Anf. 107 Karin Svensson Smith (MP)
Herr talman! Vi nås hela tiden av nya obehagliga nyheter när det gäller klimatförändringarna. Flera av oss undrar nu vad som händer. Det spännande med vad Trump håller på med nu är att vi som företräder klimatet i många fall har stora delar av näringslivet på vår sida. De inser att det inte är fråga om, som det var tidigare, näringslivet å ena sidan och miljön å den andra. Klimatförändringarna hotar själva basen av mänsklig verksamhet, våra liv, vårt företagande, skogens tillväxt, vattenförekomst med mera. Fler och fler kommuner blir varse detta.
Vad ska vi då göra? Jag är glad över att den rödgröna regeringen tar flera initiativ som verkligen flyttar fram positionerna med bränslebyte, det vill säga reduktionslag, och andra frågor som vi har debatterat i ett annat betänkande. Det är också en poäng att framhålla frågan och ge förutsättningar för medborgarna att göra sina egna val.
Den uppgift vi har framför oss är inte liten. Ungefär tio ton koldioxid per år orsakar invånarna i Sverige. Vi behöver komma ned till ett ton. Hur klarar vi den förändringen?
Regeringen bygger ut spårtrafiken så gott det går. Vi gör många andra saker, till exempel ändrar prisrelationer mellan bil och andra transportslag. Vi står för en flygskatt, till skillnad från dem som bara säger att klimatet är viktigt men inte vågar stå för ett styrmedel som leder dit.
Vad kan vi göra? Jo, med cykeln kan man över en natt förändra sin egen klimatpåverkan. Vi gynnar även elbilar, men en sådan är vanligtvis lite dyrare än en cykel.
Det finns en stor potential att arbeta med. Jag kan förstå frustrationen över att den nationella cykelstrategin inte innehåller mer. Jag kan själv peka på flera andra saker som borde finnas med i den. Men det får ändå ställas i perspektiv till vad alliansregeringen gjorde under sina åtta år vid makten. Man tillsatte en cykelutredning. Det var väl bra. Men vad blev det för resultat av den beredningen? Under våra tre år har vi knappt genomfört något av de förslagen. Det är inte utredningar som gör världen bättre. Det är inte utredningar som ger människor större möjligheter att ta ansvar för sina egna fotavtryck på jorden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor
Sveriges cykelstäder har tryckt på för att det ska finnas ett mål. Det gör de alldeles rätt i. Allt i politiken är verkligen inte bra, men det vi svenskar berömmer oss för och som Sverige bland annat är känt för är nollvisionen. Den är en effekt av ett tydligt mål. Man räknade på det maximala antalet döda och svårt skadade i trafiken, satte upp årtal och åtgärdsstrategier, utvärderade och skruvade på olika instrument, och man klarade de första delmålen.
Vi får här i Sverige motta många besök från andra länder. De undrar hur vi har gjort. Det handlar om målmedvetet arbete, och det fungerar bara med ett mål.
Det handlar också om medel. Jag kommer själv från den kommun som - inte för första gången - i år har blivit utsedd av Cykelfrämjandet till årets cykelkommun, enligt alla mätningar som finns redovisade i den årliga cykelvelometern.
Vad gör vi i Lund så att 40-50 procent av alla personresor i staden sker med cykel? Jo, vi behandlar cykeln som ett eget transportsätt, inte som ett tillbehör till bilen. Det är egentligen det mest grundläggande. Förvisso driver vi i Miljöpartiet på i de frågorna, men det är inte jättesvårt att få med sig de andra partierna. Alla vet att det finns en stor andel cyklister bland alla potentiella röster för partierna. Motståndet mot att göra det bra för cyklister är inte så stort.
Det finns indragna stopplinjer vid de flesta korsningar. Om fler ska cykla måste de känna sig säkra och vara någorlunda trygga med att risken för att skadas i trafiken är liten. Om cyklarna står framför bilarna i korsningarna, så att cyklisterna passerar först när det slår över till grönt, är risken för att de ska skadas av en lastbil eller bil mycket mindre.
Jag är stolt över att det tack vare våra påtryckningar har blivit lagligt för vuxna cyklister att själva välja var de vill cykla. Det roliga när cyklingen bland vuxna ökar är att det är fråga om alla sorters cyklister, alltifrån den gamla tanten som cyklar sakta och unga människor i lycrakläder till barn och föräldrar med särskild cykelkärra. Alla måste få plats i trafiken. Då är det bättre för både gångtrafikanter och bilister att de snabba cyklisterna själva kan välja om de vill befinna sig på cykelstigen eller ute i gatuutrymmet. Det var en olycka i min egen kommun, där cyklisten blev dömd trots att det var bilisten som körde på honom, som lite grann föranledde debatten.
Det här handlar också om en rättvis fördelning av gatuutrymmet. Orättvisorna ökar i världen, och jag är bland de första som vill bidra till att försöka minska dem. I det arbetet kan man titta på hur många människor som förflyttar sig på det ena eller det andra sättet. Det är också rimligt att fördelningen av gatuutrymmet står i proportion till dem.
Kan vi vara nöjda om alla gör som i Lund? Nej, det kan vi absolut inte vara. Den undersökning som Region Skåne har gjort visar att potentialen för att ännu fler ska välja cykel i stället för bil är stor i Skåne. Av alla som pendlar i Skåne skulle hälften kunna göra en cykelresa på 30 minuter till jobbet när hastigheten är 15 kilometer i timmen. Vi kan inte vara nöjda förrän alla tar den möjligheten i anspråk.
Men för detta måste det finnas bra cykelvägar överallt. Trots att jag står bakom hela betänkandet och yrkar avslag på reservationerna är det en poäng att se över möjligheten till markåtkomst. Sedan får vi återkomma till den frågan. Om Trafikverket ska kunna planera för gena cykelstråk och ta potentialen för cykelturism till vara måste vägarna göras raka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor
Jag har själv cyklat på Kattegattleden. Där finns en omväg på ungefär nio kilometer på grund av att en enskild markägare har vägrat tillåta bygget av en liten bro som korsar vederbörandes mark. Cykelvägen kan vara intressant som en turistled, särskilt som de nio kilometerna omväg har stora höjdskillnader för att vara i Halland, men cykelvägen är knappast ett alternativ för den som vill cykelpendla varje dag mellan, i det här fallet, Varberg och Falkenberg.
Jag var på ett seminarium som ordnades av Visita. I Sverige har turismen en stor ekonomisk betydelse, och jag gissar att den inte blir mindre framöver i takt med att det blir trångt i de stora städerna i Europa. Då är det fler som vill njuta av det som ännu finns kvar av frisk natur och ren luft i Sverige. Kombinationen av små företag, turism och cykelleder är en alldeles utmärkt idé, och då krävs tillgång till mark för att bygga bra cykelvägar.
Miljöpartiet hade nyligen kongress. Ministrarna fick några få minuter per person för att presentera för oss kongressombud vad de gör. Vad gjorde då Sveriges miljöminister? Hon hade säkert kunnat tala om plast och andra frågor hon sysslar med, men hon hade med sig en cykel upp på scenen. Hon berättade om det som är grunden, ideologin, i Miljöpartiet, nämligen att vi står för solidaritet med kommande generationer och andra i världen. Miljöpartiet står också för frihet. Kombinationen av de två grundläggande begreppen, symboliserat av ett enda fordon, ger cykeln som det bästa alternativet.
Det är mycket bra med kollektivtrafik, och vi behöver mer kollektivtrafik som alternativ till bil om miljömålen ska klaras. Men då måste vi ändå förhålla oss till tidtabeller, linjedragningar och att åka tillsammans med andra. Cykeln ger en oöverträffad frihet att förflytta sig i tid och rum utan att ha planerat sin resa i förväg. Det är frihetsaspekten.
Vid till exempel marknadsföring av lägenheter till försäljning, snygga kläder eller andra prylar är trenden att smyga in cykeln i annonserna som ett tillbehör för att visa att man är modern. Så var det inte för några år sedan. Detta har alltså på förekommen anledning blivit en sorts symbol för att man tillhör framtiden och inte dåtiden.
Lund är bra, och Skåne är bra. Men vi har också nära till andra sidan Sundet, där vi kan studera Köpenhamn. Köpenhamn har utvecklats, från att vara en veritabel bilstad, till Europas och världens cykelhuvudstad. Filosofin bakom detta myntades med hjälp av ett begrepp som nu kallas 8-80.
Vad betyder det? Jo, det betyder att om man planerar staden så att den är bra för 8-åringar och 80-åringar är den bra för oss alla. När 8-åringar kan få utrymme att leka och när de kan ta sig säkert till och från skolan med cykel - vilket alldeles för få barn i Sverige gör - samtidigt som 80åringar känner sig trygga i miljön är staden bra för oss alla.
Det är särskilt bra att alla i olika åldrar är ute eftersom det är ett bra sätt att minska den grogrund för främlingsfientlighet och misstänksamhet som finns när man inte ser varandra i ögonen. På det viset är cykling ett demokratiskt och bra sätt att göra staden bättre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor
Köpenhamn har just nu en ganska radikal borgmästare. Han har fått kritik för att han inskränker bilisternas möjligheter att parkera i Köpenhamn. Han förnekar inte på något sätt att det är en tydlig ambition. När han fick kritik för att han inte tillgodoser bilisternas önskemål om parkeringar svarade han: Jag är mycket trygg med det. 9 procent av alla personresor i Köpenhamn sker, enligt den senaste mätningen, med bil. Jag står bakom de övriga 91 procenten.