Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96
Betänkande 1994/95:FiU20
Finansutskottets betänkande
1994/95:FIU20
Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:150)
Innehåll
1994/95 FiU20
Sammanfattning
Den ekonomiska utvecklingen
Det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. En viss dämpning av konjunkturen kan nu iakttas i Förenta staterna och de övriga anglosachsiska länderna, men den utvecklingen motverkas av en ökad tillväxt i flera av EU-länderna och en fortsatt stark expansion i bl.a. Sydostasien. Fortsatt växande statsskulder i många i-länder och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör emellertid alltjämt ett hot mot en positiv utveckling.
Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Sverige är i stort sett densamma som redovisades i budgetpropositionen i januari. Skillnaderna utgörs främst av att prognosen för den privata konsumtionen har ändrats till en minskning av konsumtionen för innevarande år med en halv procent. Nedgången i den privata konsumtionen motverkas av att investeringarna och exporten bedöms utvecklas starkare än vad som antogs i januari.
Utvecklingen av bytesbalansen är mycket positiv. Sverige övergår nu till att bli ett kapitalexporterande land. Utskottet konstaterar att utvecklingen pekar mot en stark och uthållig förbättring åren framöver av bytesbalansen.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
I syfte att skapa en stabil grund för den ekonomiska politiken i det nuvarande svåra läge som den svenska ekonomin befinner sig, har Socialdemokraterna och Centerpartiet träffat en uppgörelse om de förslag som läggs fram i bl.a. kompletteringspropositionen. Utskottet kan nu konstatera att den förda politiken möts av ett starkt och brett stöd i riksdagen.
Utskottet tillstyrker förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken som bl.a. innebär ett fullföljande av en mycket stram finanspolitik. Budgetunderskottet kommer att dras ned kraftigt och statsskulden i relation till BNP bör kunna stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska. Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras för att den skall kunna bidra till en förbättring av det alltjämt mycket svåra läget på arbetsmarknaden. En uthållig ekonomisk tillväxt, där ett hänsynstagande till miljön måste spela en avgörande roll, ser utskottet som en grundläggande förutsättning för att minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det också finns ett brett parlamentariskt stöd när det gäller kravet på prisstabilitet.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna lämnar en gemensam reservation beträffande bedömningen av den ekonomiska utvecklingen och inriktningen av den ekonomiska politiken. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Arbetsmarknadspolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 80 % till 75 %. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar.
Mot sänkningen av kompensationsnivån reserverar sig Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Livsmedelsmomsen
Förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det samlade skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkoms en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare, vilka använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat, för de nedskärningar i de offentliga utgifterna som är nödvändiga med hänsyn till den mycket höga utgiftskvoten (för närvarande ca 70 % av BNP). Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet att mervärdesskatten på livsmedel sänks från 21 % till 12 % den 1 januari 1996.
Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna avstyrker förslaget att sänka livsmedelsmomsen.
I två motioner föreslås att sänkningen inte skall få slå igenom på folköl. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag som innebär att priset på folköl i detaljhandelsledet inte sänks när momsen på livsmedel sänks.
Ett tak för de offentliga utgifterna
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa ett tak för de samlade offentliga utgifterna. Regeringens budgetberedning har på senare år stramats upp, och även riksdagen kommer om något år att börja tillämpa en ny, mer rationell beredningsform. Förslaget om ett utgiftstak innebär att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp.
Ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan ett utgiftstak kan fastställas. Enligt den modell som skisseras i propositionen bör ett utgiftstak utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framöver. Utgiftstaket bör anges i nominella termer och omfatta hela den offentliga sektorn, således även kommuner och socialförsäkringssektor. Två slag av utgifter bör eventuellt undantas från utgiftstaket, nämligen utgifterna för statsskuldräntor och de utgifter som är direkt beroende av konjunkturen, t.ex. utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde bör i regeringskansliet åvila respektive departement.
Ersättningsnivåerna i olika försäkringssystem
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en enhetlig ersättningsnivå på 75 % inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt för sjuklöner och rehabiliteringspenning. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning.
Enligt finansutskottet måste budgetförstärkningarna nu framför allt inriktas mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna minskas. Görs inte det finns det knappast möjlighet för staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter som barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som utskottet anser bör skyddas i största möjliga utsträckning.
Mot sänkningen av ersättningsnivån reserverar sig Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet tillstyrker också förslaget att avskaffa de två särskilda kontaktdagarna i föräldraförsäkringen. Likaså tillstyrker utskottet förslagen om höjd självrisk i tandvårdsförsäkringen samt höjd patientavgift för prisnedsatta läkemedel. Det innebär att avgiften för inköp av läkemedel höjs från högst 125 kr till högst 165 kr den 1 juli 1995. Mot höjningen av patientavgifter reserverar sig Moderaterna och Vänsterpartiet.
Kooperativ utveckling
Finansutskottet föreslår, på förslag av näringsutskottet och med tillstyrkande av två motioner, att regeringens förslag till besparing på anslaget för Kooperativ utveckling med 1 miljon kronor inte genomförs. Bidraget har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv form av stöd till kooperativt företagande som ger ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen. För att finansiera åtgärden föreslås att neddragningen av stödet till kvinnligt företagande ökas med 1 miljon kronor till 51 miljoner kronor. Detta innebär likväl att stödet till kvinnligt företagande nästa budgetår nästan tredubblas jämfört med innevarande år.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen ter sig något ljusare nu, men situationen är fortfarande allvarlig. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna vinna respekt hos allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga. Nedskärningar i transfereringssystemen slår hårdast mot låginkomsttagare. Å andra sidan slår de tidigare genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer välbeställda. Gjorda analyser visar att de största procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som grupp relativt sett klarar sig bättre, bl.a. beroende av sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Finansutskottet finner därför att de föreslagna eller vidtagna åtgärderna har en med hänsyn till omständigheterna rimlig fördelning.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer och avstyrker de alternativa förslag som förs fram av oppositionspartierna.
Företrädarna för Moderaterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna reserverar sig till förmån för sina respektive partimotioner.
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena. Till betänkandet har fogats 142 reservationer och 12 särskilda yttranden.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1994/95:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:
Bilaga 2 Statschefen och regeringen
till konstitutionsutskottet.
Bilaga 3 Justitiedepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser punkt A 7 Kampanjkostnader m.m. för val till Europaparlamentet samt till justitieutskottet i vad avser punkt D 2 Domstolarna m.m. och avsnittet Arvoden på rättshjälpsområdet.
Bilaga 4 Utrikesdepartementet till konstitutionsutskottet i vad avser punkt E 6 Europainformation m.m., till näringsutskottet i vad avser punkt E 1 Kommerskollegium och till utrikesutskottet i övrigt.
Bilaga 5 Socialdepartementet
till socialutskottet i vad avser yrkandena 11--15 beträffande SBL Vaccin AB, Information om organdonation m.m., Allmänna försäkringskassor, Riksförsäkringsverket och Bidrag till hälso- och sjukvård.
Bilaga 7 Finansdepartementet
till konstitutionsutskottet i vad avser avsnitt 3 Förvaltningsmyndigheternas ledning, till skatteutskottet i vad avser avsnitt 6 Anslagsfrågor såvitt gäller yrkande 2 beträffande ändring i tullagen samt till näringsutskottet i vad avser avsnitt 4 Allmänna pensionsfonden.
Bilaga 8 Utbildningsdepartementet
till utbildningsutskottet i vad avser punkterna C 43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område.
Bilaga 9 Jordbruksdepartementet till jordbruksutskottet.
Bilaga 12 Näringsdepartementet till näringsutskottet i vad avser dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 1 och 2, dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt A 1 Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, dels avsnitt 3 Lagändring, till bostadsutskottet i vad avser dels avsnitt 1 Näringspolitik för tillväxt såvitt gäller yrkandena 3 och 4, dels avsnitt 2 Anslagsfrågor såvitt gäller punkt G 13 Bidrag till förbättring av inomhusklimatet.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), 1994/95:Fi36 av Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m), 1994/95:Fi39 av Torsten Gavelin m.fl. (fp), 1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), 1994/95:Fi41 av Margit Gennser och Per Bill (m), 1994/95:Fi42 av Per Bill (m), 1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp), 1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), 1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp), 1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c), 1994/95:Fi47 av Leif Carlson (m), 1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds), 1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds), 1994/95:K23 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) och 1994/95:N19 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c).
Motionerna har hänvisats enligt följande: till konstitutionsutskottet motionerna K23, Fi33 yrkandena 13 och 16 samt Fi34 yrkande 12, till skatteutskottet motionerna Fi33 yrkande 10, Fi35 yrkande 3 och Fi44 yrkandena 4 och 12, till lagutskottet motionerna Fi33 yrkande 52 och Fi34 yrkande 39, till utrikesutskottet motion Fi33 yrkandena 14 och 15, till jordbruksutskottet motion Fi34 yrkande 41, till näringsutskottet motionerna N19 yrkande 1, Fi31 yrkande 5 och Fi34 yrkande 32 och till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi31 yrkandena 16 och 19, Fi32 yrkandena 7 och 25, Fi35 yrkandena 16, 17 och 37, Fi40 yrkandena 7 och 18 samt N19 yrkande 2, i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till skatteutskottet Fi33 yrkandena 11 och 12 samt till arbetsmarknadsutskottet motion Fi40 yrkande 6.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU29), i vad avser hemställan under 4 och 5 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU30), i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1995/96 (1994/95:FiU28),
proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet i vad avser yrkandena 4, 8 och 9 i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19),
proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 1 Den kommunala ekonomin m.m. i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1994/95:FiU19).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 150 (kompletteringspropositionen)
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1, 2 och 8--14,
bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1--3, 5--7 och 10,
bilaga 6 Kommunikationsdepartementet,
bilaga 7 Finansdepartementet i vad avser avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m., avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel samt avsnitt 6 punkterna B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader och E 6 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området,
bilaga 8 Utbildningsdepartementet med undantag av punkterna C 43 Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område,
bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga 11 Kulturdepartementet,
bilaga 12 Näringsdepartementet i vad avser punkterna A 3 Främjande av kvinnors företagande, A 4 Bidrag till tekniköverföring samt A 5 Investeringsfrämjande,
bilaga 13 Civildepartementet,
bilaga 14 Miljödepartementet, med undantag av punkt A 1 Statens naturvårdsverk,
dels de med anledning av proposition 1994/95:150 väckta motionerna
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1--4, 6--10, 12--15, 17, 18 och 20,
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), i vad avser yrkandena 1--6, 8, 9, 15--24 och 26--33,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 1--5, 7--9, 17--51 och 53--58,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1--11, 13--18, 20--31, 33--38, 40 och 42--44,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds), i vad avser yrkandena 1, 2, 4, 6--10, 14, 15, 18--36 och 38--42,
1994/95:Fi38 Sonja Rembo (m),
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m), i vad avser yrkandena 1--5 och 12--17,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp),
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp), i vad avser yrkandena 1--3, 5--11, 13 och 14,
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp),
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c),
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) samt
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds),
dels de med anledning av proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. väckta motionerna
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 14, 15 och 25,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 22, 25 och 26 samt
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 6 och 7.
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.
Uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet
En sammanställning över förslag i de propositioner som omfattas av uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet (1994/95:150 kompletteringspropositionen, 1994/95:161 om regionalpolitik, 1994/95:203 om EU-finansiering och 1994/95:218 om arbetsmarknadspolitik) samt motionerna som väckts i anslutning till dem återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Yttranden har avlämnats från
konstitutionsutskottet (1994/95:KU6y och KU7y), skatteutskottet (1994/95:SkU7y), justitieutskottet (1994/95:JuU5y), lagutskottet (1994/95:LU4y), utrikesutskottet (1994/95:UU6y), socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU7y), socialutskottet (1994/95:SoU3y), kulturutskottet (1994/95:KrU6y), utbildningsutskottet (1994/95:UbU7y), trafikutskottet (1994/95:TU4y), jordbruksutskottet (1994/95:JoU5y), näringsutskottet (1994/95:NU7y), arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU4y) och bostadsutskottet (1994/95:BoU4y).
Yttrandena återfinns i bilagorna 3--17 till betänkandet.
Offentliga utfrågningar
Utskottet anordnade den 4 maj 1995 en offentlig utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag. I utfrågningen deltog chefekonom Klas Eklund från SE-banken, verkställande direktör Lars Jacobsson från Handelns utredningsinstitut, chefekonom Nils Lundgren från Nordbanken, professor Mats Persson från Institutet för internationell ekonomi samt statssekreterare Svante Öberg och departementsrådet Anders Palmér från Finansdepartementet.
Vidare anordnade utskottet den 11 maj 1995 en offentlig utfrågning om penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningarna återfinns i bilagorna 18 och 19 till betänkandet.
Propositionens förslag
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen har förordat,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som regeringen har förordat,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr,
10. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga utgifterna,
11. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
12. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
13. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
14. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna (avsnitt 4),
5. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 094 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
6. att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkringen för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
7. att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
10. att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6,
16. att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (avsnitt 13),
17. att riksdagen till förslagsanslaget Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 910 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår regeringen under littera A Infrastruktur dels i avsnittet Banverket och Vägverket (s. 1)
1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 150 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 7,
2. att riksdagen med ändring av riksdagens belut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU14, rskr. 1994/95:231), till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr,
dels i avsnittet Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (s. 2)
1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998,
2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998,
3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998,
dels i avsnittet Utökad garantiram i Stockholm (s. 2 och 3)
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i samhället.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt 2 Förbud mot monetär finansiering m.m. (s. 102--113)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
2. att riksdagen bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till regeringen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12 300 miljoner kronor),
dels i avsnitt 5 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (s. 125 och 126) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
dels i avsnitt 6 Anslagsfrågor (s. 127--129)
1. att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
3. att riksdagen till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.
I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt C 44 (s. 8)
2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt C 45 (s. 9 och 10)
3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
4. att riksdagen under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens förslag i prop. 1994/95:164 om anslag till Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är ytterligare 37 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under punkt D 19 (s. 10)
5. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 82 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
dels under littera E Studiestöd m.m. (s. 11--13)
6. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
7. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1030), om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
8. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 25 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
9. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 448 100 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9,
10. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 9.
I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 5 (s. 2--9)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. att riksdagen med ändring av sitt beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 1994/95:233), till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 61 358 582 000 kr,
dels under punkt A 6 (s. 10--12)
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning,
3. att riksdagen till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,
dels under punkt D 4 (s. 15--17)
att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för
1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och 2. medicinsk evakuering,
dels under punkt D 5 (s. 17--21)
1. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablonersättningar,
2. att riksdagen under tionde huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 400 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 11.
I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt B 8 (s. 1)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 27 500 000 kr,
dels under punkt B 17 (s. 2)
1. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
2. att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211), till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 12 Näringsdepartementet föreslår regeringen i avsnitt 2 Anslagsfrågor
dels under punkt A 3 (s. 15 och 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 4 (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13,
dels under punkt A 5 (s. 16 och 17)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 13.
I proposition 150 bilaga 13 Civildepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 1 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213), till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr. 206), till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000 kr,
dels under punkt D 2 (s. 2 och 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 200 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 2 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 4 (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 14,
dels under punkt E 6 (s. 4)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr. 224), till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 787 860 000 kr.
I proposition 150 bilaga 14 Miljödepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 3 (s. 1 och 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr,
dels under punkt A 5 (s. 2)
att riksdagen, med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257), till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr,
dels under punkt B 3 (s. 2)
att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 15.
Motionsyrkanden
Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för budgetregleringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen med anledning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen med anledning av regeringens begäran om lånebemyndigande som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad rehabilitering i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i systemet för förtidspension,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad presumtion vid bidragsförskott,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om planerna på övergång till månadsvis momsinbetalning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att minska skatten på arbete inom tjänstesektorn,
15. att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för vuxenstudiestödet i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen beslutar återgå till de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildningarna i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att under Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, littera D Invandringen m.m., anvisa ett i förhållande till regeringen med 400 miljoner kronor minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s konvergenskriterier och ökad självständighet för Riksbanken.
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett tak för de offentliga utgifterna, 4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett robust socialförsäkringssystem,
6. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar att ersättningen inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt arbetslöshetsförsäkringen skall vara 80 %,
8. att riksdagen avslår förslaget att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet som en följd av sänkt ersättning i a-kassan till 75 %,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen,
15. att riksdagen avslår förslaget att minska anslaget till Främjande av kvinnors företagande med 50 000 000 kr till 150 000 000 kr och i stället beslutar anslå 250 000 000 kr,
16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen beslutar beräkna sjukpenninggrundande inkomst enligt vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner enligt vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar om höjd pensionsålder enligt vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen beslutar avskaffa delpensionssystemet enligt vad som anförts i motionen,
23. att riksdagen beslutar ändra reglerna för förtidspension enligt vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen beslutar att obetalda skatteskulder skall reducera pension enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för ungdomar under 29 år utan barn,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om restriktivare regler för bidragsförskott enligt vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen beslutar reducera anslaget till presstöd enligt vad som anförts i motionen,
29. att riksdagen beslutar reducera anslaget till folkbildning enligt vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret enligt vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av statliga företag,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsavgift för TV,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om flerbarnstillägg enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i denna motion, 2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetreglering som har förordats i denna motion,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av inkomstskatten enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar av skatten på kapitalägande enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteuttaget inom privat tjänsteproduktion,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkta egenavgifter enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på livsmedel,
17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
19. att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet,
20. att riksdagen beslutar om att barnbidraget från den 1 januari 1996 skall höjas från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år enligt vad i motionen anförts,
21. att riksdagen beslutar om en förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda läkemedelskostnader enligt vad i motionen anförts om den kraftiga kostnadsutveckling som varit under de senaste fyra åren och som drabbar äldre och sjuka med ett stort läkemedelsbehov,
23. att riksdagen avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringen på 75 % enligt vad i motionen anförts,
24. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Föräldraförsäkringen för budgetåret 1995/96 anslå 1 202 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anslå 3 419 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopandet av en karensdag i sjukförsäkringen,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6, 28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A 3) anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit,
29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96 (A 10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 (A 11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9 407 560 000 kr,
31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 (A 5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 429 449 000 kr,
32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen,
33. att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1995/96 anvisar 75 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
34. att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 140 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, 35. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar inom fjärde huvudtiteln om 4 626 000 000 kr i enlighet med vad i motionen anförts,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa även skall gälla studerande vid folkhögskola,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i studiestödslagen,
39. att riksdagen beslutar höja ersättningen för svux och svuxa från 65 % till 75 % av nivån i dagpenningen från a-kassa, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt vuxenutbildningsstudiestöd för arbetslösa skall kunna beviljas för studier på gymnasial nivå under sex terminer och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl,
41. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundbeloppet i det kontanta arbetslöshetsunderstödet,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inskränkning av deltidsarbetslösas stämplingsrätt,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring ej skall göras innan utredningen om arbetslöshetsförsäkringen presenterat sina förslag och konsekvenserna av ändringar i lagen,
45. att riksdagen anslår 3 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96,
46. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel,
47. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel,
48. att riksdagen under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar ett lån till en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen,
49. att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en minskning av anslaget med 50 000 000 kr enligt vad som sägs i motionen,
50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
51. att riksdagen till Stöd för kooperativ utveckling (E 2) anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än regeringens,
54. att riksdagen beslutar inrätta en omställningsfond som tillförs 1 500 000 000 kr budgetåret 1995/96 enligt vad i motionen anförts,
55. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om ett utgiftstak för den offentliga sektorn,
56. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts avvisar förslaget om förbud mot statlig upplåning i Riksbanken, s.k. monetär finansiering,
57. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i inriktningen av penningpolitiken enligt vad i motionen anförts, 58. att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av en kommission för att granska finansmarknaden enligt vad i motionen anförts,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syftet med den ekonomiska politiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskulden,
3. att riksdagen beslutar anta de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen,
4. att riksdagen besluar anta de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i motionen,
5. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens inkomster som föreslås i motionen,
6. att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens utgifter som föreslås i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade arbetsgivaravgifter och miljöskatter enligt den s.k. skatteväxling som föreslås i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling för en bättre miljö och ökad sysselsättning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté för att ta fram förslag till insyn på valuta- och penningmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av budgetpolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte skall dras in,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till konvergensprogram för debatt och beslut i enlighet med vad som anförts i motionen innan det skickas in till EU,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 23 § riksbankslagen,
15. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar 7 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 52 260 534 000 kr, 16. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukpenningen,
17. att riksdagen beslutar införa ett s.k. brutet tak i föräldraförsäkringen och sjukpenningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en parlamentarisk utredning av effekterna av alla sparåtgärders samlade inverkan på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m., 20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till byggande av vägar med 150 miljoner kronor och i stället sänker anslaget med ytterligare 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500 miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till Byggande av länstrafikanläggningar, 23. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt vuxenstudiestöd m.m.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett grundforskningsavdrag om 5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anslag från grundforskningsavdragsmedel på forskningsråd och fakultetsanslag,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.,
27. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anslår 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslår,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen antar förslaget om ett s.k. brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förkortad arbetstid i enlighet med vad som anförts i motionen,
31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samerna som grupp inte skall straffas genom indragning från Samefonden för att Sametinget betalat ut partistöd,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
35. att riksdagen avslår regeringens förslag till Bidrag till tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen och till detta sistnämnda anslag anslår 1 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96,
38. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras,
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
44. att riksdagen vid bifall till motionens reviderade budgetförslag godkänner det i motionen redovisade minskade upplåningsbehovet.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 godkänner de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar återinföra den rätt till kvittning av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som gällde fram till den 1 januari 1995,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av livsmedelsmomsen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen avseende yrkesinriktad rehabilitering avslår regeringens förslag om sänkt rehabiliteringspenning,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen,
10. att riksdagen beslutar om att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de flexiblare regler som föreslås gälla för deltidsstudiestöd för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, svuxa, ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för särskilt vuxenstudiestöd, svux och studiemedel,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt grundbelopp i det kontanta arbetsmarknadsstödet,
20. att riksdagen anvisar 2 500 000 000 kr utöver regeringens förslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. och således anslår totalt 63 858 582 000 kr,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
22. att riksdagen till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200 000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen till anslaget Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. anslår 3 200 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 174 303 000 kr,
24. att riksdagen till anslaget Stöd till trossamfund m.m. anslår 3 300 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 94 500 000 kr,
25. att riksdagen till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr,
26. att riksdagen till anslaget Utveckling av ideell verksamhet anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 23 700 000 kr,
27. att riksdagen till anslaget Stöd till idrotten anslår 4 400 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 792 260 000 kr,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget Miljöforskning,
30. att riksdagen beslutar om en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 % fr.o.m. den 1 januari 1996,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldrar skall få rätt att spara 10 dagar i föräldraförsäkringen efter barnets 8-årsdag tills det fyller 12 år,
32. att riksdagen till Utbildningsvikariat anvisar 1 400 000 000 kr mindre än regeringens förslag, dvs. totalt 4 154 000 000 kr,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en avvecklad dubbelbeskattning på aktier i enlighet med vad i motionen anförts,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler för bidragsförskott,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler när det gäller kopplingen mellan studiemedel och resultat,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att obetalda skatteskulder skall påverka pensionsutbetalningar,
39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget,
40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i anslag till Vägverket och Banverket,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partistöd till partierna i Sametinget,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de föreslagna höjningarna av de energi- och miljörelaterade skatterna skall användas för att finansiera sänkt moms på tjänstesektorn. 1994/95:Fi38 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen beslutar höja finansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäkringen till 140 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en framgångsrik ekonomisk politik som leder till hög sysselsättning, lägre räntor och budgetsanering kräver fasta spelregler och förbättringar i företagens villkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en låg inflation bör ges högsta prioritet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inflationsmålet skall ligga fast,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på prognoser och budgetuppföljning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med förbättrade instrument för budgetprognoser bör ges hög prioritet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bruttobesparingar vad avser företagsstöd samt stöd till kommuner och socialförsäkringar skall uppgå till minst 180 miljarder kronor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fasta spelregler vid den svenska statens skuldsanering,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser om utgiftstak,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade regler för momsredovisning och momsinbetalningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkning av matmomsen i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna,
2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en generell besparing.
1994/95:Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel m.m.,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn i två steg enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning på riskkapital enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om sänkt marginalskatt så att högsta skattesats för statlig inkomstskatt åter blir 20 %, 9. att riksdagen beslutar höja grundavdraget i inkomstbeskattningen till 0,25 basbelopp,
10. att riksdagen avslår förslaget om ändrad uppbörd av mervärdesskatt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av den aviserade kvittningsrätten,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reformering av skatten för fåmansbolag enligt vad som anförts i motionen, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om undantag från bolagsskatt enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att alla alkoholhaltiga drycker undantas från föreslagen momssänkning.
1994/95:Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållen mervärdesbeskattning av öl, klass II, s.k. folköl.
1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de regler om vuxenstudiestöd i förhållande till studiernas omfattning som föreslås gälla för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning även bör omfatta studerande på folkhögskola,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för svuxa ändras så att stöd får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som i dag gäller för svux och studiemedel.
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,2 miljoner på bidrag till ungdomsverksamhet m.m., 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 3,3 miljoner på stöd till trossamfund m.m., 3. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ utveckling med 1 miljon kronor,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 1 miljon kronor på utveckling av ideell verksamhet, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag att spara ytterligare 4,4 miljoner kronor på stöd till idrotten.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 218
1994/95:A52 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att den lägsta ersättningen i KAS och arbetslöshetsförsäkringen sätts till 210 kr per dag i enlighet med vad som anförs i motionen,
15. att riksdagen beslutar sänka den högsta ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen till 529 kr per dag i enlighet med vad som anförs i motionen,
25. att riksdagen beslutar om en begränsning av rätten till ersättning från a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad som anförs i motionen,
1994/95:A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag, 25. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i lagen om anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till flera arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad i motionen anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till heltidsarbete,
1994/95:A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om att sänka ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som föreslås i motionen.
Utskottet
Utskottet
Den ekonomiska politiken
I de närmast följande tre avsnitten om den internationella utvecklingen, utvecklingen i Sverige och svensk ekonomi fram till år 2000 ges en sammanfattande redovisning utifrån bedömningen i den reviderade nationalbudgeten. Därutöver görs vissa kompletteringar med bl.a. senaste redovisning från Statistiska centralbyrån (SCB) om prisutvecklingen och arbetsmarknadsläget. Utskottet behandlar också i detta sammanhang de synpunkter på den reviderade nationalbudgetens konjunkturprognos som framförs i här aktuella partimotioner och de kalkyler som redovisas för den svenska ekonomins utveckling fram till år 2000.
Internationell utveckling
De tre första åren av 1990-talet kännetecknades av en mycket låg tillväxt i OECD-området. Den lågkonjunktur som under dessa år drabbade OECD-Europa var så djup att den totala produktionen minskade år 1993. Samtidigt närmade sig arbetslösheten 12 %. Produktionsbortfallet och arbetslösheten under den första delen av 1990-talet blev i OECD-Europa större än under lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Vad som skiljer dessa två lågkonjunkturer -- de svåraste som drabbat Europa under efterkrigstiden -- är bl.a. inflationsutvecklingen. Medan inflationen i OECD-Europa under de första åren av 1990-talet låg i intervallet 5--7 % var den väsentligt högre i början av 1980-talet. Sålunda steg konsumentpriserna år 1980 i OECD-Europa med nära 16 %.
År 1994 vände utvecklingen i OECD-området. Den internationella ekonomin utvecklades starkt, i synnerhet i Nordamerika men även i Västeuropa. Som framgår av tabell 1 steg tillväxten i EU-länderna till 3 % år 1994. Även i Japan, vars ekonomi helt stagnerade år 1993, vände utvecklingen försiktigt uppåt även om tillväxten stannade vid blygsamma 1 %. Året 1994 innebar en fortsatt snabbt växande produktion i Förenta staterna även om en viss avmattning kunde noteras i slutet av året.
Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________ 1994 1995 1996 ___________________________________________________________________ USA 4,0 3,0 (2,9)* 2,0 (2,2) Japan 1,0 1,9 (2,4) 3,3 (2,9) Västra Tyskland 2,3 2,7 (2,4) 3,3 (3,2) Frankrike 2,5 3,1 (3,0) 3,2 (3,3) Storbritannien 4,0 3,3 (3,3) 3,1 (2,8)
Danmark 4,8 3,5 (3,3) 2,8 (2,8) Finland 4,0 4,6 (4,8) 4,6 (4,1) Norge 5,1 3,0 (2,9) 2,7 (2,6)
OECD 3,0 2,9 (2,8) 2,7 (2,7) EU 3,1 3,0 3,3 __________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Av tabell 1 framgår att Finansdepartementet inte funnit anledning att i kompletteringspropositionen göra någon väsentlig justering av den tillväxtprognos som redovisades i budgetpropositionen för utvecklingen fram t.o.m. år 1996. Tillväxtprognoserna i propositionen överensstämmer i stort med OECD:s bedömning från december förra året. I slutet av maj offentliggjorde OECD-sekretariatet i ett pressmeddelande den prognos som kommer att redovisas i "Economic Outlook" i juni i år. Av prognosen framgår att produktionstillväxten för år 1995 för OECD-området totalt bedöms komma att ligga obetydligt under den bedömning som redovisas i tabell 1. För år 1996 är prognosen oförändrad.
För de närmaste två åren görs i kompletteringspropositionen bedömningen att produktionstillväxten har kulminerat i Förenta staterna. Även i Storbritannien och i de nordiska länderna väntas tillväxten successivt minska. Denna dämpning av tillväxttakten motverkas emellertid av en stigande tillväxt i flertalet EU-länder. Det kan även konstateras att den kraftiga expansionen i ekonomierna i Sydostasien med största sannolikhet kommer att fortsätta. Inte heller i Latinamerika eller Östeuropa finns tecken på att produktionsuppgången dämpas.
Som framgår av tabell 2 väntas inflationen öka något i OECD-området som helhet. Även om denna bedömning förverkligas innebär prognosen att inflationen fortsätter att vara mycket låg i ett historiskt perspektiv. Den ligger emellertid i överkant av de inflationsmål som många länder antagit. Som jämförelse kan nämnas att inflationen under 1970-talet i genomsnitt per år uppgick till 8,5 % och att den under 1980-talet låg på 6 % per år.
Den bedömning av prisutvecklingen i de större industriländerna som redovisas i kompletteringspropositionen pekar även mot att en mindre ökning av inflationstakten under de närmaste två åren kan väntas i Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike. I Japan däremot är inflationstakten mycket låg och det finns inga tecken på att den kommer att stiga. För Japan gäller att kapacitetsutnyttjandet i industrin är måttligt, inflationsförväntningarna är låga och den mycket starka yenen drar ned importpriserna.
I Tyskland beräknas inflationen avta ytterligare något under år 1995 för att mot slutet av år 1996 åter öka. Slutsatsen blir att den neddragning av inflationstakten i OECD-området -- om Mexiko och Turkiet undantas -- som nu kommit till stånd förefaller att bli bestående.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och EU-området
______________________________________________________________ 1994 1995 1996 ______________________________________________________________
Konsumentpriser OECD 2,3 2,6 2,9 EU 3,1 3,0 3,3
Arbetslöshet* OECD 8,3 7,9 7,7 EU 11,8 11,4 10,9 ______________________________________________________________
* Procent av arbetskraften.
Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Av tabell 2 framgår att en viss nedgång av arbetslösheten i OECD-området är att vänta under prognosperioden. Detta gäller även EU-länderna. Men trots en viss förbättring av arbetsmarknadsläget i Västeuropa fortsätter arbetslösheten att ligga på en mycket hög nivå samtidigt som andelen långtidsarbetslösa är betydande. Som framhålls i propositionen förstärks de problem som orsakas av det svåra arbetsmarknadsläget i EU-länderna av att arbetskraftsdeltagandet år 1993 endast uppgick till 65 %. Motsvarande andel var drygt 75 % i såväl Förenta staterna som i Japan (jfr tabell 3).
Tabell 3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande
____________________________________________________________________ 1992 1993 1994 ____________________________________________________________________
Sysselsättning* USA 0,6 1,5 3,1 Japan 1,1 0,2 0,3 EU -1,4 -2,0 -0,7
Arbetskraftsdeltagande** USA 76,8 76,8 - Japan 75,9 75,9 - EU 65,8 65,0 - ____________________________________________________________________
* Årlig procentuell förändring. ** Procent av befolkningen mellan 15 och 64 år.
Källor: OECD och EU-kommissionen.
Den låga sysselsättningsgraden i Europa jämfört med Förenta staterna och Japan innebär en relativt sett större belastning på de offentliga utgifterna. Därmed skapas också behov av högre skatteuttag från den sysselsatta delen av befolkningen i merparten av Västeuropas länder.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det internationella konjunkturläget förbättrades påtagligt under andra hälften av år 1994. Utskottets redovisning av den reviderade nationalbudgetens internationella avsnitt visar att en viss konjunkturavmattning kan komma att karakterisera perioden fram t.o.m. år 1996, men att den internationella utvecklingen fortsatt kommer att vara gynnsam för Sverige.
Avslutningsvis bör det framhållas att det självfallet finns flera osäkerhetsmoment i bedömningen av den internationella utvecklingen.
De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades under år 1994 och underskotten uppgick i genomsnitt till knappt 4 % av BNP. Förbättringen var dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt ökning av den offentliga skuldsättningen, mätt som andel av BNP. I EU-länderna väntas de offentliga finanserna förbättras något de närmaste åren, medan budgetunderskottet i Förenta staterna bedöms sjunka i långsam takt. Fortsatt växande statsskulder och instabilitet på de finansiella marknaderna utgör alltjämt ett hot mot en positiv utveckling.
Under de senaste månaderna har också den internationella finansiella marknaden kännetecknats av stor oro. Den utlösande faktorn var den finansiella krisen i Mexiko tillsammans med den ökade politiska osäkerheten i Italien och Spanien. Turbulensen på den finansiella marknaden har fått till följd att D-marken och yenen förstärkts kraftigt mot den amerikanska dollarn samtidigt som länder med svaga statsfinanser och hög statsskuld fått se sin valuta kraftigt försvagas. Denna utveckling på valutamarknaden kan vara en faktor som bidrar till att förstärka den kommande konjunkturavmattningen som i propositionen har bedömts som mild.
Särskilt i Japan har växelkursrörelserna varit extremt stora. Om de nuvarande kursrelationerna skulle bli bestående är det sannolikt att den japanska ekonomiska återhämtningen kommer att dra ut på tiden. De åtgärder som den japanska centralbanken vidtagit -- räntesänkning och stödköp -- har inte lindrat förstärkningen av yenen. Även i Tyskland utgör D-markens kraftiga appreciering ett hot mot den i propositionen angivna positiva BNP-prognosen. Den försämrade konkurrenssituationen för Tysklands exportindustri kan, om även den inhemska efterfrågan dämpas, medföra att landet inte fungerar som en effektiv konjunkturmotor för det övriga Europa.
För länder med stora underskott i de offentliga finanserna och en betydande statsskuld har valutakursen följt dollarns fall. Dessa länder -- t.ex. Italien, Spanien, Sverige och Storbritannien -- har sett sig tvungna att vidta en åtstramning av penningpolitiken men även av finanspolitiken. De här redovisade prognoserna förutsätter att dessa åtgärder får effekt och inte leder till ett fortsatt allmänt högt ränteläge.
I början av maj ledde ånyo handelsmotsättningarna mellan Japan och Förenta staterna till en akut konflikt. Vilka effekter denna konflikt kan komma att få på världshandeln går i dagsläget inte att bedöma.
Utvecklingen i Sverige
Prognosförutsättningar
I kompletteringspropositionens bedömning av den svenska ekonomins utveckling görs antaganden om valutakurs och räntor som i betydande grad är påverkade av oron på den finansiella marknaden under årets tre första månader. Detta innebär betydligt högre räntor och svagare krona än vad som låg till grund för bedömningen i den preliminära nationalbudgeten. Som framgår av tabellerna 4 och 5 förutsätts dock en viss nedgång av obligationsräntorna samt en förstärkning under år 1996 av kronan.
Tabell 4. Prognosförutsättningar
____________________________________________________________________
1994 1995 1996 ____________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD 3,0 2,9 (2,8)* 2,7 (2,7)
Konsumentprisökning i OECD 2,3 2,6 (2,3) 2,9 (3,0)
Världsmarknadstillväxt**
Dollarkurs (i kr) 7,7 7,3 (7,4) 7,3 (7,2)
Ecu-index 123,8 128,8 (121,6) 125,0 (117,9)
Tysk ränta 5-års statsobl. 6,2 6,9 (7,0) 7,1 (7,2)
Svensk ränta 5-års statsobl. 9,1 10,6 (10,2) 10,0 (9,2)
Svensk ränta 6-månaders statsskuldväxel 7,7 8,9 (8,4) 9,0 (8,3) ____________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition. ** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder.
Tabell 5. Växelkursutvecklingen Procentuella förändringar mellan årsgenomsnitt
_____________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995 1996 _____________________________________________________________________
ECU-index 0,4 20,9 0,6 4,0 -3,0 Dollar 4,0 33,8 -1,2 -5,4 -0,4 Konkurrentvägt -0,3 23,8 1,7 3,7 -1,8 Importvägt -0,8 24,4 1,8 3,9 -1,8 _____________________________________________________________________
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten avslutades den 18 april 1995. I början av maj förstärktes dollarn vilket fick till följd att även kronan blev starkare. I samband med denna kronförstärkning föll även räntorna. Men turbulensen på finans- och valutamarknaderna håller i sig. I slutet av maj föll åter dollarn, och på samma sätt som tidigare förlorade därmed kronan i värde mot D-marken och räntorna steg åter. Räntedifferensen mot Tyskland var i slutet av maj drygt 4 procentenheter.
Även om räntedifferensen mot Tyskland antas minska i Finansdepartementets prognos under prognosperioden innebär ränteantagandet att differensen mot de tyska räntorna kommer att vara betydande även i slutet av år 1996. Men om den amerikanska dollarn förstärks snabbare mot D-marken kommer de svenska räntorna sannolikt att utvecklas mer gynnsamt än vad som anges i tabell 4.
Försörjningsbalansen
I kompletteringspropositionen görs samma bedömning som i finansplanen av tillväxten i den totala produktionen fram t.o.m. år 1996. Vad som skiljer bedömningarna åt är prognosen för vissa delkomponenter av försörjningsbalansprognosen.
Den viktigaste skillnaden mellan prognosen i finansplanen och i kompletteringspropositionen gäller främst bedömningen av investeringsutvecklingen.
Tabell 6. Försörjningsbalans
_____________________________________________________________________________ Miljarder kr. Procentuell volymförändring 1994 __________________________________ 1994 1995 1996 _____________________________________________________________________________
BNP 1 517,0 2,2 2,5 (2,6)** 2,9 (2,9) Import 492,3 13,2 7,5 (7,0) 6,0 (5,1) Tillgång 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4)
Privat konsumtion 820,2 0,5 -0,5 (0,0) 1,0 (1,0)
Offentlig konsumtion 413,5 1,0 -0,2 (0,0) -0,8 (-1,0) Stat 131,5 -0,7 1,5 (2,0) -0,5 (-1,0) Kommuner 282,0 -1,2 -1,0 (-1,0) -1,0 (-1,0)
Bruttoinvesteringar 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5) Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1) 10,7 (10,1) Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2) Myndigheter 35,4 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7)
Lagerinvesteringar* 10,5 1,4 -0,3 (0,0) 0,2 (0,1)
Export 556,7 13,8 10,6 (9,5) 7,3 (7,3)
Användning 2 009,3 4,5 3,7 (3,6) 3,6 (3,4) Inhemsk användning 1 452,5 ______________________________________________________________________________
* Förändring i % av föregående års BNP. ** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 7. Nyckeltal
_________________________________________________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________________
Timlön, kostnad 3,5 3,5 (3,5)** 4,0 (4,0) KPI, dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7) NPI, dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7) Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5) Sparkvot (nivå) 8,3 6,7 (6,3) 5,9 (4,9) Industriproduktion 10,6 8,0 (7,0) 6,0 (6,8) Relativ enhetsarbetskostnad -1,0 -0,6 (5,5) 3,4 (3,2) Öppen arbetslöshet (nivå)* 8,0 7,0 (6,8) 6,1 (6,1) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder** 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7) Handelsbalans (mdkr) 68,6 108,9 (93,8) 127,0 (114,6) Bytesbalans (i % av BNP) 0,4 2,6 (1,5) 4,0 (3,6) _________________________________________________________________________
* Procent av arbetskraften. ** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Såväl investeringarna i näringslivet som bostadsinvesteringarna och exporten förutses under prognosperioden få en bättre utveckling i kompletteringspropositionen än i finansplanen. Att detta i sin tur inte leder till en högre tillväxt i BNP förklaras för år 1995 främst av en sämre utveckling av den privata konsumtionen och en ökad import. För år 1996 gäller att såväl investeringsprognosen som importprognosen har justerats upp.
Det bör även understrykas att den svenska bytesbalansen nu uppvisar överskott. Överskottet i den privata sektorns finansiella sparande överstiger det offentliga underskottet. Sverige är därigenom ett kapitalexporterande land. Exportvolymen steg under åren 1993 och 1994 med sammantaget ca 20 %, främst genom kraftigt ökande marknadsandelar. Därtill kommer att världsmarknadspriserna på vissa viktiga svenska exportområden inom basnäringarna har ökat kraftigt den senaste tiden. Utvecklingen pekar mot en stark och uthållig förbättring av bytesbalansen åren framöver.
I motion Fi31 (m) framhålls att den reviderade nationalbudgetens konjunkturbedömning är alltför optimistisk. Invändningarna gäller främst konsumtionsprognosen, men också investeringsprognosen kan ligga för högt. Ej heller tror motionärerna att den förda politiken kommer att inge de finansiella marknaderna ett sådant förtroende att gapet mot de tyska räntorna kommer att minska i den utsträckning som förutses i den reviderade nationalbudgeten. På samma sätt som i Moderata samlingspartiets motion anförs i motionerna Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) att konjunkturprognosen -- genom antagandet att hushållen kommer att dra ner sitt sparande -- ger en alltför ljus bild av den svenska ekonomins utveckling.
Enskilda poster i försörjningsbalansen
Utrikeshandeln
Exporttillväxten år 1994 uppgick till 13,8 %. Ser man endast till ökningen i varuexporten var den nära 17 %, vilket är det högsta ökningstal som uppnåtts sedan i början av 1950-talet. Samtidigt kan konstateras att de expansiva ekonomierna i Fjärran Östern får allt större betydelse för svensk export.
Exporttillväxten bedöms nu ha kulminerat, men ökningstalen blir höga såväl i år som nästa år. Under prognosperioden är det marknadstillväxten som är drivkraften i exportökningen när effekterna av konkurrenskraftsförbättringen minskar. Marknadsandelsvinsterna kommer successivt att avta. I propositionen varnas för att kapacitetsutnyttjandet kan vara en restriktion för exporttillväxten, som varit mycket snabb inom exportsektorn under de senaste åren. Investeringsaktiviteten ökar dock under prognosperioden, och inom basindustrin väntas investeringsuppgången bli mycket kraftig. Mot den bakgrunden torde det inte uppstå några generella kapacitetsbrister.
Importen har visat sig vara mycket svårbedömd. Den nu aktuella bedömningen innebär, som nämnts, en kraftig upprevidering av tidigare prognoser. Varuimporten ökade förra året med ca 15 %. Mest ökade importen av investeringsvaror. Som framhålls i propositionen var utvecklingen under loppet av året brant stigande och i december noterades en ökning på hela 36 % från december 1993. Den extrema tillväxten i december är sannolikt relaterad till Sveriges inträde i EU och i viss mån en återspegling av att lagerinvesteringarna samtidigt ökade starkt. Även generellt sett ökade emellertid importen oväntat mycket under fjolåret, liksom under år 1993. Denna utveckling är emellertid svår att förklara utifrån historiska mönster.
Under prognosperioden bedöms importen stiga i betydligt måttligare takt än under fjolåret. Det förklaras dels av att importen under slutet av år 1994 sannolikt var exceptionellt hög till följd av de förändrade importvillkor som följde av EU-medlemskapet.
Bytesbalansen visade förra året ett överskott för första gången sedan år 1986. Som framgår av tabell 7 väntas överskottet stiga kraftigt, från 6,6 miljarder kronor år 1994 till ca 69 miljarder kronor år 1996, vilket motsvarar 4 % av BNP. Det främsta bidraget till överskottet kommer från handelsbalansen som år 1996 väntas ge ett överskott på ca 127 miljarder kronor, motsvarande 7 % av BNP. Utvecklingen av handelsbalansen beror på en gynnsam utveckling för exporten relativt importen i såväl volym som pris.
Att bytesbalansen successivt förstärks beror också till viss del på ett minskat underskott i avkastningen på kapital.
Det kan i detta sammanhang även nämnas att från och med årsskiftet 1995/96 påverkas bytesbalansen av transfereringar till och från EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till Sverige beräknas uppgå till ca 14 miljarder kronor år 1995 och ca 9 miljarder kronor år 1996.
Privat konsumtion
År 1994 skedde en viss återhämtning av hushållens inkomster efter det kraftiga fallet år 1993. Hushållens samlade köpkraft -- disponibla reala inkomster -- steg med 1 % år 1994 medan den privata konsumtionen ökade med 0,5 %. Uppgången i sparandet fortsatte. Det kan nämnas att sedan år 1989 har sparkvoten stigit med inte mindre än drygt 13 procentenheter.
I den reviderade nationalbudgeten framhålls att bedömningen av den privata konsumtionens utveckling är behäftad med särskilt stor osäkerhet. Det höga ränteläget dämpar utvecklingen. Incitamenten att spara ökar ytterligare genom att den redan höga realräntan stiger -- särskilt om detta får återverkningar på fastighetspriser och tillgångspriser. På kort sikt innebär också den finansiella oron att hushållen torde bli försiktigare, speciellt avseende inköp av kapitalvaror. Konsolideringen av statsfinanserna innebär också att hushållens inkomster sjunker. Visserligen ökar, som visas i tabell 8, lönesumman såväl år 1995 som år 1996. Emellertid drar utvecklingen av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor ned hushållens köpkraft. Denna utveckling är främst ett resultat av budgetförstärkande åtgärder, men beror även på minskade bidrag när läget på arbetsmarknaden förbättras. För innevarande år bedöms hushållens reala disponibla inkomster minska med 2,2 %.
Tabell 8. Hushållens inkomster
_________________________________________________________________________ Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen ___________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________________
Lönesumma exkl. sjuklön 1 1,9 (2,0)* 2,2 (1,4) Transfereringar från offentlig sektor 1,2 -1,4 (-1,4) -2,0(-1,6)
Räntor och utdelningar, netto 0,8 0,9 (0,7) 0,9 (0,5)
Övriga inkomster, netto -0,6 0,1 (0,3) 0,2 (-0,1)
Direkta skatter och avgifter -2,0 -3,7 (-4,0) -1,2 (-0,7)
Disponibel inkomst 1,0 -2,2 (-2,4) 0,2 (-0,5) _________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
År 1996 förutses en förbättring av hushållens situation. Hushållens inkomster bedöms då enligt propositionen öka med 0,2 %. Hushållens inkomstutveckling väntas således bli starkare än den inkomstminskning på 0,5 % som angavs i finansplanen. De högre realinkomsterna är huvudsakligen en följd av att inflationsprognosen justerats ned med 1 procentenhet som ett resultat av sänkt mervärdesskatt.
För år 1995 justeras, i jämförelse med vad som angavs i budgetpropositionen, konsumtionsprognosen ned med 1/2 procentenhet till -0,5 %. För år 1996 är konsumtionsprognosen oförändrad, innebärande att den privata konsumtionen ökar med 1 %.
En invändning mot försörjningsbalansprognosen som framförs i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) gäller bedömningen av den privata konsumtionens utveckling. I motion Fi31 (m) ifrågasätts om den av regeringen förda politiken kommer att inge hushållen ett sådant förtroende att de, som antas i den reviderade nationalbudgeten, vågar minska sitt sparande och i stället konsumera mer. I motion Fi32 (fp) anförs att det knappast finns någon utöver regeringen som tror att hushållen drar ner sitt finansiella sparande så kraftigt som förutsätts i den reviderade nationalbudgeten. Motionärerna konstaterar att regeringen visserligen nu reviderar ner konsumtionsprognosen i jämförelse med motsvarande prognos i budgetpropositionen, men hävdar att antagandet i den reviderade nationalbudgeten om fallande sparkvot alltjämt är för optimistiskt.
Utskottet konstaterar att den privata konsumtionens utveckling utgör ett betydande osäkerhetsmoment vid en bedömning av den svenska ekonomins fortsatta utveckling. Av SCB:s redovisning av den senaste undersökningen av hushållens inköpsplaner -- april 1995 -- framgår att hushållens pessimism om den allmänna ekonomiska situationen ökar. Eftersom den privata konsumtionen är den tyngsta posten i försörjningsbalansen -- den privata konsumtionens andel av BNP uppgår till nära 55 % -- skulle en sämre utveckling av den privata konsumtionen också innebära en lägre tillväxt i BNP.
Utskottet vill emellertid understryka att hushållens inköpsplaner med stor sannolikhet är starkt beroende av kortsiktiga förändringar i ekonomin. Hittills i år har Sverige haft såväl perioder med stigande ränta och försvagad krona som perioder med en mer positiv utveckling. Skulle en utveckling med sjunkande räntor eller åtminstone med en inte markerad vändning uppåt av räntorna hålla i sig kan man förvänta att hushållens inköpsplaner kommer att ändras i positiv riktning. Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att beakta andra bestämningsfaktorer för den privata konsumtionen för att få en uppfattning om konsumtionsutvecklingen på litet längre sikt.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kan en oförändrad konsumtionsnivå förefalla osannolik i ljuset av minskningen av de realt disponibla inkomsterna till följd av budgetförstärkande åtgärder som förväntas i år. Det är emellertid inte troligt att hushållen kommer att dra ned sin konsumtion fullt ut för att möta inkomstminskningen. Enligt etablerade konsumtionsteorier försöker hushållen anpassa sin konsumtionsnivå efter de förväntade långsiktiga inkomsterna snarare än efter de faktiska kortsiktiga inkomsterna. Huruvida ett fall i de faktiska inkomsterna resulterar i minskad konsumtion avgörs av i vilken mån de långsiktiga inkomstförväntningarna samtidigt påverkas.
Det förefaller rimligt att hushållen i viss utsträckning räknat med att de svaga offentliga finanserna skulle komma att påverka de disponibla inkomsterna. Hushållen kan därmed i viss mån redan ha anpassat sin konsumtion med hänsyn till de skattehöjningar och bidragsminskningar som genomförs åren 1995 och 1996. I sådana fall kommer inte budgetförstärkningarna att ge en ytterligare effekt på konsumtionen år 1995. Av olika skäl är det emellertid inte sannolikt att konsumtionsanpassningen är avslutad. Vissa hushålls konsumtion följer den faktiska inkomsten, t.ex. som en följd av bristande lånemöjligheter. Dessa hushåll minskar sin konsumtion när inkomsterna sjunker.
Den statistik som föreligger avseende hushållens beteende hittills i år ger en något tvetydig bild av riktningen på konsumtionsutvecklingen. Utskottet vill här erinra om att den reviderade nationalbudgetens prognos innebär att under det första halvåret i år kommer den privata konsumtionen att minska med inte mindre än ca 1,5 % säsongrensat, för att åter öka i måttlig takt under slutet av året och under år 1996. Till följd av den relativt branta uppgången under senare delen av år 1994 beräknas emellertid minskningen av årsgenomsnittet mellan åren 1994 och 1995 begränsas till 0,5 %.
I likhet med vad utskottet framhöll vid behandlingen av budgetpropositionen (1994/95:FiU10) är det givetvis tänkbart att den antagna sparkvotsnedgången inte fullt ut kommer till stånd. Det är också tänkbart att det privata sparandet kommer att ligga på en högre nivå i framtiden i jämförelse med de senaste decennierna. Utskottet vill dock peka på att flera faktorer, som bidragit till det höga hushållssparandet under senare tid, också har börjat minska i betydelse. Hushållen har minskat sin skuldsättningsgrad, som under slutet av 1980-talet var mycket hög. Vändningen i sysselsättning har varit påtaglig. Risken att drabbas av arbetslöshet torde ha minskat påtagligt vilket främjar konsumtionsbenägenheten. Därtill finns ett uppdämt behov av att öka inköpen av kapitalvaror efter en lång period av låga inköp.
Investeringar
Bedömningen i kompletteringspropositionen av hur bruttoinvesteringarnas utveckling i olika näringsgrenar redovisas i tabell 9.
Tabell 9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
______________________________________________________________________________ Miljarder Årlig procentuell volymförändring kr 1994 ____________________________________ Löpande priser 1994 1994 1995 1996 ______________________________________________________________________________
Näringsliv 136,6 17,4 21,1 (20,1)* 10,7(10,1) Offentliga myndigheter 35,3 6,4 5,6 (9,2) 3,2 (1,7) Bostäder 36,3 -37,5 -18,2 (-28,4) 12,4 (9,2)
Totalt 208,2 -0,4 11,1 (9,5) 9,6 (8,5) därav maskiner 98,6 18,4 21,5 (17,9) 12,3 (11,7) ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budgetproposition.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finans- departementet.
Investeringsverksamheten stagnerade år 1990, och de följande åren kännetecknades av kraftigt fallande bruttoinvesteringar. År 1994 vände investeringsutvecklingen i näringslivet. Näringslivets investeringar ökade detta år med drygt 17 %. Att de totala bruttoinvesteringarna ändå minskade med 2 % berodde på ett fortsatt kraftigt fall i bostadsinvesteringarna. Prognosen för åren 1995 och 1996 innebär betydande ökning av investeringsverksamheten. Näringslivets investeringar fortsätter att öka kraftigt samtidigt som bostadsbyggandet åter antas vända uppåt.
Den nu aktuella prognosen anger en gynnsammare utveckling än motsvarande bedömning i finansplanen.
Industrins investeringar beräknas sålunda öka med 36 % i år. Bakom uppgången ligger det snabbt ökande resursutnyttjandet och stigande vinstmarginaler. Enligt SCB:s investeringsenkät från februari i år var företagens investeringsplaner fortsatt mycket expansiva. Uppgången förväntas bli mycket kraftig inom de exportrelaterade näringarna och då framför allt i basindustrin som gynnats avsevärt av stigande världsmarknadspriser.
I motion Fi31 (m) uttalas skepsis även mot investeringsprognoserna i den reviderade nationalbudgeten. Få företag vågar, heter det i motionen, räkna med att nuvarande konkurrenssituation skall bestå, vilket innebär att regeringen sannolikt överskattar den expansiva effekten av deprecieringar för investeringarna i exportindustrin. Därtill kommer att en avmattning på Sveriges exportmarknader inte kan uteslutas och att efterfrågan på hemmamarknaden blir fortsatt dämpad. Mot denna bakgrund drar motionärerna slutsatsen att regeringen överskattat näringslivets investeringsvilja.
Utskottet har i likhet med motionärerna uppfattningen att tillväxten i industriinvesteringarna successivt kommer att avta, vilket också är i överensstämmelse med den reviderade nationalbudgetens bedömning. Av analysen i den reviderade nationalbudgeten framgår att tillväxten i industriinvesteringarna år 1996 väntas bli bara drygt hälften så hög som år 1995. Förklaringen till att bruttoinvesteringarna ändå bedöms öka nästa år med nära 10 % beror på en väntad ökning av byggnadsverksamheten. Bl.a. har bostadsinvesteringarna, i jämförelse med den bedömning som redovisades i budgetpropositionen i januari, uppreviderats till följd av det i kompletteringspropositionen föreslagna investeringsbidraget.
Inflationsutvecklingen
Den bedömning av prisutvecklingen som redovisas i kompletteringspropositionen sammanfattas i tabell 10.
Tabell 10. Konsumentpriser Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________ 1994 1995 1996 _________________________________________________________________
KPI årsgenomsnitt 2,2 2,9 (2,9) 2,7 (3,7) KPI dec.-dec. 2,3 3,3 (2,9) 2,8 (3,7)
NPI årsgenomsnitt 1,4 1,9 (1,8) 2,1 (1,8) NPI dec.-dec. 1,6 2,0 (2,0) 2,4 (1,7)
OECD, KPI 2,3 2,6 (2,7) 2,9 (3,0) _________________________________________________________________
Under loppet av innevarande år antas KPI öka med 3,3 % och nästa år med 2,8 %. Den förklaring som ges i kompletteringspropositionen till att ökningstakten minskar mellan åren är dels att importpriserna väntas stiga betydligt mer i år än nästa år, dels att den sammantagna effekten av förändrade indirekta skatter och subventioner bedöms bli mindre år1996 än under innevarande år. En faktor som håller tillbaka en ökning av KPI är bl.a. den föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Det är främst två faktorer som under prognosperioden kan verka uppdrivande på inflationen.
Den svaga utvecklingen för den svenska kronan under början av år 1995 är en omständighet som bidrar till att höja inflationstrycket i ekonomin. Under prognosperioden som helhet antas dock en viss appreciering ske. Jämfört med den preliminära nationalbudgeten baseras den nu aktuella prognosen på en betydligt svagare krona under hela prognosperioden (jfr tabell 4). I år väntas därmed importpriserna ge ett större bidrag till inflationen än tidigare beräknat.
Den andra faktorn som kan medverka till en högre inflation är de stigande producentpriserna. Industrins hemmamarknadspriser har under senare tid ökat i tilltagande takt. Till viss del beror dessa prisökningar på att kapacitetsutnyttjandet i industrin stigit påtagligt. En betydande del av uppgången förklaras dock av stigande insatsvarupriser. Uppgången i insatsvarupriserna påverkar delvis utvecklingen av konsumtionsvarupriserna. I propositionen framhålls emellertid att erfarenheten visar att priserna för dessa grupper kan utvecklas olika under avsevärd tid. I den rådande situationen är det sannolikt att prisuppgången på insatsvaror i vissa fall kommer att tas ut i form av högre exportpriser snarare än på inhemska konsumtionsvaror. Genom den kraftiga ökning av industrins investeringar som nu sker bedöms inte heller kapacitetsproblemen utgöra någon betydande inflationsrisk under prognosperioden. Ett tecken på detta är att industrins kapacitetsutnyttjande under det första kvartalet i år sjönk enligt Konjunkturinstitutets senaste barometerundersökning. I den reviderade nationalbudgeten dras slutsatsen att industrins bidrag till inflationen beräknas bli relativt oförändrat.
SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen -- konsumentprisindex för april 1995 -- kan sammanfattas på följande sätt.
Konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,7 % från mars till april. Under motsvarande period förra året steg konsumentpriserna med 0,4 %. Inflationstakten, dvs. uppgången under den senaste tolvmånadersperioden, steg därmed med 0,3 procentenheter till 3,3 % i april. I mars var inflationstakten 3,0 %. Hittills i år har konsumentpriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %. Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och subventioner, steg med i genomsnitt 0,7 % sedan föregående månad och med 1,4 % i genomsnitt sedan december. Sedan april 1994 har nettopriserna stigit med i genomsnitt 2,2 %.
Stigande boendekostnader förklarar knappt halva uppgången mellan mars och april, eller 0,3 procentenheter. Prishöjningar på livsmedel och höjda bensinpriser förklarar vardera knappt 0,1 procentenhet av den totala konsumentprisuppgången på 0,7 %.
I mars var den genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta viktigaste handelspartner 2,5 %, inom EU 3,3 % och i Sverige 3,0 %.
Utvecklingen på arbetsmarknaden
Bedömningen i kompletteringspropositionen av arbetsmarknadsläget redovisas i tabell 11.
Tabell 11. Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16--64 år)
______________________________________________________________________________ Nivå Förändring från föregående år __________________________________________ 1993 1993 1994 1995 1996 ______________________________________________________________________________
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk 137 -4 -2 2 (2)* 0 (0) Industri 772 -69 -10 45 (45) 38 (38) Byggnadsverksamhet 236 -36 -17 15 (15) 15 (6) Privata tjänster 1 507 -54 31 49 (61) 43 (43) Kommunal verksamhet 1 113 -48 -27 -15 (-13) -15 (-11) Statlig verksamhet 194 -8 -11 -4 (-4) -3 (-3)
Totalt 3 964 -221 -38 94 (106) 80 (73)
Arbetskraft, totalt 4 320 -103 -53 55 (65) 45 (45)
Arbetslösa 356 120 -16 -39 (-41) -35 (-28) Procent av arbetskraften, nivå 8,2 8,2 8,0 7,0 (6.8) 6,1 (6.1)
Personer i arbets- marknadspolitiska åtgärder, nivå 183 183 216 222 (210) 226 (204)
Procent av arbetskraften, nivå 4,2 4,2 5,1 5,1 (4,8) 5,2 (4,7) ______________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i årets budget- proposition.
Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktiviteter samt starta-eget-bidrag. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.
Arbetslösheten väntas under innevarande år uppgå till i genomsnitt 7 % och år 1996 till 6 %. Bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden överensstämmer i stort med motsvarande bedömning i finansplanen. På en punkt avviker prognoserna. Sysselsättningsökningen i byggnadsverksamheten väntas i den nu aktuella prognosen bli väsentligt högre än vad som angavs i januari i finansplanen.
Resultatet av SCB:s senaste arbetskraftsundersökning -- april 1995 -- ger följande bild av läget på arbetsmarknaden.
En viss förbättring av det sedan hösten 1994 i stort sett oförändrade läget på arbetsmarknaden kan skönjas. I april låg sysselsättningen betydligt högre än samma månad i fjol och ökade också jämfört med närmast föregående månader.
Antalet personer i arbetskraften -- sysselsatta och arbetslösa -- uppgick i april till ca 4,3 miljoner, vilket innebär att 77,6 % av befolkningen fanns i arbetskraften. Det är nära 100 000 fler än för ett år sedan.
Jämfört med april förra året har antalet sysselsatta ökat med drygt 100 000 personer eller med 2,6 %. Hela sysselsättningsökningen har skett inom privat sektor.
Antalet arbetslösa uppgick i april till 7,2 % av arbetskraften. Motsvarande arbetslöshetstal för ett år sedan var 7,4 %. Antalet personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder är mindre än för ett år sedan.
Den offentliga sektorns finanser
Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade från ett överskott på ca 57 miljarder kronor år 1990 till ett underskott på 193 miljarder kronor år 1993, motsvarande 13,4 % av BNP. Det finns självfallet ett flertal faktorer som påverkat utvecklingen av de offentliga finanserna. Övergången från en högkonjunktur med överhettning till en mycket djup lågkonjunktur, vilket innebar att antalet sysselsatta under perioden 1990 till 1993 sjönk med sammanlagt 490 000 personer, spelade en avgörande roll. Därigenom minskade skatteinkomsterna samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och ersättning till de arbetslösa ökade. En ytterligare förklaring till den kraftiga försämringen av de offentliga finanserna är de statliga utgifterna för bankstödet år 1993.
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick år 1994 till ca 157 miljarder kronor, eller drygt 10 % av BNP. Beslutade budgetförstärkningar i kombination med den ekonomiska återhämtningen i enlighet med här angivna prognoser gör att underskottet beräknas krympa successivt till ca 90 miljarder kronor år 1996, motsvarande 5,2 % av BNP. Utskottet återkommer senare i avsnittet om budgetpolitiken till de frågor som rör utvecklingen av den offentliga sektorns finanser.
Svensk ekonomi fram till år 2000
På samma sätt som i finansplanen finns i kompletteringspropositionen en diskussion av den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. Även Konjunkturinstitutet redovisade i sin marsrapport hur ekonomin kan tänkas utvecklas i ett längre perspektiv. Som framhålls i propositionen skall inte de scenarier som redovisas i dessa sammanhang uppfattas som prognoser i vanlig mening. De bör i stället ses som en form av känslighetsanalyser vars avsikt är att belysa hur en ekonomi med svår obalans i de offentliga finanserna utvecklas utifrån vissa specifika antaganden.
I motion Fi31 (m) riktas kritik mot de i kompletteringspropositionen redovisade medelfristiga kalkylerna. I dessa har inte, sägs det i motionen, Finansdepartementet lagt in någon konjunkturcykel. Risken att cyklisk variation skulle medföra att arbetslösheten blir högre än vad regeringen förutser är uppenbar, menar motionärerna. Motionärerna anser även att man inte i kompletteringspropositionen över huvud taget belyser effekterna av de historiskt sett höga realräntor som kommer att känneteckna Sveriges ekonomi fram till sekelskiftet. I motionen understryks även att den antagna skuldutvecklingen är alltför optimistisk.
Också i motion Fi32 (fp) hävdas att kalkylerna i flera avseenden ger en alltför optimistisk bild av Sveriges ekonomi fram till år 2000. På samma sätt som i motion Fi31 (m) efterlyses en analys där konjunktursvängningarna arbetas in i scenarierna.
I motion Fi35 (kds) ser man det som anmärkningsvärt att regeringen i kompletteringspropositionen inregistrerar att, med den politik man själv föreslår, den totala arbetslösheten kommer att uppgå till 10 % vid sekelskiftet. Det måste, menar motionärerna, betraktas som ett historiskt misslyckande för en socialdemokratisk regering.
Med anledning av här nämnda motioner vill utskottet anföra följande. De tre scenarierna som presenteras i propositionen innehåller inga konjunkturförlopp utan avser i stället att illustrera utvecklingen mot jämviktsläge med normalt kapacitetsutnyttjande. Jämviktsläget definieras som den utvecklingsbana -- potentiell BNP-utveckling -- som ekonomin följer där arbetslösheten ligger på en sådan nivå att Riksbankens övre gräns för inflationen inte överskrids samtidigt som lönekostnaden antas öka med 4,5 % per år under perioden 1996--2000. Ekonomin antas uppnå normalt kapacitetsutnyttjande år 1998. Det bör betonas att potentiell BNP inte är liktydigt med den produktion som uppnås vid fullt kapacitetsutnyttjande.
Som nämnts är inte analysen avsedd att beskriva en utveckling som karakteriseras av kraftiga konjunktursvängningar. Det bör dock nämnas att den internationella utvecklingen, som är densamma i de tre scenarierna, präglas av att de stora industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser. Därmed ger de aggregerade tillväxttalen ett förhållandevis jämnt konjunkturförlopp för världsekonomin. Det bör uppmärksammas att den tillväxt för hela OECD-området som utgör en viktig utgångspunkt för de medelfristiga kalkylerna innebär ett antagande om en dämpad årlig tillväxt under resten av 1990-talet i jämförelse med den bedömning som OECD-sekretariatet gör för åren 1995 och 1996.
Sammantaget indikerar dessa kalkyler att de föreslagna budgetförstärkningarna tillsammans med den ekonomiska återhämtningen innebär en markant förbättring av den offentliga sektorns finansiella situation i samtliga alternativ. EU:s konvergenskriterium avseende den offentliga skuldsättningens nivå (maximalt 60 % av BNP) uppfylls emellertid inte i något alternativ. Skillnaden är påtaglig mellan alternativen i detta avseende. Däremot uppfylls konvergenskriteriet avseende den offentliga sektorns finansiella sparande i samtliga alternativ i slutet av perioden.
I motion Fi31 (m) yrkande 20 tas frågan upp om hur den offentliga skulden skall definieras. Utskottet vill i detta sammanhang endast framhålla att frågan om huruvida ett netto- eller bruttobegrepp skall användas i konvergenskriterierna alltjämt är föremål för diskussion.
Den kritik i här aktuella motioner som riktats mot den reviderade nationalbudgetens scenarier bygger enligt utskottets uppfattning till viss del på en feltolkning av analysen.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) anses kalkylerna ge en alltför optimistisk bild av utvecklingen. I motion Fi35 (kds) tolkas scenarierna, såvitt utskottet förstår, som ett av regeringen eftersträvansvärt mål för den ekonomiska politiken. Utskottet vill när det gäller den synpunkt som framförs i Kristdemokraternas motion understryka att scenarierna inte anger en önskvärd utveckling. Finansdepartementets analys avser att visa hur den svenska ekonomin kan tänkas utvecklas fram till år 2000 utifrån mycket försiktigt gjorda förutsättningar och antaganden om hur ekonomin fungerar. Självfallet anser varken regeringen eller utskottet att en arbetslöshet på 9,5 % speglar en acceptabel situation på arbetsmarknaden. En sådan arbetslöshet kan icke accepteras. Regeringens ambition är givetvis att kraftigt minska arbetslösheten.
Vad utskottet här anfört utgör till en del svaret på påståendet i motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) att alternativet medelhög tillväxt ger en alltför optimistisk bild av utvecklingen fram till sekelskiftet. För att avgöra om kalkylerna är "pessimistiska" eller "optimistiska" bör man gå till de förutsättningar som gäller för analysen. Utskottet är inte av den uppfattningen att t.ex. antaganden om en jämviktsarbetslöshet på 9,5 % eller ett fall i räntorna på femåriga statsobligationer från nuvarande 10,41 % till 8 % år 2000 är "optimistiska" förutsättningar för en analys av svensk ekonomi fram till år 2000. Detsamma gäller förutsättningen om årliga löneökningar på 4,5 %.
I motionerna Fi31 (m) och Fi32 (fp) ställs krav på att man i de medelfristiga kalkylerna även beaktar möjligheten av en konjunkturavmattning under perioden fram t.o.m. år 2000.
Som utskottet ser det skulle ett sådant tillägg till den analys som presenteras i kompletteringspropositionen knappast ge något värdefullt bidrag. Som bl.a. Konjunkturinstitutets räkneexempel i institutets marsrapport visar kommer en mindre försvagning av den nuvarande konjunkturen inte nämnvärt att påverka t.ex. utvecklingen av de offentliga finanserna. Om konjunkturläget skall försämras mer påtagligt krävs en kraftig nedgång i den internationella konjunkturen. I dagsläget finns inte några indikatorer som visar att så skulle vara fallet. Men detta innebär givetvis inte att svåra ekonomiska störningar kan uteslutas. Skulle exempelvis ERM-systemet återigen utsättas för starka störningar så får detta självfallet återverkningar på den svenska ekonomin. Men med sådana liknande händelser i åtanke blir sannolikt fortsatta diskussioner om en monetär union och hithörande frågor inaktuella under lång tid framöver.
Sannolikheten för att den svenska ekonomin återigen skulle drabbas av en överhettning och därav följande djup lågkonjunktur förefaller låg med tanke på bl.a. den situation som kommer att prägla arbetsmarknadsläget under resten av 1990-talet.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att påståendet i motion Fi31 (m) att den medelfristiga analysen över huvud taget inte belyser effekten av höga realräntor på ekonomin måste bero på ett missförstånd. Effekten av höga realräntor är just en central frågeställning som scenarierna avser att belysa.
Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
I inledningen av propositionen slås fast att de övergripande målen för den ekonomiska politiken är god tillväxt, full sysselsättning och stabila priser. Sunda offentliga finanser krävs för att nå dessa mål och för att trygga välfärdssamhället. I dessa avseenden är, sägs det i propositionen, Sverige nu på rätt väg.
Det svenska välfärdssamhället är beroende av god tillväxt och hög sysselsättning. Utan denna grund för sunda offentliga finanser är möjligheterna mycket begränsade att upprätthålla en godtagbar standard när det gäller social service och trygghet. Detta beror på att det finns ett nära samband mellan sysselsättning och statsfinanser. En hög arbetslöshet innebär stora kostnader för kontantstöd till de arbetslösa. Till detta kommer statens kostnader för arbetsmarknadsåtgärder samt för dem som helt slås ut från arbetsmarknaden.
Inriktningen av finanspolitiken måste utformas så att den offentliga sektorns underskott begränsas, och att budgeten är i rimlig balans sedd över en konjunkturcykel. Den offentliga skulden får inte vara för stor. Hög skuldsättning medför att de offentliga finanserna är utsatta och mycket känsliga för tillfälliga svängningar i räntenivåer och växelkurser. En hög skuldsättning ger vidare höga räntebetalningar. Den ekonomiska politiken inriktas därför på att stoppa statsskuldökningen och att så snart som möjligt reducera statsskulden mätt som andel av BNP. Ett minimikrav är vidare att skuldkvoten inte får fortsätta att öka från konjunkturcykel till konjunkturcykel.
En långsiktigt stabil och utvecklingsbar ekonomi förutsätter vidare prisstabilitet. Låg inflation skapar goda förutsättningar för en stark och balanserad tillväxt samtidigt som de fördelningsproblem som följer med en hög inflation undviks. Den ekonomiska politiken är därför inriktad på prisstabilitet.
Den valda inriktningen av den ekonomiska politiken avser att göra Sverige betydligt mindre sårbart för olika ekonomiska störningar och kriser, liksom för turbulens på kapital- och valutamarknaderna. Detta är en förutsättning för mer stabila växelkurser, och därmed också stabilare villkor för företagande, produktion och investeringar. Låga inflationsförväntningar kommer att minska oron för en försämring av kronkursen och därmed kunna ge lägre räntor.
Dessa kriterier -- balanserade offentliga finanser, låg skuldsättning, prisstabilitet, stabila växelkurser och låga långräntor -- är naturliga för alla ekonomiskt utvecklade länder eftersom de bidrar till att lägga grunden för god tillväxt och hög sysselsättning. Det är mot denna bakgrund förklarligt att de också har kommit att ligga till grund för de konvergenskriterier som EU-länderna gemensamt fastställt för det framtida valutasamarbetet. Sveriges medlemskap i EU innebär således inte några nya restriktioner för den ekonomiska politiken.
I propositionen understryks att för regeringens del är det av största vikt att också bekämpningen av arbetslösheten ges samma ambitiösa behandling som konvergenskriterierna i EU:s arbete.
Kombinationen av hög arbetslöshet och svaga offentliga finanser inskränker riksdagens och regeringens handlingsfrihet när det gäller den ekonomiska politiken. Det nuvarande konjunkturläget måste användas för att stärka de offentliga finanserna, öka sysselsättningen och åstadkomma en tillräcklig stabilitet före nästa konjunkturavmattning. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en för kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången. Finanspolitiken inriktas på att eliminera underskottet i de offentliga finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel av BNP redan år 1996. På detta sätt bidrar finanspolitiken till lägre räntor och starkare krona. Därmed läggs grunden för god tillväxt och hög sysselsättning.
Prisstabilitet är en avgörande förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och skapar goda förutsättningar för en hög och balanserad tillväxt. Penningpolitiken bedrivs självständigt av Riksbanken och har som huvuduppgift att säkerställa prisstabilitet.
I samband med vårens turbulens på de internationella finansiella marknaderna har kronan försvagats och de långa räntorna stigit. Riksbanken har betonat önskvärdheten av en förändrad tyngdpunkt av de monetära förhållandena mot en starkare krona och lägre långa räntor. En sådan förändring sammanhänger med trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken. I propositionen framhålls att efter hand som det nu etablerade budgetförstärkningsprogrammet får fullt genomslag förbättras förusättningarna för en sådan förskjutning, vilket minskar bördan på penningpolitiken och skapar en mera balanserad ekonomisk utveckling och en i mindre grad tudelad ekonomi. Därmed förbättras också förutsättningarna för prisstabilitet.
Uppslutningen bakom politiken är helt avhängig av att fördelningen av bördorna är, och upplevs som, rättvis. Därför har såväl förslagen i denna proposition som saneringsprogrammet sammantaget en jämn fördelningsprofil. Var och en skall efter förmåga delta i den gemensamma strävan, och var och en kommer att vinna på att Sverige lyckas ta sig ur den mycket allvarliga statsfinansiella situationen. I propositionen understryks att kampen mot arbetslösheten måste prioriteras för att Sverige skall kunna upprätthålla välfärden och den offentliga sektorn, vilken är viktig inte minst ur jämställdhetsperspektivet.
För att befästa och stärka den goda utveckling av ekonomin som nu enligt propositionen är på väg föreslås i propositionen bl.a. att budgetdisciplinen återupprättas. Kraftiga budgetförstärkningar föreslås för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av kostnader och försvagningar i budgeten.
att ett utgiftstak införs för att hålla de offentliga utgifterna under kontroll.
att trygghetssystemen görs mer uthålliga genom sänkta ersättningsnivåer.
att den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen förbättras.
att arbetsmarknadspolitiken effektiviseras. Åtgärderna kommer i högre grad att riktas mot personer som riskerar en permanent utslagning från arbetsmarknaden.
I syfte att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av statsfinanserna och omläggningen av den kommunala inkomst- och kostnadsutjämningen har Socialdemokraterna träffat en överenskommelse med Centerpartiet om huvudinriktningen av den föreliggande propositionen. Propositionen har därefter utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet.
Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 (m) anförs att Sverige sedan 1970-talet har skilt sig från det europeiska genomsnittet genom en lägre tillväxt, högre skatter och sämre reallöneutveckling. Riktlinjerna för den ekonomiska politiken måste ha som utgångspunkt att målet för den ekonomiska politiken är att återupprätta Sverige som tillväxt- och företagarnation. En politik med sådan inriktning är också det effektivaste sättet att uppnå full sysselsättning, stabila priser, stabilitet i statsfinanserna, balans i Sveriges affärer med omvärlden och en god levnadsstandard för alla medborgare. Dessa mål förverkligas genom en politik som bygger på strategiska skattesänkningar och avregleringar samt sparande i de offentliga utgifterna. Den centrala uppgiften är att öka utbudssidans flexibilitet. Det handlar om att arbetsmarknadens funktionssätt, kapital- och penningmarknadens effektivitet och förmågan att tillvarata teknologiska förändringar måste förbättras genom att drivkrafterna för arbete, sparande och företagande förstärks.
Samtidigt blir en av de viktigaste uppgifterna för politiken att minska den offentliga sektorns finansiella underskott och skuldsättning under de närmaste tio åren. Hur väl denna uppgift lyckas är avgörande för tillväxten och sysselsättningen på längre sikt. Den enskilt viktigaste faktorn för att få ned den offentliga skulden som andel av BNP är en hög tillväxt, dels därför att skuldens andel av BNP minskar när BNP växer, dels därför att såväl statens inkomster som utgifter är mycket beroende av tillväxten. En hög tillväxt ökar skatteintäkterna och minskar de statliga utgifterna, framför allt för arbetslösheten. Givet den offentliga skuldens storlek och placering är även räntenivån och växelkursen av stor betydelse för skuldens utveckling. Därför är det så viktigt att de finansiella marknaderna har förtroende för den ekonomiska politiken. Räntenivån är även betydelsefull för tillväxten, varför en räntenedgång får dubbel effekt. Storleken på budgetförstärkningarna är också viktiga, men framför allt deras inriktning. En förstärkning som hjälper till att förbättra ekonomins funktionssätt och därmed ökar tillväxten får dubbel effekt. Den moderata strategin för att minska den offentliga skulden är därför att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Det innebär ett näringslivsklimat som tillåter företagen att vara lönsamma och växa. Därför är budgetförstärkningar genom skattehöjningar inte effektiva. Det moderata alternativet förutsätter en avreglering av arbetsmarknaden så att arbetslösa snabbt kan få jobb när efterfrågan uppstår i företagen. Det kräver även en förändring av socialförsäkringssystemen så att det blir klart mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. En översyn krävs av samtliga socialförsäkringssystem i syfte att göra dem mer arbetsbefrämjande och mindre kostnadskrävande.
Den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen inkluderar även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. I motionen understryks att den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i Sverige. Vidare framhåller motionärerna att automatiska stabilisatorer av den storlek vi har i Sverige inte heller är förenliga med medlemskapet i EU. Redan i EMU:s andra fas, som vi befinner oss i nu, har medlemsländerna förbundit sig att sträva efter att minska sina budgetunderskott och därefter hålla dem under 3 % av BNP.
Av stor vikt för att strategin skall fungera är att de finansiella marknaderna har förtroende för att politiken skall lyckas att minska skuldbördan. För att skapa förtroende för skuldsaneringsstrategin måste regeringen göra klart att villkoren för dem som lånar pengar till staten, framför allt förvaltare av svenska pensions- och försäkringsmedel, inte kommer att försämras. Men det innebär också att det inte får finnas några tvivel om att man inte tänker falla för frestelsen att försöka inflatera bort skulden och budgetunderskottet. Ett sådant förfarande är dessutom förbjudet i EU. Det skulle heller inte fungera i praktiken, eftersom de finansiella marknaderna omedelbart skulle straffa ett sådant beteende genom att placera pengarna någon annanstans. Det skulle leda till högre räntor och svagare kronkurs. Obalanserna i ekonomin skulle förvärras.
I motionen framhålls att den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka, inte är realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. Det krävs en inriktning av finanspolitiken som ger en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto och en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan i enlighet med vad Moderata samlingspartiet föreslog redan i januari.
När det gäller penningpolitiken understryks i motionen att det överordnade målet måste vara att upprätthålla prisstabilitet, vilket innebär att målet om en inflation på 2 % skall hållas. Riksbankens kamp mot inflationen försvåras, menar motionärerna, främst av regeringens förda finanspolitik. Men även Riksbankens möjligheter att föra en sjävständig penningpolitik behöver stärkas. En ökad självständighet för Riksbanken skulle sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de korta. Motionärerna ser det som positivt att regeringen nu presenterar förslag till lagstiftning om att förbjuda statlig upplåning direkt i Riksbanken. Sverige har förpliktat sig att införa en sådan lag innan EMU:s tredje fas inleds. Detsamma gäller emellertid även beträffande Riksbankens självständighet. Maastrichtfördraget kräver bl.a. att riksbankschefens avsättbarhet begränsas till att endast kunna förekomma vid kriminalitet, ohälsa eller direkt olämplighet. Eftersom en grundlagsändring kräver beslut av två riksdagar är det viktigt att ett första beslut sker redan under innevarande mandatperiod.
För att Sverige skall undgå att drabbas av att arbetslösheten permanentas på en hög nivå krävs enligt motionärerna ett systemskifte. Det program som Moderata samlingspartiet förordar för en effektiv arbetsmarknadspolitik kan sammanfattas i följande sju punkter.
Företagen måste kunna växa och flera företag etableras. Avdragsrätt för riskkapital införs.
Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och företagande, genom att skatterna sänks. Det gäller särskilt skatter på arbete. Dubbelbeskattningen avskaffas. Löneskatterna sänks. Skatten på tjänster utformas på ett sådant sätt att skattekilarna reduceras.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen.
Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete, men också för att medge nödvändigt skydd när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Möjligheten till evig rundgång mellan a-kassa och arbetsmarknadsåtgärder bryts.
Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör kunna fortgå under hela yrkeslivet för att främja kompetenstillväxt och rörlighet. Ett system med personliga utbildningskonton introduceras liksom en ny yrkesteknisk utbildning.
Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas, bl.a. genom sådana ersättningsregler att ett aktivt arbetssökande främjas. Arbetsmarknadsutbildningen reformeras.
Folkpartiet liberalerna
En avgörande fråga för återhämtningen av den svenska ekonomin är, sägs det i motion Fi32 (fp), sysselsättningsutvecklingen. Kan arbetslösheten trängas tillbaka råder det ingen tvekan om att även Sveriges ekonomi påtagligt skulle förbättras.
Problemet är hur arbetslösheten skall kunna trängas tillbaka. En del av lösningen ligger i att den exportindustri som nu går bra anställer fler. Sedan svensk ekonomi vände uppåt under de borgerliga regeringsåren, har Sverige återindustrialiserats på ett mycket positivt och välbehövligt sätt. Ändå är tyvärr, menar motionärerna, en samstämmig bedömning att ökningen av sysselsättningen inom exportindustrin blir begränsad till följd av fortsatt rationaliseringsverksamhet. En annan del av lösningen ligger i att övriga befintliga företag i såväl industri- som tjänstesektorn expanderar sin verksamhet. Så sker också nu vilket ger vissa sysselsättningseffekter. Problemet här är emellertid den bristande köpkraften hos hemmamarknaden. Saneringen av statens finanser tar så stor del av den alltför svaga tillväxten att knappast något återstår till ökad privat konsumtion. Resultatet av den låga efterfrågan blir att antalet arbetstillfällen inte ökar så mycket som vore önskvärt. Problemet kan tyckas olösligt. Om statsfinanserna inte saneras stiger räntan så att efterfrågan påverkas av det skälet. Om de saneras, dras köpkraft in och effekten på efterfrågan blir densamma. Detta ekonomisk-politiska "Moment 22" måste brytas på något sätt.
Regeringen hoppas uppenbarligen, sägs det i motionen, framför allt på kraften i den exportledda uppgången i industrin, kanske i kombination med att minskade inflationsförväntningar i USA skall få ner det internationella ränteläget. Genom att vissa s.k. fundamenta i ekonomin, som produktion och export, utvecklas positivt är förhoppningen att det successivt kommer att kunna vända bilden av Sverige. I förening med den politiska förtroendeökning som regeringen anser ligga i dess samverkan med Centerpartiet skall det räcka till sänkta räntor, bl.a. genom att långivarnas förtroende för Sverige ökar för att vi i det läget har statsskuldutvecklingen under bättre kontroll samtidigt som ekonomin åter kan expandera. I motionen konstateras att ett sådant scenario vore önskvärt, men det bedöms som mindre sannolikt. Motionärerna befarar att "förtroendeunderskottet" i svensk ekonomi är så stort att den förda politiken inte räcker till för att lösa förtroendeproblemet.
Mot här angiven bakgrund förordas en omläggning av inriktningen av den ekonomiska politiken. Det är främst en ändrad syn på företagande, arbete och sparande, gärna manifesterad i en bredare politisk samverkan, som måste komma till stånd. En våg av nyföretagande krävs. Men sådan utveckling fordrar trovärdiga besked om att de långsiktiga villkoren för företagande kommer att vara goda, vilket innebär att politiken måste läggas om. Några av de viktigaste punkterna i en ny inriktning av den ekonomiska politiken är följande.
Lägre räntor
I motionen förordas en finanspolitik som ger en snabbare budgetsanering än den regeringen föreslår. Om omvärlden märker att Sverige tar resoluta tag för att få balans i ekonomin finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. I motionen framhålls att större budgetförstärkningar än vad som hittills genomförts och föreslagits av regeringen måste komma till stånd för att minska risken att budgetsaneringen misslyckas.
En fungerande riskkapitalmarknad
Tillförseln av riskkapital till svenskt näringsliv fungerar inte tillfredsställande i dag. Skildringarna av hur svenska patent exploateras och ger sysselsättning utomlands är många och tragiska. I motionen understryks att om den ökning av sysselsättningen som nu är nödvändig skall komma till stånd måste investeringarna öka mer än vad regeringens prognoser anger. Trots att sparandet är högt är tillgången till riskvilligt kapital ett problem. En orsak är den orimliga beskattningen av riskkapital. Dubbelbeskattningen måste därför avskaffas.
Lägre skatt på företagande -- särskilt inom tjänstesektorn
Efter regeringsskiftet i höstas har flera beslut fattats som skärpt beskattningen på företagandet. Arbetsgivaravgiften har höjts, liksom skatten på aktieutdelningar. Den skärpta marginalskatten berör många företagare, förutom att den har många andra nackdelar. Förslaget om fastighetsskatt på industrilokaler ser motionärerna som ett återinförande bakvägen av skatt på arbetande kapital. Denna inriktning av skattepolitiken måste omprövas.
Motionärerna anser att det är oerhört förvånande att Socialdemokraterna i detta kritiska läge för sysselsättningen under nästa år skall dra in ytterligare åtta miljarder kronor från de företag som skall åstadkomma de nya jobben genom att lägga om rutinerna för momsuppbörd. Den snabba inbetalningen kommer bl.a. att innebära att företagen i vissa fall måste betala in moms till staten innan de fått den av kunderna. Folkpartiet avvisar förslaget.
I motionen föreslås att skattesänkningar på företagandet de närmaste åren i stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. I Folkpartiets budgetalternativ har sammanlagt tolv miljarder kronor avsatts för en lägre tjänstebeskattning. Den lägre beskattningen bör genomföras helst i form av sänkt tjänstemoms eller, om det inte går av EU-skäl, sänkta arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag.
Bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten 1994.
Folkpartiet var länge pådrivande för att ett lagstadgat skydd mot obefogad uppsägning skulle införas. Det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som ofta har stora svårigheter att få nya jobb. En arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare drivkrafter för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt höge grad förutsätter flexibilitet.
Mot denna bakgrund föreslås att de regler som den borgerliga regeringen drev igenom återinförs.
Vid årsskiftet infördes nya regler med anledning av ett EU-direktiv om bl.a. anställningvillkoren vid bl.a. företagsöverlåtelser och entreprenader. Det beslut regeringen drev igenom gick längre än vad EU-direktivet krävde, vilket kan leda till att entreprenader försvåras. Sverige bör inom detta område därför verka för rimligare regler både inom EU och i Sverige.
I Folkpartiets motion om arbetsmarknadspolitik föreslås att arbetslöshetsförsäkringen görs om till en obligatorisk socialförsäkring enligt tidigare mönster. Försäkringens karaktär av omställningsförsäkring blir tydlig genom att rundgång mellan kontantstöd och åtgärd inte längre blir möjligt. Det blir en tydlig signal inte bara till de arbetssökande utan i hög grad till andra inblandade parter, särskilt arbetsförmedlingarna, att intensifiera insatserna för att finna jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. Regeringens inriktning av politiken med sänkt ersättningsnivå och evig rundgång skapar en olycklig kombination av dålig trygghet och svaga incitament som bör avvisas.
En ytterligare skärpning av arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör genomföras. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad i minst 12 månader. Motivet är att arbetslöshetsförsäkringen skall ge inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet för dem som haft stark anknytning till arbetsmarknaden. Möjligheten att återkvalificera sig till ny a-kassa med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Här redovisade förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring innebär att den höjning av sjukförsäkringsavgiften som regeringen genomfört bör återställas och växlas mot motsvarande höjning av avgiften i arbetslöshetsförsäkringen.
En bättre fungerande arbetsmarknad kräver god rörlighet, både geografiskt och yrkesmässigt. I motionen avvisas därför den av regeringen och Centern föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Avmonopolisering av offentlig sektor
En stor del av den skattefinansierade verksamheten består inte av myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Motionärerna föreslår att den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 (v) anförs att Vänsterpartiets ekonomisk-politiska strategi på många punkter helt avviker från regeringens. Det avgörande inslaget i Vänsterpartiets politik är att få bort massarbetslösheten. Det är den enda vägen att också förbättra statsfinanserna och pressa ner statsskulden, givet att det skall kunna ske på ett samhällsekonomiskt acceptabelt sätt med fortsatt hög nivå på offentlig verksamhet och social trygghet. Finanspolitiken måste ha en sådan inriktning att budgetsaneringsarbetet inte får bli ett medel att permanenta massarbetslösheten och drastiskt sänka nivån på verksamheter i kommuner och landsting.
En annan politik måste till som framför allt inriktas på att få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt till under 5 %. Sysselsättningspolitiken inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt, sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Den nu höga arbetslösheten ger dessutom högern ett politiskt övertag -- den fräter på de offentliga finanserna och den splittrar arbetarrörelsens led. Den nya politiken kan inte bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU, som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
När det gäller inriktningen av finans- och penningpolitiken sägs i motionen att Vänsterpartiet nu gör samma bedömning av behovet av budgetsanerande åtgärder som i januari. Det betyder att ytterligare budgetförstärkningar -- utöver de 80 miljarder kronor som regeringen i likhet med Vänsterpartiet ansåg tillräckliga i januari för budgetåret 1995/96 -- inte anses nödvändiga. De kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått önskad effekt. Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på hemmamarknaden å andra sidan. Vänsterpartiets inriktning av finanspolitiken innebär ett budgetförslag som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen föreslagna politiken; dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna. Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling i svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt Vänsterpartiet är det emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som bedrivs i dag. Under hösten 1994 inledde Riksbanken en renodlad högräntepolitik. Samtliga räntor som Riksbanken har till sitt förfogande för att styra kredit- och penningtillgången i ekonomin höjdes kraftigt. Detta medförde att den expansiva effekten av den låga kronkursen försvagades i motsvarande utsträckning. Samtidigt är finanspolitiken inte tillräckligt expansiv för att uppväga den åtstramande effekten av den höga spar- och låga konsumtionsbenägenheten i den privata sektorn. De disponibla inkomsterna sjunker i år som en följd av budgetsaneringsarbetet. Samtidigt är den svenska statsskuldpolitiken egentligen mycket restriktiv. Den största delen av upplåningen sker i Sverige, vilket bidrar till att pressa upp räntenivån och minska varu- och tjänsteefterfrågan på hemmamarknaden.
Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ner aktiviteten på hemmamarknaden utan fördyrar också den svenska statsskuldpolitiken via dyrare upplåning och allt högre statliga ränteutgifter. Den nuvarande inriktningen på penningpolitiken utgör därmed en onödigt stor belastning för det svenska folkhushållet. Ett första nödvändigt steg för att stabilisera förhållandena är emellertid att göra verksamheterna på finansmarknaderna tydliga och synliga. Vänsterpartiet anser att en kommission bör tillsättas för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot den svenska kronan. Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de internationella finansmarknaderna. En skatt på internationella spekulativa kapitalrörelser -- en s.k. Tobinskatt -- skulle inte bara ge ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också dämpa trycket mot små och utsatta valutor som kronan.
I motionen framhålls att prisutvecklingen bör hållas under kontroll. En hög inflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska konsekvenser. Den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt som presenteras i propositionen är dock alldeles för förenklad. Den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. En ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den typen av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är helt oförenlig med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner. Därmed är den också oförenlig med den nivå Sverige har på trygghetsförsäkringar och offentlig verksamhet. Den antiinflationspolitik som Vänsterpartiet föreslår tar sikte på att prisökningar kan hållas tillbaka om vi underlättar produktionsökningar på marginalen, förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar och tar bort flaskhalsar vad gäller arbetskraftsutbudet, tillgång på kompetens och riskvilligt kapital för små och medelstora företag.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla sysselsättningsnivåerna. För detta krävs också en övergripande ekonomisk politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling. Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a. bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn, större utbildningssatsningar, omfördelning av arbetstiderna och satsningar på "gröna" investeringar för att stimulera sysselsättningen.
I motionen föreslås även att en framtidsfond finansierad med vinstavsättningar från det privata näringslivet inrättas. En sådan framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer kortsiktiga insatser föreslår Vänsterpartiet bl.a. åtgärder som begränsar och fördyrar de omfattande övertidsuttagen och de obligatoriska ungdomspraktikantplatserna i större företag. Vänsterpartiet avvisar förslaget om sänkning av a-kassenivån till 75 %. Regeringens avsikt med detta förslag är bl.a. att smygvägen sänka de lägsta lönerna.
Sammanfattningsvis lägger Vänsterpartiet i den nu aktuella motionen förslag som om de genomförs betyder väsentligt lägre arbetslöshet än vad regeringsförslagen innebär. Detta resultat erhålls genom att den i motionen föreslagna finanspolitiken dels är något mer expansiv, dels att förslagen till åtgärder innebär att pengar flyttas från passiv till aktiv användning, från exportindustrins övervinster till hemmamarknadens tjänsteproduktion, från individer med låg till individer med hög konsumtionsbenägenhet. I motionen avvisas regeringens stelbenta penningpolitik och inriktning mot deltagande i EU:s ekonomiska och monetära union. I konsekvens med detta avvisas i motionen även förslagen om utgiftstak och låneförbud i Riksbanken.
Miljöpartiet de gröna
Den förda ekonomiska politiken i Sverige har, hävdas det i motion Fi34 (mp), medfört bristande hushållning med begränsade resurser. Särskilt uppmärksammad är den snabba skuldökningen i statens finanser under 1990-talet. Budgetunderskottet måste snabbt utjämnas och statsskulden minskas. I motionen framhålls att den förda ekonomiska politiken också har medfört att en betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt oavsett dess sammansättning. Det är Miljöpartiet de grönas uppfattning att denna politik bidrar till ökad miljöförstöring. Kvalitetsaspekter och medmänsklighet riskerar att förloras i en ekonomisk politik som ensidigt inriktas på tillväxt. I marknadsekonomin finns starka moment av tillväxtfixering. Kostnadsdrivande offentliga åtaganden som t.ex. ATP-systemet och socialförsäkringarna förstärker en ensidig inriktning mot krav på tillväxt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken måste syfta till en långsiktigt hållbar utveckling. Det goda samhället skall byggas på social rättvisa, solidaritet med utsatta människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna som är vården, omsorgen och skolan. Jämställdheten mellan män och kvinnor måste bli bättre. Solidariteten skall vara internationell och utsträckas till fattiga, flyende eller på annat sätt särskilt utsatta människor i andra länder.
Det starka uppsving som nu kännetecknar den exportberoende sektorn måste komma hemmamarknaden till del så att en långsiktigt gynnsam utveckling av hela ekonomin kan komma till stånd. Uppsvinget måste också utnyttjas så att ett utrymme skapas för en snabbare omställning av samhället i miljövänlig riktning t.ex. genom att investeringar på olika sätt styrs till den internationellt sett snabbt växande miljösektorn. En sådan inriktning av investeringspolitiken bör också långsiktigt kunna öka den internationella konkurrenskraften hos svenskt näringsliv.
En internationell lågkonjunktur kan förväntas någon gång under andra halvan av 1990-talet. Det är naturligtvis omöjligt att bedöma hur stark den blir eller exakt när den kommer. Konjunkturcyklerna förefaller vara oregelbundna i såväl tid som höjd numera. Det är motionärernas uppfattning att en betydande beredskap bör finnas för att möta en kommande nedgång som annars på allvar kan hota det svenska välfärdssystemet. Mot den bakgrunden föreslås att finanspolitiken ges en sådan utformning att neddragningarna i de offentliga utgifterna fr.o.m. budgetåret 1995/96 blir större än vad regeringen föreslår. Ju snabbare svensk ekonomi återhämtar sig desto bättre rustade står vi i nästa nedgång. Blir nedgången obetydlig kan i stället statsskulden minskas snabbare vilket långsiktigt stärker hela samhällsekonomin.
Finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med flera små, medelstora eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför stå i centrum vid utformningen av finanspolitiken. Målet måste vara en ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilken i sig ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn.
En skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö bör genomföras. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklade bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning. Den miljöpåverkande industrin och transportväsendet får emellertid genom skatteväxlingen bära en högre skattebörda, vilket medför ett betydande incitament för energieffektivisering eller övergång till mer miljöanpassade produktions- och transportmetoder. Den energiintensiva industrin, som också i hög grad är svensk basindustri, måste emellertid skyddas för alltför höga kostnader så att den inte slås ut av konkurrenter i andra länder som slipper liknande pålagor. Motionärerna föreslår därför att den del av energikostnaden som överstiger 2 % av försäljningsvärdet undantas från energibeskattning under en övergångsperiod. Vidare föreslås också att denna åtgärd kopplas till krav på åtgärdsprogram för minskad miljöpåverkan.
Skattebasen i miljö- och energiskattesystemet krymper med tiden och måste delvis ersättas med andra inkomster i statsbudgeten. Skatteväxlingen kan därför inte genomföras i ett enda enkelt steg utan måste vara en fortgående process där skattesatser justeras i takt med att skattebasen förändras. Därvid måste man skilja mellan två typer av miljöskatter. I första kategorin har vi de skatter vars bas inte kan förväntas ändras mer än marginellt på kort och medellång sikt även då skattesatsen höjs förhållandevis kraftigt (t.ex. koldioxidskatten, vattenkraftsskatten, bensin- och dieselskatterna). En kompensation för dessa skatteökningar bör genomföras genom sänkningar av arbetsgivaravgifterna. I den andra kategorin finns skatter och avgifter vars bas kan förväntas ändras förhållandevis snabbt, dvs. där styreffekten är mer uttalad. Dessa skatter och avgifter bör inte växlas mot sänkta arbetsgivaravgifter. Vid behov får de i stället växlas mot annan beskattning.
Vård, omsorg och skola är de centrala verksamheterna inom kommunsektorn. Dessa verksamheter har en avgörande betydelse för näringslivet, och besparingar i de områdena är samhällsekonomiskt ofta tvivelaktiga. I motionen föreslås att ytterligare medel återförs till kommunsektorn år 1996 genom sänkta arbetsgivaravgifter. Därigenom kompenseras den för minskat skatteunderlag till följd av höjda egenavgifter.
En väl fungerande ekonomi förutsätter prisstabilitet, låga räntor, en stabil valuta och ekonomisk självtillit. Prisstabiliteten är god och inflationen låg sedan några år tillbaka medan räntorna ligger på en mycket hög nivå. Men ränteläget i Sverige är för närvarande 4--4,5 procentenheter högre än i Tyskland. Detta för Sverige extremt höga ränteläge kan inte enbart förklaras som en riskpremie för inflationsrisken. De återkommande oroligheterna på penning- och valutamarknaden medför också en betydande riskpremie. Motionärerna bedömer att den riskpremien är större än inflationsrisken och att den kan bestå på en mycket hög nivå under lång tid framöver.
Det höga ränteläget och den låga kronkursen beror på omvärldens negativa förväntningar på svensk ekonomi. Bristen på långsiktighet och konsekvens i den förda ekonomiska politiken de senaste fem åren bidrar till osäkerheten. En tredjedel av lånen ligger utomlands, vilket verksamt dämpar inflationsrisken men också medför en betydande valutarisk. Saneringen av statsfinanserna genom att snabbt få bort budgetunderskottet och minska statskulden är också av dessa skäl avgörande för att få ner räntorna och stärka kronkursen.
I motionen anförs att Miljöpartiet i olika sammanhang har påpekat att spelregler som dämpar de allra värsta spekulativa svängningarna bör införas på den internationella penning- och valutamarknaden. En tänkbar möjlighet är en avgift på större transaktioner, pengar som lämpligen kan gå som stöd till utvecklingsländerna. Andra viktiga åtgärder är att förbättra insynen i de aktuella transaktionerna. Utformningen av spelregler är naturligtvis komplicerade frågor som måste få sina svar i ett internationellt sammanhang. Motionärerna anser att Sverige bör vara pådrivande i de här frågorna. Ett steg som redan nu bör tas är att regeringen inrättar en parlamentarisk kommitté med uppgift att ta fram förslag till hur penning- och valutamarknaden kan genomlysas och ges bättre informella eller formella spelregler.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 (kds) anförs att Kristdemokraterna under lång tid har förordat en nationell samling för att möta de utomordentligt stora utmaningar som vårt land står inför. Nu fordras det ett program med bred förankring i riksdagen för att möta den bristande tilltron till politikens förmåga att ta Sverige ur krisen, ett program som under åren åtminstone fram till 1998 års val får stå i centrum för de politiska ansträngningarna. Om ett sådant inte kommer till stånd omedelbart blir de åtgärder som senare fordras mångdubbelt mer omfattande och smärtsamma.
Vad som nu krävs är en inriktning av den ekonomiska politiken med en nationell samling kring ett räddningsprogram som har tillräcklig politisk kraft att undanröja de grundläggande hindren för långsiktig tillväxt. Däri ligger också möjligheten att skapa den långsiktiga trovärdighet som kan få Sveriges offentliga finanser i balans. Detta är också Sveriges enda möjlighet att slippa en permanent position som ett av Europas fattigare länder. För att den svenska ekonomin långsiktigt skall kunna utvecklas så att välfärden kan garanteras och arbetslösheten minimeras är flera åtgärder av strukturell natur nödvändiga.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En god produktivitet innebär att de tillgängliga resurserna ger ett stort utbyte och därmed främjar ekonomisk utveckling, men medför också att en viss produktion kan åstadkommas med mindre resurser, vilket minskar miljöbelastningen. En väl fungerande infrastruktur, inkl. telekommunikationer och informationsteknik, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet skall kunna expandera. De satsningar som påbörjades under den förra mandatperioden bör fullföljas. Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv skall kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste förbättras. Det krävs reformer av arbetsrätten som bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera såväl kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. En god ägarspridning i näringslivet har stor betydelse för utvecklingskraften i ekonomin och förutsättningarna att skapa tillväxt och välfärd.
I motionen anförs att Kristdemokraterna alltid har betonat och fört fram etikens betydelse för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Etiken måste vara grundläggande vid valet av politiska lösningar och vid olika ekonomiska prioriteringar. Sett ur detta etiska perspektiv finns mycket att vara besviken på i regeringens reviderade finansplan. Som en del i denna etiska dimension finns förvaltarskapets princip, nämligen människans personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande generationer samt den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste präglas av social och ekologisk hänsyn. Resultatet av tillväxten måste komma alla grupper i samhället tilll godo genom en rättvis fördelningspolitik. Den inriktning av den ekonomiska politiken som regeringen nu följer innebär att de svaga i samhället, arbetslösa och sjuka, får ta ett alltför stort ansvar för det ekonomiska läget.
Om den svenska ekonomin skall komma ur den nuvarande krisen krävs en kraftig expansion av nyföretagandet. I motionen föreslås mot den bakgrunden ett program som syftar till att 50 000 nya företag skall kunna etableras under de närmaste åren. Programmet har följande inriktning. Riksdagen bör besluta om en återgång till neutral beskattning av kapitalinkomster genom slopad dubbelbeskattning. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen med sikte på att riksdagen skall kunna ta beslut om lagstiftning tidigt under hösten 1995.
Enligt kompletteringspropositionen skall regeringen senare återkomma till riksdagen med förslag till kvittningsrätt vid underskott i nystartad verksamhet. Kvittningsrätten skall enligt kompletteringspropositionen införas först inkomståret 1996. Eftersom kvittningsrätten togs bort den 1 januari 1995 uppstår ett "glapp" under år 1995. Det är märkligt att kvittningsrätten enligt regeringen och Centerpartiet inte bör införas under år 1995 så att detta "glapp" kan undvikas. Det är inte rimligt att Sverige skall riskera att nya företag inte startas på grund av att kvittningsrätten dröjer. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att reglerna skall kunna tillämpas med verkan fr.o.m. inkomståret 1995.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen att man avsåg att överväga införandet av ett system med riskkapitalavdrag. I kompletteringspropositionen har detta nu reducerats till att ett temporärt riskkapitalavdrag skall införas. I motionen framhålls att Kristdemokraterna länge arbetat för införande av ett riskkapitalavdrag som en av flera vägar för att underlätta startande och expansion av företag. Detta instrument för förnyelsen av företagsbeståndet skall inte vara beroende av konjunktursvängningen utan vara långsiktigt. Därför bör avdragsmöjligheten vara permanent.
Arbetsrätten är framför allt till för att värna den anställde i förhållande till arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i sin tur är en styrka för företagen. På vissa områden kan dock utformningen av arbetsrätten fungera som ett hinder för företagsexpansion. Motionärerna förordar en arbetsrätt huvudsakligen i enlighet med den som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. I motionen avvisas även regeringens förslag till besparingar beträffande främjande av kvinnors företagsanda.
Åtgärder för att utveckla tjänstesektorn måste vidtas. Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag och enligt SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. En politisk stimulans för att påskynda denna utveckling skulle få påtagligt positiva effekter på antalet nya jobb. En sänkning av tjänstemomsen skulle öka efterfrågan på en mängd olika tjänster och därmed ge många nya jobb. Även en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter förordas av motionärerna.
Som motionärerna ser det skulle en skatteväxling, med sänkta skatter på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga råvaror, vara ett steg mot ett skattesystem som främjade tjänsteproduktion. Men en differentierad skatt på olika typer av arbeten, där tjänster beskattas lägre än varuproduktion, är också nödvändig för att underlätta tillkomsten av nya jobb inom tjänstesektorn. En sänkning av tjänstemomsen bör ske före en sänkning av matmomsen. I motionen föreslås därför en sänkning av tjänstemomsen från 25 % till 12 %. I enlighet med skatteväxlingens princip föreslås också en höjning av olika energi- och miljörelaterade skatter. De höjningar av miljö- och energirelaterade skatter som föreslås i regeringens proposition 1994/95:203 Finansiering av EU-medlemskapet bör enligt motionärerna utnyttjas för att delfinansiera sänkningen av tjänstemomsen.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
De flesta svenska hushåll har under de senaste åren drabbats av den negativa ekonomiska utvecklingen och de därav föranledda kraven på en omstrukturering av vår ekonomi. Förklaringen till de uppkomna svårhanterliga problemen är som tidigare redovisats att den svenska ekonomin under början av 1990-talet genomgick den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Den samlade produktionen minskade tre år i följd med sammanlagt 5 %. Detta ledde till en flerdubbling av arbetslösheten samtidigt som den offentliga sektorns finansiella sparande förvandlades från ett överskott på drygt 4 % av BNP år 1990 till ett rekordstort underskott motsvarande drygt 13 % av BNP år 1993. Detta har i sin tur lett till en snabb ökning av den offentliga skuldsättningen. Statsskulden uppgick i slutet av år 1994 till 1 287 miljarder kronor eller 84,8 % av BNP.
Som framgår av betänkandets avsnitt om den ekonomiska utvecklingen började under år 1994 ekonomin återhämta sig och BNP ökade med drygt 2 %. Spridningseffekterna från den gynnsamma exportutvecklingen till andra delar av ekonomin blev allt mer synliga, vilket också tagit sig uttryck i en kraftig investeringsexpansion inom näringslivet.
Det mest illavarslande och kanske också svåraste problemet som lågkonjunkturen åsamkat ekonomin har varit den kraftigt negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen minskade mellan åren 1990 och 1994 med mer än 500 000 personer och arbetsmarknadsläget är alltjämt oacceptabelt. Den förda politiken börjar emellertid ge resultat. Den offentliga sektorns sparandeunderskott kommer under de närmaste två åren att kraftigt reduceras. Statsskulden i relation till BNP stabiliseras redan nästa år för att sedan börja minska. Bakom denna nödvändiga snabba förbättring ligger såväl konjunkturuppgången som den extremt kraftiga åtstramningen av finanspolitiken som inneburit en mycket omfattande budgetförstärkning med såväl skattehöjningar som besparingar.
Regeringen har sedan tillträdet i oktober inriktat politiken på att öka sysselsättningen, sanera de offentliga finanserna och stärka Sveriges ekonomi inför nästa lågkonjunktur.
Utskottet kan konstatera att den förda ekonomiska politiken i allt väsentligt har mötts av ett starkt och brett stöd i riksdagen, och med små justeringar har regeringens förslag om budgetförstärkande åtgärder även beslutats.
Det bör även framhållas att det i riksdagen finns en bred uppslutning kring vikten av prisstabilitet. Inflationen i den svenska ekonomin är nu i nivå med genomsnittet i EU. Men det bör betonas att denna låga inflationsnivå har etablerats under en lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. Som anförs i propositionen krävs för att man skall få fullt förtroende för prisstabilitetsmålet att inflationen kan hållas tillbaka även under mera normala konjunkturförhållanden. En långsiktig prisstabilitet är en avgörande förutsättning för lägre obligationsräntor, ökade investeringar och därmed också en stabil tillväxt och ökad sysselsättning.
Enligt motion Fi31 (m) kännetecknas regeringens finanspolitik av oförmåga till en konsekvent och uthållig besparingspolitik samtidigt som en genomtänkt tillväxtstrategi helt saknas. I motionen upprepas Moderaternas tidigare krav på skattesänkningar och att saneringen av de offentliga finanserna nästan uteslutande måste ske genom utgiftsneddragningar. I såväl motion Fi31 (m) som i Fi32 (fp) riktas kritik mot den förda politiken som varande alltför präglad av ensidigt kameralt tänkande. Som framgår av utskottets sammanfattning av förslagen i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) till riktlinjer för den ekonomiska politiken görs påståendet att den nu förda politiken främst leder till att villkoren för företagande försämras.
Utskottet avvisar den kritik i motion Fi31 (m) som riktas mot regeringens finanspolitik. Utskottet återkommer senare i betänkandet till en utförlig redovisning av budgetpolitiken men vill här framhålla att det knappast kan vara seriöst menat att karakterisera en finanspolitik som inneburit att regering och riksdag under loppet av knappt ett år tagit beslut om budgetförstärkningar på drygt 100 miljarder kronor som "bristfällig sparpolitik" och "sparbluff". Det är en beskrivning av den förda finanspolitiken som saknar täckning. Den åtstramning av finanspolitiken som den nuvarande regeringen tvingats genomföra saknar motstycke i modern svensk historia.
Som utskottet framhöll i betänkandet (1994/95:FiU10) med anledning av budgetpropositionen måste en snabb neddragning av budgetunderskottet genomföras samtidigt som den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken är att bekämpa massarbetslösheten. Även när det gäller arbetslöshetsbekämpningen är tidsfaktorn viktig. Går det inte att få ned arbetslösheten inom rimlig tid är risken stor att även Sverige drabbas av en sådan permanent hög arbetslöshet som karakteriserat nästan alla västeuropeiska länder i mer än ett decennium.
Som framgått av utskottets redovisning av partimotionerna understryks i samtliga motioner att inriktningen av den ekonomiska politiken måste främja tillväxten. Utskottet delar den uppfattningen men vill framhålla att det även här föreligger svåra avvägningsproblem. I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) kritiseras de skattehöjningar som genomfördes i enlighet med förslagen i förra höstens ekonomisk-politiska proposition. Av denna kritik drar Moderata samlingspartiet bl.a. slutsatsen att förmögenhetsskatten bör slopas och att skatten på kapitalinkomster bör sänkas. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en sådan inriktning av skattepolitiken skulle försvåra möjligheterna att genomföra en nödvändig och snabb sanering av statsfinanserna. Det går inte, enligt utskottets uppfattning, att göra stora, tunga och svåra ingrepp i socialförsäkringarna och arbetslöshetsersättningen och bedriva en sparkampanj riktad mot den offentliga sektorn om man samtidigt anser sig ha råd att t.ex. avskaffa förmögenhetsskatten. Detta borde vara en insikt som varje regering måste ha som utgångspunkt för att få förståelse och nödvändig uppslutning från alla samhällsgrupper för de åtgärder som krävs för att ta Sverige ur den ekonomiska kris som drabbat landet.
När det gäller utvecklingen inom företagssektorn vill utskottet peka på den mycket gynnsamma konkurrenssituationen som de exportinriktade företagen erhållit genom deprecieringen av kronan men också på det goda resultatet av det arbete som bedrivits inom företagen för att förbättra produktiviteten.
För de mindre och medelstora företagen som främst vänder sig mot hemmamarknaden är situationen annorlunda.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i den ekonomisk-politiska propositionen (1994/95:25) avsattes ett särskilt utrymme om 2 miljarder kronor för åtgärder inom företagsskatteområdet. Åtgärderna bör ha sin inriktning mot de mindre företagen och i första hand syfta till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Som framhålls i kompletteringspropositionen skall samrådet med företrädare för näringslivet fortsätta. Som en första åtgärd kommer regeringen att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds för närvarande. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomster av tjänst.
I motion Fi31 (m) anförs att i den moderata strategin för att minska den offentliga skuldsättningen ingår även att minska de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. Den stabiliseringspolitiska ambitionen att genom den offentliga sektorn dämpa alla konjunktursvängningar har drivits för långt i Sverige, heter det i motionen. Den automatiska stabiliseringen kostar mer än den smakar.
I kompletteringspropositionen föreslås införandet av ett utgiftstak. Även om något konkret förslag ännu inte föreligger är det uppenbart att ett utgiftstak innebär att de automatiska stabilisatorerna försvagas vid en konjunkturnedgång. Med anledning av vad som sägs i motion Fi31 (m) om automatiska stabilisatorer vill utskottet betona att detta inte är liktydigt med att man måste sänka ambitionsgraden inom stabiliseringspolitiken. I stället kommer större krav att ställas på regeringen att snabbt kunna vidta finanspolitiska åtgärder, när det är uppenbart att konjunkturen försvagas. När det gäller tendenser till överhettning av ekonomin bör de automatiska stabilisatorerna, som då främst verkar på statsbudgetens inkomstsida, inte påverkas av införandet av ett utgiftstak. I en sådan situation kan ett utgiftstak bidra till att stabilisera ekonomin.
I motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) behandlas de penningpolitiska frågorna mycket översiktligt. Som utskottet nämnt råder det bred enighet vad gäller kravet på prisstabilitet. Utskottet vill dock i detta sammanhang göra följande påpekande med anledning av diskussionen i motion Fi31 (m) om regeringens skuldsaneringsstrategi. I motionen sägs bl.a. att "det har antytts att det skulle kunna gå att åtminstone inflatera bort en del av underskottet i de offentliga finanserna". För att undanröja alla tänkbara missförstånd vill utskottet kraftigt understryka att ett utnyttjande av en sådan metod aldrig kommer att ske i den ekonomiska politiken. Utskottet utgår ifrån att motionärerna inte med den här citerade, något svepande formuleringen i motionen vill hävda att en sådan politik skulle ha övervägts av regeringen.
När det gäller utformningen av arbetsmarknadspolitiken ställs i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) krav på ändringar i nuvarande regelsystem för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.
I motion Fi31 (m) krävs mycket långtgående förändringar i lagstiftningen. Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och generella möjligheter öppnas för enskilda anställningsavtal mellan företag och medarbetare. Beslut bör, sägs det i motionen, omedelbart fattas om en liberalisering av arbetslagstiftningen. Vidare framhålls vikten av att lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten. Arbetsmarknadens parter bär ett huvudansvar för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Underförstått innebär motionärernas ståndpunkt att lönedifferenserna på den svenska arbetsmarknaden måste bli större.
Utskottet kan inte ställa sig bakom vad motionärerna anför i motion Fi31 (m). Enligt utskottets mening måste det vara en mycket kortsiktig strategi att öka löneskillnaderna för att angripa arbetslösheten. Det skulle hota både den rättvisa fördelningen och samhällets långsiktiga förmåga till tillväxt. Detsamma gäller anställningstryggheten. Den skall skydda mot godtyckliga och diskriminerande uppsägningar. Men avsikten är självfallet inte att skapa onödiga och svårhanterliga hinder för den ständigt nödvändiga omvandlingen av produktionsorganisationen. Ett dåligt anställningsskydd försämrar emellertid hushållningen med arbetskraft genom att det ger incitament till kortsiktiga och lågproduktiva anställningsformer. Det riskerar också att leda till att långtidsarbetslösheten och utslagningen i arbetslivet ökar.
I motionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna förs, som utskottet ser det, en i jämförelse med de krav på förändringar som framförs i motion Fi31 (m) väsentligt rimligare och därför mer intressant diskussion. I motion Fi35 (kds) föreslås vissa ändringar i arbetsrätten som skulle göra att småföretagare vågade anställa fler än vad som i dag är fallet. I motion Fi32 (fp) anförs att det är angeläget att hålla fast vid de grundläggande tankarna i lagen om anställningsskydd, inte minst av hänsyn till de äldre som ofta har stora svårigheter att få nytt jobb om de väl blivit arbetslösa. En arbetsrätt som utgår från att företagen inte utan vidare kan säga upp sina anställda innebär starkare drivkraft för arbetsgivarna att utveckla sina medarbetare. I många fall har reglerna fungerat bra. Företag och lokala fack har i samverkan kunnat finna bra lösningar i besvärliga situationer. Det finns likafullt, menar motionärerna, två viktiga skäl att genomföra vissa förändringar i arbetsrätten. Det ena är att en del bestämmelser ibland varit ett hinder för småföretagens utveckling. Det andra är att alltför stelbenta regler kan hämma nyanställningar på en arbetsmarknad som i allt högre grad förutsätter flexibilitet.
Utskottet anser att arbetsrätten spelar en viktig roll för produktiviteten och tillväxten. Som framgår av kompletteringspropositionen har regeringen nyligen tillsatt en kommission med företrädare för parterna på arbetsmarknaden med uppgift att diskutera den fortsatta utvecklingen inom arbetsrättens område så att den blir stabil och långsiktigt hållbar. Kommissionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt små företags villkor. Det är särskilt angeläget att de framtida arbetsrättsliga lösningarna blir sådana att de går att tillämpa på ett smidigt sätt i småföretagen. Det kan också nämnas att kommissionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt åtgärder för att främja jämställdhet mellan könen och förbättra invandrares villkor på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
I motion Fi33 (v) anförs att den ekonomiska politiken måste inriktas mot en bekämpning av arbetslösheten, en rättvis fördelning och en sanering av statsfinanserna. Enligt motionärerna är regeringens politik ensidigt inriktad mot en sanering av de offentliga finanserna, vilket inneburit att åtgärder mot arbetslösheten och för en rättvis fördelning kommit i andra hand. Med hänvisning härtill kan inte motionärerna ställa sig bakom den inriktning av den ekonomiska politiken som den utformats i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet har tidigare i anslutning till höstpropositionen om den ekonomiska politiken ställt sig bakom kraven på en hård åtstramning av finanspolitiken. När nu denna politik skall fullföljas kan utskottet konstatera att Vänsterpartiet inte förmår att fortsättningsvis ställa sig bakom nödvändiga svåra ekonomisk-politiska beslut.
I motionen framhålls att den svenska ekonomin nu visar klara tecken på en återhämtning. Som framgår av utskottets redovisning av det ekonomiska läget delar utskottet denna uppfattning. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka att denna positiva utveckling inte kan tas till intäkt för att det går att slå av på takten i saneringen av de offentliga finanserna.
Utskottet vill även betona att de åtgärder som regeringen föreslår måste bedömas i sin helhet. Det är ett åtgärdspaket som riksdagen har att ta ställning till.
Trots att det ekonomiska läget började ljusna under år 1994 kommer underskottet i statsfinanserna budgetåret 1994/95 att vara av storleksordningen 200 miljarder kronor. Bl.a. det höga ränteläget ställer oavvisliga krav på en ytterligare åtstramning av finanspolitiken. Underskottet i statsfinanserna måste pressas ned under den nu rådande goda konjunkturen. Det är en självklarhet att med den extrema obalans som i dag karakteriserar statsfinanserna blir avvägningen mellan en ytterligare åtstramning av finanspolitiken och fördelningspolitiken svår att hantera. Utskottet vill emellertid bestämt bestrida påståendet i motion Fi33 (v) att hänsynstaganden till en rättvis fördelningspolitik inte beaktats vid framtagningen av kompletteringspropositionens åtgärdspaket.
Som framhålls i kompletteringspropositionen visar analysen att åtgärderna i höstens ekonomisk-politiska proposition, budgetpropositionen och den nu aktuella propositionen sammantaget har en rimlig fördelningsprofil. Även om sänkta sociala transfereringar särskilt berör hushåll med måttliga eller låga inkomster, så kompenseras dessa relativt väl av sänkt moms på livsmedel. Åtgärderna slår relativt jämnt för olika grupper och alla är med och delar de nödvändiga uppoffringarna. De viktigaste effekterna ur fördelningssynvinkel, nämligen de genom åtgärderna förbättrade förutsättningarna för hög sysselsättning och låg ränta, kommer utöver de här redovisade direkta effekterna.
I Vänsterpartiets motion, liksom i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), och Fi35 (kds), avvisas förslaget att sänka mervärdesskatten på livsmedel till 12 %. En sådan åtgärd har tidigare föreslagits av Vänsterpartiet under en lång följd av år men den avvisas nu med motiveringen att det är fel att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna och kompensera detta med en sänkning av matmomsen. I de här nämnda tre borgerliga motionerna motiveras förslaget att avslå kompletteringspropositionens förslag på denna punkt med att det finns andra skatter som från främst tillväxtsynpunkt är mer angelägna att sänka.
Utskottet kan inte dela de synpunkter som förs fram i motionerna Fi33 (v), Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) vad gäller förslaget att sänka matmomsen. Återigen vill utskottet erinra om att förslaget att sänka mervärdesskatten är en del av ett samlat åtgärdspaket. En sänkning av matmomsen från 21 % till 12 % gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som i allmänhet använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. De sammantagna konsekvenserna av förändringarna blir därför mera jämnt fördelade. En viktig konsekvens av förslaget är också att om matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med inemot en procentenhet under år 1996. Reformen innebär vidare strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och skattekvoten sänks.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 1.
På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi34 (mp) vikten av att sanera de offentliga finanserna. Men på samma sätt som i Miljöpartiets motion med anledning av budgetpropositionen läggs tyngdpunkten på kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och socialt genomtänkt. Beskattningen av arbete totalt sett bör inte öka. Den bör minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Ett avgörande bidrag till en lösning på den ekonomiska kris som Sverige i dag befinner sig i är enligt motionärerna att genomföra en skatteväxling.
Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken anföra följande.
Utskottet konstaterar inledningsvis att tyngdpunkten i Miljöpartiets partimotion ligger på de budgetpolitiska riktlinjerna.
En central del i diskussionen om utformningen av finanspolitiken i motion Fi34 (mp) är förslaget om en skatteväxling, där främst skatt på arbete skall ersättas med skatt på energi och miljö. Utskottet delar motionärernas uppfattning att möjligheterna att genomföra en sådan skatteväxling bör prövas. Detta är även regeringens uppfattning. Frågan om en s.k. grön skatteväxling med en höjning av skatteuttaget på miljöskadlig verksamhet och en sänkning av skatten på arbete har aktualiserats i EU:s vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Som anförs i propositionen har för Sveriges del en utredning tillsatts, som skall undersöka förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet. Utredningen kommer bl.a. att behandla en skatteväxlings effekter på miljön, näringslivets internationella konkurrenskraft, sysselsättningen och inkomstfördelningen. En grön skatteväxling kan komma att bidra till en samhällsekonomiskt sett mer effektiv beskattning. En eventuell omfördelning av skatteuttaget måste dock ske på ett ansvarsfullt sätt. De svaga offentliga finanserna gör att eventuella sänkningar måste finansieras fullt ut.
I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet framhålla att även om kravet på en samhällsekonomiskt effektiv beskattning kan motivera förändringar i skattereglerna bör detta i varje enskilt fall avvägas mot önskemålet om stabila regler. Detta talar för återhållsamhet med förändringar i skattereglerna.
Enligt utskottets mening är Miljöpartiets krav på utformningen av finanspolitiken till stora delar tillgodosett genom tillsättandet av här nämnda utredning. Utskottet vill dock tillägga att Miljöpartiet överdriver möjligheterna att komma tillrätta med obalanserna i de offentliga finanserna med hjälp av en skatteväxling.
I motion Fi34 (mp) redovisas kritiska synpunkter på finans- och valutamarknadens funktionssätt. Liknande kritik framförs också i motion Fi33 (v). I motion Fi34 (mp) efterlyses förslag till åtgärder som ökar trögheten och stabiliteten i systemen.
Utskottet återkommer till dessa frågor i avsnittet om penningpolitiken.
I motion Fi34 (mp) yrkande 1 hemställs vidare att riksdagen skall göra ett uttalande att syftet med den ekonomiska politiken är att tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön sätter. Utskottet känner inte till om det finns något politiskt parti som inte kan ställa sig bakom ett sådant uttalande. Utskottet kan därför inte se att det finns anledning för riksdagen att göra något uttalande till regeringen med ovan angiven innebörd.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet kompletteringspropositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1, Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3, Fi35 (kds) yrkande 1 samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
Miljö och ekonomi
I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta ansvar för miljön är beroende av att vi har råd. Det är tyvärr vanligt att miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Motionärerna föreslår en kommission för miljön som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
Jordbruksutskottet instämmer i sitt yttrande (JoU5y) i regeringens bedömning att tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna får inte öka. Klara gränser måste enligt jordbruksutskottets mening finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom miljöpolitiken öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en korrekt prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen.
I likhet med jordbruksutskottet är finansutskottet av samma mening som motionärerna att det självfallet är viktigt att uppnå överensstämmelse mellan mål och verklighet i miljöpolitiken och att finna lösningar på de konflikter som finns mellan de traditionella ekonomisk-politiska målen och målen för miljöpolitiken. Finansutskottet kan emellertid inte dela uppfattningen att det skall tillsättas en särskild kommission för att analysera dessa frågor. Utskottet utgår ifrån att den analys som efterfrågas i motion Fi32 (fp) utgör ett av de viktigare inslagen i Miljödepartementets och regeringens löpande arbete.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 4.
I motion Fi34 (mp) yrkande 2 anförs att en betydande miljöskuld har byggts upp under en följd av år. Enligt de uppgifter som redovisats i motionen ökar miljöskulden i Sverige med ca 5 miljarder kronor per år. Vid förslag till åtgärder inom den ekonomiska politiken måste man, menar motionärerna, ha dessa fakta i åtanke, annars är risken stor att en ökad tillväxt sker på bekostnad av en ökad miljöskuld.
Enligt utskottets mening är yrkande 2 i Miljöpartiets partimotion alltför allmänt hållet. Det enda som sägs i motionen är, enligt utskottets tolkning, att på grund av en stor miljöskuld och fortsatt ökning av denna måste vi föra en aktiv miljöpolitik. Mot ett sådant uttalande torde ingen invända.
Utskottet kan inte se det meningsfulla i att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen med anledning av yrkande 2 i motion Fi34 (mp) varför yrkandet avstyrks.
Penningpolitiken
Regeringen konstaterar i kompletteringspropositionen att prisstabilitet är en viktig förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik och det är därför av yttersta vikt att inflationsproblemet inte tillåts återkomma i den svenska ekonomin.
Penningpolitikens huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation. Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet som att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 % med en marginal uppåt och nedåt på 1 procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder.
I Vänsterpartiets motion Fi33 kritiseras Riksbankens penningpolitik (yrkande 57). Den högräntepolitik som Riksbanken fört sedan hösten 1994 bidrar till att skapa förväntningar om kontinuerligt stigande långräntor. Den pressar inte bara ned aktiviteten på hemmamarknaden utan fördyrar också kostnaderna för den svenska statsskulden via dyrare upplåningskostnader med allt högre ränteutgifter. Inriktningen av penningpolitiken innebär därför, enligt motionärerna, en onödigt stor belastning för det svenska folkhushållet. Motionärerna motsätter sig en politik som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) hemställs att inflationsmålet skall ligga fast. Det är betydelsefullt att inflationsmålet verkligen uppfattas som trovärdigt av de finansiella placerarna. Skuldutvecklingen måste tas på största allvar och det är viktigt att visa att man är beredd att göra uppoffringar för att nå inflationsmålet, anför motionärerna.
Utskottet delar inte synsättet i motion Fi33 (v) att den ekonomiska politiken har att välja mellan låg inflation å den ena sidan och lägre arbetslöshet och hög produktion å den andra. Det finns många studier som tvärtom ger underlag för uppfattningen att en låg inflation ger goda förutsättningar för en långsiktigt god tillväxt och hög sysselsättning. Länder med hög inflation är mer sårbara när det inträffar ekonomiska kriser eller störningar av olika slag. Det är därför av stor betydelse att inflationen kan hållas på en låg nivå i den svenska ekonomin.
Huvuduppgiften för penningpolitiken, som bedrivs självständigt av Riksbanken, är att säkerställa prisstabilitet. Riksbanksfullmäktige har definierat ett inflationsmål som är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder. För att motverka tendenser till stigande inflation i delar av ekonomin och stigande inflationsförväntningar har penningpolitiken stramats åt under senare tid. Riksbanken har sedan augusti 1994 successivt höjt reporäntan med sammanlagt 1,41 procentenheter.
En följd av saneringen av statsfinanserna är att nedtrappningen av subventioner och höjningen av vissa indirekta skatter leder till att konsumentpriserna stiger. Därmed finns en risk att ökningstakten i konsumentprisindex åtminstone under en period, som nu i april 1995, överstiger 3 %. Den stramare finanspolitiken bidrar dock till att det underliggande inflationstrycket minskar.
Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anförde i februari (1994/95:FiU10) att penningpolitiken måste bedrivas långsiktigt och att något enstaka månadstal för konsumentprisindex som överstiger målet måste tolereras.
Finansutskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen bör avslå motion Fi33 (v) yrkande 57.
Utskottet anser inte heller att det behöver göras något tillkännagivande med anledning av motion Fi40 (m) yrkande 3, varför motionen avstyrks av utskottet.
Kommission för att granska finansmarknaden
I motion Fi33 (v) begärs (yrkande 58) att en kommission skall inrättas för att undersöka vilka företag och institutioner som bedrivit och bedriver omfattande spekulation mot den svenska kronan. Det är enligt motionärerna nödvändigt att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga. Sverige måste också verka för en uppstramning av förhållandena på de internationella finansmarknaderna. Enligt motionärerna skulle en skatt på internationella spekulativa kapitalrörelser, en s.k. Tobinskatt, ge inte bara ytterligare resurser till FN:s biståndsverksamhet utan också minska trycket mot små och utsatta valutor som kronan.
Även Miljöpartiet förordar i sin motion Fi34 att en avgift införs på den internationella penning- och valutamarknaden och att Sverige bör vara pådrivande för att förändra spelreglerna på de internationella finansmarknaderna. Motionärerna tänker sig att en parlamentarisk kommitté skulle få i uppdrag att ta fram förslag till bättre formella och informella spelregler (yrkande 9). Det vore också av värde om kommittén undersökte penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin.
Enligt utskottets mening torde möjligheterna att införa en avgift på internationella finansiella transaktioner vara mycket begränsade i det system med avreglerade finansmarknader vi har i dag. Med den rörlighet som kännetecknar de finansiella transaktionerna skulle det räcka med att något land eller finanscentrum inte deltar i systemet med avgifter för att kapitalströmmarna skulle ta vägen vid sidan av de avgiftsbelagda. Därmed skulle systemet inte fungera.
Man kan emellertid inte bortse från att de stora kapitalflödena på de finansiella marknaderna medför vissa risker för banker och andra finansiella institut på grund av fluktuationer i räntor, valutakurser m.m. Motionärernas krav på att förhållandena på finansmarknaderna görs tydliga och synliga uppfylls bäst genom att det finns en nationell tillsynsmyndighet med goda resurser, internationella kontakter och samarbete. Tillsynen skall verka för, följa upp och kontrollera att instituten följer lagar, regler och förordningar. Krav skall ställas på att aktörerna utformar regler som skyddar kunder och andra intressenter för oskäliga risker. Det är också viktigt att tillsynsmyndigheten analyserar och utvärderar utvecklingen på marknaderna. Ett internationellt utvecklingsarbete för genomlysning av sådana risker har ägt rum i Baselkommittén, ett internationellt samarbetsorgan för banktillsynsfrågor, och i IOSCO, som är ett samarbetssorgan för tillsynsmyndigheterna för värdepappersbolag världen över. De har gemensamt utarbetat ett ramverk för vilken information som tillsynsmyndigheter bör inhämta från banker och värdepappersbolag som är stora aktörer på derivatmarknaderna. Denna information skall tjäna som underlag för att bedöma riskerna i derivathandeln och värdera institutens riskkontrollsystem.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi33 (v) yrkande 58 och Fi34 (mp) yrkande 9.
Förbud mot monetär finansiering
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 102--113) att staten inte längre skall kunna tillgripa s.k. monetär finansiering, dvs. att låna i Riksbanken för att finansiera budgetunderskottet. Normalt förekommer inte statlig upplåning i centralbanken i välutvecklade marknadsekonomier annat än för att hantera statens kortfristiga likviditetsbehov. Flertalet länder har under senare år valt att reducera även denna möjlighet. Ett förbud mot att finansiera statens utgifter på statsbudgeten genom att låna i Riksbanken verkar förtroendeskapande på de finansiella marknaderna, anförs det i propositionen, och bidrar till en klarare ansvarsfördelning mellan penning- och statsskuldspolitiken. Inom EU har ett förbud mot statliga kreditmöjligheter i centralbankerna trätt i kraft.
I Sverige ersattes statens kortfristiga upplåning i Riksbanken successivt från hösten 1993 med en upplåning på den öppna marknaden. Riksgäldskontorets kontokredit i Riksbanken avvecklades den 1 juli 1994. Någon förändring i lagstiftningen gjordes emellertid inte. Ett förslag härom läggs nu fram i kompletteringspropositionen (bilaga 7.2, yrkande 1).
Förslaget innebär dock att Riksgäldskontoret även fortsättningsvis skall kunna ta upp valutalån för att tillgodose Riksbankens behov av valutareserv.
En konsekvens av förslaget är att Riksbankens möjligheter att göra kapitalinsatser i de internationella finansorgan som Sverige är medlem i begränsas till insatser i Internationella valutafonden. Riksbanken skall därför utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen. Regeringen skall också överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken (yrkandena 2 och 3, bilaga 7:2).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet avstyrker i motionerna Fi33 (yrkande 56) och Fi34 (yrkande 14) förslaget att avskaffa möjligheterna till s.k. monetär finansiering. Miljöpartiet anser att förbudet innebär en onödig begränsning av det politiska handlingsutrymmet och kan öka riskerna vid oroligheter i det finansiella systemet. Motionärerna betvivlar att denna typ av åtgärder ger ett ökat förtroende. Vänsterpartiet anser att förslaget är ytterligare ett steg mot en rigid normbaserad ekonomisk politik som totalt sett bidrar till att minska möjligheterna att bedriva en dynamisk och sysselsättningsorienterad politik.
Som framgått av utskottets redovisning förekommer bland flertalet välutvecklade marknadsekonomier inte längre någon statlig upplåning i centralbanken för att finansiera statliga utgifter. Ett förbud mot monetär finansiering bidrar enligt utskottet till att öka penningpolitikens trovärdighet och därmed möjligheterna att uppnå varaktigt låg och stabil prisutveckling samt låga räntor. Att som motionärerna vill, hålla öppet för en finansiering via sedelpressarna som ett sätt att öka det politiska handlingsutrymmet, vill utskottet bestämt ta avstånd från. Det långsiktiga historiska sambandet mellan inflation och penningmängd är minst sagt avskräckande.
Förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoser de krav det svenska medlemskapet i EU ställer på anpassning av svensk författning till EU:s lagstiftning. Nuvarande svenska regler för statens upplåning i Riksbanken är inte förenliga med EG-fördraget.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag om förbud mot monetär finansiering och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp) yrkande 14.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet också tillstyrker att Riksbanken utan vederlag skall överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken om totalt 593 miljoner kronor till regeringen och att regeringen skall överta samtliga förpliktelser som följer av Sveriges kapitalinsats i Världsbanken.
Konvergensprogrammet
I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, har betydelsefulla instrument tillkommit i gemenskapens arsenal av åtgärder för att påverka den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är att samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske årligen i det högsta politiska organet inom gemenskapen, nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer). Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen (artiklarna 103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Därtill finns ett förfarande reglerat vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna (artikel 104 c). Vidare finns kravet att varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall utarbeta konvergensprogram (artikel 109e.2) för den ekonomiska politiken och ange de medel som skall användas för att uppnå målen.
Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som är de enda länder som i stort sett uppfyller konvergenskriterierna, har lagt eller kommer att lägga fram konvergensprogram. Finansutskottet gjorde i yttrande till utrikesutskottet med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (1994/95:FiU1y) några kommentarer kring konvergensprogrammets utformning och redovisade sin syn på hur det skulle hanteras i förhållande till riksdagen.
Utskottet framhöll bl.a. att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas regeringar. Programmen bör innehålla en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga att vidta för att konvergenskraven skall uppfyllas. Utskottet förutsatte att detta program för Sveriges del skulle komma att offentliggöras och redovisas för riksdagen.
I motion Fi34 (mp) anförs (yrkande 13) att konvergensprogrammet är ett program som i flera avseenden torde gå utöver vad som redovisats av regeringen i budget- och kompletteringspropositionerna. Programmet bör därför göras till föremål för offentlig debatt och beslut i riksdagen innan det lämnas till EU.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Utarbetandet av ett konvergensprogram pågår inom regeringskansliet. En bred politisk samling kring detta program är väsentlig anför regeringen i kompletteringspropositionen. Företrädare för partierna i riksdagen har därför inbjudits till överläggningar med regeringen med anledning av detta arbete. Överläggningarna har ännu inte avslutats (den 30 maj 1995), men avsikten är att ett program skall offentliggöras under första hälften av juni och redovisas för såväl finansutskottet som EU-nämnden innan riksdagen avslutar vårsessionen. Utskottet anser att denna ordning för utarbetande av ett konvergensprogram för Sverige mer än väl uppfyller de krav utskottet och riksdagen tidigare ställt sig bakom. Utskottet anser mot bakgrund härav att motion Fi34 (mp) yrkande 13 bör avslås av riksdagen.
Arbetsmarknadspolitiken
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 2--3) föreslås att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 % till 75 % av dagsförtjänsten före arbetslösheten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari 1996. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Enligt förslag i propositionen (bil. 5) skall kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas något intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. I propositionen anges vidare att regeringen avser att samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av nivåerna för utbildningsbidrag.
I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5 miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och övergångsbestämmelserna i lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (delvis), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkande 28, A56 (mp) yrkande 6 och Fi35 (kds) yrkande 18. Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 yrkande 29 och A56 yrkande 7 att i stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är 80 % på inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över denna nivå. Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i motionerna Fi33 yrkande 42 resp. Fi35 yrkande 19 regeringens förslag om en sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet i motion A52 yrkandena 14 och 15 dels en sänkning av grundbeloppet till 210 kr per dag, dels en sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till 529 kr per dag.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande att regeringens förslag om en sänkt kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån beräknas innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår. Med hänsyn till besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella läget anser arbetsmarknadsutskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av grundnivån.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således propositionens förslag i dessa delar. Motionsyrkandena avstyrks.
Till arbetsmarknadsutskottets yttrande har avvikande meningar avgivits av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Utskottet vill erinra om att regeringen nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. har lagt fram flera förslag som innebär en effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan mellan kommunerna m.m.
I detta betänkande behandlas under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen förslag om sänkningar av kompensationsnivåerna inom sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen. Den föreslagna förändringen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % innebär en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, med de andra systemen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till ändring i 20 § ALF och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7.
Den aviserade sänkningen av grundbeloppet i KAS är en konsekvens av sänkningen av ersättningsnivån till 75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
Den högsta dagpenning som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen föreslås däremot inte ändrad utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Som arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande innebär detta att arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomster upp till närmare 5,6 basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot för närvarande ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst närmande till sjuk- och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte berett att tillstyrka en sänkning av denna högsta nivå. Motion A52 (m) yrkande 15 avstyrks sålunda.
Deltidsarbetslösa
I propositionen (bil. 10 s. 4--5) anges att regeringen avser att utfärda föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på deltid och som tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och som begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen. Ersättningen skall baseras på tidigare arbete ersättningsperioden ut. Om den sökande kvalificerar sig till en ny ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för ersättningen i den nya perioden. Denna förändring beräknas för budgetåret 1995/96 innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.
Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för arbetsrättskommissionens arbete.
Vänsterpartiet anser i motion Fi33 yrkande 43 att regeringens aviserade förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet. Motionärerna ifrågasätter också beräkningen av besparingens storlek.
I motion A55 yrkandena 25 och 26 tar Vänsterpartiet upp frågan om en lagstiftning som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med fler timmar. Dessutom bör enligt motionärerna lagen om anställningsskydd ändras så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för arbetsgivare och fack att avtala om deltid.
Arbetsmarknadsutskottet redogör i sitt yttrande för bakgrunden till dagens regler för ersättningsrätten i samband med deltidsarbete. Vidare påminner arbetsmarknadsutskottet om att man tidigare i flera sammanhang har framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska deltidsarbetslösheten.
Beträffande regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om begränsningar av arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa påpekar arbetsmarknadsutskottet att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt nyligen varit restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar som därvid gjorts visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika överväganden som legat bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å ena sidan har avsikten varit att personer inte skall bli fast i ett deltidsarbete där såväl arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse av att situationen förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en person haft ett deltidsarbete än varit helt arbetslös.
Som nämnts avser regeringen att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m. den 3 juli 1995. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att regeringens föreskrifter kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen. Arbetsmarknadsutskottet anför att för att de försäkrade skall få en rimlig möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör ersättningen vid sidan om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996. Arbetsmarknadsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om övergångsregler.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de i detta avsnitt behandlade motionerna.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet vill understryka betydelsen av att arbetsförmedlingen arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas heltidsarbete, och instämmer sålunda i arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. Utskottet ser positivt på att Arbetsrättskommissionen har fått tilläggsdirektiv att med förtur utreda rätten till merarbete för deltidsarbetslösa.
Med det anförda får motion A55 (v) yrkandena 25 och 26 anses tillgodosedd, och motionen avstyrks.
Finansutskottet konstaterar att de av arbetsmarknadsutskottet föreslagna övergångsreglerna beträffande ersättningen till deltidsarbetslösa innebär en merkostnad. Någon finansiering av de föreslagna övergångsreglerna har inte redovisats.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande utgått från att de föreskrifter regeringen avser att utfärda kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen.
Finansutskottet har under hand inhämtat att man inom regeringen därvid avser att pröva möjligheten att ingen skall beröras av sänkningar av ersättningen före den 1 januari 1996. Utskottet har inget att invända mot en sådan lösning under förutsättning att den besparing som anges i kompletteringspropositionen uppnås.
Mot denna bakgrund är inte något tillkännagivande påkallat.
Därmed avstyrks motion Fi33 (v) yrkande 43.
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom arbetslöshetsersättningens område (bil. 10 s. 5). Regeringen anser att det för den första ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60 ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 9 att arbetsvillkoret bör skärpas ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Moderata samlingspartiet anser i motion A52 yrkande 25 att riksdagen bör besluta att arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.
Vänsterpartiet begär i motion Fi33 yrkande 44 ett tillkännagivande om att några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan en ingående utredning har gjorts.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att om möjligt bör alla förslag om större förändringar av arbetslöshetsförsäkringen först beredas av en offentlig utredning. En sådan har också aviserats av regeringen. Arbetsmarknadsutskottet har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras med kortare varsel.
Arbetsmarknadsutskottet motsätter sig en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i Folkpartiets motion. Vidare avvisar arbetsmarknadsutskottet förslaget i Moderata samlingspartiets motion. Beträffande Vänsterpartiets motion finner arbetsmarknadsutskottet att något tillkännagivande från riksdagens sida inte är påkallat. Sålunda avstyrks samtliga motioner.
Avvikande meningar har till arbetsmarknadsutskottets yttrande avgivits av företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet samt Vänsterpartiet.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande i denna del. I enlighet med det förslag om en viss skärpning av arbetsvillkoret som aviseras i propositionen är det lämpligt att sträva mot en något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (fp) yrkande 9. Motionen avstyrks således.
Utskottet motsätter sig bestämt den begränsning av ersättningsrätten som föreslås i motion A52 (m) yrkande 25 och avstyrker sålunda motionen.
Finansutskottet förutsätter att alla större förändringar som görs i arbetslöshetsförsäkringen är grundade på ett fullgott underlag. Något tillkännagivande i den riktningen är inte påkallat, och motion Fi33 (v) yrkande 44 avstyrks således.
Plikttjänstgöring
Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF och KAS-lagarna ersätts med uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär enligt vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad gäller arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer som fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel endast ett fåtal dagar. Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än arbetsmarknadsutskottet och tillstyrker propositionens förslag.
En mer rättvisande redovisning
Arbetslöshetskassor betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till staten. Avgifterna betalas till AMS och minskar det belopp AMS rekvirerar från staten. I propositionen anförs att finansierings- och utjämningsavgifterna bör föras till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel. Utgifterna under anslaget ökar då i motsvarande mån.
I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör därför höjas till 140 % av den under löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen i respektive arbetslöshetskassa. Arbetsmarknadsutskottet har inget att erinra mot propositionen och avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar uppfattningen i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringens förslag ligger i linje med önskemålen om en mer fullständig redovisning av statens inkomster och utgifter och har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av inkomster resp. utgifter för försäkringen.
Utskottet motsätter sig däremot en höjning av finansieringsavgiften på sätt som föreslås i motionen. Utskottet vill därvid erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt yttrande påpekar att avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992. Motion Fi38 (m) bör således avslås.
Förkortad arbetstid
I motion A55 yrkande 22 anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning till sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet begär i motion Fi34 yrkande 30 förslag om förkortad arbetstid. Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli 1995. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar i sitt yttrande (AU4y) att riksdagen nyligen på förslag av utskottet har avslagit motionsyrkanden om förkortad arbetstid. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller sitt ställningstagande och avstyrker motionerna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har avgivit var sin avvikande mening till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande. I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser utskottet att resultat från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har. Med det anförda avstyrks motionerna Fi34 (mp) yrkande 30 och A55 (v) yrkande 22.
Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Regeringen föreslår nu i kompletteringspropositionen att under anslaget i stället anvisas 61 358 582 000 kr.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkandena 26 och 27) att riksdagen anvisar 3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds bl.a. av motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om förkortad arbetstid. Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande anslaget.
I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 45) att ytterligare 3 miljarder kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en 80-procentig kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrkande 20) att ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en 80-procentig kompensationsnivå.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att det av regeringen föreslagna beloppet anvisas. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att detta dock förutsätter att riksdagen godtar de förslag som lagts fram i proposition 1994/95:218 och som berör anslaget. Motionsyrkandena avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har anmält avvikande meningar till arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. De förslag i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. som berör anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. har tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet 1994/95:AU15.
Utskottet har inget att invända mot regeringens medelsberäkning och tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att 61 358 582 000 kr anvisas till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds) yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.
Kostnader för utbildningsvikariat
I motion Fi35 (kds) yrkande 32 föreslås att riksdagen anvisar 1 400 000 000 kronor mindre än regeringens förslag, vilket enligt motionärerna blir totalt 4 154 000 000 kr.
Finansutskottet vill erinra om att för utbildningsvikariat utgår inte bidrag som belastar något anslag. I stället ges möjlighet till avdrag från arbetsgivaravgifterna, vilket påverkar inkomsttiteln 1254 Arbetsmarknadsavgift. Medel för utbildningsvikariat anvisas alltså inte över statsbudgeten som en utgift. För budgetåret 1995/96 beräknas dessa avdrag enligt kompletteringspropositionen uppgå till 5 554 400 000 kr. Skulle detta belopp minska med 1 400 000 000 kr skulle beloppet sålunda uppgå till 4 154 400 000 kr, vilket är 400 000 kr mer än vad som anges i motionsyrkandet. Utskottet har inget invända mot regeringens beräkningar av omfattningen av utbildningsvikariat. Sålunda avstyrks motion Fi35 (kds) yrkande 32.
Bidrag till lönegarantiersättning
Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen föreslås att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs in på statsbudgeten under en egen inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen. Denna förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.
I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas under ett nytt förslagsanslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning. Regeringen föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas 2 419 600 000 kr, varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt 2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad vid utgången av budgetåret 1997.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen.
Finansutskottet har inget att invända mot arbetsmarknadsutskottets yttrande. Utskottet anser att riksdagen bör godkänna den föreslagna ändringen i socialavgiftslagen. Vidare tillstyrker utskottet förslaget att länsstyrelserna erhåller ersättning för administrationen av lönegarantiärenden i enlighet med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker också förslaget till medelsanvisning till Bidrag till lönegarantiersättning.
Invandring
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 15--17) föreslås att ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU7y) ingen erinran mot förslaget.
Finansutskottet har inga invändningar mot socialförsäkringsutskottets yttrande. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om en utvidgning av ändamålen under anslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Regeringen föreslår nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av schablonersättningen med dagens system inte i tillräcklig omfattning ansluter till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför ett nytt utbetalningssystem som bl. a. innebär att en första utbetalning med 0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Det nya systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför förlängda utbetalningar och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. För flyktingar som flyttar till en annan kommun blir det en viss varaktig minskning av statens kostnader. Detta tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande propositionens förslag och avstyrker motionen.
Moderata samlingspartiet har anmält avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets yttrande i denna del. Utskottet tillstyrker propositionens förslag rörande riktlinjer för utbetalning av schablonersättningar.
Utskottet finner den föreslagna anslagsminskningen väl avvägd och tillstyrker att riksdagen anvisar 400 000 000 kr mindre till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Sålunda avstyrks motion Fi31 (m) yrkande 18.
Skatter
Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel
Som redovisats tidigare föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att skattesatsen på livsmedel sänks från 21 till 12 %. Den nya skattesatsen skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996. Sprit, vin och starköl i vissa fall liksom tobaksvaror omfattas inte av den föreslagna sänkningen. Enligt regeringens uppfattning bör vin, sprit och starköl alltid omfattas av normalskatten. Enligt propositionen innebär skattesänkningen en budgetförsvagning för offentlig sektor på 7,7 miljarder kronor.
Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp. Genom att matmomsen sänks beräknas att även uppgången i konsumentprisindex begränsas med inemot en procentenhet under år 1996. I propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i ekonomin. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I Miljöpartiets partimotion godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som ett led i partiets skatteväxlingspaket.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att den i propositionen föreslagna sänkningen av matmomsen vilar på en överenskommelse mellan regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i propositionen tillstyrker skatteutskottet förslaget och avstyrker alltså motionerna i denna del.
Som framgår av vad som redovisats i det föregående delar finansutskottet uppfattningen som framförs i propositionen att förslaget om sänkt livsmedelsmoms skall ses i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Regeringen har lagt fram och riksdagen har godtagit förslag om kraftiga förstärkningar av statsbudgeten, både skattehöjningar och utgiftsbesparingar. Något utrymme för en sänkning av det totala skatteuttaget finns egentligen inte i nuvarande läge utan endast för omfördelningar inom skatteområdet. Riksdagen har under våren ställt sig bakom ett antal höjningar av energiskatterna som på sikt kan förväntas slå igenom på konsumentpriserna. Med en sänkning av mervärdesskatten åstadkommes en skatteväxling som gör att inflationstakten kommer att dämpas något. Med en lägre matmoms kompenseras också barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sina inkomster till mat för de nedskärningar i transfereringssystemet som måste genomföras för att sänka den mycket höga nivån för de offentliga utgifterna (för närvarande ca 70 % av BNP).
Finansutskottet tillstyrker med det anförda förslaget i propositionen att sänka livsmedelsmomsen och avstyrker därmed motionerna F31 (m) yrkande 12, Fi33 (v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 samt Fi44 (fp) yrkande 2.
Skatt på folköl
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från momssänkningen på samma sätt som andra alkoholhaltiga drycker.
Skatteutskottet (SkU7y) delar motionärernas uppfattning att man bör undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av detaljhandelspriset på folköl. Enligt skatteutskottets mening bör regeringen närmare överväga vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till EG.
Vad skatteutskottet anfört bör riksdagen enligt skatteutskottet som sin mening ge regeringen till känna.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning. Detaljhandelspriset på folköl bör inte följa sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel. Man kan antingen som motionärerna föreslår betrakta folköl som andra alkoholhaltiga drycker och beskatta folkölet enligt normalskatten. Ett annat alternativ är att anpassa dryckesskatten så att momssänkningen neutraliseras. Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga vilket alternativ som skall väljas för att åstadkomma att sänkningen av livsmedelsmomsen inte slår igenom på detaljhandelspriset på folköl. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna Fi45 (fp) och Fi46 (s, c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Månatlig uppbörd av mervärdesskatt
I kompletteringspropositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och förkortad kredittid på grundval av förslag i betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 yrkas avslag på den i propositionen föreslagna åtgärden.
Enligt skatteutskottets mening bör riksdagen avvakta med sina ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen. Skatteutskottet avstyrker alltså ifrågavarande motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 och Fi44 (fp) yrkande 10.
Sänkt skatt i tjänstesektorn
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att särskilda åtgärder vidtas för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn, t.ex. genom sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster (yrkande 14). I Folkpartiets partimotion anförs att det inom den privata tjänstesektorn bör genomföras en skatteväxling i form av sänkta arbetsgivaravgifter finansierad med höjda miljöskatter. I förslaget om en skattepolitik för fler jobb, som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3). I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt moms i tjänstesektorn (yrkandena 30 och 42).
En huvudinriktning i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) är att skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35 miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punkt- skatter (yrkandena 7 och 8).
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina krav på att skatten på arbete skall sänkas för att stimulera sysselsättningen (yrkande 7).
Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande (SkU7y) till vad skatteutskottet anfört i betänkandet 1994/95:SkU28 när det gäller möjligheterna att sänka det totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k. skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra punktskatter. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det enligt skatteutskottets mening krävas så kraftiga nedsättningar av skatte- eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör enligt skatteutskottet anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som pågår inom kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi 1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det svenska skattesystemet.
Skatteutskottet vill i sammanhanget nämna att EG-direktiven förhindrar sådana differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om skatter på arbete bör reduceras. Skatteutskottet vill därför inte utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i framtiden.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 14, Fi33 (v) yrkande 7, Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8, Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3.
Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet
I propositionen aviseras att regeringen kommer att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vid utformningen av kvittningsrätten avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för skatteundandraganden. I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor, och för- och nackdelarna med olika lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet. Bortfallet av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten skall räknas av från ramen på 2 miljarder kronor.
I motionerna Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) (yrkande 21) och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) (yrkande 6) hemställs att ett permanent riskkapitalavdrag genomförs. I motion Fi44 (yrkande 11) begärs också en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 (yrkande 4) en kvittning enligt tidigare regler.
Enligt skatteutskottets mening bör regeringens förslag i fråga om riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt skatteutskottets mening. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11.
Beskattning av aktieutdelning
I motionerna Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 7 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 33 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad s.k. dubbelbeskattning på riskkapital.
Skatteutskottet avstyrker motionerna i aktuella delar.
Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i denna del. Som skatteutskottet påpekar har samma krav behandlats tidigare under året, bland annat i betänkandet 1994/95:SkU21. Riksdagen har då avslagit liknande yrkanden. Finansutskottet finner ingen anledning att i detta sammanhang föreslå någon ändring av tidigare beslut och avstyrker därmed motionerna Fi44 (fp) yrkande 7 och Fi35 (kds) yrkande 33.
Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 krävs att obetalda skatteskulder skall reducera utbetalningar av pension.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att eftersom obetalda skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan tillgodosedda. Skatteutskottet avstyrker alltså dessa motioner.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker Fi32 (fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38.
Tobaksskatt
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 5 föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre per cigarett. Enligt motionärerna kan statens inkomster därmed öka med ca 800 miljoner kronor.
Skatteutskottet avstyrker motionen utan vidare motivering.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen tidigare fattat beslut om att skatten på bl.a. tobak skall indexeras så att skattesatserna årligen skall omräknas utan riksdagens medverkan. Skattesatserna skall alltså följa den allmänna prisutvecklingen (prop. 1993/94:25, bet. 1993/94:FiU1). I detta beslut ingick också en tidsbegränsning av indexeringen fram t.o.m. kalenderåret 1998. Regeringen har i proposition 1994/95:203 om finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen nu föreslagit att denna tidsbegränsning slopas och att indexeringen sålunda skall gälla under obestämd tid. Denna proposition behandlas i betänkandet 1994/95:SkU28.
Utskottet finner inte nu anledning att föreslå ytterligare förändringar i tobaksbeskattningen och avstyrker därmed motion Fi44 (fp) yrkande 5.
Besparingar inom den offentliga förvaltningen
Ett tak för de offentliga utgifterna
Regeringen föreslår i den reviderade finansplanen (bil. 1 s. 9, 52--56) att ett tak införs för de offentliga utgifterna. Enligt den modell som redovisas i propositionen kan ett sådant utgiftstak utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Utgiftstaket bör därvid anges i nominella termer, främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska politiken. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna.
Ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden kommer att ställa krav på motverkande åtgärder. Den främsta fördelen med ett utgiftstak är, som regeringen ser det, att budgetpolitiken ges en långsiktig inriktning med högre förutsebarhet.
Det föreslagna utgiftstaket skall omfatta hela den offentliga sektorn, således även socialförsäkringssektorn och kommunerna. Däremot bör eventuellt två slag av utgifter särbehandlas, nämligen räntorna för statsskulden och vissa arbetsmarknadspolitiska utgifter som är direkt beroende av konjunkturen. Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett utgiftstak. Eventuellt bör sådana utgifter omfattas av ett tak som gäller över en konjunkturcykel. Utgifter som bara indirekt eller i mer begränsad utsträckning påverkas av konjunkturen bör däremot inte särbehandlas utan omfattas av taket.
Skall det tilltänkta systemet med utgiftstak kunna fungera på ett förutsebart sätt måste det grundas på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen. Det måste också följas upp löpande. Regeringen ser för egen del en förbättrad prognoskvalitet som en förutsättning för ett väl fungerande system med utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas.
Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för budgetpolitiken uppnås.
I propositionen framhålls att ett stort antal tekniska frågor återstår att lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas. Regeringen avser emellertid att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram förslag om den tekniska utformningen av ett utgiftstak. Då skall man också föreslå ett kvantitativt utgiftstak för år 1997.
För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden inte att accepteras. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen och vidta åtgärder vid tendenser till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om ett tak för de offentliga utgifterna (bil. 1 yrkande 10)
I motion Fi31 biträder Moderata samlingspartiet det aviserade förslaget. Ett nominellt tak för de offentliga utgifterna är en tanke väl värd att pröva, anser motionärerna som finner det viktigt att taket omfattar såväl statens som socialförsäkringssektorns och kommunernas utgifter. Däremot avvisar de förslaget att vissa utgifter som är direkt beroende av konjunkturen skall undantas från begränsningen. Ett tak för utgifter över en konjunkturcykel, som regeringen anger som möjlig, är enligt deras mening inte ett operativt mål.
Motionärerna föreslår att man i samband med de fortsatta övervägandena om ett utgiftstak bör pröva om inte riksdagens lånebemyndigande till regeringen -- i likhet med vad som gäller i många andra länder -- bör förses med en beloppsgräns. Om denna gräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma till parlamentet med begäran om nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. I motionen yrkas att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd (yrkande 4).
I motion Fi32 begär Folkpartiet ett tillkännagivande till regeringen om vad som sägs i motionen om ett tak för de offentliga utgifterna (yrkande 3).
Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande utredningsarbete krävs innan ett eventuellt tak kan genomföras. Själva anser de att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på nuvarande helt otillräckliga underlag.
I motion Fi33 motsätter sig Vänsterpartiet ett utgiftstak för den offentliga sektorn (yrkande 55). Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till inriktningen på att permanenta de offentliga utgifterna på en betydligt lägre nivå än i dag, bl.a. med hjälp av ett utgiftstak. Det är en institutionell förändring som enligt deras mening kommer att slå mycket hårt mot t.ex. kommunerna. Kommunsektorn som helhet kommer inte att kunna höja skatter och avgifter för att kompensera sig för minskade inkomster eller ökade utgifter. Motionärerna anser därför att det i praktiken är fråga om ett mycket allvarligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom kommer enligt deras mening möjligheterna att föra en aktiv stabiliseringspolitik att försämras.
I motion Fi40 begär Margit Gennser och Stig Rindborg (m) ett tillkännagivande om vad som sägs i motionen om bestämmelser om utgiftstak (yrkande 15). Ett utgiftstak är enligt deras mening en välkommen utveckling, men förslaget förefaller ha vissa brister i sin nuvarande form. För regelstyrda bidragssystem som föräldraförsäkringen måste i anslutning till beslutet om budgetpostens storlek anges hur en neddragning skall göras när behov föreligger. I försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet att nedbringa kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock viktigt att hushållen vet att så kan bli fallet så att de bygger upp vissa reserver. Motionärerna anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför statsbudgeten och vars försäkringsmässighet stärks med den beslutade pensionsreformen, inte skall omfattas av det föreslagna utgiftstaket. Ett pensionssystem som fungerar som ett försäkringssystem är inte förknippat med samma problem som de transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar. Pensionssystemet bör enligt motionärernas mening utvecklas vidare som ett fristående försäkringssystem och inte knytas närmare till statsbudgeten. Dessutom anser de att ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör undvikas. Dock bör två undantag göras. Pensionsåldern bör kunna höjas om enighet kan nås om detta, och vidare bör indexeringsprinciperna följa det reformerade systemets principer redan något år tidigare om detta är tekniskt möjligt. Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det på sin ålders höst.
I motionerna framhålls också att den exeptionella skuldsituationen ställer särskilt hårda krav på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att regeringen måste ge högsta prioritet åt arbetet med att utveckla metoder för budgetprognoser (yrkandena 4 och 5).
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt yttrande (KU6y) frågor som har samband med den kommunala ekonomin. I det sammanhanget pekar konstitutionsutskottet på att bl.a. frågan om utgiftstak för kommunerna måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrade en självstyrelse. Konstitutionsutskottet förutsätter därför att grundlagsenligheten av det aviserade förslaget kommer att utredas ordentligt innan förslag läggs fram.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen, medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall. Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från arbetslöshetsförsäkringarna.
Socialförsäkringsutskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga verksamheten.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om den översyn som Sjuk- och arbetsskadeberedningen gör och som skall utmynna i ett förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Den tilltänkta försäkringen skall ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen. Socialförsäkringsutskottet återger vad som sägs i de direktiv som nyligen utfärdats för utredningen och konstaterar att en försäkring utformad i enlighet med dem blir både robust och har fasta spelregler.
Socialförsäkringsutskottet biträder det i propositionen föreslagna systemet med ett utgiftstak. Samma synsätt som regeringen gett uttryck för i direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen om hur variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring skall hanteras måste enligt socialförsäkringsutskottets mening också vara vägledande för hur ohälsoförsäkringen inordnas i de regler som skall gälla för utgiftstaket. Vad som anförts om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden, påpekar socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet instämmer helt i regeringens uppfattning att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen och att arbetet med att snabbt få fram bättre metoder för framtagande av budgetprognoser måste prioriteras. Likaså instämmer socialförsäkringsutskottet i vad som sägs i propositionen om att rutiner och processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på olika områden.
Inför övergången till det nya budgetsystemet måste informationen till riksdagen också förbättras. Socialförsäkringsutskottet anser att det är angeläget att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare information om de bakomliggande faktorer som lett fram till de kostnadsberäkningar som redovisas i propositionen. En sådan redovisning är viktig, inte minst för att riksdagen skall kunna prioritera mellan olika angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt eget uppföljningsarbete. Den redovisning som har lämnats i kompletteringspropositionen i anslutning till vissa anslag tillgodoser inte detta krav. Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning är de uppgifter som lämnas otillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om hur olika regelförändringar har påverkat anslagsberäkningen. Den i kompletteringspropositionen gjorda beräkningen av anslaget till sjukförsäkringen påverkas också av nya prognoser som avviker från dem i budgetpropositionen. Avvikelsen är så stor att den vid tillämpningen av de nya budgetprinciperna skulle kunna få svåra konsekvenser. Enligt socialförsäkringsutskottets mening måste anslagsberäkningarna också redovisas på ett mer konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika departement i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett enhetligt system kan utvecklas för hela regeringskansliet.
Socialförsäkringsutskottet berör i sitt yttrande inte den i motion Fi32 aktualiserade frågan om ett beloppsbegränsat lånebemyndigande. Övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang anser socialförsäkringsutskottet vara besvarade med vad som anförs i yttrandet.
Till yttrandet i denna del har Moderata samlingspartiet och Folkpartiet var för sig samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet gemensamt anmält avvikande meningar.
Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Den statliga budgetprocessen har sedan några år tillbaka varit föremål för genomgripande förändringar.
Regeringskansliets budgetarbete har stramats upp, och detta led i processen inleds numera med att regeringen lägger fast ramar för de olika departementens verksamhetsområden, vilka därefter blir styrande för den fortsatta budgetdialogen mellan fackdepartementen och finansdepartementet när budgetförslagets detaljer utformas.
Även andra ledet i budgetprocessen -- riksdagsbehandlingen -- står inför en grundläggande förändring. Riksdagen har på förslag av Riksdagsutredningen beslutat införa en snarlik behandlingsordning för sin prövning av regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag. De nya beredningsformerna skall tillämpas första gången på det budgetförslag som regeringen lägger fram i september 1996. Nyordningen innebär att en stram budgetprocess kombineras med en frihet för fackutskotten att göra omdisponeringar inom de ramar som riksdagen lagt fast i den inledande fasen av sin beredning. Riksdagen skall sålunda i två steg fatta beslut om statsbudgeten. I första steget fastställer riksdagen det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på utgiftsområden. I andra steget fördelas utrymmet på de olika anslagen inom respektive utgiftsområde. Riksdagen fastställer också en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten.
Med riksdagens nya beslutsformer får regeringens budgetförslag en mer samlad prövning och oppositionspartierna ett bättre underlag för sina ställningstaganden. Samtidigt får oppositionspartierna bättre tillfälle att profilera sig i och med att intresset kommer att inriktas mer på helheten i deras budgetalternativ än på enskilda detaljer vilka i dag ofta skjuts i förgrunden.
Det nu framlagda förslaget om ett tak för de offentliga utgifterna innebär att också tredje ledet i budgetprocessen -- genomförandefasen -- stramas upp. Rätt genomförd kan en sådan förändring leda till att statsmakternas kontroll över utgiftsutvecklingen förbättras väsentligt. Den kan också stärka riksdagens inflytande över detta sista led i budgetprocessen. I dag har nämligen riksdagen praktiskt taget ingen kontroll över utgiftsutvecklingen när väl statsbudgeten lagts fast. Riksdagen har då även i övrigt svårt att följa hur statsutgifterna utvecklas, vilket bl.a. sammanhänger med att 2/3 av statsbudgetens utgifter anvisas över förslagsanslag som regeringen under vissa förutsättningar har rätt att överskrida utan att först ha inhämtat riksdagens medgivande.
Varje år lägger Riksrevisionsverket fram en samlad redovisning av utfallet på statsbudgeten, och denna rapport blir tillgänglig även för riksdagen. Den underställs emellertid inte riksdagen formellt, och riksdagen får inte heller på annat sätt någon samlad information om de avvikelser som skett mellan de anslagsbelopp som anvisats av riksdagen och den slutliga belastningen på respektive anslag. Den redovisningsrevisionella kontroll som utövas inom statsförvaltningen ligger också helt på regeringens granskningsorgan, Riksrevisionsverket.
Under löpande budgetår gör Riksrevisionsverket vid fem tillfällen prognoser över det väntade budgetutfallet, och även dessa blir tillgängliga för riksdagen på samma sätt som utfallsredovisningarna. Prognoserna har emellertid hittills knappast kommit till aktiv användning i budgetarbetet, ej heller utnyttjats som underlag för en fortlöpande budgetdialog med riksdagen. Så t.ex. har regeringen i ekonomisk-politiska propositioner till riksdagen sällan kommenterat prognoserna närmare, än mindre använt dem som underlag för att ange hur t.ex. överskridanden skall kunna bemästras. Årets kompletteringsproposition skiljer sig i detta avseende från tidigare regeringsförslag i och med att regeringen nu klart pekar ut större anslagsöverskridanden och för första gången även redovisar hur man avser att komma till rätta med dem.
Såsom framhålls i propositionen bör ansvaret för både prognoser och uppföljning åläggas den som disponerar det enskilda anslaget. Det svenska budgetsystemet baseras på en långtgående decentralisering, vilket förlägger en stor del av ansvaret för resursutnyttjandet och uppföljningen på den nivå där verksamheten bedrivs. Utskottet delar uppfattningen att ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet i enlighet med denna princip bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Samtidigt är det regeringens samlade ansvar att leva upp till de mål som etableras och till riksdagen redovisa hur dessa mål uppfylls.
Ett tak för de offentliga utgifterna kan också bidra till att det demokratiska inflytandet över budgetprocessen stärks. I ett sådant system är det nämligen den av riksdagen fastlagda medelstilldelningen som anger hur mycket resurser som står till förfogande för ett visst ändamål och inte andra yttre omständigheter som kostnadsutveckling på olika områden, oförutsedda händelser m.m. vilka annars lätt kan driva upp utgifterna mer än avsett. Uppkomna överskridanden kommer också att få bemästras genom direkta politiska beslut som avgör hur prioriteringarna mellan olika utgifter skall göras.
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak. Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att det klart framgår vad som är ett statligt resp. ett kommunalt ansvar. Att utvidga det utgiftsområde som på grund av konjunkturberoendet bör undantas från utgiftstaket ställer sig finansutskottet tveksamt till. De särskilda problem som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen måste därför klarläggas och prövas. Finansutskottet vill dock för sin del inte föregripa det kommande utredningsarbetet genom att nu närmare gå in på de frågor som socialförsäkringsutskottet aktualiserat på detta område.
Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förutsatt att regeringen ordentligt utreder om det aviserade förslaget om ett utgiftstak är förenligt med kommunernas grundlagsenligt tillförsäkrade självstyrelse. Finansutskottet utgår från att så sker och vill för egen del tillägga att man i det sammanhanget också måste beakta att förslaget ges en sådan utformning att regeringsformens föreskrifter om dispositionen av statliga medel tillgodoses. Framför allt gäller detta de båda stadgandena i regeringsformen där det slås fast att riksdagen bestämmer hur statens medel skall användas (RF 1:4) och att statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF 9:2).
Som framhålls i propositionen återstår ett stort antal tekniska frågor att lösa innan kvantitativa utgiftstak kan fastställas.
Skall den eftersträvade fastheten i systemet kunna upprätthållas måste en översyn göras av nuvarande anslagsformer och de finansiella villkor som är förknippade med dem. Inte minst gäller detta förslagsanslagen som används bl.a. för olika typer av statliga transfereringar och där medelsbehovet framkommer som ett resultat av tidigare fastställda regler, såsom pensionsförmåner och stöd till barnfamiljer, partistöd, transportstöd och rederistöd. I dessa fall förs anslagen upp med ett beräknat belopp som grundas på prognoser över bl.a. antalet bidragsberättigade personer av olika slag.
Förslagsanslagen får överskridas om det behövs för att ändamålet med anslaget skall uppfyllas. Detta har lett till att prognoserna över anslagsutnyttjandet har tillmätts mindre intresse. På förslagsanslagen kan därför kraftiga avvikelser förekomma mellan de belopp som anvisas av riksdagen och den slutliga belastningen på anslagen. Ett aktuellt exempel på detta är anslaget för assistansersättning, en ny stödform som infördes den 1 januari 1994 och där de årliga kostnaderna nu beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor, vilket i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades är en kostnadsökning på nära 1,2 miljarder kronor (se prop. bil. 5 s. 24--25). Ett annat exempel är anslaget till bostadsbidrag, som under förra budgetåret överskreds med 2,8 miljarder kronor, eller med 33 %. Ytterligare ett mycket extremt exempel är ett under förra budgetåret uppfört anslag för bankstöd på vilket 0,5 miljarder kronor anvisades på tilläggsbudget men där den slutliga belastningen blev 24,0 miljarder kronor, således ett överskridande på 23,5 miljarder kronor.
En speciell typ av förslagsanslag är de s.k. 1 000-kronorsanslagen som används för utgifter där man inte kan förutse hur stor belastningen kommer att bli eller där man av andra skäl inte vill synliggöra några belopp. För att markera osäkerheten förs dessa anslag upp med ett formellt minimibelopp på 1 000 kr. Det sker bl.a. i fråga om anslag som belastas med utgifter för infriade garantier och på vilka den slutliga belastningen kan bli betydande.
Sammanlagt finns det drygt 200 förslagsanslag på statsbudgeten varav knappt 40 är 1 000-kronorsanslag. I det budgetförslag regeringen lagt fram för nästa budgetår uppgår de totala utgifterna till 668,6 miljarder kronor räknat på budgetårets första 12 månader. Av detta belopp är närmare 70 % anvisat över förslagsanslag. Det största enskilda förslagsanslaget avser räntor på statsskulden och uppgår till 115 miljarder kronor (12 månader). Betydande belopp anvisade på förslagsanslag finns också på socialdepartementets huvudtitel där 95 % av den samlade anslagssumman utgörs av förslagsanslag avseende framför allt större transfereringssystem till hushållen. Statsbidragen till kommunsektorn samt EU-avgifterna redovisas över finansdepartementets huvudtitel där drygt 85 % av de samlade utgifterna har formen av förslagsanslag.
Ungefär 70 % av statsbudgetens utgifter är således endast förslagsvis beräknade. Till helt övervägande del rör det sig därvid om regelstyrda utgifter som räknas upp med varierande grad av automatik. Möjligheterna att finansiellt styra sådana förslagsvis beräknade utgifter är dåliga. Finansutskottet förutsätter därför att användningen av förslagsanslag begränsas och att de finansiella villkor som är förknippade med sådana anslag skärps. Som regeringen själv framhåller är det också angeläget att de prognoser som ligger till grund för beräkningarna förbättras.
Även redovisningen av reservationsanslag bör stramas upp i syfte att ge riksdagen en bättre bild av kvarstående reservationsmedelsbehållningar. I dag redovisas i budgetpropositionen endast en grov uppskattning av hur mycket de samlade reservationsmedelsbehållningarna väntas öka eller minska under budgetåret. För årligen återkommande reservationsanslag anges också i anslutning till varje sådant anslag hur stor reservation som kvarstod vid utgången av det senast avslutade budgetåret. Däremot görs för de enskilda anslagen ingen prognos över hur stor reservationen väntas vara vid ingången av det budgetår som budgetförslaget avser. I budgetpropositionen finns inte heller någon uppgift om vilka äldre reservationsanslag som alltjämt kvarstår och hur stora behållningar som finns på dem.
Enligt utskottets mening bör det också övervägas om outnyttjade medel på ett reservationsanslag alltid automatiskt skall få föras över till ett senare år upp till tre gånger oavsett om medlen är uppbundna för ett visst ändamål eller ej.
Likaså bör det övervägas om regeringen i sitt budgetförslag inte bör lämna uppgift om hur stort anslagssparande som finns på olika ramanslag.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över lagregleringen av den statliga budgetprocessen och revisionen. Upprinnelsen till översynen är riksdagens beslut om rambudgetprocessen. Utredningen syftar till att klarlägga vilka krav som detta ställer på andra delar av budgetprocessen, exempelvis vad avser anslagsformer, prognoser och uppföljning under löpande budgetår samt möjligheterna till omprioriteringar. Enligt utskottets mening är det angeläget att de frågor utskottet här har berört tas upp till prövning i det fortsatta utvecklingsarbetet. I det sammanhanget bör också beaktas de synpunkter som socialförsäkringsutskottet framfört om behovet av utförligare information om de bakomliggande faktorer som ligger till grund för regeringens beräkning av utgifterna på olika anslag.
För att riksdagen rätt skall kunna bedöma budgeteffekten av de förslag till budgetförstärkningar eller nya åtaganden som regeringen lägger fram är det önskvärt att redovisningen avser såväl förslagens nettoeffekt som deras bruttoeffekt. Själva besparingseffekten bör anges netto för hela den konsoliderade offentliga sektorn under ett antal år framöver. Görs en besparing på en skattepliktig transferering skall således bortfallet av skatt för stat och kommun också beaktas. Likaså skall direkta övervältringseffekter beaktas om det görs en besparing inom den statliga sektorn som leder till nya utgifter inom kommunsektorn. De översikter som funnits i ekonomisk-politiska propositioner under senare år har varit utformade på detta sätt.
Som socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande har emellertid riksdagen också behov av att få en tydlig bruttoredovisning av de olika förslagens effekt på enskilda inkomsttitlar och anslag. En sådan kompletterande redovisning är nödvändig inte minst för att riksdagen vid sin kommande budgetberedning skall ha möjlighet att på ett korrekt sätt göra omprioriteringar mellan olika anslag.
Av propositionen framgår att regeringen senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 kommer att lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt utgiftstak för år 1997. Eftersom åtgärderna i hög grad berör riksdagens behandlingsformer ser emellertid utskottet det som angeläget att riksdagen återkommande informeras om det fortsatta utvecklingsarbetet och bereds tillfälle att ge sin syn på den tekniska utformningen av taket innan ett förslag till kvantitativt tak för år 1997 läggs fram.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet inte delar motionärernas uppfattning och således avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkandena 3 och 5, Fi33 (v) yrkande 55 samt Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5 och 15. Utskottet tillstyrker samtidigt propositionens förslag i motsvarande del (bil. 1 yrkande 10).
Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande
Ett utgiftstak utformat enligt den modell som redovisas i propositionen kan bidra till att budgetprocessen stramas upp högst väsentligt. Systemet innebär ju att riksdagen lägger fast en övre gräns för de samlade offentliga utgifterna. Finansutskottet finner det därför inte påkallat att komplettera utgiftstaket med ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande av det slag som förordas i motion Fi31 (m) yrkande 4. Finansutskottet avstyrker därför detta motionsyrkande.
Utredning om effekter av besparingar
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet att en parlamentarisk utredning tillsätts för att studera de samlade effekter alla sparåtgärder har på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m. (yrkande 18). Många av de socialpolitiska besparingar som genomförts under budgetåret har enligt motionärerna skett utan tillfredsställande konsekvensanalys av de ekonomiska effekterna för socialt utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser kan leda till nya sociala kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och utslagning, framhåller motionärerna.
Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande att de önskemål som motionärerna framfört om en parlamentarisk utredning av effekterna av olika besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för det arbete som bedrivs av HSU 2000, Kommittén (S 1992:4) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. Socialförsäkringsutskottet förordar därför att motionen inte skall påkalla någon åtgärd.
Miljöpartiet har i en avvikande mening biträtt motionärernas förslag.
Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets bedömning och vill för egen del tillägga följande.
Inom Finansdepartementet görs fortlöpande fördelningspolitiska studier vars syfte är att visa de fördelningspolitiska effekterna av regeringens förslag. Studier av detta slag redovisas återkommande för riksdagen, nu senast i kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 35--38) där det finns en analys av den samlade fördelningspolitiska effekt som de nu föreslagna åtgärderna ger upphov till.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkande 18.
Utebliven kompensation till myndigheterna
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122, SkU16, rskr.124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna och av den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar. För innevarande budgetår har de statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m. belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto (se prop. 1994/95:100 bil. 1 s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att senare återkomma angående hanteringen av den allmänna löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
Regeringen har nu i kompletteringspropositionen (s. 103) aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter och organisationer. Beslutet har föranlett ett av riksdagens utskott att yttra sig till finansutskottet i frågan.
Justitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU5y) att riksdagen nyligen har beslutat om besparingar för budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner stiger i motsvarande grad och att ökningen måste finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177 miljoner kronor (12 månader). Justitieutskottet anser också att det bör nämnas att riksdagen tagit ställning för en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000 miljoner kronor t.o.m. år 1998, vilket utöver redan fattade beslut innebär att det tillkommer 600 miljoner kronor under de närmaste åren.
Justitieutskottet konstaterar att det har förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser på alla samhällsområden men vill samtidigt understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra och dit hör rättsväsendet. Justitieutskottet vill således framhålla att det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som bedrivs. Tvärtom anser utskottet att det är nödvändigt att genom omprioriteringar se till att vissa områden får tillräckliga resurser också framgent.
Justitieutskottet vill att förändringsarbetet inom rättsväsendet inriktas på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar i stället för på besparingsarbetet.
Avvikande mening avges från Moderata samlingspartiet.
Finansutskottet har uppfattningen att i den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i är det oundvikligt att alla områden är delaktiga och medverkar i den sanering av statsfinanserna som måste genomföras. Finansutskottet ställer sig alltså bakom regeringens förslag om att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften m.m.
Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter
I propositionen anförs att regeringens allmänna strävan på den statliga arbetsmarknaden är att förstärka myndigheternas självständighet som arbetsgivare. Det finns också skäl att minska särlösningarna och att öka jämförbarheten med den övriga arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund föreslås i kompletteringspropositionen att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän arbetsgivaravgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. De särregleringar som gäller för staten på detta område skall därför upphävas. Det är framför allt uppbördsrutinerna som ändras till följd av detta. Den enda sakliga skillnaden mellan statens och övriga arbetsgivares betalning av lagstadgade arbetsgivaravgifter är att staten inte betalar arbetsskadeavgift. Myndigheternas arbetsskador finansieras i stället kollektivt via lönekostnadspålägget. Affärsverken debiteras dock de verkliga kostnaderna.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag (bil. 1, yrkandena 12 -- 14) och föreslår att riksdagen antar de föreslagna ändringarna i lagen (1984:668) om uppbörd av arbetsgivaravgifter från arbetsgivare, lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Förslag inom Utrikesdepartementets område
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag. Inom Utrikesdepartementets område är följande reservationsindragningar nämnda i propositionen (bil. 1, s. 58):
Bidrag till internationella biståndsprogram 360 mkr Utvecklingssamarbete genom SIDA 235 mkr Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270 mkr Utvecklingssamarbete genom BITS 60 mkr
U-landsforskning genom SAREC 40 mkr Näringslivsbistånd genom SwedeCorp 10 mkr Projektbistånd till vissa länder m.m. 25 mkr _________ Totalt 1 000 mkr
I motion Fi32 (yrkande 16) från Folkpartiet avvisas indragningen av 270 miljoner kronor från Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Dessutom föreslår motionärerna (yrkande 17) att indragningen av reservationen under anslaget Utvecklingssamarbete genom SIDA minskas med 65 miljoner kronor. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrkande 17) att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in.
Miljöpartiet yrkar i motion Fi34 (yrkande 11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reservationsmedel som är avsedda för bistånd inte skall dras in. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi35 (yrkande 39) att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel på biståndsanslaget.
Utrikesutskottet uttrycker i sitt yttrande uppfattningen att indragningarna av reservationsmedel ej bort vidtas utan föregående hänvändelse till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i propositionen ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utrikesutskottet finner i sitt yttrande anledning att erinra om att regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget är det utrikesutskottets uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig. Sålunda avstyrker utrikesutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har anmält avvikande meningar till utrikesutskottets betänkande. Moderata samlingspartiet har anmält ett särskilt yttrande.
Finansutskottet vill med anledning av utrikesutskottets yttrande anföra följande beträffande indragningarna av reservationsmedel. Genom riksdagens beslut om anslag ställs medlen till regeringens förfogande. Det ankommer på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas. Regeringen har alltså en prövningsrätt. I kompletteringspropositionen redogör regeringen för riksdagen hur man avser att utnyttja de anvisade medlen på vissa reservationsanslag. Totalt avser regeringen att dra in 4,4 miljarder kronor av reservationsmedlen varav 2 miljarder kronor faller inom Arbetsmarknadsdepartementets område, 1 miljard kronor inom Utrikesdepartementet samt 0,6 miljarder kronor inom Kommunikationsdepartementet. Det är således inte ett beslut som underställs riksdagen för prövning. Däremot finns det inga hinder för riksdagen att i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen både fritt redovisa sin syn på dessa indragningar och att fatta beslut som helt eller delvis kan upphäva de redovisade indragningarna.
Utrikesutskottet framför att med hänsyn till det statsfinansiella läget den av regeringen vidtagna åtgärden är försvarlig men att regeringen borde ha redovisat konsekvenserna av åtgärderna. Finansutskottet har under hand tagit del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av indragningarna och har för sin del inga invändningar mot regeringens handläggning av reservationsindragningarna.
Finansutskottet vill också erinra om att den aktuella indragningen inte påverkar budgetramen eller biståndsanslagens storlek budgetåret 1995/96.
Finansutskottet vill vidare påpeka att det av riksdagen godkända målet för u-landsbiståndet som motsvarar 1 % av BNI ligger fast (bet. 1994/95:FiU1). Så snart Sveriges ekonomi så tillåter, bör vi successivt återgå till ett u-landsbistånd enligt målsättningen. Finansutskottet konstaterar också att en viktig förutsättning för att klara ett generöst och uthålligt svenskt bistånd på lång sikt är att det nu pågående arbetet för att sanera statens finanser blir framgångsrikt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39.
Förslag inom Försvarsdepartementets område
I tre partimotioner framförs önskemål om besparingar inom försvaret. Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrkande 15) att riksdagen anvisar 7 miljarder kronor mindre till Försvarsmakten budgetåret 1995/96 än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen.
I Vänsterpartiets motion Fi33 (yrkande 36) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar på försvaret om 4,6 miljarder kronor för budgetåret 1995/96. Vänsterpartiet framhåller att de motiv som partiet anförde under den allmänna motionstiden kvarstår. Vänsterpartiet föreslår vidare (yrkande 54) att resurser reserveras i en omställningsfond för att täcka skillnaden mellan bruttobesparingen på försvarsdepartementets verksamhet och samhällets nettobesparing. Riksdagen bör besluta att inrätta en sådan omställningsfond. Fonden bör tillföras 1 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96.
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrkande 30) att riksdagen hos regeringen begär förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för år 1998.
Finansutskottet vill erinra om att riksdagen har godkänt regeringens förslag i budgetpropositionen om medel till Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 (bet. 1994/95:FöU14). I kompletteringspropositionen återfinns inga förslag under Försvarsdepartementets huvudtitel.
Finansutskottet finner därför ingen anledning att föreslå någon ändring av riksdagens nyligen fattade beslut om anslag till Försvarsdepartementet. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 36 och Fi34 (mp) yrkande 15.
Därmed behövs ingen omställningsfond för försvaret, och motion Fi33 (v) yrkande 54 avstyrks.
Ett nytt långsiktigt försvarsbeslut avses att fattas år 1996. Förberedelserna för detta pågår.
Finansutskottet vill påpeka att riksdagen, efter förslag av regeringen i proposition 1994/95:25, under hösten 1994 tagit ställning för en minskning av försvarsutgifterna med 2 miljarder kronor t.o.m. år 1998.
Inriktningen är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget tillåter det, det försvarsbeslut som avses fattas hösten 1996 skall leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 miljarder kronor inom Försvarsdepartementets område.
Finansutskottet finner i detta sammanhang därför ingen anledning för riksdagen att ta upp frågan på nytt med anledning av motion Fi32. Därmed avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.
Förslag inom Socialdepartementets område
Bostadsbidrag
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 23--24) behandlas frågan om anslaget till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96. Regeringen erinrar om att den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med därav föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till att kostnaderna för bostadsbidragen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Även regelförändringar i samband med 1991 års skattereform anges ha påverkat kostnaderna för bidragen.
Trots de förslag till åtgärder som lades fram i 1995 års budgetproposition för att begränsa kostnadsutvecklingen har kostnaderna för bostadsbidragen fortsatt att stiga. Detta anser inte regeringen vara acceptabelt. En särskild utredningsman har tillkallats med uppdrag att föreslå sådana regelförändringar att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor. Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar som ger den avsedda besparingen avser regeringen vidta andra åtgärder så att besparingen uppnås. Möjliga förändringar anges därvid vara ändrade inkomst- och bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt borttagande av bostadsbidrag för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1995. De nya reglerna i bostadsbidragssystemet föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisas ett anslag på 11 320 miljoner kronor (yrkande 17). Denna anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen tidigare i vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar (yrkande 16).
Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 27 avvisas regeringens förslag av fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av regeringens förslag skulle enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då inte minst ensamstående kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att införa ett system som när det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än dagens.
I motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 accepteras regeringens förslag men föreslås att riksdagen redan nu skall besluta att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar utan barn.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU4y) att bostadsutskottet utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att sådana fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i motion Fi33 (v) i möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan rimligen inte riktas mot vad i motionen anförts om att bostadsbidragssystemet bör utformas så att det blir mer träffsäkert. Att också de pågående övervägandena görs bl.a. med denna utgångspunkt får närmast anses självklart. Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion Fi33 (v) avstyrks således i berörd del.
Vad som anförs i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds) om att riksdagen skall besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall slopas anser bostadsutskottet inte nu bör bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser regeringen att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag och anser att resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Bostadsutskottet föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.
I en avvikande mening tillstyrker företrädarna för Folkpartiet och Kristdemokraterna motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motion Fi33 (v). Moderaterna i bostadsutskottet har i ett särskilt yttrande uttryckt sin ståndpunkt om bostadsbidragen.
Finansutskottet instämmer i vad bostadsutskottet framhållit i sitt yttrande och tillstyrker således regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärderna inom bostadsbidragssystemet och avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till minskning av anslaget till bostadsbidrag och avstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 27.
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskott upp, nämligen i motion Fi31 (m) yrkande 9, motion Fi32 (fp) yrkande 27 och i motion Fi35 (kds) yrkande 34. I motion Fi31 (m) yrkas att presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I motion Fi32 (fp) yrkas allmänt restriktivare regler, och i motion Fi35 (kds) anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.
Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att den familjepolitiska beredningen inom Socialdepartementet har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen (SOU 1995:26) lägga fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om besparingar inom systemet uppnås (bet. 1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag och avstyrker motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds) i berörda delar.
Avvikande meningar har anmälts var för sig av företrädare i socialutskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker sålunda motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34.
Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 10--13) föreslår regeringen att kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen skall vara 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dessutom förordas att nuvarande karensdag behålls.
Även kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall enligt förslaget sänkas till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996. Dock skall föräldrarna under var sin månad kunna uppbära en föräldrapenning på 85 %. Syftet härmed är att föräldraförsäkringen skall fortsätta att stimulera till jämställdhet i föräldraskap och arbetsliv. Någon karensdag skall inte finnas i föräldraförsäkringen.
Likaså föreslås att rehabiliteringspenningen sänks till 75 % av besparingsskäl.
I jämförelse med vad som för närvarande gäller kommer kompensationsnivåerna att förändras på följande sätt vid årsskiftet 1995/96:
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner förslaget om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna (bil. 5 yrkande 3). Regeringen avser att senare under året återkomma till riksdagen med lagförslag så att ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 1996.
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet dels att kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringarna skall vara 80 % (yrkande 6 i denna del), dels ett robust socialförsäkringssystem (yrkande 5).
När det gäller socialförsäkringssystemet vänder sig motionärerna mot en utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar. De tror att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. De tror också att ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till den osäkerhet som gör att människor inte minskar sitt privata sparande. Motionärerna anser att kravet på fasta spelregler och långsiktighet i största möjliga utsträckning också skall kunna ställas av hushållen.
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på förslaget om 75 % kompensationsnivå i sjuklöne-, sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 23). Motionärerna begär också att nuvarande karensdag skall slopas (yrkande 26).
I motion Fi34 avvisar Miljöpartiet förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna (yrkande 16 i denna del). Motionärerna vill i stället införa ett ersättningssystem med brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Det skall vara så utformat att kompensationsnivån uppgår till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten upp till 12 000 kr per månad och däröver till 40 % (yrkande 17 i denna del).
I motion Fi35 avvisar Kristdemokraterna förslagen om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen (yrkande 7 i denna del), sjukersättningssystemen (yrkande 9 i denna del) och rehabiliteringspenningen (yrkande 8 i denna del). Motionärerna vill dessutom utöka antalet karensdagar i sjukersättningssystemen till två (yrkande 10).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring. Denna skall ge ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen skall enligt direktiven också lämna förslag om regler som vid kort eller medellång sjukfrånvaro ger ersättning med 75 % av förmånsgrundande inkomst. Det föreslagna regelverket skall innefatta en karensdag.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att de ersättningsnivåer som skulle införas längre fram efter förslag av beredningen nu tidigareläggs. Socialförsäkringsutskottet anser mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning, liksom bibehållandet av karensdagen, är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en samordning av systemen.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna.
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har i var sin avvikande mening biträtt de förslag som framförs i respektive partimotion.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Inom sjuk- och föräldraförsäkringarna samt systemen för sjuklöner och rehabiliteringspenning förekommer i dag fem olika ersättningsnivåer, alltifrån 70 % till 95 % av sjukpenninggrundande inkomst. Regeringens förslag innebär att en enhetlig ersättningsnivå på 75 % införs för samtliga försäkringsformer, inklusive arbetslöshetsförsäkringen. För att stimulera till fortsatt jämställdhet kommer dock inom föräldraförsäkringen vardera föräldern att under en månad kunna uppbära en med 10 procentenheter förhöjd föräldrapenning. Dessutom behålls karensdagen i sjuklönesystemet.
Harmoniseringen av ersättningsnivåerna får till följd att ersättningen till långtidssjuka förbättras medan nivåerna i övrigt behålls oförändrade eller sänks med upp till 20 procentenheter. Den största nivåsänkningen gäller därvid rehabiliteringspenningen.
Enligt finansutskottets mening ligger det ett värde i sig i att ha enhetliga ersättningsnivåer i trygghetssystem som har många gemensamma beröringspunkter eftersom man då undanröjer en viktig anledning som kan ha bidragit till ett skevt utnyttjande av dessa system.
I första hand är emellertid de nu föreslagna förändringarna betingade av det statsfinansiella läget som tvingar fram mycket långtgående nedskärningar. Enligt finansutskottets mening är det därvid ofrånkomligt att budgetförstärkningarna framför allt måste inriktas mot de stora transfereringssystemen till hushållen. Det är angeläget -- inte minst inför påfrestningen under kommande lågkonjunktur -- att de höga offentliga utgifterna minskas. Görs inte detta finns det knappast någon möjlighet för staten att värna om grundläggande offentliga verksamheter såsom barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård samt äldreomsorg, områden som i största möjliga utsträckning bör skyddas.
I rådande konjunkturläge är det viktigt att man snabbt kommer till rätta med de stora underskotten. Regeringens förslag att tidigarelägga en aviserad besparing framstår därför som välmotiverat. Besparingen får snabbare genomslag samtidigt som åtgärden klart visar att regeringens vilja att komma till rätta med underskotten i de offentliga finanserna inte kan sättas i fråga.
För det av arbetsgivarna finansierade sjuklönesystemet innebär förändringen att ersättningsnivån sänks med 15 procentenheter under dag 4--14 av sjukperioden. Åtgärden väntas ge upphov till en betydande besparing. Vidtas ingen särskild åtgärd kommer denna besparing automatiskt att tillfalla arbetsgivarna. Av propositionen framgår emellertid att regeringen avser att neutralisera den kostnadsbesparing som förändringen för med sig för arbetsgivarna.
Enligt finansutskottets mening är det givet att den besparing som arbetsgivare kan tillgodogöra sig av nivåsänkningen skall neutraliseras. Utskottet biträder därför den aviserade lösningen och förutsätter att regeringen lägger fram ett förslag i denna fråga, lämpligen i anslutning till att lagregleringen av själva nivåsänkningen skall tas upp till behandling.
Den planerade indragningen från arbetsgivarna beräknas i propositionen ge upphov till en årlig nettoförstärkning på 580 miljoner kronor för den offentliga sektorn.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet förslaget om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna. Finansutskottet avstyrker samtidigt motionerna Fi32 (fp) yrkandena 5 och 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkandena 23 och 26, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkandena 7--9 (alla i berörda delar) samt yrkande 10.
Köp av rehabiliteringstjänster
För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. För detta ändamål har tidigare 1 050 miljoner kronor avdelats under anslaget Sjukpenning och rehabilitering för nästa budgetår. Av besparingsskäl föreslår regeringen nu i propositionen (bil. 5, s. 17--18) att detta utgiftsslag skall minskas med 70 miljoner kronor.
I motion Fi31 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen avslår den föreslagna anslagsminskningen på 70 miljoner kronor. Om man begränsar dessa insatser blir följden att färre kan återgå till arbete vilket leder till ökade kostnader för förtidspension (yrkande 7 i denna del).
I motion Fi33 avvisar Vänsterpartiet förslaget att minska insatserna för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor (yrkande 25 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att förslaget att minska medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor motiveras av det statsfinansiella läget samt av att de för detta ändamål avsatta medlen inte förbrukats tidigare år. Socialförsäkringsutskottet har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan socialförsäkringsutskottet godta att den föreslagna besparingen genomförs. Socialförsäkringsutskottet framhåller dock att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall kunna sänkas. Behovet av tillräckliga resurser för detta ändamål bör därför ägnas särskild uppmärksamhet i kommande års budgetarbete. Med hänvisning härtill avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till de båda motionsyrkandena.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening motsatt sig socialförsäkringsutskottets ställningstagande.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet när det gäller behovet av yrkesinriktad rehabilitering. Stora grupper står i dag utanför arbetsmarknaden på grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning. Samhällets kostnader för dessa grupper är betydande, men viktigare ändå är att det bakom de enskilda fallen döljer sig mänskliga problem och lidanden av betydande mått.
Rehabiliteringsinsatserna ger den enskilde möjlighet att återgå till ett yrkesverksamt liv, och det är därför angeläget att de kan upprätthållas. Som framgår av propositionen har emellertid de medel som satts av för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte förbrukats fullt ut, och denna omständighet utgör vid sidan av det statsfinansiella läget motiv för regeringens förslag att begränsa medelstilldelningen för detta ändamål med knappt 7 % under budgetåret 1995/96.
Finansutskottet noterar att den föreslagna besparingen av regeringen betraktas (appendix på s. 59 i bil. 1) som en engångsvis besparing. Med hänsyn härtill kan även finansutskottet biträda regeringens förslag i denna del.
Finansutskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del) och Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del).
Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen
Regeringen föreslår (bil. 5, s. 15--16) att de två särskilda kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen slopas redan fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för som tidigare aviserats den 1 januari 1997. Åtgärden regleras i ett förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, och regeringen hemställer att riksdagen antar detta lagförslag (bil. 5, yrkande 2).
I motion Fi35 förordar Kristdemokraterna att föräldrar skall få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet fyller 12 år (yrkande 31).
Socialförsäkringsutskottet biträder förslaget att avskaffa de s.k. kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen redan den 1 juli 1995.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att nuvarande regler medger att föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar med föräldrapenning till dess att barnet fyller 8 år eller har avslutat sitt första skolår. Motionärerna vill utvidga denna rätt till dess att barnet fyller tolv år. Även om detta kanske innebär att kostnaderna för försäkringen systematiskt förskjuts framöver skulle åtgärden leda till ökad administration. Socialförsäkringsutskottet kan därför inte biträda motionärernas förslag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i en gemensam avvikande mening biträtt motionsförslaget.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning och föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Finansutskottet avstyrker samtidigt motion Fi35 (kds) yrkande 31.
Anslaget Föräldraförsäkring
I propositionen uppges (bil. 5, s. 12--13, 16--17) att de föreslagna ändringarna av föräldraförsäkringen minskar medelsbehovet på anslaget med 1 202 miljoner kronor under nästa, 18 månader långa budgetår. Nivåsänkningen i föräldraförsäkringen får därvid genomslag under tolv månader, vilket väntas minska belastningen på anslaget med ca 1 100 miljoner kronor. Den reviderade medelsberäkningen påverkas också av nya prognosantaganden samt av förslaget om slopade kontaktdagar. Regeringen föreslår att riksdagen minskar anslaget Föräldraförsäkring med det angivna beloppet (bil. 5, yrkande 6).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att riksdagen skall avslå den av regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 24).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem, vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning (yrkandena 16 och 17 båda i denna del).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt kompensationsnivå (yrkande 7 i denna del).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Föräldraförsäkring beräknas på det sätt regeringen föreslagit. Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks samt att de särskilda kontaktdagarna slopas. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot den föreslagna anslagsnivån och tillstyrker således att anslaget Föräldraförsäkring minskas med 1 202 miljoner kronor. Finansutskottet avstyrker därmed också motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 24, Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) och Fi35 (kds) yrkande 7 (i denna del).
Anslaget Sjukpenning och rehabilitering
Av propositionen framgår (bil. 5, s. 17--18) att de sänkta ersättningsnivåerna för sjuk- och rehabiliteringspenning väntas, med de nya prognosantaganden som görs, leda till att anslagsbelastningen sjunker med 1 849 miljoner kronor. Neddragningen av försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster minskar anslagsbelastningen med ytterligare 70 miljoner kronor. Därtill kommer att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i vår beslutat minska anslaget med 1 500 miljoner kronor till följd av vissa i proposition 1994/95:147 föreslagna regeländringar. Sammanlagt minskar därigenom anslagsbehovet med (70+1 849+1 500=) 3 419 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om en sådan minskning av anslaget Sjukpenning och rehabilitering (bil. 5 yrkande 7).
I motion Fi31 avvisar Moderata samlingspartiet den föreslagna minskningen av anslaget till köp av rehabiliteringstjänster, vilket ökar medelsbehovet med 70 miljoner kronor i jämförelse med regeringens förslag (yrkande 7 i denna del).
I motion Fi32 föreslår Folkpartiet att ersättningsnivån inom sjukförsäkringen skall vara 80 %, vilket i jämförelse med regeringens förslag föranleder ett ökat medelsbehov (yrkande 6 i denna del).
I motion Fi33 yrkar Vänsterpartiet avslag på den av regeringen föreslagna anslagsminskningen (yrkande 25 i denna del).
I motion Fi34 föreslår Miljöpartiet ett alternativt ersättningssystem, vilket i jämförelse med regeringens förslag ger en minskad anslagsbelastning (yrkandena 16 och 17 i dessa delar).
I motion Fi35 yrkar Kristdemokraterna avslag på förslaget till sänkt rehabiliteringspenning och sänkt kompensationsnivå i sjukersättningssystemen (yrkandena 8 och 9 i dessa delar).
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker att anslaget Sjukpenning och rehabilitering beräknas på det sätt regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet har i en avvikande mening motsatt sig anslagsminskningen.
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten tillstyrkt regeringens förslag till ändrade ersättningsnivåer för såväl sjuk- som rehabiliteringspenningen. Utskottet har också ställt sig bakom engångsbesparingen på medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Anslaget bör dessutom jämkas med hänsyn till nya prognosantaganden samt till vissa besparingar som riksdagen tidigare i år fattat beslut om. Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund att anslaget Sjukpenning och rehabilitering minskas med 1 919 miljoner kronor, vilket innebär att anslaget sänks med 3 419 miljoner kronor i förhållande till budgetpropositionen.
Därmed avstyrker utskottet också de alternativa medelsberäkningar som föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 7 (i denna del), Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 25 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17 (båda i berörda delar) samt Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9 (båda i berörda delar).
Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (båda m) föreslås att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall ges i uppdrag att utreda pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga (yrkande 13). Motionärerna vill sänka ersättningsnivåerna och begränsa möjligheterna att få förtidspension. De förespråkar ett förtidspensionssystem som ger olika skyddsnivåer för bristande arbetsförmåga -- vilket personer med mycket svåra funktionshinder har -- och förvärvsoförmåga. För den senare kategorin anser de att lägre ersättningsnivåer kan accepteras. Förtidspensionärer av detta slag är även mer känsliga för incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad utsträckning deltidsarbeta.
Socialförsäkringsutskottet anser att de frågeställningar som motionärerna tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid långvarig ohälsa kan utformas för att ge den enskilde incitament till rehabilitering och återgång i arbete. Motionen bör därför inte påkalla någon åtgärd från riksdagens sida, anser socialförsäkringsutskottet.
I en avvikande mening förutsätter Moderata samlingspartiet att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utreda motionärernas förslag.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker motion Fi40 (m) yrkande 13.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995 till högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 13--14) föreslås nu att denna höjning -- räknat från samma tidpunkt -- utökas med 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 resp. 60 kr. Förslaget, som betingas av den fortsatt starka ökningen av kostnaderna för läkemedelsförmåner, föranleder ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Regeringen hemställer att riksdagen antar ett i propositionen framlagt lagförslag av denna innebörd (bil. 5, yrkande 1).
Den kompletterande höjningen av patientavgiften beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är det enligt regeringens mening nödvändigt att ytterligare minska försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför (bil. 5, s. 14--15) att den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret 1995/96 med 300 miljoner kronor. Höjningen av självrisken föranleder ingen lagändring, men väl en ändring i tandvårdstaxan (1973:638).
Båda förslagen minskar belastningen på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Medelsberäkningen påverkas också av regeringens förslag att ur anslaget lyfta ut ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor och i stället tillföra ett motsvarande belopp på 1 344 miljoner kronor till det nya generella statsbidraget till landstingen. Med hänsyn till nya prognosantaganden räknar regeringen med att anslagsbehovet nästa budgetår skall bli sammanlagt 3 094 miljoner kronor lägre än vad som angivits i budgetpropositionen. Regeringen hemställer att anslaget minskas med detta belopp (bil. 5, yrkande 5).
I motion Fi31 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på den föreslagna höjningen av patientavgiften för läkemedel (yrkande 6). Enligt motionärerna bör regeringen först återkomma med ett förslag om högkostnadsskydd som konstrueras så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter.
I motion Fi33 avvisar även Vänsterpartiet den föreslagna höjningen av läkemedelsavgiften (yrkande 22). Motionärerna påpekar att mellan juni 1991 och januari 1995 har högsta läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr, och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrker bifall till de båda motionerna.
Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av förslagen i budgetpropositionen (1994/95:SfU10) inte haft något att invända mot den i det sammanhanget föreslagna höjningen av patientavgiften vid läkemedelsinköp. Socialförsäkringsutskottet tillstyrkte då också att gränsen för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel höjdes med 100 kr till 1 800 kr fr.o.m. den 1 juli 1995.
Eftersom socialförsäkringsutskottet justerade sitt betänkande den 4 maj -- dvs. när innehållet i kompletteringspropositionen var känt -- har utskottet avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i den del det avser de höjda patientavgifterna (3 §). Socialförsäkringsutskottet har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. För egen del anser emellertid socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid köp av prisnedsatta läkemedel.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom den föreslagna minskningen av anslaget Sjukvårdsförmåner m.m.
Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet har i avvikande meningar biträtt förslagen i sina respektive motioner.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Regeringen har i två omgångar föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas den 1 juli 1995, först i budgetpropositionen och nu i kompletteringspropositionen. Riksdagen har inte prövat förslaget i budgetpropositionen, men socialförsäkringsutskottet har tillstyrkt såväl detta som den kompletterande höjning som nu föreslås.
Med hänsyn till de snabbt ökande kostnaderna för läkemedelsförmåner anser finansutskottet att det är motiverat att nu, i ett steg, genomföra en tämligen kraftig höjning av patientavgiften och på så sätt tidigarelägga en till 1998 inplanerad höjning av avgiften. Såsom socialförsäkringsutskottet framhållit (SfU10) kommer besparingseffekten därigenom att ytterligare förstärkas samtidigt som personer med stort behov av läkemedel skyddas genom den måttliga höjningen av högkostnadsskyddet.
Finansutskottet tillstyrker således den föreslagna höjningen av patientavgifterna och föreslår att riksdagen antar det i bilaga 1 till utskottets betänkande intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Liksom socialförsäkringsutskottet tillstyrker även finansutskottet den föreslagna höjningen av självrisken i tandvårdsförsäkringen.
Finansutskottets ställningstagande i dessa båda avseenden påverkar medelsbehovet på anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. Mot bakgrund av nya prognosantaganden väntas som en följd härav belastningen på detta anslag minska med 1 750 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen föreslås också att ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor inte längre skall redovisas över detta anslag utan i stället ingå som en del i det stora generella statsbidraget till landstingen. Sammantaget bör därför anslaget minskas med 3 094 miljoner kronor. Finansutskottet tillstyrker således att anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. -- som enligt det av riksdagen godkända betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 miljoner kronor -- minskas till 20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet avstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande 22.
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 19--20) föreslår regeringen att medel motsvarande 50 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen på 3 miljarder kronor för perioden 1991--1996 dras in som besparing på anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering avseende budgetåret 1995/96.
Regeringen gör mot bakgrund av det statsfinansiella läget den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor inom den ursprungliga ramen bör dras in som besparing. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering anvisar ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 6. För budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) anfört att socialutskottet inget har att erinra mot propositionens förslag.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och tillstyrker därmed propositionens förslag att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än som föreslagits i budgetpropositionen (yrkande 10).
Assistansersättning
I kompletteringspropositionen (bil. 5, s. 24--25) redovisar regeringen att en särskild utredare skall tillkallas med uppdrag att se över frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall, enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina förslag bl.a. ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde. I direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.
I motion Fi33 (v) yrkande 19 föreslås att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1,2 miljarder kronor på assistansersättningen till svårt funktionshindrade. Motionärerna anser att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet. Motionärerna anför bl.a. att det faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror på fel i regelsystemet utan troligen även på att behovet av stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Kostnaderna skall enligt motionärerna betalas solidariskt över skattsedeln.
Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU3y) inget att erinra mot att frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt framhåller socialutskottet att det är angeläget, vilket också framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning bibehålls. Socialutskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) bör därför enligt socialutskottets mening avstyrkas i denna del.
Ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet har i en avvikande mening givit motion Fi33 sitt stöd.
Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anför i sitt yttrande angående regeringens förslag om en översyn av assistansersättningens finansiering och regelsystem. I likhet med socialutskottet anser finansutskottet att riksdagen inte bör föregripa riksdagens kommande förslag på området. Utskottet avstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 19.
Förtidspension
I motion Fi31 (m) begärs ett tillkännagivande om vad motionärerna anför om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till förtidspensionärer (yrkande 8). I motion Fi32 (fp) föreslås en ökad restriktivitet med beviljande av förtidspension efter 61 års ålder (yrkande 23).
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU7y) att beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för ålderspensionärer. Det sammanhänger med att förtidspensionärernas pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen. Socialförsäkringsutskottet erinrar om att de högre pensionstillskotten motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de större behov som följer därav. Om pensionstillskotten räknades in i underlaget för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering av deras värde. Socialförsäkringsutskottet kan inte biträda en sådan förändring.
Socialförsäkringsutskottet erinrar också om att utskottet i betänkandet 1994/95:SfU10 nyligen avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för förtidspension med hänvisning till att frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.
Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor och avstyrker bifall till motionerna.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har till yttrandet fogat var sin avvikande mening i denna fråga.
Finansutskottet har inget att erinra mot socialförsäkringsutskottets yttrande. Därmed avstyrks motionerna Fi31 (m) yrkande 8 och Fi32 (fp) yrkande 23.
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
Väganslag
Byggande av vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till anslaget Byggande av vägar och 2 374 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen framhåller i kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) att utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av vägar bör vara riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Det stora budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare stora besparingar i utgifterna måste göras. Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av vägar reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande 28).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit (yrkande 21) samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen anvisar ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i denna del).
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor mindre i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen har föreslagit (yrkande 40).
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande (TU4y) regeringens förslag till medelsanvisning.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält avvikande meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 28, Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 (i denna del) och Fi35 (kds) yrkande 40 och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Byggande av vägar bör reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU18, rskr. 293) om medelsanvisning till anslaget Byggande av vägar bör ändras.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar vilket är en halvering av anslaget jämfört med innevarande budgetår.
I motion Fi33 (v) yrkas att anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar höjs med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående analysarbete blir klart (yrkande 31).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall av yrkande 21, anvisar ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (yrkande 22 i denna del).
Trafikutskottet avstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande (TU4y) motionsyrkandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet resp. Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkande 31, Fi34 (mp) yrkande 22 (i denna del).
Järnvägsanslag
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 4 396,2 miljoner kronor till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och 9 408 miljoner kronor till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar.
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 1) föreslår regeringen att anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisas 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag (yrkande 29). Vidare yrkas att till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisas 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag och att besparingskravet således avvisas (yrkande 30).
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen avvisar regeringens besparingsförslag och i stället höjer anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar med 1 737,5 miljoner kronor (yrkande 20). Motionärerna framhåller att järnvägen måste anses ha stora framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för människor och miljö.
Trafikutskottet tillstyrker, med hänvisning till det statsfinansiella läget, i sitt yttrande regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält avvikande meningar.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömning och anser att riksdagen bör avstyrka motionerna Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 och Fi34 (mp) yrkande 20 och tillstyrka kompletteringspropositionens förslag om att anslaget till Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör reduceras med 262,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagens tidigare beslut (bet. TU14, rskr. 231) om medelsanvisning till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör ändras.
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
I kompletteringspropositionen (bil. 6, s. 2) anförs följande. I syfte att underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom ramen för de långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner. Regeringen återkommer dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för kommande år. Regeringen anser att planeringsramarna för berörda anslag för perioden den 1 juli 1995 till den 31 december 1998 för berörda anslag bör vara:
Förslag till planeringsramar Miljoner kronor
Anslag 1995/96 1997 1998 (18 mån.)
A 3. Byggande av vägar 7 443 4 520 4 429 A 4. Byggande av länstrafikanläggningar 2 374 1 318 1 244 A 5. Nyinvesteringar i stomjärnvägar 9 146 5 336 5 011
I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 10).
Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna och avstyrker motionsyrkandet.
I denna fråga har Moderata samlingspartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för anslagen Byggande av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och Nyinvesteringar i stomjärnvägar. Härav följer att utskottet avstyrker motion Fi31 (m) yrkande 10.
Utökad garantiram i Stockholm
I kompletteringspropositionen föreslås (bil. 6, s. 2--3) att riksdagen, utöver tidigare ställda garantier för byggande av vissa vägprojekt som ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen och finansieras med lån, bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor, i prisnivån januari 1992, för drift och underhåll av de nya vägarna. Vidare föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med hänsyn till kommande räntekostnader för upptagna lån samt justeringar för prisökningar i allmänhet.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen (yrkande 32).
Trafikutskottet anför i sitt yttrande att regeringens förslag i kompletteringspropositionen om utökad garantiram är en följd av riksdagens tidigare beslut att vägtullar skall finansiera bl.a. drift och underhåll av de nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa kostnader finansieras med lån. Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört om att regeringen för riksdagen bör redovisa en modell för hur investeringarna skall kunna genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former, att riksdagen bör ge regeringen de föreslagna bemyndigandena.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet avgivit en gemensam avvikande mening.
Finansutskottet delar trafikutskottets åsikt och tillstyrker att regeringen ges de föreslagna bemyndigandena. Härav följer att utskottet avslår motion Fi33 (v) yrkande 32.
Förslag inom Finansdepartementets område
Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader
I kompletteringspropositionen anmäls att ett antal åtaganden som sammanhänger med avvecklingen av Byggnadsstyrelsen ännu inte har kunnat regleras. Ansvaret för slutreglering och administration av ekonomiska och andra åtaganden samt arbetsgivaransvaret för kvarvarande personal har den 1 mars 1995 förts över på Statens lokalförsörjningsverk. Verket får disponera högst 28,5 miljoner kronor för detta. Kostnaderna skall under budgetåret 1994/95 redovisas under sjunde huvudtiteln, förslagsanslaget B 5 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader. Vissa åtaganden väntas återstå även efter den 30 juni 1995. Regeringen föreslår därför att ett anslag tas upp med oförändrat belopp för budgetåret 1995/96.
Finansutskottet tillstyrker att anslaget förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1995/96.
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området
Nämnden för statliga förnyelsefonder uppger att det vid innevarande budgetårs slut väntas finnas medel kvar av de medel som avsatts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstagarorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet. Eftersom det kommer att finnas behov av att disponera anslagsmedlen även efter utgången av budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att anslaget förs upp på nytt på statsbudgeten. Det kan ske med endast ett formellt belopp eftersom ytterligare medelsanvisning inte behöver göras.
Förslaget har inte föranlett någon motion.
Finansutskottet tillstyrker att ett formellt belopp på 1 000 kr förs upp på reservationsanslaget Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för nästa budgetår.
Förslag inom Utbildningsdepartementets område
Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, beslutat att under anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisa 90,4 miljoner kronor. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 8) en besparing om 30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå kunna upprätthållas, anför regeringen i propositionen.
Utbildningsutskottet uttrycker i sitt yttrande (UbU7y) ingen annan uppfattning än regeringen och tillstyrker sålunda den föreslagna besparingen.
Finansutskottet har inget att erinra mot utbildningsutskottets yttrande över regeringens förslag och tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (1994/95:UbU15), till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare beslutat.
Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Riksdagen har tidigare, i enlighet med budgetpropositionens förslag, för budgetåret 1995/96 till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisat 735,3 miljoner kronor. Regeringen föreslog i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att riksdagen under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning skulle anvisa 37,5 miljoner kronor utöver vad som begärdes i budgetpropositionen. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil.8, s. 9) att -- om riksdagen bifaller förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. minskas med 37,5 miljoner kronor. Härutöver föreslår regeringen en besparing på samma anslag om 22,5 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har tillstyrkt regeringens förslag i proposition 164 att riksdagen -- utöver de medel som utskottet tillstyrkt i betänkande 1994/95:UbU15 med anledning av budgetpropositionen -- skall anvisa ytterligare 37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 med anledning av prop. 1994/95:164).
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (UbU7y) inget att erinra mot de föreslagna besparingarna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet och tillstyrker att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat, anvisar ett belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Finansutskottet föreslår vidare -- under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med vad utbildningsutskottet har föreslagit i betänkande 1994/95:UbU18 -- att riksdagen till samma anslag anvisar ett belopp som är ytterligare 37,5 miljoner kronor lägre än vad riksdagen tidigare anvisat.
Nationella och internationella forskningsresurser
Anslaget Europeisk forskningssamverkan
Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU:s) forskningsprogram bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som Sverige betalar genom sin medlemsavgift till EU.
Riksdagen har tidigare anvisat ett ramanslag på 642,5 miljoner kronor till Europeisk forskningssamverkan (D 19). Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 10) en besparing på detta anslag om 82,5 miljoner kronor. Minskningen avser anslagsposten 7. Till regeringens disposition. Regeringen bedömer att de svenska åtagandena i det internationella forskningssamarbetet ändå skall kunna fullföljas. Om så inte blir fallet får dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag, anför regeringen i propositionen.
Utbildningsutskottet finner i sitt yttrande (UbU7y) ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande och tillstyrker därför att riksdagen anvisar ett belopp till åttonde huvudtitelns ramanslag Europeisk forskningssamverkan som är 82,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats (bet. 1994/95:UbU15).
Grundforskningsavdrag
I motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % att tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Detta bör enligt motionärerna ge en inkomst på ca 2 miljarder kronor per år. Dessa medel bör användas för en förstärkning med 1 miljard kronor vardera av forskningsrådens resurser resp. fakultetsanslagen.
Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande (UbU7y) att man nyligen har behandlat frågor om bl.a. resurser till forskning (bet. 1994/95:UbU15). Utbildningsutskottet avstyrkte då motioner med liknande förslag med hänvisning till att regeringen beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen. Utbildningsutskottet avstyrker med samma motivering de nu föreliggande motionsyrkandena.
Miljöpartiet har på denna punkt anmält avvikande mening i utbildningsutskottets yttrande.
Finansutskottet har inget att invända mot utbildningsutskottets yttrande. Finansutskottet vill erinra om att sedan utbildningsutskottet avgav sitt yttrande har riksdagen ställt sig bakom utbildningsutskottets betänkande 1994/95:UbU15 och därmed avslagit motioner med likartade förslag som de nu aktuella. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslår motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25.
Studiestöd till deltidsstuderande
I propositionen (bil. 8, s. 11--12) föreslås att de som studerar på deltid i kommunal vuxenutbildning (komvux) och vid statens skolor för vuxna skall få studiestöd motsvarande studiernas omfattning under terminen.
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa), lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. Den som studerar på minst halvtid får därvid i princip halvt studiestöd. Även de som har en studieomfattning som överstiger halvtid får alltså bara halvt studiestöd. Av propositionen framgår att detta normalt inte vållar några problem eftersom de flesta deltidsstudieprogram är upplagda för halvtidsstudier. I komvux däremot, där utbildningen bygger på ett kurssystem, är reglerna ofördelaktiga för dem som studerar på deltid. För att kunna få fullt studiestöd lägger många studerande därför in kurser i sitt studieprogram som de egentligen inte behöver.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas omfattning. De ändrade reglerna avser såväl studiemedel som särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) och skall träda i kraft den 1 januari 1996. Förslaget föranleder ändringar i studiestödslagen (1973:349) samt i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Regeringen hemställer att riksdagen antar de båda lagförslagen (bil. 8, yrkandena 6 och 7).
I propositionen görs den bedömningen att ett antal studerande som med nuvarande regler åtar sig att studera på heltid sannolikt kommer att välja en lägre studieomfattning, när de ekonomiska villkoren förbättras. Detta påverkar utflödet av bidrag i studiemedelssystemet, och regeringen räknar med att belastningen på anslaget Studiemedel m.m. härigenom skall minska med 25 miljoner kronor under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att anslaget minskas med detta belopp (bil. 8, yrkande 8).
Ändringen påverkar också medelsbehovet för svux och svuxa men till denna fråga återkommer utskottet i efterföljande avsnitt, Anslagen till vuxenstudiestöd.
I motion Fi33 föreslår Vänsterpartiet att de nya studiestödsreglerna för deltidsstuderande också skall gälla för studerande vid folkhögskolor (yrkande 37). Motionärerna yrkar dessutom avslag på förslaget om ändring i studiestödslagen (yrkande 38).
I motion Fi35 föreslår även Kristdemokraterna att studerande vid folkhögskolor skall omfattas av de nya reglerna (yrkande 14).
Samma förslag framförs också i motion Fi48 (yrkande 1) av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att det av regeringen framförda förslaget överensstämmer med det beslut som riksdagen fattade våren 1994 och som innebar att de nya reglerna för deltidsstudiestöd skulle börja gälla den 1 juli 1995. Detta beslut liksom vissa andra samtidigt beslutade ändringar i studiestödet undanröjdes emellertid av riksdagen hösten 1994 (prop. 1994/95:98, SfU9). I propositionen som låg till grund för upphävandet framhölls att riksdagens tidigare beslut om ändringar i studiestödssystemet var olyckligt med hänsyn till att den planerade studiestödsutredningen borde kunna göras utifrån ett helhetsperspektiv.
Socialförsäkringsutskottet kan, med hänsyn till de besparingar som förslaget väntas ge upphov till, biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1 januari 1996. Däremot är socialförsäkringsutskottet inte berett att tillstyrka motionsförslagen att åtgärden skall omfatta även studier vid folkhögskolor.
Socialförsäkringsutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka de i sammanhanget aktuella motionerna samt föreslå riksdagen att anta de båda lagförslagen.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en gemensam avvikande mening förslaget att de nya reglerna skall omfatta även folkhögskolestudier på deltid.
Finansutskottet anser i likhet med socialförsäkringsutskottet att den föreslagna omläggningen av studiestödet för deltidsstuderande bör genomföras då åtgärden väntas leda till en besparing för det offentliga, samtidigt som bidragsgivningen för de berörda studenterna blir mer gynnsam.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att studier vid folkhögskolor inte skall omfattas av förändringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkandena 37 och 38, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1 samt tillstyrker att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Finansutskottet tillstyrker också att anslaget Studiemedel m.m. minskas med 25 miljoner kronor.
Vuxenstudiestöd
Vuxenstudiestöd är en särskild form av statligt studiestöd som i första hand riktar sig till vuxenstuderande med förhållandevis kort tidigare utbildning och svåra arbetsförhållanden. Vuxenstudiestödet beviljas företrädesvis för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå, t.ex. inom kommunal vuxenutbildning eller folkhögskola. Vuxenstudiestöd beviljas först efter en urvalsprövning där de sökande med hänsyn till behov av utbildning och stöd jämförs med varandra.
Vuxenstudiestöd utgår antingen som särskilt vuxenstudiestöd (svux) eller som särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Bestämmelserna är i båda fallen i huvudsak desamma. En skillnad är emellertid att svux kan beviljas för längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå, medan svuxa kan beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder för sådana studier.
Båda bidragsformerna består av ett skattepliktigt bidrag -- vuxenstudiebidrag -- och en lånedel -- studielån. Lånet är återbetalningspliktigt och skall betalas tillbaka enligt de villkor som gäller för vanliga statliga studielån.
Den som är berättigad till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa eller har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux/svuxa med 65 % av det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidraget är i sin tur lika stort som arbetslöshetsersättningen. Övriga studerande får för närvarande svux/svuxa med 32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kommer emellertid svuxa att utges enbart efter den högre procentsatsen, dvs. med 65 %.
Maximal dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning är 564 kr vilket innebär att vuxenstudiebidraget i svux och svuxa kan utgå som mest med 367 kr per dag. Vuxenstudiebidraget utges under 22 dagar per månad vilket ger ett månatligt bidrag på som mest 8 070 kr före skatt. Lägsta dagpenningen kommer efter den 1 juli 1995 att vara 245 kr, och således är miniminivån för svux (32,5 % av 245=) 79 kr per dag eller 1 740 kr per månad före skatt.
Den som så önskar kan alltså komplettera bidraget med en lånedel. I såväl svux som svuxa utgör lånedelen därvid mellanskillnaden mellan vuxenstudiebidraget efter skatt och vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag efter skatt. Bidraget inklusive lån motsvarar med andra ord vad den studerande kan få i a-kasseersättning eller KAS.
Den som uppbär maximalt vuxenstudiebidrag med 8 070 kr/månad kan -- beroende på kommunalskattenivån -- låna ca 2 900 kr/månad. Den som uppbär bidrag med 1 740 kr/månad får på motsvarande sätt låna drygt 2 000 kr/månad.
I propositionen (bil. 8, s. 12) påpekar regeringen att medelsbehovet för vuxenstudiestödet påverkas av den föreslagna sänkningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1996. Medelsbehovet påverkas också av att miniminivån i såväl KAS som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt sänks från 245 till 230 kr per dag. Framför allt påverkas emellertid anslagsberäkningen av att riksdagen på förslag av regeringen tidigare i år (prop. 100 bil. 11, AU11) beslutat begränsa antalet dagpenningnivåer i arbetsmarknadsutbildningen. Beslutet innebär att dagpenningnivån 338 kr slopas fr.o.m. den 1 juli 1995. Lägsta dagpenningbelopp blir då generellt 245 kr, och det är denna nivå som vid årsskiftet skall sänkas till 230 kr enligt förslaget i kompletteringspropositionen. Sammantaget med effekterna av förslaget om ändrat stöd vid deltidsstudier minskar därmed utgifterna under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner kronor, varav 405,0 miljoner kronor hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar minskar utgifterna med 3,0 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under de nämnda anslagen för budgetåret 1995/96 (bil. 8, yrkandena 9 och 10).
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att dagpenningen för svuxa sänks ytterligare (yrkande 15). Förslaget är en konsekvens av att motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS skall sänkas till 210 kr per dag.
I motion Fi32 avstyrker Folkpartiet förslaget att sänka ersättningarna i svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen (yrkande 8).
I motion Fi33 begär Vänsterpartiet att vuxenstudiebidraget inom svux och svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa (yrkande 39). Motionärerna föreslår också att svuxa skall beviljas för sex terminers studier på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl (yrkande 40).
I motion Fi34 yrkar även Miljöpartiet avslag på förslaget om sänkt vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning (yrkande 23).
I motion Fi35 föreslår Kristdemokraterna att reglerna för svuxa ändras så att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som gäller svux och studiemedel (yrkande 15).
I motion Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds) yrkas likaså avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa (yrkande 2). Motionärerna föreslår också att svuxa skall få beviljas för gymnasiestudier under tre år (yrkande 3).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om den automatiska koppling som finns mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen. Socialförsäkringsutskottet konstaterar att de ändringar som redan vidtagits eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen av utbildningsbidragen har gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som utbildningspolitiskt medel avsett att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning för att på så sätt stärka deras position i arbetslivet.
För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet, framhåller socialförsäkringsutskottet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995 till 6 962 kr per månad, varav 1 935 kr är ett skattefritt bidrag och resten lån. För dem som erhåller svux och svuxa med 65 % av det efter den 1 juli 1995 lägsta dagpenningbeloppet 245 kr kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga mycket nära det skattefria studiebidragets belopp. Lånemöjligheterna är dessutom större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare att accentueras efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå då sänks till 230 kr i enlighet med förslaget i kompletteringspropositionen samtidigt som de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Enligt socialförsäkringsutskottet blir med hänsyn härtill studiemedel ett självklart val för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån, vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Studiemedel kan te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ även för många vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån, men som har så låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå. Det är inte helt otänkbart att även den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Studiestödsutredningen har visserligen i uppdrag att utforma ett nytt studiefinansieringssystem, men socialförsäkringsutskottet räknar med att ett sådant förslag dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall vara slutfört senast den 1 april 1996.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening finns det därför anledning för regeringen att mycket noga följa i vilken omfattning nästa läsårs särskilt inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår socialförsäkringsutskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder.
Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet att finansutskottet bör avstyrka det i motion Fi31 (m) yrkande 15 framförda förslaget om en sänkning av dagpenningen. Övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang kan enligt socialförsäkringsutskottets mening anses besvarade med vad utskottet anfört.
Folkpartiet och Kristdemokraterna avvisar i en gemensam avvikande mening den föreslagna försämringen av vuxenstudiestödet. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i var sin avvikande mening föreslagit andra lösningar än regeringen. Vänsterpartiet har i en med Kristdemokraterna gemensam avvikande mening föreslagit att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
Finansutskottet vill beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet hänvisa till vad utskottet tidigare i detta betänkande under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. anfört om regeringens förslag att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Utskottets ställningstagande i det avseendet får automatiskt genomslag också på bidragsnivåerna i svux och svuxa.
I samma avsnitt har utskottet avvisat ett av Moderata samlingspartiet framfört förslag om ytterligare sänkning av lägsta ersättningsnivån i utbildningsbidragen och KAS. Med hänsyn till den direkta koppling som finns mellan dessa ersättningsnivåer och nivån för svuxa har finansutskottet därmed också avstyrkt förslaget i motion Fi31 (m) yrkande 15.
Finansutskottet avstyrker även yrkandena om oförändrade eller höjda ersättningsnivåer i motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi33 (v) yrkande 39, Fi34 (mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
Som socialförsäkringsutskottet påpekar kommer de många ändringarna av villkoren för svux och svuxa sammantagna att leda till att värdet av dessa utbildningsbidrag urholkas i en sådan utsträckning att det för vissa bidragstagare ter sig mer förmånligt att antingen finansiera sin utbildning med studiemedel eller att helt enkelt avstå från utbildning och i stället uppbära a-kasseersättning. Finansutskottet utgår från att regeringen mycket noga följer hur de under nästa läsår särskilt inrättade utbildningsplatserna för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning dessa studerande väljer att finansiera sina studier med svuxa resp. med vanliga studiemedel.
Finansutskottet finner i likhet med socialförsäkringsutskottet inte anledning att biträda de förslag till ändringar i villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå som föreslås i ett antal motioner. Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 samt Fi48 (kds) yrkande 3. Med vad utskottet anfört tillstyrks regeringens förslag till ändrad medelsberäkning på anslagen Vuxenstudiestöd m.m. (yrkande 9) och Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar (yrkande 10).
Skärpta studiemedelsvillkor
I motion Fi35 kräver Kristdemokraterna en återgång till tidigare regler om kopplingen mellan studiemedel och resultat (yrkande 36). Motionärerna anser att en viss studietakt skall förutsättas för dem som vill komma i åtnjutande av studiemedel.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att riksdagen hösten 1994 rev upp ett tidigare beslut om vissa ändringar i studiestödssystemet. I det sammanhanget undanröjde man också en lagändring som skulle ha trätt i kraft den 1 juli 1995 och som innebar att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd. Socialförsäkringsutskottet, som inte ser någon anledning att i denna del ändra riksdagens beslut hösten 1994, avstyrker bifall till motionen.
Kristdemokraterna har i en avvikande mening motsatt sig detta förslag.
Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets förslag och avstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 36.
Svux vid YTH-utbildning
Den 1 juli 1994 slopades det särskilda vuxenstudiestödet (svux) för studerande vid s.k. YTH-utbildning, dvs. utbildningsprogram som leder fram till en yrkesteknisk högskoleexamen med inriktning mot områdena byggnadsteknik, industriell teknik, handel, kontor samt storhushåll och restaurang. Efter avskaffandet framhöll den nytillträdda regeringen i proposition 1994/95:98 att rekryteringen till de aktuella utbildningarna hade starkt försvårats på grund av de försämrade studiefinansieringsmöjligheterna. Regeringen anmälde för riksdagen att den med hänsyn härtill hade för avsikt att föreskriva att svux på nytt skulle kunna lämnas till dessa studerande fr.o.m. den 1 januari 1995.
I motion Fi31 föreslår Moderata samlingspartiet att man skall återgå till de regler som gällde före den 1 januari 1995 för studerande vid YTH-utbildning (yrkande 17).
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att antalet sökande till YTH-utbildning minskade drastiskt under hösten 1994 och avstyrker mot denna bakgrund bifall till motionen.
I en avvikande mening motsätter sig Moderata samlingspartiet att de som deltar i YTH-utbildning skall ges mer förmånliga stödmöjligheter än de som deltar i annan högskoleutbildning.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet och avstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 17.
Förslag inom Kulturdepartementets område
I kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 2) föreslås att anslaget för Stöd till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut. För Kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. föreslår regeringen en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut.
Regeringen anför i kompletteringspropositionen att under innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl anvisats extra anslag för verksamheten. Dessa extra anslag tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det statsfinansiella läget innebär enligt regeringen att en minskning av stödet kan göras budgetåret 1995/96.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler (yrkande 31). Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att det arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att en besparing bör genomföras.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag vad gäller kulturstöd vid ombyggnad. Dessutom ansluter sig bostadsutskottet till vad i kompletteringspropositionen föreslagits om stöd och anslag till icke-statliga kulturlokaler. Detta förslag låter sig inte förenas med vad som framförs i motion Fi34 yrkande 31 varför bostadsutskottet avstyrker motionen. Avvikande mening avges från Miljöpartiet.
Finansutskottet finner ingen anledning att avvika från bostadsutskottets ställningstagande och tillstyrker därför att stödet till icke-statliga kulturlokaler minskas med 22,5 miljoner kronor. Det innebär att motion Fi34 yrkande 31 avstyrks.
Finansutskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att minska kulturstödet vid ombyggnad.
Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
I motion Fi33 (v) hemställs att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (yrkande 46).
Motionärerna anser beträffande anslaget C 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala amatörorganisationer bör förstärkas med 4 miljoner kronor, att ytterligare 10 miljoner kronor bör beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att 10 miljoner kronor utöver vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till anslagsposten Kultur i arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 miljoner kronor bör anslås till kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att utveckla människors skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs även att 10 miljoner kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt motionärerna bör till Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas ytterligare 3 miljoner kronor för stimulans av projekt i skolan, för rådets egen verksamhet och för forskning på uppdrag av rådet.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr. 1994/95:252).
Enligt kulturutskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag. Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes förra året i betänkandet 1993/94:KrU18, där utskottet avstyrkte ett motionsyrkande med förslag om att tjänster för regionala kulturkonsulenter skulle inrättas med motiveringen att det låg inom Kulturutredningens uppdrag att ta ställning till frågor om att inrätta sådana tjänster. Utskottet vidhåller vad som sades i betänkandet och anser inte att det föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.
Kulturutskottet avstyrkte tidigare i år i sitt av riksdagen godkända betänkande om film m.m. motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion (bet. 1994/95:KrU25). I betänkandet beskrevs de regionala satsningar som gjorts i landet samtidigt som utskottet framhöll att det i enlighet med film- och videoavtalet ankommer på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag från filmkonsulenterna fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion. Kulturutskottet uttalade också att det framstår som naturligt att Kulturutredningen behandlar frågor som rör regional filmproduktion.
Då det gäller Våldsskildringsrådet framhåller kulturutskottet att det ankommer på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B 1. Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga resurser. Kulturutskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande till vad som ovan anförts och föreslår att finansutskottet avslår motion Fi33 yrkande 46. Avvikande mening avges från Vänsterpartiet.
Finansutskottet gör för egen del ingen annan bedömning än kulturutskottet och avstyrker således motion Fi33 yrkande 46.
Förslag inom Näringsdepartementets område
Främjande av kvinnors företagande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 15--16) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för anslaget Främjande av kvinnors företagande till 200 miljoner kronor. Det framgår vidare av propositionen att ett av målen inom näringspolitiken bör vara att få fler kvinnliga företagare och därmed bättre kunna utnyttja potentialen för tillväxt och utveckling. På sikt bör antalet kvinnliga företagare öka markant. Som angavs i budgetpropositionen finns en betydande efterfrågan på lån till kvinnliga företagare. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor. Nivån på verksamheten bör dock med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare. Detta innebär ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). ALMI Företagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån i de enskilda fallen.
Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.
Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion Fi32 (fp) yrkande 15. Därför avvisas regeringens förslag till minskning av anslaget, och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.
Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år, påpekas det i motion Fi33 (v) yrkande 49. Regering och riksdag har svarat upp mot intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av den beslutande höjningen av anslaget.
Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser motionärerna bakom motion Fi34 (mp) yrkande 34. De menar att anslaget är viktigt från bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på 200 miljoner kronor.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion Fi35 (kds) yrkande 22. Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en 25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärd och föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån på 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande (NU7y) att utskottet vidhåller sin uppfattning i det näringspolitiska betänkandet (1994/95:NU18 s. 44) att stöd till kvinnors företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med hänvisning till det statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock bakom regeringens förslag att det aktuella anslaget minskas. Näringsutskottet föreslår emellertid en något större minskning än regeringen -- en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på anslaget innebär ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den ytterligare besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera ett bibehållande av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling, som näringsutskottet förordar. Om det visar sig att efterfrågan på anslagsmedel avseende stöd till kvinnors företagande överstiger tillgången förutsätter näringsutskottet att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Med det sagda avstyrks de fyra här aktuella motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet har i en avvikande mening med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande avstyrkt motionerna Fi32 (fp), Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Företrädare för Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp) och Fi35 (kds). Ledamoten för Folkpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi32 (fp).
Finansutskottet förordar liksom näringsutskottet en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor på anslaget under tolfte huvudtiteln A 3 Främjande av kvinnors företagande för att bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under trettonde huvudtiteln som utskottet återkommer till. Utskottet avstyrker således motionerna Fi32 (fp) yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22.
Bidrag till tekniköverföring
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 redovisat förslag om att staten under en treårsperiod skall bygga upp ett nätverk för tekniköverföring bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. NUTEK avses få huvudansvaret för att bl.a. etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, såsom Patent- och registreringsverket, ALMI-bolagen, industriforskningsinstitut, högskolor och teknikcentra. Regeringen har föreslagit att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål under ett nytt anslag, A 4 Bidrag till tekniköverföring.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser regeringen.
Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med 50 miljoner kronor avvisas i motion Fi34 (mp) yrkande 35. Motionärerna anser att bidraget till tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas med ett nytt anslag på 1 000 miljoner kronor för Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. I motionen lämnas förslag till hur dessa medel bör användas.
Även i Vänsterpartiets motion Fi33 tas vissa energipolitiska frågor upp. I motionen föreslås att riksdagen anvisar 150 miljoner kronor ytterligare till kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96. Vidare föreslås att staten garanterar ett lån för uppförande av en anläggning för etanoltillverkning.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens förslag att minska det nya, engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med 50 miljoner kronor och att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för nästa budgetår. Näringsutskottet hänvisar till sitt uttalande i det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid regeringens bedömning att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala men ändå kunna få avsedd effekt. Näringsutskottet anför också att de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till högskole- och universitetsmiljön. Med det anförda avstyrker näringsutskottet yrkandet 35 i motion Fi34 (mp).
Näringsutskottet anför rörande förslaget om biobränslebaserad kraftvärmeproduktion samt beträffande förslaget om inrättande av ett nytt anslag Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor och dess användning att näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs av riksdagen när liknande yrkanden som de här aktuella nyligen avslogs. Då hänvisades bl.a. till att Energikommissionen har att behandla den typ av frågor som aktualiseras i motionerna. Näringsutskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 och Fi34 i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet har i en avvikande mening avstyrkt propositionens förslag.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet har inget att erinra mot vad näringsutskottet anför i denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi33 (v) yrkandena 47 och 48 samt Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
Investeringsfrämjande
I kompletteringspropositionen (bil. 12, s. 16--17) anförs att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 beräknat medelsbehovet för anslaget Investeringsfrämjande till 97,5 miljoner kronor. Avsikten är att inrätta en ny statlig delegation för att genom information och kontakter verka för ökade utländska investeringar i Sverige. Delegationen får till uppgift att bl.a. upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation för att bistå vid enskilda investeringsprojekt, systematiskt informera tänkbara investerare i andra länder om förutsättningarna för att bygga upp verksamhet i Sverige samt samordna de insatser som görs av främst olika statliga och kommunala organ.
Med anledning av det svåra statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår nu regeringen ett belopp som är 22,5 miljoner kronor lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13. Regeringen bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan behöva något mindre resurser än vad som angavs i budgetpropositionen eftersom delegationen är i ett uppbyggnadsskede under det första året.
I motion Fi34 (mp) yrkande 37 föreslås att ett ännu lägre anslag -- 48,25 miljoner kronor -- anslås för investeringsfrämjande åtgärder. Motionärerna hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska motion i januari 1995. Med anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget återkommer motionärerna med samma förslag till besparing som framlades under den allmänna motionstiden.
Näringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i april 1995 beslöt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda organisationen av en delegation för investeringsfrämjande. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995. Näringsutskottet delar regeringens bedömning att en neddragning av det aktuella anslaget bör göras. Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5 miljoner kronor, bör det vara möjligt för delegationen att bedriva den avsedda verksamheten i rimlig omfattning. Den neddragning som föreslås i motion Fi34 (mp) finner utskottet alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet i näringsutskottet regeringens förslag. Ledamoten för Miljöpartiet tillstyrker i en avvikande mening motion Fi34 (mp).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än näringsutskottet i denna fråga utan tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 37.
Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område
Statliga företag
Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs det i motion Fi32 (fp) yrkande 31. Den fortsatta försäljningen av statliga företag bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras uppfattning skall försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst ses som ett sätt att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt önskvärd åtgärd för att ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och därmed bättre framtidsutsikter.
kaNäringsutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (NU7y) att regeringen i budgetpropositionen föreslog ett nytt bemyndigande beträffande förvaltningen av statliga företag. Näringsutskottet har beslutat att uppskjuta behandlingen av detta förslag jämte alla motioner i frågan till hösten 1995 när ett av regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga (se bet. 1994/95:NU19). I särskilda yttranden (m, c, fp, kds, v) framförde företrädarna för resp. parti sina principiella synpunkter på statligt ägande av företag. Näringsutskottet avstyrker motion Fi32 (fp) i berörd del med hänvisning till att utskottet nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser i en avvikande mening att regeringen bör fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag.
Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att principerna för förvaltning av de statliga företagen bör behandlas samlat i höst. I avvaktan härpå avstyrker således finansutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 31.
Förslag inom Civildepartementets område
Länsstyrelserna m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 1--2) föreslår regeringen i fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på totalt ytterligare 24,6 miljoner kronor.
I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.
För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades, vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. I propositionen görs bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna högskoleverket bör kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av skolan som behövs. Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då besparingar måste göras finner regeringen det motiverat att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort obligatoriet att ha en länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse. Resterande del av besparingen -- 9,6 miljoner kronor -- anges uppnås genom ytterligare rationaliseringar i verksamheten. Beträffande denna del av besparingen har inga motioner väckts.
Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för utbildning har tagits upp i två motioner. I motion Fi33 (v) yrkande 50 avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på utbildningsområdet anges ha en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande åtgärder i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen.
Besparingen på länsstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges formen av en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU4y) den generella besparingen på 9,6 miljoner kronor. Vad gäller den återstående besparingen finner bostadsutskottet det motiverat att den tas ut som en "sektoriell" besparing. Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta kan utskottet godta vad i kompletteringspropositionen föreslagits också i denna del. Om länsstyrelserna finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra regionala utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de -- inom ramen för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) -- i den mån den inte kan anses besvarad med vad bostadsutskottet nu anfört -- och motion Fi33 (v) i berörd del.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i bostadsutskottet motion Fi33 (v).
Utbildningsutskottet anför med anledning av propositionen och motionerna (UbU7y) bl.a. att det nya styrsystemet på skolområdet med en klar ansvarsfördelning mellan stat och kommun innebär att det inte finns behov av något mellanled på regional nivå som självständigt fattar beslut i frågor som gäller den nationella skolpolitiken. Detta uttrycktes, framhåller utbildningsutskottet, tydligt i samband med att den nya ansvarsfördelningen inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76). Utbildningsutskottet pekar också på att länsstyrelserna enligt förordningen (1993:884) om offentligt stöd till fristående skolor har vissa uppgifter. Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag som tas fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt. När det gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad avser offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utbildningsutskottet att denna uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna utgiftsminskningen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utbildningsutskottet den föreslagna besparingen inom anslaget för Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de nu berörda länsexperterna och avstyrker bifall till de förevarande motionerna.
I en avvikande mening tillstyrker ledamoten för Vänsterpartiet i utbildningsutskottet motion Fi33 (v).
Finansutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än vad bostadsutskottet och utbildningsutskottet anfört i sina yttranden och tillstyrker propositionens förslag. Motion Fi33 (v) yrkande 50 och motion Fi43 (fp) avstyrks sålunda.
Stöd till trossamfund m.m.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 2--4) med hänvisning till generella sparbehov att riksdagen med ändring av sina tidigare beslut anvisar ett reservationsanslag på 91,2 miljoner kronor till Stöd till trossamfund m.m. och ett reservationsanslag på 787,9 miljoner kronor till Stöd till idrotten, således en minskning av anslagsbeloppen med 3,3 miljoner kronor resp. 4,4 miljoner kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen har vidare föreslagit att riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av ideell verksamhet med belopp som är 3,2 miljoner kronor resp. 1 miljon kronor lägre än vad som beslutats av riksdagen.
Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) yrkandena 23, 24, 26 och 27 samt Fi49 (kds) yrkandena 1, 2, 4 och 5 anser att förslagen i kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås.
I sitt yttrande (KrU6y) anser kulturutskottet, med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget, att det är nödvändigt att göra ytterligare besparingar i statsbudgeten. Kulturutskottets överväganden har lett till slutsatsen att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i propositionen beträffande de fyra här berörda anslagen och avstyrker motionerna Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5. Avvikande mening avges från Kristdemokratiska samhällspartiet.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad kulturutskottet anfört. Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag att till Stöd till trossamfund anvisa ett anslag på 91,2 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 24 och Fi49 (kds) yrkande 2 avstyrks därmed av utskottet.
Vidare tillstyrker finansutskottet att anslaget för Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. minskas med 3,2 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1 avstyrks således av utskottet.
Finansutskottet tillstyrker också att reservationsanslaget Utveckling av ideell verksamhet minskas med 1 miljon kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 26 och Fi49 (kds) yrkande 4 avstyrks således.
Anslaget Stöd till idrotten bör i enlighet med regeringens förslag minskas med 4,4 miljoner kronor. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49 (kds) yrkande 5 avstyrks därmed.
Stöd till kooperativ utveckling
I kompletteringspropositionen (bil. 13, s. 3) framhålls att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslagit att anslaget Stöd till kooperativ utveckling undantas besparingar under budgetåret 1995/96. I april 1995 beslutade riksdagen att för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 9,75 miljoner kronor till Stöd till kooperativ utveckling (bet. 1994/95:NU18). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer dock regeringen det nödvändigt att nu föreslå en minskning av anslaget med 1 miljon kronor till 8,75 miljoner kronor för nästa budgetår.
Statsbidrag till kooperativ utveckling kan ges för dels kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa projekt. Merparten av stödet går till de nu 20 lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU tillhandahåller information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och konsultuppdrag. Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av stödet till LKU. Ur RRV:s rapport (Fi 1993:23) framgår bl.a. att bidraget varit mycket kostnadseffektivt, men också att samarbetet mellan LKU och andra organ som arbetar med småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu utvecklingsbolag) och nyföretagscentrum, borde förbättras.
I motion Fi33 (v) yrkande 51 föreslås att riksdagen skall anvisa 2 miljoner kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner kronor. Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför motionärerna. De hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.
Motion Fi34 (mp) yrkande 38 tar sikte på en höjning av det aktuella anslaget till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar till att Miljöpartiet tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.
I motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 föreslås att det av riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte skall ändras. Motionärerna anser att regeringens föreslagna besparingar inom Civildepartementets område mera kan ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här aktuella verksamheten kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det minskade stödet, men de är samtidigt övertygade om att besparingen är kontraproduktiv. Det handlar om en verksamhet som engagerar många människor och som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom den utgör en förebyggande resurs i samhället, sägs det i de båda motionerna.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU7y) att den av regeringen föreslagna besparingen beträffande stödet till kooperativ utveckling inte bör genomföras. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. I det rådande sysselsättningsläget är det tillskott av arbetstillfällen som kan komma till stånd hos nya kooperativa företag mycket värdefullt. Näringsutskottet förordar sålunda att det aktuella anslaget på 9,75 miljoner kronor bibehålls för nästa budgetår. Därmed blir motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) tillgodosedda i berörda delar. De övriga motionerna, Fi33 (v) och Fi34 (mp), i vilka högre anslag förordas, avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
I en avvikande mening avstyrker företrädare för Moderata samlingspartiet i näringsutskottet med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande motionerna Fi33 (v), Fi34 (mp), Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Företrädare för Folkpartiet och Kristdemokraterna tillstyrker i en avvikande mening motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds). Ledamoten för Vänsterpartiet tillstyrker motion Fi33 (v) i en avvikande mening. Ledamoten för Miljöpartiet ger i en avvikande mening motion Fi34 (mp) sitt stöd.
Finansutskottet anser i likhet med vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande att den i propositionen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor inte bör genomföras. Som utskottet tidigare redovisat föreslås en motsvarande besparing på ytterligare 1 miljon kronor på anslaget under Näringsdepartementets huvudtitel A 3 Främjande av kvinnors företagande för att kunna bibehålla anslagsnivån på anslaget E 2 Stöd till kooperativ utveckling under Civildepartementets huvudtitel. Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks således. Motionerna Fi33 (v) yrkande 51 och Fi34 (mp) yrkande 38 avstyrks med det anförda.
Förslag inom Miljödepartementets område
Miljöpolitiska frågor
Bidrag till kalkningsverksamhet
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 1--2) att riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 i denna del). I motionen anförs att anslaget till kalkningsverksamheten redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande budgetår. Det rimmar enligt motionärerna illa med regeringens ambitioner att prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor till anslaget, vilket innebär att det tidigare anvisade anslaget ökas med 30 miljoner kronor (yrkande 42). I motionen anförs att det är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt.
Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av direktiv etc.
I sitt yttrande (JoU5y) konstaterar jordbruksutskottet att kalkningen är en omfattande och kostsam verksamhet. Jordbruksutskottet har inhämtat att regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.
Enligt jordbruksutskottets mening skapar kalkningen varken större eller mindre trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som skapar trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att begränsa utsläppen av försurande ämnen. Jordbruksutskottet tillstyrker för sin del den av regeringen föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla att eftersom kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och kommande budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs betydande krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Jordbruksutskottet förutsätter att de områden som har stort behov av återkommande kalkningar prioriteras.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i jordbruksutskottets yttrande och tillstyrker regeringens förslag om att riksdagen, med ändring av sitt tidigare beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257), för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 210 000 000 kr till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.
Miljöforskning
Regeringen anför i kompletteringspropositionen (bil. 14, s. 2) att riksdagen nyligen har beslutat anvisa 213 miljoner kronor under reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen i propositionen att anslaget minskas med 37,5 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet Miljödepartementet anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 i denna del). Motionärerna motsätter sig förslaget att skära ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att man redovisar konsekvenserna.
I motion Fi34 (mp) (yrkande 43) hemställs att riksdagen anslår 237,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, vilket är 62 miljoner kronor utöver regeringens nu framlagda förslag. I motionen anförs att forskning om miljö är av vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning av anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen av anslagen till kalkning och miljöforskning är enligt motionärerna ett typexempel på kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära minskad nationell förmögenhet alternativt ökad miljöskuld.
I jordbruksutskottets yttrande (JoU5y) anförs att prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition, vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk mångfald, klimat och kretslopp skall prioriteras. Jordbruksutskottet delar regeringens bedömning att strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med att forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i EU kommer att leda till ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren 1996. Jordbruksutskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält var sin avvikande mening.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än jordbruksutskottet och tillstyrker förslaget i propositionen om att riksdagen, med ändring av tidigare beslut (1994/95:JoU14, rskr. 257) för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 175 531 000 kr till Miljöforskning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi33 yrkande 53 (i denna del), Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29.
Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet
I kompletteringspropositionen (bil. 1, s. 19) anförs att en uthållig ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden.
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning. Ekonomiska styrmedel bör enligt regeringen användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet.
För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande år som den beräknade utvecklingen för nästa budgetår och den fortsatta beredningen av budgetförstärkningsåtgärderna i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är starkt begränsat. Regeringen har därför bl.a. sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a. Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, Bidrag till miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och Landskapsvård med 246 miljoner kronor.
I motion Fi34 (mp) anförs att föreslagna indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna anser att dessa medel skall få behållas även under nästa budgetår.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU5y) regeringens bedömning att den budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen bör finansieras genom engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner förslaget att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag väl avvägt.
I denna fråga har Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar jordbruksutskottets bedömning och avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 40.
Energipolitiska frågor
Kärnsäkerhetsforskning
I kompletteringspropositionen (bil. 14 s. 2) hemställs att det i budgetpropositionen begärda anslaget på 95,9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för kärnsäkerhetsforskning nu mot bakgrund av behovet att minska de statliga utgifterna minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner kronor.
I motion Fi33 (v) motsätter sig motionärerna förslaget att ytterligare reducera anslaget till kärnsäkerhetsforskning utan att någon redovisning av konsekvenserna görs (yrkande 53 i denna del).
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU7y) regeringens besparingsförslag med hänvisning till det statsfinansiella läget.
I denna fråga har Vänsterpartiet och Miljöpartiet anmält en avvikande mening.
Finansutskottet delar näringsutskottets åsikt och föreslår, med ändring av riksdagens tidigare beslut (1995/96:NU20, rskr. ??), att riksdagen till ramanslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett belopp som är 7,5 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats. Motion Fi33 (v) yrkande 53 (i denna del) avstyrks därmed.
Budgetpolitiken
Budgetutvecklingen
Statsfinanserna fortsätter att förbättras. Redan i samband med behandlingen av budgetpropositionen kunde utskottet konstatera att såväl budgetunderskott som upplåningsbehov under innevarande budgetår väntades bli lägre än vad som angavs i finansplanen. Inför justeringen av utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1994/95:FiU10) i slutet av februari publicerade nämligen Riksrevisionsverket en ny budgetprognos i vilken upplåningsbehovet för budgetåret 1994/95 beräknades till ett ca 25 miljarder kronor lägre belopp. I kompletteringspropositionen räknar regeringen nu med ett upplåningsbehov på 192,4 miljarder kronor, vilket är en förbättring med ytterligare 10 miljarder kronor. Riksgäldskontoret har i en prognos den 9 maj 1995 bedömt att upplåningsbehovet för innevarande budgetår skall stanna vid 190 miljarder kronor.
Även för nästa budgetår förutser regeringen ett väsentligt lägre lånebehov än tidigare. Detta beräknas nu till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 40 miljarder kronor mindre än vad som framkom i motsvarande beräkning i budgetpropositionen. Upplåningsnivån är samtidigt i stort sett densamma som under innevarande år, och med tanke på att det kommande budgetåret omspänner 18 månader är förbättringen påtaglig. Ser man endast till de första tolv månaderna under nästa budgetår räknar regeringen med ett lånebehov på 142,7 miljarder kronor, vilket jämfört med innevarande budgetår motsvarar en minskning med ca 50 miljarder kronor eller med 3,2 % av BNP.
I det budgetförslag som regeringen lagt fram inför nästa budgetår har flera redovisningstekniska förändringar vidtagits för att budgeten bättre skall återspegla den statliga verksamhetens omfattning. Betydande delar av statens verksamhet har under senare år finansierats vid sidan av statsbudgeten. Inte minst gäller detta arbetslöshetsersättningen och vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finansierats över Arbetsmarknadsfonden, men som nu lyfts in i statsbudgeten. Även Lönegarantifonden kommer nästa budgetår att redovisas över statsbudgeten.
I fortsättningen kommer således Arbetsmarknadsfondens och Lönegarantifondens inkomster att redovisas på statsbudgetens inkomstsida och deras utgifter på statsbudgetens utgiftssida. Förändringen leder till att det redovisade budgetsaldot försämras eftersom Arbetsmarknadsfonden för närvarande går med underskott. Omläggningen påverkar däremot inte statens upplåningsbehov eftersom underskottet i såväl statsbudgeten som Arbetsmarknadsfonden finansierats på samma sätt, nämligen genom upplåning i Riksgäldskontoret.
Andra redovisningstekniska förändringar inför nästa budgetår är att sjuk- och föräldraförsäkringen helt kommer att bruttoredovisas liksom vissa regleringar mellan stat och kommuner. Det innebär att utgifter som tidigare bokförts på ett antal inkomsttitlar kommer fr.o.m. nästa budgetår i sin helhet att redovisas på statsbudgetens utgiftssida. Omläggningen påverkar inte budgetsaldot men leder till att budgetens inkomster och utgifter ökar med ett lika stort belopp.
Samtidigt som man alltså får en tydligare redovisning av statens inkomster och utgifter, leder nyordningen till att jämförelser bakåt i tiden försvåras. Till detta bidrar också den omständigheten att nästa budgetår omspänner 18 månader.
För att i någon mån undanröja detta problem är i kompletteringspropositionen budgetförslagets inkomster och utgifter också beräknade för budgetårets första tolv månader. Budgetförslaget kan därvid sammanfattas på det sätt som framgår av efterföljande tabell.
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att i särskilda betänkanden redovisa nya beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU29) och utgifter (FiU30) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning av statsbudgeten (FiU31).
Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Regeringen har sedan den tillträdde i oktober 1994 lagt fram ett omfattande program för att stärka statsfinanserna. I propositionen beräknas de samlade budgetförstärkningarna uppgå till ca 118 miljarder kronor. Åtgärderna är ett av de största saneringsprogram som genomförts i något industriland under efterkrigstiden. Programmets omfattning motsvarar 7,5 % av BNP, varav mer än 3,5 procentenheter får genomslag 1995, ca 2 procentenheter 1996 och ca 1 procentenhet vardera under åren 1997 och 1998.
I kompletteringspropositionen föreslås varaktiga budgetförstärkningar på 15,7 miljarder kronor för att åtgärda kvarstående finansieringsbehov, tidigare underskattningar av kostnader samt olika typer av försvagningar i budgeten, däribland ett bortfall på 7,7 miljarder kronor föranlett av att mervärdesskatten på livsmedel sänks.
Till detta kommer olika engångsvisa förstärkningar på sammanlagt 23,4 miljarder kronor vilka används för att finansiera engångsvisa budgetbelastningar på sammanlagt närmare 18 miljarder kronor. Härav svarar arbetsmarknadspolitiska åtgärder för 14,5 miljarder kronor.
De förslag som nu läggs fram i kompletteringspropositionen och propositionen om EU-finansiering (1994/95:203) har fem syften.
De skall kompensera för de budgetförsvagningar som skett under riksdagens behandling av tidigare framlagda besparingsförslag. Riksdagen har bl.a. inte bifallit regeringens förslag om arbetslöshetsersättning för ungdomar under 20 år liksom vissa förslag på jordbruksområdet. På samtliga punkter där det skett avvikelser återkommer regeringen nu med förslag om kompletterande finansiering.
Finansieringen av EU-avgiften fullföljs.
Åtgärder redovisas för att komma till rätta med de snabbt ökande kostnaderna för vissa reformer som beslöts under förra mandatperioden, bl.a. bostadsbidrag och assistansersättning.
De sänker nivån på de offentliga utgifterna. Samtidigt reduceras mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %.
De skall visa hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förra höstens ekonomisk-politiska proposition finansierats.
I den reviderade finansplanen aviserar regeringen att den senast i 1996 års vårproposition kommer att lägga fram förslag om ett tak för de offentliga utgifterna. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är enligt regeringen starkt begränsat. Såväl höjda skatter som ökad statlig upplåning kan få negativa återverkningar på den svenska ekonomin. Det är, enligt propositionen, därför nödvändigt att införa rutiner och regelsystem som tillförsäkrar regering och riksdag en starkare kontroll över budgeten och budgetutvecklingen. Som ett första steg i detta arbete har regeringen under våren följt upp budgetutvecklingen, och de motåtgärder som nu föreslås eller som redan har vidtagits betraktas som ett första steg mot en tillämpning av ett system med ett utgiftstak.
Regeringen har dessutom för avsikt att strama upp budgetarbetet genom att göra en översyn av det regelverk som styr budgetprocessen. I anslutning härtill skall ett förslag till ny budgetlag utformas. Dessutom skall man skyndsamt se över kommunallagens bestämmelser om ekonomisk förvaltning i syfte att skapa ännu bättre förutsättningar för kommuner och landsting att åstadkomma en god ekonomisk hushållning.
Den nuvarande konjunkturuppgången måste enligt regeringen användas för att stärka de offentliga finanserna. Åtgärderna för att sanera statsfinanserna måste kombineras med insatser för ökad tillväxt och sysselsättning.
Av finanspolitiken krävs i detta läge en svår och känslig balansgång, framhåller regeringen. Alltför sena och svaga budgetförstärkningar skulle öka riskerna för att Sverige går in i nästa konjunkturavmattning utan ekonomisk-politisk handlingsfrihet. Alltför snabba och omfattande budgetförstärkningar skulle å andra sidan leda till en kraftig åtstramning och kunna bryta konjunkturuppgången.
Finanspolitiken inriktas nu på att eliminera underskottet i de offentliga finanserna under mandatperioden och på att stabilisera statsskulden som andel av BNP redan 1996.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna de sålunda förordade riktlinjerna för budgetpolitiken (bil. 1, yrkande 2).
Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Moderata samlingspartiet
I motion Fi31 yrkande 2 framhåller Moderata samlingspartiet att inriktningen och omfattningen av de moderata besparingsförslagen och förslagen till skattesänkningar är så utformade att de stimulerar tillväxt och företagande. De står därmed i en motsatsställning till regeringens förslag i kompletteringspropositionen som i vad gäller besparingar präglas av Socialdemokraternas brist på strategi för tillväxt och utveckling. Regeringens förslag till besparingar inom ett område äts upp av planerade, planlösa eller oplanerade utgiftsökningar inom andra områden.
Enligt motionärerna syftar deras politik till förnyelse och förändring och för vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den borgerliga mandatperioden. Den moderata politiken innebär också en mer kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i stället för tillväxthämmande skattehöjningar.
Motionärerna hänvisar till den budgetmotion Moderata samlingspartiet tidigare lagt fram (1994/95:Fi210) med förslag om nya varaktiga utgiftsminskningar uppgående till 64 miljarder kronor 1998. Dessa förslag är enligt motionärerna huvudsakligen inriktade på att åtgärda strukturella fel i ekonomin och transfereringssystemen. I samma motion föreslogs också sänkta skatter på drygt 44 miljarder kronor. Inriktningen på de föreslagna skattesänkningarna är att skapa goda förutsättningar för tillväxt och nya arbeten samt att avvärja ytterligare ekonomiska påfrestningar för den enskilde. Efter förslag om vissa ökade utgifter och minskade besparingar uppgick den sammantagna varaktiga budgetförstärkningen till närmare 17 miljarder kronor utöver vad regeringen då föreslog.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga, påpekar motionärerna. Budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka avsevärt. Motionärerna ifrågasätter regeringens bedömning att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka. Bedömningen är, anser de, inte realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss säkerhetsmarginal i fall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med krävs enligt motionärerna dels en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto, dels en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan.
Motionärerna utgår från sitt tidigare förslag och lägger nu fram förslag om ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget med de åtgärder som tidigare föreslagits räknar de med att uppnå en budgetförstärkning på 22 miljarder kronor 1998. Inriktningen på åtgärderna är densamma som tidigare. I stället för skattehöjningar föreslår de utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen inriktas på strukturella förändringar.
Syftet med de nya förslagen till budgetförstärkningar är att presentera ett realistiskt alternativ inte enbart för att måttligt minska den offentliga skuldbördan utan också för att få den att närma sig de krav som ställs för ett fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi32 yrkande 2 förespråkar Folkpartiet en snabbare budgetsanering än regeringen. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet genom att den i hög grad styr räntan. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag. Det höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Motionärerna anser att det nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen. Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den föregående. Långivarna vet att en förutsättning för att den svenska budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som finansministern utlovat kommer misstroendet att växa och räntorna att stiga. För att minska risken för att budgetsaneringen misslyckas föreslår motionärerna ytterligare budgetförstärkningar.
Folkpartiets budgetalternativ sägs i motionen vara ca 16 miljarder kronor starkare än regeringens för budgetåret 1995/96. Motionärerna föreslår minskade utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor men vill samtidigt behålla 80 % ersättningsnivå i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Det senare ökar utgifterna med ca 4 miljarder kronor. Netto minskar således transfereringsutgifterna med ca 6 miljarder kronor. Andra utgiftsminskningar samt motionärernas nej till RAS uppges spara ytterligare ca 10 miljarder kronor netto. Motionärerna föreslår skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och jobb, men säger nej till förslaget om sänkt matmoms. Dessutom föreslår de några ytterligare inkomstökningar. Enligt de uppskattningar som görs i motionen leder förslagen till att skatterna sänks med netto nära 15 miljarder kronor.
I motionen föreslås också försäljningar av statliga företag, framför allt för att det är en strukturellt riktig förändring men också för att man därigenom kan minska statens skuldsättning.
Motionärerna uppger att deras förslag leder till ett minskat statligt lånebehov på ca 25 miljarder kronor år 1998. Transfereringarna sänks med 14 miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör kunna inbringa åtminstone 10 miljarder kronor, anser motionärerna som för egen del bedömer att deras förslag inkl. ränteeffekt ger en förbättring med ca 25 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Vänsterpartiet
I motion Fi33 yrkande 2 av Vänsterpartiet framhåller motionärerna att de under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80 miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatte- förstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser Vänsterpartiet inte att det är nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Vänsterpartiet presenterar ett budgetalternativ som uppges vara ca 25 miljarder kronor star- kare än partiets förslag i januari, men 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka sysselsättningen.
Det är motionärernas bestämda övertygelse att de budgetförstärkningar på drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit nödvändiga. Men det är inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. Med en högre uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket på räntor och kronkurs minskar. I motionen uppges att Vänsterpartiets ekonomiska politik långsiktigt leder till en högre ekonomisk aktivitet och en bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Vänsterpartiet avvisar såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och a-kassan till 75 %. Regeringens politik har en felaktig inriktning, anser motionärerna, som gör denna bedömning mot bakgrund av att alla krafter måste utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva ingrepp i välfärdsstaten.
Vänsterpartiet föreslår att 5 miljarder kronor skall sättas av till en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten för de höjda egenavgifterna. På motsvarande sätt föreslår Vänsterpartiet att 5 miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata tjänstesektorn.
Vänsterpartiet föreslår också ett omfattande program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska området avvisas i motionen. Regeringens politik leder i fel riktning, anser motionärerna. I stället för att lägga över en större del av finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på redan svaga och utsatta grupper.
Miljöpartiet de gröna
I motion Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 av Miljöpartiet erinrar motionärerna om att de tidigare kritiserat det budgetförslag regeringen presenterat i budgetpropositionen. Det hade de gjort därför att det innehöll otillräckligt många besparingar och de besparingar som föreslogs hade i många fall lagts ett eller flera år bort i tiden. Motionärerna noterar att regeringen med de i kompletteringspropositionen framförda förslagen har tidigarelagt åtskilliga besparingsförslag. De ser med hänsyn härtill regeringens nya förslag som en förbättring i detta avseende och konstaterar att deras egna krav delvis har tillgodosetts både vad gäller den allmänna inriktningen på budgetpolitiken och vad gäller en rad enskildheter.
Motionärerna anser emellertid att ytterligare besparingar kan och bör göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna.
Enligt motionärernas mening har regeringens besparingsförslag i några fall fått en direkt olämplig inriktning. Inte minst gäller det åtstramningar riktade mot välfärdens kärnområden som vård, omsorg och skola liksom sänkningen av ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till låginkomsttagare.
Regeringen har också föreslagit ett antal nya utgiftsåtaganden på arbetsmarknadspolitikens område som enligt motionärernas mening inte bör genomföras. Redan i budgetpropositionen fanns flera miljardanslag av liknande slag som Miljöpartiet gick emot. Motionärerna anser att arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt sådant med inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning. Arbetstillfällen kommer i hög grad inom miljö-, tjänste-, informations- och högteknologisektorerna. Arbetsgivaravgifterna måste sänkas och ersättas med högre miljö- och energiskatter. Arbetstiden måste också sänkas av både arbetsmarknadspolitiska och sociala skäl. Motionärerna motsätter sig den höjning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes vid årsskiftet 1994/95 som ett led i finansieringen av EU-avgiften. I stället föreslår de nu bl.a. höjd bolagsskatt.
I motionen uppges att Miljöpartiets förslag innebär att statens utgifter för budgetåret 1995/96 (18 månader) minskar med 8,1 miljarder kronor i jämförelse med vad regeringen föreslår i kompletteringspropositionen.
Enligt motionärerna är deras förslag på statsbudgetens inkomstsida i huvudsak neutrala. De leder till en försvagning med 1,7 miljarder kronor. Motionärerna föreslår att skatt på arbete ersätts med skatt på miljöpåverkan och energi. För att kompensera hushållen för ökad energibeskattning har motionärerna tidigare föreslagit sänkt matmoms. De accepterar således den av regeringen föreslagna sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel som en del av deras eget skatteväxlingspaket.
Motionärernas samlade budgetförslag medför således enligt deras egen bedömning att statens underskott blir 207,2 miljarder kronor, eller 6,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, vilket innebär att statens upplåningsbehov skulle minska med ett lika stort belopp.
Motionärerna anser att man med deras förslag uppnår budgetbalans snabbare. För egen del räknar de med att staten bör kunna börja minska statsskulden från år 1998. Det är två år tidigare än vad som blir fallet i regeringens förslag.
Kristdemokraterna
I motion Fi35 yrkande 2 förordar Kristdemokraterna en nationell samling omkring den ekonomiska politiken. Det fordras ett program med bred förankring i riksdagen och hos svenska folket. Politiken måste inriktas på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och nya och expanderande företag som ger nya jobb.
Sverige bör vidta sådana åtgärder att konvergensprogrammets kriterier kan uppnås, vilket ger valfrihet när beslut skall fattas om Sveriges medverkan i det tredje steget. Motionärerna känner en betydande oro för att regeringens prognoser och beräkningar i kompletteringspropositionen är allt för optimistiska i vissa avgörande moment. Kristdemokraterna föreslår mot denna bakgrund både större besparingar än regeringen och ett program för tillväxt. Utrymmet för ytterligare besparingar inom vården och äldreomsorgen anser motionärerna vara obefintligt. Tvärtom hävdas att det krävs ökade resurser. Detta åstadkoms genom ett riktat anslag för vård och omsorg och behållande av de nuvarande nivåerna i arbetsmarknads- och socialförsäkringarna.
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste enligt motionärerna också inbegripa en sund näringspolitik. Det krävs att rimliga förutsättningar läggs fast för att nya företag skall startas och befintliga företag skall kunna växa. En modern och flexibel arbetsrätt som gör att småföretagare vågar anställa fler är ett inslag i en sådan politik. Förlängda visstids- och provanställningar är en nödvändighet för dessa företag och för att få fler i arbete.
En skattereform med sänkta skatter på arbete och samtidigt höjda miljöavgifter skulle enligt motionärerna dels skapa incitament för en miljövänligare produktion, dels främja framväxten av nya arbetstillfällen. Det är, anser de, väsentligt att detta förslag om skatteväxling för fler jobb snarast kan omsättas i praktisk handling. För att minska skattekilarna och underlätta för en expansion föreslås en sänkning av tjänstemomsen från 25 till 12 %.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) föreslås att riksdagen skall uttala sig för att stödet till företag, kommuner och socialförsäkringar skall minskas med minst 180 miljarder kronor brutto (yrkande 12). Dessutom föreslås att riksdagen skall uttala sig för fasta spelregler vid saneringen av statsfinanserna (yrkande 14).
Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Det behövs ett fast grepp om statens finanser för att få kontroll över budgetutvecklingen. Under förra mandatperioden ökade underskottet i de offentliga finanserna från drygt 1 % till som mest 13,4 % av BNP. Under denna mandatperiod bedöms det nu kunna reduceras lika mycket. Regeringen räknar med att underskottet i de offentliga finanserna i år skall minska till 9 % av BNP, för att därefter fortsätta att sjunka till ca 5 % år 1996 och till mindre än 1 % år 1998.
Det innebär att statsskulden mätt som andel av BNP kommer att stabiliseras redan 1996, vilket är ett år tidigare än vad som angavs i budgetpropositionen.
Utvecklingen under de närmaste åren ter sig med andra ord nu något ljusare än tidigare, men situationen är fortfarande allvarlig. De svenska räntenivåerna är alltjämt höga och pressas upp av det stora underskottet i de offentliga finanserna. Detta underblåser den oro som lätt uppstår i samband med återkommande internationella kriser på det finansiella området.
Av stor betydelse är därför att Socialdemokraterna har träffat en uppgörelse med Centerpartiet om de förslag som förs fram i kompletteringspropositionen. Uppgörelsen omfattar också de förslag som förs fram i propsitionerna om regionalpolitik (1994/95:161), EU-finansiering (1994/95:203) och arbetsmarknadspolitik (1994/95:218). En översikt över de frågor som behandlas i dessa propositioner samt oppositionspartiernas syn på förslagen lämnas i en bilaga som har fogats till detta betänkande (bilaga 2).
Uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet syftar till att långsiktigt skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling och sunda offentliga finanser. Genom samarbetet har det skapats ett brett parlamentariskt stöd för de förslag som redovisas i propositionerna.
Utskottet har tidigare framhållit att det måste vara ett primärt mål att begränsa budgetunderskottet. Något skäl att ompröva detta mål föreligger inte. Det påbörjade saneringsarbetet måste därför drivas vidare med fasthet och full kraft så att uppnådda resultat kan göras bestående. Skall arbetet med att sanera statsfinanserna kunna få ett brett stöd och vinna respekt hos allmänheten, måste de samlade åtgärderna ges en sådan inriktning att bördornas fördelning framstår som rättvis genom att alla får bidra efter förmåga.
Regeringen har nu i tre steg lagt fram förslag som stärker statsfinanserna med 100 miljarder kronor inkl. bedömda ränteeffekter. Därtill kan läggas drygt 18 miljarder kronor som är effekter av åtgärder beslutade under föregående mandatperiod.
I första steget av saneringsarbetet låg tyngdpunkten i inkomstförstärkningar. Riksdagen beslöt då att återta flera av de skattelättnader som den förra regeringen och riksdagsmajoriteten beslutat om. I första steget skärptes även inkomstsbeskattningen för dem med högre inkomster.
I andra steget var budgetförstärkningarna i det närmaste helt inriktade på utgiftsminskningar.
I det nu aktuella tredje steget föreslås varaktiga budgetförstärkningar på 15,7 miljarder kronor, varav drygt 2/3 hänför sig till utgiftsminskningar. Dessa budgetförstärkningar används i det närmaste helt för att finansiera dels en sänkning av mervärdesskatten på livsmedel, dels vissa tidigare ofinansierade utgiftsåtaganden.
De omfördelningseffekter som framkommer av åtgärderna i de tre stegen varierar självklart med den enskilda individens situation. Fördelningspolitiska studier visar emellertid att den tiondedel av hushållen som har den högsta ekonomiska standarden får svara för uppemot 30 % av de sammantagna budgetförstärkningarna. Bidraget från den tiondel av hushållen med lägst standard begränsas däremot till 5 % av budgetförstärkningarna. I inkomstlägena däremellan fördelar sig effekterna av åtgärderna tämligen jämnt.
Låginkomsttagare är för sitt uppehälle mer beroende av transfereringar än andra grupper, och när transfereringarna minskas slår det hårdast mot dem. Å andra sidan slår de genomförda skattehöjningarna hårdast mot de mer välbeställda. Analyser av hur åtgärderna sammantagna slår på hushållens disponibelinkomster i olika inkomstlägen visar också att de största procentuella förändringarna av disponibelinkomsterna drabbar den tiondedel av hushållen med den högsta ekonomiska standarden medan låginkomsttagarna som grupp kommer något bättre ut, bl.a. beroende på sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel.
Mot bakgrund härav finner utskottet att de av regeringen föreslagna eller vidtagna åtgärderna för att sanera statsfinanserna har en med hänsyn till omständigheterna rimlig fördelningsprofil.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kräver i sina motioner att de skattehöjningar som riksdagen genomförde hösten 1994 skall rivas upp helt eller delvis.
Längst i det avseendet går Moderata samlingspartiet som med sina mycket långtgående krav på skattesänkningar skiljer sig markant från de båda övriga partierna. Moderata samlingspartiets förslag på beskattningsområdet överensstämmer i allt väsentligt med den politik partiet förde fram i regeringsställning under förra mandatperioden. Den moderata politiken är konsekvent i så måtto att partiet också vill använda de tillkommande utgiftsnedskärningar för att finansiera ökade satsningar på bl.a. försvaret.
Den moderata besparingspolitiken saknar enligt utskottets mening helt trovärdighet och kan inte vinna den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall kunna drivas vidare med bestående kraft. Utskottet tar avstånd från en politik med denna inriktning och avstyrker därmed motion Fi31 (m) yrkande 2.
Folkpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet skiljer sig i flera avseenden från Moderata samlingspartiet. Samtidigt vill emellertid även dessa partier riva upp flera av de skattehöjningar som riksdagen fattade beslut om hösten 1994. Utskottet kan inte ställa sig bakom den inriktning av budgetpolitiken som dessa partier förespråkar.
De båda partiernas budgetförslag har brister i olika avseenden. Så t.ex. upprepar Folkpartiet sitt tidigare krav på att stödet för nyanställningar (RAS) skall avskaffas och tillgodoräknar sig för detta förslag en besparing på 4 750 miljoner kronor. Till saken hör emellertid att stödformen gäller endast för nyanställningar under perioden den 1 januari -- den 31 maj 1995 och det folkpartistiska besparingsförslaget är därför helt överspelat när frågan tas upp till avgörande i riksdagen, såvida inte avsikten är att förslaget skall gälla med retroaktiv verkan. Det folkpartistiska budgetförslaget bärs också upp av dynamiska effekter vars inneboende kraft inte förklaras närmare i motionen. Så t.ex. anser sig Folkpartiet kunna minska anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 4,4 resp. 6,0 miljarder kronor under budgetåren 1995/96 och 1998 enbart med en allmän hänvisning till de "mycket omfattande förbättringar" partiet föreslår för företagande och jobb. Till detta kan läggas att de gynnsamma budgeteffekter som motionärerna tillskriver sitt budgetalternativ förutsätter att statliga tillgångar till ett värde av 10 miljarder kronor skall säljas ut årligen.
Liksom Folkpartiet avvisar Kristdemokraterna stödet till nyanställningar och tillgodoräknar sig en ränteeffekt på denna besparing som i praktiken inte kan uppnås. I det kristdemokratiska budgetalternativet förutsätts vidare att en rad vagt formulerade ändringsförslag skall kunna få ett mycket snabbt genomslag på budgeten trots att genomarbetade lösningar helt saknas för de olika åtgärderna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande 2 samt Fi35 (kds) yrkande 2.
Vänsterpartiets budgetalternativ är 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens och innefattar en rad nya utgiftsåtaganden som finansieras med skattehöjningar på sammanlagt 12 miljarder kronor. Utskottet kan inte ställa sig bakom ett förslag med en sådan inriktning. Kravet på fullständig finansiering måste enligt utskottets mening vara oeftergivligt. Om man i nuvarande läge gör avkall på detta krav, kan följden lätt bli att tilltron till statsmakternas vilja att driva besparingsarbetet vidare med full kraft sätts i fråga, vilket skulle bidra till att pressa upp räntenivåerna. Denna misstro skulle sannolikt förstärkas om man i enlighet med motionärernas förslag kanaliserar skattehöjningarna till sådana utgiftsområden som transfereringar och arbetsmarknadspolitiska stödprogram som inte i första hand främjar tillkomsten av nya arbeten.
Med de skatte- och avgiftshöjningar som hittills genomförts eller aviserats kommer enligt utskottets mening utrymmet för ytterligare skattehöjningar att vara starkt begränsat. Detta gäller även kommunalskatterna. Ytterligare skattehöjningar riskerar att försämra den svenska ekonomins funktionssätt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (v) yrkande 2.
Det budgetalternativ Miljöpartiet de gröna för fram utgår i stor utsträckning från partiets förslag om en långtgående skatteväxling, där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Utskottet har i princip inte något att erinra mot en skatteväxling, men är med hänsyn till att frågor av detta slag för närvarande prövas i en särskild kommitté inte berett att biträda det mycket genomgripande förslag till skatteväxling som Miljöpartiet de Gröna vill få till stånd. Enligt utskottets mening bör utredningsarbetet avvaktas innan frågan om en skatteväxling tas upp till prövning.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44.
Utskottet kan med anledning av vad som framhålls i motion Fi40 (m) yrkande 14 om fasta spelregler generellt instämma i motionärernas allmänna syn på behovet av fasta spelregler. Det är självklart önskvärt att man i största möjliga utsträckning bör undvika att ändra en gång givna förutsättningar. Skall saneringsarbetet kunna drivas vidare med erforderlig styrka måste emellertid alla offentliga utgiftsåtaganden utan undantag kunna sättas i fråga och omprövas. Riksdagen bör därför inte genom uttalanden friskriva olika samhällsåtaganden från en kritisk prövning. Utskottet finner inte heller anledning att biträda motionärernas förslag i fråga om företagsstöd, stöd till kommuner och socialförsäkringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14.
Den kompletteringsproposition som utskottet nu behandlar är den sista i sitt slag. I den nya budgetprocess som riksdagen skall börja tillämpa hösten 1996 skall regeringens förslag till statsbudget vara fullständigt när det avges till riksdagen senast den 20 september. Tillkommande budgetförslag får då inte längre läggas fram före budgetårets början.
Årets kompletteringsproposition är speciell också i två andra avseenden.
Förslagen i kompletteringspropositionen har utformats i nära samarbete mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, och den uppgörelse som träffats innebär att det fortsatta arbetet med att sanera statsfinanserna kommer att ha en bred parlamentarisk förankring i riksdagen.
Kompletteringspropositionen används nu också för första gången som ett instrument för aktiv uppföljning av budgetutvecklingen. Regeringen vill återupprätta budgetdisciplinen och ställer krav på att varje ytterligare utgift, varje överskridande och varje annan försvagning av budgeten skall vara fullt ut finansierade. De besparingar som föreslås eller redovisas används också för att finansiera sådana försvagningar. I kompletteringspropositionen manifesteras den skärpta budgetdisciplinen likaså i förslaget till tak för de offentliga utgifterna.
En god budgetdisciplin är enligt utskottets mening av grundläggande betydelse för att man skall nå framgång i saneringsarbetet. Utskottet ser mycket positivt på den dialog som regeringen har tagit initiativ till och anser att redovisningen i budgetuppföljningsfrågor bör fördjupas och utvecklas. Enligt utskottets mening bör regeringen under löpande budgetår återkommande redovisa sin syn på budgetutvecklingen och för riksdagen lägga fram förslag om erforderliga motåtgärder. De kan t.ex. göras i anslutning till de tilläggsbudgetförslag regeringen lägger fram för riksdagen och som med den nya behandlingsordningen kommer att remitteras till finansutskottet.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer för budgetregleringen (bil. 1 yrkande 2).
Tillkommande utgiftsbehov, netto
I motion Fi31 erinrar Moderata samlingspartiet om att riksdagen tidigare begärt att budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas eftersom det nuvarande förfaringssättet minskar transparensen i statsbudgeten. Motionärerna är kritiska till att regeringen än en gång har valt att beräkna de tillkommande budgetförändringarna som ett nettobelopp. De vill därför att riksdagen på nytt skall ge regeringen till känna att man önskar en bruttoredovisning av de tillkommande förändringarna.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. För att regeringen redan i sitt budgetförslag skall kunna redovisa en total budgetbelastning som så nära som möjligt ansluter till det väntade utfallet, används en ospecificerad samlingspost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Den förs upp på statsbudgetens utgiftssida, och över den redovisas sådana tillkommande utgifter och inkomster, för vilka konkreta förslag ännu inte föreligger. Det är endast det samlade saldot av alla tillkommande förändringar som anges på Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Man kan således inte av denna post utläsa vilka enskilda förslag regeringen har skuggat in och avser att lägga fram.
Som motionärerna påpekar har riksdagen tidigare begärt en tydligare redovisning av denna ospecificerade post. Frågan har också behandlats av Riksdagsutredningen som likaledes ställt krav på en bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster och utgifter, innefattande även Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
Bakgrunden till dessa framställningar är att nuvarande redovisningsprinciper bidrar till att onödigtvis försvåra överblicken över statsbudgetens utveckling. Möjligheterna att göra olika typer av analyser begränsas också, framför allt beroende på att alla tillkommande inkomstökningar och inkomstminskningar liksom alla tillkommande utgiftsökningar och utgiftsminskningar redovisas samlat under en gemensam post.
Är, som i den nu aktuella statsbudgeten, Tillkommande utgiftsbehov, netto, uppförd med ett negativt belopp går det inte att utläsa om regeringen avser att genomföra utgiftsnedskärningar eller inkomstförstärkningar. Även om båda åtgärderna har samma effekt på budgetsaldot är det, för att rätt kunna bedöma den fortsatta utvecklingen, av intresse att veta om förstärkningen skall genomföras som en utgiftsnedskärning eller som en inkomstförstärkning. Den totala inkomst- och utgiftsnivån i budgeten blir också felaktig.
Det uppstår också lätt en begreppsförvirring när en inkomstökning redovisas som en negativ utgift på en budgetpost kallad Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, vilken finns uppförd på statsbudgetens utgiftssida. Varken benämning eller placering antyder att det bakom saldot kan dölja sig även inkomstförändringar.
Finansutskottet har mot denna bakgrund tidigare föreslagit att Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto skall bruttoredovisas (1991/92:FiU34). Alla tillkommande inkomstförändringar skulle därvid redovisas för sig under en samlingspost på statsbudgetens inkomstsida och alla tillkommande utgiftsförändringar för sig på statsbudgetens utgiftssida.
Riksdagen kommer hösten 1996 att börja tillämpa en ny ordning för sin budgetberedning, den s.k. rambeslutsmodellen som innebär att statsbudgeten fastställs i två steg. I första steget lägger riksdagen fast det samlade budgetutrymmet och fördelar detta på olika utgiftsområden, vilka därefter fungerar som bindande ramar för utskottens fortsatta beredning. I andra steget fattar riksdagen beslut om anslagsfördelningen inom resp. utgiftsområde.
En förutsättning för att de nya behandlingsformerna skall kunna tillämpas är att regeringens budgetförslag anpassas till nyordningen. Riksdagsutredningen har av denna anledning slagit fast att budgetförslaget måste vara så utformat att det tillgodoser tre grundläggande krav. Det måste för det första vara fullständigt när det läggs fram, vilket innebär att nuvarande system med särpropositioner och kompletteringsproposition avskaffas. Det måste för det andra vara anpassat till resp. utskotts beredningsområde, dvs. nuvarande departementsvisa huvudtitelsindelning skall ersättas av en redovisning där anslagen är fördelade på utgiftsramar. Budgetförslaget skall slutligen också vara bruttoredovisat, dvs. utgifter och inkomster skall i möjligaste mån redovisas var för sig och inte gemensamt över inkomsttitlar. Riksdagsutredningen har i det sammanhanget slagit fast att kravet på bruttoredovisning måste gälla även redovisningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Nuvarande nettobelopp bör därför, ansåg Riksdagsutredningen, redovisas uppdelat i två poster, en avseende tillkommande nettoinkomster och en avseende tillkommande nettoutgifter. I annat fall kan inte riksdagen fatta beslut om den totala utgiftsnivån.
I och med att regeringens budgetförslag skall vara fullständigt när det läggs fram kommer i fortsättningen redovisningen av tillkommande utgifter och inkomster att begränsas till sådana förslag som regeringen avser att lägga fram under löpande budgetår, företrädesvis i form av tilläggsbudgetar. Det innebär att behovet att täcka in kostnaderna för särpropositioner bortfaller. Denna omständighet saknar emellertid betydelse för riksdagens vidkommande. En så långt möjligt fullständig bruttoredovisning av regeringens budgetförslag, med en tudelning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto är således en förutsättning för att det nya budgetsystemet skall kunna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt.
Utskottet finner det därför självklart att regeringen i sitt nästa budgetförslag kommer att redovisa Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto på det sätt utskottet här har återgivit och som riksdagen tidigare har begärt utan att något nytt initiativ behöver tas i frågan. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Fi31 (m) yrkande 3.
Finansfullmakten
Om arbetsmarknadsläget kräver det, kan regeringen med stöd av finansfullmakten omedelbart besluta om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet. Den beloppsmässiga omfattningen av detta bemyndigande omprövas varje år. Under en följd av år har finansfullmakten varit oförändrad och gällt utgiftsåtaganden intill ett sammanlagt belopp på 2 500 miljoner kronor. För innevarande budgetår uppgår den dock till 4 000 miljoner kronor.
I den reviderade finansplanen (bil. 1, s. 76) föreslås att finansfullmakten med hänsyn till konjunkturläget begränsas till 2 000 miljoner kronor.
Regeringen avser att i samband med den allmänna översynen av budgetprocessen återkomma till riksdagen beträffande den framtida regleringen av finansfullmakten.
Med hänsyn till arbetsmarknadsläget anser regeringen att det behövs en finansfullmakt som beredskap för ytterligare sysselsättningsåtgärder utöver vad som anvisats med anslag. Medel till åtgärder skall i första hand riktas mot långtidsarbetslösa. Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Den bör också kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen.
Under innevarande budgetår har finansfullmakten inte tagits i anspråk för några utgifter.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bemyndigande om statlig upplåning
I propositionen föreslås (bil. 1, s. 74) att riksdagen i likhet med föregående år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1995/96 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Finansutskottet biträder detta förslag (bil. 1 yrkande 8).
Ekonomisk styrning av statlig verksamhet
Årsredovisning för staten 1993/94
Av kompletteringspropositionen ( bil. 1, s. 76--83) framgår att Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret 1993/94 upprättat en årsredovisning för staten. Årsredovisningen omfattar dels balans- och resultaträkning för staten, dels en sammanställning av den statliga sektorns tillgångar och skulder. Det är första gången som det varit möjligt att göra sammanhållna konsoliderade balans- och resultaträkningar för staten. Till skillnad från av RRV tidigare publicerade statistiska sammanställningar som benämnts årsbokslut för staten baseras de aktuella konsoliderade balans- och resultaträkningarna på av myndigheterna bokförda värden enligt bokföringsförordningen.
De konsoliderade balans- och resultaträkningarna för staten har blivit möjliga att utarbeta genom de förändringar av myndigheternas redovisning som ägt rum under senare år. Fr.o.m. räkenskapsåret 1993/94 avger samtliga myndigheter balans- och resultaträkningar. Vissa avvikelser från bokföringsförordningens generella regler har dock medgivits, bl.a. har skatteuppbörd och transfereringar i huvudsak redovisats kassamässigt. Inte heller har vägar, järnvägar och huvuddelen av försvarets anläggningstillgångar tagits upp som tillgångar.
Av regeringens redovisning av de konsoliderade resultat- och balansräkningarna för räkenskapsåret 1993/94 framgår att resultaträkningen för staten visar ett kraftigt negativt resultat -- minus 220 miljarder kronor -- för budgetåret 1993/94. Huvuddelen av statens kostnader utgörs av transfereringar. Den utan jämförelse största posten är ålderspensioner. Därnäst följer skatteutjämningsbidrag till kommuner, arbetslöshetsersättningar och räntebidrag. Driftkostnaderna består i huvudsak av personal- och lokalkostnader samt krigsmateriel.
Balansräkningen för staten skall ge en bild av statens förmögenhetsställning vid utgången av räkenskapsåret. Den 30 juni 1994 uppgick statens nettoförmögenhet, dvs. motsvarigheten till ett företags bokförda egna kapital, motsvarande en skuld på 924 miljarder kronor i bokförda värden och en skuld på 763 miljarder kronor vid en värdering till nukostnad. Därtill hade staten garantiåtaganden för kapitalskulder på 161 miljarder kronor.
Med nukostnad avses för materiella anläggningstillgångar återanskaffningsvärdet minus avskrivningar och för aktier bolagens eget kapital plus 70 % av obeskattade reserver. Nukostnaden avser att ge en bättre bild av tillgångarnas och skuldernas marknadsvärden än de bokförda värdena.
När det gäller den statliga sektorns tillgångar och skulder redovisas i propositionen en nettoskuld på 251 miljarder kronor vid en bokföringsmässig värdering och en nettoskuld på 228 miljarder kronor vid en nukostnadsvärdering.
Av propositionen framgår vidare att trots att nettoförmögenheten är kraftigt negativ kan uppgifterna om den statliga sektorns nettoförmögenhet ge en alltför positiv bild av statsskuldsituationen. Delar av tillgångarna är reserverade för särskilda ändamål och därför inte tillgängliga för att reducera statsskulden (t.ex. AP-fondens förmögenhet) och ger inte heller avkastning som kan användas för räntebetalningar.
Utskottet delar regeringens sammanfattande bedömning att de konsoliderade resultat- och balansräkningarna visar att statens finansiella ställning är mycket svag. Därmed bekräftas i allt väsentligt den bild av statens finanser som framkommer i statsbudgetens och nationalbudgetens utfallsrapportering. En rapportering enligt bokföringsmässiga principer kan således inte förändra bedömningen av det statsfinansiella läget. Tvärtom stärker den slutsatsen att en fortsatt stram finanspolitik är nödvändig.
Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser 1994
I propositionen (bil. 1, s. 83--97) redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV) årliga revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer. Totalt har RRV uttalat sig om drygt 400 organisationer. RRV:s revision har resulterat i 31 revisionsberättelser med invändning, varav 29 avser myndigheter, en avser ett bolag och en avser en kyrklig organisation. Antalet revisionsberättelser med invändningar har ökat något i förhållande till föregående år.
Regeringens redovisning med anledning av revisionen och de brister som iakttagits rör dels frågor av mer principiell natur, dels frågor rörande RRV:s invändningar i revisionsberättelser med anledning av myndigheternas resultatredovisningar, ekonomiadministration, förvaltning och hantering av anslag m.m.
I propositionen redovisas regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser år 1994 utförligt. Det framgår av propositionen att regeringen anser att den ökning av antalet invändningar som skett de senaste två åren måste brytas och förutsätter att ansvariga styrelser och chefer för de statliga myndigheterna, bolagen och stiftelserna gör sitt yttersta för att tillse detta.
Regeringens bedömning av de iakttagelser som gjorts i samband med 1994 års revision av myndigheter, stiftelser, bolag och andra organisationer är att de åtgärder som vidtagits och som redovisas i propositionen kommer att medföra att grunderna för de brister som revisionen identifierat kommer att undanröjas.
Finansutskottet kan konstatera att de redovisade åtgärderna är resultatet av ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda myndigheter. Utskottet vill framhålla att det givetvis är regeringen såsom verkställande och förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga åtgärder i förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en återrapportering sker till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den statliga verksamheten. Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av revisionen kan utgöra en viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med att följa upp och utvärdera riksdagens beslut.
Som exempel på en aktivare uppföljning i anslutning till budgetprocessen kan nämnas att utskotten i ökad utsträckning följer upp att de av riksdagen beslutade övergripande målen fullföljs av regeringen i regleringsbreven, att utskotten i större grad utnyttjar myndigheternas årsredovisningar liksom resultatet av RRV:s årliga revision.
Finansutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande och avstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 4 och Fi34 (mp) yrkande 33.
Finansutskottet vill för sin del uttrycka sin tillfredsställelse över den ordning som nu etablerats beträffande redovisningen av revisionens iakttagelser och regeringens åtgärder med anledning därav. RRV:s rapport om resultatet av revisionen och det ekonomiadministrativa läget utgör ett viktigt underlag för riksdagens och utskottens uppföljningsarbete. Rapporten och redovisningen i budgetpropositionen 1995 har föranlett flera utskott kalla till sig företrädare för RRV och i vissa fall även från departement och myndigheter för att informera sig om det ekonomiadministrativa läget hos de berörda myndigheterna. Utskottet förutsätter att rapporteringen till riksdagen kommer att fortsätta och anpassas till den nya ordning som omläggningen av budgetåret innebär.
Regeringens redovisning rörande invändningar avseende hantering av anslag som står i strid med riksdagens eller regeringens beslut har föranlett två motioner. Båda tar upp RRV:s iakttagelser och regeringens förslag till åtgärd med anledning av Sametingets årsredovisning. Det framgår att RRV i sin granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av anslaget betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt regleringsbrevet får inte anslaget disponeras för partistöd. Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a Samefonden användas. Regeringen aviserar således att den avser att fatta beslut om att dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från Samefonden.
I motion Fi35 (kds) yrkande 41 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partistöd även till partier representerade i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på riks-, regional- och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati.
I motion Fi34 (mp) yrkande 33 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att man inte i efterhand skall bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd.
Riksdagen har i samband med regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för Sametinget för budgetåret 1995/96 tidigare i år behandlat denna fråga (bet. 1994/95:KU37).
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för RRV:s granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94. Regeringen anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde konstitutionsutskottet i betänkandet KU37 för bl.a. bakgrunden till inrättandet av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till Sametinget. Konstitutionsutskottet redogjorde också för RRV:s granskning och för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade konstitutionsutskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Konstitutionsutskottet anförde därefter att den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för en annan bedömning i framtiden.
Konstitutionsutskottet har i ett yttrande (KU7y) till finansutskottet tagit upp frågan om sametingets medelsanvändning. Av yttrandet framgår att konstitutionsutskottet numera har inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats. Konstitutionsutskottet hänvisar i yttrandet till sitt tidigare uttalande (bet. 1994/95:KU37) att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer och anför att utskottet vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp) i berörda delar.
Konstitutionsutskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets och dess partiers verksamhet. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i konstitutionsutskottet har i en avvikande mening tillstyrkt motionerna Fi35 (kds) och Fi34 (mp).
Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser
Enligt 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser får Riksrevisionsverket (RRV) granska den verksamhet som staten bedriver i form av aktiebolag eller stiftelse, om verksamhten är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. I förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser anges vilka bolag eller stiftelser som RRV har rätt att granska.
Under år 1994 bildade staten två stiftelsehögskolor -- Stiftelsen Chalmers tekniska högskola med Chalmers tekniska högskola AB och Stiftelsen högskolan i Jönköping med Internationella Handelshögskolan i Jönköping AB, Högskolan för lärarutbildning och kommunikation i Jönköping AB, Ingenjörshögskolan i Jönköping AB och Högskolan i Jönköping Service AB -- vilka nu driver högskoleverksamhet i dotterbolag. Verksamheten är till stor del beroende av uppdrag från staten. RRV bör ges rätt att granska verksamheterna som stiftelserna och deras dotterbolag driver. Lagtekniskt bör detta -- eftersom stiftelsehögskolornas konstruktion är av särskilt slag -- lösas genom att det i 1 § lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser läggs till att RRV också får granska stiftelserna jämte deras dotterbolag.
Regeringens förslag föranleder en ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser. Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser regeringen och gör den bedömningen att yttrande från Lagrådet inte behöver inhämtas.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än regeringen i denna fråga och anser att riksdagen bör anta det till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser.
Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang
I detta avsnitt behandlas förslag i parti- och kommittémotioner från Folkpartiet och Vänsterpartiet som väckts med anledning av kompletteringspropositionen och där motionärerna upprepat yrkanden eller tagit upp snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Yrkandena har anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har, när de behandlat dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet, vanligtvis hänvisat till den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i riksdagen. I något fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena.
Nedan följer en redovisning av de aktuella motionsyrkandena parti för parti med resp. utskotts hänvisning till tidigare behandling.
Folkpartiet liberalerna
Biståndspolitiken
I motion Fi32 (fp) yrkande 18 begärs årliga tillskott till det internationella biståndet på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett steg på vägen mot att åter nå enprocentsmålet.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därför motion Fi32 yrkande 18.
Folkpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionsyrkandet.
Räntesubventioner
I Folkpartiets motion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande (BoU4y) att det i den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram ett motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13. Bostadsutskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet av den bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Bostadsutskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra uppfattning. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motion Fi32 (fp) yrkande 20. Folkpartiet har lämnat en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande.
Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst
I motion Fi32 (fp) föreslås att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de tolv senaste månaderna (yrkande 19).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen har fått i uppgift att bl.a. utforma regler för en sådan beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som motionärerna åsyftar. När socialförsäkringsutskottet tidigare i år behandlade snarlika motionsyrkanden (1994/95:SfU10) ansåg utskottet att beredningens förslag borde avvaktas och avstyrkte med hänvisning härtill motionerna.
Socialförsäkringsutskottet anser därför att finansutskottet bör avstyrka motion Fi32 (fp) yrkande 19. I en avvikande mening har Folkpartiet motsatt sig detta förslag.
Besparingar inom pensionsområdet
I motion Fi32 (fp) begärs förslag om höjd pensionsålder (yrkande 21). Vidare föreslås att delpensionsförsäkringen skall avskaffas (yrkande 22).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU7y) att utskottet (bet. 1994/95:SfU10), i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, ansett att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara 65 år. Frågan om avskaffande av delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen tagit ställning till då ett antal motionsyrkanden av denna innebörd avvisats på förslag av socialförsäkringsutskottet. I det betänkande som låg till grund för beslutet -- 1994/95:SfU17 -- hänvisade utskottet till beslutet om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet, i vilket riksdagen ansett att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999. Socialförsäkringsutskottet vidhåller sin tidigare inställning i dessa frågor och avstyrker bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 21 och 22. Folkpartiet har i en avvikande mening givit sitt stöd för den i motionen föreslagna höjningen av pensionsåldern. I en med Kristdemokraterna gemensam avvikande mening förordar Folkpartiet att delpensionssystemet skall avskaffas.
Presstöd
I motion 32 (fp) yrkande 28 föreslås att presstödet minskas med 300 miljoner kronor per år. Finansutskottet vill erinra om att konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU38) nyligen avstyrkt yrkanden med liknande innebörd.
Folkbildning
I motion Fi32 (fp) (yrkande 29) föreslår motionärerna att anslaget Bidrag till folkbildning skall minskas med 300 miljoner kronor. Kulturutskottet anför i sitt yttrande (KrU6y) att man tidigare under våren ingående har behandlat flera motionsyrkanden om minskning av anslaget och då avstyrkt dem (bet. 1994/95:KrU9). Kulturutskottet avstyrker med hänvisning till angivna betänkande det nu aktuella yrkandet.
Koncession för ny TV-kanal
I motion Fi32 (fp) yrkande 32 framförs att försäljning av koncession för en ny TV-kanal kan inbringa minst 300 miljoner kronor. Kulturutskottet har i betänkandet 1994/95:KrU26 behandlat liknande förslag och hänvisade då till tidigare uttalanden i samband med behandlingen av proposition 1994/95:25. Bl.a. anfördes att frågor som gäller SVT:s framtida finansiering skulle komma att behandlas av riksdag och regering i samband med att nuvarande avtalsperiod löper ut den 31 december 1996. Övervägandena borde enligt kulturutskottet, som intog samma hållning i frågan i betänkandet 1994/95:KrU26, inte föregripas.
Barnbidrag
I motion Fi32 (fp) yrkande 33 föreslås en förändring av flerbarnstillägget motsvarande en ökad utgift för staten på 100 miljoner kronor.
Riksdagen beslutade hösten 1994 om begränsningar av flerbarnstilläggen (1994/95:FiU1, rskr. 145 och 146). Tidigare i vår har denna fråga också behandlats i betänkandet 1994/95:SoU15. I nämnda betänkande (s. 55) anförs att utskottet inte är berett att föreslå någon ytterligare sänkning av flerbarnstillägget då det skulle slå hårt mot de större familjer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Socialutskottet ansåg dock att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. För budgetåret 1995/96 innebär detta enligt socialutskottet en ytterligare besparing på 76 miljoner kronor. Totalt innebär utfasningen av flerbarnstilläggen, enligt socialutskottet, en besparing på närmare en miljard kronor när den är helt genomförd.
Skattepolitiken
I motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) framförs flera krav inom skatteområdet. Motionärerna skriver att regeringen hittills har genomfört sin budgetsanering genom att höja ett stort antal skatter. Motionärerna anser detta vara ett felgrepp och avvisar ett antal skattehöjningar (yrkande 1). De vill sänka den statliga inkomstskatten till 20 % (yrkande 8) och höja grundavdraget (yrkande 9). Vidare anförs att beskattningen av fåmansföretag bör reformeras (yrkande 13) samt att nystartade företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger någon utdelning till ägarna (yrkande 14).
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU7y) att yrkanden med i allt väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande 1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning, skatteuttaget m.m. I betänkande 1994/95:SkU21 behandlas förslag om beskattningen av företag och deras ägare. Som det påpekas i det senare betänkandet pågår det arbete i regeringskansliet för att på olika sätt förbättra de små och medelstora företagens möjlighet att utvecklas och att få tillgång till riskvilligt kapital. Vid sidan av det nämnda arbetet pågår inom Finansdepartementet även en översyn av olika frågor som gäller fåmansföretagens beskattning. Till skatteutskottets yttrande har Folkpartiets ledamot avgivit en avvikande mening.
Vänsterpartiet
Skattepolitiken
I motion Fi33 framhåller Vänsterpartiet att det vidhåller tidigare förslag rörande inkomstbeskattningen (yrkande 3) och kapitalägande (yrkande 4). Dessutom står Vänsterpartiet fast vid att bolagsskatten bör höjas från 28 % till 30 %. Vidare föreslås att bolagsvinster på en nivå över ca 50 miljoner kronor bör beskattas med 5 % (yrkande 5).
Skatteutskottet framhåller (SkU7y) att yrkanden med i allt väsentligt samma krav behandlats i tidigare betänkanden. I betänkande 1994/95:SkU20 behandlas motioner rörande beskattningens allmänna utformning, skatteuttaget m.m. I 1994/95:SkU21 behandlas förslag om beskattningen av företag och deras ägare. Skatteutskottet avstyrker i det senare betänkandet liknande yrkanden som Vänsterpartiet nu framställer och påpekar att utskottet vid flera tidigare tillfällen har avstyrkt dessa förslag. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagssbeskattningen som avsågs med 1991 års regler. Vänsterpartiets företrädare har avgivit en avvikande mening till skatteutskottets yttrande.
Egenavgifter
Vänsterpartiet upprepar i motion Fi33 (yrkande 8) sitt förslag från allmänna motionstiden i motion 1994/95:N272 om sänkta egenavgifter för egenföretagare. Denna motion är under beredning i socialförsäkringsutskottet.
Biståndspolitiken
I motion Fi33 (v) yrkande 18 begärs att riksdagen anslår 860 miljoner kronor mer till internationellt bistånd än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Av dessa medel bör 237 miljoner kronor gå till det internationella anslaget C 1, och 623 miljoner kronor till den nya myndigheten, C 2. Inom anslaget för den nya myndigheten bör det framgå att 150 miljoner kronor avsätts till enskilda organisationer.
Utrikesutskottet påpekar i sitt yttrande (UU6y) att man nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utrikesutskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker därför motion Fi33 (v) yrkande 18.
Vänsterpartiets företrädare i utrikesutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionsyrkandet.
Barnbidrag
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20). Vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april i år. De föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna framhåller vidare att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu.
Tidigare i vår har liknande motionsyrkanden om barnbidragen avstyrkts av socialutskottet (bet. 1994/95:SoU15). Socialutskottet konstaterar i sitt yttrande (SoU3y) att det av statsfinansiella skäl varit nödvändigt att sänka utgifterna för barnbidragen. Socialutskottet ser inga möjligheter att nu åter öka dessa utgifter. Socialutskottet avstyrker motion Fi33 (v) i berörda delar.
I en avvikande mening ger ledamoten för Vänsterpartiet i socialutskottet motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 sitt stöd.
Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna
I motion Fi33 (v) yrkas att anslagen ökas till Tullverket med 75 miljoner kronor (yrkande 33), till Skattemyndigheterna med 140 miljoner kronor (yrkande 34) och till Kronofogdemyndigheterna med 71 miljoner kronor (yrkande 35).
Skatteutskottet avstyrker motion Fi33 (v) yrkandena 33 och 34 med hänvisning till sina ställningstaganden i betänkandena 1994/95:SkU23, 1994/95:SkU33 och 1994/95:SkU22.
Lagutskottet hänvisar i sitt yttrande (LU4y) beträffande yrkandet 35 i motion Fi33 (v) till sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU23 och till den skrivelse (1994/95:217) om Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som regeringen nyligen avlämnat. Enligt lagutskottets mening framgår det med all önskvärd tydlighet av skrivelsen att kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av regeringen samt att frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Lagutskottet finner att dessa överväganden bör avvaktas och förordar därmed att yrkande 35 i motion Fi33 avstyrks.
Vänsterpartiet har avgivit en avvikande mening till lagutskottets yttrande.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning av vad som redovisats anföra följande. I de nu redovisade motionerna väckta med anledning av kompletteringspropositionen har partierna upprepat yrkanden som är identiska eller snarlika de som framförts tidigare i år. Motionärerna vill därmed markera att de vidhåller sin uppfattning eller anser att förslagen blivit än mer motiverade med tanke på den ekonomiska utvecklingen och regeringens förslag i den reviderade finansplanen. Utskottet har i det föregående ingående behandlat partiernas förslag till utformning av den ekonomiska politiken och i samband därmed även behandlat övergripande skattepolitiska, fördelningsmässiga, sysselsättningspolitiska och budgetpolitiska frågor. Utskottet ser emellertid inte skäl för riksdagen att på nytt i detalj behandla alla framlagda yrkanden. Det underlättar riksdagens arbete och förkortar voteringarna i kammaren om förslag som avser ett visst ämnesområde ställs under proposition endast vid ett tillfälle inom en kort tidrymd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad utskottet redovisat och utrikes-, skatte-, socialförsäkrings-, kultur- samt bostadsutskottet anfört motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 (fp) yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14.
Som en följd av vad som redovisats av utskottet och anförts av utrikes-, skatte-, lag- och socialutskottet avstyrks motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 samt 33--35.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi33 yrkande 1, 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, kds) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande miljö och ekonomi att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 4 och 1994/95:Fi34 yrkande 2, res. 4 (mp)
3. beträffande penningpolitiken att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 57 och 1994/95:Fi40 yrkande 3, res. 5 (v)
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 58 och 1994/95:Fi34 yrkande 9, res. 6 (v) res. 7 (mp)
5. beträffande upplåning i Riksbanken att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 56 och 1994/95:Fi34 yrkande 14 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning, res. 8 (v)
6. beträffande Världsbanken att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 2 och 3 dels bemyndigar Riksbanken att utan vederlag överlåta Sveriges inbetalade kapitalinsats i Världsbanken/IBRD om totalt 593 miljoner kronor till regeringen, dels bemyndigar regeringen att överta samtliga förpliktelser som följer med Sveriges kapitalinsats i Världsbanken/IBRD, inklusive ansvaret för ett bidrag till bankens garantikapital om totalt 1 696 miljoner dollar (ca 12 300 miljoner kronor),
7. beträffande konvergensprogram att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 13, res. 9 (v, mp)
Arbetsmarknadspolitiken
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 41, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29, 1994/95:Fi35 yrkande 18 och 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring såvitt avser 20 §, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd såvitt avser övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i nämnda lag, res. 10 (fp, kds) res. 11 (v) res. 12 (mp) res. 13 (m) - motiv.
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42, 1994/95:Fi35 yrkande 19 och 1994/95:A52 yrkande 14, res. 14 (m) res. 15 (v) res. 16 (kds) res. 17 (fp) - motiv. res. 18 (mp) - motiv.
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:A52 yrkande 15, res. 19 (m) res. 20 (fp) - motiv.
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete att riksdagen avslår motion 1994/95:A55 yrkandena 25 och 26, res. 21 (v) res. 22 (m, fp) - motiv.
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 43, res. 23 (v)
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 9, res. 24 (fp) res. 25 (m) - motiv.
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten att riksdagen avslår motion 1994/95:A52 yrkande 25, res. 26 (m) res. 27 (fp) - motiv.
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 44, res. 28 (v)
16. beträffande plikttjänstgöring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring till den del förslaget inte berörts i moment 8, dels lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd till den del förslaget inte berörts i moment 8,
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi38, res. 29 (m) res. 30 (fp) - motiv.
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 30 och 1994/95:A55 yrkande 22, res. 31 (v) res. 32 (mp)
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) samt under förutsättning av riksdagens bifall till betänkande 1994/95:AU15 -- till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett med 1 593 582 000 kr uppräknat förslagsanslag på 61 358 582 000 kr, res. 33 (m) - villk. res. 14 och 19 res. 34 (fp, kds) - villk. res. 10 res. 35 (v) - villk. res. 11 res. 36 (mp) - villk. res. 12
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi35 yrkande 32, res. 37 (kds)
21. beträffande bidrag till lönegarantiersättning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 6 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels godkänner vad regeringen anfört om administrationen av utbetalning av lönegarantiersättning, dels till Bidrag till lönegarantiersättning för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 419 600 000 kr,
Invandringen
22. beträffande överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 4 godkänner att ändamålen under förslagsanslaget Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för 1. bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och 2. medicinsk evakuering,
23. beträffande utbetalning av schablonersättningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 1 godkänner de föreslagna riktlinjerna för utbetalning av schablonersättningar,
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi31 yrkande 18 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) -- till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett med 400 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 6 247 700 000 kr, res. 38 (m)
Skatter
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12, 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6, 1994/95:Fi40 yrkande 17 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), res. 39 (m, fp, kds) res. 40 (v)
26. beträffande skatt på folköl att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi45 och 1994/95:Fi46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beskattningen av s.k. folköl,
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 13, 1994/95:Fi40 yrkande 16 och 1994/95:Fi44 yrkande 10, res. 41 (m, fp)
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi33 yrkande 7, 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och 1994/95:Fi44 yrkande 3, res. 42 (m) res. 43 (fp) res. 44 (v) res. 45 (mp) res. 46 (kds)
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11, res. 47 (m, fp, kds)
30. beträffande beskattning av aktieutdelning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 33 och 1994/95:Fi44 yrkande 7, res. 48 (m, fp, kds)
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 38, res. 49 (fp, kds)
32. beträffande tobaksskatt att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi44 yrkande 5, res. 50 (fp)
Besparingar inom den offentliga förvaltningen
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 3, 1994/95:Fi33 yrkande 55 och 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 godkänner vad regeringen anfört om ett tak för de offentliga utgifterna, res. 51 (m, fp) res. 52 (v)
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 4, res. 53 (m)
35. beträffande utredning om effekter av besparingar att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 18, res. 54 (mp)
36. beträffande arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter att riksdagen antar de i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkandena 12--14 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, dels lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, dels lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
Förslag inom Utrikesdepartementets område
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17, 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 och 1994/95:Fi35 yrkande 39, res. 55 (v, mp, kds) res. 56 (fp) res. 57 (m) - motiv.
Förslag inom Försvarsdepartementets område
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96 att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt 1994/95:Fi34 yrkande 15, res. 58 (v) res. 59 (mp)
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998 att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 30, res. 60 (fp) res. 61 (m) - motiv.
Förslag inom Socialdepartementets område
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 26 och 1994/95:Fi35 yrkande 35 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar, res. 62 (fp, kds)
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 27 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU14, rskr. 312) -- till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 910 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 11 320 000 000 kr, res. 63 (v)
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9, 1994/95:Fi32 yrkande 27 och 1994/95:Fi35 yrkande 34, res. 64 (m) res. 65 (fp) res. 66 (kds)
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 godkänner regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna, res. 67 (fp) res. 68 (v) res. 69 (mp) res. 70 (kds)
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, res. 71 (m, v, kds)
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi35 yrkande 31 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, res. 72 (m, fp, kds)
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 1 202 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 27 261 000 000 kr, res. 73 (fp) - villk. res. 67 res. 74 (v) - villk. res. 68 res. 75 (mp) - villk. res. 69 res. 76 (kds) - villk. res. 70
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del, -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 1 919 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 31 244 000 000 kr, res. 77 (m) - villk. res. 71 res. 78 (fp) - villk. res. 67 res. 79 (v) - villk. res. 68 och 71 res. 80 (mp) - villk. res. 69 res. 81 (kds) - villk. res. 70 och 71
48. beträffande tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi40 yrkande 13, 49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 6 och 1994/95:Fi33 yrkande 22 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., dels -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 3 094 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 20 051 000 000 kr, res. 82 (m) res. 83 (v)
50. beträffande anslag till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 10 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU15, rskr. 294) -- till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett med 50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 150 000 000 kr,
51. beträffande assistansersättning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 19, res. 84 (v)
52. beträffande förtidspension att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 8 och 1994/95:Fi32 yrkande 23, res. 85 (m) res. 86 (fp)
Förslag inom Kommunikationsdepartementets område
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28, 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 40 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett med 150 000 000 kr nedräknat ramanslag på 7 442 656 000 kr, res. 87 (v) res. 88 (mp) res. 89 (kds)
54. beträffande anslag till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 31 och 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del, res. 90 (v) res. 91 (mp) - villk. res. 88
55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och 1994/95:Fi34 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett med 262 500 000 kr nedräknat ramanslag på 9 145 560 000 kr, res. 92 (v) res. 93 (mp)
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi31 yrkande 10 godkänner planeringsramar för dels Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998, dels Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998, dels Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998, res. 94 (m)
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 32 bemyndigar regeringen att dels låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 000 000 kr i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen, dels låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i samhället, res. 95 (v, mp)
Förslag inom Finansdepartementets område
58. beträffande anslag till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 1 till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
59. beträffande anslag till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 6 yrkande 3 till Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr,
Förslag inom Utbildningsdepartementets område
60. beträffande anslag till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 44 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) -- till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 60 390 000 kr,
61. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkandena 3 och 4 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) samt under förutsättning av riksdagens bifall till förslaget om en höjning av reservationsanslaget Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning (prop. 1994/95:164, bet. UbU18) -- till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 60 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 675 340 000 kr,
62. beträffande anslag till Europeisk forskningssamverkan att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt D 19 yrkande 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) -- till Europeisk forskningssamverkan för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 82 500 000 kr nedräknat ramanslag på 560 033 000 kr,
63. beträffande grundforskningsavdrag att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25, res. 96 (mp)
Studiestöd m.m.
64. beträffande studiestöd till deltidsstuderande att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkandena 6 och 7 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 38 antar regeringens förslag till dels lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), dels lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
65. beträffande folkhögskolestudier att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 37, 1994/95:Fi35 yrkande 14 och 1994/95:Fi48 yrkande 1, res. 97 (v, kds)
66. beträffande anslag till Studiemedel m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 8 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Studiemedel m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 25 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 11 023 125 000 kr,
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15, 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi33 yrkande 39, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2, res. 98 (m) res. 99 (fp, mp, kds) res. 100 (v)
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 40, 1994/95:Fi35 yrkande 15 och 1994/95:Fi48 yrkande 3, res. 101 (v, kds)
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 448 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på 3 484 600 000 kr, res. 102 (m) - villk. res. 98 res. 103 (fp, mp, kds) - villk. res. 99 res. 104 (v) - villk. res. 100
70. beträffande anslag till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 10 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 3 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 82 580 000 kr,
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi35 yrkande 36, res. 105 (kds)
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 17, res. 106 (m)
Förslag inom Kulturdepartementets område
73. beträffande stöd till icke-statliga kulturlokaler att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 31 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211) -- dels medger att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr för budgetåret 1995/96, dels till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat förslagsanslag på 27 500 000 kr, res. 107 (mp)
74. beträffande kulturstöd vid ombyggnad m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 17 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:BoU10, rskr. 211) -- dels medger att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr för budgetåret 1995/96, dels till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1995/96 under elfte huvudtiteln anvisar ett med 15 000 000 kr nedräknat förslagsanslag på 240 000 000 kr,
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkande 46, res. 108 (v)
Förslag inom Näringsdepartementets område
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 15, 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 51 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 149 000 000 kr, res. 109 (m) res. 110 (fp) res. 111 (v, mp, kds)
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 50 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 50 000 000 kr, res. 112 (m, fp) res. 113 (v) res. 114 (mp)
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett med 22 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på 75 000 000 kr, res. 115 (m, fp) res. 116 (mp)
79. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 31, res. 117 (m, fp, kds)
Förslag inom Civildepartementets område
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 50 och 1994/95:Fi43 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) -- till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 24 600 000 kr nedräknat ramanslag på 2 662 173 000 kr, res. 118 (v)
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 24 och 1994/95:Fi49 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU12, rskr. 206) -- till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 3 300 000 kr nedräknat reservationsanslag på 91 200 000 kr, res. 119 (kds)
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 23 och 1994/95:Fi49 yrkande 1 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) -- till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 3 200 000 kr nedräknat reservationsanslag på 171 103 000 kr, res. 120 (kds)
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 26 och 1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) yrkande 4 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU27, rskr. 351) -- till Utveckling av ideell verksamhet anvisar ett med 1 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 22 700 000 kr, res. 121 (kds)
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 27 och 1994/95:Fi49 yrkande 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:KrU14, rskr. 224) -- till Stöd till idrotten för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett med 4 400 000 kr nedräknat reservationsanslag på 787 860 000 kr, res. 122 (kds)
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51 och 1994/95:Fi34 yrkande 38 avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 om en minskning av reservationsanslaget Stöd till kooperativ utveckling med 1 000 000 kr, res. 123 (m) res. 124 (v) res. 125 (mp) res. 126 (fp) - motiv.
Förslag inom Miljödepartementets område
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 28 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr nedräknat reservationsanslag på 210 000 000 kr, res. 127 (v) res. 128 (mp) res. 129 (kds)
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkande 43 och 1994/95:Fi35 yrkande 29 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 37 500 000 kr nedräknat reservationsanslag på 175 531 000 kr, res. 130 (v, kds) res. 131 (mp)
88. beträffande indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi34 yrkande 40, res. 132 (mp)
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU20, rskr. 303) -- till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 7 500 000 kr nedräknat ramanslag på 88 439 000 kr, res. 133 (v)
Budgetpolitiken
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 och 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 134 (m) res. 135 (fp) res. 136 (v) res. 137 (mp) res. 138 (kds)
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi31 yrkande 3, res. 139 (m)
92. beträffande finansfullmakten att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 9 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 000 000 000 kr,
93. beträffande bemyndigande om statens upplåning att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 8 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,
94. beträffande revisionens iakttagelser att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 33 och 1994/95:Fi35 yrkande 41, res. 140 (v, mp, kds)
95. beträffande Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser att riksdagen antar det i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 11 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
Motioner i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14, res. 141 (fp)
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35. res. 142 (v)
Stockholm den 30 maj 1995 På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet Calner (s), Sonja Rembo (m), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kjell Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds),
Thomas Östros (s), Kristina Nordström (s), Per Bill (m) och Magnus Johansson (s).
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att det avsnitt som har rubriken Utvecklingen i Sverige bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Den ekonomiska politiken måste utformas så att en långsiktigt hållbar utveckling blir möjlig.
Sverige behöver därför en politik för fortsatt förändring och förnyelse. Att återfalla till den politik som misslyckats förr riskerar att på sikt få allvarliga konsekvenser på snart sagt alla samhällslivets områden. Följderna av utvecklingen under 1980-talet visar mer än väl vad som kan hända om regeringen inte nu förmår att ändra den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som karakteriserade tidigare socialdemokratiska regeringar.
Under den borgerliga regeringsperioden 1991--1994 inleddes ett genomgripande reformarbete för att förändra och förnya Sverige. Avgörande var att Sverige helt och fullt skulle bli medlem i det europeiska samarbetet, att förutsättningarna för tillväxt och företagande genomgripande skulle förbättras, att vi skulle få en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och att ambitionsnivån skulle höjas för miljöpolitiken samtidigt som denna skulle få en ny och bättre inriktning.
Detta arbete för förändring drevs samtidigt som regeringen hade att hantera en ekonomi i fritt fall efter misslyckandet för den s.k. tredje vägens ekonomiska politik. Från slutet av år 1993 började industriproduktionen att öka samtidigt som öppen arbetslöshet och budgetunderskott började att minska. Vid regeringsskiftet i oktober år 1994 befann sig den svenska ekonomin i den starkaste uppgången på flera decennier.
Genom att ekonomin fortfarande befinner sig i uppgångsfas -- med något minskad arbetslöshet och sjunkande budgetunderskott -- finns alltjämt ett gyllene tillfälle att med en riktig politik lägga grunden till en stark utveckling för Sverige.
Den under 1980-talet alltmera överhettade ekonomin drev fram en expansion i de traditionella industrisektorerna som skylde över Sveriges långsiktiga tillväxt- och budgetproblem.
Små- och nyföretagande har haft en alldeles för liten omfattning, bl.a. till följd av ett ogynnsamt företagarklimat. Skatternas utformning och för småföretagen illa anpassade regelverk har varit en kraftigt återhållande faktor. Till de strukturella problem som alltför länge nonchalerades hörde den bristande konkurrensen på viktiga områden som t.ex. byggsektorn.
Den borgerliga regeringen tog itu med en rad stora strukturella problem i svensk ekonomi i syfte att öka ekonomins utvecklingskraft. Det lade en god grund för en stark uppgång under åren framöver.
Utskottet bedömer att det måste vara en central uppgift för politiska beslutsfattare under lång tid framöver att söka identifiera tillväxtens och företagandets drivkrafter och pröva vilka möjligheter som finns att stärka dem ytterligare. Men en första förutsättning är att man inser att en viktig del av gångna missgrepp och försummelser berör just detta. Dessvärre visar den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i kompletteringspropositionen att den socialdemokratiska regeringen inte tagit till sig dessa lärdomar.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen
Som framgått av vad utskottet anfört om den internationella utvecklingen för de närmaste två åren kan en dämpning av konjunkturen förutses för Förenta staterna och övriga anglosachsiska länder. Denna avmattning av konjunkturen kan komma att motverkas av utvecklingen i länder utanför OECD-området. Som exempel på sådana områden kan nämnas länderna i Sydostasien.
Utskottet har emellertid i avsnittet om den internationella utvecklingen även framhållit att det finns flera osäkerhetsmoment i denna bedömning. Alltjämt är oron stor på de finansiella marknaderna. De offentliga finanserna i OECD-området förbättrades visserligen under år 1994, och underskotten gick ned till ett genomsnitt på knappt 4 % av BNP. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande underskott i Sverige detta år uppgick till drygt 10 %. Förbättringen i OECD-området var dock inte tillräcklig för att förhindra en fortsatt statsskuldsökning. Slutsatsen är därför att växande statsskulder och instabilitet på den finansiella marknaden fortfarande utgör ett hot mot en positiv internationell utveckling. Det finns i detta sammanhang anledning att framhålla att den svenska ekonomin med en extrem obalans i de offentliga finanserna kan visa sig mycket känslig för störningar i den internationella ekonomin. En i och för sig måttlig konjunkturavmattning i länder som tillhör kretsen av våra viktigaste handelspartners, tillsammans med en ny våg av oro på de finansiella marknaderna, kan innebära att den nuvarande positiva utvecklingen av den svenska ekonomin kan vändas i sin motsats.
Regeringen förutspår, i kompletteringspropositionen, liksom i finansplanen i januari, att den totala produktionen kommer att växa med 2,5 % i år och något mer nästa år. Utskottet ser det som anmärkningsvärt att Sverige inte någon gång under den konjunkturcykel vi nu är inne i skulle nå upp till 3 % i tillväxttakt. I regeringens medelfristiga kalkyler av utvecklingen fram till år 2000 når BNP-tillväxten i alternativet med "medelhög" tillväxt upp till 2,2 % i årsgenomsnitt fram till år 2000. Dessa i internationell jämförelse mycket låga tillväxttakter borde ha fått regeringen att inse att den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i kompletteringspropositionen måste omprövas.
Den faktor som främst gör att både konjunkturbedömningen och de medelfristiga kalkylerna, trots den förutsedda låga tillväxten, måste ses som alltför optimistiska är antagandena om utveckligen av hushållssparandet. Det finns t.ex. knappast någon etablerad konjunkturbedömare utöver regeringen som tror att hushållen drar ner sitt finansiella sparande så kraftigt som antas i propositionen. Därmed skulle den privata konsumtionen utvecklas svagare, med återverkningar både på tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser. Regeringen var i januari för optimistisk angående den privata konsumtionens utveckling i och med antagandet om en kraftig minskning av sparkvoten. Regeringen har nu reviderat ner prognosen för privat konsumtion, men fortfarande antas en enligt utskottets uppfattning orealistiskt stor minskning av hushållens finansiella sparande. Sparkvoten förutses minska från 8,3 % förra året till under 6 % nästa år och ytterligare ned till 4,5 % år 1998.
Osäkerhet vidlåder också prognosen för växelkurs- och ränteutveckling. Kronan förutses apprecieras med ca 12 %. Samtidigt förutses lönekostnadsökningen bli högre än i flera av våra konkurrentländer, men icke desto mindre antas exporten utvecklas i takt med marknadstillväxten. Vidare antas i propositionen också en markant minskning av räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland.
Sammanfattningsvis vill utskottet inte utesluta att den ekonomiska utvecklingen skulle kunna utvecklas enligt regeringens prognoser, men det är utskottets uppfattning att säkerhetsmarginalerna är för små. Om negativa händelser i omvärlden inträffar, riskerar, som nämnts, effekterna på svensk ekonomi att bli betydande. Vad beträffar sysselsättningen finns det skäl att vara entydigt negativ. Även om regeringens prognoser skulle realiseras är tillskottet av nya arbetstillfällen alltför begränsat. Sverige riskerar med den nu förda politiken att fastna i massarbetslöshet.
Kraven på den ekonomisk-politiska strategin
Som utskottet ser det är det följande övergripande krav som måste vara utgångspunkten vid fastställandet av inriktningen av den ekonomiska politiken.
Att politiken inriktas på att förbättra förutsättningarna för tillväxt i Sverige. Strävan bör vara att tillväxten skall ligga på europeisk toppnivå.
Att åstadkomma en uthållig hög sysselsättningsnivå i det svenska samhället och därmed avvärja hotet om en bestående massarbetslöshet.
Att skapa en stabil ekonomisk bas för välfärdspolitiken. Det innebär att takten i saneringen av statens finanser måste öka. De besparingar som föreslås i kompletteringspropositionen är inte tillräckliga. Budgetsaneringen måste i allt väsentligt framdeles bygga på en kombination av minskade utgifter och strukturreformer som ger tillväxt, låg inflation och lägre räntor. En viss skärpning av budgetpolitiken i förhållande till regeringens förslag är nödvändig. Än mer avgörande är dock åtgärdernas sammansättning. Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Saneringspolitiken måste samspela med -- inte motverka -- strukturpolitiken. De skattehöjningar på företagande som regeringen genomdrivit är förtroendenedsättande, hämmar tillväxten och försämrar därmed möjligheterna att åstadkomma en uthållig balans i statens finanser. Skattepolitiken måste utformas så att den blir konkurrenskraftig i jämförelse med den i övriga EU-länder.
Att hög prioritet ges åt inflationsbekämpningen. Bara med en politik som värnar penningvärdet kan Sverige få en tillväxt som är långsiktigt hållbar. En hög inflation lägger alltid grunden för en ny kris. 1980-talets erfarenheter förskräcker. En varaktig låg inflation skapar förutsättningar för att Sverige kan gå in och delta i EU:s ERM-samarbete vilket, vid sidan av budgetsaneringen, är den mest effektiva åtgärden för att eliminera differensen mot den internationella räntenivån.
Att åstadkomma en omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans. En ekonomisk tillväxt utan miljöhänsyn eller med överuttag av ändliga naturresurser blir inte hållbar över tiden. Användning av ekonomiska styrmedel ökar miljöpolitikens effektivitet.
Att inrikta den ekonomiska politiken så att hela landets produktionsmöjligheter tas till vara. På landsbygden finns det betydande produktionsmöjligheter genom bl.a. den snabba utvecklingen av småskalig teknik och av informationsteknologin. En avgörande förutsättning för regional balans är en tillväxtbefrämjande politik och en politik som underlättar etableringen av nya mindre och medelstora företag.
Att inrikta skattepolitiken mot lägre skatt på företagande särskilt inom tjänstesektorn. Skattesänkningar på företagandet bör de närmaste åren i stor utsträckning riktas mot tjänstesektorn. Medel bör således avsättas för en lägre tjänstebeskattning.
Att genomföra en avmonopolisering av offentliga sektorn. En stor del av den skattefinansierade verksamheten i offentlig sektor består inte av myndighetsutövning utan av tjänster av olika slag. Den senare delen bör i stor utsträckning utsättas för konkurrens. Utskottet föreslår att den serie återställare som genomförts efter regeringsskiftet och som stärker de krafter i kommunerna som vill motarbeta förnyelse rivs upp. Om möjligheterna till privat företagande på det område som hittills varit förbehållet kommunala förvaltningar eller bolag ökar kan det dels leda till lägre kostnader för kommunerna, dels uppmuntra nyföretagande.
En bättre fungerande arbetsmarknad
Den borgerliga regeringen genomförde ett antal strategiska förändringar i arbetsrätten av särskild betydelse för de mindre företagen. Dessa beslut tillhör dem som revs upp i den socialdemokratiska återställarpolitiken hösten 1994. Samtidigt har regeringen nu i praktiken medgivit att arbetsrätten inte fungerar tillfredsställande i och med att en korporativt sammansatt ny arbetsrättskommitté tillsattes för en tid sedan.
Utskottet föreslår att de regler som den borgerliga regeringen drev igenom utan dröjsmål återinförs. Rätten till visstidsanställningar -- som kan ge många nya jobb -- bör således utvidgas från 6 till 12 månader. Detsamma skall gälla rätten till provanställningar. Den fackliga vetorätten mot entreprenader avskaffas. Arbetsgivaren bör också få undanta två nyckelpersoner från turordningsreglerna.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att lönebildningen fungerar väl i den nu pågående starka uppgångsfasen. Det öppnar möjligheter för ökade arbetstillfällen. Förutsättningen är emellertid att löneutvecklingen står i samklang med produktivitetsutvecklingen inom skilda verksamheter och på skilda arbetsplatser. Om höga lönekrav skulle drivas igenom med åtföljande kompensationskrav i andra sektorer finns stor risk att uppgången bryts i förtid av inflationstendenser. Det dåliga arbetsmarknadsläget borde motverka uppkomsten av sådana krav, men lönebildningen måste även vid en starkt växande sysselsättning bidra till fortsatt låg inflation. Även i detta sammanhang finns det anledning att vara orolig för de samlade återverkningarna av den nuvarande inriktningen av skattepolitiken. Det hade varit mindre risker för störningar och kompensationskrav om budgetsaneringen fått en, även från denna utgångspunkt, bättre sammansättning. Det ställer stora krav på löntagarnas ansvarskänsla att kunna förena sjunkande ersättning efter skatt av förvärvsarbete med kraftigt stigande sysselsättning.
Det är även viktigt att flexibiliteten på arbetsmarknaden ökar. Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft men också karriär och arbetsbyten. Lönesättningen måste vara sådan att unga människor har större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Avregleringen på arbetsmarknaden måste fortsätta med bl.a. reformering av arbetsrätten.
För att öka sysselsättningen och pressa tillbaka arbetslösheten krävs en bättre fungerande arbetsmarknad med god rörlighet, både geografiskt och yrkesmässigt. Utskottet avvisar därför den av regeringen och Centern föreslagna minskningen av starthjälpen (flyttstödet).
Riksbankens ställning och konvergensprogrammet
När det gäller penningpolitiken vill utskottet framhålla vikten av att Riksbankens självständighet förstärks. En ökad självständighet för Riksbanken skulle sannolikt minska trycket på de långa räntorna och därmed behovet av att höja de korta.
Den 1 januari 1994 gick EU in i den andra förberedelsefasen inför den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Redan under innevarande fas ställs krav på den svenska regeringen och riksdagen att sträva efter att uppnå vissa mål, de s.k. konvergenskriterierna. Maastrichtavtalet ställer upp tak för den offentliga sektorns finansiella underskott respektive bruttoskuld, för de långa räntorna, inflationen och växelkurssvängningarna. Som utskottet ser det måste Sverige ha ambitionen att så småningom uppfylla samtliga dessa kriterier. Mot denna bakgrund ställs det därför nu stora krav på att regeringen utarbetar ett väl genomtänkt konvergensprogram. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens riktlinjer.
Vad utskottet har anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken med anledning av motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi35 (kds) och Fi40 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som utskottet ser det lämnas i motionerna Fi33 (v) yrkande 1 och Fi34 (mp) yrkandena 1 och 3 inte några väsentliga bidrag till hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 1 och 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Inledning
Vid fastläggandet av inriktningen av den ekonomiska politiken i januari i år framhävde regeringen "tre hörnstenar" för den ekonomiska politiken: sanering av statsfinanserna, bekämpning av arbetslösheten och en rättvis fördelningspolitik. I finansplanen betonades också att dessa hörnstenar hänger ihop. Om inte arbetslösheten sjunker ordentligt kommer statsfinanserna att vara utsatta för ett fortsatt starkt negativt tryck; om inte budgetsaneringspolitiken upplevs som rättvis kommer den ekonomiska politiken oundvikligen att misslyckas -- den vinner ingen acceptans hos människor, och då kommer alla prognoser om privat konsumtion, privat sparande och tillväxt att gå om intet. Utskottet vill understryka att de "tre hörnstenarna" även fortsättningsvis gäller. Politiken bör ha som riktmärke att utifrån rättvisa fördelningsprinciper sanera statsfinanserna, minska arbetslösheten och befordra en uthållig ekonomisk utveckling. Den absolut viktigaste uppgiften är att få ner arbetslösheten.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken har förbättrats. Den reala ekonomin blir allt starkare, trots turbulensen på finansmarknaderna. Det gäller emellertid att utnyttja de möjligheter som erbjuds på ett korrekt sätt. Den politik som regeringen presenterar i årets kompletteringsproposition är enligt utskottets uppfattning otillräcklig och på avgörande punkter direkt felaktig. Den utan jämförelse allvarligaste bristen i regeringens proposition är frånvaron av åtgärder för att få bort massarbetslösheten.
De kommunala frågorna behandlas i betänkande 1994/95:FiU19. Utskottet vill emellertid här framhålla att den indragning av kommunpengar som en utebliven kompensation för egenavgifternas effekter innebär, är ett angrepp på den "välfärdsstatens kärna" regeringen själv sagt sig vilja slå vakt om. Åtgärden är därtill ett hårt slag mot kvinnojobben. Det är häpnadsväckande att en sådan politik presenteras av en regering som säger sig stå för en avancerad jämställdhetspolitik.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Det primära målet för den ekonomiska politiken
Den inriktning av politiken som nu krävs måste framför allt inriktas på att få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, så snabbt som möjligt under 5 %. Enligt utskottets uppfattning står det utom allt tvivel att det är sysselsättningspolitiken som inrymmer nyckeln till en långsiktigt hållbar tillväxt, sundare statsfinanser och en rättvisare fördelning. Inriktningen av politiken kan inte bygga på ett forcerat konvergensprogram, med sikte på svenskt deltagande i EMU, som sätter prisstabilitet och höga räntor framför ökad sysselsättning och ökad produktion.
Finans- och penningpolitiken
Utskottet gör bedömningen att någon ytterligare åtstramning av finanspolitiken, utöver vad riksdagen beslutade med anledning av årets budgetproposition, inte nu är nödvändig. Det betyder att de ytterligare budgetförstärkningar som regeringen föreslår inte är nödvändiga. De kraftfulla insatserna under hösten och våren för att sanera budgeten har fått önskad effekt på budgeten. De har emellertid inte avspeglats i en sjunkande räntenivå och en stärkt kronkurs. Det förklaras av att utvecklingen på finansmarknaderna har en mycket svag koppling till den realekonomiska utvecklingen.
Finans- och penningpolitiken präglas av en svår balansgång mellan önskemålen om snabb budgetförstärkning å ena sidan och ökad aktivitet på hemmamarknaden å andra sidan. I den mån ytterligare budgetförstärkningar inte har negativa återverkningar på aktiviteten på hemmamarknaden eller negativa sociala effekter bör de naturligtvis genomföras för att minska statsskulden och räntebelastningen. Nu tillkommer en ökning på inkomstsidan i statsbudgeten -- utöver vad som antogs i budgetpropositionen -- motsvarande drygt 32 miljarder kronor för innevarande budgetår och 9 miljarder kronor för kommande budgetår. Uppgången i den reala ekonomin stärker statens finanser. Mot den bakgrunden föreslår utskottet, i likhet med vad som framförs i motion Fi33 (v), en utformning av finanspolitiken som ger en mer expansiv effekt än den av regeringen föreslagna politiken, dels via en mer aktiv fördelningspolitik som stärker köpkraften hos grupper med hög konsumtionsbenägenhet, dels genom riktade stimulanser till bl.a. tjänstesektorn motsvarande ca 10 miljarder kronor.
Den ekonomiska politiken störs ständigt av oron på finansmarknaderna. Realräntan är för hög och kronan för svag. En mer balanserad utveckling av svensk ekonomi förutsätter en sjunkande realränta. Enligt utskottets mening är det emellertid inte möjligt att uppnå denna målsättning med den penningpolitik som bedrivs i dag. Riksbankens högräntepolitik bidrar till att skapa förutsättningar för kontinuerligt stigande långräntor. Den nuvarande inriktningen av penningpolitiken kan inte accepteras. Utskottet återkommer längre fram i betänkandet till frågan om vilka krav som nu måste ställas på penningpolitiken.
En politik för låg inflation
Utskottet delar regeringens uppfattning att prisutvecklingen måste hållas under kontroll. En höginflation snedvrider ekonomin och får negativa fördelningspolitiska konsekvenser. Men den uppfattning om inflationens betydelse för långsiktig tillväxt som presenteras i propositionen är alldeles för förenklad. Den ekonomiska politiken måste ta hänsyn till vissa målkonflikter mellan tillväxt och sysselsättning å ena sidan samt valuta- och prisstabilitet å andra sidan. Inflationen bör inte långsiktigt överstiga den nivå som motsvarar ett genomsnitt för våra viktigaste handelspartners. Tillfälliga avvikelser måste emellertid tolereras. En ekonomisk politik som inte tar hänsyn till detta bidrar till stora kostnader i form av bortfallen produktion och social utslagning av grupper med små materiella resurser. Erfarenheten från våra grannländer i Europa är att den typ av prisstabilitet som regering och riksbank förespråkar är oförenlig med arbetarrörelsens sysselsättningsambitioner.
Den antiinflationspolitik som utskottet förordar och som står i överensstämmelse med vad som sägs i motion Fi33 (v), tar i stället sikte på att prisökningar kan hållas tillbaka om vi underlättar för produktionsökningar på marginalen, förenklar och förbilligar sysselsättningsökningar, raderar flaskhalsar vad gäller arbetskraftsutbudet och skapar tillgång på kompetens och riskvilligt kapital i små och medelstora företag. Sverige måste satsa mer på framtidsnäringarna -- på informationsteknologi, på miljöteknik och ny energiteknik. Samtidigt måste vi bättre utnyttja våra komparativa fördelar: kvalificerad arbetskraft, rörlighet och en välutvecklad teknisk och social infrastruktur. En sådan inriktning på prispolitiken är förenlig med full sysselsättning och höga sociala anspråk på offentlig verksamhet och transfereringar.
Sysselsättningspolitiken
Som nämnts ser utskottet det som ett oavvisligt krav att arbetslösheten pressas ner ordentligt. I motion Fi33 (v) föreslås i detta sammanhang inte bara kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser utan också mer omfattande investeringsprogram för gröna jobb och riktade arbetsgivaravgiftssänkningar. Att minska skatten på arbete och öka skatten på miljöskadlig verksamhet är ett steg på vägen mot skatteväxling. Utskottet tillstyrker denna inriktning av sysselsättningspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam bära ansvaret för att upprätthålla sysselsättningsnivåerna; till det krävs också en övergripande ekonomisk politik och en långsiktig strategi för en hållbar ekonomisk utveckling. Ingredienser i en sådan långsiktig ekonomisk-politisk strategi är bl.a. bostadssaneringsinsatser, skatteväxling, riktade arbetsgivaravgiftssänkningar för att stimulera sysselsättningen i delar av tjänstesektorn och avslutningsvis större utbildningssatsningar. Utskottet föreslår vidare att en framtidsfond inrättas, finansierad med vinstavsättningar från det privata näringslivet. En sådan framtidsfond skall framför allt utnyttjas för kompetensutveckling av arbetskraft, för att trygga jobben och höja produktiviteten. När det gäller mer kortsiktiga insatser bör, som också föreslås i motion Fi33 (v), bl.a. åtgärder vidtas som begränsar och fördyrar de omfattande övertidsuttagen och obligatoriska ungdomspraktikantplatser i större företag.
Arbetstiderna måste ingå som en integrerad del i diskussionerna om hur arbetslöshetsfrågan kan lösas och hur framtidens arbetsliv kommer att gestaltas. Som utskottet ser det bör arbetstiden få sjunka för att ge utrymme för fler jobb, rikare liv och högre produktivitet. Staten måste på olika sätt stimulera och underlätta företags och institutioners försöksverksamhet med kortare arbetsdag. En rimlig målsättning är att vi skall kunna uppnå sju timmars arbetsdag 1997.
Ett omfattande program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor för bättre förutsättningar för att bygga upp det uthålliga samhället bör genomföras. På sikt är det naturligtvis en rad förändringar som måste komma till stånd om vi skall uppnå det kretsloppsbaserade samhället, bl.a. när det gäller lagstiftning, ekonomiska styrmedel och forskningspolitik.
Vad utskottet här framfört innebär en god överensstämmelse med utformningen av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi33 (v).
I motion Fi34 (mp) framförs synpunkter på miljöpolitiken som utskottet i många avseenden kan dela. Förslag i motionen till lösning av den nu aktuella krisen i den svenska ekonomin saknar emellertid enligt utskottets mening realism.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i propositionen och i motionerna Fi31 (m), Fi32 (fp), Fi34 (mp) och Fi35 (kds) avvisas av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi33 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken börjar med "De flesta" och slutar med "samt Fi40 (m) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politiken måste underställas ekologiska, sociala, kulturella och demokratiska målsättningar. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt framhålla vad som anförs i motion Fi34 (mp) och även vad Miljöpartiet anförde i anslutning till utskottets behandling i januari av budgetpropositionen (1994/95:FiU10 s. 98--99).
Den ekonomiska krisen måste angripas på ett både djupare och bredare sätt än vad som sker i dag. Statens nuvarande ekonomiska problem beror bl.a. på följande sex orsaker: (1) en fastlåsning vid en felaktig struktur på t.ex. pensions-, arbetstids- och skatteområdena, (2) en underfinansierad skattereform, (3) avsaknad av tillräckliga spelregler för den snabbt växande internationella penning- och valutamarknaden, (4) en överkonsumtion som pågått under lång tid och särskilt under den senaste högkonjunkturen, (5) det grova misstaget att knyta kronan till ecun och i samband därmed det orimliga försvaret av den fasta växelkursen och (6) felaktig inriktning av investeringar inom både näringsliv och offentlig sektor, vilket bl.a. lett till att framtidsbranscher är underutvecklade och företagandet otillräckligt.
Den ekonomiska politiken måste vid utformningen av åtgärder utgå från marknadsekonomiska principer och synsätt. Men utskottet vill understryka att detta aldrig får innebära att en regering i sin politik helt styrs av marknadskrafterna. Leder marknadskrafterna oss bort från de mål som här angivits måste åtgärder sättas in för att korrigera marknaden. Det marknadsekonomiska systemet får inte, som det ofta hävdas i den ekonomiska debatten, upphöjas till ett högre väsen som alltid har rätt.
Inriktningen av den ekonomiska politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande -- med den politik som förordas i kompletteringspropositionen -- att ensidigt åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt i traditionell mening. En sådan inriktning av politiken leder med stor sannolikhet till ökad miljöförstöring och avvisas därför av utskottet.
Det är utskottets uppfattning att finanspolitiken måste inriktas på att snabbt sanera statens finanser och skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen av arbetslösheten måste därför vara en viktig del i finanspolitiken.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet en skatteväxling där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn till miljösektorns förhållandevis snabba tillväxt internationellt sett och att såväl miljö- som tjänstesektorn i Sverige är förhållandevis underutvecklade, bör en sådan skatteväxling medföra ett ökat företagande och en ökad sysselsättning.
Utformningen av det konkreta förslaget till skatteväxling framgår av den sammanfattning av Miljöpartiets partimotion som tidigare redovisats i betänkandet.
Utskottet vill vidare understryka vikten av att företagandet gynnas så att fler arbetstillfällen skapas. Inriktningen måste vara ökad miljöanpassning och ett mänskligare samhälle. Samtidigt måste den alltmer nödvändiga arbetstidsförkortningen genomföras, vilket i sig ger ytterligare arbetstillfällen. En sådan utveckling förbättrar också skatteunderlaget och ger en starkare finansiering av välfärdsprogrammen inom den offentliga sektorn. De nya jobben bör komma inom små och medelstora samt kooperativa företag. Detta förutsätter en politik som underlättar företagande både vad gäller regelverk och beskattning. Kvinnligt företagande liksom företagande bland invandrare skall på olika sätt stimuleras. Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion Fi34 (mp) att riktade stimulansåtgärder bör vidtas för att påskynda utvecklingen av näringslivet inom miljö- och energisektorerna.
Finanspolitiken måste vidare, på grund av den svåra situation som den svenska ekonomin hamnat i, inriktas mot ökade besparingar i den offentliga sektorn. Utskottet vill dock här understryka att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg och skola -- måste undantas för att klara sådana övergripande mål som social rättvisa, livskvalitet och hög sysselsättningsnivå. Besparingarna bör i stället inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar som numera framstår som helt omotiverade och mot bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan klara sig ändå. Utskottet återkommer senare i betänkandet till de nödvändiga besparingarnas sammansättning.
De ökande klyftor som skulle bli följden av regeringens förslag anser utskottet kommer att leda till en rad negativa konsekvenser för samhället. Balans och harmoni i samhället är en grund för ett effektivt samhälle där både mänskliga och andra resurser används på ett bra sätt. Med ökande klyftor ökar också känslan av utanförskap. Delaktigheten i samhällsbygget minskas, våld och drogmissbruk ökar. Arbetslösheten är i detta perspektiv något som med olika medel måste åtgärdas. Den långtgående skatteväxling som utskottet föreslår tillsammans med sänkt normalarbetstid är en framkomlig väg att både minska arbetslösheten, öka jämställdheten och komma till rätta med sociala och ekologiska problem.
Utskottet tillstyrker med det anförda yrkandena 1 och 3 i motion Fi34 (mp). Därav följer att den i propositionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken avstyrks. Detsamma gäller motionerna Fi31 (m) yrkandena 1 och 20, Fi32 (fp) yrkande 1, Fi33 (v) yrkande 1, Fi35 (kds) yrkande 1 och Fi40 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 1 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkandena 1 och 20, 1994/95:Fi32 yrkande 1, 1994/95:Fi33 yrkande 1, 1994/95:Fi35 yrkande 1 och 1994/95:Fi40 yrkandena 1 och 2 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 1 och 3 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljö och ekonomi börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi34 (mp) yrkande 2 att miljöskulden inte skall tillåtas öka. Tvärtom bör den snarast minskas till ett minimum. Den motsättning som finns mellan detta krav och den traditionellt ensidiga målsättningen att maximera tillväxten, förtjänar att uppmärksammas betydligt mer än vad som görs i dag. Det måste ses som mycket anmärkningsvärt att miljöskulden fortsätter att öka med i stort sett oförändrad takt, trots de ändå betydande miljöpolitiska insatser som gjorts de senaste tio åren. Detta torde bl.a. bero på att den övergripande ekonomiska politiken inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till förslitning av natur och miljö och den därav växande miljöskulden.
Vad utskottet här anfört om den växande miljöskulden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande miljö och ekonomi att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Fi32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Penningpolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Penningpolitiken börjar med "Utskottet delar inte" och slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot Riksbankens högräntepolitik som framförs i motion Fi33 (v). De successiva räntehöjningarna driver upp priserna och skapar förväntningar om ytterligare höjningar. Höjningarna under första kvartalet har nu fått genomslag på boendekostnaderna i konsumentprisindex och var den främsta orsaken till att priserna i april passerade 3 % i årstakt. De uppdrivna korta räntorna medför höga räntekostnader, framför allt för staten men också för små och medelstora företag som är beroende av kortfristiga krediter för sin verksamhet. Detta dämpar aktivitetsnivån.
Riksbanken bortser helt från de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av sin politik. Enligt utskottets mening bör bekämpningen av arbetslösheten vara överordnad prisstabiliseringsmålet. Det är en orimlig tanke att ett statligt organ enbart skall inrikta sig på en storhet, prisstabiliseringsmålet, och bortse från alla andra som ur välfärdssynpunkt är minst lika viktiga. Det motverkar möjligheterna att föra en stram finanspolitik eftersom de successiva räntehöjningarna driver upp underskottet i statsfinanserna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 57 anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen och riksbanksfullmäktige till känna. Motion Fi 40 (m) yrkande 3 avstyrks därmed av utskottet
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande penningpolitiken att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 57 och med avslag på motion 1994/95:Fi40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna vad utskottet anfört,
6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. Sverige bör vara pådrivande och i internationella sammanhang verka för att förändra spelreglerna på dessa marknader. En skatt eller avgift på gränsöverskridande transaktioner är en väg värd att pröva för att dämpa de kraftiga svängningarna i valutakurser och räntor. Inkomsterna av en sådan avgift skulle kunna användas för FN:s biståndsverksamhet.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Det vore värdefullt om man i det sammanhanget kunde kartlägga orsakerna och vilka företag och institutioner som ligger bakom de återkommande spekulationerna mot den svenska kronan.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 58, avstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 9 och föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kommission för att granska finansmarknaden börjar med "Enligt utskottets mening" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna att det krävs bättre spelregler för gränsöverskridande valuta- och finansmarknader. De återkommande onormala och mycket dramatiska turbulenserna bidrar till en undervärderad kronkurs och ett högt ränteläge. Detta medför att ekonomin sammantaget fungerar på ett sämre sätt än vad som skulle vara fallet med bättre fungerande marknader. Sverige bör vara pådrivande och i internationella sammanhang verka för att förändra spelreglerna på dessa marknader i syfte att skapa ökad stabilitet och bättre förutsättningar för en väl fungerande internationell ekonomi.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas med uppdrag att kartlägga penning- och valutamarknadens funktionssätt och effekter på samhällsekonomin. Kommittén bör lägga fram förslag till bättre genomlysning och spelregler för penning- och valutamarknaden i ett internationellt perspektiv. I sammanhanget bör de spelregler som finns på aktiemarknaden liksom tanken på "friktionsavgift" på gränsöverskridande penning- och valutatransaktioner beaktas.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 9 och föreslår att vad utskottet anfört skall riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed torde även syftet med motion Fi33 (v) yrkande 58 få anses vara tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kommission för att granska finansmarknaden att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 9 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 58 hos regeringen hemställer om tillsättande av en parlamentarisk kommission i enlighet med vad utskottet anfört,
8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förbud mot monetär finansiering börjar med "Som framgått" och slutar med "i Världsbanken" bort ha följande lydelse:
Ett medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) kräver att möjligheterna för en stat att låna i centralbanken täpps till. Sverige har ännu inte tagit ställning till ett sådant medlemskap. Tvärtom har Sverige förbehållit sig rätten att ta ställning till detta när denna union bildas och förutsättningar finns för Sverige att delta. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening olämpligt att nu reducera vår nationella handlingsfrihet. Innan Sverige fattar ett beslut om medlemskap i EMU finns det enligt utskottets mening inte anledning att reducera möjligheterna för Riksgäldskontoret att låna i Riksbanken.
Utskottet avstyrker regeringens förslag och ställer sig därmed bakom motionerna Fi33 (v) yrkande 56 och Fi34 (mp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande upplåning i Riksbanken att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 56 och 1994/95:Fi34 yrkande 14 avslår de i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1 framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, dels lag om ändring i lagen (1988:1387) om statens upplåning,
9. Konvergensprogram (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Konvergensprogrammet börjar med "Utskottet vill med" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
I konvergensprogrammet skall regeringen redovisa hur Sverige skall kunna uppnå de s.k. konvergenskriterier som ställs upp i Maastrichtfördraget. Det innebär således åtaganden som binder Sverige och riksdagen för lång tid framåt. Det är därför rimligt att detta program föreläggs riksdagen för debatt och ställningstagande. Det borde också vara av intresse för EU att veta vilket parlamentariskt stöd regeringen har för sitt program. Det är i för sig följdriktigt med EU:s principer att hålla de parlamentariska organen utanför de reella besluten, men Sverige bör föregå med gott exempel och låta riksdagen aktivt delta i processen med att ta fram ett konvergensprogram.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 13 att regeringen bör lägga fram konvergensprogrammet för debatt och beslut i riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande konvergensprogram att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att konvergensprogrammet skall föreläggas riksdagen för beslut,
10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening kommer många människor att få svårt att klara sig på en ersättningsnivå på 75 % i arbetslöshetsförsäkringen. Frågan är ytterst om vi skall ha socialförsäkringar eller socialbidrag. Med en kompensationsnivå på 75 % kommer kommunernas kostnader för socialbidrag att öka.
Det är viktigt att medborgarna vet vilka spelregler som gäller. Det sociala trygghetssystemet bör inte utsättas för ständiga försämringar som skapar osäkerhet. Med en allmän ersättningsnivå på 80 % i socialförsäkringarna skapas enhetlighet och stabilitet. Medborgarna vet då att de kan räkna med ett acceptabelt skydd om de skulle drabbas av något oväntat.
Utskottet motsätter sig därför att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %, och de framlagda lagförslagen bör avslås. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del) och Fi35 (kds) yrkande 18 tillstyrks. Motionerna Fi33 (v) yrkande 41, Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 18 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 41, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29 samt 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen riktar sig helt mot de lågavlönade. De som har inkomster över 16 500 kr per månad drabbas inte av nivåsänkningen medan låginkomsttagarna drabbas fullt ut. På sikt ger försämringen också upphov till en mer osolidarisk lönebildning, och detta är fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Finansutskottet avvisar således förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %, och riksdagen bör avslå de framlagda lagförslagen i denna del. Motion Fi33 (v) yrkande 41 tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29, Fi35 (kds) yrkande 18 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 41 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 28 och 29, 1994/95:Fi35 yrkande 18 och 1994/95:A56 yrkandena 6 och 7 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del,
12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "yrkandena 6 och 7" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar förslaget om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Enligt utskottets mening bör i stället ett s.k. brutet tak införas i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära att inkomstdelar upp till 12 000 kr per månad kompenseras med 80 % och inkomstdelar däröver med 40 %. Detta ger en större besparing än regeringens förslag samtidigt som låginkomsttagarna inte drabbas. Det högsta dagpenningbeloppet kommer i ett sådant system att utgöra 612 kr. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett sådant system.
Utskottet föreslår sålunda riksdagen att avslå de i propositionen framlagda lagförslagen i denna del. Motionerna Fi34 (mp) yrkandena 28 och 29 samt A56 (mp) yrkandena 6 och 7 tillstyrks. Motionerna Fi32 (fp) yrkande 6 (i denna del), Fi33 (v) yrkande 41 och Fi35 (kds) yrkande 18 är därmed tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen dels med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 28, 1994/95:A56 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 41 och 1994/95:Fi35 yrkande 18 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, dels med bifall till motion 1994/95:A56 yrkande 7 och med anledning av motion 1994/95:Fi34 yrkande 29 hos regeringen begär förslag om ändrade ersättningsnivåer i enlighet med vad utskottet anfört,
13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "enbart ekonomiska skäl" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet välkomnar regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Sänkningen innebär en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. Förändringen sänder riktiga signaler till de arbetssökande och medför en angelägen besparing på statsbudgeten. Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om det förslag regeringen nu framlägger hade kunnat bifallas redan när detta tidigare denna vår var föremål för riksdagens prövning.
14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör ytterligare besparingar utöver sänkningen till 75 % åstadkommas. Detta bör ske genom att grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 210 kr. Detta bör riksdagen med anledning av motion A52 yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 42 och Fi35 (kds) yrkande 19 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Därmed tillstyrks motion Fi33 (v) yrkande 42 medan Fi35 (kds) yrkande 19 anses vara tillgodosedd. Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 42, med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag på motion 1994/95:A52 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar av samma skäl som beträffande ersättningsnivån sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 19 medan Fi33 (v) yrkande 42 anses vara tillgodosedd. Motion A52 (m) yrkande 14 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande grundbeloppet i KAS att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 42 och 1994/95:A52 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundbeloppet i KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsersättningen,
17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot den av regeringen aviserade sänkningen av KAS till 230 kr per dag. Däremot avvisar utskottet den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsersättningen till 75 %. Sålunda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den aviserade sänkningen" och slutar med "och A52 (m) yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör vara 80 % upp till 144 000 kr i årsinkomst, och därefter 40 %. Med det anförda avstyrks motionerna Fi33 (v) yrkande 42, Fi35 (kds) yrkande 19 och A52 (m) yrkande 14.
19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att taket i arbetslöshetsförsäkringen bör anpassas till den 75-procentiga kompensationsnivån. Det högsta belopp som kan utges bör därför sänkas från 564 kr till 529 kr. Sålunda delar utskottet den uppfattning som uttrycks i motion A52 (m) yrkande 15.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om högsta dagpenningbelopp i arbetslöshetsförsäkringen,
20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar med "Den högsta dagpenning" och slutar med "yrkande 15 avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ersättningsnivån i arbetslöshetsersättningen bör vara 80 %. Det är då inte aktuellt att sänka den högsta nivån. Med det anförda avstyrks motion A52 (m) yrkande 15.
21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Allt fler människor fastnar i deltidsfällan. Allt fler tvingas byta från heltid till deltid. De avskedas ena dagen för att nästa dag anställas på deltid eller som vikarier. Arbetsgivarna vältrar över kostnaderna på a-kassan, kommunernas socialbudget och den enskilde. De deltidsarbetslösa blir allt fler, i dag ca 150 000 personer. Merparten drabbade är kvinnor.
Finansutskottet anser att det är angeläget att lagen om anställningsskydd snarast ändras så att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid vidgat arbetsutbud. Man bör också överväga en ändring av lagen så att grundregeln skall vara att en anställning avser heltidsarbete, men med rätt för arbetsgivare och arbetstagarorganisation att avtala om deltid. Riksdagen bör hos regeringen begära sådan ändring i lagen om anställningsskydd att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid utvidgat arbetsutbud i enlighet med vad som anförts i motion A55 (v) yrkande 25. Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motion A55 (v) yrkande 26 anförts om rätten till heltidsarbete. De aktuella motionsyrkandena bifalls sålunda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkandena 25 och 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rätten till heltidsarbete,
22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet vill understryka" och slutar med "och motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet förutsätter att arbetsförmedlingarna arbetar för att erbjuda även deltidsarbetslösa full arbetstid. Någon speciell lagstiftning rörande de deltidsarbetslösas företrädesrätt till heltidsarbete är inte påkallad. Inte heller är det påkallat med någon ändring av lagen om anställningsskydd så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete. Med det anförda avstyrks motion A55 (v) yrkandena 25 och 26.
23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Deltidsarbetslösa börjar med "Finansutskottet konstaterar att" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 43" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den begränsning i de deltidsarbetslösas ersättningsrätt som regeringen nu aviserar är orättfärdig. Den könssegregerade arbetsmarknaden gör att den slår särskilt hårt mot kvinnorna. Eftersom begränsningen endast skall gälla dem som under en viss period har haft fast deltidsarbete kommer bestämmelserna att träffa mycket godtyckligt. Det är dessutom orimligt att en så omfattande förändring införs direkt, utan möjlighet för de deltidsarbetslösa att hinna förändra sin situation. Utskottet ifrågasätter också besparingens storlek. Av det anförda framgår att frågan om en regelförändring måste hänvisas till den aviserade utredningen för en samlad bedömning.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 43 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande ersättningsrätten för deltidsarbetslösa att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Motionen avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas mer än vad regeringen aviserat. Arbetsvillkoret bör därför enligt huvudregeln vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande skärpning av arbetsvillkoret att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skärpning av arbetsvillkoret,
25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Motionen avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas mer än vad regeringen aviserat. Det regelsystem som gällde i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bör återinföras.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 9.
26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande lydelse:
I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan ersättning utges under i praktiken obegränsade tider. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får för många karaktären av åtgärder enbart för att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Detta sänker effektiviteten i bl.a. arbetsmarknadsutbildningen och riskerar att motverka arbetslöshetsbekämpningen. Enligt finansutskottets mening bör den sammanlagda tid under vilken ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå begränsas till högst 450 dagar. Under den tiden bör någon form av åtgärd regelmässigt sättas in. Regeringen bör i enlighet med vad som anförs i motion A52 (m) yrkande 25 snarast lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande begränsning av ersättningsrätten att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A52 yrkande 25 begär förslag hos regeringen om en begränsning av rätten till ersättning från a-kassa till 450 dagar i enlighet med vad utskottet anfört,
27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "avstyrker sålunda motionen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i annat sammanhang förordat att arbetslöshetsförsäkringen dels görs allmän, dels får en i tiden begränsad omfattning som möjliggör ständig rundgång mellan kontantstöd och åtgärd. Utskottet är dock inte berett att ställa sig bakom den exakta utformningen i motionen. Med det anförda avstyrks motion A52 (m) yrkande 25.
28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Finansutskottet förutsätter" och slutar med "yrkande 44 avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Regeringen lägger i flera avseenden fram förslag om avsevärda försämringar i arbetslöshetsförsäkringen utan att först låta göra en ingående utredning. Finansutskottet anser att såväl en förlängning av avstängningstiden för den som frivilligt slutar sitt arbete som en skärpning av arbetsvillkoret bör avvakta ett samlat utredningsförslag. Genom att upprätthålla en stark anknytning till arbetsmarknaden kan man försvara goda försäkringsvillkor. Avgränsningen av vilka som bör omfattas av ersättningsrätt bör därför vara en prioriterad uppgift för den aviserade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill beträffande avstängningstiden tillägga att det i många fall inte handlar om missbruk när personer lämnar sitt arbete. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 44 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande utredning om arbetslöshetsförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning om arbetslöshetsförsäkringen,
29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En mer rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det rimligt att, så länge det inte finns en allmän arbetslöshetsförsäkring, det fackliga ansvarstagandet för försäkringen ökar. Regeringen bör därför överväga en sådan utveckling genom en höjning av arbetslöshetskassornas finansieringsavgift. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi38 (m) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande höjning av finansieringsavgiften att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om höjning av arbetslöshetskassornas finansieringsavgift,
30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken En mer rättvisande redovisning börjar med "Utskottet motsätter sig" och slutar med "bör således avslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att arbetslöshetsförsäkringen åter bör göras allmän så snart som möjligt. Med en allmän arbetslöshetsförsäkring behövs ingen speciell finansieringsavgift. Med det anförda avstyrks motion Fi38 (m).
31. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad arbetstid börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "A55 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Försöksverksamhet med förkortad arbetstid bör intensifieras. Utskottet anser det angeläget att snarast utöka försöksverksamheten till andra sektorer än den offentliga. Så många branscher som möjligt bör bli föremål för försöksverksamhet i olika former. Utskottet föreslår att en stödfond inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Stödet skall ges i form av avdrag på arbetsgivaravgiften. Utskottet beräknar att avdragen kan komma att uppgå till 1 miljard kronor. Riksdagen bör med bifall till motion A55 (v) yrkande 22 och med avslag på motion Fi34 yrkande 30 som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A55 yrkande 22 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förkortad arbetstid,
32. Förkortad arbetstid (mom. 18)
Roy Ottoson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förkortad arbetstid börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "A55 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30 timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Ett sådant bör tas redan under nästa budgetår genom att normalarbetstiden sänks till 37 timmar. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 30 och med avslag på motion A55 (v) yrkande 22 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förkortad arbetstid att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 30 och med avslag på motion 1994/95:A55 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förkortad arbetstid,
33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 14 och 19
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Vidare har utskottet tillstyrkt förslagen om ytterligare sänkt KAS och av det högsta dagpenningbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder förslagen från Moderata samlingspartiet, vilka utskottet tillstyrker, till en minskad belastning på anslaget med nära 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Motionerna Fi33 (v) yrkande 45, Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 samt Fi35 (kds) yrkande 20 avstyrks till följd av det anförda.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 60 875 582 000 kr,
34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Sammantaget leder de förändringar utskottet föreslagit till att 2 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit bör anvisas på förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v) yrkande 45 och Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27. Motion Fi35 (kds) yrkande 20 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 20, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45, 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 63 858 582 000 kr,
35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 11
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avstyrkt regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att ytterligare 2,5 miljarder kronor bör anslås. Vidare bör enligt utskottet ytterligare 500 miljoner kronor anslås för att kompensera oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Under förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör således anvisas 3 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utskottet ställer sig därmed bakom Fi33 (v) yrkande 45. Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fi35 (kds) yrkande 20.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 45, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 64 358 582 000 kr,
36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. börjar med "Finansutskottet har ovan" och slutar med "följd av det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har ovan avvisat regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och i stället tillstyrkt förslaget om s.k. brutet tak. Tillsammans med förslaget att normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar leder detta till att utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen minskar. Under förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör därför anvisas 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Därmed bör 58 152 582 000 kr anvisas. Sålunda avstyrks propositionens förslag liksom motionerna Fi33 (v) yrkande 45 och Fi35 (kds) yrkande 20. Motion Fi34 (mp) yrkandena 26 och 27 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 26 och 27, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt A 5 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 45 samt 1994/95:Fi35 yrkande 20 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:AU11, rskr. 233) -- anvisar ett förslagsanslag på 58 152 582 000 kr,
37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kostnader för utbildningsvikariat börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "(kds) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi35 (kds) yrkande 32 att det på en punkt inom arbetsmarknadsåtgärderna kan ske en besparing. Den privata sektorn har hittills inte utnyttjat utbildningsvikariat i någon större utsträckning. Regeringens förslag om att arbetsgivaren nu skall få göra avdrag på arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas som vikarie av arbetsförmedlingen är vällovlig och tillstyrks. Däremot är det inte troligt att omfattningen av dessa utbildningsvikariat kommer att nå den nivå som regeringen tror. Kostnaderna bör bli 1,4 miljarder kronor mindre än vad regeringen beräknar.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 32 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande kostnader för utbildningsvikariat att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. (mom. 24)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. börjar med "Utskottet finner den" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU13 reservation 10 har Moderata samlingspartiet nyligen framhållit att under littera D Invandring en större besparing än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen bör kunna göras för kommande budgetår. Regeringen återkommer i kompletteringspropositionen med nya besparingar.
Finansutskottet anser emellertid mot bakgrund av den minskade tillströmningen av flyktingar att ytterligare besparingar bör kunna göras inom området med 400 miljoner kronor. Dessa besparingar kan främst avse förläggningskostnaderna och ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet men även kostnaderna för Invandrarverket och Utlänningsnämnden.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi31 (m) yrkande 18 och föreslår riksdagen att under anslaget för de nämnda ändamålen anvisa tillhopa 400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 18 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 10 punkt D 5 yrkande 2 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU13, rskr. 309) -- till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 5 847 700 000 kr,
39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Regeringen anger som motiv för att sänka mervärdesskatten på livsmedel att det gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare. Som finansutskottet ser det är mervärdesskatten på livsmedel ett mycket trubbigt fördelningspolitiskt instrument och således ett mycket ineffektivt sätt att stödja t.ex. barnfamiljer eller pensionärer. Det är också osäkert om skattesänkningen verkligen leder till en sänkning av matpriserna.
Det finns ett behov av att sänka skattetrycket men inriktningen bör i så fall vara på tillväxtbefrämjande skattesänkningar. Att använda uppnådda besparingar till att sänka beskattningen på konsumtion förefaller inte vara en klok åtgärd. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder kronor. Genom att man avstår från konsumtionsskattesänkningen skulle statsfinanserna förstärkas, och det nödvändiga besparingsarbetet skulle kunna bära frukt och bidra till att minska statens upplåning, vilket sannolikt skulle leda till sänkta räntor. Därmed skulle också statens räntekostnader minska.
Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 % till 12 % den 1 januari 1996. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi31 (m) yrkande 12, Fi33 (v) yrkande 9, Fi35 (kds) yrkande 6, Fi40 (m) yrkande 17 och Fi44 (fp) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12, 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6, 1994/95:Fi40 yrkande 17 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 framlagt förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt utskottets uppfattning inte till sådana fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen åsyftar. Detta har också understrukits av fler experter i samband med den hearing som skatteutskottet anordnade den 12 maj 1995. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på närmare 8 miljarder kronor. Enligt utskottets mening finns det andra åtgärder som ter sig mer angelägna att vidta.
Utskottet avstyrker därmed propositionens förslag och tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 9. Därmed tillgodoses även motionerna Fi35 (kds) yrkande 6 och Fi44 (fp) yrkande 2. Syftet med motionerna Fi31 (m) yrkande 12 och Fi40 (m) yrkande 17 får därmed anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande sänkning av mervärdesskatten på livsmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 9, 1994/95:Fi35 yrkande 6 och 1994/95:Fi44 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 12 och 1994/95:Fi40 yrkande 17 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 7 punkt 5 framlagt förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Månatlig uppbörd av mervärdesskatt börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Regeringen aviserar i kompletteringspropositionen att man avser att lägga fram det hårt kritiserade utredningsförslaget om att förkorta redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär att antalet redovisningar fördubblas, och den förkortade kredittiden kan medföra vissa redovisningstekniska problem. Det allvarligaste problemet är dock att företagen i allmänhet blir skyldiga att betala in mervärdesskatten på försäljningar mot faktura innan betalningstiden för fakturan har gått ut. Företagen kan således tvingas öka sin skuldsättning för att klara betalningarna i tid.
För små företag som lämnar sin redovisning till redovisningsföretag innebär den förkortade inbetalningstiden att handläggningstiden blir så kort att problem uppkommer för både företaget och redovisningsföretaget.
Enligt utskottets mening innebär en tidigareläggning av momsuppbörden så stora nackdelar för företagen att den inte bör genomföras. Utskottet delar uppfattningen som redovisas i motionerna Fi31 (m) yrkande 13, Fi40 (m) yrkande 16 samt Fi44 (fp) yrkande 10 och anser att regeringen inte bör förelägga riksdagen något förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatt, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande månatlig uppbörd av mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 13, 1994/95:Fi40 yrkande 16 och 1994/95:Fi44 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om hur en skatteförändring skall kunna genomföras för att åstadkomma en sysselsättningsökning i den privata tjänstesektorn.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi31 (m) yrkande 14. Vad utskottet nu anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 14 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och 1994/95:Fi44 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt moms inom tjänstesektorn eller genom sänkta löneskatter. En differentiering av momsen är f.n. inte möjlig med hänsyn till EU, men Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling som innebär sänkt beskattning på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening är ett system som främjar tjänsteproduktion. Eftersom det är bråttom att stimulera expansionen i den privata tjänstesektorn förordar utskottet att arbetsgivaravgiften sänks i två steg enligt förslaget i Folkpartiets ekonomisk-politiska motion och i motion Fi44 (fp).
Utskottet tillstyrker således motion Fi44 (fp) yrkande 3. Vad utskottet anfört med anledning härav och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 14 och Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste särskilda åtgärder vidtas för att stimulera produktionen i tjänstesektorn. I enlighet med vad som föreslås i motion Fi33 (v) bör en ram på 5 miljarder kronor sättas av för riktade åtgärder inom privat tjänsteproduktion. Det bör prövas om det kan ske genom sänkt tjänstemoms eller genom generella eller avgränsade sänkningar av arbetsgivaravgifterna inom privat tjänsteproduktion. Som motionärerna anför har en sänkt tjänstemoms avsevärda fördelar men det är sannolikt att EU:s regelverk lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna kan få nästan samma effekter som en sänkning av tjänstemomsen.
Utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 7 och anser att regeringen till hösten bör återkomma till riksdagen med ett förslag om riktade åtgärder inom tjänstesektorn i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör en skatteväxling ske på det sätt som beskrivs i motion Fi34 (mp) där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Miljö- och tjänstesektorn är förhållandevis underutvecklad i Sverige. En skatteväxling på det sätt utskottet förordar skulle medföra ökat företagande och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Dessutom innebär en skatteväxling att återvinning av material, i s.k. industriella kretslopp, gynnas eftersom återvinning kräver mer arbete och mindre energi än produktion som baseras på utvinning av råvaror.
Utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 samt anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en omfattande skatteväxling i enlighet med vad utskottet anfört. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14, 1994/95:Fi33 yrkande 7, 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 samt 1994/95:Fi44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt skatt i tjänstesektorn börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen som framförs i flera motioner att beskattningen inom tjänstesektorn bör sänkas. Den privata tjänstesektorn måste ges rimliga förutsättningar att utvecklas om en sysselsättningsökning skall komma till stånd. Detta kan ske på olika sätt, antingen genom sänkt eller slopad moms inom tjänstesektorn eller genom avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster. Sverige bör driva på EU-samarbetet för att göra en sådan differentiering av mervärdesskatten möjlig. En skatteväxling som innebär sänkt beskattning på arbetskraft och höjda skatter på miljöförorening är ett system som främjar tjänsteproduktion.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi35 (kds) yrkandena 30 och 42. Vad utskottet anfört även med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 14 samt Fi44 (fp) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 7 och Fi34 (mp) yrkandena 7 och 8 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande sänkt skatt i tjänstesektorn att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 30 och 42 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 14 och 1994/95:Fi44 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 7 och 1994/95:Fi34 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 29)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "6 och 11" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det positivt att det förslag om riskkapitalavdrag som regeringen aviserade i finansplanen nu skall läggas fram. Till skillnad från regeringen anser utskottet att avdraget, som föreslås i motionerna Fi35 (kds) och Fi44 (fp), bör göras permanent och inte enbart tillfälligt som regeringen aviserar.
Det är också positivt att kvittningsrätten för nyföretagande återinförs. Det är enligt utskottets mening angeläget att förslaget får den utformning som riksdagen på förslag av den borgerliga regeringen tidigare beslutat om och att det inte kringgärdas av regler och administrativa bestämmelser som försvårar tillämpningen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi35 (kds) yrkandena 4 och 21 samt Fi44 (fp) yrkandena 6 och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 4 och 21 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 6 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning av aktieutdelning börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den dubbla beskattning av riskkapital som regeringen återinfört bör avskaffas. Avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende. Vidare vill utskottet påpeka att det är viktigt för expansionen inom näringslivet att försörjningen av riskkapital underlättas.
Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram erforderliga förslag till riksdagen. Med det anförda tillstyrks motionerna Fi35 (kds) yrkande 33 och Fi44 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande beskattning av aktieutdelning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 33 och 1994/95:Fi44 yrkande 7 hos regeringen begär förslag om slopad dubbelbeskattning enligt vad utskottet anfört,
49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 38" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det inte är rimligt att staten har stora fordringar på människor som samtidigt mottar stora belopp i pensionsutbetalningar. Utbetalningar av pension bör reduceras om vederbörande har stora skatteskulder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi32 (fp) yrkande 24 och Fi35 (kds) yrkande 38 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att stora skatteskulder bör reducera utgående pension,
50. Tobaksskatt (mom. 32)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tobaksskatt börjar med "Finansutskottet vill påpeka" och slutar med "motion Fi44 (fp) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att skatt på det som förstör miljön samtidigt kan ge inkomster som gör det möjligt att sänka skatterna på det som Sverige behöver mer av, t.ex. jobb i tjänstesektorn.
Inkomsterna (ca 800 miljoner kronor) från en höjd tobaksskatt bör användas som delfinansiering av en omfattande skattesänkning i tjänstesektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi44 (fp) yrkande 5 och föreslår riksdagen att hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt med ca 10 öre per cigarett.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande tobaksskatt att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi44 yrkande 5 hos regeringen begär förslag om höjd tobaksskatt enligt vad utskottet anfört,
51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Enligt finansutskottets mening" och slutar med "på detta område" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att budgetprocessen förstärks i alla led. Utskottet biträder med hänsyn härtill förslaget om ett utgiftstak. Ett sådant tak bör i enlighet med regeringens förslag omfatta hela den offentliga sektorn, dvs. inte bara staten och socialförsäkringssektorn utan även kommunerna. Det innebär att taket måste utformas på ett sådant sätt att det klart framgår vad som är ett statligt respektive ett kommunalt ansvar. De särskilda problem som sammanhänger med att utgiftstaket inkluderar även socialförsäkringssystemen måste också klarläggas och prövas. Man måste sålunda vid utformningen av regelverket för utgiftstaket finna särskilda former för att hantera variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring. Vad socialförsäkringsutskottet anfört om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Vad finansutskottet här har" och slutar med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till uttryck i den moderata partimotionen och motion Fi32 (fp) yrkande 3. Övriga i detta sammanhang behandlade motioner avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 3 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motion 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 samt med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ett tak för de offentliga utgifterna börjar med "Finansutskottet vill i denna" och slutar med "(bil. 1, yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är inskrivna i försäkringen till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda löneförmåner medför automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen, medan ett minskat antal försäkrade kan leda till ett stort avgiftsbortfall. Ett stort avgiftsbortfall kan också uppkomma om många försäkrade samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag t.ex. från arbetslöshetsförsäkringarna.
Utskottet anser sålunda att denna försäkring i likhet med arbetslöshetsförsäkringen är i hög grad konjunkturberoende. I viss mån samvarierar den också med arbetslöshetsförsäkringen liksom med socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkter och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m., skulle ett utgiftstak för socialförsäkringen kunna få långtgående återverkningar inte bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga verksamheten.
Sammanfattningsvis anser utskottet således att det aviserade förslaget om att införa ett utgiftstak för den offentliga sektorn bör avvisas. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 55.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande ett tak för de offentliga utgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 55 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 10 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 3 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 4, 5 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett utgiftstak,
53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande börjar med "Ett utgiftstak" och slutar med "därför detta motionsyrkande" bort ha följande lydelse.
Utgiftstaket som avser de samlade offentliga utgifterna bör kompletteras med ett årligen fastställt beloppsmässigt begränsat bemyndigande avseende den statliga upplåningen. Om denna lånegräns behöver överskridas, måste regeringen återkomma till riksdagen med begäran om ett nytt bemyndigande, vilket föranleder offentlig debatt och ökar de folkvaldas kontrollmöjligheter. Utskottet tillstyrker således motion Fi31 (m) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande,
54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utredning om effekter av besparingar börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "motion Fi34 (mp) yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas förslag att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att studera de samlade effekterna av alla åtgärder på utsatta grupper och låginkomsttagare m.m. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkande 18.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande utredning om effekter av besparingar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning om effekterna av alla besparingar,
55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt finansutskottets uppfattning, ingen anledning att dra in reservationsmedel från biståndsverksamheten.
Utskottet vill anföra att vad gäller reservationsanslagen under tredje huvudtiteln, är dessa medel reserverade för speciellt utsatta människor i fattiga länder. De skall användas bl.a. vid oväntade akuta behov av olika slag, och kan därför inte drabbas av indragningar och besparingar.
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att avsätta en procent av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till världens fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att vi är på väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara, anser utskottet det inte rimligt, att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare besparingar på en miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över budgetårsgränsen. Det betyder en miljard mindre än vad man räknat med nästa år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett prioriterat område.
Utskottet anser dessutom att det är angeläget att biståndet under innevarande mandatperiod återförs till enprocentsnivån. Utskottet avvisar därför de nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden. Vänsterpartiets yrkande om höjning av biståndsanslagen för 1995/96 behandlas nedan under avsnittet "Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 samt Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motion Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17 är därmed tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 samt 1994/95:Fi35 yrkande 39 och med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 39" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar ett par av de beslutade indragningarna av reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram. Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor.
Utskottet delar utrikesutskottets uppfattning att regeringen i kompletteringspropositionen borde ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Under ärendets beredning har utskottet tagit del av Utrikesdepartementets och SIDA:s bedömningar av effekterna av de av regeringen redovisade indragningarna. Utrikesdepartementet påpekar bl.a. att besparingen inom skuldlättnadsprogrammet innebär att utfästelserna till Världsbankens Afrikaprogram (SPA) reviderats ned för perioden 1994--1996.
Utskottet vill framhålla att en återgång till enprocentsmålet är mycket angelägen med hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare utfästelser.
Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att det är viktigt att redan budgetåret 1995/96 ta steg på vägen mot att åter nå enprocentsmålet. Detta bör ske i enlighet med Folkpartiets förslag, dvs. genom årliga tillskott på först 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Folkpartiets yrkande rörande biståndsanslagen för 1995/96 behandlas nedan under avsnittet "Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang".
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17 ges regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 16 och 17 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 17, 1994/95:Fi34 yrkande 11 samt 1994/95:Fi35 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill vidare" och slutar med "finanser blir framgångsrikt" bort ha följande lydelse:
Utskottet menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål för biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten, grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. En procent av BNI har på de senaste 20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i detta sammanhang påpeka att den säkerhetspolitiska situationen är fortsatt gynnsam för Sveriges del. Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion Fi33 (v) yrkande 36 och tillstyrker sålunda att riksdagen hos regeringen begär förslag om ytterligare besparingar inom försvarsmakten om 4 626 miljoner kronor. Motion Fi34 (mp) yrkande 15 avstyrks. De stora besparingar som med detta begärs inom försvarsmakten kan medföra diverse övergångsproblem. För att mildra problemen bör en omställningsfond inrättas och utskottet tillstyrker därmed motion Fi33 (v) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 samt med avslag på 1994/95:Fi34 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om besparingar inom Försvarsmakten och om att en omställningsfond bör inrättas,
59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet vill erinra" och slutar med "yrkande 54 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det militära hotet mot Sverige inte kan motivera den försvarsorganisation som vi har i dag, eller de satsningar på militärt materiel som görs. Utskottet förordar besparingar på framför allt materielsidan. Kostsamma utvecklingsprojekt som t.ex. Ubåt 2000 och delserie tre av JAS-projektet bör avbrytas. Med det anförda bifalls motion Fi34 (mp) yrkande 15. Utskottet tillstyrker sålunda att riksdagen till ramanslaget Försvarsmakten för budgetåret 1995/96 anvisar 7 miljarder kronor mindre än vad riksdagen tidigare beslutat. Motion Fi33 yrkandena 36 och 54 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande medel till Försvarsmakten 1995/96
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 15 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 36 och 54 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:FöU4, rskr. 338) -- till Försvarsmakten m.m. för budgetåret 1995/96 under fjärde huvudtiteln anvisar ett med 7 000 000 000 kr nedräknat ramanslag på 52 260 534 000 kr,
60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt långsiktigt" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i Folkpartiets motion att det bör ske besparingar inom försvaret. Mycket talar för att 1996 års försvarsbeslut måste innebära en fortsatt anpassning av försvarskostnaderna till den nya säkerhetspolitiska utvecklingen och till det allvarliga statsfinansiella läget. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om besparingar inom försvaret på 1 miljard kronor för år 1998. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi32 (fp) yrkande 30.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande försvarsutgifterna år 1998
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om besparingar inom försvaret,
61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förslag inom Försvarsdepartementets område börjar med "Ett nytt långsiktigt" och slutar med "motion Fi32 (fp) yrkande 30" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas.
Som framgår av försvarsutskottets betänkande 1994/95:FöU4 underrättades försvarsutskottet under behandlingen av budgetpropositionens förslag om medel till Försvarsmakten om kvarstående ekonomiska problem som inte berördes i budgetpropositionen. Regeringen borde ha kommit med förslag i kompletteringspropositionen om hur de ekonomiska problemen inom försvarsmakten bör lösas. Det ankommer nu på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med förslag om hur man skall täcka bristerna som uppkommit.
Med det anförda avstyrks motion Fi32 (fp) yrkande 30.
62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 35" bort ha följande lydelse:
Det statsfinansiella läget innebär att alla möjligheter till besparingar i statsbudgeten måste tas till vara. Även om det i och för sig finns motiv för att behålla bostadsbidragen till ungdomar utan barn måste dessa vägas mot behovet av besparingar. Vid en sådan avvägning har utskottet funnit att besparingskravet väger tyngst. Bostadsbidragen till denna grupp bör sålunda avvecklas i enlighet med förslagen i motionerna Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga lagändringar m.m. så att den förordade avvecklingen kan genomföras nästa budgetår.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 förordat om avveckling av bostadsbidragen till hushåll utan barn under 29 år bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 26 och 1994/95:Fi35 yrkande 35 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 16 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avveckling av bostadsbidragen till hushåll utan barn,
63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 27" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att förslaget i kompletteringspropositionen innebär att 1,5 miljarder kronor skall sparas på bostadsbidragen. Det underlag som redovisas som grund för riksdagens ställningstagande anser utskottet vara otillräckligt. Således lämnas inte några uppgifter i propositionen som visar från vilken ursprunglig nivå på bidragsgivningen som besparingen skall ske, inte heller hur besparingen skall tas ut av bidragstagarna. När det gäller de regeländringar m.m. som erfordras för att det nu uppsatta sparmålet skall nås aviserar regeringen endast sin avsikt att utreda olika alternativ. För att ställning skall kunna tas till besparingsförslag av denna omfattning måste alla kända fakta redovisas. Regeringens förslag bör enligt utskottets mening avvisas redan av dessa skäl.
Förutom att regeringens förslag totalt sett innebär kraftigt minskade bostadsbidrag medför det en betydande försämring av bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Som framhålls i motion Fi33 (v) torde ett genomförande av förslaget framför allt drabba ensamstående och kvinnor med barn. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag avvisas också på denna grund.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att utskottet med bifall till motion Fi33 (v) yrkande 27 avstyrker propositionens förslag till besparingar på bostadsbidragsanslaget och inriktning av besparingsåtgärderna. dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande anslag till Bostadsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 27 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 17 framlagt förslag om nedräkning av förslagsanslaget Bostadsbidrag,
64. Bidragsförskott (mom. 42)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar motsatsen.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 9 och att motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 därmed är i viss mån tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 27 och 1994/95:Fi35 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
65. Bidragsförskott (mom. 42)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Behovet av besparingar på detta område tas även upp som förslag i motionerna Fi31 (m) och Fi35 (kds). Utskottet anser att även dessa förslag bör tas med i en översyn av bidragsförskottsreglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 27 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi35 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Bidragsförskott (mom. 42)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 34" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av reglerna, vilket framförs i motion Fi35 (kds). Även förslaget i motion Fi31 (m) om en strängare presumtion för bidragsförskotten och förslaget i Fi32 (fp) om restriktivare regler för bidragsförskotten bör beaktas vid utformningen av förslagen.
Motion Fi35 (kds) yrkande 34 tillstyrks med det anförda av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande bidragsförskott att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 34 och med anledning av motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 9 och 1994/95:Fi32 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning eftersom stora grupper medborgare med rätta känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de drabbas av något oväntat. Många finner det orimligt att de just när de drabbas av t.ex. sjukdom eller arbetslöshet samtidigt skall behöva hantera en drastisk försämring av sin ekonomi.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning att socialförsäkringssystemen måste vara robusta. Det är fel när personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet tvingas teckna tilläggsförsäkringar. De flesta människor utgår från att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. Såsom Folkpartiet anför kan ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidra till en osäkerhet som hämmar den ekonomiska utvecklingen. Även hushållen måste kunna ställa krav på fasta spelregler och långsiktighet i de villkor som berör dem.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkandena 5 samt 6 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 godkänner vad utskottet anfört om en kompensationsnivå på 80 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna,
68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får i" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet gör samma bedömning som Vänsterpartiet och föreslår därför att regeringens förslag om sänkt ersättningsnivå avslås. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att karensdagen bör slopas.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkandena 23 och 26.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 samt med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 10 avslår regeringens förslag om en enhetlig kompensationsnivå på 75 % i sjuklönesystemet och i sjuk- och föräldraförsäkringarna samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med Miljöpartiet att förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör avslås och att man i dessa försäkringar i stället inför ett brutet tak som är så konstruerat att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000 kr per månad och däröver 40 %. Mot bakgrund härav tillstyrker finansutskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 och 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett ersättningssystem med ett brutet tak,
70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "samt yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Kristdemokratiska samhällspartiets uppfattning att regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen bör avslås samt att riksdagen bör besluta att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen.
Finansutskottet tillstyrker därför motion Fi35 (kds) yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 7--9, alla i denna del, och yrkande 10 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 5 och 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkandena 23 och 26 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, avslår regeringens förslag om enhetlig kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna och rehabiliteringspenningen samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om två karensdagar i sjuklönesystemet,
71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Johan Lönnroth (v), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Köp av rehabiliteringstjänster börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "yrkande 25 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att förslaget att minska medlen till köp av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor per år och därmed dra ner på rehabiliteringsinsatserna leder till ökade kostnader för förtidspensioneringen, eftersom färre personer kommer att kunna återgå till arbete. Enligt utskottets mening ger en minskning av anslagsposten en helt felaktig signal såväl till myndigheter som sysslar med rehabilitering av långtidssjuka som till människor i behov av sådan rehabilitering.
Finansutskottet avstyrker således regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionerna Fi31 (m) yrkande 7 i denna del samt Fi33 (v) yrkande 25 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande köp av rehabiliteringstjänster att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del och 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del som sin mening ger regeringen till känna att någon neddragning inte bör göras av de medel som satts av för köp av yrkesinriktad rehabilitering,
72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är viktigt för föräldrar att få möjlighet att ta del av sina barns vardagsmiljö genom t.ex. besök i och kontakt med barnomsorg och skola. De s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen har kunnat användas i detta syfte. Mot bakgrund av att kontaktdagarna slopas anser utskottet att föräldrar bör få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets åttaårsdag till dess barnet fyller tolv år.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi35 (kds) yrkande 31.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande kontaktdagarna i föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 2 och motion 1994/95:Fi35 yrkande 31 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om rätten att spara tio dagar av föräldrapenningen,
73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå i föräldraförsäkringen på 80 %. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför ytterligare 1 100 miljoner kronor föras upp på anslaget Föräldraförsäkring.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 24, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 28 361 000 000 kr,
74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 68
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I enlighet med vad som föreslås i samma motion avstyrker utskottet också den i propositionen föreslagna minskningen av anslaget till Föräldraförsäkringen.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 24. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 24 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del,
75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i föräldraförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför anslaget Föräldraförsäkring ökas med ytterligare 496 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 27 757 000 000 kr,
76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46)
Under förutsättning av bifall till reservation 70
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Föräldraförsäkring börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "yrkande 7 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Kristdemokraternas avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen.
I konsekvens härmed bör anslaget till Föräldraförsäkring inte reduceras.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motionsyrkanden avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 7 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 6 samt motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 24 och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del,
77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 71
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Moderata samlingspartiets uppfattning och avstyrkt regeringens förslag att minska på resurstilldelningen till köp av yrkesinriktad rehabilitering. Som en följd härav bör 70 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver regeringens förslag.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 7 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- ett till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 31 314 000 000 kr,
78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 67
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Folkpartiets förslag om en kompensationsnivå inom sjukförsäkringen på 80 %. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför ytterligare 1 400 miljoner kronor föras upp på anslaget Sjukpenning och rehabilitering.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 32 644 000 000 kr,
79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 68 och 71
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Vänsterpartiets avslagsyrkande på regeringens förslag till sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen och rehabiliteringspenningen. Utskottet har också motsatt sig en av regeringen föreslagen besparing i kostnader för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.
I enlighet härmed bör någon justering av nivån på anslaget till Sjukpenning och rehabilitering inte göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 25 i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del,
80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservation 69
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i ett av de närmast föregående avsnitten biträtt Miljöpartiet de grönas förslag om en kompensationsnivå med ett brutet tak i sjukförsäkringen, vilket ger ett mer rättvist fördelat stöd och samtidigt leder till en besparing i försäkringen. I jämförelse med regeringens förslag i kompletteringspropositionen bör därför anslaget Sjukpenning och rehabilitering minskas med ytterligare 1 398 miljoner kronor.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 16 och 17, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del, samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 343) -- till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 29 846 000 000 kr,
81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 70 och 71
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget Sjukpenning och rehabilitering börjar med "Finansutskottet har i de" och slutar med "8 och 9 (båda i berörda delar)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har i några av de närmast föregående avsnitten biträtt Kristdemokraternas avslagsyrkande på en sänkning av ersättningsnivån för rehabiliteringspenningen och sjukersättningen. Utskottet har också motsatt sig den av regeringen föreslagna neddragningen av stödet till köp av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering.
Utskottet har likaså föreslagit att ytterligare en karensdag införs i sjuklönesystemet. Det får förutsättas att staten genom ett avräkningsförfarande tillgodogör sig denna besparingseffekt.
Utskottets förslag innebär att någon justering av anslaget Sjukpenning och rehabilitering inte bör göras.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi35 (kds) yrkandena 8 och 9, båda i denna del. Propositionen och övriga motioner i här aktuella delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkandena 8 och 9, båda i denna del, avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkande 7 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Fi32 yrkande 6 i denna del, 1994/95:Fi33 yrkande 25 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkandena 16 och 17, båda i denna del,
82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med "Finansutskottet vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi31 (m) yrkande 6. Motionärerna begär där avslag på förslaget om en höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen med hänvisning till att regeringen först bör återkomma med förslag om ett högkostnadsskydd som är så konstruerat att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter.
Utskottet anser vidare att det är otillfredsställande att regeringens förslag till förändringar på olika områden inte föregås av ordentliga konsekvensanalyser vare sig det gäller kostnader eller tänkbara beteendeförändringar hos de grupper som berörs. Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med kommande förslag på läkemedelsförsäkringens område gör ordentliga analyser i nu nämnda hänseenden.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 6 och således yrkar avslag på propositionens förslag i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 och med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om konsekvensanalyser av avgiftshöjningar på läkemedelsområdet,
83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård börjar med "Finansutskottet vill i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns det anledning att erinra om att mellan juni 1991 och januari 1995 har läkemedelsavgiften ökat från 75 kr till 125 kr per inköpstillfälle och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Nu föreslås att de båda övre gränserna höjs i ett steg med 35 kr per inköpstillfälle. Denna ytterligare höjning slår hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel av ekonomiska skäl drar sig för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi33 (v) yrkande 22 och avstyrker förslaget i propositionen om höjda avgifter för läkemedel.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 22 och med anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 6 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 1 och 5,
84. Assistansersättning (mom. 51)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Assistansersättning börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi33 (v) yrkande 19" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen utreds. Utredningen bör dock enligt utskottets mening göras förutsättningslöst. Det måste vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stora insatserna för personlig assistans skall vara och inte statens finanser. Utskottet anser också att direktiven angående översynen av assistansersättningens finansiering och regelsystem skall ändras, så att det blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande assistansersättning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Förtidspension (mom. 52)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en något längre tid än vad som gäller i dag. Dessutom bör samma utgångspunkt gälla för avtrappning av bostadstillägget för förtidspensionärer som för ålderspensionärer.
Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört bör riksdagen bifalla motion Fi31 (m) yrkande 8 samt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 och med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrad beräkningsgrund för förtidspension och förtidspensionärers bostadstillägg,
86. Förtidspension (mom. 52)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Förtidspension börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör man i enlighet med förslaget i motion Fi32 (fp) yrkande 23 fortsätta att strama upp reglerna för förtidspension och begränsa möjligheterna att få sådan pension beviljad efter 61 års ålder.
Vad finansutskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi32 (fp) yrkande 23.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi32 yrkande 23 och med anledning av motion 1994/95:Fi31 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en restriktivare tillämpning av reglerna för förtidspension för dem som fyllt 61 år,
87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 28 och till anslaget Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisa 2 025 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses huvudsakligen syftet med motion Fi34 (mp) yrkandena 21 samt 22 i denna del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 28 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 40 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 417 656 000 kr,
88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Många aktuella vägprojekt är i hög grad omotiverade i förhållande till sina mycket stora kostnader och kan närmast betraktas som statusprojekt. De skapar miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. Samtidigt är det viktigt att göra sådana investeringar som ökar säkerheten och framkomligheten och förbättrar miljön. Utbyggnad av cykelbanor är exempel på sådana investeringar. En utökning av anslaget Byggande av länstrafikanläggningar skulle stärka regionernas möjligheter att själva avgöra vilka satsningar som skall göras i regionen. Finansutskottet anser därför, som begärs i motion Fi34 (mp) yrkande 21, att riksdagen för budgetåret 1995/96 till anslaget Byggande av vägar bör anvisa 4 850 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i kompletteringspropositionen samt, vid bifall av detta yrkande, att riksdagen bör anvisa ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar (yrkande 22 i denna del). Därmed tillgodoses syftet med motion Fi33 (v) yrkande 28 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 bör avslås av riksdagen.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 21 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi35 yrkande 40 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 592 656 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Byggande av vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi35 (kds) yrkande 40 och för budgetåret 1995/96 anslå 300 miljoner kronor mindre i anslag till Banverket och Vägverket än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed avslås motionerna Fi33 (v) yrkande 28 och Fi34 (mp) yrkandena 21 och 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande anslag till Byggande av vägar att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi35 yrkande 40 och proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 28 och 1994/95:Fi34 yrkandena 21 samt 22 i denna del -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU18, rskr. 293) -- till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 7 142 656 000 kr,
90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
I avvaktan på att pågående analysarbete om enskilda vägar blir klart bör riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Motion Fi33 (v) yrkande 31 bör således bifallas. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del under anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar 100 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,
91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 88
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 22 (i denna del)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att betydelsen av att enskilda vägar hålls öppna och att de är i gott skick inte nog kan betonas. Allemansrätten hotas om enskilda väghållare tvingas stänga sina vägar. Riksdagen bör därför, om den bifaller yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 31 tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 22 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkande 31 under anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar 500 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare anvisat,
92. Järnvägsanslag (mom. 55)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen för att påskynda kommunikationssektorns omställning till ett mer miljöanpassat system för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar bör anvisa 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen samt till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisa ytterligare 100 miljoner kronor. Därmed skulle motion Fi33 (v) yrkandena 29 och 30 bifallas och syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 20 delvis tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 och proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 20 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 9 407 560 000 kr samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
93. Järnvägsanslag (mom. 55)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Järnvägsanslag börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "bör ändras" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, som framhålls i motion Fi34 (mp), att det går att spara pengar på Kommunikationsdepartementets budget utan att tillgängligheten till god infrastruktur försämras eller miljön skadas. Stomjärnvägsnätet måste byggas ut i minst samma takt som beslutats. Vidare bör extra medel anslås för att trygga en kraftig och stabil utveckling av järnvägen. Riksdagen bör därför för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa 1 737,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 20 bifallas och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 30 till väsentlig del tillgodoses.
Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande järnvägsanslag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 20 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 29 och 30 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:TU14, rskr. 231) -- till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 under sjätte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 883 060 000 kr,
94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi31 (m) yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi31 (m) yrkande 10 och hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
dels att uskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande planeringsramar för infrastrukturinvesteringar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 10 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del godkänner vad i motionen anförts om planeringsramar för infrastrukturinvesteringar och som sin mening ger regeringen detta till känna,
95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utökad garantiram i Stockholm börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Som framgår av reservationerna 1 och 2 i trafikutskottets betänkande 1994/95:TU22, Storstadsöverenskommelserna, vilar den s.k. Dennisöverenskommelsen på miljöpolitiskt felaktiga förutsättningar. Överenskommelsen befinner sig också i en allvarlig ekonomisk kris. Finansutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 32 och avslå regeringens förslag om utökad garantiram i Stockholm för drift och underhåll av nya vägleder inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande utökad garantiram i Stockholm att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 32 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 6 punkt A i denna del,
96. Grundforskningsavdrag (mom. 63)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Grundforskningsavdrag börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 24 och 25" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det vara av stor vikt att höja kvalitet och omfattning i forskarutbildning och grundforskning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % bör tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning avser utskottet i detta sammanhang all forskning som har annan finansiering än anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt utskottets mening ge en inkomst om ca 2 miljarder kronor per år. Av dessa medel bör ca 1 miljard kronor användas som förstärkning till forskningsråden, varvid en viss del skall användas för anslag till yngre forskare. 1 miljard kronor bör tillföras universitetens fakultetsanslag, varvid en viss del skall användas för att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster samt för att bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300 tjänster. Finansutskottet tillstyrker förslaget i motion Fi34 (mp) yrkandena 24 och 25 och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundforskningsavdrag.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande grundforskningsavdrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om grundforskningsavdrag,
97. Folkhögskolestudier (mom. 65)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Studiestöd till deltidsstuderande börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "med 25 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid skall anpassas till studiernas omfattning. Utskottet anser emellertid att denna anpassning inte bör gälla enbart för vuxenstuderande i statlig och kommunal vuxenutbildning utan även för studerande vid folkhögskolor. Folkhögskolorna har också möjlighet att utforma ett flexibelt kurssystem och har många deltidsstuderande.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi33 (v) yrkande 37, Fi35 (kds) yrkande 14 och Fi48 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:
65. beträffande folkhögskolestudier att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 37, 1994/95:Fi35 yrkande 14 och 1994/95:Fi48 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om studiestöd till deltidsstudier vid folkhögskolor,
98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Moderata samlingspartiet anser utskottet att dagpenningen för svuxa bör sänkas ytterligare. Dagpenningen bör beräknas på en lägsta nivå för utbildningsbidrag och KAS på 210 kr/dag, dvs. på en nivå som är 20 kr lägre/dag än vad regeringen har föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 15 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi33 yrkande 39, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "vissa lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
I likhet med Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna motsätter sig utskottet regeringens förslag att sänka ersättningen i vuxenstudiestödet. Som påpekas i socialförsäkringsutskottets yttrande skulle detta innebära en allvarlig risk att avsikten med stödet omintetgörs.
Utskottet tillstyrker således motionerna Fi32 (fp) yrkande 8, Fi34 (mp) yrkande 23 och Fi48 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15 och 1994/95:Fi33 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet vill beträffande" och slutar med "med vanliga studiemedel" bort ha följande lydelse:
Studiestöd i form av svux och svuxa, som redan tidigare minskats till följd av sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen kommer inför höstterminen 1995 att ytterligare minskas kraftigt. Detta är en följd av olika samverkande faktorer. Riksdagen har nyligen beslutat dels att slopa barntilläggen inom svux och svuxa, dels att lägsta ersättning inom utbildningsbidragen, vars storlek återverkar på svux och svuxa, skall vara 245 kr i stället för som för närvarande 338 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Därigenom kommer svux och svuxa att minska ytterligare under vårterminen 1996.
I likhet med Vänsterpartiet avvisar utskottet förslagen om sänkta nivåer inom utbildningsbidragen och därmed också försämringarna av nivån på svux och svuxa. Utskottet ansluter sig också till Vänsterpartiets uppfattning att ersättningsnivån i svux och svuxa skall höjas från 65 till 75 % av dagpenningen från a-kassa.
Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet tillstyrker motion Fi33 (v) yrkande 39.
dels att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:
67. beträffande ersättningsnivån i vuxenstudiestödet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 39 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 15, 1994/95:Fi32 yrkande 8, 1994/95:Fi34 yrkande 23 och 1994/95:Fi48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beräkningsgrunden för vuxenstudiestödet,
101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå (mom. 68)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet finner i" och slutar med "lärarutbildningar (yrkande 10)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör svuxa på samma sätt som studiemedel och svux kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
Vad utskottet här har anfört innebär att utskottet tillstyrker motionerna Fi33 (v) yrkande 40, Fi35 (kds) yrkande 15 och Fi48 (kds) yrkande 3 och anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande i frågan till regeringen.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 40, 1994/95:Fi35 yrkande 15 och 1994/95:Fi48 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att svuxa skall kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå,
102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 98
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln till Vuxenstudiestöd m.m. anvisar ett med 478 100 000 kr nedräknat reservationsanslag på 3 454 600 000 kr,
103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 99
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen avslår proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9,
104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69)
Under förutsättning av bifall till reservation 100
Johan Lönnroth (v) anser att utskottets hemställan under 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande anslag till Vuxenstudiestöd m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 8 punkt E yrkande 9 -- med ändring av riksdagens beslut (1994/95:SfU12, rskr. 278) -- till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett med 821 900 000 kr förhöjt reservationsanslag på 4 754 600 000 kr,
105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skärpta studiemedelsvillkor börjar med "Finansutskottet biträder" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 36" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det förslag om en avpassning av studiemedlen till utbildningens längd som riksdagen antog våren 1994 på förslag av den borgerliga regeringen var en riktig åtgärd. Eftersom riksdagen på förslag av den socialdemokratiska regeringen rev upp beslutet hösten 1994 anser utskottet att det tidigare beslutet från våren 1994 med bifall till motion Fi35 yrkande 36 bör återställas och att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande skärpta studiemedelsvillkor att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skärpta studiemedelsvillkor,
106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Svux vid YTH-utbildning börjar med "Finansutskottet gör i denna" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det vara en utgångspunkt för studiestödet att alla som läser på en viss nivå skall ha rätt till samma stöd, och undantag från denna regel bör begränsas till fall där särskilt behov föreligger. Utskottet har inte sett något skäl till varför just YTH-utbildningen, som är en högskoleutbildning, skall ges särskilt förmånliga stödmöjligheter. Finansutskottet tillstyrker därför det i motion Fi31 yrkande 17 framförda kravet på att regeringens beslut att återinföra svux för denna utbildning bör upphävas.
dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:
72. beträffande svux vid s.k. YTH-utbildning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om enhetliga studiestödsvillkor för högskolestuderande,
107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken "Förslag inom Kulturdepartementets område" börjar med "Finansutskottet finner ingen" och slutar med "Fi34 yrkande 31 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottet utgår regeringens förslag till besparingar på stödet till icke-statliga kulturlokaler från uppfattningen att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder nu har minskat. Utskottet menar att det finns ett fortsatt stort behov av insatser för att trygga byggsysselsättningen. Med hänsyn till att stödet avser lokalprojekt som både är sysselsättningsintensiva och kan påbörjas med relativt kort varsel finns det enligt utskottets mening inte nu anledning att minska stödets omfattning. Mot bakgrund av vad som ovan sagts tillstyrker således utskottet förslaget i motion Fi34 (mp) yrkande 31 och avstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande Stöd till icke-statliga kulturlokaler att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 31 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 11 punkt B 8 framlagda förslag rörande anslaget Stöd till icke-statliga kulturlokaler,
108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "Fi33 yrkande 46" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi33 (v) att amatörkulturen fyller viktiga funktioner i samhället och att det bör avsättas ytterligare medel till denna verksamhet. Av stor betydelse är också att de fria grupperna inom kulturområdet ges ett utökat stöd. Kulturinsatser i arbetslivet är en viktig del i strävandena att öka delaktigheten i kulturlivet och utgör även ett medel för att uppnå kulturell jämlikhet. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v) att även nämnda verksamhet bör ges ytterligare statsbidrag.
Enligt utskottets mening bör det göras en regional satsning på kulturkonsulentverksamhet, och statliga medel bör avsättas för denna verksamhet. Utskottet anser vidare att det är av stor vikt att det i Sverige produceras och visas mycket inhemsk film. Det är därvid betydelsefullt att den regionala filmproduktionen ges ett generöst stöd. Sådan filmproduktion är också i hög grad sysselsättningsskapande och kan även generera exportinkomster genom att Sverige görs mera känt utomlands. Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör anslås medel till regionala filmfonder.
Våldsskildringsrådet har för närvarande endast begränsade möjligheter att skapa opinion och bedriva annan verksamhet för att motverka det våld som i dag finns i samhället. Utskottet anser därför att ytterligare medel bör anslås till rådet. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkande 46 och hemställer att riksdagen begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel i enlighet med vad som anförs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att stödja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor bör dock ses som en tidsbegränsad stimulansåtgärd; långsiktigt bör eftersträvas en situation där den ordinarie marknaden för riskkapital, lån och krediter försörjer företagen med kapital på likvärdiga villkor som för övriga företag. Att regeringen nu föreslår ett minskat anslag på ett område, där man för fyra månader sedan föreslog en ökning, är ett tydligt tecken på att den förda politiken saknar fasta spelregler.
I likhet med vad Moderata samlingspartiet anförde i sin reservation till betänkande 1994/95:NU18 föreslår utskottet att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Samtidigt noteras att regeringen har möjlighet att återkomma med nytt förslag till riksdagen, om det skulle visa sig att efterfrågan på medel under nästa budgetår kommer att överstiga tillgången.
Utskottet avstyrker motionerna Fi32 (fp) yrkande 15, Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse: 76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 15, 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet avvisar, i likhet med vad som anförs i motion Fi32 (fp) yrkande 15, regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande. Detta stöd har visat sig mycket effektivt och bör i stället höjas. Utskottet förordar ett anslag på 249 miljoner kronor. Utskottet vill även hänvisa till vad som anfördes i en folkpartireservation till betänkandet 1994/95:NU18. Där framhölls att kvinnors företagande under många år har varit en underskattad och förbisedd del av svenskt näringsliv och att det är av yttersta vikt att underlätta för kvinnor att starta företag. Riksdagen bör således anvisa 249 miljoner kronor till det aktuella anslaget med anledning av vad som anförs i motion Fi32 (fp) yrkande 15. Motionerna Fi33 yrkande 49, Fi34 yrkande 34 och Fi35 yrkande 22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 15 och proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 249 000 000 kr,
111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Främjande av kvinnors företagande börjar med "Finansutskottet förordar" och slutar med "Fi35 (kds) yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22, att någon besparing på det aktuella anslaget inte bör göras. För att få till stånd den erforderliga ökningen av sysselsättningen är det nödvändigt att den potential för nyföretagande som finns bland kvinnor tas till vara. Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år. Enligt utskottets mening vore det direkt olämpligt att spara på det aktuella anslaget. Motionerna Fi33 (v) yrkande 49, Fi34 (mp) yrkande 34 och Fi35 (kds) yrkande 22 tillstyrks av utskottet, vilket innebär att regeringens förslag avstyrks. Motion Fi32 (fp) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande anslag till Främjande av kvinnors företagande att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 49, 1994/95:Fi34 yrkande 34 och 1994/95:Fi35 yrkande 22 avslår motion 1994/95:Fi32 yrkande 15 och i proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 3 framlagt förslag om nedräkning av anslaget till Främjande av kvinnors företagande,
112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en reservation (m, fp) till betänkande 1994/95:NU18, då regeringens förslag i budgetpropositionen att inrätta anslaget Bidrag till tekniköverföring behandlades. I den reservationen avvisades regeringens förslag med hänvisning till de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna. Erfarenheterna av denna verksamhet bör avvaktas innan beslut om eventuella ytterligare insatser fattas. I reservationen anfördes också att det av rent statsfinansiella skäl finns anledning att vara restriktiv med beslut om nya utgifter. Riktigheten i denna ståndpunkt bekräftas av regeringens förslag om att halvera anslaget. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nu besluta om att inga medel skall anslås till det aktuella ändamålet.
Motionerna Fi33 yrkandena 47 och 48 samt Fi34 yrkandena 35 och 36 avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 samt 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till tekniköverföring,
113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v) att biobränslen är det förnybara, inhemska energislag som kommer att svara för merparten av den nya energiproduktion som behövs för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av användningen av fossila bränslen. Riksdagen bör därför fatta beslut om ett ökat anslag på 150 miljoner kronor till kraftvärmeproduktion med biobränslen för nästa budgetår. Vidare bör riksdagen hos regeringen hemställa om förslag beträffande statliga garantier för lån avsedda för uppförande av en fullskaleanläggning för etanoltillverkning i mellersta Sverige.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 47 och 48. Utskottet avstyrker motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48, med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkandena 35 och 36 hos regeringen begär förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel i enlighet med vad utskottet anfört,
114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till tekniköverföring börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "yrkandena 35 och 36" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att det aktuella anslaget kan avskaffas. Utskottet anser att riksdagen bör inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Till detta anslag bör engångsvis anvisas 1 miljard kronor. Från anslaget skall utgå investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen samt till energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkandena 35 och 36 och avstyrker regeringens nu aktuella förslag samt motion Fi33 (v) yrkandena 47 och 48.
dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande anslag till Bidrag till tekniköverföring att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi34 yrkandena 35 och 36,
dels med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 4 och med avslag på motion 1994/95:Fi33 yrkandena 47 och 48 upphäver riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) att för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag till Bidrag till tekniköverföring,
dels under ett nytt anslag benämnt Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 000 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Per Bill (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den aktuella verksamheten med investeringsfrämjande bör kunna bedrivas med ett väsentligt lägre anslag än vad regeringen föreslår. Enligt utskottets mening, och i likhet med vad som anfördes i en reservation (m, fp) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18, är det inte möjligt att genom selektiva insatser kompensera ett generellt dåligt företagsklimat. Det är otillfredsställande att Sveriges förmåga att attrahera investeringar i så hög grad beror på internationellt sett låga lönelägen. Näringsklimatet måste på alla områden vara så starkt att en ökande del högteknologiska investeringar placeras i landet.
Utskottet anser också att den modell för verksamheten som regeringen har valt organisatoriskt är tveksam och otydlig. Regeringens förslag om att kraftigt reducera anslaget visar att den nivå som föreslogs i budgetpropositionen var orealistisk. Riksdagen bör nu besluta om ett anslag på 19 miljoner kronor, i enlighet med vad som förordades i den nämnda reservationen. Därmed avstyrker utskottet motion Fi34 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 och med avslag på motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19 000 000 kr,
116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringsfrämjande börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 37" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) bör en ytterligare besparing kunna göras på det här aktuella anslaget. Detta förordades också i en reservation av Miljöpartiet till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18. Riksdagen bör alltså besluta om ett anslag på 48,25 miljoner kronor, vilket innebär bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:
78. beträffande anslag till Investeringsfrämjande att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 37 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 12 punkt A 5 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:NU18, rskr. 300) -- till Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48 250 000 kr,
117. Försäljning av statliga företag (mom. 79)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m)) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statliga företag börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "Fi32 (fp) yrkande 31" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att utskottet tidigare påpekat att statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella ramar och regelsystem för företagens verksamhet (bet. 1994/95:NU19). Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad. Den privatisering av statliga företag som inleddes under den förra regeringen bör fortsätta. Det bemyndigande som riksdagen i december 1991 gav till regeringen att privatisera ett stort antal statliga företag löper nu oförändrat. Riksdagen har också nyligen anslagit medel för omstruktureringsåtgärder beträffande statliga företag. Regeringen bör snarast fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag i enlighet med riksdagens beslut.
I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen beträffande riktlinjer för förvaltningen av de statliga företagen i stället för det i budgetpropositionen föreslagna bemyndigandet är det rimligt att vidare behandling i denna del uppskjuts till hösten 1995. Motion Fi32 (fp) yrkande 31 bör sålunda, enligt utskottets mening, inte nu ligga till grund för något initiativ från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande försäljning av statliga företag att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi32 yrkande 31 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande försäljning av statliga företag,
118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Länsstyrelserna m.m. börjar med "Finansutskottet har ingen annan" och slutar med "Fi43 (fp) avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill framhålla att länsexperterna inom utbildningsområdet har en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsexperterna inom utbildningsområdet bör finnas kvar vid länsskolnämnderna. Utskottet tillstyrker således motion Fi33 (v) yrkande 50 och avstyrker proposition 1994/95:150 i denna del. Därjämte föreslås att riksdagen till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. anvisar 15 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Motion Fi43 (fp) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande anslag till Länsstyrelserna m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 50 och med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt A 1 samt med avslag på motion 1994/95:Fi43 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) -- till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 677 173 000 kr,
119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet har för egen del" och slutar med "därmed av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås på anslaget Stöd till trossamfund m.m. kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Enligt utskottets mening skulle den föreslagna minskningen av anslaget få en rent kontraproduktiv effekt om den genomfördes. Det handlar om verksamheter som engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 yrkande 24 och Fi49 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 81 bort ha följande lydelse:
81. beträffande anslag till Stöd till trossamfund m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 24 och 1994/95:Fi49 yrkande 2 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt B 1 framlagt förslag rörande Stöd till trossamfund m.m.,
120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. (mom. 82)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Vidare tillstyrker" och slutar med "således av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som regeringen föreslår under anslaget för Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. kan ses mera som ett uttryck för principen "många bäckar små" än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Utskottet menar att den föreslagna minskningen av anslaget rent av skulle kunna få en kontraproduktiv effekt om den genomfördes. Besparingen drabbar verksamheter som engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas då de kan sägas utgöra en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 23 och Fi49 (kds) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:
82. beträffande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 23 och 1994/95:Fi49 yrkande 1 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt D 2 framlagt förslag rörande anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.,
121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet (mom. 83)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Finansutskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den besparing som föreslås under anslaget Utveckling av ideell verksamhet m.m. kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Utskottet är övertygat om att verksamheten kommer att leva vidare även utan dessa medel men är samtidigt lika övertygat om att besparingen rent av är kontraproduktiv. Det handlar här om verksamheter som, i likhet med andra liknande besparingar inom Civildepartementets område, engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 26 och Fi49 (kds) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande anslag till Utveckling av ideell verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 26 och 1994/95:Fi49 yrkande 4 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 4 framlagt förslag rörande anslag till Utveckling av ideell verksamhet,
122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till trossamfund m.m. börjar med "Anslaget Stöd" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottets åsikt är att den föreslagna besparingen på anslaget Stöd till idrotten inte kan anses ge uttryck för en genomtänkt besparingsstrategi utan snarare är ett uttryck för en generell ståndpunkt att alla bör vara med och sanera statsfinanserna. Verksamheten kommer enligt utskottets mening att leva vidare även utan dessa medel, men utskottet anser samtidigt att besparingen rent av kan få motsatt effekt. Det handlar här om verksamheter som, i likhet med andra besparingar inom Civildepartementets område, engagerar många människor och som snarare bör utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. I enlighet med vad som anförts ovan avstyrker finansutskottet regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna Fi35 (kds) yrkande 27 och Fi49 (kds) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande anslag till Stöd till idrotten att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 27 och 1994/95:Fi49 yrkande 5 avslår i proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 6 framlagt förslag rörande anslag till Stöd till idrotten,
123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en reservation av Moderata samlingspartiet till betänkande 1994/95:NU18 att i den sanering av de statliga finanserna som krävs måste alla verksamheter bidra. När det gäller den här aktuella verksamheten förordas en minskning av anslaget med 3 miljoner kronor till 6,75 miljoner kronor. Enligt utskottets mening bör riksdag och regering genom generella insatser skapa goda förutsättningar för företagen. Olika associationsformer bör därvid behandlas på ett likformigt sätt.
Med hänvisning till det anförda bör riksdagen nu besluta om ett anslag på 6,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling för nästa budgetår. Därmed avstyrker utskottet de här aktuella motionerna Fi33 (v) yrkande 51, Fi34 (mp) yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51, 1994/95:Fi34 yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6 750 000 kr,
124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Effekterna av kooperativt småföretagande är, enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion Fi33 (v), mycket goda. Åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet. Utskottet förordar därför en ökning av det aktuella anslaget med 2 miljoner kronor till 10,75 miljoner kronor. Därmed tillstyrks motion Fi33 (v) yrkande 51. Propositionen och övriga här aktuella motioner, Fi34 (mp) yrkande 38, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 51 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 38, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10 750 000 kr,
125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Stöd till kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) yrkande 38 motsätter sig finansutskottet regeringens förslag att minska det aktuella anslaget. I stället bör en höjning av anslaget till 19,5 miljoner kronor genomföras. Det kooperativa företagandet är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras. Propositionen liksom övriga här aktuella motioner, Fi33 (v) yrkande 51, Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3, avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:
85. beträffande anslag till Stöd till kooperativ utveckling att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 38 och med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 13 punkt E 2 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 51, 1994/95:Fi35 yrkande 25 och 1994/95:Fi49 yrkande 3 till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 19 500 000 kr,
126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kooperativ utveckling börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "avstyrks med det anförda" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor beträffande stödet till kooperativ utveckling kan, enligt finansutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds), mera ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Som tidigare redovisats har Riksrevisionsverkets utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet sålunda ett oförändrat anslag, eller 9,75 miljoner kronor. Utskottet återkommer till finansieringen under anslaget till Främjande av kvinnors företagande.
Motionerna Fi35 (kds) yrkande 25 och Fi49 (kds) yrkande 3 tillstyrks sålunda av utskottet. Propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Anslaget till kalkning har redan minskat med 57 miljoner kronor för kommande budgetår. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna besparingen på ytterligare 30 miljoner kronor inte går att förena med tidigare uttalade ambitioner att prioritera försurningsfrågorna. Kalkning av sjöar och vattendrag är i dag den enda kända metod som kan fördröja försurningens effekter. Kalkning är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker endast till 5 000 sjöar och utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag till ytterligare besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 42 och 1994/95:Fi35 yrkande 28 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3,
128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas men eftersom försurningen är ett mycket allvarligt miljöproblem är det helt nödvändigt. Utskottet anser att anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet, i stället för att, såsom regeringen har föreslagit, minskas med 30 miljoner kronor bör öka med samma belopp. Utskottet tillstyrker således yrkande 42 i motion Fi34. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 42 samt med anledning av proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 28 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 30 000 000 kr förhöjt reservationsanslag på 270 000 000 kr,
129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och slutar med "28 avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 28 avvisar finansutskottet den av regeringen föreslagna besparingen på 30 miljoner kronor på anslaget till kalkning av sjöar. Utskottet tillstyrker således det kristdemokratiska motionsyrkandet. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi35 yrkande 28 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 3 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi34 yrkande 42,
130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Johan Lönnroth (v) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig regeringens förslag till ytterligare besparingar i miljöforskningsanslaget utan att konsekvenserna redovisas. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 i denna del samt Fi35 yrkande 29.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 29 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och motion 1994/95:Fi34 yrkande 43,
131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 29" bort ha följande lydelse:
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas och andra åtgärder vidtas. Finansutskottet anser att anslaget, i stället för att sänkas, bör öka med 62 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi34 yrkande 43. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse.
87. beträffande anslag till Miljöforskning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 43 avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt A 5 och motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del och 1994/95:Fi35 yrkande 29 -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1994/95:JoU14, rskr. 257) -- till Miljöforskning för budgetåret 1995/96 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 237 531 000 kr,
132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område (mom. 88)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 40" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser inte att den identifierade budgetbelastningen som beskrivs i regeringens proposition bör finansieras genom att reserverade medel förs bort från Miljödepartementets anslag under budgetåret 1994/95. De reserverade medlen på de angivna anslagen bör i stället behållas för att komma till avsedd användning under kommande budgetår. Utskottet tillstyrker motion Fi34 yrkande 40.
dels att utskottets hemställan under 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementets område att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi34 yrkande 40 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om indragning av reservationsmedel från Miljödepartementet,
133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (mom. 89)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kärnsäkerhetsforskning börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser, i likhet med vad som anförts i motion Fi33 (v) yrkande 53 i denna del, att någon ytterligare besparing på anslaget till kärnsäkerhetsforskning inte bör göras utan att någon redovisning av konsekvenserna görs. Regeringens förslag till minskning av anslaget bör sålunda avslås av riksdagen. Därmed tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 53 i denna del avslår proposition 1994/95:150 bilaga 14 punkt B 3,
134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet önskar se en politik med helt annan inriktning än den som regeringen för. Denna politik bör syfta till förnyelse och förändring och föra vidare de strukturella reformer som genomfördes eller inleddes under den borgerliga mandatperioden. Den skall innebära en mer kraftfull sanering av de offentliga finanserna och minskade statliga utgifter i stället för tillväxthämmande skattehöjningar.
Redan i januari var bedömningarna av regeringens förslag samstämmiga. Såväl oppositionen som andra, fristående, bedömare ansåg att budgetförstärkningarna var för svaga och hade fel inriktning. Sedan dess har de ekonomiska förutsättningarna försämrats ytterligare. Kronans försvagning och ränteturbulensen resulterar i ökade kostnader för statsskulden. Skulle nuvarande oroliga situation bli bestående under en längre tid kommer kostnaden för statsskulden att öka avsevärt. Den bedömning regeringen gör, att kronan kommer att stärkas kraftigt och räntan sjunka, anser utskottet inte vara realistisk med nuvarande omfattning och inriktning av budgetpolitiken. För att skapa en viss säkerhetsmarginal ifall utvecklingen skulle bli sämre än regeringen räknar med krävs en budgetförstärkning på ytterligare minst 20 miljarder kronor netto och med en ändrad fördelning mellan åtgärder på inkomst- och utgiftssidan.
Med utgångspunkt från Moderaternas motion Vägen vidare från januari föreslår utskottet nu ytterligare åtgärder för att förstärka budgeten. Sammantaget uppnås därmed en budgetförstärkning om 22 miljarder kronor 1998. I stället för skattehöjningar föreslår utskottet utgiftsminskningar, vilka huvudsakligen inriktas på strukturella förändringar.
För att uppnå en varaktig budgetförstärkning om 22 miljarder kronor i förhållande till regeringens nivå för 1998, efter det att vissa justeringar vägts in, föreslår utskottet nu ytterligare budgetförstärkningar på 10,9 miljarder kronor netto. Strävan med de nya förslagen är inte enbart att minska den offentliga skuldbördan utan även att få den att närma sig de krav som ställs för ett fullt svenskt deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare är förslagen inriktade på fortsatta strukturella reformer för att förbättra förutsättningarna för företagande, tillväxt och nya arbeten. De tillkommande förslagen presenteras nedan och sammanfattas i tabellen.
Utskottets förslag innehåller även avslag på regeringens förslag till utgiftsminskningar på två områden. I avvaktan på att regeringen återkommer med förslag till ett nytt högkostnadsskydd avvisar utskottet regeringens förslag om en ytterligare höjning av patientavgifterna inom läkemedelsförsäkringen och vidhåller de alternativa åtgärder som Moderaterna tidigare föreslagit. Vidare anser utskottet det vara felaktigt att minska anslagen för yrkesinriktad rehabilitering. En neddragning av dessa insatser medför att färre kan återgå till arbete och leder därmed till ökade kostnader för förtidspensioner.
Regeringen har föreslagit ett antal skattehöjningar som, om de genomförs, kommer att bidra till ett ytterligare försämrat klimat för tillväxt, företagande och nya arbeten. Den ändrade momsuppbörden resulterar i en kraftig likviditetsindragning som slår hårt mot företagen, i synnerhet mot de små och medelstora företagen vars ekonomiska marginaler ofta är smala. Utskottet avvisar dessa skattehöjningar och förslaget om ändrad momsuppbörd. Vidare anser utskottet det vara felaktigt av regeringen att utöka dubbelbeskattningen av pensionsförsäkringar. Denna åtgärd sänder ut helt fel signaler. I en tid där de offentliga systemens ihålighet blottas bör möjligheten att finna privata lösningar snarare stimuleras än bestraffas.
Vidare föreslås en rad åtgärder för att förstärka budgeten och minska de offentliga utgifterna. Vi går emot den föreslagna momssänkningen, vars fördelningspolitiska effekter är klart tveksamma, samtidigt som denna skattesänknings effekt på tillväxten och tillkomsten av nya arbeten i praktiken är obefintlig.
Inom Socialdepartementets område föreslår utskottet att reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för förtidspensionärer kopplas till inkomsten under en något längre tid än vad som gäller i dag. Vidare föreslås att samma regler för avtrappning av bostadstillägget som gäller för ålderspensionärer bör gälla även för förtidspensionärer. Presumtionen för bidragsförskott föreslås bli den omvända mot i dag, dvs. utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. Fullföljs de moderata förslagen i motion 1994/95:So206 om fullständig decentralisering av socialbidragen till kommunerna kopplad till en sänkning av Socialstyrelsens normer, medför detta att kommunernas utgifter kan minskas och i motsvarande grad kan en reducering av neutraliseringsavgiften ske. Tillströmningen av flyktingar har minskat och utskottet bedömer att ytterligare besparingar kan genomföras.
Inom Utbildningsdepartementets huvudtitel medför lägre ersättningsnivåer i arbetslöshetsföräkringen och lägsta KAS-nivå en ytterligare besparing jämfört med regeringen vad gäller vuxenstudiestödet. Vidare föreslår utskottet en återgång till de tidigare reglerna inom YTH.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att finansieringsavgiften för arbetsplatsintroduktion höjs till 2 000 kr per månad, vilket minskar statens utgifter med ytterligare 240 miljoner kronor. Utbildningsvikariaten föreslås helt avvecklade. Vidare avvisar utskottet det tillfälliga investeringsbidraget för nyproduktion av bostäder och det tillfälliga småföretagsstödet. Utskottet förespråkar också en omläggning och neddragning av det regionalpolitiska stödet genom en successiv minskning av det särskilda företagsstödet till förmån för vissa regionalpolitiskt motiverade utbildningssatsningar.
Vidare avvisas förslaget om ett tillfälligt partistöd som kopplas till kampanjkostnaderna i samband med valet till Europaparlamentet. Det tillfälliga extra stödet till Göteborgs kommun avvisas. Utskottet föreslår också en ytterligare sänkning av nivån för investeringar inom kommunikationsväsendet.
För budgetåret medför dessa förslag ytterligare 12,2 miljarder kronor (beräknat på 12 månader) i budgetförstärkning. Sammantaget med de moderata förslagen i budgetmotionen och i jämförelse med de av regeringen nu föreslagna åtgärderna är utskottets budgetalternativ 14,2 miljarder kronor starkare än regeringens förslag för budgetåret 1995/96 (12 månader).
För 1998 föreslår utskottet 10,9 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar. Som tidigare beskrivits innebär dessa förslag, tillsammans med de moderata förslagen från budgetmotionen i januari, att utskottet i förhållande till regeringen föreslår en budget som är 22 miljarder kronor starkare 1998. I jämförelse med regeringens budgetförstärkningar är detta en ökning med 25 %. Utskottet föreslår att 47 miljarder kronor i skattesänkningar ersätts av motsvarande utgiftsminskningar och andra budgetförstärkningar. Sammantaget redovisas förslag på nya utgiftsminskningar uppgående till 65 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 2 och med anledning av motion 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 samt med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och 1994/95:Fi35 yrkande 2 godkänner vad utskottet förordat och som sin mening ger regeringen detta till känna,
135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det behövs ett fast" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Sverige befinner sig för närvarande i en stark konjunkturuppgång som ger goda förutsättningar för en kraftfull sanering av statsfinanserna. Budgetpolitiken påverkar företagsklimatet genom att den i hög grad styr räntan. Osäkerheten om de långsiktiga förutsättningarna för företagande i landet och om hur det stora budgetunderskottet skall hanteras bidrar till att räntan ligger kvar på en hög nivå.
Utskottet förespråkar i det följande en snabbare budgetsanering än den regeringen föreslagit. Om omvärlden märker att vi tar resoluta tag för att få balans i svensk ekonomi finns förutsättningar för att räntorna kan sjunka. Räntenivån är en nyckelfaktor för företagandet i Sverige i dag -- dels genom att den påverkar efterfrågan, dels naturligtvis också för att många företag är beroende av att kunna låna pengar på rimliga villkor. Det höga ränteläget har tagit ett strypgrepp på svensk ekonomi.
Marginalerna för 1998 är också riskabelt små samtidigt som flera av de antaganden som ligger till grund för skuldstabiliseringen är alltför osäkra. Det gäller främst sparkvot och räntor.
Nu krävs påtagliga resultat i budgetsaneringen. Varje ny rapport om statens upplåningsbehov måste vara klart lägre än den föregående. Långivarna vet att en förutsättning för att den svenska budgetsaneringen skall lyckas är att ett antal optimistiska förutsägelser slår in. Om det visar sig att upplåningen inte sjunker i den takt som finansministern utlovat -- exempelvis därför att ränteutgifterna blir högre än beräknat, därför att det uppstår oförutsedda utgifter eller därför att skatteinkomsterna inte blir så stora som prognosticerats på grund av att konsumtionen utvecklas svagare -- kommer misstroendet att växa och räntorna att stiga. Utskottet föreslår större budgetförstärkningar för att minska risken att budgetsaneringen misslyckas.
Budgetsaneringens innehåll måste enligt utskottets mening anpassas till vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Det innebär att saneringspolitiken måste samspela med -- inte motverka -- strukturpolitiken. Insatserna för att främja en kraftig ökning av sysselsättningen måste ha en helt annan utformning än den regeringen föreslår. Utskottet vill prioritera skattesänkningar på arbete och företagande -- däribland slopad värnskatt, sänkt arbetsgivaravgift, avskaffad dubbelbeskattning, återinförd kvittningsrätt och införande av ett riskkapitalavdrag -- som har en kraftigt stimulerande effekt på jobben i den privata sektorn.
För budgetåret 1995/96 ger utskottets förslag ett ca 16 miljarder kronor starkare saldo än regeringens. Utskottet föreslår minskade utgifter inom transfereringssystemen på ca 10 miljarder kronor samt bibehållande av 80 % ersättningsnivå i de stora trygghetssystemen vilket ökar utgifterna med ca 4 miljarder kronor. Netto minskar således utgifterna för transfereringar med ca 6 miljarder kronor. Andra utgiftsminskningar sparar ytterligare ca 10 miljarder kronor, netto.
Utskottet föreslår skattesänkningar på ca 25 miljarder kronor, huvudsakligen för företagande och jobb. Utskottet avvisar förslaget om sänkt matmoms och föreslår också några ytterligare inkomstökningar, sammantaget ca 11 miljarder kronor. Netto innebär detta att skatterna sänks med nära 15 miljarder kronor. Dessutom föreslår utskottet försäljningar av statliga företag, framför allt för att det är en strukturellt riktig förändring men också för att kunna minska statens skuldsättning.
För 1998 väntas utskottets förslag leda till att statens lånebehov minskar med ca 25 miljarder kronor. Transfereringarna sänks med 14 miljarder kronor netto och övriga utgifter reduceras med ca 5 miljarder kronor netto. Totalt sänks således utgifterna med nära 20 miljarder kronor. Skatterna reduceras med drygt 8 miljarder kronor. Försäljning av företag bör inbringa åtminstone 10 miljarder kronor. Med hänsyn till ränteeffekten av tidigare års minskade lånebehov innebär därför våra förslag en förbättring med ca 25 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.
Både utgiftskvot och skattekvot blir lägre med våra förslag. Utgifterna blir nära 25 miljarder kronor lägre i en statisk beräkning och skatterna ca 8 miljarder kronor lägre. Därtill kan tillväxt och sysselsättning väntas bli högre varför utgifterna respektive skatterna räknat som andelar av BNP sjunker. Därmed minskar konjunkturkänsligheten i statens finanser och utvecklingen blir mer robust med ökad motståndskraft mot konjunkturförsvagningar.
En besparing bör göras genom att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på nytt sätt. Likaså föreslås besparingar inom arbetsmarknadspolitiken.
Det framstår som väsentligt mer angeläget att slå vakt om utjämningen mellan barnfamiljer och barnlösa än att behålla en hög nivå på räntebidragssystemet, allra helst som räntebidrag inte har några positiva fördelningseffekter. Utskottet föreslår därför en besparing i räntebidragssystemet och en viss höjning av bostadsbidraget, som är relativt träffsäkert från fördelningssynpunkt.
I regeringens budgetalternativ har ett alltför litet utrymme givits åt de glömda och svaga grupperna i Sverige och utomlands. Detta bör enligt utskottets mening åtgärdas bl.a. genom återinfört inflationsskydd i handikappstödet, utvidgad närståendepenning och en högre biståndsnivå.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det budgetalternativ som Folkpartiet liberalerna lagt fram.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi32 (fp) yrkande 2. Denna inriktning har vissa likheter med vad som föreslås i motionerna Fi31 (m) yrkande 2 och Fi35 (kds) yrkande 2, men den avviker påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi33 (v) yrkande 2 och Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44. Dessa motioner liksom propositionens förslag avstyrks därför av utskottet. Motion Fi40 (m) yrkandena 12 och 14 får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordas i motion 1994/95:Fi32 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Vänsterpartiets budgetalternativ är" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
De stora budgetunderskotten har inneburit att finanspolitiken haft en starkt expansiv effekt, vilket gjort det nödvändigt med en åtstramning. Vänsterpartiet har därför under hösten 1994 och våren 1995 varit med om att driva igenom kraftiga förstärkningar av statsbudgeten. Partiet har accepterat en total budgetförstärkning motsvarande ca 110 miljarder kronor för år 1998. Under budgetåret 1995/96 ligger den föreslagna budgetförstärkningen på ca 80 miljarder kronor, varav drygt 50 miljarder kronor utgörs av skatteförstärkningar. Budgetsaneringspolitiken får nu positiva effekter. Den bidrar till att statsfinanserna utvecklas i mer positiv och kontrollerad riktning.
Med hänsyn till att omfattande budgetförstärkningar redan har beslutats och dödläget kring arbetslösheten måste brytas anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att det inte är nödvändigt med ytterligare mer omfattande nettobesparingar. Det budgetalternativ som Vänsterpartiet presenterar är ca 25 miljarder kronor starkare än partiets motsvarande förslag i början av detta år. Samtidigt är det emellertid 3,6 miljarder kronor svagare än regeringens nu presenterade förslag. Tillsammans med föreslagna skattehöjningar och skattesänkningar gör detta att Vänsterpartiet kan presentera mer omfattande åtgärder för att stimulera hemmamarknaden, stärka kommunerna och öka sysselsättningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de budgetförstärkningar motsvarande drygt 7 % av BNP som Vänsterpartiet medverkat till är och har varit nödvändiga. Det är emellertid inte tillräckligt med enbart budgetförstärkningar. Vi kommer inte ur de statsfinansiella problemen enbart genom besparingar och skattehöjningar -- det behövs också stimulanser för fler jobb. De offentliga finanserna kan nämligen inte saneras utan kraftigt minskad arbetslöshet. Men också det omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att politiken återerövrar makt från de stora aktörerna på kapital- och penningmarknaden. Med en högre uthållig tillväxt ökar också förtroendet för den svenska ekonomin och trycket på räntor och kronkurs minskar.
En av de viktigaste uppgifterna under de närmaste åren är enligt utskottets mening att minska arbetslösheten. Här ligger nyckeln till en rättvisare fördelning, en framgångsrik ekonomisk utveckling och sanerade statsfinanser.
Enligt regeringens bedömning kommer den öppna arbetslösheten att uppgå till drygt 6 % 1996, med en total arbetslöshet på drygt 11 %. Detta är självklart helt oacceptabla nivåer. Politiken måste ha en högre ambitionsnivå. Även om utskottet anser att det i grunden är positivt att regeringen anvisar omfattande resurser till arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken, anser utskottet likväl att regeringens ambitionsnivå är otillräcklig. Utskottet föreslår med hänsyn härtill ytterligare satsningar inom Arbetsmarknadsdepartementets område på 9 miljarder kronor.
Regeringen framhåller att utrymmet för ytterligare skattehöjningar är begränsat. Utskottet delar denna uppfattning men anser att det för närvarande finns ett utrymme för skattehöjningar på ca 12 miljarder kronor och att de mest nödvändiga insatserna kan klaras av inom denna ram.
Vänsterpartiets ekonomiska politik leder långsiktigt till en högre ekonomisk aktivitet och en bättre sysselsättningsutveckling, vilket på sikt kommer att ge avkastning i form av en snabbare förbättring av statsfinanserna.
Liksom Vänsterpartiet avvisar utskottet såväl regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel som förslagen att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen och a-kassan till 75 %. Regeringens politik har enligt utskottets mening en felaktig inriktning. Nu måste alla krafter utnyttjas för att stärka hemmamarknaden, stimulera sysselsättningen och stärka en uthållig tillväxt. Gör vi inget nu riskerar vi framöver att fastna i permanent massarbetslöshet, svag ekonomisk aktivitet och en minskad tilltro till att det går att sanera statsfinanserna utan kraftfulla och destruktiva ingrepp i välfärdsstaten.
Det förslag som Vänsterpartiet för fram i sin motion om att sätta av 5 miljarder kronor till en sänkning av arbetsgivaravgiften i kommunsektorn är enligt utskottets mening välmotiverat. Det motsvarar en sänkning av arbetsgivaravgifterna med tre procentenheter, till knappt 30 %, och kompenserar kommunsektorn för det skattebortfall som följer av avdragsrätten för de höjda egenavgifterna.
Utskottet vill på motsvarande sätt föreslå att 5 miljarder kronor sätts av för att stimulera sysselsättningen i den privata tjänstesektorn. I likhet med Vänsterpartiets förslag bör man också upprätta ett program för gröna investeringar med en total volym på ca 5 miljarder kronor.
Flertalet av de besparingar som regeringen föreslår på det socialpolitiska området bör enligt utskottets mening avvisas. Regeringens politik leder enligt utskottets mening i fel riktning. I stället för att lägga över en större del av finansieringsansvaret på arbetsgivarna ökar den ekonomiska belastningen på redan svaga och utsatta grupper.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi33 (v) yrkande 2. Dessa förslag avviker i positiv mening påtagligt från den inriktning som förordas i motionerna Fi31 (m) yrkande 2, Fi32 (fp) yrkande 2, Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44, Fi35 (kds) yrkande 2 samt Fi40 (m) yrkandena 12 och 14. Dessa motioner liksom propositionens förslag avstyrks därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 samt motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44, 1994/95:Fi35 yrkande 2 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordas i motion 1994/95:Fi33 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer börjar med "Det budgetalternativ Miljöpartiet" och slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att Sverige i grund och botten är ett rikt land med goda förutsättningar att lösa sina ekonomiska problem. Våra stora statsfinansiella problem har fördelningspolitiskt negativa effekter och bidrar bl.a. till en allmänt förhöjd räntenivå jämfört med omvärlden. De höga räntenivåerna bromsar både återhämtningen av den inhemska ekonomin och framtidsinriktade, jobbskapande investeringar i näringslivet. Skatteunderlaget växer inte tillräckligt snabbt för att åter kunna bära de omfattande offentliga utgifterna. Budgetunderskottet medför en växande statsskuld och räntorna för denna tränger undan resurser som är angelägna för att hävda de välfärdspolitiska ambitionerna. Möjligheterna att föra en långsiktigt sund ekonomisk politik undergrävs och utrymmet för diskussioner om angelägna och långsiktiga framtidsfrågor minskar.
Det är således enligt utskottet mycket angeläget att snabbt komma till rätta med den skenande statsskulden. Ambitionen måste vara att snarast vända underskottet i budgeten till ett överskott för att kunna minska statsskulden.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi34 (mp) att utöver de av regeringen i kompletteringspropositionen föreslagna besparingarna kan och bör ytterligare besparingar göras främst inom det militära försvaret, väganslagen och socialförsäkringarna. Statens finanser bör saneras så att förutsättningar skapas för en växande privat sektor med fler små, medelstora eller kooperativa företag. Detta bör ske på ett sådant sätt att ett resurs- och energieffektivt produktionssätt främjas och så att sysselsättningen ökar.
Ökat företagande för fler jobb är en hörnpelare i finanspolitiken. Utskottet anser dock att de nya utgifter som regeringen föreslagit på arbetsmarknadspolitikens område har en olämplig utformning och bör ersättas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inriktas på att stimulera ökat företagande, särskilt med inriktning på bättre energihushållning och långtgående miljöanpassning.
Utskottet anser att de besparingar som måste göras i den offentliga sektorn bör riktas på ett sådant sätt att välfärdens kärnområden -- vård, omsorg, skola -- undantas för att klara övergripande mål om social rättvisa. Utskottet är därför kritiskt till vissa av regeringens sparförslag. Det gäller dels åtstramningar som riktats mot just välfärdens kärnområden, dels sänkningen av ersättningar i socialförsäkringarna till låginkomsttagare. I stället för sänkta ersättningsnivåer bör ett s.k. brutet tak införas, som innebär 80 % ersättning för de första 12 000 kronorna av inkomsten, och 40 % för den del som ligger däröver.
Enligt utskottet bör budgetpolitiken utformas så att en kraftfull skatteväxling görs där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Som ett led i denna skatteväxling bör arbetsgivaravgifterna sänkas med 3,5 procentenheter. Kommunerna får behålla förtjänsten av detta och kompenseras därigenom för höjningen av egenavgifterna med 2 procentenheter år 1996. Tjänste- och miljösektorn bedöms också gynnas av åtgärden. Sänkningen finansieras genom höjda energi- och miljöskatter samt genom en höjning av bolagsskatten med 3 procentenheter.
Utskottet anser vidare i likhet med Miljöpartiet de gröna att genom de omfattande besparingar som föreslås skapas utrymme för vissa angelägna satsningar på miljö- och energiområdet. Bl.a. bör ett investeringsbidrag om 1 000 miljoner kronor anvisas för att skapa arbetstillfällen och ett mer offensivt näringsliv. Inom regionalpolitikens ram bör 1 500 miljoner kronor anvisas för näringslivsutveckling och bättre infrastruktur på teleområdet. Vidare avstyrks föreslagna indragningar på biståndet och miljöområdet. Förslaget om moms på dagstidningar avstyrks. Detta bör ersättas med höjd reklamskatt.
Även i övrigt ansluter sig utskottet till det av Miljöpartiet de gröna framlagda budgetalternativet. Detta budgetalternativ skulle om det antogs av riksdagen innebära en förstärkning av statens finanser med 5,4 miljarder i förhållande till regeringsförslaget. Det skulle samtidigt ha som följd att ett första steg togs i en utveckling mot ett samhälle i bättre ekologisk och social balans.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi34 (mp) yrkandena 4--6, 10 och 44.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi35 yrkande 2 och 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer som börjar med "Liksom Folkpartiet avvisar" och slutar med "(bil. 1, yrkande 2)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nu under pågående konjunkturuppgång som vi har bäst möjlighet att stabilisera de offentliga finanserna. En fortsatt sanering är för utskottet i allra högsta grad en etisk fråga. Att inte nu vidta nödvändiga åtgärder för att få balans i de offentliga finanserna innebär oundvikligen att ännu större problem vältras över på kommande generationer. Detta vore djupt oetiskt och dessutom ett hot mot vårt demokratiska system då medborgarnas förtroende för hela det parlamentariska systemet riskerar att urholkas.
Att inför omvärlden och våra långivare skapa trovärdighet kring Sveriges förmåga att hantera sin ekonomi är av avgörande betydelse om vi skall få ner räntorna från de oacceptabla nivåer vi för närvarande har. En varaktigt lägre ränta är den absolut viktigaste enskilda faktorn som kan bidra till att investeringarna ökar, framför allt inom byggsektorn. En låg räntenivå är också en viktig drivkraft för att åstadkomma tillväxt, nya jobb och förbättrade statsfinanser.
Det är således nödvändigt att nu genomföra erforderliga besparingar om vi inte skall gå in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat -- och förhoppningsvis minskat -- den svenska statsskulden.
Utskottet vill därför förorda vissa budgetförstärkningar utöver regeringens förslag. Dessa bör användas huvudsakligen till att återställa några strukturellt felaktiga och tillväxthämmande åtgärder som regeringen vidtagit samt till några rättvisereformer. De principer som varit vägledande för Kristdemokraterna vid valet av budgetförstärkningar är att åtgärderna skall ha en fördelningspolitiskt riktig profil och att de skall gynna den samhällsekonomiska effektiviteten eller i vart fall störa så lite som möjligt. Det innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med besparingar och att i den mån skatter skall höjas måste det ske på ett sätt som har så litet skadliga effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapas incitament för företagande. Skattesystemet bör så långt som möjligt vara neutralt, t.ex. genom att beskattningen inte skall påverka ett företags val av finansiering med nyemission eller lån. Utskottet anser i likhet med vad som framförs i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) att Sverige bör föra en mer offensiv politik som stimulerar förutsättningarna att skapa nya jobb på den svenska hemmamarknaden. Nya arbetstillfällen är viktigt med hänsyn till arbetslöshetens mycket negativa konsekvenser för den enskilde, samhället och inte minst samhällsekonomin. Eftersom Sverige har svårt att konkurrera med låglöneländernas produktion av konsumtionsvaror spelar den sysselsättningsintensiva tjänsteproduktionen en avgörande roll för att få ner arbetslösheten. En politisk stimulans som skulle kunna påskynda utvecklingen och ge positiva effekter på antalet nya jobb är en sänkning av tjänstemomsen. Det skulle öka efterfrågan på olika tjänster inom branscher såsom bygg- och anläggning, data, miljö, ekonomi och försäkring m.fl. Ytterligare ett förslag från Kristdemokraterna för att främja sysselsättningen är att sänka arbetsgivaravgifterna med 1,5 procentenheter.
En fri marknad kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att skapa system såväl inom ett land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar som skapar solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. Av dessa skäl anser utskottet t.ex. inte att det kan betraktas som anständigt att reservationsanslag för biståndsanslaget uppgående till en miljard kronor dras in. I likhet med vad Kristdemokraterna förordar anser också utskottet att de sämst ställda pensionärerna bör kompenseras genom ökade pensionstillskott och bostadstillägg. Utskottet vill även höja ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen till 80 %.
En grundläggande princip vid utformandet av familjepolitiken måste vara att ingen svensk familj skall behöva söka socialbidrag enbart för att man har barn. Utskottet vill liksom Kristdemokraterna föra en politik som förbättrar situationen för de ekonomiskt mest utsatta barnfamiljerna och pensionärerna jämfört med förslagen i kompletteringspropositionen. Utskottet föreslår därför att vårdnadsbidraget återinförs till samma nivå som gällde fram till årsskiftet 1994/95 samt att de inkomstprövade bostadsbidragen till barnfamiljer förstärks på bekostnad av de generella barnbidragen.
De budgetförstärkningar utöver regeringens förslag som Kristdemokraterna redovisar är bl.a. att man vill se ett uppstramat system för studiemedel. En viss studietakt skall förutsättas för den som vill komma i åtnjutande av studiemedel. Detta torde leda till en besparing inom området. Inom samma område föreslås också att utbildningsbidrag med låneandel i reguljärt utbildningsväsende införs.
Kostnaderna för bidragsförskott är möjliga att reducera. Dessutom föreslås att bostadsbidraget för ungdomshushåll, dvs. för personer mellan 18 och 29 år utan barn, slopas. Kristdemokraterna anser också att som ett led i strävan efter att prioritera etik och god moral bör markeringen göras mot att de som uppbär pension och som har obetalda skatteskulder får se pensionsutbetalningen reduceras.
Den pågående rationaliseringen inom Väg- och Banverken bör kunna påskyndas och på så sätt bidra till saneringen av statsbudgeten. Vad avser arbetsmarknadsåtgärderna kan en besparing ske. Hitintills har utbildningsvikariat inte i någon större utsträckning utnyttjats av den privata sektorn. Kristdemokraterna anser att omfattningen av programmet är för stor och bör reduceras men att åtgärden i sig är vällovlig.
Utskottet ansluter sig till det av Kristdemokraterna framlagda budgetalternativet och konstaterar att alternativet skulle leda till en förbättring av den offentliga sektorns finanser med upp till 10 miljarder kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Utskottet tillstyrker med det anförda den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motion Fi35 (kds) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:
90. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:150 bilaga 1 yrkande 2 och motionerna 1994/95:Fi31 yrkande 2, 1994/95:Fi32 yrkande 2, 1994/95:Fi33 yrkande 2, 1994/95:Fi34 yrkandena 4--6, 10 och 44 samt 1994/95:Fi40 yrkandena 12 och 14 godkänner vad som förordats i motion 1994/95:Fi35 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Tillkommande utgiftsbehov, netto börjar med "Utskottet finner det" och slutar med "Fi31 (m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi31 (m) yrkande 3 och föreslår att riksdagen på nytt kräver en bruttoredovisning av budgetposten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.
dels att utskottets hemställan under 91 bort ha följande lydelse:
91. beträffande tillkommande utgiftsbehov, netto
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi31 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bruttoredovisning av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,
140. Revisionens iakttagelser (mom. 94)
Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Revisionens iakttagelser börjar med "Finansutskottet kan" och slutar med "Fi34 (mp) yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett demokratiskt styrelseskick förutsätter att de partier som finns representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra sina demokratiska förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som finns representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94 har disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd bör ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en reglering snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget. Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motinerna Fi35 (kds) yrkande 41 och Fi34 (mp) yrkande 33.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande revisionens iakttagelser att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi34 yrkande 33 och 1994/95:Fi35 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sametinget,
141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Folkpartiet liberalerna som behandlas i detta avsnitt.
Som ett led i att åter nå enprocentsmålet för biståndet bör biståndsanslaget ökas med 500 miljoner kronor nästa år och i ett nästa steg med 600 miljoner kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som leder till att räntesubventionerna till bostadsbyggandet minskar med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96, och med ytterligare 2 miljarder kronor till 1998.
Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bör beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de senaste tolv månaderna.
Utskottet ställer sig även bakom förslagen om höjd pensionsålder och delpensionsförsäkringens avskaffande.
Presstödet och bidrag till folkbildning bör minskas med vardera 300 miljoner kronor per år. Vidare kan försäljning av koncession för en ny TV-kanal inbringa ytterligare minst 300 miljoner kronor.
Beträffande flerbarnstilläggen vill utskottet anföra följande. Riksdagen har nyligen beslutat att systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en successiv utformning så att flerbarnstillägg inte utgår för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet vill framhålla att det kan förefalla egendomligt för många föräldrar att flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella besparingen kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år. Utskottet vill inte förringa värdet av långsiktigt verkande utgiftsnedskärningar men konstaterar att det i nuvarande ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar med snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet. Finansutskottet har noterat att de fördelningspolitiska studier som utförts under senare tid visat att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller flera barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet. Detta talar enligt utskottets mening för att det allvarliga statsfinansiella läget i första hand bör angripas med budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell räckvidd. Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i praktiken är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge alternativa besparingar som t.ex. sänkta bostadssubventioner fortfarande går att anvisa. Utskottet ställer sig med det anförda bakom det i Folkpartiets motion framförda förslaget om en ökning av flerbarnstilläggen med 100 miljoner kronor per år.
Också när det gäller skattepolitiken tillstyrker utskottet Folkpartiets förslag.
Den statliga inkomstskatten bör sänkas till 20 %. "Hälften kvar" är en viktig princip. Grundavdraget i inkomstbeskattningen bör höjas.
Småföretagens utveckling är av avgörande betydelse för att få ner den höga arbetslösheten. Beskattningen av fåmansföretag bör därför reformeras i enlighet med vad som anförs i motion Fi44 (fp). Nystartade företag bör undantas från kravet att betala bolagsskatt så länge de inte ger någon utdelning till ägarna. Det är rimligt att så länge ägarna gör uppoffringen att avstå från sin avkastning på kapitalet bör staten kunna göra detsamma.
Sammantaget innebär Folkpartiets förslag att arbetslösheten minskar och statsfinanserna stärks. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14 och hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi32 yrkandena 18--22, 28, 29, 32 och 33 samt 1994/95:Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 97)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med "yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 samt 33--35" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker de yrkanden från Vänsterpartiet som behandlas i detta avsnitt.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av skattepolitiken som uttrycks i Vänsterpartiets motion. Grundavdraget för inkomster under brytpunkten bör höjas. Statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl talar för vissa ytterligare skärpningar av skatten på kapitalägande.
Bolagsskatten bör höjas från 28 % till 30 %. Det starkt förbättrade vinstläget gör det även motiverat att ta ut en s.k. värnskatt inom bolagssektorn. Löntagare med högre inkomster får betala en extra värnskatt på 5 %. Bolag med stora vinster bör också betala en värnskatt på 5 %. Skatten bör beräknas på vinster över en sådan nivå att inkomsterna kan beräknas till 2 miljarder kronor. Detta torde motsvara en vinst på ca 50 miljoner kronor efter bokslutsdispositioner.
Vidare bör egenavgifterna för småföretagare sänkas.
Utskottet tillstyrker Vänsterpartiets förslag att biståndet höjs med 860 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av dessa medel bör det framgå att 150 miljoner kronor skall avsättas till enskilda organisationer.
Barnbidraget bör höjas till 8 280 kr per barn och år. På sikt bör flerbarnstilläggen upphöra så att alla barn får samma bidrag. Detta bidrag bör vara högre än dagens.
Arbetet mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras. Utskottet tillstyrker därför Vänsterpartiets förslag att tillföra skattemyndigheterna 140 miljoner kronor och kronofogdemyndigheterna 71 miljoner kronor. Vidare bör Tullverket tillföras 75 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Sammantaget innebär Vänsterpartiets förslag en rättvisare fördelningspolitik. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi33 (v) yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35 och föreslår riksdagen att den som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav som Folkpartiet fört fram. Sålunda avstyrks motionerna Fi32 (fp) yrkandena 18--22, 28, 29, 32, 33 samt Fi44 yrkandena 1, 8, 9, 13 och 14.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkandena 3--5, 8, 18, 20, 21 och 33--35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet och regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse om huvudinriktningen av kompletteringspropositionen. Syftet var att skapa ett brett parlamentariskt stöd för saneringen av statsfinanserna. Propositionen utformades därefter i nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet.
Därutöver har Centern och Socialdemokraterna träffat överenskommelse om regionalpolitiken (prop. 1994/95:161), arbetsmarknadspolitiken (prop. 1994/95:218) samt finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen (prop. 1994/95:203). Således har Centerpartiets riksdagsgrupp inte presenterat några motioner med anledning av dessa propositioner eftersom det råder enighet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna om innehållet i propositionerna. På andra områden som inte omfattas av överenskommelsen med Socialdemokraterna t.ex. näringspolitiken, miljöpolitiken, trafikpolitiken, utbildningspolitiken, biståndspolitiken, en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och arbetsrätten vidhåller Centerpartiet den uppfattning som vi redovisat i motioner och betänkanden under detta riksmöte. Vi har dock inte upprepat dessa krav i samband med kompletteringspropositionen.
2. Miljö och ekonomi (mom. 2)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är i dag en truism att miljöfrågorna kommer att få en alltmer framträdande plats i diskussionen om utformningen av den ekonomiska politiken. Miljömålen måste, enligt Folkpartiets mening, ges högsta prioritet men detta innebär samtidigt ett krav på att miljömålen formuleras i operativa termer.
Det är emellertid tyvärr alltför vanligt att de miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Det beror bland annat på att formerna för beslutsfattande i dag är sådana att miljön kommer in alltför sent i beslutsprocessen och att den tillmäts alltför liten betydelse. Min uppfattning är att det finns skäl att överväga att en kommission inrättas för miljön, som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet, i beslutsprocessen och i målens effektivitet. Kommissionen bör även kunna behandla frågan hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anför:
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen medför att staten inte som hittills kan tillåtas att låna i Riksbanken. Detta innebär en minskad handlingsfrihet och en anpassning till en framtida monetär union som jag motsätter mig. Med respekt för folkomröstningens resultat hösten 1994 som jag förbundit mig att följa, anser jag mig nu inte kunna gå emot den här lagändringen. Den innebär inte i praktiken någon betydande förändring av den hittills förda penning- och valutapolitiken. Lagändringen har också en viktig fördel i att den tydligare utesluter möjligheten att via sedelpressarna finansiera ett statligt budgetunderskott vilket enligt min mening skulle vara förödande för svensk ekonomi.
4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter bör införas. Yrkanden härom har vi framställt tidigare i flera sammanhang. Den skall vara utformad så att den inte möjliggör en evig rundgång mellan kontantstöd och åtgärder. Detta är viktigt för att understryka försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och för att motverka den explosionsartade ökningen av antalet s.k. långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den ordning som infördes under den förra mandatperioden visade sig därvidlag vara ett värdefullt komplement till de enskilda arbetslöshetskassorna.
5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna har i sitt budgetalternativ föreslagit sänkt matmoms som en del i en skatteväxling. Denna skatteväxling innebär i huvudsak att miljö- och energiskatter höjs och arbetsgivaravgifter sänks. Det innebär emellertid att hushållen utsätts för ökad beskattning. För att kompensera hushållen föreslår vi en sänkt matmoms. I regeringens förslag till budget i kompletteringspropositionen ingår till en mindre del höjda miljö- och energiskatter, dock inte i sådan omfattning som vi föreslår. Andra åtgärder som beslutats under våren, som t.ex. sänkt barnbidrag med 110 kr plus ytterligare sänkning för flerbarnsfamiljerna, har medfört försämringar för hushållen utöver vad Miljöpartiet föreslagit i sitt budgetförslag. Detta medför en åtstramning av den inhemska konsumtionen och bromsar konjunkturuppgången. Det drabbar också många redan hårt ansträngda hushåll. Av dessa skäl finner jag det rimligt att acceptera den sänkning av matmoms som regeringen nu föreslår.
6. Skatt på folköl (mom. 26)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att tillgodose motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
7. Skatt på folköl (mom. 26)
Johan Lönnroth (v) anför:
Genom att man avstår från att sänka mervärdesskatten på livsmedel kommer priset på folköl att vara oförändrat. Det är det enklaste sättet att tillgodose motionärernas yrkande om att priset på folköl i detaljhandelsledet inte skall påverkas av sänkningen av momsen på livsmedel.
Om sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel ändå genomdrivs har jag inget att invända mot att priset på folköl i detaljhandeln hålls oförändrat.
8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27)
Mats Odell (kds) anför:
Vi har samma uppfattning som reservanterna i reservationen till moment 27 av Moderaterna och Folkpartiet om att en månatlig uppbörd av mervärdesskatt med förkortad inbetalningstid inte bör införas. Vi har emellertid avstått från att yrka på detta nu eftersom det konkreta förslaget ännu inte föreligger. Vi avser att återkomma till frågan när propositionen förelagts riksdagen och effekterna bättre kan bedömas.
9. Tobaksskatt (mom. 32)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet har i motionen med anledning av budgetpropositionen (mot. 1994/95:Fi212) föreslagit höjd skatt på tobak. Detta beräknas ge 1,5 miljarder i skatteintäkter. Vi står fortfarande fast vid den ståndpunkten även om vi inte upprepar vårt yrkande. Att vi inte reserverar oss på detta moment innebär inte att vi ändrat uppfattning.
10. Utebliven kompensation till myndigheterna Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kds) och Per Bill (m) anför:
Vi har i likhet med finansutskottet förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill vi dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Det är därför nödvändigt att besparingar görs som en del av en medveten strategi där kärnverksamheten prioriteras och andra delar reduceras. Som justitieutskottet anför är det inte möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar vi att det är nödvändigt att se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga resurser.
11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Starka statsfinansiella skäl talar enligt vår mening för att utgifterna för bostadsbidragen måste minskas. Vi har också under årets allmänna motionstid lagt fram förslag om att helt slopa bostadsbidragen till hushåll utan barn. Detta förslag har nyligen avvisats av riksdagen. Vi har med hänsyn härtill och med omtanke om riksdagens arbetsformer nu avstått från att än en gång föra fram detta förslag. Det är dock vår avsikt att ånyo aktualisera förslaget om inte de aviserade övervägandena i frågan leder till att bidragen tas bort.
12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Finansutskottet behandlar i detta moment yrkanden från Folkpartiet liberalerna som riksdagen behandlat i annat sammanhang. Vi vill markera att Moderata samlingspartiet vidhåller de förslag som lades fram i januari. För att underlätta arbetet i utskottet och i kammaren avstår vi från att i detta sammanhang närmare markera vår ståndpunkt i de aktuella frågorna. Vi hänvisar i stället till våra tidigare motioner och ställningstaganden i utskotten.
I proposition 150 framlagda lagförslag
Bilaga 1
Finansplanen
Socialdepartementets verksamhetsområde
Finansdepartementets verksamhetsområde
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Inledning 5 Propositionens förslag 9 Motionsyrkanden 15 Utskottet 27 Den ekonomiska politiken 27 Internationell utveckling 27 Utvecklingen i Sverige 31 Prognosförutsättningar 31 Försörjningsbalansen 32 Enskilda poster i försörjningsbalansen 34 Inflationsutvecklingen 38 Utvecklingen på arbetsmarknaden 40 Den offentliga sektorns finanser 41 Svensk ekonomi fram till år 2000 42 Regeringens förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer 44 Oppositionspartiernas förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer 46 Moderata samlingspartiet 46 Folkpartiet liberalerna 49 Vänsterpartiet 52 Miljöpartiet de gröna 54 Kristdemokraterna 57 Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken 59 Miljö och ekonomi 66 Penningpolitiken 67 Kommission för att granska finansmarknaden 69 Förbud mot monetär finansiering 70 Upplåning i Riksbanken71 Världsbanken71 Konvergensprogrammet71 Arbetsmarknadspolitiken 72 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 72 Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. 72 Grundbeloppet i KAS74 Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen74 Deltidsarbetslösa74 Ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen 76 Skärpning av arbetsvillkoret77 Begränsning av ersättningsrätten77 Plikttjänstgöring 77 En mer rättvisande redovisning 77 Förkortad arbetstid 78 Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 78 Kostnader för utbildningsvikariat 79 Bidrag till lönegarantiersättning 80 Invandring 81 Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. 81 Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. 81 Utbetalning av schablonersättningar82 Skatter 82 Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel 82 Skatt på folköl 83 Månatlig uppbörd av mervärdesskatt 84 Sänkt skatt i tjänstesektorn 84 Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet 85 Beskattning av aktieutdelning 86 Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder 86 Tobaksskatt 86 Besparingar inom den offentliga förvaltningen 87 Ett tak för de offentliga utgifterna 87 Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande 96 Utredning om effekter av besparingar 96 Utebliven kompensation till myndigheterna 96 Arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter 97 Förslag inom Utrikesdepartementets område 98 Förslag inom Försvarsdepartementets område 100 Förslag inom Socialdepartementets område 101 Bostadsbidrag 101 Bidragsförskott 102 Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen 103 Köp av rehabiliteringstjänster 106 Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen 107 Anslaget Föräldraförsäkring 107 Anslaget Sjukpenning och rehabilitering 108 Tilläggsdirektiv om ersättningsnivåer vid förtidspensionering 109 Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård 110 Anslaget sjukvårdsförmåner m.m.112 Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering 112 Assistansersättning 113 Förtidspension 114 Förslag inom Kommunikationsdepartementets område 114 Väganslag 114 Byggande av vägar 114 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 115 Järnvägsanslag 116 Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar 116 Utökad garantiram i Stockholm 117 Förslag inom Finansdepartementets område 118 Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader 118 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området118 Förslag inom Utbildningsdepartementets område 118 Anslaget Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan 118 Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. 119 Nationella och internationella forskningsresurser 120 Anslaget Europeisk forskningssamverkan 120 Grundforskningsavdrag 120 Studiestöd till deltidsstuderande 121 Studier vid folkhögskolor122 Anslaget Studiemedel m.m.122 Vuxenstudiestöd 122 Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet125 Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå126 Anslaget Vuxenstudiestöd m.m.126 Anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar126 Skärpta studiemedelsvillkor 126 Svux vid YTH-utbildning 127 Förslag inom Kulturdepartementets område 127 Stöd till icke-statliga kulturlokaler128 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.128 Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel 128 Förslag inom Näringsdepartementets område 129 Främjande av kvinnors företagande 129 Bidrag till tekniköverföring 130 Investeringsfrämjande 132 Övriga förändringar inom Näringsdepartementets område 133 Statliga företag 133 Förslag inom Civildepartementets område 133 Länsstyrelserna m.m. 133 Stöd till trossamfund m.m. 135 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.135 Utveckling av ideell verksamhet136 Stöd till idrotten136 Stöd till kooperativ utveckling 136 Förslag inom Miljödepartementets område 138 Miljöpolitiska frågor 138 Bidrag till kalkningsverksamhet 138 Miljöforskning 139 Indragning av reservationsmedel inom Miljödepartementet 140 Energipolitiska frågor 141 Kärnsäkerhetsforskning 141 Budgetpolitiken 141 Budgetutvecklingen 141 Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer 143 Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer 145 Moderata samlingspartiet 145 Folkpartiet liberalerna 146 Vänsterpartiet 147 Miljöpartiet de gröna 148 Kristdemokraterna 149 Övriga motionsyrkanden 150 Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer 150 Tillkommande utgiftsbehov, netto 154 Finansfullmakten 156 Bemyndigande om statlig upplåning 157 Ekonomisk styrning av statlig verksamhet 157 Årsredovisning för staten 1993/94 157 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser 1994 158 Riksrevisionsverkets rätt att granska statliga aktiebolag och stiftelser 161 Motioner med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp frågor som riksdagen har behandlat i annat sammanhang 162 Folkpartiet liberalerna 162 Biståndspolitiken 162 Räntesubventioner 162 Ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst 163 Besparingar inom pensionsområdet 163 Presstöd 164 Folkbildning 164 Koncession för ny TV-kanal 164 Barnbidrag 164 Skattepolitiken 165 Vänsterpartiet 165 Skattepolitiken 165 Egenavgifter 166 Biståndspolitiken 166 Barnbidrag 166 Anslag till Tullverket, Skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna 166 Finansutskottets ställningstagande167 Hemställan168
Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, fp, kds) 184 2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v) 189 3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp) 193 4. Miljö och ekonomi (mom. 2) (mp) 195 5. Penningpolitiken (mom. 3) (v)196 6. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (v) 196 7. Kommission för att granska finansmarknaden (mom. 4) (mp) 197 8. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (v) 198 9. Konvergensprogram (mom. 7) (v, mp) 198 10. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (fp, kds) 199 11. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (v) 200 12. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8) (mp) 200 13. Kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 8, motiveringen) (m)201 14. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (m) 202 15. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (v) 202 16. Grundbeloppet i KAS (mom. 9) (kds) 203 17. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (fp) 203 18. Grundbeloppet i KAS (mom. 9, motiveringen) (mp) 203 19. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10) (m) 204 20. Högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 10, motiveringen) (fp) 204 21. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11) (v) 204 22. Deltidsarbetslösas rätt till heltidsarbete (mom. 11, motiveringen) (m, fp)205 23. Ersättningsrätten för deltidsarbetslösa (mom. 12) (v) 205 24. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13) (fp) 206 25. Skärpning av arbetsvillkoret (mom. 13, motiveringen) (m) 206 26. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14) (m) 207 27. Begränsning av ersättningsrätten (mom. 14, motiveringen) (fp) 207 28. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (v) 207 29. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17) (m) 208 30. Höjning av finansieringsavgiften (mom. 17, motiveringen) (fp) 208 31. Förkortad arbetstid (mom. 18) (v) 209 32. Förkortad arbetstid (mom. 18) (mp) 209 33. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19) (m) 210 34. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19) (fp, kds) 211 35. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19) (v) 211 36. Anslag till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 19) (mp) 212 37. Kostnader för utbildningsvikariat (mom. 20) (kds) 213 38. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. (mom. 24) (m) 213 39. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25) (m, fp, kds) 214 40. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom. 25) (v) 215 41. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (m, fp) 215 42. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (m) 216 43. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (fp) 217 44. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (v) 217 45. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (mp) 218 46. Sänkt skatt i tjänstesektorn (mom. 28) (kds) 219 47. Riskkapitalavdrag och kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 29) (m, fp, kds) 219 48. Beskattning av aktieutdelning (mom. 30) (m, fp, kds) 220 49. Begränsning av pension på grund av obetalda skatteskulder (mom. 31) (fp, kds) 220 50. Tobaksskatt (mom. 32) (fp)221 51. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (m, fp) 221 52. Ett tak för de offentliga utgifterna (mom. 33) (v) 222 53. Beloppsmässigt preciserat lånebemyndigande (mom. 34) (m) 223 54. Utredning om effekter av besparingar (mom. 35) (mp) 224 55. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37) (v, mp, kds) 224 56. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37) (fp) 225 57. Indragningen av reservationsmedel inom Utrikesdepartementets område (mom. 37, motiveringen) (m) 226 58. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (v) 227 59. Medel till Försvarsmakten 1995/96 (mom. 38) (mp) 227 60. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39) (fp)228 61. Försvarsutgifterna år 1998 (mom. 39, motiveringen) (m) 228 62. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40) (fp, kds) 229 63. Anslag till Bostadsbidrag (mom. 41) (v) 229 64. Bidragsförskott (mom. 42) (m) 230 65. Bidragsförskott (mom. 42) (fp) 230 66. Bidragsförskott (mom. 42) (kds) 231 67. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (fp) 231 68. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (v) 232 69. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (mp) 233 70. Enhetlig ersättningsnivå i försäkringssystemen (mom. 43) (kds) 233 71. Köp av rehabiliteringstjänster (mom. 44) (m, v, kds) 234 72. Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen (mom. 45) (m, fp, kds) 234 73. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (fp) 235 74. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (v) 236 75. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (mp) 236 76. Anslag till Föräldraförsäkring (mom. 46) (kds) 237 77. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (m) 237 78. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (fp) 238 79. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (v) 239 80. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (mp) 239 81. Anslag till Sjukpenning och rehabilitering (mom. 47) (kds) 240 82. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (m) 241 83. Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård (mom. 49) (v) 241 84. Assistansersättning (mom. 51) (v) 242 85. Förtidspension (mom. 52) (m)242 86. Förtidspension (mom. 52) (fp) 243 87. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (v) 243 88. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (mp) 244 89. Anslag till Byggande av vägar (mom. 53) (kds) 245 90. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54) (v) 245 91. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (mom. 54) (mp) 246 92. Järnvägsanslag (mom. 55) (v) 246 93. Järnvägsanslag (mom. 55) (mp) 247 94. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar (mom. 56) (m) 248 95. Utökad garantiram i Stockholm (mom. 57) (v, mp) 248 96. Grundforskningsavdrag (mom. 63) (mp) 249 97. Folkhögskolestudier (mom. 65) (v, kds) 249 98. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (m) 250 99. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (fp, mp, kds) 250 100. Ersättningsnivån i vuxenstudiestödet (mom. 67) (v) 251 101. Villkoren för vuxenstudiestöd vid studier på gymnasienivå (mom. 68) (v, kds) 251 102. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (m) 252 103. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (fp, mp, kds) 252 104. Anslag till Vuxenstudiestöd m.m. (mom. 69) (v) 252 105. Skärpta studiemedelsvillkor (mom. 71) (kds)253 106. Svux vid s.k. YTH-utbildning (mom. 72) (m)253 107. Stöd till icke-statliga kulturlokaler (mom. 73) (mp) 254 108. Övriga förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (mom. 75) (v) 254 109. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (m) 255 110. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (fp) 256 111. Anslag till Främjande av kvinnors företagande (mom. 76) (v, mp, kds) 256 112. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (m, fp) 257 113. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (v) 258 114. Anslag till Bidrag till tekniköverföring (mom. 77) (mp) 258 115. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (m, fp) 259 116. Anslag till Investeringsfrämjande (mom. 78) (mp) 260 117. Försäljning av statliga företag (mom. 79) (m. fp, kds) 260 118. Anslag till Länsstyrelserna m.m. (mom. 80) (v) 261 119. Anslag till Stöd till trossamfund m.m. (mom. 81) (kds) 261 120. Anslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. (mom. 82) (kds) 262 121. Anslag till Utveckling av ideell verksamhet (mom. 83) (kds) 262 122. Anslag till Stöd till idrotten (mom. 84) (kds) 263 123. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (m) 264 124. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (v) 264 125. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85) (mp) 265 126. Anslag till Stöd till kooperativ utveckling (mom. 85, motiveringen) (fp) 265 127. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86) (v) 266 128. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86) (mp) 266 129. Anslag till Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag (mom. 86) (kds) 267 130. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (v, kds) 267 131. Anslag till Miljöforskning (mom. 87) (mp) 268 132. Indragningar av reservationsmedel inom Miljödepartementet (mom. 88) (mp) 268 133. Anslag till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (mom. 89) (v) 269 134. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (m) 269 135. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (fp) 274 136. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (v) 277 137. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (mp) 279 138. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 90) (kds) 281 139. Tillkommande utgiftsbehov, netto (mom. 91) (m) 283 140. Revisionens iakttagelser (mom. 94) (v, mp, kds) 283 141. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96) (fp) 284 142. Motioner från Vänsterpartiet i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 97) (v) 285
Särskilda yttranden
1. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet (c) 287 2. Miljö och ekonomi (mom. 2) (fp) 287 3. Upplåning i Riksbanken (mom. 5) (mp) 288 4. Utredning om arbetslöshetsförsäkringen (mom. 15) (m, fp, kds) 288 5. Sänkning av mervärdesskatten på livsmedel (mom 25) (mp) 288 6. Skatt på folköl (mom. 26) (m, fp, kds) 289 7. Skatt på folköl (mom. 26) (v) 289 8. Månatlig uppbörd av mervärdesskatt (mom. 27) (kds) 289 9. Tobaksskatt (mom. 32) (mp) 289 10. Utebliven kompensation till myndigheterna (m, fp, kds) 290 11. Inriktningen av besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet (mom. 40) (m) 290 12. Motioner från Folkpartiet liberalerna i frågor som riksdagen behandlat i annat sammanhang (mom. 96) (m) 290
Bilagor
1. I proposition 150 framlagda lagförslag 291 Finansplanen Socialdepartementets verksamhetsområde Finansdepartementets verksamhetsområde Utbildningsdepartementets verksamhetsområde Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 2. Regeringens och Centerpartiets uppgörelse samt oppositionens syn på den 317
Bilagorna 3--19 återfinns i del 2 av betänkandet.
3. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y
4. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU7y
5. Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y
6. Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU5y
7. Lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y
8. Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y
9. Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU7y
10. Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y
11. Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU6y
12. Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU7y
13. Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU4y
14. Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU5y
15. Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU7y
16. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU4y
17. Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU4y
18. Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag
19. Finansutskottets offentliga utfrågning med riksbankschefen om penningpolitiken
Tabeller
1. BNP-tilllväxt i vissa OECD-länder28 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i OECD- och EU-området29 3. Sysselsättning och arbetskraftsdeltagande29 4. Prognosförutsättningar31 5. Växelkursutvecklingen31 6. Försörjningsbalans32 7. Nyckeltal33 8. Hushållens inkomster35 9. Bruttoinvesteringar efter näringsgren37 10. Konsumentpriser39 11. Arbetsmarknad40 12. Ändrade kompensationsnivåer103 13. Statsbudgeten och statens lånebehov143
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU6y Bilaga 3 Den kommunala ekonomin
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar detta yttrande till att gälla frågan om grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen. I ett särskilt yttrande (KU7y) behandlar utskottet ett par motionsyrkanden som gäller Sametinget.
Propositionen
Regeringen föreslår ett nytt bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting fr.o.m. den 1 januari 1996. I valet av system för statsbidrag har gjorts en avvägning mellan å ena sidan önskemål om kommunalt självbestämmande och mångfald och å andra sidan statens möjlighet till styrning av den kommunala verksamheten.
I propositionen läggs fram ett förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. I ett förslag till lag om införande av denna lag föreskrivs att lagen träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången i fråga om utjämningsåret 1996. Ikraftträdandelagen innebär ett successivt införande under åtta år av det nya utjämningssystemet.
Enligt regeringen är en långtgående inkomstutjämning av grundläggande betydelse för att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Regeringen anser att en inomkommunal inkomstutjämning baserad på den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten bäst uppfyller de krav som bör ställas på ett inkomstutjämningssystem. En inomkommunal utjämning innebär att systemet i huvudsak finansieras genom omfördelning av skatteinkomster mellan kommuner resp. landsting. Alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per innevånare som motsvarar genomsnittet för riket. Systemet kräver i princip inga statliga tillskott. Därmed kan statsbidragen användas för klara ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn utan att utjämningen påverkas.
De kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som ligger över den genomsnittliga nivån får ett avdrag från skatteinkomsterna. På motsvarande sätt får de kommuner och landsting som har en beskattningsbar inkomst per invånare som är lägre än genomsnittet ett tillägg till skatteinkomsterna.
Från vissa remissinstanser hade framförts principiella invändningar mot den långtgående inkomstutjämningen, med motiveringen att den står i motsättning till den kommunala beskattningsrätten. Enligt regeringens bedömning är emellertid en långtgående inkomstutjämning helt avgörande i ett system som skall åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar.
Regeringen har vidare i propositionen -- utan att något förslag i denna del framställs -- pekat på att vissa kommuner och landsting under de senaste åren haft svårt att anpassa sin verksamhet till ekonomiska ramar och att det finns exempel på att man i sådana lägen väljer att underbalansera sin budget och till och med lånefinansierar kostnader för driften av sin verksamhet. Det finns också enligt propositionen exempel på kommuner som har ingått borgensförbindelser av stor omfattning och därvid underskattat följderna för den egna ekonomin. En sådan utveckling kan enligt propositionen inte fortsätta eftersom den kan undergräva den kommunala självstyrelsen. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att skyndsamt göra en översyn av kommunallagens ekonomikapitel. Vidare är enligt propositionen avsikten att införa en lagregel om att lån endast får upptas för investeringar. Regeringen avser också att utarbeta förslag om en särskild lagstiftning för att hantera problem som uppstår i kommuner och landsting som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. Som ett viktigt led i den fortsatta saneringen av den offentliga ekonomin kommer regeringen att föreslå ett tak för de offentliga utgifternas utveckling.
Motionsyrkanden om den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten
Carl Bildt m.fl. (m) avvisar i motion 1994/95:Fi36 (yrkande 4) regeringens förslag till inomkommunalt utjämningssystem med motiveringen att det strider mot den kommunala beskattningsrättens principer som de fastställts i grundlag. Kommuner skulle bli tvungna att ta ut kommunalskatt för att ge bidrag till kommuner och landsting med för sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Det som en kommun genom den folkvalda församlingen i enlighet med grundlagen upptar i kommunal skatt skall självfallet gå till skötseln av kommunens uppgifter. Det måste enligt motionärerna anses vara direkt oförenligt med grundlagen att riksdagen skall besluta om att vad en kommun uttaxerar i kommunal skatt skall överföras till annan kommun. Skillnader i skattekraft och kostnadsförutsättningar mellan olika kommuner och landsting skall på lämpligt sätt utjämnas genom statsbidrag.
I motion 1994/95:Fi50 av Ulla-Britt Hagström och Chatrine Pålsson (kds) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att vidga grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen. Motionärerna framhåller att grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen måste stärkas. När det gäller nya förslag har alla i grunden varit överens om värdet av kommunal självstyrelse. Inte sällan inleds förslagen till stora förändringar med uttalanden om vikten av den kommunala självbestämmanderätten. I debatten omkring det förslag till nytt intäkts- och kostnadsutjämningssystem för kommuner och landsting som avses gälla fr.o.m. 1996 har debatten om såväl relationer kommunerna emellan som mellan kommunerna och staten skärpts. Det uppfattas motsägelsefullt när regeringen i sin proposition 1994/95:150 just framhåller hur viktig den kommunala beskattningsrätten är som grund för den kommunala självstyrelsen och samtidigt föreslår genomgripande åtgärder för att flytta medel från vissa kommuner till andra på ett så genomgripande och omfattande sätt som regeringen föreslår.
I motion 1994/95:Fi32 (yrkande 14) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vänder sig motionärerna mot tankar på någon typ av tvångsförvaltning av kommuner, som inte kan fullgöra sina betalningsförpliktelser. En sådan skulle enligt motionen innebära en frestelse för kommunalpolitiker att kortsiktigt vinna väljarnas gunst genom att uppskjuta impopulära men nödvändiga åtgärder.
I motion 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framhålls att den kommunala handlingsfriheten kringskärs om det införs ett utgiftstak för den offentliga verksamheten, och i sin förlängning hotar ett sådant såväl det kommunala självstyret som kommunernas beskattningsrätt.
Samma motionärer vänder sig också i motion 1994/95:Fi37 mot ett utgiftstak för kommuner och landsting. Dessa måste själva få bestämma sina utgifter och inkomster. Motionerna avvisar också med kraft förslagen om tvångsförvaltning som fullständigt oacceptabelt och stridande mot den grundlagsfästa kommunala självstyrelsen.
Grundlagsbestämmelser m.m. om kommunalt självbestämmande
De viktigaste bestämmelserna i regeringsformen (RF) om kommunernas ställning och uppgifter har följande lydelse.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
7 § I riket finns primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.
Kommunerna får taga ut skatt för skötseln av sina uppgifter.
8 § För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
8 kap. Lagar och andra föreskrifter
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.
Frågan om den kommunala självstyrelsen behandlades ingående i grundlagspropositionen (prop. 1973:90). Departementschefen konstaterade (s. 190) att i vårt land präglas förhållandet mellan kommunerna och statsmakterna och därmed den kommunala självstyrelsen av en helhetssyn. Generellt gällde sålunda att staten och kommunerna samverkar på skilda områden och i olika former för att uppnå gemensamma samhälleliga mål. Utgick man från detta synsätt var det vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste i stället i ganska vid omfattning kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen.
Departementschefen anförde vidare:
Genom lagstiftningen har som nämnts kommunerna fått betydelsefulla åligganden. Dessa uppgifter ger många gånger stor handlingsfrihet åt kommunerna. Av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens är emellertid att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter. Inom detta område finns alltså utrymme för en kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt kan sägas bilda en kärna i den kommunala självbestämmanderätten som bör komma till klart uttryck i RF. Jag föreslår därför att det redan i RF:s inledande paragraf tas in en bestämmelse med innehåll att den svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick också genom kommunal självstyrelse. Det senare uttrycket är visserligen obestämt, men det kan likväl anses belysande när det gäller att ge uttryck åt principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommunerna.
Den kommunala initiativrätten är starkt förbunden med den kommunala beskattningsrätten. En ändamålsenlig avvägning mellan olika kommunala ändamål och åtgärder förutsätter en kombination av politiskt och ekonomiskt ansvar. Liksom beredningen anser jag att principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att täcka medelsbehovet skall förankras i grundlag. Jag förordar emellertid att principen kommer till uttryck redan i 1 kap. RF om statsskickets grunder (5 §). De grunder efter vilka kommunalskatt får tagas ut skall naturligtvis bestämmas i lag. En bestämmelse om detta är i departementsförslaget upptagen i 8 kap. 5 § RF.
Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun bör mot bakgrund av vad jag har sagt inte anges i grundlag. Däremot delar jag beredningens uppfattning att RF bör anvisa på vilket sätt kommunernas utgiftsområde skall avgränsas. I princip bör också här ställas kravet att lagformen skall anlitas. Genom kravet på riksdagens medverkan skapas en garanti för att frågorna om de kommunala arbetsuppgifterna blir föremål för den allmänna debatt och därav följande genomlysning som deras vikt fordrar. Jag föreslår en bestämmelse i ämnet i 8 kap. 5 § RF. Genom att välja formuleringen att kommunernas befogenheter och åligganden skall anges i lag har jag velat tydligt markera att kommunerna också i fortsättningen skall ha sig tilldelade ett område där de själva mera fritt bedömer vilken verksamhet som skall bedrivas.
I specialmotiveringen till huvudstadgandet om kommunerna i första kapitlet regeringsformen (numera 7 §) framhöll departementschefen (s. 231) att bestämmelsen i andra stycket om den kommunala beskattningsrätten liksom övriga föreskrifter i kapitlet var ett principstadgande. Den var alltså inte att läsa så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skatteuttagets storlek. Departementschefen hänvisade till 8 kap. 5 § regeringsformen varav framgick att principens närmare förverkligande var underkastad lagstiftning.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. KU 1973:26) anslöt sig konstitutionsutskottet (s. 26) till departementschefens uppfattning att den kommunala självstyrelsen utgjorde en av grundstenarna för den svenska demokratin. Det var därför enligt utskottet väsentligt att den ställning kommunerna intar i den svenska demokratin klart kom till uttryck i grundlagen. Utskottet ansåg att propositionens förslag i detta avseende väl uppfyllde de krav som borde ställas på grundlagsskydd för den kommunala självstyrelsen. I övrigt kommenterades inte de föreslagna bestämmelserna.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte år 1978 (bet. KU 1977/78:21) ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting. Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.
År 1981 behandlade konstitutionsutskottet ingående frågan om innebörden av grundlagsreglerna om den kommunala självstyrelsen (KU 1980/81:22) vad gäller lagstiftning om kommunalt skattetak. Utskottet angav då (s. 6) att utformningen av det skydd som ges i RF åt den kommunala självstyrelsen starkt påverkats av att det inte ansetts vara vare sig lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor. Man hade bl.a. mot denna bakgrund i stor utsträckning avstått från att i RF införa detaljerade bestämmelser som ger ett klart avgränsat rättsligt skydd. I stället har huvudvikten lagts på regler som innebär att riksdagen genom vanlig lag normerar den kommunala självstyrelsen.
Det sagda innebar enligt utskottet inte att riksdagen fritt kunde fatta beslut om normer för den kommunala självstyrelsen. Grundlagens bestämmelser om kommunerna och den kommunala självstyrelsen måste nämligen enligt utskottets mening tillmätas stor betydelse som generella direktiv för lagstiftningens innehåll. Utskottet ville i det sammanhanget särskilt framhålla att det i förarbetena till RF understrukits att det är av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens att de utöver sina särskilda åligganden har en fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter.
Varje lagbeslut som gällde kommunerna skulle således enligt utskottet fattas inom den av grundlagen uppdragna ramen. Beslutet fick därför aldrig innebära att den kommunala självstyrelsen upphävdes eller att någon av de grundlagsfästa principerna för självstyrelsen åsidosattes. Vidare skulle i övervägandena i varje särskilt fall vägas in den stora vikt som grundlagen tillmäter den kommunala självstyrelsen som en av de grunder för det svenska statsskicket, varigenom folkstyrelsen förverkligas. Självstyrelseintresset skulle således alltid tillmätas stor betydelse vid den lämplighetsbedömning och intresseavvägning som var aktuell i det konkreta lagstiftningsärendet. Att mot bakgrund av RF:s regler i ett konkret fall avgöra vad som är godtagbar inskränkning i den kommunala självstyrelsen och vad som inte är det kunde vara komplicerat. I ett lagärende ankom en sådan bedömning i sista hand på riksdagen.
Utskottet framhöll också att det måste bedömas i ett större sammanhang när man avgör om en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen är godtagbar med hänsyn till RF:s bestämmelser. Utskottet pekade på att ett ingrepp i kommunernas rätt att fritt bestämma utdebiteringens storlek uppenbarligen skulle innebära att den kommunala friheten beskärdes hårt. En lagreglering av den kommunala beskattningsrätten fick givetvis aldrig innebära att denna helt upphävdes. Beskattningsrätten fick inte göras enbart formell utan skulle alltid ha ett reellt innehåll.
Utskottet behandlade år 1990 i ett yttrande till finansutskottet (1989/90:KU9y) frågan om en begränsning av kommunernas rätt att ta ut skatt. Det gällde ett tvåårigt kommunalt skattestopp. Lagrådet hade ansett att en ettårig begränsning i rätten att ta ut skatt inte gick utöver vad som från konstitutionell synpunkt fick anses möjligt att acceptera och ansåg således att förslaget var förenligt med regeringsformen. Lagrådet framhöll därvid att ingripanden i den kommunala beskattningsrätten av det aktuella slaget måste användas med stor urskiljning och varsamhet. Frågan om hur långtgående sådana ingripanden fick göras måste bedömas med hänsyn till arten och omfattningen av inskränkningarna och till den tid under vilken de skall gälla. Inom vissa ramar blir emellertid gränsdragningen enligt Lagrådet en politisk fråga snarare än en rättslig.
Utskottet framhöll att det konstitutionella utrymmet för ett kommunalt skattetak var begränsat. Vid en samlad bedömning av syftena med förslaget kunde utskottet dock från konstitutionell synpunkt godta en tillfällig begränsning av kommunernas rätt att bestämma sina skattesatser.
År 1992 fann sig Lagrådet från konstitutionell synpunkt kunna godta en ettårig förlängning av skattestoppet med hänvisning till vad som förekommit i ärendet (prop. 1991/92:150, del II, s. 137).
I den nya kommunallagen som trädde i kraft 1 den januari 1992 uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom att det i lagens inledningsparagraf anges att kommuner och landsting sköter de angelägenheter på den kommunala självstyrelsens grund som anges i lagen eller i särskilda författningar. I förarbetena (prop. 1990/91:117, s. 23 ) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt denna proposition aldrig vara total. Regeringsformen ger stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Vidare är det riksdagen som genom lag bestämmer deras befogenheter och åligganden. Graden av självstyrelse avgörs enligt propositionen alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn.
I detta sammanhang kan också nämnas att Sverige år 1989 anslutit sig till den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. Frågan om kommunernas ekonomiska resurser behandlas i artikel 9. Till att börja med slås fast att kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken skall ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser (punkt 1). Kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och i annan lag. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall komma från lokala skatter och avgifter som kommunerna kan bestämma nivån på (punkt 3). Nästa punkt ger uttryck för att kommunerna inte skall vara ensidigt beroende av ekonomiska system, som gör det svårt att följa med i den verkliga kostnadsutvecklingen (punkt 4). Vidare finns en punkt 5 som understryker behovet av ekonomisk utjämning mellan kommuner. Skyddet av ekonomiskt svagare kommuner kräver inrättande av förfaranden för ekonomisk utjämning eller liknande åtgärder, som är avsedda att rätta till effekterna av den ojämna fördelningen av möjliga inkomstkällor och ekonomiska bördor. Sådana förfaranden eller åtgärder får inte minska kommunernas handlingsfrihet inom deras eget ansvarsområde. Enligt punkt 6 skall kommunerna på lämpligt sätt rådfrågas angående det sätt på vilket omfördelningen av resurser skall ske. När det gäller statsbidrag sägs att bidragen såvitt möjligt inte skall öronmärkas för speciella projekt, och de skall inte heller påverka kommunernas grundläggande frihet att själva bestämma inom sitt kompetensområde (punkt 7). Slutligen finns det en punkt som betonar kommunernas rätt att ta upp lån för kapitalinvesteringar på den nationella marknaden (punkt 8).
Lagrådet
Lagrådet har på begäran av finansutskottet avgett ett yttrande över regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Lagrådet avstyrker klart förslaget efter att inledningsvis ha uttryckt tveksamhet i frågan om hur långt grundlagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten sträcker sig. Regeringens förslag medför -- framhåller Lagrådet -- att kommuner och landsting, vilka kommer att vidkännas avdrag från skatteintäkterna, genom uttagande av kommunalskatt och landstingsskatt bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner och landsting. Frågan är om en sådan skatt kan anses uttagen för skötseln av kommunens eller landstingets uppgifter.
Enligt Lagrådet kan den föreslagna ordningen inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. För tolkningen av begreppet "skötseln av sina uppgifter" har Lagrådet sökt vägledning i vad som i lag och praxis ansetts vara en kommuns eller ett landstings angelägenheter och har funnit att bestämmelser i kommunallagen och ett stort antal andra lagar om en kommuns befogenheter utgår från vad som brukar kallas lokaliseringsprincipen. Med lokaliseringsprincipen avses ett krav på anknytning till kommuns eller landstings område eller dess medlemmar.
Mot denna bakgrund framstår det enligt Lagrådet som helt främmande att betrakta en skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting för att tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötelns av vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Den ordning beträffande utjämning av skatteinkomster som tillämpats under senare år kan enligt Lagrådet inte föranleda någon annan bedömning. Uttagandet av skatt i kommuner och landsting som får vidkännas avdrag kommer därmed att strida mot vad som i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen anges om ändamålet med den kommunala beskattningen. Lagrådet tillägger att syftet med den föreslagna lagen möjligen kan -- åtminstone delvis -- tillgodoses med någon annan teknik avseende avgifter och bidrag, vilket inte skulle strida mot regeringsformens bestämmelser. Detta kan dock, anser Lagrådet, inte inverka på bedömningen av förslaget. På grund härav anser Lagrådet att den föreslagna lagen inte är förenlig med bestämmelsen i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen och avstyrker därför lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar Lagrådets bedömning att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning i fråga om vad som avses med begreppet "skötseln av sina uppgifter" i 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen. Vissa uttalanden som kan ge en viss vägledning görs dock.
I grundlagspropositionen uttalas t.ex. att bestämmelsen om den kommunala beskattningsrätten är ett principstadgande och att principens närmare förverkligande är underkastad lagstiftning. Det är alltså inte så att den kommunala beskattningsrätten måste vara fri ens i den meningen att varje kommun helt obunden kunde bestämma skattens storlek. Beskattningsrätten omnämns som en rätt för kommunerna att ta ut skatt för att täcka sitt medelsbehov utan närmare uppgift om vad detta medelsbehov kunde omfatta.
Dessa uttalanden skall ses i ljuset av den situation som då gällde i fråga om den kommunala beskattningsrätten. Professor Hans-Heinrich Vogel har i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1--2/1993 s. 59 lämnat en utförlig beskrivning av utvecklingen av den kommunala beskattningsrätten. Redan 1945 års uppbördssystem hade brutit den direkta relationen mellan de skattskyldiga och resp. kommun. Kommunernas beskattningsrätt gentemot de kommunalt skattskyldiga ersattes av rättigheter för kommunerna gentemot staten att få ut belopp motsvarande de belopp som staten uppburit från de kommunalt skattskyldiga. En detaljerad och fullständig avräkning av faktiska betalningar på individnivå skulle dock inte genomföras. Bl.a. skulle utestående belopp inte påverka avräkningen utan stanna på statsverket.
Ett skatteutjämningssystem växte fram på flera vägar. Särskilt skattetyngda kommuner åtnjöt statsbidrag. När kommunalskattereglerna ändrades så att det innebar ett skattebortfall för kommunerna kunde skatteersättning utgå. Redan på 1960-talet utnyttjades skatteersättningsinstrumentet även i generellt bidragssyfte genom att överkompensation lämnades till kommuner med svag ekonomi. Dessutom konstruerades en ny teknik när det gällde att ge ut skatteersättningarna. Tekniken byggde på att en väsentlig del av ersättningen skulle ges till kommunerna inte uttryckt i kronor utan uttryckt i ett fiktivt skatteunderlag. Detta tillskjutna oäkta skatteunderlag skulle liksom det vid taxeringen beräknade äkta skatteunderlaget läggas till grund för kommunala utdebiteringsbeslut. Det belopp som vederbörande kommun hade rätt att få ut av staten i form av kommunalskattemedel ökades alltså. Det var då inte längre fråga om endast innehållna kommunalskattebelopp utan även statliga bidrag till kommunerna. Tekniken integrerade systemen för utbetalning av kommunalskattemedel och skatteersättningar.
Denna utveckling fortsatte under början av 1970-talet. År 1970 beslutades att ett skattebortfallsbidrag skulle utgå som kompensation för uteblivna skatteinkomster efter ändring i kommunalskattereglerna. Kompensationen lämnades genom avräkningssystemet i form av ett tillskott av skatteunderlag. 1972 års skatteomläggning medförde ett bidrag för uppkomna merkostnader. När kommunalskattereglerna ändrades 1973 utnyttjades åter avräkningssystemet för kommunalskattemedel, nu för att minska skatteunderlaget så att de uppskattade merinkomsterna undanhölls kommunerna och tillgodofördes staten genom minskad utbetalning av kommunalskattemedel.
Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt ersatte en tidigare lag från 1957 och innehöll en regel om tillskott av skatteunderlag. År 1970 ändrades denna lag så att även bidragsunderlag enligt vissa bestämmelser skulle beaktas när utdebiteringen bestämdes. Riksdagen antog 1973 en lag (1973:433) om skatteutjämningsbidrag, och samtidigt infördes en bestämmelse i lagen med särskilda bestämmelser om kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt som stadgade att vissa inkomster som blivit skattepliktiga inte skulle inräknas i skatteunderlaget.
Vid tiden för grundlagsreformen gällde också ett utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna reglerat i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Kyrkofonden hade som en väsentlig uppgift att främja en utjämning mellan ekonomiskt starka och svaga pastorat på så sätt att de svagare pastoraten fick ett tillskott ur fonden. Kyrkofondens utgifter finansierades huvudsakligen genom den s.k. allmänna kyrkoavgiften, som varje pastorat betalade till fonden.
Bestämmelsen i regeringsformen skall således ses mot den bakgrunden att det redan vid tiden för regeringsformens införande förekom lagregler om kommunal skatteutjämning och att ett ganska renodlat utjämningssystem mellan kommuner fanns på det kyrkliga området.
Bestämmelsen i 1 kap. 7 § bör enligt utskottets mening tolkas på så sätt att den dels ger kommunerna en rätt att ta ut skatt, dels begränsar denna rätt till att gälla skatt för sådana uppgifter som de genom lag enligt 8 kap. 5 § regeringsformen getts kompetens resp. ålagts att sköta. Bestämmelsen när det gäller begreppet "skötseln av sina uppgifter" kan då ses som riktad i första hand till kommunerna och mindre mot staten. Vad som närmare skall anses ligga inom ramen för kommunernas åligganden enligt regeringsformens principstadgande får närmare bestämmas genom lagstiftning. Utvecklingen av denna konstitutionella praxis har varit tydlig.
Även efter antagandet av regeringsformen har det genomförts lagstiftning som rör kommunernas beskattningsrätt. Från år 1986 togs en avgift ut på kommunernas och landstingens skatteunderlag för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen. Samma metod användes även för åren 1987 och 1988.
För att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft beslöt riksdagen år 1985 om en särskild tilläggsavgift efter en progressiv skala på skatteunderlag som översteg 135 % av medelskattekraften. Tilläggsavgiften skärptes därefter genom att gränsen för uttaget av avgift sänktes i avsikt att ytterligare reducera de största skillnaderna i skattekraft. Ett nytt statsbidragssystem infördes fr.o.m. år 1993. En stor del av de tidigare specialdestinerade statsbidragen avvecklades och ersattes av ett statligt utjämningsbidrag till kommuner. Fortfarande gäller lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. Denna lag har senast 1994 kompletterats med en lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995, som innebär att kommunalskattemedlen vid utbetalning skall minskas med vissa angivna belopp. Dessutom gäller för år 1995 att vid utbetalning till en församling eller kyrklig samfällighet skall fordran minskas med 6,8 %.
Konstitutionsutskottet vill också erinra om att lagar som utsträcker den kommunala kompetensen längre än vad lokaliseringsprincipen innebär antagits vid flera tillfällen efter regeringsformens ikraftträdande. Utskottet tillstyrkte år 1978 ett förslag om en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landsting (SFS 1980:1070). Genom den lagen gavs landstingskommunen befogenhet att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingsområdet i den mån det behövdes för att främja skatteutjämning mellan kommunerna. I lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport ges kommunerna rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för export. År 1994 ersatte lagen (1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell kastrofhjälp och annat bistånd den tidigare lagen (1991:901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Redan 1975 infördes en lag som gav kommunerna kompetens att i samband med katastrofer i annat land bistå med utrustning som kunde avvaras och i skälig omfattning bekosta iordningställande och transport av utrustning och bekosta den personal som behövdes (SFS 1975:494). I detta sammanhang kan också lagen (1968:131) om vissa kommunala befogenheter inom turistväsendet nämnas.
Det kan inte heller bortses från att kostnadsutjämningen mellan de kyrkliga kommunerna länge varit allmänt accepterad. Enligt punkt 13 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen gäller vad som i regeringsformen föreskrivits om primärkommuner med undantag för 1 kap. 7 § första stycket också för kyrkliga kommuner. I kyrkolagen (1992:300) finns grundläggande bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan pastorat genom kyrkofonden och om hur kyrkofondens medel i övrigt används. Utjämningssystemet bygger på en skattekraftsgaranti som syftar till att utjämna de olika pastoratens och stiftssamfälligheternas skattekraft. Det bidrag som betalas på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla pastorat och stiftssamfälligheter som inte uppnår den garanterade skattekraften. Dessutom kan ett extra utjämningsbidrag beviljas. Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiften som fastställs i kyrkolagen och för närvarande är 16 öre per skattekrona. Avgiften betalas av pastoraten och beräknas på skatteunderlaget. Därutöver får fonden intäkter genom den särskilda kyrkoavgiften som betalas av pastorat som har vissa särskilda tillgångar.
Sammantaget finns det således flera omständigheter som ger utrymme för en annan tolkning än den Lagrådet gjort. Som framhölls i förarbetena till regeringsformens bestämmelse om lagprövning (KU 1978/79:39 s. 13) är det naturligt att riksdagen som grundlagsstiftare är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig. Enligt konstitutionsutskottets mening är det emellertid mycket angeläget att det inte finns någon tveksamhet kring tillämpningen av regeringsformen. Utskottet vill därför förorda den möjlighet med en annan teknik än den föreslagna som Lagrådet pekar på för att uppnå det eftersträvade syftet. En tänkbar lösning kan vara att avdragen och tilläggen omvandlas till avgift resp. statligt utjämningsbidrag. En sådan ordning är klart godtagbar och förenlig med den konstitutionella praxis som utvecklats som utfyllnad av grundlagsregleringen. Samtidigt innebär ordningen att det i den kommunala skattesatsen inte direkt ligger ett uttag för skötseln av en annan kommuns uppgifter.
Det är självfallet angeläget att grundlagsbestämmelserna inte ger utrymme för så skilda bedömningar som nu framkommit i ett tillämpningssammanhang. Utskottet förordar därför att frågan om innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till utformningen av grundlagsbestämmelserna blir föremål för en analys och ett eventuellt förtydligande.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att frågan om utgiftstak för kommunerna och frågan om statlig förvaltning av kommun i betalningssvårigheter måste ses från den utgångspunkten att kommunerna enligt regeringsformen är tillförsäkrad en självstyrelse. Utskottet förutsätter därför -- och även mot bakgrund av vad Lagrådet nu anfört -- att grundlagsenligheten av de aviserade förslagen kommer att utredas ordentligt innan förslagen läggs fram.
Stockholm den 19 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Anders Björck
I beslutet har deltagit: Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser att del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "eventuellt förtydligande" bort ha följande lydelse:
Enligt 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får kommunerna ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. En ordning som innebär att skatt som tas ut av en kommun eller ett landsting bidrar till att täcka behovet av medel i andra kommuner eller landsting kan, som Lagrådet framhållit, inte anses stå i överensstämmelse med ordalagen i bestämmelsen. Utskottet delar således Lagrådets enhälliga och bestämda uppfattning att den föreslagna lagen är grundlagsstridig. Konstitutionsutskottet har haft att yttra sig över grundlagsenligheten i förslaget till skatteutjämning. Utskottets uppgift är inte att framlägga förslag till alternativa tekniska lösningar i ärendet.
Den av utskottet gjorda genomgången av den tidigare lagstiftningen när det gäller skatteutjämning på det kommunala och kyrkokommunala området visar att det i lagstiftningspraxis utbildats system som företer vissa likheter med det nu föreslagna. Detta förhållande kan enligt utskottets mening dock inte tas till intäkt för att den föreslagna ordningen skulle vara godtagbar från konstitutionella utgångspunkter. Det skall härvidlag också noteras att det var med stor tvekan som Lagrådet ansåg sig kunna acceptera det tidsbegränsade kommunala skattestoppet.
Konstitutionsutskottet vill således bestämt förorda att finansutskottet avstyrker regeringens förslag till lag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Om riksdagen trots allt skulle bifalla förslaget skulle, mot bakgrund av Lagrådets yttrande, en domstolsprövning av lagens grundlagsenlighet enligt 11 kap. 14 § regeringsformen te sig fullt motiverad. I avvaktan på utgången av en sådan prövning skulle en besvärande rättsosäkerhet inträda.
Särskilt yttrande
Håkan Holmberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:
Som framgår av den avvikande meningen delar vi Lagrådets uppfattning och avstyrker regeringens förslag till utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting. Vi anser dock att det i sak är angeläget att en sådan utjämning kan ske.
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU7y Bilaga 4 Stöd till partier i Sametinget
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla frågan om stöd till partier representerade i Sametinget. I yttrandet 1994/95:KU6y behandlar utskottet därutöver frågor om grundlagsenligheten av regeringens förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i kommuner och landsting samt frågor som i övrigt berör den kommunala självstyrelsen.
Propositionen
Regeringen anger att Riksrevisionsverket (RRV) i sin granskning av Sametingets årsredovisning för budgetåret 1993/94 invänt mot att 494 000 kr av anslaget har betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV får inte anslaget disponeras för partistöd. Regeringen anger att den delar RRV:s bedömning och har meddelat Sametinget att tingets medel inte får användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas. Regeringen aviserar att den således avser att fatta beslut om att dra in det för partistöd felaktigt utbetalda beloppet (494 000 kr) från Samefonden.
Motionerna
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion 1994/95:Fi35 att partistöd bör utbetalas också till partier representerade i Sametinget i enlighet med de regler som gäller för partistöd. Motionärerna anför att medlen i Samefonden är samernas kollektiva tillgång. Det förhållandet att regeringen förbehållit sig rätten att utse ledamöter gör enligt motionärerna inte Samefonden till statens. Vidare konstaterar motionärerna att partistöd utgår till partier som finns representerade i folkvalda organ på riks-, regional och lokal nivå. Enligt motionärerna avviker inte Sametinget från dessa organ vare sig när det gäller det sätt på vilket val förrättas eller i fråga om representativitet och demokrati.
I en motion, 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp), anförs att det är fel att i efterhand bestraffa samerna som grupp för en utbetalning från Sametinget till partistöd.
Konstitutionsutskottets tidigare behandling av frågan om stöd till partier i Sametinget
I betänkandet 1994/95:KU37 behandlade utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 10) under nionde huvudtiteln till anslag för Sametinget för budgetåret 1995/96.
I budgetpropositionen (s. 50) redogjorde regeringen för att RRV vid sin granskning avseende Sametingets medelsanvändning under räkenskapsåret 1993/94 hade invänt mot att 494 000 kr på Sametingets anslag hade betalats ut som stöd till partier representerade i Sametinget. Enligt RRV:s uppfattning fick anslaget inte disponeras för partistöd. Regeringen angav att enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 får anslaget användas till lönekostnader, arvoden till ledamöter i Sametinget, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Regeringen anförde att enligt dess bedömning bör Sametingets medel inte få användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer borde enligt regeringen även i fortsättningen de av Sametinget disponerade medlen ur bl.a. Samefonden användas.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna del redogjorde utskottet i betänkandet för bl.a. bakgrunden till inrättandet av Sametinget som en statlig myndighet och för bestämmelserna om val till Sametinget. Utskottet redogjorde också för RRV:s granskning och för en skrivelse från Sametinget till RRV. Vidare lämnade utskottet en redogörelse för vissa bestämmelser om partistöd. Härefter konstaterade utskottet i sin bedömning att Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet. Vidare angav utskottet att det delade regeringens bedömning att Sametingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Utskottet anförde därefter att den översyn av det kommunala partistödet som pågick dock eventuellt kunde ge underlag för en annan bedömning i framtiden. Utskottet har numera inhämtat att den kommitté som bl.a. skulle överväga formerna för det kommunala partistödet (dir. 1994:86) inte har tillkallats. Regeringen återkallade den 9 februari 1995 sitt bemyndigande att tillkalla en sådan kommitté. Bemyndigandet hade då inte utnyttjats.
Samefonden
Riksdagen beslutade 1943 att sammanföra Jämtländska renbetesfjällens skogsfond, Jämtländska lappväsendets fond samt Västerbottens och Norrbottens lappfonder till en gemensam fond, kallad Statens lappfond. Enligt beslut av 1971 års riksdag omvandlades Statens lappfond till Samefonden (prop. 1971:51, bet. 1971:JoU37, rskr. 1971:216). Beslutet innebar att man behöll systemet med en särskild fond, vars medel används till gagn för samerna.
Styrelsen för Samefonden är en statlig myndighet. Samefondens verksamhet regleras i rennäringsförordningen (1993:384). I förordningen anges att regeringen utser fondstyrelsens sex ledamöter. Tre av dessa ledamöter utses efter förslag av Sametinget. Samefondens medel förvaltas av Kammarkollegiet.
Enligt förordningen är Samefondens ändamål att ur fonden i mån av tillgång på medel lämna bidrag för att främja och stödja rennäringen, den samiska kulturen och samiska organisationer. Fondmedlen består bl.a. av ersättningar för intrång i renskötseln och olika slag av upplåtelseavgifter.
Sametinget prövar ärenden om bidrag för främjande av den samiska kulturen och samiska organisationer. Ärenden om bidrag för fondens övriga ändamål prövas av fondens styrelse. Regeringen fastställer efter förslag av styrelsen för varje år det högsta sammanlagda belopp som får lämnas ur fonden.
Utskottets bedömning
Som redovisas i det föregående har utskottet tidigare uttalat att Sametingets anslag inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till samiska organisationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I enlighet med detta avstyrker utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande 42.
Utskottet noterar dock att den verksamhet som bedrivs vid Sametinget, till vilket val hölls första gången i maj 1993, ännu är under utveckling. Det kan också noteras att de partier som för närvarande innehar mandat i tinget är av olika karaktär och har skilda historiska bakgrunder. De har därför behov av stöd av olika slag och omfattning. Utskottet vill härvid framhålla att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för Sametingets och dess partiers verksamhet. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen av verksamheten vid Sametinget även i detta avseende.
Stockholm den 23 maj 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp).
Avvikande mening
Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande under rubriken "Utskottets bedömning" bort ha följande lydelse:
Vid Sametingets inrättande framhöll utskottet att Sametinget såsom statlig förvaltningsmyndighet blev en ny företeelse, främst genom att dess beslutande organ, själva tinget, i sin helhet utses av enskilda och inte av regeringen (bet. 1992/93:KU17). Utskottet konstaterar att i detta hänseende är Sametinget således att betrakta som vilket folkvalt organ som helst. Ett demokratiskt styrelseskick förutsätter enligt utskottets mening att de partier som finns representerade i folkvalda organ har möjlighet att fullgöra sina demokratiska förpliktelser. Detta gäller självfallet också de partier som finns representerade i Sametinget. Dessa partier bör därför anses ha rätt till partistöd. Utskottet vill framhålla att denna rätt till partistöd inte skall sammankopplas med möjligheten för samiska organisationer att ansöka om bidrag från Samefonden. Den omständigheten att Sametinget under budgetåret 1993/94 har disponerat sitt anslag så att ett visst belopp har utbetalats som partistöd bör ses mot bakgrund av vad som nu anförts. Utskottet anser vidare att en reglering snarast bör utformas som ger Sametinget en uttrycklig rätt att av allmänna medel betala ut stöd till de partier som finns representerade i Sametinget. Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1994/95:Fi35 yrkande 42 och 1994/95:Fi34 yrkande 42.
Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y Bilaga 5 Kompletteringspropositionen 1994/95:150
Till finansutskottet
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över kompletteringspropositionen 1994/95:150 och de motioner som föreligger i ärendet. I det följande yttrandet över skattefrågorna tillstyrker skatteutskottet propositionen och avstyrker motionerna i huvudsakliga delar.
Riktlinjer för skattepolitiken
Regeringen träffade den 5 april 1995 en överenskommelse med Centerpartiet om huvudinriktningen av kompletteringspropositionen, som därefter har utformats i ett nära samarbete mellan regeringen och Centerpartiet. I samband med riktlinjerna för den ekonomiska politiken redovisar regeringen de förslag på skatteområdet som lagts fram i vår och de åtgärder som är att vänta inom en nära framtid.
Av redogörelsen framgår att regeringen fullföljer de åtgärder som riksdagen beslutade om under hösten 1994, med vissa justeringar och tillägg. En av nyheterna är att regeringen i den aktuella propositionen föreslår att matmomsen sänks från 21 till 12 %, en åtgärd som bl.a. skall ses mot bakgrund av regeringens ambition att hålla nere inflationen och stimulera bl.a. barnfamiljernas köpkraft. I en särskild proposition, proposition 203, som behandlas i utskottets betänkande SkU28, lägger regeringen fram de förslag på skatteområdet som följer av tidigare beslut om finansieringen av EU-avgiften, vilket innebär en inkomstförstärkning på 14 miljarder kronor i form av fastighetsskatt på industribyggnader och kommersiella lokaler och höjningar av miljö- och energiskatter m.m. De tidigare planerna på en fastighetsskatt på jordbruk genomförs inte, men en motsvarande inkomstförstärkning föreslås i form av en begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Frågan om ytterligare höjningar av koldioxidskatten för industrin skall utredas vidare, och i det sammanhanget skall man också pröva frågan om att växla fastighetsskatten för industrin mot höjningar av koldioxidbeskattningen. Förslag om skatt på naturgrus kommer att läggas fram i höst. Andra förslag som behandlas av riksdagen i vår är beskattning av sjukvårdsförmåner m.m. (prop. 182, SkU25), mervärdesskatt på begagnade varor m.m. (prop. 202, SkU27) och kontrolluppgifter på aktieförsäljningar (prop. 209, SkU30). I kompletteringspropositionen aviseras också att regeringen senare kommer att lägga fram andra förslag rörande mervärdesskatten (betalningstider, skatt på tidningar) och frågor som kopplats till företagsbeskattningen (representationsavdraget, riskkapitalavdrag, kvittning av underskott i nystartad verksamhet).
De aktuella motionerna berör i stort sett hela skatteområdet, och de riktlinjer för skattepolitiken och andra mer eller mindre preciserade yrkanden som läggs fram i motionerna innebär i allt väsentligt att motionärerna vidhåller de krav som de ställt under den allmänna motionstiden och som utskottet behandlar i sina betänkanden SkU20 och SkU21. En del av dessa yrkanden berör de åtgärder för finansieringen av EU-avgiften som behandlas i proposition 203 och återkommer även i det sammanhanget. Beträffande dessa finansieringsfrågor, som riksdagen kommer att ta ställning till senare i vår, hänvisar utskottet till sitt betänkande SkU28 där utskottet också behandlar ett flertal motionsyrkanden som har väckts nu och under den allmänna motionstiden rörande skatteväxling, punktskatter och bostadsbeskattning. Enligt utskottets mening bör motionerna inte föranleda att dessa frågor omprövas i detalj även i det aktuella sammanhanget.
Mervärdesskatten, företagsbeskattningen och vissa andra frågor återkommer utskottet till under särskilda rubriker nedan. I övrigt innehåller motionerna bl.a. följande yrkanden.
Riktlinjerna enligt yrkande 1 i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) innebär bl.a. att dubbelbeskattningen av bolagsvinster slopas. Förmögenhetsskatten slopas och skatten på kapitalinkomster sänks. Vidare sänks skatten på arbete bl.a. genom att slopa den nya löneavgiften på 1,5 %, och den aviserade höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter genomförs inte. Även den s.k. värnskatten slopas så att den statliga inkomstskatten återställs till 20 %. Fullt inflationsskydd i skatteskalan återinförs. I motionen yrkas också särskilda åtgärder för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas inom tjänstesektorn, t.ex. sänkt eller slopad moms och avdrag vid inkomstbeskattningen för vissa tjänster.
Riktlinjerna i motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innefattar också slopad dubbelbeskattning av aktieutdelningar m.m. Vidare föreslås att marginalskatten återgår till 50 % genom att värnskatten slopas. Inom den privata tjänstesektorn genomförs en skatteväxling i form av sänkta arbetsgivaravgifter, finansierat med höjda miljöskatter. I den skattepolitik för fler jobb som läggs fram i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 1 följs dessa riktlinjer upp med krav på kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter för tjänstesektorn (yrkande 3) som delfinansieras med ökad koldioxidbeskattning och höjd tobaksskatt (yrkandena 4 och 5), sänkt marginalskatt (yrkande 8) och återställning av grundavdraget till 0,25 basbelopp (yrkande 9).
Även i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) fullföljer motionärerna sina yrkanden från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på riktlinjer angående slopad dubbelbeskattning av bolagsvinster, sänkt marginalskatt och sänkt moms i tjänstesektorn.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) innehåller riktlinjer på skatteområdet (yrkande 1 i denna del) som enligt motionärerna bör föranleda ändringar i statsbudgetens inkomster och utgifter (yrkandena 5 och 6 i denna del). Huvudinriktningen i motionen är att skapa fler arbetstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgifterna med 35 miljarder kronor, vilket skall finansieras genom skatteväxling med höjda punktskatter (yrkandena 7 och 8). I riktlinjerna ingår även ändringar av grundavdraget och vissa andra frågor som utskottet återkommer till under de särskilda rubrikerna nedan.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) upprepar Vänsterpartiet sina krav på lättnader i inkomstskatten för låginkomsttagare och skatteskärpningar för högre inkomster (yrkande 3) och skärpt förmögenhetsskatt och arvsskatt. Vidare yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks för kommuner och landsting och för arbetsgivare som genomför förkortad arbetstid för sina anställda och för egenföretagare (yrkandena 6 och 8) och att skatten på arbete sänks för att stimulera sysselsättningen (yrkande 7). Även i motion Fi37 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att arbetsgivaravgifterna sänks.
De motionsyrkanden som utskottet nu har redovisat angår grundläggande frågor inom skattepolitiken. De står emellertid i flera fall i direkt strid mot kravet på en samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt acceptabel beskattning. Bördorna av den nödvändiga saneringen av statsbudgeten måste fördelas rättvist och bäras av alla efter förmåga om den förda politiken skall bli trovärdig och vinna en bred acceptans. Enligt utskottets uppfattning uppfyller regeringens förslag dessa krav. Utskottet avstyrker därför kraven på att man nu genomför lättnader i beskattningen för dem som har förmögenhet och kapitalinkomster eller höga förvärvsinkomster. Utskottet vidhåller å andra sidan att man inte bör höja skatteuttaget ytterligare och att det inte heller finns något statsfinansiellt utrymme för skattelättnader i lägre inkomstskikt.
När det gäller möjligheterna att sänka det totala uttaget av inkomstskatt, sociala avgifter och mervärdesskatt genom s.k. skatteväxling mot höjningar av olika miljö- och energiskatter och andra punktskatter vill utskottet hänvisa till vad utskottet anför i denna fråga i betänkandet SkU28. Om förslagen skall kunna få effekt på arbetsmarknaden torde det krävas så kraftiga nedsättningar av skatte- eller avgiftsuttaget att det för närvarande saknas ekonomiska förutsättningar att genomföra generella åtgärder i denna riktning. Det är också förenat med betydande avgränsningssvårigheter och andra problem att begränsa sig till vissa delar av tjänstesektorn. Närmare ställningstaganden till frågan bör dock anstå i avvaktan på resultatet av det utredningsarbete som pågår inom Kommittén för en ökad miljörelatering av skattesystemet (Fi 1994:04). Kommittén skall genomföra en allsidig analys. Uppdraget innefattar frågan om en utvidgning av befintliga miljöskatter och införandet av nya, och kommittén bör diskutera såväl en generellt utformad skatteväxling som selektiva åtgärder samt effekterna på skattekilar, arbetsutbud och sysselsättning m.m. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Kommittén skall också beakta de åtaganden som följer av EU liksom de övriga internationella förutsättningar som gäller för en ökad miljöanpassning av det svenska skattesystemet. Utskottet vill i sammanhanget nämna att EGdirektiven förhindrar sådana differentieringar av mervärdesskatten som motionärerna diskuterar men att man även inom EU anser att det i ett tillväxtperspektiv finns skäl att undersöka om skatter på arbete bör reduceras. Utskottet vill därför inte utesluta att frågan om sänkning av skatten inom tjänstesektorn kan behöva prövas i framtiden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.
Mervärdesskatten
Regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 % skall, som utskottet redan nämnt, bl.a. ses mot bakgrund av regeringens förslag att sänka ersättningsnivåerna i trygghetssystemen till 75 %. I propositionen anförs att förändringarna av bidragsnivåerna får kraftiga fördelningspolitiska konsekvenser som motverkas av den föreslagna sänkningen av matmomsen. Regeringen anser att en lägre matmoms särskilt gynnar barnfamiljer och låginkomsttagare som använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till matinköp och att konsekvenserna av förändringarna blir mera jämnt fördelade. Genom att matmomsen sänks beräknas även inflationen minska med inemot en procentenhet under 1996. I propositionen anförs också att reformen innebär strukturella förbättringar i ekonomin genom att utgiftskvoten och skattekvoten sänks. Eftersom EU:s regler tillåter högst tre momsnivåer öppnas samtidigt möjligheten att införa en lägre mervärdesskattesats än 12 %.
Regeringen aviserar också ett förslag om mervärdesskatt på dagstidningar som skall ge en inkomstförstärkning på minst 0,4 miljarder kronor. Den närmare utformningen bereds vidare. Regeringen kommer också att lägga fram ett förslag om månatlig uppbörd av mervärdesskatten och en förkortad kredittid, på grundval av betänkandet SOU 1995:12.
I motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2 yrkas avslag på propositionen med hänvisning bl.a. till negativa fördelningspolitiska och statsfinansiella effekter. I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) godtas en sänkning av momsen på mat till 12 % som ett led i Miljöpartiets skatteväxlingspaket. Yrkande 5 i denna motion innebär också sänkt moms på transporter till 5 %.
Den i propositionen föreslagna sänkningen av momsen vilar på en överenskommelse mellan regeringen och Centern. Med hänvisning till de skäl som åberopas i propositionen tillstyrker utskottet förslaget och avstyrker alltså motionerna i denna del.
I motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson (s) och Roland Larsson (c) yrkas att s.k. folköl undantas från momssänkningen på samma sätt som andra alkoholdrycker.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man bör undvika åtgärder på skatteområdet som medför ej avsedda ändringar av detaljhandelspriset på folköl. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga närmare vilka justeringar av skattereglerna som bör genomföras för denna dryck mot bakgrund också av strävandena att anpassa dryckesskatten till EG.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande månadsuppbörden med förkortad kredittid innehåller motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16 och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 krav på avslag på den i propositionen föreslagna åtgärden.
En mervärdesskatt på dagstidningar avvisas i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del.
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta med sina ställningstaganden till dess att regeringen avlämnat förslagen. Utskottet avstyrker alltså dessa motioner.
Företagsbeskattningen
I samband med omläggningen av bolagsbeskattningen och aktiebeskattningen i höstas bedömde regeringen att det var angeläget att sänka skatteuttaget för bolagen mot den nivå som åsyftades med 1991 års regler. 2 miljarder kronor avsattes för detta ändamål, och för- och nackdelarna med olika lösningar skulle prövas av regeringen efter samråd med näringslivet.
I propositionen aviseras att regeringen som en första åtgärd kommer att lägga fram förslag om ett temporärt s.k. riskkapitalavdrag. Förslag om åtgärder i syfte att förbättra tillgången på riskkapital bereds vidare. Regeringen avser vidare att föreslå en kvittningsrätt för underskott i nystartad aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster fr.o.m. inkomståret 1996. Vi utformningen av kvittningsrätten avser regeringen att särskilt beakta att systemet inte skall lämna utrymme för skatteundandraganden. Bortfallet av skatteintäkter på grund av riskkapitalavdraget och kvittningsmöjligheten skall räknas av från den tidigare nämnda ramen på 2 miljarder kronor.
I motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) i denna del yrkas att riskkapitalavdraget genomförs. I de sistnämnda motionerna uttalas att avdraget bör vara permanent.
I motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 11 begär motionärerna en kvittningsrätt utan krångel och i motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 4 en kvittning enligt tidigare regler.
Vidare innehåller motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 uttalanden om att spärreglerna för fåmansbolagen bör lindras och att reformerna för enskild firma och handelsbolag bör fullföljas. I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 1 begär motionärerna fasta spelregler och opreciserade förbättringar i företagens villkor på skatteområdet. Även i motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) uttalas att beskattningen av fåmansföretag bör lindras. Här yrkas också att nystartade företag skall undantas från inkomstbeskattning så länge de inte delar ut vinst.
Motsvarande yrkanden som i motion Fi32 framställs också i motion Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 11, 13 och 14.
Enligt utskottets mening bör regeringens förslag i fråga om riskkapitalavdrag och kvittning avvaktas innan riksdagen tar ställning till dessa frågor. Även i övrigt innefattar regeringens överväganden rörande företagsbeskattningen de frågor som tas upp i motionerna, och någon särskild åtgärd beträffande dessa yrkanden erfordras inte enligt utskottets mening. Utskottet avstyrker alltså motionerna i dessa delar.
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del och Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 5 innehåller krav på att bolagsskatten höjs.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att man bör sträva mot den nivå för bolagsbeskattningen som avsågs med 1991 års regler. Detta innebär att utskottet avstyrker de aktuella yrkandena.
Övriga frågor
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att anslagen till Tullverket ökas med 75 miljoner kronor (yrkande 33) och till skattemyndigheterna med 140 miljoner kronor (yrkande 34).
Utskottet avstyrker dessa yrkanden med hänvisning till sina ställningstaganden i betänkandena SkU22, SkU23 och SkU33.
Vidare yrkas i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 24 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 38 att obetalda skatteskulder skall reducera utbetalningar av pension.
Eftersom obetalda skatteskulder kan tas ut genom införsel är dessa yrkanden redan tillgodosedda. Utskottet avstyrker alltså även dessa motioner.
Stockholm den 18 maj 1995
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds), Lars U Granberg (s) och Carl Erik Hedlund (m).
Avvikande meningar
1. Riktlinjer för skattepolitiken (m)
Bo Lundgren, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund (alla m) anför:
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober har skatterna höjts med närmare 55 miljarder kronor. Härtill kommer skattehöjningar i ett stort antal kommuner och landsting på nästan 5 miljarder kronor. Skärpningarna av skatten på arbete uppgår till drygt 36 miljarder kronor och på kapitalbildning -- dvs. expansion och nyföretagande -- till nästan 12 miljarder kronor. Utöver detta belastas produktionen med ytterligare drygt 6 miljarder kronor. Den helt övervägande delen av skattehöjningarna betalas direkt eller indirekt av medel- och låginkomsttagare. Skattehöjningarna drabbar både hushåll och företag och motverkar såväl efterfrågan som sparande, arbete och företagande. Härtill kommer även andra försämringar av klimatet för vårt näringsliv. Den optimism som skapats under den borgerliga regeringsperioden har förbytts i en lika tydlig framtidspessimism.
Som anförs i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) leder höjd skatt på arbete till färre arbetstillfällen än annars. Höjd skatt på kapital innebär mindre investeringar och färre jobb. Genom återinförd och skärpt dubbelbeskattning diskrimineras företagens försörjning av riskkapital. Även i andra avseenden har skatten på kapitalbildning skärpts på ett sätt som försämrar möjligheterna att få fram det egna riskbärande kapital som är grunden för varje nytt jobb i existerande och nya företag. De socialdemokratiska skattehöjningarna leder till fortsatt arbetslöshet och försvårar budgetsaneringen.
Vad Sverige behöver är en politik som skapar förutsättningar för nya jobb. Det är bara genom en sådan politik som arbetslösheten kan pressas ned och den offentliga skuldbördan stabiliseras. Det ställer krav på strategiska skattesänkningar och minskade offentliga utgifter. Under de borgerliga regeringsåren genomfördes omfattande reformer för att återskapa tillväxtkraften i Sverige. På skattepolitikens område märktes detta genom sänkta skatter på arbete, sparande och företagande. Efter misslyckandet för den socialdemokratiska regeringens politik med skattehöjningar och återställare måste Sverige börja om på nytt.
Den moderata skattepolitiken, som redovisas i motion Fi31, innebär att det svenska skatteuttaget successivt skall sänkas ned mot genomsnittet för motsvarande europeiska länder. Den första uppgiften är att undanröja de stora skattehöjningarna på arbete, riskkapital och investeringar. Det gäller bl.a. löneskattehöjningen på 1,5 %, den dubbla skatten på riskkapital och de höjda egenavgifterna till sjukförsäkringarna. Skattepolitiken måste också inriktas på att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och nya arbetstillfällen i den privata sektorn.
De förslag som läggs fram i motionen innebär bl.a. följande: löneskatterna sänks med 1,5 procentenheter genom att den nya löneavgiften slopas, den aviserade höjningen av egenavgifterna med 3 procentenheter avvisas, den statliga inkomstskatten sänks till 20 % och fullt inflationsskydd återinförs, särskilda åtgärder som sänker skatten på arbete inom tjänstesektorn genomförs, dubbelbeskattningen av aktier slopas liksom förmögenhetsskatten, och skatten på kapitalinkomster sänks, skattereglerna för företagen lindras och förbättras, och regeringens förslag till sänkt moms på mat och andra ändringar beträffande mervärdesskatten avvisas.
De sistnämnda frågorna tar utskottet upp under särskilda rubriker, och våra yrkanden på dessa punkter redovisas i det sammanhanget.
När det gäller EU-finansieringen föreslår regeringen i en särskild proposition -- 1994/95:203 -- höjda energi- och miljöskatter m.m., fastighetsskatt för industrin och för kommersiella lokaler och begränsningar i avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier. Som framgår av utskottets betänkande SkU28 avvisar vi dessa förslag.
Med det anförda tillstyrker vi motion Fi33 i aktuella delar (yrkande 1 i dessa delar och yrkande 14).
2. Riktlinjer för skattepolitiken (fp)
Isa Halvarsson (fp) anför:
Regeringen har hittills genomfört sin budgetsanering främst genom att höja skatter. Som framhålls i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) är detta ett felgrepp. De omfattande skattehöjningarna för företagande, sparande och jobb får negativa konsekvenser för den svenska ekonomins förmåga att utvecklas och växa. Utgångspunkten bör i stället vara att skapa förutsättningar för tillväxt, företagande och nya jobb. De förslag som läggs fram i motionerna grundar sig på en politik som har denna innebörd och som ökar ekonomins utvecklingskraft. På skatteområdet innebär motionerna väl avvägda skattesänkningar för nya jobb, och samtidigt leder denna politik till ett starkare budgetsaldo.
Som anförs i motionerna är det djupt oroande att regeringen och Centerpartiet genom sitt ställningstagande för höjd marginalskatt ger uttryck för den felaktiga tanken att fördelningspolitik kan föras genom höjning av inkomstskatten. Höjningen av marginalskatten till ca 55 % är ett stort bakslag för dem som medverkade till den stora skattereformen 1990/91. Vi håller fast vid grundbulten i skattereformen om "hälften kvar", dvs. en högsta marginalskatt på ca 50 %. Den höjning till ca 55 % som regeringen har genomdrivit skall alltså upphävas. Samtidigt bör grundavdraget återställas till 25 % av basbeloppet.
Ett annat viktigt steg i samma riktning är att, som föreslås i dessa motioner, genomföra en kraftig sänkning av arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn. Förslaget innebär en sänkning i två steg med sammanlagt ca 7 procentenheter, vilket delfinansieras genom s.k. skatteväxling i form av höjd skatt på koldioxid. I motionen föreslås att också tobaksskatten höjs, med ca 10 öre per cigarett.
Med det anförda tillstyrker jag folkpartimotionerna i dessa delar och avstyrker övriga motioner på dessa områden till den del de inte därmed är tillgodosedda.
Genom att avstå från att genomföra regeringens förslag om sänkt mervärdesskatt på livsmedel skapas ett utrymme för andra mer angelägna skattesänkningar för företagande och jobb. Våra ställningstaganden till momsfrågorna och till företagsbeskattningen redovisas under de särskilda rubriker där utskottet behandlar dessa frågor.
3. Riktlinjer för skattepolitiken (v)
Lars Bäckström (v) anför:
Den ekonomiska politiken måste enligt Vänsterpartiets mening inriktas på en bekämpning av arbetslösheten, på en rättvis fördelningspolitik samt på en sanering av statsfinanserna. Regeringen har tidigare sagt sig vara överens med Vänsterpartiet om denna huvudinriktning men tycks nu inrikta sig enbart på budgetsanering. Som anförs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) gör frånvaron av åtgärder mot arbetslösheten och den bristfälliga fördelningspolitiken att Vänsterpartiet tvingas avvisa merparten av de förslag som regeringen nu lägger fram.
På skatteområdet innebär motionen bl.a. att Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till sänkt moms på livsmedel, eftersom en sänkt matmoms kombineras med indragningar för kommuner och landsting och sänkta ersättningsnivåer i a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring m.m. Förslag som medför en direkt omfördelning till nackdel för de medborgare som har de största ekonomiska problemen.
Dagens massarbetslöshet talar för att det krävs offensiva satsningar där morgondagens arbeten kommer att finnas -- inom tjänstesektorn och inom den gröna sektorn. I motionerna Fi33 och Fi37 föreslår vi bl.a. en riktad sänkning av arbetsgivaravgifterna för kommunerna med 5 miljarder kronor i syfte att motverka ytterligare neddragningar av sysselsättningen i kommunal tjänstesektor. Vi föreslår också att skattebasen för kommunerna breddas. Dessutom avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till en stimulans av privat tjänstesektor i form av skatte- eller avgiftssänkningar. Den närmare utformningen av denna stimulans bör snabbutredas av en parlamentarisk utredning så att beslut i frågan kan fattas av riksdagen i höst. Av samma skäl yrkar vi också att arbetsgivaravgifterna sänks för dem som genomför försök med förkortad arbetstid. För detta ändamål avsätts en ram på 1 miljard kronor.
Budgetläget medger inte att det samlade skatteuttaget sänks som regeringen föreslår. Vänsterpartiet vidhåller sina tidigare bedömningar i detta hänseende och lägger fram förslag som innebär inkomstförstärkningar på netto 12 miljarder kronor jämfört med regeringens aktuella förslag. Härav avser 4,8 miljarder kronor fördelningspolitiskt motiverade ändringar av inkomstbeskattningen i form av slopat grundavdrag över den s.k. brytpunkten, höjt grundavdrag under brytpunkten och en höjning av skattesatsen för inkomster över 300 000 kr. Förmögenhetsskatten skärps och arvs- och gåvoskatten återställs till vad som gällde före den borgerliga regeringsperioden. Ett strikt avdragstak föreslås för räntor över 110 000 kr. Dessa ändringar beräknas inbringa 1,7 miljarder kronor. Beträffande företagsbeskattningen, som utskottet behandlar på annan plats i detta yttrande, föreslår vi att skatteuttaget ökas med 4,7 miljarder kronor. Vänsterpartiets förslag om "grön skatteväxling" m.m. i form av höjda energi- och miljöskatter, höjd reklamskatt och båtskatt kommer att behandlas i annat sammanhang.
Vänsterpartiets förslag är väl motiverade av fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl och leder till en bättre utveckling även från miljösynpunkt.
Med det anförda yrkar vi bifall till motionerna Fi37 och Fi47 i de delar som utskottet behandlar under denna rubrik.
4. Riktlinjer för skattepolitiken (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Enligt Miljöpartiets uppfattning måste den ekonomiska politikens huvudmål vara en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Detta synsätt präglar också den skattepolitik som förs fram i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp).
Miljöpartiet anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas. Den bör i stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi anser också att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre beskattning än andra. De höjda marginalskatterna kan emellertid medföra problem. För att minska olägenheterna kräver Miljöpartiet motverkande åtgärder.
Miljöpartiets skattepolitik innebär att en långtgående skatteväxling genomförs. Arbetsgivaravgifterna sänks med ca (25 + 10 =) 35 miljarder kronor vilket gynnar verkstadsindustrin och hemmaindustrin och motverkar arbetslösheten. I stället höjs de miljörelaterade skatterna, främst energiskatterna. I skatteväxlingen ingår också sänkt moms på mat och på transporter, vilket ger hushållen mer att röra sig med och kan ses som en kompensation för de kostnadshöjningar som höjda miljöskatter kan innebära. I samma riktning verkar våra förslag att höja grundavdraget och att införa ett speciellt glesbygdsavdrag. Miljöpartiet vidhåller även sina andra förslag till förbättringar inom skatteområdet som har lagts fram under den allmänna motionstiden.
Miljöpartiets förslag innebär riktlinjer för en genomgripande omläggning av beskattningen som ett led i en politik för en långsiktigt hållbar utveckling mot ett mänskligare samhälle. Jag yrkar bifall till motionen i dessa delar (Fi34 yrkandena 1 i denna del, 5 i denna del samt 7 och 8).
5. Riktlinjer för skattepolitiken (kds)
Michael Stjernström (kds) anför:
Regeringens politik för att förstärka statens finanser bygger i stor omfattning på skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare som begränsar utvecklingskraften i den svenska ekonomin. Detta är särskilt allvarligt, eftersom det leder till långvarig arbetslöshet för många människor och ökade krav på nedskärningar i välfärdssystemen för att nå balans i statens finanser.
Kristdemokraterna anser att politiken bör inriktas både på en effektiv och fördelningspolitiskt riktig sanering av statsfinanserna och samtidigt på genomförande av ett program för tillväxt och nya jobb. På skatteområdet föreslås en rad åtgärder för att nya företag och sysselsättningstillfällen skall kunna utvecklas under de närmaste åren.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) begär vi en skattereform med sänkt skatt på arbete och höjda miljöavgifter. Vidare föreslås att skattesystemet måste vara så utformat att det skapar incitament för företagande. Kristdemokraterna fullföljer sin politik från den allmänna motionstiden, bl.a. med krav på sänkt marginalskatt till 50 %, kvittningsrätt för underskott i nystartad verksamhet, permanent riskkapitalavdrag och begränsning av höjningen av egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Vi yrkar bifall till motionen i dessa delar.
I motionen yrkas också olika lättnader i företagsbeskaattningen och en slopad dubbelbeskattning av aktier. Vidare avvisas regeringens förslag till sänkt moms på mat. En sänkning av skatten på tjänstesektorn är mer angelägen för att få nya jobb än en matmomssänkning. En sänkt matmoms ger en dålig fördelningspolitisk effekt. I kronor räknat tjänar höginkomsttagare mest på en sänkning och låginkomsttagare minst. De höjningar som regeringen föreslår beträffande olika energi- och miljörelaterade skatter bör enligt vad som föreslås i motionen användas för att finansiera skatte- eller avgiftssänkningar inom tjänstesektorn. Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sitt förslag till statsbudget i januari. Därför avvisas förslaget om den breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler som en del i EU-finansieringen. Dessa 2,9 miljarder kronor skall enligt vårt förslag i stället användas för en skatteväxling till kommunsektorn. Vi återkommer till dessa frågor i samband med utskottets behandling av motionen i dessa delar.
6. Mervärdesskatten på livsmedel (m, fp, v, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Lars Bäckström (v), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Vi avstyrker regeringens förslag om sänkning av mervärdesskatten på livsmedel från 21 till 12 %. Förslaget leder enligt vår uppfattning inte till sådana fördelar från fördelningspolitisk synpunkt som regeringen åsyftar. Detta har också understrukits av flera experter i samband med en hearing hos skatteutskottet den 12 maj. Att sänka momsen på mat leder till ett skattebortfall på 7,6 miljarder kronor, och vi avvisar förslaget med hänvisning till behovet att genomföra andra åtgärder som ter sig mer angelägna. Detta innebär bifall till motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 17, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 2, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 9 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 6. Därmed tillgodoses också motionerna Fi45 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) och Fi46 av Göran Magnusson och Roland Larsson (c) om undantag från den föreslagna sänkningen för folköl.
7. Uppbörden av mervärdesskatt (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Enligt propositionen kommer regeringen -- i anslutning till ett hårt kritiserat utredningsförslag -- att lägga fram förslag om att förkorta redovisningsperioderna för mervärdesskatten från två månader till en månad och att förkorta även inbetalningstiden.
Förslaget innebär inte bara att antalet redovisningar fördubblas och att den förkortade kredittiden kan medföra redovisningstekniska problem. Företagen utsätts också för kreditproblem, eftersom förslaget innebär att företagen i allmänhet blir skyldiga att betala in mervärdesskatten på försäljningar mot faktura innan betalningstiden för fakturan har gått ut.
Förslaget innebär alltså stora olägenheter för företagen. Vi vill särskilt understryka problemen för de mindre företagen som ofta lämnar sin redovisning till redovisningsföretag. I det läget blir de korta handläggningstiderna ett stort problem både för det företag som lämnar ifrån sig redovisning och det som skall utföra den.
Härtill kommer att de statsfinansiella fördelarna är mycket begränsade. Den engångseffekt på 8 miljarder kronor som regeringen vill uppnå har en rent redovisningsteknisk karaktär och består endast i att mervärdesskatten för en månad kommer att bokföras i statsbudgeten en månad tidigare än för närvarande.
Enligt vår mening bör riksdagen med bifall till avslagsyrkandena i motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 13, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 16, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del och Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkande 10 som sin meningen ge regeringen till känna att förslaget inte bör genomföras.
8. Mervärdesskatt på dagstidningar (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
Motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 5 i denna del innebär att förslaget om mervärdesskatt på dagstidningar bör avvisas. Jag instämmer i denna uppfattning och tillstyrker motionen i denna del.
9. Företagsbeskattning (m, fp, kds)
Bo Lundgren (m), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Michael Stjernström (kds) och Carl Erik Hedlund (m) anför:
Efter regeringsskiftet i höstas har det svenska näringslivet tvingats uppleva en politik som direkt motverkat företagsamhet och tillväxt. För att tillväxtkraften i vår ekonomi skall kunna återskapas är det viktigt att näringsklimatet kan upplevas som tillfredsställande.
Som framhålls i olika motioner från vårt håll har viktiga reformer som genomförts under den föregående mandatperioden när det gäller beskattningen av företagen och deras ägare rivits upp av den socialdemokratiska regeringen. Detta innebär en dubbelbeskattning som måste slopas. Även andra åtgärder måste vidtas för att förbättra förutsättningarna för kapitalbildning, expansion och nya arbeten. Möjligheten att kvitta underskott i nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst bör återinföras med samma innebörd som tidigare, och det riskkapitalavdrag som har krävts från vårt håll bör införas med en permanent utformning. Vidare bör spärreglerna för fåmansbolag lindras och reformerna för enskild firma och handelsbolag fullföljas. I det sammanhanget bör uppmärksammas behovet av fasta spelregler och allmänna förbättringar i företagens villkor på skatteområdet, inte minst för nystartade företag.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 1 i denna del, Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkande 1, Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 i denna del, Fi44 av Isa Halvarsson och Karin Pilsäter (fp) yrkandena 6, 7, 11, 13 och 14 och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 1 i denna del, 4, 22 och 34 som sin mening ge regeringen till känna.
10. Företagsbeskattning (v)
Lars Bäckström (v) anför:
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vidhåller Vänsterpartiet sitt förslag om att höja bolagsskatten från 28 till 30 %. Det starkt förbättrade vinstläget för företagen tillsammans med statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl gör det motiverat att ta ut en s.k. värnskatt på 5 % även inom bolagssektorn. Denna värnskatt bör utformas så att den ger inkomster på ca 2 miljarder kronor, vilket torde motsvara en skatt på 5 % för vinster efter bokslutsdispositioner som överstiger ca 50 miljoner kronor. Vänsterpartiet vidhåller också sina tidigare förslag om en särskild skatt eller avgift för bankväsendet som skall ge en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor. Tidigare har Vänsterpartiet yrkat på ett riktat kreditstöd genom ett skatteavdrag till mindre företag. Även detta förslag bör genomföras.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi33 i dessa frågor (yrkande 5).
11. Företagsbeskattning (mp)
Ronny Korsberg (mp) anför:
I Miljöpartiets skattepolitik ingår att bolagsskatten höjs till 31 % och att ett permanent riskkapital genomförs i syfte att underlätta företagens kapitalförsörjning. Jag yrkar bifall till motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 1 och 5 i dessa delar.
Justitieutskottets yttrande
1994/95:JuU5y Bilaga 6 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Inledning
Riksdagen beslutade i december 1994 (prop. 1994/95:122, SkU16, rskr. 124) att fr.o.m. den 1 januari 1995 införa en allmän löneavgift på 1,5 % på utgivna löner. Från samma tidpunkt genomfördes höjningar av de särskilda löneskatterna och av den särskilda premieskatten på grupplivförsäkringar. Syftet med den allmänna löneavgiften och nämnda skattehöjningar var att bidra till finansieringen av medlemskapet i EU.
För innevarande budgetår har de statliga myndigheternas kostnad för löneavgiften m.m. belastat inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto (se prop. 1994/95:100, bil. 1, s. 88).
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att i årets kompletteringsproposition återkomma angående hanteringen av den allmänna löneavgiften m.m. för budgetåret 1995/96.
I kompletteringspropositionen (1994/95:150 s. 103) konstaterar regeringen först att statliga myndigheter tidigare har kompenserats för förändringar av arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. Regeringen har nu aviserat sin avsikt att, som en besparing, avstå från att kompensera för kostnaderna för den allmänna löneavgiften m.m. Beslutet att inte kompensera för dessa kostnader kommer, enligt vad som anförs, att omfatta alla myndigheter och organisationer.
Utskottet
Riksdagen har nyligen beslutat om besparingar för budgetåret 1995/96 inom rättsväsendet uppgående till sammanlagt 400 miljoner kronor (12 månader). Regeringens nu aviserade avsikt att inte kompensera myndigheterna för den allmänna löneavgiften innebär att myndigheternas utgifter för löner stiger i motsvarande grad och att ökningen måste finansieras inom den redan beslutade ramen. I realiteten handlar det om ett besparingskrav på ytterligare 177 miljoner kronor (12 månader). Härav faller merparten, 113 miljoner kronor, på polisverksamheten men också kriminalvården och domstolsväsendet får en betydande kostnadsökning med 32 resp. 25 miljoner kronor. Det bör också nämnas att riksdagen tagit ställning för en sammanlagd besparing inom rättsväsendet på 1 000 miljoner kronor t.o.m. år 1998. Utöver redan fattade beslut tillkommer således 600 miljoner kronor under de närmsta åren (se prop. 1994/95:100, bil. 3, s. 3, JuU14, rskr. 254).
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser på alla samhällsområden. Samtidigt vill utskottet dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i detta sammanhang framhålla att det på sikt inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är nödvändigt att genom omprioriteringar se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, ges förutsättningar att klara av statsmakterna uppsatta mål.
Utskottet måste också understryka vikten av att verksamheten vid rättsväsendets myndigheter i så liten utsträckning som möjligt påverkas av besparingsarbetet. I första hand måste förändringsarbetet i stället riktas in på rättsreglerna och struktur- och organisationsförändringar. Ett omfattande arbete i den delen pågår inom regeringskansliet och i olika utredningar -- ett exempel är regeringens förslag till ändringar i delgivningslagen som utskottet nyligen tagit ställning till (prop. 1994/95:188, JuU22), ett annat det arbete som bedrivs av Rättshjälpsutredningen (dir. 1993:77).
Stockholm den 18 maj 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Tanja Linderborg (v).
Avvikande mening
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars Björkman (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet har" och slutar med "uppsatta mål" bort ha följande lydelse:
Utskottet har för sin del förståelse för att det statsfinansiella läget kräver extraordinära insatser. Samtidigt vill utskottet dock understryka att vissa offentliga verksamheter har en mer central roll för samhällsverksamheten än andra. Rättsväsendet hör dit. Utskottet vill således i detta sammanhang framhålla att det inte är möjligt att lägga ut krav på besparingar på olika myndigheter utan att ta hänsyn till betydelsen för samhället av den verksamhet som drivs. Tvärtom menar utskottet att det är nödvändigt att se till att vissa områden, däribland rättsväsendet, får tillräckliga resurser. Utskottet kan redan nu förutse att årets budgetbeslut kommer att leda till att polisen, domstolsväsendet och kriminalvården tvingas till verksamhetsinskränkningar för att uppfylla besparingsbetinget för nästa budgetår. Härtill kommer den i detta yttrande aktuella skattehöjningen.
Lagutskottets yttrande
1994/95:LU4y Bilaga 7
Kronofogdemyndigheternas resurser
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat att bereda samtliga övriga utskott tillfälle att senast fredagen den 19 maj 1995 avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringsproposition) jämte eventuella motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har sammanlagt 21 motioner väckts.
Lagutskottet kan konstatera att utskottets beredningsområde endast berörs i motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 35 och 52 samt i motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 39. Yrkande 52 i motion Fi33 och yrkande 39 i motion Fi34, vilka rör anslagen inom konsumentområdet, har emellertid remitterats till lagutskottet och kommer att behandlas i betänkandet 1994/95:LU32. Återstående motionsyrkande, yrkande 35 i motion Fi33, avser anslaget till Kronofogdemyndigheterna, och lagutskottet har beslutat att avge yttrande i denna fråga.
Lagutskottet får anföra följande.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att arbetet mot den ekonomiska brottsligheten måste intensifieras och att de besparingar som regeringen föreslog i budgetpropositionen när det gäller bl.a. exekutionsväsendet är helt oacceptabla. I yrkande 35 begärs därför att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 71 miljoner kronor.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att ett likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:LU23 om anslag till Kronofogdemyndigheterna m.m. Utskottet framhöll därvid bl.a. att utskottet för sin del inte hade någon annan uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av skulder. Också i fråga om kampen mot den ekonomiska brottsligheten underströk utskottet kraftigt kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gällde inte minst specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Enligt utskottets mening var det därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sina uppgifter. Utskottet erinrade i sammanhanget också om att regeringen i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet utgick från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll i detta sammanhang skulle komma att belysas särskilt och därvid också frågan om ytterligare resurser är erforderliga.
Sammanfattningsvis fann utskottet att det inte fanns skäl att tillföra kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslagits i propositionen. Utskottet underströk dock att om den fortsatta utvecklingen skulle visa att de nu förordade besparingarna inom exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare medel.
Utskottet kan konstatera att regeringen helt nyligen avlämnat skrivelsen 1994/95:217 Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. När det gäller myndigheternas resurser framgår av skrivelsen att regeringen fortlöpande föjer verksamheten och behovet av resurser för myndigheternas arbete. I skrivelsen redovisas också vad lagutskottet har förutsatt om att frågor om myndighetsresurser för bekämpning av ekonomisk brottslighet uppmärksammas i arbetet inom regeringens ekobrottsberedning. Med anledning därav framhålls i skrivelsen att frågan om förändringar i myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpningen kommer att utredas inom regeringens ekobrottsberedning med inriktning på att redovisa en rapport före utgången av år 1995. I samband därmed kommer frågan om myndigheternas resurser för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten att prövas på nytt.
Enligt utskottets mening framgår det med önskvärd tydlighet av skrivelsen 1994/95:217 att kronofogdemyndigheternas resursbehov fortlöpande följs av regeringen samt att frågan om särskilda resurser skall tillföras myndigheterna för bekämpning av ekonomisk brottslighet skall övervägas vidare. Utskottet finner att dessa överväganden bör avvaktas och förordar därmed att yrkande 35 i motion Fi33 avstyrks.
Stockholm den 18 maj 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Sven-Erik Österberg (s), Birgitta Carlsson (c), Eva Björne (m) och Per Rosengren (v).
Avvikande mening
Per Rosengren (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Fi33 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En mycket betydelsefull roll i kampen mot denna brottslighet har kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen föreslog en avsevärd minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringen har inte heller i kompletteringspropositionen återkommit med förslag om ytterligare medel till kronofogdemyndigheterna. Detta är ännu mer anmärkningsvärt inte minst i belysning av att regeringen samtidigt i skrivelsen 1994/95:217 presenterat en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Enligt utskottets mening är en ökad satsning på kronofogdemyndigheterna en mycket viktig åtgärd i det sammanhanget.
Till bilden hör också att varje indragning av medel från exekutionsväsendet innebär att staten går miste om ännu större belopp. Enligt tidigare gjorda beräkningar har man från myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de satsade resurserna. En minskning av anslaget till kronofogdemyndigheterna ger därför -- inte minst ur preventiv synpunkt -- helt fel signaler.
Sammanfattningsvis anser utskottet att yrkande 35 i motion Fi33 bör tillstyrkas och att riksdagen således till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör anvisa ytterligare 71 miljoner kronor.
Särskilt yttrande
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Eva Björne (alla m) anför:
Vid lagutskottets behandling av anslaget till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 i betänkandet 1994/95:LU23 reserverade vi oss till förmån för vår motion om en ökning av anslaget i förhållande till regeringens förslag. Kammarbehandlingen av nämnda ärende ägde rum så sent som den 7 april i år, varvid våra reservationer avslogs. Med hänsyn härtill ser vi ingen anledning att nu upprepa vårt yrkande. Vi vill emellertid anmäla vår avsikt att återkomma i frågan inför budgetåret 1997.
Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y Bilaga 8
Regeringens proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen)
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 4 maj (prot. 1994/95:31, 31.6 §) berett utrikesutskottet möjlighet att yttra sig över de delar av proposition 1994/95:150 som bereds av finansutskottet och som berör utrikesutskottets beredningsområde. Utrikesutskottet yttrar sig i det följande över de delar av propositionen (bilaga 1) i vilken redovisas engångsvisa åtgärder inom Utrikesdepartementets område jämte de motionsyrkanden som berör regeringens redovisning i dessa delar.
1. Propositionen
För att finansiera den engångsvisa budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa budgetförstärkande åtgärder om sammantaget 18 miljarder kronor. I propositionen anförs att möjligheten för regeringen att vidta åtgärder i innevarande års budget är mycket begränsad, varför alla möjligheter att hålla inne ännu ej disponerade medel måste tas till vara. Regeringen har därför bl.a. sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag.
Mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har regeringen beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag. Vad avser den del av tredje huvudtiteln som faller inom utskottets beredningsområde omfattar denna besparing 1 miljard kronor fördelad enligt följande:
Bidrag till internationella biståndsprogram 360 mkr Utvecklingssamarbete genom SIDA 235 mkr Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader 270 mkr Utvecklingssamarbete genom BITS 60 mkr U-landsforskning genom SAREC 40 mkr Näringslivsbistånd genom SwedeCorp 10 mkr Projektbistånd till vissa länder m.m. 25 mkr
TOTALT 1 000 mkr
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1994/95:150 har, vad avser frågor som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts i motionerna Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) och Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds).
2.1 Motionsyrkandena
I motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas 16. att riksdagen avslår förslaget att dra in reservationen avseende Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad inom SIDA,
17. att riksdagen minskar indragningen av reservationen under Utvecklingssamarbete genom SIDA med 65 000 000 kr,
18. att riksdagen utökar anslaget till biståndet enligt vad som anförts i motionen.
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas 17. att riksdagen avslår regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamhet dras in,
18. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts beslutar anslå 860 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reservationsmedel för innevarande budgetår som är avsedda för bistånd m.m. inte skall dras in.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas 39. att riksdagen avvisar regeringens förslag till indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
2.2 Sammanfattning av motionerna
I motion Fi32 (fp) avvisas några av de föreslagna indragningarna av reservationer. Detta gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram (yrkande 16). Motionärerna förutsätter att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att underlätta detta föreslår de att reservationsminskningen inom posten Utvecklingsarbete inom SIDA reduceras med 65 miljoner kronor (yrkande 17). Vidare föreslås i motionen (yrkande 18) att biståndet årligen får tillskott, först på 500 miljoner kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor. Detta förslag är att se som ett led i att åter nå enprocentsmålet.
Vänsterpartiet vänder sig i motion Fi33 (v) mot att regeringen i sin proposition ej redovisar effekterna av de föreslagna indragningarna av reservationer på biståndsområdet. Partiet anser att riksdagen bör avslå regeringens begäran att reservationsmedel till biståndsverksamheten dras in (yrkande 17). Indragningarna av reservationsanslag har inte bara effekter i Sverige utan får också symboleffekt internationellt. De innebär en faktisk minskning av biståndet med 1 miljard kronor och drabbar bl.a. fredsbevarande insatser och internationella biståndsbanker. Även effekterna för de enskilda organisationernas biståndsverksamhet blir betydande.
Med hänsyn till att regeringen föreslår nedskärningar på en rad olika områden kan inte heller Vänsterpartiet i ett slag återföra biståndet till enprocentsnivån. Däremot hävdar partiet att detta skall genomföras under perioden. Som ett första steg föreslås i motionen (yrkande 18) att riksdagen beslutar återföra 860 miljoner kronor, fördelade på anslagsposterna C 1 (237 miljoner kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner till enskilda organisationer).
Miljöpartiet motsätter sig i motion Fi34 (mp) yrkande 11 att reservationerna avseende Bidrag till internationella biståndsprogram, Utvecklingsarbete genom SIDA, Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnader, U-landsforskning genom SAREC samt Projekt till vissa länder m.m. dras in. Dessa medel är avsedda för mycket illa utsatta människor i fattiga länder med skriande behov.
Även om våra ekonomiska problem för oss är kännbara är det, sägs det i motion Fi35 (kds) yrkande 39, inte att betrakta som anständigt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp adderas ytterligare besparingar på 1 miljard kronor. Partiet motsätter sig därför detta.
3. Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att regeringen mot bakgrund av det totala engångsvisa finansieringsbehovet har beslutat att som en besparing föra bort sammanlagt 1 miljard kronor från vissa reservationsanslag under tredje huvudtiteln.
Som framgår av motivuttalandena till regeringsformen (prop. 1973:90) får det "... ankomma på regeringen att under parlamentariskt ansvar avgöra i vad mån de utgifter som anslagen möjliggör skall verkställas". Detta har, enligt förarbetena, "sin främsta praktiska betydelse i ett läge då det från stabiliseringspolitisk synpunkt blir önskvärt att utan dröjsmål begränsa de statliga utgifterna".
Utskottet delar regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget motiverar kraftfulla åtgärder i olika avseenden. Med tanke på det parlamentariska ansvar som åvilar regeringen, på beloppens betydenhet och på att regeringen genom den vidtagna åtgärden har frångått riksdagens tidigare beslut om budgetram för biståndet är det dock utskottets uppfattning att de här aktuella åtgärderna ej bort vidtagas utan föregående hänvändelse till riksdagen. När så nu inte skett borde regeringen i föreliggande proposition ha redovisat konsekvenserna av de vidtagna åtgärderna.
Utskottet finner anledning erinra om att regeringen i årets budgetproposition klart uttalat sin avsikt att fortsatt verka för att Sverige, när ekonomin så tillåter, åter skall avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Det är inte möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra. En återgång till enprocentsnivån bör, enligt utskottets uppfattning, dock ske så snart det akuta statsfinansiella läget tillåter.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör prioriteras.
Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det utskottets uppfattning att den av regeringen vidtagna åtgärden i sak är försvarlig. Utskottet är dock av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet ej bör ifrågakomma. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16 och 17, Fi33 (v) yrkande 17, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 avstyrks därför av utskottet.
I motionerna Fi32 (fp) och Fi33 (v) föreslås ökningar av biståndsramen. Utskottet har nyligen (bet. 1994/95:UU15) tagit ställning till och därvid avstyrkt yrkanden med samma innebörd. Utskottet konstaterar också att propositionen inte innehåller några förslag om ändring av biståndsramen för budgetåret 1995/96. Utskottet finner ej anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande. Utskottet anser därför att motionerna Fi32 (fp) yrkande 18 och Fi33 (v) yrkande 18 bör avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Anneli Hulthén (s), Helena Nilsson (c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v), Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kds).
Avvikande meningar
1. Indragna reservationer m.m.
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en återgång till enprocentsmålet är mycket angelägen med hänsyn till de stora behoven i u-länderna och Sveriges tidigare utfästelser. Tanken bakom enprocentsmålet är att Sverige ikläder sig ett långsiktigt och stabilt åtagande gentemot världens fattiga folk och att biståndet därmed skall utgöra en fredad sektor även under svåra ekonomiska tider i Sverige. För att stegvis åter nå upp till enprocentsmålet föreslår utskottet därför årliga tillskott på först 0,5 miljarder kronor och i ett nästa steg 600 miljoner kronor.
Vidare avvisar utskottet några av de beslutade indragningarna av reservationer. Det gäller främst 270 miljoner kronor för skuldlättnadsprogram. Därutöver förutsätter utskottet att SIDA i sin faktiska politik inte drar ner den biståndsverksamhet som sker via enskilda organisationer. För att undvika detta föreslår utskottet att reservationsminskningen inom posten Utvecklingssamarbete inom SIDA reduceras med 65 miljarder kronor.
Detta bör med bifall till motion Fi32 (fp) yrkandena 16--18 ges regeringen till känna. Motionerna Fi33 (v) yrkandena 17 och 18, Fi34 (mp) yrkande 11 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
2. Indragna reservationer m.m.
Eva Zetterberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "yrkande 18 bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Trots det statsfinansiella läget finns det, enligt utskottets uppfattning, således ingen anledning att dra in reservationsmedel från biståndsverksamheten. Utskottet anser därutöver att det är angeläget att biståndet under innevarande period återförs till enprocentsnivån. Som ett första steg bör 860 miljoner kronor återföras. Dessa pengar bör fördelas mellan anslagen C 1 (237 miljoner kronor) och C 2 (623 miljoner kronor, varav 150 miljoner kronor bör avsättas till enskilda organisationer).
Detta bör med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 39 och med bifall till motion Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18 samt Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
3. Indragna reservationer m.m.
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Med hänsyn taget" och slutar med "därför av utskottet." bort ha följande lydelse:
Vad gäller reservationsanslagen under tredje huvudtiteln, är dessa medel reserverade för speciellt utsatta människor i fattiga länder. De skall användas bl.a. vid oväntade akuta behov av olika slag och kan därför inte drabbas av indragningar och besparingar.
Detta bör med bifall till motion Fi34 (mp) yrkande 11 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkandena 17 och 18 och Fi35 (kds) yrkande 39 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
4. Indragna reservationer m.m.
Ingrid Näslund (kds) anser att den del av utrikesutskottets yttrande som under avsnittet 3. Utskottets överväganden börjar med "Utskottet finner anledning" slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Biståndsanslaget för den kommande budgetperioden på 18 månader har enligt utskottets mening utsatts för helt oacceptabla nedskärningar. Dessutom har riksdagen nyligen beslutat att frysa biståndet på dagens nominella värde under hela mandatperioden.
Detta betyder att enprocentsmålet blir allt mer avlägset. Avsikten med att avsätta 1 % av BNI till bistånd är att det anslag som skall gå till världens fattigaste inte skall vara konjunkturkänsligt. Risken är nu stor att vi är på väg bort från denna princip och att biståndet alltmer kan urholkas. Utskottet avvisar därför de nedskärningar som beslutats för den kommande budgetperioden.
Även om våra ekonomiska problem är kännbara för oss anser utskottet det inte rimligt att det till tidigare besparingar på miljardbelopp läggs ytterligare besparingar på 1 miljard kronor.
Denna miljard tas från redan anslagna biståndsmedel. Det rör sig inte om pengar som blivit över utan om utbetalningar som skjutits upp över budgetårsgränsen. Det betyder 1 miljard mindre än vad man räknat med nästa år.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att biståndet bör vara ett prioriterat område och avvisar därför regeringens beslut beträffande indragning av reservationsmedel uppgående till 1 000 000 000 kr på biståndsanslaget.
Detta bör med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 17 och med bifall till motion Fi35 (kds) yrkande 39 ges regeringen till känna. Motionerna Fi32 (fp) yrkandena 16--18, Fi33 (v) yrkande 18 och Fi34 (mp) yrkande 11 bör enligt utskottets uppfattning avstyrkas.
Särskilt yttrande
Enprocentsmålet
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Vi menar att det är angeläget att snarast sätta upp effektivitetsmål för biståndet. Det gäller att mäta rätt saker. Det svenska biståndet skall på effektivast möjliga sätt bidra till att utrota fattigdomen. Rättsstaten, grundutbildning för alla, inte minst för kvinnor, och basal hälsovård samt sådan infrastruktur som inte ger ekonomisk direktavkastning är de viktigaste uppgifterna att skapa, liksom väl avvägt katastrofbistånd.
Enprocentsmålet mäter givarens utgifter i stället för insatsernas effektivitet och tenderar därför att leda fel. Procentmålet är dessutom beroende av kronkursen och BNI:s utveckling. 1 procent av BNI har på de senaste 20 åren halverats räknat i dollar (köpkraft).
Det är därför angeläget att regeringen snarast vidtar nödvändiga åtgärder för en övergång till effektivitetsmål för biståndet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU7y Bilaga 9 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner såvitt propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som utskottet yttrar sig över är
bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7 som motsvaras av hemställanspunkterna 1--7,
bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnitt E. Studiestöd m.m. som motsvaras av hemställanspunkterna 6--10,
bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m. som motsvaras av hemställanspunkter under D 4 och D 5,
bilaga 1 avsnitt 5.3 Ett tak för de offentliga utgifterna.
Utskottet yttrar sig också över motionerna 1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 6--8, 15, 17 och 18, 1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 3, 5, 6 i denna del och 8, 19 och 21--23, 1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl.(v) yrkandena 22--26, 37--40 och 55, 1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 16--18 och 23, 1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 7--10, 14, 15, 31 och 36, 1994/95:Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkandena 4, 5 och 13--15 samt 1994/95:Fi48 av Dan Ericsson och Rose-Marie Frebran (kds).
Bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4--7
Enhetlig ersättningsnivå på 75 % i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen (avsnitt 4), Vissa ändringar av den tillfälliga föräldraförsäkringen (avsnitt 6) och Yrkesinriktad rehabilitering (avsnitt 7)
Propositionen
Regeringen föreslår att kompensationsnivån i sjuklöne- och sjukpenningsystemen fr.o.m. den 1 januari 1996 skall vara 75 % samtidigt som den nuvarande karensdagen behålls. Kompensationsnivån i föräldraförsäkringen föreslås likaledes fr.o.m. den 1 januari 1996 vara 75 %, dock att föräldrapenningen under en månad för vardera föräldern skall utges med en kompensationsnivå på 85 %. Någon karensdag skall inte finnas i föräldraförsäkringen.
Förslaget innebär i förhållande till vad som nu gäller minskade kompensationsnivåer enligt följande:
I hemställanspunkten 3 föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en enhetlig kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
Regeringen föreslår också att de två särskilda kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen slopas fr.o.m. den 1 juli 1995 i stället för som tidigare aviserats i budgetpropositionen fr.o.m. den 1 januari 1997. I hemställanspunkten 2 föreslås att riksdagen skall anta lagförslag härom.
I hemställanspunkten 6 föreslår regeringen att riksdagen till förslagsanslaget Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 1 202 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 (budgetpropositionen).
Den minskade anslagsberäkningen grundar sig enligt propositionen dels på förändrad prognos vad avser utgifterna för föräldrapenning, dels på att de två kontaktdagarna per barn och år slopas under hela budgetåret, dels på att en i princip enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet kommer att minska kostnaderna för 12 månader under budgetåret. I propositionen anges att de slopade kontaktdagarna innebär en budgetförstärkning på ca 315 miljoner kronor (brutto), den minskade kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning en besparing på 115 miljoner kronor (netto), den minskade kompensationsnivån för föräldrapenning en besparing på 681 miljoner kronor (netto) medan den förhöjda kompensationsnivån för mamma/pappamånad medför en utgift med 163 miljoner kronor (netto). Enligt underhandsuppgifter från Socialdepartementet innebär nivåsänkningen inom föräldraförsäkringen en besparing på anslaget för budgetåret 1995/96 med ca 1 100 miljoner kronor.
I hemställanspunkten 7 föreslår regeringen att riksdagen till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 3 419 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I kompletteringspropositionen föreslås i besparingssyfte, med hänvisning till att medlen för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster under tidigare år inte använts till fullo, att det i anslaget ingående utgiftsslaget Köp av tjänst skall minskas med 70 miljoner kronor. Vidare erinras om att regeringen i proposition 1994/95:147 på grund av förslag om regeländringar i propositionen föreslagit riksdagen att under anslaget skall anvisas ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen. Utskottet har med hänsyn härtill i betänkande SfU10 föreslagit riksdagen att under anslaget anvisa 33 163 000 000 kr.
I kompletteringspropositionen anges att med hänvisning till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpenning och rehabilitering samt dels till vad ovan anförts dels till att en enhetlig kompensationsnivå på 75 % av inkomstbortfallet avses träda i kraft den 1 januari 1996 beräknas de totala utgifterna för sjukpenning och rehabilitering till 31 244 000 000 kronor för nästa budgetår.
Förutom den minskning med 70 miljoner (brutto) som föreslås för utgiftsslaget Köp av tjänst redovisas under avsnittet 4, Enhetlig ersättningsnivå på 75 %, en besparing på 542 miljoner kronor (netto) till följd av karensdag och sänkt sjukpenningnivå till 75 % och en besparing på 260 miljoner (netto) till följd av sänkt nivå på rehabiliteringspenningen till 75 %. En besparing på 580 miljoner kronor (netto) redovisas också avseende karensdag och sänkt sjukersättningsnivå till 75 % i sjuklönesystemet, en besparing som uppkommer för arbetsgivarna och därför inte påverkar anslaget. En neutralisering av arbetsgivarnas besparing kan dock öka statens inkomster.
Enbart av den föreliggande redovisningen i budgetpropositionen är det inte möjligt att avgöra i vad mån den nu föreslagna ytterligare minskningen med (33 163 - 31 244) 1 919 miljoner kronor under anslaget hänför sig till sänkningen av kompensationsnivån under tolv månader av budgetåret och i vad mån den hänför sig till förändrad prognos vad avser utgifterna för sjukpenning och rehabilitering under hela budgetåret. Enligt underhandsuppgifter från Socialdepartementet beräknas en sänkning av kompensationsnivån till 75 % ge en bruttobesparing på 934 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. En sänkning av rehabiliteringspenningen till 75 % beräknas ge en bruttobesparing på 448 miljoner kronor. Till detta kommer besparingen på 70 miljoner på köp av rehabiliteringstjänster. Återstoden av minskningen av anslaget, 467 miljoner, hänför sig till en förändrad prognos av genomsnittsersättningen per sjukdag.
Motionerna
I motion Fi31 (m) yrkande 27 hemställs att riksdagen avslår förslaget att minska anslagen till yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor, eftersom motionärerna anser att minskningen kan leda till att färre kan återgå till arbete och till att kostnaderna för förtidspension därmed ökar.
I motion Fi32 (fp) yrkande 6 i denna del hemställs att riksdagen beslutar att kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringarna skall vara 80 %. I yrkande 19 hemställs att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på den försäkrades förvärvsinkomst under de senaste tolv månaderna.
I motion Fi33 (v) hemställs i yrkande 23 att riksdagen avslår förslaget om 75 % kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt sjuk- och föräldraförsäkringarna. I yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att karensdagen skall slopas. I yrkande 24 hemställs att riksdagen avslår förslaget om minskat anslag till Föräldraförsäkring och i yrkande 25 att riksdagen avslår förslaget om minskat anslag till Sjukpenning och rehabilitering.
I motion Fi34 (mp) hemställs i yrkande 16 att riksdagen avslår förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna och i yrkande 17 att riksdagen beslutar att införa ett brutet tak i sjuk- och föräldraförsäkringarna som innebär att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000 kr per månad och därutöver 40 %.
I motion Fi35 (kds) hemställs i yrkandena 7--9 att riksdagen avslår förslagen om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och i sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen och i yrkande 10 att riksdagen beslutar att införa två karensdagar i sjukersättningssystemen. I yrkande 31 begärs ett tillkännagivande om att föräldrar skall få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets 8-årsdag till dess barnet fyller 12 år.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen i betänkande SfU10 behandlat motioner med olika förslag till försäkringslösningar vad avser ersättningsnivåer, karenstider och inkomsttak. Utskottet har därvid hänvisat till de ändringar som föreslås i den förevarande propositionen och även till att Sjuk- och arbetsskadeberedningen nyligen fått nya direktiv om att utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Beredningen skall därvid bl.a. lämna förslag till ersättningsregler i den allmänna ohälsoförsäkringen och ersättning enligt sjuklönelagen med utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller medellång sjukfrånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och att det skall finnas en karensdag. För sådan sjukfrånvaro skall regler utformas för beräkning av förmånsgrundande inkomst med utgångspunkt i att denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på inkomsten under en period före sjukfallet.
Regeringens förslag i kompletteringspropositionen innebär en tidigareläggning av den ersättningsnivå vid kort och medellång sjukfrånvaro som beredningen skall ha som utgångspunkt när den utformar en ny ohälsoförsäkring. Utskottet anser mot bakgrund av det svåra ekonomiska läget att en sådan tidigareläggning liksom att karensdagen finns kvar är en nödvändig åtgärd. Det är då naturligt att även ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anpassas till den ändrade nivån i sjukersättningssystemen för att uppnå en ytterligare besparing och samtidigt en samordning av systemen. Utskottet anser därför att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motionerna Fi32 yrkande 6 i denna del, Fi33 yrkandena 23, 24, 25 i denna del och 26, Fi34 yrkandena 16 och 17 och Fi35 yrkandena 7--10.
I betänkandet SfU10 har utskottet, med anledning av motionsförslag om att ändrade bestämmelser för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall införas redan fr.o.m. den 1 januari 1996, erinrat om Sjuk- och arbetsskadeberedningens direktiv att utforma regler för en sådan beräkning. Utskottet har ansett att beredningens förslag bör avvaktas och avstyrkt motionerna i fråga. Riksdagen har den 17 maj 1995 beslutat i enlighet med utskottets förslag. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till motion Fi32 yrkande 19.
Även förslaget om att minska medlen för köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster med 70 miljoner kronor motiveras utifrån det statsfinansiella läget samt att medlen under tidigare år inte förbrukats. Utskottet har erfarit att det särskilt under höstarna skett en viss nedgång av köp av rehabiliteringstjänster. Med hänsyn till att det kommande budgetåret omfattar såväl hösten 1995 som hösten 1996 kan utskottet godta att den föreslagna besparingen genomförs. Utskottet vill dock erinra om att utskottet i olika sammanhang uttalat sig om angelägenheten av att arbetslinjen förstärks i försäkringssystemen. En väl utvecklad rehabiliteringsverksamhet är av största betydelse för att ohälsotalet skall kunna sänkas, och behovet av tillräckliga resurser härför bör därför särskilt uppmärksammas i kommande års budgetarbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi31 yrkande 27 och Fi33 yrkande 25 i denna del.
Utskottet biträder förslaget om en tidigareläggning av slopandet av de s.k. kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen. Nuvarande regler medger att föräldrarna -- för att ersätta bortfallet av kontaktdagar -- kan spara dagar med föräldrapenning till dess barnet fyller 8 år eller avslutat sitt första skolår. Motionärerna bakom motion Fi35 vill utvidga möjligheten att spara sådana dagar till dess barnet fyller 12 år. Även om detta kanske kan innebära en systematisk förskjutning framöver av kostnaderna för försäkringen skulle det föranleda en ökad administration. Utskottet kan därför inte biträda yrkande 31 i motion Fi35.
Utskottet biträder i enlighet med det ovan anförda att anslagen till Föräldraförsäkring och till Sjukpenning och rehabilitering beräknas i enlighet med vad regeringen föreslagit.
Höjda patientavgifter för läkemedel och tandvård m.m. (avsnitt 5)
Propositionen
I propositionen erinras om att regeringen i budgetpropositionen föreslagit att patientavgiften för prisnedsatta läkemedel skall höjas till högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. På grund av att den starka ökningen av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen fortsätter under år 1995 har regeringen bedömt att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder behövs. I propositionen föreslås därför att patientavgifterna vid inköp av läkemedel skall höjas ytterligare fr.o.m. den 1 juli 1995 med 25 kr per inköpt läkemedel till högst 160 resp. 60 kr. En sådan höjning beräknas minska försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör 300 miljoner kronor (12 månader) en varaktig besparing. Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av de åtgärder som förutskickades i budgetpropositionen för budgetåret 1998.
Regeringen anför vidare att det med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget är nödvändigt att ytterligare minska försäkringskostnaderna för vuxentandvård under nästa budgetår. Regeringen föreslår därför att den s.k. självrisken i ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård höjs från 500 till 700 kr fr.o.m. den 1 juli 1995. Regeringen beräknar att en sådan höjning minskar försäkringskostnaderna med 200 miljoner kronor per år eller för budgetåret 1995/96 med 300 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. har för budgetåret 1995/96 förutsatts att ersättningar under år 1995 för sjukresor skall lämnas från försäkringen till landstingen med oförändrat belopp 1 344 kr. I bilaga 7 (Finansdepartementet) föreslår regeringen i kompletteringspropositionen att medlen från sjukförsäkringen till landstingen för sjukresor skall tillföras det föreslagna nya generella statsbidraget till landstingen. Till följd härav skall anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med motsvarande belopp.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit riksdagen att till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23 145 miljoner kronor. I kompletteringspropositionen beräknar regeringen, med hänvisning till det ovan anförda samt med beaktande av förändrad prognos vad avser kostnaderna för läkemedel och tandvård, de totala utgifterna för anslaget till 20 051 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen hemställer därför att till anslaget anvisas 3 094 miljoner kronor mindre än vad som beräknats i budgetpropositionen.
Motioner
I motionerna Fi31 (m) yrkande 6 och Fi33 (v) yrkande 22 hemställs om avslag på förslaget om en höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen. I motion Fi31 anför motionärerna att i avvaktan på att regeringen återkommer med förslag om högkostnadsskydd som konstrueras så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter avvisar de förslaget om ytterligare höjning av patientavgifterna. I motion Fi33 påpekas att högsta läkemedelsavgiften mellan juni 1991 och januari 1995 ökat från 75 kr till 125 kr, och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ökningen slår, anför motionärerna, hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel drar sig av ekonomiska skäl för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov.
I motion Fi34 (mp) framhåller motionärerna att det är olämpligt att genomföra den föreslagna ändringen av läkemedelsavgiften under pågående utredning om läkemedelskostnader. Miljöpartiet avser att återkomma i frågan men anser att regeringen redan nu bör tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall utreda hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och låginkomsttagare och som skall lägga fram förslag i syfte att mildra effekterna. Motionärerna begär i yrkande 18 ett tillkännagivande härom.
Utskottet
Utskottet har i sitt nyligen av riksdagen godkända betänkande SfU10 anfört att utskottet i och för sig inte har någon invändning mot förslagen i budgetpropositionen om en höjning fr.o.m. den 1 juli 1995 av patientavgiften vid läkemedelsinköp till högst 135 kr för det först förskrivna läkemedlet och 35 kr för varje samtidigt inköpt förskrivet läkemedel. Utskottet har samtidigt tillstyrkt förslaget om en höjning fr.o.m. samma tidpunkt av egenkostnadstaket för det beloppsbaserade högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel till 1 800 kr. I betänkandet har utskottet närmare redogjort för de tilläggsdirektiv som Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) nyligen fått. Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén bl.a. överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i öppenvård samt läkemedelsförmånen inkl. nuvarande högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel. Utskottet har i betänkandet framhållit att utskottet delar regeringens uppfattning att det under senare år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånerna. Utskottet har ansett det befogat att i avvaktan på utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta påverkas nu genomföra vissa åtgärder för att dämpa kostnadsökningarna och att detta lämpligen sker genom en höjning av patientavgiften och av högkostnadsskyddet. Eftersom utskottets slutbehandling av förslaget i budgetpropositionen skett efter det att regeringen lagt fram förslag i kompletteringspropositionen om ytterligare höjningar av patientavgiften vid läkemedelsinköp likaledes fr.o.m. den 1 juli 1995, har utskottet avstått från att tillstyrka det i budgetpropositionen framlagda lagförslaget i vad det avser höjda patientavgifter. Utskottet har ansett att det i stället får ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken läkemedelsavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Beträffande förslagen i kompletteringspropositionen om ytterligare höjda patientavgifter vid läkemedelsinköp har utskottet i det nämnda betänkandet framhållit att om dessa genomförs kommer besparingseffekten att ytterligare förstärkas samtidigt som de med stort behov av läkemedel skyddas genom en måttlig höjning av högkostnadsskyddet. Utskottet har i sammanhanget framhållit det värdefulla i att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för läkemedelskostnaderna skall fördelas och att en översyn görs av det samlade förmånssystemet för läkemedel. Genom de tilläggsdirektiv utredningen erhållit ges möjlighet att pröva olika lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som att enskildas kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt. Utskottet har också erinrat om att kommittén är parlamentariskt sammansatt, vilket ger ledamöterna tillfälle att inom ramen för direktiven ta upp olika frågor som väckts i motioner.
Utskottet anser således att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om ytterligare höjda patientavgifter vid inköp av prisnedsatta läkemedel fr.o.m. den 1 juli 1995 och avstyrka bifall till motionerna Fi31 yrkande 6 och Fi33 yrkande 22.
I de nämnda tilläggsdirektiven till HSU 2000 har också angivits att den av Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a. läkemedelsförmånen skall beaktas. Därvid har regeringen hänvisat till att i denna utrednings slutbetänkande (SOU 1992:129) lämnats alternativa möjligheter till förändringar och att enligt utredningen en utgångspunkt bör vara att förmånssystemet för läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande kostnader för sjukvård och läkemedel. Utskottet anser att de önskemål som framförts i motion Fi34 yrkande 18 om en parlamentarisk utredning om effekter av olika besparingsförslag kan tillgodoses inom ramen för HSU 2000:s arbete. Utskottet anser därför att motionen inte påkallar någon åtgärd.
Utskottet tillstyrker även förslaget om en höjning av den s.k. självrisken i tandvårdsförsäkringen liksom att anslaget Sjukvårdsförmåner m.m., som enligt det av riksdagen godkända betänkandet SfU10 bestämts till 23 145 000 000 kr, minskas till 20 051 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
Motioner rörande pensionsfrågor
I motionerna Fi31 och Fi32 återkommer Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna till frågor om besparingar inom pensionsområdet vilka nyligen behandlats av riksdagen med anledning av betänkandena SfU10 och SfU17. I motion Fi31 yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om förändringar i systemet för förtidspension vad avser reglerna för beräkning av pensionens storlek och beräkningen av bostadstilläggen till förtidspensionärer. I motion Fi32 yrkande 21 begärs ett förslag om höjd pensionsålder, i yrkande 22 ett beslut om att delpensionsförsäkringen skall avskaffas och i yrkande 23 ett beslut om ändrade regler för beräkning av förtidspensionens storlek.
I betänkande SfU10 har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om ändrade beräkningsgrunder för förtidspension och hänvisat till att frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till förtidspension ingår i Sjuk- och arbetsskadeberedningens nya direktiv om försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa.
Beräkningen av bostadstillägg till förtidspensionärer är generösare än för ålderspensionärer. Detta sammanhänger med att förtidspensionärernas pensionstillskott är nästan dubbelt så höga som ålderspensionärernas och att pensionstillskotten fungerar som ett slags fribelopp vid inkomstprövningen. Utskottet vill erinra om att de högre pensionstillskotten motiveras av att förtidspensionärerna finns i aktiva åldersgrupper med de större behov som följer därav. Skulle pensionstillskotten räknas in i underlaget för bostadstilläggen skulle detta i realiteten innebära en kraftig reducering av pensionstillskottens värde. Utskottet kan inte biträda en sådan förändring.
Vad avser frågan om allmän pensionsålder har utskottet i samma betänkande hänvisat till att såväl regeringen som utskottet i samband med riksdagens beslut föregående riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet ansett att den allmänna pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen skulle vara 65 år. Beträffande delpensionsförsäkringen har riksdagen nyligen på förslag av utskottet i betänkande SfU17 antagit regeringens förslag i proposition 1994/95:197 Vissa socialförsäkringsfrågor m.m. om viss regeländring. I samband härmed har utskottet avstyrkt motionsyrkanden om att delpensionsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. år 1996 eller år 1998 och hänvisat till att såväl regeringen som utskottet -- likaledes i samband med riksdagsbeslutet om riktlinjer för en reformering av det allmänna pensionssystemet -- ansett att delpensioner inte skulle nybeviljas efter år 1999.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i de nämnda frågorna och avstyrker bifall till motionerna Fi31 yrkande 8 och Fi32 yrkandena 21--23.
Även i motion Fi40 (m) tar motionärerna upp frågor om förtidspensioneringen. De begär i yrkande 13 ett tillkännagivande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv vad gäller pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga. Motionärerna hänvisar till att den snabba ökningen de senaste 15--20 åren av förtidspensioneringarna har medfört starkt ökade kostnader för både statsbudgeten och ATP-systemet. Motionärerna anser att reglerna för beviljande av förtidspension bör skärpas och ersättningsnivåerna sänkas. Sannolikt bör systemet också konstrueras så att det ger olika skyddsnivåer för bristande arbetsförmåga, som personer med mycket svåra funktionshinder har, och förvärvsoförmåga. Enligt motionärerna krävs högre förtidspensionsnivåer vid arbetsoförmåga medan lägre ersättningsnivåer kan accepteras för personer med förvärvsoförmåga, och de senare är även mer känsliga för incitament att förändra sin situation genom att åtminstone i begränsad utsträckning deltidsarbeta.
Beträffande försäkringsskyddet vid långvarig ohälsa anges i de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen att beredningen skall överväga en ny ordning för inkomstersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Inriktningen bör vara att denna integreras som en del i den allmänna ohälsoförsäkringen. Sjukpenning och förtidspension kommer därmed att förenas i ett ersättningssystem, något som bl.a. kan underlätta rehabiliteringsarbetet. I direktiven erinras om att omfattningen av förtidspensioneringen har ökat under flera decennier och att åtgärder bör vidtas för att begränsa de framtida utgifterna. Sådana åtgärder bör i första hand inriktas på att nedbringa antalet personer som uppbär ersättning, dels genom aktiva rehabiliteringsinsatser, dels genom att tillämpa striktare kriterier för rätt till långvarig ersättning. Försäkringen bör också vara utformad så att den bidrar till att ge den enskilde ett egenintresse för rehabilitering.
Utskottet anser att de frågeställningar som motionärerna tagit upp kan väckas inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. De olika partiernas företrädare har möjlighet att i detta arbete framföra sina synpunkter på hur ersättningssystemet vid långvarig ohälsa kan utformas för att ge de incitament för den enskilde till rehabilitering och återgång i arbete, helt eller delvis, som direktiven syftar till. Motion Fi40 yrkande 13 påkallar därför enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd från riksdagens sida.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnittet E. Studiestöd m.m.
Propositionen
Studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd (svux) och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) lämnas för studier på heltid eller minst halvtid. I propositionen anförs att dessa regler är ofördelaktiga för dem som studerar på deltid i komvux, där utbildningen bygger på ett kurssystem där studieomfattningen t.ex. kan vara 75 % av heltid, medan endast halvt studiestöd kan lämnas. Detta har medfört att många för att få fullt studiestöd lägger in kurser i sitt studieprogram som de egentligen inte behöver. Regeringen föreslår därför att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid fr.o.m. den 1 januari 1996 anpassas till studiernas omfattning under terminen för studerande i kommunal och statlig vuxenutbildning. Härigenom beräknas utflödet av bidrag såvitt gäller studiemedelssystemet att minska med 25 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och regeringen föreslår att anslaget Studiemedel m.m. minskas med motsvarande belopp.
Svux och svuxa består av en skattepliktig bidragsdel och en lånedel. Den som är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa eller har uppburit sådan ersättning längsta möjliga tid får svux med 65 % av det utbildningsbidrag som den studerande skulle ha fått vid arbetsmarknadsutbildning. Övriga studerande får svux med 32,5 % av motsvarande utbildningsbidrag. Svuxa utges fr.o.m. den 1 juli 1995 enbart efter den högre procentsatsen. Studielån kan i båda stödformerna utges med så stort belopp att det tillsammans med bidraget efter skatt motsvarar vad den studerande skulle ha erhållit i utbildningsbidrag efter skatt. Svux kan bl.a. beviljas för längre tids studier på grundskole- och gymnasienivå medan svuxa kan beviljas för högst två kalenderhalvår i sänder för sådana studier.
Regeringen beräknar att även förslagen i kompletteringspropositionen under bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) om sänkta ersättningsnivåer m.m. i arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragssystemet minskar kostnaderna för svux och svuxa. Sammantaget med effekterna av förslaget om ändrat stöd vid deltidsstudier minskas utgifterna under anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 448,1 miljoner, varav 405 miljoner hänför sig till svuxa. Under anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar minskas utgifterna med 3 miljoner kronor. Regeringen föreslår att motsvarande mindre belopp skall anvisas under de nämnda anslagen för budgetåret 1995/96.
I propositionen anmäls att den av riksdagen begärda utredningen om sammanläggning av olika former av vuxenstudiestöd inte kan slutföras till den 1 juli 1995. Studiestödsutredningen har i uppdrag att med förtur utreda frågan, men enligt regeringens bedömning bör ett ställningstagande tas först när utredningens slutliga bedömning rörande samordningsmöjligheter föreligger. I propositionen avvisas också ett förslag från utredningen om en samordning av svux och svuxa så till vida att reglerna för svuxa ändras fr.o.m. den 1 juli 1995 så att stöd liksom inom studiemedelssystemet och svux får beviljas för studier på gymnasial nivå under tre år och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Motioner
I motion Fi31 (m) yrkande 15 hemställs att riksdagen beslutar om en sänkning av dagpenningen för svuxa. Förslaget är en konsekvens av att motionärerna föreslagit att lägsta nivån i utbildningsbidragen och KAS sänks till 210 kr per dag. I yrkande 17 hemställs att riksdagen beslutar att svux inte skall utgå vid yrkesteknisk högskoleutbildning (s.k. YTH-utbildning) i enlighet med vad som gällde under hösten 1994.
I motion Fi32 (fp) yrkande 8 hemställs om avslag på förslaget att sänka ersättningarna i svux och svuxa som en följd av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen.
I motion Fi33 (v) begärs i yrkande 37 ett tillkännagivande att deltidsstudiestöd på 75 % av studiemedel, svux och svuxa skall gälla även studerande vid folkhögskola. I yrkande 38 hemställs om avslag på förslaget om ändring i studiestödslagen och i yrkande 39 om beslut om höjning av vuxenstudiebidraget inom svux och svuxa från 65 till 75 % av dagpenningen från A-kassa. I yrkande 40 begärs ett tillkännagivande om att svuxa skall beviljas för sex terminers studier på gymnasial nivå och för ytterligare tid om det finns särskilda skäl.
Även i motion Fi34 (mp) yrkande 23 hemställs om avslag på förslaget om sänkt vuxenstudiestöd m.m. till följd av sänkt arbetslöshetsersättning.
I motionerna Fi35 (kds) yrkandena 14 och 15 och i motion Fi48 (kds) yrkandena 1 och 3 hemställs dels att de flexiblare regler som föreslås för svux/svuxa för deltidsstudiestöd bör omfatta även studerande på folkhögskola, dels att reglerna för svuxa ändras så att stödet får beviljas för studier på gymnasienivå under tre år i enlighet med vad som gäller svux och studiemedel.
I yrkande 36 i motion Fi35 begärs också ett tillkännagivande om en återgång till de regler om samband mellan rätten till studiemedel och studieresultat som infördes i juni 1994 (prop. 1993/94:156, SfU25), men som upphävdes under hösten 1994 (prop. 1994/95:98 SfU9). I yrkande 2 i motion Fi48 hemställs dessutom om avslag på förslaget att sänka ersättningen i svux/svuxa.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan finns en automatisk koppling mellan nivåerna på utbildningsbidraget inom arbetsmarknadsutbildningen och nivåerna för svux och svuxa vad gäller såväl bidragsdelen som lånedelen i de båda vuxenstudiestöden. Utskottet kan konstatera att de ändringar som redan vidtagits eller som nu föreslås i kompletteringspropositionen och som påverkar utbildningsbidragen har gjort att svux alltmer förlorar sin betydelse som ett utbildningspolitiskt medel i syfte att ge olika grupper av vuxna ekonomisk möjlighet till en kompletterande grundskole- och gymnasieutbildning och därmed stärka deras position i arbetslivet. För dem som erhåller svux efter den lägsta ersättningsnivån, 32,5 % av utbildningsbidraget, understiger såväl bidragsdelen som lånedelen i svux avsevärt vad de kan få inom studiemedelssystemet. Studiemedlen för ett läsår uppgår under år 1995 till 6 962 kr per månad, varav 1 935 är bidrag och resten lån. För dem som erhåller svux och svuxa på 65-procentsnivån, och får utbildningsbidrag efter den 1 juli 1995 med lägsta beloppet, 245 kr per dag, kan bidragsdelen efter skatt komma att ligga mycket nära det skattefria studiebidragets belopp, och lånemöjligheterna är större om de väljer studiemedel. Detta förhållande kommer ytterligare att accentueras efter den 1 januari 1996 om utbildningsbidragens lägsta nivå sänks till 230 kr och de basbeloppsanknutna studiemedlen höjs. Den nuvarande möjligheten till barntillägg inom svux och svuxa skall också enligt riksdagens beslut (prop. 1994/95:100, SfU12) slopas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Studiemedel blir i enlighet med det anförda för dem som endast kan erhålla svux på 32,5-procentsnivån ett självklart val, vilket gör att denna nivå i svux i praktiken spelat ut sin roll. Även för många vuxenstuderande som får svux eller svuxa på 65-procentsnivån men har så låg inkomst eller låg arbetslöshetsersättning att den endast kvalificerar dem för ett utbildningsbidrag på lägsta nivå kan studiemedel te sig som ett bättre studiefinansieringsalternativ än svux och svuxa. Det är inte helt otänkbart att även den tidsbegränsade möjligheten att få svuxa kan bidra till att studiemedel väljs för hela studietiden. Detta kan medföra en icke avsedd belastning på studiemedelsanslaget. Risken med låga vuxenstudiestöd är också att många arbetslösa inte ser någon ekonomisk möjlighet att utnyttja de extra utbildningsplatser med svuxa som inrättats för nästa läsår.
Även om Studiestödsutredningen har i uppdrag att utforma ett nytt studiefinansieringssystem räknar utskottet med att förslag härom dröjer, eftersom utredningens uppdrag enligt direktiven skall vara slutfört senast den 1 april 1996.
Enligt utskottets mening finns det därför anledning för regeringen att mycket noga följa utvecklingen av i vilken omfattning nästa läsårs särskilt inrättade utbildningsplatser för arbetslösa kommer till användning och i vilken utsträckning de studerande på dessa utbildningsplatser valt att finansiera sina studier med svuxa resp. vanliga studiemedel. Om regeringens intentioner med de särskilda arbetsmarknadssatsningarna i dessa avseenden inte uppfylls, utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder. Med det anförda anser utskottet att motionerna Fi32 yrkande 8, Fi33 yrkandena 39 och 40, Fi34 yrkande 23, Fi35 yrkande 15 och Fi48 yrkandena 2 och 3 kan anses besvarade. Motion Fi31 yrkande 15 bör mot bakgrund av det anförda avstyrkas av finansutskottet.
Förslaget om anpassning av studiestödet vid deltidsstudier till studiernas omfattning under studietiden överensstämmer med det förslag som den förra regeringen lade fram i proposition 1993/94:156 och som antogs av riksdagen på förslag i reservation 2 i betänkande 1993/94:SfU25. Lagändringarna skulle träda i kraft den 1 juli 1995. Riksdagens beslut undanröjdes emellertid hösten 1994 efter förslag i proposition 1994/95:98 som tillstyrktes av utskottet i betänkandet 1994/95:SfU9. I den senare propositionen framhölls att riksdagens beslut om ändringar i studiestödssystemet som skulle träda i kraft den 1 juli 1995 var olyckligt med hänsyn till att den planerade studiestödsutredningen borde ske utifrån ett helhetsperspektiv.
Med hänsyn till de besparingar som beräknats till följd av det nu framlagda förslaget kan utskottet biträda att lagändringarna ändå genomförs fr.o.m. den 1 januari 1996. Däremot är utskottet inte berett att tillstyrka motionsförslagen om en bättre anpassning av deltidsstudiestödet till studiernas omfattning vid folkhögskolor. Utskottet anser med det anförda att finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna Fi33 yrkandena 37 och 38, Fi35 yrkande 14 och Fi48 yrkande 1 samt föreslå riksdagen att anta regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Riksdagens förenämnda beslut hösten 1994 om undanröjande av beslutet på våren samma år om ändringar i studiestödssystemet innebar också att en lagändring fr.o.m. den 1 juli 1995 om att studiebidraget sammanlagt fick uppgå till ett belopp som motsvaras av utbildningens omfattning och längd inte genomförs. Utskottet ser ingen anledning att i denna del ändra riksdagens beslut hösten 1994 och avstyrker bifall till motion Fi35 yrkande 36.
I proposition 1994/95:98 meddelade regeringen sin avsikt att fr.o.m. den 1 januari 1995 återinföra den före den 1 juli 1994 gällande möjligheten att få svux vid YTH-utbildning. Skälet var att antalet sökande till sådan utbildning minskat drastiskt. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund bifall till motion Fi31 yrkande 17.
Bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet) litt. D. Invandring m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. även får omfatta kostnader för bosniska flyktingars förberedelser i Sverige inför ett framtida återvändande till Bosnien-Hercegovina och evakuering av personer från Bosnien-Hercegovina för medicinsk vård i Sverige. Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättningen till kommunerna för flyktingmottagandet.
Schablonersättningen utbetalas enligt nuvarande regler i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. med ett halvt schablonbelopp till den kommun som först tar emot en flykting och gör upp en plan för hans introduktion i det svenska samhället. Resterande del betalas ut med en fjärdedel efter sex månader och ytterligare en fjärdedel efter tolv månader om flyktingen bor kvar i kommunen och är folkbokförd där. Har flyktingen flyttat till en annan kommun kan även denna kommun under vissa förutsättningar få ersättning.
I propositionen anförs att utbetalningarna och fördelningen av schablonersättningen inte i tillräcklig omfattning ansluter till när kostnaderna faktiskt uppstår för kommunen. Regeringen föreslår därför ett nytt utbetalningssystem som innebär att en första utbetalning med 0,2 schablonbelopp för att täcka de initiala kostnaderna görs månaden efter det att flyktingen första gången tagits emot i en kommun. Därefter görs utbetalningar med 0,1 schablonbelopp var tredje månad t.o.m. den 24:e månaden. Flyttar flyktingen inom 18 månader från det första mottagandet i en kommun bör inflyttningskommunen få 0,2 schablonbelopp i extra ersättning för att kompensera för de initialkostnader för introduktionen som den nya kommunen kan komma att få i de fall flyttningen sker. Även utflyttningskommunen bör få ersättning med 0,1 schablonbelopp för den tremånadersperiod under vilken flyttningen skett. Det nya systemet bör träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla flyktingar som tas emot fr.o.m. denna tidpunkt. Regeringen anför dock att särskilda övergångsregler skulle kunna minska tiden med två parallella system. Avsikten är också att nya administrativa rutiner skall införas med automatiska utbetalningar till den kommun där flyktingen enligt skattemyndighetens personband är kyrkobokförd.
De föreslagna ändringarna medför dels en varaktig minskning av statens kostnader för flyktingar som flyttar till annan kommun, dels förlängda utbetalningar och därmed en tidsmässig förskjutning av anslagsbehovet. Detta tillsammans med justerade prognoser i fråga om kommunmottagandet av flyktingar m.m. minskar enligt propositionen anslagsbehovet för budgetåret 1995/96 med 400 miljoner kronor. Regeringen föreslår därför att ett motsvarande mindre belopp skall anvisas under förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för nämnda budgetår.
Motion
I motion Fi31 (m) yrkande 18 begärs att en ytterligare besparing skall göras inom det invandringspolitiska området med 400 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Förslagen om en utvidgning av ändamålen under förslagsanslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. och om nya riktlinjer för utbetalning av schablonersättning till kommunerna för flyktingmottagande har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har ingen erinran mot förslagen.
I det av riksdagen nyligen godkända betänkandet SfU13 avstyrkte utskottet bifall till bl.a. en motion (m) om ytterligare besparingar inom området för invandrarpolitiken. Enligt utskottets mening torde några större förändringar av invandrings- och flyktingpolitiken inte kunna ske förrän den parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén avslutat sitt arbete och beredningen av förslagen ägt rum. Utskottet ansåg det därför inte rimligt att förutsätta att någon större besparing än regeringen beräknat skall kunna göras redan under budgetåret 1995/96. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Fi31 yrkande 18.
Ett tak för de offentliga utgifterna (bilaga 1 avsnitt 5.3)
Propositionen
Regeringen anser att det bör införas ett tak för de offentliga utgifterna. Detta kan utformas så att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en högsta nivå för de offentliga utgifterna under ett antal år framåt. Valet av nivå utgör en avvägning mellan å ena sidan önskemålet om att kunna tillgodose angelägna utgiftsbehov och å andra sidan önskemål om att uppnå en hållbar utveckling av de offentliga finanserna inom ramen för ett skatteuttag som inte skadar konkurrenskraften.
I propositionen framhålls att ett utgiftsmål för budgetpolitiken tydliggör behovet av politiska prioriteringar mellan olika utgiftsområden bl.a. genom att överskridanden kräver motverkande åtgärder på det sätt som föreslås i propositionen för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Detta kan enligt regeringen ses som en första partiell tillämpning av principen om ett utgiftstak. Den främsta fördelen med ett utgiftstak är att budgetpolitiken ges en långsiktig inriktning med högre förutsebarhet. Regeringen erinrar i anslutning härtill om att riksdagen fattat beslut om att fr.o.m. budgetarbetet avseende budgetåret 1997 tillämpa en rambudgetprocess som utgår från ett beslut om ett totalt utgiftsutrymme uppdelat på utgiftsramar för 25 olika utgiftsområden.
Den offentliga sektorn omfattar dels statliga åtaganden som redovisas på statsbudgeten, dels statliga åtaganden som redovisas utanför statsbudgeten (i första hand socialförsäkringssektorn), dels den kommunala sektorn. Enligt regeringen bör ett utgiftstak omfatta samtliga dessa områden. Om det statliga åtagandet redovisas i eller utanför budgeten är oväsentligt, då det statliga sparandeunderskottet och styrningen av de totala statliga åtagandena står i centrum. De omfattande budgetförstärkningar som beslutats under senare år omfattar också alla typer av statliga åtaganden oavsett var deras ekonomiska konsekvenser redovisas.
Två slag av utgifter bör eventuellt särbehandlas, nämligen räntorna för statsskulden och de utgifter som är direkt beroende av konjunkturen. Regeringen hänvisar till att ett antal utgiftsposter är direkt och i stor utsträckning beroende av konjunkturen. Detta gäller vissa utgifter inom arbetsmarknadspolitiken. Det bör prövas närmare om och på vilket sätt dessa utgifter bör omfattas av ett utgiftstak. Även andra utgifter kan påverkas av konjunkturen antingen på ett indirekt sätt eller i mer begränsad utsträckning. Dessa utgifter bör emellertid enligt regeringen inte exkluderas från ett utgiftstak, utan förändringar bör hanteras inom ramen för utgiftstaket.
I propositionen anförs att ett utgiftstak bör preciseras i nominella termer, främst mot bakgrund av det prisstabiliseringsmål som gäller för den ekonomiska politiken. För detta talar också att valet av deflatorer, som är ofrånkomligt med ett realt utgiftstak, är komplicerat och gör att målet för budgetpolitiken blir otydligare och svårare att följa om det formuleras i reala termer.
I propositionen betonas att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena för att fungera på ett förutsebart sätt måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen och också följas upp löpande. En höjning av prognoskvaliteten är en förutsättning för ett väl fungerande system med utgiftstak. Processen för uppföljning av utgiftsutvecklingen måste enligt regeringen utvecklas, särskilt på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från beslutade utgiftstak och ramar snabbt uppmärksammas. Ansvaret för uppföljningen av ett utgiftsområde i regeringskansliet bör läggas på det departement som svarar för verksamhetsområdet. Inom regeringskansliet behöver rutiner och processer utvecklas så att tendenser till utgiftsöverskridanden snabbt kan korrigeras, antingen genom beslut av regeringen eller genom att förslag tillställs riksdagen om åtgärder för att säkerställa att de utgiftstak som är beslutade kan hållas och att målen för budgetpolitiken uppnås.
Regeringen avser att senast i den ekonomisk-politiska propositionen våren 1996 lägga fram förslag om dels den tekniska utformningen av ett utgiftstak, dels ett kvantitativt angivet utgiftstak för år 1997. För budgetåret 1995/96 kommer utgiftsöverskridanden ej att accepteras. Utgiftsutvecklingen kommer att noga följas och åtgärder vidtas vid tendenser till överskridanden av fastlagda utgiftsnivåer.
Motioner
I motion Fi32 (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som förordats om ett tak för de offentliga utgifterna och i yrkande 5 ett tillkännagivande om vad som förordats om ett robust socialförsäkringssystem. Motionärerna har inte någon invändning mot att tanken på ett utgiftstak prövas och noterar att regeringen själv bedömer att ett omfattande utredningsarbete krävs innan ett utgiftstak eventuellt kan genomföras. Beroende på hur förslaget utformas kan det antingen ge helt orimliga konsekvenser eller sammanfalla med den redan beslutade nya budgetprocessen. Om utgiftstaket inte sätts för ett visst anslag utan för så omfattande sakområden som t.ex. motsvarar olika utskotts verksamhetsområden, blir förslaget närmast liktydigt med vad som skall gälla i den nya budgetprocessen. Motionärerna menar därför att det är omöjligt att ta ställning till om ett utgiftstak skall införas på nuvarande helt otillräckliga underlag.
Beträffande socialförsäkringssystemet anför motionärerna att debatten om inkomst- eller grundtrygghet på senare tid har blivit mera konkret. En sänkning av ersättningsnivåerna till 75 % i socialförsäkringarna har, anför motionärerna, gjort det nödvändigt för regeringen att hantera frågan om individuella och/eller kollektiva tilläggsförsäkringar. Motionärerna fruktar ett läge där stora grupper medborgare känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de skulle drabbas av något oväntat. Motionärerna vänder sig mot en utveckling där personer som vill bevara sin inkomstnivå i händelse av sjukdom eller arbetslöshet får teckna tilläggsförsäkringar och framför tre argument mot en sådan utveckling. Det första är att det finns stora klyftor i samhället mellan dem som lätt kan försäkra sig och dem som svårligen eller bara till ett mycket högt pris kan göra det. Socialförsäkringens stora förtjänst ligger, anför motionärerna, i att kostnaderna för risker kan jämnas ut inom hela kollektivet. Det andra argumentet handlar om risken för att ett antal personer kommer att försumma att teckna tilläggsförsäkringar. Förutom konsekvenserna för den enskilde leder detta till ett politiskt tryck att även dessa personer bör få hjälp eller tillgång till mer förmånliga regler. Det tredje argumentet handlar om att en övergång till ett system med enbart grundskydd antingen innebär att de s.k. skattekilarna blir större eller till en försvagning av de offentliga finanserna. Det förra inträffar om avskaffandet av inkomsttryggheten inte åtföljs av sänkta avgifter och det senare om avgifterna sänks i motsvarande mån som förmånen tas bort. Orsaken till att underskotten i de offentliga affärerna ökar om grundtrygghet införs genom att både förmåner och avgifter sänks är att de med högre inkomster är sjuka mindre än de med lägre inkomster. Motionärerna tror att generella, obligatoriska system som är försäkringsmässigt uppbyggda är överlägsna alternativen, både ur socialt och ekonomiskt perspektiv. Motionärerna tror också att ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till den osäkerhet som gör att människor inte minskar sitt privata sparande. De anser att kravet på fasta spelregler och långsiktighet i största möjliga utsträckning också skall kunna ställas av hushållen.
I motion Fi33 (v) yrkande 56 motsätter sig motionärerna ett utgiftstak för den offentliga sektorn. De vill ha en obligatorisk och generell försäkring som omfattar dels ett grundskydd, exempelvis när det gäller folkpensionen, dels ett inkomstbortfallsskydd. Avgifterna skall betalas solidariskt via sociala avgifter och skatter på hela lönesumman.
I motion Fi40 (m) begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om krav på prognoser och budgetuppföljning (yrkande 4), om att förbättrade instrument för budgetprognoser ges hög prioritet (yrkande 5) och om bestämmelser om utgiftstak (yrkande 15). Vidare begärs ett tillkännagivande om att fasta spelregler skall gälla vid statens skuldsanering (yrkande 14).
Motionärerna påpekar i motionen att konsekvensen av felaktiga prognoser kan bli mycket allvarlig, och den exceptionella skuldsituationen ställer särskilt hårda krav även på prognoser och budgetuppföljning. Motionärerna anser att regeringen bör ge högsta prioritet åt arbetet att snabbt få fram bättre metoder för framtagandet av budgetprognoser. De framhåller också att det är viktigt att förändringarna i socialförsäkringarna genomförs konsekvent och att reglerna därefter ligger fast, så att hushållen får någorlunda fasta spelregler att rätta sig efter. Fasta spelregler kan, anför motionärerna, tyckas stå i motsättning till de stora förändringar som måste göras inom den svenska offentliga verksamheten, så att statsbudgeten kommer i balans och statsskulden nedbringas. Så behöver dock inte vara fallet utan stabilitet/förutsebarhet och förändring/besparing måste gå hand i hand. Ett utgiftstak är enligt motionärerna en välkommen utveckling, men förslaget förefaller dem dock i sin nuvarande form ha vissa brister. Beträffande regelstyrda bidragssystem -- som föräldraförsäkringen -- måste det samtidigt med beslut om budgetpostens storlek finnas anvisningar för hur en neddragning skall ske när behov föreligger. I försäkringssystemen är enligt motionärerna sannolikt bästa sättet att nedbringa kostnaderna snabbt att öka antalet karensdagar. Det är dock viktigt att hushållen vet att så kan ske så att vissa reserver kan byggas upp. Motionärerna anser vidare att ATP-systemet, som alltid legat utanför statsbudgeten och vars försäkringsmässighet stärks med den beslutade pensionsreformen, inte skall beröras av ett utgiftstak. Ett pensionssystem som fungerar som ett försäkringssystem är inte förknippat med samma problem som de transfereringssystem som i dag kallas socialförsäkringar. Pensionssystemet bör utvecklas ytterligare som ett fristående försäkringssystem och inte knytas närmare statsbudgeten. Ytterligare förändringar i ålderspensionssystemet bör undvikas med undantag för att pensionsåldern bör kunna höjas om enighet kan nås om detta, och att indexeringsprinciperna bör följa det reformerade systemets principer redan något år tidigare om detta är tekniskt möjligt. Pensionssystemet måste vara så stabilt att människor på ett rimligt sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det på sin ålders höst. Motionärerna erinrar om att en pensionsöverenskommelse har träffats och principbeslut i stor enighet har fattats i riksdagen. Därför bör reglerna i ATP-systemets alla delar ligga fast med de nämnda undantagen. Om reglerna i ett pensionssystem som har en lång planeringshorisont kan ändras årligen föröds tilltron till fasta spelregler. Detta ger, anför motionärerna, upphov till långsiktiga och mycket djupa skadeverkningar genom att fortplanta sig till stora områden utanför pensionssystemet.
Utskottets bedömning
Utskottet har haft en utfrågning med företrädare för Finans- och Socialdepartementen och Riksförsäkringsverket om vilka konsekvenser för socialförsäkringarna som kan uppkomma med ett utgiftstak utformat efter de principer som redovisats i propositionen. Med hänsyn till att frågan ännu inte är utredd och förslag i frågan skall lämnas till riksdagen först nästa år kan utskottet av naturliga skäl endast kommentera olika tänkbara konsekvenser.
Socialförsäkringarna ger möjlighet att utjämna de olika riskerna för ohälsa inom försäkringskollektivet. Såväl förmåner som avgifter bestäms av riksdagen i lag. Kostnaderna för de olika slagen av försäkring vid ohälsa styrs inte enbart av förmånsreglerna utan också av hur många som vid olika tidpunkter är försäkrade till följd av att de har inkomst av förvärvsarbete eller uppbär försäkringsersättningar för bortfallet av en tidigare inkomst. Kostnaderna varierar också med löneutvecklingen. Ett ökat antal försäkrade och höjda löneförmåner medför emellertid också automatiskt ökade avgiftsintäkter till försäkringen, medan ett minskat antal försäkrade liksom om många försäkrade samtidigt uppbär inkomstersättningar från andra förmånsslag, t.ex. från arbetslöshetsförsäkringen, kan medföra ett stort avgiftsbortfall. Försäkringen är sålunda liksom arbetslöshetsförsäkringen i hög grad konjunkturberoende och i viss mån samvarierande med denna försäkring liksom med socialbidragsbehovet. Vid hög arbetslöshet sjunker försäkringens kostnader och avgiftsintäkterna och vid hög sysselsättning ökar kostnaderna men också avgiftsintäkterna. Utan särskilt hänsynstagande till försäkringens konjunkturberoende m.m. skulle ett utgiftstak för socialförsäkringarna vid oförutsedda temporära svängningar i försäkringsutnyttjandet vid ohälsa kunna få långtgående verkningar inte bara för försäkringen utan även för andra områden inom den offentliga verksamheten.
Under innevarande mandatperiod är avsikten att riksdagen skall få ta ställning till resultatet av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Den 20 april i år har nya direktiv utfärdats för beredningen. Enligt dessa skall beredningen som ovan nämnts utforma förslag till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, skada eller funktionshinder. Den allmänna ohälsoförsäkringen skall ersätta sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen. Rätten till ersättning skall baseras på rent medicinska kriterier och ersättningen skall ligga på en nivå som innebär att inkomstbortfallsprincipen upprätthålls. Utgångspunkten skall vara en enhetlig ersättningsnivå på 75 % av inkomstbortfallet med en bibehållen karensdag. Beredningen skall även pröva hur lång den period som arbetsgivarna betalar sjuklön skall vara och sjuklöneperiodens förläggning under sjukperioden. Ersättningen vid långvarig ohälsa, som i dag ges i form av förtidspension, skall beräknas på andra grunder än vid mer temporär sjukfrånvaro, men avspegla inkomstförhållanden under en längre tidsperiod.
Mot bakgrund av vad regeringen anfört om utgiftstak finns det anledning för utskottet att närmare redogöra för vad regeringen sagt i för denna fråga relevanta delar av direktiven. Dessa speglar också regeringens syn på hur stort åtagande som det allmänna skall ha inom försäkringen och vad som kan överlämnas åt parterna på arbetsmarknaden eller den enskilde försäkrade när det gäller tryggheten vid ohälsa. Direktiven i dessa delar ger också en god illustration till de avvägningar mellan statens, de försäkrades och arbetsgivarnas intressen som måste göras för att man skall få en effektiv och rättvis försäkring. De visar också vilka osäkerhetsfaktorer som kan finnas när försäkringsutnyttjandet skall prognostiseras på litet längre sikt.
I direktiven framhålls att det ansträngda statsfinansiella läget har tvingat fram reduktioner av ersättningsnivåerna i den allmänna försäkringen, och något utrymme att finansiera ett högre offentligt försäkringsskydd kommer inte att finnas under överskådlig tid. Det är därför rimligt att parterna på arbetsmarknaden tar ett större ansvar för avvägningen av hur löneutrymmet skall fördelas mellan löner respektive försäkringsskydd utöver vad som ryms inom den allmänna försäkringen. Det organisatoriska och finansiella ansvaret för tilläggsförsäkringar bör därför ligga på arbetsmarknadens parter. För att ge en allmän ohälsoförsäkring legitimitet och upprätthålla långsiktig kostnadskontroll måste det samlade försäkringsskyddet vara så utformat att det uppfyller krav på effektivitet och rättvisa. En effektiv försäkring bör innehålla en självrisk som håller tillbaka överutnyttjande av försäkringen och som ger ekonomiska drivkrafter att förebygga ohälsa samt för rehabilitering och återgång till arbetslivet. I en rättvis försäkring bör försäkringsskyddet i hög grad vara solidariskt finansierat och därmed innehålla ett betydande mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av ohälsa.
Beträffande försäkringens finansiering framhålls i direktiven att avgörande för den allmänna försäkringens trovärdighet och förmåga att fylla sin uppgift är att den ges en långsiktigt tryggad finansiering och uppvisar finansiell balans. Försäkringen bör till övervägande del finansieras med enhetliga och till försäkringen destinerade avgifter som tas ut på förvärvsinkomster. Med hänsyn bl.a. till att försäkringen även ger ersättning till grupper som inte har eller har haft förankring på arbetsmarknaden är det rimligt att försäkringen till viss del finansieras med allmänna skattemedel.
Beredningen skall redovisa beräkningar över försäkringens framtida inkomster och utgifter under olika antaganden om samhällsutvecklingen och analysera konsekvenser utifrån förutsättningen att försäkringen inte får uppvisa annat än temporära underskott. Beredningen skall därvid sätta ohälsoförsäkringen i perspektiv av den statsfinansiella utvecklingen i stort. Beredningen skall vidare pröva hur avgiftsuttag och förmåner kan bestämmas för att tillgodose att försäkringen uppvisar finansiell balans. Därvid skall beaktas de restriktioner som av samhällsekonomiska skäl bör gälla det samlade skatte- och avgiftsuttaget samtidigt som försäkringsfunktionen gentemot den enskilde upprätthålls.
I direktiven erinras också om att reformeringen av ålderspensionssystemet bl.a. innebär att avgiften till denna försäkringsgren skall ligga fast, medan värdet av intjänade förmåner anpassas till förändringar i samhällsekonomiska och försäkringsmässiga förutsättningar. När systemet efter en övergångsperiod är i full funktion kommer det att vara finansiellt robust, och underskott kan uppträda endast temporärt. Enligt regeringens bedömning kan emellertid ohälsoförsäkringen inte utformas som ett finansiellt autonomt och avgiftsbestämt system. Förändringar i de försäkringsmässiga risker som ohälsoförsäkringen skall utgöra ett skydd mot kan på både kort och lång sikt komma att bli betydligt större än vad som gäller inom ålderspensioneringen. En fast avgift skulle därför kunna medföra kraftiga förändringar i ersättningsnivån inom försäkringen. Alternativt skulle krävas en betydande fondering för att kunna möta variationer i utnyttjandet av försäkringen utan att förändra avgift eller förmånsnivå. Ohälsoförsäkringen bör, till skillnad från det reformerade ålderspensionssystemet, till sin utformning i princip vara förmånsbestämd. Kompensationsgraden vid inkomstbortfall skall sålunda ligga fast. Beredningen skall dock överväga möjligheten att utforma uppräkningen (indexeringen) av de försäkringsersättningar som utges under längre perioder så att de anpassas till samhällsekonomiska förändringar. Den inom ålderspensionssystemet föreslagna följsamhetsindexeringen kan därvid utgöra en förebild.
Regeringen framhåller också i direktiven att variationer i den försäkringsmässiga risken, dvs. sjukfrånvaron, arbetsskadefrekvens etc., inte bör påverka ersättningsnivån. Vid varaktiga förändringar i försäkringsutnyttjandet kan dock inte undvikas att en avvägning måste göras mellan nivån på avgiftsuttaget till försäkringen och de förmåner som utges.
Utskottet anser att direktiven väl illustrerar de variationer över tiden som försäkringen kan uppvisa. Samtidigt tolkar utskottet direktiven som en garanti från regeringens sida om -- så långt man rimligen kan begära -- ett skydd mot förändringar i de grundläggande reglerna till följd av temporära förändringar i försäkringsutnyttjandet. Utskottet anser att en försäkring utformad i enlighet med de nämnda direktiven både blir robust och har fasta spelregler.
Utskottet kan på de i kompletteringspropositionen anförda skälen biträda ett system med utgiftstak. Utskottet anser emellertid att samma synsätt som regeringen gett uttryck för i direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen när det gäller att hantera variationer i utnyttjandet av förmånerna inom en allmän ohälsoförsäkring måste vara vägledande vad avser ohälsoförsäkringen när reglerna för ett utgiftstak utformas. Vad som anförts om det reformerade ålderspensionssystemet, som tillkommit genom en bred parlamentarisk överenskommelse, måste också beaktas i sammanhanget. Pensionssystemets karaktär kräver särskilda överväganden.
Utskottet delar helt uppfattningen att utgiftstak och ramar för de olika utgiftsområdena måste baseras på pålitliga prognoser över utgiftsutvecklingen och att arbetet med att snabbt få fram bättre metoder för framtagande av budgetprognoser måste prioriteras. Utskottet instämmer också i att rutiner och processer måste utvecklas för att följa utgiftsutvecklingen på olika områden. Utskottet anser att det inför det nya budgetsystemets tillämpning är angeläget att regeringen i propositionerna ger riksdagen en utförligare information om de bakomliggande faktorer som lett fram till regeringens kostnadsberäkningar, inte minst för att riksdagen inom och mellan de givna kostnadsramarna skall kunna prioritera mellan olika angelägna ändamål och få ett fullgott underlag för sitt eget uppföljningsarbete. Utskottet har i sitt yttrande ovan i anslutning till några av de aktuella anslagen redogjort för olika uppgifter som regeringen lämnat om anslagsberäkningen. Av redovisningen framgår att uppgifterna inte är tillräckliga för att riksdagen skall kunna få en uppfattning om vilka förändringar i anslagsberäkningen som föranleds av vilka förändringar i regelsystemet och inte heller vilka förändringar i anslagsberäkningarna som har andra orsaker. Som framgår finns också nya prognoser för anslaget till sjukförsäkringen som avviker från prognoserna i budgetpropositionen. Avvikelsen är så stor att den vid tillämpningen av de nya budgetprinciperna skulle kunna få svåra konsekvenser. Anslagsberäkningarna måste också redovisas på ett mer konsekvent sätt. De skillnader som av tradition finns mellan olika departement i hur anslagsberäkningarna redovisas bör uppmärksammas så att ett enhetligt system kan utvecklas för hela regeringskansliet.
Med det anförda anser utskottet att motionerna Fi32 yrkandena 3 och 5, Fi33 yrkande 55 och Fi40 yrkandena 4, 5, 14 och 15 får anses besvarade.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Alice Åström (v).
Avvikande meningar
Bilaga 5 (Socialdepartementet)
1. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi31 yrkande 6 avslag på beslutet om höjning av patientavgifterna i läkemedelsförsäkringen. Utskottet delar motionärernas uppfattning att förslaget om en ytterligare höjning av patientavgifterna bör avvisas i avvaktan på att regeringen återkommer med förslag om högkostnadsskydd som bör konstrueras så att de svagaste grupperna inte drabbas orimligt hårt av kraftigt höjda egenavgifter. Utskottet anser vidare att det är otillfredsställande att regeringens förslag till förändringar på olika områden inte föregås av ordentliga konsekvensanalyser vare sig det gäller kostnader eller tänkbara beteendeförändringar hos de grupper som berörs. Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med kommande förslag på läkemedelsförsäkringens område gör ordentliga analyser i nu nämnda hänseenden.
Mot bakgrund av det anförda bör finansutskottet tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 6.
Utskottet anser vidare att reglerna för den s.k. antagandeinkomsten för förtidspensionärer bör kopplas till inkomsten under en något längre tid än vad som gäller i dag samt att samma utgångspunkt bör gälla för avtrappning av bostadstillägget för förtidspensionärer som för ålderspensionärer. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi31 yrkande 8 som sin mening ge regeringen detta till känna.
I den moderata motionen Fi40 yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv vad gäller pensionsnivåer för arbets- resp. förvärvsoförmåga. Med hänsyn till den snabba ökningen de senaste 15--20 åren av kostnaderna för förtidspensioneringarna delar utskottet motionärernas uppfattning att reglerna för beviljande av förtidspension bör skärpas och ersättningsnivåerna sänkas. Sannolikt bör också enligt utskottets mening systemet konstrueras så att det ger olika skyddsnivåer för bristande arbetsoförmåga, som personer med mycket svåra funktionshinder har, och förvärvsoförmåga. Enligt utskottet bör högre förtidspensionsnivåer krävas vid arbetsoförmåga, medan lägre ersättningsnivåer kan accepteras för personer med förvärvsoförmåga. Utskottet förutsätter dock att Sjuk- och arbetsskadeberedningen kommer att överväga dessa frågor.
2. Sigge Godin (fp) anför:
I Folkpartiet liberalernas motion Fi32 anges att kompensationsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör vara 80 % och att regeringens förslag bör avslås. Utskottet gör samma bedömning, eftersom det kan befaras att stora grupper medborgare känner att de, trots att de har betalat höga skatter under många år, inte kan räkna med ett acceptabelt skydd om de drabbas av något oväntat. Många finner det orimligt att de just när de drabbas av t.ex. sjukdom samtidigt skall behöva hantera en drastisk försämring av sin ekonomi.
Utskottet anser vidare att det vore en strukturellt riktig åtgärd att låta den sjukpenninggrundande inkomsten fastställas med hänsyn till den levnadsstandard den försäkrade haft under en tid tillbaka. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör därför beräknas på den genomsnittliga inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden.
Beträffande frågan om en höjning av pensionsåldern anser utskottet -- oaktat det finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att ingendera ensidigt skall höja pensionsåldern -- att det statsfinansiella läget är sådant att det borde vara motiverat för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka reducera kostnaderna för det allmänna pensionssystemet. En stegvis höjning av pensionsåldern med ett år kan beräknas innebära en besparing på ca sex miljarder kronor per år fr.o.m. år 1998.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker bifall till motion Fi32 yrkandena 6 i denna del, 19 och 21.
Finansutskottet bör också tillstyrka bifall till motion Fi32 yrkande 23 om en fortsättning av den påbörjade restriktiviteten med beviljande av förtidspension efter 61 års ålder.
3. Alice Åström (v) anför:
I Vänsterpartiets motion Fi33 yrkandena 23 och 26 begärs dels att riksdagen avslår förslaget om en enhetlig kompensationsnivå i sjuklönesystemet samt sjuk- och föräldraförsäkringarna på 75 %, dels ett tillkännagivande om att karensdagen i sjukförsäkringen slopas. Vidare begärs i yrkandena 24 och 25 avslag på förslagen om minskade anslag till Föräldraförsäkring respektive till Sjukpennning och rehabilitering för budgetåret 1995/96. Utskottet gör samma bedömning som Vänsterpartiet och föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall till regeringens förslag och tillstyrker bifall till motion Fi33 yrkandena 23, 24 och 25 (delvis). Utskottet delar också motionärernas uppfattning att karensdagen bör slopas. Detta bör finansutskottet föreslå att riksdagen med bifall till motion Fi33 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna.
Läkemedelsavgiften har mellan juni 1991 och januari 1995 ökat från 75 kr till 125 kr per inköpstillfälle och vid uttag av två läkemedel till 150 kr. Den nu föreslagna ytterligare ökningen slår enligt utskottet hårdast mot de resurssvagaste grupperna i samhället. Resultatet blir att de som är i behov av läkemedel av ekonomiska skäl drar sig för att köpa ut medicin eller för att gå till läkare, vilket i sin tur kan försvåra sjukdomstillstånd och medföra ökade rehabiliteringsbehov. Utskottet anser med hänsyn härtill att finansutskottet bör avstyrka förslaget om höjda läkemedelskostnader och tillstyrka bifall till motion Fi33 yrkande 22.
4. Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet att förslaget om sänkt ersättningsnivå i sjuk- och föräldraförsäkringarna bör avslås och att i dessa försäkringar bör införas ett brutet tak som innebär att kompensationsnivån blir 80 % på sjukpenninggrundande inkomster upp till 12 000 kr per månad och däröver 40 %. Mot bakgrund härav anser utskottet att finansutskottet bör tillstyrka bifall till motion Fi34 yrkandena 16 och 17.
Utskottet anser vidare att många av de socialpolitiska besparingar som genomförts under innevarande budgetår har skett utan tillfredsställande konsekvensanalyser av de ekonomiska effekterna för socialt utsatta individer. Besparingar som sker under sådana premisser riskerar att medföra nya sociala kostnader i form av ökat socialbidragsberoende och ökad utslagning. Regeringen bör därför enligt utskottet tillsätta en parlamentarisk kommitté som utreder hur de senaste årens besparingar slår mot utsatta grupper och låginkomsttagare i syfte att ta fram förslag för att mildra effekterna. Utskottet anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi34 yrkande 18 som sin mening ge regeringen detta till känna.
5. Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet instämmer i Kristdemokratiska samhällspartiets uppfattning att regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå i föräldraförsäkringen och sjukersättningssystemen inbegripet rehabiliteringspenningen bör avslås samt att riksdagen bör besluta att två karensdagar skall gälla i sjukersättningssystemen. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion Fi35 yrkandena 7--10.
6. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall (m) och Alice Åström (v) anför:
Utskottet anser att förslaget att minska medlen till köp av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 och därmed dra ner på rehabiliteringsinsatserna leder till ökade kostnader för förtidspensioneringen, eftersom färre personer kommer att kunna återgå till arbete. Enligt utskottets mening ger en minskning av anslagsposten en helt felaktig signal till såväl myndigheter som sysslar med rehabilitering av långtidssjuka som människor i behov av sådan rehabilitering.
Mot bakgrund av det anförda bör finansutskottet avstyrka bifall till förslaget och tillstyrka bifall till motionerna Fi31 yrkande 7 och Fi33 yrkande 25 i denna del.
7. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anför:
Utskottet anser att det är viktigt för föräldrar att få möjlighet att ta del av sina barns vardagsmiljö genom t.ex. besök i och kontakt med barnomsorg och skola. De s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen har kunnat användas i detta syfte. Mot bakgrund av att kontaktdagarna slopas anser utskottet att föräldrar bör få rätt att spara tio dagar av föräldrapenningen efter barnets åttaårsdag till dess barnet fyller 12 år. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion Fi35 yrkande 31.
8. Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen om att delpensionen skall avskaffas i det nya ålderspensionssystemet. Det statsfinansiella läget är emellertid sådant att det borde vara motiverat för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka reducera kostnaderna för det allmänna pensionssystemet. Delpensionsförsäkringen bör därför avskaffas helt fr.o.m. år 1998.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker bifall till motion Fi32 yrkande 22.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
9. Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anför:
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Svux och svuxa har tidigare minskats kraftigt bl.a. genom att barntilläggen slopas den 1 juli 1995 och de båda stödformerna kommer genom regeringens förslag att minska ytterligare under vårterminen 1996. Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet har avvisat regeringens förslag om sänkta nivåer i arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidraget och genom omprioriteringar gett utrymme för att barntillägget behålls. Utskottet avvisar därför också i enlighet med motionerna Fi32 yrkande 8 och Fi48 yrkande 2 försämringarna av svux och svuxa.
10. Alice Åström (v) anför:
Studiestöd i form av svux och svuxa, som redan tidigare minskats till följd av sänkta kompensationsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen kommer inför höstterminen 1995 att ytterligare minskas kraftigt. Detta är en följd av olika samverkande faktorer. Riksdagen har nyligen beslutat dels att slopa barntilläggen inom svux och svuxa, dels att lägsta ersättning inom utbildningsbidragen, vars storlek återverkar på svux och svuxa, skall vara 245 kr i stället för som för närvarande 338 kr.
I kompletteringspropositionen föreslås att kompensationsnivån inom arbetslöshetsersättningen sänks till 75 % och att lägsta nivån på utbildningsbidragen sänks till 230 kr den 1 januari 1996. Därigenom minskar svux och svuxa ytterligare under vårterminen 1996. Vänsterpartiet har avvisat förslagen om sänkta nivåer inom utbildningsbidragen och därmed också försämringarna av nivån på svux och svuxa. Utskottet anser att finansutskottet med bifall till motion Fi33 yrkande 39 bör föreslå riksdagen att höja nivån på svux och svuxa till 75 % av dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen.
11. Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Miljöpartiet har motsatt sig att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 80 till 75 % och i stället föreslagit att besparingar kan ske genom att kompensationsnivån blir lägre i högre inkomstskikt. På grund härav kan utskottet inte heller acceptera att nivån på svux och svuxa sänks till följd av den av regeringen föreslagna sänkningen av kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen. Finansutskottet bör således tillstyrka bifall till motion Fi34 yrkande 23.
12. Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Alice Åström (v) anför:
Utskottet anser att det är bra att regeringen nu återkommer med förslag om att studiestödet till deltidsstuderande som läser på minst halvtid anpassas till studiernas omfattning. Utskottet anser emellertid att denna anpassning inte bör gälla enbart för vuxenstuderande i statlig och kommunal vuxenutbildning utan även för studerande vid folkhögskolor. Folkhögskolorna har också möjlighet att utforma ett flexibelt kurssystem och har många delstidsstuderande. Finansutskottet bör därför med tillstyrkande av motionerna Fi33 yrkande 37, Fi35 yrkande 14 och Fi48 yrkande 1 och med anledning av motion Fi33 yrkande 38 föreslå riksdagen en ändring i de framlagda lagförslagen i enlighet härmed.
13. Rose-Marie Frebran (kds) och Alice Åström (v) anför:
Enligt utskottets mening är det olyckligt om inte den av Studiestödsutredningen nu föreslagna samordningen av svux och svuxa genomförs utan att man avvaktar Studiemedelsutredningens slutbetänkande. Utskottet anser därför att finansutskottet med tillstyrkande av motionerna Fi33 yrkande 40, Fi35 yrkande 15 och Fi48 yrkande 3 bör föreslå ett tillkännagivande till regeringen om att svuxa på samma sätt som studiemedel och svux skall kunna beviljas för minst sex terminers studier på gymnasial nivå.
14. Rose-Marie Frebran (kds) anför:
Utskottet anser att det förslag om en avpassning av studiemedlen till utbildningens längd som riksdagen antog våren 1994 på förslag av den borgerliga regeringen var en riktig åtgärd. Eftersom riksdagen på förslag av den socialdemokratiska regeringen rev upp beslutet hösten 1994 anser utskottet att det tidigare beslutet från våren 1994 med bifall till motion Fi35 yrkande 36 bör återställas och att detta bör ges regeringen till känna.
15. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet har nyligen i betänkande SfU12 reservation 26 ansett att det bör vara en utgångspunkt för studiestödet att alla som läser på en viss nivå skall ha rätt till samma stöd, och undantag från denna regel bör begränsas till fall där särskilt behov föreligger. Utskottet har inte sett något skäl till varför just YTH-utbildningen som är en högskoleutbildning skall ges särskilt förmånliga stödmöjligheter. Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till yrkande 17 i motion Fi31 om att regeringens beslut att återinföra svux för denna utbildning bör upphävas.
Bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet)
16. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet har nyligen i betänkande SfU13 reservation 10 framhållit att under littera D. Invandring bör en större besparing än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen kunna göras för kommande budgetår. Regeringen återkommer i kompletteringspropositionen med nya besparingar. Utskottet anser emellertid mot bakgrund av den minskade tillströmningen av flyktingar att ytterligare besparingar bör kunna göras inom området med 400 miljoner kronor. Dessa besparingar kan främst avse förläggningskostnaderna och ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet men även kostnaderna för Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Finansutskottet bör därför tillstyrka motion Fi31 yrkande 19 och föreslå riksdagen att under anslagen för de nämnda ändamålen anvisa tillhopa 400 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
Ett tak för de offentliga utgifterna (bilaga 1 avsnitt 5:3)
17. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion Fi40 att konsekvenserna av felaktiga budgetprognoser kan bli mycket allvarliga och att den exceptionella statsskuldsituationen ställer särskilt hårda krav på prognoser och budgetuppföljning. Regeringen bör därför ge högsta prioritet åt arbetet att snabbt få fram bättre metoder för framtagandet av budgetprognoser.
Utskottet anser vidare att det är viktigt att förändringarna i socialförsäkringarna genomförs konsekvent och att reglerna därefter ligger fast så att hushållen får någorlunda fasta spelregler att rätta sig efter. Stabilitet och förutsägbarhet måste emellertid gå hand i hand med förändring och besparing. Förslaget om ett utgiftstak för de offentliga finanserna förefaller i den nu preliminärt föreslagna formen vara oklart. För regelstyrda bidragssystem som föräldraförsäkringen måste samtidigt med beslut om budgetpostens storlek och ett utgiftstak finnas anvisningar för hur eventuella neddragningar skall ske om behov av sådana föreligger. Det är viktigt att hushållen vet att så kan ske, så att de kan bygga upp reserver. Förändringar i ålderspensionssystemet bör undvikas, med undantag för att pensionsåldern bör kunna höjas om enighet kan uppnås om detta och att indexeringsprinciperna bör följa det reformerade systemets principer redan något år tidigare om det är tekniskt möjligt. Pensionssystem skall vara stabila så att människor på ett rimligt sätt kan planera sitt yrkesverksamma liv i vetskap om hur de kommer att ha det på sin ålders höst. Den försäkringsmässiga delen av ATP-systemet kan således inte infogas under ett utgiftstak.
Utskottet anser att finansutskottet med bifall till motion Fi40 yrkandena 4, 5, 14 och 15 bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Sigge Godin (fp) anför:
Utskottet har ingen invändning mot att frågan om ett s.k. utgiftstak för de offentliga utgifterna utreds. Det är dock omöjligt att ta ställning till "förslaget" på nuvarande helt otillräckliga underlag. Beroende på hur det utformas kan det antingen ge helt orimliga konsekvenser eller sammanfalla med den redan beslutade nya budgetprocessen.
I motion Fi32 har Folkpartiet liberalerna utvecklat sin syn på hur ett robust socialförsäkringssystem bör utformas, och motionen i denna del har redovisats i det förevarande yttrandet. Utskottet anser att ständiga försämringar av den sociala tryggheten bidrar till att skapa en osäkerhet som gör att människor inte minskar sitt privata sparande på det sätt som regeringens kalkyler bygger på. Hushållen måste kunna ställa krav på fasta spelregler och långsiktighet i socialförsäkringssystemet.
Finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi32 yrkandena 3 och 5 som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.
19. Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anför:
Utskottet anser att det aviserade förslaget om att införa ett utgiftstak för den offentliga sektorn bör avvisas och föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall till motion Fi33 yrkande 55.
Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y
Bilaga 10 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar detta yttrande till bilaga 5 yrkandena 8--10 samt motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27, Fi33 (v) yrkandena 19--21, Fi34 (mp) yrkande 19, Fi35 (kds) yrkandena 11 och 34 och Fi40 (m) yrkandena 10 och 11.
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 5 yrkandena 8 och 9 dels att riksdagen godkänner att statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård slopas per den 1 januari 1996, dels att riksdagen till reservationsanslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 645 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Med anledning av det ansträngda budgetläget gör regeringen den bedömningen att såväl engångsbesparingar som regelförändringar som innebär bestående besparingar behöver göras inom Socialdepartementets område. Regeringen föreslår därför att huvuddelen av det riktade statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård skall läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m. år 1996. För särskilda utvecklingsinsatser beräknas även fortsättningsvis medel under anslaget. Regeringen föreslår för ändamålet 75 000 000 kr för budgetåret 1995/96.
I propositionen anförs att i regeringens förslag till nytt generellt statsbidrag till kommunerna ingår även en utjämningsfaktor som beaktar kommunernas sociala struktur. Med hänsyn till att statsbidraget med den hittillsvarande fördelningsmetoden inte bidragit till en utveckling av vårdinsatserna i önskvärd riktning anser regeringen att huvuddelen av de medel som enligt propositionen 1994/95:100 bil. 6 föreslagits till kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård i stället bör läggas in i det generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1996. Förutom de medel som anslagits för särskilda utvecklingsinsatser (75 000 000 kr) finns för närvarande upptaget medel för såväl andra halvåret 1995 (215 000 000 kr) som för hela kalenderåret 1996 (430 000 000 kr). Regeringen föreslår att de medel som avsatts för särskilda utvecklingsinsatser bör kvarstå och att resterande medel för 1996 läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Vidare föreslås att bidraget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte betalas ut. Beträffande förslaget att avskaffa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård sägs vidare i propositionen att regeringen föreslår att utjämningen av kostnader och intäkter mellan kommuner respektive mellan landsting skall ske genom omfördelning av skatteinkomster och inte genom statliga tillskott.
I motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen engångsvis för andra halvåret 1995 anslår 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 11). Motionärerna anser att missbrukar- och ungdomsvården är ytterst angelägen, inte minst förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för. Att under ett halvår inte betala ut några statsbidrag alls ger helt fel signaler och försvårar kommunernas långsiktiga planering och arbete, anser motionärerna.
I motion Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa det särskilda anslaget Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (yrkande 19). Motionärerna anser med hänsyn till ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet att staten även nästa budgetår bör ge ett riktat bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård.
Utskottet har ingen erinran mot att det riktade statsbidraget till kommunerna för missbrukarvården och ungdomsvården slopas fr.o.m. år 1996 och att bidraget läggs in i det generella statsbidraget under sjunde huvudtiteln. Motion Fi34 (mp) yrkande 19 bör därför avstyrkas. Utskottet delar vidare uppfattningen i propositionen att de särskilda utvecklingsmedel som avsatts för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatserna (75 000 000 kr) skall kvarstå under anslaget.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att de medel (215 000 000 kr) som finns upptagna på anslaget för andra halvåret 1995 av statsfinansiella skäl inte bör betalas ut. Motion Fi35 (kds) yrkande 11 bör därför avstyrkas. Anslaget till missbrukarvård och ungdomsvård bör som regeringen föreslagit minskas med 645 000 000 kr i förhållande till riksdagens beslut den 26 april 1995 (SoU15, rskr. 294).
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen till reservationsanslaget Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.
Regeringen gör, mot bakgrund av det statsfinansiella läget, den bedömningen att medel motsvarande 70 miljoner kronor bör dras in som besparing. Regeringen föreslår därför att riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisar ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslås i prop. 1994/95:100 bil. 6. Avseende budgetåret 1994/95 har regeringen beslutat att som besparing dra in 20 miljoner kronor från anslaget.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag att till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än som föreslagits i budgetpropositionen. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden. Riksdagen har den 26 april beslutat i enlighet med förslaget i budgetpropositionen (SoU15, rskr. 294).
Assistansersättning
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens aviserade förslag om att spara 1 200 000 000 kr på assistansersättningen till svårt funktionshindrade enligt vad i motionen anförts om att den enskildes behov skall styra kostnadsnivån och inte regelsystemet (yrkande 19). Motionärerna anför att det faktum att kostnaderna för assistansersättningen överskridits inte enbart beror på fel i regelsystemet utan troligen på att behovet av stöd och service till svårt funktionshindrade underskattats. Det står helt klart att den nya rättighetslagen för funktionshindrade har givit ett större oberoende och en ökad frihet för många som drabbats av ett funktionshinder. Dessa kostnader skall, enligt motionärerna, betalas solidariskt över skattsedeln. Det skall vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen skall vara.
I kompletteringspropositionen redovisar regeringen att en särskild utredare tillkallats med uppdrag att se över frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem. Bakgrunden är att statens kostnader för assistansersättningen beräknas uppgå till ca 3,7 miljarder kronor per år, vilket innebär en ökning med 1,2 miljarder kronor i förhållande till vad som angavs när reformen beslutades. Utredarens huvuduppgift skall, enligt propositionen, vara att lämna förslag till åtgärder som leder till att nuvarande kostnadsutveckling bryts och att förbättrad kostnadskontroll uppnås. Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte får överstiga 2 850 miljoner kronor beräknat i 1995 års penningvärde, vilket innebär ett utökat finansiellt utrymme med drygt 300 miljoner kronor i förhållande till vad som budgeterades vid reformens ikraftträdande. I uppdraget ingår att utarbeta förslag som gör det möjligt att tydligare än för närvarande avgränsa dels själva insatsen personlig assistans från andra närliggande verksamheter, dels den krets som skall vara berättigad till stödformen. I direktiven till utredaren framhålls att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning skall bibehållas. I propositionen anförs vidare att regeringen senare kommer att föreslå åtgärder vad gäller den statliga assistansersättningen.
Utskottet har inget att erinra mot att frågan om assistansersättningens finansiering och regelsystem utreds. Samtidigt bör framhållas att det är angeläget, vilket också framgår av direktiven, att assistanslagstiftningens karaktär av rättighetslagstiftning bibehålls. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa utredarens kommande förslag på området. Motion Fi33 (v) yrkande 19 bör därför enligt utskottets mening avstyrkas.
Övriga motioner inom socialutskottets ansvarsområde
Bidragsförskott
I tre motioner tas frågan om restriktivare regler för bidragsförskotten upp, nämligen i motion Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 9, motion Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 27 och motion Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 34. I motion Fi31 yrkas att presumtionen ändras så att utgångspunkten blir att föräldrarna kan betala till dess att t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar det motsatta. I motion Fi32 yrkas allmänt restriktivare regler och i motion Fi35 anförs att kostnaderna för bidragsförskotten bör reduceras med 500 miljoner kronor genom skärpning av reglerna.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga fram förslag till ändringar i underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om besparingar inom systemet uppnås. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa beredningens kommande förslag. Motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnbidrag
I motion Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att från den 1 januari 1996 höja barnbidraget från 7 680 kr till 8 280 kr per barn och år (yrkande 20), vidare yrkas om förändring av flerbarnstillägget enligt vad i motionen anförts (yrkande 21). Motionärerna anför att de motsatte sig den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april. De föreslår nu en höjning till 8 280 kr per barn och år. Motionärerna framhåller att de anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra så att alla barn får samma bidrag och att detta bör vara högre än nu. Nu bör riksdagen besluta att från den 1 januari 1996 slopa flerbarnstillägget för tredje barnet samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn skall utgå med 500 kr per månad. Detta beräknar motionärerna skulle innebära en besparing på brutto 590 miljoner kronor, vilken bör användas till den sociala budgeten.
Utskottet konstaterar att det av statsfinansiella skäl har varit nödvändigt att sänka barnbidraget fr.o.m. januari 1996. Utskottet ser inga möjligheter att nu åter höja barnbidraget.
Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare sänkning av flerbarnstilläggen än den begränsade sänkning som riksdagen beslutade hösten 1994. En ytterligare sänkning skulle slå allt för hårt mot de större barnfamiljer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Barnomsorg m.m.
I motion Fi40 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att barnomsorgslagen samt de tvingande bestämmelserna om socialbidragets storlek i socialtjänstlagen avskaffas (yrkande 10), dels att kommunerna skall få rätt att besluta om kommunala vårdnadsbidrag och om avdragsrätt för dokumenterade barnomsorgskostnader vid den kommunala beskattningen (yrkande 11). Motionärerna anför att det kommunala självstyret bör förändras, så att en återgång sker till den ursprungliga kommunala modellen. Staten skall inte styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer, skattetryck etc. De kommunala verksamheter som i dag regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Vidare anför motionärerna att eftersom barnomsorgspolitiken bör styras av kommunerna utan statlig inblandning bör också kommunerna ha rätt att inrätta kommunala vårdbidrag och också stadga om rätt till avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen bör avskaffas.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är en viktig del i familjepolitiken för att främja föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Lagregleringen av kommunernas ansvar för barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om socialbidragen behandlats av Socialtjänstkommittén vars betänkande fortfarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet vidhåller att regeringens kommande förslag på området bör avvaktas. Motion Fi40 (m) yrkande 10 bör enligt utskottets mening avstyrkas.
Riksdagen beslöt i december 1994 att avskaffa vårdnadsbidraget och rätten till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser inte heller att kommunala vårdnadsbidrag bör införas. Motion Fi40 (m) yrkande 11 bör således avstyrkas.
Stockholm den 18 maj 1995 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds).
Avvikande meningar
1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Chatrine Pålsson (kds) anser att det stycke under avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "(SoU15, rskr. 294)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de förebyggande insatser, öppenvård och andra frivilliga insatser som kommunerna står för är ytterst angelägna. Det skulle ge helt fel signaler att inte betala ut några statsbidrag alls under ett halvår och det skulle också försvåra kommunernas långsiktiga planering och arbete. Utskottet föreslår därför i enlighet med förslaget i motion Fi35 (kds) yrkande 11 att det engångsvis för andra halvåret 1995 bör anslås 215 000 000 kr till kommunal missbrukarvård och ungdomsvård.
2. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
Thomas Julin (mp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det med hänsyn till riskerna för en ökad förekomst och användning av droger till följd av EU-medlemskapet även nästa budgetår bör ges ett riktat bidrag till kommunerna till missbrukarvård och ungdomsvård. Utskottet föreslår därför i enlighet med motion Fi34 (mp) yrkande 19 och med anledning av motion Fi35 (kds) yrkande 11 att regeringens förslag att slopa statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård och minska anslaget med 645 000 000 kr avslås.
3. Assistansersättning
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Assistansersättning bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att assistansersättningen utreds. Utredningen bör dock göras förutsättningslöst. Det måste vara de funktionshindrades behov som skall bestämma hur stor insatsen personlig assistans skall vara och inte statens finanser. Utskottet anser att direktiven angående översynen av assistansersättningens finansiering och regelsystem därför skall ändras, så att något tak för statens kostnader inte sätts i förväg utan att det blir behovet av assistans som blir avgörande för vilka kostnader staten får ta. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening med anledning av motion Fi33 (v) yrkande 19 ge regeringen till känna.
4. Bidragsförskott
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Härvid bör regeringen överväga förslagen i motion Fi31 (m), Fi32 (fp) och Fi35 (kds). Presumtionen för bidragsförskotten bör ändras. Utgångspunkten skall vara att föräldrarna kan betala för sina barn till dess t.ex. socialnämnd eller försäkringskassa intygar motsatsen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9, Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
5. Bidragsförskott
Barbro Westerholm (fp) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion Fi32 (fp) att det behövs restriktivare regler för bidragsförskotten. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Fi32 (fp) yrkande 27 och med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 och Fi35 (kds) yrkande 34 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
6. Bidragsförskott
Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet Bidragsförskott bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till restriktivare regler för bidragsförskotten. Målet bör vara att spara 500 miljoner kronor genom en skärpning av reglerna.
Vad utskottet anfört med bifall till motionerna Fi32 (fp) yrkande 27 och Fi35 (kds) yrkande 34 samt med anledning av motionerna Fi31 (m) yrkande 9 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
7. Barnbidrag
Stig Sandström (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Barnbidrag bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den sänkning av barnbidraget som riksdagen beslutade om den 26 april. Denna sänkning står inte i överensstämmelse med allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket ansträngda ekonomiska situation. Besparingar inom familjepolitiken kan inte enbart beröra de allmänna barnbidragen utan måste också omfatta andra delområden. Utskottet föreslår därför att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari 1996 höjs, så att det utgår med 8 280 kr per barn och år.
Utskottet anser att flerbarnstilläggen på sikt bör upphöra och att det nu finns anledning att gå vidare i avvecklingen. Utskottet föreslår således med verkan fr.o.m. 1 januari 1996 att flerbarnstillägget slopas för tredje barnet samt att flerbarnstillägget för fjärde och varje ytterligare barn utgår med 500 kronor per månad.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi33 (v) yrkandena 20 och 21 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
8. Barnomsorg m.m.
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser att utskottets bedömning under avsnittet Barnomsorg m.m. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att staten inte skall styra kommunernas val av verksamhet och omfattningen av densamma. Kommunerna skall ges rätt att själva bestämma omfattningen av barnomsorg, socialbidragsnivåer m.m. De kommunala verksamheter som i dag regleras i socialtjänstlagen bör vara kommunernas eget ansvar. Eftersom kommunerna själva skall besluta om barnomsorgen bör de också ges rätt att införa kommunala vårdnadsbidrag och rätt att medge avdrag från den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Reglerna om barnomsorg i socialtjänstlagen bör enligt utskottets mening avskaffas.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi40 (m) yrkandena 10 och 11 bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Roland Larsson (c) anför:
I propositionen har inte lagts fram några förslag inom socialutskottets beredningsområde vad gäller familjepolitiken. Jag har därför avstått från att anmäla avvikande mening angående barnomsorgen m.m. Detta innebär ingen ändrad inställning från Centerpartiets sida i dessa frågor.
Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU6y Bilaga 11 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat bereda kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser bilaga 13 anslagen Stöd till trossamfund m.m. (B 1), Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. (D 2), Utveckling av ideell verksamhet (E 4) och Stöd till idrotten (E 6) samt över motionerna 1994/95:Fi32 yrkande 29, 1994/95:Fi33 yrkande 46, 1994/95:Fi34 yrkande 6 delvis, 1994/95:Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27, och 1994/95:Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5.
Utskottet
Anslagen Stöd till trossamfund m.m., Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., Utveckling av ideell verksamhet och Stöd till idrotten
Riksdagen har efter förslag av regeringen beslutat att för nästa budgetår till Stöd till trossamfund m.m. anvisa ett reservationsanslag på 94 500 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet. 1994/95:KrU12, rskr. 1994/95:206), till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. anvisa ett reservationsanslag på 174 303 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet. 1994/95:KrU27, rskr. 1994/95:351), till Utveckling av ideell verksamhet anvisa ett reservationsanslag på 23 700 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet. 1994/95:KrU27, rskr. 1994/95:351) samt till Stöd till idrotten anvisa ett reservationsanslag på 792 260 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 14, bet. 1994/95:KrU14, rskr. 1994/95:224).
Regeringen föreslår i propositionen med hänvisning till generella sparbehov att riksdagen med ändring av sina tidigare beslut anvisar ett reservationsanslag på 91 200 000 kr till Stöd till trossamfund m.m. och ett reservationsanslag på 787 860 000 kronor till Stöd till idrotten, således en minskning av anslagsbeloppen med 3 300 000 kronor respektive 4 400 000 kronor i förhållande till riksdagens beslut. Regeringen föreslår vidare att riksdagen anvisar reservationsanslag till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och till Utveckling av ideell verksamhet med belopp som är 3 200 000 kronor respektive 1 000 000 kronor lägre än vad som föreslagits i budgetpropositionen och som tillstyrkts av utskottet. Sedan kompletteringspropositionen överlämnats till riksdagen, har riksdagen fattat beslut beträffande medelsanvisningarna till anslagen Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. och Utveckling av ideell verksamhet, beträffande båda anslagen i enlighet med vad som föreslagits i budgetpropositionen.
Motionärerna bakom motionerna Fi35 (kds) och Fi49 (kds) anser att förslagen i kompletteringspropositionen om minskningar av anslagen bör avslås (Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5).
Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget anser utskottet i likhet med regeringen att det är nödvändigt att göra ytterligare besparingar i statsbudgeten. Utskottets överväganden leder mot den bakgrunden till slutsatsen att vad som anförs i motionerna inte ger anledning att avvika från regeringens förslag. Utskottet föreslår således att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionen beträffande medelsanvisningen under de fyra här berörda anslagen och avstyrker motionerna Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5.
Vissa kulturanslag m.m.
I motion Fi34 (mp) föreslår motionärerna ökningar av vissa anslag på kulturhuvudtiteln m.m. (yrkande 6 delvis).
Riksdagen bör enligt motionärerna utöver tidigare anvisade medel under anslaget Centrala museer: Myndigheter (B 4) anslå 15 000 000 kronor för att projektera ett filmmuseum, ett kvinnomuseum och ett teater- och dansmuseum samt under anslaget Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern (C 10) anslå 50 miljoner kronor.
Regeringen har överlämnat Museiutredningens betänkande (SOU 1994:51) Minne och bildning till Kulturutredningen. Nämnda betänkande, som innehåller en översyn av mål och strukturfrågor inom det statliga och statsunderstödda museiväsendet, skall tillsammans med remissyttrandena över betänkandet utgöra underlag för Kulturutredningens fortsatta överväganden i museipolitiska frågor (se härom bet. 1994/95:KrU15 och bet. 1994/95:KrU18). Utskottet har i flera olika sammanhang som sin mening uttalat att Kulturutredningens arbete inte bör föregripas.
Utskottet vill vidare anföra följande. I betänkandet om film m.m. (bet. 1994/95:KrU25) avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med förslag om att avsätta medel till ett nationellt filmmuseum. Enligt utskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning att avvika från nämnda ståndpunkt. Under nästa riksmöte kommer utskottet att behandla motioner väckta under allmänna motionstiden med förslag om att inrätta ett kvinnomuseum och ett teatermuseum. Utskottet vill även erinra om att det redan finns ett dansmuseum i Stockholm. Det finns också ett teatermuseum, nämligen Drottningsholms teatermuseum som arbetar med alla former av teaterverksamhet och teaterhistoria. Båda dessa museer erhåller ekonomiskt stöd från anslaget Bidrag till vissa museer m.m.
Utskottet har tidigare under våren avstyrkt ett motionsyrkande om att undanta Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern från i budgetpropositionen föreslagna besparingar (prop. 1994/95:100 bilaga 12, bet. 1994/95:KrU22). Riksdagen har följt utskottets förslag (rskr. 1994/95:286). Vad som anförs i motionen ger inte anledning att frångå bedömningen i angivna betänkande.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi34 yrkande 6 i här aktuell del.
Motionärerna bakom motion Fi34 (mp) föreslår även att anslaget till Radio- och TV-verket skall ökas med 555 miljoner kronor (yrkande 6 delvis). Motionstexten synes syfta till en uppföljning av ett förslag från Miljöpartiet, som kulturutskottet behandlar i sitt betänkande om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten (bet. 1994/95:KrU26), och som innebär att public service-företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Utbildningsradion samt Radio Sweden inte skall drabbas av en av regeringen föreslagen besparing om 11 % under perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1998.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att medelstilldelningen till public service-företagen belastar rundradiokontot och således inte berör statsbudgeten. Vidare ingår motionsförslaget i ett alternativt budgetförslag för nästa budgetår medan besparingen på public service-företagen -- i enlighet med vad som redovisats ovan -- avser en längre tid.
Kulturutskottet föreslår att finansutskottet skall avstyrka motionsförslaget till ökning av anslaget för Radio- och TV-verket.
Motionärerna bakom motion Fi33 (v) hemställer att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel (yrkande 46). Motionärerna anser beträffande anslaget C 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. att anslagsposten Centrala amatörorganisationer bör förstärkas med 4 000 000 kronor, att ytterligare 10 000 000 kronor bör beräknas för anslagsposten Centrumbildningar och att 10 000 000 kronor utöver vad som tidigare i år beslutats bör anvisas till anslagsposten Kultur i arbetslivet. Motionärerna anser vidare att 10 000 000 kronor bör anslås till kulturkonsulentverksamhet bestående i verksamhet för att utveckla människors skapande i det regionala kulturlivet. I motionen anförs även att 10 000 000 kronor bör anvisas till regionala filmfonder. Enligt motionärerna bör till Våldsskildringsrådet på tilläggsbudget anvisas ytterligare 3 000 000 kronor för stimulans av projekt i skolan, för rådets egen verksamhet och för forskning på uppdrag av rådet.
Riksdagen har i enlighet med kulturutskottets förslag tidigare under våren beslutat om medelsanvisning under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (prop. 1994/95:100 bilaga 12, bet. 1994/95:KrU16, rskr. 1994/95:252). Enligt utskottets mening ger innehållet i motionen inte anledning för riksdagen att begära förslag hos regeringen om ytterligare medelstilldelning till verksamheter under nämnda anslag.
Utskottet behandlade förra året ett motionsyrkande med förslag om att tjänster för regionala kulturkonsulenter skulle inrättas och att statligt stöd skulle utgå för att finansiera tjänsterna (bet. 1993/94:KrU18). Utskottet avstyrkte yrkandet med motiveringen att det låg inom Kulturutredningens uppdrag att ta ställning till frågor om att inrätta sådana tjänster. Denna bedömning är enligt utskottets mening alltjämt hållbar. Utskottet anser således att det inte föreligger skäl för riksdagen att begära förslag till medelsanvisning till kulturkonsulentverksamhet på sätt som föreslås i motionen.
Utskottet har tidigare i år i sitt betänkande om film m.m. avstyrkt motionsyrkanden om stöd till regional filmproduktion (bet. 1994/95:KrU25). Riksdagen har godkänt betänkandet (rskr. 1994/95:289). Utskottet beskrev i betänkandet relativt utförligt de regionala satsningar som gjorts i landet. Utskottet framhöll även att det i enlighet med film- och videoavtalet ankommer på Svenska Filminstitutets styrelse att efter förslag från filmkonsulenterna fördela produktionsstödet till svensk filmproduktion och att styrelsen vid fördelningen av stödet inte skall ta hänsyn till produktionsorten. Utskottet uttalade också att det framstår som naturligt att Kulturutredningen behandlar frågor som rör regional filmproduktion. Med hänvisning till vad som anförs i nämnda betänkande anser utskottet att motionsyrkandet om stöd till regionala filmfonder bör avslås av riksdagen.
Då det gäller Våldsskildringsrådet vill utskottet framhålla att det ankommer på regeringen att inom ramen för de medel som anvisas under anslaget B 1. Regeringskansliet m.m. under första huvudtiteln tillföra rådet behövliga resurser. Utskottet är inte berett att föreslå finansutskottet att begära förslag om tilläggsanslag i det syfte som anges i motionen.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet avslår motion Fi33 i här berörd del (yrkande 46).
Folkbildning
Riksdagen har efter förslag av regeringen beslutat att för nästa budgetår till Bidrag till folkbildningen anvisa ett anslag på 3 472 357 000 kronor (prop. 1994/95:100 bilaga 9, bet. 1994/95:KrU9, rskr. 1994/95:203).
I motion Fi32 (fp) framställer motionärerna ett förslag om att anslaget Bidrag till folkbildningen skall minskas med 300 000 000 kronor (yrkande 29). Kulturutskottet har i ovannämnda betänkande om folkbildning, ingående behandlat flera motionsyrkanden om minskning av anslaget och föreslagit riksdagen att avslå dem. Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning till vad utskottet har anfört i angivna betänkande föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi32 yrkande 29.
Stockholm den 18 maj 1995
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Marianne Andersson (c), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan Backman (m), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Annika Nilsson (s) och Per Lager (mp).
Avvikande meningar
1. Anslagen Stöd till trossamfund m.m., Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m., Utveckling av ideell verksamhet och Stöd till idrotten
Fanny Rizell (kds) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "4 och 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de besparingar som föreslås i de fyra här aktuella anslagen kan ses mera som ett uttryck för en princip att alla verksamheter skall spara än som genomtänkta besparingsalternativ. Enligt utskottets mening skulle de föreslagna minskningarna av anslagen få rent kontraproduktiva effekter om de genomfördes. I samtliga fall handlar det om verksamheter som engagerar många människor, inte minst ungdomar, och som snarare behöver utvecklas än avvecklas eftersom de utgör en förebyggande resurs i samhället. På grund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet avstyrker regeringens förslag i propositionen och tillstyrker motionerna i här aktuella delar (Fi35 yrkandena 23, 24, 26 och 27 och Fi49 yrkandena 1, 2, 4 och 5).
2. Ökning av medelsanvisningen under vissa kulturanslag m.m.
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Regeringen har" och slutar med "och TV-verket" bort ha följande lydelse:
För att klara den allvarliga situation som Sverige befinner sig i är det enligt utskottets mening viktigt att den kultur som erhåller offentligt stöd och som är tillgänglig för stora grupper i samhället inte drabbas av kvalitetsförsämringar. Det är särskilt viktigt att satsa på kultur i ekonomiskt svåra tider. Utskottet anser att en projektering för ett kvinnomuseum, ett filmmuseum och ett teater- och dansmuseum bör inledas. Nämnda projektering bör finansieras genom en ökning med 15 000 000 kronor av anslaget B 4. Centrala museer: Myndigheter.
Det är angeläget att kultur som erhåller offentligt stöd även fortsättningsvis är tillgänglig för alla. För att biljettpriserna skall kunna hållas på en rimlig nivå och teatrarna leva upp till sina nationella uppdrag bör enligt utskottets mening varken Riksteatern, Dramaten eller Operan drabbas av minskad köpkraft. Utskottet anser därför att riksdagen under anslaget C 10. Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern bör anvisa 50 000 000 kronor utöver vad som tidigare i år har beslutats av riksdagen.
Med hänsyn till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi34 yrkande 6 i här berörd del hemställer att riksdagen antar de förslag till förändringar av statsbudgetens utgifter som förordas i motionen beträffande här aktuella anslag under Kulturhuvudtiteln.
Motionärerna bakom -- -- -- =utskottet 9 rader -- -- -- december 1998.
Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB är väl fungerande public service-företag. Nämnda företag spelar en mycket viktig roll som kulturell kraft i det kommersiella medieutbudet. Med hänsyn härtill och till vad som anförts i utskottets betänkande 1994/95:KrU26 om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten reservation 2 bör nämnda företag inte drabbas av sparbeting. Utskottet anser att public service-verksamheten inte bör drabbas av några besparingar under perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1998. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen i frågan.
3. Begäran om förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel
Charlotta L Bjälkebring (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Riksdagen har i" och slutar med "(yrkande 46)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att amatörkulturen fyller viktiga funktioner i samhället och att det bör avsättas ytterligare medel till denna verksamhet. Likaså är det enligt utskottets mening av stor betydelse att de fria grupperna inom kulturområdet ges ett utökat stöd. Utskottet erinrar om att dessa grupper bl.a. står för 70--80 % av all barnteater, men att grupperna samtidigt har svårigheter att få engagemang på grund av det kärva ekonomiska läget hos bl.a. landsting och kommuner. Som motionärerna anför är kulturinsatser i arbetslivet en viktig del i strävandena för att öka delaktigheten i kulturlivet och utgör även ett medel för att uppnå kulturell jämlikhet. Utskottet anser mot den bakgrunden att även nämnda verksamhet bör ges ytterligare statsbidrag.
Enligt utskottets mening bör det göras en regional satsning på kulturkonsulentverksamhet av det slag som beskrivs i motionen. Kulturkonsulenter skulle kunna utveckla människors skapande i det regionala kulturlivet och stimulera samverkan mellan amatörer och professionella kulturutövare. Utskottet anser att statliga medel bör avsättas för denna verksamhet.
Som motionärerna anför är det viktigt att det i Sverige produceras och visas mycket inhemsk film. Det är därvid enligt utskottets mening betydelsefullt att den regionala filmproduktionen ges ett generöst stöd, eftersom de regionalt inspelade filmerna väl speglar den svenska verkligheten och ger bilder där människor känner igen sig. Sådan filmproduktion är också i hög grad sysselsättningsskapande och kan även generera exportinkomster genom att Sverige görs mera känt utomlands. Mot denna bakgrund anser utskottet att det bör anslås medel till regionala filmfonder på sätt som anförs i motionen.
Våldsskildringsrådet har för närvarande endast begränsade möjligheter att skapa opinion och bedriva annan verksamhet för att motverka det våld som i dag finns i samhället. Utskottet anser därför att ytterligare medel bör anslås till rådet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi33 yrkande 46 hemställer att riksdagen begär förslag rörande Kulturdepartementets huvudtitel i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utbildningsutskottets yttrande
1994/95:UbU7y Bilaga 12 Kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 bil. 8 och 13)
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets beredningsområde.
Finansutskottet har samma dag beslutat överlämna till utbildningsutskottet bilaga 8 Utbildningsdepartementet, i vad avser punkterna C 43. Enskilda och kommunala högskoleutbildningar m.m. och F 2. Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område. Dessa punkter behandlar utbildningsutskottet i sitt betänkande 1994/95:UbU22 Ytterligare medel inom Utbildningsdepartementets område.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet regeringens förslag i propositionen, bilaga 8 Utbildningsdepartementet utom de ovan nämnda punkterna och bilaga 13 Civildepartementet såvitt avser punkten A 1. Länsstyrelserna m.m. jämte motionerna 1994/95:Fi33 yrkande 50, 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 samt 1994/95:Fi43.
Besparingar engångsvis
Med anledning av det ansträngda budgetläget bedömer regeringen att engångsbesparingar behöver göras inom Utbildningsdepartementets område. Enligt regeringen kan ca 213 miljoner kronor sparas genom indragning av reservationsmedel från budgetåret 1993/94 och ca 86 miljoner kronor genom neddragningar av innevarande års anslag.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen har anfört om dessa besparingar.
Universitet och högskolor m.m.
Anslaget C 44. Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan
Under detta anslag beräknas medel för utvecklingsverksamhet och internationell samverkan med anledning av Sveriges inträde i Europeiska unionen m.m.
Utskottet har tidigare, i enlighet med regeringens förslag, (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. 1994/95:UbU15) föreslagit att riksdagen till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan anvisar ett reservationsanslag på 90 390 000 kr. Regeringen föreslår nu en besparing om 30 miljoner kronor under detta anslag. De svenska åtagandena i utvecklingsverksamhet och internationell samverkan skall ändå kunna upprätthållas, heter det i propositionen. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen och tillstyrker därför den föreslagna besparingen.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet med bifall till proposition 1994/95:150 tillstyrker att riksdagen, med ändring av vad utbildningsutskottet tidigare föreslagit, till Utvecklingsverksamhet och internationell samverkan under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 30 miljoner kronor lägre än vad regeringen och utskottet tidigare föreslagit.
Anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9) att riksdagen under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1995/96 skulle anvisa ett reservationsanslag på 735 340 000 kr. Vidare föreslog regeringen i propositionen om jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164) att riksdagen under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning skulle anvisa 37,5 miljoner kronor utöver vad som begärdes i budgetpropositionen. Regeringen föreslår nu att -- om riksdagen bifaller förslaget i proposition 1994/95:164 -- medlen under förevarande anslag minskas med 37,5 miljoner kronor. Härutöver föreslår regeringen en besparing på anslaget om 22,5 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet har, i enlighet med regeringens förslag, tillstyrkt att riksdagen till anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag på 735 340 000 kr (bet. 1994/95:UbU15). Vidare har utskottet tillstyrkt att riksdagen -- utöver de medel som utskottet tillstyrkt i betänkande 1994/95:UbU15 -- skall anvisa ytterligare 37,5 miljoner kronor under anslaget C 47. Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning (bet. 1994/95:UbU18 s. 48, mom. 30).
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot de föreslagna besparingarna. Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. -- med ändring av vad utskottet tidigare tillstyrkt och under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet har föreslagit (bet. 1994/95:UbU15 och 1994/95:UbU18) -- anvisar ett belopp som är sammanlagt 60 miljoner lägre än vad regeringen och utskottet tidigare har föreslagit.
Nationella och internationella forskningsresurser
Anslaget D 19. Europeisk forskningssamverkan
Anslaget Europeisk forskningssamverkan omfattar medel för Sveriges deltagande i internationella, främst europeiska, forskningsorganisationer. Även kostnader i samband med Sveriges deltagande i Europeiska unionens (EU) forskningsprogram bekostas med medel från anslaget, dock inte de kostnader som Sverige betalar genom sin medlemsavgift till EU.
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100 bil. 9) föreslagit att riksdagen skall anvisa ett ramanslag på 642 533 000 kr, till Europeisk forskningssamverkan. Utbildningsutskottet har tillstyrkt att riksdagen anvisar det begärda beloppet (bet. 1994/95:UbU15, mom. 139). Regeringen föreslår nu en besparing på detta anslag om 82,5 miljoner kronor. Minskningen avser anslagsposten 7. Till regeringens disposition. Regeringen bedömer att de svenska åtagandena i det internationella forskningssamarbetet ändå skall kunna fullföljas. Om så inte blir fallet får dessa finansieras inom ramen för ordinarie anslag, heter det i propositionen.
Utskottet har ingen anledning att göra någon annan bedömning än regeringen. Utbildningsutskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker bifall till proposition 1994/95:150 såvitt avser den föreslagna besparingen under förevarande anslag.
Övrigt
Miljöpartiet har i motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25 föreslagit att ett avdrag, benämnt grundforskningsavdrag (GFA), om 5 % skall tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning avser motionärerna all forskning som har annan finansiering än anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt motionärerna ge en inkomst på ca 2 miljarder kronor per år. Dessa medel bör användas för en förstärkning med 1 miljard vardera av forskningsrådens resurser respektive fakultetsanslagen.
Utbildningsutskottet har nyligen behandlat frågor om bl.a. resurser till forskning (bet. 1994/95:UbU15). Utskottet har därvid avstyrkt bifall till då föreliggande motioner med likartat förslag med hänvisning till att regeringen beslutat om en översyn av forskningsfinansieringen. Översynen avser bl.a. balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer. Utskottet avstyrker med samma motivering de nu föreliggande motionsyrkandena.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker motion 1994/95:Fi34 yrkandena 24 och 25.
Länsstyrelserna m.m.
Regeringen har vad gäller anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. Civildepartementets huvudtitel föreslagit besparingar om sammanlagt 24,6 miljoner kronor. Av detta belopp avser 15 miljoner kronor medel till länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet. Dessa medel tillfördes länsstyrelserna i anslutning till genomförandet av reformeringen av den regionala statliga förvaltningen den 1 juli 1991.
Vänsterpartiet avvisar i sin motion 1994/95:Fi33 yrkande 50 besparingen om 15 miljoner kronor avseende länsexperterna på utbildningsområdet. Motionärerna framhåller att länsexperterna vid landets länsstyrelser har en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen. I motion 1994/95:Fi43 (fp) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna. Utbildningsfrågorna är en integrerad och självklar del i länsstyrelsens arbete med länets utveckling och framtid. Motionärerna anser att den specialistkompetens som finns hos länsexperten inom utbildningsområdet är nödvändig för ett framgångsrikt utvecklingsarbete. Den föreslagna besparingen med inriktning mot utbildningsområdet är olycklig, heter det i motionen och i stället föreslås att besparingen får formen av en generell besparing (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra följande.
Länsstyrelserna skall med utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter göra en väl förankrad analys av om utbudet är ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningsanordnare med planeringsunderlag.
Det nya styrsystemet på skolområdet med en klar ansvarsfördelning mellan stat och kommun innebär att det inte finns behov av något mellanled på regional nivå som självständigt fattar beslut i frågor som gäller den nationella skolpolitiken. Detta uttrycktes tydligt i samband med att den nya ansvarfördelningen inom skolans område lades fast (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). På nationell nivå har Skolverket i uppgift att ansvara för uppföljning, utvärdering, tillsyn och att ge ett allmänt planeringsunderlag avseende skolområdet. På motsvarande sätt kommer den nya myndigheten på högskoleområdet, Högskoleverket, som kommer att inrättas från den 1 juli 1995 enligt förslag av regeringen, att få i uppgift att svara för nationella intressen inom högskoleområdet och ge ett allmänt underlag för planering och utveckling av högskoleområdet (prop. 1994/95:165, UbU17).
I arbetet för länsexperterna inom utbildningsområdet har som regeringen framhåller bl.a. ingått att förse utbildningsanordnare med planeringsunderlag. Utskottet vill också peka på att länsstyrelserna enligt förordningen om offentligt stöd till fristående skolor (1993:884) har vissa uppgifter. Ansökan om bidrag till fristående gymnasieskolor skall lämnas in till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen och länsstyrelsen skall med eget yttrande vidarebefordra ansökan till Skolverket.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det planeringsunderlag som tas fram av de båda verken inom utbildningsområdet bör vara tillräckligt. När det gäller länsstyrelsernas uppgift att ta emot och bedöma ansökningar vad avser offentligt stöd till fristående gymnasieskolor anser utskottet att denna uppgift bör kunna fullgöras även efter den av regeringen föreslagna utgiftsminskningen.
Med hänvisning till det anförda och mot bakgrund av att besparingar måste göras föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet tillstyrker den föreslagna besparingen inom anslaget för Länsstyrelserna m.m. såvitt avser de nu berörda länsexperterna och avstyrker bifall till de förevarande motionerna.
Stockholm den 18 maj 1995
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Berit Löfstedt (s), Eva Johansson (s), Rune Rydén (m), Ingegerd Wärnersson (s), Agneta Lundberg (s), Ulf Melin (m), Torgny Danielsson (s), Britt-Marie Danestig-Olofsson (v), Tomas Eneroth (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kds), Marie Wilén (c) och Conny Sandholm (fp).
Avvikande meningar
1. Gunnar Goude (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Nationella och internationella forskningsresurser, Övrigt som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "24 och 25" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser det av stor vikt att höja kvalitet och omfattning i forskarutbildning och grundforskning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett grundforskningsavdrag (GFA) om 5 % bör tas ut av alla forskningsmedel som används för tillämpad forskning. Med tillämpad forskning avser utskottet i detta sammanhang all forskning som har annan finansiering än anslag från de statliga forskningsråden. Detta bör enligt utskottets mening ge en inkomst om ca 2 miljarder per år. Av dessa medel bör ca 1 miljard användas som förstärkning till forskningsråden, varvid en viss del skall användas för anslag till yngre forskare. 1 miljard bör tillföras universitetens fakultetsanslag, varvid en viss del skall användas för att fullfölja övergången från utbildningsbidrag till doktorandtjänster samt för att bygga ut antalet doktorandtjänster med ca 300 tjänster. Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motionärernas förslag att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om grundforskningsbidrag.
2. Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anser att del del av utskottets yttrande under avsnittet Länsstyrelserna m.m. som börjar med "Det nya" och slutar med "förevarande motionerna" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet vill framhålla att länsexperterna inom utbildningsområdet har en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande verksamhet i offentlig regi, framför allt i glesbygdslänen. Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsexperterna inom utbildningsområdet bör finnas kvar vid länsskolnämnderna. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi33 yrkande 50, med anledning av motion 1994/95:Fi43 och med avslag på proposition 1994/95:150 i denna del till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. anvisar 15 miljoner utöver vad regeringen föreslagit.
Trafikutskottets yttrande
1994/95:TU4y Bilaga 13
Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 beslutat att bereda bl.a. trafikutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner i de delar motionerna berör trafikutskottets beredningsområde.
Trafikutskottet avgränsar sitt yttrande till att omfatta förslagen i propositionens bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) samt fyra motioner som väckts med anledning av propositionen i de delar motionerna berör trafikutskottets beredningsområde.
Regeringens förslag
Banverket och Vägverket
I proposition 1994/95:150 om förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) föreslår regeringen i bilaga 6 (Kommunikationsdepartementet) under denna rubrik 1. att riksdagen under sjätte huvudtitelns ramanslag Byggande av vägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 150 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 7, 2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU14, rskr. 231) till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för det förlängda budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 9 145 560 000 kr.
Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 6 under denna rubrik 1. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av vägar på 4 520 000 000 kr för år 1997 samt på 4 429 000 000 kr för år 1998, 2. att riksdagen godkänner planeringsramar för Byggande av länstrafikanläggningar på 1 318 000 000 kr för år 1997 samt på 1 244 000 000 kr för år 1998, 3. att riksdagen godkänner planeringsramar för Nyinvesteringar i stomjärnvägar på 5 336 000 000 kr för år 1997 samt på 5 011 000 000 kr för år 1998.
Utökad garantiram i Stockholm
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:150 bilaga 6 under denna rubrik 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor i prisnivån januari 1992 för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen, 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till prisökningar i samhället.
Motioner väckta med anledning av propositionen inom trafikutskottets beredningsområde
1994/95:Fi31 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 28. att riksdagen till byggande av riksvägar för budgetåret 1995/96 (A3) anvisar 2 025 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit, 29. att riksdagen till drift av statliga järnvägar för budgetåret 1995/96 (A10) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, 30. att riksdagen till nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1995/96 (A11) anvisar 262 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9 407 560 000 kr, 31. att riksdagen till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 (A5) anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 429 449 000 kr, 32. att riksdagen beslutar avslå en utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 20. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till nyinvesteringar i stomjärnvägar och i stället höjer anslaget med 1 737,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 21. att riksdagen avslår regeringens förslag till att minska anslaget till byggande av vägar och i stället sänker anslaget med 4 850 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 22. att riksdagen -- vid bifall till yrkande 21 -- anslår ytterligare 500 miljoner kronor till Bidrag till enskilda vägar och 700 miljoner kronor till Byggande av länstrafikanläggningar.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 40. att riksdagen beslutar att anslå 300 000 000 kr mindre än regeringen i anslag till Vägverket och Banverket.
Trafikutskottets ställningstagande
1 Anslag inom Kommunikationsdepartementets område
1.1 Byggande av vägar
Regeringen framhåller att utgångspunkten för anslagstilldelningen till byggande av vägar bör vara riksdagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de långsiktiga investeringsplaner som fastställts under år 1994. Det stora budgetunderskottet kvarstår dock varför ytterligare stora besparingar i utgifterna måste göras. Regeringen föreslår därför att anslaget Byggande av vägar reduceras med 150 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar 2 025 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit. I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 4 850 miljoner kronor mindre till anslaget Byggande av vägar än vad regeringen föreslagit. Enligt motionen skapar många aktuella vägprojekt miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen anvisar 300 miljoner kronor mindre i anslag till Vägverket och Banverket än vad regeringen föreslagit.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 7 593 miljoner kronor till anslaget Byggande av vägar (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 293). Detta beslut innebar att riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag till medelsanvisning i budgetpropositionen. Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att, med hänvisning till det statsfinansiella läget, anslaget Byggande av vägar bör reduceras med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför enligt trafikutskottets mening ändra sitt tidigare beslut om medelsanvisning till detta anslag. Av trafikutskottets ställningstagande följer att motionerna Fi33 (v) yrkande 28, Fi34 (mp) yrkande 21 och Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör avslås av riksdagen.
1.2 Byggande av länstrafikanläggningar
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall till yrkande 21 i motionen, anvisar 700 miljoner kronor mer till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar än vad regeringen föreslagit. Medlen skall bl.a. användas till investeringar som ger ökad säkerhet och framkomlighet och förbättrar miljön.
Riksdagen har beslutat att till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar anvisa 2 374 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 293). Trafikutskottet anser att riksdagen inte bör ändra detta beslut och att motion Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del följaktligen bör avslås.
1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
I motion Fi33 (v) framhålls att anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bör höjas med 100 miljoner kronor i avvaktan på att pågående analysarbete blir klart. I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen, vid bifall till yrkande 21 i motionen, höjer anslaget med 500 miljoner kronor. Enligt motionärerna kan betydelsen av att de enskilda vägarna hålls öppna och att de är i gott skick inte nog betonas.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 329,4 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 293). Detta beslut innebar en halvering av medelsanvisningen jämfört med innevarande budgetår. Trafikutskottet anförde i sitt betänkande, TU18, att med hänsyn till det lågtrafikerade nätets betydelse för landsbygden måste de samlade medel som anslås från olika håll till enskilda vägar användas så effektivt som möjligt. Mot denna bakgrund ansåg trafikutskottet att regeringen borde göra en analys av stödets användning, bl.a. vad avser fördelningen mellan underhåll och nybyggnad av det statliga stödet, samt av omfattningen och fördelningen av det kommunala stödet till enskilda vägar. Analysen bör vara färdig under år 1995. Trafikutskottet anser att resultatet av detta analysarbete bör avvaktas. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fi33 (v) yrkande 31 och Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del.
1.4 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisar 100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Riksdagen har till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar anvisat 4 396,2 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU14, rskr. 231). Trafikutskottet anser att riksdagen inte bör ändra detta beslut vilket innebär att motion Fi33 (v) yrkande 29 bör avslås.
1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Med hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår regeringen att anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar reduceras med 262,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96 jämfört med förslaget i budgetpropositionen.
I motion Fi33 (v) avvisas besparingsförslaget och yrkas att riksdagen till anslaget anvisar 262 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion Fi34 (mp) framhålls att järnvägen måste anses ha stora framtidsmöjligheter och att den är värd att satsa på för människor och miljö. Motionärerna yrkar att riksdagen anvisar 1 737,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen beslutar anslå 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i anslag till Vägverket och Banverket.
Riksdagen har för budgetåret 1995/96 anvisat 9 408 miljoner kronor till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. TU14, rskr. 231). Detta beslut innebar att riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag till medelsanvisning i budgetpropositionen. Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att, med hänvisning till det statsfinansiella läget, anslaget bör reduceras med 262,5 miljoner kronor jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför ändra sitt tidigare beslut om medelsanvisning till anslaget i fråga. Av detta ställningstagande följer att riksdagen bör avslå motionerna Fi33 (v) yrkande 30, Fi34 (mp) yrkande 20 och Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del.
2 Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
I syfte att underlätta trafikverkens planering fastställs varje år, inom ramen för de långsiktiga investeringsplanerna, rullande treårsplaner. Regeringen återkommer dock varje år med ett slutligt förslag till anslag för kommande år. Regeringen anser att planeringsramarna för byggande av vägar, byggande av länstrafikanläggningar och nyinvesteringar i stomjärnvägar för perioden den 1 juli 1995 till den 31 december 1998 bör vara:
Förslag till planeringsramar i miljoner kronor
År: 1995/96 1997 1998 (18 mån)
A 3. Byggande av vägar: 7 443 4 520 4 429 A 4. Byggande av länstrafikanläggningar: 2 374 1 318 1 244 A 11. Nyinvesteringar i stomjärnvägar: 9 146 5 336 5 011
I motion Fi31 (m) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Våren 1993 beslutade riksdagen om ett program för investeringar i vägar och järnvägar under perioden 1994--2003 (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Programmet omfattade investeringar på närmare 100 miljarder kronor. Våren 1994 beslutade riksdagen om treåriga planeringsramar (budgetåren 1994/95--1996/97) för anslagen Byggande av vägar, Byggande av länstrafikanläggningar och Nyinvesteringar i stomjärnvägar (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157 och bet. TU26, rskr. 279). Riksdagen har vidare ställt sig bakom förslag i årets budgetproposition om besparingar för budgetåret 1995/96 samt om inriktningen av ytterligare besparingsåtgärder inom Kommunikationsdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998. Dessa besparingar innebär att anslagen inom Kommunikationsdepartementets område successivt skall ha reducerats med 2,9 miljarder kronor budgetåret 1998 jämfört med vad som tidigare planerats. Besparingarna avser i huvudsak investeringar i vägar och järnvägar. Vid beräkningen av de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna har beaktats de ovan redovisade besparingsåtgärderna samt de nya besparingar som föreslås i kompletteringspropositionen. I övrigt ligger det investeringsprogram som riksdagen beslutade om år 1993 fast. Trafikutskottet vill vidare erinra om att regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige. Kommittén skall i ett delbetänkande, som skall redovisas den 15 januari 1996, lämna förslag till inriktningen av infrastrukturinvesteringarna under perioden 1998--2007. Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör godkänna de i kompletteringspropositionen föreslagna planeringsramarna för byggande av vägar, byggande av länstrafikanläggningar och nyinvesteringar i stomjärnvägar. Härav följer att riksdagen bör avslå motion Fi31 (m) yrkande 10.
3 Utökad garantiram i Stockholm
Riksdagen beslutade år 1994 att bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen för byggande av vissa vägprojekt som ingår i den s.k. Dennisöverenskommelsen. Lånegarantin omfattar byggstart för projekt om totalt 9 000 miljoner kronor (prop. 1993/94:86, bet. TU24, rskr. 247). Därutöver omfattade riksdagens beslut garantier för förberedelsearbete för vissa övriga vägprojekt och marklösen inom en ram på 1 000 miljoner kronor och garantier för utveckling av vägtullsystemet och övriga väganknutna miljöinvesteringar inom en ram på högst 1 500 miljoner kronor. I årets budgetproposition föreslår regeringen att den av riksdagen bemyndigas att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen omfattande totalt 822 miljoner kronor utöver tidigare ställda garantier för att bl.a. påbörja utbyggnaden av vägtullstationer, fortsätta förberedelsearbetet för övriga vägprojekt och miljöanpassa Norra länkens anslutning vid Värtan. Trafikutskottet har i sitt betänkande Storstadsöverenskommelserna, 1994/95:TU22, ställt sig bakom dessa förslag. Riksdagen godkände den 17 maj 1995 detta betänkande (rskr. 1994/95:340). Riksdagen beslutade år 1994 att vägtullar i Stockholmsregionen, förutom att bekosta planering och utbyggnad av vägprojekten, även skall bekosta bl.a. drift och underhåll av de nya vägarna (prop. 1993/94:86, bet. TU24, rskr. 247). Det innebär att intill dess att vägtullarna har tagits i bruk kommer kostnader för drift och underhåll av de nya vägar som färdigställs inom ramen för Dennisöverenskommelsen att finansieras med lån. I kompletteringspropositionen föreslås att riksdagen, utöver tidigare ställda garantier, bemyndigar regeringen att låta Riksgäldskontoret teckna statlig borgen om 146 miljoner kronor, i prisnivån januari 1992, för drift och underhåll av de nya vägarna. Vidare föreslås att Riksgäldskontoret medges rätt att justera borgensbeloppet med hänsyn till tillkommande räntekostnader för upptagna lån samt till justeringar för prisökningar i samhället.
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om utökad garantiram för drift och underhåll av de nya väglederna inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
Trafikutskottet har, som framgår ovan, i sitt betänkande 1994/95:TU22 ställt sig bakom regeringens förslag i budgetpropositionen om garantiram för Dennisöverenskommelsen. I detta betänkande framhöll trafikutskottet följande om Dennisöverenskommelsen.
Utskottet kan konstatera att osäkerhet råder om såväl utgifts- som inkomstsidan liksom om tidsplanen för överenskommelsens genomförande. Med hänsyn till att vägutbyggnaderna finansieras med lån som ges med statlig borgen medan den slutliga betalningen avses ske med trafikavgifter finns en risk att statsbudgeten belastas med utgifter för överenskommelsen utöver vad som ursprungligen har beslutats. Enligt utskottets mening strider detta mot grundförutsättningarna för Dennisöverenskommelsen. Det statsfinansiella läget förhindrar också ökade kostnadsåtaganden från statens sida för att genomföra trafikinvesteringar i Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör det inte heller komma i fråga att överföra redan avsatta investeringsmedel från övriga landet till Stockholmsområdet. Utskottet anser därför att regeringen så snart som möjligt bör redovisa för riksdagen en hållbar modell för hur planerade trafik- och miljöinvesteringar i Stockholmsområdet kan genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former. Regeringen bör därvid överväga att införa en övre gräns för skuldsättningen i Dennisöverenskommelsen.
Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om utökad garantiram i Stockholm är en följd av riksdagens beslut att vägtullar skall finansiera bl.a. drift och underhåll av de nya vägarna. Innan vägtullar finns måste dessa kostnader finansieras med lån. Trafikutskottet anser, med hänvisning härtill och till vad trafikutskottet anfört om att regeringen för riksdagen bör redovisa en modell för hur investeringarna skall kunna genomföras i för statsfinanserna kontrollerbara former, att riksdagen bör ge regeringen de föreslagna bemyndigandena. Av detta ställningstagande följer att riksdagen bör avslå motion Fi33 (v) yrkande 32.
Stockholm den 18 maj 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica Messing (s), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s) och Torsten Gavelin (fp).
Avvikande meningar
1. Byggande av vägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.1 Byggande av vägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser för sin del att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 28 och till anslaget Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisa 2 025 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 21 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör avslås av riksdagen. Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
2. Byggande av vägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.1 Byggande av vägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Många aktuella vägprojekt är i hög grad omotiverade i förhållande till sina mycket stora kostnader och kan närmast betraktas som statusprojekt. De skapar miljöproblem i form av buller, avgaser och trängsel. Trafikutskottet anser därför, som begärs i motion Fi34 (mp) yrkande 21, att riksdagen för budgetåret 1995/96 till anslaget Byggande av vägar bör anvisa 4 850 miljoner kronor mindre än vad som föreslås i kompletteringspropositionen. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi33 (v) yrkande 28 till väsentlig del. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör avslås av riksdagen. Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
3. Byggande av länstrafikanläggningar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.2 Byggande av länstrafikanläggningar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att det är viktigt att göra investeringar som ökar säkerheten och framkomligheten och förbättrar miljön. Utbyggnad av cykelbanor är exempel på sådana investeringar. En ökning av anslaget skulle stärka regionernas möjligheter att själva avgöra vilka satsningar som skall göras i regionen. Riksdagen bör därför, om den bifaller yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 700 miljoner kronor till anslaget Byggande av länstrafikanläggningar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del. Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
4. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: I avvaktan på att pågående analysarbete om enskilda vägar blir klart bör riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Motion Fi33 (v) yrkande 31 bör således bifallas. Därmed tillgodoses syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 22 i denna del.
5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.3 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att betydelsen av att enskilda vägar hålls öppna och att de är i gott skick inte nog kan betonas. Allemansrätten hotas om enskilda väghållare tvingas stänga sina vägar. Riksdagen bör därför, om den bifaller yrkande 21 i motion Fi34 (mp), för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 500 miljoner kronor till anslaget Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 22 bifallas i denna del och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 31 tillgodoses.
6. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.4 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 29 och för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
7. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Karl-Erik Persson (v) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att för att påskynda kommunikationssektorns omställning till ett mer miljöanpassat system bör riksdagen för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa 262 miljoner kronor utöver regeringens förslag i kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi33 (v) yrkande 30 bifallas och syftet med motion Fi34 (mp) yrkande 20 delvis tillgodoses. Motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del bör avslås av riksdagen. Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
8. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 1.5 Nyinvesteringar i stomjärnvägar som börjar med "Trafikutskottet delar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser, som framhålls i motion Fi34 (mp), att det går att spara pengar på Kommunikationsdepartementets budget utan att tillgängligheten till god infrastruktur försämras eller miljön skadas. Stomjärnvägsnätet måste byggas ut i minst samma takt som beslutats. Vidare bör extra medel anslås för att trygga en kraftig och stabil utveckling av järnvägen. Riksdagen bör därför för budgetåret 1995/96 till anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisa 1 737,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen. Därmed skulle motion Fi34 (mp) yrkande 20 bifallas och syftet med motion Fi33 (v) yrkande 30 till väsentlig del tillgodoses. Riksdagen bör avslå motion Fi35 (kds) yrkande 40 i denna del. Om riksdagen godtar detta förslag innebär det att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag till planeringsramar för åren 1995/96, 1997 och 1998 som ligger i linje med ett sådant beslut.
9. Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Birgitta Wistrand (alla m) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 2 Planeringsramar för infrastrukturinvesteringar som börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "motion Fi31 yrkande 10" bort ha följande lydelse: Trafikutskottet anser att riksdagen bör bifalla motion Fi31 (m) yrkande 10 och hos regeringen begära förslag om en minskning av 1998 års planeringsramar för byggande av vägar och nyinvesteringar i stomjärnvägar om sammanlagt 3 175 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen.
10. Utökad garantiram i Stockholm
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet 3 Utökad garantiram i Stockholm som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "motion Fi33 (v) yrkande 32" bort ha följande lydelse: Som framgår av reservationerna 1 och 2 i trafikutskottets betänkande 1994/95:TU22, Storstadsöverenskommelserna, vilar den s.k. Dennisöverenskommelsen på miljöpolitiskt felaktiga förutsättningar. Överenskommelsen befinner sig också i en allvarlig ekonomisk kris. Trafikutskottet anser därför att riksdagen bör bifalla motion Fi33 (v) yrkande 32 och avslå regeringens förslag om utökad garantiram i Stockholm för drift och underhåll av nya vägleder inom ramen för den s.k. Dennisöverenskommelsen.
Jordbruksutskottets yttrande
1994/95:JoU5y Bilaga 14
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har i beslut den 4 maj 1995 berett jordbruksutskottet m.fl. utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna berör resp. utskotts beredningsområde.
Jordbruksutskottet behandlar i sitt yttrande i huvudsak de förslag i kompletteringspropositionen som avser besparingar inom jordbruksutskottets ämnesområde, nämligen på anslagen Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag samt Miljöforskning. Vidare behandlas förslag rörande indragning av reservationer inom Miljödepartementets område. Härutöver behandlas några följdmotioner rörande allmänna miljöfrågor.
Propositionen
I proposition 1994/95:150 föreslås mot bakgrund av det statsfinansiella läget besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag med 30 miljoner kronor och på anslaget Miljöforskning med 37,5 miljoner kronor. För att finansiera en identifierad budgetbelastning konstaterar regeringen att det krävs engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Regeringen har efter att bl.a. ha sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag bl.a. inom Miljödepartementets anslagsområde.
Motionerna
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om miljö och ekonomi.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
53. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än regeringens.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskulden,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras,
42. att riksdagen till Bidrag för kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag anslår 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
43. att riksdagen till Miljöforskning anslår 237,531 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
28. att riksdagen avslår regeringens förslag om minskning av anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till minskning av anslaget Miljöforskning.
Utskottet
Bidrag till kalkningsverksamhet
Propositionen
Regeringen anför att riksdagen nyligen har beslutat att anvisa 240 miljoner kronor under reservationsanslaget Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. JoU14, rskr. 257). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att anslaget minskas med 30 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen under avsnittet om Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln) anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag, vilket innebär att Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till nedskärningar (yrkande 53 delvis). Anslaget till kalkningsverksamheten har redan minskats med 57 miljoner kronor för kommande budgetår. Det rimmar enligt motionen illa med regeringens ambitioner att prioritera försurningsfrågorna att skära ned anslaget ytterligare. Kalkning av sjöar och vattendrag är i dag den kända metod som kan fördröja försurningens effekter. Kalkning är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker enligt motionen till 5 000 sjöar. I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anvisar 270 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (yrkande 42). Yrkandet innebär att anslaget i stället för att minska 30 miljoner kronor ökas med samma belopp. I motionen anförs att det är djupt beklagligt att sjöar och vattendrag behöver kalkas, men så länge försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt.
Även i motion Fi35 (kds) yrkas att regeringens förslag om minskning av anslaget avslås (yrkande 28). Den tydligt sänkta ambitionsnivån bidrar enligt motionärerna knappast till att ge Sverige den starka position som är nödvändig för våra möjligheter att offensivt medverka till nödvändiga skärpningar av direktiv etc. Den neddragning som gjordes i januari innebar i princip att ingen nykalkning kan komma till stånd. Den ytterligare minskningen av anslaget i kompletteringspropositionen innebär enligt motionen ett hot mot befintlig kalkningsverksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet anförde vid behandlingen av regeringens skrivelse 1994/95:167 om det svenska miljöarbetet i EU att försurning av mark och vatten är ett av de mest allvarliga miljöproblemen i Sverige och hotar den biologiska mångfalden. Försurningen utgör också ett allvarligt hot mot den långsiktiga produktionsförmågan hos skogsmarken och påverkar därigenom försörjningen från en av Sveriges viktigare basnäringar. Genom inhemska åtgärder har utsläppen av försurande ämnen kraftigt reducerats. Det fortsatta arbetet måste i hög grad riktas mot Europas utsläpp. Ungefär hälften av svavel- och kvävedepositionen i Sverige kommer från andra EU-länder och ett aktivt arbete inom EU är därför nödvändigt. Det är därför viktigt att gränsöverskridande effekter får större tyngd i EU:s arbete med luftföroreningar. Det anförs att det är en klar framgång för Sverige att vi så snabbt fått gehör bland övriga medlemsländer och hos kommissionen för vårt initiativ till att en försurningsstrategi skall utarbetas inom EU (1994/95:JoU23).
Utskottet anförde vid behandlingen av proposition 1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av försurande ämnen och andra luftföroreningar att mer än 80 % av det försurande svavelnedfallet kommer till Sverige från andra länder. För att belastningen på miljön inte skall överstiga vad miljön klarar av måste de totala utsläppen av svavel i Europa minska med ca 70 %. Mot denna bakgrund är det självklart att Sverige måste driva försurningsfrågorna i internationella sammanhang. Utskottet har tillstyrkt förslaget att godkänna protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (prop. 1994/95:119, JoU22). Avtalet innebär att utsläppen av svavel i Europa minskar och att belastningen på miljön i Sverige blir lägre.
Kalkningen är en omfattande och kostsam verksamhet. Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande bereder ett direktiv angående en utredning av kalkningsverksamheten. Utredningen skall bestämma en rimlig nivå på kalkningsverksamheten samt pröva på vilka sätt den kan effektiviseras.
I sig skapar kalkningen enligt utskottets mening varken större eller mindre trovärdighet för vårt agerande i internationella sammanhang. Det som skapar trovärdighet är att vi kan visa på egna långtgående åtgärder för att begränsa utsläppen av försurande ämnen. I dagsläget har Sverige minskat utsläppen med 80 % jämfört med år 1980. Utskottet tillstyrker för sin del den av regeringen föreslagna besparingen, men vill samtidigt framhålla följande. Eftersom kalkningen till den helt dominerande delen utförs på hösten och kommande budgetår omfattar ett och ett halvt år, med två höstsäsonger, ställs betydande krav på prioriteringar av kalkningsinsatserna. Utskottet förutsätter att de områden som har stort behov av återkommande kalkningar prioriteras. Motionerna Fi33 yrkande 53 delvis, Fi34 yrkande 42 och Fi35 yrkande 28 avstyrks.
Miljöforskning
Propositionen
Riksdagen har nyligen beslutat att anvisa 213 031 000 kr under reservationsanslaget Miljöforskning för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. JoU14, rskr. 257). Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att anslaget minskas med 37,5 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi33 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett belopp som är 75 miljoner kronor högre än regeringens förslag (yrkande 53 delvis). Motionärerna motsätter sig förslaget att skära ytterligare i miljöforskningsanslaget utan att redovisa konsekvenserna. Sveriges miljöforskning är enligt motionärerna av internationellt hög kvalitet trots att den redan i dag får en relativt sett mindre andel av forskningsanslagen än andra länder, t.ex. Tyskland, Holland eller Danmark.
I motion Fi34 (mp) yrkas att riksdagen anslår 237 531 000 kr för budgetåret 1995/96 (yrkande 43). I motionen anförs att forskning om miljö är av vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas. Motionärerna vill i stället för att sänka anslaget öka det med 62 miljoner kronor jämfört med det förslag som presenteras i regeringens proposition.
I motion Fi35 (kds) yrkas att riksdagen avslår förslaget till minskning av anslaget (yrkande 29). Den föreslagna neddragningen på anslagen till kalkning och miljöforskning är enligt motionen ett typexempel på kortsiktigt tänkande och åtgärder som riskerar att relativt snabbt innebära minskad nationell förmögenhet alternativt ökad miljöskuld. Dessa neddragningar föreslås trots de analyser som Statens naturvårdsverk låtit utföra när det gäller effektiviteten i olika satsningar för att komma till rätta med våra allvarligaste miljöproblem.
Utskottets överväganden
Prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fast i 1993 års forskningspolitiska proposition (prop. 1992/93:170, bet. UbU15 och UbU18, rskr. 388 och 398), vilket bl.a. innebär att forskning som berör biologisk mångfald, klimat och kretslopp skall prioriteras.
Utskottet delar regeringens bedömning sådan den kom till uttryck i budgetpropositionen att strukturen i den svenska miljöforskningen har förändrats i samband med att forskningsstiftelserna har bildats. Medlemskapet i EU kommer att leda till ytterligare förändringar både vad gäller finansiering och inriktning på miljöforskningen. En ny forskningspolitisk proposition planeras till våren 1996 (prop. 1994/95:100 bil. 15).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna Fi33 yrkande 53 delvis, Fi34 yrkande 43 och Fi35 yrkande 29 avstyrks.
Övriga miljöfrågor
Propositionen
En uthållig ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för att minska arbetslösheten, sanera statsfinanserna och stabilisera statsskulden (bil. 1 s. 19).
Tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna ökar, och miljöskulden hotar att växa. Klara gränser måste finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse och för att bryta miljöskuldens ökning. Ekonomiska styrmedel bör användas i större utsträckning inom miljöpolitiken. Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen. En parlamentarisk utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet.
Miljöproblemen är i hög grad internationella. I det europeiska samarbetet, liksom i övrigt internationellt samarbete, bör ambitionsnivån höjas inom det miljöpolitiska området. Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och tjänster. Alla måste som konsumenter i större utsträckning beakta miljöaspekter i vardagen. Arbetet med kommunala handlingsprogram, s.k. lokala Agenda 21, kan bli ett stöd för de enskilda som medborgare och som konsumenter.
För att säkerställa att regeringens program för sanering av de offentliga finanserna upprätthålls på den nivå som lades fast i budgetpropositionen har regeringen mycket noga följt såväl budgetutvecklingen för innevarande och nästa budgetår som den fortsatta beredningen av budgetförstärkningsåtgärderna i riksdagen. Utrymmet för det totala offentliga utgiftsåtagandet är starkt begränsat. Regeringen konstaterar att budgetförsvagningar har uppkommit eller bedöms uppkomma till följd av att nya utgiftsåtaganden ännu inte finansierats, överskridanden i innevarande års budget och på grund av riksdagsbehandlingen av föreslagna besparingsåtgärder m.m. Regeringen har därför bl.a. sett över budgetbelastningen på samtliga större reservationsanslag och beslutat att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag inom bl.a. Miljödepartementets anslagsområde. Medel föreslås föras bort från följande anslag: Åtgärder för att rena Dalälven med 49 miljoner kronor, anslaget Bidrag till miljöarbete, Östersjön med 2 miljoner kronor och anslaget Landskapsvård med 246 miljoner kronor.
Motionerna
I motion Fi32 (fp) hemställs att riksdagen godkänner vad som förordats om miljö och ekonomi (yrkande 4). Motionärerna anför att vår förmåga att ta ansvar för miljön är beroende av att vi har råd. En sund ekonomi och en sund miljö går hand i hand. Det är tyvärr vanligt att miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Det beror enligt motionen på att formerna för beslutsfattande är sådana att miljön kommer in alltför sent i beslutsprocessen och tillmäts för liten betydelse. Motionärerna föreslår en kommission för miljön som bör analysera hur man kan få en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet och hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt i en internationaliserad verklighet.
I motion Fi34 (mp) anförs att den ekonomiska politik som förts har medfört att en betydande miljöskuld har byggts upp under en lång följd av år (yrkande 2). Miljöskulden är uttryck för både minskad tillgång på naturresurser och framtida ökade kostnader. De beräkningar som gjorts av miljöskulden ligger på ca 300 miljarder och den ökar med ca 5 miljarder per år. Vidare framhålls att föreslagna indragningar av reservationsmedel för innevarande budgetår inom Miljödepartementets område inte skall genomföras (yrkande 40). Motionärerna anser att dessa medel skall få behållas även under nästa budgetår.
Utskottets överväganden
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att tillväxten kan ge negativa effekter på välfärden om den kommer till stånd med metoder som sliter på natur och människor. Kostnaderna för att reparera miljöskadorna får inte öka. Klara gränser måste enligt utskottets mening finnas för att skydda miljön i vid bemärkelse, och för att bryta miljöskuldens ökning. Det är angeläget att inom miljöpolitiken öka användningen av ekonomiska styrmedel för att skapa en korrekt prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser (jämför JoU16 s. 18). Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya företag och nya arbetstillfällen. Det anförda innebär att utskottet i stor utsträckning delar de synpunkter som framförs i motion Fi34 yrkande 2.
Utskottet har inhämtat att inom Miljödepartementet och Näringsdepartementet ett arbete pågår för att inom regeringen utforma en strategi för miljövänlig tillväxt. Målet med arbetet är att miljöhänsyn skall betraktas som en tillgång, en drivkraft för tillväxt i näringslivet. Många goda exempel visar att miljöhänsyn är en resurs som kan tas tillvara. Svenskt miljökunnande är gångbart också i den internationella konkurrensen.
Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motion Fi32 att det inte är acceptabelt att miljömål som antas av riksdagen inte uppfylls i verkligheten. Orsaken kan vara att miljöfrågorna kommer in alltför sent i beslutsprocessen och tillmäts för liten betydelse. Utskottet har ingen invändning mot vad som anförs i motionen när det gäller behovet av en analys av hur en bättre överensstämmelse mellan mål och verklighet kan uppnås och hur konflikter mellan ekonomi och miljö kan lösas på bästa sätt. När det gäller förslaget att tillkalla en kommission för miljön för denna analys vill utskottet emellertid framhålla att flera utredningar arbetar med liknande frågor. En parlamentarisk utredning undersöker möjligheterna till en ökad miljörelatering av skattesystemet. Enligt direktiven (dir. 1994:11) skall kommittén utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande skattelagstiftning och undersöka förutsättningarna för ökad miljörelatering av vårt skattesystem. Agenda 21-kommittén, en kommitté för hållbar utveckling, har tillkallats för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra Agenda 21 m.m. (dir. 1995:34). Miljövårdsberedningen har i uppdrag att i första hand ägna sig åt att integrera miljöarbetet med samhällets olika sektorer (dir. 1995:22). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Fi32 yrkande 4 och Fi34 yrkande 2, till den del de inte kan anses tillgodosedda, lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet delar regeringens bedömning att den budgetbelastning som nu identifierats i budgetuppföljningen bör finansieras genom engångsvisa budgetförstärkande åtgärder. Utskottet finner förslaget att som en besparing föra bort medel från vissa reservationsanslag väl avvägt. Motion Fi34 yrkande 40 avstyrks.
Stockholm den 18 maj 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).
Avvikande meningar
1. Bidrag till kalkningsverksamhet
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "I sig" och slutar med "28 avstyrks." bort ha följande lydelse: Anslaget till kalkning har redan minskat med 57 miljoner kronor under kommande budgetår. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna besparingen på ytterligare 30 miljoner kronor inte går att förena med tidigare uttalade ambitioner att prioritera försurningsfrågorna. Kalkning av sjöar och vattendrag är i dag den enda kända metod som kan fördröja försurningens effekter. Kalkning är ett uppehållande försvar för de 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten som beräknas vara skadade. Dagens kalkningsprogram räcker endast till 5 000 sjöar och utskottet kan därför inte acceptera regeringens förslag till ytterligare besparingar på anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 delvis. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
2. Bidrag till kalkningsverksamhet
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bidrag till kalkningsverksamhet börjar med "I sig" och slutar med "28 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Att sjöar och vattendrag behöver kalkas är djupt beklagligt, men så länge försurningen är ett av de största miljöproblemen är det nödvändigt. Utskottet anser att anslaget Bidrag till kalkningsverksamhet, i stället för att såsom regeringen har föreslagit minskas med 30 miljoner kronor, bör öka med samma belopp. Utskottet tillstyrker således yrkande 42 i motion Fi34. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
3. Miljöforskning
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "29 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig dock regeringens förslag till ytterligare besparingar i miljöforskningsanslaget utan att redovisa konsekvenserna. Sveriges miljöforskning är av internationellt hög kvalitet trots att den redan i dag får en relativt sett mindre andel av forskningsanslagen än andra länder, t.ex. Tyskland, Holland eller Danmark. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 53 delvis. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
4. Miljöforskning
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Miljöforskning börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "29 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Forskning om miljö är av yttersta vikt för att finna smygande miljöproblem och i tid kunna ta fram sådant underlag att politiska beslut kan fattas. Ett exempel på detta är de nya miljögifterna, hormongifterna, som riskerar att störa reproduktionen hos levande organismer inkl. människan. Andra exempel är kådblödande granar och M74 på laxyngel och numera även på torskyngel. Utskottet anser att anslaget, i stället för att sänkas, bör öka med 62 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker därför motion Fi34 yrkande 43. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.
5. Övriga miljöfrågor
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga miljöfrågor börjar med "Utskottet delar" och slutar med "40 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att den identifierade budgetbelastningen som beskrivs i regeringens proposition bör finansieras genom att reserverade medel förs bort från Miljödepartementets anslag under budgetåret 1994/95. De reserverade medlen på de angivna anslagen bör i stället behållas under kommande budgetår. Utskottet tillstyrker motion Fi33 yrkande 40.
Näringsutskottets yttrande
1994/95:NU7y Bilaga 15 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Skrivelser har inkommit från bl.a. Föreningen för Kooperativ Utveckling i Sverige, Kooperativt Idécentrum i Stockholm och Kooperativt Resurscentrum i Trollhättan.
Finansutskottet har vidare till näringsutskottet överlämnat vissa förslag i kompletteringspropositionen. Det gäller förslag i bilagorna 4 (Utrikesdepartementet), 7 (Finansdepartementet) och 12 (Näringsdepartementet) jämte motioner. Dessa delar behandlar utskottet i betänkande 1994/95:NU28.
Propositionen
Näringsutskottet behandlar i detta yttrande följande förslag till riksdagsbeslut.
Proposition 1994/95:150 bilaga 12
I proposition 1994/95:150 bilaga 12 (Näringsdepartementet) framlägger regeringen förslag om ändrat anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angivna rubriker föreslås följande:
A 3. Främjande av kvinnors företagande (s. 15)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13.
A 4. Bidrag till tekniköverföring (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till tekniköverföring för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 50 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95 bilaga 13.
A 5. Investeringsfrämjande (s. 16)
att riksdagen under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Investeringsfrämjande för budgetåret 1995/96 anvisar ett belopp som är 22 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 13.
Proposition 1994/95:150 bilaga 13
I proposition 1994/95:150 bilaga 13 (Civildepartementet) framlägger regeringen förslag om ändrat anslag under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angiven rubrik föreslås
E 2. Stöd till kooperativ utveckling (s. 3)
att riksdagen under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Stöd till kooperativ utveckling anvisar ett belopp som är 1 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 14.
Proposition 1994/95:150 bilaga 14
I proposition 1994/95:150 bilaga 14 (Miljödepartementet) framlägger regeringen förslag om ändrat anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angiven rubrik föreslås
B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 2)
att riksdagen under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning anvisar ett belopp som är 7 500 000 kr lägre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 15.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 15. avslår förslaget att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande med 50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor och i stället beslutar anslå 250 miljoner kronor, 31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen förordats om försäljning av statliga företag.
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. (delvis) hos regeringen begär förslag till ändring av företagsbeskattningen enligt vad i motionen anförts, 47. i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär förslag rörande Näringsdepartementets huvudtitel, 48. under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1995/96 garanterar ett lån till en etanolanläggning enligt vad som anförts i motionen, 49. under tolfte huvudtitelns reservationsanslag Främjande av kvinnors företagande för budgetåret 1995/96 avslår regeringens förslag om en minskning av anslaget med 50 miljoner kronor enligt vad som sägs i motionen, 51. till Stöd till kooperativ utveckling (E 2) anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår, 53. (delvis) att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, under avsnittet om Miljödepartementet, anvisar ett belopp som är 75 000 000 kr högre än regeringens.
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 34. avslår regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande och i stället anslår 200 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96, 35. avslår regeringens förslag till Bidrag till tekniköverföring och i stället helt ersätter detta med ett anslag till Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen och till det sistnämnda anslaget anslår 1 000 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 36. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts angående förslaget till Bidrag för ökad energieffektivitet och förnybara energikällor, 37. avslår regeringens förslag om minskning av anslaget till Investeringsfrämjande och i stället anslår 48,25 miljoner kronor på anslaget för budgetåret 1995/96, 38. avslår regeringens förslag att minska anslaget till Stöd till kooperativ utveckling och i stället höjer anslaget till 18,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 22. till anslaget Främjande av kvinnors företagande anvisar 200 000 000 kr, dvs. 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, 25. till anslaget Stöd till kooperativ utveckling anslår 1 000 000 kr utöver regeringens förslag, dvs. 9 750 000 kr.
1994/95:Fi49 av Inger Davidson (kds) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen avslår regeringens förslag att minska stöd till kooperativ utveckling med 1 miljon kronor.
Näringsutskottet
Näringspolitikens inriktning
I det inledande avsnittet till Näringsdepartementets bilaga i kompletteringspropositionen lämnas under rubriken Näringspolitik för tillväxt en redovisning av insatserna på ett antal -- enligt regeringens bedömning -- strategiskt viktiga områden. Dessa områden är följande: småföretagspolitiken, teknisk förnyelse, forskningspolitik, exportkrediter, energiförsörjning, bostadsfrågor och EU. Något förslag framläggs dock inte i detta avsnitt.
Inte heller någon motion innehåller något specifikt yrkande rörande näringspolitikens inriktning. I Moderata samlingspartiets partimotion 1994/95:Fi31 finns ett avsnitt (4.2) om näringspolitik. Även Kristdemokraternas partimotion 1994/95:Fi35 innehåller ett särskilt avsnitt (4.4) som behandlar näringspolitik. I övriga här aktuella partimotioner -- 1994/95:Fi32 (fp), 1994/95:Fi33 (v) och 1994/95:Fi34 (mp) -- tas sådana frågor upp i de allmänna resonemangen om den ekonomiska politiken.
Näringsutskottet har nyligen i sitt betänkande 1994/95:NU18 om näringspolitik ingående behandlat frågan om näringspolitikens inriktning. Därvid anförde näringsutskottet att näringspolitiken måste inriktas på att underlätta framväxten av nya och tillväxten av befintliga småföretag. Vikten av sunda och fasta spelregler för näringslivet framhölls. För att upprätthålla välfärden i framtiden krävs en ekologiskt uthållig tillväxt, sade utskottet vidare.
I en gemensam reservation från företrädarna för de tidigare regeringspartierna (m, c, fp, kds) hänvisades till den näringspolitik som den förra regeringen bedrev; denna politik, som nu borde fullföljas, hade till syfte att genom generella insatser skapa goda förutsättningar för produktiva investeringar och produktivt arbete i Sverige och därigenom en hög och stabil ekonomisk tillväxt. Näringspolitiken skall inriktas på att ange de ramar inom vilka företagen fritt skall få verka. Vidare anfördes i den nämnda reservationen att det är av avgörande betydelse att näringslivet ges långsiktigt fasta planeringsförutsättningar och att detaljstyrning och byråkratiska inslag avskaffas.
I en annan reservation (v) föreslogs att regeringen skulle anmodas att lämna förslag till hur medel från miljöavgifter skall kunna fonderas för att skapa arbetsplatser i nya, miljövänliga verksamheter. I en ytterligare reservation (mp) begärdes förslag från regeringen om hur företagens kretsloppsanpassning skall kunna främjas.
Näringsutskottet går här vidare inte in i denna fråga utan hänvisar till vad företrädare för resp. parti anfört i nyssnämnda betänkande.
Främjande av kvinnors företagande
Riksdagen beslöt i juni 1994 -- på initiativ av arbetsmarknadsutskottet och efter förslag av finansutskottet -- om införande av särskilda företagarlån till kvinnor (bet. 1993/94:FiU20). Kammarkollegiet förde hösten 1994 över ett belopp på 50 miljoner kronor till Industri- och nyföretagarfonden från ett särskilt anslag som kollegiet disponerar för ändamålet.
Lån beviljas normalt med högst 100 000 kr eller, om det finns särskilda skäl, med högst 150 000 kr, vilket får utgöra högst 50 % av kapitalbehovet. Rörelsen skall vara helägd av en eller flera kvinnor och kan drivas som aktiebolag, handelsbolag, enskild firma eller kooperativ.
Nyligen har riksdagen på regeringens förslag beslutat att anslå 200 miljoner kronor till det aktuella stödet för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). Näringsutskottet anförde (s. 44) att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande och fann ökningen av det aktuella anslaget motiverad.
I en reservation (m) föreslogs ett lägre anslag -- 50 miljoner kronor, medan det i en annan reservation (fp) pläderades för en höjning till 250 miljoner kronor. Ytterligare åtgärder för att främja kvinnors företagande förordades vidare i en reservation (c).
Som angavs i budgetpropositionen finns det en betydande efterfrågan på lån till kvinnliga företagare, sägs det i kompletteringspropositionen. Nya arbetstillfällen skapas till en mycket låg kostnad för staten. Genom en fortsatt verksamhet kan staten på ett effektivt sätt stödja företagande bland kvinnor, anför regeringen. Nivån på verksamheten bör dock med anledning av det statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter kunna vara något lägre för budgetåret 1995/96 än vad som angavs i budgetpropositionen. Regeringen förordar därför att 150 miljoner kronor anvisas för att finansiera verksamhet med lån till kvinnliga företagare. Detta innebär sålunda 50 miljoner kronor mindre än vad som föreslogs i budgetpropositionen. ALMI Företagspartner AB:s regionala bolag bör enligt förslagen i budgetpropositionen besluta om lån i de enskilda fallen.
Regeringens förslag avvisas i fyra partimotioner.
Det aktuella stödet har visat sig mycket effektivt, anförs det i motion 1994/95:Fi32 (fp). Därför avvisas regeringens förslag till minskning av anslaget och en ökning till 250 miljoner kronor föreslås i stället.
Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år, påpekas det i motion 1994/95:Fi33 (v). Regering och riksdag har svarat upp mot det här intresset och höjt anslaget till 200 miljoner kronor, konstaterar motionärerna. De motsätter sig regeringens förslag att ta tillbaka en del av den beslutade höjningen av anslaget.
Det är direkt olämpligt att spara på det nu berörda anslaget, anser motionärerna bakom motion 1994/95:Fi34 (mp). De menar att stödet är viktigt ur bl.a. jämställdhetssynpunkt och föreslår att anslaget bibehålls på 200 miljoner kronor.
Till de åtgärder som fordras för att få till stånd många nya företag hör att utnyttja den potential som finns bland kvinnorna, anförs det i motion 1994/95:Fi35 (kds). Det råder en stor efterfrågan på lån till kvinnliga företagare, säger motionärerna. De menar att regeringens förslag till en 25-procentig neddragning av anslaget är både förvånande och beklagansvärt och föreslår att anslaget skall bibehållas på nivån om 200 miljoner kronor.
Näringsutskottet vidhåller sin uppfattning, som kom till uttryck i det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 44), att stöd till kvinnors företagande är en viktig uppgift inom näringspolitiken. Med hänvisning till det statsfinansiella läget ställer sig näringsutskottet dock bakom regeringens förslag att det aktuella anslaget skall minskas.
Näringsutskottet föreslår emellertid en något större minskning än regeringen -- en minskning med 51 miljoner kronor till 149 miljoner kronor. Denna nivå på anslaget innebär ändå en kraftig ökning jämfört med innevarande budgetår. Den ytterligare besparingen på 1 miljon kronor föreslås för att finansiera det bibehållande av anslagsnivån beträffande stödet till kooperativ utveckling som näringsutskottet förordar (se vidare i det följande). Om det visar sig att efterfrågan på anslagsmedel avseende stöd till kvinnors företagande överstiger tillgången förutsätter näringsutskottet att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga. Med det sagda avstyrks de fyra här aktuella motionerna, 1994/95:Fi32 (fp), 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp) och 1994/95:Fi35 (kds), i berörda delar.
Bidrag till tekniköverföring
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- om ett nytt, engångsvis anslag på 100 miljoner kronor för uppbyggnad av ett nätverk för tekniköverföring till små och medelstora företag (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18).
Under en treårsperiod avses staten bygga upp ett nätverk för tekniköverföring bestående av specialister och förmedlare för att stärka kunskapsförsörjningen till små och medelstora företag. Systemet syftar till att etablera samverkan mellan ett stort antal aktörer, t.ex. de regionala utvecklingsbolagen inom ramen för ALMI Företagspartner AB, regionala högskolor och teknikcentrum samt det nuvarande utbudet av specialistkompetens vid myndigheter (bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket -- NUTEK och Patent- och registreringsverket -- PRV), universitet, högskolor och industriforskningsinstitut. NUTEK skall i samverkan med ALMI ha huvudansvaret för att bygga upp det föreslagna nätverket.
Näringsutskottet anförde i betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) att det är mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap och teknikutveckling. I en reservation (m, fp) avvisades förslaget med hänvisning till bl.a. de teknikbrostiftelser som inrättats på förslag av den tidigare regeringen. I en annan reservation (mp) förordades att medel från det aktuella anslaget skulle kunna användas för uppbyggnad av närfonder.
Med anledning av det statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu ett belopp som är 50 miljoner kronor lägre än vad som föreslogs i budgetpropositionen. Den föreslagna verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala och med lägre ambitionsnivå och ändå få till resultat att företagens förmåga till förnyelse kan stärkas, anser regeringen.
Regeringens förslag om att det aktuella anslaget skall sänkas med 50 miljoner kronor avvisas i motion 1994/95:Fi34 (mp). Motionärerna anser att bidraget till tekniköverföring kan avskaffas och i stället ersättas med ett nytt anslag, Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor.
Näringsutskottet tillstyrker regeringens förslag att minska det nya, engångsvisa anslaget Bidrag till tekniköverföring med 50 miljoner kronor och att det därmed skall anvisas 50 miljoner kronor för nästa budgetår. Som anfördes i det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 47) är det mycket angeläget att det skapas system som kan underlätta för småföretagen att få del av kunskap och teknikutveckling. Näringsutskottet delar emellertid regeringens bedömning att den aktuella verksamheten bör kunna byggas upp i mindre skala, men ändå kunna få avsedd effekt.
I det nämnda betänkandet anförde näringsutskottet att de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna kan ha en roll att spela i anslutning till det föreslagna nätverket. De kan dock inte ersätta detta, utan får snarare ses som kanaler som nätverket kan utnyttja för att få tillgång till högskole- och universitetsmiljön.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet propositionen i berörd del. Av det sagda följer att det berörda yrkandet i motion 1994/95:Fi34 (mp) avstyrks.
Stöd till kooperativ utveckling
På förslag av regeringen beslöt riksdagen i april 1995 att för budgetåret 1995/96 anvisa ett anslag på 9,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling (prop. 1994/95:100 bil. 14, bet. NU18). I reservationer förordades både lägre (m) -- 6,75 miljoner kronor -- och högre (mp) -- 19,5 miljoner kronor -- anslag.
Föreskrifter om stödet finns i förordningen (1993:569) om statsbidrag till kooperativ utveckling. Statsbidrag kan ges för dels kostnadsfri information och rådgivning till allmänheten om kooperativt företagande, dels kooperativa projekt. Merparten av stödet går till de 20 lokala kooperativa utvecklings- centrum (LKU) som finns geografiskt spridda i landet. LKU tillhandahåller information om de kooperativa företagsformerna samt ger stöd och råd till dem som vill starta kooperativa småföretag. Som villkor för statligt bidrag gäller att verksamheten vid ett LKU skall finansieras på annat sätt med minst lika mycket. Detta sker genom medlemsavgifter och konsultuppdrag. De etablerade företagen inom konsument- och producentkooperationen deltar ofta aktivt i verksamheten på lokal nivå. Uppdragsdelen har med åren växt i betydelse.
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde våren 1993 en utvärdering av stödet till LKU. Av rapporten (F 1993:23) framgår att bidraget har varit mycket kostnadseffektivt. Under år 1992 bildades omkring 300 nya kooperativa företag med totalt minst 1 300 arbetstillfällen. Många av dessa skulle enligt RRV:s bedömning inte ha kommit till stånd utan LKU:s rådgivningsverksamhet. RRV ansåg dock att samarbetet mellan LKU och andra organ som arbetar med småföretagsrådgivning, t.ex. regionala utvecklingsfonder (nu utvecklingsbolag) och nyföretagarcentrum, borde förbättras.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bedömer regeringen det nödvändigt att minska anslaget med 1 miljon kronor till 8,75 miljoner kronor för nästa budgetår.
Oförändrat eller högre anslag förordas i fyra motioner.
I motion 1994/95:Fi33 (v) föreslås att riksdagen skall anvisa två miljoner kronor mer än vad regeringen nu har föreslagit eller 10,75 miljoner kronor. Effekterna av kooperativt småföretagande är mycket goda, anför motionärerna. De hänvisar till att åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet.
Motion 1994/95:Fi34 (mp) tar sikte på en höjning av det aktuella anslaget till 19,5 miljoner kronor. Kooperativt företagande är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras, anser motionärerna och hänvisar till att Miljöpartiet de gröna tidigare har föreslagit en höjning av anslaget.
I motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) föreslås att det av riksdagen nyligen beslutade anslaget på 9,75 miljoner kronor inte skall ändras. Inom Civildepartementets område föreslår regeringen ett antal mindre besparingar som kan synas försumbara, konstaterar motionärerna. De anser att dessa besparingar mera kan ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Den här aktuella verksamheten kommer, enligt motionärerna, att leva vidare trots det minskade stödet, men de är samtidigt övertygade om att besparingen är kontraproduktiv. Det handlar om en verksamhet som engagerar många människor och som snarare behöver utvecklas än avvecklas, eftersom den utgör en förebyggande resurs i samhället, sägs det i de båda motionerna. I den senare motionen hänvisas också till den tidigare nämnda utvärderingen av RRV.
Näringsutskottet anser inte att den av regeringen föreslagna besparingen beträffande stödet till kooperativ utveckling bör genomföras. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt. I det rådande sysselsättningsläget är det tillskott av arbetstillfällen som kan komma till stånd hos nya kooperativa företag mycket värdefullt.
Näringsutskottet förordar sålunda att det aktuella anslaget bibehålls på 9,75 miljoner kronor för nästa budgetår. Därmed blir motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) tillgodosedda i berörda delar. De övriga motionerna 1994/95:Fi33 (v) och 1994/95:Fi34 (mp), i vilka högre anslag förordas, avstyrks samtidigt i motsvarande delar.
Investeringsfrämjande
Investeringsfrämjande aktiviteter som syftar till att öka den utländska etableringen i Sverige har sedan den 1 juli 1993 utförts inom ramen för verksamheten hos Styrelsen för Sverigebilden (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. KrU15). Verksamheten, som bedrivs under projektnamnet Invest in Sweden, har haft en tonvikt på att ge information och skapa kontakter med japanska företag via kontor i Tokyo. Styrelsen har dessutom bedrivit viss verksamhet i Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Invest in Sweden disponerar innevarande budgetår ca 10 miljoner kronor för verksamheten.
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- att bemyndiga regeringen att inrätta en delegation för investeringsfrämjande per den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU18). Vidare godkändes den i budgetpropositionen angivna inriktningen av åtgärderna. Ett anslag på 97,5 miljoner kronor anvisades. I tre reservationer förordades lägre anslag -- 19 miljoner kronor (m, fp), 87,5 miljoner kronor (c, kds) resp. 48,75 miljoner kronor (mp). Vidare föreslogs i en reservation (v) att riksdagen skulle ges representation i delegationen.
Det övergripande målet för delegationens verksamhet skall vara att genom information och kontakter verka för att utländska företag i olika former investerar i Sverige eller samverkar med svenska företag i syfte att härigenom bl.a. skapa nyetableringar, öka produktionskapaciteten, medverka till en successiv förnyelse samt öka kompetensen. Delegationen skall ha följande uppgifter: (1) etablera sig som en central kontaktpunkt för investeringsfrämjande, (2) utforma en strategi för att påverka investeringsbeslut i syfte att öka investeringarna i Sverige, (3) bedriva en aktiv informationsverksamhet i samverkan med berörda beskickningar, regeringskansliet, NUTEK, Exportrådet, tekniska attachéerna, olika handelskamrar samt regionala och lokala organ, (4) bedriva verksamhet på utlandsmarknaderna under budgetåret 1995/96 i främst Japan, Förenta staterna och Tyskland samt (5) upprätthålla en effektiv förmedlingsorganisation. Delegationen skall presentera och marknadsföra Sverige som investeringsland i ett begränsat antal länder genom riktade insatser i form av seminarier, nyhetsbrev och generell information. Den skall vidare lämna upplysningar, följa upp och vägleda vid förfrågningar från utländska företag om investeringsförutsättningar i Sverige.
Regeringen beslöt i april 1995 att bemyndiga näringsminister Sten Heckscher att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda organisationen av en delegation för investeringsfrämjande. Utredaren, vice verkställande direktören Kai Hammerich (N 1995:03), skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 juni 1995.
Med anledning av det statsfinansiella läget och behovet av att begränsa statens utgifter föreslår regeringen nu en besparing på 22,5 miljoner kronor för nästa budgetår; sålunda skulle 75 miljoner kronor anslås. Regeringen bedömer det möjligt att den nya verksamheten kan drivas med något mindre resurser än vad som angavs i budgetpropositionen, eftersom delegationen är i ett uppbyggnadsskede under det första året.
Ett ännu lägre anslag -- 48,25 miljoner kronor -- förordas i motion 1994/95:Fi34 (mp). Motionärerna hänvisar till Miljöpartiets ekonomisk-politiska motion i januari 1995. Med anledning av att regeringen nu vill ändra anslaget återkommer motionärerna med ett likartat förslag till besparing som framlades under den allmänna motionstiden.
Näringsutskottet delar regeringens bedömning att en neddragning av det aktuella anslaget bör göras. Med den besparing som regeringen föreslår, 22,5 miljoner kronor, bör det vara möjligt för delegationen att kunna bedriva den avsedda verksamheten i rimlig omfattning. Propositionen tillstyrks sålunda i berörd del. Den neddragning som föreslås i motion 1994/95:Fi34 (mp) finner utskottet alltför kraftig och avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
Energipolitiska frågor
Kärnsäkerhetsforskning
Riksdagen beslöt i april 1995 -- på regeringens förslag -- att anvisa ett anslag på 95,9 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 för kärnsäkerhetsforskning (prop. 1994/95:100 bil. 15, bet. NU20).
Mot bakgrund av behovet av att minska de statliga utgifterna föreslår regeringen nu att anslaget minskas med 7,5 miljoner kronor till 88,4 miljoner kronor.
Vänsterpartiet motsätter sig förslaget att ytterligare reducera anslaget till kärnsäkerhetsforskningen utan att någon redovisning av konsekvenserna görs, anförs det i motion 1994/95:Fi33 (v).
Med hänvisning till det statsfinansiella läget tillstyrker näringsutskottet den av regeringen föreslagna besparingen. Motion 1994/95:Fi33 (v) avstyrks därmed i motsvarande del.
Vissa övriga energipolitiska frågor
Vissa övriga energipolitiska frågor tas upp i de två partimotionerna 1994/95:Fi33 (v) och 1994/95:Fi34 (mp).
I den förstnämnda motionen framläggs två förslag. Riksdagen borde för det första anslå 150 miljoner kronor ytterligare till kraftvärmeproduktion med biobränslen under budgetåret 1995/96. Staten bör vidare garantera ett lån för uppförande av en fullskaleanläggning för etanoltillverkning i mellersta Sverige med en kapacitet på minst 50 000 ton, anför motionärerna. I hela produktionskedjan kan en sådan produktion beräknas ge 1 000 nya arbetstillfällen, hävdar motionärerna. De motiverar de föreslagna satsningarna med att biobränslen är det förnybara, inhemska energislag som skall svara för merparten av den nya energiproduktion som behövs för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av användningen av fossila bränslen. Som redan nämnts föreslås i motion 1994/95:Fi34 (mp) att riksdagen skall inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor i stället för anslaget för bidrag till tekniköverföring. Till det nya anslaget borde 1 000 miljoner kronor anvisas. I motionen lämnas följande förslag till hur dessa medel skall användas. Bidrag från det nya anslaget skall utgå som investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen samt till långtgående energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik. Solenergin som värmekälla för villor, flerbostadshus, mindre gruppcentraler och små fjärrvärmenät är det mest intressanta för kommersiell drift under de närmaste åren, sägs det i motionen. För att stimulera en utveckling mot effektivare solfångare bör stödet baseras på producerad energi. Enligt motionärerna bör totalt 125 miljoner kronor årligen avsättas för stöd till investeringar och forskningsinsatser beträffande solvärme.
Beträffande biobränslebaserad kraftvärmeproduktion, som tas upp i motion 1994/95:Fi33 (v), kan noteras att riksdagen våren 1991 -- i samband med det energipolitiska beslutet -- avsatte 1 000 miljoner kronor under en femårsperiod för stöd till främjande av sådan produktion (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Våren 1993 beslöts (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om en förlängning av stödperioden till sex år inom en oförändrad medelsram. Medel till stödet anvisas i form av årliga anslag på 200 miljoner kronor.
Riksdagen beslöt senast i april 1995 om ett anslag på 200 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 13, bet. NU20). Samtidigt avslogs ett motionsyrkande (v) om en ökning av anslaget med 200 miljoner kronor. Näringsutskottet hänvisade (s. 45) till att Energikommissionen (N1994:04) skall granska bl.a. stöden inom biobränsleområdet och bedöma deras påverkan på teknikutvecklingen och stödformernas effektivitet. Motionsyrkandet följdes upp av Vänsterpartiets företrädare i utskottet.
Riksdagen avslog vidare våren 1995 två motioner om ökad forskning och utveckling avseende inhemskt framställda bränslen, främst etanol (bet. 1994/95:NU20). Näringsutskottet redogjorde (s. 42) för det statliga stöd till forskning och utveckling avseende etanol som lämnas i olika former. I betänkandet hänvisades vidare till att riksdagen våren 1993 gjorde ett uttalande till regeringen om det angelägna i att takten ökas när det gäller att inleda etanolproduktion i större skala (bet. 1992/93:NU28).
När det gäller förslaget i motion 1994/95:Fi34 (mp) om stöd till bl.a. ökad energieffektivitet kan noteras att riksdagen -- i samband med det energipolitiska beslutet våren 1991 -- antog ett femårigt program för ökad energihushållning. Det dominerande inslaget häri är ett stöd till teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer, till vilket 750 miljoner kronor har avsatts. Teknikupphandlingsprogrammet har förlängts med två år, dock inom en oförändrad medelsram (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU28).
I samband med energiöverenskommelsen beslöts också om ett femårigt stöd till investeringar i solvärmeanläggningar inom en total ram på 50 miljoner kronor (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Riksdagen avslog i april 1995 ett antal motionsyrkanden om ökat stöd till investeringar i solvärmeanläggningar (bet. 1994/95:NU20). Näringsutskottet hänvisade (s. 47) till Energikommissionens arbete. Ökade insatser förordades i reservationer (c, v; mp).
Regeringen har vidare nyligen lagt fram förslag om ett program för miljöinvesteringar (prop. 1994/95:218), vilket bl.a. omfattar bidrag till solvärmeanläggningar. För bidrag om 25 % till sådana anläggningar skall 56 miljoner kronor avdelas. Bostadsutskottet behandlar detta förslag senare under våren 1995 (bet. 1994/95:BoU21).
Näringsutskottet behandlar först förslagen i motion 1994/95:Fi33 (v) rörande biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.
Näringsutskottet vidhåller de ståndpunkter som intogs när liknande yrkanden som de här aktuella nyligen behandlades (bet. 1994/95:NU20). Då hänvisades, som tidigare nämnts, bl.a. till att Energikommissionen har i uppgift att granska stöden inom biobränsleområdet och bedöma deras påverkan på teknikutvecklingen och stödformernas effektivitet. Med hänvisning härtill avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi33 (v) i berörda delar.
Näringsutskottet övergår så till förslaget i motion 1994/95:Fi34 (mp) om inrättande av ett nytt anslag, Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor.
Också när det gäller det nu nämnda förslaget vill näringsutskottet hänvisa till vad som anfördes när liknande yrkanden nyligen avslogs av riksdagen (bet. 1994/95:NU20). Eftersom Energikommissionen har att behandla den typ av frågor som aktualiseras i motionen bör resultaten av kommissionens arbete avvaktas innan ställning tas till sådana förslag. Motionen avstyrks därmed i här aktuella delar.
Statliga företag
Riksdagen bör göra ett uttalande om försäljning av statliga företag, anförs det i motion 1994/95:Fi32 (fp). Den fortsatta försäljningen av statliga företag bör inledas omedelbart, anser motionärerna. Enligt deras uppfattning skall försäljning av statliga företag inte enbart eller ens främst ses som ett sätt att reducera statens lånebehov utan som en strukturellt önskvärd åtgärd för att ge de statliga företagen en bättre ägarstruktur och därmed bättre framtidsutsikter.
I motion 1994/95:Fi35 (kds) finns inget formellt yrkande rörande försäljning av statliga företag. I tabellen i motionen med redogörelse för Kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995 förutsätts en utförsäljning av statliga företag med 10 miljarder kronor per år i tre år med åtföljande räntevinster. Regeringen föreslog i budgetpropositionen ett nytt bemyndigande beträffande förvaltningen av statliga företag. Näringsutskottet har emellertid beslutat att uppskjuta behandlingen av detta förslag jämte alla motioner i frågan till hösten 1995 när ett av regeringen aviserat, justerat förslag avses föreligga (se bet. 1994/95:NU19). I särskilda yttranden (m, c, fp, kds; v) framförde företrädarna för resp. parti sina principiella synpunkter på statligt ägande av företag.
Med hänvisning till att näringsutskottet nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995 avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi32 (fp) i nu berörd del.
Bankavgift
Vänsterpartiet föreslår i motion 1994/95:Fi33 att en skatt/avgift skall tas ut inom bankväsendet, motsvarande en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor per år. Motionärerna hänvisar till en motion från allmänna motionstiden, 1994/95:N226 (v), i vilken föreslogs införande av en särskild skatt/avgift på bankväsendet.
I motion 1994/95:Fi35 (kds) finns i den tidigare nämnda tabellen med redogörelse för Kristdemokraternas budgetalternativ från januari 1995 upptaget budgetposten Bankavgift uppgående till 1 miljard kronor för budgetåren 1995/96 resp. 1998. Något formellt yrkande rörande bankavgift finns dock inte i motionen.
Riksdagen avslog i mars 1995 ett flertal motioner med förslag om införande av någon form av bankgarantiavgift eller bankskatt (bet. 1994/95:NU17). Näringsutskottet anförde (s. 11) att det föreligger en bred politisk enighet om att staten skall återvinna så mycket som möjligt av det stöd som betalats ut till bankerna. Näringsutskottet ansåg i likhet med regeringen att återvinning av bankstödet skall ske genom en effektiv och affärsmässig förvaltning av de tillgångar som staten äger i form av Nordbanken, Securum och Retriva.
Beträffande bankgarantiavgift eller bankskatt anförde näringsutskottet att denna skulle komma att drabba de bankkunder, främst privatpersoner och småföretag, som inte har tillgång till andra alternativ för sin finansiering. Vidare framhölls att en bankavgift torde avskräcka inhemska och utländska intressenter från att etablera sig på bankmarknaden, vilket skulle göra det svårare att skapa det ökade konkurrenstryck som är önskvärt. Näringsutskottet påpekade också att de banker som erhållit en uttrycklig statlig garanti redan betalar avgifter för denna till staten på affärsmässiga villkor. Att härutöver påföra även övriga institut en skatt eller avgift är inte godtagbart, anförde näringsutskottet. Avslutningsvis erinrades om att ett av regeringen aviserat förslag till insättningsgaranti innebär att bankerna skall bli skyldiga att betala avgifter på sammanlagt ca 1 miljard kronor per år under de närmaste tio åren.
I tre reservationer (fp, kds; c; v) begärdes att regeringen skulle återkomma med förslag till olika utformningar av en bankgarantiavgift.
Riksdagen har nyligen, som redovisats, avslagit ett flertal motioner med krav på införande av någon form av bankavgift. De motiv som då anfördes äger fortfarande giltighet. Därmed avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi33 (v) i berörd del.
Stockholm den 19 maj 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s), Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m) och Ronny Korsberg (mp).
Avvikande meningar
1. Främjande av kvinnors företagande
Per Westerberg, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Främjande av kvinnors företagande -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill hänvisa till vad som anfördes i en reservation (m) till betänkandet 1994/95:NU18 (s. 102) rörande anslaget Främjande av kvinnors företagande. Där framhölls att en viktig åtgärd inom näringspolitiken är att särskilt stödja kvinnors företagande. De särskilda företagarlånen till kvinnor bör dock, sades det vidare, ses som en tidsbegränsad stimulansåtgärd; långsiktigt bör eftersträvas en situation där den ordinarie marknaden för riskkapital, lån och krediter försörjer företagen med kapital på likvärdiga villkor som för övriga företag. Mot denna bakgrund förordades i den nämnda reservationen ett lägre anslag på 50 miljoner kronor.
Att regeringen nu föreslår ett minskat anslag på ett område, där man för fyra månader sedan föreslog en ökning, är ett tydligt tecken på att näringspolitiken saknar fasta spelregler.
Riksdagen bör sålunda anvisa 50 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Samtidigt noteras att regeringen har möjlighet att återkomma med nytt förslag till riksdagen, om det skulle visa sig att efterfrågan på medel under nästa budgetår kommer att överstiga tillgången. Med detta avstyrker näringsutskottet motionerna 1994/95:Fi32 (fp), 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp) och 1994/95:Fi35 (kds) i berörda delar.
2. Främjande av kvinnors företagande
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kds) och Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Främjande av kvinnors företagande -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp) och 1994/95:Fi35 (kds), att någon besparing på det aktuella anslaget inte bör göras. För att få till stånd den erforderliga ökningen av sysselsättningen är det nödvändigt att den potential för nyföretagande som finns bland kvinnor tas till vara. Intresset bland kvinnor för företagande har ökat starkt under senare år.
Enligt näringsutskottets mening vore det direkt olämpligt att spara på det aktuella anslaget. Regeringens förslag avstyrks sålunda, medan de nämnda motionerna tillstyrks i berörda delar.
3. Främjande av kvinnors företagande
Christer Eirefelt (fp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Främjande av kvinnors företagande -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet avvisar, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi32 (fp), regeringens förslag att minska anslaget Främjande av kvinnors företagande. Detta stöd har visat sig mycket effektivt och bör i stället höjas. Näringsutskottet förordar, i enlighet med den nämnda motionen, ett anslag på 250 miljoner kronor.
Näringsutskottet vill hänvisa till vad som anfördes i en reservation (fp) till betänkandet 1994/95:NU18 (s. 104). Där framhölls att kvinnors företagande under många år har varit en underskattad och förbisedd del av svenskt näringsliv och att det är av yttersta vikt att underlätta för kvinnor att starta företag.
Riksdagen bör således anvisa 250 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Motion 1994/95:Fi32 (fp) tillstyrks därmed i berörd del.
4. Bidrag till tekniköverföring
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Bidrag till tekniköverföring -- som börjar med "Näringsutskottet tillstyrker" och slutar med "1994/95:Fi34 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet vill hänvisa till det ställningstagande som gjordes i en reservation (m, fp) till betänkande 1994/95:NU18, då regeringens förslag i budgetpropositionen att inrätta anslaget Bidrag till tekniköverföring behandlades. I den reservationen (s. 104) avvisades regeringens förslag med hänvisning till de av den tidigare regeringen inrättade teknikbrostiftelserna. Dessa stiftelser har till uppgift att uppnå ökad samverkan mellan näringslivet och högskolor/universitet. Erfarenheterna av denna verksamhet bör avvaktas innan beslut om eventuella ytterligare insatser fattas.
I reservationen anfördes också att det av rent statsfinansiella skäl finns anledning att vara restriktiv med beslut om nya utgifter. Riktigheten i denna ståndpunkt bekräftas av regeringens förslag om att halvera anslaget. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen nu besluta om att inga medel skall anslås till det aktuella ändamålet.
5. Bidrag till tekniköverföring
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Bidrag till tekniköverföring -- som börjar med "Näringsutskottet tillstyrker" och slutar med "1994/95:Fi34 (mp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34 (mp), att det aktuella anslaget helt kan avskaffas. I stället bör det ersättas med ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor (se vidare i det följande).
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del och avstyrker regeringens nu aktuella förslag.
6. Stöd till kooperativ utveckling
Per Westerberg, Mikael Odenberg, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anfördes i en reservation (m) till betänkande 1994/95:NU18 (s. 106), att i den sanering av de statliga finanserna som krävs måste alla verksamheter bidra. När det gäller den här aktuella verksamheten förordades i den nämnda reservationen en minskning av anslaget med 3 miljoner kronor till 6,75 miljoner kronor. Enligt näringsutskottets mening bör statens uppgift inom näringspolitiken vara att genom generella insatser skapa goda förutsättningar för företagen. Olika associationsformer bör därvid behandlas på ett likformigt sätt.
Med hänvisning till det anförda bör riksdagen nu besluta om ett anslag på 6,75 miljoner kronor för stöd till kooperativ utveckling för nästa budgetår. Därmed avstyrker näringsutskottet de här aktuella motionerna 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi34 (mp), 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) i berörda delar.
7. Stöd till kooperativ utveckling
Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna besparingen på 1 miljon kronor beträffande stödet till kooperativ utveckling kan, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds), mera ses som ett uttryck för att alla departement skall spara än som ett genomtänkt besparingsalternativ. Som tidigare redovisats har RRV:s utvärdering visat att det aktuella bidraget är mycket kostnadseffektivt.
Med hänvisning till det anförda förordar näringsutskottet sålunda ett oförändrat anslag, eller 9,75 miljoner kronor. Finansiering av den uteblivna besparingen ryms inom ramen för de balanserade budgetalternativ som redovisas i partimotionerna 1994/95:Fi32 (fp) och 1994/95:Fi35 (kds), och det krävs alltså inte någon ytterligare neddragning av det tidigare behandlade anslaget Främjande av kvinnors företagande. Motionerna 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds) tillstyrks sålunda i berörda delar. Propositionen och övriga här aktuella motioner avstyrks i motsvarande delar.
8. Stöd till kooperativ utveckling
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Effekterna av kooperativt småföretagande är, enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), mycket goda. Åtskilliga nya småföretag och nya arbetstillfällen har tillkommit genom denna verksamhet. Näringsutskottet förordar därför en ökning av det aktuella anslaget med -- i förhållande till regeringens förslag -- 2 miljoner kronor till 10,75 miljoner kronor. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i berörd del. Propositionen och övriga här aktuella motioner, 1994/95:Fi34 (mp), 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds), avstyrks i motsvarande delar.
9. Stöd till kooperativ utveckling
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Stöd till kooperativ utveckling -- som börjar med "Näringsutskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34 (mp), motsätter sig näringsutskottet regeringens förslag att minska det aktuella anslaget. I stället bör en höjning av anslaget till 19,5 miljoner kronor genomföras. Förslag om en sådan höjning framfördes också i en reservation (mp) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 106). Det kooperativa företagandet är en viktig företagsform som bör gynnas och stimuleras.
Med ett beslut av riksdagen av här angiven innebörd blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Propositionen liksom övriga här aktuella motioner, 1994/95:Fi33 (v), 1994/95:Fi35 (kds) och 1994/95:Fi49 (kds), avstyrks av näringsutskottet.
10. Investeringsfrämjande
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Investeringsfrämjande -- som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Den aktuella verksamheten med investeringsfrämjande bör, i likhet med vad som anfördes i en reservation (m, fp) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 115), kunna bedrivas med ett väsentligt lägre anslag än vad regeringen föreslår. Enligt näringsutskottets mening är det inte möjligt att genom selektiva insatser kompensera ett generellt dåligt företagsklimat. Det är otillfredsställande att Sveriges förmåga att attrahera investeringar i så hög grad beror på internationellt sett låga lönelägen. Näringsklimatet måste på alla områden vara så starkt att en ökande del högteknologiska investeringar placeras i landet.
Näringsutskottet anser vidare att den modell för verksamheten som regeringen har valt, organisatoriskt är tveksam och otydlig. Regeringens förslag om att kraftigt reducera anslaget visar att den nivå som föreslogs i budgetpropositionen var orealistisk. Riksdagen bör nu besluta om ett anslag på 19 miljoner kronor, i enlighet med vad som förordades i den nämnda reservationen. Därmed avstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi34 (mp) i berörd del.
11. Investeringsfrämjande
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Investeringsfrämjande -- som börjar med "Näringsutskottet delar" och slutar med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt näringsutskottets mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34 (mp), bör en ytterligare besparing kunna göras på det här aktuella anslaget. Detta förordades också i en reservation (mp) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 116). Riksdagen bör besluta om ett anslag på 48,25 miljoner kronor. Därigenom blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. Propositionen avstyrks av näringsutskottet i motsvarande del.
12. Kärnsäkerhetsforskning
Lennart Beijer (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Kärnsäkerhetsforskning -- som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), att någon ytterligare besparing på anslaget till kärnsäkerhetsforskning inte bör göras, utan att någon redovisning av konsekvenserna görs. Regeringens förslag till minskning av anslaget bör sålunda avslås av riksdagen. Därmed tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del.
13. Biobränslebaserad kraftvärmeproduktion
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Vissa övriga energipolitiska frågor -- som börjar med "Näringsutskottet vidhåller" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Biobränslen är, som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), det förnybara, inhemska energislag som kommer att svara för merparten av den nya energiproduktion som behövs för att klara avvecklingen av kärnkraften och minskningen av användningen av fossila bränslen. Riksdagen bör därför fatta beslut om ett ökat anslag med 150 miljoner kronor till kraftvärmeproduktion med biobränslen för nästa budgetår. Vidare bör riksdagen hos regeringen hemställa om förslag beträffande statliga garantier för lån avsett för uppförande av en fullskaleanläggning för etanoltillverkning i mellersta Sverige.
Med sådana beslut av riksdagen som näringsutskottet förordar blir den aktuella motionen helt tillgodosedd i berörda delar; den tillstyrks.
14. Bidrag till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor
Ronny Korsberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Vissa övriga energipolitiska frågor -- som börjar med "Också när" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi34 (mp), att riksdagen bör inrätta ett nytt anslag för stöd till ökad energieffektivitet och förnybara energikällor. Till detta anslag bör engångsvis anvisas 1 miljard kronor. Från anslaget skall utgå investeringsbidrag till anläggningar för produktion av biobränslen samt till energieffektiviseringsåtgärder för uppvärmning av fastigheter genom t.ex. utnyttjande av solvärmeteknik. I motionen redovisas mer i detalj vilka typer av bidrag som bör bli aktuella.
Med ett sådant beslut av riksdagen som näringsutskottet förordar blir den nämnda motionen helt tillgodosedd i berörda delar.
15. Statliga företag
Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds) och Sten Tolgfors (m) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Statliga företag -- som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har alltså nyligen beslutat att uppskjuta behandlingen av förslaget om ett nytt bemyndigande jämte samtliga motioner i frågan till hösten 1995. I ett särskilt yttrande (m, c, fp, kds) till betänkande 1994/95:NU19 (s. 4) påpekades att statens främsta uppgift inom näringspolitiken är att ange generella ramar och regelsystem för företagens verksamhet. Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning tillika med en breddad riskkapitalmarknad. Den privatisering av statliga företag som inleddes under den förra regeringen bör fortsätta, anfördes det vidare.
Det bemyndigande som riksdagen i december 1991 gav till regeringen att privatisera ett stort antal statliga företag löper nu oförändrat. Riksdagen har också nyligen anslagit medel för omstruktureringsåtgärder beträffande statliga företag. Regeringen bör fortsätta den inledda privatiseringen av statliga företag, i enlighet med riksdagens beslut.
I avvaktan på ett nytt förslag från regeringen -- beträffande riktlinjer för förvaltningen av de statliga företagen i stället för de i budgetpropositionen föreslagna -- är det rimligt att vidare behandling i denna del uppskjuts till hösten 1995. Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:Fi32 (fp) bör sålunda, enligt näringsutskottets mening, inte nu ligga till grund för något initiativ från riksdagens sida.
16. Bankavgift
Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kds) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Bankavgift -- som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet har nyligen, som redovisats, behandlat förslag om införande av någon form av bankavgift. I en reservation (fp, kds) till betänkande 1994/95:NU17 (s. 22) förordades att de berörda instituten skall erlägga en avgift för bankgarantin till dess att en obligatorisk insättningsgaranti införs. Inriktningen skall därvid vara att avgiften skall inbringa minst 1 miljard kronor per år till statskassan under den tid som garantin gäller.
Finansutskottet bör i sin totala budgetbehandling beakta vad näringsutskottet här har anfört.
17. Bankavgift
Lennart Beijer (v) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Bankavgift -- som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi33 (v), att regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om införande av en bankavgift, motsvarande en inkomstförstärkning på 1 miljard kronor. Detta förslag har nyligen framförts i en reservation (v) till betänkande 1994/95:NU17 (s. 23), till vilket näringsutskottet nu hänvisar. Med det anförda tillstyrks den här aktuella motionen i berörd del.
Särskilt yttrande
Kjell Ericsson (c) anför:
Jag vill erinra om vad som anfördes i en reservation (m, c, fp, kds) till det näringspolitiska betänkandet 1994/95:NU18 (s. 91). Där anfördes att näringspolitiken måste ses mot bakgrund av den ekonomiska politik som förs. Denna måste innebära en stram finanspolitik, som ger förutsättningar för låga räntor och låg inflation. En sanering av statsfinanserna måste genomföras.
Den uppgörelse som nu träffats mellan Centerpartiet och regeringen har som syfte att åstadkomma en erforderlig sanering av statsfinanserna, som är en förutsättning för en ökning av tillväxten. Detta är sålunda samma principiella ståndpunkt som vi inom Centerpartiet intog i det näringspolitiska betänkandet. I enlighet med förslagen i kompletteringspropositionen bör dock nu vissa ytterligare besparingar göras beträffande ett antal olika budgetposter.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1994/95:AU4y Bilaga 16 Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) och med anledning av propositionen avgivna motioner såvitt avser bilaga 10.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels propositionens bilaga 10 (Arbetsmarknadsdepartementet), såvitt avser littera A,
dels följande med anledning av propositionen väckta motioner: Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 6 (delvis) och 9, Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 41--45, Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 26--30, Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkandena 18--20 och Fi38 av Sonja Rembo (m).
Utskottet överlämnar samtidigt, under förutsättning av finansutskottets medgivande, med eget yttrande följande motioner som väckts med anledning av proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m.
A52 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 14--15 och 25, A55 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 22 och 25--26, A56 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 6--7.
A 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Nuvarande bestämmelser
I arbetslöshetsförsäkringen lämnas dagpenning med för närvarande 80 % av den försäkrades dagsförtjänst före arbetslösheten. Det högsta dagpenningbeloppet är 564 kr och det lägsta 245 kr. För den som har vissa pensionsförmåner finns särskilda bestämmelser.
Från det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) utges ersättning med ett fast belopp, 245 kr, per dag. Under tiden juli--december 1994 innefattade KAS också en inkomstrelaterad ersättning med en kompensationsnivå på 80 %. Denna inkomstrelaterade ersättning slopades vid ingången av år 1995 men utges övergångsvis till den som före den 1 januari 1995 påbörjat en ersättningsperiod, dock längst t.o.m. den 30 juni 1996. Det gäller även den som under tiden januari--juni 1995 blir arbetslös och uppfyller arbetsvillkoret samt under minst sju månader under år 1994 har varit skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Propositionen
I propositionen föreslås att dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och den inkomstrelaterade ersättningen som övergångsvis utges från KAS sänks från 80 till 75 % av dagsförtjänsten. Sänkningen skall ske fr.o.m. den 1 januari 1996. Förslaget motiveras huvudsakligen av två skäl. Det ena är det statsfinansiella läget eftersom arbetslöshetsförsäkringen trots förstärkt finansiering går med stort underskott. Det andra är att sänkningen av kompensationsnivån innebär en harmonisering i detta avseende av arbetslöshetsförsäkringen och övriga socialförsäkringar. Enligt förslag i propositionen (bilaga 5) skall kompensationsnivån också i sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen ändras till 75 %. Det kommer då inte att finnas något intresse att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Härigenom förstärks den försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. I propositionen anges vidare att regeringen avser att samtidigt sänka grundbeloppet i KAS från 245 till 230 kr per dag. Det sänkta grundbeloppet i KAS medför en motsvarande sänkning av det lägsta beloppet enligt arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna medför motsvarande sänkning av nivåerna för utbildningsbidrag.
I propositionen anges att den sänkta ersättningsnivån och det sänkta grundbeloppet ger en besparing under tionde huvudtiteln på sammanlagt 2,5 miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Förslagen om en sänkning av kompensationsnivån till 75 % föranleder en ändring i 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) och övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1674) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Motioner
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag på förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %. Yrkandena framställs i motionerna Fi32 (fp) yrk. 6 (delvis), Fi33 (v) yrk. 41, Fi34 (mp) yrk. 28, A56 (mp) yrk. 6 och Fi35 (kds) yrk. 18. Miljöpartiet föreslår i motionerna Fi34 (yrk. 29) och A56 (yrk. 7) att i stället ett system med s.k. brutet tak införs där kompensationsnivån är 80 % på inkomster under 12 000 kr per månad och 40 % på inkomster över denna nivå.
Vänsterpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet motsätter sig i motionerna Fi33 (yrk. 42) resp. Fi35 (yrk. 19) regeringens förslag om en sänkning av grundbeloppet till 230 kr. Vidare begär Moderata samlingspartiet i motion A52 (yrk. 14-15) dels en sänkning av grundbeloppet till 210 kr, dels en sänkning av det högsta dagpenningbelopp som kan utges till 529 kr.
Utskottets bedömning
Den höga arbetslösheten är ett stort problem inte bara för de enskilda människor som drabbas utan också för den svenska ekonomin. Kraftfulla åtgärder har också vidtagits för att på olika sätt minska arbetslösheten. Regeringen har nyligen i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. lagt fram flera förslag som innebär en effektivare användning av resurserna, en ökad samverkan m.m. Utskottet behandlar propositionen i betänkande 1994/95:AU15.
Utgifterna för ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet beräknades i budgetpropositionen till över 47 miljarder kronor för budgetåret 1995/96. Regeringens förslag om en sänkt kompensationsnivå till 75 % och om en sänkning av grundnivån beräknas innebära en besparing på 2,5 miljarder kronor under nästa budgetår. Med hänsyn till besparingens storlek och till det allvarliga statsfinansiella läget anser utskottet att sänkningen av kompensationsnivån inom arbetslöshetsförsäkringen till 75 % är helt nödvändig. Detta gäller också sänkningen av grundnivån. Sänkningen av det lägsta dagpenningbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen innebär att grundskyddet omfattar samma inkomstnivåer som tidigare.
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 % innebär samtidigt en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades intresse att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden.
Det högsta dagpenningbelopp som kan utges från arbetslöshetsförsäkringen föreslås däremot inte ändrat utan kommer fortfarande att vara 564 kr. Detta innebär att arbetslöshetsförsäkringen kommer att omfatta inkomstdelar upp till närmare 5,6 basbelopp per år, dvs. månadslöner upp till drygt 16 500 kr mot för närvarande ca 15 500 kr. Även i denna del innebär förslaget ett visst närmande till sjuk- och föräldraförsäkringarna. Utskottet är således inte berett tillstyrka en sänkning av denna högsta nivå.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i dessa delar och anser att riksdagen bör anta de framlagda förslagen till ändring i 20 § ALF-lagen och de nämnda övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Fi32 (yrk. 6, delvis), Fi33 (yrk. 41--42), Fi34 (yrk. 28--29), Fi35 (yrk. 18--19), A52 (yrk. 14--15) och A56 (yrk. 6--7).
Deltidsarbetslösa
Nuvarande ordning
Beteckningen deltidsarbetslös används på en person som tidigare har haft en högre sysselsättningsgrad men som efter att ha blivit arbetslös arbetar i mindre omfattning och begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen under övrig tid.
Enligt nuvarande bestämmelser beräknas dagpenningen för en deltidsarbetslös på samma sätt som för en heltidsarbetslös. Den beräknas således på dagsförtjänsten, som utgör 1/5 av veckoinkomsten eller 1/22 av månadsinkomsten som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Normalarbetstid är den genomsnittliga arbetstiden antingen i det förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes eller, om det är förmånligare för den försäkrade, i allt förvärvsarbete som utförts under ramtiden. Enligt praxis beräknas ersättningen i en ny ersättningsperiod på inkomsten och normalarbetstiden i det tidigare heltidsarbetet även för den som är deltidsarbetslös.
Enligt 24 § ALF-lagen får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, om det finns särskilda skäl, föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten för en försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han i övrigt är arbetslös.
I 20 § förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-förordningen) anges beträffande ersättning vid deltidsarbete att en särskild prövning av rätten till ersättning skall göras var sjätte månad. Fortsatt ersättning får medges endast om den försäkrade har fyllt 55 år eller har fått men ännu inte tillträtt ett arbete med en arbetstid som motsvarar dennes önskemål eller inte har kunnat erbjudas på hemorten eller någon annan ort vare sig ett lämpligt arbete med en arbetstid som motsvarar dennes önskemål eller en lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Propositionen
I propositionen anges att regeringen avser att utfärda föreskrifter som fr.o.m. den 3 juli 1995 innebär inskränkningar i ersättningsrätten för den som har en tillsvidareanställning på deltid och som tidigare haft en högre sysselsättningsgrad och begär utfyllnad från arbetslöshetsersättningen. Ersättningen skall baseras på tidigare arbete ersättningsperioden ut men om den sökande kvalificerar sig till en ny ersättningsperiod genom det fasta deltidsarbetet skall detta utgöra grunden för ersättningen i den nya perioden. Denna förändring beräknas för budgetåret 1995/96 innebära en kostnadsminskning på 492 miljoner kronor.
Som bakgrund till ändringen redovisas att regeringen i budgetpropositionen hade föreslagit en 20-årsgräns för rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen godkände inte förslaget. För att ändå minska utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen förordade riksdagen ändringar avseende arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete.
I propositionen anges vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning för översyn av arbetslöshetsersättningen. I utredningen kommer bl.a. frågor om arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete att behandlas. Rätten till merarbete för deltidsarbetslösa skall med förtur utredas inom ramen för arbetsrättskommissionens arbete.
I propositionen framhålls att större tyngd måste läggas på arbetsförmedlingens prövning av rätten till ersättning. I samband med den prövning av ersättningsrätten som skall ske var sjätte månad bör arbetsförmedlingen ytterligare inventera möjligheterna att erbjuda den försäkrade heltidsarbete hos annan arbetsgivare eller genom lämplig arbets- marknadspolitisk åtgärd stötta den deltidsarbetslöse i möjligheterna att byta arbete.
Motioner
Vänsterpartiet anser i motion Fi33 (yrk. 43) att regeringens aviserade förslag om begränsning av deltidsarbetslösas arbetslöshetsersättning slår hårt och måste avvisas. Enligt motionärerna är det i stället viktigt att arbetsförmedlingen ger arbetet med deltidsarbetslösheten högre prioritet. Motionärerna ifrågasätter också besparingens storlek. De begär ett tillkännagivande om att frågan om deltidsarbetslösheten bör hänvisas till den aviserade utredningen att lösa problemet på ett samlat sätt.
I motion A55 (yrk. 25--26) tar Vänsterpartiet upp frågan om en lagstiftning som ger deltidsarbetslösa företrädesrätt till anställningar med fler timmar. Dessutom bör lagen om anställningsskydd ändras så att grundregeln för anställning skall vara heltidsarbete men med rätt för arbetsgivare och fack att avtala om deltid.
Bakgrund
Ersättningsrätten i samband med deltidsarbete har fram till helt nyligen varit restriktiv. Före år 1984 fanns i såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS regler som enligt huvudregeln begränsade ersättningsrätten till 50 dagar för den som regelbundet utförde deltidsarbete under tid då han eller hon i övrigt var arbetslös. Bakgrunden till de restriktiva reglerna var främst farhågorna för att arbetstagarna vid en vikande konjunktur skulle stanna kvar i företaget på deltid och uppbära arbetslöshetsersättning som en löneutfyllnad i avvaktan på att arbetstiden utökades till heltid igen. Det fanns risk att såväl arbetstagaren som arbetsgivaren skulle sakna intresse av att förhållandena ändrades. Detta skulle kunna hindra den nödvändiga rörligheten under en period med strukturomvandling i näringslivet då det fanns efterfrågan på arbetskraft inom nya sektorer.
50-dagarsregeln upphävdes år 1984. Skälen var bl.a. att deltidsarbete i kombination med arbetslöshetsersättning främst förekom inom den offentliga sektorn och där fanns en tendens mot ökning av arbetstiden. Regeln föranledde också administrativt merarbete. Dessutom var reglerna svårförståeliga för den enskilde eftersom denne kunde bli tvungen att sluta deltidsarbetet för att bli helt arbetslös och därmed berättigad till full ersättning. Även den som sökte heltidsarbete och i väntan på sådant accepterade deltidsarbete kunde drabbas av begränsningsregeln. I ALF-lagen fick regeringen eller, efter regeringens bestämmande, AMS ett bemyndigande att om det fanns särskilda skäl föreskriva begränsningar i ersättningsrätten. Ersättningsrätten borde begränsas i de fall där det kunde anses att arbetslöshetsförsäkringen och KAS missbrukades. Därmed avsågs främst att någon frivilligt slutade en heltidsanställning för att börja arbete på deltid.
År 1987 gjordes ytterligare en förändring av ersättningen till de deltidsarbetslösa. Bakgrunden var då att det skett en snabb ökning av de s.k. deltidsmarkerarna samtidigt som personer som enligt arbetskraftsundersökningarna arbetade deltid av arbetsmarknadsskäl minskade. Arbetslöshetsersättningen hade därigenom mer och mer fått karaktären av en permanent sidoinkomst. Kostnaden hade ökat kraftigt. Den 1 juli 1987 infördes därför en 150-dagarsregel i numera 19 § ALF-förordningen. Enligt denna bestämmelse fick ersättning lämnas under högst 150 dagar till en försäkrad som regelbundet utförde deltidsarbete under veckor då han eller hon i övrigt var arbetslös. Länsarbetsnämnden skulle under den tid ersättning lämnades aktivt verka för att den försäkrade fick en sammanlagd arbetstid som motsvarade dennes önskemål. Kunde detta inte åstadkommas, skulle den försäkrade om möjligt i stället erbjudas en lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
150-dagarsregeln togs bort den 1 maj 1993 på begäran av riksdagen i enlighet med betänkande 1992/93:AU17. I betänkandet angavs att det var högst otillfredsställande att en deltidsarbetslös efter en viss period skulle behöva gå över i hel arbetslöshet för att vara bibehållen rätten till ersättning ur försäkringen. Det skapade också en situation som var tvivelaktig från allmänna försäkringsrättsliga synpunkter. Utskottet noterade därvid att en medlem som slutat ett deltidsarbete på grund av att ersättningsrätten avbrutits enligt 19--21 §§ ALF-förordningen ansågs ha haft giltig anledning att lämna sitt arbete. Om en sådan medlem erbjöds nya deltidsarbeten som inte helt hävde arbetslösheten ansågs sådana arbeten som olämpliga. Det fanns enligt utskottets mening starka skäl att åtminstone tillfälligt upphäva den generellt utformade regeln i 19 § ALF-förordningen. För att motverka missbruk borde systemet bygga på en återkommande kontroll av den deltidsarbetslöses förhållanden i detta hänseenden. Fann kassan anledning att misstänka att den anställde i praktiken inte var intresserad av att utöka sin arbetstid fick det prövas om den allmänna förutsättningen förelåg för rätt till fortsatt ersättning.
I betänkandet 1992/93:AU17 angavs vidare att det i det längre perspektivet fanns skäl att överväga en tidsmässig begränsning av ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. En person med ett lågt antal ersättningsdagar under beräkningsveckan kunde uppbära arbetslöshetsersättning under tidsperioder som var betydligt längre än den normalt maximala ersättningsperioden om 300 dagar. Det kunde enligt utskottets mening ifrågasättas om detta verkligen överensstämde med försäkringens karaktär och syfte. Utskottet utgick från att frågor om tidsmässig begränsning skulle övervägas i anslutning till beredningen av ett kommande förslag från utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det fanns enligt utskottets mening också skäl att anta att frågan om möjlighet att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod skulle komma att övervägas i det sammanhanget. Utskottet betonade också att 150-dagarsregeln bara var en del i det betydligt vidare problem som deltidsarbetslösheten innebar.
Förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring lades därefter fram i betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52). I betänkandet föreslogs en ny arbetslöshetsförsäkring med en grundförsäkring och frivillig tilläggsförsäkring. Från grundförsäkringen skulle utges samma ersättningsbelopp till alla. Tilläggsförsäkringen skulle fylla ut upp till 80 % av ersättningsgrundande lön avseende lönedel upp till ca 200 000 kr per år. I betänkandet föreslogs också att ersättningen till en försäkrad som var deltidsarbetslös och uppbar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle begränsas på följande sätt. Ersättning under en ersättningsperiod fick från tilläggsförsäkringen lämnas under högst ett kalenderår. Därefter fick ersättning lämnas enbart från grundförsäkringen, om dagar återstod av perioden. Om den försäkrade frivilligt lämnar deltidsarbetet och börjar uppbära arbetslöshetsersättning för heltidsarbetslöshet, skall denna ersättning begränsas till vad som skulle ha utgått från grunddagpenningen och lönen av deltidsarbetet tillsammans. Denna begränsning föreslogs gälla under återstoden av ersättningsperioden. Om ny ersättningsperiod erhölls, fanns åter möjlighet att erhålla ersättning från tilläggsförsäkringen.
I den utformning arbetslöshetsförsäkringen hade under tiden juli--december 1994 fanns inga särbestämmelser för dagpenningens beräkning för deltidsarbetslösa. I stället gällde för alla försäkrade att dagpenningen beräknades på inkomsten under normal arbetstid i det arbete som rymdes inom det arbetsvillkor som låg till grund för den nya ersättningsperioden. Om det fanns särskilda skäl kunde dagpenningen beräknas på inkomsten i allt det arbete som hade utförts under hela ramtiden. Arbetsvillkoret var antingen fem månader och förvärvsarbete minst 75 timmar per månad eller tio månader med arbete minst 65 timmar per månad.
Riksdagen beslöt därefter om en återgång den 1 januari 1995 till de ersättningsregler som före den 1 juli 1994 hade gällt inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (prop. 1994/95:99, bet. AU5, rskr. 125). I propositionen föreslogs också att fr.o.m. den 1 juli 1995 skulle en särskild regel gälla för en försäkrad som under en ersättningsperiod kvalificerade sig för ytterligare ersättning genom en inte tidsbegränsad deltidsanställning. Enligt denna regel skulle deltidsanställningen utgöra utgångspunkten för normalarbetstidens beräkning vid utbetalande av ersättning för nästa period. Bestämmelsen skulle enligt regeringens förslag läggas till i slutet av 20 § andra stycket ALF-lagen. Avsikten var att förändringen i en senare proposition skulle kompletteras med en regel om förtur till mertidsarbete vid nyanställning.
Utskottet ansåg i betänkande 1994/95:AU5 att fyllnadsstämplingen var ett stort problem som snarast måste få sin lösning. Det handlade inte bara om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen utan också om arbetsförmedlingens sätt att arbeta med frågan. Även en förtursrätt för deltidsanställda till lediga anställningar med mer tid måste övervägas. Utskottet förutsatte att frågekomplexet behandlades med förtur i den utredning regeringen aviserat. Vad gällde lagförslaget ansåg utskottet att det fanns anledning att av flera skäl känna tveksamhet inför den lagregel som regeringen föreslog i propositionen för att lösa problemet med fyllnadsstämplingen. Bl.a. kunde man befara problem i den praktiska tillämpningen. Enligt utskottet borde därför riksdagen inte då binda sig för någon lösning. Förslaget avslogs av riksdagen.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetskassa skulle bli 20 år fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet, som ansåg att frågan om en sådan begränsning borde bli föremål för ytterligare överväganden, avstyrkte förslaget i betänkande 1994/95:AU11. Vad gällde den tänkta besparingen, 375 miljoner kronor under 18 månader, kunde enligt utskottet motsvarande summa sparas genom annan regeländring än den regeringen föreslagit. Utskottet pekade på att enligt 23 § ALF-förordningen kunde den som tidigare har arbetat heltid och som är arbetslös sju--åtta timmar under veckan få ersättning en dag i beräkningsveckan. Det kunde enligt utskottets mening finnas skäl att ifrågasätta rimligheten av en täckningsgrad som innebar en betydande kompensation för den som arbetar fyra dagar i veckan och får ersättning från försäkringen för ytterligare en dag. Utskottet ansåg att regeringen borde se över förordningen i denna del för att därigenom få fram en besparing som skulle motsvara den som i realiteten skulle bli resultatet av regeringens förslag. En sänkning av ersättningen från föräkringen till en halv dag i dessa fall kunde exempelvis medföra en sådan besparing. Vad utskottet anfört om åldersgränsen och den därmed sammanhängande tänkta besparingen gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Utskottets bedömning
I propositionen anges att deltidsarbetslösheten i många år varit ett stort problem och att utbudet av deltidsanställningar har ökat. I propositionen anges vidare att kvinnorna utgör större delen av de deltidsarbetslösa och att det är ett genomgående mönster att deltidsarbetslöshet återfinns inom kvinnodominerade branscher.
Utskottet vill belysa den ökande deltidsarbetslösheten med några statistikuppgifter. År 1992 var antalet deltidsarbetslösa 74 485, av vilka 56 635 var kvinnor. I april 1995 var antalet deltidsarbetslösa 150 400, av vilka 115 600 var kvinnor. Enligt AKU uppgick i mars 1995 antalet anställda som arbetar mindre än de skulle vilja göra av arbetsmarknadsskäl till 341 000 personer, varav 242 300 eller 71 % var kvinnor.
Utskottet har tidigare i flera sammanhang framhållit vikten av att åtgärder vidtas för att minska deltidsarbetslösheten. Av statistikuppgifterna framgår att deltidsarbetslösheten har ökat kraftigt under kort tid. Detta är mycket bekymmersamt. Utskottet vill därför återigen understryka betydelsen av att arbetsförmedlingen arbetar för att deltidsarbetslösa skall kunna erbjudas heltidsarbete. I 19 § ALF-förordningen anges särskilt att för den som fyllnadsstämplar skall länsarbetsnämnden i samarbete med den enskilde, arbetsgivare och fackliga organisationer aktivt verka för att den försäkrade får en sammanlagd arbetstid som motsvarar dennes önskemål. Med hänsyn till den redovisade utvecklingen ser utskottet positivt på att Arbetsrättskommissionen har fått tilläggsdirektiv att med förtur utreda rätten till merarbete för deltidsarbetslösa. Vad gäller kvinnodominansen bland de deltidsarbetslösa vill utskottet påpeka att utskottet vid flera tillfällen har framhållit vikten av att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Utskottet anser att motion A55 (yrk. 25--26) får anses tillgodosedd med det anförda, och motionen avstyrks.
Motion Fi33 (yrk. 43) gäller regeringens avsikt att utfärda föreskrifter om begränsningar av arbetslöshetsersättningen för deltidsarbetslösa. Utskottet har ovan redovisat att ersättningsrätten i samband med deltidsarbete fram till helt nyligen har varit restriktiv. De olika avvägningar och de många förändringar som därvid gjorts visar samtidigt att frågan är komplicerad. De olika överväganden som legat bakom begränsningsregeln har varit svåra att förena. Å ena sidan har avsikten varit att personer inte skall bli fast i ett deltidsarbete där såväl arbetstagare som arbetsgivare inte har något intresse av att situationen förändras. Å andra sidan har det ansetts bättre att en person haft ett deltidsarbete än varit helt arbetslös. Effekterna har också varit konjunkturberoende. Begränsningsregeln har därtill varit svårförståelig för de människor som tvingats sluta ett deltidsarbete och övergå i hel arbetslöshet för att därigenom ha kvar sin fulla ersättningsrätt. Regelsystemet fick också till följd att den som på grund av begränsningsregeln frivilligt slutade ett deltidsarbete eller avvisade ett erbjudande om ett sådant arbete inte på grund härav stängdes av från ersättning. Det var mot denna bakgrund riksdagen under våren 1993 ansåg att begränsningsregeln, åtminstone tillfälligt, borde slopas.
Den förändring regeringen nu aviserar innebär inte att begränsningen görs till ett bestämt antal dagar som fyllnadsstämpling får ske. I stället görs skillnaden mellan olika ersättningsperioder. Den som tidigare haft en högre sysselsättningsnivå skall ha rätt till arbetslöshetsersättning under den arbetslösa tiden under hela den första perioden. Detta gäller oavsett om deltidsarbetet pågår under hela eller delar av perioden. Om han eller hon när perioden är slut genom ett icke tidsbegränsat deltidsarbete kvalificerar sig till en ny ersättningsperiod, skall däremot endast inkomsten i deltidsarbetet utgöra grunden för ersättning i den nya perioden. Utskottet utgår från att regeringens föreskrifter i frågan kommer att grunda sig på bemyndigandet i 24 § ALF-lagen. Förändringen kommer således att gälla beräkningen av arbetslöshetsersättningen medan den försäkrade i den nya perioden regelbundet utför deltidsarbete.
Regeringen avser att utfärda föreskrifter som skall gälla fr.o.m. den 3 juli 1995. För att de försäkrade skall få en rimlig möjlighet att anpassa sig till de nya bestämmelserna bör genom en övergångsbestämmelse ersättningen vid sidan om deltidsarbetet inte begränsas förrän tidigast den 1 januari 1996.
Finansutskottet bör föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet ovan anfört om övergångsregler. Till följd av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Fi33 (yrk. 43).
Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Nuvarande ordning
Arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen är att förvärvsarbete under en ramtid av tolv månader före arbetslösheten skall ha utförts i minst 80 dagar fördelade på minst fem månader. Endast dag då minst tre timmars förvärvsarbete utförts räknas in. Med förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått. Med förvärvsarbete jämställs också bl.a. tid då den försäkrade fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dessa fall dock tillsammans högst två månader.
För KAS är arbetsvillkoret förvärvsarbete i minst fem månader och minst 75 timmar per månad. Jämställd tid är detsamma som i arbetslöshetsförsäkringen. I KAS jämställs med förvärvsarbete dessutom tid då sökanden i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.
KAS kan också den få som varit arbetssökande minst 90 dagar under en ramtid av tio månader i anslutning till avslutad studiestödsberättigad heltidsutbildning om minst ett läsår.
Arbetslöshetsersättning utges under längst 300 dagar. För den som vid ersättningsperiodens slut uppnått 55 års ålder är gränsen 450 dagar. Uppfylls på nytt arbetsvillkoret lämnas ersättning för ny ersättningsperiod. KAS utges däremot under längst 150 dagar. För den som fyllt 55 år är ersättningstiden längst 300 dagar och för den som fyllt 60 år 450 dagar. Även vid KAS ger uppfyllandet på nytt av arbetsvillkoret rätt till ny period.
I såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS finns bestämmelser om avstängning från ersättning bl.a. när en person lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning. Avstängningstiden är 20 ersättningsdagar om arbetet sannolikt skulle ha varat mer än tio dagar.
Propositionen
I propositionen aviseras ytterligare förändringar inom arbetslöshetsersättningens område. Regeringen anser att det för den första ersättningsperioden skall krävas att den arbetslöse uppfyllt ett arbetsvillkor som endast består av förvärvsarbete. Samma regler bör gälla för kontant arbetsmarknadsstöd, där dock rätt till ersättning grundad på avslutad utbildning bör kvarstå. Vidare bör avstängningstiden för den som frivilligt lämnat sitt arbete utan giltig anledning förlängas från 20 till 60 ersättningsdagar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 1995 med närmare förslag inom båda dessa områden. Förändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1996. Förslagen avseende arbetsvillkoret och avstängningsreglerna skall utformas så att en besparingseffekt om sammanlagt minst 1 300 miljoner kronor per år uppnås.
Motioner
Folkpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 9) att arbetsvillkoret bör skärpas ytterligare. Huvudregeln bör vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas.
Moderaterna anser i motion A52 (yrk. 25) att riksdagen bör besluta att arbetslöshetsersättning högst skall kunna utges för 450 dagar.
Vänsterpartiet begär i motion Fi33 (yrk. 44) ett tillkännagivande om att några ytterligare förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte bör göras innan en ingående utredning har gjorts.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är det viktigt att alla större förändringar som görs i arbetslöshetsförsäkringen grundar sig på ett ordentligt underlag. Förändringarna kan få stora ekonomiska effekter för enskilda och det är därför nödvändigt att effekterna av olika förslag tydligt kan utläsas av materialet. Om möjligt bör förslagen först beredas av en offentlig utredning. En sådan har också aviserats av regeringen.
Av det anförda framgår att utskottet i och för sig delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi33 om att några förändringar i arbetslöshetsförsäkringen inte skall göras förrän en ingående utredning gjorts. Utskottet har emellertid förståelse för att vissa förändringar kan behöva göras med kortare varsel. Det är därvid lämpligt att, i enlighet med det förslag om en viss skärpning av arbetsvillkoret som regeringen aviserar, sträva mot en något starkare anknytning till arbetsmarknaden. Utskottet motsätter sig däremot en så kraftig skärpning av arbetsvillkoret som föreslås i motion Fi32 (yrk. 9). Motionen avstyrks således.
Utskottet förutsätter att det förslag som senare skall föreläggas riksdagen har ett fullgott beredningsunderlag. Detta gäller i ännu högre grad en så kraftig skärpning av avstängningsreglerna som regeringen aviserar. Med hänvisning härtill påkallar motion Fi33 (yrk. 44) inte något tillkännagivande från riksdagens sida, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet motsätter sig bestämt en sådan begränsning av den totala ersättningsrätten som förslås i motion A52 (yrk. 25). Motionen bör således avslås.
Förkortad arbetstid
I motion A55 (yrk. 22) anför Vänsterpartiet att en arbetstidsförkortning till sextimmarsdag på sikt bör genomföras, och motionärerna ser positivt på att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning. Försök med förkortad arbetstid pågår främst inom offentlig sektor, men enligt motionärerna finns det behov av att starta försök också inom andra verksamheter. En stödfond bör inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet begär i motion Fi34 (yrk. 30) förslag om förkortad arbetstid. Arbetstiden bör enligt motionärerna sänkas till 37 timmar den 1 juli 1995. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet i betänkande 1994/95:AU11 (s. 35) avslagit motionsyrkanden om förkortad arbetstid. I betänkandet angav utskottet att arbetstidsfrågan är en viktig framtidsfråga. Den är dock inte i första hand en konjunkturfråga. Det var utskottets bestämda uppfattning att resultat från den pågående utredningen (dir. 1995:6) och annat underlag borde föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som arbetstidsreglerna har.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Fi34 (yrk. 30) och motion A55 (yrk. 22).
Plikttjänstgöring
Den 1 juli 1995 ersätts nuvarande värnpliktssystem m.m. med bestämmelser om totalförsvarsplikt i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. I propositionen föreslås att uttrycket värnpliktstjänstgöring i ALF- och KAS-lagarna ersätts med uttrycket tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär enligt vad som anges i propositionen en viss utökning av personkretsen vad gäller arbetsvillkor och ramtid. I praktiken är det endast fråga om personer som fullgör civilplikt med kort grundutbildning, i regel bara ett fåtal dagar. Kostnadseffekterna av förslaget bedöms som små.
Utskottet tillstyrker de föreslagna ändringarna i ALF- och KAS-lagarna.
Finansierings- och utjämningsavgift
Arbetslöshetskassa betalar finansieringsavgift och utjämningsavgift till staten. Finansieringsavgift skall erläggas för varje medlem som fanns vid utgången av föregående verksamhetsår med 70 % av under året genomsnittligt utbetald dagpenning. Utjämningsavgift skall erläggas för varje medlem med 3 % av gällande högsta dagpenning. Avgifterna betalas till AMS och minskar det belopp AMS rekvirerar.
I propositionen föreslås att finansierings- och utjämningsavgifterna förs till statsbudgetens inkomstsida och tas upp på inkomsttitel. Utgifterna under anslaget ökar då i motsvarande mån.
I motion Fi38 av Sonja Rembo (m) anförs att arbetslöshetskassornas självfinansieringsgrad är marginell. År 1991 var den mindre än 5 %. Eftersom det enligt motionären inte finns en politisk majoritet för en allmän arbetslöshetsförsäkring bör ett första steg i stället tas i en utveckling mot ett ökande fackligt ansvarstagande för försäkringen. Finansieringsavgiften bör därför höjas till 140 %. Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om redovisning av inkomster resp. utgifter för försäkringen. Utskottet motsätter sig däremot en höjning av finansieringsavgiften på sätt föreslås i motionen. Utskottet vill därvid erinra om att avgiften höjdes från 35 till 70 % den 1 januari 1992. Motion Fi38 bör således avslås.
Medelsanvisning
Propositionen
I enlighet med förslag i budgetpropositionen har riksdagen för budgetåret 1995/96 under anslaget anvisat ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr. Regeringen föreslår nu att under anslaget i stället anvisas 61 358 582 000 kr. Därvid beräknas statsbidraget till medlemmar i arbetslöshetskassor uppgå till ca 40 miljarder kronor och utbetalningarna från KAS till 2,7 miljarder kronor. För samma tid beräknas utjämningsbidraget uppgå till 64 miljoner kronor. I enlighet med förslag i proposition 1994/95:218 ökar kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna i arbetslivsutveckling till 4,7 miljarder kronor och till deltagarna i datortek till 2,3 miljarder kronor. Räntekostnaderna för den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret beräknas till drygt 11 miljarder kronor.
Motioner
Miljöpartiet föreslår i motion Fi34 (yrk. 26--27) att riksdagen anvisar 3 206 miljoner kronor mindre till anslaget. Minskningen föranleds bl.a. av motionärernas förslag om brutet tak i arbetslöshetsförsäkringen och om förkortad arbetstid.
I två motioner föreslås att ytterligare medel anvisas under anslaget. Vänsterpartiet föreslår i motion Fi33 (yrk. 45) att ytterligare 3 miljarder kronor anvisas för att täcka de utgifter som beräknas vid en 80-procentig kompensationsnivå och med oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Kristdemokraterna begär i motion Fi35 (yrk. 20) att ytterligare 2,5 miljarder kronor skall anvisas för att täcka utgifterna vid en 80-procentig kompensationsnivå.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan tillstyrkt regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Utskottet har vidare avslagit motionsyrkande om oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Med hänsyn härtill, och då utskottet i övrigt inte har något att erinra mot medelsberäkningen, tillstyrker utskottet att under anslaget anvisas av regeringen föreslagna 61 358 582 000 kr. Detta förutsätter dock att riksdagen godtar de förslag beträffande ALU-platser och datortek samt åldersgränsen för KAS som lagts fram i proposition 1994/95:218 och vilka frågor utskottet behandlar i betänkande 1994/95:AU15.
Motionerna Fi33 (yrk. 45), Fi34 (yrk. 26--27) och Fi35 (yrk. 20) avstyrks till följd av det anförda.
A 6 Bidrag till lönegarantiersättning
Kostnader enligt lönegarantilagen finansieras för närvarande från lönegarantifonden som förvaltas av Kammarkollegiet. I propositionen föreslås att lönegarantifonden avskaffas. Lönegarantiavgiften förs i stället till staten på inkomsttitel för finansiering av kostnader enligt lönegarantilagen. Denna förändring föranleder en ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vidare föreslås att länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1996 skall ersättas för sitt arbete med utbetalning av lönegaranti. Ersättningen skall baseras på en styckkostnad per handlagt lönegarantiärende (250 kr). Utbetalningen skall ske en gång per år i efterskott. Anslaget belastas därför med dessa kostnader först budgetåret 1997. Länsstyrelsernas förvaltningsanslag skall i stället minskas. Regeringen begär att riksdagen godkänner denna ordning.
I propositionen föreslås att medel för lönegarantiutbetalningar m.m. anvisas under ett nytt anslag benämnt Bidrag till lönegarantiersättning. Regeringen föreslår att under anslaget för budgetåret 1995/96 anvisas 2 419 600 000 kr, varav knappt 800 miljoner kronor avser kostnaderna för lönegarantiutbetalningar. Lönegarantifondens skuld beräknas uppgå till drygt 2,5 miljarder kronor vid ingången av budgetåret och drygt 1,6 miljarder kronor beräknas under budgetåret 1995/96 kunna avsättas till avbetalning av den kvarstående skulden hos Riksgäldskontoret. Skulden beräknas vara slutamorterad vid utgången av budgetåret 1997.
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i socialavgiftslagen. Vidare anser utskottet att riksdagen bör godkänna att länsstyrelserna erhåller ersättning för administrationen av lönegarantiärenden i enlighet med regeringens förslag. Utskottet tillstyrker också förslaget till medelsanvisning.
Stockholm den 19 maj 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm (m) och Bertil Borglund (mp).
Avvikande meningar
1. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar regeringens förslag om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Sänkningen innebär en harmonisering av kompensationsnivåerna, upp till viss inkomstnivå, inom sjukersättningssystemen, föräldraförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. I enlighet med vad som framhålls i propositionen kommer detta att medföra en större likhet vad gäller dagersättningen från de olika försäkringsformerna, vilket i sin tur leder till att det inte kommer att finnas något intresse av att välja den ena försäkringsformen före den andra av enbart ekonomiska skäl. Likheten i kompensationsnivåerna förstärker också den försäkrades intresse av att inte skjuta upp sin återgång till arbetsmarknaden. Förändringen sänder riktiga signaler till de arbetssökande och medför en angelägen besparing på statsbudgeten. Det hade enligt utskottets mening varit en fördel om det förslag regeringen nu framlägger hade kunnat bifallas redan när detta tidigare denna vår var föremål för riksdagens prövning.
Enligt utskottets mening bör dock ytterligare besparingar åstadkommas. Detta bör ske genom att grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 210 kr. Samtidigt bör taket i arbetslöshetsförsäkringen anpassas till den 75-procentiga kompensationsnivån. Det högsta belopp som kan utges bör därför sänkas från 564 kr till 529 kr. Detta bör riksdagen med bifall till motion A52 (yrk. 14--15) som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen bör också anta de framlagda lagförslagen om den 75-procentiga kompensationsnivån.
2. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Elver Jonsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening kommer många människor att få svårt att klara sig på eller inte nöja sig med en ersättningsnivå på 75 % i socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen. Det blir därför nödvändigt med olika former av tilläggsförsäkringar, och det är uppenbart att olika individer och grupper har olika möjligheter att teckna sådana. Vi får därmed ett segregerat försäkringssystem. Härtill kommer att det sociala trygghetssystemet inte bör utsättas för ständiga försämringar som skapar osäkerhet. Utskottet motsätter sig därför att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänks till 75 %, och de framlagda lagförslagen bör avslås.
3. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Sänkningen av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen riktar sig helt mot de lågavlönade. De som har inkomster över 16 500 kr per månad drabbas inte av nivåsänkningen medan låginkomsttagarna drabbas fullt ut. På sikt ger försämringen också upphov till en mer osolidarisk lönebildning, och detta är fördelningspolitiskt helt oacceptabelt. Utskottet avvisar således förslaget om en sänkning av kompensationsnivån till 75 %, och riksdagen bör avslå de framlagda lagförslagen i denna del.
Utskottet avvisar av samma skäl sänkningen av grundbeloppet i KAS, och därmed den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och inkomstrelaterad KAS, från 245 till 230 kr. Utskottet föreslår ett tillkännagivande härom.
4. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar förslaget om en sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 75 %. Enligt utskottets mening bör i stället ett s.k. brutet tak införas i arbetslöshetsförsäkringen. Detta skulle innebära att inkomstdelar upp till 12 000 kr per månad kompenseras med 80 % och inkomstdelar däröver med 40 %. Detta ger en större besparing än regeringens förslag samtidigt som låginkomsttagarna inte drabbas. Det högsta dagpenningbeloppet kommer i ett sådant system att utgöra 612 kr.
5. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m. som börjar med "Den höga" och slutar med "(yrk. 6--7)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kompensationsnivåerna i socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen bör vara enhetliga. En kompensationsnivå på 80 % är därvid nödvändig för att inte öka kostnaderna för kommunernas socialbidrag. Av samma skäl bör grundbeloppet i KAS och därmed den lägsta ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen inte sänkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De framlagda lagförslagen om en 75-procentig kompensationsnivå bör avslås.
6. Deltidsarbetslösa
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Deltidsarbetslösa som börjar med "Utskottet har" och slutar med "Fi33 (yrk. 43)." bort ha följande lydelse:
Allt fler människor fastnar i deltidsfällan. Allt fler tvingas byta från heltid till deltid. De avskedas ena dagen för att nästa dag anställas på deltid eller som vikarier. Arbetsgivarna vältrar över kostnaderna på a-kassan, kommunernas socialbudget och den enskilde. De deltidsarbetslösa blir allt fler, i dag ca 150 000 personer. Merparten drabbade är kvinnor.
Det är angeläget att lagen om anställningsskydd snarast ändras så att deltidsarbetande får företräde till fler arbetstimmar vid vidgat arbetsutbud. Man bör också överväga en ändring av lagen så att grundregeln skall vara att en anställning avser heltidsarbete, men med rätt för arbetsgivare och arbetstagarorganisation att avtala om deltid.
Den begränsning i de deltidsarbetslösas ersättningsrätt som regeringen nu aviserar är orättfärdig. Den könssegregerade arbetsmarknaden gör att den slår särskilt hårt mot kvinnorna. Eftersom begränsningen endast skall gälla dem som under en viss period har haft fast deltidsarbete kommer bestämmelserna att träffa mycket godtyckligt. Det är dessutom orimligt att en så omfattande förändring införs direkt, utan möjlighet för de deltidsarbetslösa att hinna förändra sin situation. Utskottet ifrågasätter också besparingens storlek. Av det anförda framgår att frågan om en regelförändring måste hänvisas till den aviserade utredningen för en samlad bedömning.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Fi33 (yrk. 43) och A55 (yrk. 25--26) som sin mening ge regeringen till känna.
7. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
I den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan ersättning utges under i praktiken obegränsad tid. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får för många karaktären av åtgärder enbart för att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Detta sänker effektiviteten i bl.a. arbetsmarknadsutbildningen och riskerar att motverka arbetslöshetsbekämpningen. Enligt utskottets mening bör den sammanlagda tid under vilken ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna utgå begränsas till högst 450 dagar. Under den tiden bör någon form av åtgärd regelmässigt sättas in. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.
8. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Elver Jonsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen bör skärpas mer än vad regeringen aviserat. Det inkomstrelaterade skyddet vid arbetslöshet skall förbehållas personer som har haft stark anknytning till arbetsmarknaden. Arbetsvillkoret bör därför enligt huvudregeln vara 75 timmars arbete per månad under minst tolv månader. Möjligheten att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod med hjälp av arbetsmarknadsutbildning bör avskaffas. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi32 (yrk. 9) som sin mening ge regeringen till känna.
9. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
Regeringen lägger i flera avseenden fram förslag om avsevärda försämringar i arbetslöshetsförsäkringen utan att först låta göra en ingående utredning. Utskottet anser att såväl en förlängning av avstängningstiden för den som frivilligt slutar sitt arbete som en skärpning av arbetsvillkoret bör avvakta ett samlat utredningsförslag. Genom att upprätthålla en stark anknytning till arbetsmarknaden kan man försvara goda försäkringsvillkor. Avgränsningen av vilka som bör omfattas av ersättningsrätt bör därför vara en prioriterad uppgift för den aviserade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill beträffande avstängningstiden tillägga att det i många fall inte handlar om missbruk när personer lämnar sitt arbete. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi33 (yrk. 46) som sin mening ge regeringen till känna.
10. Förkortad arbetstid
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Förkortad arbetstid som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "A55 (yrk. 22)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30-timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Försöksverksamhet med förkortad arbetstid bör intensifieras. Utskottet anser det angeläget att snarast utöka försöksverksamheten till andra sektorer än den offentliga. Så många branscher som möjligt bör bli föremål för försöksverksamhet i olika former. Utskottet föreslår att en stödfond inrättas för arbetsgivare som deltar i försöksverksamhet med minskad arbetstid. Stödet skall ges i form av avdrag på arbetsgivaravgiften. Utskottet beräknar att avdragen kan komma att uppgå till en miljard kronor. Riksdagen bör med bifall till motion A55 (yrk. 22) som sin mening ge regeringen detta till känna.
11. Förkortad arbetstid
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Förkortad arbetstid som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "A55 (yrk. 22)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en arbetstidsförkortning är ofrånkomlig, om vi radikalt skall minska arbetslösheten. På sikt bör 30-timmars arbetsvecka införas. Det är därför positivt att frågan om en arbetstidsförkortning är föremål för utredning i 1995 års arbetstidskommitté. Detta får dock inte innebära att det första steget mot en förkortad arbetstid blir försenat. Ett sådant bör tas redan under nästa budgetår genom att normalarbetstiden sänks till 37 timmar. Detta ger minskad arbetslöshet och därmed mindre kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi34 (yrk. 30) som sin mening ge regeringen till känna.
12. Finansierings- och utjämningsavgift
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Finansierings- och utjämningsavgift som börjar med "Utskottet har" och slutar med "således avslås." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det rimligt att, så länge det inte finns en allmän arbetslöshetsförsäkring, det fackliga ansvarstagandet för försäkringen ökar. Regeringen bör därför överväga en sådan utveckling genom en höjning av arbetslöshetskassornas finansieringsavgift. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Fi38 ge regeringen till känna.
13. Medelsanvisning
Hans Andersson (v) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i de avvikande meningarna 3 och 6 innebär att ytterligare 2,5 miljarder kronor bör beräknas vid en oförändrad kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen och 500 miljoner kronor för att kompensera oförändrade ersättningsregler för deltidsarbetslösa. Under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör således anvisas 3 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit.
14. Medelsanvisning
Bertil Borglund (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i de avvikande meningarna 4 och 11 innebär att utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen minskar. Under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. bör därför anvisas 3 206 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
15. Medelsanvisning
Dan Ericsson (kds) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Medelsanvisning som börjar med "Utskottet har" och slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag i den avvikande meningen 5 innebär att ytterligare 2,5 miljarder kronor bör anvisas under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. vid en oförändrad kompensationsnivå i arbetslöshetsförsäkringen.
Särskilda yttranden
1. Kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anför:
Vi anser att en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring åter bör införas. Yrkanden härom har vi framställt tidigare i flera sammanhang, och i betänkande 1994/95:AU15 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. reserverar vi oss till förmån för motioner i frågan.
2. Ytterligare förändringar i arbetslöshetsersättningen
Dan Ericsson (kds) anför:
Regeringen har alltsedan i höstas aviserat att en utredning om arbetslöshetsförsäkringen skall tillsättas. Arbetsmarknadsutskottet har i avvaktan på utredningsunderlag såväl i december 1994 som i mars 1995 avvisat förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen har trots detta inte förmått komma i gång med utredningsarbetet utan aviserar nu, utan utredning, förändringar i försäkringen redan till årsskiftet. Det är enligt min mening synnerligen anmärkningsvärt att utredningen fortfarande inte har tillsatts och att några direktiv ännu inte föreligger.
3. Medelsanvisning
Elver Jonsson (fp) anför:
Folkpartiet har i sin motion Fi32 redovisat hur en enhetlig kompensationsnivå på 80 % i arbetslöshetsförsäkringen och sjuk- och föräldraförsäkringarna skall finansieras. Ytterligare medel för denna högre nivå har beräknats till 4 miljarder kronor för budgetåret 1995/96.
Bostadsutskottets yttrande
1994/95:BoU4y Bilaga 17
Kompletteringspropositionen i vad den avser bostadsutskottets beredningsområde
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 4 maj 1995 berett bostadsutskottet tillfälle att senast fredagen den 19 maj avge yttrande över proposition 1994/95:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Med denna avgränsning behandlas i detta yttrande vad i kompletteringspropositionen föreslagits om bostadsbidrag, stöd till icke-statliga kulturlokaler, kulturstöd vid ombyggnad m.m. samt om anslag till länsstyrelserna jämte motioner. Vidare behandlas en motion om minskade räntesubventioner till bostadsbyggandet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:150
1. i bilaga 5 (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att
a. godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar,
b. till förslagsanslaget Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisa ett belopp som är 910 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100 bil. 6.,
2. i bilaga 11 (Kulturdepartementet) föreslagit riksdagen att med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU10, rskr. 211) för budgetåret 1995/96,
a. medge att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr,
b. till Stöd till icke-statliga kulturlokaler anvisa ett förslagsanslag på 27 500 000 kr,
c. medge att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr,
d. till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. anvisa ett förslagsanslag på 240 000 000 kr.
3. i bilaga 13 (Civildepartementet) föreslagit riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 213) till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1994/95:Fi32 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade räntesubventioner enligt vad som förordats i motionen,
26. att riksdagen beslutar avskaffa möjligheten till bostadsbidrag för ungdomar under 29 år utan barn,
1994/95:Fi33 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 27. att riksdagen avslår regeringens förslag om att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anslå 910 000 000 kr mindre än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
50. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. (A 1) i enlighet med vad som i motionen anförts anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår,
1994/95:Fi34 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 31. att riksdagen avslår regeringens förslag att minska anslaget till icke-statliga kulturlokaler,
1994/95:Fi35 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopat bostadsbidrag för ungdomshushåll utan barn,
1994/95:Fi43 av Isa Halvarsson och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna,
2. att riksdagen beslutar att den föreslagna besparingen på trettonde huvudtiteln (Civildepartementet) A 1 Länsstyrelserna m.m. får formen av en generell besparing.
Utskottet
Bostadsbidrag
Riksdagen anvisade tidigare i vår efter förslag av bostadsutskottet i betänkandet 1994/95:BoU14 12 230 miljoner kronor på anslaget till bostadsbidrag för budgetåret 1995/96.
I kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150) behandlas i Socialdepartementets bilaga (bil. 5, s. 23--24) frågan om anslaget till Bostadsbidrag m.m. för budgetåret 1995/96.
Regeringen erinrar om att kostnaderna för bostadsbidragen har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Den ekonomiska situationen med hög arbetslöshet, höga räntor med därav föranledda högre boendekostnader m.m. har bidragit till de ökade kostnaderna. Även regelförändringar i samband med 1991 års skattereform anges ha påverkat kostnaderna för bidragen.
I kompletteringspropositionen erinrar regeringen om vissa förslag i 1995 års budgetproposition för att begränsa kostnadsutvecklingen av bostadsbidragen. Dessa förslag innebär bl.a. en höjning av den s.k. nedre bostadskostnadsgränsen för barnfamiljer och för ungdomar mellan 18 och 29 år. Vidare har bidragen till övriga hushåll utan barn slopats.
Trots dessa åtgärder anges i propositionen att, enligt aktuella prognoser, kostnaderna för bostadsbidragen fortsätter att stiga. Detta anser regeringen inte acceptabelt. En särskild utredningsman har givits i uppdrag att föreslå sådana regelförändringar att utgifterna för bidragen på helårsbasis minskar med 1 500 miljoner kronor. Utredningen skall bl.a. innefatta sättet att beräkna inkomsten för rätt till bostadsbidrag. Skulle översynen inte komma fram till systemförändringar som ger den avsedda besparingen avser regeringen vidta andra åtgärder så att besparingen uppnås. Möjliga förändringar anges därvid vara ändrade inkomst- och bostadskostnadsgränser, ändrade bidragsbelopp samt borttagande av bostadsbidrag för ungdomar utan barn. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1995.
Med hänvisning till vad i kompletteringspropositionen anförts föreslås riksdagen -- uppenbarligen med ändring av sitt ovan nämnda tidigare beslut -- att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisa 11 320 miljoner kronor. Denna anslagsanvisning är 910 miljoner kronor lägre än den som riksdagen tidigare i vår beslutat om med anledning av förslaget i budgetpropositionen. Riksdagen föreslås också godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder inom bostadsbidragssystemet som regeringen förordar.
Vad i kompletteringspropositionen föreslagits har tagits upp i tre partimotioner. I Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 27 avvisas regeringens förslag av fördelningspolitiska skäl. Ett genomförande av regeringens förslag skulle enligt motionärerna drabba barnfamiljerna och då inte minst ensamstående kvinnor med barn. Motionärerna anser det möjligt att införa ett system som när det gäller bostadsbidragen är mera träffsäkert än dagens.
I partimotionerna från Folkpartiet och Kristdemokraterna -- motionerna Fi32 yrkande 26 resp. Fi35 yrkande 35 -- accepteras regeringens förslag. Motionärerna föreslår att riksdagen redan nu skall besluta att avskaffa bostadsbidragen till ungdomar utan barn.
Utskottet utgår från att ett genomförande av regeringsförslaget görs så att sådana fördelningspolitiskt negativa konsekvenser som beskrivs i Vänsterpartiets partimotion Fi33 i möjligaste mån kan undvikas. Kritik kan rimligen inte riktas mot vad i motionen anförts om att bostadsbidragssystemet bör utformas så att det blir mer träffsäkert. Att också de pågående övervägandena görs bl.a. med denna utgångspunkt får närmast anses självklart. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i kompletteringspropositionen och föreslår att till Bostadsbidrag för budgetåret 1995/96 anvisas ett förslagsanslag på 11 320 000 kr. Yrkande 27 i Vänsterpartiets partimotion Fi33 avstyrks således.
Förslagen i partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 om att riksdagen skall besluta att bostadsbidrag för ungdomar utan barn skall slopas bör inte nu bifallas av riksdagen. Som framgått ovan anser regeringen att det kan bli aktuellt att avskaffa dessa bostadsbidrag. Utskottet anser att resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärderna.
Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
I bilaga 11 (Kulturdepartementet) till kompletteringspropositionen föreslås riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1994/95:BoU10) för budgetåret 1995/96
medge att beslut om bidrag till kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 240 000 000 kr,
till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. anvisa ett förslagsanslag på 240 000 000 kr,
medge att beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler får meddelas intill ett sammanlagt belopp av 15 000 000 kr,
till Stöd till icke-statliga kulturlokaler anvisa ett förslagsanslag på 27 500 000 kr.
De förstnämnda två förslagen, bidrag och anslag till kulturstöd vid ombyggnad m.m., innebär en minskning med 15 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag som inte mött invändningar i motioner.
Regeringens förslag om bidrag och anslag till stöd till icke-statliga kulturlokaler innebär en minskning med 22,5 miljoner kronor i förhållande till riksdagens tidigare i vår fattade beslut. I kompletteringspropositionen erinras om att det under innevarande och föregående budgetår av sysselsättningsskäl anvisats extra anslag för verksamheten om sammanlagt 120 miljoner kronor. Dessa extra anslag tillsammans med de besparingskrav som motiveras av det statsfinansiella läget innebär enligt regeringens uppfattning att en minskning av stödet för budgetåret 1995/96 kan göras.
I Miljöpartiets partimotion Fi34 yrkande 31 yrkas att riksdagen skall avslå det nu refererade regeringsförslaget. Motionärerna delar inte uppfattningen i propositionen om att det arbetsmarknadsmässiga läget förändrats så att den av regeringen föreslagna besparingen bör genomföras.
Utskottet delar vad i kompletteringspropositionen förslagits om stöd och anslag till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96. Detta förslag låter sig inte förenas med vad i Miljöpartiets partimotion Fi34 yrkande 31 föreslagits varför detta avstyrks.
Länsstyrelserna
Riksdagen har tidigare i vår (bet. 1994/95:BoU12, rskr. 1994/95:213) godkänt inriktningen av de besparingsåtgärder som regeringen föreslagit vad gäller Länsstyrelserna m.m. och för budgetåret 1995/96 anvisat ett ramanslag på 2 686 773 000 kr.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 13) i fråga om anslaget Länsstyrelserna m.m. en besparing för budgetåret 1995/96 på totalt ytterligare 24 600 000 kronor.
I propositionen erinras bl.a. om att länsstyrelserna med utgångspunkt i sin kunskap om utbildningsväsendet i länet samt utbildningens effekter skall göra en väl förankrad analys av om utbildningsutbudet är ändamålsenligt samt verka för att ändringar som behövs genomförs så att behoven tillgodoses. I arbetet ingår bl.a. att förse utbildningssamordnare med planeringsunderlag.
För fullgörandet av de utbildningspolitiska regionala uppgifterna anvisades, vid reformeringen av den regionala statliga förvaltningen år 1991, medel till länsstyrelserna för en länsexpert på utbildningsområdet.
I propositionen görs bedömningen att Statens skolverk och det nya föreslagna högskoleverket bör kunna ta fram det underlag för planering och utveckling av skolan som behövs. Med hänvisning till denna uppfattning och i en situation då besparingar måste göras finner regeringen det motiverat att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor, underförstått genom att ta bort obligatoriet att ha en länsexpert för utbildningsfrågor vid varje länsstyrelse.
Resterande del av besparingen, 9,6 miljoner kronor, anges uppnås genom ytterligare rationaliseringar i verksamheten. Detta förslag har inte mött invändningar i motioner. Utskottet tillstyrker att denna besparing genomförs.
Förslaget i kompletteringspropositionen att minska länsstyrelseanslaget med 15 miljoner kronor genom att utmönstra obligatoriet att ha en länsexpert för utbildning har däremot tagits upp i två motioner. I Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 50 avstyrks detta regeringsförslag. Länsexperterna på utbildningsområdet anges ha en strategisk betydelse när det gäller att samordna kompetenshöjande åtgärder i offentlig regi framför allt i glesbygdslänen.
Besparingen på länstyrelseanslaget bör enligt motion Fi43 (fp) ges formen av en generell besparing. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att det även i fortsättningen skall finnas en länsexpert för utbildning vid länsstyrelserna.
I en bekymmersam statsfinansiell situation måste olika möjligheter prövas för att uppnå de besparingar som är nödvändiga. Vad gäller länsstyrelseanslaget har besparingar vid skilda tillfällen föreslagits av regeringen och accepterats av riksdagen. Dessa besparingar har ofta haft en generell prägel. Här kan erinras om att riksdagen på förslag av bostadsutskottet tidigare i vår (bet. 1994/95:BoU12) redan godkänt besparingar på anslaget genom generella åtgärder om netto 90 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Det kan naturligtvis hävdas att även de av regeringen nu förordade besparingarna helt skall hämtas in som en generell besparing. Utskottet har ovan anslutit sig till regeringens förslag om att 9,6 miljoner kronor dvs. 40 % av den totalt föreslagna besparingen sker på detta sätt. Vad gäller den återstående besparingen finner utskottet det motiverat att den tas ut som en "sektoriell" besparing. Från den utgångspunkt bostadsutskottet har att beakta kan utskottet godta vad i kompletteringspropositionen också i denna del föreslagits. Om länsstyrelserna finner det motiverat att avsätta medel för arbetet med andra regionala utbildningsfrågor än sådana som tagits upp i propositionen kan de -- inom ramen för tillgängliga medel -- själva fatta beslut om detta. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi43 (fp) i den mån den inte kan anses besvarad med vad utskottet nu anfört. Av vad nu anförts framgår att utskottet inte delar uppfattningen i Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 50 om att den nu föreslagna besparingen på länsstyrelseanslaget inte skall göras.
Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2 662 173 000 kr.
Räntebidrag
I Folkpartiets partimotion Fi32 yrkande 20 föreslås riksdagen begära förslag hos regeringen i avsikt att minska räntesubventionerna till bostadsbyggandet med 1 miljard kronor budgetåret 1995/96.
I den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo229 (fp) fördes fram ett motsvarande förslag. Det förslaget behandlades i betänkandet 1994/95:BoU13. Utskottet avstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att resultatet av den bostadspolitiska kommitténs arbete borde avvaktas. Detta arbete skall i sin helhet vara genomfört senast vid utgången av september 1996.
Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att ändra uppfattning. Med det anförda avstyrker utskottet Folkpartiets partimotion Fi32 yrkande 20.
Stockholm den 18 maj 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s), Ulla-Britt Hagström (kds) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Avvikande meningar
1. Bostadsbidrag
Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "av besparingsåtgärderna" bort ha följande lydelse:
Förslaget i kompletteringspropositionen innebär att inte mindre än 1,5 miljarder kronor skall sparas på bostadsbidragen. Det underlag som redovisas som grund för riksdagens ställningstagande är dock minst sagt bristfälligt. I förslaget lämnas sålunda inte någon som helst uppgift om från vilken ursprunglig nivå på bidragsgivningen som besparingen skall ske eller hur den skall tas ut bland bidragstagarna. Här tycks regeringen laborera med olika antaganden om den framtida utvecklingen som inte redovisats ens översiktligt trots att de har stor betydelse för utfallet av besparingen. När det gäller de regeländringar m.m. som erfordras för att det nu uppsatta sparmålet skall uppnås aviserar regeringen endast sin avsikt att utreda olika alternativ. Detta förfaringssätt är naturligtvis helt otillfredsställande. För att ställning skall kunna tas till besparingsförslag av denna omfattning måste alla kända fakta redovisas. Regeringens förslag bör enligt utskottets mening avvisas redan av dessa skäl.
Bostadsbidragen är ett bostadspolitiskt instrument som blivit allt viktigare i takt med att den sociala tryggheten urholkats. Det är enligt utskottets mening därför viktigt att slå vakt om bostadsbidragen för att trygga allas rätt till en god bostad. Enligt utskottets bedömning verkar det av regeringen nu framlagda förslaget i rakt motsatt riktning. Förutom att förslaget totalt sett innebär kraftigt minskade bostadsbidrag medför det en betydande försämring av bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion Fi33 skulle ett genomförande av förslaget förmodligen framför allt drabba ensamstående och kvinnor med barn. Enligt utskottets mening bör regeringens förslag avvisas också på denna grund. Vad som erfordras är i stället åtgärder som förbättrar den fördelningspolitiska träffsäkerheten hos bostadsbidragen.
Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att utskottet med bifall till Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 27 avstyrker förslaget till besparingar på bostadsbidragsanslaget i kompletteringspropositionen och regeringens förslag till inriktning av besparingsåtgärderna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att även förslagen i partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 om att slopa bostadsbidragen till ungdomar utan barn avstyrks.
2. Bostadsbidrag
Erling Bager (fp) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bostadsbidrag börjar med "Förslagen i" och slutar med "av besparingsåtgärderna" bort ha följande lydelse:
Det torde i dag inte vara obekant för någon att det statsfinansiella läget är ytterst ansträngt. Det betyder att alla möjligheter till besparingar i statsbudgeten måste tas till vara. Även om det i och för sig finns motiv att behålla bostadsbidragen till ungdomar utan barn måste dessa vägas mot behovet av besparingar. Vid en sådan avvägning har utskottet funnit att besparingskravet väger tyngst. Bostadsbidragen till denna grupp bör sålunda avvecklas i enlighet med förslagen i partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga lagändringar m.m. så att den förordade avvecklingen kan genomföras nästa budgetår.
Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna Fi32 (fp) yrkande 26 och Fi35 (kds) yrkande 35 förordat om avveckling av bostadsbidragen till hushåll utan barn under 29 år bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. Stöd till icke-statliga kulturlokaler
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kulturstöd vid ombyggnad m.m. börjar med "Utskottet delar" och slutar med "detta avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till besparingar på stödet till icke-statliga kulturlokaler utgår från uppfattningen att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder nu har minskat. Utskottet delar inte denna uppfattning. Det finns ett fortsatt stort behov av insatser för att trygga byggsysselsättningen -- något som också kommit till uttryck i det program för miljöinvesteringar som tillkommit på initiativ av Miljöpartiet. Med avseende på att stödet avser lokalprojekt som både är sysselsättningsintensiva och kan påbörjas med relativt kort varsel finns det enligt utskottets mening inte nu anledning att minska stödets omfattning. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi34 yrkande 31 bör sålunda riksdagens tidigare beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1995/96 ligga fast. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen avstyrks.
4. Länsstyrelserna
Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Länsstyrelserna börjar med "I en" och slutar med "2 662 173 000 kr" bort ha följande lydelse:
Länsstyrelserna har en nyckelroll när det gäller att samordna utbildning och andra kompetenshöjande insatser i länet. Inte minst gäller detta i glesbygdslänen. Här är en samordning en absolut förutsättning för att ett brett utbud av utbildningar m.m. som svarar mot länets egna förutsättningar och behov skall kunna erbjudas. Med relativt små planerings- och samordningsinsatser kan stora vinster göras för såväl länet som den enskilde utbildningstagaren. Enligt utskottets mening måste länsstyrelserna därför ges resurser så att de fullt ut kan fullgöra sina uppgifter på området. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund härav som direkt olämpligt att dra in de medel som är avsedda för länsexperter på utbildningsområdet. Regeringens förslag i nu aktuell del avstyrks.
Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi33 yrkande 50 till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 677 173 000 kr.
5. Räntebidrag
Erling Bager (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 20" bort ha följande lydelse:
Hösten 1992 träffade den dåvarande borgerliga regeringen en överenskommelse med Socialdemokraterna om att reducera räntebidragen med 3 miljarder kronor under åren 1994--1996. Den nya regeringen har dock inte fullföljt denna uppgörelse. Hösten 1994 fattade riksdagen beslut om att den kvarstående delen av besparingen inte skulle tas ut. Någon avgörande förändring i statens finanser som motiverar detta har dock inte ägt rum. Enligt utskottets mening kvarstår sålunda behovet av ytterligare besparingar oförändrat. I enlighet med förslaget i motion Fi32 (fp) yrkande 20 bör därför bostadssubventionerna minskas med 1 miljard kronor för budgetåret 1995/96. Det bör ankomma på regeringen att utforma ett besparingsförslag med den nu förordade inriktningen. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid att det kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Vad utskottet nu med anledning av partimotionen Fi32 (fp) yrkande 20 anfört om minskade räntebidrag för budgetåret 1995/96 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Bostadsbidrag
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anför:
Starka statsfinansiella skäl talar enligt vår mening för att utgifterna för bostadsbidragen måste minskas. Vi har också under årets allmänna motionstid lagt fram förslag om att helt slopa bostadsbidragen till hushåll utan barn. Detta förslag har nyligen avvisats av bostadsutskottet och riksdagen. Vi har med hänsyn härtill och med omtanke om riksdagens arbetsformer nu avstått från att än en gång föra fram detta förslag. Det är dock vår avsikt att ånyo aktualisera förslaget om inte de aviserade övervägandena i frågan leder till att bidragen tas bort.
2. Räntebidrag
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Ingrid Skeppstedt (c), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och Ulla-Britt Hagström (kds) anför:
Utgifterna för räntebidrag är en av de största enskilda utgiftsposterna i statsbudgeten. I en situation där varje potentiell besparing i statsfinanserna måste tas till vara framstår det enligt vår mening som nödvändigt att också göra besparingar i räntebidragen. Under allmänna motionstiden har också i motioner av m, c och kds förts fram förslag om att minska räntebidragen. Dessa förslag har emellertid tidigare i vår avvisats av en majoritet i bostadsutskottet och riksdagen. Även om behovet av sparåtgärder kvarstår oförändrat har vi mot bakgrund härav avstått från att nu åter föra fram våra tidigare förslag.
Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag
Bilaga 18
Tid: Torsdagen den 4 maj 1995 kl. 10.00--14.40
Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset
Inbjudna
Det ekonomiska läget
Nils Lundgren, chefekonom, Nordbanken Lars Jacobsson, verkställande direktör, Handelns utredningsinstitut Anders Palmér, departementsråd, Finansdepartementet
Statsskuld och inflation
Mats Persson, professor, Institutet för internationell ekonomi Klas Eklund, chefekonom, S-E-banken
Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen
Svante Öberg, statssekreterare, Finansdepartementet
Deltagande riksdagsledamöter
Jan Bergqvist (s), ordförande Per-Ola Eriksson (c), vice ordförande Lars Tobisson (m) Lisbet Calner (s) Arne Kjörnsberg (s) Sonia Karlsson (s) Lennart Hedquist (m) Anne Wibble (fp) Johan Lönnroth (v) Roy Ottosson (mp) Thomas Östros (s) Tuve Skånberg (kds) Michael Stjernström (kds)
Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning den 4 maj 1995 om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag
Det ekonomiska läget
Ordföranden: Jag hälsar alla hjärtligt välkomna till denna utfrågning om Sveriges ekonomiska läge, särskilt Nils Lundgren, Lars Jacobsson, Anders Palmér och Klas Eklund, som är inbjudna gäster.
Nils Lundgren: När man bara har några minuter på sig måste man välja ut några saker och inte försöka kondensera allt. Jag tänker därför säga några ord om den internationella konjunkturen och sedan ge en bild av inom vilket tankeschema som vi tycker att det är rimligt att diskutera finanspolitik.
Det har varit en gynnsam internationell ekonomisk utveckling under den svåra period som vi nu befinner oss i. I Ostasien är den ekonomiska tillväxten på 7--8 % om året, exklusive Japan. Det är ett mycket folkrikt område och det betyder att det inte längre är så att en och annan asiatisk tiger säljer asiatiska gymnastikskor, jumprar eller elektroniska leksaker till låga priser och konkurrerar med oss. Nu är det en så omfattande tillväxt där att det ger draghjälp till världsekonomin. Man tvingas satsa på infrastruktur, köpa maskiner osv. Det ger ett mycket starkt bidrag till världsekonomin.
I USA ser vi en konjunktur som har passerat toppen enligt vår uppfattning på Nordbanken, men vi ser inte en ekonomi som snabbt är på väg till ett lågt kapacitetsutnyttjande. Det är också sant att vi i den tyska utvecklingen, och i utvecklingen i de länder som har likadan växelkurspolitik, ser en viss uppbromsning av uppgången på grund av den försämrade konkurrenskraft som förorsakas av valutaförstärkningen. Men enligt vår uppfattning är det ingenting som förändrar bilden på något djupare sätt. Det blir bara en något lugnare uppgång och därmed också en fördröjd ränteuppgång i Tyskland. Man kan t.o.m. ställa sig frågan om det inte skulle kunna bli en räntesänkning med det läge som nu har uppstått.
Jag kan sammanfatta detta så att de kommentatorer som pekar på att det finns olika indikatorer som kan tyda på att världskonjunkturen bryts över lag har för illa underbyggda prognoser. Vad vi ser är en världsekonomi som har ett högt kapacitetsutnyttjande och god tillväxt på 2,5--3 % under 1995 och 1996. Detta är ett gott stöd för det här landet, som alltså kan bedriva en sorts skalömsningspolitik som är en känslig process i en relativt god internationell konjunktur.
Det som står i centrum i Sverige är självklart statens budgetunderskott och därmed statsskuldens mycket snabba ökning. Det är detta som debatten gäller i dag. Jag tänkte ägna resten av min taletid åt just detta.
Det är rimligt att se försämringen av statsfinanserna i ljuset av att vi under perioden 1970--1990 hade mycket låg tillväxt, lägre än i ett antal andra rika länder som därmed gick förbi oss. Under dessa årtiondens lopp växte det fram en befogad föreställning om att detta berodde på systemfel i den svenska ekonomin som krävde åtgärder. De slutsatser som då drogs var av den karaktären att det krävdes avregleringar av marknaden för livsmedelsproduktion, byggande, boende, finansiella marknader osv. Det krävdes en neddragning av inflationen och en grundlig reformering av skattesystemet, ändringar i socialförsäkringarna och liknande för att få hushållen till ett positivt hushållssparande, för att kanalisera tillbaka investeringsmedlen från fastighetsspekulationer, fastighetsbyggande, till mera produktiva investeringar på andra områden. Under perioden från 80-talets slut till de första tre åren in på 90-talet vidtogs i förbluffande takt sådana åtgärder. Vi fick ner inflationstakten och har haft den nere sedan dess. Vi har fått ett annat skattesystem osv. Detta är välkända fakta för finansutskottets ledamöter. Jag påpekar detta bara därför att dessa välmotiverade åtgärder ledde till en kraftig uppgång av det finansiella sparandet i den privata sektorn.
Innan det hela hade tagit skruv, alltså 1990, hade vi som bekant ett överskott i den offentliga sektorns finanser på 57 miljarder. Den privata sektorn spenderade, hushållen var på bettet och gjorde av med 5 procentenheter mer än de tjänade efter skatt, företagen tjänade inte så mycket men investerade en hel del, väldigt mycket i byggande av fastigheter. Så det blev ett underskott i det finansiella sparandet på 97 miljarder. Här har vi en bokföringsmässig identitet. Eftersom det spenderades så att det blev 97 miljarder i underskott i den privata sektorn och bara 57 miljarder i överskott i den offentliga sektorn lånade vi tydligen utomlands de saknade 40 miljarderna och hade alltså ett så stort bytesbalansunderskott.
När vi nu diskuterar åtgärder för att hantera den offentliga sektorns finanser, så säger vi indirekt att det vi gör kommer att antingen öka bytesbalansens överskott, alltså minska dess underskott, eller leda till ett sänkt finansiellt sparande i den inhemska privata sektorn. Det är på det sättet som de åtgärder som vidtas i Sveriges riksdag för att förbättra statsfinanserna faktiskt verkar.
Vad var det som hände från 1990 till 1992? Bilden ändras kraftigt för det privata finansiella sparandet, pengar in, pengar ut, och det går upp med ett 160-tal miljarder. Detta motsvaras helt och hållet av en försämring av den offentliga sektorns finanser, som går lika mycket åt andra hållet, medan bytesbalansen, eller upplåningen utomlands, är ungefär densamma.
Detta är en ganska naturlig följd. Att få förändringar i bytesbalansen tar tid. När man började göra av med mindre i den privata sektorn då föll också importen. Detta förbättrade i och för sig bytesbalansen via varubalansen. Samtidigt steg räntebidragen och liknande, så det blev ungefär samma situation som förr.
Bakgrunden är helt enkelt den att när den privata sektorn inte tycker att det är värt mödan att spendera lika mycket som förut på inhemska varor och tjänster, blir folk arbetslösa och går över till den offentliga sektorn, till att lyfta olika bidrag. Arbetsmarknadspolitikens kostnader rusar i höjden, och man betalar väsentligt mindre i skatter och avgifter.
Vad ser vi när vi går ytterligare två år framåt? Jo, vi ser att den privata sektorn fortsätter att öka sitt finansiella sparande. Det är bostadsbyggandet som faller bort. Det är framför allt hushållen som ökar sitt sparande med ungefär 100 miljarder till. Nu inträffar det att den offentliga sektorns underskott inte går upp med 100 miljarder utan snarare med ungefär hälften. Ett 50-tal miljarder dyker upp som förbättring av bytesbalansen. Varför? Det finns olika mekanismer, jag skall inte exercera mera i dem. Kronfallet är viktigt i sammanhanget. Den stora åtstramning hemma som detta ledde till innebar att lönestegrings- och prisstegringstakten bromsades upp. Det blev en allmän uppskärpning i industrin. Därmed förbättrades konkurrenskraften på mängder av olika vägar. Vi började sälja utomlands en hel del av det som vi inte kunde sälja hemma. Men då är vi inne i en realekonomisk process som tar tid, och hela tiden har man trots allt mycket stora offentliga underskott.
Frågan är hur vi nu går in i framtiden. Här använder vi den reviderade finansplanens data. De skiljer sig inte mycket från dem som vi själva hade gjort, så vi har inte så mycket invändningar. Det finns en förhoppning om att trots att det privata finansiella sparandet ligger lika högt 1996 som 1994 och är litet högre i år, så fortsätter den offentliga sektorns underskott att minska under perioden 1995--1996 och kommer ner till bara 90 miljarder. Grunden är att det fortfarande är bytesbalansöverskottet som stiger med ytterligare ett 60-tal miljarder.
Fortsätter det så här? Vi får ha i minnet att det inte kan bli förbättringar i den offentliga sektorns finanser om inte antingen bytesbalansen förstärks eller det finansiella sparandet sjunker i den privata sektorn. Andra länder som varit i liknande situation långt tidigare, såsom Danmark, Belgien och Holland, präglas av att de fick mycket stora förbättringar av sina bytesbalanser. Det var huvudvägen ut ur problemen. De har än i dag mycket stora bytesbalansöverskott.
Nu vidtar vi åtgärder och stramar åt, höjer skatter och sänker offentliga utgifter. Det går via bytesbalansen i huvudsak genom att vi håller tillbaka inhemsk efterfrågan, får låg pris- och lönestegringstakt i Sverige. Samtidigt har vi en mycket gynnsam situation för den konkurrensutsatta sektorn. Det är där som tillväxten sker.
Tudelningen av ekonomin, som vi beskärmar oss över allmänt i landet, är från den här synpunkten en fullständigt nödvändig och önskvärd förutsättning. Det skall vara så om det skall vara mycket lönsamt i k-sektorn och mycket olönsamt i s-sektorn, om det skall vara lätt att höja lönerna i k-sektorn och också faktiskt skall ske, om det skall vara svårt att höja lönerna i s-sektorn och de faktiskt inte höjs. Därmed får vi för första gången det läget i svensk efterkrigstid att ett kronfall faktiskt leder till en långsiktig förbättring av bytesbalansen därför att vi för första gången får relativlöneändringar i ekonomin som innebär att k-sektorn drar till sig arbetskraft från s-sektorn. Sker inte detta fungerar inte den mekanismen.
Vad har vi för utsikter att få ner det finansiella sparandet i den privata sektorn? Det är mycket svårt -- det visar all erfarenhet. Det kan sägas att om man försämrar möjligheterna för pensionssparande, så går det ner. Om man höjer skatterna för höginkomsttagare, värnskatt, om man höjer kapitalbeskattningen så kan det tänkas att detta slår mera mot det finansiella sparandet. Detta skall vägas mot att de långsiktiga nackdelarna av att sänka avkastning på investeringar i humant kapital och materiellt kapital är mycket betydande inför framtiden. Om också de investeringarna går ner är det inte säkert att det finansiella sparandet kommer ner, därför att det skadar de reala investeringarna. Här har vi inte särskilt mycket att stå på. Vi har inga goda ekonometriska modeller som säger att det händer. Vägen är alltså förenad med konflikt mellan kort och lång sikt, och det är dessutom diffust hur det påverkar investeringsverksamheten.
Den viktigaste förhoppning man kan ha är att det finansiella sparandet sjunker i den privata sektorn genom att det reala sparandet går upp, genom att hushållen återigen börjar köpa bostäder, fritidsfastigheter, varaktiga konsumtionsvaror, genom att byggandet därmed kommer i gång och genom att företagen använder sina vinstmedel i växande omfattning till att investera realt. Det gör de inte om man drabbar dem med beskattningar som är skadliga för den typen av verksamhet. Det är just i detta ljus som man skall se frågan hur finanspolitiken bör vara utformad. När vi vidtar en viss finanspolitisk åtstramning måste vi hela tiden ställa oss frågan: På vilket sätt, i vilken kedja av händelser, föreställer vi oss att den leder till antingen förbättrad bytesbalans eller större investeringar här hemma, så att en förbättring av de offentliga finanserna över huvud taget kan möjliggöras? Slutligen: Det finns ett argument i debatten som borde diskuteras mera, och det är följande. Den dramatiska uppgång i det finansiella sparandet i den privata sektorn som jag beskrev inledningsvis beror till mycket stor del på att vi ändrade realräntan efter skatt, den blev mycket hög, att mängder av andra relativpriser och relativlöner försköts. Hela den kapitalstruktur som hade byggts upp visade sig därmed vara felaktig. Det betyder att vi måste ha en ändrad uppbyggnad av sparande för att reparera skadorna. Vi får också en reaktion från både hushåll och företag så till vida att man inser att det i framtiden, med socialförsäkringar, självrisker, större risk för arbetslöshet som kan slå överallt, med ett försämrat ATP-system, behövs större likviditet och därmed en dylik uppbyggnad. Det där har ett slut. Om man är riktigt djärv -- det finns sådana, även ekonomer -- kan man säga att den privata sektorn avser att bygga upp finansiella tillgångar på ett antal hundra miljarder. Det gör inte så mycket att låta detta komma att motsvaras av en motsvarande skulduppbyggnad i den offentliga sektorn. När processen är klar är den klar. Genom att inte störa den krävs inte så enormt stora omställningar. Något ligger det i detta. Man bör alltså räkna hela vägen. Då kommer man fram till att det finns en utväg.
Jag skall peka på två invändningar mot detta. Den ena är att marknaden, dvs. långivarna, inte själva säkert kan veta hur det kommer att se ut när det gäller storleksordning. Det kan tänkas att den skuldökning som krävs för den svenska staten under en sådan process leder till en sådan misstro att man får extremt höga räntor, för gott. Då får man inte de investeringar som är en del av förutsättningarna för det hela. Därför är det farligt att ta betydande risker.
Den andra invändningen gäller det som vi kallar för Richardiansk ekvivalens, dvs. att när de som sparar för att bygga upp tillgångar ser att de samtidigt är delägare i en ekonomisk förening som heter den svenska staten där det sker en motsvarande skulduppbyggnad som man har ansvaret för i framtiden, ökar de sitt sparande ännu mer eftersom de blir skuldsatta. Då får man inte den effekt som man trodde, utan då fortsätter det privata finansiella sparandet att ligga högt. Jag tror att vi därav måste dra slutsatsen att det krävs betydande åtstramningar av den typ som nu har skett.
När man jämför Finansdepartementets prognoser och de åtgärder som har vidtagits med vad vi har tänkt oss i Nordbankens ekonomiska sekretariat, finner man att det är förbluffande många likheter vad gäller siffror. Men det finns en viktig skillnad: Vi har antagit att det kommer ytterligare finanspolitiska åtstramningar, utöver de som nu föreslagits, med ungefär ett 10-tal miljarder till. Det gör att vi har en något lägre tillväxt i vår prognos för de båda åren 1995 och 1996 men samma inflationsutveckling, vilket är något oroande. Vi tror att om man inte gör något mer blir det ändå något högre inflation i priser och löner än vad som redovisats. Då är risken att räntan inte går ner och att kronan inte förstärks. Vi tror dock att det kommer att leda fram till att man tvingas lägga fram förslag till ytterligare åtstramningar.
Lars Jacobsson: Jag tänkte också tala om den privata konsumtionen, utvecklingen under efterkrigstiden. Jag tycker att det finns två argument som förklarar de stagnationsperioder som vi har från mitten av 70-talet och på 90-talet. Det är framför allt ett par faktorer som har bidragit till detta. En är att det inte kan vara givet att man får tillväxt om man utformar skattesystemet hur som helst. Vi hade ett orimligt skattesystem med marginalskatter på maximalt 85--90%. För genomsnittsinkomsttagaren var marginalskatten 70 %. Dessutom hade man marginaleffekter från bostadsbidrag och liknande som kunde göra att vanliga genomsnittsinkomsttagare hade marginalskatter på över 100 %. Det har man rättat till, och det tycker jag är ett klart framsteg och innebär att skattepolitiken inte är ett hinder för den fortsatta utvecklingen.
Det finns ett annat problem som finns kvar i den svenska ekonomin. Det finns ett samband mellan löneökningstakt och arbetslöshet. Det som var problemet i stagnationsperioderna var att vi hade stora bytesbalansunderskott. Det hindrade tillväxten när det gäller privat konsumtion. Det som är oroande för ögonblicket är att alla säger att man skall sänka arbetslösheten. Sänker man arbetslösheten till 1,5 %, som vi hade under de första åren av 90-talet och i slutet på 80-talet, kommer lönebildningen, med oförändrade institutionella förhållanden, att medföra att kostnadsökningen på nytt blir 10 %, dvs. tredubbel mot vad man har i Tyskland, vårt främsta konkurrentland. Därför kan vi inte sänka arbetslösheten utan att reformera lönebildningen. Går vi tillbaka till tidigare arbetslöshetstal utan reformerad lönebildning, får vi åter stora kostnadsökningar och förnyade engångsdevalveringar -- varje devalvering har ju varit den sista. Där är ett problem som återstår.
Jag tänkte vidare kommentera den aktuella situationen beträffande konsumtionsutvecklingen. Alla prognosmakare verkar vara eniga om att hushållens standard sjunker i år mätt som real disponibel inkomst. Finansdepartementet har en något gynnsammare bild av konsumtionsutvecklingen beroende på att man förutsätter att hushållens sparkvot kommer att sjunka kraftigt. Min syn på det är i stället att vi har en ändring av sparkvoten för hushållen på grund av ändrade institutionella förhållanden för hushållen. Vi skall komma ihåg att det skedde en mycket drastisk förändring av sparkvoten under senare delen av 80-talet. Hushållens upplåning på marknaden 1985 var 21,4 miljarder. År 1986 hade upplåningen fyrdubblats. Det är ingen slumpmässig fyrdubbling, utan det skedde en medveten omläggning av penningpolitiken 1985 som gjorde att hushållen för första gången fick låna i stort sett hur mycket de ville i bankerna, och bankerna ville det då.
Detta var en av de väsentliga förklaringarna till den kraftiga reduceringen av sparkvoten. Man kan lägga om penningpolitiken i det här avseendet bara en gång. Det här kommer inte att upprepas. Dessutom skall jag påpeka att 1986 hade hushållen ackumulerade övervärden i villor och bostadsrätter som gjorde bankerna mycket villiga att låna ut. Dessutom fördes en mycket lättsinnig bankpolitik vid den tiden, som inte heller kommer att upprepas.
Det finns ytterligare institutionella förklaringar till det ändrade sparbeteendet. En är att man 1986 hade avdragsrätt för räntor som var lika med marginalskatten, som var extremt hög. Avdragsrätten är väsentligt lägre för närvarande. Vi har också andra realräntor än vad vi var vana vid. Under senare delen av 70-talet hade vi negativa realräntor. Nu har vi kraftigt positiva, mest positiva sedan 1920-talet. Dessutom har för första gången pensionerna inte räknats upp med inflationen, vilket sannolikt har ökat osäkerheten hos hushållen om den framtida inkomstutvecklingen.
Jag menar därför att det nuvarande höga hushållssparandet är en anpassning till förändrade institutionella förutsättningar. Därför är det sannolikt att den privata konsumtionen sjunker med ungefär 1,5 % i fasta priser. Vi räknar med motsvarande utveckling för detaljhandeln. Det är naturligtvis en påfrestning för framför allt den näring som jag företräder, för handeln. Samtidigt tycker jag att det är samhällsekonomiskt riktigt att nu göra en betydande åtstramning för att kunna få tillbaka ett rimligare ränteläge. Vi har ett räntegap gentemot Tyskland på 4--4,5 %. Det är naturligtvis ett allvarligt hinder för utveckling i svensk ekonomi långsiktigt om vi inte kan reducera det.
Anders Palmér: Herr ordförande! Mina damer och herrar! Jag tänkte ge några mycket korta kommentarer till hur vi på Finansdepartementet ser på det ekonomiska läget och den ekonomiska utvecklingen -- några kompletteringar till kompletteringspropositionen, kan man väl säga.
Svensk ekonomi är nu inne i en återhämtning. Men den är mycket måttlig historiskt sett, och den är mycket måttlig i ett internationellt perspektiv. Den är också mycket måttlig om man betänker det stora "slack" vi har i ekonomin i utgångsläget.
Den konkurrensutsatta sektorn expanderar. Vi tror att den kommer att expandera i avtagande takt, men samtidigt kommer importtillväxten att bromsas upp, och därmed kommer utrikeshandeln framöver ändå att ge ett betydande positivt bidrag till tillväxten.
Vi tror att den inhemska efterfrågan pressas, speciellt i år. Detta beror på att de disponibla inkomsterna faller kraftigt och att detta får konsekvenser för den privata konsumtionen. Enligt vår prognos kommer den privata konsumtionen att falla betydligt under perioden från i mars i år och ungefär ett halvår framåt. Faller den inte, då har vi gjort en felaktig prognos; vår utgångspunkt är att den faller.
Vi tror också att den offentliga konsumtionen faller en del. Den pressas av den strama finanspolitiken.
Samtidigt finns en del positiva faktorer. Byggproduktionen kommer att slå om från ett minus på ungefär 4,5 % i fjol till ett lika stort plus i år. Vi tror också att vi får se en starkare inhemsk aktivitet 1996. De disponibla inkomsterna slutar falla, förtroendet är litet starkare, och den privata konsumtionen kan stiga något. Förutsättningarna för vår bedömning är att räntorna går ner från toppläget och att kronkursen förstärks. Vi kan se ett gradvis starkare förtroende hos olika aktörer, hos hushåll, företag och hos de finansiella marknaderna.
Det förekommer i medier olika kommentarer som går ut på att tillväxten i ekonomin håller på att bromsas upp. Även om det kanske inte är så roligt för Sverige, så gläder det mig som prognosmakare att den informationen kommer fram. Vi räknar med att uppgången i BNP nu blir långsammare än vad som har varit fallet under ett tag. Om vi under loppet av 1995 skulle ha samma tillväxt i BNP som under loppet av 1994, då skulle vår prognos landa på 3,7. Det gör den som bekant inte, utan den landar på 2,5. Man får alltså inte förvillas av årsgenomsnittssiffrorna. Dessa ligger något högre för 1995 än för 1994 beroende på vad som hänt historiskt och på överhängseffekter. Vi tror alltså att vi nu får se en uppbromsning i tillväxten men att den tar fart litet grand 1996, när den inhemska efterfrågan repar sig.
Ett hot mot prognosen är naturligtvis den finansiella utvecklingen. Som jag ser det finns det så att säga hot både på uppsidan och på nedsidan. Om räntorna skulle ligga högt och t.o.m. stiga, drabbar det ekonomin, den privata konsumtionen via tillgångsmarknader och investeringarna, speciellt i små och medelstora företag. Men det kan ju också bli så att räntorna faller mer än vi tror. För 1996 ligger vi farligt nära gränsen. Vi räknar med långa femårsräntor på 10,5 % i slutet av året. De ligger ju redan nu nästan där, på 10,6 %. Det är möjligt att räntenedgången kan bli snabbare än vad vi räknat med. Det finns så att säga plats för avvikelser både uppåt och nedåt.
Lönebildningen är naturligtvis ett frågetecken och något som kan hota prognosen, det förlopp för svensk ekonomi som vi ser framför oss. Sparkvoten är naturligtvis också en mycket osäker faktor. Jag antar att detta kommer upp i frågestunden och att det då blir möjligt att mer utveckla tankarna.
Jag skulle också väldigt gärna vilja utveckla tankarna kring synen på vår medelfristiga beräkning, om den skall anses vara optimistisk eller inte. Men vi ligger efter i tidsschemat, så jag tror att ordföranden skulle bli sur på mig om jag nu tog upp detta. Jag hoppas att det kommer frågor om detta i stället.
Sonia Karlsson: Nils Lundgren sade att Nordbankens prognos i jämförelse med kompletteringspropositionen visade på en lägre tillväxt, eftersom Nordbanken bl.a. har lagt in ytterligare åtstramningar. Om man jämför Nordbankens nuvarande prognos med Nordbankens tidigare ser man att prognosen för 1994 var mer positiv men att pessimismen har ökat inför 1995. Är det här en avspegling av ett faktiskt skeende i den reala ekonomin, eller har det att göra med att era egna prognoser inte går att lita på? Ni gör exempelvis bedömningen att den privata konsumtionen faller med 1,2 %, att arbetslösheten fastnar på mycket höga nivåer -- ni har gjort en revidering nedåt med 50 000 personer sedan prognosen i november -- och BNP för 1995 beräknas nu till endast 1,5 % och för 1996 till 1,7 %, medan siffrorna i den tidigare prognosen låg på 2,5 % respektive 2,8 %.
Min fråga till Nils Lundgren är: Vad gör att den senaste prognosen är mer tillförlitlig än den förra?
Nils Lundgren: Det är inte så att någon kan känna framtiden. Det är en absurd föreställning. Detta betyder att prognoser måste antas bli fel. Så är det i meteorologi, i medicin och i föreställningar om hur kärnkraften lyckas, om dammar håller, osv. i det oändliga. Däremot är det alltid intressant att försöka utröna varför det blev fel. Även om man gör det, betyder inte det att det finns en garanti för att det går som vi nu säger att det kommer att gå. Prognosen är ju baserad på erfarenhet och den typ av "mainstream economics" som vi använder. Jag vill inte på något sätt försvara att vi råkade göra fel den gången och hävda att det nu är rätt, utan alla våra prognoser har samma karaktär.
Går vi igenom det här -- det är ett ganska stort arbete -- skall vi finna att arbetsmarknaden har utvecklat sig annorlunda än vad som såg ut att bli fallet under fjolåret. Vi hade en mycket snabb ökning i sysselsättningen, som sedan längre fram blev mer av en besvikelse. Allt sådant stoppas in i en ny prognos. Ofta lurar man sig dessutom i fråga om vilken ekonomisk politik som kommer att föras.
Sonia Karlsson: I och för sig är det intressant och bra att få höra att inte heller ekonomer alltid vet det rätta. Det var ju vad Nils Lundgren sade.
För ett antal år sedan sade faktiskt många ekonomer att det fanns ett strukturellt budgetunderskott i storleksordningen 65--70 miljarder som behövde åtgärdas. Sedan dess har riksdagen fattat och kommer att fatta beslut om budgetförstärkningar som uppgår till ungefär det dubbla. Men i dag säger samma ekonomer, även Nils Lundgren, att det behövs ytterligare besparingar om minst 20 miljarder.
Då undrar jag: Vad är det som talar för att Nils Lundgren och andra konjunkturbedömare skulle ha rätt i dag? Och: Kommer inte Nils Lundgren och andra att alltid kräva 20 miljarder till?
Nils Lundgren: Nja, det är inte riktigt den huvudbedömning som jag gör och som tas upp i det papper som också delas ut här. Min huvudbedömning är faktiskt att om det lyckas i alla avseenden, är nog nu det gjort som behöver göras. Vi tror på Finansdepartementets beskrivning att den offentliga sektorns totala budgetunderskott under gynnsamma förhållanden framemot sekelskiftet någorlunda kommer att ha försvunnit.
Mina invändningar är i korthet följande: Finansdepartementet har inte här gjort någon konjunkturprognos. Detta är en teknisk historia. En sådan prognos brukar inte göras för sådana här mer långsiktiga bedömningar. Det är viktigt att se det som sägs här, nämligen att vi under åren 1995, 1996, 1997 och 1998, alltså under fyra år, vandrar någorlunda raskt i en takt på 2,5--3 % upp till vad som kan sägas vara fullt kapacitetsutnyttjande. Därefter går vi på trenden. Det är ganska deprimerande att se hur låg tillväxt vi antas ha när vi har nått fullt kapacitetsutnyttjande; den antas bli 1,7 %. Det där är ett tekniskt förfaringssätt.
Om man inte gör så, utan säger att det i vår omvärld faktiskt blir en konjunkturavmattning av klassiskt slag, inte väldigt djup eller så, och att denna slår igenom i Sverige under 1997 och 1998, då uppstår inte den successiva förbättringen genom stigande ekonomisk aktivitet. Då vänder det inte, och marknaderna övertygas inte i det skedet, utan risken är då stor att vi får fortsätta med för höga räntor.
Vi har dragit slutsatsen att detta kommer att märkas på så sätt att räntan inte går ned och att kronan inte förstärks påtagligt under de kommande månaderna, eftersom även långivarna ser på saken på det här sättet. Det leder till att ytterligare åtgärder vidtas. Dessa i sin tur övertygar. Vi har alltså samma ränteprognos, och den är optimistisk. Vi säger att räntan på obligationer redan i vinter kommer att vara nere på 10 %. Men detta bygger på att ytterligare åtgärder har vidtagits. Om så inte sker tror vi inte att marknaden kommer att tro på det här, eftersom en lågkonjunktur finns med under en tvåårsperiod.
Lars Tobisson: Enligt regeringens egna beräkningar kommer inte tillväxten under uppgångsperioden under något år att ligga över 3 %, vilket behövs för en märkbar minskning av arbetslösheten och statsskuldskvoten. Ändå är det många som säger att regeringen ligger högt i sina antaganden. Nyckelfrågan är då det som framför allt Lars Jacobsson var inne på, den privata konsumtionens utveckling. Regeringen tror att denna trots fallande disponibelinkomster skall hållas uppe på grund av minskat sparande.
Sparkvoten är notoriskt svår att förutsäga. Jag håller med Lars Jacobsson om att det har skett ett skifte. Vi har en allmän osäkerhet som gör att man kanske inte kan tvinga fram en nedgång i sparandet. Vi har också hög sparränta.
Jag skulle egentligen vilja vända mig till er allihop. Borde man inte mer, i brist på bättre förutsättningar, utgå från att sparkvoten blir oförändrad? Då faller alltså den privata konsumtionen i takt med de disponibla inkomsterna. Vad betyder det för tillväxten i stort?
Lars Jacobsson, en tredjedel av året har nu gått. Hur utvecklas den privata konsumtionen från handelns synpunkt? Kan du ge någon bedömning hittills och säga något om förutsättningarna för resten av året? Detta har ju betydelse för konsumtionen.
Jag skulle också vilja fråga Nils Lundgren: Vad gör ni för prognos beträffande sparandet och därmed också privatkonsumtion och tillväxt, inte bara i år utan också för de närmaste åren?
Jag uppfattade det också så att du, utifrån en mer långsiktig synpunkt, var kritisk mot det som nu sägs om att det är rimligt och önskvärt att driva ned det finansiella sparandet.
Lars Jacobsson: Den statistiska informationen om vad som har hänt med den privata konsumtionen hittills i år är ju inte lysande. I vårt snabbindex för detaljhandelns utveckling säger vi att vi under det första kvartalet har haft en svag minskning men att de första månaderna var bättre. Det har ju skett en viss snedvridning i fråga om detaljhandelns utveckling genom reor på mobiltelefoner, så vi har extrema siffror för den s.k. radio- och TV-handeln. Det förefaller som om tendensen är att tillväxttakten sjunker. Det förefaller ha gått bättre i januari och februari än i mars. När det gäller bilförsäljningen har vi data även för april, och där har vi för första gången minustal. Man skall ha klart för sig att försäljningen av nya bilar till ungefär hälften sker till företagssektorn och att det normala i sådana här situationer är att företagssektorns andel ökar. Så sannolikt har det under de här fyra månaderna varit en sämre utveckling för konsumtionen vad gäller nyinköp av bilar inom hushållssektorn än vad som framkommer av registreringssiffrorna.
Jag menar alltså att vi har en tendens till ytterligare försvagning av privat konsumtion, och jag menar att det fortfarande är rimligt att hålla fast vid prognosen att den privata konsumtionen i fasta priser sjunker ungefär 1,5 % i år. Trots detta kommer vi, på grund av att ekonomin är så oerhört tudelad, fram till en BNP-tillväxt på ungefär 2,5 %.
Anders Palmér: Vad händer nu med den privata konsumtionen? Statistiska centralbyrån redovisar mycket starka siffror för januari och februari, och Handelns utredningsinstitut redovisar svaga siffror för mars. Detta är en bild jag tycker verkar rätt rimlig. Genom en del kontakter med detaljhandeln har jag fått höra att april var en mycket svag månad. Vi tror, som jag sade, att konsumtionen under ett tag kommer att falla. Däremot dras genomsnittssiffran för 1995 upp en del. Vi har för den privata konsumtionen ett s.k. överhäng från 1994 på 0,8. Om den privata konsumtionen ligger oförändrad under loppet av 1995, blir alltså skillnaden mellan årsgenomsnitten för 1994 och 1995 en ökning med 0,8. Det måste alltså vara en rätt så ordentlig nedgång för att man skall landa på minustal. Vi räknar också i vår prognos med minustal på 0,5 %.
Det förekommer rätt mycket diskussioner kring sparkvoter och annat. Man måste erkänna att det här är ett väldigt svårt och osäkert område och att det är med stor vånda man gör en prognos. Vi har i vårt tänkande påverkats av modern konsumtionsteori, som livscykelhypotesen, som ger en hyfsat bra förklaring historiskt till hur konsumtionen utvecklas. Hushållen planerar inte så väldigt kortsiktigt, utan man planerar sin konsumtion över livet. Därmed reagerar man inte så otroligt våldsamt på förändringar i den disponibla inkomsten. Det finns en viss andel hushåll som gör det, som är styrda av sin likviditet, men väldigt många hushåll har en längre planering. Denna teoribildning, som ändå är testad en del empiriskt, har påverkat oss.
Vi ser också en ganska kraftfull konsolidering av hushållens finansiella ställning. Vi har en finansiell sparkvot på ungefär 10 % av den disponibla inkomsten, och det gör att hushållen nu har en sundare ekonomisk ställning än tidigare. Vi tror också att en del av de finanspolitiska åtstramningar som har genomförts har varit förutsedda av hushållen -- inte helt och hållet, men till viss del.
Vidare är förtroendefaktorn väldigt viktig. Vad händer med räntorna? Hur kommer klimatet att se ut? Vad händer med sysselsättningen? Vi har studerat sambandet mellan sysselsättning och privat konsumtion i ett antal länder, och det finns där ett mycket klart samband. När sysselsättningen stiger och risken för att bli arbetslös minskar känner sig hushållen litet mer benägna att konsumera. Detta är också en viktig faktor.
Med de förutsättningar som vi har lagt in, att räntorna ändå är på väg nedåt och att förtroendet för den ekonomiska utvecklingen stiger något, tycker vi ändå att vi har gjort en rimlig prognos. Men visst är osäkerheten stor. Det måste jag erkänna.
Nils Lundgren: Jag har inga direkta invändningar mot det som har sagts här hittills. Vi ligger något lägre ändå, med ett något större fall för privatkonsumtionen i år. Detta vilar delvis på att åtgärder vidtas som till någon del hinner få effekt under det här året. Det är ändå en i sammanhanget mindre historia.
Man skall också komma ihåg att livscykelhypotesen innebär att om vi vidtar åtgärder som hushållen har skäl att uppfatta som tillfälliga, om pengar dras in fr.o.m. i år, har det sannolikt väldigt liten effekt. Åtgärder som kan antas ligga kvar, en förändring i villkoren för löner och inkomster för överskådlig framtid, har däremot effekt, eftersom det då är en permanent inkomst som har försämrats. En hel del av det vi ser nu är just åtgärder som siktar in i framtiden.
En annan fråga gällde om man bör driva ner det privata finansiella sparandet. Jag tror att det är oerhört svårt. Åtgärder av den typen är dessutom svåra att skilja från sådant som driver ned de reala investeringarna, och nettoeffekten blir då mycket diffus. Eftersom den dessutom är skadlig för framtiden, tror jag inte att detta är någon särskilt framkomlig väg. Hittar man någon får man väl visa den, men det troliga är att vi får finna oss i detta. Antingen är lösningen att investeringarna så småningom går upp, och då löser det sig på det viset, eller så får vi öka bytesbalansöverskottet ytterligare. Båda mekanismerna måste ju fungera.
Per-Ola Eriksson: Jag vill ta upp frågan om tillväxt och tillväxtbefrämjande åtgärder. Det är helt naturligt att vi behöver en bättre ekonomisk tillväxt, dels för att förbättra arbetsmarknadsläget och få ner arbetslösheten, dels för att vidmakthålla de goda siffror vi har vad gäller handeln med omvärlden. Det har gjorts en betydande produktivitetsökning i industrin under de senaste åren, och vi har också nytta av den lägre kronkursen. Industrins konkurrensvillkor har ju allmänt sett förbättrats. Nils Lundgren pekade i sitt anförande på att det behövs en fortsatt strukturomvandling för att vi skall klara en högre tillväxt.
Jag vill då fråga: Vilka typer av tillväxtbefrämjande åtgärder ser Nils Lundgren som mest angelägna för att tillväxten skall förbättras och för att vi skall åstadkomma en bättre ekonomisk utveckling?
Nils Lundgren: Det är lättast att i första hand se vad som skall ske, vilket andra ledamöter redan har varit inne på. Det är förfärande att se att när våra bästa krafter med det bästa statistiska underlaget, dvs. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet tillsammans, räknar sig igenom det här och tittar på den något längre, medelfristiga sikten, kommer de fram till att vi får räkna med en tillväxt på under 2 % efter anpassningarna. Man skall komma ihåg att vi har vidtagit mycket kraftfulla åtgärder, vars konsekvenser vi nu diskuterar. Vi hade nämligen under 70- och 80-talen en genomsnittlig tillväxt på 1,9 %. Efter allt detta skulle vi ha en något lägre tillväxt i framtiden, men med den skillnaden att vi i fortsättningen skulle ha nästan 10 % arbetslöshet. Detta är den arbetslöshet som man måste acceptera för att inflationen inte skall börja stiga från nuvarande nivå.
Därmed har man satt fingret på vad det framför allt handlar om, nämligen arbetsmarknaden. Det är mycket lätt att öka efterfrågan på arbetskraft i landet. Det är bland det enklaste och populäraste som finns. Vårt problem är att om vi gör detta, kommer den ökningen av efterfrågan att rikta sig mot dem som redan har jobb och leda till inflation. Det är därför vi inte vidtar sådana åtgärder. Detta visar att det handlar om ett strukturellt problem, som på något sätt skall hanteras. Vi har varit stolta över den arbetsmarknadspolitik som fördes i det förgångna, som just syftade till att klara av den sortens uppgifter. Nu kostar detta enormt mycket, men det fungerar ändå inte. Även när man tittar framåt mot år 2000 säger man att vi får räkna med 9,7 % arbetslöshet vid fullt kapacitetsutnyttjande om vi inte skall gå in i en ny inflationsepok.
Vad är då detta? Ja, det är omstridda frågor, och det har kommit olika förslag från olika håll. Men där ligger det. Man kan, som ofta föreslås, tänka sig en större lönespridning och att inkomstfördelningseffekterna av detta kompenseras genom högre grundavdrag -- detta var ett SNS-förslag för ett par år sedan. Man kan ta bort tjänstemomsen på den typ av tjänster som det är fråga om i den egna ekonomin osv. Vi har inte gjort några studier på detta och kan därför inte säga att ett visst batteri av åtgärder skulle lösa problem. Men vägarna syns.
Sedan måste vi, som sägs till leda, se till att företag startas på de områden där sådana inte finns nu. Ingen kan veta om förhållandena i själva verket redan är etablerade, så att det skulle gå riktigt bra, eller om det krävs ytterligare åtgärder. Än så länge har tillräckligt mycket ändå inte skett.
I övrigt tror jag att det krävs forskning och många seminarier för att vi skall kunna få tydligare svar än så.
Anne Wibble: Jag tänkte ställa en kort fråga till vardera av inledningstalarna.
Jag börjar med Anders Palmér. Jag utgår från att Finansdepartementet har gjort kalkyler i vilka man har lagt in någon sorts konjunkturvariation under resten av 90-talet, att man alltså har tagit hänsyn till en konjunkturavmattning under något av dessa år, 1997 eller 1998 eller vilket år man nu kan ha räknat med. Det skulle vara intressant att få veta vad de resultaten visar. Som jag bedömer kalkylerna är de relativt känsliga vad beträffar skuldkvot och annat för tillväxtantaganden.
Nils Lundgren tog upp den låga kapacitetstillväxten, som är ett väldigt stort bekymmer. Man räknar med att det vi framöver, efter ganska stora förändringar, kommer att klara av är 1,7 %. Jag skulle gärna vilja att du något utvecklade resonemanget kring vilka mer betydelsefulla förändringar som skulle behövas för att möjliggöra för Sverige liksom en rad andra länder att komma upp på en något högre tillväxtbana. Om vår kapacitetsökningstakt under flera år framöver skulle fortsätta att ligga på 1,7 %, betyder det ju i praktiken att vi närmast fortsätter att halka efter. Det är ett ganska deprimerande scenario för Sverige.
Lars Jacobsson nämnde utöver den privata konsumtionen att en reformerad lönebildning krävs för att vi skall kunna få en lägre arbetslöshet utan inflation. Det skulle vara intressant att höra vad du menar med uttrycket "reformerad lönebildning". Det kan betyda många olika saker.
Anders Palmér: Vi har rent tekniskt gjort en bild av vårt förlopp. Vi tänker oss en trend, en potentiell BNP och en faktisk BNP. Vi har räknat ut ett gap som är rätt så stort i slutet av 1994, drygt 3 % av BNP:s "slack" i ekonomin. Vi räknar inte med att vi får en sådan tillväxt att vi kommer in i en högkonjunktur, utan vi närmar oss så att säga 1,7 % underifrån. Vi har inte alls lagt in ett klassiskt konjunkturmönster. Skulle vi ha gjort det borde vi ha kommit över trendlinjen, ha räknat med en överhettning, bromsar och sedan en avmattning.
Vi tror oss veta att det kommer en avmattning under den här perioden. Vi kan inte vara så säkra på att det kommer en långkonjunktur -- vi har ju sett 80-talets ganska långa tillväxtbana -- men sannolikt kommer en; också vi har läst vår Erik Lundberg och vet att det finns ett cykliskt mönster i botten. Det är emellertid omöjligt att pricka in det där, vi kan helt enkelt inte göra det. Cykeln skall ju vara knappt fem år, så vi kanske borde ha lagt in en lågkonjunktur i någon teknisk mening 1998. Vi har inte gjort det, utan vi har i stället räknat på en trend.
Då kan man säga att det här är alldeles för optimistiskt. Kommer en lågkonjunktur borde det ju inte kunna gå så här bra. Det resonemanget har vi litet svårt för. Våra antaganden är, som Nils Lundgren var inne på, att vi har en hög strukturell arbetslöshet på 9,5 %. Våra antaganden om realräntan är att den går ner till 5,5--6 % 1998 och att den ligger över 5 % även 1999 och 2000. Detta är ett antagande som jag anser vara mycket pessimistiskt eller som i varje fall ligger åt det pessimistiska hållet. Tycker man att det här ändå är för optimistiskt kan man välja lågalternativet, med 0,5 % lägre genomsnittlig tillväxt. Då har vi inte 2,2 i snitt utan 1,7, och då ligger vi så att säga parallellt med trenden, men det här stora gapet, "slacket" i ekonomin består hela tiden.
Vi har alltså inte lagt in något konjunkturförlopp därför att vi inte klarar det, och jag kan inte tänka mig att någon annan heller kan göra det med någon grad av precision eller tillförlitlighet. Frågan är väl om den här trenden är rimlig. Vi menar att den mot den här bakgrunden är det.
Vad gäller synen på arbetsmarknaden räknar vi med en nedgång i arbetslösheten som ungefär motsvarar snittet för Europa. Vi räknar med en nedgång av den totala arbetslösheten, omfattande de öppet arbetslösa och dem som befinner sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, från 13 till 9,5 %. Så vi tycker att vi i medelalternativet har ganska försiktiga antaganden.
Tror man att vi får en lågkonjunktur utan att någonsin få en överhettning får man väl välja lågalternativet och titta på de siffror som finns där. Det är klart att det lär komma en cykel, men vi har inte velat illustrera det problemet.
Nils Lundgren: Frågan gällde hur man får upp tillväxtpotentialen i framtiden. Det var på sätt och vis även det Per-Ola Eriksson frågade om. Vi ser hela skalan här. Jag tänker inte upprepa den delen.
Frågan är vilka möjliga reformer av systemet som ger just dessa effekter. Det kommer ideligen upp konflikter med andra typer av mål som finns. Samtidigt visar detta säkerligen att åtskilliga av dessa målkonflikter kan upplösas. Det pekade jag på här. Man kan acceptera lägre löner om man samtidigt kan få ner skattebelastningen på dessa grupper utan att det sedan får ytterligare konsekvenser. Man kan ha god avkastning på investeringar i utbildning. De flesta av alla studier pekar på att det är en mycket viktig långsiktig förutsättning för tillväxt. Jag tycker inte att man kan komma längre.
Däremot tycker jag nästan att någon av ledamöterna borde fråga Anders Palmér hur de kommer fram till en tillväxt på 1,7 %. Det är mycket lågt. Jag tror att det är för lågt, men det är intuitivt. Det är inte så att jag har en annan studie bakom mig. Men det har ändå gjorts ganska mycket på dessa områden.
Lars Jacobsson: Låt mig få lägga på den här bilden. Jag vill framför allt säga att vi kommer att få tillbaka problemen om vi har nuvarande institutionella förhållanden för lönebildningen och om vi åstadkommer den minskning av arbetslösheten som alla tycks eftersträva. Då kommer vi tillbaka till en inflationsekonomi och en devalveringsekonomi. Det är inte i enlighet med de principer som har diskuterats när vi har blivit EU-medlemmar.
Nu behövs det att vi skapar en ny tredje kurva som ligger närmare origo. Det är detta som jag kallar en reformering av lönebildningen. Det finns ju några organisationer här i Sverige som ägnar intresse åt hur detta skall gå till.
Att jag tror att detta ändå är möjligt baseras på internationella data. Internationellt sett finns det två industriländer som har lyckats förena låg arbetslöshet och låg kostnadsstegring, nämligen Japan och Schweiz. Jag tycker att den enklaste åtgärden man kan vidta är att studera närmare vad de har gjort och möjligen göra likadant. Det är möjligt att det inte går att kopiera exakt, men man kan kanske hitta på en svensk modell. Här vore det befogat med en svensk modell.
Det jag tycker mig finna vara det enda gemensamma mellan lönebildningen i Japan och lönebildningen i Schweiz är att den sker mycket decentraliserat. Ur den synvinkeln tycker jag att man skulle försöka att gå åt det hållet även i den svenska ekonomin. Jag har ingen bättre lösning på detta, men jag har de erfarenheterna sedan ganska många år. Jag tycker att vi skulle försöka att lära oss något av erfarenheterna i andra länder. Det är egentligen vad jag menar med en reformering av lönebildningen. Den är alltså nödvändig om vi skall komma tillbaka till full sysselsättning.
Nu kan man ju säga att vi är lyckliga ur den synvinkeln att det inte förefaller vara så närliggande med full sysselsättning, så vi har några år på oss för att reformera lönebildningen.
Låt mig dessutom ge en synpunkt beträffande tillväxten. Jag tycker att det är litet deprimerande med en tillväxt på 1,7 % framöver. Vi har statistik från 1860 som talar om en genomsnittlig tillväxt i svensk ekonomi på 2,5--3 %. Om vi är något så när kloka borde vi kunna återkomma till trenden. Jag är snarast beredd att tro att vi ekonomer, och även andra, alltför mycket präglas av den aktuella bilden. När det är uselt finns det alltid ett antal domedagsprofeter som talar om att detta blir evigt. När det går uppåt finns det några som gör trendutdragningar då också. Det såg vi mycket tydligt under andra hälften av 80-talet.
På ovetenskaplig grund tror jag alltså att vi kan överträffa 1,7 % om vi skärper oss.
Anne Wibble: Låt mig ställa en kort följdfråga till Anders Palmér. Jag kan förstå att man inte gör ett scenario med ett konjunkturmönster som huvudpunkt, men jag tycker ändå att det skulle vara bra mycket mer realistiskt att göra en kalkyl, ett räkneexempel eller något liknande. Jag trodde faktiskt att Finansdepartementet hade gjort det med en cykel i. Det blir ju inte nödvändigtvis samma resultat som om man har en genomsnittligt lägre tillväxttakt varje år. Svängningarna i sig skapar ju problem och underskott utan att behöva ha föregåtts av överhettningar. Dessa kan ju under 90-talet rimligen inte alls bli av det slaget som de var under 80-talet med hänsyn till de olika politikområdenas ändrade betydelse och inflationstaktens sänkning osv.
Jag tolkar Anders Palmér så att ni helt enkelt inte har gjort några beräkningar på vad ett konjunkturmönster skulle innebära. Jag tycker att det är konstigt.
Anders Palmér: Det är riktigt att ett konjunkturmönster påverkar. Om tillväxten kommer tidigt blir räntebördan mindre, och är det så att lågkonjunkturen kommer tidigare blir det en högre räntebörda. Förloppet förrycks ju i någon mån. Sedan beror det litet grand på hur man riggar ett sådant här exempel.
Vi har nog tänkt tanken att det skulle vara intressant att göra detta. Det är väl inte uteslutet att vi kan göra det. Vi har inte velat fokusera på problemet med konjunkturförloppet. Då kommer det upp en diskussion om vi inte borde lägga konjunkturbotten 1997 i stället för 1998, och sedan visar det sig att den kommer redan 1996. Den debatten kan man naturligtvis föra, men den är kanske inte så meningsfull eftersom man inte har några rimliga svar på den typen av frågor. Att vi inte har en någorlunda stabil tillväxt utan att den svänger är naturligtvis ett intressant problem. Vi har inte velat illustrera detta, men det är en bra idé att vi skall titta på detta också.
Låt mig sedan kommentera detta med 1,7 %. När man sitter på Finansdepartementet är det alltid trevligt att bli angripen för att man är för pessimistisk. Vi får oftast höra att vi gör glädjekalkyler av olika slag. Jag tycker inte att vi har gjort det, varken i kortsiktiga prognoser eller i de medelfristiga, och inte heller när vi lägger ut trenden. 1,7 % är litet försiktigt. Jag hoppas verkligen att vi har fel och att vi har en bättre potential. Men vi har varit litet försiktiga.
Vi tittar naturligtvis också på demografi och produktivitet, sysselsättningskomponenten och produktivitetskomponenten, och försöker att sätta ett rimligt tal. Men det är klart att det är otroligt osäkert, och kanske åt det försiktiga hållet. Det är kanske bättre att göra så. Vi vet ganska litet om detta. Men det är inte bara höftat. Det är byggt på kalkyler kring demografin och produktiviteten.
Ordföranden: Jag har en fråga om bytesbalansen. Som Lars Jacobsson kom in på har vi ju i Sverige haft stora underskott i bytesbalansen under de senaste decennierna. Nu finns det prognoser som säger att vi kan se fram emot en dramatiskt ändrad situation med stora överskott år efter år under resten av 90-talet. På en femårsperiod kan det bli ett samlat överskott på kanske över 300 miljarder. Min fråga är då: Hur påverkar det samhällsekonomin om vi konstant håller ett överskott i bytesbalansen på 50--70 miljarder per år? Vad kan det få för effekter på den svenska kronan och de svenska räntorna?
Nils Lundgren: Vi har en förhållandevis stor skuldsättning i utländsk valuta. Nu börjar vi betala tillbaka på den utlandsskulden. Det är inte så dumt. Även om vi tänker oss att den kommer ner till noll -- och om vi räknar reala tillgångar gör den det mycket snabbt i de prognoser vi nu lägger -- skall Sverige och andra rika och välutvecklade länder antas vara kapitalexporterande. Vi skall ha ett överskott även i framtiden för att därmed successivt kunna bygga upp fordringar på omvärlden. Det är det naturliga. Så har det alltid gått till i olika faser i industrialismens historia.
Detta är alltså inte något onormalt som inte kan hålla på i längden. Det är tvärtom ganska normalt. Vi borde ligga på åtminstone några tiotal miljarder i överskott i bytesbalansen under överskådlig tid.
Det måste självfallet antas att under i övrigt givna förhållanden förstärks kronan av det här skälet. Det bör ske redan när man på marknaden får skäl att tro att det kommer att se ut så här. När det sedan varje år kommer in utländsk valuta som säljs mot kronor kommer detta att ske successivt. På lång sikt får man ändå en stabilitet. Det är inte så att kronan stiger och stiger på grund av detta. Vi kommer att hamna i en ny föreställning om ett rimligt värde på kronkursen vid detta årliga överskott. Dessa pengar investeras ju utomlands. Jag ser inget problem i detta, utan bara gynnsamma konsekvenser. I början av utvecklingen kommer detta att göra intryck och höja kronkursen. Det har vi också räknat med i vår prognos.
Anders Palmér: Jag har egentligen ingen annan uppfattning än den Nils har i den här frågan. Om vi kommer att ha ett överskott i bytesbalansen under ett flertal år bör det stärka kronkursen och förtroendet för ekonomin. Vi kan amortera av en del av utlandsskulden. Därmed kommer vi att bli mindre sårbara för turbulenser på de internationella finansiella marknaderna. Det är ju en viktig process. Än så länge har inte omvärlden sett detta, och inte vi heller. Det är ju en prognos.
Vi ser ju att det slår om till ett positivt tal, men när det gäller uthålligheten är det mera kalkyler än fakta än så länge. Men om detta pågår under en tid bör det få dessa positiva effekter. Det visar att vi sparar mer än vi investerar. Det är väl också naturligt. Vi drar ju ner på bostadsinvesteringarna i det här landet. Vi anser inte att vi har råd att bo så stort och satsa så mycket pengar på den sektorn som vi har gjort historiskt. Den komponenten är viktig. Om vi däremot rensar för bostadsinvesteringar får vi upp investeringskvoten i ett medelfristigt perspektiv till en ganska normal nivå. Då kan man säga att det är en ganska rimlig utveckling.
Lars Jacobsson: Jag vill bara göra en kort kommentar. Jag har inga invändningar mot de tidigare inläggen.
Jag skulle vilja kommentera detta med exporten. Den har på något sätt fått ett egenvärde därför att vi har haft så många år med ett underskott i bytesbalansen. Det har på något sätt varit ett mycket väsentligt intresse att stimulera exporten. Samtidigt skall vi vara medvetna om att vårt välstånd består i att vi kan konsumera varor själva. Det är egentligen mycket trevligare om vi kan använda våra Volvobilar själva än att vi exporterar dem. Jag tycker inte att man skall glömma bort den aspekten.
Johan Lönnroth: Som Nils Lundgren påpekade är det inte så lätt detta med framtiden. Jag tänkte ge ett litet exempel. I april 1994 räknade Riksrevisionsverket ut att inkomstskatten från juridiska personer, dvs. bolagsskatten, skulle ge inkomster under innevarande budgetår på litet drygt 25 miljarder kronor. Nu kom nyligen en ny prognos som pekar mot att det i stället blir 50 miljader kronor i inkomster från den här skatten. Det är alltså en fördubbling.
Nästa budgetår, som ju löper över 18 månader, har man räknat med 60 miljarder kronor i inkomster. Det borde ju egentligen bli 75 miljarder om vi skall följa samma prognos som vi har för innevarande budgetår. Vi har en underskattning där på 15 miljarder kronor.
Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa frågan om det inte finns en risk nu att man i själva verket klämmer till för hårt med budgetsaneringen och att man tar knäcken på den inhemska efterfrågan och bidrar till att konjunkturnedgången kommer snabbare än annars. Den process med en budgetsanering som alla vill ha går kanske i själva verket mycket snabbt nu och vi underskattar kanske kraften i den.
Sedan har jag en liten kort fråga till Nils Lundgren. Det är nästan en ja- eller nej-fråga. Du skrev för inte så länge sedan mycket vältaligt i kritiska artiklar om EMU och risken för att man hastade in i denna låsning av den ekonomiska politiken. Jag skulle bara vilja höra om du står fast vid den kritiken i dag nu när det är aktuellt med konvergensprogram och liknande.
Nils Lundgren: Jag tar gärna upp den första frågan också. Jag tror att det ligger en del i detta. De sätt Riksrevisionsverket och andra som har ansvaret för att göra dessa prognoser använder leder ju systematiskt till att man underskattar förändringstakten både uppåt och neråt. Det blev fruktansvärda överraskningar när det gick åt andra hållet under de första åren av 90-talet.
Vi har faktiskt, skam till sägandes, under de sista två åren använt detta. Vi har använt en uppfunnen korrektionsfaktor och har hamnat ganska hyggligt när det gäller budgetutvecklingen. Det har gått bättre än det såg ut.
När det specifikt gäller bolagsskatten, och med de skatteregler som gäller där, är företagen inte vana vid att de skall behöva betala så mycket i skatt på vinster. Det är nog närmast med stor förvåning de har upptäckt att det har gått så oerhört bra för framför allt de större företagen. De har fått konstatera att de får ösa in pengar i skatt i Sverige, vilket de inte är vana vid. Det kommer som en överraskning för dem själva, och det kommer också som en överraskning för Riksrevisionsverket.
I efterhand tycker jag att man begriper att detta är ett område där man har skäl att bli överraskad. Det syns inte att så många företag går över en tröskel och måste börja betala skatt. Detta ökar sedan mycket fort.
När det gäller EMU tycker jag att det överlag är en mycket dålig idé. Den är farlig för länder som Sverige med den ekonomiska struktur och det geografiska läge vi har. Vi har ju haft en konsekvensutredning som har tittat på detta med vinsterna av en gemensam valuta. Den kom fram till att det inte var mycket att vinna på detta.
Lars Jacobsson: På den sista punkten skulle jag vilja redovisa en helt motsatt ståndpunkt. Skall vi snabbt få ner räntegapet mellan Tyskland och Sverige från nuvarande 4--4,5 % tror jag att den effektivaste åtgärden är att bli medlemmar av EMU, om vi får det.
Anders Palmér: Jag har en kort kommentar kring detta om de offentliga finanserna och skatteintäkterna. Alla vet ju att det har gått snabbare uppåt och att vi har fått större skatteintäkter än vad de beräkningar som kommit från bl.a. Finansdepartementet visat.
Sedan är det då frågan om man kan se detta som tecken på att åtstramningen blir för stark. Vi har ju sett att räntorna inte har gått ner. Räntedifferensen mot utlandet är mycket hög och kronkursen mycket svag. Det viktiga är att få till stånd en sådan utveckling att kronan stärks så att vi slipper inflationstryck och en stramare penningpolitik. Det är också viktigt att de långa räntorna går ner. Det är gynnsamt för konsumtionen och investeringarna. Därmed får det en expansiv effekt. Det gäller att komma fram till den gräns där vi får en expansiv effekt av de monetära förhållandena. Vi är ju inte riktigt där ännu.
Roy Ottosson: Det sades ju i kompletteringspropositionen att detta att räntan fortfarande ligger högt och t.o.m. har ökat beror på oron på de finansiella marknaderna. Då frågar man sig vad dessa återkommande oroligheter på valuta- och penningmarknaderna har betytt för tillväxten. Hur stor del har detta i att tillväxten är så låg som den är? Vilka möjligheter tror ni som sitter här att vi har att kunna dämpa de mest extrema oroligheterna på dessa marknader? Vi är ju mycket känsliga för detta.
Nils Lundgren: I det papper jag delade ut påpekar jag att det är egendomligt att vi nu har en kris som tar nästan all uppmärksamhet vad avser ekonomin. Det är en kris i den offentliga sektorn som är direktstyrd -- det är själva definitionen -- av politikerna. I andra hand är det en kris på den utpräglade hemmamarknadssektorn som vi ändå kontrollerar. Då börjar många framställa det så att det är marknadens fel, men det är för nästan första gången under efterkrigstiden så att det är inhemska problem över vilka vi själva råder som orsakar detta.
Jag menar att detta syns ganska tydligt genom att denna oro vi talar om, dessa fruktansvärda störningar av kronkursen och räntan, drabbar Sverige, men det drabbar inte Schweiz, Österrike och Holland. Då säger många att Holland är med i EU, men Schweiz har t.o.m. sagt nej till EES-avtalet. Dessa länder har alltså inte lyckats försvara sig, utan de har inte attackerats.
Jag kan inte se att vi har ett problem som de finansiella marknaderna ställer till. Det beror på vad man själv gör. Om man sköter sig hyggligt inträffar inte det vi nu ser.
Eftersom vi inte vill ha fortsatt gigantiska budgetunderskott, utan vill ha bort dem, kan det inte vara särskilt angeläget att se till att vi inte får dessa marknadsreaktioner, eftersom de ändå bara uttrycker samma sak som vi själva säger politiskt, nämligen att detta måste rättas till. Jag tycker helt enkelt att man är på fel spår i den diskussionen.
Man kommer farligt nära påståendet att om vi på något sätt kunde skaka av oss marknadsreaktionerna skulle det vara möjligt att vansköta ekonomin i ytterligare några år, men det kan väl inte gärna vara eftersträvansvärt.
Det vore skillnad om vi såg ett systemproblem, att här har vi ett land som är välskött med ett hyggligt överskott i bytesbalansen, med jämvikt i de offentliga finanserna och god tillväxt, och ändå skvalpar fram och tillbaka. Då skulle detta vara problemet, men det är det ju inte. De som har ordnat till det så är inte störda av någon internationell marknad, och inte någon någon inhemsk heller för den delen.
Anders Palmér: Enligt vårt synsätt är det mycket olyckligt och skadligt för svensk ekonomi när kronan fortsätter att falla och både korta och långa räntor stiger. Kronkursen innebär ju att importpriserna stiger och att vi får ökade inflationsförväntningar. Exportindustrin har högt kapacitetsutnyttjande och får inte ut särskilt mycket ytterligare i form av marknadsandelsvinster, utan det är en måttligt expansiv effekt som mer än väl överflyglas av negativa effekter.
När de långa räntorna går upp pressas tillgångsmarknaderna, hushållen påverkas och konsumtionen påverkas naturligtvis också. De korta räntorna, som ökar när inflationstrycket stiger, innebär negativa effekter för småföretagens kapitalförsörjning och hela s-sektorns situation. Den här turbulensen är mycket negativ och skadlig. Det måste man konstatera.
Vad man kan göra åt det är att se till att det finns förtroende för ekonomin, att problemen går mot sin lösning och att statsfinanserna konsolideras. Det är det säkra sättet att göra sig mindre beroende av den här turbulensen så att man inte drabbas. Det kommer alltid att hända saker i omvärlden, t.ex. i länder i tredje världen och i industriländer med en svag finansiell ställning. Det är skönt om man kan skapa en utveckling där Sverige inte drabbas i sådana lägen.
Lars Jacobsson: Eftersom ingen av de två föregående svararna nämnde den parlamentariska situationen måste ju jag göra det.
Jag tycker att vi kan jämföra med Finland som har klarat sig betydligt bättre under den senaste tiden. Jag menar att det är ett klart uttryck för att de har en klar politisk majoritet som strävar efter att sanera statens finanser i den finska ekonomin. Vi har inte en lika klar parlamentarisk situation i Sverige. Jag tycker att det är en del av problemet.
Sedan anser jag också att det snabbaste sättet för att skapa förtroende är medlemskapet i EMU som jag talade mig varm för tidigare.
Roy Ottosson: Jag var egentligen ute efter att få något slags storleksordning på hur stor denna påverkan har varit när det gäller den ekonomiska tillväxten genom den extrema oro som vi har haft med spekulationer mot den svenska kronan.
Vi är väl överens när det gäller de långsiktiga åtgärderna för detta. Där finns det väl egentligen ingen diskussion. Det handlar mer om det kortsiktiga perspektivet. Det är ju faktiskt inte helt oväsentligt eftersom det slår så kraftigt. Det är ju en rad länder som har stark ekonomi -- jag tänker t.ex. på Japan -- som har uttalat sig för att göra något åt dessa mycket extrema spekulationer på valutamarknaden.
Lars Jacobsson: Du talade om storleksordning. Jag hade storleksordning på en faktor som kan vara av värde att nämna. Räntegapet mellan långa tyska räntor och svenska räntor var i januari 1994 när budgetunderskottet var känt 1 %. Under våren 1994 med en oklar parlamentarisk situation ökade räntegapet mycket kraftigt. Nu vet vi att det har stannat på 4--4,5 %. Förtroendeförlusten från januari 1994 fram till nu har alltså kostat oss 3,5 %. Det är en kvantifiering av det hela.
Nils Lundgren: När vi talar om storleksordningar och kostnader för valutaoro och liknande i samband med misskötsel av den svenska ekonomin kan man se att det är en krånglig kalkyl begreppsmässigt.
Hur skulle vi göra om inte detta inträffade? Vi måste ha en föreställning om detta. Antingen skulle vi ändå skärpa oss och fatta mycket smärtsamma beslut som man nyss hade sagt att man inte avsåg att fatta eller också tror vi att hela trycket försvinner så att marknadsreaktionerna nu är desamma som när vi hade en fast växelkurs, vilket vi uttryckligen hade valt för att få disciplinen över oss.
Är det inte precis samma sak som sker nu? Jag har själv just skrivit en artikel om vad kronförsvaret kostade. Så kan man nämligen ställa frågan. Nu kan man också ställa frågan: Vad kostar det att försöka blidka marknaden? Detta är ett vanligt synsätt här. Jag återkommer till detta. Om man blidkar marknaden genom att vidta de åtgärder som vi samtidigt säger att vi borde vidta ändå, är det svårt att se vad det är för kostnad.
Vad finns det då för andra möjliga åtgärder? Det finns andra skäl. Jag tycker inte att de gäller Sverige, men om man tittar på världen i stort. Om det var förknippat med större transaktionskostnader att göra betalningar och ta position kan man under vissa förutsättningar visa att det skulle kunna var bra och något välfärdshöjande i världen. Nobelpristagare har visat detta. Det skulle inte lösa de svenska problemen för de har inte med detta att göra.
Då kommer problemet upp om detta är möjligt. Vi är också mycket missnöjda med handeln med narkotika i världen. Vi har vidtagit minst sagt kraftfulla åtgärder med specialpolis och övervakning. Detta är ändå hårda fysiska saker, men de vandrar världen över i alla fall. Föreställningen att det skulle vara möjligt att hindra elektronisk överföring mellan jordens alla länder -- det blir alltid några "criminal islands" kvar som kan leva på detta, t.ex. Andorra -- verkar osannolik. Vi får nog finna oss i att ett flertal länder måste sköta sina ekonomier ganska väl. Då går också detta bra.
Det stora dollarraset som många tror beror på en felfunktion beror helt enkelt på att man har hållit dollar av några bestämda skäl. Det var den ledande reservvalutan, transaktionsvalutan och det var tillflyktsvalutan under det kalla kriget.
Nu har vi inget kallt krig. Det finns alternativ, yen och D-mark, som är mycket bättre att använda i Asien respektive Europa som transaktions- och reservvaluta. Efterfrågan faller på det gigantiska dollaröverhäng som finns ute i världen, och dollarkursen går ner. Detta är inte en felfunktion. Det är tvärtom ytterst lämpligt att någonting som man inte vill ha faller i pris.
Tuve Skånberg: Vi har ägnat mycket tid åt diagnostik. Jag vill ge er möjlighet att reagera på möjliga åtgärder.
Jag vill kanske främst rikta mig till Nils Lundgren. Hade de budgetförstärkningar som föreslås i kompletteringspropositionen varit tillräckliga om man inte genomfört sänkningen av matmomsen?
Vill ni allesammans reagera på frågan: Hur skulle en lägre tjänstemoms eller en modernare arbetsrätt med t.ex. möjlighet till längre visstidsanställning kunna påverka sysselsättning, ränta och kronkurs?
Lars Jacobsson: Jag hör inte till dem som bestämt säger att vi definitivt måste spara väsentligt mycket mer. Det viktiga är den politiska uppslutningen kring ett förlopp. Det är i dagsläget väsentligare än de absoluta siffrorna. Det var därför som jag hänvisade till Finland och talade om den politiska situationen där. Det är det väsentligaste man kortsiktigt kan göra för att skapa förtroende för svensk ekonomisk politik.
Mer känslomässigt skulle jag hellre ha sett en enhetlig moms än en tudelad moms, även om jag kan förstå vissa fördelningspolitiska argument i den nu förda politiken. Men jag tycker egentligen att det vore bättre om man kunde lösa de problemen på något annat sätt och hade en mer enhetlig moms för flertalet varor.
Nils Lundgren: Vi har gjort bedömningen att man antagligen måste vidta ytterligare åtgärder. Jämfört med vad som nu är framlagt, ett femtontal miljarder, hade en utebliven matmomssänkning tagit hand om ungefär hälften. Det följer av detta.
Man måste diskutera vad det är för åtgärder som man vill vidta. Beträffande matmomsen är det som vi lär ut till studenterna, att eftersom man har offentliga utgifter måste man rimligtvis ha skatter. Skatter i sig själva är till för att förhindra expansiva konsekvenser av utgifterna.
Man skall välja skatter som är så litet skadliga som möjligt i andra avseenden. Det är dess värre så att de bästa skatterna överlag är indirekta skatter på varor med låg priselasticitet. Då får man de absolut minsta störningarna.
Av detta effektivitetsskäl bör skatterna ligga på tobak, sprit, baslivsmedel och liknande. Tobak och sprit tänder alla på, och sådana skatter har man i alla länder. Men när det gäller maten säger vi omedelbart att det är väldigt orättvist mot folkpensionärer och barnfamiljer.
Det har studerats om och om igen. Vi har funnit att det är ett oerhört dåligt fördelningspolitiskt instrument. Vill man gynna barnfamiljer är det barnbidragen som gäller, och vill man gynna pensionärerna är det folkpensionerna som gäller. De är transfereringar som har den unika egenskapen att de inte är förknippade med den ekonomiska ställningen.
De är de bästa inkomstomfördelande instrument som vi har. De båda är helt överlägsna en sänkning av matmomsen. Försvaret är att man antingen säger sig att den engångssänkning som vi just nu får i prisnivån på någon procentenhet är så oerhört värdefull därför att den kommer att påverka lönebildningen osv. Det andra är att det sker andra omfördelningar. Det finns andra som vinner på att det ändå inte är helt prisoelastiskt. Det säljs ju faktiskt mer baslivsmedel om man har lägre moms.
Beträffande den första av dessa båda är det ändå ett relativt tvivelaktigt argument. Vi har lärt oss att lönebildningen faktiskt inte styrs av de argument som framförs i förhandlingarna om löner utan styrs av läget på arbetsmarknaden. Lönerna går upp mer för dem som är mest efterfrågade. Lönenivån i allmänhet stiger snabbare om det är hög efterfrågan på arbetskraften än om det är låg.
Det blir trots allt inte så mycket kvar av goda argument för sänkningen. Men några finns det.
Anders Palmér: Den reviderade nationalbudgeten är en rätt dyster läsning i den bemärkelsen att vi kommer att ha en strukturell arbetslöshet på 9,5 % år 1998. Det är ett skrämmande högt tal. Som jag tidigare var inne på är arbetsmarknaden här nyckeln.
Kan vi få ner den strukturella arbetslösheten innebär det att vi kan ha en kraftigare expansion i ekonomin utan att få inflationtryck. Åtgärder för att påverka arbetsmarknaden och arbetsmarknadens flexibilitet tror jag som ekonom är väldigt viktiga.
Frågan om en förändrad arbetsrätt kan sägas ha två sidor. Det ökar naturligtvis företagens möjligheter och flexibilitet. Risken finns att vissa grupper, det beror på hur långt man går, kan försvinna bort från arbetsmarknaden och ut i långtidsarbetslöshet. Man måste hitta en avvägning.
Jag tror att det är väldigt viktigt att hitta medel för att öka arbetsmarknadens flexibilitet och breda politiska lösningar som känns stabila och som kommer att överleva under lång tid. Det har naturligtvis ett stort värde i det här sammanhanget. Det kommer att dra ner inflationsförväntningarna i den svenska ekonomin.
Tuve Skånberg: Det var intressanta svar. Inte minst Nils Lundgrens svar om att momsen ensam kunde stå för hälften av de önsvärda ytterligare åtgärderna.
Jag skulle gärna vilja ge er möjlighet att precisera er när det gäller ert sätt att se på hur en modernare arbetsrätt med möjlighet till längre visstidsanställning och en lägre tjänstemoms skulle kunna påverka. Det var bra som ni svarade, men finns det möjlighet att ytterligare precisera svaren?
Lars Jacobsson: Jag tror att det är positivt med flexiblare arbetsmarknad. Det är egentligen vad du talar om när det gäller möjlighet till längre visstidsanställning. Ett grundproblem är att vi i vissa avseenden har för hårda låsningar på arbetsmarknaden. En ökad flexibilitet skapar mindre risker för överhettningar inom delsektorer och reducerar också de långsiktiga problem som vi har haft med kostnadsutveckling. Jag har svårare att se den direkta poängen med att sänka tjänstemomsen.
Nils Lundgren: Detta är egentligen inget svar utan mer att jag talar om varför man inte bör svara just nu. Det är inte bara att tiden i viss mening har gått ut.
Arbetsmarknaden är på sätt och vis den viktigaste av alla marknader. Därför är det viktigt att den fungerar. Problemet är att priset, dvs. lönen, också är fundamentalt för inkomsten för de allra flesta människor som är löntagare. Det är det som gör att det är oerhört svårt att få det att fungera.
Ett kontrakt på arbetsmarknaden har ett mycket stort eller mycket litet värde beroende på lagstiftningen omkring det. Det är därför inte något som man kan säga litet kvickt, att om man gör följande tre saker blir det bra eller inte bra.
Jag skulle föreslå att utskottet i så fall ägnade mycket mer tid separat åt precis denna fråga och då tar hit ekonomer som håller på att forska på dessa områden. Det finns mycket att säga om det och många riktlinjer man kan komma fram till. Men det kan man inte göra på ett par minuter här och nu.
Ordföranden: Jag vill då först och främst rikta ett varmt tack till Nils Lundgren, Lars Jacobsson och Anders Palmér för er medverkan. Det har varit mycket värdefullt.
Statsskuld och inflation
Ordföranden: Jag har redan hälsat Klas Eklund välkommen. Jag vill också säga hjärtligt välkommen till Mats Persson. Jag ber att få överlämna ordet direkt till Mats Persson.
Mats Persson: Den svenska statsskulden är i dag större än den någonsin har varit.
(bild visas)
Det här är ett diagram som visar statsskulden från 1860 till 1995. Det är så långt tillbaka som vi har data. Då ser vi att det finns tre toppar. En är andra världskriget. Det är kanske svårt att se siffrorna. De blir ganska små här.
Den första toppen är alltså andra världskriget. Den andra toppen är budgetunderskottsepisoden i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Den tredje toppen är nu, där vi ännu inte har sett vändningen neråt. Det är längst till höger i diagrammet, dvs. det nuvarande underskottet.
Statsskulden är också stor i ett internationellt perspektiv. Vi har större statsskuld än de flesta utvecklade länder. Det finns dock länder som har större statsskuld. Italien, Kanada, Belgien och Grekland har större statsskuld, om man räknar bland de utvecklade länderna.
Ökningen i statsskulden är i stort sett detsamma som budgetunderskottet. Vi ligger för närvarande definitivt i tätligan. Grekland har eventuellt ett större budgetunderskott än Sverige. Men det beror litet på hur man räknar.
Frågan är då: En sådan här stor statsskuld, eller så här stora budgetunderskott, dvs. ökningar i statsskulden, vad får det för effekter? Den första effekten man kan tänka sig är att det innebär att vår generation lastar över en börda på kommande generationer.
Huruvida vi skall göra det eller inte är främst en etisk eller moralisk fråga. Det har jag som ekonom inga speciella synpunkter på. Den frågan tänkte jag inte prata någonting om. Vad jag tänker prata om är de effekter av statsskulden som drabbar oss i vår generation, inte våra barn. Vad får en sådan statsskuld eller ett sådant budgetunderskott för effekter på ränta, inflation och växelkurs?
Ränta, inflation och växelkurs är tre centrala makroekonomiska variabler. De tre rör sig runt varandra i en häxdans hela tiden. Vi ekonomer ägnar vår tid åt att försöka kartlägga dansen mellan de tre variablerna och försöka förstå vad det är som bestämmer dessa invecklade turer, och det är ganska svårt.
Räntan påverkar inte inflationen på något enkelt sätt, och inflationen påverkar inte växelkursen direkt. Det finns inga väldefinierade matematiska ekvationer som man kan skriva ner som beskriver hur de påverkas. Väldigt mycket av detta har att göra med förväntningar.
Det är marknadens förväntningar om framtida växelkurs, ränta och inflation som i sin tur påverkar den verkliga växelkursen, räntan och inflationen i dag. Det är mer psykologi än ekonomi egentligen. Men icke desto mindre har vi ekonomer fått en viss bild av hur dessa samband fungerar. Jag tänkte dra de sambanden nu i mitt inledningsanförande.
Det första man kan säga är att den svenska räntan bestäms av världsmarknadsräntan. Sverige är ett litet land. Sverige kan inte påverka världmarknadsräntan. Den svenska räntan är lika med världsmarknadsräntan plus förväntad växelkursförändring.
Om vi tänker oss en internationell placerare som vill placera i t.ex. svenska statsobligationer bryr han sig om vilken avkastning han får på pengarna uttryckt i hans egen valuta. En amerikansk pensionsfond som vill investera i svenska statsobligationer ser till vilken svensk ränta man får på dessa pengar och vilka eventuella växelkursförluster man gör på dessa pengar när man skall växla tillbaks dem till USA-dollar.
Den svenska räntan är alltså lika med världsmarknadsräntan plus förväntad växelkursförändring. I och med att det är fråga om förväntad förändring kommer det psykologiska in.
Förväntad växelkursförändring i sig påverkas av förväntad inflation i Sverige. Det är återigen fråga om förväntad inflation, och det är återigen psykologi som kommer in.
Vad är det då som påverkar förväntad inflation? Det är här vi kommer till budgetunderskottet. Man kan med en viss förenkling säga att budgetunderskottet i sig inte påverkar inflationen. Ett budgetunderskott i sig leder inte till inflation. Däremot påverkas inflationen av det sätt på vilket budgetunderskottet finansieras.
Om man finansierar budgetunderskottet genom att trycka sedlar, dvs. genom sedelpressarna, går inflationen upp. Men det är inte fallet i Sverige i dag. Det är inte så att vi finansierar vårt budgetunderskott genom att trycka sedlar. Där finns ingen inflationsmekanism. Vi finansierar vårt budgetunderskott genom att låna pengar på världsmarknaden och inom Sverige.
Vad är det då som gör att vi tror att budgetunderskottet leder till inflation? Tanken är denna. Om vi har ett stort budgetunderskott och bygger upp en stor statsskuld, måste de som lånar ut pengar till oss hela tiden räkna med möjligheten att svenska staten tappar kontrollen över budgetunderskottet och skuldutvecklingen. Den sticker upp långt upp i diagrammet.
Till slut ser inte staten någon annan möjlighet att klara problemen än att försöka inflatera sig ur dem. Det är inte så att man finansierar budgetunderskottet genom att trycka sedlar, utan man finansierar det genom att låna. Men sedan försöker man inflatera sig ur skuldfällan genom att acceptera att inflationstakten går upp. Man bekämpar inte inflationen så energiskt som man annars skulle vilja göra för att därigenom få ner realvärdet på statsskulden, dvs. minska statsskuldens andel av bruttonationalprodukten.
Det finns egentligen två sätt på vilka staten kan tjäna pengar på att acceptera att inflationen går upp. Det ena är att realvärdet på statsskulden sjunker, och det andra är att vissa offentliga utgifter och vissa offentliga inkomster är ofullständigt indexerade. Om man släpper igenom en inflationsökning skjunker realvärdet på en stor del av de förmåner vi har, bl.a. pensionerna. Det innebär också en reell höjning av vissa skatter.
Staten tjänar pengar på att låta inflationen gå upp. Vi är några ekonomer som har gjort kalkyler på hur mycket det blir. Det är i runda tal 50 miljarder per år som staten skulle tjäna på att låta inflationen gå upp med 10 procentenheter.
Detta måste marknaden tänka på. Marknaden är inte dum. Den räknar med att det finns en risk att Sverige i en statsfinansiell kris släpper upp inflationen litet grand för att därigenom lätta på trycket litet grand på statsbudgeten.
Marknaden vet att vissa länder inte gör det. Vissa länder kommer, även om de har stor statsskuld, inte att acceptera att inflationen går upp. Belgien är ett sådant exempel. Belgien har större statsskuld än Sverige. Men Belgien har en historisk tradition att inte acceptera inflation. Det betyder att när Belgiens statsskuld växer blir det ändå ingen inflationsförväntning i Belgien. De belgiska räntorna stiger inte, och den belgiska valutan faller inte på valutamarknaderna.
Andra länder har sämre rykte när det gäller inflationsbekämpning, och Sverige hör till de länderna. Sverige har traditionellt haft högre inflation än omvärlden. Det betyder att när vi nu säger att vi inte tänker acceptera en inflationsökning och att vi inte tänker försöka att inflatera oss ur budgetproblemen vågar marknaden inte riktigt lita på det. Man ser att vi tidigare har förfallit till inflation.
Marknaden består av personer som skall investera egna och andras pengar. De måste tänka på alla eventualiteter, nämligen att Sverige fortsätter att driva den politik som vi har gjort de senaste 20 åren.
Somliga länder kan ha stora skulder utan att det sker några kraftiga ränteuppgångar eller några kraftiga fall i växelkursen. Andra länder får stora ränteuppgångar och kraftiga fall i växelkursen även om de bara har ganska måttliga budgetunderskott.
Den ekonomiska politiken i Sverige måste på något vis syfta till att Sverige hamnar i den första gruppen, den grupp där marknaden på något vis har förtroende för att man inte tänker inflatera bort statsskulden.
Avslutningsvis vill jag säga att detta är en uppgift både för penning- och finanspolitiken. Man tenderar att tro att de höga räntor som vi har nu och fallet för kronan bara beror på svag finanspolitik, dvs. att vi har accepterat för stora budgetunderskott. Det är inte riktigt sant.
De länder som inte har upplevt sådana fall i valutorna och räntestegringar karakteriseras inte nödvändigtvis av att de har en stark finanspolitik, utan framför allt av att de har en stark penningpolitik. På något vis måste penningpolitiken och finanspolitiken gå hand i hand.
Penningpolitiken måste säga: Även om finanspolitiken är ansvarslös kommer vi i alla fall aldrig att acceptera inflation. Riksbanken kommer inte att släppa igenom inflationsimpulser. Finanspolitiken måste säga: Vi skall stödja Riksbankens antiinflationspolitik. Vi skall se till att det inte blir sådana underskott att vi kan frestas att inflatera bort dem.
Man ser ofta i debatten att Riksbanken säger: Det är finanspolitikens fel. Nu måste finanspolitiken stramas upp. Men det är inte riktigt. Finanspolitiken och penningpolitiken hänger ihop i inflationsförväntningarna som är följden av de stora underskotten.
Ordföranden: Vi tackar Mats Persson och överlämnar ordet till Klas Eklund.
Klas Eklund: Herr ordförande! Mina damer och herrar och herr danspedagog Persson! Jag har fått i uppdrag att granska inte hela denna häxdans utan bara en av turerna, nämligen länken mellan statsskuld och inflation.
Med inflation brukar vi litet slarvigt i vardagstal mena att priserna höjs. Det kan på kort sikt bero på väldigt många olika faktorer som inte alls är länkade till statsskulden. Enstaka priser kan stiga på grund av att kostnader stiger -- insatsvaror, löner, importpriser, skatter eller vad som helst.
På lång sikt är emellertid inflationen en försämring av penningvärdet. Det hävdar nog praktiskt taget alla ekonomer i dag. Inflationen är alltså ett monetärt fenomen. Den hänger samman med att tillgången på likviditet i ekonomin ökar. Sedan hundra år tillbaka ser vi ett mycket tydligt samband mellan mängden pengar i den svenska ekonomin och prisnivån.
År från år kan det visserligen svänga väldigt kraftigt. Penningmängden kan gå upp eller ner. Men på lång sikt är inflationen ett monetärt fenomen. Länken, om det nu finns någon länk, mellan statsskuld och inflation går således via penningpolitiken och den politik som ökar eller minskar tillgången på likviditet i samhället.
Frågan är med andra ord om budgetunderskott och statsskuld kommer att medföra en expansiv penningpolitik -- som i sin förlängning ger ökad penningmängd, högre likviditet och medföljande urholkning av penningvärdet. Det är det jag tänkte försöka reda ut.
Låt mig dock först säga att frågan egentligen borde vara helt onödig att ställa. Sedan den 1 januari, då vi blev medlemmar i EU, är det nämligen formellt förbjudet för oss att finansiera budgetunderskott genom att trycka pengar.
Medlemskapet i EU innebär nämligen att ett underskott måste finansieras på ett marknadsmässigt sätt, som det heter, och det har Sverige skrivit under på. Egentligen går det därför inte längre att sedelpressfinansiera underskotten och därmed sätta i gång inflationen. Låt oss likväl, eftersom jag av utskottet har fått frågan, anta att den kan ställas.
På dagordningen finns därmed frågan om det går att medvetet inflatera bort statsskulden, dvs. att medvetet framkalla inflation för att nå det mål som Mats Persson talade om, även om vi då skulle bryta mot de statuter som vi har skrivit under som EU-medlemmar. Jag tror av olika skäl att detta inte är möjligt.
För det första: När man inflaterar betyder det att den utlandsdenominerade delen av statsskulden, som är ungefär en tredjedel av den totala skulden, blir mycket dyrare och svårare att finansiera. Om man har inflation i ett land med rörlig växelkurs betyder det att kronan faller och att det därmed uppstår valutakursförluster för den utlandsdenominerade delen av statsskulden.
För det andra: När det gäller den inhemska delen av statsskulden, som är ungefär två tredjedelar av helheten, är löptiden ganska kort, ungefär fyra år. Det finns litet olika beräkningar, beroende på hur man räknar med duration etc. Det betyder att inflationen måste öka snabbt och bli hög för att man skall hinna inflatera bort statsskulden. Det räcker alltså inte att inflationen stiger till 4--5 %, utan vi talar i själva verket om inflationsnivåer på minst 20 %.
För det tredje: Om man medvetet skall öka inflationen så mycket, så kräver det ett dramatiskt skifte av penningpolitiken. Det kräver dels att vi bryter med EU, dels att Riksbanken uppger inflationsmålet och direkt börjar trycka på sedelpressknappen. Det kräver i så fall -- för att tala klartext -- att riksdagen under pågående mandatperiod måste ge riksbankschefen sparken och byta ut riksbanksfullmäktige inklusive dess ordförande, vilka samtliga, med dagens sammansättning, kraftfullt skulle protestera mot alla tankar på en sådan förändring av Riksbankens politik. Alla tecken på en omläggning av politiken i denna riktning skulle självfallet leda till dramatiska effekter på de finansiella marknaderna. Placerarna skulle snabbt driva upp de nominella räntorna.
Dessutom vill jag understryka att effekten av en sådan politik är att den långsiktiga kostnaden naturligtvis blir hög. Det blir då omöjligt att kvala in i det s.k. A-laget i EMU. På kort sikt skulle man kanske i och för sig kunna lura placerarna via hyperinflation, dvs. extremt hög inflation. Men om vi fick upp inflationen på detta vis, skulle ju kostnaden för att få ned inflationen bli oerhört hög. Jag känner inte till något land som har knäckt en så hög inflation utan mycket reala höga kostnader.
Mats Persson reste frågan om man skulle kunna höja inflationen för att via den delvisa indexeringen minska det löpande budgetunderskottet. Mats Persson hävdar att han och några kolleger har visat att man på kort sikt faktiskt kan minska budgetunderskottet med 50 miljarder om året på grund av att värdet av pensionerna minskar samtidigt som statsinkomsterna ökar genom den delvisa indexeringen av brytpunkten i skatteskalan.
Jag har precis samma invändningar mot det resonemanget. Jag tror att Mats Persson och hans kolleger underskattar de problem som jag här har beskrivit. Kom ihåg vad han sade. Hans resonemang förutsätter att inflationen stiger med 10 procentenheter, eftersom räkneexemplet visar en ökning från 2 till 12 procentenheter. Men enligt räkneexemplet tar det också två år för nominalräntan att anpassa sig till denna högre inflation.
Som sagt tror jag att det går mycket fortare än så. Jag är i själva verket ganska övertygad om att när den politiska process inleds som skulle kunna innebära att Riksbanken får i uppdrag att öka inflationstakten med låt säga 10 procentenheter, kommer räntan att skjuta i höjden direkt. Den ökar alltså snabbare än inflationen. Den anpassar sig knappast i efterhand.
Min slutsats är att möjligheten att välja inflationen som ett strategiskt medel att urholka statsskulden inte står öppen.
Hur är det då med möjligheten att inflation skulle kunna tvingas fram mot den lagstiftande församlingens och Riksbankens vilja? Det skulle i så fall innebära att löptiden för statsskulden skulle minska alltmer och att likviditeten skulle öka. Eftersom Riksgälden inte kan placera sina obligationsemissioner, tvingas man minska löptiden kraftigt. Detta är i och för sig något som man skulle kunna tänka sig. Men det skulle i så fall vara för att räntan på dessa obligationer inte har stigit tillräckligt högt för att placerarna skall se dem som en smaklig investering. Men samtidigt har den stigit alltför högt för att statsmakten skall kunna acceptera kostnaderna. Därför väljer man en likviditetslösning snarare än en sanering av statsfinanserna, så även i denna mening innebär det i så fall någon sorts val. Det förutsätter att man väljer att inte sanera statsfinanserna och att Riksbanken ändå väljer att släppa fram inflationen. Därför skulle även en sådan här politik medföra precis samma reaktioner på finansmarknaderna som i det första alternativet där man medvetet väljer inflationen. Det skulle med andra ord leda till extrema räntenivåer, oro och osäkerhet. Därför blir kostnaden lika hög ändå, "so oder so".
En fråga som man kan ställa sig: Överdriver jag inte? Är det inte så, att dagens höga nominella räntor redan avspeglar en inflationsförväntan? Är inte denna effekt redan diskonterad med dagens höga räntenivåer? Skulle de verkligen stiga ännu mer?
Jag tror inte att dagens nominella räntenivå i sin helhet kan betraktas enbart som en förväntan om framtida inflation. Jag vill då påminna om det som Mats Persson sade, att den nominella räntan i ett land utgör summan av den omgivande räntenivån, växelkursförväntning samt en riskpremie. Denna riskpremie hänger samman med volatiliteten på de finansiella marknaderna. Det som placerarna är intresserade av är ju inte den reala räntan i vanlig mening utan av den reala avkastningen med hänsyn också tagen till hur kursen på instrumentet -- obligationen i det här fallet -- förändras när räntan svänger. Men tar man hänsyn till att priserna på obligationerna förändras blir den reala avkastningen år från år på en tioårig obligation mycket mer volatil, dvs. svängande. Avkastningen på en sådan obligation har de senaste decennierna varierat från plus 30 % till minus 10 % per år. De finansiella marknaderna har alltså en extremt hög volatilitet i avkastningen. Den höga svenska nominella räntan är delvis en kompensation för denna risk och är därför inte bara en kompensation för framtida förväntad inflation. Jag tror inte alls att det i dagens räntenivåer finns förväntningar om de inflationsnivåer som skulle krävas för att inflatera bort statsskulden, dvs. uppåt 20--30--40 % inflation.
Min slutsats är därför: Om penningpolitiken lades om för att medvetet inflatera ner skulden skulle det orsaka en jättesväng uppåt för räntorna, eftersom det skulle vara en stor omsvängning i den penningpolitiska strategin. Vi vet av erfarenhet att varje sådan omsvängning skapar ännu större osäkerhet. Volatilitetspremien ökar ännu mer än i dag. Vi skulle få vad ekonomerna kallar "over shooting" på räntesidan. Dessutom skulle placerarna snabbt revidera sin syn på den förväntade inflationen.
Jag delar Mats Perssons slutsats, att det är nödvändigt att skapa trovärdighet på lång sikt för att få kontroll över inflationen. Det går inte att inflatera bort statsskulden. Det krävs en långsiktigt stabil strategi för att få kontroll över statsskulden också under en konjunkturnedgång. Därför är konvergensprogrammet och den framtida långsiktiga politiken för statsskulden viktig.
Arne Kjörnsberg: Mats Persson jämförde Sverige med Belgien, som har en större statsskuld än vi men ändå inte samma inflationsförväntningar. Vi har dålig "record", som ni i branschen brukar säga. Kan man utifrån erfarenheter från andra länder säga hur lång tid det tar att bygga upp förtroendet? Jag har också en annan fråga med anledning av vad herrarna här har sagt. Avsikten är inte alls att skapa osäkerhet, men jag vill ändå ställa följande fråga: Det tycks vara så att olika länder valde olika vägar under hösten 1992. Ni ekonomer brukar säga att England och Finland valde en aggressiv räntesänkningspolitik, vilket vi inte gjorde. Om vi nu tittar i backspegeln -- jag poängterar backspegeln -- har vi då lärt oss något av detta inför framtiden, så att vi vet vad som är bäst att göra och vilken väg man skall välja? Har herrarna några funderingar om dessa frågor?
Mats Persson: När det först gäller frågan om hur lång tid det tar att bygga upp ett förtroende hos marknaden, så vet vi inte. Det finns så få experiment där länder har gått från hög till låg inflationslinje. I Sverige devalverade vi 1982. Därefter devalverade vi inte på tio år. Men det räckte ändå inte för att få förtroendet som ett land med fast växelkurs.
Beträffande synen på räntesänkningspolitiken är ekonomerna väldigt oense. Somliga ekonomer säger t.ex. att det var bra att England sänkte räntorna snabbt under 1993, för det ökade konjunkturen och minskade arbetslösheten, vilket ledde till minskat budgetunderskott och minskad statsskuld. Därigenom minskade risken för att man skulle försöka inflatera sig ur budgetproblemen.
Andra ekonomer säger att om Sverige hade gjort samma sak, så hade Riksbanken sänt en signal till marknaden om en svag riksbank som faller till föga och sänker korträntan så fort intressegrupper kräver räntesänkningar och så fort banksystemet vill minska räntorna och öka inflationen för att klara sina nödlidande fastighetskrediter. Därför skulle en sådan politik i Sverige ha lett till ökade inflationsförväntningar och kraftiga räntehöjningar. Frågan är därför svår att besvara. Min personliga åsikt är att Riksbanken sänkte den svenska räntan 1993 i precis lagom takt. Det låter kanske litet tråkigt när man berömmer staten för att ha gjort rätt, men det är faktiskt en ganska kontroversiell åsikt. Jag är säker på att min kollega Klas Eklund tycker att Riksbanken sänkte räntan alldeles för långsamt.
Klas Eklund: Jag tycker också att frågan är knepig att besvara. Om man jämför Sverige och Finland finner man att styrräntan i Sverige sedan kronfallet i november 1992 sänktes långsammare än i Finland. Sedan 1994 har den rört sig parallellt men i Finlands fall från den lägre nivån.
Utgångsläget är dock annorlunda. Finland hade en reellt svagare situation med högre arbetslöshet och svagare BNP-utveckling. Sverige hade egentligen en svårare finansiell situation med större och mer snabbväxande budgetunderskott samt en statsskuld som steg från en högre nivå.
I det här läget var det inte så konstigt att Riksbanken till en början valde att vara ganska försiktig, eftersom man inte hade någon erfarenhet av rörlig växelkurs och därför var osäker på hur variablerna hängde samman samt framför allt beroende på det galopperande budgetunderskottet 1993.
Finland valde en djärvare penningpolitik och ökade sin utlandsupplåning snabbare än Sverige. Men kom också ihåg att finländarna också tidigare hade lagt om sin finanspolitik. De började att strama åt finanspolitiken tidigare än vad vi gjorde i Sverige, trots att de befann sig i en djupare depression än vi. Därför är det litet svårt att bestämma sig för vad som är anledningen till att det har gått som det har gjort. Beror det på finanspolitiken eller penningpolitiken alternativt kombinationen av dessa båda?
Korträntorna i de båda länderna har ungefär följt styrräntorna. De gick ned snabbare i Finland än i Sverige. Därefter har de hållit sig på den lägre nivån, så det tycks som om penningpolitiken har påverkat finländarna ganska ordentligt. Långräntorna har inte haft riktigt samma utveckling. Det är först på senare tid som Finland har börjat divergera rejält från Sverige. Det innebar att den lättare penningpolitik som finländarna förde i början och som höll korträntorna nere inte bidrog till att minska inflationsförväntningarna. Långräntorna i Finland och Sverige har stigit ungefär lika mycket under 1994. Däremot har de gått isär ordentligt under 1995. Det tror jag till största del beror på att finanspolitiken blev stramare tidigare i Finland och att den nu börjar bita. Dessutom tror jag att det sätt på vilket man sedan har hanterat finanspolitiken är en väsentlig faktor. De tillämpar nämligen konsensusmetoden på ett annat sätt än vad vi gör i Sverige. Finländarna bet tidigare i det sura äpplet. Den mycket breda politiska samverkan som man har i Finland i dag, där de i koalitionsregeringen ingående partierna är utvalda just därför att de vill spara mest, ger ett annat, mer beslutsamt intryck på de internationella marknaderna.
Min bild av vad som har hänt i Finland och i Sverige är att det handlar om en kombination av olika faktorer. Finländarna har till en början fört en lättare penningpolitik kombinerad med en stramare finanspolitik. Kombinationen av detta har i viss mån varit gynnsammare, finansiellt sett. Men glöm inte att finländarna har kvar sin 18-procentiga arbetslöshet.
Arne Kjörnsberg: Jag valde naturligtvis att välja en av variablerna, och jag var medveten om sambandet. Men vad ni säger är alltså att vi inte kan dra några lärdomar inför framtiden. Mats Persson sade att det finns så många osäkra faktorer och att man inte kan säga att allt i övrigt är lika, för att man då bara gör det för enkelt för sig. Har jag uppfattat herrarna rätt?
Mats Persson: Just i Finland spelar den psykologiska faktorn en så stor roll. Finländarna ger ett tuffare intryck. De accepterade nedskärningar i de offentliga utgifterna mycket tidigare. Sådant gör nog intryck på marknaderna. Men det handlar om psykologi och inte om ekonomi.
En ekonomisk faktor som man kan peka på, som Klas Eklund nämnde, är att den finska statsskulden till mycket större del än den svenska består av lån i utländska valutor. Finländarna har mycket sämre möjligheter än vi att inflatera bort sin statsskuld. Vi kan inte heller inflatera bort så mycket, eftersom en tredjedel av statsskulden består av utländska valutor. Men finländarna har dubbelt så mycket, så deras möjligheter att inflatera bort skulden är mycket mindre. Därmed blir inflationsförväntningarna förmodligen lägre i Finland.
Klas Eklund: Av detta tycker jag dock inte att man kan dra slutsatsen att Sverige omedelbart och mycket snabbt kan eller bör öka den andel av statsskulden som är utlandsdenominerad. Det är inte riktigt så enkelt. Vår volym är mycket större än finländarnas, eftersom vår statsskuld är mycket större.
Mats Persson får rätta mig om jag har fel; han bör kunna detta bättre än jag, eftersom han sitter i Riksgäldens styrelse. Är inte Sverige redan i dag världens tredje största låntagare av valutalån till statsskulden? Jag tror att det bara är Valutafonden och Europeiska utvecklingsbanken som för närvarande lånar mer i utländsk valuta än vad Sverige gör, så lånen är redan nu mycket stora. Ingen vet ju riktigt vilka effekterna på räntenivåerna skulle bli om man kraftigt ökade denna andel.
Om jag får vara pessimist eller varnande tycker jag att man också skall ha klart för sig vad det skulle innebära om staten tog in ytterligare utlandsdenominerad skuld. Det skulle betyda att staten kraftigt ökade valutariskexponeringen. Om kronan skulle fortsätta att försvagas, skulle den omedelbara effekten på budgetunderskottet bli mycket allvarlig med stora valutakursförluster när de realiseras. Därför vill jag inte dra slutsatsen att man snabbt skall kasta sig ut och låna i yen, D-mark o.d. Det vore en alltför enkel slutsats.
Lars Tobisson: Till att börja med tycker jag att det vore skönt om vi kunde föra undan tanken på att inflatera bort statsskulden. Vi har ju inte bara förpliktat oss med inträde i EU. Nu föreligger faktiskt också i kompletteringspropositionen ett förbud mot monetär finansiering av statsskulden och ett förslag från Riksbanksutredningen som gör att det verkställs.
Jag skulle vilja ta upp frågan om hur länge vi kan leva med en så hög realränta som vi har. Enligt de räntesatser som nu har presenterats är den 8 %. De räntor som möter låntagaren när han skall belåna bostaden eller annat är 10 % eller kanske mer. Detta speglar trots allt en misstro mot den förda ekonomiska politikens förmåga att skapa tillväxt och att klara kampen mot inflationen. Då måste väl egentligen något så småningom ge sig. Antingen släpper man upp inflationen med de störningar det innebär. Jag tycker att det vältaligt har illustrerats hur besvärligt det skulle bli. Dessutom är det så, som Klas Eklund sade, att när inflationen är reell och inte bara förväntad, kommer den att driva upp räntorna, så att vi på något sätt jagar vår egen svans. Alternativet, dvs. den finanspolitik som nu har presenterats och som bekräftas i kompletteringspropositionen, är att Riksbanken får fortsätta att höja räntan några steg, antingen en gång kraftigt eller med många små steg för att hålla kontroll på inflationen. Är det inte så att man då i förtid framkallar en recession, dvs. att det helt enkelt blir en påverkan på tillväxten som omöjliggör det långsiktiga syftet? Hur klarar man upp detta? Det måste väl leda till att det inte går att använda penningpolitiska medel, utan det krävs en finanspolitisk förändring. Vilken sådan skulle ni vilja rekommendera?
Klas Eklund: Om någon av oss skulle kunna ge ett bra svar på den frågan, skulle vi definitivt förtjäna nobelpris i ekonomi.
Jag tror att balansgången är mycket svår för Riksbanken. Det som avgör Riksbankens tempo i reporäntehöjningarna måste ju vara deras egen bedömning av inflationen. Om man, som jag, tror att de nominella räntorna i Sverige i dag inte bara avspeglar en inflationsförväntan utan också en allmän risk -- volatilitetspremie -- så måste den viktiga uppgiften, förutom att bekämpa inflationen, vara att också reducera denna osäkerhet och risk. Då tror jag inte att snabba reporäntehöjningar är det som framför allt ger denna effekt. Snarare riskerar snabba, stora repohöjningar att framkalla just den farhåga som Lars Tobisson talar om, nämligen att påskynda marschen mot nästa lågkonjunktur.
Problemet är att vi inte riktigt känner till Riksbankens inflationsprognos. Därför är det svårt att ur detta perspektiv sätta betyg på höjningstakten av reporäntan. Jag tror att Riksbanken har en mycket liten handlingsfrihet i detta läge och att det enda de kan göra är att mycket försiktigt peta upp reporäntan med några punkter åt gången. Problemet för Riksbanken är också den tid det tar för reporäntan att verka. Den ger ju utslag med ungefär ett och ett halvt års fördröjning. Jag vill inte påstå att det är kört, men mycket av det som styr inflationen inför 1996 är redan genomfört. Det som avgör vad Riksbanken skall göra med reporäntan i dag är framför allt vad de tror om inflationen under slutet av 1996 och år 1997, vilket är väldigt svårt att spå om. Vad gäller inflationen 1996 är det alltså i viss mening redan för sent att attackera den med reporäntehöjningar. Om jag skulle tvingas att ge råd till Riksbanken skulle det därför vara att fortsätta att vara försiktiga med reporäntan. Den bör gå långsamt uppåt.
Mats Persson: Sedan har vi den andra hänkeln i den rävsax som vi sitter i, nämligen konjunkturläget, som Lars Tobisson antydde.
Om nu Riksbanken fortsätter att bekämpa inflationen genom höjning av reporäntan, kanske försiktigt och långsamt, som Klas Eklund förespråkar, vad händer då med konjunkturläget? Nu deltog jag inte i första sessionen här, så jag vet inte riktigt vad som sades. Men jag antar att Nils Lundgren och Lars Jacobsson sade att vi befinner oss i en konjunkturuppgång, men att den är oerhört bräckligt och att det hela tiden finns tecken på att uppgången håller på att brytas. Jag antar att de sade så, för så är det i alla fall. Då kan man fråga sig: Vågar Riksbanken höja reporäntan och bekämpa inflationen om man riskerar att knäcka konjunkturuppgången? Eller kommer Riksbanken då att säga vi trots allt får acceptera en viss inflationsökning för att komma till rätta med lågkonjunkturen?
Här finns tre problem som delvis hänger samman men som delvis lever ett eget liv. Det ena är konjunkturläget, det andra är arbetslösheten och det tredje är budgetunderskottet -- statsfinanserna, som är ungefär samma sak. På grund av lågkonjunkturen har vi hög arbetslöshet, och på grund av den höga arbetslösheten har vi dåliga statsfinanser. Men det är inte riktigt så, utan det finns litet skillnader dem emellan som man kan angripa litet grand var för sig. Man kan se de mest kontroversiella inslagen i kompletteringspropositionen i ljuset av dessa tre problem.
Vi måste komma till rätta med budgetunderskottet. Därför krävs det åstramningar i de offentliga utgifterna. Men det är oerhört olyckligt att strama åt i en lågkonjunktur, eller i en kanske gryende konjunkturuppgång, som är så bräcklig att vi riskerar att knäcka den om vi stramar åt för mycket. Det strider mot allt som vi lär oss i läroböckerna, att i ett läge med djup lågkonjunktur strama åt och skära ned i offentliga utgifter så oerhört mycket som vi nu försöker göra. Det är absurt på något vis. Samtidigt vet vi att lågkonjunkturen till stor del beror på de dåliga statsfinanserna. Räntorna drivs upp, vilket leder till höga realräntor, vilket också knäcker konjunkturuppgången.
Hur skall man då komma till rätta med problemet? Det finns inga enkla lösningar. Man kan inte säga: Här har vi lösningen. Så här gör vi, så löser vi alla problem. Man får i stället på olika sätt försöka att hitta något slags lösning som inte är perfekt.
När det gäller arbetslösheten kan man säga att problemet kommer att lösas när det blir en konjunkturuppgång. Men det är inte säkert, för erfarenheterna från Europa visar ju att om man en gång har släppt upp arbetslösheten på för höga nivåer, så är det stor risk att den låses fast. För att ha en god intellektuell beredskap för att det värsta kan hända i Sverige, får vi räkna med att när konjunkturuppgången kommer, blir stark och väletablerad, kommer arbetslösheten att fortsatt vara hög. Det får vi räkna med. Det kanske inte blir så, och man kan hoppas att det inte blir så, men vi måste ha en intellektuell beredskap för detta. Konjunkturuppgången kanske inte räcker för att arbetslösheten skall minska.
Statistiken över arbetslöshet och vakanser, den s.k. Beveridge-kurvan -- namnet är taget efter en engelsk nationalekonom som för första gången i ett diagram ritade sambandet mellan arbetslöshet och vakanser --, visar att arbetslösheten nu långsamt sjunker medan vakanserna ökar. Det börjar finnas lediga platser. De är inte så många, men man kan i statistiken se att antalet vakanser börjar öka.
Då är frågan: Hur skall vi driva över de arbetslösa till de branscher, regioner och yrken, där det nu börjar finnas lediga platser? Det värsta vore ju om vi hade hög arbetslöshet, samtidigt som det fanns en massa lediga jobb i andra branscher. På så sätt låses arbetslösheten fast, vilket delvis blev resultatet i andra länder under 80-talet.
Hur skall vi då få över de arbetslösa till de lediga jobb som nu så smått börjar dyka upp? Om detta har det forskats en hel del. Nils Lundgren sade att man egentligen borde kalla in arbetsmarknadsekonomer för att diskutera arbetsmarknadsfunktioner. Men litet av forskningen tyder på att länder som har stränga och tuffa socialförsäkringssystem och arbetslöshetsförsäkringar löper mindre risk för att arbetslösheten låses fast på en hög nivå. Det betyder att man för att driva över de arbetslösa till dessa jobb, måste vara ganska sträng och tuff mot dem. Det drabbar naturligtvis oskyldiga som verkligen inte har några jobb och som råkar ut för sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen och kanske tuffare regler när det gäller utförsäkring från a-kassan efter ett år. Men samtidigt blir tendensen att det åtminstone driver över några till de jobb som finns. I ljuset av detta skall man inte bara se sänkningen i a-kasseersättningen till 75 % som en budgetförstärkning utan i första hand som ett mikroekonomiskt incitament för att göra det dyrare att vara arbetslös och för att driva över de arbetslösa i de jobb som nu börjar komma.
Men detta innebär faktiskt samtidigt en budgetförstärkning. Att sänka ersättningsnivån innebär alltså en minskad köpkraft, vilket inte är bra i dagens konjunkturläge. Hur skall man då parera detta i nuvarande konjunkturläge? En momssänkning på mat, vilket kanske inte är den bästa åtgärden -- jag vill inte försvara den för jag kan tänka mig att det också finns andra åtgärder -- får i alla fall effekten att köpkraften inte minskar i dagens konjunkturläge, utan att vi i alla fall släpper loss litet köpkraft till hushållen. Därigenom kan man eventuellt undvika att konjunkturuppgången bryts.
Lars Tobisson: Jag ber om ursäkt för att jag orsakade ett så långt svar.
Vi tycks vara ense om att möjligheterna för penningspolitiken är ganska begränsade som det ser ut i dag. Min fråga är då: Är det möjligt att reda ut detta med en omlagd övrig ekonomisk politik, dvs. en politik som vilar på riksdag och regering?
Klas Eklund: Jag tror att huvudbördan ligger på finanspolitiken. Även om saker och ting rör sig åt rätt håll, tror jag inte att man har nått ända fram. Det handlar om en trovärdighetsfråga.
Problemet med finanspolitiken är de totala beloppen, som visserligen är stora men som har kommit fram styckevis och delt under galgen. Därför är inte finanspolitiken i den meningen förtroendeingivande för alla kreditgivare.
Nästa viktiga steg blir konvergensprogrammet. Vi vet ju inte i dag hur det kommer att se ut. Men kompletteringspropositionen innehåller ett femårsscenario som jag förutsätter kommer att bli kärnan i konvergensprogrammet.
Enligt detta scenario ökar BNP-tillväxten, BNP-gapet sluts, inflationen ligger kvar under 3 %, arbetslösheten sjunker till ca 6 %, budgetunderskottet krymper och statsskulden minskar. Det ser ju bra ut. Men likväl tror jag inte att det är tillräckligt förtroendeingivande för de stora kreditgivarna. Varför? Därför att så många antaganden som ligger bakom detta är åt det optimistiska hållet. BNP-tillväxten grundas bl.a. på att sparandet i hushållen halveras från drygt 8 % till ca 4 %, vilket jag inte tror att det gör i den osäkra period som vi lever i, med nedskärningar i socialförsäkringssystem etc. framför oss.
Inflationsprognosen kan man ha olika uppfattningar om. Det är bara att konstatera att denna inflationsbedömning är den i särklass lägsta av alla bedömningar.
För att budgetunderskottet skall minska till nämnda nivåer krävs, förutom att alla andra förutsättningar faller på plats, att det finns ett väl fungerande nominellt utgiftstak för den offentliga sektorn under hela perioden. Undertecknad, som själv har jobbat i Finansdepartementet, vet hur ohyggligt svårt det är att få sådana cash limits att faktiskt fungera, framför allt under lågkonjunkturer.
Vidare förutsätts att valutan stärks med ca 15 % från dagens nivå. Detta antagande är inte så oskyldigt som det kan låta, för innebörden är att 25 års trend av ständigt fallande krona nu bryts och vänds till fem års stärkt krona. Notera också att valutakursantagandet, vilket jag tidigare antydde, är centralt för budgeten. Om valutastärkningen inte inträffar, utan valutan ligger kvar på dagens nivå eller fortsätter att försvagas, vilket vore ännu värre, inträffar mycket stora valutakursförluster som slår direkt på budgetunderskottet.
Sedan har vi ränteantagandet, dvs. att vi skall minska ränteskillnaden mot Tyskland från ungefär fyra procentenheter ned till en procent, vilket skulle vara ett mycket kraftigt trendbrott.
Varje antagande av det här slaget är i sig naturligtvis möjligt. Helheten ligger ändå åt det optimistiska hållet. Det förutsätter en mycket kraftig förtroendestärkning från omvärlden för att valutan skall stärkas och räntan falla på detta vis. Därmed skulle resten av pusselbitarna falla på plats.
Vad jag är rädd för är att programmet som det nu ser ut, grundat på kompletteringspropositionen, inte skapar detta förtroende. Som Lars Tobisson antydde tar det nämligen tid. Jag tror att de flesta placerare, som på grund av fallande krona och stigande räntor har bränt sig så kopiöst på Sverige under de senaste åren, är mycket försiktiga. De håller sig undan och väntar. De säger: The proof of the pudding is in the eating. Det räcker inte med prognoser om framtida förbättringar, utan de vill vänta och se att budgetunderskottet faktiskt har minskat kraftigt och att räntorna har börjat sjunka osv. Då kan de komma tillbaka i stor skala, men inte dessförinnan.
Risken är naturligtvis att detta blir något slags moment 22-situation, för så länge förbättringen inte visar sig, håller placerarna sig undan. Då blir de negativa prognoserna självförverkligande. Jag tror att det bara finns ett sätt att bryta detta, nämligen att genom en ytterligare finanspolitisk manifestation, helst med flera politiska partier inblandade, ta betydligt större steg för en långsiktig sanering av budgeten. Det är inte min mening att vara politisk agitator i detta sammanhang. Men om ni frågar mig vad jag tror skulle få en positiv effekt, så är det faktiskt just detta.
Per-Ola Eriksson: Mats Persson talade om att det framför allt handlar väldigt mycket om signaler och mindre om ekonomi. Då kan vi dra slutsatsen att vi behöver fler psykologer och färre ekonomer som rådgivare till riksdag och regering.
I budgetpropositionen föreslog regeringen att Sverige skulle öka upplåningen i utländsk valuta. Jag vill ställa en fråga mot bakgrund av diskussionen om sambandet mellan inflation och ökat utlandsberoende. Hade det ur psykologisk synpunkt varit en bättre signal om vi hade sagt att vi inte skulle låna utomlands utan i stället öka upplåningen här hemma i Sverige för att inte utsätta oss för risken med betydande förluster?
Mats Persson: Jag tror inte det. Jag tror att det var ett klokt beslut att öka upplåningen i utländsk valuta. Annars hade vi sänt ut signalen att vi nog kommer att inflatera bort statsskulden i alla fall, vilket jag tror hade varit olyckligt.
Nu när kronan har fallit har resultatet naturligtvis blivit stora valutaförluster på lånen. Men om vi lyckas att driva en politik som gör att vi återvinner världens förtroende, gör vi i stället motsvarande valutavinster, så det finns stora pengar att hämta med att driva en ansvarsfull politik. Jag tycker nog att nuvarande nivå på valutalån är ganska bra. Den kanske kunde vara litet högre. Den ligger i dag på 30 %. Jag tycker nog inte att den skall falla.
Per-Ola Eriksson: En följdfråga: Råder det total enighet om den uppfattningen inom Riksgälden?
Mats Persson: För det första vet jag inte det. För det andra vet jag inte om jag har rätt att tala om det så här offentligt. Jag kan bara redovisa vad jag tycker.
Anne Wibble: Av Klas Eklunds utläggningar kan man dra slutsatsen att vi behöver litet säkerhetsmarginaler, vilket aldrig är dumt att ha. En av de saker som man då kan diskutera är olika slags strukturåtgärder som ligger litet vid sidan av den vanliga penningpolitiska finanspolitiska politikuppdelningen, som möjligen inte har indragen köpkraft eller liknande som omedelbar effekt men som ändå innebär att ekonomin fungerar litet bättre. Jag tänker på det som kallas NAIRU, dvs. den arbetslöshetsnivå som är förenlig med hyfsat låg pris- och löneökningstakt. De senaste beräkningarna i propositionen visar att den under senare år har stigit ganska kraftigt som en effekt av svårigheterna att minska arbetslösheten när den väl har blivit hög. Arbetslösheten ligger nu på ca 5,5 %. Därtill kommer personer i åtgärder, så det är nästan 10 % totalt.
Min fråga riktar sig främst till Mats Persson, som inte närvarade vid diskussionen på förmiddagen. Vilka rekommendationer skulle du vilja ge för att förstärka politikområdena med sådana strukturgrepp som skulle innebära en lägre strukturell arbetslöshet?
Mats Persson: Det är inte mitt forskningsområde, så jag vågar inte uttala mig om detta. Men jag ser i första hand sänkningen av ersättningsnivåerna i a-kassan som en strukturåtgärd. Jag ser den inte som en budgetförstärkning i första hand, utan jag tror att den är bra just för att den skapar incitament.
Om jag får skjuta från höften och säga saker som jag inte alls har något belägg för i form av forskning, så tror jag att de miljarder som avsätts för att öka sysselsättningen i byggsektorn hade varit bättre använda om de i stället hade avsatts för att öka kapaciteten på arbetsförmedlingarna när det gäller att pressa folk in i de regioner och branscher där jobben nu finns.
Arbetsbelastningen på arbetsförmedlingarnas handläggare har ökat väldigt kraftigt, eftersom arbetslösheten har ökat. Det betyder att en handläggare rent mänskligt inte har tid eller ork att hela tiden driva arbetslinjen. Handläggarna är överbelamrade av ärenden, dvs. av arbetslösa som söker jobb. Att då använda en del av dessa pengar till att förstärka kapaciteten inom arbetsförmedlingarna tror jag vore väl använda pengar. Men jag är alltså ute och cyklar, för det här är inte mitt forskningsområde.
Anne Wibble: Jag tycker att svaret är litet konstigt, för de allmänna kurvorna över budgetutvecklingen, som behandlas som ett monetärt fenomen, och sysselsättningsutvecklingen, särskilt inom den privata sektorn, är närmast parallella. Det synes mig nu vara så att regeringen egentligen är involverad i att försöka skilja kurvorna åt. Man vill klara ut de finansiella obalanserna men får inte riktigt fram den sysselsättningsökning som borde ligga i just en sådan balansering på den finansiella sidan. Jag är litet osäker på om detta går, men det borde vara en ekonomiskt, teoretiskt intressant fråga. Av politiska skäl vore det djupt olyckligt om man lyckades separera detta, för då låses vi fast i arbetslöshet.
Klas Eklund: Jag håller med om att budgetsaneringen på lång sikt förutsätter en rejäl ökning av antalet jobb i den privata sektorn.
Detta är definitivt inte heller mitt forskningsområde. Det var länge sedan jag forskade över huvud taget. Men vad jag som allmänekonom kan se som ett problem är målkonflikten med den väldigt starka skattehöjningen som har genomförts. På kort sikt kan den täppa till hålen i budgeten men på lång sikt riskerar den att försvåra en sysselsättningsökning, därför att det helt enkelt blir dyrare att anställa folk, på grund av höjda egenavgifter, arbetsgivaravgifter och höjd inkomstskatt. Skattekilarna växer. Utan att kunna belägga resonemanget med siffror, tror jag att detta på sikt gör det svårare att klara den långsiktiga nödvändiga sysselsättningen i den privata sektorn.
Mats Persson: Jag tror att mycket av detta är psykologiskt. Vid hög arbetslöshet är det så lätt för de arbetslösa att glida in i arbetslösheten som en livsstil. Det finns oerhört deprimerande erfarenheter från de länder som har accepterat att så har skett, exempelvis Danmark och Holland där stora delar av befolkningen i arbetsför ålder är långsiktigt arbetslösa och har det som sin livsstil. Som ekonom är det svårt att finna några bra lösningar. Men allt finlir om valutaskuldens sammansättning, duraktionen i statsskulden etc. verkar mindre betydelsefullt än det stora primära målet, att på något vis "driva ut" de arbetslösa ur arbetslösheten som en livsstil och få in dem i de jobb som faktiskt så smått börjar spira, framför allt i den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn sker det ju fortfarande neddragningar.
Thomas Östros: Jag vill återkomma litet grand till den tidigare korträntediskussionen som jag tyckte var väldigt intressant.
Riksbanken balanserar verkligen på inflationsmålet och befinner sig naturligtvis i en besvärlig situation. Därför ser man sig tvungen att snabbt höja korträntorna, vilket man har gjort under våren.
Min första fråga är: Vad vet vi om effekterna på inhemsk efterfrågan på höjning av de korta räntorna?
Min andra fråga gäller konkreta förslag i kompletteringspropositionen. En orsak till att vi balanserar på målet är ju höjda indirekta skatter som gör att det blir engångsnivåhöjningar i KPI. Nu föreligger ett förslag om att sänka matmomsen, vilket leder till en engångssänkning i KPI 1996. Kan detta vara ett sätt att skaffa sig det andrum som tydigen behövs för att få ett förtroende för en stark finanspolitik som leder till sänkta räntor?
Johan Lönnroth: Jag skall göra ett påstående i stället för att ställa en fråga, så får ni säga emot mig om ni vill. Jag vill påstå att detta med att bli en del av EU:s A-lag eller att platsa i EMU kommer att kosta Sverige ett antal procent i ökad arbetslöshet. Man vet ganska bestämt att detta blir effekten över ett antal år som vi kan överblicka. Vad som sedan på mycket lång sikt händer med arbetslösheten beroende på detta är något som är oerhört svårt att veta. Det är något som ekonomerna inte har några hållbara teorier om.
Roy Ottosson: I dessa konvergensprogramtider måste man fundera på vad som skulle hända om konvergenskraven -- eller statsskulden -- mjukades upp, om Sverige t.ex. skulle gå in i EMU:s tredje fas med en statsskuld på ungefär 80 %. Alternativt, vad skulle hända med svensk ekonomi om vi mycket snabbt försökte minska statsskulden till under 60 % på ungefär 10 år?
Klas Eklund: Jag skall ge några korta svar. Både Johan Lönnroth och Roy Ottosson ställde frågor om EMU. Jag tror att många av de frågor som ställs inte borde ställas här utan till Bundesbank. Det är ju nämligen inte vi själva som råder över hur synen på konvergenskriteriet statsskuld. Jag gissar -- jag kan ha fel -- att tyskarna kommer att vara väldigt strikta och inte släppa in dem som uppvisar sämre siffror. I alla fall kommer de att försöka hålla dem som inte klarar konvergenskriterierna utanför. Det beror helt enkelt på att Europa inte är något optimalt valutaområde. Det skulle bli stora spänningar mellan olika valutor om dessa länder skulle släppas in. På så sätt skulle en väldig sprängkraft byggas in, som hotar unionen. Från tysk sida vill man naturligtvis inte få in svaga nationer som befläckar D-marken. Jag tror alltså inte att frågan skall ställas här utan till Bundesbank eller till den tyske förbundskanslern.
Johan Lönnroth frågade vad EMU-inträdet kommer att kosta i form av arbetslöshet. Återigen är det en fråga som inte skall ställas här, utan det handlar om vad som sker på kontinenten. Om det utbildas en grupp länder -- Tyskland och staterna runt om och eventuellt Frankrike -- som 1999 bestämmer sig för att försöka gå vidare och skapa EMU, så kommer pressen på oss att försöka klara konvergenskriterierna att skärpas, oavsett om vi formellt är med i unionen eller inte. Annars kommer vi att betraktas som ett B-lag eller en B-nation inom EU. Om jag skall vara ärlig, tror jag inte att vi har så mycket att välja på. Jag håller med Johan Lönnroth om att de riktigt långsiktiga effekterna är mycket svåra att bedöma.
Så till Thomas Östros fråga: Jag känner inte till några kvantitativa bedömningar av effekten på den inhemska efterfrågan på kortränteförändringar. Konjunkturinstitutet gjorde häromåret ett försök att analysera effekten av framför allt femårsräntans förändringar. Problemet var att undersökningarna framför allt grundade sig på en historia med fast växelkurs. Vi vet tyvärr inte särskilt mycket om huruvida resultaten stämmer även under rörlig växelkurs. Därför kan jag inte ge något bra svar. Jag kan ge ett allmänt svar, att de höga korträntorna naturligtvis kommer att fördyra upplåningen i bostads- och finanssektorn. Därmed försvåras återhämtningen i fastighetssektorn liksom i den finansiella sektorn. Men jag har inte tillräcklig kunskap för att sätta några siffror på vad det betyder för den slutliga efterfrågan i nationen.
Frågan om huruvida matmomssänkning kan ge andrum: Ja, kanske i någon sorts matematisk mening. Men det förutsätter att det verkligen blir en prissänkning via matmomsen, vilket vi inte har en aning om, eftersom vi inte vet hur handlarna kommer att reagera med sina marginaler. Vad vi däremot vet är att sänkningen, precis som du själv sade, i så fall faller bort när tolvmånaderstalet så att säga trillar ut ur statistiken.
Om man skall tala om förtroende och omvärldens syn på Sverige, tror jag att så gott som alla bedömare inser att KPI-effekten är en engångshändelse och att den därför inte stärker det långsiktiga förtroendet. Risken är snarare att effekten blir den motsatta, om placerarna och de internationella bedömarna inte förstår eller accepterar resonemanget bakom sänkningen utan ser den som mer eller mindre obegriplig.
Mats Persson: Jag håller med Klas. Jag skall bara göra en komplettering som gäller konvergensprogrammet. Även här går det ju att fiffla med statistiken, precis som med momssänkningen där man kan fiffla litet med inflationstakterna. Man räknar nämligen inte statsskulden brutto utan i stället netto. Då kommer vi i något slags formell matematisk mening att klara kravet på statsskulden. Det är väl en förhandlingsfråga mellan Sverige och EU om vi skall få räkna statsskulden brutto, som jag tidigare visade exempel på, eller om vi skall räkna den netto, dvs. att från statsskulden dra ifrån de tillgångar vi har, främst i AP-fonden. Det finns mycket att säga om huruvida det är korrekt eller inte att göra så. Jag tycker, för att göra en lång historia kort, att det ekonomiskt korrekta är att räkna brutto och inte göra avdrag för AP-fondens tillgångar i statsskulden. Men detta är en förhandlingsfråga.
Klas Eklund: Däremot kan man konsolidera själva statens skuld. Då hamnar den i och för sig ca 5 procentenheter lägre. Det kan man göra.
Ordföranden: Finns det någon uppföljningsfråga?
Thomas Östros: Kan jag bara kort få kommentera att orsaken till att vi balanserar på inflationsmålet också är statistikfiffel, dvs. höjningar av indirekta skatter som detta neutraliserar.
Roy Ottosson: Det pågår ju en diskussion om konvergenskraven. Vi vet att det även från en del andra länder finns ett starkt tryck på att man skall höja den acceptabla skuldkvoten. Vad skulle det få för effekter för svensk ekonomi? Jag tänker då på makron som tillväxt, arbetslöshet osv. om vi går in i EMU med en väldigt hög statsskuld. Blir det förskjutningar eftersom resurser lämnar landet i högre utsträckning än om vi hade haft en lägre statsskuld t.ex. eller vad händer egentligen? Hur ser ni ekonomer på detta?
Mats Persson: Hur menar du? Menar du att vi har stor statsskuld och inte blir insläppta eller att man tummar på det och släpper in Sverige med den höga statsskulden? Är det jämförelsenormen? Undrar du då vad det är för skillnad mellan de två alternativen? Statsskulden är ju densamma i de två fallen. Därför är det väl bättre att vi blir insläppta med en stor statsskuld än att vi tvingas att stå utanför med en stor statsskuld. Men det är svårt att säga vilka de exakta effekterna blir.
Ordföranden: Jag vill rikta ett varmt tack till Klas Eklund och Mats Persson för er medverkan. Tack skall ni ha!
Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen
Ordföranden: Ni är alla välkomna till den sista avdelningen av utfrågningen om Sveriges ekonomiska läge. Vi hälsar statssekreterare Svante Öberg från Finansdepartementet hjärtligt välkommen till oss.
Svante Öberg: Jag skall säga några få ord inledningsvis. För den som har hunnit läsa kompletteringspropositionen är allt känt. Det jag skall göra är egentligen bara att peka på huvudpoängen i kompletteringspropositionen, nämligen att statsfinanserna är under kontroll.
Med de beräkningar vi nu har i kompletteringspropositionen ser vi att vi kan stabilisera skuldkvoten -- statsskulden som andel av BNP -- redan 1996, alltså nästa år. Det är två år tidigare än vi räknade med under valrörelsen och ett år tidigare än vi räknade med i budgetpropositionen.
Vi ser också att underskottet i de offentliga finanserna går ner kraftigt. Det kommer med nuvarande projektion nästan ner till noll år 1998, från att ha varit över 13 % 1993. Det här är en internationellt sett mycket omfattande sanering av de offentliga finanserna. Det finns ett fåtal länder som har försökt sig på något liknande.
Det är svårt att i förväg säga när det här ger resultat på de finansiella marknaderna. Vi ser i dag en tudelning av ekonomin. Den reala delen av ekonomin går bra, tillväxt, sysselsättning, m.m. Men de finansiella marknaderna har fortfarande inte tagit intryck av den utvecklingen.
Vi är inte ensamma om att ha en situation av det slaget. Jag var nyligen i USA, där man har ungefär samma situation. Man har en ekonomi som går hyggligt, men man har en valuta som är undervärderad. Försvagningen av dollarn har gått längre än de ekonomiska bedömarna egentligen tycker är rimligt.
Men vår övertygelse är att detta förr eller senare kommer att ge genomslag också på de finansiella marknaderna. Möjligen har vi sett början till det de senaste två veckorna. Men det får framtiden utvisa.
Lennart Hedquist: Det jag först vill ta upp är ett ämne som vi också diskuterat något under förmiddagen. Regeringen har valt att samtidigt som man gör vissa utgiftsnedskärningar också sänka skatten på mat, dvs. matmomsen. Det har i den ekonomiska debatten framhållits att när man i det här läget sänker skatt -- vilket är en tacknämlig åtgärd -- bör man i första hand sänka skatter som är skadliga och som påverkar tillväxtmekanismerna. Regeringen har valt att sänka en skatt som inte bedöms vara särskilt skadlig i det hänseendet. Det skulle vara intressant att höra dig utveckla tankegångarna bakom momssänkningen på mat, särskilt med utgångspunkt från den debatt som har förts den senaste tiden. Såväl fackekonomer som i stort sett alla andra har menat att det är en dålig åtgärd.
Min andra frågeställning, som jag tänkte att du skulle kommentera något, gäller en bra sak i kompletteringspropositionen. Det står på flera ställen om någonting som bör kunna ge utgiftsnedskärningar och ökad produktivitet. Regeringen skriver bl.a. att kommunerna bör få en ökad frihet att anpassa verksamheten enligt sina lokala förutsättningar. Man skriver under det kommunala avsnittet att man avser att göra en översyn. Alla tänkbara åtgärder skall tas fram för att underlätta för kommuner och landsting att öka effektiviteten och göra prioriteringar mellan olika verksamheter. Man skall därför undanröja kostnadsdrivande regler för kommuner och landsting.
På sidan 23 i kompletteringspropositionen, i anslutning till de här uttalandena, står det också att "Socialtjänstkommitténs förslag på detta område bereds för närvarande i regeringskansliet." Eftersom detta är inskjutet på just det här stället gör man reflexionen att det är rimligt att tro att regeringen avser att göra en översyn av socialtjänstlagen som ger kommunerna bestämmanderätt över utgifter och t.ex. socialbidrag och att det inte kommer att skapas någon riksnorm. Jag skulle vilja få det bekräftat, samtidigt som jag skulle vilja få höra vilka kostnadsdrivande åtgärder i övrigt som man avser att avskaffa i samband med den här översynen.
Svante Öberg: Låt mig ta matmomsen först. Det finns olika typer av argument för olika typer av skattesänkningar. Under de gångna åren har en rad andra skatter sänkts, t.ex. skatt på inkomst av kapital som har en fördelningseffekt som inte stämmer överens med den nuvarande regeringens ambitioner. Det är det som skiljer en skattesänkning på kapitalinkomster från en matmomssänkning. Det är alltså fördelningsmotivet som har varit starkast.
Man kan också ifrågasätta vilken effekt sänkningarna av de s.k. skadliga skatterna har haft under den gångna treårsperioden. Tanken var väl att tillväxten och sysselsättningen skulle öka. Så har inte blivit fallet. Jag tror att det är ganska svårt att säga precis vilka effekter olika skattesänkningar har. Men i fördelningsavseende är den här betydligt bättre än en del andra skattesänkningar.
För regeringen har det också varit viktigt att komma in i en situation där de offentliga finanserna är mer stabila. Det blir de om utgiftsnivån är lägre och om underskottet är lägre. Vi hade en situation med en kraftigt ökad utgiftsnivå fram till 1993, framför allt under åren 1992 och 1993. Då steg utgiftsandelen av BNP med 13 procentenheter, från 61 % till 74 %. Det är en ohållbar situation i längden. Därför måste utgiftsnivån komma ner, så att vi får lättare att klara nästa lågkonjunktur. Det är det som är det viktiga och som även ingår i kompletteringspropositionen. Man sänker utgiftsnivån. Samtidigt har man möjlighet att göra något som är fördelningspolitiskt riktigt, man kan sänka matmomsen.
När det gäller kommunerna vill jag inte gå längre än till det som finns upptaget i kompletteringspropositionen. Eftersom Socialtjänstkommitténs förslag fortfarande bereds inom regeringen kan jag inte precisera mig mer än så.
Lennart Hedquist: Jag vill bara peka på att det var intressant att den frågan nämndes i det här sammanhanget. Det kanske leder till den slutsats som jag drog.
Låt mig bara göra en precisering beträffande skattepolitiken. Svante Öberg sade att det kunde vara riktigt att höja skatter av fördelningspolitiska skäl, även om, som jag uppfattade det, de skattehöjningarna leder till samhällsekonomiskt ogynnsamma effekter. Och det är vad många av de skattehöjningar som genomdrevs i höstas leder till.
Det är en mycket kortsiktig fördelningspolitik om man skadar tillväxten. Samtidigt sänker man nu skatter som inte påverkar tillväxtförutsättningarna. Jag finner i så fall den prioriteringen i skattepolitiken oerhört ologisk, särskilt om man säger sig vilja eftersträva en ökad ekonomisk tillväxt. Jag vill att du utvecklar den synen ytterligare.
Svante Öberg: Det viktiga är egentligen inte att sänka skatter. Det viktiga är att sänka utgifter. Det som gjordes under den gångna regeringsperioden var faktiskt att man höjde utgiftskvoten dramatiskt och att man sänkte skatteandelen. Därmed uppstår ett stort underskott i de offentliga finanserna. Det driver upp räntorna och är förödande för tillväxten. Det är det vi måste komma ifrån. Vi måste få ner utgiftskvoten och vi måste få ner underskotten. Då går också räntorna ner. Det är det som är det viktiga, att vi får ner räntorna och därmed får i gång tillväxten igen. Det tror jag är det allra viktigaste i både utgifts- och skattepolitiken.
Per-Ola Eriksson: Herr ordförande! Rubriken på det här avsnittet i utfrågningen är Inriktningen av åtgärdsförslagen i kompletteringspropositionen. Med tanke på hur den har växt fram är jag väl inte rätt man att ställa frågor om den. Därför tänkte jag gå litet vid sidan om.
Det har i medierna framskymtat att skatteintäkterna kan bli väsentligt bättre än som tidigare har redovisats. Jag skulle vilja få en kommentar från Svante Öberg på den punkten.
Den andra punkten jag vill ta upp är konvergensprogrammet. Bakgrunden är att ambitionsnivån i de olika ländernas konvergensprogram skiljer sig något. En del konvergensprogram är ganska detaljerade, andra är mer övergripande och beskriver den ungefärliga utvecklingen framöver. Utan att föregripa de diskussioner om konvergensprogrammet som skall starta i morgon och utan att gå in på detaljer, skulle jag vilja fråga: Vilken inriktning avser regeringen att det konvergensprogram som vi skall lägga fram kommer att ha?
Svante Öberg: Vi börjar med den fråga som gällde att skatteinkomsterna blir bättre än tidigare beräknat. Det har varit viktigt för regeringen att basera sina bedömningar på försiktiga antaganden om tillväxt och ränteutveckling.
Under den djupa lågkonjunkturen i början av 90-talet, från 1985 till 1993, tappade Sverige i stort sett 10 % av den BNP som vi skulle ha haft om den utvecklats enligt trenden i stället för på det sätt som faktiskt skedde. Om man jämför trendutvecklingen med den faktiska utvecklingen uppstod ett BNP-gap på 10 %.
Det får naturligtvis till konsekvens att skatteunderlaget försvagas. Det bidrar till att utgiftskvoten höjs. Vi förutsätter nu i kalkylerna fram till sekelskiftet att vi får igen ungefär 25 % av det vi då tappade. Det är en försiktig bedömning.
Även när det gäller räntan har vi försökt att vara försiktiga. Utvecklingen har visat att vi inte har lyckats vara tillräckligt försiktiga. Vi förutsatte i budgetpropositionen att räntan på den femåriga statsobligationen skulle vara 10 % i genomsnitt under det här året. Det är visserligen fortfarande möjligt, men i början av året steg räntan.
I den nuvarande bedömningen har vi förutsatt att räntan på den femåriga statsobligationen går ner från den nivå som rådde strax före kompletteringspropositionen, vilket var ungefär 11 %, till 10 1/2 % i slutet av året och att den sedan fortsätter ner till 8 1/2 % år 1998. Även det är försiktigt. De senaste dagarna har räntan gått ner rätt bra. Den är snart nere på 10 1/2 %. Men räntor kan gå både upp och ner, så det är fortfarande bra att ha en relativt försiktig bedömning. Det här är de två viktigaste antagandena för den offentliga sektorns finansiella utveckling.
Inriktningen att göra försiktiga bedömningar har också till följd att utfallet ofta ser bättre ut när nya beräkningar kommer. Vi får litet mer skatteinkomster och underskottet blir mindre. Så har också varit fallet under den här perioden. Vi har försökt att vara försiktiga och nu får vi litet mer skatteinkomster. Det är en revidering som går åt ett gynnsamt håll. Det har också varit avsikten att de revideringar som sker skall gå åt det gynnsamma hållet.
Man kan till och med säga att de beräkningar som vi nu gör av ränteutgifterna, om vi ser på litet längre sikt, faktiskt visar mindre ränteutgifter än vi räknade med i budgetpropositionen, trots att vi har skrivit upp ränteantagandet. Det beror på att underskotten i de offentliga finanserna är betydligt mindre än vi räknade med tidigare. Det har betytt mer än att räntenivån i de senaste beräkningarna är högre. Till och med ränteutgifterna räknar vi nu med är lägre.
Utan att gå in på detaljer kan jag svara så här på frågan om konvergensprogrammet. Avsikten är att lämna ett relativt kortfattat dokument, 30--40 sidor kanske, som i stora delar eller helt bygger på kompletteringspropositionen. Exakt vad som skall finnas i konvergensprogrammet får diskussionen i morgon och framöver visa. Men det bör allmänt sett redovisa målen för den ekonomiska politiken, det bör redovisa vilken ekonomisk politik man avser att föra för att nå de här målen och i synnerhet hur man avser att nå de konvergenskriterier som EU-länderna gemensamt har ställt upp.
Inom parentes skulle jag vilja säga att regeringen också anser de konvergenskriterierna vara bra för den svenska ekonomin, inte bara för att vi så småningom skall stå i den situationen att vi kan välja att gå in eller inte gå in i det tredje steget i EMU, utan därför att de är kriterier som de flesta industriländer bedömer som normala. Det är sunda statsfinanser, låg inflation, stabilitet i växelkursen. Det är sunda kriterier som vi i alla händelser bör försöka uppnå.
Dessutom kommer vi att föreslå att man också har ett avsnitt om sysselsättningsutvecklingen på medellång sikt. Det finns, efter det möte som hölls i Essen i slutet av förra året, inom EU en ökad ambition när det gäller sysselsättning och arbetslöshetsbekämpning. Den har bl.a. tagit sig uttryck i att man nu föreslår att det skall tas fram medelfristiga program för sysselsättningsutvecklingen. En möjlighet att göra sådana är att just komplettera konvergensprogrammen med ett medelfristigt perspektiv också för sysselsättningsutvecklingen. Det är ytterligare en sak som vi tänker föreslå att man skall ha med i konvergensprogrammet.
Anne Wibble: Jag vill göra en kommentar och ställa två relativt korta frågor. Jag tycker att det var roligt att höra Svante Öberg prata så mycket och inlevelsefullt om vikten av lägre offentliga utgifter. Vi kan konstatera att i kompletteringspropositionen har man tagit till sig denna insikt så till den milda grad att man tillskriver sig effekter som följer av tidigare fattade beslut som vore de effekter av egna åtgärder, fast man i rätt stor utsträckning var emot dessa beslut då. Men det var en randkommentar av det mer politiska slaget.
Svante Öberg sade att många av åtgärderna var motiverade av att man lättare skulle klara nästa lågkonjunktur. Han nämnde också att om trenden hade följts tidigare, hade vi sluppit det gap som har uppkommit på grund av ganska betydande konjunkturvariationer. Nu gäller min fråga: Varför finns det inte några konjunkturmönster inlagda i perspektivet framåt? Frågan var uppe redan under förmiddagen, men jag tycker att den också är värd ett politiskt svar, eftersom det är relativt osannolikt att förloppet under resten av 90-talet helt saknar konjunkturmönster. Det var den första frågan.
Den andra frågan rör den s.k. strukturella arbetslösheten. Jag tycker att man har landat på en oroande hög nivå. Dessutom kvarstår ett mycket stort antal personer i olika åtgärder på grund av konjunkturläget, sammanlagt nästan 10 %, vilket enligt det som står i kompletteringspropositionen anses vara ett normalkonjunkturläge.
Jag utgår från att regeringen inte tycker att detta är bra, utan gärna skulle vilja undvika att fastna på en så hög arbetslöshetsnivå. Under förmiddagens utfrågning av ekonomerna togs ett antal olika saker upp som skulle kunna medverka till att man fick ner den strukturella arbetslösheten litet grand. Rätt många av förslagen i kompletteringspropositionen går i fel riktning om utgångspunkten är den som åtminstone de här ekonomerna pratade om eller också saknas förslagen helt.
Några pratade om decentralisering och om lönespridning. Någon nämnde högre grundavdrag. Det pratades om lägre skatt för tjänster och det pratades om rörlighet. På några av de punkterna finns det antingen inga förslag alls, eller också går de åt fel håll. Man har liksom sänkt grundavdraget och man har sänkt stimulanserna för rörlighet, men man har inte lagt fram något förslag om flexibla anställningsformer och liknande.
Min fråga är egentligen: Hur kommer det sig att regeringen är nöjd med att fastna på en arbetslöshetsnivå som är 10 % och alltså avstår från att lägga fram förslag som skulle kunna medverka till att få ner den strukturella arbetslösheten?
Svante Öberg: Jag vill börja med den första frågan, varför det inte har lagts in några konjunktursvängningar i de medelfristiga bedömningarna. Det finns två typer av kommentarer man kan göra till det. Först och främst är det omöjligt att förutsäga när nästa lågkonjunktur kommer. Därför kan det vara rimligare att basera sig på en mer trendmässig utveckling i den här typen av kalkyler. Om lågkonjunkturen kommer 1997, 1998, 1999 eller 2000 är det ingen som vet.
Det viktiga är att man inte tar till så kraftigt i antagandena om tillväxten som man har gjort vid en del tidigare tillfällen -- att inte räkna med 4 % tillväxt många år i rad t.ex., som gjordes under den borgerliga regeringens period -- utan räkna med ett mer modest och försiktigt antagande. Vi har en tillväxt som ligger på 2--2 1/2 %, beroende på vilken period man tittar på. Det bedömer vi som varande försiktigt. Det är viktigt att kunna klara en sanering av de offentliga finanserna även vid en sådan måttlig tillväxt.
Den andra kommentaren man kan göra är att det ibland finns en oro på de finansiella marknaderna för att vi skulle kunna hamna i en lågkonjunktur av samma slag som vi gjorde i början av 90-talet. Det är naturligtvis inte uteslutet att så kan bli fallet. Men man skall tänka på, tycker jag, att den lågkonjunktur som vi hade då var oerhört kraftig. Den berodde väldigt mycket på en efterfrågechock som i sin tur berodde på att hushållen började spara enormt mycket efter den kreditexpansion som ägde rum under slutet av 80-talet. Detta förstärktes nog av ett bekymmer även för den ekonomiska politikens inriktning under de åren och resulterade i det mycket kraftiga BNP-fallet.
Vi har inte haft någonting liknande under mycket lång tid. Att vi skulle komma in i en ny sådan kraftig lågkonjunktur är inte speciellt sannolikt. Däremot kan det bli mer normala lågkonjunkturer framöver. Det finns inom en sådan här mer modest långsiktig utveckling utrymme för både högre konjunkturer och lägre konjunkturer framöver, och som Anne Wibble mycket riktigt noterar är det något slags normalkonjunkturläge som har skrivits fram. Det innebär inte att det inte kan bli bättre vissa år och att det kan bli sämre andra år. Dessutom är det en modest projektion.
Det hänger också ihop med den andra frågan -- den om arbetslösheten. Det är klart att regeringen inte är nöjd med den utveckling av arbetslösheten som ligger i dessa kalkyler. Även där kan man göra två typer av kommentarer.
Den ena kommentaren är att en stor del av problemet utgörs av det besvärliga utgångsläget. Man startar i en period när det har varit en oerhört kraftig minskning av sysselsättningen. Det innebär att väldigt många personer som nu står utanför arbetsmarknaden också kommer att ingå i utbudet av arbetskraft när sysselsättningsläget förbättras. När sysselsättningen ökar så ökar också utbudet av arbetskraft, och effekten på arbetslösheten blir ganska måttlig.
Det är det ena. Även om sysselsättningsutvecklingen i sig kan vara mycket god tar det tid innan den får fullt genomslag på arbetslösheten. Det beror på att problemen i utgångsläget är så stora.
Den andra kommentaren har att göra med vad som faktiskt görs för att få i gång tillväxten och få upp sysselsättningen. Det låter på Anne Wibble som om det inte görs någonting och som om det skulle räcka med en del strukturella åtgärder och att man sedan skulle kunna lämna budgetunderskottet åt sitt öde. Det var i stor utsträckning strategin under de borgerliga regeringsåren. Man sänkte skatter och höjde utgifter och fick ett mycket stort underskott. Så kan man inte bygga under en långsiktig tillväxt.
Det viktigaste är att få ned underskottet och sanera statsfinanserna så att man får ned räntorna och får i gång tillväxten. Det blir en sund underbyggnad av en långsiktig tillväxt. Då kommer också sysselsättningen att öka, och arbetslösheten kommer att sjunka.
Regeringen har varit noga med att göra försiktiga bedömningar av tillväxten. Skulle det visa sig att den blir kraftigare kommer också arbetslösheten att bli lägre. Det är regeringens ambition att komma ned till lägre tal. Man tycker ändå att det är bra att starta med denna försiktiga utgångspunkt i stället för att göra glädjekalkyler.
Anne Wibble: Jag vill påminna om att vi aldrig någonsin byggde några prognoser på 4 % tillväxt, vilket man kunde förledas att tro av det Svante sade. Det vet säkert Svante Öberg. Det var en ambitionsnivå -- en kravkalkyl. Det fanns inga prognoser byggda på detta.
Jag tror att den frågeställning som rör arbetslösheten är den politiskt mest viktiga. Svante Öberg säger att det tar tid innan sysselsättningsökningen får genomslag. Det är en beskrivning av sanningen som kommer från kompletteringspropositionen och möjligen från Långtidsutredningen. Enligt dessa dröjer det ända fram till det magiska året 2010 innan man börjar närma sig någonting som ligger i närheten av det som t.ex. för ett år sedan sades vara uppnåbart redan inom ett år. Jag tycker att detta är en utomordentligt dålig ambition.
Jag tror rätt litet på den ambition att nå en högre tillväxttakt som uttrycks i regeringens kalkyler, eftersom det bygger på att det privata hushållssparandet sjunker ännu mycket mera. Det skall inte bara halveras, utan det skall gå ned till ungefär 2 % i slutet av 90-talet för att man skall kunna uppnå den högre tillväxttakten. Det tror jag är en totalt orealistisk och dessutom oönskad utveckling.
Min frågeställning gällde egentligen andra strukturellt inriktade förslag, utöver eller i stället för de förslag som finns i propositionen, som har den mycket sannolika effekten att de förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt och minskar den strukturella arbetslösheten. Det blir heller inga problem med indragen köpkraft, om man nu skulle vara bekymrad för det. Varför avstår regeringen från sådana förslag?
Vi kan ta en mycket enkel sak som t.ex. de arbetsrättsliga reglerna. Det finns väldigt många indikationer på att en ändring av dessa skulle underlätta möjligheten för fler att snabbt få jobb.
En annan sak som också nämndes under förmiddagen var en stopptidpunkt i arbetslöshetsförsäkringen. Jag tror att det var Mats Persson som åberopade ganska många erfarenheter av att en sådan mycket aktivt motverkar att människor låses fast i arbetslöshet och passivitet. Regeringen har inte lagt fram några sådana förslag. Min fråga kvarstår: Varför inte? Man väljer ju medvetet att inte lägga alla krafter på att få fram de nya jobben.
Svante Öberg: Jag återkommer till sysselsättningsfrågan. Att det tar så lång tid visar just på problemets storlek när vi startade. Vi har en oerhört hög arbetslöshet. Dessutom står många människor utanför arbetsmarknaden utan att det redovisas i arbetslöshetssiffrorna. Det är därför det tar lång tid. Vi har ärvt det problemet. Det är ett av de problem som vi nu försöker att lösa i den ekonomiska politik som förs.
Anne Wibble sade att man inte skall förväxla prognoser och kravkalkyler. Man skall inte heller förväxla denna typ av projektioner och ambitioner. Det är alltså inte ett uttryck för regeringens ambition att siffrorna för arbetslösheten ser ut som de gör. Ambitionen är högre, men vi vill vara försiktiga i våra kalkyler.
Jag tror också att man skall fundera över vad som är mest väsentligt när det gäller strukturpolitiken för att få i gång tillväxten. Jag tror att den första prioriteringen måste vara att få ordning på de offentliga finanserna igen. Utan det går det inte att få någon ordentlig tillväxt i den svenska ekonomin.
Någonting som kanske gör detta något lättare för oss än för många andra länder är att Sverige har en tradition av goda offentliga finanser. Vi har haft goda offentliga finanser under decennier, med tre undantag. Det gäller andra världskriget, av naturliga skäl, och det gäller de två borgerliga regeringsperioderna -- den i slutet av 70-talet och den i början av 90-talet. Då fick vi stora underskott som vi sedan med mycket möda har jobbat oss bort ifrån. Det sista underskottet håller vi med mycket möda på att jobba oss bort ifrån just nu.
Jag tror att detta måste ha högst prioritet. Jag tror att vi har ett mycket brett folkligt stöd. Jag tror att folk tycker om att man har ordning på de offentliga finanserna och starkt ogillar att man inte har det. Det gör att vi kanske har bättre förutsättningar att klara av att få ordning på de offentliga finanserna.
Det finns undersökningar som visar att en klar majoritet av svenska folket tycker att man skall dra ned på utgifterna. Det finns också en klar majoritet som tycker att man behöver höja skatterna just för att få ordning på de offentliga finanserna igen.
Den politik som Anne Wibble förordar har i någon mån förts under de gångna tre åren utan att det har givit så stor effekt på sysselsättningen. Sysselsättningen har i stället sjunkit dramatiskt.
Det innebär inte att detta är den sista proposition som läggs fram av regeringen. Förslag kommer att fortsätta att läggas fram. Varje år under mandatperioden kommer det att läggas fram nya förslag om ekonomisk politik. Det kommer säkert också andra förslag som ytterligare förstärker tillväxten framöver, men jag tror att den första och viktigaste uppgiften måste vara att få ordning på statsfinanserna.
Lisbet Calner: Herr ordförande! Svante Öberg har ju varit ute och rest. Jag funderar på hur andra länder, ratinginstitut, banker och våra långivare ser på förslagen i kompletteringspropositionen. Jag upplever det som att man alls inte varit lika pigg på att uttala sig om förslagen i vårbudgeten, om jag kallar den så, som man var i januari när den vanliga budgeten lades fram. Vad kan man dra för slutsats av det?
Svante Öberg: Även här skall jag göra två kommentarer. Jag har i olika sammanhang redovisat kompletteringspropositionen som en del av hela den ekonomiska politiken och hela det budgetförstärkningsprogram på 117,6 mijarder kronor som nu ligger i de fyra propositionerna, dvs. den ekonomisk-politiska propositionen från november, finansieringen av EU-avgiften, budgetpropositionen och kompletteringspropositionen. Det motsvarar 7,5 % av BNP, vilket är ett belopp som de personer som jag då har pratat med förstår. Det är ett oerhört kraftigt program i en internationell jämförelse.
Jag tycker att jag möter en mycket stor respekt för den ekonomiska politik som nu förs. Man ser ärligen imponerad ut av att det kan göras så pass mycket för att få ordning på de offentliga finanserna. Det finns länder som inte klarar av det och som har stora problem som det är oerhört svårt att göra någonting åt.
Min övertygelse är att den ekonomiska politiken förr eller senare kommer att ge resultat även på de finansiella marknaderna. Däremot är det som jag sade tidigare svårare att ha någon bestämd uppfattning om när politiken ger resultat. Det beror bl.a. på att det måste skapas ett förtroende för den ekonomiska politiken. Det tar tid att bygga upp ett förtroende. Vi har ett dåligt "trackrecord" från de senaste åren i det fallet. Sverige som nation har presenterat omfattande program som inte har visat sig ge den förbättring av de offentliga finanserna som man har trott eller påstått att det skulle bli. Jag tror att det gör att marknaderna inte riktigt tror på siffrorna förrän man ser resultatet i utfallssiffror. Man tror inte heller på det förrän regering och riksdag faktiskt fattar beslut om saker och ting. Det räcker inte med att ha oprecisa planer, utan det måste till precisa beslut.
Riksdagen har fattat beslut om den allra största delen av budgetsaneringsprogrammet. Det återstår ett par månader under våren då de sista besluten skall fattas. Även om det inte rör lagar i samtliga fall finns det en rimlig grad av precision, och det finns en majoritet bakom de förslag som regeringen har lagt fram. Att man faktiskt fattar beslut om saker och ting löser det ena problemet vad gäller förtroendeskapandet.
Den andra lösningen tror jag är att man får se bättre utfallssiffror. Nu är vi i den lyckliga omständigheten att vi i kompletteringspropositionen kan redovisa bättre siffror än vad vi gjorde i budgetpropositionen. De offentliga finanserna var 10 miljarder bättre i fjol, och de är 15 miljarder bättre i år och 25 miljarder bättre nästa år än vad vi redovisade i budgetpropositionen. Budgetunderskottet är över 30 miljarder mindre innevarande budgetår än vad vi kunde räkna med i budgetpropositionen. När sådana siffror kommer fram tror jag att man kommer att ta ordentligt intryck på de finansiella marknaderna.
De sista två veckorna har varit hyggliga i det avseendet. Kronan har stärkts. T.o.m. börsen har gått upp, och de långa räntorna har gått ned -- ja, alla räntor har gått ned. Men två veckor är för kort tid för att man skall kunna känna sig övertygad om att en ny trend är på gång. Vi får vänta ytterligare ett tag. Förr eller senare kommer detta att ge resultat. Det är min övertygelse.
Johan Lönnroth: Det förs i den reviderade finansplanen ett resonemang om den svåra balansgången mellan att å ena sidan sanera de offentliga finanserna och å andra sidan inte ta till så kraftfullt att man knäcker den inhemska efterfrågan och konjunkturen.
Det är som Svante Öberg alldeles nyss redovisade så, att det läggs fram mer positiva siffror på inkomstsidan. Jag nämnde i förmiddags ytterligare en siffra som jag tror att man glädjande nog kommer att tvingas revidera uppåt. Det handlar om bolagsskatteinkomsterna.
I den senaste beräkningen från Riksrevisionsverket har man skrivit upp prognosen för innevarande budgetår till 50 miljarder. Man räknar fortfarande med 60 miljarder de 18 månader som nästa budgetår omfattar. Såvitt jag kan begripa efter de senaste vinstbedömningarna från storföretagen måste siffran rimligen gå upp till nivån 75 miljarder. Där ramlar det förhoppningsvis in ytterligare 15 miljarder. Jag har också hört bedömningar om att momsintäktsberäkningarna klart ligger i underkant.
Mot bakgrund av den bedömning som gjordes i januari framstår det som litet märkligt att man klämmer till med ytterligare saneringsåtgärder i den reviderade finansplanen. Borde man inte snarare dra slutsatsen att man för konjunkturutvecklingens skull kanske skulle lätta litet grand på trycket just nu?
Den andra frågan handlar om det som Per-Ola Eriksson tog upp, dvs. konvergenskraven. Det som hände i Essen var ju i och för sig bra. Jag har läst om det. Det står i den reviderade finansplanen att det var ett svenskt initiativ. Men det ändrar ändå ingenting av grunddragen i EMU-projektet.
Jag läste i medierna om det informella Ecofin-mötet för några veckor sedan, där Svante Öberg och riksbankschefen var med. Det enda som kom ut var att ni tog upp det i och för sig vällovliga önskemålet att mynten inte skall innehålla nickel. Det ställdes inga krav på att man mer konkret skall betona sysselsättningsmålet på det sätt som t.ex. Allan Larsson har redovisat i sin bok att de europeiska socialdemokraterna kräver.
Drev ni på detta Ecofin-möte några andra mera konkreta krav vad gäller att framhäva sysselsättningsmålet i EMU-processen?
Svante Öberg: Jag tror att man skall vara försiktig med att dra konsekvenser av prognoser om skatteinkomster över längre perioder. Vi får nog lov att lita till de bedömningar som Riksrevisionsverket och andra gör när vi gör våra budgetprognoser.
Man kan inte bara för att det var 50 miljarder under en tolvmånadersperiod utgå från att det blir 75 miljarder under en artonmånadersperiod. Det kan finnas mycket annat bakom, t.ex. svängningar av olika slag som jag inte kan reda ut nu. Det finns en beräkningsmetodik som vi kanske kan gå igenom vid något annat tillfälle.
Jag tror att man måste ha en långsiktig ambition i detta arbete. Man måste bestämma sig för vad man vill göra på fyra års sikt -- under denna mandatperiod -- utan att man för den skull varenda gång det kommer en ny siffra över t.ex. skatteinkomster eller budgetutfall dramatiskt ändrar på den inriktningen.
Kompletteringspropositionen är just ett exempel på att man i stora drag håller fast vid det program som lades fram redan i höstas i den ekonomisk-politiska propositionen. Det har tillkommit några ytterligare budgetförstärkningar, och det görs en litet större fokusering på att få ned utgiftsandelen av BNP, kopplat till skattesänkningen på matmomssidan. Men i stora drag är det samma program som fullföljs.
Skulle det visa sig att statsinkomsterna blir bättre bör man ta till vara möjligheterna att sanera de offentliga finanserna snabbare. Det är vad som uttrycks i regeringens dokument. Det är också det som ligger bakom att statsskulden kan stabiliseras redan 1996, trots att vi under valrörelsen bedömde att vi skulle kunna göra det först 1998.
I den mån skatteinkomsterna blir större och de offentliga finanserna blir bättre bör detta användas för att komma till rätta med underskotten snabbare än man har räknat med.
Vi ser inte heller att det som vi nu gör skulle ha någon större effekt på den makroekonomiska utvecklingen. Våra prognoser på det planet ligger ungefär som de låg i budgetpropositionen. Det är ungefär samma makroekonomiska utveckling.
När det gäller konvergenskraven och vad som hände vid mötet i Paris för några veckor sedan vill jag säga att jag inte bara tog upp frågan om nickel. Den frågan gällde vilket metallinnehåll mynten skulle ha i ett eventuellt framtida tredje steg av EMU, när alla länder skall ha samma valuta och liknande mynt. Från framför allt Riksbankens sida -- Riksbanken har ju ansvar för mynttillverkningen hos oss -- har man pekat på att vi har tagit bort nicklet ur våra mynt och att vi inte gärna vill att de nya mynten skall innehålla nickel, eftersom det finns nickelallergier.
Men det var inte den enda fråga jag tog upp i det sammanhanget. Jag fick som första talare stödja kommissionens förslag om att lyfta fram sysselsättningsfrågan, trots att jag bara ersatte finansministern vid mötet. Det visade sig att pausen blev för lång efter det att ordföranden hade tagit upp frågan. Jag gick in och sade att vi stöder den ganska ambitiösa uppläggning som kommissionen har föreslagit när det gäller procedurer för att följa upp sysselsättningsutvecklingen. Även på den punkten kan jag försäkra Johan Lönnroth att vi var aktiva vid detta möte.
Johan Lönnroth: Det var i och för sig bra. Men jag har ändå uppfattat att det finns en ganska grundläggande skillnad mellan kommissionens förslag, som handlar om att det skall läggas fram medelfristiga program och att det skall rapporteras, och det mycket ambitiösa program som Allan Larsson presenterade på de europeiska socialdemokraternas vägnar.
Jag levde i tron att man inför regeringsförhandlingarna nästa år aktivt tänkte driva frågan om mer grundläggande förändringar av hela Maastrichtkonstruktionen, som ändå väldigt ensidigt är inriktad på inflationsbekämpningen och Riksbankens ställning. Allan Larsson påpekar detta i boken.
Är det på gång några som helst initiativ för att förändra själva EMU-processen från regeringens sida?
Svante Öberg: Vid varje tillfälle då finansministrarna träffas tar Sverige upp frågan om sysselsättningen och påpekar att man måste ha högre ambitioner när det gäller sysselsättningsutveckling och bekämpning av arbetslöshet. Det kan naturligtvis göras på olika sätt.
Det är riktigt att de nuvarande konvergenskriterierna mer är inriktade på finansiell stabilitet, som Johan Lönnroth säger. Det handlar om inflation, valutakursstabilitet, sunda offentliga finanser osv.
Det är inte nödvändigt att man ändrar de kriterierna för att få en ambitiösare behandling av sysselsättningsfrågan. Det kan mycket väl ske på andra sätt. Detta är en av de frågor vi kommer att driva inför regeringskonferensen. Sysselsättningsfrågan skall på olika sätt få en mer ambitiös behandling i det europeiska samarbetet.
Roy Ottosson: Svante Öberg säger att man har räknat försiktigt. Det har man kanske gjort i vissa sammanhang. Men det är några saker i uträkningarna som jag tycker är litet förbryllande.
Det gäller dels sparkvoten, som Anne Wibble berörde. Man räknar med att den skall sänkas kraftigt -- från 8 % till 2 % -- i ett läge då man sparar kraftigt i kommuner, stat och landsting och då socialförsäkringssystemen försvagas. Det får mig att misstänka att det hade varit bättre om sparandet i stället hade legat kvar på samma nivå. Jag skulle vilja ha en motivering till att man räknar med att sparkvoten skall sjunka så drastiskt.
Den andra fråga jag funderar på gäller kronkursen. Man räknar med att kronan skall ha stärkts med 15 % om några år, som det sades på förmiddagen. Det skulle vara ett kraftigt trendbrott, för kronkursen har ju sjunkit under mycket lång tid. Det förefaller också litet optimistiskt. Hur kan man räkna med det?
Svante Öberg: Jag tror att alla bedömare är överens om att man får räkna med en sänkning av sparkvoten under förutsättning att förtroendet för den ekonomiska politiken och den ekonomiska utvecklingen ökar. Jag skall kolla med min kollega om någon räknar med någonting annat för innevarande år.
Det man möjligen kan vara litet mindre överens om är hur snabbt och hur långt det kan gå. Vi känner oss något så när säkra på att vi får räkna med en sänkning av sparkvoten i år. Det tyder i alla fall de siffror som vi har på. Exakt hur mycket det blir är osäkert. Kommer den privata konsumtionen att vara oförändrad? Kommer vi att få en liten minskning eller en liten ökning? Där känner vi fortfarande en viss osäkerhet. Det är inte lätt att göra en sådan bedömning. Men att sparkvoten kommer att sjunka känner vi oss relativt säkra på.
Frågan är hur långt det går. När man kommer längre fram, mot sekelskiftet, är det nästintill omöjligt att exakt förutsäga sparkvoten. Jag tror att man kan titta på tidigare prognoser och utfall och finna att det är en av de mest svårprognosticerade variablerna.
Det är viktigt att man inte har en för optimistisk projektion av BNP-utvecklingen. Skatteunderlagen hänger till stor del ihop med just BNP-utvecklingen. Där har vi som sagt räknat med ungefär 2,5 % per år för de närmaste åren, och litet mindre om man även räknar med åren i slutet av decenniet. Det måste bedömas som en relativt försiktig prognos.
När vi så småningom redovisar ett konvergensprogram i EU tror jag att reaktionen kommer att vara att vi uppfattas som försiktiga på denna punkt och att vi inte gör några glädjekalkyler. Vi kommer att ha lätt att försvara våra prognoser gentemot andra länders finansministrar, som ju också har varit utsatta för att göra konvergensprogram. Det är den viktigaste punkten.
Vi antar att det kommer att bli en måttlig förstärkning av kronan under denna period. Det är ingen dramatik i det hela, men det är en indikation på åt vilket håll vi räknar med att det kommer att gå.
Det hänger också ihop med den allmänekonomiska utvecklingen. Får man ned underskotten i de offentliga finanserna får man räkna med att också räntorna kommer att gå ned och att kronan kommer att stärkas. Det tror jag att alla är överens om. I konsekvensens namn bör vi åtminstone räkna med viss nedgång av räntorna och viss ökning av kronkursen när de offentliga finanserna utvecklas på detta sätt. Inte heller där tycker jag att vi på något sätt är för optimistiska.
Roy Ottosson: Bakgrunden till min fråga är att sparkvoten är väsentligt högre runt om i andra EU-länder. Det finns skäl att misstänka att svenska medborgare sparar mer eftersom man inte litar lika mycket på det offentliga systemet som trygghetssystem. I så fall skulle sparkvoten ligga kvar på samma nivå. Det skulle påverka tillväxten.
Om jag minns rätt har ni sagt att tillväxten blir 2,9 % 1996, vilket är ett OECD-genomsnitt. Det förefaller litet optimistiskt om sparkvoten trendmässigt stannar på en högre nivå än förr.
Svante Öberg: Att fokusera på en BNP-siffra ett enskilt år och ställa den i relation till sparkvotens långsiktiga utveckling tycker jag verkar litet vanskligt. BNP-siffran för just år 1996 är inte starkt beroende av sparkvotens förändring. BNP-tillväxten är beroende av många saker. Tillväxten baseras framför allt på investeringar och export. Det här nämndes möjligen redan under förmiddagen. Det är oerhört viktigt för Sverige att ha en tillväxt som baseras på export och investeringar. Det är precis det vi har nu.
Konsumtionsutvecklingen kommer däremot att vara måttlig, åtminstone under de närmaste två åren. Det här medför också att vi blir starkare och bygger upp den svenska ekonomin. Vi får ett överskott i bytesbalansen som är betydande -- både i år och nästa år. Det är litet svårt att säga exakt hur stort överskottet kommer att bli. Det rör sig om ett netto mellan två mycket stora belopp, exporten och importen. Jag tycker dock att vi kan vara säkra på att vi i alla fall kommer att få ett betydande överskott i bytesbalansen under de närmaste två åren.
Jag ser inte riktigt den omedelbara kopplingen mellan antagandet beträffande sparkvoten och tillväxten just 1996. Tillväxten 1996 kommer att bero på mycket annat än sparkvoten.
Michael Stjernström: Jag vill ta upp frågan om tillväxten. Tillväxten och tillväxtbefrämjande åtgärder har stor betydelse för om vi skall kunna klara av den svenska ekonomin eller inte. Vidare får vi vidkännas en hög kostnad för arbetslösheten.
Vi har varit inne på att det måste skapas goda förutsättningar så att det kan skapas flera jobb, framför allt i den konkurrensutsatta sektorn.
Hur kan höjda skatter på företagandet -- det senaste förslaget gäller tidigarelagd momsinbetalning -- främja tillväxten? Skattebetalningsutredningen säger att det här förslaget ger företagen i Sverige en höjd skatt på 900 miljoner. Hur stämmer det överens med målsättningen att befrämja tillväxten?
Svante Öberg: Än en gång, det väsentligaste för tillväxten är att man får ordning på statsfinanserna. Problemet har i utgångsläget varit så stort att vi har fått ta till både utgiftsminskningar och skattehöjningar. Det har också funnits fördelningspolitiska skäl att höja skatterna och att ändra på en del av de beslut som fattades under den borgerliga regeringen.
Skattehöjningarna för företagen är däremot mycket små. Du nämnde siffran 900 miljoner. Själva räknar vi med ungefär hälften av det beloppet som en permanent effekt av den här förändringen. Dessutom gäller det många andra förändringar. Som du känner till för vi en diskussion om en sänkning av bolagsskatten med två miljarder kronor i stället för betydande höjningar, som du antydde.
I kompletteringspropositionen aviseras också ett par andra förslag om riskkapitalavdrag och möjlighet till avdrag för underskott i nystartad näringsverksamhet. Det känner Michael Stjernström säkert också mycket väl till.
Förslaget om att tidigarelägga momsuppbörden har tillkommit efter en utredning som den förra regeringen tillsatte. Det fanns ganska precisa direktiv om vad utredningsmannen skulle komma fram till. Han har lagt fram ett förslag som, såsom en engångsåtgärd, skulle förstärka de offentliga finanserna med 10--11 miljarder. Vi har sagt att vi avser att göra vissa lättnader i det och räknar i stället med ett mindre engångsbelopp. Sedan får man räkna ut den permanenta effekten. Den kanske blir 800 miljoner. Skatteunderlaget påverkas då även i andra avseenden. Nettobeloppet blir då kanske bara 400 miljoner. Det är ganska måttligt i förhållande till de andra skatteförändringar som sker på företagsområdet.
Michael Stjernström: Att tillsätta utredningar är en sak, men att sedan göra den politiska bedömningen av om man skall genomföra förslagen eller inte är en annan sak. Jag delar inte Svante Öbergs uppfattning att de skattehöjningar som nu kommer att drabba små, medelstora och även större företag är måttliga.
Svante Öberg nämnde dock två förslag som är positiva för tillväxten, nämligen riskkapitalavdraget och kvittningsrätten. Dessa förslag nämns i kompletteringspropositionen. Det finns goda skrivningar, men vi har än så länge inte sett till riskkapitalavdraget eller kvittningsrätten i praktiken.
Riskkapitalavdraget skall enligt kompletteringspropositionen endast bli temporärt. Jag skulle vilja fråga varför det är så. Behövs det ingen långsiktig försörjning av riskkapital?
Angående kvittningsrätten för underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst skriver ni att detta bör gälla från inkomståret 1996. Den här kvittningsrätten togs som bekant bort av den nya regeringen den 1 januari 1995. Varför införs denna rätt inte under 1995, så att vi kan undvika ett glapp under 1995? Skall nya företag vänta ett år på att regeringen hittar på nya regler?
Svante Öberg: De här förslagen har kommit till i ett ganska sent skede av förberedelserna av kompletteringspropositionen. Det har inte varit möjligt att utforma konkreta lagförslag på de här punkterna. Det som står i kompletteringspropositionen är vad Socialdemokraterna och Centerpartiet är överens om. Det är ett tillfälligt riskkapitalavdrag. Det finns i och för sig möjligheter att utvärdera det.
Problemet med ett mera permanent riskkapitalavdrag är att det kan omöjliggöra en del andra förändringar som man kan vilja genomföra och som också skulle syfta till att underlätta riskkapitalförsörjningen. Vi är inte säkra på exakt hur det skall se ut i framtiden. Nu är vi överens om ett tillfälligt riskkapitalavdrag.
Den andra frågan tror jag att jag avstår från att svara på. Jag var inte med vid alla diskussionerna, så jag vet inte exakt varför det blev som det blev. Jag kan möjligen höra om Per-Ola Eriksson skulle kunna säga något om den där luckan.
Ordföranden: Våra regler tillåter inte det. Vi har en utfrågning av inbjudna gäster. Jag vill tacka Svante Öberg för hans medverkan. Jag vill dessutom passa på att tacka riksdagsstenograferna, finansutskottets personal och övrig riksdagspersonal för att ni har medverkat till att genomföra det här arrangemanget. Slutligen vill jag tacka alla er som har kommit hit i övrigt och visat intresse för Sveriges ekonomiska läge.
Finansutskottets offentliga utfrågning med riksbankschefen om penningpolitiken
Bilaga 19
Tid: Torsdagen den 11 maj 1995 kl. 10.00--11.55 Lokal: Förstakammarsalen, Riksdagshuset
Inbjuden Riksbankschefen Urban Bäckström
Deltagande riksdagsledamöter Jan Bergqvist (s), ordförande Per-Ola Eriksson (c), vice ordförande Per Olof Håkansson (s) Lars Tobisson (m) Arne Kjörnsberg (s) Sonia Karlsson (s) Anne Wibble (fp) Susanne Eberstein (s) Johan Lönnroth (v) Roy Ottosson (mp) Mats Odell (kds)
Protokoll från finansutskottets offentliga utfrågning den 11 maj 1995 med riksbankschefen Urban Bäckström om penningpolitiken
Ordförande Jan Bergqvist: Jag vill hälsa er alla hjärtligt välkomna till finansutskottets utfrågning om penningpolitiken. Jag hoppas att det här kan bidra till en utveckling mot ökade kunskaper, större öppenhet och en bredare diskussion kring räntor och valutafrågor. Det är ett område som tidigare ofta har kommit att diskuteras av ganska snäva kretsar av experter.
Jag vet att riksbankschefen själv är intresserad av att de här frågorna blir allsidigt belysta och att vi får en så stor öppenhet som möjligt.
Jag vill säga ett särskilt välkommen till Urban Bäckström och ber att omedelbart få överlämna ordet till honom.
Urban Bäckström: Tack, herr ordförande! Jag vill också passa på att tacka för inbjudan att komma till utskottet. Jag uppskattar mycket den här formen och den diskussion som senare skall följa.
Först tänkte jag peka på de viktiga resultat som har åstadkommits i svensk ekonomi under de senaste åren. Det första vi kan säga är att den svåraste lågkonjunkturen på över 60 år nu har vänts i en uppgång. BNP ökade med drygt 2 % förra året, och tillväxten accelererade i slutet av året. Samtidigt är inflationen låg i förhållande till 1970- och 1980-talen, och vi har haft närmast kroniska bytesbalansunderskott. De har nu vänts till överskott, som av de flesta bedömare förväntas bli allt större under de närmaste åren.
Till detta har det genomförts en rad strukturella åtgärder sedan slutet av 1980-talet. Vidare kan man konstatera att Sverige nu är medlem av den europeiska unionen. Inom kort skall ett konvergensprogram färdigställas. Det blir ett kvitto på vår vilja att föra en stabilitetsinriktad ekonomisk politik.
I finansutskottets betänkande med anledning av årets finansplan framhålls att det råder en bred enighet om att finanspolitikens inriktning måste vara att på så kort tid som möjligt dra ner budgetunderskottet. Det finns också en allmän uppslutning kring vikten av prisstabilitet, framhålls det i betänkandet. Denna inriktning ses av utskottet som ett medel att nå mer övergripande ekonomisk-politiska mål, som hög tillväxt och sysselsättning.
Konvergensprogrammet som byggs kring dessa utgångspunkter syftar till att göra det möjligt för Sverige, om riksdagen senare beslutar så, att bli medlem av den framtida monetära unionen. Men oavsett om Sverige blir medlem i den monetära unionen eller inte kommer en konsekvent stabilitetsinriktad ekonomisk politik att vara till fördel för den framtida ekonomiska utvecklingen i vårt land.
Jag har inlett föredragningen med att peka på en rad positiva resultat i ekonomin och den tydliga viljeinriktningen i svensk ekonomisk politik. Det kommer att ge utdelning om inriktningen präglas av fasthet och konsekvens.
Under den allra senaste tiden har vi haft en positiv utveckling på de finansiella marknaderna. Jag tänkte därför börja med att visa några bilder som illustrerar utvecklingen. Därefter tänkte jag mer ingående diskutera utvecklingen i långa räntor och kronkurs och utformningen av penningpolitiken liksom uppgifterna för penningpolitiken.
Det första diagrammet visar utvecklingen i korta och långa räntor sedan slutet av 1992.
Det framgår att de långa räntorna under det senaste året har kommit upp på höga nivåer efter en förmånlig utveckling under 1993. Det fanns under 1993 en positiv tendens, som bröts under våren 1994. Uppgången i långa räntor upphörde under förra hösten, och vi fick en viss tillbakagång. Sedan kom internationella spänningar, i kombination med våra statsfinansiella problem, att leda till att den långa räntan åter steg under våren.
Under de allra senaste veckorna har, som framgår av diagrammet, den långa räntan fallit tillbaka. Det handlar om en räntenedgång på ungefär 1 procentenhet. Jag tycker att vi också skall konstatera att de långa räntorna fortfarande ligger högt, också i ett internationellt perspektiv.
Vi ser vidare att den korta räntan föll relativt kraftigt under 1993, i takt med att den långa räntan föll. Det var ett resultat av Riksbankens åtgärder. Under första delen av 1994 låg den korta räntan i stort sett stilla. Därmed, vilket man kan se av diagrammet, var det inte den korta räntan som drev upp den långa räntan under våren.
Jag har tidigare vid många tillfällen framhållit att det inte är Riksbanken som beslutar om de långa räntorna, utan deras nivå avgörs i allt väsentligt av förtroendet för den ekonomiska politiken. Ser vi till avståndet mellan korta och långa räntor i dag är det uppenbart att det finns en stor fallhöjd för de långa räntorna när förtroendet så medger.
På det andra diagrammet ser vi räntemarginalen mot Tyskland. Det framgår att våra långa räntor under förra våren steg väsentligt mer än de gjorde i Tyskland. Räntemarginalen ökade från ungefär 1 procentenhet i början av 1994 till mellan 4 och 5 procentenheter fram till slutet av sommaren. Under hösten sjönk räntemarginalen successivt till strax över 3 %, och sedan fick vi en uppgång igen till följd av den internationella oron och våra statsfinansiella problem. Sedan ser vi den senaste rörelsen. Vi ligger alltså mellan 3 och 4 % i räntemarginal för närvarande.
Det tredje diagrammet visar kronans utveckling, och det visar två serier. Den ena är ecuindex, som är de europeiska valutorna. Den andra är ett s.k. mermindex, som är Valutafondens index för kronan, där också t.ex. dollarn ingår. Det är ett bredare mått. De följer i stort sett varandra. De har avvikit under några perioder i och för sig.
Vad vi kan se av det diagrammet är att kronan har förstärkts under den senaste tiden men att den alltjämt ligger på svaga nivåer. Vi ser också att kronan har deprecierats kraftigt sedan den började flyta, och det framgår av diagrammet att den har fluktuerat väldigt mycket under perioden sedan dess.
Då frågar man sig: Varför har vi höga långa räntor och en svag krona? Jag tänkte säga någonting om detta.
Över en något längre period -- jag betonar orden "något längre period" -- kan man analysera långa räntor och växelkurs i termer av sparares och investerares bedömningar och syn på riskerna om den framtida inflationen.
Om de långa räntorna månad efter månad eller år efter år ligger på samma nivå som i t.ex. Tyskland är det en mätare på att det finns en hög tilltro till att Sveriges utveckling i längden skall vara förenlig med den typ av prisstabilitet som man har i Tyskland.
Om våra långa räntor varaktigt -- jag talar inte om de korta fluktuationerna -- ligger 3, 4 eller 5 procentenheter högre än i t.ex. Tyskland är det ett tecken på att man har garderat sig för en inflation i Sverige som ligger motsvarande över den tyska nivån. På samma sätt kan man analysera en svag växelkurs. Om växelkursen har försvagats mer än den nivå som man långsiktigt kan anse förenlig med intern och extern balans, så har sparare och investerare garderat sig för en framtida högre inflation.
Visst är det så att finansiella marknader ibland tenderar att gå längre än vad som är förenligt med fundamentala faktorer, och kortsiktigt inriktade aktörer kan driva räntor och växelkurs åt olika håll, upp och ned. Men det viktiga är att konstatera, att efter några dagar eller veckor eller månader kommer mer dominerande och långsiktigt inriktade aktörer att avgöra prisutvecklingen på basis av den bild de formar av svensk ekonomisk politik.
Att den faktiska inflationen, liksom den förväntade inflationen, spelar en viktig roll för att bestämma den långa räntan kan illustreras om vi ser till 1980-talet. Då låg inflationen i Sverige någonstans mellan 4 och 5 procentenheter högre än den tyska. Under samma period låg den långa räntan någonstans mellan 4 och 5 procentenheter över den tyska.
Inflationen ligger i dag i stort sett på den tyska nivån, och har gjort det under senare tid. Ändå ligger de långa räntorna mellan 3 och 4 procentenheter över de tyska. Det kan tolkas som att sparare och investerare har garderat sig för risken att inflationen i framtiden kommer att stiga till den nivå som rådde på 1980-talet.
Samma fenomen kan man se i kronans utveckling, som har samvarierat i ett längre perspektiv med inflationens utveckling i förhållande till omvärlden.
Det fjärde diagrammet visar kronans utveckling mot D-marken sedan 1970. Det visar också utvecklingen av den svenska konsumentprisnivån i förhållande till den tyska under samma period. Det visar att en D-mark kostade 1:40 år 1970 men i dag är uppe i över 5 kr. Vi ser hur kronans värde har minskat successivt över tiden till följd av devalveringarna och de senaste årens försvagning. Men vi ser också att inflationen och prisnivån har stigit snabbare i Sverige under 1970- och 1980-talen än den gjort i Tyskland. Tittar vi bara på 1970- och 1980-talen ser vi att Sveriges inflation låg på mellan 3 och 4 procentenheter över den tyska nivån. Kronans värde minskade under samma period med i genomsnitt 3--4 % per år.
Den senaste försvagningen, som vi har sett under 1990-talet, överensstämmer då inte med prisutvecklingen. Det kan tolkas så, precis som med räntan, att man har garderat sig för en uppgång i den svenska inflationen i framtiden.
Det här diagrammet visar endast utvecklingen mot Tyskland och den tyska D-marken. För att få en mer heltäckande bild av kronans värdering är det naturligtvis viktigt att titta på en jämförelse med flera länder, som tillsammans utgör våra viktigaste handelspartner. Det har man gjort i den reviderade nationalbudgeten. Där uppskattar Finansdepartementets ekonomer att det handlar om en undervärdering av kronan på mellan 10 och 20 % i ett konkurrenskraftsperspektiv. Man kan inte göra den här typen av bedömningar med någon särskild exakthet, men det viktiga är att konstatera att kronan på den här nivån är kraftigt undervärderad, sett utifrån ett konkurrenskraftsperspektiv. Det illustrerar också den här bilden.
Därmed har jag analyserat räntor och valutakurs i termer av risk för den framtida inflationen.
Om vi då i svensk ekonomisk politik konsekvent visar vår vilja och förmåga att vidmakthålla prisstabilitet så kommer sparare och investerare att i längden övertygas om att vi menar allvar. I den stunden, när den övertygelsen kommer, finns det en stor fallhöjd i långa räntor och likaså en ordentlig potential för en starkare krona.
Vad är det då som bestämmer inflationen? Ja, i sista hand är det en penningpolitisk fråga. För att inflationen varaktigt skall stiga förutsätts att en centralbank brister i sin penningpolitiska disciplin. En sådan politik leder i längden till att den långa räntan stiger och växelkursen försvagas, eftersom man då ser risken för en högre inflation i framtiden.
Det innebär att uppläggningen av penningpolitiken spelar en viktig roll för upprätthållandet av prisstabilitet och därmed i längden för utvecklingen i långa räntor och kronan. Man kan däremot inte förvänta sig att varje förändring av styrräntan alltid leder till lägre långa räntor och en starkare krona. Men min poäng är att en uthållig politik ger den typen av resultat.
Men vi vet att det inte är enbart penningpolitiken som avgör utvecklingen. Jag har många gånger inför utskottet talat om statsfinanserna som en faktor som försvagar tilltron till en långsiktigt stabilitetsinriktad politik. Det beror inte så mycket på att underskott i sig leder till inflation. Sambandet är mer indirekt och handlar om hur det bedöms att sådana här underskotts- och skuldproblem kommer att hanteras i framtiden.
Inflation löser inte underskotts- och skuldproblem i statsfinanserna, men ändå kan hushåll och företag, sparare och investerare befara att en svårhanterlig budgetsituation skall leda till prisstegringar. Därmed är det så att en inbördes inkonsistent ekonomisk politik kan skapa den här typen av farhågor för att en centralbank skall tvingas föra en politik som leder till ökad inflation i framtiden.
Här spelar förmodligen vår historia en roll, eftersom vi har exempel i det förflutna på situationer där utvecklingen på det finanspolitiska området har lett fram till devalveringar, penningpolitisk expansion och senare inflation.
Det är inte bara i Sverige som den här typen av fenomen finns. Vi ser det också i andra länder med liknande problem. Svårigheterna förvärras i tider då den internationella långa räntan stiger. Högre internationella långa räntor vidgar underskottsproblemen och ökar skuldbördan. Det ses i investerares ögon som en risk för ett återfall i ett gammalt inflationistiskt beteende. För att gardera sig mot denna risk kräver de en större kompensation i form av högre långa räntor, vilket i sin tur igen försvårar underskottsproblemen och leder till ännu högre långa räntor.
Detta är en av anledningarna till att internationella uppgångar i den långa räntan, som vi t.ex. såg under förra våren och även tidigare under den här våren, leder till större ränteuppgångar i länder med underskottsproblem. Erfarenheten visar också att den här typen av situationer också har verkat försvagande på växelkursen.
Men vi har också sett att erfarenheten visar att det omvända inträffar. Om de internationella långa räntorna faller så tenderar räntorna att falla mer i länder med budgetproblem, eftersom lägre långa räntor då gör det lättare att bära finansieringsbördan och sannolikheten att återfalla i ett gammalt inflationsbeteende därmed anses avta. Gårdagen är sannolikt ett exempel på det här, när de långa räntorna föll kraftigt i länder som Italien -- där de föll mest -- och Spanien och en del andra länder. De föll också i Sverige, men inte mest.
Stigande långa räntor eller en försvagning av växelkursen kan naturligtvis inte motverkas genom att centralbanken sänker de korta räntorna eller förhåller sig allmänt passiv. Det skulle kunna uppfattas som en signal om att den oro och nervositet för den framtida inflationen som sparare och investerare känner i en sådan situation är på väg att besannas. Att helt ge upp inriktningen mot prisstabilitet, som har nämnts någonstans i den svenska debatten, skulle med det synsättet vara ett recept för ännu högre långa räntor.
Därmed är det bästa bidraget som en centralbank kan ge att föra en konsekvent politik och inrikta den på prisstabilitet. Om detta också sker samtidigt som ansträngningar görs för att komma till rätta med budgetproblemen, kommer det att resultera i uthålligt lägre långa räntor och en rimligt värderad växelkurs efter hand.
Det är i det här perspektivet som man skall se de åtgärder som vidtagits i Sverige under senare år för att sanera statens budget. Men det är också i det här perspektivet som man skall se Riksbankens åtgärder i augusti förra året, när vi började höja styrräntorna för att motverka inflationstendenserna.
Låt mig då gå in mer specifikt på inriktningen av penningpolitiken.
Riksbanken räknar, som jag har sagt till utskottet tidigare, i huvudalternativet med att tillväxten i svensk ekonomi blir drygt 2 % under innevarande år och nästa år. Denna prognos bygger på en fortsatt markerad ökning i industriproduktionen och även på att den privata tjänstesektorn uppvisar styrka. Dessutom räknar vi, liksom andra bedömare, med att ett allt högre kapacitetsutnyttjande skall leda till en investeringsuppgång i de sektorerna.
Den svenska ekonomin borde utan begynnande spänningar klara en tillväxt på mellan 2 och 3 %, speciellt i denna fas av konjunkturen. Det gäller kanske särskilt när arbetslösheten befinner sig på en så hög nivå som i dag.
Den svaga kronan tillsammans med den höga långa räntan har inneburit att vi har tagit i anspråk ledig kapacitet på ett ojämnt sätt, och på ett mer ojämnt sätt än vad som har varit fallet i tidigare konjunkturuppgångar. Utvecklingen i producentpriserna tyder på att det finns spänningar mellan efterfrågan och tillgänglig produktionskapacitet i vissa sektorer. Utskottet har noterat att producentpriserna stiger med mellan 8 och 10 % på tolvmånadersbasis.
Det finns ingen automatisk koppling mellan producentpriserna, företagens priser i olika led, och konsumentpriserna på kort sikt. Graden av övervältring till hushållens priser, som är konsumentpriserna, från företagens sida beror på flera olika faktorer. Hittills har prisgenomslaget i konsumentprisledet varit ganska litet. Men en odisciplinerad penningpolitik skulle i den här situationen -- och tidigare -- kunna leda till en större övervältring till konsumentpriserna och tendenser till ett nytt prissättningsbeteende. Vi skulle även kunna få spridningseffekter till arbetsmarknaden, som vi vet upplever spänningar, eftersom vissa sektorer i näringslivet expanderar snabbare än andra.
Samtidigt är det nödvändigt att ekonomin expanderar mer i de konkurrensutsatta sektorerna. Det bidrar till en mer uthållig jämvikt i svensk ekonomi. Därför måste vi se till att den nödvändiga resursöverflyttningen kan ske utan att prisstegringsimpulser i ekonomin i stort uppstår. Här spelar då ekonomins flexibilitet och funktionsduglighet in, hur det här kan ske och med vilka marginaler ekonomin måste arbeta. På det här området har vi inte så stor hjälp från historiska mönster, dels eftersom ekonomin befinner sig i en ny situation, dels eftersom det har genomförts strukturella åtgärder sedan slutet av 1980-talet.
Riksbanken började höja styrräntan i augusti förra året. Andra länders centralbanker agerade ungefär samtidigt såvitt man befann sig i samma fas av konjunkturutvecklingen. Skälet för räntehöjningarna, som vi har redovisat på många olika sätt, var begynnande inflationstendenser samt att inflationsförväntningarna och osäkerheten om den framtida inflationen tenderade att öka. Det tog sig uttryck i att den registrerade och underliggande inflationstakten visade tecken på att öka. Men det visade sig också i form av att de långa räntorna började stiga under våren och vidare i form av en svag krona. Riksbanken agerade då genom att höja styrräntorna på ett tidigt stadium och ville med de åtgärder som har vidtagits markera att inriktningen mot prisstabilitet är allvarligt menad.
Under våren har penningpolitiken haft en svår period att navigera i. Det har gjort att de, som vi har sett det, nödvändiga höjningarna av styrräntan har skett i kontinuerliga men små steg under flera veckor. Det innebär självfallet inte att vi alltid kommer att agera på det sättet. Den typen av handlingsfrihet måste en centralbank förbehålla sig.
Låt mig i det här sammanhanget åter få påminna om skillnaden mellan växelkursmål, alltså en fast växelkurspolitik, och prisstabilitetsmål när det gäller penningpolitikens reaktionsmönster och uppläggning.
När vi har fast växelkurs och ett växelkursmål avläser man det minut för minut. Det gäller då för centralbanken att snabbt rätta till obalanser på valutamarknaden med hjälp av styrräntan, även om det kräver snabba och drastiska åtgärder. Det är också vad vi har sett under våren ute i Europa i länder som har upplevt press på sin valuta. Där har styrräntan justerats på ett kraftfullt sätt om det har varit nödvändigt för att understryka inriktningen av penningpolitiken.
Ett prisstabilitetsmål avläses med längre intervall, och penningpolitiken påverkar inflationstakten med betydande fördröjning. Penningpolitikens reaktionsmönster blir därför annorlunda under rörlig växelkurs. Det hindrar naturligtvis inte att åtgärderna ändå kan behöva vara bestämda och tydliga. Men behovet av åtgärder bestäms av kravet på att prisstabilitet upprätthålls. Det innebär att penningpolitiken numera inte reagerar i syfte att hålla en viss nivå på kronan.
Det innebär emellertid inte att kronans inverkan på svensk ekonomi och den allmänna efterfrågan och därmed inflationstakten har upphört till följd av övergången till flytande växelkurs efter hösten 1992. Självfallet påverkar kronans rörelse den inhemska ekonomin, liksom den gjorde före den 19 november 1992.
Skillnaden är emellertid att i en regim med flytande växelkurs försvarar en centralbank inte en viss nivå på växelkursen. I stället beaktar vi effekten av en förändrad växelkurs på ekonomins totala efterfrågan och därmed på den inhemska inflationstakten.
Då är frågan: Kan ekonomin klara en ökad efterfrågan utan negativa konsekvenser för prisstabiliteten när växelkursen försvagas? Ja, då behöver man inte vidta motverkande åtgärder. I annat fall måste en sådan utveckling pareras med åtgärder genom förändrad styrränta.
Det är också därför som Riksbanken så ofta poängterar att vi måste ta hänsyn till den sammantagna effekten av räntan och växelkursen på ekonomin och göra fortlöpande bedömningar av hur denna sammansättning påverkar den trendmässiga inflationstakten. Det innebär naturligtvis inte att vi reagerar på varje fluktuation eller gör långsiktiga bedömningar med en överdriven exakthet. Utvecklingen av kronkursen måste vägas samman med andra faktorer som samtidigt kan påverka ekonomin.
I ljuset av den kronförsvagning som hade inträffat under våren var Riksbankens bedömning att det var nödvändigt att göra de successiva ränteuppdragningarna för att parera effekten, för att parera efterfrågeökningen som följdes av kronans försvagning, så att det inte skulle ge effekter på den trendmässiga inflationstakten framöver.
I dag på morgonen publicerades konsumentprissiffran för föregående månad. Det är naturligtvis på sin plats att jag kommenterar det faktum att inflationen för närvarande ligger över gränsen för prisstabilitetsmålet. Men innan jag gör det vill jag kort repetera vad vi tidigare har sagt om prisstabilitetsmålet.
Ett enigt fullmäktige i Riksbanken formulerade i januari 1993 målet på följande sätt: "Riksbanken preciserar målet för penningpolitiken som att förändringen i konsumentprisindex från och med 1995 begränsas till 2 procent, med en tolerans om +/- 1 procentenhet."
Målet består således inte bara av ett riktvärde, utan det är formulerat som ett band -- ett toleransintervall. Det avspeglar att inflationen inte kan styras exakt. Skälet till det är att penningpolitiken påverkar inflationstakten med en betydande fördröjning. Genom att ange toleransintervall visar Riksbanken sin ambitionsnivå när det gäller att begränsa de i sig oundvikliga svängningarna kring riktvärdet.
Avvikelser kan uppkomma om det dyker upp oförutsägbara störningar som snabbt slår igenom på priserna. Med hänsyn till den fördröjning som präglar penningpolitiken går det inte att eliminera effekterna på den uppmäta inflationstakten under den aktuella tolvmånadersperioden. Penningpolitiken verkar med större eftersläpning, och det måste vägas in.
Den typ av störningar som vi tidigare talat om är t.ex. plötsliga förändringar i priserna på råoljan. Det kan handla om politiska beslut om större ändringar av indirekta skatter, som träder i kraft relativt snabbt och som därigenom höjer konsumentprisnivån redan efter någon eller några månader.
Vad händer om det sker avvikelser? Jo, då är det penningpolitikens uppgift att se till att inflationen förs tillbaka inom toleransintervallet. Penningpolitiken måste säkra att avvikelserna blir tillfälliga och att de inte får bestående effekter på vare sig den trendmässiga inflationstakten eller inflationsförväntningarna. Det är någonting som vi talade om i höstas från Riksbankens sida. Vi framhöll då, under senhösten, att det är troligt att inflationstakten åtminstone under en period under 1995 kan komma att överstiga 3 %.
Som sagt presenterades i dag på morgonen konsumentprissiffran för föregående månad. Den visade på en ökning på 0,7 från månaden dessförinnan, vilket innebär att inflationstakten mätt på tolvmånaderstal nu är 3,3 %. Vi brukar undvika att kommentera enskilda månadstal därför att man då riskerar att få en fokusering på just enskilda månader. Men vi har i våra inflationsrapporter under en längre period gjort bedömningar om de inflationstendenser som finns i svensk ekonomi. Vi har där pekat på kapacitetsutnyttjandet, speciellt i industrin. Vi har pekat på kronans svaga nivå, inflationsförväntningarna och den osäkerhet som alltjämt finns när det gäller arbetsmarknaden och löneutvecklingen.
Vi har då sagt att det finns en risk för att vi kan överskrida den övre gränsen för toleransintervallet under en period. Men uppgiften är att styra tillbaka inflationen antingen genom de åtgärder som redan är vidtagna eller genom åtgärder som behöver vidtas framöver. Det är den typen av övervägningar som vi måste göra.
Det är också väsentligt att peka på samverkan med budgetpolitiken, eftersom jag analyserade kronans utveckling i termer av osäkerhet om budgetutvecklingen. En förstärkning av kronkursen verkar underlättande i sammanhanget. Här spelar naturligtvis utvecklingen av statsfinanserna en väsentlig roll.
Riksbanken är fast besluten om att slå vakt om prisstabiliteten. Det har vi visat genom att vi har höjt styrräntan steg för steg sedan augusti förra året. Vi arbetar med en helhet i svensk ekonomisk politik som syftar till -- som utskottet har konstaterat -- att nå mer övergripande ekonomisk-politiska mål i form av en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling med gynnsam tillväxt och god sysselsättningsökning.
Efter vårens period av kontinuerliga höjningar av styrräntan i små steg följer Riksbanken nu utvecklingen. Vi studerar och utvärderar naturligtvis inkommande real och finansiell statistik för att bedöma inflationstrycket framöver. Utvecklingen av förtroendet för den ekonomiska politiken i stort och dess mer varaktiga effekter på långa räntor och växelkurs är som vanligt viktiga indikatorer för oss.
I det perspektivet får vi se hur den senaste tidens positiva utveckling kommer att te sig framöver. Men vi får också komma ihåg att den utvecklingen sker från mycket oförmånliga nivåer. Ökar förtroendet för den ekonomiska politiken i stort, kan vi avläsa det i form av väsentligt och varaktigt lägre långa räntor. Som jag visade är potentialen stor för detta om förtroendet ökar. Det leder också till en påtaglig och varaktig förstärkning av kronans kurs. Det påverkar Riksbankens bedömningar.
Vi har nu den möjligheten inom räckhåll genom det konvergensprogram som håller på att utarbetas. Vi kan med en fortsatt konsekvent ekonomisk politik lyfta av den börda som vår inflationshistoria och våra statsfinansiella problem under många år lagt på svensk ekonomi. Räntenedgången under den allra senaste tiden och den gynnsamma internationella miljön skapar en särskilt bra situation för det arbetet. Med erforderliga säkerhetsmarginaler och med en uttalad beredskap att korrigera utvecklingen, om den skulle avvika från kursen, kan konvergensprogrammet ge det förtroende som leder till en påtaglig och varaktig nedgång av långa räntor och en förstärkning av kronans kurs.
Möter konvergensprogrammet förtroende hos svenska hushåll, svenska företag, svenska och internationella investerare och sparare och hos internationella organisationer, kan den gynnsamma miljön på de internationella marknaderna vara till särskild fördel.
Tack, herr ordförande!
Jan Bergqvist: Vi tackar Urban Bäckström.
Per Olof Håkansson: Det är ingen tvekan om att många hushåll har en ganska pressad situation i dag. Det leder i sin tur till att deras bidrag till den inhemska efterfrågeutvecklingen inte är så stort. Där finns det en koppling till den korta räntans effekt på hushållens möjligheter att efterfråga mer eller mindre som det är intressant att få klarlagt. Jag undrar hur riksbankschefen och Riksbanken ser på detta samband mellan den korta räntans utveckling och den inhemska efterfrågeutvecklingen.
Urban Bäckström: I en situation med förtroende för den ekonomiska politiken i stort finns det förtroende för att vi har brutit med vår inflationshistoria. Det här har jag diskuterat ingående i mitt anförande. Då finns ett större utrymme för att agera när det gäller penningpolitiken. Men i en situation där det förtroendet inte finns, där långa räntor ligger varaktigt högt och där kronan varaktigt är lågt värderad, kan en odisciplinerad penningpolitik leda till ännu högre långa räntor. Vi vet vad långa räntor betyder för hushåll därför att en stor del av kreditvolymen, inte minst när det gäller egna hem, bostadsrätter och också hyresrätter, har betydelse för bostadskostnadernas utveckling. Därmed utgör förtroendet en avgörande restriktion på uppläggningen av Riksbankens penningpolitik.
Vi får inte hamna i den situationen att vi bedriver en odisciplinerad politik som skapar en osäkerhet om vart vi är på väg i framtiden och att den långa räntan därmed stiger. Det skulle vara negativt för hushållen.
Per Olof Håkansson: Men till problemet hör att den inhemska utvecklingen är litet osäker just nu och ganska svag. Då kan vi se en konflikt mellan de mål som Urban Bäckström beskriver, och som jag i och för sig tycker är riktiga, och den budgetpolitik som förs. Å ena sidan vill man stärka hushållens förmåga att agera och å andra sidan vill man från Riksbankens sida ta tillbaka denna effekt. Hur kommenterar man detta från Riksbankshåll?
Urban Bäckström: Som jag sade kan en odisciplinerad penningpolitik, där det skapas osäkerhet om vad vår politik syftar till, leda till en sämre situation för hushållen. Det är min poäng. Om den politiken leder till att de långa räntorna drivs upp ännu mer än i dag -- vi vet att de är betydelsefulla för många kostnadsposter i hushållen -- så skulle vi förorsaka en värre situation för hushållen.
Det är därför som jag i mitt anförande pekade på att utvecklingen av förtroendet för den ekonomiska politiken och den framtida inriktningen när det gäller att hålla fast vid det som vi nu har uppnått -- prisstabiliteten, sunda statsfinanser som vi är på väg mot -- är så viktiga för utformningen av penningpolitiken.
Lars Tobisson: Jag tycker att det var en bra redogörelse för penningpolitiken. Jag har inga väsentliga invändningar mot den. Jag tänkte därför ta upp ett annat område som inte belystes så mycket.
Riksbanken har ansvaret inte bara för valutapolitiken utan också för valutaregimen i landet. Ett av EU:s konvergenskriterier avser växelkursen. Det sägs att växelkursen skall ha hållits stabil inom ramen för ERM:s normala fluktuationsmarginaler under en period av minst två år.
Riksbankschefen är medlem av EMI:s styrelse, som förbereder övergången till den tredje fasen av EMU och borde därför veta hur dessa krav skall tolkas. Jag har några frågor på den punkten. Kan växelkurskriteriet, så som det är formulerat, uppfyllas utan att man är medlem i ERM, t.ex. genom att man inom två års tid lyckas hålla kronan stabil mot ecuindex? Vad menas med normala fluktuationsmarginaler? Betyder det +/- 2,25 %? Nu är det uppe i +/- 15 %. Är det så krävande om vi skulle ha en fallhöjd på 15 % i förhållande till det värde som vi har på valutan när vi träder in i ERM? Skulle övriga medlemsländer släppa in oss till ett kursindex på 130 som för närvarande? Kan de rikta invändningar mot detta och säga att ni påstår själva att er krona är 10--15 % undervärderad och menar att den skall ha ett annat värde? Är de å andra sidan inte skyldiga att släppa in oss, för annars kan de blockera våra möjligheter att inträda i EMU:s tredje fas?
Urban Bäckström: När det gäller den första frågan om ERM sägs det i fördraget att det krävs ett medlemskap i ERM. Jag noterar att chefen för EMI:s institut sade detta i går. Det är hans tolkning. Frågan är väl inte helt avgjord, men som Lars Tobisson sade är det självfallet beroende av vilka bedömningar som görs i andra länder.
När det gäller normala fluktuationsband och stabilitet befinner man sig nu i en ny situation jämfört med den man var i när fluktuationsbanden inom ERM-systemet var mindre, det var alltså kortare avstånd mellan dem. Där får man senare avgöra mer exakt vad stabilitet innebär.
Vi har från Riksbankens sida sagt vid många tillfällen att det är önskvärt för Sverige att gå tillbaka till en fast växelkurs. Ett sådant system har många fördelar för en liten och öppen ekonomi. Det blir lättare t.ex. när det gäller företag att planera export och import. Samtidigt har vi lärt oss att vi först måste komma till rätta med våra balansproblem för att en fast växelkurspolitik skall vara trovärdig. Utvecklingen under våren med den kronförsvagning som varit visar hur sårbara och känsliga vi är. Även utvecklingen under förra året visade tidvis hur kronan pendlade från ecuindex 118 som bäst ner till 135 nu i våras. Det är en ganska stor pendling av kronans kurs.
Det viktiga för oss i Riksbanken är att vi får förutsättningar för stabilitet. Det är avgörande för när vi i framtiden kan komma in i ett fastkursarrangemang. Det kan inte vara någon tidtabell som är det avgörande, utan det måste först skapas förutsättningar för stabilitet.
Ett inträde i ERM är beroende av inte bara vår syn utan också den syn som andra länder har. Det gäller ju ett gemensamt samarbete och gemensamma åtaganden. Men jag skulle vilja säga att det är i vårt eget intresse att det är högst på agendan att se till att få stabilitet. Då är detta möjligt. Men vi måste få den stabiliteten först.
Lars Tobisson: Jag håller i och för sig helt med om det, men samtidigt är det så att om vi själva känner oss säkra, på det sätt som vi vill att vi skall känna oss säkra, på att vi fortsätter att bekämpa inflationen och klarar statsfinanserna, är det förtroendeskapande i sig att vi gör den bedömningen att vi är mogna att inträda ERM. Det kan ha motsatt effekt om vi tvekar och väntar på att andra skall hjälpa oss.
Finansministern har sagt att Sverige skall ta ställning till inträde i EMU:s tredje fas hösten 1997. Det sade han i en interpellationsdebatt med mig nyligen. Vi har den ovanliga ordningen i Sverige att det faktiskt inte är regering och riksdag som förfogar över alla konvergenskriterierna. Vi förfogar inte över det som gäller växelkursen, utan det gör Riksbanken. Om ställning skall kunna tas politiskt 1997 och vi har två års dokumenterad valutastabilitet, som innebär att man skall ha varit med i ERM och klarat den processen i två år, då måste Sverige snart begära inträde. Det är praktiskt taget om några månader. Behöver det dessutom föregås av förhandlingar med andra länder, vilket jag antar att det gör, borde riksbankschefen inte alls tveka här.
Urban Bäckström: Det är två saker som beslutet handlar om. Den första är vilken kurs man skall gå in på, vilken som skall vara centralkursen. Den andra är vilken möjlighet man har att hålla sig till den stabila kursen. Där vill jag upprepa att det hänger på förtroendet för penningpolitiken och vår inriktning mot prisstabilitet. Men det hänger också på förtroendet för budgetutvecklingen framöver. Att gå in på ett förtida stadium har visat sig vara svårt, det är svårt att upprätthålla stabilitet om inte förutsättningarna finns.
Jag har beskrivit en situation där de långa räntorna fortfarande ligger högt, även om de har kommit ner under senaste tiden. Nu får vi se var de tar vägen i den miljö som vi har internationellt och vad som händer i samband med konvergensprogrammet, när det är färdigt och utarbetat. Men vi måste ha förutsättningarna för stabilitet för att kunna gå in i ett växelkursarrangemang. Det blir så att säga ett kvitto på att stabilitet föreligger. Det kan inte vara, som min företrädare sade många gånger, det första steget till stabiliteten.
Per-Ola Eriksson: Det är bra att riksbankschefen så tydligt och kraftfullt betonar vikten av prisstabilitet. Jag har ingen annan uppfattning än riksbankschefen på den punkten. Riksbankschefen noterade inledningsvis att det finns en bred uppslutning i finansutskottet och därmed också i riksdagen bakom det.
Det är tre saker som är avgörande när det gäller att lyfta det här landet ur de ekonomiska träskmarkerna: att klara prisstabiliteten, att få en bra budgetsanering och en bra politisk stabilitet i riksdagen. Det har riksbankschefen vid något tillfälle vältaligt vittnat om.
Det är några faktorer som jag vill ta upp och som är avgörande föra att det här skall lyckas. En är avtalsrörelsen. Vi är nu mitt inne i en avtalsrörelse. Jag är medveten om att riksbankschefen inte skall sätta betyg i enskilda bitar. Men hur skulle riksbankschefen vilja beteckna utgången av avtalsrörelsen för att den skall stå i harmoni med de mål som vi satt upp?
Det väcks av och till förslag och idéer om ett nytt internationellt regelverk på valutahandelsområdet för att råda bot på den typen av "spekulationer" som förekommer. Jag är inte ute efter att vi skall återgå till en genomreglerad ekonomi, men jag skulle vilja ha riksbankschefens syn på de idéer om internationella regelverk som framförs i debatten, inte minst av de s.k. spekulanterna.
Urban Bäckström: När det gäller avtalsrörelsen är det inte så mycket jag kan säga, annat än att det är oerhört väsentligt att kronans låga nivå inte tas till intäkt för att vare sig begära eller släppa fram för höga löneökningar. Det är nämligen en viktig faktor för den famtida utvecklingen i svensk ekonomi. Det får inte bli så att kronans låga värdering får en bekräftelse genom avtalsrörelsen och löneökningarna i stort. Det är ingen tvekan om att det gäller en central utveckling för svensk ekonomi. Därför har vi från Riksbankens sida anledning att naturligtvis mycket noga följa detta för att se hur arbetsmarknaden fungerar i det här avseendet.
När det gäller regleringar av internationella finansiella marknader kommer den fråga som Per-Ola Eriksson ställde ofta upp därför att man upplever att ett lands valuta eller långa räntor svänger kraftigt. Jag pekade i min inledning på att långa räntor svänger väldigt kraftigt i länder med underskottsproblem. De svänger mer där än i andra länder. Det här sambandet går igen varenda gång vi har en liten förändring i större länder av t.ex. den långa räntan, länder med svag inflationshistoria och budgetproblem drabbas mer.
Jag måste säga att jag inte tror på den typ av förslag som kommit fram i debatten. Jag har tidigare inför utskottet diskuterat frågan om omsättningsskatt på transaktioner som varit aktuell. Jag tror inte att det fungerar, det bör man inte överväga. Vi har erfarenhet på det här området. Under den tid som vi hade en transaktionsskatt på obligationshandel i Sverige steg den långa räntan från strax över 10 % till knappt 14 %. Det visar att det inte är någonting man skall överväga. Dessutom flyttade handeln ifrån Sverige. Även om man, rent hypotetiskt, t.ex. bland G10-länderna skulle lyckas att få till stånd en sådan skatt, skulle handeln kanske flytta till Singapore eller Hongkong där en mycket stor del av handeln redan nu sker.
Finansiella institutioner skall inte arbeta helt utan regler. Här har det skett ett internationellt arbete för att inkorporera marknadsrisker i kapitaltäckningskraven. Det är ett sätt att se till att man har backning för de positioner som man tar i det finansiella systemet. Det är en hälsosam utveckling att man tittar på detta och inför det successivt. Det gör man även inom den europeiska unionen, och det kommer till riksdagen för ställningstagande.
Jag tror som sagt inte på den här typen av globala regleringar. Allt som oftast återspeglar fluktuationer i räntor och växelkurs, i vart fall efter en tid, mer fundamentala faktorer. Har man obalanser får man större fluktuationer. Vill man ha stabilitet måste man angripa obalanserna.
Anne Wibble: Jag vill ta upp två frågeställningar.
Riksbankschefen visade mycket övertygande att det har varit väldigt stora svängningar i både räntor och kronkurs i Sverige. Det brukar sägas att just den här volatiliteten, dvs. att det rör sig väldigt kraftigt, har ett samband med de offentliga finansernas obalans. Hur bedömer Riksbanken möjligheten att via penningpolitikens olika instrument i någon mån påverka dessa svängningar? Spelar det t.ex. någon roll huruvida man arbetar med fasta eller rörliga reporäntor? Volatiliteten i sig skapar ju osäkerhet och har därmed negativa effekter.
Min andra fråga gäller en annan sak som riksbankschefen tog upp i sitt inledningsanförande, nämligen den sammansatta effekten av räntenivå, ränteutveckling, växelkursnivå och växelkursutveckling på ekonomin och aktiviteten. Jag tror att Riksbanken tidigare har redovisat något slags kvantitativa bedömningar av effekten av både räntor och växelkurs på aktivitetsnivån. Det vore intressant att veta om sådana bedömningar finns nu och vad de i så fall visar på för sammansatta effekter.
Urban Bäckström: När det gäller volatiliteten har vi varit påverkade av utländska störningar. När de amerikanska räntorna gick upp under förra året steg de svenska räntorna mycket mycket mer. Bakgrunden till detta har att göra med vår speciella situation. Därför menar jag att det allra viktigaste vi kan göra för att minska volatiliteten är att vara konsekventa både på det finanspolitiska området och på det penningpolitiska området, så att det inte råder någon tvekan om att det är prisstabilitet och sunda statsfinanser som gäller i svensk ekonomisk utveckling. Då behöver inte de här osäkerhetspremierna kring den framtida situationen variera, utan då känner man sig behaglig till mods inför det förtroende man har när det gäller svensk ekonomisk utveckling.
Sedan kan vi från Riksbanken försöka vara förutsägbara vad gäller vår analys. Man kan se vår inflationsrapport, där vi redovisar vår inflationsbedömning, som ett led i detta arbete. På basis av detta kan bedömningar göras av hur vi kommer att agera framöver. Inflationsmålet är också tänkt att stabilisera förväntningarna. Det är inte det enda som krävs för att volatiliteten skall stabiliseras, men det är en metod att visa hur vårt reaktionsmönster kommer att vara.
Vi arbetade under våren med små men kontinuerliga räntehöjningar för att det inte skulle skapas en föreställning om att vi vara ute efter att försvara en viss nivå på kronans kurs. Men som jag sade i min inledning måste vi naturligtvis parera den efterfrågeökning som sker när kronan försvagas på det sätt som ägde rum.
Vi har i det här sammanhanget två instrument, rörliga och fasta repor. Vi har sagt, och jag tror att erfarenheten visar att det är så, att i tider av oro, då förväntningarna från marknadsaktörerna och vad Riksbanken vill åstadkomma kan skilja sig åt, blir det svårt att använda rörliga eller variabla repor, där buden så att säga kommer in på reporäntan. Vi använde under en kort period variabla repor, men det tenderade att skapa en viss osäkerhet, så vi gick då tillbaka till fasta repor för att vara tydliga i vår utveckling.
Jag har här pekat på några olika möjligheter att stabilisera förväntningarna och därmed också stabilisera volatiliteten. Det viktigaste är naturligtvis att reducera osäkerhetspremierna när det gäller den framtida inflationen. Det som gäller i det sammanhanget är arbetet på budgetsidan och på den penningpolitiska sidan. Det skall alltså inte råda någon tvekan om den framtida inriktningen av svensk ekonomisk politik.
Det är riktigt att vi har redovisat hur effekten av räntan och växelkursen påverkar ekonomin. Jag hade inte med mig något sådant diagram i dag, men det är naturligtvis en indikator vi tittar på. Alltjämt är det så att dessa två faktorer sammantaget har en expansiv effekt, en expansiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen, en expansiv efterfrågeeffekt. Det förstår vi också om vi tittar på hur kronan ligger och vilken konkurrenskraftsförstärkning vi har i svensk ekonomi.
Skälet till att jag inte alltid tar fram det där diagrammet är att det hos marknadsaktörerna -- jag vill gärna säga det nu -- finns en tendens att mekaniskt räkna på det här, på varje fluktuation, och att se våra långsiktiga bedömningar som förenade med den här skenbara exaktheten. Därför vill jag litet grand varna för den skenbara exakthet som den här typen av mekaniska kalkyler kan leda fram till.
Det hindrar inte att min huvudpoäng ändå är att kronans utveckling efter det att den började flyta hösten 1992 inte har slutat att påverka svensk ekonomi, utan en trendmässig försvagning av kronan leder till en efterfrågeökning i svensk ekonomi. Är den efterfrågeökningen inte förenlig med prisstabilitet måste man vidta parerande åtgärder, och det är det vi har gjort under våren.
Anne Wibble: Jag vill ställa en kort fråga till. Sverige brukar ganska ofta betraktas eller analyseras tillsammans med en grupp av bestämda länder, högavkastningsländer eller högränteländer eller vad de nu brukar kallas; ibland skulle man kanske säga högriskländer. Har Riksbanken gjort någon jämförande analys av utvecklingen i Sverige, Italien, Spanien och Canada, som är de länder vi ofta brukar jämföras med? Jag förstår att det är svårt att säga något om detta, men jag undrar ändå om ni har gjort något slags betraktelse eller analys av om det, med hänsyn tagen till skillnader i statsfinanser och annat, svänger mer eller mindre i Sverige än i dessa andra länder eller om det är mer stabilt. Min fråga gäller alltså om det finns någon jämförande analys av de svenska förhållandena respektive förhållandena i de länder som vi brukar klassas tillsammans med.
Urban Bäckström: Jag har inga statistiska mått på mer exakt hur volatiliteten eller rörelserna har varit, men vad jag har pekat på i mitt anförande är att mindre ränteuppgångar utomlands i stora länder tenderar att leda till en multiplikatoreffekt i de här länderna, så att räntan stiger mer eller sjunker mer. Så har det varit även i närstående grannländer, i Finland t.ex. Men Finland bröt sig ur det här mönstret genom att visa på en konsekvent politik. En av poängerna i mitt anförande var att också vi har den möjligheten att bryta oss ur det här genom att vara konsekventa. Då har vi i allra högsta grad chans att få en stabil utveckling framöver. Jag pekade på att den internationella miljö som vi har haft under senare tid kan ge särskild utdelning i samband med konvergensprogrammets presentation och utarbetande. Här har vi en sådan möjlighet, som det finns all anledning att ta vara på.
Arne Kjörnsberg: Jag skulle vilja be kanslichefen lägga på två bilder. Den första bilden visar upplåningsbehovet 1992/93 och 1993/94 samt den långa räntans utveckling under samma tid. På den andra bilden ser vi först att upplåningsbehovet ökar och räntan går ner och sedan att upplåningsbehovet går ner och räntan går upp. Riksbankschefen berörde detta, som jag uppfattade det, med några fler nyanser än vid tidigare tillfällen. Enligt läroböckerna brukar det ju vara så att när upplåningsbehovet ökar går räntan upp och tvärtom. Men det sambandet finns inte här. Det är dokumenterat. Det gäller i alla fall den första delen, men jag vågar nog påstå att också prognosen för den sista delen är ganska säker.
Självklart har vi alla skäl i världen att hantera vår ekonomiska situation, få ner våra underskott, stabilisera statsskulden, osv. Som bekant finns det nu en stabil majoritet i riksdagen som har bestämt sig för att vi skall klara det här och för att det skall göras på ett resolut sätt.
När jag nu, för att undvika missförstånd, har sagt detta vill jag ställa min fråga: När nu det läroboksmässiga sambandet inte finns, hur vill då riksbankschefen förklara detta, och vilka rimliga slutsatser kan man dra för framtiden? Det vore inte så dumt om riksbankschefen ville resonera i termer av trovärdighet, förväntningar och så. Riksbankschefen har ju ofta sagt att det i väldigt hög grad handlar om det som brukar kallas psykologi.
Urban Bäckström: Det är alldeles riktigt att fokuseringen på de statsfinansiella problemen vid vissa tider inte är så stor. Det sker ofta när de internationella räntorna går ner. Men omvänt: När de internationella räntorna går upp kommer budgetproblemen i fokus i de länder som har den här typen av problem. Sparare och investerare vill uppenbarligen gardera sig för den risk som jag har talat om, och räntorna går då upp mer i de länderna. När de långa räntorna går upp blir budgetproblemen ännu svårare, och det tenderar att driva upp dem ytterligare. Omvänt: Om vi får en gynnsam internationell miljö, med vad vi kan kalla högkonjunktur på statsobligationer, får även den här typen av länder en del av detta. När då den långa räntan går ner i de här länderna underlättas budgetproblemen, och det gör att fallhöjden ökar ytterligare, att det uppstår ytterligare potential nedåt. I tider av internationellt gynnsam miljö tenderar därför de långa räntorna att gå ner mer i den här typen av länder men gå upp mer i internationellt ogynnsam miljö.
Problemet är att en del länder med statsfinansiella problem har den här etiketten på sig. Det gäller att komma bort från den här etiketten och bli av med etiketten som säger att man har statsfinansiella problem. Då får man en mer stabil utveckling av ekonomin.
Arne Kjörnsberg: Vi är tydligen överens om att den internationella utvecklingen betyder mycket. Ibland är det i och för sig svårt att förstå, eftersom upplåningsbehovet går om inte dramatiskt så i varje fall starkt nedåt och man vet att det kommer att bli så, att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för detta. Riksbankschefen talade här om psykologi och förväntningar. Då är mina följdfrågor: Vad är det för poäng med att närmast schablonmässigt gå ut och säga att det här inte räcker, att det behövs 20 miljarder till för att stabilisera och få ner räntenivåerna? Och hur kan i så fall uttalanden från finansministern, riksbankschefen, en tidigare finansminister eller oppositionsledaren påverka det här? Riksbankschefen kanske inte kan recensera andra, men han kan kanske säga något om vilken påverkan hans egna uttalanden kan ha.
Urban Bäckström: Jag brukar personligen undvika att gå in på den här typen av sifferexercis. Det handlar mycket om förtroende, psykologi. Tror man att vi, när det kniper, verkligen kommer att nå fram till den punkt som vi har satt upp? Jag tror då att en diskussion om själva problemet, utan övertoner åt det ena eller andra hållet, är en del av den förtroendeskapande åtgärden. Det tror jag är ett svar på den fråga som Arne Kjörnsberg ställde.
Att övertolka eller undertolka en utveckling kan mötas med misstro hos dem som värderar oss. Vi skall komma ihåg att vi nu, efter den stora utförsäljningen förra året, har strax under 100 miljarder i svenska statsobligationer utomlands. Ägarna är personer och förvaltare som naturligtvis bedömer oss mycket ingående. Om de upplever att vi inte riktigt talar det språk som de talar när de bedömer oss, kan de bli misstänksamma och kanske tycka att vi i vissa stycken skönmålar. Jag säger inte att vi gör det, men jag säger att det finns en risk för detta. Ett led i de förtroendeskapande åtgärderna i sig är att man försöker analysera situationen så objektivt som möjligt.
Johan Lönnroth: Jag tillhör nog den kanske krympande skara som anser att såväl inflationsmålet som Riksbankens tolkning av inflationsmålet bidrar till en något ökad arbetslöshet, både kortsiktigt och långsiktigt. För många år sedan var det en vanligare uppfattning att det faktiskt finns en motsättning mellan inflationsbekämpning och arbetslöshetsbekämpning. Det har nu skett ett slags skifte.
Man kan tänka sig två sorters förklaringar till att jag har en annorlunda uppfattning än -- såvitt jag har förstått saken rätt -- både riksbankschefen och ett enigt fullmäktige i Riksbanken. Den ena förklaringen skulle kunna vara att vi har olika verklighetsbilder. Litet enkelt uttryckt: Lönnroth begriper inte hur verkligheten ser ut, att sambanden är sådana som riksbankschefen anser att de är.
Den andra möjligheten är att vi faktiskt har olika värderingar av arbetslöshet och inflation. Jag vill med en gång tala om att jag inte är någon vän av inflation, men jag anser att arbetslösheten är ett långt farligare fenomen för samhället. Så om det skulle kunna föreligga en målkonflikt prioriterar jag alltså arbetslösheten väsentligt mycket högre. Den andra förklaringen är alltså att det skulle kunna finnas en värderingsskillnad eller ideologisk skillnad.
Jag skulle vilja att riksbankschefen litet grand filosoferade över vilken av dessa förklaringar som ligger bakom vår skillnad i uppfattning.
Urban Bäckström: Jag skall gärna filosofera över detta. Riksbanken har ju prisstabilitet som mål och har explicit formulerat hur man ser på det här, och det är naturligtvis i den anda som vi har i Sverige och som kommer till uttryck i den breda uppslutningen i utskottets skrivningar. Skälet till detta -- om jag nu tillåter mig att filosofera och sväva ut litet grand -- är att prisstabilitet av allt fler ses som ett sätt att få en varaktig ökning av sysselsättningen och tillväxten. Vi har under 70- och 80-talen kortsiktigt ökat sysselsättningen genom att expandera ekonomin och bortse från att vi har expanderat mer än vad produktionen kan öka, och därmed har vi fått inflation. Det har lett till en kortsiktig uppgång av sysselsättningen, men det har också följts av bakslag. Den typen av bakslag har lett till att arbetslösheten för varje lågkonjunktur sedan 60-talet har hamnat på en allt högre nivå.
Det finns olika undersökningar kring detta. Det har under senare år kommit en del spännande resultat från mycket goda ekonomer, som jag i andra sammanhang har citerat. Dessa visar att en sänkning av inflationstakten leder till en varaktig förbättring av tillväxten med ungefär en halv procentenhet per år. Det är klart att det under en väldigt lång period blir fråga om mycket stora tal. En bättre tillväxt ger ju också en bra sysselsättningstillväxt. Synsättet att prisstabilitet inte är ett slutmål för den ekonomiska politiken utan ett delmål på vägen mot en bättre ekonomisk utveckling är det som har kommit fram alltmer i den svenska debatten och, vilket jag konstaterar av utskottets skrivningar, i svensk ekonomisk politik.
Det kanske viktigaste exemplet på vad en inflationsperiod kan leda till är den kris som vi precis har tagit oss upp ur, bankkrisen, det enorma fallet i tillväxten under tre år, resultatet av 70- och 80-talens inflationsutveckling och överstimulans. Det är också det pris som vi nu får betala innan vi har fått trovärdighet och får ner de långa räntorna och får en rimligt värderad växelkurs.
Det här är alltså ett synsätt som inte bara vi i Sverige har utan som man har också i många andra länder. De länder som varaktigt, länge har bedrivit den här typen av stabilitetsinriktad politik har också tjänat på det. Jag brukar ta Österrike som exempel på ett land som länge har bedrivit en sådan politik. Man har haft en dubbelt så snabb tillväxt som vi, och man har alltjämt en låg arbetslöshet. Det finns många andra länder i vår omvärld som har ändrat sitt vägval från inflationsekonomi och lyckats med det och fått utdelning. Det kommer vi också att få om vi konsekvent håller fast vid den här linjen.
Johan Lönnroth: Jag tolkar nog svaret i huvudsak så, att riksbankschefen valde min första förklaringsmodell, dvs. att vi som tycker som jag inte begriper hur verkligheten ser ut.
Jag läste i Ekonomisk Debatt om den diskussion som fördes på Nationalekonomiska föreningen i februari, då riksbankschefen visade upp ett diagram över sambandet mellan tillväxt och inflation. Då skall det för det första sägas att det förekom vissa invändningar mot tolkningen av diagrammet. För det andra är inte tillväxt samma sak som arbetslöshet. Det finns inte ett automatiskt samband dem emellan. För det tredje tror jag att åtminstone någon i debatten påpekade att det råder en oerhört stor osäkerhet och oenighet kring de här sambanden; det är oerhört komplicerade samband som gäller.
Jag skulle vilja att riksbankschefen gick tillbaka till den period då vi hade fast kronkurs. I dag måste man väl ändå kunna konstatera att den "deflationschock" som genomfördes, med starkt höjda realräntor och en fast kurs i politiken, bidrog mycket starkt till att Sverige hamnade på den höga arbetslöshetsnivå där vi i dag befinner oss. När man väl har hamnat på den nivån och befunnit sig där i några år är det sedan oerhört svårt att ta sig ner igen, oavsett hur trovärdiga vi än kan bli på de internationella marknaderna.
Jag vill därför fråga: Kan det inte vara så att det var den s.k. normpolitik som fördes, med fast kronkurs, osv., som försatte oss i den nuvarande arbetslöshetssituationen och att det är därför som vi har mycket svårt att komma till rätta med arbetslösheten?
Urban Bäckström: Det gläder mig att ledamoten har läst artikeln om debatten på Nationalekonomiska föreningen. Det var en mycket intressant diskussion. Att ta upp dem i ett sådant sammanhang är ett sätt att få dessa frågor belysta och diskuterade. Detta är viktiga och svåra frågor. Mitt diagram var inte från någon vetenskaplig undersökning, utan det var 14 eller 15 länder som redovisades i diagrammet, och det är klart att det alltid blir en diskussion om en sådan sak. Diagrammet var mitt sätt att illustrera det jag talade om. De undersökningar som jag hänvisade till var gjorda inte på 14 utan på 80 länder, och där finns de resultat som jag nyss redogjorde för. Det finns också andra undersökningar. Det håller jag med om. De här har kommit på senare år, med nya, moderna statistiska metoder, och de är rätt intressanta.
Inriktningen på prisstabilitet är ingenting nytt i Sverige. Det är en svensk tradition sedan industrialismens genombrott att ha en prisstabilitetsinriktad politik, att ha låg inflation. Vi har i och för sig under perioden från mitten på 1800-talet och fram till 1970 haft olika störningar och också perioder av dramatik, men sett över perioden som helhet har det varit fråga om en prisstabilitetsinriktad utveckling. I det långa perspektivet är det 70- och 80-talen som avviker. Vi kommer ihåg att det under den långa perioden från industrialismens genombrott gick bra för Sverige. Det kan, mot bakgrund av vad vi nu vet, vara en rimlig hypotes att just detta var en faktor bland andra faktorer som bidrog till det framväxande välståndet.
Vad var det sedan som hände i lågkonjunkturen, var det normpolitiken som låg bakom? Frågan är om inte 70- och 80-talens beteende och inflationsutveckling gjorde sig gällande när sanningens minut infann sig hösten 1992 i samband med försvaret av kronan. Frågan är om det var kronförsvaret i sig eller den föregående upptakten under 70- och 80-talen till det som sedan hände som skapade detta. Jag menar att när vi har en hög inflationstakt så får vi felinvesteringar. Vi fick investeringar i fastigheter på 80-talet. Många av dessa fastigheter står i dag tomma. Hade vi i stället fått investeringar i svensk produktion, investeringar som hade kunnat skapa arbetstillfällen, hade vi inte fått den typen av obalans som vi nu har, då industrin har högt kapacitetsutnyttjande samtidigt som vi har hög arbetslöshet.
Vad vi behöver är därför en stabil period med nya investeringar, så att det successivt skapas arbetstillfällen. Det är just inriktningen på prisstabilitet som ger den goda miljön för investeringar. Därmed är det receptet för att komma till rätta med den här utvecklingen. Men en förutsättning är naturligtvis att arbetsmarknaden fungerar väl.
Roy Ottosson: Det har ju sagts ett antal gånger att just oron för inflation och oron för att den ekonomiska politiken långsiktigt kanske kommer att ändras -- den ekonomiska politiken ändrades ju ganska radikalt i slutet på 80-talet och början på 90-talet, och det kan finnas förväntningar om att det inte håller -- medför en riskpremie i de höga räntorna och den pressade valutakursen. Men det har också kommit upp på senare tid, och vi har också fört fram det många gånger, att det här också kan vara en riskpremie för oron på den snabbt växande och internationaliserade penning- och valutamarknaden. Den avreglerades under 80-talet i en lång rad länder, och den växte också mycket kraftigt under den perioden, och gör så fortfarande. Men den är i allt väsentligt oreglerad och beter sig på ett oregelbundet sätt, med mycket kraftiga svängningar. Det borde kunna leda till, tycker åtminstone jag, att man vid en riskbedömning tar ut extra mycket i ränta gentemot de länder som av andra skäl har problem, och att det skulle finnas en betydande del i den höga räntenivå som vi har som egentligen är en riskpremie för den här marknaden, som fungerar på ett oroligt och oregelbundet sätt.
Det vore intressant att veta om riksbankschefen håller med om det resonemanget. Om man anser det, måste man ha någon fundering om hur marknaden bör utvecklas, så att den fungerar på ett bättre sätt för alla inblandade. Och då är frågan naturligtvis: Vad kan Riksbanken göra i det sammanhanget?
Urban Bäckström: Om vi ser på det här i ett globalt perspektiv, är det inte i alla länder som räntorna och växelkursen går upp och ner på det sätt som vi ser i Sverige. Ibland ser vi det gärna från bara vårt svenska perspektiv. Räntorna och växelkursen pendlar mer i de länder som historiskt sett har haft en hög inflation och som under flera år har haft problem med statsfinanserna. Därför är sättet att få ner räntorna och få ner volatiliteten, få bort den typ av osäkerhetspremier som vi har i vårt land och som jag har visat här, att vi bedriver den typ av politik inriktad på prisstabilitet och sanering av statsfinanserna som utskottet har givit uttryck för i sin skrivning.
Vad det handlar om är alltså att överbevisa marknadens aktörer om att de har fel. Det är uppgiften om att vi inte kommer att återfalla i ett gammalt beteende, därför att vi har bestämt oss för prisstabilitet och vi har bestämt oss för sunda statsfinanser. När vi har överbevisat aktörerna om detta kommer belöningen, och i den situationen finns det en god potential för de långa räntorna och för kronans utveckling.
Roy Ottosson: Det är alltså "business as usual", så att säga, att inte göra någonting. Men det måste väl ändå vara så att riksbankschefen, om jag förstod honom rätt, håller med om att vi betalar en betydande riskpremie på grund av oroligheterna på penning- och valutamarknaden och att det betyder mycket mer nu än för tio år sedan, på grund av att det har blivit en kraftig avreglering internationellt och att marknaden som sådan också har vuxit. Den analysen borde då i sig vara korrekt.
Jag kan hålla med om att grundproblemet självklart är vår egen ekonomi, men när man får en mycket snabbt växande marknad, som beter sig på det här sättet, måste man fråga sig om det inte kan behövas rimliga spelregler. Det har vi ju på de flesta andra marknader. Det är litet knepigt att tänka sig ett undantag.
Kan inte riksbankschefen hålla med om att det åtminstone finns ett viktigt resonemang i det här?
Urban Bäckström: Jag ville i mitt tidigare svar peka på huvudfrågan för den svenska utvecklingen. Det är självklart så att det behövs spelregler -- det är ingen tvekan om det. Det har varit en snabb utveckling på de finansiella marknaderna, som rätt utnyttjad är till fördel. Vi har t.ex. haft en väldigt snabb utveckling av s.k. derivatinstrument, speciellt under senare år. Här är det viktigt att tillsynsmyndigheter och centralbanker följer utvecklingen, analyserar den och ser vilka risker det finns i detta för det finansiella systemet, om man tar för stora risker, om man inte har kontroll på riskerna. Ett sådant arbete bedriver vi i den s.k. Tiogruppen, och det har publicerats en hel del rapporter om analyser av den typen av marknader.
Jag var tidigare inne på det. Ett utflöde av det arbetet har varit att inkorporera s.k. marknadsrisker i bankernas kapitaltäckningsregler, och det är en utveckling som nu är på väg. Samtidigt, när det är sagt, måste vi komma ihåg att det finansiella systemet hittills har haft en bra förmåga att klara stora svängningar på marknaden. Vi hade börsproblematiken hösten 1987, och vi hade något liknande 1989 fast i mindre omfattning. Vi hade den stora turbulensen 1992. Vi har haft ränteuppgångarna här. Allt detta har i huvudsak världen över klarats ganska bra av det finansiella systemet; man har hanterat marknadsriskerna. Däremot har vi en erfarenhet av att man när det gäller kreditriskerna har varit mindre framgångsrik, om vi ser på detta i form av den svenska bankkrisen.
Jag håller med om att det naturligtvis finns utrymme för fortsatt analys och för att följa utvecklingen för att se vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att skydda t.ex. det finansiella systemet från en för snabb utveckling. Men jag talar inte om den typen av regleringar av marknader som har varit uppe i debatten, utan jag talar om den här typen av skyddsåtgärder.
Mats Odell: Riksbanken, regeringen och riksdagen har ju ytterst ett gemensamt uppdrag att nu få ordning på Sveriges finanser för att säkra välfärden för medborgarna. Om man då lyssnar på riksbankschefens mycket intressanta och pedagogiska genomgång av den aktuella penningpolitiken verkar det vara ett instrument som för närvarande står oss till buds, om vi ser operativt på det hela, och det är konvergensprogrammet. Det var några saker i det riksbankschefen sade som gjorde mig litet nyfiken.
Han sade att vi nu har möjligheter inom räckhåll till väsentligt och varaktigt lägre långa räntor och en starkare krona genom det konvergensprogram som nu håller på att växa fram. Då blir man nyfiken. Det här antyder nämligen att det inte är kompletteringspropositionen, som nu har en parlamentarisk garant, för första gången, som är denna möjlighet som finns inom räckhåll, utan det är något mer. Det leder till slutsatsen att det är något mer som krävs.
Jag vet att riksbankschefen inte är i konsultbranschen, vare sig för regeringen, finansutskottet eller någon annan instans, men man kan tydligen filosofera något i alla fall. Då måste man fråga sig: Är det ytterligare minskade inflationsförväntningar, som skall komma till uttryck i konvergensprogrammet -- möjligtvis en ytterligare sänkning av matmomsen, kanske ner till noll -- som verkligen skall säkra låg inflation? Eller är det strukturella åtgärder, t.ex. ett verkligt kraftfullt program för att stimulera Sveriges familjeföretagare att nu komma i gång? Skulle det medföra den här förbättringen? Eller är det det som vanligtvis kommer i fokus, dvs. ytterligare minskningar av det kamerala budgetsaldot, som är väsentligt, enligt Riksbankens uppfattning, för att man nu verkligen skall ta chansen i konvergenskriteriet? Vi är alla här medvetna om att konvergenskriterierna kan uppnås via olika vägar.
Urban Bäckström: Jag vill inte kommentera enskilda siffror eller den typ av förslag som Mats Odell nämnde, men låt mig ändå filosofera, eftersom det är tillåtet.
Jag vill fråga varför konvergenskraven egentligen har kommit till: Varför finns de? Man kan säga tre saker. Det första är att konvergenskriterierna är till för att skapa stabilitet och se till att varje land för en stabilitetsinriktad politik och kan visa resultat av denna när unionen sätter i gång. Det ligger i varje lands intresse att det blir goda förutsättningar, om man från vår utgångspunkt väljer att gå in i unionen. Men om vi ser det i stort ligger det naturligtvis i alla länders intresse av att unionen, när den väl kommer i gång, fungerar bra. Då är det också så att de stabila länderna inte vill betala med en hög ränta och en svag växelkurs om det kommer in länder som inte är stabila och som har obalanser och spänningar. Då är det bättre för de svaga länderna att ha gjort anpassningarna innan man går in i EMU.
Det som nämns på många ställen i Maastrichtöverenskommelsen är begreppet uthållighet, "sustainability". Det är inte tänkt att konvergenskriterierna skall vara en ögonblicksbild, utan de skall vara någonting som uthålligt står sig. Det är inte ett målsnöre som man skall passera och sedan är allting över, utan det skall vara en uthållig utveckling som man har uppnått. Det här talar för att ett land rent generellt bör se till att ha tillräckliga säkerhetsmarginaler och därmed se till att uthålligt klara konvergenskraven.
Det var ett sätt att filosofera över temat.
Mats Odell: Jag tolkar då detta med uthållighet så att det måste vara fråga om de underliggande faktorerna, inte kompensatoriska åtgärder, dvs. att man tar från en del av budgeten och flyttar över exempelvis till en sänkning av momsen på någon faktor och att man därmed har klarat den nominella kvoten.
Det står i riksbankschefens anförande på s. 9 om det numera ojämnt fördelade kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Det går alltså inte, ens för Riksbanken, att studera KPI-siffrorna och bara väga in den här typen av kosmetiska åtgärder, om det underliggande, kanske inom den toleransram som är uppsatt, ändå klaras genom åtgärder som inte är uthålliga.
Urban Bäckström: Mats Odell gör tolkningar av vad jag har sagt, och de får stå för honom. Jag tänker inte ge mig in på det. Jag har filosoferat över varför de här konvergenskraven finns. Jag har också poängterat, att oavsett om riksdagen beslutar att Sverige skall gå in i den monetära unionen eller inte så är de till nytta för den ekonomiska utvecklingen. Det är alltså inte för Europa eller den europeiska unionen som konvergenskriterierna diskuteras, utan det är ju också för den svenska ekonomiska utvecklingen. Jag menar att vi har en chans att komma med i den första gruppen när det gäller den monetära unionen. Men vi måste ha ett konvergensprogram -- och det är det som nu håller på att utarbetas -- som visar detta.
Mats Odell: Jag noterar att riksbankschefen självklart inte kan gå in och kommentera de här enskildheterna. Men att det ändå är något utöver det som nu finns i kompletteringspropositionen som är den möjlighet som finns inom räckhåll är min tolkning av det riksbankschefen har sagt.
Urban Bäckström: Jag har inte så mycket mer att tillägga. Mats Odell gör sina tolkningar, och de får stå för honom.
Sonia Karlsson: Ibland i debatten blandas Sveriges ekonomi och statens ekonomi ihop, och det leder till att man tror att Sverige som nation går med stora underskott och att svenska folket lever över sina tillgångar totalt. Nu är det så att nationen Sverige går med stort överskott och att bytesbalansen beräknas ge ca 100 miljarder i överskott under 1995 och 1996. Ett så här stort överskott i bytesbalansen bör, i varje fall enligt den ekonomiska teorin, ge stärkt valuta och därmed fallande räntor. Hur värderar riksbankschefen betydelsen av den förbättrade bytesbalansen?
Urban Bäckström: Det är alldeles riktigt att bytesbalansöverskott är hälsosamt för ett land som Sverige i den situation vi har varit i. Jag har också visat att i konkurrenskraftstermer är kronan kraftigt undervärderad. Här handlar det om att vi skall visa och göra sannolikt att det är den nominella apprecieringsvägen som vi skall gå, att kronan är undervärderad och att den skall stiga. Vi skall inte gå tillbaka till 80-talsvägen, så att vi växer i det utrymmet. Det är den kampen som vi just nu för.
Det var också därför som jag var inne på avtalsrörelsen och sade att det är så viktigt att man inte beaktar den svaga kronan och tar den till intäkt för att få i gång för höga löneökningar i ekonomin. Också på det området måste vi visa att det är apprecieringsvägen som vi skall gå.
Sonia Karlsson: Jag tycker att det är positivt att riksbankschefen understryker det här med bytesbalansen och det överskottet. Men det finns också andra delar, exempelvis uppgörelsen om kompletteringspropositionen, där vi ju visar att vi fullföljer en stram finanspolitik, i syfte att få ordning på statens ekonomi. Vi har en stabil majoritet för det. Det är besparingar och indragningar till 1998 på drygt 117 miljarder, vilket också visar att konvergenskriterierna för sund ekonomi finns med redan i kompletteringspropositionen. Jag tycker, i motsats till Mats Odell, att det här sammantaget borde ge ett ökat förtroende även innan konvergensprogrammet presenteras. Jag vill gärna höra vad riksbankschefen anser.
Urban Bäckström: Nu är vi där igen. Jag ger mig inte in på detta. Låt mig ändå säga att jag valde att i min inledning ta upp de starka skrivningar som utskottet har när det gäller synen på prisstabilitet och vikten av det uppdrag som Riksbanken utför, hur man ser på vikten av prisstabilitet, som en väg till en god ekonomisk utveckling. Därmed pekade utskottet på det breda stöd som man bedömer finns för detta, likaså den breda uppslutningen kring att sanera statens finanser. Det finns mycket starka skrivningar om detta i utskottets betänkande, och det valde jag att ta upp i min inledning. Det är klart att om vi för en sådan politik med fasthet och konsekvens, och det som där ställs i utsikt, kommer vi att övertyga marknaderna om att man gör en felaktig bedömning. Då kommer kronan att stärkas och de långa räntorna att komma ner. Men det kräver att vi har den fastheten och den konsekvensen och att vi tydligt visar den. Det var det som var en poäng i min inledning.
Roy Ottosson: Jag har en liten fundering när det gäller konvergenskriterierna som skall uppfyllas när Sverige går in i den tredje fasen i EMU. Det pågår en hel del diskussioner om att på olika sätt tänja på de här kriterierna, så att man kvalar in fast man egentligen inte skulle göra det, t.ex. när det gäller hur statsskulden beräknas. Det pågår som bekant även inom EU en diskussion om att lätta på kriterierna.
Då frågar man sig naturligtvis: Vad händer med svensk ekonomi om vi går in i den tredje fasen i EMU utan att ha klarat de här kriterierna, och ligger på liknande nivåer som i dag när det gäller statsskuld osv.? Vad får det för effekter på svensk ekonomi om vi gör det?
Susanne Eberstein: Riksbankschefen talade här tidigare om vikten av reala investeringar. Näringslivet, i varje fall stora delar av det, tar nu hem stora vinster. Hur tror riksbankschefen att de kommer att användas? Blir det reala investeringar, eller kommer man att sätta i gång och tjäna pengar på pengar? Om det tenderar att bli så, hur menar då riksbankschefen att man skall agera för att locka till uppgång i investeringarna i stället?
Urban Bäckström: Om jag tar statsskulden först, så är kriteriet att den skall vara på 60 % av BNP. Nu finns det en skrivning i avtalet som säger, att om den minskar i tillräcklig omfattning och i tillfredsställande takt så skall det vägas in när man gör den bedömningen. Men här görs det ute i Europa, i de olika medlemsländerna, olika bedömningar av hur det här skall tolkas. I dagens tidningar ser vi att chefen för det monetära institutet menar att det skall göras en mycket strikt tolkning. Det är klart att företrädare för länder som länge har fört en stabilitetsinriktad politik och som inte har problem med statsfinanserna kommer att hävda den linjen mycket starkt. Hur det här mer exakt och slutligen kommer att tolkas är svårt att bedöma i dag, men företrädare för den här strikta linjen menar ju -- och det är delvis svar på frågan -- att en strikt tolkning av det här är bättre för landet självt men även för unionen. Jag tror att det är det som Lamfalussy menar när han gör den här bedömningen om detta i dagens tidningar.
Hur det här exakt och slutligen kommer att tolkas går inte att säga i dag. Men själva poängen med att statsskulden, oavsett den exakta siffran, finns med i konvergenskriterierna är den känslighet som statsfinanserna annars kan ha för variationer i långa räntan. Är det så att finansieringskostnaderna går upp så ökar ju underskotten i statsfinanserna. Därför är ju ett skäl för att ha stabilitet att inte ha för stor statsskuld. Det är så att säga bakgrunden till detta. Är man med i unionen, har en stor statsskuld och långa räntan går upp och finansieringskostnaderna därmed, drabbas man ju av detta.
Den andra frågan gällde investeringarna. Man skall konstatera att det nu sker en ganska stor investeringsuppgång -- jag nämnde det i min inledning -- framför allt i de sektorer som ligger nära kapacitetsutnyttjandet. Det kan handla om en investeringsuppgång på 30 %, plus/minus någonting, så det är en väldig investeringsaktivitet här. Det bästa sättet att stimulera investeringarna är ju att skapa den här stabila miljön, där man inte har inflation och uthålligt har fått bort inflationen genom att man också har sunda statsfinanser. Då får man låga finansieringskostnader och låg lång ränta, och man får i övrigt en stabil miljö, där det blir lättare inte bara för företag utan också för hushåll att planera. Man behöver inte delta i spekulation och den typen av verksamheter, som vi såg på 70- och 80-talen, utan man kan ägna sig åt att utveckla reala resurser. En prisstabilitetsmiljö ger en bra inramning till en investeringsmiljö.
Jan Bergqvist: Jag ber att få tacka Urban Bäckström för hans medverkan.
Jag tackar också alla andra som har varit med här -- inte minst stenografer, riksdagens personal och finansutskottets kanslipersonal.
Innehållsförteckning
Bilagor i del 2
3. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU6y 1
4. Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU7y 14
5. Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU7y 18
6. Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU5y 32
7. Lagutskottets yttrande 1994/95:LU4y 35
8. Utrikesutskottets yttrande 1994/95:UU6y 38
9. Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU7y 44
10. Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU3y 73
11. Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU6y 81
12. Utbildningsutskottets yttrande 1994/95:UbU7y 88
13. Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU4y 94
14. Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU5y 106
15. Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU7y 115
16. Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU4y 135
17. Bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU4y 156
18. Finansutskottets offentliga utfrågning om Sveriges ekonomiska läge och kompletteringspropositionens åtgärdsförslag 167
19. Finansutskottets offentliga utfrågning med riksbankschefen om penningpolitiken 225