De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation

Justitieutskottets betänkande 2011/12:JuU8

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 maj 2012

Beslut

Brottsbekämpande myndigheter får ökad tillgång till elektronisk kommunikation (JuU8)

Riksdagen beslutade om ett antal nya bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ska i fortsättningen benämnas hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
De brottsbekämpande myndigheterna har även tidigare kunnat få ut uppgifter om elektroniska meddelanden utan att någon är skäligen misstänkt för brott. Reglerna om detta i lagen om elektronisk kommunikation upphävs och ersätts bland annat med att det i rättegångsbalken införs en sådan möjlighet.
Åklagare får möjligheter att i vissa brådskande fall fatta tillfälliga beslut om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
Det införs en ny lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i polismyndigheternas och Tullverkets underrättelseverksamhet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över denna inhämtning.
De brottsbekämpande myndigheterna får möjlighet att inhämta platsinformation från en mobiltelefon, även om telefonen vid det aktuella tillfället inte varit uppkopplad för kommunikation.
Polisen får utökade möjligheter att hämta elektronisk platsinformation från exempelvis en mobil för efterforskningar av försvunna personer.
De brottsbekämpande myndigheterna får en utökad tillgång till abonnemangsuppgifter.

De nya lagarna börja gälla den 1 juli 2012.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna. Bifall till utskottets initiativ om ändring i lagen om elektronisk kommunikation.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2011/12:JuU8 (pdf, 3 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

4 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2011/12:55 De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation

Motioner från ledamöterna

De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation Motion 2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD)
De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation Motion 2011/12:Ju6 av Maria Ferm m.fl. (MP)
Oregistrerade mobilnummer Motion 2011/12:Ju239 av Sven-Erik Bucht (S)
Avlyssning vid misstanke om brott Motion 2011/12:Ju257 av Robert Halef (KD)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2012-04-19
Justering: 2012-04-26
Betänkande publicerat: 2012-04-26
Trycklov: 2012-04-26

Reservationer 10
Betänkande 2011/12:JuU8

Alla beredningar i utskottet

2012-03-13, 2012-04-19

Brottsbekämpande myndigheter får ökad tillgång till elektronisk kommunikation (JuU8)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till ett antal nya bestämmelser om de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till elektronisk kommunikation.

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning ska i fortsättningen benämnas hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
Det blir under vissa förutsättningar möjligt att använda hemlig övervakning av elektronisk kommunikation vid förundersökningar utan att någon är skäligen misstänkt för brott.
Åklagare får möjligheter att i vissa brådskande fall fatta tillfälliga beslut om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation.
Det införs en ny lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i polismyndigheternas och Tullverkets underrättelseverksamhet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över denna inhämtning.
De brottsbekämpande myndigheterna får möjlighet att inhämta platsinformation från en mobiltelefon, även om telefonen vid det aktuella tillfället inte varit uppkopplad för kommunikation.
Polisen får utökade möjligheter att hämta elektronisk platsinformation från exempelvis en mobil för efterforskningar av försvunna personer.
De brottsbekämpande myndigheterna får en utökad tillgång till abonnemangsuppgifter.

De nya lagarna föreslås börja gälla den 1 juli 2012.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2012-05-10

Webb-tv Debatt om förslag: De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation

10 maj 2012
Debatt om förslag 2011/12:JuU8

Dokument från debatten

2012-05-10

Protokoll för debatten

Elin Lundgren (S)

Anf. 1 Elin Lundgren (S)

Herr talman! I dag debatterar vi de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation. I våras tog vi ett beslut som innebär att trafikdata måste sparas för brottsbekämpande ändamål. Det var ett viktigt beslut som säkerställer polisens möjlighet att bekämpa grova brott som mord, våldtäkt, misshandel och narkotikabrott. Dagens lagstiftningsförslag innebär att reglerna för när polisen ska få hämta ut dessa uppgifter reformeras. Genom det förslag som är föremål för denna debatt skapas en enhetligare och bättre lagstiftning än den som gäller nu. Kontrollen förbättras genom ökad insyn av Säkint, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Ärendet består av flera olika delförslag. Ett av dem är att korrigera terminologin för att anpassa den till nutid. "Hemlig teleavlyssning" och "hemlig teleövervakning" föreslår man ska benämnas "hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation" och "hemlig övervakning av elektronisk kommunikation". Det är kanske en av de minst uppmärksammade delarna i förslaget. En annan del handlar om hur och när polisen och andra brottsbekämpande myndigheter i Sverige ska kunna ta del av information om elektronisk kommunikation. Förslaget innebär att polisen får bättre redskap för att kunna identifiera de personer som ligger bakom allvarliga brott. Ett av förslagen handlar om möjligheten att i vissa fall använda kommunikationsuppgifter utan att det finns en särskild person misstänkt. Kommunikationsuppgifter kan hämtas ut och användas som bitar i det pussel som läggs i utredningen av allvarliga brott för att identifiera de personer som varit inblandade i kriminalitet. På så sätt kan oskyldiga avskrivas. Att ha tillgång till uppgifter i ett tidigt skede av en utredning kan vara avgörande för att kunna lösa brottet. Tillstånd ska ges av domstol, men i somliga fall kan det behöva gå lite snabbare då människor som begår grova brott till exempel ofta byter mobiler och kontantkort. Då ska en åklagare i stället kunna besluta om det. Det måste dock prövas i domstol efteråt så att det inte kan missbrukas i jakten på grova brottslingar. Har det saknats skäl till åtgärden får uppgifterna inte användas till nackdel för den som omfattas av utredningen. Förslag finns också att ändra lagen om elektronisk kommunikation så att det ska finnas möjlighet för polisen att få ut abonnentuppgifter för brott som begås via internet och som är svåra att bekämpa i dag men som kan få allvarliga konsekvenser för dem som drabbas. Det gäller framför allt gromning, mobbning eller annan kränkning av unga som sker på nätet. Gromning är beteckningen för när vuxna tar kontakt med barn på nätet i syfte att utnyttja barnen sexuellt. Gromning är förbjudet i Sverige sedan den 1 juli 2009, och den som döms för det får böter eller upp till ett års fängelse. Vi anser att förslagen är väl avvägda utifrån den situation vi har i dag. Polisen får ofta med rätta kritik för en dålig brottsuppklarning. Förra året klarade rättsväsendet upp 16 procent av de anmälda brotten och året innan, 2010, 1 procentenhet mindre. Vi vill se bättre resultat än så. Den utveckling som har varit i samhället har bidragit till att polisen har halkat efter när det gäller möjligheterna till brottsbekämpning. Att brottslingar använder mobiler och andra telefoner är inget nytt; det har de kriminella gjort länge. Lika länge har polisen kunnat hämta ut trafikuppgifter, men tekniken utvecklas och i dag förekommer mycket brottslighet också på internet. Det är helt naturligt att de kriminella använder sig av den tekniska utvecklingen. Därför måste också polisens verktyg utvecklas i takt med brottslighetens utveckling. Ibland sägs det att de kriminella inte är så dumma att de avslöjar brott på telefon eller internet och att det därför skulle vara meningslöst att ge polisen utökade resurser. Det stämmer inte. Brottslingarna är som tur är inte så smarta som man kan tro, och därför är det viktigt att polisen har tillgång till trafikdata. Även om brott inte alla gånger planeras eller sköts på till exempel telefon kan uppgifterna från kommunikationen vara viktiga när det handlar om att lösa brott. Offren för kriminalitet förtjänar att få upprättelse. En del av det handlar om att förövaren får sin påföljd. För att det ska vara möjligt måste vi först sätta dit förövaren. Det finns många exempel på kriminella handlingar där uppgifter från elektronisk kommunikation har varit en avgörande del för att kunna lösa fallet. Fall som klaras upp tar inte ifrån brottsoffret den smärta som han eller hon har råkat ut för, men känslan av att förövaren inte kom undan kan lindra en aning. Socialdemokraterna anser att vi är skyldiga att ge polisen väl avvägda metoder för att kunna hålla jämna steg med de kriminella. En del av förslaget handlar om operatörers skyldighet att lämna ut lokaliseringsuppgifter som inte är kopplade till kommunikation. Det är för att kunna efterforska personer som har försvunnit då det kan föreligga fara för deras liv eller hälsa. Vi tycker att det är fullt rimligt. Kopplat till detta finns självklart diskussionen om integritet. Vi socialdemokrater har gjort en avvägning och landat i att vi tycker att det här är proportionerligt. Vi ser det viktiga i att brottsoffer får större chans till upprättelse. Vi ser att de förändringar som görs med den här lagstiftningen stärker rättssäkerheten och integritetsskyddet. Uppgifter som inhämtas med stöd av lagen om elektronisk kommunikation kommer nu att falla under en reglering med krav på viss beslutsnivå och krav på att proportionalitetsbedömningar görs i varje enskilt fall. All användning av uppgifterna i förundersökningen kommer att kräva domstolens tillstånd och omfattas av Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens tillsyn. Förutom till huvudförslaget yrkar vi bifall till reservation 4 som handlar om att registrera användaruppgifter för kontantkort. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Adelsbo, Kerstin Haglö, Arhe Hamednaca, Morgan Johansson, Mattias Jonsson och Anna Wallén (alla S).

Maria Ferm (MP)

Anf. 2 Maria Ferm (MP)

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att jag självfallet står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 2 och 9. Övervakningen av vad människor gör på internet ökar dag för dag. Detsamma gäller privata företags och offentliga myndigheters insamling av personuppgifter och behandlingen av dem. Aldrig tidigare har kunskapen om individers ageranden, tycke och smak kunnat kartläggas så noggrant som i dag. När riksdagen röstade ja till att införa datalagringsdirektivet i svensk lag för några månader sedan slogs en av de slutliga spikarna i övervakningskistan. Då gjordes förändringar som innebär masslagring av all vår elektroniska kommunikation. I dag debatterar vi förslag om att enklare lämna ut elektronisk kommunikation. Inom det straffrättsliga området regleras utlämnandet av uppgifter om abonnemang av 6 kap. 22 § i lagen om elektronisk kommunikation. Av det första styckets andra punkt framgår att det finns en skyldighet för den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst att på begäran lämna ut abonnemangsuppgifter till brottsbekämpande myndigheter om fängelse är föreskrivet för brottet och det misstänkta brottet enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter. Denna bestämmelse medför att bland annat uppgifter om IP-adresser i dag inte lämnas ut vid misstanke om upphovsrättsbrott. Brottet anses nämligen för ringa och integritetsintrånget oproportionerligt stort. Regeringen föreslår i propositionen att det mot bakgrund av Ipredlagens möjligheter till utlämnande av IP-adresser även är rimligt att samma möjligheter gäller inom det straffrättsliga området. Eftersom företag genom Ipredlagen ges möjlighet att få tillgång till IP-adresser vill man nu genomföra förändringen även inom det straffrättsliga området. Miljöpartiet de gröna delar inte denna bedömning eftersom intrånget i den personliga integriteten är oproportionerligt stort när det gäller utlämning av personuppgifter enbart på grund av misstanke om brott av den relativt ringa karaktär som upphovsrättsbrott får anses vara. Men med detta förslag visar regeringen att de inte skyr några medel när det gäller att jaga en hel generation fildelare för något som inte ens kan likställas med stöld. Datainspektionen har avstyrkt att inhämtning av abonnemangsuppgifter ska vara möjligt även för bötesbrott. Vi gröna delar Datainspektionens bedömning, särskilt när det gäller de påstådda upphovsrättsbrotten. Skillnaden mellan dynamiska IP-adresser och fasta är i dag ytterst liten, och integritetsintrånget måste sägas vara lika stort. Miljöpartiet de gröna delar dock regeringens bedömning att så kallad gromning på internet måste bekämpas, liksom annan brottslighet som många gånger för enskilda utsatta är oerhört kränkande. Att helt öppna portarna för att lämna ut IP-adresser ser vi dock inte som en lösning på de problemen. Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen i första hand bör avslå regeringens förslag till ny lydelse av 6 kap. 22 § i första styckets 2:a punkt i lagen om elektronisk kommunikation. Om detta yrkande avslås anser vi att de nya bestämmelserna ändå inte ska få användas i de fall som gäller misstänkt upphovsrättsbrott. Herr talman! Regeringen föreslår i propositionen att den årliga skrivelsen till riksdagen om användandet av hemliga tvångsmedel ska utökas till att även omfatta en redovisning av inhämtningen av uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet. Vi välkomnar detta och hoppas att uppgifterna i skrivelsen samtidigt är så utförliga att riksdagen kan göra en reell prövning av behovet av och förutsättningarna för inhämtningen av uppgifterna. Skrivelsen ska emellertid inte omfatta den utökade rätt de brottsbekämpande myndigheterna får att hemligen erhålla abonnemangsuppgifter från den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst. Miljöpartiet kräver sedan tidigare att den årliga skrivelsen om hemliga tvångsmedel även ska omfatta hemlig rumsavlyssning, och vi tycker att det bör vara självklart att skrivelsen också ska omfatta de fall där de brottsbekämpande myndigheterna hemligen erhållit och använt abonnemangsuppgifter i sin brottsbekämpande verksamhet. En effekt av ett genomförande av propositionen är att Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens uppgifter utökas. Det är välkommet, men samtidigt har nämnden fått nya tillsynsuppgifter i och med införandet av den nya polisdatalagen. I den delen delar Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden tillsynsuppgiften med Datainspektionen. Vi anser att denna uppdelade tillsyn är olycklig och att det är läge att ta ett helhetsgrepp på integritetsskyddet i landet. Det behöver inrättas en ny integritetsskyddsmyndighet som ersätter Datainspektionen, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden samt delar av JK:s och länsstyrelsernas verksamhet. I detta anförande instämde Ann-Louise Hansson och Jan Lindholm (båda MP) samt Jens Holm (V).

Kent Ekeroth (SD)

Anf. 3 Kent Ekeroth (SD)

Herr talman! I detta betänkande har Sverigedemokraterna fem reservationer. Två av dem gäller tillstånd till hemlig avlyssning. I dagsläget är gränsen för sådan avlyssning två år och utskottet föreslår avslag på mitt yrkande om sänkning till ett år som rekvisit för hemlig avlyssning. Man menar att tvångsmedlets nuvarande rekvisit är väl avvägda. Hemlig teleavlyssning kan vara ett mycket effektivt verktyg mot grov brottslighet. I den senaste redovisningen om användningen av detta tvångsmedel framgick att just teleavlyssning varit till nytta i 71 procent av de fall där det använts. Tyvärr är själva användningen av detta tvångsmedel alltför snävt reglerat för att det faktiskt ska kunna användas som ett effektivt verktyg mer än mot ett fåtal grova brott. Sanningen är den att vi lever i ett samhälle där de allra mest utsatta drabbas av grova brott eftersom polisen inte har de rätta verktygen. Ett viktigt exempel är olika former av organiserad brottslighet och deras vapenhantering. Vi ser alla uppgörelserna i Malmö och hur Södertäljemaffian lyckats etablerat sig på alla samhällsnivåer. För de grova brottslingarna är olagliga vapen ett nödvändigt verktyg för att de ska kunna bedriva sin verksamhet. Rikspolisstyrelsen har sagt att uppgörelser i kriminella miljöer på senare tid vuxit till ett sådant problem att situationen kan betecknas som akut. I dag kan inte alla typer av vapenbrott medge användning av hemlig teleavlyssning eftersom straffvärdet är för lågt. Det kan användas vid grovt vapenbrott endast i undantagsfall, nämligen om det antas att straffvärdet överstiger två år. Det krävs alltså ganska mycket för att man ska få använda teleavlyssning för dessa brott. Det menar vi är olyckligt. I vårt grannland Danmark ser det annorlunda ut. Där uppger chefen för utredningsverksamheten i Köpenhamns poliskrets att man använder massiv teleavlyssning för att motverka den organiserade brottsligheten och lösa gängmorden med effektivare resultat än i Sverige. På grund av deras bättre avvägda lagstiftning kan polisen där använda teleavlyssning för brott med lägre straffvärde som till exempel förberedelse till grov misshandel. Domstolarna vet att polisen inte använder avlyssning i onödan, som en chef där uttrycker sig. I Sverige är läget som bekant ett annat. I Brottsförebyggande rådets utredning, Bekämpning av organiserad brottslighet från 2011, redovisas att svenska poliser och åklagare anser att användningen av hemliga tvångsmedel är elementär för att bekämpa organiserad brottslighet. Men man anser också att lagstiftningen är för restriktiv och används mest för att utreda narkotikabrott. Det anser man vara en alldeles för smal träffyta för att kunna användas effektivt mot den organiserade brottsligheten. Nu tänker säkert flera av er att lagstiftningen ändå är väl avvägd eftersom hemliga tvångsmedel, teleavlyssning och så vidare är integritetskränkande. Men hemliga tvångsmedel används inte bara för att utreda brott och sätta dit dem som är skyldiga. De kan även användas för att avfärda misstankar mot personer. Att avskriva folk som är misstänkta, och som därmed kan råka ut för än det ena och än det andra, är också en integritetsvinst i stället för att låta detta fortgå. Inte heller får den kränkning som avlyssningen utgör anses vara större än kränkningen det innebär att utsättas för grova brott eller att brotten inte blir utredda och att man inte hittar någon som begick brottet. Självklart anser vi att hemlig teleavlyssning även i fortsättningen ska avse grova brott, men vi menar att gränsen för när detta ska få ske är för hög i dag. Därför vill vi sänka gränsen till att gälla brott som kan ge minst ett års fängelse. Vi har en annan reservation som handlar om inhämtning av abonnemangsuppgifter. I och med denna proposition vill regeringen göra det lättare för polisen att få ut personuppgifter om abonnemangsinnehavare. Det ställer vi oss positiva till. Ökade krafttag mot brottsligheten är en hjärtefråga för Sverigedemokraterna, och det brottsbekämpande arbetet måste effektiviseras såväl ute på gatan som på internet. Men när det gäller upphovsrättsfrågorna har vi reserverat oss. I ett antal rättsfall under senare år har domstolarna gjort bedömningen att fildelning för privat bruk inte är ett allvarligare brott än att det genererar böter. Enligt dagens lagstiftning krävs det dock att brottet kan ge fängelse för att polisen ska få tillgång till dessa personuppgifter. Jag anser, tvärtemot regeringen, att immaterialrättsliga brott på en sådan nivå att de enbart kan leda till bötesstraff även i fortsättningen inte bör kunna leda till utlämning av abonnemangsuppgifter. Det är av främst praktiska skäl. Vi har en upphovsrättslagstiftning som vi ska värna, och det är viktigt att skydda dem som på olika sätt använder sin kreativitet för att skapa något. Samtidigt begår dagligen hundratusentals svenskar brott mot denna lag. Det är så klart illa och ingen ursäkt i sig. Men eftersom handlingarna genomförs i så pass stor utsträckning blir det godtyckligt och slumpartat vem som kommer att dömas för handlingen. Att utöka polisens möjligheter att jaga småskaliga fildelare kommer att leda till att både anmälningarna och polisresurserna kommer att öka på detta område. En sänkning av gränsen när det gäller vilken påföljd detta kan leda till ger signalen att detta bör prioriteras samtidigt som film- och skivbolagen kommer att se möjligheter att sätta fast enstaka personer. I dagsläget när vår polis patrullerar våra gator ungefär 1 procent av sin arbetstid och förmår lösa endast ungefär 18 procent av antalet anmälda brott ser vi det som konstigt att prioritera att polisen jagar privatpersoner som laddar ned filmer för enskilt bruk. Vi vill inte bidra till en polisiär resursförskjutning mot småskaliga fildelare samtidigt som folk känner sig otrygga i vardagen för att polisen redan har mer arbete än de klarar av, alltså arbete mot riktigt allvarlig brottslighet. Därför anser jag att brott som går under upphovsrättslagen och annan immaterialrätt fortsatt måste vara så allvarliga att de kan leda till fängelse för att polisen ska få ta del av dessa uppgifter. Vi har också en reservation som handlar om överskottsinformation. Det har vi diskuterat tidigare i detta utskott. Vår hållning är fortsatt densamma. Dagens regler säger att en förundersökning om ett mindre allvarligt brott får inledas endast om fängelse i ett år eller däröver är föreskrivet för brottet. Vi finner att det är orimligt att brottslingen ska slippa åtal för brottslighet trots att bevisning har kommit till polisens och rättsväsendets kännedom. Att använda överskottsinformation för att utreda och väcka åtal är inte så integritetskränkande som underlåtenheten att använda den är kränkande för brottsoffret. Med dagens reglering hindras till exempel polisen från att inleda förundersökning om det framkommer att en person illegalt innehar en pistol, som inte utgör grovt vapenbrott, där straffet är högst ett år men alltså kan vara lägre. I jakten på organiserad brottslighet och illegala vapen vill vi därför att riksdagen tillkännager för regeringen att det i stället bör lagstiftas att överskottsinformation ska få användas om det antas att brottet inte föranleder endast böter. Slutligen har vi en reservation om lokaliseringsuppgifter om minderåriga. I propositionen står det ingenting om det som vi tar upp i vår motion, nämligen att dessa lokaliseringsuppgifter ska få användas om minderåriga anmäls saknade av vårdnadshavare. I betänkandet har emellertid regeringspartierna nu gjort en sådan skrivning att de tillgodoser det som vi efterfrågade i vår motion. Vi skrev i vår motion att minderåriga som försvinner utan att de direkta omständigheterna kring försvinnandet vittnar om att det föreligger någon fara för liv eller hälsa bör omfattas av lydelsen. Allianspartierna förde sedermera in följande skrivning i betänkandet: "Om den försvunna personen är underårig eller har nedsatt mental hälsa kan man dock enligt regeringen alltid utgå från att det finns en sådan fara eller risk." I och med denna skrivning anser jag att vår reservation är tillgodosedd och att utskottet instämmer i den. Med detta sagt yrkar jag bifall till samtliga reservationer från Sverigedemokraterna med undantag för reservation 8 som har blivit tillgodosedd av de andra partierna.

Jens Holm (V)

Anf. 4 Jens Holm (V)

Herr talman! Den nya tekniken ger oss fantastiska möjligheter att kommunicera och att sprida information till varandra. I detta läge kan man välja två vägar. Man kan välja att bejaka den nya tekniken och se till att ny teknik är tillgänglig för det stora flertalet, att det ska vara lätt att kommunicera och att man ska känna sig trygg när man kommunicerar. Eller också kan man välja att vara rädd för den nya tekniken. Man kan se hoten och farorna, och man kan försöka bekämpa den så mycket som möjligt. Vi i Vänsterpartiet väljer att bejaka den nya tekniken. Vi tycker att det är bra att människor fildelar för personligt bruk. Vi tycker att det vore bra om vi kunde inrätta till exempel digitala bibliotek så att människor kan få tillgång till böcker, musik, filmer och annat via internet på ett smidigt sätt. Vi vill ha en allmän lag om kommunikationshemlighet. I stället för att gå den väg som man har gått under de senaste åren, nämligen att människor känner sig osäkra när de kommunicerar, vill vi ha en lag som garanterar den elektroniska kommunikationens hemlighet på precis samma sätt som brevhemligheten. Vi vill ha en helt ny integritetsmyndighet som ska värna integriteten för våra medborgare. Det står exempelvis i reservation 9. Tyvärr är Socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga partierna överens om att den nya tekniken i stället ska bekämpas. Vi har tidigare exempel på FRA som öppnar upp för storskalig signalspaning. Vi har också Ipredlagen som klubbades igenom för några år sedan och som handlar om att jaga fildelare. Vi har det internationella avtalet ACTA som i princip är Ipred men på global nivå. För några veckor sedan debatterade vi datalagringsdirektivet och det klubbades igenom i denna församling. Det handlar om att alla trafikdata ska lagras. Det sista tycker jag är intressant, alltså datalagringsdirektivet. Jag kommer ihåg ganska väl hur det lät i denna debatt. Det var grova brottslingar som skulle jagas och registreras med hjälp av datalagringsdirektivet. Men nu när vi debatterar de föreslagna ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation går man ifrån denna princip mycket tydligt. Nu är det inte längre bara grova brottslingars användaruppgifter som ska kunna lämnas ut, utan nu ska det räcka med misstanke om brott som kan leda till bötesstraff. Vad kan det handla om för brottslighet? Det kan till exempel handla om fildelare. Ungefär en och en halv miljon av svenskarna - i princip hela vår ungdomsgeneration - fildelar på nätet på det ena eller andra sättet. Det är en brottslig verksamhet, men det är absolut inte grov brottslighet som det handlar om. Med de föreslagna ändringarna i 6 kap. 22 § i lagen om elektronisk kommunikation ska polisen kunna få ut uppgifter om fildelare. Detta tycker jag är helt i strid med det som har debatterats tidigare då datalagringsdirektivet debatterades. Detta kan leda till att polisen lägger alltmer av sina redan nu knappa resurser på att jaga fildelare i stället för att fokusera på det som är det verkligt stora problemet, nämligen den grova brottsligheten. Jag tycker att vi i Sverige de senaste åren har tagit många små steg mot vad jag tycker är ett övervakningssamhälle. Det handlar om det som jag tidigare nämnt, nämligen om FRA, om Ipred, om ACTA som jag hoppas inte går igenom och nu senast om datalagringsdirektivet. Med ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation tas ytterligare ett steg mot ett övervakningssamhälle. Intentionerna må vara goda, men innehållet blir tyvärr detsamma, nämligen att människor upplever ett obehag av att känna sig övervakade och av att integriteten kränks. Det här innebär också att storföretagen ges alltmer makt över det vi gör på internet och när vi talar i mobiltelefonen och så vidare. Detta tycker jag är oacceptabelt. Jag skulle önska att fler i denna församling än Miljöpartiet och vi i Vänsterpartiet stod upp för integriteten. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 9. I detta anförande instämde Maria Ferm (MP).

Ewa Thalén Finné (M)

Anf. 5 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Att polisen klarar upp brott är viktigt. Att brott klaras upp är grunden för att skydda brottsoffer. Det är också grunden för ett fungerande rättssamhälle. Det vi debatterar i dag, de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation, styr vilka lagrade uppgifter telekom- och internetföretag kan tvingas lämna ut till myndigheterna och när. Detta är inget nytt, utan lagstiftning om detta finns redan i dag. Att lösa allvarliga brott genom att spåra misstänkta via hur de ringt eller via avlyssning är ett av flera verktyg för utredning som polisen i dag har och självklart behöver även i framtiden. Dagens ärende handlar om förändringar som den lagstiftning kommer att få som träder i kraft den 1 juli 2012. I lagförslaget finns det vissa förändringar som jag senare återkommer till. Men det jag tycker är väldigt viktigt är att man förstärker och förtydligar rättssäkerheten och integritetsskyddet. Rättssäkerheten och integritetsskyddet stärks genom att: inhämtning får ske bara i vissa särskilt angivna syften det ställs krav på betydelsen av uppgifterna och i vilket syfte de inhämtas en proportionalitetsbedömning ska göras i varje enskilt fall rättegångsbalkens reglering om underrättelse till enskild vid hemlig tvångsmedelsanvändning ska gälla Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden löpande ska utöva tillsyn över inhämtningen det införs en reglering av hanteringen av överskottsinformation samt bevarande och behandling av inhämtade uppgifter. Vad är det då vi pratar om? Jo, det handlar om att användning av hemlig övervakning kan ske hos polismyndighet eller Tullverket i underrättelseverksamhet - detta efter beslut av myndigheten med en anmälan till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Detta kan användas för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott där straffet är minst två års fängelse. För att information som man får fram i underrättelseverksamheten sedan ska kunna användas i en förundersökning krävs det tillstånd för hemlig övervakning, vilket prövas i domstol. Hemlig övervakning kan användas i en förundersökning efter prövning i domstol. Hemlig övervakning får användas vid brott som föreskriver fängelse i sex månader eller längre. Hemlig avlyssning används vid förundersökning efter prövning av domstol. Där gäller att detta får användas bara för brott som föreskriver fängelse i två år eller längre. Avlyssning och övervakning vid förundersökningar får ske enbart om någon är skäligen misstänkt och åtgärden är av synnerlig vikt. Den lagstiftning jag talar om skiljer sig inte stort från dagens regler. Men förtydliganden görs när det gäller information som man får fram i underrättelseverksamheten. Herr talman! Under senare år har vi sett en ökad brottslighet på nätet. Det gäller framför allt personer som utsätts för hot, förföljelse eller förtal. Det gäller också vuxna som tar kontakt med barn i sexuella syften. Listan kan tyvärr göras lång. Många av dessa brott är grovt integritetskränkande för brottsoffret. Det som finns på nätet finns där för alltid. De flesta av dessa brott har böter i straffskalan, vilket i dag innebär att polisen inte kan få fram vilken person som finns bakom ett namn eller ett IP-nummer. Det tycker vi är ett problem, så utifrån det ändras lagstiftningen så att brottsbekämpande myndigheter får utökad rätt att få fram abonnemangsuppgifter. Abonnemangsuppgifter är uppgifter om namn, telefonnummer och/eller IP-nummer som faktura skickas till. Därefter måste brottet utredas. Det är inte självklart att den som får fakturan har begått brottet. Därför måste man göra en brottsundersökning efter det här. Men man måste ha en möjlighet att veta vart man ska vända sig. Andra uppgifter än identitetsuppgifterna får man inte plocka ut, så man kan inte få andra IP-nummer som är använda. Inte heller kan man få fram vilka andra hemsidor som det kommunicerats med eller som besökts. Detta tycker jag är en väldigt viktig del. Jag vet att mina vänner i Alliansen kommer att ta upp delar av de här frågorna. Herr talman! Vi i Alliansen anser att förslagen är väl avvägda. Att lösa grova brott är viktigt för brottsoffret och för samhället. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 6 Jens Holm (V)

Herr talman! Egentligen har jag en huvudfråga till dig, Ewa Thalén Finné. Jag vet att din partiordförande Fredrik Reinfeldt för ett par år sedan sade att vi inte ska jaga en hel generation. Jag tror att han med det menade att vi inte ska lägga en massa tid, kraft och resurser på att jaga ungdomar som fildelar. I ditt anförande talade du själv om vikten av att bekämpa grov brottslighet. Det instämmer jag i, för det är mycket viktigt. Men de ändringar som nu föreslås avseende 6 kap. lagen om elektronisk kommunikation handlar om att man sänker kraven på när man ska få ut känsliga användaruppgifter. Man går ifrån detta med grov brottslighet. I stället handlar det bara om bötesstraff. Då hamnar man i att polisen ges möjlighet att jaga fildelare. Jag tycker att man då hamnar snett eftersom man släpper den mer strikta avgränsningen - att det är grova brott som ska bekämpas - och går över till att det i princip kan gälla vilket brott som helst. Exempelvis kan en hel generation av fildelande ungdomar känna sig hotade av detta. Tycker verkligen Moderaterna att det här är ett steg i rätt riktning? Anser inte Moderaterna att det här riskerar att leda till att en hel generation nu kommer att jagas av polisen?

Ewa Thalén Finné (M)

Anf. 7 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Det blir en väldigt underlig debatt när detta med abonnemangsuppgifter blir till att få ut känsliga uppgifter. Väldigt ofta har vi i dag våra abonnemangsuppgifter i telefonkatalogen i och med vårt telefonnummer. Vi kan gå in på eniro.se och få ut uppgifter. Jag kan inte se att abonnemangsuppgifter är känsliga uppgifter. I de allra flesta fall är det väldigt öppna uppgifter. Jag tycker alltså inte att det är att få ut känsliga uppgifter. Dessutom tycker jag att det är oerhört väsentligt att polisen får dessa verktyg för att kunna följa upp de andra delar som pågår på internet och som jag tycker är mycket värre. Det är kränkningarna av yngre som pågår, eller gromningsbrott. Vi vet att folk på nätet emellanåt känner att slussdörrarna är öppna, att man får uttrycka sig precis hur man vill. Detta är oerhört kränkande för många människor. Jag hoppas, om det över huvud taget blir så att polisen jobbar med detta, att det är det man prioriterar. Jag har svårt att se att polisen kommer att prioritera illegal fildelning på bötesnivå, men det är naturligtvis någonting vi får följa. Att vi får ut abonnemangsuppgifter som i många sammanhang är helt offentliga uppgifter tycker inte jag är känsliga uppgifter.

Jens Holm (V)

Anf. 8 Jens Holm (V)

Herr talman! Oj, Ewa Thalén Finné! Ditt svar tycker jag inte känns betryggande utifrån ett integritetsperspektiv, måste jag säga. Visst är det så att våra IP-adresser är hur lätta som helst att ta reda på; du kan med bara några knapptryck ta reda på vad du har för IP-adress. Men poängen är om polisen kan få ut din IP-adress och veta vad du gjorde på nätet vid vilket tillfälle. Det är då integriteten kränks, och det är detta det handlar om - att man ska kunna jaga människor ute på nätet. Sedan finns det en del andra personer man också kan jaga, men den stora risken är att det är en hel generation av fildelare som kommer att drabbas i detta. Det låter bra när du säger att du inte tror att fildelare ska behöva jagas av polisen, men hur vet du egentligen det? Ifall Moderaterna verkligen hade värnat integriteten på nätet kanske ni åtminstone hade kunnat lägga fram några förslag för att skydda fildelare, men så är det inte. Ni har i stället svalt detta rakt av. Ja, det är till och med ert förslag. Jag måste alltså säga att jag utifrån det svar jag nu hörde känner mig mer oroad än tidigare, utifrån ett integritetsperspektiv. Detta ger nämligen polisen alla möjligheter att se vad människor har gjort på nätet.

Ewa Thalén Finné (M)

Anf. 9 Ewa Thalén Finné (M)

Herr talman! Vad polisen kan begära ut är ett IP-nummer vid ett givet tillfälle och vem som stod bakom detta IP-nummer vid det givna tillfället. Man kan inte fråga vad de har gjort mer och plocka fram all historik, och det är väl det som är den stora skillnaden. Sedan får polisen avgöra om man ska gå vidare med en förundersökning, och utifrån den aspekten kan man komma in på andra delar. Min upplevelse av polisen är dock att man i regel inte prioriterar bötesbrott när man prioriterar vilka brott man jobbar med. Jag har en liten reflexion och en kommentar till det du sade i talarstolen, Jens Holm. Du sade att man ska bejaka den nya tekniken. Ja, det ska man absolut. Du sade också att det är bra med fildelning. Ja, det tycker jag också, men jag tycker inte att det är bra med illegal fildelning. Jag tycker att man måste ha respekt för dem som har skapat ett verk. Om de inte vill att deras verk delas tycker jag att det är väldigt viktigt att vi visar den respekten. Den nya tekniken och möjligheten att ha kontakt med människor över hela jorden är dock helt fantastisk, och självklart ska vi alltid bejaka den.

Johan Pehrson (FP)

Anf. 10 Johan Pehrson (FP)

Herr talman! Vi ska nu prata om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av detsamma. Detta är saker som per definition är lite lätt obehagliga. Det innebär att vi också på detta område - på det elektroniska torget och i det elektroniska samhället - måste reglera när, var och hur polisiära myndigheter och andra myndigheter ska få kliva in och skapa den balans som är så viktig mellan människors rätt till frihet, rätt till trygghet och skydd för integriteten. Detta står mot varandra. När man lyssnade på Jens Holm från Vänsterpartiet nyss kändes det som att internet, telefonkommunikation eller kommunikation i största allmänhet är något som ska vara helt laglöst. Så är det inte. Det är extremt reglerat, alltifrån hur man får trycka skrifter till vad man får säga i riksdagens kammare eller på torget. Man får inte maskera ansiktet hur som helst om man ska demonstrera. Det finns mängder av regleringar, som vi har för att se till att vi har ett rättssäkert samhälle som balanserar olika intressen. Det är det som är integritet. Integritet är inte en enskild position där man kan säga: Jag är för integritet. Ja, det är väl alla? Integritet i praktiken handlar om balans. Vi håller på att diskutera omregleringen av dagens regelverk, som i dag är för otidsenligt och för rättsosäkert. Begreppen behöver förtydligas, och vi ser nu till att rättegångsbalkens tuffa regelverk blir huvudarena när man ska avgöra dessa svåra och mycket viktiga ärenden. Det innebär också att det som huvudregel blir domstolar som blir arenan - att polisens i praktiken lite för fria förhållningssätt snävas in. Det tycker vi liberaler är väldigt viktigt. Det ska också erkännas att det faktiskt, vilket var uppe i replikskiftet nyss, finns brott som de facto begås på nätet eller elektroniskt som också måste klaras upp och lagföras men som inte når upp till den höga, strikta reglering som krävs för att vi ska kunna gå in och kontrollera och dessutom avlyssna telefonsamtal. Min slutsats är dock, precis som sades när vi lagstiftade om Ipred - det var uppe då - att vi rimligen måste komma fram till att polisen ska ha möjlighet att ta reda på uppgifterna vem som har en viss adress, på samma sätt som polisen kan kolla upp andra uppgifter vid misstanke om brott. Här låter det som att polisen ska kunna börja trakassera människor hur som helst. Det är dock noga reglerat när polisen får börja utreda brott; det får de inte göra för att de känner för det hur som helst. Det är väldigt tydligt i bland annat rättegångsbalken. Jag tycker att det kommer fram bra i diskussionen här att det finns människor som kränks väldigt mycket. Inte sällan är det unga människor som får sina liv kanske förstörda av det som händer, eller om det finns sjukt äckliga gubbar som håller på och jagar småflickor, för att ta det vanligaste exemplet. Lösningen kan inte alltid vara längre och hårdare straff för att vi ska komma upp till att kunna använda oss av denna kontrollmöjlighet. Jag menar att om det är unga som håller på och förstör livet för andra ska det klaras upp och klarläggas. Vi ska säga: Så här gör du - det är inte tillåtet, och eventuellt är det ett brott. Då ska personen kunna dömas. Det kan ju inte vara så att den gapigaste eller mest brutala personen ska få härja på internet och att vi andra ska kliva tillbaka. Vad är det för frihet? Det är inte frihet; det är våldets anarki Vänsterpartiet står här och förespråkar, tillsammans med andra som tycker att frihet är laglöshet. Jag tycker faktiskt att detta är häpnadsväckande, och rätt okunnigt om hur verkligheten ser ut och hur unga människor i dag kan drabbas på internet när inte polisen kan utreda brott. Jag tycker att det är polisen som ska utreda brott i vårt land. Det ska inte vara någon annan. Det ska inte var någon privatdetektiv, det ska inte vara Jens Holm och det ska inte vara jag. Det ska vara polisen. Jag vill säga att arbetet med lagpaketet har varit komplicerat. Avvägningarna är många, och jag tycker att vi har hittat en bra balans. Det är människovärdet vi någonstans vill värna, där man balanserar effektivitet, integritet och trygghet. Historien är lång. Detta började år 2000 med Beredningen för rättsväsendets utveckling. Det kom ett delbetänkande 2005. Polismetodutredningen har ett delbetänkande som vi också har plockat upp. Vi har hållit på i tio år. Det är inte så att vi har kommit på att vi nu ska ändra något och att det inte är berett. Det är väldigt väl förankrat i fem partier i Sveriges riksdag. Jag tycker att det visar hur komplext det är när man ser alla de lagar vi måste ändra. Vi har valt att jobba med rättssäkerhet och integritet på ett mycket bra sätt i det här landet. Då ändrar man hela tiden lagstiftningen. Det handlar om brottsbalken, och det är rättegångsbalken. Det är internationell rättslig hjälp i brottmål när det är gränsöverskridande. Det är elektronisk kommunikation, som nämndes förut. Det handlar om hur vi ska utreda särskilt samhällsfarliga brott - det är ju inte alla som håller på med lite förtal på internet, utan en del håller på att planera ganska obehagliga saker som att spränga något eller mörda massor av människor. Allt det där går vi igenom i propositionen och får stöd för i betänkandet. Vi är också tydliga med att de avvägningar som har gjorts klarar vår egen regeringsform, Europakonventionen, FN:s konvention om de medborgerliga fri- och rättigheterna, och det är viktigt. Men vi har också med allt om offentliga ombud, detta om rapporter till riksdagen, den breddade uppgiften för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Vi reglerar när uppgifterna ska få sparas, hur länge de ska få sparas och när människor ska underrättas. Det här finns med för att hitta en balans i ett så här komplicerat ärende. Det är väl balanserat. Slutligen, herr talman, kan vi konstatera att det nu pågår en slutspurt i Sveriges så kallade största gangstermål i Södertälje. Här vet vi att dessa uppgifter har spelat en mycket stor roll i den våldsspiral som nu rullas upp i Malmö. Man har kunnat inhämta och bearbeta elektronisk information. Det kommer förhoppningsvis att leda till att färre människor i framtiden drabbas av mycket våldsam brottslighet. Det innebär också att de personer som har begått brottsligheten, hoppas jag, blir inlåsta ganska länge, för det är oacceptabelt. Vi värnar integritet, vi skyddar människor. Men det är svårt, för det är väl självklart så att ingen vill att vi ska ha dessa regleringar om de inte behövs. Jag tycker att propositionen är välformulerad och att vi har redovisat de krav vi har på garantier för integritet och medborgerliga rättigheter i övrigt. När Folkpartiet liberalerna kan stå bakom detta tillsammans med resten av regeringen och Socialdemokraterna är vi ärliga med en sak, att framtiden kommer att möta nya utmaningar. Vi har hållit på att reglera det här området i 30 år, och vi kommer att reglera det i 30 år till, för internet och ny teknik är ingen frizon. Det är inget High Chaparral där du gör vad du vill. Vi måste uppnå en balans och skapa ett fritt rum där alla får tillgång, inte den som är mest våldsam, mest kraftfull och som tänker begå värst brott. Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandets förslag till beslut och till propositionen. (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 11 Jens Holm (V)

Herr talman! Johan Pehrson sade någonting väldigt sant i sitt anförande, i alla fall en sak, att det handlar om avvägningar, helt enkelt vad som ska väga tyngst. Det är väldigt lätt att säga att jag är för integritet. Det kan vem som helst säga. Och jag instämmer i att det är viktigt att göra avvägningar från fall till fall. Vi i Vänsterpartiet tycker att teleavlyssning är ett stort intrång i en människas integritet, men om det handlar om misstanke om väldigt grova brott ska polisen efter beslut av åklagare kunna avlyssna grova brottslingars telefoner. Det är också någonting som används alltmer av polisen. Det är ett exempel. Men den generella avlyssningen, registreringen av helt vanliga människors vanor på internet, är det som vi vänder oss emot. Jag räknade upp FRA, Ipred, ACTA på global nivå och nu senast datalagringsdirektivet. Det är alla exempel på det som vi tycker leder till en form av övervakningssamhälle. I det här fallet tycker vi, precis som Datainspektionen, att ifall nu bara bötesbrott ska räcka för att man ska få hämta ut information om människor är det oproportionerligt. Det kommer att leda till en stor risk för att polisen kommer att lägga resurser på att jaga människor som i princip begår väldigt ringa brott, när de borde lägga sitt fokus på den grova brottsligheten. Det är därför som vi är emot ändringarna i lagen om elektronisk kommunikation.

Johan Pehrson (FP)

Anf. 12 Johan Pehrson (FP)

Herr talman! Naturligtvis kan man vara emot detaljer i det här och tycka att vi ska reglera annorlunda. Jag har full respekt för det. Jag vill bara säga att mitt anförande gick ut på att frågan är beredd under ganska lång tid. Det är liksom ingenting som någon kom på för två veckor sedan och skrev en proposition, utan frågan är prövad under en mycket lång tid. Därmed har också beredningen varit ytterst seriös, tycker jag. När det gäller balansfrågan kan jag bara konstatera att Vänsterpartiet i stort sett alltid säger nej. Varenda gång vi har en debatt i den här frågan säger Vänsterpartiet nej, nej, nej och med samma argument. Men det är bra att du erkänner att den som är misstänkt för att systematiskt mörda små barn ska kunna telefonavlyssnas. Det är ett steg framåt. Så måste jag i alla fall tolka ditt inlägg. Men några gränser i övrigt vet jag inte om ni är beredda att dra, för varje gång som vi har ändrat den här gränsen och utökat möjligheterna till telefonavlyssning har Vänsterpartiet varit emot det. Men någon massmördare ska kunna avlyssnas. Det är ett steg framåt från Vänsterpartiet. Här är det balans. Vi hörde på inläggen här att det finns de som tycker att det här är för menlöst. Propositionen är en strömskena som vi försöker gå på. Vi balanserar människovärde, integritet, effektivitet och rättssäkerhet. Någon tycker att det är helt menlöst, att här behöver det blåsas på. Sverigedemokraterna hade ju ett sådant inlägg här nyss: Här ska det registreras mer. Ni säger att här ska det inte registreras. Ursäkta, jag är en tråkig mittenpolitiker. Jag försöker balansera. Det är en liberal tradition att väga argument mot varandra, att hitta balans i samhället och se till att det blir så öppet, så tryggt och så fritt som det bara är möjligt. Men det går ju alltid att angripa varenda detalj och säga att det är för lite eller för mycket. Jag konstaterar att Vänsterpartiet tycker att det är för mycket. Sverigedemokraterna tycker att det är för lite. Och jag är väldigt nöjd, Jens Holm.

Jens Holm (V)

Anf. 13 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tycker nog att Johan Pehrson i den här frågan ligger närmare Sverigedemokraterna är Vänsterpartiet. Det är lite av en ytterlighetspolitik som man bedriver när man vill registrera alltmer av vad människor gör på internet. Även om det har sin grund i polismetodutredningen förstår jag inte poängen med att polisen ska få ut abonnentuppgifter när det handlar om ringa brott och när vi vet att en och en halv miljon människor fildelar. Det är dessa människor som kan drabbas av de ändringar som Johan Pehrson och andra i eftermiddag, tyvärr, troligen kommer att rösta för. Du talade med stor entusiasm och trovärdighet, Johan Pehrson, om att komma åt äckliga gubbar på nätet, hatbrott och sådana saker, och det ska man verkligen ta på stort allvar. Men det jag tycker att du och många andra glömmer bort i den här debatten är utgivarna och vad de har för ansvar. Allt fler tidningar går nu mot modererade kommentarsfält och inlägg, alltså att man ser att det inte är något angrepp på någon person innan man släpper ut det eller att man snabbt som attan i efterhand rensar bort attacker på enskilda. Det tycker jag är helt rätt. Vi måste se till att de som lägger upp hemsidor och de som har tidningar på nätet tar ett större ansvar. Man kan inte hela tiden ropa på polisen och tro att polisen ska lösa allting. Jag tror nämligen inte att det här kommer att leda till något större verktyg för polisen. I dagens Svenska Dagbladet säger Björn Sällström från Rikskriminalen att de har den information som de behöver redan i dag när det handlar om att bekämpa barnporr och andra hemska saker på nätet.

Johan Pehrson (FP)

Anf. 14 Johan Pehrson (FP)

Herr talman! I vår argumentation i både proposition och betänkande är vi tydliga med att när det gäller grövre barnporrbrott är det inget problem i dag. Men det här handlar om gromning, förtal, olaga hot och den typen av förföljelser som förstör livet för mängder av unga människor, och Folkpartiet står på deras sida. Vi tycker att alla ska ha tillgång till internet, inte bara den som är störst, fränast och värst utan också människor som utsätts för hot. Vi ser det som en del av samhället, och vi älskar verkligen ny teknik. Men Jens Holm sade förut att vi ska bejaka den. Vadå bejaka? Det är ungefär som att säga att jag bejakar bilen, men vi har inga trafikregler, eller att vi har uppfunnit yxan, så nu kan vi använda den utan att vara olagliga. Det är ju jättekonstigt. Om man utsätts för ett brott, oavsett om det är i kammaren, på Sergels torg eller på internet, har jag ingen annan lösning än att det är polisen i vårt land som ska lösa det. Det är en del av det liberala samhällskontraktet att vi tror att detta sköter myndigheterna, och vi har kommit ifrån tiden när det var öga för öga, tand för tand och vi trodde på våldsmonopolet. Då måste polisen ha den möjligheten. Dessutom blir det motsägelsefullt när Jens Holms säger att vem som helst kan ta reda på en IP-uppgift i dag, så det kan ju inte vara så svårt. Det är väl anonymiteten i det här som Jens Holm ytterst är ute efter. Ska internet vara till för alla är det viktigt att polisen vid misstanke om brott kan bekämpa det. Vi tycker olika. Jag tycker att fildelning är dåligt, och jag tycker att snatteri är dåligt. Jag tycker att det är fel att inte hålla sig till upphovsrättsinnehavarnas regler. Jag tycker också att det är fel att stjäla småsaker på Åhléns. Jag tycker att båda sakerna är fel. Polisen kommer aldrig att ägna sig åt att jaga dem som stjäl dubbeldajm eller felaktigt laddar ned två filmer. Men det är väl ändå rimligt att de kan utreda båda brotten?

Johan Linander (C)

Anf. 15 Johan Linander (C)

Herr talman! I dag debatterar vi, och ska fatta beslut om, ett antal viktiga frågor. Jag trodde inte att det här skulle bli en fildelningsdebatt. Det är inte riktigt det som betänkandet handlar om, men det finns tydligen en del som har för avsikt att debattera fildelning i stället. De frågor som vi fattar beslut om är viktiga för att polisen ska kunna utreda brott, men de är också viktiga för att öka rättssäkerheten. Precis som föregående talare var inne på har det här behandlats och utretts i en rad olika utredningar de senaste åren. Jag kan också berätta att jag själv satt med i en politisk referensgrupp 2006-2007. Vi försökte ta reda på i vilken omfattning som polisen använder den här typen av uppgifter. Det är inte så svårt att titta på hur polisen får ut trafikuppgifter enligt rättegångsbalkens regler. Vi får varje år en skrivelse från regeringen. Där står hur ofta man har använt den här typen av uppgifter och om det har varit effektivt. Vi kan tycka att vi ska förbättra detta, och det pågår också. Det är inga problem. Men det finns ytterligare en lag, nämligen lagen om elektronisk kommunikation, och polisen kan få ut precis samma uppgifter genom den lagen. Det är två olika lagar, men man kan få ut samma uppgifter. Då försökte vi ta reda på hur ofta polisen använde sig av lagen om elektronisk kommunikation för att få ut den här typen av uppgifter. Svaret var att det inte fanns någon sådan statistik. Varje polismyndighet sköter det här för sig, och det förs ingen statistik över det totala. Till slut fick vi fram en bedömning. Det var inget säkert resultat men en bedömning att polisen hade fått ut ungefär 8 000 uppgifter under ett år. Då ska man komma ihåg att samma år fick polisen ut ungefär 1 000 uppgifter enligt rättegångsbalkens regler, det vill säga det som vi får den årliga skrivelsen om. Åtta av nio gånger som polisen får ut den här typen av uppgifter finns inte med i den årliga skrivelsen. Vi som satt i den politiska referensgruppen hade alla samma syn: Det här är inte rättssäkert. Åtta av nio gånger som de här uppgifterna kommer ut går polisen direkt till teleoperatören och får ut uppgifterna. Det görs ingen rättslig prövning för att de ska få ut dem. Sedan har ytterligare utredningar tittat på detta. Det är för väl att vi äntligen kommer fram till en ny lagstiftning där vi plockar bort möjligheten att få ut den här typen av uppgifter via lagen om elektronisk kommunikation. Det är rättegångsbalken som ska gälla, och därmed ställs det krav på att domstol ska avgöra huruvida polisen ska få tillgång till uppgifterna. Det är en klar förbättring ur rättssäkerhetssynpunkt. Det kan man visserligen säga nej till om man vill, men då ska man komma ihåg att dagens lagstiftning kvarstår. Då kommer polisen även fortsättningsvis att kunna plocka ut de här uppgifterna genom lagen om elektronisk kommunikation utan rättslig prövning. En annan sak som man säger nej till om man säger nej till dagens förslag är den ökning av rättssäkerheten som också kommer att ske genom att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska utöva tillsyn över den här inhämtningen av trafikuppgifter. Herr talman! Sedan måste jag också göra en liten utläggning om detta med trafikuppgifter. I debatten, och inte minst i medier inför vår debatt här i dag, har det varit en beklaglig sammanblandning av vad som är trafikuppgifter och hur man kan få ut den typen av uppgifter och vad som är abonnemangsuppgifter och hur man kan få ut den typen av uppgifter. Trafikuppgifter är till exempel vem som ringer vem och var en person befinner sig när man ringer samtalet. Det är en typ av trafikuppgifter. Det är klart integritetshotande om sådana uppgifter kommer ut, det vill säga precis var jag befann mig och vem jag hade kontakt med. Abonnemangsuppgifter eller, som de ibland kallas, kataloguppgifter är vem som har vilket telefonnummer. Det kan även handla om hemliga telefonnummer. Det kan också handla om vem som har vilket IP-nummer vid ett bestämt tillfälle. Det är alltså redan i dag olika regler för när polisen kan få ut trafikuppgifter och abonnemangsuppgifter. Så kommer det även fortsättningsvis att vara. Blanda inte ihop det och säg att i dag får man bara ut uppgifter när det gäller mord och grova narkotikabrott och i framtiden får man ut uppgifter när det gäller fildelning. Så har det låtit, men då har man totalt blandat samman två olika sorters uppgifter. Jag ser att klockan går snabbt, så jag ska fortsätta med det jag hade tänkt säga. Detta har också Johan Pehrson varit inne på. Vi har inte samordnat våra inlägg här i dag. Det finns personer i samhället som tror att internet ska vara en plats där man får göra vad man vill. Vi ska ha ett fritt och öppet internet, och så tror man inte att vi ska ha några regler. För mig är det så att vi ska ha ett fritt och öppet internet, och vi ska ha samma regler där som vi har i den vanliga världen. Det tycker jag är jätteviktigt att påpeka. Ska vi ha ett långsiktigt hållbart internet där vi alla kan känna oss hemma och där barn kan få söka runt måste vi också ha regler för hur vi får bete oss mot varandra. Tyvärr ser vi att den typen av brott där man använder internet för till exempel bedrägerier växer fram, och det gäller också försäljning av narkotika. Det finns också en annan typ där internet blir själva brottsplatsen. Man lägger ut smygtagna bilder på varandra. Vuxna söker sexuella kontakter med barn, så kallad gromning. Förtal, förolämpning och annan typ nätmobbning blir allt vanligare och är allt jobbigare för många. Jag är själv småbarnsförälder. Mina barn är ännu för små för att surfa runt på nätet själva, men jag kan tänka mig hur fruktansvärt svårt det måste vara att se kränkande bilder på sitt barn eller falska kränkande påståenden cirkulera runt på internet, och man kan ingenting göra för att få bort dem för gott. Det måste vara en fruktansvärd känsla för barnet men också för föräldern. Problemet i dag med den här typen av brott är att även om man vänder sig till polisen kommer polisen med all sannolikhet att lägga ned undersökningen eftersom man inte kan få ut vem som hade det IP-numret. Även om man vet från vilket IP-nummer som inlägget gjordes, som bilder lades ut eller påstående gjordes kan polisen inte få ut den typen av uppgifter, och undersökningen läggs ned. Kvar står barnet som kränkts och den maktlösa föräldern som också lider, precis som barnet. Vi ska ha ett fritt och öppet internet. Det ska vara ett internet utan censur, men vi ska inte ha ett internet utan regler. Och om man har regler måste reglerna kunna följas upp, och de som begår brott måste också kunna utredas och i slutändan straffas för detta. Visst kan man, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet, säga att abonnemangsuppgifterna inte ska lämnas ut. Det är klart att man kan göra den bedömningen, men då ska man också rakryggat stå för att man inte vill göra det möjligare för polisen att utreda gromning, det vill säga när vuxna söker kontakt med barn. Man vill inte göra det enklare för polisen att utreda den typen av förtal, kränkningar och nätmobbning som tyvärr pågår. Man kan också göra som Sverigedemokraterna och säga att gränsen för när abonnemangsuppgifter ska lämnas ut ska sänkas men inte för ett visst brott. Det är helt i strid med svensk rättstradition. Låt mig gissa att Lagrådet skulle sparka bakut inför en sådan lagstiftning. Herr talman! Jag beklagar att jag har överskridit min talartid. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Caroline Szyber (KD)

Anf. 16 Caroline Szyber (KD)

Herr talman! De senaste åren har vars och ens rätt till sitt privatliv och frågan om människors integritet i ett alltmer digitaliserat samhälle debatterats flitigt. Mycket av integritetsdebatten kretsar kring nationella och internationella bestämmelser som syftar till att stärka rättsväsendets kamp mot brott, terrorism och fientliga angrepp. Här är det särskilt viktigt med avvägningar utifrån integritetsperspektivet till följd av de tvångsmedel och det våldsmonopol staten har till sitt förfogande. Fokus i betänkandet är att öka rättssäkerheten och integritetsskyddet vid avvägningen av användningen av de brottsbekämpande myndigheternas inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation samtidigt som effektiviteten i brottsbekämpningen upprätthålls. Genom uppgifter, exempelvis från mobiltelefoner, kan polisen bland annat kartlägga hur ett brott planerats och hur misstänkta personer agerat under och efter brottet. Tillgång till sådana uppgifter är ofta avgörande för att polisen ska kunna klara upp allvarliga brott. Det finns flera exempel där polisen använt dessa uppgifter för att kartlägga och lösa brott, bland annat när det gällde självmordsbombaren i Stockholm och det kända helikopterrånet. För all inhämtning kommer följande att gälla: inhämtning ska bara få ske i vissa särskilt angivna syften, det ställs krav på betydelsen för uppgifterna i det syfte för vilka de inhämtas och en proportionalitetsbedömning ska göras. Det tål att upprepas: Tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation kommer även framöver att kräva domstolsbeslut. I polisens och Tullverkets underrättelseverksamhet ska beslut om inhämtning fattas av myndigheten. För att uppgifter som inhämtats i underrättelseverksamhet ska få användas i en förundersökning krävs dock tillstånd. Herr talman! Förra veckan bjöd ministrarna Maria Larsson och Beatrice Ask in till ett seminarium om barnpornografi och barnsexhandel. Dessa brott gör oss väldigt upprörda. På seminariet berättade representanter från Rikspolisstyrelsen om det arbete de gör. De berättade hur arbetet kunnat förbättras avsevärt genom internationellt utbyte av bilder som hjälper till att lokalisera både offer och förövare. Dessutom finns nu ett rättsfall där det är tydligt att tele- och internetavlyssning spelat en avgörande roll. I december 2011 dömdes en man i Kristianstads tingsrätt för fem grova sexbrott mot barn. Polisen tipsades om mannen när amerikanska FBI avslöjade en stor pedofilhärva med förgreningar i 14 länder. Polisen satte då in hemlig telefon- och internetavlyssning. När den misstänkte höll på att planera fler barnvåldtäkter i Filippinerna slog polisen till. I dag har de brottsbekämpande myndigheterna ofta begränsade möjligheter att effektivt kunna utreda dessa brott. Med denna lagändring kommer de att ges bättre redskap, vilket är viktigt för att kunna lösa brotten. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Anton Abele (M)

Anf. 17 Anton Abele (M)

Herr talman! När riksdagen i dag fattar beslut om den nya lagen om elektronisk kommunikation får polis och åklagare äntligen de verktyg som de så länge efterfrågat just för att kunna hjälpa alla dem som årligen utsätts för brott på internet. Det är ett stort steg framåt. Vi talar ofta om hur internet och den digitala utvecklingen påverkat våra dagliga liv. De positiva aspekterna, såsom den snabba kommunikationen via sociala medier, internets roll som ett demokrativerktyg och andra fantastiska möjligheter i samband med den digitala världens utveckling, är många. Samtidigt börjar allt fler att se och förstå de utmaningar som den snabba utvecklingen fört med sig. Numera får vi allt oftare läsa om baksidorna med den digitala utveckling som skett de senaste åren. Brotten som begås på internet ökar ständigt. Kränkningar, förtal och hot på internet hör för många numera till den krassa vardagen. Kommentarsfälten på ett antal stora svenska tidningar är numera förhandsmodererade då situationen blivit ohållbar vad gäller anonyma och kränkande inlägg. Herr talman! Det är tydligt att många tar sig större friheter på internet än i verkligheten. Självklart är det betydligt lättare att skriva kränkande saker sittandes bakom en datorskärm, och dessutom göra det anonymt, än att skriva dem i verkligheten. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det som är olagligt att säga eller skriva i verkligheten också är det på internet. Det verkar dock inte alla ha förstått. Alltför många på internet verkar totalt sakna kunskap om etik och moral samt om de lagar som faktiskt gäller. Dessutom har det faktum att lagstiftningen under många år släpat efter öppnat upp för ett slags anonym arena där man kan skriva och göra nästan vad man vill utan att bli straffad för det - så länge brottet straffas med enbart böter. Fram till i dag har nämligen i princip alla polisanmälningar av brott på bötesnivå, såsom kränkningar, hot och förtal på internet, lett till att förundersökningen lagts ned. Ingen gärningsman kan bindas till brottet eftersom polisen saknar befogenheter att spåra förövarna. Lagen, som den sett ut fram till i dag, medger nämligen inte att abonnemangsuppgifter lämnas ut vid brott som straffas med endast böter. I och med den nya lagen som riksdagen i dag fattar beslut om kommer polisen att äntligen ges möjlighet att begära ut abonnemangsuppgifter även för brott med bara böter på straffskalan. Det är en konkret åtgärd och precis den förändring som behövs för att de brottsbekämpande myndigheterna effektivt ska kunna spåra personerna bakom dessa brott. Herr talman! När vissa i denna kammare hävdar att yttrandefriheten nu är i fara kan man inte annat än ta sig för pannan. Det kommer inte att bli någon skillnad vad gäller friheten att yttra sig. Det som alltid varit olagligt att skriva och säga i verkligheten kommer även fortsättningsvis att vara det, så också på internet. Skillnaden blir att de brottsbekämpande myndigheterna ges möjligheter att utreda och därefter lagföra den som begått brottet, något som hittills inte varit möjligt. Avslutningsvis vill jag, herr talman, ställa två frågor till dem som tänker rösta nej till detta viktiga lagförslag. Har ni mött någon av de personer som dagligen hängs ut, kränks eller hotas på internet? Vad är ert råd till de drabbade personerna för att härda ut? Att rösta nej i dag är verkligen ett svek mot alla dessa människor. Om man inte får kränka eller hota någon på gatan, tala då om för mig varför det skulle vara tillåtet på internet. (Applåder)

Mathias Sundin (FP)

Anf. 18 Mathias Sundin (FP)

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka avslag på propositionen. Trots att jag yrkar avslag vill jag dock säga att det är positivt att lagen reformeras. Det har beskrivits på ett bra sätt av bland annat Johan Linander varför den nuvarande ordningen inte på något sätt är optimal. Mitt nej i dag är därför inte något evigt nej, att lagen aldrig ska reformeras, men det är ett nej till det som vi har att ta ställning till i dag. Låt mig så kortfattat som möjligt förklara detta. Det handlar om att när staten i form av datalagringsdirektivet sett till att en mängd trafikuppgifter, en mängd uppgifter om vårt privatliv, lagras och sparas, och vi nu diskuterar hur staten ska få tillgång till dessa uppgifter, är det rimligt att vi höjer ribban något för det. Datalagringsdirektivet innebär att det lagras och sparas vem vi ringer till, vilka vi sms:ar med, varifrån vi ringer, när samtalet ägde rum och vem som har abonnemanget. Man behöver inte ens vara uppkopplad för att lagringen ska ske. Samma sak gäller för mejl och för andra aktiviteter på internet. Det är alltså en mängd information samt allt det andra som regleras genom den kommande lagstiftningen. En mängd information sparas och lagras, och då tycker jag att det är rimligt att något höja ribban för när staten och de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till den informationen. Detta ska ses i ljuset av, och det är mycket viktigt, alla de lagar som på senare år klubbats igenom - FRA-lagen, Ipred, datalagringsdirektivet och så vidare. Allt i de lagarna behöver inte vara dåligt, värdelöst och kasst. Men tillsammans blir det en väldigt tydlig trend av mer övervakning, vilket är oroväckande. Det betyder inte att man ska avskaffa allt detta eller att man ska ha det på precis motsatt sätt. Men jag tycker att balansen har tippat över åt fel håll till för mycket övervakning. Vi måste hitta den balansen igen. Vi kan delvis göra det via den här lagstiftningen genom att höja ribban något för när man ska få tillgång till dessa uppgifter. Jag ska ta två exempel på vad det skulle kunna innebära att skärpa lagstiftningen. Om man olovligen ser till att få tillgång till några av dessa uppgifter trots att man inte fått tillstånd till det är det böter eller två års fängelse på straffskalan. Jag tycker att det vore rimligt att skärpa straffen för ett sådant brott för att visa allvaret. När nu staten har tillgång till det här ska det vara väldigt hårt bestraffat om någon inte följer till exempel de lagar som vi stiftar här i dag. Det tycker jag är en mycket rimlig skärpning. Sedan har vi en annan fråga som är väldigt komplicerad - vilket hela det här är. Det är frågan om skäligen misstänkt person. Det har många gånger tidigare i debatten, framför allt när det gäller datalagringsdirektivet, hänvisats till att det måste finnas en skäligen misstänkt person och att det ska beslutas i domstol. Så är inte fallet i dag, och så kommer inte fallet att vara framöver till exempel i delar av polisens verksamhet. Det kan vara rimligt i vissa fall. Det är väldigt bra om polisen kan ha koll på mc-gäng till exempel. Men polisen borde inte ha exakt samma tillgång till information om oss som inte tillhör mc-gäng. Det är inte något lättreglerat område; jag är fullt medveten om det. Men jag tycker att vi har hamnat lite snett här i dag. Jag respekterar er som drar gränsen på ett annat ställe för den här lagstiftningen. Ni har varit inblandade i frågan länge, som många har beskrivit. Den har beretts och man har gjort avvägningar. Men för mig landar den så pass snett att jag måste rösta nej. Politik handlar väldigt mycket om kompromisser inom och mellan partier och över blockgränser, och så måste det naturligtvis vara, annars kommer vi inte framåt någonstans utan sitter bara och röstar hur som helst. Men politik är också att säga ifrån när man tycker att något har gått för snett, och det gör jag nu, herr talman.

Johan Pehrson (FP)

Anf. 19 Johan Pehrson (FP)

Herr talman! Jag vill bara för tydlighetens skull yrka avslag på Mathias Sundins yrkande och klarlägga att jag yrkar bifall till propositionen.

Beslut

Beslut: 2012-05-10

12 förslagspunkter, 5 acklamationer, 7 voteringar

Webb-tv: Beslut

10 maj 2012

Protokoll med beslut

2012-05-10

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Avslag på regeringens förslag om utlämnande av abonnemangsuppgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ju6 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 1.

Reservation 1 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (MP, V)
S	93	1	0	18
M	91	0	0	16
MP	0	21	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	0
V	0	17	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	260	39	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Utlämnande av abonnemangsuppgifter vid misstanke om immaterialrättslig brottslighet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar 6 kap. 22 § första stycket 2 regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkt 8 i denna del och avslår motionerna
2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 5 och
2011/12:Ju6 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 2.

Reservation 2 (MP, V)
Reservation 3 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (MP, V)
S	94	0	0	18
M	90	1	0	16
MP	0	21	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	0	17	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	241	58	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Registrering av abonnemangsuppgifter för kontantkort

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ju239 av Sven-Erik Bucht (S).

Reservation 4 (S)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (S)
S	0	94	0	18
M	91	0	0	16
MP	21	0	0	4
FP	21	0	0	3
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	0
V	17	0	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	206	94	0	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Brottslighetens svårhetsgrad för tillstånd till hemlig avlyssning i förundersökning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar 27 kap. 18 § regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkt 4 i denna del och avslår motion
2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 2.

Reservation 5 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (SD)
S	94	0	0	18
M	91	0	0	16
MP	20	1	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	17	0	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	279	20	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Tillstånd till hemlig avlyssning kopplat till person

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ju257 av Robert Halef (KD).

6. Brottslighetens svårhetsgrad för tillstånd till inhämtning av uppgifter i underrättelseverksamhet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar 2 § regeringens förslag till lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkt 1 i denna del och avslår motion
2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 3.

Reservation 6 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (SD)
S	94	0	0	18
M	91	0	0	16
MP	21	0	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	17	0	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	280	19	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Utökad användning av överskottsinformation

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar
a) 27 kap. 23 a § regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken och
b) 21 a § regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkterna 4 och 6, båda i denna del, och avslår motion
2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 1.

Reservation 7 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (SD)
S	94	0	0	18
M	91	0	0	16
MP	21	0	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	0	19	0	0
V	17	0	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	280	19	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Lokaliseringsuppgifter om minderåriga försvunna personer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar 6 kap. 22 § första stycket 3 regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkt 8 i denna del och avslår motion
2011/12:Ju5 av Kent Ekeroth (SD) yrkande 4.

Reservation 8 (SD)

9. En samlad integritetsskyddsmyndighet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ju6 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 9 (MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (MP, V)
S	94	0	0	18
M	91	0	0	16
MP	1	20	0	4
FP	20	0	1	3
C	18	0	0	5
SD	19	0	0	0
V	0	17	0	2
KD	19	0	0	0
-	0	0	0	1
Totalt	262	37	1	49
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Regeringens årliga skrivelse om hemliga tvångsmedel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Ju6 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 3.

Reservation 10 (MP, V)

11. Regeringens övriga lagförslag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet,
2. lag om ändring i lagen (0000:00) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i rättegångsbalken med den ändringen att 27 kap. 25 § ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
5. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
7. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
8. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
9. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott,
10. lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott, och
11. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
allt i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet har föreslagit ovan.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:55 punkterna 1 i denna del, 2, 3, 4 i denna del, 5, 6 i denna del, 7, 8 i denna del och 9-11.

12. Behandling av lagrade uppgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2012:127) om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

Var är ärendet nu?

Beslut

Brottsbekämpande myndigheter får ökad tillgång till elektronisk kommunikation (JuU8)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Brottsbekämpande myndigheter får ökad tillgång till elektronisk kommunikation (JuU8)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Avslag på regeringens förslag om utlämnande av abonnemangsuppgifter

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Utlämnande av abonnemangsuppgifter vid misstanke om immaterialrättslig brottslighet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Registrering av abonnemangsuppgifter för kontantkort

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Brottslighetens svårhetsgrad för tillstånd till hemlig avlyssning i förundersökning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Tillstånd till hemlig avlyssning kopplat till person

6. Brottslighetens svårhetsgrad för tillstånd till inhämtning av uppgifter i underrättelseverksamhet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Utökad användning av överskottsinformation

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Lokaliseringsuppgifter om minderåriga försvunna personer

9. En samlad integritetsskyddsmyndighet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Regeringens årliga skrivelse om hemliga tvångsmedel

11. Regeringens övriga lagförslag

12. Behandling av lagrade uppgifter