bet 2008/09 UbU14

Betänkande 2008/09:UbU14

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
10 juni 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Kårobligatoriet avskaffas (UbU14)

Det så kallade kårobligatoriet avskaffas den 1 juli 2010. Kårobligatoriet innebär att studerande vid universitet och högskolor måste tillhöra en studentkår. Medlemskap i en studentkår blir nu frivilligt. Syftet med förändringarna är att införa ett modernt system för studentinflytande. Studentkårer vid ett universitet eller en högskola ska även i fortsättningen ha rätt att utse studentrepresentanter i universitetets eller högskolans styrelse och andra organ inom lärosätet där studentrepresentanter ska utses. Universitetet eller högskolan ska efter ansökan utse en studentsammanslutning att vara studentkår. En studentkår ska ha som huvudsakligt syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier vid lärosätet. Verksamheter för studentinflytande i universitetens och högskolornas organ ska stödjas med statsbidrag. De skattelättnader som studentkårer, nationer och deras samarbetsorgan har i dag ska finnas kvar. Men skattelättnaderna för fakultetsföreningarna vid Stockholms universitet försvinner.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-04-02
Justering: 2009-05-05
Trycklov till Gotab och webb: 2009-05-11
Trycklov: 2009-05-11
Reservationer: 3
Betänkande 2008/09:UbU14

Alla beredningar i utskottet

2009-04-02

Kårobligatoriet avskaffas (UbU14)

Det så kallade kårobligatoriet avskaffas den 1 juli 2010. Kårobligatoriet innebär att studerande vid universitet och högskolor måste tillhöra en studentkår. Medlemskap i en studentkår blir nu frivilligt. Syftet med förändringarna är att införa ett modernt system för studentinflytande. Studentkårer vid ett universitet eller en högskola ska även i fortsättningen ha rätt att utse studentrepresentanter i universitetets eller högskolans styrelse och andra organ inom lärosätet där studentrepresentanter ska utses. Universitetet eller högskolan ska efter ansökan utse en studentsammanslutning att vara studentkår. En studentkår ska ha som huvudsakligt syfte att bevaka och medverka i utvecklingen av utbildningen och förutsättningarna för studier vid lärosätet. Verksamheter för studentinflytande i universitetens och högskolornas organ ska stödjas med statsbidrag. De skattelättnader som studentkårer, nationer och deras samarbetsorgan har i dag ska finnas kvar. Men skattelättnaderna för fakultetsföreningarna vid Stockholms universitet försvinner. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-05-20
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:UbU14, bet 2008/09 UbU14

Debatt om förslag 2008/09:UbU14

Webb-tv: bet 2008/09 UbU14

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 215 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Kan man över huvud taget lita på högskoleminister Lars Leijonborg? Varför ska man tro att det han säger i dag spelar någon som helst roll i morgon? Jag tvingas ställa dessa allvarliga frågor mot bakgrund av regeringens hantering av kårobligatoriefrågan. Jag hade förväntat mig att Lars Leijonborg skulle vara i kammaren i dag när vi diskuterar det som han har beskrivit som den tredje stora frihetsreformen i Sverige. Det är något provocerande att han inte är här och försvarar de förslag som han har lagt fram för Sveriges riksdag. Den 29 mars 2007 skrev nämligen regeringen kommittédirektiven till utredningen om avvecklingen av kår- och nationsobligatoriet. De skrev: Utredningen ska utifrån en kartläggning av konsekvenserna av obligatoriets avveckling föreslå nödvändiga åtgärder för att säkerställa och stärka ett modernt studentinflytande och god studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor. I dag den 20 maj tvingas vi konstatera två saker. För det första: Regeringen har utformat propositionen så att studentinflytande riskerar att slås i spillror och att granskningen av högskolornas kvalitet kraftigt försämras. För det andra: Regeringen lägger därutöver på ett antal nya uppgifter på högskolorna utan att skjuta till en enda ny krona för detta arbete. Det kommer att betalas med lägre utbildningskvalitet. Sammantaget är detta djupt ansvarslöst mot alla som verkar i den högre utbildningen i dag. Men det innebär också en rejäl blåsning av studentkårerna runt om i landet som trodde att högskoleministern talade sanning när han och de borgerliga partierna gång på gång deklarerade att de skulle slå vakt om studentinflytandet när kårobligatoriet skulle avskaffas. I dag vet vi att det bara var prat. Jag vet att det är många engagerade studenter runt om i landet som följer den här debatten, som hoppas på ett annat beslut, som vill ha svar på frågor och som framför allt vill förstå vad det är som händer. Jag vill därför ta några minuter i anspråk och tala om min och socialdemokratins syn på den här frågan. Jag är stolt över hur svenska universitet och högskolor i dag ser på studenterna. Vi har skapat ett världsunikt studentinflytande som många universitet runt om i världen avundas. Det unika är inte bara att vi har studentrepresentanter på alla nivåer på universiteten. Nej, det unika är också att vi inte bara ser studenterna som passiva konsumenter av utbildning utan också som viktiga medaktörer i akademin. Vi vet alla av egen erfarenhet att organiserade och oberoende studenter haft förmågan att lyfta fram brister i utbildningskvaliteten, samtidigt som de ofta har presenterat genomarbetade förslag till förbättringar. Studentmedverkan är, precis som OECD och Riksrevisionen nyligen konstaterade, kvalitetsdrivande för högskolornas utbildning. Vi i Sverige har visat att kritiskt tänkande och ansvarstagande i akademins värld inte bara behöver vara en abstrakt idé, utan att det faktiskt också kan utövas i praktiken. Frågan om studenternas inflytande ska utövas genom att det är obligatoriskt att vara med i en särskild kår eller nation har varit omtvistad i decennier. Och det har funnits olika åsikter inom snart sagt alla partier, också i mitt eget. Men för oss socialdemokrater har aldrig principen om obligatoriskt medlemskap varit avgörande. I centrum har alltid stått det oberoende studentinflytandet och det viktiga studiesociala arbetet som kårerna bedriver. I hela Sverige finns i dag tusentals studentrepresentanter som utvecklar utbildningarna, förbättrar studenternas levnadsvillkor och skapar viktiga mötesplatser. Låt mig vara lite konkret. När studentens handledare och examinator, som ska sätta betyg, hamnar i konflikt med varandra och studenten riskerar att bli underkänd och inte få sitt betyg, då finns studentkåren där och ligger på universitet att ta sitt ansvar så att studenten inte hamnar i kläm. När det händer att lärare diskriminerar eller trakasserar enskilda studenter, då finns kåren där. Man ger personligt stöd till studenten och kan ligga på ledningen och visa på det som har skett för att den ska ta sitt ansvar och rätta till det. När den nya studenten flyttar till den helt nya studiestaden, på vinst och förlust utan bostad men med färskt intyg på att han eller hon kommit in på en reservplats på sin drömutbildning, då finns ofta kåren där för att hjälpa till med sitt kontaktnät och till och med kanske med sin egen bostadsförmedling. Nu blir studentkårerna av med 80 procent av sina säkra inkomster och får ett år på sig att ställa om. Det finns säkert några kårer som kommer att klara det. Men förtjänar inte alla studenter ett stöd och en bra kvalitet i sin utbildning? Behöver inte alla studenter ett starkt studentinflytande? Studentkårerna startade dagis för studenters barn. Det var studenterna som grundade Studenthälsan. Det var studenterna som drev på så att det byggdes många nya studentbostäder. Att det skapades föreningar gav liv, kultur och identitet till många städer. Det här gjorde de för att studenterna kunde organisera sig, skapa starka organisationer och blev tagna på allvar. Därför vill jag säga till Sveriges organiserade studenter: Ge inte upp! Fortsätt ert engagemang och håll ihop! Ni har visat vad studenter i samverkan kan åstadkomma. Jag är övertygad om att demokratin stärks av ert arbete och att akademin behöver er. Vi socialdemokrater och våra vänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit tydliga med att vi gärna löser frågan om kårobligatoriet och studentinflytandet i brett samförstånd, också över blockgränsen. Därför var det positivt att alla partier var eniga om att utreda hur studenternas inflytande kunde behållas och förbättras om kårobligatoriet avskaffades. Den statliga utredaren lade fram ett realistiskt förslag i vilket de flesta högskolor och studentkårer kunde instämma i huvuddragen. Regeringen har nu kastat stora delar av utredarens förslag i papperskorgen och helt ignorerat remissinstanserna, som gav en öronbedövande kritik till det framlagda förslaget. Det är inte konstigt att rektorer och studentkårer runt om i landet är upprörda. Den moderatstyrda regeringen föreslår nu att studentkårerna bara ska få behålla en femtedel av sina intäkter. Alla realistiska bedömare inser att detta kommer att få ganska dramatiska konsekvenser för verksamheten runt om i landet. För mig handlar frågan ytterst om utbildningskvalitet. Hur ska vi se på studenternas roll i framtidens utbildningssystem - som passiva konsumenter av utbildning eller som aktiva, kreativa medaktörer som bidrar till sin egen utbildning, till det akademiska samtalet och kunskapsutvecklingen i samhället? Vi socialdemokrater kommer att rösta nej till regeringens proposition, eftersom Lars Leijonborgs förslag är ett direkt hot mot kvaliteten vid universitet och högskolor. Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkande UbU14. (Applåder)

Anf. 216 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag kan bara instämma med föregående talare när det gäller Lars Leijonborgs frånvaro när vi här i kväll debatterar en viktig fråga. Jag tycker att han borde ta ansvar för att vara här och helt enkelt lyssna på de frågor som vi har till honom. Han har ansvar för detta så jag tycker att han borde vara här, men tyvärr har han valt bort denna viktiga debatt. Herr talman! I propositionen Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande föreslår regeringen att det inte längre ska vara obligatoriskt med medlemskap i en studentkår eller annan studentsammanslutning för studerande vid högskolor och universitet. Högskolorna ska framöver själva besluta vilka studentsammanslutningar som ska få ställning som studentkårer eller vilka som ska ha rätt att utse studeranderepresentanter. Ett statsbidrag på 30 miljoner kronor ska årligen fördelas till högskolorna till verksamheten för studentinflytande. Det föreslås också att högskolorna bör ta ansvar för studiesociala insatser. Sedan förslaget om kårobligatoriets avskaffande har utskottets ledamöter fått ett flertal protestbrev och debattartiklar från allmänheten och framför allt från studerande, studentkårer och rektorer vid olika högskolor runt om i landet. Det finns anledning att vara orolig och kritisk till förslaget om kårobligatoriets avskaffande. Högerregeringen har inte tagit denna oro på allvar och inte lyssnat på studenterna och de professionella vid de olika lärosätena. Herr talman! Det är betryggande att vara vänsterpartist och i opposition då vi inte är ensamma om att starkt motsätta oss högerregeringens så kallade studentreform. Sedan den här högerregeringen tog över makten har de finansierat i stort sett varje förändring i högre utbildning genom nedskärningar på annat håll i högskolan. De har konsekvent vägrat att investera med nya pengar. Herr talman! Vi i Vänsterpartiet är tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet eniga om att anslagen till högre utbildning bör öka och kvaliteten i utbildningarna stärkas. Studentinflytande handlar ytterst om utbildningskvalitet. Det handlar om hur vi ska se på studenternas roll för att utveckla och påverka kvaliteten i utbildningen. Vid en internationell jämförelse har Sverige ett unikt studentinflytande tack vare en god lagstiftning, aktiva studentaktörer och en aktiv studentrörelse. Studentrepresentanter som på ett aktivt sätt deltar med ett unikt perspektiv på allt kvalitetsarbete som sker på lärosätena är i dag enormt viktiga för att garantera och tillvarata studenternas inflytande. Erfarenheter från Australien visar att kårobligatoriets avskaffande medfört ett antal negativa effekter vad gäller studentinflytandet och att utbildningens kvalitet har halverats. Det är svårt att se varför studieinflytandet i Sverige skulle möta ett annat öde om det blir avhängigt frivilliga medlemsavgifter och ett lågt statligt bidrag. Till exempel pekar den undersökning som har genomförts vid högskolan i Borås tydligt på en sak, att studenterna tycker att det är helt okej att betala kåravgift så länge det är obligatoriskt. Det är bara 0-20 procent av studenterna som skulle kunna tänka sig att betala om kårobligatoriet avskaffades. Herr talman! Vänsterpartiet var berett att medverka till en förändring av studentkårerna med utgångspunkt i det förslag som utredaren Erland Ringborg presenterade i betänkandet Frihet för studenter - om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas . En nödvändig förutsättning för att vi skulle stödja ett sådant förslag i en proposition är dock att statsbidraget till studentkårernas verksamhet inte är mindre än vad som föreslås i betänkandet. Regeringens förslag frångår utredningen just på denna viktiga punkt. Det statsbidrag som föreslås är mindre än en tredjedel av vad många remissinstanser menar är ett minimum. Verksamheten vid studentkårerna blir stympad och möjligheten att utöva sitt inflytande försämras. Alternativet är att högskolorna tvingas skära ned i andra delar av verksamheten för att stärka studenternas inflytande. Även förslaget att högskolorna bör ha ett tydligt ansvar för sociala insatser är begränsat i jämförelse med betänkandet. I propositionen sägs det att dessa insatser ska vara direkt kopplade till studenternas studiesituation medan utredningen talar om att insatserna ska ha anknytning till studiesituationen. Vi hade önskat att regeringen hade tagit denna fråga på lite större allvar eftersom Studiesociala kommittén inte behandlade dessa frågor. Riksdagen bör därför avslå propositionen Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande . Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation. (Applåder)

Anf. 217 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! För drygt ett år sedan var jag glad och tänkte: Äntligen kan vi genomföra den visserligen lilla men principiellt viktiga förändringen att se till att studenterna också får en frihet att själva bestämma vilka föreningar de ska och inte ska vara medlemmar i. När utredningen, som alla partier i utbildningsutskottet var överens om, kom med ett förslag kände vi i Miljöpartiet att det fanns en grund att bygga på, att vi hade något som kan hålla för framtiden och att vi hade en tydlighet. Vi kanske inte tyckte att förslaget var perfekt i alla delar, men det fanns något mycket bra. Det var också så det uppfattades av samhället i övrigt. Det var tydligt att många såg att detta kunde bli jobbigt och att det fanns några nackdelar men att det ändå var en början och något att bygga vidare på. Jag och Miljöpartiet tycker att det är viktigt att man själv får bestämma vilken förening man ska vara med i. Denna principiella inställning får dock inte rycka undan mattan för allt studentinflytande, tycker vi, och därför var det så bra att det kom ett någorlunda balanserat förslag. Som vi har hört tidigare i dag är studentinflytandet i Sverige unikt och viktigt. Vi är nog alla överens om att det ger en unik kvalitet där de som grundutbildningen är till för, nämligen de som studerar på den, har en möjlighet att ha ett formellt inflytande och inte är utlämnade till olika lärares godtycke. Många bedriver säkert en bra undervisning och har bra kontakt med studenterna, men kravet på formellt inflytande står i högskolelagen, och för detta har vi haft kårerna på universiteten som har bedrivit denna verksamhet på ett mestadels unikt och imponerande sätt med självbestämmande. Det rimliga borde vara att man vill bevara detta. Det borde vara utgångspunkten. Det var i alla fall utgångspunkten för utredningen. Förutom studentinflytandet bedriver kårerna som sagt mycket annan verksamhet. Den studiesociala verksamheten är extra viktig att nämna. Det är viktigt att se att människor är något mer än det man presterar i yrkeslivet eller studierna. Vi har en rörlighet över landet bland studenter, vilket är bra. Då är det extra viktigt att det finns en möjlighet att få ett socialt liv utanför studierna. Det är en enorm kvalitetsfaktor för såväl studierna som människorna. Så här dagen före folknykterhetens dag skulle jag önska att vi härifrån kunde säga att den studiesociala verksamheten inte bara kommer att vara pubverksamhet utan även något annat. Jag är dock rädd att vi inte kan göra det. Precis som med studentinflytandet riskerar propositionen, om den inte avslås eller förändras, att innebära en kraftig försämring för den studiesociala verksamheten på kårerna i landet. Hade man gått på utredningens linje hade det sett annorlunda ut. Den invändning jag tänker koncentrera mig på gäller pengarna. Utredningen föreslog att man skulle ge 310 kronor per helårsstudent till studentinflytandet och 30 miljoner till den studiesociala verksamheten. Det är inte jättemycket pengar. Totalt blir det 95 miljoner plus 30 miljoner kronor. I stället valde regeringen att lägga 30 miljoner kronor på studentinflytandet, vilket enligt regeringen blir 105 kronor per helårsstudent. Det är dock ingen indexering, och när studentkullarna ökar blir det en kontinuerlig minskning samtidigt som vi får räkna med att det kommer att förekomma inflation i Sverige. Förutom att man i utgångsläget bara ger en tredjedel av de föreslagna pengarna till studentinflytandet och inga pengar alls till den studiesociala verksamheten kommer pengarna att minska på sikt. Jag hoppas att så inte blir fallet utan att vi kan reda upp detta. Men för det krävs det ett regeringsskifte, som jag i och för sig tror att vi kommer att få. Man kan fråga sig om det finns någon smart uträkning bakom detta som visar att det nog ändå ska gå vägen. Jag har lusläst propositionen och andra papper, men jag kan inte hitta någon beräkning bakom varför man föreslår just denna summa. Man har väl tänkt att studenterna kanske ändå är värda 30 miljoner av statsbudgeten, åtminstone just nu. Det känns uppriktigt sagt som ett hån. Man borde åtminstone redovisa varför man har kommit fram till en viss summa. Redan de 310 kronor som föreslogs av utredningen menade många remissinstanser var ett absolut minimum för att man skulle kunna upprätthålla studentinflytandet. Jag är beredd att hålla med. Det var inte jättemycket pengar, men det var ändå något man kanske hade kunnat enas om. I stället har man ett anslag som inte tar hänsyn till antalet studenter och som dessutom är en tredjedel. Det sägs i propositionen att universiteten kanske är intresserade av att betala detta, för de vill väl också ha ett bra studentinflytande. När jag har varit runt på universiteten är många rektorer noga med att påpeka att de uppskattar det som studentkårerna gör. De ser med fasa på den proposition som läggs fram här. "Fasa" är kanske inte deras uttryck, men det är min tolkning av det hela. I stället för att lyssna på detta har man sagt att universiteten kanske kan använda en del av pengarna till grundutbildningen för detta. Det är riktigt illa. Då ska man alltså, för att kunna ha studentinflytande, vara tvungen att dra ned på kvaliteten, en kvalitet beträffande vilken den borgerliga regeringen inte ens har velat nå upp till den satsning som vi gemensamt från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern föreslog i höstas. Det är onekligen konstigt. Förutom det sätter man sig i ett beroende av högskolorna om studentinflytandeperspektivet ska vara beroende av att högskolorna ger pengar. Jag tror att många högskolor ger pengar oavsett vad studenterna säger, men en sådan form av incitament är direkt skadlig för möjligheten hos många människor att våga säga det de anser. Allt detta och annat kanske man ändå borde ha beskrivit i propositionen. Man kan tycka att det är värt det. De här 65 miljoner kronorna behövs så väl på annat håll, till exempel till skattesänkningar för dem som har mest pengar. Då kan det vara vettigt att ta de här konsekvenserna. Men man undrar om de här konsekvenserna har utretts. Uppriktigt sagt: När jag gick igenom konsekvenserna för kårerna såg jag att det inte står mycket om detta. Det står i praktiken ingenting om konsekvenserna, som jag ser det. I stället står det till exempel: "I övrigt får studentsammanslutningarna söka alternativa finansieringskällor samt anpassa verksamheten till de förutsättningar som kommer att gälla." Det är förstås en konsekvens att man är tvungen att dra ned på verksamheten. Och det förstod vi, men det är ändå inte rimligtvis en konsekvensbeskrivning. Det rimliga vore väl ändå att man beskrev vad det fick för konsekvenser för verksamheten - inte att den är tvungen att dras ned. Det förstår ju var och en. Om man däremot lyssnar på studentkårerna, vilket jag har gjort, hör man att det här kommer att bli ett hårt slag. Det kommer att innebära stora problem för kårernas möjlighet att bedriva ett vettigt studentinflytande och för studenterna de närmaste åren. Eventuellt kanske man kan hämta upp det senare, har det sagts mig. Jag är ändå full av respekt för de människor som jobbar på detta och ser och försöker anpassa sig till förutsättningarna, fast de är så bisarra. En annan lite bisarr del i det hela är skattefrågan. Det är ju så att kårerna och nationerna vid Lunds och Uppsala universitet kommer att undantas från olika beskattningar. Det kan man ha olika åsikter om. Jag tror att det kan vara vettigt. Men det konstiga är den särbehandling som uppkommer i och med detta. Det skrivs uttryckligen i propositionen att detta inte gäller fakultetsföreningar vid Stockholms universitet, som i praktiken bedriver samma typ av verksamhet som nationerna vid Lunds och Uppsala universitet. Det är också så att det tidigare fanns nationer vid andra universitet. Skulle sådana starta kommer de inte att få det heller. Kanske ännu konstigare är den särbehandling man gör av kårerna vid de högskolor och universitet i Sverige som inte har en statlig huvudman. Det gäller framför allt Chalmers och Jönköping. Där skriver man uttryckligen att de inte ska få någonting som de andra får. Man frågar sig varför. Lagrådet har också varit mycket kritiskt mot den här uppdelningen, framför allt när det gäller fakultetsföreningar, och ser helt enkelt att det här inte är ett rimligt system. Jag är beredd att hålla med. Därför har vi också lagt fram ett förslag om att åtminstone kunna rätta till detta lite. Förutom det lilla förslaget vill vi i Miljöpartiet att vi ska följa utredningen och att vi ska ge studenterna frihet i form av frihet från kårobligatoriet. Men jag vill säga att ännu viktigare för oss i Miljöpartiet är den frihet som inte kommer med kårobligatoriets avskaffande, utan det är den ekonomiska frihet som vi föreslår i form av höjt studiemedel med 900 kronor bara på bidragsdelen. Det är en stor frihetsreform som är mycket viktigare, tror vi. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 2 och reservation 3.

Anf. 218 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Riksdagen har i dag att debattera förslaget om att avveckla kårobligatoriet. Innan jag går in på lite argumentation för detta ska jag bara framföra en hälsning från högskole- och forskningsministern att han önskade att vara med på debatten i dag - jag vill för protokollet säga att det var den tydliga ambitionen - men att debatten i kammaren i dag i tidigare ärenden har dragit ut på tiden så att han dessvärre inte har möjlighet att delta. Han är hemskt ledsen för detta. Vi debatterar alltså att avveckla kårobligatoriet. En student vid ett universitet eller en högskola måste i dag vara medlem i en studentkår. Det är obligatoriskt, en skyldighet, en plikt, ett tvång - ett krav för att över huvud taget få studera vid högskola. Obligatoriets vara eller icke vara har varit en fråga på den politiska agendan under rätt lång tid. Frågan sträcker sig historiskt tillbaka till 1600-talet. På den tiden införde man ett obligatorium för att kunna hålla ordning på och övervaka studenterna. Situationen ser naturligtvis helt annorlunda ut för kårer och nationer liksom för studenterna i dag jämfört med hur det var för 350 år sedan. En fråga som är aktuell och som varit uppe i några av de tidigare anförandena är principfrågan, om man tycker att det är rätt med ett obligatorium eller inte. Svaret från Moderaterna och kollegerna i alliansen är att vi inte tycker att det är rätt med ett obligatorium. Vi tycker inte att man ska tvinga personer att tillhöra en studentkår för att plugga vid en högskola. Det är självklart för oss att stå för föreningsfrihet - att kunna välja att vara med i en förening eller en sammanslutning. Lika självklart tycker vi principiellt att det ska vara att kunna välja att stå utanför om man så önskar. Det förslag vi i dag diskuterar innebär att från den 1 juli 2010 ska obligatoriet att vara medlem i en kår eller en nation avvecklas och att man därigenom själv kan avgöra. Jag tycker också att det kan vara på sin plats i samband med principfrågan att poängtera att det här inte innebär att vi på något sätt ifrågasätter vikten av studentinflytande och studenters deltagande i att utveckla utbildningar och lärosäten, tvärtom. Möjligheterna till inflytande är helt avgörande och en viktig förutsättning för kvalitetsarbetet på universitet och högskolor. Studiesocial verksamhet är också avgörande för att man som person ska få en bra studietid. Jag är övertygad, herr talman, om att de här perspektiven går att kombinera: å ena sidan principfrågan att själv som en vuxen person kunna avgöra om man ska vara medlem i en förening eller inte, och å andra sidan att kunna ha och värna en bra studentverksamhet och goda möjligheter till inflytande. Det är också det jag tycker har möjlighet att ske med det förslag som vi i dag diskuterar och om några veckor ska besluta om i riksdagen. Det här förslaget innebär i korthet att tvånget att vara medlem i en studentkår eller nation föreslås avvecklas från och med den 1 juli 2010. Det innebär också att studentkårer i framtiden på samma sätt som i dag har rätt att utse studeranderepresentanter i universitets och högskolors styrelser och i andra organ där så ska ske. Att alla studenter har rätt att tillhöra en studentkår innebär att 30 miljoner kronor avsätts varje år för att finansiera en grundläggande inflytandeverksamhet för kårerna. Det blir också en fortsatt generös skattefrihet som få andra i det svenska samhället har del av. Herr talman! Man kan också fråga sig om verksamheten och förutsättningarna för studentkårerna kommer att vara desamma med som utan ett obligatorium. Svaret på den frågan är naturligtvis nej. Med ett obligatorium är man garanterad intäkter och medlemskap, och utan ett obligatorium måste man förtjäna medlemmarnas förtroende på ett helt annat sätt än om man hade haft ett obligatorium. Under det arbete vi har haft de senaste åren i utbildningsutskottet - utredningar och diskussioner med regeringen - och efter att vi behandlat den här frågan har vi mött väldigt många synpunkter från studentkårer och företrädare för studentkårer. Det finns en oro. Jag förstår det, herr talman. Man vet vad man har, men man vet inte vad riktigt vad man får. Jag tycker kanske att det har varit lite för många domedagsprofetior och halvtomma glas som vi har mött i den typen av diskussioner. Låt mig utgå från min egen erfarenhet som student. Efter ett mångårigt engagemang i en studentkår kan jag konstatera att det generellt är bra verksamhet som sker vid landets studentkårer och nationer. Verksamheten är bra och uppskattad. Man gör ett bra jobb, och jag tror att man har goda förutsättningar att klara sig också utan ett obligatorium i ryggen. Det nya för kårer och nationer kommer att bli att man måste bli duktigare på att berätta om sin verksamhet. Man kommer att behöva bli duktigare på att beskriva på vilket sätt man gör skillnad för studenterna. Man kommer också att bli duktigare på att betjäna studenterna - kort och gott sammantaget att förtjäna medlemmarnas förtroende. Det kommande året fram till den 1 juli nästa år kommer att ställa krav på omställning, höga krav. Det tycker jag att man kan vara tydlig med. Jag tycker också att vi med det här samlade förslaget ger en lång framförhållning. Vi avsätter pengar och har viss lagreglering och annat så att man känner till förutsättningarna framåt. Till det har regeringen aviserat att man fram till avvecklingen också kommer att ge någon typ av stöd för att hjälpa till vid omställningen. Herr talman! Jag är övertygad om att om studentkårer och nationer går in i detta med kreativitet, med en positiv inställning och med rätt inställning kommer de att klara omställningen. Vi kommer fortsatt att ha en bra studentverksamhet för och av studenter. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 219 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Lars Hjälmered säger att man inte ska ifrågasätta studentinflytandet. Han är övertygad om att det går att kombinera. Jag tycker mig känna igen argumentationen. Hade vi inte en sådan diskussion om a-kassan? Avgiften till a-kassan skulle höjas och försäkringen skulle kraftigt försämras. Folk vill ju gå med i a-kassan. Det är väl bra? 500 000 människor lämnade försäkringen. Nu står regeringen där mitt i lågkonjunktur och växande arbetslöshet med över en miljon människor som står utanför försäkringen. Det är allvarligt. Nu säger man att det inte behöver bli så. Verksamheten kommer att gå vidare. Det krävs bara att man på ett bättre sätt berättar om verksamheten och betjänar studenterna lite bättre än vad Lars Hjälmered och jag gjorde när vi var aktiva i kåren. Man måste inse att det Lars Hjälmered och regeringen nu gör, och som utredningen pekade på, är att man faktiskt ställer kostnaderna för studentmedverkan mot lärarledd undervisningstid. Det är vad man de facto gör på universitet och högskolor. Högskoleledningar kommer att för att upprätthålla någon form av studiesocial verksamhet och ett studentinflytande behöva ta pengar från grundutbildningsanslaget. Varför sade ni inte innan att det var er idé? Jag tycker att det är en dålig idé. De frågor som måste ställas, Lars Hjälmered, är: Vilken beräkning har gjorts? Hur hög kommer avgiften att bli för att vara med i en studentkår? Det är avgörande för hur många som kommer att ha råd och tycka att det är värt att vara med i en studentkår. Det går inte att klämkäckt säga att det går bättre med lite bättre information, att då kommer folk att vara med. Det här handlar om fattiga studenter som måste få vardagen att gå ihop. Vad är egentligen regeringens bedömning av hur många som kommer att vara med i studentkårerna i framtiden?

Anf. 220 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Det kommer en del invändningar från Mikael Damberg. Allt kokar ned till att Mikael Damberg och jag tycker olika i principfrågan. Mikael Damberg tycker att man måste vara medlem i en studentkår när man pluggar vid en högskola. Jag tycker inte så. Jag tycker att det är en principiellt viktig fråga att avveckla obligatoriet. Vi som vuxna personer som studerar ska själva avgöra om vi vill tillhöra en studentkår eller inte. Du kan kalla mig naiv eller vad du vill, men jag tror att det finns goda förutsättningar. Jag kan se på min egen erfarenhet från många resor i landet till universitet och högskolor. Visst finns det en oro för vad som kommer att hända och hur detta ska falla ut efter en omställning. Men jag tycker att det finns goda förutsättningar. Det är en bra verksamhet, det är engagerade studenter och det är viktiga bitar. Det finns ett track record att falla tillbaka på där det framgår vad som har gjort skillnad, vad som har utvecklats, utbildningar, lärosäten och så vidare. Sammanvägt plockar vi hem principfrågan. Det handlar om långsiktiga spelregler. Man ska som student ha rätt att vara med i en studentkår. Man ska ha rätt att utse studeranderepresentanter till universitets och högskolors styrelser och andra organ. Vi ger pengar till den grundläggande inflytandeverksamheten. Vi tydliggör också lärosätenas ansvar i detta. Vi säger att de har ett ansvar när det gäller mottagningsverksamhet, arbetslivskontakter och annat. Det behöver inte innebära att lärosätena i alla lägen själva ska utföra detta. Mycket kan ske som det gör i dag, det vill säga i dialog, i samverkan, med studentkårerna eller att studentkårerna sköter detta fullt ut. Jag tycker att det är ett sammanvägt bra förslag som har goda förutsättningar att falla ut på ett bra sätt. Om man går in med kreativitet och rätt inställning till detta kommer kårerna att vara en uppskattad och bra verksamhet som kommer att ge goda resultat framgent.

Anf. 221 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Det blir bara prat, Lars Hjälmered. Det är optimistiska tankar och kreativitet som ska lösa detta. Regeringens egen utredare sade med anledning av direktiven till utredningen att det finns en påtaglig risk att reformen leder till en försvagning av och en försämrad kvalitet i både studenternas medverkan i högskolornas angelägenheter och den studiesociala verksamheten. Därför riggade han ett system för att garantera detta. Ni slaktar utredningens förslag och säger lite klämkäckt att med bättre information kommer detta att lösa sig. Det är inte så verkligheten ser ut. Du vet hur medverkan i kårvalen ser ut och hur det ser ut med medlemskapet för de studentföreningar som finns bland de fackförbund som organiserar studenter. Du kan titta på hur Moderata ungdomsförbundets medlemsstatistik ser ut och hur mycket av intäkterna som de facto kommer från medlemsavgifter till de politiska ungdomsförbunden. Titta på idrottsrörelsen i Sverige. Det är inte så att de lever på enbart medlemsavgifter. Vi har från samhällets sida tyckt att dessa organisationer spelar en viktig roll i våra samhällen, just nu när vi talar om kvaliteten i högskolan. Regeringens egen utredare har sagt att det måste vara på plats, annars finns det en risk att studentinflytandet slås sönder. Men sedan slänger ni den utredningen i papperskorgen och lägger hela ansvaret på dem som sitter där uppe. Ni ska bli lite mer kreativa. Ni ska berätta lite grann om vad ni har gjort. Det Lars Hjälmered aldrig lyckades berätta för sina studentkompisar ska ni lyckas med. Det är ett sjyst spel med hjälp av studentinflytandet i Sverige. Vilken beräkning har ni gjort? Vilken konsekvensanalys ligger till grund för förslaget? Hur hög kommer avgiften att bli för att vara med i en studentkår? Hur många kommer att vara med i studentkåren i framtiden i Lars Hjälmereds Sverige?

Anf. 222 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Jag tycker att Mikael Damberg drar ganska stora växlar på detta med tanke på att han bland mycket annat inte har koll på mitt eget engagemang i studentkårerna i Göteborg, i kårfullmäktige och andra organ och våra framgångar där. Det har varit på olika sätt. Baserat på min egen erfarenhet vet jag att det finns viktig studentverksamhet i kårens regi och långt vidare än de studentpubar som nämndes. Det är en bred och bra verksamhet. Jag bedömer att det finns goda förutsättningar. Man har gjort skillnad på Chalmers, Göteborgs universitet och en lång rad universitet och högskolor runt om i landet. Studentkåren utgör en utomordentligt viktig verksamhet. Du säger att det är tomma ord. Jag går in med tillförsikt och tror att studenterna kan ha ett fortsatt viktigt inflytande. Det blir en laglig grund att utse studeranderepresentanter. Det avsätts pengar för den grundläggande verksamheten. Det är generös skattefrihet och andra delar. Det lägger en grund. Det ska kombineras med det personliga ansvaret som student att vara med och finansiera den viktiga studerandeverksamheten. Vi får se hur det faller ut, Mikael Damberg.

Anf. 223 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Lars Hjälmered nämnde i sitt anförande att han inte ville ifrågasätta verksamheten. Tvärtom! Han menar att det går att kombinera studentinflytande och föreningsfrihet för studenter. Jag tror att det går att göra. Jag tror att det närmaste vi har kommit den lösningen är den utredning som presenterades tidigare men som regeringen nu helt struntar i. Det blir lite ironiskt när man säger att det går att kombinera. Det kommer förslag på hur det ska kombineras. Sedan används det som argument när man låter bli att kombinera de två sakerna och bara satsar på föreningsfrihet. Det är inte fel, men varför inte garantera studentinflytande och studiesocial verksamhet också? Jag kan inte låta bli att ställa en fråga, nu när Lars Hjälmered nämner kårerna i Göteborg. Jag som också är från Göteborg har pluggat på både Chalmers och Göteborgs universitet. Min bild är inte att kårerna är särskilt nöjda med detta. Jag skulle tycka att det vore intressant om Lars Hjälmered har fått en annan bild. Lars Hjälmered nämnde generös skattefrihet. Tycker Chalmers studentkår, som du har varit medlem i, att förslaget är en generös skattefrihet? Jag har fått information om att de anser att det här är ett riktigt dåligt förslag och är besvikna på att de ställs utanför och särbehandlas negativt. Det är väl ändå inte rimligt? Jag skulle därför vilja veta vad ni menar med denna generösa skattefrihet, särskilt för Chalmers studentkår? Borde man inte ge studentkårerna en faktisk möjlighet med pengar också?

Anf. 224 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Principiellt går Lage Rahm och jag egentligen in lika i frågan, nämligen att vi ifrågasätter obligatoriet som princip. Jag tror att vi också går in med en värdering att vi tycker att det är angeläget och viktigt med studenters inflytande. Sedan kanske vi landar i lite olika slutsatser vad gäller utredningen och det konkreta förslag som vi i dag diskuterar. Men Lage Rahm ger sken av att det inte finns några stödstrukturer, att det inte finns några pengar och att det inte finns några lagförslag. Det är precis tvärtom. Vi kommer att ha, som jag nämnde i mitt anförande, studententkårer i framtiden på precis samma sätt som i dag. De kommer att få möjlighet att utse studeranderepresentanter i universitets och högskolors styrelser och andra organ där så ska ske. Som student kommer man att ha rätt att tillhöra en studentkår. Vi avsätter pengar - men mindre än du önskar - till en grundläggande inflytandeverksamhet. Så visst sker det en del. En del handlar om skattevillkoren, som Lage Rahm var inne på. Vi kan ta Chalmers som exempel. Deras skattevillkor ändras inte med det förslag som vi i dag diskuterar. Man kan tycka att det skulle ändras och att de skulle ha andra regler i framtiden än de har i dag. Men de facto är det så att de skatteregler som vid Skatteverkets bedömningar har inneburit att Chalmers studentkår inte har betalat någon skatt vare sig i år, förra året eller ett antal år tillbaka ändras inte med detta beslut. Om allting fortsätter och Skatteverket gör samma bedömning kommer det att vara skattefrihet för dem också i framtiden. Det är alltså en generös skattefrihet för deras del och generösa skattevillkor i stort för landets studentkårer och nationer.

Anf. 225 Lage Rahm (Mp)
Herr talman! Jag förväntade mig nästan detta svar. Det är det enda svar som Chalmers studentkår har fått när de har frågat om detta. Jag tycker ändå att det är rimligt att man inte särbehandlar studentkårerna vid Chalmers tekniska högskola och vid Högskolan i Jönköping. Det är inte rimligt att man gör det. Många hävdar att reglerna inte ändras i praktiken. Men det har inte ordentligt fastslagits av riksdagen vilka regler det är som gäller i fråga om detta. Detta har varit en experimentverkstad, och det har inte fastslagits. Jag tycker att det är att smita undan frågan att säga att det inte ändras. Det rimliga är väl ändå att man tar ställning i det här läget när det för första gången står tydligt att Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping inte ingår och att man tar ansvar för det beslut som man tänker fatta och hävdar att det är bra att de särbehandlas negativt. Det kan man tycka. Men jag tycker inte att det är rimligt. Jag trodde att Lars Hjälmered skulle hålla med mig på denna punkt. Jag har aldrig sagt, och Miljöpartiet har aldrig hävdat, att det inte finns några stödstrukturer alls i fråga om detta och att man inte gör någonting alls. Det gör man. Det är klart. Det hade varit hysteriskt dåligt annars. Problemet är att man inte gör tillräckligt så att man faktiskt kommer att vara tvungen att antingen slå sönder studentinflytandet eller försämra kvaliteten på grundutbildningen. Det är inte ett rimligt val att ställa universiteten inför. Dessutom skulle det medföra att kårerna inte får tillräckligt självbestämmande. Bara för att man är väldigt kritisk till en stor försämring behöver det inte betyda att den är vettig. Jag kan säga så här: Om ni gör en försämring men inte gör den absolut sämsta försämringen gör inte det saken bättre. Det är fortfarande en kraftig försämring.

Anf. 226 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Jag kanske tolkade Lage Rahm fel i hans första replik. Men det intryck som jag fick av det han sade var att det inte sker någon typ av stöd, lagreglering eller annat. Det är precis tvärtom. Sedan kan vi dividera om det är tillräckligt och så vidare. Men man har rätt att utse studeranderepresentanter, det avsätts pengar och man har fortsatt skattefrihet. Jag ska förtydliga en sak beträffande Chalmers. Man kan säga att Chalmers borde lyftas in i dessa undantag som gäller för studentkårer och nationer vid statliga universitet och högskolor. Ja, det skulle man kunna framföra som en princip att förändra detta. Nu är det under översyn i största allmänhet. Men vi har bedömt att det inte är läge att göra detta i dagsläget utan landar i att allt annat är lika, och då förändras inte skattevillkoren för bland annat kårerna i Jönköping och Göteborg. Följande står också tydligt på de sista raderna på s. 18 i utbildningsutskottets betänkande 14 som vi nu diskuterar: "Studentkårerna vid fristående högskolor har hittills kunnat få skattebefrielse genom att de betraktats som allmännyttiga ideella föreningar. Skattereglerna för dessa kårer ändras inte på grund av beslutet om kårobligatoriets avskaffande." Jag tycker att det är ganska klart och tydligt vad det är som gäller i Chalmers- och Jönköpingsfallet.

Anf. 227 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Lars Hjälmered pratar om att detta är rätt och fel. Detta är inte någon filosofilektion om vad som är rätt och fel. Detta handlar om en realitet för människor som representerar studenter precis som Lars Hjälmered och jag representerar våra medborgare. Det är deras vardag. Vi vet att studenterna inte alltid har det så lätt. Jag kan förstå att du är från en elit och att de studenter som ni representerar kanske inte behöver detta stöd. Men när jag gick på universitetet hade jag själv egentligen inte behov av någon studentkår. Däremot behövde mina vänner det, och de var inte ens från ett annat land, utan de var från detta land. Här finns det också ett mycket hierarkiskt system. Även på universitet och högskolor finns det en maktelit. Därför är det viktigt att dessa studenter har representanter som är oberoende. Det är det som är viktigt. Lars Hjälmered menar att det finns pengar. Ja visst, men dessa pengar räcker inte. Utredaren och remissinstanserna säger att detta inte räcker. Det säger vi också. Varför lyssnar ni inte på detta?

Anf. 228 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Amineh Kakabaveh pratar om en elit som jag och kanske mina allianskolleger tycks företräda. Jag vet inte riktigt varifrån hon har fått detta. Det känns som en rätt skev uppfattning, om jag ska vara tydlig och klar på den punkten. Det förslag som vi lägger fram tycker vi är sammanvägt, där vi plockar bort kårobligatoriet och där vi tydliggör vilka lagliga, ekonomiska och andra förutsättningar som ska gälla framgent. Det innebär att man förändrar förutsättningarna för landets studentkårer och nationer och att de behöver jobba annorlunda. Mikael Damberg gjorde sig lustig över att det sägs att det gäller att förtjäna medlemmarnas förtroende och prata om vad man gör. Jag tror att det är rätt viktigt. Det betyder inte att man inte har gjort det i dagsläget. Men jag tror att det kommer att ställa ökade krav på att beskriva på vilket sätt man gör skillnad för studentkollegerna, att beskriva sin verksamhet och ge god service. Jag tycker återigen att det är viktigt att man tydliggör lärosätenas ansvar till exempel när det gäller mottagningsverksamheten. Det är viktigt att studenter kommer in på högskolan på ett bra sätt. Det är viktigt att man tydliggör lärosätenas ansvar när det gäller arbetslivskontakter. Men detta innebär inte, som jag nämnde förut, att lärosätena själva måste göra alla dessa uppgifter. Det kan ske i dialog med studentkårer och nationer. Man gör det tillsammans, eller också utför studentkåren själv denna typ av uppgifter. Men ytterst är det lärosätets ansvar. Då tycker jag att det blir en bra kombination av en viktig roll för studenterna med ett inflytande - påverka och jobba med utbildningens utveckling - och ett tydliggörande av vad som är lärosätets ansvar i detta. Vi tillför pengar, ger en laglig grund och annat för att lägga en grund för att det fortsatt ska kunna vara en bra verksamhet.

Anf. 229 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag ska förtydliga vad jag sade. Om man bor i Täby och i andra områden i till exempel Stockholm, vilket gäller även andra städer, kanske studenterna har det gott ställt och inte behöver detta stöd när de går på universitetet. Men arbetarklassens barn behöver faktiskt stöd. När jag gick på Socialhögskolan gällde exakt detta. Det innebär inte att arbetarklassens barn per automatik får problem. Men det är oftast de som hamnar i olika situationer och behöver representanter som är på deras sida. Har man pengar och har man kontakter klarar man sig alltid. Därför är det viktigt för mig som är vänsterpartist och socialist att också tänka på dessa aspekter. Det handlar inte minst om att vara oberoende. Här pratar man om inflytande när de flesta studentkårer och universitetslektorer från Lund, från Borås och från olika delar av Sverige har hojtat till. De säger nej till detta. Vänta, pengarna räcker inte! Omställningen kan ta lång tid. Det här kommer att försämra situationen. Det är ett frivilligt engagemang som ingen är beredd att betala för, inte högskolorna, inte staten, inte någon annan. Det är precis som du, Lars, som inte frivilligt vill betala extra skatt. Därför är det viktigt att försöka se till att man bevarar den möjlighet som finns tills man hittar en bättre lösning. Det är det vi i Vänsterpartiet har tyckt från början. Det är precis i enlighet med utredarens förslag. Därför är det viktigt att i dag se till att det här inte genomförs. Det är inte bra för studenterna.

Anf. 230 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Jag ska inte vidga dagens debatt på annat sätt än genom att säga att jag fortfarande tycker att Amineh Kakabaveh går ut lite snett när hon pratar om eliten och vilka personer det är man företräder. Det som genomsyrar alliansens skolpolitik är att vi fokuserar på kunskap för att möjliggöra klassresor i framtiden. Skolan har cementerat skillnader, och bakgrunden har större betydelse. Det är någonting som genomsyrar vår utbildningspolitik. Det är det vi håller på att förändra. Amineh Kakabaveh säger också att ingen är beredd att betala för verksamheten. Jag tror att det är precis tvärtom. Då pratar jag inte om 30 miljoner skattekronor varje år, utan om det faktum att min bild i grunden är att studentkårer och nationer har en fantastiskt bra och uppskattad verksamhet med duktiga personer som är engagerade, som gör skillnad och påverkar, som tar enskilda studenters sak och driver mot högskolan och som är med och påverkar hur man kan utveckla olika utbildningar och förbättra lärosäten. Jag tror att det finns en god förmåga att vara med och betala för detta, för det är viktigt, och man gör skillnad.

Anf. 231 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Vi debatterar utbildningsutskottets betänkande Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande . Det är inte första gången detta ämne är uppe för debatt i denna kammare. Jag vill betona de grundläggande värderingar som ligger till grund för det här förslaget, nämligen dem vi kan se i rubriken. Namnet på propositionen visar tydligt vad det handlar om, nämligen frihet och inflytande. Centerpartiet anser, liksom alliansregeringen, att rätten att själv få bestämma om man vill tillhöra eller inte tillhöra en sammanslutning är av grundläggande principiell betydelse i ett demokratiskt samhälle. Det är därför angeläget att kårobligatoriet nu avskaffas och ersätts av modernare former för studentinflytande. Jag är övertygad om att frivilligheten kommer att stärka kårernas legitimitet och stärka studentinflytandet. Det handlar inte om att man inte ska vilja vara medlem i kåren, utan det handlar om andra saker, om andra värden. Staten kommer också fortsättningsvis att ersätta kårerna för att möjliggöra en struktur för studentinflytande och utbildningsbevakning. Den summa per student som ersätts kan tyckas låg jämfört med den utredning som gjordes, och det har varit tydligt tidigare i debatten. Men regeringen bedömer att det ska räcka för att bedriva en grundverksamhet med studentinflytande. Meningen är inte att staten ska täcka samtliga kostnader som kårerna har i dagsläget, utan att man via en medlemsavgift med mera ska svara för en del av kostnaderna. Jag har stor respekt för de farhågor som bland annat SFS har lyft fram i det här ärendet. Givetvis kommer vi att följa på vilket sätt man arbetar med detta framöver för att se att studentinflytandet kan fortsätta att vara starkt. Herr talman! Enligt propositionen bör universitet och högskolor ha ett tydligt ansvar för studiesociala insatser som är kopplade till utbildningen. Förutom det som står i högskoleförordningen om att lärosätet har att ansvara för att studenterna har tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård, för att främja studenternas fysiska och psykiska hälsa framhålls ytterligare några områden där lärosätenas ansvar bör preciseras. Det gäller information i frågor som rör studiestöd, socialförsäkringar med mera, mottagningsverksamhet och arbetslivskontakter. Här måste lärosätena ta sitt ansvar. Herr talman! Det blir en spännande men nog också ganska jobbig tid för de förtroendevalda i kårerna runt om i Sverige. Jag vet att man har börjat förbereda sig, och det är bra. Det har påtalats att tiden är knapp och att man behöver stöd i omställningen. Då är det bra att det från departementets sida förbereds stöd under omställningsperioden för att stötta dem som genomför den. Det spännande måste ändå ligga i att vara med och utveckla ett mer modernt studentinflytande, att hitta nya former och utveckla det som tidigare har varit bra och lyfta det vidare med i arbetet. Vi kommer givetvis att följa utvecklingen, liksom regeringen kommer att göra och vi förutsätter att Högskoleverket men också varje lärosäte kommer att göra. Därför finns det ingen anledning att i dagsläget besluta om en utvärdering inom en viss tid av reformen. Jag vill avsluta mitt inlägg med att betona att studentinflytandet är lika starkt reglerat nu som tidigare. Kårerna ska vara kvar, för de gör ett mycket viktigt arbete. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande UbU14, Frihet och inflytande - kårobligatoriets avskaffande . (Applåder)

Anf. 232 Mikael Damberg (S)
Herr talman! När jag lyssnade på Ulrika Carlsson funderade jag på ett antal olika högskolestäder runt om i Sverige. Skövde är årets studentstad, har fått en enorm utveckling och har utvecklats väldigt positivt. Det är en framtidsinriktad stad som har stort självförtroende. Ronneby, Kristianstad - man kan se det på fler ställen. Vad vore dessa studentstäder utan studentkåren? Vad hade hänt med utvecklingen av de här städerna om vi inte hade haft starka studentkårer som varit med och drivit och stimulerat utvecklingen, haft idéer och varit med och samarbetat med både universitet och högskolor, men också med stad och kommun? Vad vore Visby och Gotland utan studentkåren och deras organisering? Vad hade hänt med utbildningen där? Ser Ulrika inga kopplingar mellan detta? Ser hon inte att studenternas engagemang har betytt oerhört mycket för de här studentorterna? Då blir det lite provocerande, måste jag säga, att det är "spännande" att nu bli av med fyra femtedelar av sina intäkter. Det är ett intressant sätt att beskriva saker och ting på - det är "spännande". Hoppas att man hittar några andra intäkter, så att man kan bedriva sin verksamhet. Det är spännande! Jag vänder på frågan: Tror du att det blir bättre eller sämre studentinflytande om man tar bort fyra femtedelar av de fasta intäkterna? Om det blir sämre, varför skrev ni då i direktiven till utredningen att den här förändringen skulle göras med lika eller bättre studentinflytande?

Anf. 233 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Jag är den första att skriva under på att högskolan och studentkåren har betytt mycket för Skövde, varifrån jag själv kommer, vilket Mikael Damberg är mycket väl medveten om. Självklart är det ett bra exempel. Jag har också vid ett flertal tillfällen haft kontakter i just denna fråga med studentkårerna. Jag har stor respekt för de svårigheter som man lyfter fram. Sedan kan du stå och vara lustig över att jag tycker att det är spännande. Men att gå in i ett förändringsarbete har en viss form av spänning med sig utifrån att man också är med och formar strukturer för ett framtida modernt studentinflytande. Det är på det sättet det här är uppbyggt. Vi ger möjligheten framåt. Jag nämnde i mitt anförande att jag tror att det kommer att bli en tuff period och att det kommer att behövas stöd genom olika insatser. Därför är det bra att departementet bland annat när det gäller omställningen presenterar ett stöd. Men det är också viktigt att studentkårerna själva är med och utformar det kommande stödet. Därför tror jag att det är bra att den här tidsperioden inte är alltför lång, eftersom det sker en omsättning också i studentkårerna, så att man kan genomföra det här arbetet med ett ganska sammansvetsat lag. Jag skulle vilja säga så här: Jag tror inte att det blir bättre på alla områden. Jag tror inte heller att det blir sämre på alla områden. Det kommer säkert att bli bättre på en del områden och sämre på andra områden. Men så blir det i ett utvecklingsarbete. På det här sättet tror jag att man kan stärka studentinflytandet. Precis som jag påtalade är det lika starkt reglerat som tidigare. Jag ser med tillförsikt fram emot att studenterna kommer att ta sin del för att utveckla det. Jag ser med minst lika stor tillförsikt fram emot att också lärosätena tar sin del. Jag vet att Högskolan i Skövde uppskattar den kår som man har vid sitt lärosäte och att Skövde kommun också uppskattar den. Det är därför som man har byggt upp den goda samverkan som man har med kåren, och man stöttar den på olika sätt.

Anf. 234 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag tycker fortfarande att det blir intressant att säga "spännande" när man står inför en ganska dramatisk neddragning av verksamheten. Det blir lite nyspråk över det hela. Då blir också modernt lika med mindre. Ett modernt studentinflytande heter egentligen mindre studentinflytande, enligt Centerpartiet. Det tycker jag är lite tråkigt. Regeringens egen utredare har nämligen skissat på ett program som visar på vad som krävs för att behålla ett starkt studentinflytande i Sverige. Nu gör regeringen och de borgerliga partierna en helt annan bedömning och drar kraftigt ned på detta. Då måste jag dra slutsatsen att det blir mindre studentinflytande. Då tycker jag att man ska säga "mindre" snarare än "modern". När det gäller omställning har utredaren också pekat på att det behövs en omställningsperiod för att kårerna ska klara av detta. Nu underkänner ni er egen utredning igen och säger att det är bra att det är så kort tid, och det är bra att det inte görs någon utredning av konsekvenserna av detta. Det här får följas lite lojt. Jag tycker att det blir lite nyspråk över det hela. Jag tror på studentkårerna och engagerade studenter. Jag tror att de kommer att göra underverk trots en väldigt svår situation. Jag tror verkligen det. Jag tror också att lärosäten kommer att ta sin del av ansvaret. Men att lärosäten tar sin del av ansvaret betyder ju att lärosäten ska ta pengar från utbildningsanslagen, det vill säga från kvaliteten i undervisningen, för att ge till studentkårer. Studentkårer ska nu sitta och förhandla och säga så här: Vi tycker att det är så viktigt att vi upprätthåller det här studentinflytandet, så nu måste vi ha mindre lärarresurser för att vi ska få mer resurser för att upprätthålla studentinflytandet. Det är en ganska elak förhandlingsposition att sätta i händerna på Sveriges studentkårer. Det blir inte så oberoende studentkårer när de är helt beroende av en högskolas välvilja. Om lärosätena tar sin del av ansvaret undrar jag: Varför ska man inte ge kompensation till lärosätena för att de tar sin del av ansvaret? Vi har haft hur många kvalitetsdiskussioner som helst i den här kammaren. Då borde det vara så att om vi vill att lärosätena ska ta ett ökat ansvar för kvaliteten ska de också få pengar för det. Det är så vi brukar diskutera.

Anf. 235 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Jag undanber mig att man lägger ord i min mun. Jag har inte sagt att det är bra att man inte gör en konsekvensbeskrivning, som Mikael Damberg insinuerade alldeles nyss. Jag håller inte med om att modernt är lika med mindre. Man kommer att få koncentrera sig och kanske skära bort en del av verksamheten, men studentinflytandet är fortsatt oerhört viktigt för att kåren ska kunna arbeta bra för det samhälle man finns i, för den högskola man finns i, framför allt när det gäller studentperspektivet på det hela. Sedan gällde det högskolans välvilja och vad som skulle ställas mot varandra och att det handlar om budgetmedel. Men när det gäller budget får man göra olika prioriteringar. Också utredaren gjorde den prioriteringen att han finansierade den här reformen med ett antal utbildningsplatser. Också där kan man se att det för studenternas del inte vore intressant att dra ned antalet utbildningsplatser. Därför är det komplicerat när du ska göra prioriteringar i alla former av verksamheter. Jag har förtroende för att högskolorna respekterar sina kårer och att man vill ha fria kårer. Det är det som ger en spänst i utvecklingen av studentinflytandet. Jag tror inte att den process som man nu inleder kommer att bli smärtfri, men jag tror att den kommer att kunna leda till att vi får ett modernt studentinflytande. Det behöver inte betyda att modernt är lika med mindre, utan det handlar om ett utvecklat studentinflytande som vi på olika sätt kan följa och vara beredda att också stötta på olika sätt.

Anf. 236 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Ulrika Carlsson nämnde en hel del saker. Ulrika Carlsson nämnde att regeringen bedömer att den här nivån skulle vara bra. Vad grundar sig den bedömningen på? Vad är det som är bra i att ge en tredjedel av utredningens förslag, som redan det blev kritiserat för att det kanske var för lite resurser? Vad kan man möjligtvis hitta på för beräkning som gör att det här skulle vara den rimliga nivån? Ulrika Carlsson nämnde att man ska ersätta kårerna för att möjliggöra studentinflytandet. Men tänk om studentinflytandet inte möjliggörs av så här lite pengar utan att det behövs mer och att man då är tvungen att ta från studenternas utbildningar! Vad är rimligt i det? Jag måste också vända mig mot Ulrika Carlssons benämning, att man ska jobba med ett framtida modernt studentinflytande. Var ligger det moderna i att minska pengarna till studentinflytandet så kraftigt, i att minska resurserna till studentinflytandet? Vad är det roliga och moderna i detta? Tänk om man då skulle ha ett ultramodernt studentinflytande! Det måste ju vara ett studentinflytande där kårerna är tvungna att betala till staten för att få ynnesten att leva upp till högskolelagen. Jag är fullt medveten om att den borgerliga regeringen inte föreslår något ultramodernt studentinflytande, men jag tycker att det är illa nog med ett modernt. Jag skulle vilja veta: Hur gör regeringen bedömningen att det här är en bra nivå?

Anf. 237 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Ja, om det är illa nog med ett modernt studentinflytande vet jag inte riktigt hur vi ska diskutera, om vi enbart ska stå här och leka med orden. Just när det gäller studentinflytandet var jag i mitt anförande inne på att det är lika starkt reglerat som tidigare. Men man kommer också att hitta nya former. När man gör en rimlig bedömning är det 105 kronor per student som är den statliga insatsen. Jag tror inte att kårerna kommer att nå en 100-procentig medlemstillströmning, men jag tror att man kommer att ha en god chans att generera medlemmar till sina kårer. Och i den kåravgift som man får in finns också en del som bidrar till att utforma ett modernt studentinflytande. Man får jämföra helheten när det gäller detta och inte bara lyfta ut olika delar och vända dem mot varandra.

Anf. 238 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Jag håller helt med om att man ska titta på helheten, och jag hoppas att Ulrika Carlsson inte menar att jag inte gjorde det. Enligt alla andra bedömare av någon relevans på det här området som jag har hört talas om är det här alldeles för lite pengar. Det är regeringen som bedömer att det är alldeles lagom. Då kan man ifrågasätta varifrån man har fått den bedömningen. Jag är fullt medveten om att det är 105 kronor som är den statliga insatsen. Jag tror i och för sig inte att det blir 105 kronor i längden om man ska fortsätta att ha 30 miljoner. Med ett ökat antal studenter och ett fast anslag blir det knappast ens 105 kronor. Men frågan är: Vad baserar man det här på? Det är klart att Ulrika Carlsson, när hon ska försvara den här propositionen, tror att det kommer att blir bra. Men var finns det någon form av kunskapsbaserat antagande och inte bara ett trosbaserat antagande? Det är väl rimligt att det är det vi ska jobba med här i riksdagen. Såvitt jag har kunnat se av de erfarenheter som man har från Australien och så vidare är det inte så att man får lika mycket resurser eller att studentinflytandet blir lika bra om man inte gör något vettigt av det. Jag vill precis som de borgerliga partierna att vi ska ha föreningsfrihet. Men frågan är: Vilket pris ska studenterna behöva betala för det? Är det inte rimligare att staten betalar lite för det här? 95 miljoner kronor är inte så mycket i statsbudgeten. Det ska inte föraktas. Men är inte det ett rimligt pris att betala ytterligare för att vi ska kunna ha ett studentinflytande som fungerar?

Anf. 239 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Det var lite olika siffror. Visst förstår jag att det inte blir lika mycket per student om det blir ett ökat antal studenter och man inte ökar stödet. Det är ganska enkel matematik. Jag förutsätter att vi självklart kommer att följa utvecklingen framöver och också se på vilket sätt som studentinflytandet utvecklas. Vi vet att vi står inför demografiska förändringar, och vi vet att söktrycket på högskolan ökar. Det är självklart att vi också måste följa den här frågan, på vilket sätt man kan se till att det finns en möjlighet att också växa här. Jag uppskattar att Miljöpartiet också står för föreningsfriheten. Det är bra. Australien nämns som ett exempel och har nämnts ett antal gånger i debatten. Ska man göra en enskild jämförelse med ett enskilt annat land är det detta material vi har fått till oss från SFS. Då är det klart att man måste titta på det, men det finns också andra delar att titta på. När man gör en rimlig bedömning kan det inte alltid finnas en exakt matematik bakom när det gäller på vilket sätt man ska göra det. Regeringen har landat i att det här kan vara en rimlig bedömning. Vi vet inte hur många studenter som kommer att ansöka om medlemskap i kårerna, men säg att det skulle vara 70-75 procent. Då bidrar det till en stor del. Det är alltid farligt att nämna siffror av olika slag, men om vi ändå skulle tro att kårerna attraherar med sitt viktiga arbete är det en bra bedömning.

Anf. 240 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Ulrika Carlsson nämner i anförandet och replikerna att det är viktigt med studentinflytande och oberoende. Det är mycket lättare sagt än gjort. Det är jättebra att enskilda ledamöter från olika partier har samma önskan som vi. Problemet är att det inte är så i verkligheten. Det kommer inte att vara så. Vi pratar om oberoende, eller hur? Då tänker man på kvaliteten i utbildningen. Man tänker på själva förhållningssättet i beroenderelationen för studerande och kårrepresentanter när högskolorna eller universiteten ska finansiera det. Hur tänker man på kvaliteten? Vi har allihop, säkert ni också, fått massor med information. Det som jag själv tycker är intressant är att kårobligatoriet har utretts fem gånger under 35 år. Under de 35 åren har det varit både rödgrön majoritet och högerallians, men ingen har hittills under 35 år kunnat ha en klar och tydlig linje. Varför skyndar ni på detta när man faktiskt har erfarenhet under 35 år?

Anf. 241 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Jag har svårt att alltid måla upp ett motsatsförhållande. Ökad kvalitet talar Amineh Kakabaveh om. En ökad kvalitet också i studentinflytandet ser jag som naturligt att man från lärosätets sida och självklart från studenternas sida ser som ett gemensamt intresse. Jag förstår inte riktigt att man alltid ska måla upp ett motsatsförhållande. Jag är fullt medveten om att det inte alltid fungerar. Man bör verkligen se till på vilket sätt man som studentkår kan känna att man har ett reellt inflytande. Det är oerhört viktigt. Visst är det lättare sagt än gjort att vilja förändring. Det är därför alliansregeringen nu sätter i gång den process som kan bli en förändring mot ett fortsatt gott studentinflytande men i delvis nya former. Vi tar bort den rest som kårobligatoriet är, kopplat till att vi har en syn på föreningsfrihet.

Anf. 242 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Hur kan Ulrika Carlsson tala om den rest som är kvar? Det arbete som de gör är väldigt uppskattat och ambitiöst. Det är mycket tid som de lägger på sitt arbete. Och de har gott inflytande. När de själva har finansierat det har de inte fått gott inflytande, men nu ska de ha det när någon annan finansierar det. Det är det som jag pratar om. I verkligheten är det alltid annorlunda än att stå här i talarstolen och prata om det. Det är en bra ambition. Det finns också en god vilja. Men verkligheten är inte så, Ulrika Carlsson. Det vet både du och jag, alla dina vänner och mina vänner och de som tittar och lyssnar på oss. Så är det inte. Det ger inte gott inflytande. Om man går till kårerna och studenterna strävar de fortfarande efter att vara oberoende och själva betala. Nu när de inte ska betala, hur ska det gå till? Staten går inte heller in med full finansiering. De ska vara beroende av universitet och högskolor. Du svarar inte på min fråga. Jag sade att under 35 år har man fem gånger utrett denna fråga. Man har inte kommit till rätta med den. Vilken anledning finns det just i dag under en krissituation? Ni menar från er sida att ni gör förändringar. Det är sant att ni gör förändringar, men på bekostnad av de flesta människor. Det är bara en minoritet som gynnas av de förändringar som högerregeringen genomför. Det är viktigt att komma ihåg det.

Anf. 243 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Fru talman! Jag är ledsen om jag var otydlig i min senaste replik, allt för att korta tiden i denna sena timme när vi ändå ska försöka få fart i debatten. Kårobligatoriet är en rest. SFS är absolut ingen rest - det vill jag betona. Studentkåren är en framtidsinriktad organisation och ingen rest från något gammalt, men själva obligatoriet, att du inte själv som student har möjlighet att välja om du ska vara medlem eller inte, är resten. Jag hoppas att jag gjorde det klart nu. Under 35 år har man inte kommit till rätta med detta. Varför ska man då göra det nu? Det kan tyckas vara en något märklig fråga. Bara för att man inte har kunnat lösa en fråga på lång tid ska man inte hitta någon lösning nu heller. Att det är kristider behöver inte vara en intäkt för att man inte ska göra någon förändring, att det är en tid av omvälvning på många olika sätt. Du vet liksom jag att vi har ett antal andra utredningar när det gäller den högre utbildningen, autonomiutredning och befattningsutredning. Det finns många utredningar på det här området. Den här regeringen har faktiskt bestämt sig för att man vill något mer, att man vill en förändring och att man vill en förbättring med det man vill göra. När det gäller resurstilldelningen till kårerna i den här specifika frågan kan det, som jag nämnde i mitt inlägg, tyckas vara en låg siffra. Men det är inte den enda del som kommer att finansiera kårernas arbete. Högskolorna, förutsätter jag, kommer att ha ett intresse av att göra detta men också den enskilde studenten som ser nyttan och nöjet med att vara med i kåren. Jag vill bestämt ta avstånd från att regeringens politik bara skulle gynna en minoritet. Att det går bra för Sverige gynnar alla som bor i Sverige.

Anf. 244 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! När man talar med studenter i olika åldrar om vad studentkåren betyder för dem blir det väldigt olika svar. För en ung ny student i Lund, en novisch som det heter där, är kanske nationernas utbud av nöjen, pubar och så vidare det absolut viktigaste och en självklar anledning till att gå med i en nation och en kår även om man inte är tvungen. Andra framhåller att det är viktigt och tryggt att känna att studentkåren eller nationerna kan hjälpa dem när de råkar ut för trakasserier, diskriminering eller olika typer av studieproblem. Många framhåller kårernas utbildningsbevakning, att det är väsentligt att studenterna jobbar med utvärderingar, att deras kritiska röst hörs när det gäller tentor, handledning med mera. Sedan har vi ett antal människor som inte har en aning om vad kårerna sysslar med, även ett antal studenter som aldrig kommer i kontakt med dem. Det finns rätt många studenter som tycker att studentkårer är fullständigt meningslösa. Själv delar jag inte den uppfattningen, inte alls - tvärtom. Jag tycker att kårerna och nationerna utför en oerhört viktig verksamhet. Den är uppskattad av många studenter - inte av alla. Jag är också övertygad om att det är en verksamhet som ska ha offentligt stöd. Det är framför allt tre uppgifter som vi ser som kärnan i kårernas verksamhet. Det är utbildningsbevakning, studentinflytande och social verksamhet. Historiskt var kårerna och nationerna en del av universitetet med vissa uppgifter. De hade monopol på att organisera studenter, och det var en inspektor som övervakade studenterna. Det har utvecklats och blivit ett slags intresseföreningar i modern mening som på olika sätt tillvaratar medlemmarnas intressen. Det är där vi kommer fram till att den moderna roll som kårerna har inte är förenlig med föreningsfriheten. I Sverige ska ingen behöva vara med i en förening, vare sig facklig eller politisk. För en liberal är den utgångspunkten både självklar och viktig. Som flera har sagt har kårobligatoriet diskuterats många gånger. För oss som är engagerade i frågan och tar frågan om studentinflytande på allvar handlar det om att göra en avvägning mellan studentinflytande och rätten till föreningsfrihet och försöka maximera dem. Sedan jag började arbeta med de här frågorna i riksdagen menar jag att en förutsättning för att avskaffa obligatoriet måste vara någon form av statligt stöd som kompenserar för en förmodad medlemsminskning. Denna åsikt har inte varit självklar för alla människor. Det har varit delade meningar om statens skyldighet att över huvud taget stödja studentkårerna. Nu föreligger det ett förslag som innebär att regeringen slår fast principen om statligt stöd. Godkända studentkårer ska ha statligt stöd eftersom de fyller en viktig uppgift. Kårerna får behålla en stor del av sina skattelättnader och nationerna får behålla alla sina skattelättnader. Nationerna i Uppsala och Lund är något unikt. De spelar en mycket central roll för den studiesociala verksamheten. De har även ett kulturhistoriskt värde, och de har historiska rötter. Det är viktigt att de får behålla detta. När vi började diskutera det här för fem, sex år sedan menade människor att det var omöjligt att behålla skatteförmånerna. Det visade sig att det inte var det. Studentkårerna har naturligtvis en omställningsperiod framför sig. Utbildningsdepartementet arbetar för närvarande med att försöka göra praktiska insatser på olika sätt för att underlätta för studentkårerna i omställningsarbetet. Utskottet framhöll det också i texten. Jag fick i dag reda på att regeringen har avsatt en del resurser för att hjälpa framför allt Sveriges Förenade Studentkårer med omställningsarbetet nästa år. Vi ser fram emot att få närmare besked om det. Det är ändå ett beslut på gång. Jag har haft en hel del kontakter med olika studentorganisationer när det gäller detta. Det är självklart att många känner oro inför förändringen. Jag lyssnar mycket noga på vad Sveriges Förenade Studentkårer och andra kårer har att säga, bland annat i Lund där jag bor. Det är viktigt att lyssna på kritiken. Det är viktigt att följa utvecklingen de närmaste åren. I princip anser ju studentorganisationerna i sina remissvar att det behövs ungefär tre gånger så hög ersättning per student som staten nu är beredd att ge. Deras ekonomiska analys utgår från att det blir en oerhört kraftig medlemsminskning. Jag är inte lika säker på att det behöver bli det. Man kan diskutera nivån och kanske om ett eller två år komma fram till att man bör förändra den. Men man ska inte från början utgå ifrån att den ekonomiska ersättningen ska motsvara ett medlemstapp på hundra procent. Det vore en mycket märklig inställning. Jag vill i detta sammanhang deklarera att jag i det politiska arbetet kommer att fortsätta arbetet med att skapa förståelse för kårernas arbete och se till att det bibehålls och utökas. Jag vill också att riksdagen ska följa utvecklingen och, om det är nödvändigt, diskutera andra ekonomiska prioriteringar. Men det är en senare fråga. Samtidigt hoppas jag och tror att kårerna antar utmaningen och lyckas locka åtskilliga frivilliga medlemmar som är beredda att betala medlemsavgift. Fru talman! Studentkårerna har med det här förslaget kvar sin rätt att organisera studentrepresentation på olika nivåer i högskolan. Det är bra. På det sättet lyckas vi garantera både studentinflytande och frivillighet. En godkänd kår får ensamrätt att utse studentrepresentanter, precis som i dag. Studenten får däremot välja att vara medlem och påverka kårens arbete eller välja att inte vara med och inte ha inflytande. I dag väljer ganska många att inte vara med och därmed inte ha inflytande, men de måste ändå betala medlemsavgift. I andra sammanhang brukar alla diskussioner om terminsavgifter för till exempel utländska studenter vara något mycket förkastligt. Däremot accepterar tydligen oppositionen självklart den obligatoriska terminsavgift som kåravgiften innebär. Det är ologiskt. Riksdagen visar, som sagt, med det här beslutet att man anser att studenternas organisationer har en viktig roll att spela. Det är, som framhölls tidigare, ingen total avreglering. Kårer och nationer får en mycket speciell och mycket gynnad situation i förhållande till allmänna frivilliga organisationer i övrigt. Även om man kan ha olika åsikter om summan av de resurser som förs över till kårerna handlar det inte om en total avreglering, och det handlar inte om att kårerna lämnas åt sitt öde. Den principen slås fast i och med den här propositionen. Med dagens förslag slår riksdagen fast att kårernas arbete med studentinflytande, utbildningsbevakning och studiesocial verksamhet ska få förutsättningar att fortsätta. Regering och riksdag tycker att det är angeläget att stödja det. Med detta beslut slår vi också vakt om kårers och nationers kulturhistoriska roll, inte minst i de gamla universitetsstäderna. Samtidigt slår vi fast att även studenter har föreningsfrihet och själva får välja om de ska vara med eller inte. Med det yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet. (Applåder)

Anf. 245 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! I ditt anförande, Ulf Nilsson, nämner du föreningsfrihet och att det är viktigt. Studentkårer och deras förening är inte vilken förening som helst. Det är en väldigt viktig verksamhet som påverkar utbildningen. Vi som utbildar oss påverkar framtiden. Det är framtidens Sverige. Ni är så måna om ett Sverige för alla. Om det inte finns möjlighet till finansiering så låt eleverna betala själva för att påverka innehållet och kvaliteten i utbildningen. Därmed ökar ju deras inflytande. Det är skillnaden mellan den här föreningen och andra föreningar. Det handlar inte om festande och konserter. Det handlar om utbildning och framtid. Personligen tycker jag att det var jättebra att jag betalade. Man får ju en utbildning. Då är det inte dåligt att betala. Då lär man sig att det är viktigt. Det är min framtid det handlar om. Varför är det så dåligt nu när det inte finns andra alternativ?

Anf. 246 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Amineh Kakabaveh säger att det här är så viktigt att här gäller inte föreningsfriheten. Det är en rätt märklig slutsats. Visst är det viktigt. Det är viktigt för studentinflytandet. Det är också viktigt för festandet, som Amineh Kakabaveh sade att det inte var. Jag kommer från Lund, och där hade man spex - mycket praktfulla men också mycket roliga - som så småningom hamnade i litteraturhistorien. Det görs väldigt mycket både roliga, bra och viktiga saker i studentsammanhang. Vänsterpartiet brukar tycka att allt vad terminsavgifter heter är fullständigt tabu, men här blir det en obligatorisk avgift - man får inte välja. Jag vet inte om Amineh Kakabaveh har gått ut och frågat studenter. Man kan ställa frågan: Tycker du att det ska vara obligatoriskt att betala en avgift varje termin? Jag undrar hur många studenter som skulle svara ja på den frågan. Jag har inte någon statistik att komma med, men jag är ganska säker på att det inte är en stor majoritet.

Anf. 247 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det var inte något svar på min fråga. Det är självklart att det är roligt att de också har andra aktiviteter, kulturella aktiviteter. Det är också jätteviktigt och en del av livet. Framför allt när man studerar och ofta har ett tråkigt liv är det roligt att det finns andra som bidrar. Jag har framfört att Vänsterpartiet var för att kårobligatoriet skulle tas bort, men under förutsättning att det var i enlighet med utredarens förslag om full finanisering från statens sida. Jag är fortfarande för det, och det säger vi fortfarande. I regeringens förslag är större delen av den summan utesluten, och därför tycker vi att det inte är okej. Om jag skulle fråga studenterna är det säkerligen många som inte skulle vilja betala. Men eftersom det inte finns ett bättre alternativ är det bra att de själva påverkar. Det handlar inte om mitt och ditt, utan det handlar om vårt. Det handlar om kvaliteten i en utbildning. Det handlar inte om bara en enskild individ. Det som är bra med Sverige är att det finns föreningsfrihet. Jag är från Iran och kom som 20-åring till Sverige för 16 år sedan, och jag har aldrig kunnat samlas på det sättet. Jag har utsatts för hot mot livet när det gällde en studentförening. Det är viktigt att ha föreningsfrihet, men det här är en helt annan fråga. Den handlar om utbildningens kvalitet och studenternas inflytande och oberoende relation.

Anf. 248 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Jag håller med Amineh Kakabaveh om att föreningsfriheten är viktig, både rätten att välja en förening och rätten att välja bort en förening. Det är oerhört viktigt och självklart i ett demokratiskt samhälle. Vi har slagit fast en princip att samhället anser att det här är viktigt, vill ge resurser och på olika sätt underlätta för att verksamheten ska kunna fortsätta. Samtidigt vore det orimligt att föreställa sig att det inte skulle ha någon betydelse hur många medlemmar en kår får, att medlemsantalet inte skulle påverka de pengar som kåren får in. Då blir det väldigt skenbart, och då blir det ingen dynamik. Då uppmuntras man inte på samma sätt att få medlemmar. Det är väl det som det handlar om egentligen. Var hittar man den nivån? Det är det vi får följa framöver. Jag håller med om att staten ska ge resurser till kårerna, men samtidigt måste det slå igenom i deras verksamhet hur många medlemmar de får, och så gäller det att hitta balansen. Det är det vi får följa och diskutera framöver.

Anf. 249 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Jag vill fortsätta diskussionen om balansen, för den är lite intressant. Vi har försökt fråga ett par gånger: Hur har ni räknat ut och hittat den här balansen? I de senaste inläggen har vi börjat närma oss att det kanske är så att ni har beräknat att 70-75 procent av studenterna kommer att fortsätta att vara med i studentkåren. Är det då ungefär vid en oförändrad avgift också? Eller vad har ni tänkt er? Vad bygger ni er analys på? Det är lite intressant att förstå det. Det svåra blir för oss att förstå hur ni har kommit fram till den här balansen om vi tittar på vad regeringens egen utredare har kommit fram till. Det är en helt annan balans mellan princip och studentinflytande. Tittar man internationellt på de få exempel som finns där man har gjort en sådan här sak i närtid förskräcker de lite. Jag antar att det inte är Australien som är referenspunkt när ni har funnit balanspunkten. Tittar man på remissynpunkter och talar med universitet och högskolor eller studentkårer runt om i Sverige känns det inte som att de heller har understött regeringen i den här balanspunkten mellan princip och studentinflytande. Min fråga är: Vad bygger ni er analys på? Vad är det som gör att ni underkänner er egen utredning så gravt som ni ändå gör?

Anf. 250 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Mitt enkla svar är att det naturligtvis inte finns några självklara objektiva svar. Olika universitetsmiljöer och olika länder är olika, och förutsättningarna är olika på olika sätt. Jag kan inte, framför allt inte spontant utan att sitta och räkna med papper framför mig, ange någon beräkning. Självklart kan ingen svara exakt på detta. Det är den balansen vi får pröva. Jag har för min del sagt, och vet att regeringen och högskoleministern ser det på samma sätt, att man helt enkelt får följa den här utvecklingen och se hur det blir. Grundinställningen är ändå att det ska födas en dynamik när man kommer in i ett nytt system. Hur många medlemmar man får ska spela roll även för ekonomin. Det ska kunna leda till att man arbetar aktivt. Det är viktigt att få frivilliga medlemmar. Samtidigt ska man ha rimliga förutsättningar att fortsätta. Möjligheten med skattelättnader, som kårerna och nationerna har fått, har inte jag sett att något annat land som har frivilliga kårer har genomfört, så det är väldigt svårt att jämföra.

Anf. 251 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det är inte riktigt svar på frågan. Skattelättnaderna, om vi ska vara riktigt ärliga, berör inte alla kårer i Sverige heller. Eller hur? Det är inte en generell öppning för detta. Min fråga kvarstår. Ni har tillsatt en utredning som skulle titta på detta och som de facto har räknat på konsekvenserna. Nu säger i princip alla borgerliga ledamöter som är uppe här: Nej, vi har inte räknat. Vi har inte tittat på det här, men vi har kommit fram till en rimlig bedömning. Är det inte lite märkligt? Om man nu ska frångå utredningen och säga att det är någonting annat vi ska räkna på borde man ha ett hum om hur man har kommit fram till det sättet att räkna. Jag kan förstå att studentkårer runt om i Sverige blir ganska frustrerade. De är vana att vid en akademi ha någon form av belägg för det man påstår och det man säger och att man kan pröva det. Det är hela deras vardag. Nu får de bara höra: Vi har gjort en rimlig bedömning, som inte alls har med den utredning som vi själva har tillsatt att göra. Det är klart att man då ställer frågor. Känns det inte som ett litet risktagande, om nu rektorer runt om i Sverige säger att det här sättet att avveckla på inte är bra? Om studentkårer runt om i Sverige säger att det här inte var den balanspunkt de ville ha, att det här kommer att få stora, allvarliga konsekvenser framför allt på studentinflytandet, som vi i denna kammare tycker är väldigt viktigt därför att det betyder kvalitet i utbildningen? Det man måste göra för att få bättre information men också fler medlemmar är att koncentrera sig på den raggande verksamheten, pubarna, det som kan dra in pengar. Studentinflytande drar lite mer sällan in stora pengar till kårerna. Om man då ser den här verkligheten och tittar på de internationella exemplen, tittar på remissinstanserna och tittar på utredningen borde det finnas något svar. Jag begär inte att Ulf Nilsson ska sitta och räkna på detta på ett papper, men det vore kul om någon hade suttit med ett papper och tittat på vad konsekvenserna av det här blir och varför man kommer fram till den balanspunkt som så många kritiserar.

Anf. 252 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! När man är ute och talar med olika kårer blir det väldigt olika bilder av hur man ser på det här. Det är också väldigt många olika förutsättningar. Det känns till exempel osäkrare för en humanistisk kår, om vi talar om fakultetskårer, än för en teknologisk, för att bara nämna ett exempel. Jag har varit på flera ställen - jag ska inte nämna fler namn, för då kanske de känner sig utpekade - där man inte alls är särskilt bekymrad för det här, för man har så mycket kontakt med näringslivet och andra. Det här visar naturligtvis att det är orättvist. Men det visar också att det gamla systemet har varit orättvist. De som har haft väldigt lätt att skaffa sig pengar har inte haft samma anledning att ha obligatoriska avgifter. Det här är alltså en ganska komplicerad bild. När man lyssnar på oppositionen verkar det som att det i första hand bara är just nivån på pengar. Det har vi väl inte riktigt fått ett svar på i dag. Miljöpartiet är principiellt mer positivt. Däremot tycker jag inte att jag har fått ett svar från vare sig Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna på frågan om de verkligen är intresserade av att införa föreningsfrihet om de hade fått den nivå på pengarna som de tycker skulle behövas. Men det får vi återkomma till en annan gång. Fru talman! Jag är övertygad om att den dynamik som kan utvecklas med kombinationen av ett offentligt stöd och ett aktivt arbete för att på olika sätt bedriva en verksamhet som attraherar medlemmar på grund av att den är seriös - naturligtvis kan det också vara en kulturell och social verksamhet - kommer att vara utvecklande för många kårer. Vi får sedan följa utvecklingen och se vilka som lyckas bra och vilka som inte lyckas bra. Vi är många som är besjälade av tron på att det är viktigt att kårerna får fortsätta att utveckla sin verksamhet.

Anf. 253 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Det var intressant att lyssna på Ulf Nilssons anförande. Men jag vill lyfta fram några saker som jag vänder mig emot, till exempel detta med att göra en avvägning mellan föreningsfrihet och studentinflytande. Ser man det så och sedan väljer föreningsfriheten blir studentinflytandet så klart lidande. Jag instämmer i det som Lars Hjälmered framförde, nämligen att man borde kunna kombinera här. Utredningen har visat att man kan göra det. Då är det väldigt synd att regeringen inte gör det. Sedan har vi det här med att man ska vara med och betala och få inflytande när det gäller studentkårerna. Anledningen till att man vill ha inflytande är ju att det ska bli en bra kvalitet som kommer alla studenter till godo. Det är det primära målet i ett sådant perspektiv. Detta är ju inte tänkt bara för de studenter som råkar vara kårmedlemmar. Vidare gäller det frågan om avgifter i högskolan. Principiellt är vi starka motståndare till avgifter i högskolan. Nu lät det som att Folkpartiet och andra kanske är intresserade av att införa avgifter. Det vore i så fall väldigt bra att få veta det; också det är det värt att debattera. Jag har liksom Mikael Damberg och andra frågat vad det här baseras på. Det är vad man undrar när en utredning kommer med ett betänkande där det finns ett förslag som enligt alla verkar någorlunda rimligt. Därefter sitter regeringen på sin kammare och funderar, och det dröjer ett år. Sedan kommer det betydligt mindre pengar. Då undrar man: Hur sjutton har de kommit fram till detta? Har de kastat tärning om hur många miljoner det ska vara - att en trea blir 30 miljoner och en fyra 40 miljoner? Någonstans måste ju beräkningen ha sitt ursprung. Det vore väl ändå rimligt att få reda på den saken.

Anf. 253 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Det var intressant att lyssna på Ulf Nilssons anförande. Men jag vill lyfta fram några saker som jag vänder mig emot, till exempel detta med att göra en avvägning mellan föreningsfrihet och studentinflytande. Ser man det så och sedan väljer föreningsfriheten blir studentinflytandet så klart lidande. Jag instämmer i det som Lars Hjälmered framförde, nämligen att man borde kunna kombinera här. Utredningen har visat att man kan göra det. Då är det väldigt synd att regeringen inte gör det. Sedan har vi det här med att man ska vara med och betala och få inflytande när det gäller studentkårerna. Anledningen till att man vill ha inflytande är ju att det ska bli en bra kvalitet som kommer alla studenter till godo. Det är det primära målet i ett sådant perspektiv. Detta är ju inte tänkt bara för de studenter som råkar vara kårmedlemmar. Vidare gäller det frågan om avgifter i högskolan. Principiellt är vi starka motståndare till avgifter i högskolan. Nu lät det som att Folkpartiet och andra kanske är intresserade av att införa avgifter. Det vore i så fall väldigt bra att få veta det; också det är det värt att debattera. Jag har liksom Mikael Damberg och andra frågat vad det här baseras på. Det är vad man undrar när en utredning kommer med ett betänkande där det finns ett förslag som enligt alla verkar någorlunda rimligt. Därefter sitter regeringen på sin kammare och funderar, och det dröjer ett år. Sedan kommer det betydligt mindre pengar. Då undrar man: Hur sjutton har de kommit fram till detta? Har de kastat tärning om hur många miljoner det ska vara - att en trea blir 30 miljoner och en fyra 40 miljoner? Någonstans måste ju beräkningen ha sitt ursprung. Det vore väl ändå rimligt att få reda på den saken.

Anf. 254 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! I historiens spegel sett är detta intressant. De som läst om eller som möjligen kommer ihåg den studentradikala rörelsen 1968 vet att det var just vänstergrupperna som fruktansvärt hårt kämpade för ett avskaffande av kårobligatoriet. Jag säger det nu, men jag begär inte att någon vänsterpartist i dag ska försvara de argumenten, eftersom det är så länge sedan dess. Det är intressant att det är lite grann av omvända världen här. År 1968 stod man där med röda fanor och demonstrerade i Lund, Uppsala och Stockholm för ett avskaffande av kårobligatoriet så snabbt som möjligt. Detta är, som sagt, intressant som en historisk jämförelse. Lage Rahm säger att det gäller att hitta en avvägning mellan föreningsfrihet och studentinflytande. Vi vill ha så mycket studentinflytande som möjligt och samtidigt tillgodose föreningsfriheten. Det blir egentligen samma svar som till Mikael Damberg: Att införa föreningsfrihet måste innebära att föreningarna på något sätt påverkas av om de får många medlemmar eller inte. De föreningar som får få medlemmar får självklart lite sämre möjligheter att verka än de föreningar som får fler medlemmar; det ligger liksom i sakens natur. Som flera har sagt här vill samhället hjälpa till och ge stöd och även rätten att utse representanter, eftersom studenter är en speciell grupp och inte är organiserade på annat sätt. Men som helhet är det fråga om en avvägning mellan hur vi tillgodoser föreningsfriheten och samtidigt ger ett studentinflytande. Det finns inget självklart svar om den riktiga balansen där. Jag vet att Miljöpartiet i princip tycker att det som här föreslås är rätt. Avgifter i högskolan finns över huvud taget inte på agendan vare sig hos Folkpartiet eller regeringen eller bland svenskar och ESS-studenter. Vad jag tycker är så märkligt är att så många accepterar kåravgifter samtidigt som de tycker illa om terminsavgifter.

Anf. 255 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Jag vill tydliggöra att vi i Miljöpartiet tycker att det är rimligt att föreningsfriheten gäller och så vidare. Men det är inte det vi diskuterar här, utan vi diskuterar ett konkret förslag som, om det blir verklighet, riskerar att så att säga slå undan fötterna för studentinflytandet. Det som sades om 1968 tänker jag inte kommentera. Det var innan jag var född och innan Miljöpartiet hade bildats. När det gäller detta med att göra en avvägning mellan föreningsfrihet och studentinflytande är det inte så som Ulf Nilsson sade. Det var nämligen inte jag som sade det, utan det var Ulf Nilsson själv som i sitt anförande sade att man behöver göra det. Jag vänder mig mot just detta, för jag tycker att det är rimligt att inte behöva välja mellan föreningsfrihet och studentinflytande. För att återkomma till frågan om vad de här beräkningarna baseras på vill jag säga att det enda jag nu fick ut är det Ulf Nilsson pekade på: att man ska ha föreningsfrihet och maximerat inflytande. Då måste slutledningen vara att med just 30 miljoner kronor till studentinflytandet blir detta maximerat. Hade man gett mer hade det blivit ett mindre inflytande. Det måste, som sagt, vara slutledningen av det Ulf Nilsson sade. Därför undrar jag hur man har kommit fram till det. Det är väl ändå rimligt att kårer som ska verka i olika sammanhang har resurser för det. Då kan det väl inte vara fråga om ett maximerat inflytande. Sanningen är att det är om inte ett minimerat så ändå ett kraftigt decimerat inflytande. Det borde man stå upp för om man inte vill ge de pengar som utredningen föreslår och som de flesta tyckt vara en miniminivå. Vidare har vi det här med att det spelar roll hur många medlemmar man har. Det kommer de facto att spela roll. Även om ni hade gett 100 miljarder hade antalet medlemmar spelat roll. Poängen är att det definitivt hade spelat roll om man hade gett det utredningen föreslagit, alltså åtminstone 95 miljoner mer. Varför har man inte gjort det, och vad baseras det på?

Anf. 256 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Lage Rahm säger att han är emot att göra avvägningar mellan studentinflytande och föreningsfrihet. Men det går väl inte att vara emot att man försöker tillgodose båda sidorna. Det är ju två viktiga inslag, två viktiga prioriteringar. Det är viktigt att prioritera föreningsfriheten. I dag är denna inte prioriterad när det gäller studenter, för de har ingen föreningsfrihet. Samtidigt är det viktigt att försöka bevara och utveckla studentinflytandet. Det kan göras på många olika sätt. Det kan man göra genom att se till att kårerna får goda förutsättningar men naturligtvis också genom att skärpa kraven på universiteten att utse studentrepresentanter på olika beslutande nivåer. Det är inte så konstigt att tala om de två sakerna samtidigt, alltså om att behålla och utveckla studentinflytandet och samtidigt införa föreningsfrihet. Att då komma fram till en balans som skapar en dynamik genom att man måste arbeta hårt för att få fler medlemmar och som samtidigt ger föreningarna goda förutsättningar att inte krossas under omställningsperioden är naturligtvis inte lätt. Jag tycker - med all respekt - att det är naturligt att studentkårerna kräver 300 kronor per student i stället för 105 kronor. Men jag tror inte att de har räknat på att exakt det skulle skapa det perfekta förhållandet. Det enkla svaret är det som jag tidigare gett: Vi får följa detta och se hur det utvecklas. Om det av någon anledning inte alls fungerar eller om det inte fungerar för vissa kårer får man fortsätta diskussionen om det. Viljan finns hos regeringen och allianspartierna att även i fortsättningen ha livaktiga kårer och nationer.

Anf. 257 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Debatten denna sena timme börjar närma sig sitt slut. Vi pratar fortfarande om kårobligatoriet, om frihet och inflytande. Fru talman! Mycket klokt har sagts redan i debatten, mycket är upprepat några gånger och en hel del är upprepat väldigt många gånger. Jag ska försöka att inte upprepa mig alltför mycket, men jag kan naturligtvis inte lova någonting. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Andra före mig har talat om de stora och viktiga principiella frågorna. De resonemangen ska jag inte upprepa utan instämmer gärna i att det verkligen är en viktig principiell fråga. Det är därför som Kristdemokraterna under lång tid, tillsammans med flera andra partier, har krävt att kårobligatoriet ska avskaffas. Vår tilltro till att alla människor, oavsett om de är studenter eller pensionärer eller mittemellan, själva kan fatta beslut om sin egen livssituation är nämligen stark och orubbad hos oss. Statlig styrning och kollektiva beslut tillhör en svunnen tid, men detta innebär inte att vi inte är mycket medvetna om att ett slopat kårobligatorium ställer extra stora krav. Fokusering på studentinflytandet måste verkligen säkerställas. Studentkårernas centrala uppgift är ganska otacksam - att organisera studentinflytande. Tror det eller ej, men jag har faktiskt min egen studenttid i färskt minne, så jag är väl medveten om hur stora skillnader det kan vara på olika studenters syn på inflytande och sin egen roll. Jag har en hel del personliga erfarenheter av studentarbete. Min mans decennier långa engagemang som kaplan i en av Uppsala universitets större studentkårer gav oss också möjlighet att riktigt på insidan under väldigt många år ta del av det otroligt positiva arbete som studentkårerna gjorde och gör. I nuläget har jag dessutom två söner som är studenter på olika orter i Sverige. Jag vet, med den personliga erfarenhet som jag och min familj har och efter alla de alla besök som jag gjort på universitet och högskolor, hur olika man kan se på studentkårerna även som student. En del studenter vill bara vidare, nå examen och komma ut i arbetslivet. Andra ser det närmast som sin plikt att engagera sig och bevaka just studenternas inflytande inom universitetsvärlden. Hos vissa studenter tolereras en undermålig kurs trots att en konstruktiv och genomgripande utvärdering hade ökat möjligheten till framtida förbättringar. Eftersom studentinflytande i stor utsträckning handlar om att åstadkomma förbättringar för kommande generationer av studenter och inte i första hand för sig själv saknas det ibland intresse och drivkraft att lägga ned den extra tid som man ibland eller ganska ofta inte har som student just för detta framtidsarbete. Det är ett av studentinflytandets stora dilemman. Men eldsjälar går att hitta överallt i vårt samhälle, och studentkårerna är inte heller något undantag. Därför drivs studentkårerna ofta av ett antal riktiga eldsjälar. Hittills har det här arbetet pågått lite i det tysta. Det beror delvis på den problematik jag nyss beskrev men också på att studentkårerna haft garanterade intäkter oavsett om de gör ett bra eller ett dåligt arbete med studentinflytande, oavsett om man har klarat av att marknadsföra sitt arbete eller inte, oavsett om studenter har lagt märke till det positiva eller det arbete som har gjorts inom kårerna. Det har inte varit så lätt för SFS och lokala kårer att tänka sig ett scenario som innebär en negativ spiral. Frågor som har rests har bland annat handlat om hur studentkårerna ska kunna bli bättre på studentinflytande och kontakt med medlemmarna för en mindre summa pengar. Hela idén med slopat obligatorium bygger just på frivillighet, vilket kommer att få den självklara konsekvensen att några väljer att inte vara med. Fru talman! Ett slopat kårobligatorium kommer självklart att innebära förändringar för samtliga studentkårer i Sverige. Detta är jag den första att erkänna och påpeka. Men förändringar är inte nödvändigtvis av ondo. Omstruktureringsarbeten innebär inte nödvändigtvis att slutresultatet blir sämre. Jag har naturligtvis stor förståelse för att det finns en del osäkerhet om hur studentkårernas roll kommer att se ut och utvecklas i framtiden. Det kommer med all säkerhet att ställas högre krav på en större tydlighet i redovisningar och vilka frågor som man har drivit och vad man har åstadkommit. Det slopade kårobligatoriet kommer säkert att bli en sporre att hitta nya samarbetspartner som bidrar till att stärka de olika kårernas verksamhet. Det viktigaste är förstås kopplingen till lärosätenas kärnverksamhet. En hel del av den verksamhet som bedrivs av landets studentkårer bedrivs i dag på lärosätenas uppdrag. Det är självklart att det bör fortsätta, men det bör även kunna vara intressant för kommuner och företag att bidra till studentkårernas viktiga verksamhet genom exempelvis ekonomiska stöd av olika slag. Regeringen har skickat signaler om att man är villig att stötta studentkårerna under den första tiden för att säkerställa övergången under den inledande omställningsperioden. Omställning, fru talman, skapar alltid en viss osäkerhet. Förändringar är inte alltid efterfrågade. Till och med inom en så föränderlig värld som studenternas kan förändringar ibland mötas med osäkerhet och oro. I det läget känns det betryggande att kunna citera SFS ordförande Moa Neumann som skriver i sitt senaste veckobrev att kårerna trots ökad osäkerhet för kårernas intäkt "kommer att fixa det här till hundra procent". Jag delar den optimistiska synen på framtiden till hundra procent och ser fram emot att få utvärdera de nya, förändrade, omstrukturerade och framtidsfokuserade studentkårerna om några år. (Applåder)

Anf. 258 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Det var roligt att höra Eva Johnsson citera SFS. Jag undrar om Eva Johnsson vet om SFS tycker att det här är ett bra förslag från de borgerliga partierna och regeringen eller inte. Det kan Eva Johnsson gärna få svara på. I denna sena timme ska jag försöka att inte förlänga debatten så mycket mer. Vi är nära folknykterhetens dag som börjar om två timmar. Jag tycker att det är intressant att i det ljuset titta lite närmare på det här förslaget. Regeringen ger nämligen inte några som helst pengar till den studiesociala verksamheten. Hur ska man finansiera det? Det kan man göra genom exempelvis annan verksamhet, skrivs det i propositionen. Det som studentkårer normalt sett har möjlighet att få in pengar på är antingen genom sponsring, och den verksamheten är tyvärr inte särskilt öppen för alla kårer, eller genom pubverksamhet. Frågan är: Är det dit vi vill? Ska den studiesociala verksamheten finansieras genom pubverksamhet, eller vad är det Kristdemokraterna och övriga borgerliga partier är ute efter? Det riskerar att bli en motsättning till det bra arbete med alkoholverksamhet som många kårer bedriver där man tar på allvar de risker som finns för studenter att hamna i ett alkoholberoende under studietiden. Det vore väl ändå rimligt att regeringen faktiskt skulle kunna ta det här i stället för att lämpa över det på kårerna. Det gäller bara 30 miljoner, enligt utredningens förslag.

Anf. 259 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Tack så mycket för frågan! Jag är den första att dela oron över den sociala situationen till och från på olika universitet och högskolor. Studentkårerna gör ofta ett mycket bra jobb. Jag har själv suttit i socialnämnden i Växjö kommun och haft tät kontakt med studentkårerna på Växjö universitet. Jag vet mycket väl att den alkoholkonsumtion som delvis finns ute på våra universitet och högskolor runt om i landet inte är oproblematisk. På vissa universitet har studentkårerna gjort ett riktigt bra arbete. På andra universitet är det inte lika utvecklat. Det skiljer sig en hel del. Arbetet har varit viktigt, men ansvaret måste delas av universiteten, kommunerna, samhället. Jag är ganska övertygad om att den här verksamheten inte kommer att lämnas åt sitt öde. Vi har redan nu sett väldigt goda exempel på kommuner som gått in och tagit ett rejält ansvar för verksamheten. Man har också öppnat vårdcentraler för studenthälsan. Man delar på tjänster. Det är ett väldigt bra och positivt arbete. Så ett delat ansvar tror jag på. Jag säger som mina kolleger har sagt tidigare här att det är oerhört viktigt att följa det här nogsamt. Vi kommer naturligtvis också att utvärdera summan.

Anf. 260 Lage Rahm (Mp)
Fru talman! Jag kan konstatera att en utvärdering av summan noll till studiesocial verksamhet kanske i alla fall går snabbt och lätt att göra. Det väcker ändå en del frågor. Jag håller med Eva Johnsson om att det är viktigt att vi delar på ansvaret. Då kommer min fråga varför regeringen inte vill vara med och dela på detta ansvar. Varför ger regeringen nada pengar? Man säger att universiteten har ett ansvar för detta, men att man inte ger några pengar till dem, att de kan ta dem från grundutbildningen. Jag säger inte att det behöver vara fel att kårer driver studentpubar. Problemet är om regeringen tvingar in kårer i att försöka få in pengar överallt bara för att kunna ha kvar ett studentinflytande. Det rimliga är väl ändå att samhället ska kunna garantera att det finns ett studentinflytande, att det är kvalitet i högskolan, att det finns en rimlig studiesocial verksamhet och att den inte måste baseras på intäkter från alkoholförsäljning.

Anf. 261 Eva Johnsson (Kd)
Fru talman! Nej, det är naturligtvis inte alkoholförsäljning som bör vara det som är motorn i studentkårernas intäkter. Det utgår jag från att det inte heller kommer att vara. Sedan kan man alltid fundera på vem som ska göra vad. Nu är jag och vi kristdemokrater av den grundläggande övertygelsen att det alltid är bra när beslut fattas på lägsta möjliga nivå. Statlig styrning i varje detalj är inte alltid det optimala. Det är också på det sättet, vilket vi redan har fått höra i debatten, att studentkårerna ser olika ut i olika delar av vårt land. Universiteten är olika utformade. Studenterna är olika individer. Grupperna är också olika. Av den anledningen måste varje studentkår utforma sin egen unika verksamhet för sina unika studenter tillsammans med sitt unika universitet eller sin utbildningsanordnare. Det måste ske på plats. Statlig styrning är inte alltid det bästa. Sedan kommer det alltid att påpekas att det fattas pengar. Jag har ännu aldrig träffat en enda organisation, myndighet, förvaltning eller förening som har sagt att de har tillräckligt med pengar. Dem skulle jag vilja träffa, för jag har ännu inte gjort det under mina drygt 50 år. Det kommer alltid att sägas att man behöver ytterligare pengar. Och det går alltid att utveckla verksamheter mer. Men jag tror ändå att det här är en rimlig nivå. Med det omställningsbidrag som staten kommer att ge tror jag att jag med tillförsikt kan se fram emot beslutet.

Anf. 262 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Först bara en spontan reaktion på det sista replikskiftet som vi hörde, som så tydligt visade hur aningslöst man ser på de här frågorna från den borgerliga majoritetens sida. När ni sätter nationerna och studentkårerna i situationen att de tappar stora delar av sina intäkter är det klart att de hamnar i ett läge där de säger att de måste sälja mer öl. Det är klart att det blir så. Ni står här och resonerar och försöker sno er kring det, men det är klart att det är så. Det är genomgående i det här ärendet hur ni slarvar bort argumentationen, hur ni liksom inte riktigt verkar veta effekterna och konsekvenserna av vad ni föreslår. Jag skulle vilja börja med att instämma i det allra mesta som har sagts, framför allt av Mikael Damberg naturligtvis, men också av Lage Rahm och Amineh Kakabaveh tidigare under debatten, och också ställa mig bakom den reservation som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i betänkandet. Jag vill med det här inlägget bara komplettera den bild som har getts hittills med några bilder av mer praktisk karaktär från den erfarenhet som jag har från en av landets största studentstäder, som är Lund och min riksdagsvalkrets. Först bara ett par ord om hur det här viktiga ärendet har hanterats av regeringen. Det har tyvärr alltför ofta hänt under den här mandatperioden att regeringen kommit med förslag som varit väldigt dåligt beredda och konsekvensanalyserade. Det här är inte första gången. Det gäller a-kassan, och det gäller förändringen i sjukförsäkringen. Man har genomfört stora förändringar i det svenska samhället utan att bry sig om att riktigt titta på vad som ska hända. Så är det också i det här fallet. I det här fallet finns det ingen ordentlig konsekvensanalys av vad det innebär att avskaffa kårobligatoriet utan att skjuta till tillräckligt mycket pengar för att se till att kårer och nationer får en rimlig chans att klara sin verksamhet. Sveriges Förenade Studentkårer skriver att avsaknaden av en sådan konsekvensanalys är djupt oroväckande och oansvarig. Det är hårda ord, och jag håller med till sista bokstaven. Hanteringen av denna stora och viktiga fråga är hafsig, slafsig och slarvig. Riksdagen hade bara av det skälet haft alla möjligheter och alla skäl att avvisa hela propositionen. Nu är inte Lars Leijonborg här för att kunna försvara sig, och det kanske är tur på ett sätt. Han präglas väl av en viss självbevarelsedrift. Men det hade varit skönt att kunna ta diskussionen direkt med högskoleministern om hur han har kunnat lägga fram ett sådant här förslag utan att analysera konsekvenserna. Man kan ha helt olika uppfattningar i sakfrågan. För egen del har jag aldrig varit särskilt upprörd över kårobligatoriet. Jag tycker inte att det är någon kränkning av några mänskliga rättigheter att vi har tagit ut en sådan avgift. Det tyckte inte Europadomstolen heller som har prövat frågan om detta strider mot Europakonventionen. Nej, det stred inte mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Men jag har samtidigt förstått argumenten för varför man inte tycker om obligatoriet. Att man vill avskaffa obligatoriet kan man väl leva med. Men jag kan inte förstå att riksdagsmajoriteten står i begrepp att avskaffa kårobligatoriet utan att ta ansvar för de verksamheter som under århundraden har byggts upp genom kårobligatoriet till nytta för landets studenter. Det är en slapp och ansvarslös inställning. Nu kapar vi era intäkter, säger man till landets studentkårer. Nu får ni klara er själva. Det är som att kasta någon i hamnen och säga: Varsågod, simma eller sjunk, välj själv! Var lite kreativa så klarar ni av det! Ovanpå alltihop torgförs detta som något slags frihetsreform. Om ni på den borgerliga kanten verkligen hade velat göra något för studenternas frihet skulle ni ha höjt studiemedlen och gjort något åt bostadssituationen för studenterna. Inte skulle ni göra som ni nu gör och slå sönder studentkårerna och kalla det för en frihetsreform. Det politiska språket är sannerligen egenartat ibland. Herr talman! Mycket har sagts om studerandeinflytandet på ett strålande sätt av Mikael Damberg, Amineh Kakabaveh och Lage Rahm. De har pekat på hur studerandeinflytandet slås sönder och hur studenternas utbildningsbevakning undermineras av detta regeringsförslag. Jag vill peka på något ytterligare, nämligen hur viktiga sociala och kulturella värden står på spel för hundratusentals ungdomar. I Lund är det studentnationerna och Akademiska Föreningen som står för mycket av den sociala och kulturella delen av studentlivet. Det är en stor verksamhet med en mångfald av aktiviteter. En del verksamheter är rikskända, som studentsångarna på universitetets trappa den 1 maj och studentspexen som Ulf Nilsson nämnde. Djingis Kahn och Uarda är exempel på spex där personer som Hans Alfredson, Stellan Sundahl och Johan Wester från Hipp Hipp tog de första stegen på sin bana. Lundakarnevalen vart fjärde år engagerar tiotusentals studenter och besöks när den hålls av uppemot en kvarts miljon människor. Tidningen Lundagård är studentkårernas tidning. Den nämner jag för dess journalistiska gärning. Många lysande skribenter och journalister har börjat sin bana just där, till exempel Hjalmar Gullberg, Gunnar Fredriksson och Ivar Harrie för att nämna några. Statsministeraftnarna på Akademiska Föreningen i Lund är legendariska och välkända. Det finns ett brett utbud av den typen av verksamhet. Allt detta - bildning, social verksamhet och kultur - bärs i dag i stor utsträckning upp av de obligatoriska avgifterna. Underhållet av Akademiska Föreningens hus finansieras i stor utsträckning av de obligatoriska avgifterna. Nu avskaffar ni de avgifterna och säger att det nog ska gå bra ändå. Man har räknat på det där i Lund. Man kommer att tappa bortemot hälften av sina intäkter, 8-10 miljoner kronor, som man måste dra in på något annat sätt. Ni sätter studentkårerna i knipa, men ni sätter också nationslivet och Akademiska Föreningen med all sin kulturverksamhet i en svår knipa. Hur ska det då bli med studentaftnarna? Ska man avgiftsbelägga dem? Hur ska det bli med Lundakarnevalen? Ska Lundakarnevalen 2010 vara den sista som hålls? Hur ska det bli med studentspexen? Ska de dras in och läggas ned? Vad ska hända med tidningen Lundagård? Ska den få lägga ned? Vad ska hända med nationslivet? Vad ska hända med Akademiska Föreningens hus? Ska det stå och förfalla? Det blir inte bara sämre utbildningsbevakning och sämre studerandeinflytande. Det blir också tråkigare att vara student. När jag studerade någon gång på medeltiden hade jag förmånen att mötas av ett sjudande, bubblande, virvlande och mångfasetterat studentliv som jag ibland ser tillbaka på med viss saknad. Den erfarenheten delar jag med många. Oavsett om man har läst i Lund, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Örebro, Karlstad, Linköping eller Umeå har vi säkert alla mötts av ett sjudande studentliv. Jag är rädd att framtidens studenter inte kommer att få uppleva detta och att all denna varma kultur och sociala verksamhet slås i spillror. Jag är förundrad över att majoriteten inte förstår vilken kulturgärning som landets studenter faktiskt står för. Det finns något viktigt här som vi kanske håller på att förslösa och förlora. Vi socialdemokrater är inte ensamma om att oroas över det. I Lund finns den oron över partgränserna. Lunds universitet och Lunds kommun skrev ett brev till riksdagsledamöterna inför denna behandling. I brevet varnade man för att en alltför snabb omställning kan leda till att värdefulla verksamheter inte hinner anpassa sig utan måste läggas ned. Man vädjade till riksdagen. Det är angeläget, sade man, att förändringen genomförs på ett sådant sätt och med tillräcklig tid till omställning så att nationerna, kårerna och Akademiska Föreningen även i framtiden kan ge viktiga bidrag till studiemiljön och Lund som stad. Brevet är underskrivet av Per Eriksson som är rektor för universitetet, Mats Helmfrid som är moderat kommunstyrelseordförande och Anders Almgren som är socialdemokratisk företrädare i kommunstyrelsen. Herr talman! Oron finns, över partigränserna när man tittar på de orter som berörs. Det verkar bara vara den borgerliga majoriteten här som inte förstår det. Det finns bara ett sätt att gå alla de kritiska rösterna till mötes och stilla oron, och det är att avvisa den proposition som ligger på riksdagens bord och rösta för Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservation.

Anf. 263 Ulf Nilsson (Fp)
Herr talman! Nu kom vi in på ett specialämne, men ett mycket viktigt specialämne, nämligen nationerna i Uppsala och Lund som har en särställning och som vi inte har talat så mycket om i dag. När jag började arbeta med denna fråga omkring år 2000 och vi yrkade på utredningar i utbildningsutskottet var det för många med mig i den dåvarande oppositionen viktigt att garantera nationerna en möjlighet att vara kvar. De flesta trodde att det skulle vara helt omöjligt att låta dem behålla sina skattelättnader. För mig som Lundabo och med respekt för hela den kulturtradition som nationerna har känns det oerhört viktigt att skattelättnaderna blev kvar. De blev kvar för nationerna i Uppsala och Lund. De blev också kvar, vilket var osäkert in i det sista, för Akademiska Föreningen som förvaltar fastigheter. Att i ett skede när den traditionella skattelättnaden på fastigheter och på inkomster från bland annat nöjesverksamhet och annan verksamhet är kvar utmåla det nästan som en självklarhet att spex, festligheter, studentsång och karneval kommer att upphöra på grund av detta beslut är en skräckmålning som jag menar inte har någon som helst förankring i verkligheten. Dessutom är jag övertygad om att nationerna med sitt rika nöjesliv inte kommer att ha några svårigheter att ha kvar studenter - även om det bara är av det enkla skälet att man vill gå ut och roa sig och umgås med varandra, vilket inte är något föraktligt skäl, för det behöver man göra när man pluggar. Morgan Johansson utelämnar nästan helt föreningsfrihet. Han nämner med bara några föraktfulla ord att det är lite löjligt det här med föreningsfrihet. Han säger inte ett ord om vad han bryr sig om alla de människor i olika åldrar som faktiskt inte har lust att betala för att vara med i en nation eller kår. Han bevärdigar dem inte med en tanke.

Anf. 264 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Nej, jag avfärdar inte detta med några föraktfulla ord, Ulf Nilsson. Jag konstaterade att Europadomstolen inte hade sagt att detta stred mot några mänskliga rättigheter. Det var så jag sade. Ulf Nilsson hävdar hela tiden att det här är en kränkning av mänskliga rättigheter. Jag vill bara säga att det har prövats, och det har inte befunnits vara en kränkning. Sedan är det så, Ulf Nilsson, att jag inte bara pratar om nationerna i Lund eller Uppsala. Jag pratar faktiskt brett om den studiesociala verksamheten och kulturverksamheten överallt, var den än bedrivs, därför att avbräcket här drabbar alla orter, vad vi än pratar om - Örebro, Karlstad eller vad vi nu talar om. Det är där man riskerar att bli av med pengarna. Och då säger jag bara att man kommer att få dra ned på alla typer av verksamhet också. Det är inte bara studentinflytandet och utbildningsbevakningen som man slår sönder utan också den studiesociala verksamheten. Jag tog exempel från Lund, därför att det är där jag har min hemvist, och jag känner väl till den världen. Där står nationerna och Akademiska Föreningen för en stor del av verksamheten. Och jag vet att man där är väldigt orolig nu för hur mycket pengar man kommer att bli av med. Och det är väldigt svårt att hitta andra finansieringskällor. Det var min kommentar till det föregående replikskiftet. Det finns inte så många andra pengakällor att hitta. Ulf Nilsson ska försöka rädda sig i den här situationen, så han säger: Ja, men ni får behålla skattelättnaderna! Det är ju också ett sätt. Först rycker ni av studentorganisationerna en massa intäkter, och sedan säger ni: Ja, men i gengäld får ni behålla skattelättnaderna! Det är ju rena rånet! Upp med händerna så tar vi din plånbok, men i gengäld får du behålla kläderna! Det är ju så ni behandlar studentorganisationerna och studentkårerna i Sverige med det här förslaget, Ulf Nilsson. Det är för dåligt.

Anf. 265 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Med det bildspråket, att varenda ekonomisk förändring för olika samhällsgrupper skulle vara något slags rån som kompenserades under tvång, skulle man inte kunna genomföra några som helst reformer. Jag konstaterar bara att under hela den här processens gång har nationerna tyckt att det har varit avgörande för hur de ska se på sina möjligheter att fortsätta detta att skattelättnaderna blir kvar. Dessutom talar allt för att just nationerna kommer att ha många medlemmar i fortsättningen eftersom det naturliga när man kommer till Lund och Uppsala är att vara medlem i en nation, bland annat för att kunna delta i det sociala livet på olika ställen vilket man alltså inte kan göra om man inte är medlem i en nation. Att Europadomstolen konstaterar att det här inte är ett brott mot mänskliga rättigheter beror just på historien, att nationer och kårer har varit en del av universiteten och inte varit en förening utan ett sätt att organisera och hålla ordning på studenterna så att de är nyktra, studerar flitigt och sköter sig. Det är så att säga principen från början med de 300-åriga nationerna. Sedan har de utvecklats till att bli väsentliga intresseorganisationer för studenterna. Det är då föreningsfriheten kommer in. Det är svårt att förena att vara en intresseorganisation och samtidigt inte ha föreningsfrihet. Vi har tagit de här argumenten flera gånger nu. Till detta replikskifte anmälde jag mig kanske i första hand som regional representant från Lund och i andra hand om någon som talar för hela Sverige, till skillnad från i mina tidigare inlägg, eftersom Morgan Johansson uppehöll sig så väldigt vid nationerna och deras kulturarv. Jag vidhåller fortfarande att Morgan Johansson nämner i en bisats att det finns ett antal människor som faktiskt inte har lust att betala de här hundralapparna och inte har lust att vara med, men samtidigt utmålar han en helt ogrundad skräckbild av att kulturtraditionerna i Uppsala och Lund skulle upphöra. Jag tror att vi kommer att vi kommer att få se studentsångare i tv några år till.

Anf. 266 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag trodde att jag gjorde den här principfrågan klar i talarstolen: Avskaffa gärna kårobligatoriet vad mig anbelangar, men se till att betala för det! Se till att betala för den reform som ni då gör! Men det är det ni inte gör. Tvärtom lämnar ni studentkårerna med bara en tredjedel av de pengar som utredningen föreslog. Ni tvingar in dem i en situation där de måste kommersialiseras. De måste gå runt med håven och be om pengar, eller också måste de se till att sälja mycket mer öl än de har gjort tidigare. Det är ju den situationen som ni tvingar in dem i. Avskaffa alltså gärna kårobligatoriet vad mig anbelangar, men se till att betala för de reformerna när ni driver fram dem! Det är en realitet, ingen skräckbild, som jag målar upp. Vi talar om nationerna i Lund. Där är det 4 miljoner i intäkter som nu är i total gungning. För Akademiska Föreningen är det 5 miljoner i intäkter som är i total gungning. Totalt i studentlivet i Lund rör det sig om 16 miljoner. Hur stor andel av de här pengarna som de kommer att kunna behålla efter att ni har avskaffat detta har de ingen aning om. Den enda poängen som jag hade i den delen var återigen detta: Det får konsekvenser, det här, Ulf Nilsson, inte bara för studerandebevakningen utan också för det studiesociala liv totalt sett som studenten kommer att mötas av när han eller hon kommer till en ny högskole- eller universitetsort. Och det tycker jag att ni slarvar bort fullständigt. Jag förstår inte hur borgerliga politiker, som ändå försöker ha ord om sig att vara något slags kulturbärare i vårt land, bara viftar bort den viktiga kulturgärning som studenterna faktiskt står för i vårt land.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-06-10
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Kår- och nationsobligatoriets avskaffande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    lag om ändring i högskolelagen (1992:1434).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:154 punkt 1 och avslår motionerna 2008/09:Ub28 yrkandena 1 och 4, 2008/09:Ub29, 2008/09:Ub30, 2008/09:Ub31, 2008/09:Ub262, 2008/09:Ub314, 2008/09:Ub429 och 2008/09:Ub606 yrkandena 1-3.
    • Reservation 1 (s, v)
    • Reservation 2 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0115015
    m90007
    c26003
    fp22006
    kd21003
    v02002
    mp01162
    Totalt1591361638
    Ledamöternas röster
  2. Skattelagstiftningen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    a. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
    b. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:154 punkterna 2 och 3 samt avslår motionerna 2008/09:Ub28 yrkandena 2 och 3 samt 2008/09:Ub606 yrkande 4.
    • Reservation 3 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s982921
    m870010
    c27002
    fp22006
    kd21003
    v10192
    mp01504
    Totalt256172848
    Ledamöternas röster