälsa er alla hjärtligt välkomna till
finansutskottets utfrågning om penningpolitiken. Jag hoppas att det här kan
bidra till en utveckling mot ökade kunskaper, större öppenhet och en bredare
diskussion kring räntor och valutafrågor. Det är ett område som tidigare ofta
har kommit att diskuteras av ganska snäva kretsar av experter.
Jag vet att riksbankschefen själv är intresserad av att de här frågorna blir
allsidigt belysta och att vi får en så stor öppenhet som möjligt.
Jag vill säga ett särskilt välkommen till Urban Bäckström och ber att
omedelbart få överlämna ordet till honom.
Urban Bäckström: Tack, herr ordförande! Jag vill också passa på att tacka
för inbjudan att komma till utskottet. Jag uppskattar mycket den här formen och
den diskussion som senare skall följa.
Först tänkte jag peka på de viktiga resultat som har åstadkommits i svensk
ekonomi under de senaste åren. Det första vi kan säga är att den svåraste
lågkonjunkturen på över 60 år nu har vänts i en uppgång. BNP ökade med drygt
2 % förra året, och tillväxten accelererade i slutet av året. Samtidigt är
inflationen låg i förhållande till 1970- och 1980-talen, och vi har haft
närmast kroniska bytesbalansunderskott. De har nu vänts till överskott, som av
de flesta bedömare förväntas bli allt större under de närmaste åren.
Till detta har det genomförts en rad strukturella åtgärder sedan slutet av
1980-talet. Vidare kan man konstatera att Sverige nu är medlem av den
europeiska unionen. Inom kort skall ett konvergensprogram färdigställas. Det
blir ett kvitto på vår vilja att föra en stabilitetsinriktad ekonomisk politik.
I finansutskottets betänkande med anledning av årets finansplan framhålls att
det råder en bred enighet om att finanspolitikens inriktning måste vara att på
så kort tid som möjligt dra ner budgetunderskottet. Det finns också en allmän
uppslutning kring vikten av prisstabilitet, framhålls det i betänkandet. Denna
inriktning ses av utskottet som ett medel att nå mer övergripande
ekonomisk-politiska mål, som hög tillväxt och sysselsättning.
Konvergensprogrammet som byggs kring dessa utgångspunkter syftar till att
göra det möjligt för Sverige, om riksdagen senare beslutar så, att bli medlem
av den framtida monetära unionen. Men oavsett om Sverige blir medlem i den
monetära unionen eller inte kommer en konsekvent stabilitetsinriktad ekonomisk
politik att vara till fördel för den framtida ekonomiska utvecklingen i vårt
land.
Jag har inlett föredragningen med att peka på en rad positiva resultat i
ekonomin och den tydliga viljeinriktningen i svensk ekonomisk politik. Det
kommer att ge utdelning om inriktningen präglas av fasthet och konsekvens.
Under den allra senaste tiden har vi haft en positiv utveckling på de
finansiella marknaderna. Jag tänkte därför börja med att visa några bilder som
illustrerar utvecklingen. Därefter tänkte jag mer ingående diskutera
utvecklingen i långa räntor och kronkurs och utformningen av penningpolitiken
liksom uppgifterna för penningpolitiken.
Det första diagrammet visar utvecklingen i korta och långa räntor sedan
slutet av 1992.
Det framgår att de långa räntorna under det senaste året har kommit upp på
höga nivåer efter en förmånlig utveckling under 1993. Det fanns under 1993 en
positiv tendens, som bröts under våren 1994. Uppgången i långa räntor upphörde
under förra hösten, och vi fick en viss tillbakagång. Sedan kom internationella
spänningar, i kombination med våra statsfinansiella problem, att leda till att
den långa räntan åter steg under våren.
Under de allra senaste veckorna har, som framgår av diagrammet, den långa
räntan fallit tillbaka. Det handlar om en räntenedgång på ungefär 1
procentenhet. Jag tycker att vi också skall konstatera att de långa räntorna
fortfarande ligger högt, också i ett internationellt perspektiv.
Vi ser vidare att den korta räntan föll relativt kraftigt under 1993, i takt
med att den långa räntan föll. Det var ett resultat av Riksbankens åtgärder.
Under första delen av 1994 låg den korta räntan i stort sett stilla. Därmed,
vilket man kan se av diagrammet, var det inte den korta räntan som drev upp den
långa räntan under våren.
Jag har tidigare vid många tillfällen framhållit att det inte är Riksbanken
som beslutar om de långa räntorna, utan deras nivå avgörs i allt väsentligt av
förtroendet för den ekonomiska politiken. Ser vi till avståndet mellan korta
och långa räntor i dag är det uppenbart att det finns en stor fallhöjd för de
långa räntorna när förtroendet så medger.
På det andra diagrammet ser vi räntemarginalen mot Tyskland. Det framgår att
våra långa räntor under förra våren steg väsentligt mer än de gjorde i
Tyskland. Räntemarginalen ökade från ungefär 1 procentenhet i början av 1994
till mellan 4 och 5 procentenheter fram till slutet av sommaren. Under hösten
sjönk räntemarginalen successivt till strax över 3 %, och sedan fick vi en
uppgång igen till följd av den internationella oron och våra statsfinansiella
problem. Sedan ser vi den senaste rörelsen. Vi ligger alltså mellan 3 och 4 %
i räntemarginal för närvarande.
Det tredje diagrammet visar kronans utveckling, och det visar två serier. Den
ena är ecuindex, som är de europeiska valutorna. Den andra är ett s.k.
mermindex, som är Valutafondens index för kronan, där också t.ex. dollarn
ingår. Det är ett bredare mått. De följer i stort sett varandra. De har avvikit
under några perioder i och för sig.
Vad vi kan se av det diagrammet är att kronan har förstärkts under den
senaste tiden men att den alltjämt ligger på svaga nivåer. Vi ser också att
kronan har deprecierats kraftigt sedan den började flyta, och det framgår av
diagrammet att den har fluktuerat väldigt mycket under perioden sedan dess.
Då frågar man sig: Varför har vi höga långa räntor och en svag krona? Jag
tänkte säga någonting om detta.
Över en något längre period -- jag betonar orden "något längre period" -- kan
man analysera långa räntor och växelkurs i termer av sparares och investerares
bedömningar och syn på riskerna om den framtida inflationen.
Om de långa räntorna månad efter månad eller år efter år ligger på samma nivå
som i t.ex. Tyskland är det en mätare på att det finns en hög tilltro till att
Sveriges utveckling i längden skall vara förenlig med den typ av prisstabilitet
som man har i Tyskland.
Om våra långa räntor varaktigt -- jag talar inte om de korta fluktuationerna
-- ligger 3, 4 eller 5 procentenheter högre än i t.ex. Tyskland är det ett
tecken på att man har garderat sig för en inflation i Sverige som ligger
motsvarande över den tyska nivån. På samma sätt kan man analysera en svag
växelkurs. Om växelkursen har försvagats mer än den nivå som man långsiktigt
kan anse förenlig med intern och extern balans, så har sparare och investerare
garderat sig för en framtida högre inflation.
Visst är det så att finansiella marknader ibland tenderar att gå längre än
vad som är förenligt med fundamentala faktorer, och kortsiktigt inriktade
aktörer kan driva räntor och växelkurs åt olika håll, upp och ned. Men det
viktiga är att konstatera, att efter några dagar eller veckor eller månader
kommer mer dominerande och långsiktigt inriktade aktörer att avgöra
prisutvecklingen på basis av den bild de formar av svensk ekonomisk politik.
Att den faktiska inflationen, liksom den förväntade inflationen, spelar en
viktig roll för att bestämma den långa räntan kan illustreras om vi ser till
1980-talet. Då låg inflationen i Sverige någonstans mellan 4 och 5
procentenheter högre än den tyska. Under samma period låg den långa räntan
någonstans mellan 4 och 5 procentenheter över den tyska.
Inflationen ligger i dag i stort sett på den tyska nivån, och har gjort det
under senare tid. Ändå ligger de långa räntorna mellan 3 och 4 procentenheter
över de tyska. Det kan tolkas som att sparare och investerare har garderat sig
för risken att inflationen i framtiden kommer att stiga till den nivå som rådde
på 1980-talet.
Samma fenomen kan man se i kronans utveckling, som har samvarierat i ett
längre perspektiv med inflationens utveckling i förhållande till omvärlden.
Det fjärde diagrammet visar kronans utveckling mot D-marken sedan 1970. Det
visar också utvecklingen av den svenska konsumentprisnivån i förhållande till
den tyska under samma period. Det visar att en D-mark kostade 1:40 år 1970 men
i dag är uppe i över 5 kr. Vi ser hur kronans värde har minskat successivt över
tiden till följd av devalveringarna och de senaste årens försvagning. Men vi
ser också att inflationen och prisnivån har stigit snabbare i Sverige under
1970- och 1980-talen än den gjort i Tyskland. Tittar vi bara på 1970- och
1980-talen ser vi att Sveriges inflation låg på mellan 3 och 4 procentenheter
över den tyska nivån. Kronans värde minskade under samma period med i
genomsnitt 3--4 % per år.
Den senaste försvagningen, som vi har sett under 1990-talet, överensstämmer
då inte med prisutvecklingen. Det kan tolkas så, precis som med räntan, att man
har garderat sig för en uppgång i den svenska inflationen i framtiden.
Det här diagrammet visar endast utvecklingen mot Tyskland och den tyska
D-marken. För att få en mer heltäckande bild av kronans värdering är det
naturligtvis viktigt att titta på en jämförelse med flera länder, som
tillsammans utgör våra viktigaste handelspartner. Det har man gjort i den
reviderade nationalbudgeten. Där uppskattar Finansdepartementets ekonomer att
det handlar om en undervärdering av kronan på mellan 10 och 20 % i ett
konkurrenskraftsperspektiv. Man kan inte göra den här typen av bedömningar med
någon särskild exakthet, men det viktiga är att konstatera att kronan på den
här nivån är kraftigt undervärderad, sett utifrån ett
konkurrenskraftsperspektiv. Det illustrerar också den här bilden.
Därmed har jag analyserat räntor och valutakurs i termer av risk för den
framtida inflationen.
Om vi då i svensk ekonomisk politik konsekvent visar vår vilja och förmåga
att vidmakthålla prisstabilitet så kommer sparare och investerare att i längden
övertygas om att vi menar allvar. I den stunden, när den övertygelsen kommer,
finns det en stor fallhöjd i långa räntor och likaså en ordentlig potential för
en starkare krona.
Vad är det då som bestämmer inflationen? Ja, i sista hand är det en
penningpolitisk fråga. För att inflationen varaktigt skall stiga förutsätts att
en centralbank brister i sin penningpolitiska disciplin. En sådan politik leder
i längden till att den långa räntan stiger och växelkursen försvagas, eftersom
man då ser risken för en högre inflation i framtiden.
Det innebär att uppläggningen av penningpolitiken spelar en viktig roll för
upprätthållandet av prisstabilitet och därmed i längden för utvecklingen i
långa räntor och kronan. Man kan däremot inte förvänta sig att varje förändring
av styrräntan alltid leder till lägre långa räntor och en starkare krona. Men
min poäng är att en uthållig politik ger den typen av resultat.
Men vi vet att det inte är enbart penningpolitiken som avgör utvecklingen.
Jag har många gånger inför utskottet talat om statsfinanserna som en faktor som
försvagar tilltron till en långsiktigt stabilitetsinriktad politik. Det beror
inte så mycket på att underskott i sig leder till inflation. Sambandet är mer
indirekt och handlar om hur det bedöms att sådana här underskotts- och
skuldproblem kommer att hanteras i framtiden.
Inflation löser inte underskotts- och skuldproblem i statsfinanserna, men
ändå kan hushåll och företag, sparare och investerare befara att en
svårhanterlig budgetsituation skall leda till prisstegringar. Därmed är det så
att en inbördes inkonsistent ekonomisk politik kan skapa den här typen av
farhågor för att en centralbank skall tvingas föra en politik som leder till
ökad inflation i framtiden.
Här spelar förmodligen vår historia en roll, eftersom vi har exempel i det
förflutna på situationer där utvecklingen på det finanspolitiska området har
lett fram till devalveringar, penningpolitisk expansion och senare inflation.
Det är inte bara i Sverige som den här typen av fenomen finns. Vi ser det
också i andra länder med liknande problem. Svårigheterna förvärras i tider då
den internationella långa räntan stiger. Högre internationella långa räntor
vidgar underskottsproblemen och ökar skuldbördan. Det ses i investerares ögon
som en risk för ett återfall i ett gammalt inflationistiskt beteende. För att
gardera sig mot denna risk kräver de en större kompensation i form av högre
långa räntor, vilket i sin tur igen försvårar underskottsproblemen och leder
till ännu högre långa räntor.
Detta är en av anledningarna till att internationella uppgångar i den långa
räntan, som vi t.ex. såg under förra våren och även tidigare under den här
våren, leder till större ränteuppgångar i länder med underskottsproblem.
Erfarenheten visar också att den här typen av situationer också har verkat
försvagande på växelkursen.
Men vi har också sett att erfarenheten visar att det omvända inträffar. Om de
internationella långa räntorna faller så tenderar räntorna att falla mer i
länder med budgetproblem, eftersom lägre långa räntor då gör det lättare att
bära finansieringsbördan och sannolikheten att återfalla i ett gammalt
inflationsbeteende därmed anses avta. Gårdagen är sannolikt ett exempel på det
här, när de långa räntorna föll kraftigt i länder som Italien -- där de föll
mest -- och Spanien och en del andra länder. De föll också i Sverige, men inte
mest.
Stigande långa räntor eller en försvagning av växelkursen kan naturligtvis
inte motverkas genom att centralbanken sänker de korta räntorna eller förhåller
sig allmänt passiv. Det skulle kunna uppfattas som en signal om att den oro och
nervositet för den framtida inflationen som sparare och investerare känner i en
sådan situation är på väg att besannas. Att helt ge upp inriktningen mot
prisstabilitet, som har nämnts någonstans i den svenska debatten, skulle med
det synsättet vara ett recept för ännu högre långa räntor.
Därmed är det bästa bidraget som en centralbank kan ge att föra en konsekvent
politik och inrikta den på prisstabilitet. Om detta också sker samtidigt som
ansträngningar görs för att komma till rätta med budgetproblemen, kommer det
att resultera i uthålligt lägre långa räntor och en rimligt värderad växelkurs
efter hand.
Det är i det här perspektivet som man skall se de åtgärder som vidtagits i
Sverige under senare år för att sanera statens budget. Men det är också i det
här perspektivet som man skall se Riksbankens åtgärder i augusti förra året,
när vi började höja styrräntorna för att motverka inflationstendenserna.
Låt mig då gå in mer specifikt på inriktningen av penningpolitiken.
Riksbanken räknar, som jag har sagt till utskottet tidigare, i
huvudalternativet med att tillväxten i svensk ekonomi blir drygt 2 % under
innevarande år och nästa år. Denna prognos bygger på en fortsatt markerad
ökning i industriproduktionen och även på att den privata tjänstesektorn
uppvisar styrka. Dessutom räknar vi, liksom andra bedömare, med att ett allt
högre kapacitetsutnyttjande skall leda till en investeringsuppgång i de
sektorerna.
Den svenska ekonomin borde utan begynnande spänningar klara en tillväxt på
mellan 2 och 3  %, speciellt i denna fas av konjunkturen. Det gäller kanske
särskilt när arbetslösheten befinner sig på en så hög nivå som i dag.
Den svaga kronan tillsammans med den höga långa räntan har inneburit att vi
har tagit i anspråk ledig kapacitet på ett ojämnt sätt, och på ett mer ojämnt
sätt än vad som har varit fallet i tidigare konjunkturuppgångar. Utvecklingen i
producentpriserna tyder på att det finns spänningar mellan efterfrågan och
tillgänglig produktionskapacitet i vissa sektorer. Utskottet har noterat att
producentpriserna stiger med mellan 8 och 10 % på tolvmånadersbasis.
Det finns ingen automatisk koppling mellan producentpriserna, företagens
priser i olika led, och konsumentpriserna på kort sikt. Graden av övervältring
till hushållens priser, som är konsumentpriserna, från företagens sida beror på
flera olika faktorer. Hittills har prisgenomslaget i konsumentprisledet varit
ganska litet. Men en odisciplinerad penningpolitik skulle i den här situationen
-- och tidigare -- kunna leda till en större övervältring till
konsumentpriserna och tendenser till ett nytt prissättningsbeteende. Vi skulle
även kunna få spridningseffekter till arbetsmarknaden, som vi vet upplever
spänningar, eftersom vissa sektorer i näringslivet expanderar snabbare än
andra.
Samtidigt är det nödvändigt att ekonomin expanderar mer i de
konkurrensutsatta sektorerna. Det bidrar till en mer uthållig jämvikt i svensk
ekonomi. Därför måste vi se till att den nödvändiga resursöverflyttningen kan
ske utan att prisstegringsimpulser i ekonomin i stort uppstår. Här spelar då
ekonomins flexibilitet och funktionsduglighet in, hur det här kan ske och med
vilka marginaler ekonomin måste arbeta. På det här området har vi inte så stor
hjälp från historiska mönster, dels eftersom ekonomin befinner sig i en ny
situation, dels eftersom det har genomförts strukturella åtgärder sedan slutet
av 1980-talet.
Riksbanken började höja styrräntan i augusti förra året. Andra länders
centralbanker agerade ungefär samtidigt såvitt man befann sig i samma fas av
konjunkturutvecklingen. Skälet för räntehöjningarna, som vi har redovisat på
många olika sätt, var begynnande inflationstendenser samt att
inflationsförväntningarna och osäkerheten om den framtida inflationen tenderade
att öka. Det tog sig uttryck i att den registrerade och underliggande
inflationstakten visade tecken på att öka. Men det visade sig också i form av
att de långa räntorna började stiga under våren och vidare i form av en svag
krona. Riksbanken agerade då genom att höja styrräntorna på ett tidigt stadium
och ville med de åtgärder som har vidtagits markera att inriktningen mot
prisstabilitet är allvarligt menad.
Under våren har penningpolitiken haft en svår period att navigera i. Det har
gjort att de, som vi har sett det, nödvändiga höjningarna av styrräntan har
skett i kontinuerliga men små steg under flera veckor. Det innebär självfallet
inte att vi alltid kommer att agera på det sättet. Den typen av handlingsfrihet
måste en centralbank förbehålla sig.
Låt mig i det här sammanhanget åter få påminna om skillnaden mellan
växelkursmål, alltså en fast växelkurspolitik, och prisstabilitetsmål när det
gäller penningpolitikens reaktionsmönster och uppläggning.
När vi har fast växelkurs och ett växelkursmål avläser man det minut för
minut. Det gäller då för centralbanken att snabbt rätta till obalanser på
valutamarknaden med hjälp av styrräntan, även om det kräver snabba och
drastiska åtgärder. Det är också vad vi har sett under våren ute i Europa i
länder som har upplevt press på sin valuta. Där har styrräntan justerats på ett
kraftfullt sätt om det har varit nödvändigt för att understryka inriktningen av
penningpolitiken.
Ett prisstabilitetsmål avläses med längre intervall, och penningpolitiken
påverkar inflationstakten med betydande fördröjning. Penningpolitikens
reaktionsmönster blir därför annorlunda under rörlig växelkurs. Det hindrar
naturligtvis inte att åtgärderna ändå kan behöva vara bestämda och tydliga. Men
behovet av åtgärder bestäms av kravet på att prisstabilitet upprätthålls. Det
innebär att penningpolitiken numera inte reagerar i syfte att hålla en viss
nivå på kronan.
Det innebär emellertid inte att kronans inverkan på svensk ekonomi och den
allmänna efterfrågan och därmed inflationstakten har upphört till följd av
övergången till flytande växelkurs efter hösten 1992. Självfallet påverkar
kronans rörelse den inhemska ekonomin, liksom den gjorde före den 19 november
1992.
Skillnaden är emellertid att i en regim med flytande växelkurs försvarar en
centralbank inte en viss nivå på växelkursen. I stället beaktar vi effekten av
en förändrad växelkurs på ekonomins totala efterfrågan och därmed på den
inhemska inflationstakten.
Då är frågan: Kan ekonomin klara en ökad efterfrågan utan negativa
konsekvenser för prisstabiliteten när växelkursen försvagas? Ja, då behöver man
inte vidta motverkande åtgärder. I annat fall måste en sådan utveckling pareras
med åtgärder genom förändrad styrränta.
Det är också därför som Riksbanken så ofta poängterar att vi måste ta hänsyn
till den sammantagna effekten av räntan och växelkursen på ekonomin och göra
fortlöpande bedömningar av hur denna sammansättning påverkar den trendmässiga
inflationstakten. Det innebär naturligtvis inte att vi reagerar på varje
fluktuation eller gör långsiktiga bedömningar med en överdriven exakthet.
Utvecklingen av kronkursen måste vägas samman med andra faktorer som samtidigt
kan påverka ekonomin.
I ljuset av den kronförsvagning som hade inträffat under våren var
Riksbankens bedömning att det var nödvändigt att göra de successiva
ränteuppdragningarna för att parera effekten, för att parera efterfrågeökningen
som följdes av kronans försvagning, så att det inte skulle ge effekter på den
trendmässiga inflationstakten framöver.
I dag på morgonen publicerades konsumentprissiffran för föregående månad. Det
är naturligtvis på sin plats att jag kommenterar det faktum att inflationen för
närvarande ligger över gränsen för prisstabilitetsmålet. Men innan jag gör det
vill jag kort repetera vad vi tidigare har sagt om prisstabilitetsmålet.
Ett enigt fullmäktige i Riksbanken formulerade i januari 1993 målet på
följande sätt: "Riksbanken preciserar målet för penningpolitiken som att
förändringen i konsumentprisindex från och med 1995 begränsas till 2 procent,
med en tolerans om +/- 1 procentenhet."
Målet består således inte bara av ett riktvärde, utan det är formulerat som
ett band -- ett toleransintervall. Det avspeglar att inflationen inte kan
styras exakt. Skälet till det är att penningpolitiken påverkar inflationstakten
med en betydande fördröjning. Genom att ange toleransintervall visar Riksbanken
sin ambitionsnivå när det gäller att begränsa de i sig oundvikliga
svängningarna kring riktvärdet.
Avvikelser kan uppkomma om det dyker upp oförutsägbara störningar som snabbt
slår igenom på priserna. Med hänsyn till den fördröjning som präglar
penningpolitiken går det inte att eliminera effekterna på den uppmäta
inflationstakten under den aktuella tolvmånadersperioden. Penningpolitiken
verkar med större eftersläpning, och det måste vägas in.
Den typ av störningar som vi tidigare talat om är t.ex. plötsliga
förändringar i priserna på råoljan. Det kan handla om politiska beslut om
större ändringar av indirekta skatter, som träder i kraft relativt snabbt och
som därigenom höjer konsumentprisnivån redan efter någon eller några månader.
Vad händer om det sker avvikelser? Jo, då är det penningpolitikens uppgift
att se till att inflationen förs tillbaka inom toleransintervallet.
Penningpolitiken måste säkra att avvikelserna blir tillfälliga och att de inte
får bestående effekter på vare sig den trendmässiga inflationstakten eller
inflationsförväntningarna. Det är någonting som vi talade om i höstas från
Riksbankens sida. Vi framhöll då, under senhösten, att det är troligt att
inflationstakten åtminstone under en period under 1995 kan komma att överstiga
3 %.
Som sagt presenterades i dag på morgonen konsumentprissiffran för föregående
månad. Den visade på en ökning på 0,7 från månaden dessförinnan, vilket innebär
att inflationstakten mätt på tolvmånaderstal nu är 3,3 %. Vi brukar undvika
att kommentera enskilda månadstal därför att man då riskerar att få en
fokusering på just enskilda månader. Men vi har i våra inflationsrapporter
under en längre period gjort bedömningar om de inflationstendenser som finns i
svensk ekonomi. Vi har där pekat på kapacitetsutnyttjandet, speciellt i
industrin. Vi har pekat på kronans svaga nivå, inflationsförväntningarna och
den osäkerhet som alltjämt finns när det gäller arbetsmarknaden och
löneutvecklingen.
Vi har då sagt att det finns en risk för att vi kan överskrida den övre
gränsen för toleransintervallet under en period. Men uppgiften är att styra
tillbaka inflationen antingen genom de åtgärder som redan är vidtagna eller
genom åtgärder som behöver vidtas framöver. Det är den typen av övervägningar
som vi måste göra.
Det är också väsentligt att peka på samverkan med budgetpolitiken, eftersom
jag analyserade kronans utveckling i termer av osäkerhet om budgetutvecklingen.
En förstärkning av kronkursen verkar underlättande i sammanhanget. Här spelar
naturligtvis utvecklingen av statsfinanserna en väsentlig roll.
Riksbanken är fast besluten om att slå vakt om prisstabiliteten. Det har vi
visat genom att vi har höjt styrräntan steg för steg sedan augusti förra året.
Vi arbetar med en helhet i svensk ekonomisk politik som syftar till -- som
utskottet har konstaterat -- att nå mer övergripande ekonomisk-politiska mål i
form av en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling med gynnsam tillväxt och god
sysselsättningsökning.
Efter vårens period av kontinuerliga höjningar av styrräntan i små steg
följer Riksbanken nu utvecklingen. Vi studerar och utvärderar naturligtvis
inkommande real och finansiell statistik för att bedöma inflationstrycket
framöver. Utvecklingen av förtroendet för den ekonomiska politiken i stort och
dess mer varaktiga effekter på långa räntor och växelkurs är som vanligt
viktiga indikatorer för oss.
I det perspektivet får vi se hur den senaste tidens positiva utveckling
kommer att te sig framöver. Men vi får också komma ihåg att den utvecklingen
sker från mycket oförmånliga nivåer. Ökar förtroendet för den ekonomiska
politiken i stort, kan vi avläsa det i form av väsentligt och varaktigt lägre
långa räntor. Som jag visade är potentialen stor för detta om förtroendet ökar.
Det leder också till en påtaglig och varaktig förstärkning av kronans kurs. Det
påverkar Riksbankens bedömningar.
Vi har nu den möjligheten inom räckhåll genom det konvergensprogram som
håller på att utarbetas. Vi kan med en fortsatt konsekvent ekonomisk politik
lyfta av den börda som vår inflationshistoria och våra statsfinansiella problem
under många år lagt på svensk ekonomi. Räntenedgången under den allra senaste
tiden och den gynnsamma internationella miljön skapar en särskilt bra situation
för det arbetet. Med erforderliga säkerhetsmarginaler och med en uttalad
beredskap att korrigera utvecklingen, om den skulle avvika från kursen, kan
konvergensprogrammet ge det förtroende som leder till en påtaglig och varaktig
nedgång av långa räntor och en förstärkning av kronans kurs.
Möter konvergensprogrammet förtroende hos svenska hushåll, svenska företag,
svenska och internationella investerare och sparare och hos internationella
organisationer, kan den gynnsamma miljön på de internationella marknaderna vara
till särskild fördel.
Tack, herr ordförande!
Jan Bergqvist: Vi tackar Urban Bäckström.
Per Olof Håkansson: Det är ingen tvekan om att många hushåll har en
ganska pressad situation i dag. Det leder i sin tur till att deras bidrag till
den inhemska efterfrågeutvecklingen inte är så stort. Där finns det en koppling
till den korta räntans effekt på hushållens möjligheter att efterfråga mer
eller mindre som det är intressant att få klarlagt. Jag undrar hur
riksbankschefen och Riksbanken ser på detta samband mellan den korta räntans
utveckling och den inhemska efterfrågeutvecklingen.
Urban Bäckström: I en situation med förtroende för den ekonomiska
politiken i stort finns det förtroende för att vi har brutit med vår
inflationshistoria. Det här har jag diskuterat ingående i mitt anförande. Då
finns ett större utrymme för att agera när det gäller penningpolitiken. Men i
en situation där det förtroendet inte finns, där långa räntor ligger varaktigt
högt och där kronan varaktigt är lågt värderad, kan en odisciplinerad
penningpolitik leda till ännu högre långa räntor. Vi vet vad långa räntor
betyder för hushåll därför att en stor del av kreditvolymen, inte minst när det
gäller egna hem, bostadsrätter och också hyresrätter, har betydelse för
bostadskostnadernas utveckling. Därmed utgör förtroendet en avgörande
restriktion på uppläggningen av Riksbankens penningpolitik.
Vi får inte hamna i den situationen att vi bedriver en odisciplinerad politik
som skapar en osäkerhet om vart vi är på väg i framtiden och att den långa
räntan därmed stiger. Det skulle vara negativt för hushållen.
Per Olof Håkansson: Men till problemet hör att den inhemska utvecklingen
är litet osäker just nu och ganska svag. Då kan vi se en konflikt mellan de mål
som Urban Bäckström beskriver, och som jag i och för sig tycker är riktiga, och
den budgetpolitik som förs. Å ena sidan vill man stärka hushållens förmåga att
agera och å andra sidan vill man från Riksbankens sida ta tillbaka denna
effekt. Hur kommenterar man detta från Riksbankshåll?
Urban Bäckström: Som jag sade kan en odisciplinerad penningpolitik, där
det skapas osäkerhet om vad vår politik syftar till, leda till en sämre
situation för hushållen. Det är min poäng. Om den politiken leder till att de
långa räntorna drivs upp ännu mer än i dag -- vi vet att de är betydelsefulla
för många kostnadsposter i hushållen -- så skulle vi förorsaka en värre
situation för hushållen.
Det är därför som jag i mitt anförande pekade på att utvecklingen av
förtroendet för den ekonomiska politiken och den framtida inriktningen när det
gäller att hålla fast vid det som vi nu har uppnått -- prisstabiliteten, sunda
statsfinanser som vi är på väg mot -- är så viktiga för utformningen av
penningpolitiken.
Lars Tobisson: Jag tycker att det var en bra redogörelse för
penningpolitiken. Jag har inga väsentliga invändningar mot den. Jag tänkte
därför ta upp ett annat område som inte belystes så mycket.
Riksbanken har ansvaret inte bara för valutapolitiken utan också för
valutaregimen i landet. Ett av EU:s konvergenskriterier avser växelkursen. Det
sägs att växelkursen skall ha hållits stabil inom ramen för ERM:s normala
fluktuationsmarginaler under en period av minst två år.
Riksbankschefen är medlem av EMI:s styrelse, som förbereder övergången till
den tredje fasen av EMU och borde därför veta hur dessa krav skall tolkas. Jag
har några frågor på den punkten. Kan växelkurskriteriet, så som det är
formulerat, uppfyllas utan att man är medlem i ERM, t.ex. genom att man inom
två års tid lyckas hålla kronan stabil mot ecuindex? Vad menas med normala
fluktuationsmarginaler? Betyder det +/- 2,25 %? Nu är det uppe i +/- 15 %. Är
det så krävande om vi skulle ha en fallhöjd på 15 % i förhållande till det
värde som vi har på valutan när vi träder in i ERM? Skulle övriga medlemsländer
släppa in oss till ett kursindex på 130 som för närvarande? Kan de rikta
invändningar mot detta och säga att ni påstår själva att er krona är 10--15 %
undervärderad och menar att den skall ha ett annat värde? Är de å andra sidan
inte skyldiga att släppa in oss, för annars kan de blockera våra möjligheter
att inträda i EMU:s tredje fas?
Urban Bäckström: När det gäller den första frågan om ERM sägs det i
fördraget att det krävs ett medlemskap i ERM. Jag noterar att chefen för EMI:s
institut sade detta i går. Det är hans tolkning. Frågan är väl inte helt
avgjord, men som Lars Tobisson sade är det självfallet beroende av vilka
bedömningar som görs i andra länder.
När det gäller normala fluktuationsband och stabilitet befinner man sig nu i
en ny situation jämfört med den man var i när fluktuationsbanden inom
ERM-systemet var mindre, det var alltså kortare avstånd mellan dem. Där får man
senare avgöra mer exakt vad stabilitet innebär.
Vi har från Riksbankens sida sagt vid många tillfällen att det är önskvärt
för Sverige att gå tillbaka till en fast växelkurs. Ett sådant system har många
fördelar för en liten och öppen ekonomi. Det blir lättare t.ex. när det gäller
företag att planera export och import. Samtidigt har vi lärt oss att vi först
måste komma till rätta med våra balansproblem för att en fast växelkurspolitik
skall vara trovärdig. Utvecklingen under våren med den kronförsvagning som
varit visar hur sårbara och känsliga vi är. Även utvecklingen under förra året
visade tidvis hur kronan pendlade från ecuindex 118 som bäst ner till 135 nu i
våras. Det är en ganska stor pendling av kronans kurs.
Det viktiga för oss i Riksbanken är att vi får förutsättningar för
stabilitet. Det är avgörande för när vi i framtiden kan komma in i ett
fastkursarrangemang. Det kan inte vara någon tidtabell som är det avgörande,
utan det måste först skapas förutsättningar för stabilitet.
Ett inträde i ERM är beroende av inte bara vår syn utan också den syn som
andra länder har. Det gäller ju ett gemensamt samarbete och gemensamma
åtaganden. Men jag skulle vilja säga att det är i vårt eget intresse att det är
högst på agendan att se till att få stabilitet. Då är detta möjligt. Men vi
måste få den stabiliteten först.
Lars Tobisson: Jag håller i och för sig helt med om det, men samtidigt är
det så att om vi själva känner oss säkra, på det sätt som vi vill att vi skall
känna oss säkra, på att vi fortsätter att bekämpa inflationen och klarar
statsfinanserna, är det förtroendeskapande i sig att vi gör den bedömningen att
vi är mogna att inträda ERM. Det kan ha motsatt effekt om vi tvekar och väntar
på att andra skall hjälpa oss.
Finansministern har sagt att Sverige skall ta ställning till inträde i EMU:s
tredje fas hösten 1997. Det sade han i en interpellationsdebatt med mig
nyligen. Vi har den ovanliga ordningen i Sverige att det faktiskt inte är
regering och riksdag som förfogar över alla konvergenskriterierna. Vi
förfogar inte över det som gäller växelkursen, utan det gör Riksbanken. Om
ställning skall kunna tas politiskt 1997 och vi har två års dokumenterad
valutastabilitet, som innebär att man skall ha varit med i ERM och klarat den
processen i två år, då måste Sverige snart begära inträde. Det är praktiskt
taget om några månader. Behöver det dessutom föregås av förhandlingar med andra
länder, vilket jag antar att det gör, borde riksbankschefen inte alls tveka
här.
Urban Bäckström: Det är två saker som beslutet handlar om. Den första är
vilken kurs man skall gå in på, vilken som skall vara centralkursen. Den andra
är vilken möjlighet man har att hålla sig till den stabila kursen. Där vill jag
upprepa att det hänger på förtroendet för penningpolitiken och vår inriktning
mot prisstabilitet. Men det hänger också på förtroendet för budgetutvecklingen
framöver. Att gå in på ett förtida stadium har visat sig vara svårt, det är
svårt att upprätthålla stabilitet om inte förutsättningarna finns.
Jag har beskrivit en situation där de långa räntorna fortfarande ligger högt,
även om de har kommit ner under senaste tiden. Nu får vi se var de tar vägen i
den miljö som vi har internationellt och vad som händer i samband med
konvergensprogrammet, när det är färdigt och utarbetat. Men vi måste ha
förutsättningarna för stabilitet för att kunna gå in i ett
växelkursarrangemang. Det blir så att säga ett kvitto på att stabilitet
föreligger. Det kan inte vara, som min företrädare sade många gånger, det
första steget till stabiliteten.
Per-Ola Eriksson: Det är bra att riksbankschefen så tydligt och
kraftfullt betonar vikten av prisstabilitet. Jag har ingen annan uppfattning än
riksbankschefen på den punkten. Riksbankschefen noterade inledningsvis att det
finns en bred uppslutning i finansutskottet och därmed också i riksdagen bakom
det.
Det är tre saker som är avgörande när det gäller att lyfta det här landet ur
de ekonomiska träskmarkerna: att klara prisstabiliteten, att få en bra
budgetsanering och en bra politisk stabilitet i riksdagen. Det har
riksbankschefen vid något tillfälle vältaligt vittnat om.
Det är några faktorer som jag vill ta upp och som är avgörande föra att det
här skall lyckas. En är avtalsrörelsen. Vi är nu mitt inne i en avtalsrörelse.
Jag är medveten om att riksbankschefen inte skall sätta betyg i enskilda bitar.
Men hur skulle riksbankschefen vilja beteckna utgången av avtalsrörelsen för
att den skall stå i harmoni med de mål som vi satt upp?
Det väcks av och till förslag och idéer om ett nytt internationellt regelverk
på valutahandelsområdet för att råda bot på den typen av "spekulationer" som
förekommer. Jag är inte ute efter att vi skall återgå till en genomreglerad
ekonomi, men jag skulle vilja ha riksbankschefens syn på de idéer om
internationella regelverk som framförs i debatten, inte minst av de s.k.
spekulanterna.
Urban Bäckström: När det gäller avtalsrörelsen är det inte så mycket jag
kan säga, annat än att det är oerhört väsentligt att kronans låga nivå inte tas
till intäkt för att vare sig begära eller släppa fram för höga löneökningar.
Det är nämligen en viktig faktor för den famtida utvecklingen i svensk ekonomi.
Det får inte bli så att kronans låga värdering får en bekräftelse genom
avtalsrörelsen och löneökningarna i stort. Det är ingen tvekan om att det
gäller en central utveckling för svensk ekonomi. Därför har vi från Riksbankens
sida anledning att naturligtvis mycket noga följa detta för att se hur
arbetsmarknaden fungerar i det här avseendet.
När det gäller regleringar av internationella finansiella marknader kommer
den fråga som Per-Ola Eriksson ställde ofta upp därför att man upplever att ett
lands valuta eller långa räntor svänger kraftigt. Jag pekade i min inledning på
att långa räntor svänger väldigt kraftigt i länder med underskottsproblem. De
svänger mer där än i andra länder. Det här sambandet går igen varenda gång vi
har en liten förändring i större länder av t.ex. den långa räntan, länder med
svag inflationshistoria och budgetproblem drabbas mer.
Jag måste säga att jag inte tror på den typ av förslag som kommit fram i
debatten. Jag har tidigare inför utskottet diskuterat frågan om
omsättningsskatt på transaktioner som varit aktuell. Jag tror inte att det
fungerar, det bör man inte överväga. Vi har erfarenhet på det här området.
Under den tid som vi hade en transaktionsskatt på obligationshandel i Sverige
steg den långa räntan från strax över 10 % till knappt 14 %. Det visar att
det inte är någonting man skall överväga. Dessutom flyttade handeln ifrån
Sverige. Även om man, rent hypotetiskt, t.ex. bland G10-länderna skulle lyckas
att få till stånd en sådan skatt, skulle handeln kanske flytta till Singapore
eller Hongkong där en mycket stor del av handeln redan nu sker.
Finansiella institutioner skall inte arbeta helt utan regler. Här har det
skett ett internationellt arbete för att inkorporera marknadsrisker i
kapitaltäckningskraven. Det är ett sätt att se till att man har backning för de
positioner som man tar i det finansiella systemet. Det är en hälsosam
utveckling att man tittar på detta och inför det successivt. Det gör man även
inom den europeiska unionen, och det kommer till riksdagen för
ställningstagande.
Jag tror som sagt inte på den här typen av globala regleringar. Allt som
oftast återspeglar fluktuationer i räntor och växelkurs, i vart fall efter en
tid, mer fundamentala faktorer. Har man obalanser får man större fluktuationer.
Vill man ha stabilitet måste man angripa obalanserna.
Anne Wibble: Jag vill ta upp två frågeställningar.
Riksbankschefen visade mycket övertygande att det har varit väldigt stora
svängningar i både räntor och kronkurs i Sverige. Det brukar sägas att just den
här volatiliteten, dvs. att det rör sig väldigt kraftigt, har ett samband med
de offentliga finansernas obalans. Hur bedömer Riksbanken möjligheten att via
penningpolitikens olika instrument i någon mån påverka dessa svängningar?
Spelar det t.ex. någon roll huruvida man arbetar med fasta eller rörliga
reporäntor? Volatiliteten i sig skapar ju osäkerhet och har därmed negativa
effekter.
Min andra fråga gäller en annan sak som riksbankschefen tog upp i sitt
inledningsanförande, nämligen den sammansatta effekten av räntenivå,
ränteutveckling, växelkursnivå och växelkursutveckling på ekonomin och
aktiviteten. Jag tror att Riksbanken tidigare har redovisat något slags
kvantitativa bedömningar av effekten av både räntor och växelkurs på
aktivitetsnivån. Det vore intressant att veta om sådana bedömningar finns nu
och vad de i så fall visar på för sammansatta effekter.
Urban Bäckström: När det gäller volatiliteten har vi varit påverkade av
utländska störningar. När de amerikanska  räntorna gick upp under förra året
steg de svenska räntorna mycket mycket mer. Bakgrunden till detta har att göra
med vår speciella situation. Därför menar jag att det allra viktigaste vi kan
göra för att minska volatiliteten är att vara konsekventa både på det
finanspolitiska området och på det penningpolitiska området, så att det inte
råder någon tvekan om att det är prisstabilitet och sunda statsfinanser som
gäller i svensk ekonomisk utveckling. Då behöver inte de här
osäkerhetspremierna kring den framtida situationen variera, utan då känner man
sig behaglig till mods inför det förtroende man har när det gäller svensk
ekonomisk utveckling.
Sedan kan vi från Riksbanken försöka vara förutsägbara vad gäller vår analys.
Man kan se vår inflationsrapport, där vi redovisar vår inflationsbedömning, som
ett led i detta arbete. På basis av detta kan bedömningar göras av hur vi
kommer att agera framöver. Inflationsmålet är också tänkt att stabilisera
förväntningarna. Det är inte det enda som krävs för att volatiliteten skall
stabiliseras, men det är en metod att visa hur vårt reaktionsmönster kommer att
vara.
Vi arbetade under våren med små men kontinuerliga räntehöjningar för att det
inte skulle skapas en föreställning om att vi vara ute efter att försvara en
viss nivå på kronans kurs. Men som jag sade i min inledning måste vi
naturligtvis parera den efterfrågeökning som sker när kronan försvagas på det
sätt som ägde rum.
Vi har i det här sammanhanget två instrument, rörliga och fasta repor. Vi har
sagt, och jag tror att erfarenheten visar att det är så, att i tider av oro, då
förväntningarna från marknadsaktörerna och vad Riksbanken vill åstadkomma kan
skilja sig åt, blir det svårt att använda rörliga eller variabla repor, där
buden så att säga kommer in på reporäntan. Vi använde under en kort period
variabla repor, men det tenderade att skapa en viss osäkerhet, så vi gick då
tillbaka till fasta repor för att vara tydliga i vår utveckling.
Jag har här pekat på några olika möjligheter att stabilisera förväntningarna
och därmed också stabilisera volatiliteten. Det viktigaste är naturligtvis att
reducera osäkerhetspremierna när det gäller den framtida inflationen. Det som
gäller i det sammanhanget är arbetet på budgetsidan och på den penningpolitiska
sidan. Det skall alltså inte råda någon tvekan om den framtida inriktningen av
svensk ekonomisk politik.
Det är riktigt att vi har redovisat hur effekten av räntan och växelkursen
påverkar ekonomin. Jag hade inte med mig något sådant diagram i dag, men det är
naturligtvis en indikator vi tittar på. Alltjämt är det så att dessa två
faktorer sammantaget har en expansiv effekt, en expansiv inverkan på den
ekonomiska utvecklingen, en expansiv efterfrågeeffekt. Det förstår vi också om
vi tittar på hur kronan ligger och vilken konkurrenskraftsförstärkning vi har
i svensk ekonomi.
Skälet till att jag inte alltid tar fram det där diagrammet är att det hos
marknadsaktörerna -- jag vill gärna säga det nu -- finns en tendens att
mekaniskt räkna på det här, på varje fluktuation, och att se våra långsiktiga
bedömningar som förenade med den här skenbara exaktheten. Därför vill jag litet
grand varna för den skenbara exakthet som den här typen av mekaniska kalkyler
kan leda fram till.
Det hindrar inte att min huvudpoäng ändå är att kronans utveckling efter det
att den började flyta hösten 1992 inte har slutat att påverka svensk ekonomi,
utan en trendmässig försvagning av kronan leder till en efterfrågeökning i
svensk ekonomi. Är den efterfrågeökningen inte förenlig med prisstabilitet
måste man vidta parerande åtgärder, och det är det vi har gjort under våren.
Anne Wibble: Jag vill ställa en kort fråga till. Sverige brukar ganska
ofta betraktas eller analyseras tillsammans med en grupp av bestämda länder,
högavkastningsländer eller högränteländer eller vad de nu brukar kallas; ibland
skulle man kanske säga högriskländer. Har Riksbanken gjort någon jämförande
analys av utvecklingen i Sverige, Italien, Spanien och Canada, som är de länder
vi ofta brukar jämföras med? Jag förstår att det är svårt att säga något om
detta, men jag undrar ändå om ni har gjort något slags betraktelse eller analys
av om det, med hänsyn tagen till skillnader i statsfinanser och annat, svänger
mer eller mindre i Sverige än i dessa andra länder eller om det är mer stabilt.
Min fråga gäller alltså om det finns någon jämförande analys av de svenska
förhållandena respektive förhållandena i de länder som vi brukar klassas
tillsammans med.
Urban Bäckström: Jag har inga statistiska mått på mer exakt hur
volatiliteten eller rörelserna har varit, men vad jag har pekat på i mitt
anförande är att mindre ränteuppgångar utomlands i stora länder tenderar att
leda till en multiplikatoreffekt i de här länderna, så att räntan stiger mer
eller sjunker mer. Så har det varit även i närstående grannländer, i Finland
t.ex. Men Finland bröt sig ur det här mönstret genom att visa på en konsekvent
politik. En av poängerna i mitt anförande var att också vi har den möjligheten
att bryta oss ur det här genom att vara konsekventa. Då har vi i allra högsta
grad chans att få en stabil utveckling framöver. Jag pekade på att den
internationella miljö som vi har haft under senare tid kan ge särskild
utdelning i samband med konvergensprogrammets presentation och utarbetande. Här
har vi en sådan möjlighet, som  det finns all anledning att ta vara på.
Arne Kjörnsberg: Jag skulle vilja be kanslichefen lägga på två bilder.
Den första bilden visar upplåningsbehovet 1992/93 och 1993/94 samt den långa
räntans utveckling under samma tid. På den andra bilden ser vi först att
upplåningsbehovet ökar och räntan går ner och sedan att upplåningsbehovet går
ner och räntan går upp. Riksbankschefen berörde detta, som jag uppfattade det,
med några fler nyanser än vid tidigare tillfällen. Enligt läroböckerna brukar
det ju vara så att när upplåningsbehovet ökar går räntan upp och tvärtom. Men
det sambandet finns inte här. Det är dokumenterat. Det gäller i alla fall den
första delen, men jag vågar nog påstå att också prognosen för den sista delen
är ganska säker.
Självklart har vi alla skäl i världen att hantera vår ekonomiska situation,
få ner våra underskott, stabilisera statsskulden, osv. Som bekant finns det nu
en stabil majoritet i  riksdagen som har bestämt sig för att vi skall klara det
här och för att det skall göras på ett resolut sätt.
När jag nu, för att undvika missförstånd, har sagt detta vill jag ställa min
fråga: När nu det läroboksmässiga sambandet inte finns, hur vill då
riksbankschefen förklara detta, och vilka rimliga slutsatser kan man dra för
framtiden? Det vore inte så dumt om riksbankschefen ville resonera i termer av
trovärdighet, förväntningar och så. Riksbankschefen har ju ofta sagt att det i
väldigt hög grad handlar om det som brukar kallas psykologi.
Urban Bäckström: Det är alldeles riktigt att fokuseringen på de
statsfinansiella problemen vid vissa tider inte är så stor. Det sker ofta när
de internationella räntorna går ner. Men omvänt: När de internationella
räntorna går upp kommer budgetproblemen i fokus i de länder som har den här
typen av problem. Sparare och investerare vill uppenbarligen gardera sig för
den risk som jag har talat om, och räntorna går då upp mer i de länderna. När
de långa räntorna går upp blir budgetproblemen ännu svårare, och det tenderar
att driva upp dem  ytterligare. Omvänt: Om vi får en gynnsam internationell
miljö, med vad vi kan kalla högkonjunktur på statsobligationer, får även den
här typen av länder en del av detta. När då den långa räntan går ner i de här
länderna underlättas budgetproblemen, och det gör att fallhöjden ökar
ytterligare, att det uppstår ytterligare potential nedåt. I tider av
internationellt gynnsam miljö tenderar därför de långa räntorna att gå ner mer
i den här  typen av länder men gå upp mer i internationellt ogynnsam miljö.
Problemet är att en del länder med statsfinansiella problem har den här
etiketten på sig. Det gäller att komma bort från den här etiketten och bli av
med etiketten som säger att man har statsfinansiella problem. Då får man en mer
stabil utveckling av ekonomin.
Arne Kjörnsberg: Vi är tydligen överens om att den internationella
utvecklingen betyder mycket. Ibland är det i och  för sig svårt att förstå,
eftersom upplåningsbehovet går om inte dramatiskt så i varje fall starkt nedåt
och man vet att det kommer att bli så, att det finns en majoritet i Sveriges
riksdag för detta. Riksbankschefen talade här om psykologi och förväntningar.
Då är mina följdfrågor: Vad är det för poäng med att närmast schablonmässigt gå
ut och säga att det här inte räcker, att det behövs 20 miljarder till för att
stabilisera och få ner räntenivåerna? Och hur kan i så fall uttalanden från
finansministern, riksbankschefen, en tidigare finansminister eller
oppositionsledaren påverka det här? Riksbankschefen kanske inte kan recensera
andra, men han kan kanske säga något om vilken påverkan hans egna uttalanden
kan ha.
Urban Bäckström: Jag brukar personligen undvika att gå in på den här
typen av sifferexercis. Det handlar mycket om förtroende, psykologi. Tror man
att vi, när det kniper, verkligen kommer att nå fram till den punkt som vi har
satt upp? Jag tror då att en diskussion om själva problemet, utan övertoner åt
det ena eller andra hållet, är en del av den förtroendeskapande åtgärden. Det
tror jag är ett svar på den fråga som Arne Kjörnsberg ställde.
Att övertolka eller undertolka en utveckling kan mötas med misstro hos dem
som värderar oss. Vi skall komma ihåg att vi nu, efter den stora
utförsäljningen förra året, har strax under 100 miljarder i svenska
statsobligationer utomlands. Ägarna är personer och förvaltare som naturligtvis
bedömer oss mycket ingående. Om de upplever att vi inte riktigt talar det språk
som de talar när de bedömer oss, kan de bli misstänksamma och kanske tycka att
vi i vissa stycken skönmålar. Jag säger inte att vi gör det, men jag säger att
det finns en risk för detta. Ett led i de förtroendeskapande åtgärderna i sig
är att man försöker analysera situationen så objektivt som möjligt.
Johan Lönnroth: Jag tillhör nog den kanske krympande skara som anser att
såväl inflationsmålet som Riksbankens tolkning av inflationsmålet bidrar till
en något ökad arbetslöshet, både kortsiktigt och långsiktigt. För många år
sedan var det en vanligare uppfattning att det faktiskt finns en motsättning
mellan inflationsbekämpning och arbetslöshetsbekämpning. Det har nu skett ett
slags skifte.
Man kan tänka sig två sorters förklaringar till att jag har en annorlunda
uppfattning än -- såvitt jag har förstått saken rätt -- både riksbankschefen
och ett enigt fullmäktige i Riksbanken. Den ena förklaringen skulle kunna vara
att vi har olika verklighetsbilder. Litet enkelt uttryckt: Lönnroth begriper
inte hur verkligheten ser ut, att sambanden är sådana som riksbankschefen anser
att de är.
Den andra möjligheten är att vi faktiskt har olika värderingar av
arbetslöshet och inflation. Jag vill med en gång tala om att jag inte är någon
vän av inflation, men jag anser att arbetslösheten är ett långt farligare
fenomen för samhället. Så om det skulle kunna föreligga en målkonflikt
prioriterar jag alltså arbetslösheten väsentligt mycket högre. Den andra
förklaringen är alltså att det skulle kunna finnas en värderingsskillnad eller
ideologisk skillnad.
Jag skulle vilja att riksbankschefen litet grand filosoferade över vilken av
dessa förklaringar som ligger bakom vår skillnad i uppfattning.
Urban Bäckström: Jag skall gärna filosofera över detta. Riksbanken har ju
prisstabilitet som mål och har explicit formulerat hur man ser på det här, och
det är naturligtvis i den anda som vi har i Sverige och som kommer till uttryck
i den breda uppslutningen i utskottets skrivningar. Skälet till detta -- om jag
nu tillåter mig att filosofera och sväva ut litet grand -- är att
prisstabilitet av allt fler ses som ett sätt att få en varaktig ökning av
sysselsättningen och tillväxten. Vi har under 70- och 80-talen kortsiktigt
ökat sysselsättningen genom att expandera ekonomin och bortse från att vi har
expanderat mer än vad produktionen kan öka, och därmed har vi fått inflation.
Det har lett till en kortsiktig uppgång av sysselsättningen, men det har också
följts av bakslag. Den typen av bakslag har lett till att arbetslösheten för
varje lågkonjunktur sedan 60-talet har hamnat på en allt högre nivå.
Det finns olika undersökningar kring detta. Det har under senare år kommit en
del spännande resultat från mycket goda ekonomer, som jag i andra sammanhang
har citerat. Dessa visar att en sänkning av inflationstakten leder till en
varaktig förbättring av tillväxten med ungefär en halv procentenhet per år. Det
är klart att det under en väldigt lång period blir fråga om mycket stora tal.
En bättre tillväxt ger ju också en bra sysselsättningstillväxt. Synsättet att
prisstabilitet inte är ett slutmål för den ekonomiska politiken utan ett delmål
på vägen mot en bättre ekonomisk utveckling är det som har kommit fram alltmer
i den svenska debatten och, vilket jag konstaterar av utskottets skrivningar, i
svensk ekonomisk politik.
Det kanske viktigaste exemplet på vad en inflationsperiod kan leda till är
den kris som vi precis har tagit oss upp ur, bankkrisen, det enorma fallet i
tillväxten under tre år, resultatet av 70- och 80-talens inflationsutveckling
och överstimulans. Det är också det pris som vi nu får betala innan vi har fått
trovärdighet och får ner de långa räntorna och får en rimligt värderad
växelkurs.
Det här är alltså ett synsätt som inte bara vi i Sverige har utan som man har
också i många andra länder. De länder som varaktigt, länge har bedrivit den här
typen av stabilitetsinriktad politik har också tjänat på det. Jag brukar ta
Österrike som exempel på ett land som länge har bedrivit en sådan politik. Man
har haft en dubbelt så snabb tillväxt som vi, och man har alltjämt en låg
arbetslöshet. Det finns många andra länder i vår omvärld som har ändrat sitt
vägval från inflationsekonomi och lyckats med det och fått utdelning. Det
kommer vi också att få om vi konsekvent håller fast vid den här linjen.
Johan Lönnroth: Jag tolkar nog svaret i huvudsak så, att riksbankschefen
valde min första förklaringsmodell, dvs. att vi som tycker som jag inte
begriper hur verkligheten ser ut.
Jag läste i Ekonomisk Debatt om den diskussion som fördes på
Nationalekonomiska föreningen i februari, då riksbankschefen visade upp ett
diagram över sambandet mellan tillväxt och inflation. Då skall det för det
första sägas att det förekom vissa invändningar mot tolkningen av diagrammet.
För det andra är inte tillväxt samma sak som arbetslöshet. Det finns inte ett
automatiskt samband dem emellan. För det tredje tror jag att åtminstone någon i
debatten påpekade att det råder en oerhört stor osäkerhet och oenighet kring de
här sambanden; det är oerhört komplicerade samband som gäller.
Jag skulle vilja att riksbankschefen gick tillbaka till den period då vi hade
fast kronkurs. I dag måste man väl ändå kunna konstatera att den
"deflationschock" som genomfördes, med starkt höjda realräntor och en fast kurs
i politiken, bidrog mycket starkt till att Sverige hamnade på den höga
arbetslöshetsnivå där vi i dag befinner oss. När man väl har hamnat på den
nivån och befunnit sig där i några år är det sedan oerhört svårt att ta sig ner
igen, oavsett hur trovärdiga vi än  kan bli på de internationella marknaderna.
Jag vill därför fråga: Kan det inte vara så att det var den s.k. normpolitik
som fördes, med fast kronkurs, osv., som försatte oss i den nuvarande
arbetslöshetssituationen och att det är därför som vi har mycket svårt att
komma till rätta med arbetslösheten?
Urban Bäckström: Det gläder mig att ledamoten har läst artikeln om
debatten på Nationalekonomiska föreningen. Det var en mycket intressant
diskussion. Att ta upp dem i ett sådant sammanhang är ett sätt att få dessa
frågor belysta och diskuterade. Detta är viktiga och svåra frågor. Mitt
diagram   var inte från någon vetenskaplig undersökning, utan det var 14 eller
15 länder som redovisades i diagrammet, och det är klart att det alltid blir en
diskussion om en sådan sak. Diagrammet var mitt sätt att illustrera det jag
talade om. De undersökningar som jag hänvisade till var gjorda inte på 14 utan
på 80 länder, och där finns de resultat som jag nyss redogjorde för. Det finns
också andra undersökningar. Det håller jag med om. De här har kommit på senare
år, med nya, moderna statistiska metoder, och de är rätt intressanta.
Inriktningen på prisstabilitet är ingenting nytt i Sverige. Det är en svensk
tradition sedan industrialismens genombrott att ha en prisstabilitetsinriktad
politik, att ha låg inflation. Vi har i och för sig under perioden från mitten
på 1800-talet och fram till 1970 haft olika störningar och också perioder av
dramatik, men sett över perioden som helhet har det varit fråga om en
prisstabilitetsinriktad utveckling. I det långa perspektivet är det 70- och
80-talen som avviker. Vi kommer ihåg att det under den långa perioden från
industrialismens genombrott gick bra för Sverige. Det kan, mot bakgrund av vad
vi  nu vet, vara en rimlig hypotes att just detta var en faktor bland andra
faktorer som bidrog till det framväxande välståndet.
Vad var det sedan som hände i lågkonjunkturen, var det normpolitiken som låg
bakom? Frågan är om inte 70- och 80-talens beteende och inflationsutveckling
gjorde sig gällande när sanningens minut infann sig hösten 1992 i samband med
försvaret av kronan. Frågan är om det var kronförsvaret i sig eller den
föregående upptakten under 70- och 80-talen till det som sedan hände som
skapade detta. Jag menar att när vi har en hög inflationstakt så får vi
felinvesteringar. Vi fick investeringar i fastigheter på 80-talet. Många av
dessa fastigheter står i dag tomma. Hade vi i stället fått investeringar i
svensk produktion, investeringar som hade kunnat skapa arbetstillfällen, hade
vi inte fått den typen av obalans som vi nu har, då industrin har högt
kapacitetsutnyttjande samtidigt som vi har hög arbetslöshet.
Vad vi behöver är därför en stabil period med nya investeringar, så att det
successivt skapas arbetstillfällen. Det är just inriktningen på prisstabilitet
som ger den goda miljön för investeringar. Därmed är det receptet för att komma
till rätta med den här utvecklingen. Men en förutsättning är naturligtvis att
arbetsmarknaden fungerar väl.
Roy Ottosson: Det har ju sagts ett antal gånger att just oron för
inflation och oron för att den ekonomiska politiken långsiktigt kanske kommer
att ändras -- den ekonomiska politiken ändrades ju ganska radikalt i slutet på
80-talet och början på 90-talet, och det kan finnas förväntningar om att det
inte håller -- medför en riskpremie i de höga räntorna och den pressade
valutakursen. Men det har också kommit upp på senare tid, och vi har också fört
fram det många gånger, att det här också kan vara en riskpremie för oron på den
snabbt växande och internationaliserade penning- och valutamarknaden. Den
avreglerades under 80-talet i en lång rad länder, och den växte också mycket
kraftigt under den perioden, och gör så fortfarande. Men den är i allt
väsentligt oreglerad och beter sig på ett oregelbundet sätt, med mycket
kraftiga svängningar. Det borde kunna leda till, tycker åtminstone jag, att man
vid en riskbedömning tar ut extra mycket i ränta gentemot de länder som av
andra skäl har problem, och att det skulle finnas en betydande del i den höga
räntenivå som vi har som egentligen är en riskpremie för den här marknaden, som
fungerar på ett oroligt och oregelbundet sätt.
Det vore intressant att veta om riksbankschefen håller med om det
resonemanget. Om man anser det, måste man ha någon fundering om hur marknaden
bör utvecklas, så att den fungerar på ett bättre sätt för alla inblandade. Och
då är frågan naturligtvis: Vad kan Riksbanken göra i det sammanhanget?
Urban Bäckström: Om vi ser på det här i ett globalt perspektiv, är det
inte i alla länder som räntorna och växelkursen går upp och ner på det sätt som
vi ser i Sverige. Ibland ser vi det gärna från bara vårt svenska perspektiv.
Räntorna och växelkursen pendlar mer i de länder som historiskt sett har haft
en hög inflation och som under flera år har haft problem med statsfinanserna.
Därför är sättet att få ner räntorna och få ner volatiliteten, få bort den typ
av osäkerhetspremier som vi har i vårt land och som jag har visat här, att vi
bedriver den typ av politik inriktad på prisstabilitet och sanering av
statsfinanserna som utskottet har givit uttryck för i sin skrivning.
Vad det handlar om är alltså att överbevisa marknadens aktörer om att de har
fel. Det är uppgiften om att vi inte kommer att återfalla i ett gammalt
beteende, därför att vi har bestämt oss för prisstabilitet och vi har bestämt
oss för sunda statsfinanser. När vi har överbevisat aktörerna om detta kommer
belöningen, och i den situationen finns det en god potential för de långa
räntorna och för kronans utveckling.
Roy Ottosson: Det är alltså "business as usual", så att säga, att inte
göra någonting. Men det måste väl ändå vara så att riksbankschefen, om jag
förstod honom rätt, håller med om att vi betalar en betydande riskpremie på
grund av oroligheterna på penning- och valutamarknaden och att det betyder
mycket mer nu än för tio år sedan, på grund av att det har blivit en kraftig
avreglering internationellt och att marknaden som sådan också har vuxit. Den
analysen borde då i sig vara korrekt.
Jag kan hålla med om att grundproblemet självklart är vår egen ekonomi, men
när man får en mycket snabbt växande marknad, som beter sig på det här sättet,
måste man fråga sig om det inte kan behövas rimliga spelregler. Det har vi ju
på de flesta andra marknader. Det är litet knepigt att tänka sig ett undantag.
Kan inte riksbankschefen hålla med om att det åtminstone finns ett viktigt
resonemang i det här?
Urban Bäckström: Jag ville i mitt tidigare svar peka på huvudfrågan för
den svenska utvecklingen. Det är självklart så att det behövs spelregler -- det
är ingen tvekan om det. Det har varit en snabb utveckling på de finansiella
marknaderna, som rätt utnyttjad är till fördel. Vi har t.ex. haft en väldigt
snabb utveckling av s.k. derivatinstrument, speciellt under senare år. Här är
det viktigt att tillsynsmyndigheter och centralbanker följer utvecklingen,
analyserar den och ser vilka risker det finns i detta för det finansiella
systemet, om man tar för stora risker, om man inte har kontroll på riskerna.
Ett sådant arbete bedriver vi i den s.k. Tiogruppen, och det har publicerats en
hel del rapporter om analyser av den typen av marknader.
Jag var tidigare inne på det. Ett utflöde av det arbetet har varit att
inkorporera s.k. marknadsrisker i bankernas kapitaltäckningsregler, och det är
en utveckling som nu är på väg. Samtidigt, när det är sagt, måste vi komma ihåg
att det finansiella systemet hittills har haft en bra förmåga att klara stora
svängningar på marknaden. Vi hade börsproblematiken hösten 1987, och vi hade
något liknande 1989 fast i mindre omfattning. Vi hade den stora turbulensen
1992. Vi har haft ränteuppgångarna här. Allt detta har i huvudsak världen över
klarats ganska bra av det finansiella systemet; man har hanterat
marknadsriskerna. Däremot har vi en erfarenhet av att man när det gäller
kreditriskerna har varit mindre framgångsrik, om vi ser på detta i form av den
svenska bankkrisen.
Jag håller med om att det naturligtvis finns utrymme för fortsatt analys och
för att följa utvecklingen för att se vilka lagstiftningsåtgärder som behövs
för att skydda t.ex. det finansiella systemet från en för snabb utveckling. Men
jag talar inte om den typen av regleringar av marknader som har varit uppe i
debatten, utan jag talar om den här typen av skyddsåtgärder.
Mats Odell: Riksbanken, regeringen och riksdagen har ju ytterst ett
gemensamt uppdrag att nu få ordning på Sveriges finanser för att säkra
välfärden för medborgarna. Om man då lyssnar på riksbankschefens mycket
intressanta och pedagogiska genomgång av den aktuella penningpolitiken verkar
det vara ett instrument som för närvarande står oss till buds, om vi ser
operativt på det hela, och det är konvergensprogrammet. Det var några saker i
det riksbankschefen sade som gjorde mig litet nyfiken.
Han sade att vi nu har möjligheter inom räckhåll till väsentligt och
varaktigt lägre långa räntor och en starkare krona genom det konvergensprogram
som nu håller på att växa fram. Då blir man nyfiken. Det här antyder nämligen
att det inte är kompletteringspropositionen, som nu har en parlamentarisk
garant, för första gången, som är denna möjlighet som finns inom räckhåll, utan
det är något mer. Det leder till slutsatsen att det är något mer som krävs.
Jag vet att riksbankschefen inte är i konsultbranschen, vare sig för
regeringen, finansutskottet eller någon annan instans, men man kan tydligen
filosofera något i alla fall. Då måste man fråga sig: Är det ytterligare
minskade inflationsförväntningar, som skall komma till uttryck i
konvergensprogrammet -- möjligtvis en ytterligare sänkning av matmomsen, kanske
ner till noll -- som verkligen skall säkra låg inflation? Eller är det
strukturella åtgärder, t.ex. ett verkligt kraftfullt program för att stimulera
Sveriges familjeföretagare att nu komma i gång? Skulle det medföra den här
förbättringen? Eller är det det som vanligtvis kommer i fokus, dvs. ytterligare
minskningar av det kamerala budgetsaldot, som är väsentligt, enligt Riksbankens
uppfattning, för att man nu verkligen skall ta chansen i konvergenskriteriet?
Vi är alla här medvetna om att konvergenskriterierna kan uppnås via olika
vägar.
Urban Bäckström: Jag vill inte kommentera enskilda siffror eller den typ
av förslag som Mats Odell nämnde, men låt mig ändå filosofera, eftersom det är
tillåtet.
Jag vill fråga varför konvergenskraven egentligen har kommit till: Varför
finns de? Man kan säga tre saker. Det första är att konvergenskriterierna
är till för att skapa stabilitet och se till att varje land för en
stabilitetsinriktad politik och kan visa resultat av denna när unionen sätter i
gång. Det ligger i varje lands intresse att det blir goda förutsättningar, om
man från vår utgångspunkt väljer att gå in i unionen. Men om vi ser det i stort
ligger det naturligtvis i alla länders intresse av att unionen, när den väl
kommer i gång, fungerar bra. Då är det också så att de stabila länderna inte
vill betala med en hög ränta och en svag växelkurs om det kommer in länder som
inte är stabila och som har obalanser och spänningar. Då är det bättre för de
svaga länderna att ha gjort anpassningarna innan man går in i EMU.
Det som nämns på många ställen i Maastrichtöverenskommelsen är begreppet
uthållighet, "sustainability". Det är inte tänkt att konvergenskriterierna
skall vara en ögonblicksbild, utan de skall vara någonting som uthålligt står
sig. Det är inte ett målsnöre som man skall passera och sedan är allting över,
utan det skall vara en uthållig utveckling som man har uppnått. Det här talar
för att ett land rent generellt bör se till att ha tillräckliga
säkerhetsmarginaler och därmed se till att uthålligt klara konvergenskraven.
Det var ett sätt att filosofera över temat.
Mats Odell: Jag tolkar då detta med uthållighet så att det måste vara
fråga om de underliggande faktorerna, inte kompensatoriska åtgärder, dvs. att
man tar från en del av budgeten och flyttar över exempelvis till en sänkning av
momsen på någon faktor och att man därmed har klarat den nominella kvoten.
Det står i riksbankschefens anförande på s. 9 om det numera ojämnt fördelade
kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Det går alltså inte, ens för Riksbanken, att
studera KPI-siffrorna och bara väga in den här typen av kosmetiska åtgärder, om
det underliggande, kanske inom den toleransram som är uppsatt, ändå klaras
genom åtgärder som inte är uthålliga.
Urban Bäckström: Mats Odell gör tolkningar av vad jag har sagt, och de
får stå för honom. Jag tänker inte ge mig in på det. Jag har filosoferat över
varför de här konvergenskraven finns. Jag har också poängterat, att oavsett om
riksdagen beslutar att Sverige skall gå in i den monetära unionen eller inte så
är de till nytta för den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså inte för Europa
eller den europeiska unionen som konvergenskriterierna diskuteras, utan det är
ju också för den svenska ekonomiska utvecklingen. Jag menar att vi har en chans
att komma med i den första gruppen när det gäller den monetära unionen. Men vi
måste ha ett konvergensprogram -- och det är det som nu håller på att utarbetas
-- som visar detta.
Mats Odell: Jag noterar att riksbankschefen självklart inte kan gå in och
kommentera de här enskildheterna. Men att det ändå är något utöver det som nu
finns i kompletteringspropositionen som är den möjlighet som finns inom
räckhåll är min tolkning av det riksbankschefen har sagt.
Urban Bäckström: Jag har inte så mycket mer att tillägga. Mats Odell gör
sina tolkningar, och de får stå för honom.
Sonia Karlsson: Ibland i debatten blandas Sveriges ekonomi och statens
ekonomi ihop, och det leder till att man tror att Sverige som nation går med
stora underskott och att svenska folket lever över sina tillgångar totalt. Nu
är det så att nationen Sverige går med stort överskott och att bytesbalansen
beräknas ge ca 100 miljarder i överskott under 1995 och 1996. Ett så här stort
överskott i bytesbalansen bör, i varje fall enligt den ekonomiska teorin, ge
stärkt valuta och därmed fallande räntor. Hur värderar riksbankschefen
betydelsen av den förbättrade bytesbalansen?
Urban Bäckström: Det är alldeles riktigt att bytesbalansöverskott är
hälsosamt för ett land som Sverige i den situation vi har varit i. Jag har
också visat att i konkurrenskraftstermer är kronan kraftigt undervärderad. Här
handlar det om att vi skall visa och göra sannolikt att det är den nominella
apprecieringsvägen som vi skall gå, att kronan är undervärderad och att den
skall stiga. Vi skall inte gå tillbaka till 80-talsvägen, så att vi växer i det
utrymmet. Det är den kampen som vi just nu för.
Det var också därför som jag var inne på avtalsrörelsen och sade att det är
så viktigt att man inte beaktar den svaga kronan och tar den till intäkt för
att få i gång för höga löneökningar i ekonomin. Också på det området måste vi
visa att det är apprecieringsvägen som vi skall gå.
Sonia Karlsson: Jag tycker att det är positivt att riksbankschefen
understryker det här med bytesbalansen och det överskottet. Men det finns också
andra delar, exempelvis uppgörelsen om kompletteringspropositionen, där vi ju
visar att vi fullföljer en stram finanspolitik, i syfte att få ordning på
statens ekonomi. Vi har en stabil majoritet för det. Det är besparingar och
indragningar till 1998 på drygt 117 miljarder, vilket också visar att
konvergenskriterierna för sund ekonomi finns med redan i
kompletteringspropositionen. Jag tycker, i motsats till Mats Odell, att det här
sammantaget borde ge ett ökat förtroende även innan konvergensprogrammet
presenteras. Jag vill gärna höra vad riksbankschefen anser.
Urban Bäckström: Nu är vi där igen. Jag ger mig inte in på detta. Låt mig
ändå säga att jag valde att i  min inledning ta upp de starka skrivningar som
utskottet har när det gäller synen på prisstabilitet och vikten av det uppdrag
som Riksbanken utför, hur man ser på vikten av prisstabilitet, som en väg till
en god ekonomisk utveckling. Därmed pekade utskottet på det breda stöd som man
bedömer finns för detta, likaså den breda uppslutningen kring att sanera
statens finanser. Det finns mycket starka skrivningar om detta i utskottets
betänkande, och det valde jag att ta upp i min inledning. Det är klart att om
vi för en sådan politik med fasthet och konsekvens, och det som där ställs i
utsikt, kommer vi att övertyga marknaderna om att man gör en felaktig
bedömning. Då kommer kronan att stärkas och de långa räntorna att komma ner.
Men det kräver att vi har den fastheten och den konsekvensen och att vi tydligt
visar den. Det var det som var en poäng i min inledning.
Roy Ottosson: Jag har en liten fundering när det gäller
konvergenskriterierna som skall uppfyllas när Sverige går in i den tredje fasen
i EMU. Det pågår en hel del diskussioner om att på olika sätt tänja på de här
kriterierna, så att man kvalar in fast man egentligen inte skulle göra det,
t.ex. när det gäller hur statsskulden beräknas. Det pågår som bekant även inom
EU en diskussion om att lätta på kriterierna.
Då frågar man sig naturligtvis: Vad händer med svensk ekonomi om vi går in i
den tredje fasen i EMU utan att ha klarat de här kriterierna, och ligger på
liknande nivåer som i dag när det gäller statsskuld osv.? Vad får det för
effekter på svensk ekonomi om vi gör det?
Susanne Eberstein: Riksbankschefen talade här tidigare om vikten av reala
investeringar. Näringslivet, i varje fall stora delar av det, tar nu hem stora
vinster. Hur tror riksbankschefen att de kommer att användas? Blir det reala
investeringar, eller kommer man att sätta i gång och tjäna pengar på pengar? Om
det tenderar att bli så, hur menar då riksbankschefen att man skall agera för
att locka till uppgång i investeringarna i stället?
Urban Bäckström: Om jag tar statsskulden först, så är kriteriet att den
skall vara på 60 % av BNP. Nu finns det en skrivning i avtalet som säger, att
om den minskar i tillräcklig omfattning och i tillfredsställande takt så skall
det vägas in när man gör den bedömningen. Men här görs det ute i Europa, i de
olika medlemsländerna, olika bedömningar av hur det här skall tolkas. I dagens
tidningar ser vi att chefen för det monetära institutet menar att det skall
göras en mycket strikt tolkning. Det är klart att företrädare för länder som
länge har fört en stabilitetsinriktad politik och som inte har problem med
statsfinanserna kommer att hävda den linjen mycket starkt. Hur det här mer
exakt och slutligen kommer att tolkas är svårt att bedöma i dag, men
företrädare för den här strikta linjen menar ju -- och det är delvis svar på
frågan -- att en strikt tolkning av det här är bättre för landet självt men
även för unionen. Jag tror att det är det som Lamfalussy menar när han gör den
här bedömningen om detta i dagens tidningar.
Hur det här exakt och slutligen kommer att tolkas går inte att säga i dag.
Men själva poängen med att statsskulden, oavsett den exakta siffran, finns med
i konvergenskriterierna är den känslighet som statsfinanserna annars kan ha för
variationer i långa räntan. Är det så att finansieringskostnaderna går upp så
ökar ju underskotten i statsfinanserna. Därför är ju ett skäl för att ha
stabilitet att inte ha för stor statsskuld. Det är så att säga bakgrunden till
detta. Är man med i unionen, har en stor statsskuld och långa räntan går upp
och finansieringskostnaderna därmed, drabbas man ju av detta.
Den andra frågan gällde investeringarna. Man skall konstatera att det nu sker
en ganska stor investeringsuppgång -- jag nämnde det i min inledning -- framför
allt i de sektorer som ligger nära kapacitetsutnyttjandet. Det kan handla om en
investeringsuppgång på 30 %, plus/minus någonting, så det är en väldig
investeringsaktivitet här. Det bästa sättet att stimulera investeringarna är ju
att skapa den här stabila miljön, där man inte har inflation och uthålligt har
fått bort inflationen genom att man också har sunda statsfinanser. Då får man
låga finansieringskostnader och låg lång ränta, och man får i övrigt en stabil
miljö, där det blir lättare inte bara för företag utan också för hushåll att
planera. Man behöver inte delta i spekulation och den typen av verksamheter,
som vi såg på 70- och 80-talen, utan man kan ägna sig åt att utveckla reala
resurser. En prisstabilitetsmiljö ger en bra inramning till en
investeringsmiljö.
Jan Bergqvist: Jag ber att få tacka Urban Bäckström för hans medverkan.
Jag tackar också alla andra som har varit med här -- inte minst stenografer,
riksdagens personal och finansutskottets kanslipersonal.
Innehållsförteckning
Bilagor i del 2
3.  Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y                           1
4.  Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU7y                          14
5.  Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y                                18
6.  Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU5y                      32
7.  Lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y                            35
8.  Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y                                38
9.  Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU7y             44
10. Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y                                73
11. Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU6y                                81
12. Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU7y                           88
13. Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU4y                                 94
14. Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU5y                    106
15. Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU7y                               115
16. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU4y                        135
17. Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU4y                              156
18. Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges
    ekonomiska läge och kompletteringspropositionens
    åtgärdsförslag                                                167
19. Finansutskottets offentliga utfrågning med
    riksbankschefen om penningpolitiken                           225


Tillbaka till dokumentetTill toppen