2012/13:SkU17 Beskattning av företag, kapital och fastighet

Skatteutskottets betänkande

2012/13:SkU17

Beskattning av företag, kapital och fastighet

Sammanfattning

Vid behandlingen hösten 2012 av regeringens budgetförslag för 2013 tog riksdagen ställning till motionerna från oppositionspartierna om sådana skatteförändringar som utgjorde del av deras alternativa budgetförslag. I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2012 som tar upp frågor om beskattning av företagande och investeringar samt vissa frågor om beskattning av fastigheter.

Motionerna avstyrks. Utskottet hänvisar i flera fall till det arbete som pågår på företagsbeskattningens och kapitalbeskattningens områden.

I betänkandet finns nio reservationer (S, MP, SD, V) och två särskilda yttranden (S, V).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Företagande och investeringar, allmänna frågor

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk303 av Karin Nilsson och Per-Ingvar Johnsson (båda C),

2012/13:Sk311 av Lars Elinderson (M),

2012/13:Sk342 av Margareta B Kjellin (M),

2012/13:Sk350 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2012/13:Sk375 av Karin Nilsson och Per Åsling (båda C),

2012/13:Sk427 av Mats Pertoft m.fl. (MP),

2012/13:Sk432 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkandena 1 och 2,

2012/13:N211 av Sten Bergheden (M) yrkande 3 och

2012/13:N400 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 8.

Reservation 1 (MP)

2.

Preliminärskatteavdrag på kapitalinkomster

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk227 av Jan Ertsborn (FP).

3.

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk223 av Penilla Gunther (KD),

2012/13:Sk263 av Sten Bergheden (M) yrkande 1,

2012/13:Sk332 av Per Åsling och Karin Nilsson (båda C) yrkandena 1 och 2,

2012/13:Sk387 av Mikael Oscarsson och Otto von Arnold (båda KD) och

2012/13:Sk411 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (V)

4.

Kapitalvinst vid fastighetsförsäljning

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk354 av Camilla Waltersson Grönvall (M),

2012/13:Sk368 av Margareta Cederfelt och Johan Forssell (båda M),

2012/13:Sk391 av Isabella Jernbeck (M),

2012/13:Sk393 av Anti Avsan (M) yrkandena 1 och 2 samt

2012/13:Sk401 av Jan Ericson (M).

5.

Skatt på finansiella transaktioner

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Fi298 av Annika Lillemets m.fl. (MP) yrkande 3.

6.

Fastighetsskatt på elproduktion

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Fi274 av Hans Ekström (S),

2012/13:Fi292 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M),

2012/13:Sk329 av Mikael Oscarsson (KD),

2012/13:Sk346 av Katarina Brännström (M),

2012/13:Sk409 av Per Åsling (C),

2012/13:Sk423 av Emil Källström (C),

2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 5 och

2012/13:N344 av Josef Fransson och Thoralf Alfsson (båda SD) yrkande 3.

Reservation 3 (SD)

7.

Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk260 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda S),

2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 6,

2012/13:N300 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 5 och

2012/13:N366 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 14.

Reservation 4 (S, MP, V)

8.

Tonnageskatt

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk258 av Hans Rothenberg (M),

2012/13:Sk278 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Jan-Olof Larsson (båda S),

2012/13:Sk280 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (båda S),

2012/13:Sk285 av Lars Johansson m.fl. (S),

2012/13:Sk325 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD),

2012/13:T222 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 4,

2012/13:T248 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 8,

2012/13:T356 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3,

2012/13:T410 av Annelie Enochson (KD) yrkande 1,

2012/13:T477 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 48 och

2012/13:T509 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10.

Reservation 5 (S, V)

Reservation 6 (SD)

9.

Stiftelser med allmännyttiga ändamål

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk359 av Anna Steele (FP).

10.

Konstinköp

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk360 av Anna Steele (FP).

11.

Avdrag för sponsring och forskning

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk262 av Sten Bergheden (M),

2012/13:Sk292 av Anita Brodén (FP),

2012/13:Sk300 av Hans Backman (FP),

2012/13:Sk410 av Per Åsling (C) och

2012/13:N210 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 2.

Reservation 7 (V)

12.

Enskild näringsidkares personliga friskvård

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk259 av Maria Plass m.fl. (M).

13.

Boendebeskattning

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk215 av Carina Herrstedt (SD),

2012/13:Sk433 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:Sk435 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:C353 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2012/13:C362 av Carina Herrstedt (SD) yrkande 1,

2012/13:C388 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 2,

2012/13:C400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 25 och

2012/13:C421 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2.

Reservation 8 (S, MP, V)

Reservation 9 (SD)

14.

Äkta och oäkta bostadsrättsföreningar

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Sk395 av Anti Avsan (M).

15.

Avskrivning av flyttbara bostadshus

 

Riksdagen avslår motionerna

2012/13:Sk287 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S) och

2012/13:Sk335 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M).

Stockholm den 5 mars 2013

På skatteutskottets vägnar

Henrik von Sydow

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Lena Asplund (M), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Peter Persson (S), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD), Jacob Johnson (V), Teres Lindberg (S) och Stefan Käll (FP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen ställde sig under höstens behandling av statsbudgeten för 2013 bakom inriktningen av skattepolitiken och de förslag till förändringar på skatteområdet som lagts fram i budgetpropositionen. Samtidigt avslog riksdagen motioner som hade väckts under den allmänna motionstiden 2012 och som innehöll förslag om skatteförändringar som borde prövas tillsammans med beslutet om fastställande av regeringens förslag till inkomstberäkning (prop. 2012/13:1, yttr. 2012/13:SkU1y, bet. 2012/13:FiU1, rskr. 2012/13:37).

I detta betänkande behandlar skatteutskottet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2012 som tar upp frågor om beskattningen av företagande och investeringar samt vissa frågor om beskattningen av fastigheter. Motionerna innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen om ändringar eller utredningar kring olika regler i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, eller andra skattelagar.

Motionsyrkandena återges i förteckningen över behandlade förslag, se bilagan.

Utskottets överväganden

Företagande och investeringar, allmänna frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionärernas förslag om tillkännagivanden om inriktningen av det fortsatta arbetet med företags- och kapitalbeskattningen.

Riktlinjerna för skattepolitiken

Riksdagen antog våren 2008 riktlinjer för skattepolitiken (prop. 2007/08:100 avsnitt 5.3, bet. 2007/08:FiU20, rskr. 2007/08:259). Enligt fem hållpunkter ska skattereglerna utformas så att de bidrar till goda förutsättningar för varaktigt hög sysselsättning och till goda villkor för företagande och investeringar. Därigenom säkerställs att målen om en generell och rättvist fördelad välfärd uppnås. Skattereglerna ska också utgöra effektiva ekonomiska styrmedel på t.ex. miljöområdet och till förmån för folkhälsan samt främja ett legitimt och rättvist skattesystem. När det gäller företagande och investeringar innebär hållpunkterna att skattereglerna genom goda villkor ska attrahera utländska företags lokalisering och investeringar i Sverige. Vidare ska företag som redan är verksamma i Sverige kunna öka sina investeringar. Därutöver ska också goda villkor gälla för svenska företags investeringar i utlandet. Riktlinjerna innebär också att skattepolitiken ska utformas så att fem allmänna krav som ställs på de svenska skattereglerna i en globaliserad värld tillgodoses. Dessa krav innebär bl.a. att skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera offentliga utgifter på ett hållbart sätt. Skattereglerna ska vara generella, och existerande särregler (skatteutgifter) ska löpande prövas för att systemet inte ska vara onödigt krångligt. Reglerna ska även skapa finansiellt utrymme för att sänka strategiska skattesatser. De ska vara hållbara och kunna försvaras i ett EU-rättsligt perspektiv. Beskattning ska ske i nära anslutning till inkomsttillfället, och på inkomstskatteområdet bör på sikt olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning undvikas. Arbetet med att förenkla skattereglerna (minskad administrativ börda) ska drivas vidare. Hållpunkterna och kraven ger en ram för utvecklingen av skattepolitiken. De anger vilka åtgärder som är angelägna och vad som bör undvikas.

Motionerna

I motion 2012/13:Sk311 av Lars Elinderson (M) anförs att det finns skäl och behov av en översyn av den svenska skatterätten när det gäller företag med verksamhet i flera länder. Den svenska skattelagstiftningen anpassas successivt till den förändrade världsbilden men det går långsamt. Det finns en osäkerhet i svensk rätt om hur man exempelvis hanterar möjligheten till gränsöverskridande koncernbidrag, klassificeringen av utländska företag i svensk skatterätt och fördelningen av inkomster mellan utländska företags filialer i Sverige.

I motion 2012/13:Sk350 av Finn Bengtsson m.fl. (M) förordas att fortsatta skattesänkningar för att gynna företagare och företagande ska ges hög prioritet när de offentliga finanserna och konjunkturen så tillåter.

I två motioner förordas en utredning om skattemässiga fördelar för aktiebolag som bedrivs med särskild vinstbegränsning.

Enligt motion 2012/13:Sk303 av Karin Nilsson och Per-Ingvar Johnsson (båda C) finns det ett behov av att utreda skattemässiga fördelar för bolagsformen AB (svb), eftersom dessa bolag som regel tar sig an uppgifter som marknaden saknar intresse för, men som har betydande samhällsnytta.

I motion 2012/13:Sk427 av Mats Pertoft m.fl. (MP) föreslås att man utreder skattebefrielse för återinvesterad vinst när bolag bedrivs som aktiebolag med särskild vinstbegränsning.

I motion 2012/13:Sk375 av Karin Nilsson och Per Åsling (båda C) anförs att det finns ett fortsatt behov av att fortsätta arbetet för att stärka rättssäkerheten för företagare, och i detta fall vad det gäller olika myndigheters tolkning och tillämpning av tangerande lagar.

I partimotion 2012/13:N400 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 8 anförs att bolagsskatten har betydelse för multinationella företags investerings- och lokaliseringsbeslut och var företagen väljer att redovisa och beskatta vinst. Sverige behöver inte ha Europas lägsta bolagsskatt, men den tidigare nivån på 26,3 procent kunde anses skadlig för industrins konkurrenskraft. En sänkning med 1 procentenhet till 25,3 procent hade inneburit en lämplig och konkurrenskraftig nivå.

I flera motioner framförs synpunkter på skattelättnader för att stimulera människors vilja att investera i och starta företag.

I motion 2012/13:Sk342 av Margareta B Kjellin (M) anförs att ett led för att underlätta för fler att kunna och våga starta företag och förverkliga sina livs drömmar är att uppmuntra till ett sparande för framtida företagande. Möjligheterna att införa en form av sparande för framtida företagande bör ses över.

I motion 2012/13:Sk432 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkande 1 framhålls att det enskilda ägandet i landet behöver stärkas och att det finns stora behov av riskvilligt kapital till framför allt de små och medelstora företagen. Ett sätt att komplettera utbudet av riskkapital vore att införa s.k. entreprenörskonton som ger möjlighet till skatteuppskov för privatpersoner och företag. Exempelvis skulle vinster från tidigare investeringar kunna beskattas först fem år efter realisering med möjlighet att utan skattekonsekvenser återinvestera vinsten i andra bolag under femårsperioden.

För att våga starta ett eget företag är tillgång till kapital en avgörande faktor för den enskilde. I motion 2012/13:N211 av Sten Bergheden (M) yrkande 3 anförs att potentiella företagare inte har tillräckligt med pengar själva, och det är få privatpersoner som satsar sina besparingar i nya företag. Motionären förordar därför en översyn av möjligheten att utöka möjligheterna för riskkapitalavdrag i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Med utgångspunkt i de riktlinjer som riksdagen har lagt fast för skattepolitiken har villkoren för att starta, driva och utveckla företag stärkts genom åtgärder på flera olika politikområden. Därigenom säkerställs att målen om en generell och rättvist fördelad välfärd uppnås. Skattereglerna ska också utgöra effektiva ekonomiska styrmedel på t.ex. miljöområdet och till förmån för folkhälsan samt främja ett legitimt och rättvist skattesystem. När det gäller företagande och investeringar innebär hållpunkterna att skattereglerna genom goda villkor ska attrahera utländska företags lokalisering och investeringar i Sverige. Vidare ska företag som redan är verksamma i Sverige kunna öka sina investeringar. Därutöver ska också goda villkor gälla för svenska företags investeringar i utlandet. Riktlinjerna innebär också att skattereglerna ska utformas så att de kan finansiera offentliga utgifter på ett hållbart sätt, de ska vara generella, och existerande särregler (skatteutgifter) ska löpande prövas för att förenkla systemet. Reglerna ska även skapa finansiellt utrymme för att sänka strategiska skattesatser. De ska vara hållbara och kunna försvaras ur ett EU-rättsligt perspektiv. Beskattning ska ske i nära anslutning till inkomsttillfället, och på inkomstskatteområdet bör på sikt olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning undvikas. Arbetet med att förenkla skattereglerna i syfte att minska den administrativa bördan ska drivas vidare. Hållpunkterna och kraven ger en ram för utvecklingen av skattepolitiken. De anger vilka åtgärder som är angelägna och vad som bör undvikas.

Med utgångspunkt i de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för skattepolitiken stärktes under förra mandatperioden villkoren för att starta, driva och utveckla företag genom åtgärder på flera olika politikområden. På företagsskatteområdet har flera skattesänkningar genomförts för företag, samtidigt som lagändringar har vidtagits i syfte att stoppa avancerad skatteplanering. Skattelättnaderna innebär bl.a. att bolagsskatten, liksom expansionsfondsskatten för småföretagen har sänkts i två omgångar, nu senast fr.o.m. den 1 januari 2013 från 26,3 procent till 22 procent. Goda skattemässiga villkor för investeringar är en förutsättning för att svenska företag även i framtiden ska kunna bidra till hög ekonomisk tillväxt. Skattesänkningarna har haft sin bakgrund i bolagsskattens betydelse för investeringar, tillväxt och sysselsättning i Sverige; även önskemålen om att förbättra villkoren för lokalisering av företag till Sverige, för investeringar i Sverige och för redovisning av inkomster i Sverige och därmed att förstärka den svenska skattebasen har haft betydelse. Bolagsskattesänkningen bidrar till ett mer symmetriskt skattesystem med en större likabehandling av eget kapital och lån i bolagssektorn. En sänkt bolagsskatt värnar den svenska skattebasen genom att göra det relativt mer förmånligt att beskatta vinsterna i Sverige och reducerar incitamenten att skatteplanera. Sänkningen ger starka incitament för näringslivet att öka sina investeringar, vilket leder till ökad produktivitet, högre reallöner och en högre sysselsättning. Senast i höstas fattade riksdagen också beslut om att införa regler om ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra aggressiv skatteplanering och därmed minska skattebortfallet för staten.

Flera av motionsförslagen går ut på att med skattelättnader som verktyg stimulera människors vilja att investera i och starta företag. En av de viktigaste åtgärderna för att främja tillgången på kapital – inte minst för de mindre företagen – är beslutet 2007 att slopa förmögenhetsskatten. Därmed försvann en skatt som till följd av oenhetliga värderingsregler och många undantag även skapade kryphål som uppmuntrade till skatteplanering.

Arbetet med att utreda möjligheterna att förbättra de skattemässiga förutsättningarna för företagande fortsätter i Företagsskattekommittén (dir. 2011:1). I uppdraget ingår bl.a. att ta fram förslag som ytterligare breddar skattebasen för att göra det möjligt att sänka de skattesatser som betalas av bolagssektorn samtidigt som befintliga snedvridningar inom skattesystemet reduceras. Beskattningen ska utformas så att företagande, investeringar och sysselsättning gynnas. I kommitténs pågående uppdrag ingår bl.a. också att undersöka olika möjligheter att minska beskattningen av riskkapital i bolagssektorn och därmed göra villkoren mer lika för investeringar som finansieras med eget kapital respektive lånat kapital. Vidare har kommittén i uppdrag att undersöka om det är lämpligt att ta fram mer generellt utformade regler som begränsar ränteavdragen och om skattelättnader för eget kapital bör införas samt lämna förslag i dessa avseenden. Kommitténs slutbetänkande ska presenteras senast den 31 mars 2014.

Ett delbetänkande (SOU 2012:3) från Företagsskattekommittén med förslag till skatteincitament för att stimulera tillgången på riskvilligt kapital överlämnades den 30 januari 2012 till regeringen för vidare behandling.

För att öka incitamenten och förbättra förutsättningarna för entreprenörskap aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2013 att den avser att lämna förslag till ett investeraravdrag i form av en definitiv skattelättnad för fysiska personer som investerar i mindre företag. Detta har sedermera utmynnat i en promemoria (den 15 oktober 2012) och en lagrådsremiss om investeraravdrag den 21 februari 2013. Regeringens förslag innebär att fysiska personer som förvärvar andelar i ett företag av mindre storlek i samband med företagets bildande eller vid en nyemission får göra avdrag för hälften av betalningen för andelarna i inkomstslaget kapital. Avdrag ges med högst 650 000 kronor per person och år, vilket innebär en definitiv skattelättnad med 195 000 kronor vid förvärv av andelar för 1,3 miljoner kronor. Investerarnas sammanlagda betalning för andelar i ett och samma företag får uppgå till högst 20 miljoner kronor per år. Investeraravdraget utgör ett statligt stöd som måste anmälas till och godkännas av Europeiska kommissionen innan det kan genomföras. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 september 2013. En förutsättning är att kommissionen i den kommande anmälan godkänner de föreslagna bestämmelserna.

Målsättningen för regeringen synes vara att det ska vara enkelt och lönsamt att driva företag i Sverige, oavsett i vilken form som verksamheten bedrivs. För att uppmuntra fler personer att våga ta steget och bli företagare är det viktigt att ha ett enkelt och förutsebart regelsystem. Man avser därför att tillsätta en särskild utredare för att se över och lämna förslag till förenklingar av skattereglerna för enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare.

För att ytterligare stärka rättssäkerheten vid beskattningen föreslås ett översynsarbete. En utredning kommer att tillsättas med uppdrag att se över förhandsbeskedsinstitutet och analysera om det behövs någon annan form av bindande besked i enskilda fall. Regeringen kommer vidare att ge Skatteverket i uppdrag att förbättra sin hantering av ärenden i syfte att stärka rättssäkerheten samt att förbättra sin service till och kommunikation med företag. Regeringen avser även att tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram ytterligare förslag för att skapa en modern, effektiv och rättssäker förvaltningsprocess. En stor uppgift i uppdraget kommer att vara att se över om det finns behov av att stärka rättssäkerheten när det gäller skattemål ytterligare, framför allt genom specialisering av skattemål i domstol. Regeringen bedömer att utredningen ska kunna påbörja sitt arbete den 1 april 2013.

Utskottet kan konstatera att flera av de frågor om villkoren för investeringar, sparande och företagens kapitalförsörjning som har tagits upp i motionerna gäller, eller har anknytning till, reformer som redan införts eller till det arbete som pågår eller planeras. Riksdagen bör därför inte överväga något tillkännagivande till regeringen i dessa hänseenden. De grundläggande krav som bör beaktas i skattepolitiken och i skattelagstiftningen är väl tillgodosedda genom de riktlinjer för skattepolitiken som utskottet redovisat ovan. Det finns därför inte heller anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen om skattesystemets allmänna utformning. Utskottet vill också påminna om de regler som redan finns för att underlätta för nyföretagande och för att ge positiva effekter på risktagandet hos enskilda näringsidkare.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om översyn av fåmansföretagens skatteregler, underlättande av ägarskiften i fåmansbolag, gåvor till allmännyttiga ändamål och beskattning av carried interest.

Gällande rätt

Utdelningar och kapitalvinster till delägare i ett fåmansföretag beskattas enligt särskilda regler, som brukar kallas 3:12-reglerna. Dessa återfinns i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Reglerna tillkom vid 1990 års skattereform med syftet att förvärvsinkomster ska beskattas ungefär lika oavsett om de kommer från ett lönearbete eller från arbetsinsatser i ett eget aktiebolag. Ett typiskt fåmansföretag är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening där fyra eller färre delägare har mer än hälften av rösterna. Om en av delägarna har den verkliga bestämmanderätten över en oberoende verksamhetsgren räknas bolaget eller föreningen som ett fåmansföretag även om det första villkoret inte är uppfyllt. Vid bedömningen av hur många personer som äger del i företaget ska personer som ingår i samma krets av närstående anses som en person.

De s.k. 3:12-reglerna om utdelning och kapitalvinst gäller enbart personer med kvalificerade andelar i fåmansföretaget. En andel är kvalificerad om delägaren eller någon närstående till denne har varit verksam (aktiv) i betydande omfattning i företaget under beskattningsåret eller något av de fem föregående åren. En delägare eller en närstående till denne anses vara verksam i betydande omfattning om hans eller hennes arbetsinsatser har stor betydelse för vinstgenereringen i företaget. Det är den ekonomiska betydelsen av arbetsinsatsen som är avgörande, inte delägarens formella ställning. Som närstående räknas maka eller make, föräldrar, far- och morföräldrar, barn, barnbarn osv. samt deras respektive maka eller make, syskon och deras makar, barn, barnbarn samt dödsbo som någon i närstående kretsen är delägare i. Om en aktiv delägare tar ut lön från sitt eget bolag beskattas den på vanligt sätt och beläggs med arbetsgivaravgifter. De särskilda reglerna gäller inte löneuttag utan tar sikte på belopp som ägaren lyfter som utdelning eller tillgodogör sig som kapitalvinst vid försäljning av aktier i fåmansbolaget. I avsaknad av de särskilda reglerna skulle utdelning och avyttringar beskattas som inkomst av kapital. De s.k. 3:12-reglerna medför att den del av bolagets inkomster som ägaren tillgodogör sig som utdelning eller kapitalvinst i stället fördelas mellan inkomstslagen tjänst och kapital.

När delägaren lyfter utdelningar från företaget eller säljer andelar i bolaget ska alltså utdelning respektive kapitalvinst delas upp i en tjänsteinkomstbeskattad del och en kapitalinkomstbeskattad del. De ovannämnda 3:12-reglerna används för att bestämma hur mycket av en utdelning från företaget eller en kapitalvinst från sålda andelar som ska tas upp till progressiv beskattning i inkomstslaget tjänst och hur stor del som ska tas upp till proportionell beskattning i inkomstslaget kapital. Upp till en viss nivå (ett schablonmässigt beräknat gränsbelopp) som bestäms med hänsyn till storleken av det insatta kapitalet och utbetalda löner beskattas utdelning och aktiva delägares vinst vid försäljning av aktier i bolaget med skattesatsen 20 procent. Utdelning och kapitalvinst över gränsbeloppet tas upp i inkomstslaget tjänst.

Ändringar i reglerna fr.o.m. den 1 januari 2006

Genom en reformering av reglerna som trädde i kraft den 1 januari 2006 utvidgades det utrymme som kan tas ut som kapitalbeskattad inkomst. Det infördes också en schablonregel, den s.k. förenklingsregeln, främst med tanke på företagare som har ett litet kapital och ett fåtal anställda, t.ex. nystartade företag. I stället för att beräkna utrymme för kapitalbeskattning enligt de ordinarie mer komplicerade reglerna tilläts en ägare av en kvalificerad andel att använda ett belopp motsvarande 1,5 inkomstbasbelopp som gränsbelopp, dvs. det utrymme som anger hur mycket det är möjligt att ta ut ur bolaget till endast 20 procent kapitalinkomstskatt. Schablonbeloppet har därefter höjts vid tre tillfällen. Syftet med höjningarna av schablonbeloppet har varit att stimulera nyföretagande och förenkla för företagare som har ett litet kapital och ett fåtal anställda.

Andra förändringar som införts under senare tid gäller det löneuttagskrav som tillämpas för att nivån på företagets löneutbetalningar ska få räknas aktiva delägare till godo vid beräkningen av hur mycket som ska kapitalinkomstbeskattas hos ägaren. Löneuttagskravet hade av många företagare upplevts som alltför högt. Kritiken gick bl.a. ut på att höga löneuttag riskerar att leda till likviditetsproblem och att ett högt lönekrav leder till svårigheter för medarbetarägda konsultföretag. Vidare var det svårt för företagare som arbetar deltid att utnyttja löneunderlagsregeln. Det maximala löneuttagskravet sänktes den 1 januari 2009 från 15 till 10 inkomstbasbelopp. Från och med samman tidpunkt gäller även enklare regler för beräkning av gränsbelopp och att rätten till årets gränsbelopp inte går förlorad efter förvärv genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt.

I 57 kap. 22 § IL finns en takregel för hur mycket som ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Denna s.k. 100-basbeloppsregel innebär att en kapitalvinst inte ska tas upp som inkomst av tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående under avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 inkomstbasbelopp (5 460 000 kronor vid kapitalvinst 2012). Kapitalvinst härutöver beskattas utan kvotering till 30 procent i inkomstslaget kapital. Dessa regler infördes 1 den januari 2006.

Från och med den 1 januari 2012 finns en även en takregel för beskattning av utdelning i inkomstslaget tjänst som reglerar till vilken del utdelning under ett och samma beskattningsår ska beskattas som inkomst av tjänst. Regeln innebär att utdelning inte ska tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående, som inräknas i samma närståendekrets, under beskattningsåret från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp utdelning med högre belopp än som motsvarar 90 inkomstbasbelopp. Den del av utdelningen som överstiger gränsbeloppet och takbeloppet ska beskattas på samma sätt som gäller för kapitalvinstbeskattningen, dvs. till 30 procent i inkomstslaget kapital.

Carried interest

Begreppet carried interest förekommer internationellt i private equity-sammanhang och syftar på en särskild form av ersättning/utdelning som utgår till exempelvis delägare i riskkapitalbolag och anställda i det rådgivningsbolag som verkar i en riskkapitalstruktur och arbetar med de portföljbolag som ingår i riskkapitalfonden.

Enligt huvudreglerna i svensk skattelagstiftning ska ränteinkomster, utdelningar på aktier och avkastning på investerat kapital beskattas som kapitalinkomster. Löner och förmåner som erhålls på grund av anställning ska beskattas som tjänsteinkomster.

Det finns i dag ingen regel i svensk skatterätt som uttryckligen anger hur erhållen carried interest ska beskattas. Denna fråga är dock föremål för ett antal processer i förvaltningsdomstolarna. Frågan om beskattning av carried interest bereds också inom Finansdepartementet och regeringen följer den noga.

Motionerna

I motion 2012/13:Sk263 av Sten Bergheden (M) yrkande 1 anförs att riksdagen bör överväga att avskaffa 3:12-reglerna. Detta dels för att sänka tröskeln för framtida företagare så att de vågar ta steget, dels för att underlätta för befintliga företag. Det skulle underlätta för företagen med en mindre regelbörda och minskade administrationskostnader.

I motion 2012/13:Sk332 av Per Åsling och Karin Nilsson (båda C) yrkandena 1 och 2 anförs att det bör göras en översyn av skattelagstiftningen i syfte att underlätta ägarskiften i småföretag. Under de kommande tio åren kommer många småföretagare att lämna över ägandet av åldersskäl. Det finns därför skäl att underlätta och införa åtgärder för att främja detta generationsskifte bland småföretagare.

I motion 2012/13:Sk223 av Penilla Gunther (KD) anförs att ett minskat regelkrångel för småföretagare har varit en politisk målsättning under många år. Ett stort steg i detta arbete skulle vara att utreda möjligheterna att avskaffa 3:12-reglerna, som kostar mer för företagarna än de ger intäkter till statskassan.

Enligt motion 2012/13:Sk387 av Mikael Oscarsson och Otto von Arnold (båda KD) bör möjligheten att ett låta ett företags gåva till kvalificerat allmännyttiga ändamål bli undantagen från utdelningsbeskattning hos företagets ägare ses över.

I kommittémotion 2012/13:Sk411 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 föreslås att en grundlig utvärdering av 3:12-reglerna. Vidare bör lagstiftningen justeras så att det klart framgår att s.k. carried interest ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska betalas.

Utskottets ställningstagande

De särskilda skatteregler som finns för fåmansföretagen har, som framgår av ovan gjorda redovisning, reviderats i flera omgångar under senare år. Ändringarna har resulterat i betydande förbättringar och vissa förenklingar. Även sänkningen av bolagsskattesatsen, nu senast fr.o.m. den 1 januari 2013 med 4,3 procent, och förbättrade villkor för att starta, driva och utveckla företag har givetvis kommit även fåmansföretagen till del. Åtgärder har också vidtagits för att motverka avancerad skatteplanering. Riksdagen skärpte 3:12-reglerna senast den 1 januari 2012. Förenklingsregeln begränsades då till att bara få användas i ett företag per person, löneunderlagen begränsades och de s.k. bankuppläggen stoppades (bet. 2011/12:FiU1, yttr. 2011/12:SkU1y, rskr. 2011/12:32).

Indikationer på en ökad aggressiv skatteplanering med hjälp av 3:12-reglerna har enligt ett uttalande från finansministern medfört att regeringen har för avsikt att se över 3:12-reglerna så att syftet med dessa inte motverkas.

I budgetpropositionen (2012/13:1) uttalade regeringen att det är viktigt att det finns goda förutsättningar för generationsskiften i fåmansföretag för att möjliggöra att upparbetade värden i befintliga företag med tillväxtpotential tillvaratas. Många fåmansföretag står inför generationsskiften. För att möjliggöra att upparbetade värden i befintliga företag med tillväxtpotential tillvaratas är det viktigt att det finns goda förutsättningar för generationsskiften. Regeringen anser därför att det är angeläget att se över beskattningen av överlåtelser av kvalificerade andelar i samband med generationsskiften. Det är dock viktigt att överlåtelser av kvalificerade andelar i fåmansföretag i möjligaste mån beskattas på ett likformigt sätt oavsett om överlåtelsen sker inom eller utom familjen. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredning.

När det gäller frågan om skattekonsekvenser av gåvor från företag till ideella organisationer hänvisar utskottet till att riksdagen hösten 2011 biföll regeringens förslag om en skattereduktion för penninggåvor till ideell verksamhet. Utskottet hade inte något att invända mot att rätten till skattereduktion endast skulle omfatta fysiska personer. I detta sammanhang kan också nämnas att Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) har ansett att en aktieägare inte ska beskattas för utdelning när det vid det tillfälle då utdelningen kan disponeras står klart att aktieägaren gett bort sin rätt till den (RÅ 2006 ref. 45 och två domar från 2009 mål nr 1489-09 och 1579-09). En rätt till framtida utdelning är inte att jämställa med penninggåva.

Utskottet finner det nu inte motiverat att ställa sig bakom motionsförslagen om ytterligare förändringar av reglerna för fåmansbolag. Med hänvisning till pågående beredning i Regeringskansliet i fråga om beskattning av carried interest finner utskottet inte heller skäl att ställa sig bakom det motionsförslaget. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandena.

Preliminärskatteavdrag på kapitalinkomster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om införande av preliminärskatteavdrag på omyndiga barns kapitalinkomster vid värdepappersförsäljning.

Gällande rätt

Enligt bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, är banker m.fl. skyldiga att göra skatteavdrag för preliminär skatt på räntor och utdelningar. Skatt på vinst vid försäljning av värdepapper omfattas inte av skyldigheten, utan sådan skatt ska betalas in av den skattskyldige själv.

Dessa regler återfanns tidigare i skattebetalningslagen (1997:483) som upphävdes den 1 januari 2012. Befintliga bestämmelser om preliminärskatteavdrag för kapitalinkomster har flyttats över till SFL.

Reglerna gäller också för omyndiga barns kapitalinkomster, dvs. att utbetalaren av räntor och utdelningar ska göra skatteavdrag. Skatt på kapitalvinster som uppkommer när omyndiga barns tillgångar avyttras ska deklareras och betalas in av barnets förmyndare. Vinsten ska tas upp i den deklaration som ska lämnas i maj året efter avyttringen. Om skatten betalas in på barnets skattekonto utgår intäktsränta. Om betalning inte sker debiteras i stället kostnadsränta.

Motionen

I motion 2012/13:Sk227 av Jan Ertsborn (FP) föreslås att en möjlighet att införa ett preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster vid värdepappersförsäljning bör utredas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare avstyrkt motioner om att det ska införas ett system för att göra preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster vid t.ex. värdepappersförsäljningar för att undvika likviditetsproblem och att omyndiga barn får skatteskulder som hamnar hos Kronofogdemyndigheten på grund av vårdnadshavarens bristande kunskaper, slarv eller utnyttjande.

Utskottet anser att barn självfallet måste skyddas mot att utnyttjas ekonomiskt och hamna i skuldfällor. Det är oacceptabelt att ett barn ska hamna i myndighetens register för att det av sin förmyndare har försatts i en skuldsituation. Kronofogdemyndigheten arbetar mycket med ungas skuldsättning för att minska antalet omyndiga som förekommer i Kronofogdemyndighetens register. Detta har tillsammans med en ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister, som innebär att minderåriga inte kan restföras för en fordonsrelaterad skuld, lett till en tydlig minskning av antalet omyndiga personer i registren. Olika lösningar kan tänkas för att stärka barnets intresse i detta sammanhang. Det förslag på skatteområdet som motionären förespråkar är inte helt okomplicerat att genomföra. Utskottet avstyrker motionen.

Kapitalvinst vid fastighetsförsäljning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om en översyn av kapitalvinstbeskattningen vid försäljning av privatbostad och räntebeläggningen av uppskovsbelopp. Riksdagen avslår även motionsyrkanden om en översyn av reglerna om stämpelskatt.

Gällande rätt

En kapitalvinst som uppkommer vid försäljning, byte och liknande överlåtelser av en tillgång beskattas utan hänsyn till hur länge tillgången har innehafts. Den allmänna skattesatsen för kapitalvinster är 30 procent. Till följd av kvoteringsregler som anger hur stor del av vinsten som ska tas upp till beskattning blir den faktiska beskattningen lägre för vissa slag av tillgångar. När det gäller fysiska personers avyttringar av privatbostadsfastigheter medför kvoteringen att 22 procent av kapitalvinsten beskattas. Av kapitalförlusten vid avyttring av en privatbostadsfastighet ska 50 procent dras av (45 kap. 33 § inkomstskattelagen [1999:1229]).

Vid avyttring av fastighet beräknas kapitalvinsten som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången (försäljningspriset) minskad med utgifterna för avyttringen (försäljningsutgifterna) och omkostnadsbeloppet. Är den sålda fastigheten en ersättningsbostad ska vinsten vid kapitalvinstberäkningen ökas med erhållet uppskovsbelopp. Som ersättning eller försäljningspris räknas det pris som avtalats mellan säljare och köpare. Utgifter för avyttringen ska avräknas från ersättningen och inte inräknas i omkostnadsbeloppet (44 kap. 13 § IL). Som försäljningsutgifter räknas mäklarutgifter och annan försäljningsprovision, advokatutgifter, utgifter för värdering av fastigheten och andra utgifter som säljaren haft för försäljningen. De principer för kapitalvinstbeskattning av fastigheter som beskrivits ovan gäller också för bostadsrätt. Icke yrkesmässig avyttring av bostadsrätt beskattas alltså i kapital medan yrkesmässig avyttring beskattas i näringsverksamhet.

För vinster från fysiska personers avyttringar av permanentbostad i småhus och äkta bostadsrätter, dvs. i princip bostäder där avyttringen beskattas med 22 procent kapitalvinstskatt, kan uppskov med vinstbeskattningen medges om den avyttrade bostaden (ursprungsbostaden) ersätts med en annan bostad (ersättningsbostaden) inom en viss tid från avyttringen.

Som villkor gällde tidigare att både ursprungsbostaden och ersättningsbostaden skulle ligga i Sverige. Genom en lagändring hösten 2006 utvidgades uppskovsmöjligheten till att också avse bostäder som ligger i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De nya bestämmelserna gäller för avyttringar fr.o.m. den 1 februari 2007, men får på begäran av den skattskyldige tillämpas även på avyttringar som skett under tiden den 1 januari 2006–31 januari 2007. Samtidigt anpassades systemet för att det ska vara möjligt för Skatteverket att följa upp att obeskattade vinster på ersättningsfastigheter i utlandet återförs till beskattning i Sverige.

I samband med att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffades fr.o.m. 2008 och ersattes med en kommunal fastighetsavgift, höjdes kapitalvinstskatten för privatbostäder från 20 till 22 procent av vinsten. Möjligheten att skjuta upp beskattningen av kapitalvinsten genom uppskov kom att kvarstå, men nya uppskovsbelopp begränsades till högst 1,6 miljoner kronor. Vidare ändrades beräkningen av uppskovsbeloppets storlek när ersättningsbostaden var billigare. Möjligheten till fortsatt uppskov när en bostad övergår genom arv, testamente, gåva och bodelning slopades med undantag för vissa övergångar inom familjen.

Som en del i finansieringen av den nyss nämnda omläggningen av bostadsbeskattningen har uppskovsbeloppen räntebelagts fr.o.m. 2009 års taxering genom att den som har fått uppskov ska ta upp en schablonintäkt i inkomstslaget kapital. Schablonintäkten beräknas till 1,67 procent av det uppskovsbelopp som finns vid ingången av inkomståret. Skatten är sedan 30 procent av schablonintäkten. Skatten motsvarar därmed ca 0,5 procent av uppskovsbeloppet. Vidare sänktes taket för uppskovsbeloppet från 1,6 miljoner kronor till ett tak om 1,45 miljoner kronor för avyttringar som sker den 1 januari 2010 eller senare.

Kostnaden för lagfart varierar beroende på om man har köpt, ärvt eller fått en fastighet i gåva. Vid gåva och arv utgår normalt ingen stämpelskatt. Däremot betalas en expeditionsavgift på 825 kronor. Är det exempelvis flera olika förvärvare eller servitut på flera olika fastigheter innebär det flera expeditionsavgifter. Expeditionsavgiften är tänkt att täcka kostnaden för handläggningen. Vid köp av fast egendom och tomträtter samt vid beviljande av inteckningar betalas, utöver expeditionsavgiften, en stämpelskatt. Skatten beräknas på det högsta egendomsvärdet (köpesumman alternativt taxeringsvärdet). För privatpersoner och bostadsrättsföreningar är stämpelskatten för lagfart och inskrivning av tomträtt 1,5 procent (lägsta kostnad är 50 kronor) och för juridiska personer (aktiebolag, föreningar m.fl.) 4,25 procent. Stämpelskatten på inteckningar i fast egendom eller tomträtt är 2 procent av det intecknade beloppet.

Motionerna

I motion 2012/13:Sk354 av Camilla Waltersson Grönvall (M) föreslås en översyn av gällande lagstiftning och tillämpning av reglerna för beräkning av kapitalvinst vid försäljning av bostad då reglerna om beräkningen är oklar och leder till olikheter i beskattningen. Översynen bör ha till syfte att åstadkomma en likvärdig behandling vid kapitalvinstbeskattning.

I motion 2012/13:Sk368 av Margareta Cederfelt och Johan Forssell (båda M) föreslås att reglerna om flyttskatt vid försäljning och förvärv av bostad ses över. De höga transaktionskostnaderna såsom kapitalvinstbeskattning, räntebelagda uppskovsbelopp och stämpelskatt i form av lagfart och pantbrev i samband med flytt kan bli kännbara och får till följd att rörligheten på bostadsmarknaden minskar. Det kan i sin tur ge negativa effekter för rörligheten på arbetsmarknaden, vilket riskerar att leda till sämre ekonomisk utveckling och högre arbetslöshet.

I motion 2012/13:Sk393 av Anti Avsan (M) yrkandena 1 och 2 föreslås en översyn av reglerna om beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av permanentbostad. Utredningen bör identifiera vilka negativa konsekvenser som den nuvarande eviga reavinstbeskattningen medför och lämna förslag till hur en ändrad lagstiftning skulle kunna utformas.

I motionerna 2012/13:Sk391 av Isabella Jernbeck (M) och 2012/13:Sk401 av Jan Ericson (M) föreslås en översyn av stämpelskatterna vid fastighetsköp och belåning av fastigheter. Motionärerna anser att lagfartsavgiften bör ges en rimlig proportion i förhållande till den administration hanteringen faktiskt medför.

Utskottets ställningstagande

Liknande yrkanden som de ovan aktuella avstyrktes av utskottet senast våren 2012. Utskottet framhöll då att det var en viktig utgångspunkt för omläggningen av bostadsbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 2008 att reformen fullt ut skulle finansieras inom bostadssektorn och vara statsfinansiellt neutral jämfört med skatteintäkterna från småhus och bostadsdelen i flerbostadshus inkomståret 2007. Drygt 4 miljarder kronor av omläggningen finansierades genom höjd kapitalvinstskatt och ändrade uppskovsregler, bl.a. räntebeläggningen av utestående uppskovsbelopp. Utskottet anser inte att det nu är möjligt att överväga sådana ändringar i regelsystemet som skulle ändra förutsättningarna för finansieringen av den beslutade reformeringen av boendebeskattningen. Att göra uppskovssystemet mer attraktivt skulle dessutom rimma illa med de riktlinjer för skattepolitiken som riksdagen ställt sig bakom och som bl.a. innehåller krav om att på sikt undvika olika inslag av uppskjuten beskattning.

Regeringen beslutade den 1 mars 2012 (Fi 2012/1017) att ge Skatteverket i uppdrag att utreda möjligheterna till förenklad beskattning och service vid avyttring av vissa privatbostäder. Skatteverket redovisade den 17 december 2012 sin utredning till Finansdepartementet i promemorian Förenklad beskattning och förbättrad service vid försäljning av privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter. Skatteverket har i sin utredning föreslagit ett flertal ändringar avseende kapitalvinstbeskattningen av privatbostäder. Regeringen utvärderar för närvarande Skatteverkets utredning.

Utskottet anser att resultatet av regeringens utvärdering ska avvaktas och avstyrker därför motionerna om förändrad kapitalvinstbeskattning. Utskottet finner det inte heller motiverat med en översyn av stämpelskatten för närvarande som föreslås i en av motionerna.

Utskottet avstyrker samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

FTT

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om ett tillkännagivande att Sverige bör införa en finansiell transaktionsskatt enligt fransk modell.

Bakgrund

Kommissionen föreslog i sitt förslag KOM(2011) 594 slutlig att en skatt på finansiella transaktioner (FTT) skulle införas. Kommissionen överlämnade direktivförslaget om FTT till rådet den 28 september 2011. Enligt förslaget skulle en FTT säkerställa en väl fungerande inre marknad och att finanssektorn bidrog till att täcka sina kostnader. Skatten syftar också till att tillsammans med andra åtgärder stärka regleringen av finanssektorn samt att utgöra ett första steg till en global FTT. Kommissionen har också föreslagit att FTT ska vara ett nytt eget medel för EU och således utgöra en del av finansieringen av EU. Enligt förslaget ska skatten betalas för finansiella transaktioner där minst en av parterna är ett finansinstitut. Finansinstituten blir skattskyldiga. Skattebasen är bred då i princip alla finansiella instrument omfattas av tillämpningsområdet. Enligt kommissionens förslag till direktiv är det transaktionernas bruttovärde som ska beskattas, före eventuell kvittning. Förslaget är tänkt att täcka transaktioner med alla typer av finansiella instrument. Skatten ska tas ut på transaktioner på de reglerade marknaderna och på OTC-handeln. En begränsning är att skattens tillämpningsområde i princip är transaktioner som görs av finansinstitut antingen för egen eller för andras räkning. Både köpare och säljare är skattskyldiga. Definitionen av finansinstitut är bred och refererar till EU-lagstiftning som antagits i regleringssyfte. För att skatt ska tas ut måste en av parterna i transaktionen vara etablerad inom EU.

Vid Ekofinrådets möte den 22 juni 2012 blev det bekräftat att stödet för den skatt på finansiella transaktioner (FTT) som kommissionen föreslagit inte är enhälligt. Därefter har elva medlemsstater (Belgien, Estland, Frankrike, Grekland, Italien, Portugal, Slovenien, Slovakien, Spanien, Tyskland, och Österrike) begärt att kommissionen till rådet ska lämna ett förslag till bemyndigande om ett fördjupat samarbete avseende en sådan skatt. Medlemsstaterna har uppgett att skatten borde baseras på kommissionens tidigare förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner. De har även särskilt hänvisat till behovet av att undvika skatteundandragande, snedvridningar och överföringar till andra jurisdiktioner.

Den 1 augusti 2012 införde Frankrike en finansiell trasaktionsskatt som innebär att en skatt om 0,2 procent tas ut på handel på noterade bolag med ett marknadsvärde på över 1 miljard euro. Även två andra skatter applicerbara på finansiella transaktioner infördes vid samma tidpunkt, bl.a. en avseende högfrekvenshandel.

Kommissionen lämnade den 14 februari 2013 förslag till rådets direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner, KOM(2013) 71. Skattens tillämpningsområde inriktas på finansiella transaktioner som utförs av finansinstitut som agerar som en part i en finansiell transaktion, antingen för egen räkning eller för andra personers räkning eller som agerar i namn av en part i transaktionen. Härigenom säkerställs att skatten på finansiella transaktioner tillämpas på ett heltäckande sätt.

Den svenska regeringen har uttalat bl.a. följande om det fördjupade samarbetet om en FTT i en faktapromemoria (FPM31).

Regeringen anser inte att Sverige ska delta i ett fördjupat samarbete i EU om en skatt på finansiella transaktioner. Regeringen är skeptisk till ett fördjupat samarbete om en skatt på finansiella transaktioner och oroad över de konsekvenser ett sådant arbete kan få för de medlemsstater som inte deltar i samarbetet och för EU i sin helhet. Regeringen har respekt för att en sådan skatt har hög politisk prioritet för flera medlemsstater. Regeringen vill därför inte stå i vägen för att dessa medlemsstater ska kunna gå vidare med ett fördjupat samarbete. Regeringen kan ställa sig bakom att rådet beslutar om ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner om hänsyn tas till de icke deltagande medlemsstaternas intressen vid utformningen av skatten. Regeringen motsätter sig FTT som egna medel.

Motionen

I motion 2012/13:Fi298 yrkande 3 föreslår Annika Lillemets m.fl. (MP) att Sverige ska införa en finansiell transaktionsskatt enligt den modell som nyligen införts i Frankrike. Den automatiska handeln med värdepapper och s.k. finansiella instrument har medfört att prissättningsmekanismer har satts ur spel. Prissättningen av bl.a. aktier sker i dag av finansiella spekulanter som kan styra priserna upp och ned genom dessa automatiserade system. Detta destabiliserar den finansmarknad som en fungerade världsekonomi så väl behöver. Därför är det viktigt att införa skatt på finansiella transaktioner.

Utskottets ställningstagande

Den ståndpunkt som regeringen har uttalat är att det finns andra och bättre lämpade åtgärder för att hantera finanssektorns risktagande och ansvar i finansiella kriser än att införa en finansiell transaktionsskatt. Det skulle vara mer ändamålsenligt att införa stabilitetsfonder som finansieras av berörda institut och strängare kapitaltäckningsregler. Det är tveksamt om finanssektorns risktagande skulle påverkas av en transaktionsskatt. Nackdelarna, främst den negativa påverkan på BNP och risken för migrering av transaktioner, är tydliga medan fördelarna är oklara.

Utskottet anser att det framgår av regeringens uttalanden att man inte är villig att införa någon finansiell transaktionsskatt. Utskottet har vid tidigare överläggningar med regeringen ställt sig bakom regeringens ståndpunkt varför det inte finns skäl att bifalla motionsyrkandet om en finansiell transaktionsskatt av fransk modell. Motionen avstyrks därmed.

Fastighetsskatt på elproduktion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om en reformerad fastighetsbeskattning för elproduktionsenheter.

Gällande rätt

I Sverige tas skatter och avgifter ut vid produktion av el. Alla elproduktionsanläggningar belastas med en generell industriell fastighetsskatt. En industrienhet är en byggnad avsedd för industriell verksamhet och tillhörande tomtmark. Statlig fastighetsskatt ska betalas för fastigheter som inte innehåller bostäder och som vid fastighetstaxeringen bl.a. betecknas som industrienhet eller elproduktionsenhet. Statlig fastighetsskatt betalas på taxeringsvärdet (75 procent av marknadsvärdet).

Elproduktionsenheter delas in i två huvudgrupper som har olika hög fastighetsskatt: vattenkraftverk och värmekraftverk. Andra kraftverk än vattenkraftverk hänförs vid fastighetstaxeringen till huvudgruppen värmekraftverk. Dessa är kraftvärmeverk, kondenskraftverk, gasturbin, kärnkraftverk och vindkraftverk.

Fastighetsskatten på vattenkraftverk höjdes den 1 januari 2008 från 1,2 procent till 1,7 procent. Tillsammans med den tillfälliga höjningen av skatten med 0,5 procent under taxeringsåren 2007 till 2011 uppgick fastighetsskatten på vattenkraft till totalt 2,2 procent 2010. Från 2011 uppgår fastighetsskatten till 2,8 procent, dvs. den tillfälliga skatten permanentades och en ytterligare höjning gjordes med 0,6 procent. Inga förändringar är beslutade för deklarationen 2013 och framåt.

Fastighetsskatten på vindkraftverk sänktes från 0,5 procent till 0,2 procent fr.o.m. den 1 januari 2007. För övriga elproduktionsanläggningar är fastighetsskatten oförändrad, dvs. den uppgår till 0,5 procent av taxeringsvärdet för fastigheten.

Motionerna

I motionerna 2012/13:Fi274 av Hans Ekström (S), 2012/13:Fi292 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M), 2012/13:Sk329 av Mikael Oscarsson (KD), 2012/13:Sk423 av Emil Källström (C), 2012/13:Sk409 av Per Åsling (C) och 2012/13:N253 av Lise Nordin (MP) yrkande 5 framförs att det bör göras en översyn av fastighetsbeskattningen av näringsfastigheter för vattenkraft och annan elproduktion. De kommuner och regioner som härbärgerar vattenkraft, vindkraft och andra elproduktionsanläggningar baserade på förnybar energi ska kompenseras för intrång i miljön. I första hand bör detta ske genom en reformerad fastighetsbeskattning.

I motion 2012/13:Sk346 av Katarina Brännström (M) anförs att huvuddelen av den svenska elanvändningen kommer från vattenkraft och kärnkraft, som har de högsta skatterna. Vattenkraften är den renaste elen och ger inga miljöutsläpp. Kärnkraften har den högsta beskattningen av alla elproduktionsslag. Det är inte rimligt att skillnaderna i beskattning mellan energislagen är så stora.

I motion 2012/13:N344 yrkande 3 av Josef Fransson och Thoralf Alfsson (båda SD) föreslås att fastighetsskatten på vindkraft bör justeras så att den motsvarar skatteuttag per energienhet för andra kraftslag.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden om s.k. bygdemedel eller andra former av återföring av medel från vind- eller vattenkraftsproduktion har behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Erfarenheter från Norge och Kanada av viss återföring av vattenkraftsmedel till de regioner där vattenkraften produceras har redovisats i näringsutskottets betänkande 2007/08:NU2. Riksdagen har återkommande och senast i december 2013 (bet. 2012/13:NU2) avstyrkt motionsyrkanden om detta med motiveringen att nuvarande principer för statens budgethantering ska gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade på naturresurser inte ska kopplas till statliga utgifter i samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget skulle leda till det näringsutskottet har betecknat som en svårgenomtränglig statlig budgethantering. Skatteutskottet instämmer i näringsutskottets bedömning och tillägger att den kommunala fastighetsavgiften på bostäder innebär att kommunerna har fått tillgång till en ny intäktskälla. Det finns ingen anledning att överväga att föra in nya fastighetstyper i systemet med kommunal fastighetsavgift.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att vindkraftsutbyggnaden behandlas på olika sätt i budgetarbetet, bl.a. genom de stödsystem som finns och genom att skapa planmässiga förutsättningar för utbyggnad. I budgetpropositionen för 2013 (prop. 2012/13:1 utg.omr. 21 s. 42) konstaterar regeringen bl.a. att vindkraft ofta byggs ut i glest befolkade landsbygdsområden och därför kan bli ett betydelsefullt bidrag till den lokala ekonomin, exempelvis genom nya arbetstillfällen och en mer differentierad ekonomi.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om att vindkraftskooperativ inte ska uttagsbeskattas för medlemmarnas uttag av el till underpris för privat förbrukning.

Gällande rätt

I 22 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, finns bestämmelser om beskattning vid uttag av en tillgång eller en tjänst ur näringsverksamheten. Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från näringsverksamheten för privat bruk eller för överföring till en annan näringsverksamhet (22 kap. 2 § IL). Med uttag avses bl.a. också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat (22 kap. 3 § IL). Uttag av en tillgång eller en tjänst ska behandlas som om den avyttras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Det är detta som kallas uttagsbeskattning (22 kap. 7 § IL). Beskattning av uttag är inte begränsad till någon särskild företagsform eller typ av verksamhet.

Regler som innebär undantag från uttagsbeskattning har införts för att vissa företagsombildningar som sker inom EU inte ska motverkas av skatteregler. Det är då inte fråga om definitiva skattelättnader, utan avsikten är att ombildningen inte ska utlösa en omedelbar beskattning när en näringsverksamhet fortsätter i en annan verksamhet.

Fastighetsskatten för vindkraftverk är reducerad till 0,2 procent av taxeringsvärdet i jämförelse med annan elproduktion som beskattas med 0,5 procent av taxeringsvärdet. Undantaget är vattenkraft där fastighetsskatt tas ut med 2,8 procent av taxeringsvärdet.

Vid den allmänna fastighetstaxeringen 2013 beslutas om nya taxeringsvärden som gäller från den 1 januari 2013.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:N366 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 14 och motion 2012/13:Sk260 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda S) begärs en översyn med anledning av att vindkraftsföreningar uttagsbeskattas för den del av elproduktionen som medlemmarna tillgodogör sig under marknadspris.

I motion 2012/13:Sk260 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda S) anförs att med Skatteverkets tolkning av lagstiftningen har det i praktiken blivit byggstopp i utbyggnaden av en kooperativt ägd vidkraft. Detta är mycket olyckligt sett från klimat- och miljösynpunkt varför lagstiftningen måste ses över för att hitta en lösning på frågan.

I motion 2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att uttagsbeskattningen på kooperativt ägd vindkraft bör avskaffas.

I motion 2012/13:N300 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 5 anförs att den nuvarande modellen för beskattning av vindkraftskooperativ är skadlig för vindkraftsutbyggnaden. Vindkraftskooperativen ska uttagsbeskattas med utgångspunkt från sina verkliga kostnader.

Utskottets ställningstagande

Uttagsbeskattning är ett nödvändigt inslag i skattesystemet för att upprätthålla systemets grundläggande funktion att finansiera det allmännas åtaganden och välfärden. Utan uttagsbeskattning skulle ägare till företag kunna ta ut hela eller delar av värdet av det egna företagets produktion för sin privata konsumtion och därigenom undvika beskattning av företagets inkomster.

Allmän fastighetstaxering av vattenkraftverk och andra elproduktionsenheter sker vart sjätte år och kan innebära såväl höjningar som sänkningar av taxeringsvärdena.

Skatteutskottet avstyrkte ett motionsyrkande om ändrad uttagsbeskattning senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2013 med hänvisning till bl.a. följande:

Juridiska personer dubbelbeskattas i ekonomisk mening genom att inkomsterna först beskattas i den juridiska personen med 26,3 procent bolagsskatt och hos ägaren som beskattas för utdelning med 30 procent eller den lägre skattesats som gäller för utdelning av onoterade andelar, 25 procent, och utdelning upp till viss nivå i fåmansbolag, 20 procent. Den sammanlagda skatten vid 30 procent ägarskatt blir därför 48,4 procent. Kooperativa föreningar är till skillnad från andra juridiska personer enkelbeskattade. I en konsumentkooperativ verksamhet blir skattebelastningen ungefär hälften av skattebelastningen för andra företagsformer. En slopad uttagsbeskattning av en förening för medlemmarnas privata elförbrukning skulle öppna en möjlighet till inkomstskattefrihet för elproduktion som drivs i formen av en kooperativ förening. Detta skulle innebära ett långtgående avsteg från det neutralitets- och likformighetstänkande som varit utgångspunkten för skattereformen. Det skulle dessutom ur ett EU-perspektiv bli problematiskt från statsstödssynpunkt. Undantag från uttagsbeskattning är av denna anledning inte en framkomlig väg i den mån vindkraftsproducerad el ska ges ytterligare samhälleligt stöd utöver det som redan ges för framställning av förnybar energi via systemet med elcertifikat.

Utskottet har tidigare uppmärksammat den komplexa prisbilden för el. Marknadspriset på el varierar starkt under året, och det pris som elkonsumenterna betalar är beroende av individuella avtal med leverantörerna. Problemet med att vid uttagsbeskattning fastställa ett rimligt pris när förhållandena är sådana att något bestämt marknadspris inte kan fixeras uppmärksammades 1998 i samband med att nya skatteregler vid omstrukturering av företag antogs (prop. 1998/99:15 s. 293). Enligt motivuttalandet får man då nöja sig med en uppskattning av ett intervall inom vilket marknadspriset rimligen bör ligga. Vid uttagsbeskattning bör tillgången anses ha avyttrats till det lägsta pris som kan anses ligga i intervallet. Redan gällande rätt innehåller följaktligen riktlinjer för värderingen när ett bestämt marknadspris inte kan läggas till grund för uttagsbeskattningen. Det är en fråga för rättstillämpningen att avgöra hur priset ska bestämmas utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Utskottet följer utvecklingen i rättspraxis och vill också nämna att Skatteverket har gått ut med viss information i frågan, senast i en skrivelse den 18 januari 2011.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Tonnageskatt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om ett nytt tillkännagivande till regeringen om införande av tonnageskatt.

Bakgrund

Den 1 oktober 2001 infördes ett nytt sjöfartsstöd som omfattar lastfartyg och passagerarfartyg i internationell trafik (prop. 2000/01:127, bet. 2001/02:TU3, rskr. 2001/02:2). Sjöfartsstödet ges till last- och passagerarfartyg i internationell trafik genom att arbetsgivarens skattekonto krediteras ett belopp motsvarande skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjöinkomst. Skatteutgiften – dvs. samhällets stöd i form av skattelättnader som avviker från en likformig beskattning – beräknas för sjöfartsstödet uppgå till 1,51 miljarder kronor 2011. Syftet med sjöfartsstödet är att ge den svenska sjöfartsnäringen konkurrensvillkor som är likvärdiga med konkurrensvillkoren för andra EU-länders handelsflottor.

Många länder har infört tonnageskatt, som innebär att inkomsten bestäms schablonmässigt med utgångspunkt från fartygets nettodräktighet. Tonnaget anses ge ett mått på fartygens lastkapacitet och därmed intjäningsförmåga. Motionsyrkanden om att införa tonnageskatt i Sverige avslogs fram till våren 2004 av riksdagen vid återkommande tillfällen. Skatteutskottet hänvisade till – förutom principerna bakom skattereformen – att befintligt rederistöd i form av statligt stöd redan lämnas till arbetsgivaren för att ge kompensation för kostnader för skatt och sociala avgifter.

Mot bakgrund av att allt fler EU-länder har infört tonnageskatt beslutade riksdagen, i ett tillkännagivande till regeringen våren 2004, med anledning av motioner från företrädare för sex av riksdagens sju partier att det var angeläget att utreda frågan (bet. 2003/04:SkU21). Under hösten samma år tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett system med tonnageskatt. Utredaren lämnade i februari 2006 betänkandet Tonnageskatt (SOU 2006:20) med ett förslag på hur en tonnagebeskattning av fartyg skulle kunna genomföras. Förslaget remissbehandlades under våren 2006.

Under Finansdepartementets fortsatta beredning av utredningsförslaget aktualiserades vissa frågor som borde beredas vidare, bl.a. för att få en klarare bild av de offentligfinansiella effekterna av ett tonnageskattesystem. Våren 2007 togs frågan på nytt upp i skatteutskottet med anledning av motioner från den allmänna motionstiden 2006. Utskottet uttalade att det var olyckligt att beredningen dragit ut på tiden och betonade intresset av att frågan kunde få en snabb lösning (bet. 2006/07:SkU11). Riksdagen beslutade om ett nytt tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 2006/07:115).

Utredningen om sjöfartens konkurrensförutsättningar lämnade sitt betänkande SOU 2010:73 i oktober 2010.

I svar på interpellationer och frågor har finansministern tidigare bl.a. uttalat att vid beredningen av Tonnageskatteutredningens (SOU 2006:20, Tonnageskatt) betänkande framkom det att både utredningens analys och de förslag som lagts fram på grundval av analysen är bristfälliga. Beslutsunderlaget liksom utredningens förslag bedömdes därför inte kunna ligga till grund för lagstiftning. Frågan om tonnageskatt måste analyseras i ett bredare perspektiv där även övriga stöd för sjöfarten beaktas. I dag är sjöfartsnäringen en skattemässigt gynnad bransch och får ett omfattande sjöfartsstöd. Avskrivningsreglerna har dessutom gjort att branschen har byggt upp stora latenta skatteskulder genom överavskrivningar på fartyg. Den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfarten får inte utformas så att andra branscher missgynnas. Även sjöfartens konkurrenssituation kan i detta sammanhang behöva belysas ytterligare. När det gäller förutsättningarna för sjöfarten i övrigt lämnade regeringen den 21 januari 2013 rapporten Svensk sjöfartsnäring – Handlingsplan för förbättrad konkurrenskraft.

Den 24 januari 2013 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen (dir. 2013:6). En särskild utredare ska analysera möjligheten att införa ett system med tonnageskatt i Sverige. I detta sammanhang ska utredaren även se över andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen. Regeringens målsättning är att Sverige, i ett internationellt perspektiv, ska ha en konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Utredaren ska lämna förslag till ett heltäckande system för tonnageskatt. Uppdraget ska ses mot bakgrund av den ökade internationella konkurrensen på sjöfartsområdet och att antalet svenskflaggade fartyg minskat de senaste åren. Syftet är att öka andelen svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan.

Tonnagebeskattning innebär att inkomsten bestäms schablonmässigt utifrån fartygets nettodräktighet (lastförmåga). Flera länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), däribland grannländer till Sverige, har infört system med tonnageskatt i syfte att stödja sina sjöfartsnäringar och förmå redare att registrera eller återregistrera sina fartyg under nationell flagg. Den svenska sjöfartsnäringen är i dag skattemässigt gynnad och erhåller ett omfattande sjöfartsstöd. Utredaren ska därför analysera frågan om tonnageskatt i ett bredare perspektiv och vid utformandet av förslagen beakta andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen och även i den utsträckning det befinns nödvändigt lämna förslag till ändringar av befintliga stöd för sjöfartsnäringen. En utgångspunkt bör vara att sjöfartsstödet i grunden ska vara oförändrat. Utredaren ska göra en konsekvensanalys och särskilt uppmärksamma vilken inverkan den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfartsnäringen har på andra branscher. Det är angeläget att en ny stödordning inte snedvrider konkurrensen inom transportsektorn eller andra branscher. Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 15 november 2014.

Motionerna

I motionerna 2012/13:Sk278 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Jan-Olof Larsson (båda S), 2012/13:Sk280 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (båda S), 2012/13:Sk285 av Lars Johansson m.fl. (S), 2012/13:Sk325 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD), 2012/13:T222 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 4, 2012/13:T248 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 8, 2012/13:T410 av Annelie Enochson (KD) yrkande 1 och 2012/13:T477 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 48 påtalas vikten av att regeringens arbete med att införa en tonnageskatt genomförs mycket skyndsamt. Ett förslag om tonnageskatt bör läggas fram snarast.

I motion 2012/13:Sk258 av Hans Rothenberg (M) framhålls att de framtida villkoren för den svenska sjöfarten måste vara anpassade till den moderna sjöfartens förutsättningar i dag och för överskådlig framtid. Möjligheten till tonnagebeskattning i kombination med miljösatsningar skulle kunna bidra till att Sverige kan bygga upp en sjöfart som är både konkurrenskraftig och långsiktigt hållbar.

I motion 2012/13:T356 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3 anförs att utflaggningen av fartyg ökar dramatiskt. Följden blir att arbetstillfällen försvinner från Sverige vilket också gäller verksamhet i land. Tonnageskattefrågan är viktig för att handelsflottan i Sverige ska utvecklas och få likvärdiga förutsättningar som andra EU-länder.

I kommittémotion 2012/13:T509 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10 föreslås att regeringen i sin kommande utredning om införandet av en tonnageskatt även ser över hur en sådan skatt kan kombineras med en omställningsfond för klimat och miljö.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet betona att det i riksdagen finns en samstämmig uppfattning om att det är angeläget att frågan om tonnageskatt snart får sin lösning.

Utskottet har förståelse för att regeringen vid en beredning av en lagstiftning om tonnageskatt behöver utreda närliggande frågor som har samband med rederinäringens arbetsförutsättningar, bl.a. hur det gällande sjöfartsstödet påverkas av en tonnageskatt.

Utskottet ser positivt på att regeringen den 24 januari 2013 tillsatte utredningen Tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen (dir. 2013:6) som ska utreda förutsättningarna för att införa tonnageskatt i Sverige och även se över andra befintliga stöd för sjöfartsnäringen. Vad avser den kommande utredningen ser utskottet gärna att även ett hållbarhetsperspektiv beaktas.

Med anledning av att regeringen nu agerar i frågan och därmed följer riksdagens tidigare tillkännagivanden förutsätter utskottet att det fortsatta arbetet med en lagstiftning om tonnageskatt i Sverige kommer att fortskrida utan att riksdagen ska behöva besluta om ytterligare ett tillkännagivande. Utskottet förbehåller sig dock rätten att återkomma i frågan.

Motionsyrkandena får därmed i allt väsentligt anses vara tillgodosedda. Ännu ett tillkännagivande i frågan avstyrks således.

Stiftelser med allmännyttiga ändamål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om ett tillkännagivande till regeringen i fråga om beskattning av stiftelser med hänvisning till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet.

Motionen

I motion 2012/13:Sk359 av Anna Steele (FP) föreslås att stiftelser som har som huvudsakligt ändamål att lämna bidrag för kulturändamål ska kunna omfattas av begränsad skattskyldighet. Nuvarande regler innebär en snedvridning av resurser till nackdel för kulturen och konstarterna. Problemet kan lösas antingen genom att upphäva den skillnad som i dag finns mellan allmännyttiga och särskilt allmännyttiga ändamål i skattelagstiftningen, eller genom att även räkna kultur som en särskilt allmännyttig verksamhet i skattelagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

Stiftelse- och föreningsskatteutredningen har i betänkandet Moderniserade skatteregler för ideell sektor (SOU 2009:65) föreslagit att lika regler ska gälla för stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Förslaget utgår från de bestämmelser som i dag gäller för föreningar och trossamfund men har fått en anpassad och moderniserad utformning. Enligt utredningen är den avgörande faktorn vid ställningstagandet i frågan om lika regler den allmännyttiga verksamhet som bedrivs och inte om den bedrivs av en stiftelse, en ideell förening eller ett registrerat trossamfund. Med denna likabehandling undviks också problem när sådana organisationer samverkar med eller stöder varandra.

Det är regeringens målsättning att de särskilda inkomstskattereglerna för den ideella sektorn ska moderniseras och få en mer tidsenlig utformning. Regeringen har därför för avsikt att gå vidare med Stiftelse- och förenings-skatteutredningens förslag (SOU 2009:65) när det gäller huvuddelen av förslagen om förändrade ändamåls-, fullföljds-, verksamhets- och öppenhetskrav och som träder i kraft den 1 januari 2014. Utredningens förslag till finansiering av förslagen bereds vidare inom Regeringskansliet (prop. 2012/13:1 s. 70).

Utskottet anser inte att riksdagen i detta skede ska ta något initiativ i frågan om ändrad lagstiftning för stiftelser utan avvakta resultatet av det pågående arbetet inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrker därmed motionen.

Konstinköp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om en utvidgad avdragsrätt för inköp av konst.

Gällande rätt

Utgifter för att anskaffa inventarier ska dras av genom årliga värdeminskningsavdrag (18 kap. 3 § IL). Värdeminskningsavdrag ska inte göras för sådana konstverk och andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde. För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år, får enligt huvudregeln hela utgiften dras av omedelbart (18 kap. 4 § IL).

För konstnärlig verksamhet finns några avvikelser som gör reglerna mer generösa i jämförelse med beskattning av annan näringsverksamhet. En sådan gäller de större möjligheter som finns att kvitta underskott (62 kap. 4 § IL), och en annan är tillgången till inkomstutjämning genom upphovsmannakontot (32 kap. IL). Inom mervärdesbeskattningen finns också gynnande skatteavvikelser för kultursektorn. En avvikelse som mer direkt berör bildkonst är det undantag som gäller konstnärens egen (eller dödsboets) försäljning. Sådan försäljning är på begäran skattepliktig först om den överstiger 300 000 kronor per år, då den beskattas med 12 procent.

Motionen

I motion 2012/13:Sk360 av Anna Steele (FP) föreslås att möjligheten för företag att göra antingen avdrag eller värdeminskningsavdrag för inköp av konst utreds. Sådana åtgärder skulle öka försäljningen av konst och skapa bättre förutsättningar för konstnärerna att leva på sitt konstnärskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid tidigare behandling av förslag om utvidgad avdragsrätt för konstinköp framhållit att utgångspunkten för överväganden om de avdragsregler m.m. som ska gälla vid beskattningen måste vara att åstadkomma ett så riktigt beskattningsresultat som möjligt. Detta innebär att företagens skatteregler inte i första hand bör utformas med tanke på att de ska fungera som ett indirekt stöd till konstnärlig verksamhet. Av detta skäl vill utskottet inte ställa sig bakom motionsförslaget som skulle innebära ytterligare en utvidgning av de skatteavvikelser som finns till förmån för konstnärlig verksamhet. Utskottet avstyrker motionen.

Avdrag för sponsring och forskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om tillkännagivande till regeringen om avdrag för bidrag från företag till sponsring och forskning.

Bakgrund

Med sponsring avses vanligtvis ekonomiska bidrag från företag till idrott, kultur eller annan allmännyttig verksamhet. Avdragsrätten för sponsorbidrag bedöms utifrån de bestämmelser som gäller för driftskostnader i allmänhet. Huvudregeln, som finns i 16 kap. 1 § IL, anger att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen av avdragsrätten för vissa typer av utgifter. Som exempel kan nämnas att särskilda inskränkningar i avdragsrätten gäller för utgifter för representation, som ofta har karaktär av levnadskostnader, medan utgifter för forskning och utveckling bedöms enligt en mer generös regel än huvudregeln. För sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.

En principiellt viktig inskränkning i avdragsrätten för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 § IL att dra av sina levnadskostnader och liknande. Denna regel gäller generellt och inte bara för näringsverksamhet. Av lagtexten framgår uttryckligen att gåvor räknas som sådana utgifter som inte får dras av vid inkomsttaxeringen. Avdragsrättens omfattning, bl.a. mot bakgrund av gåvoförbudet, har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen. I ett uppmärksammat mål (Procordias sponsring av Operan, mål nummer 2677-1998) klargjorde Högsta förvaltningsdomstolen att sponsring träffas av förbudet mot avdrag för gåvor om mottagaren inte tillhandahåller någon direkt motprestation och ersättningen inte heller avser en verksamhet hos mottagaren som har ett sådant samband med sponsorns verksamhet att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i denna. Den omständigheten att sponsringen var ägnad att förbättra sponsorns goodwill och därigenom kunde vara kommersiellt motiverad innebar inte i sig att sponsringen förlorade sin karaktär av gåva.

Enligt 16 kap. 9 § IL medges avdrag för forskning och utveckling (FoU) som har eller kan antas få betydelse för den huvudsakliga närings-verksamheten. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling. I vissa fall ska utgifterna aktiveras och får då ligga till grund för värdeminskningsavdrag. Regeln, och den praxis som utvecklats kring den, kan betraktas som generös i jämförelse med många andra avdragsregler. Riksdagen fattade under 2011 beslut om en utökad avdragsrätt för företags utgifter för forskning och utveckling (prop. 2011/12:1, 2011/12:FiU1, 2011/12:SkU1y). Detta innebär att samtidigt som forskning och utveckling som har samband med företagets kärnverksamhet alltjämt berättigar till avdrag kom bestämmelsen i 16 kap. 9 § IL att omfatta även annan forskning och utveckling, om företaget har ett rimligt intresse av den vid en helhetsbedömning som beaktar alla aspekter av företagets verksamhet.

Våren 2002 föreslog skatteutskottet enhälligt, med delvis bifall till sex motioner (M, FP, KD, MP), att riksdagen skulle tillkännage för regeringen att en prövning borde göras av reglerna kring den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband med sponsring. Detta blev också riksdagens beslut (bet. 2001/02:SkU21, rskr. 2001/02:202). Bakgrunden till uppdraget var att det gjorts gällande från kultur- och näringslivshåll att sponsring av kultur inte kunde dras av i samma omfattning som sponsring av idrott. I skrivelse 2003/04:175 återkom den dåvarande regeringen med en redovisning av en genomförd översyn av den skattemässiga behandlingen av sponsring med anledning av riksdagens tillkännagivande. Enligt regeringens bedömning hindrade inte lagregler och rättspraxis att det i det enskilda fallet kan göras en nyanserad bedömning av sponsorns rätt till avdrag och att rättsutvecklingen kunde följa utvecklingen inom företagen och gå mot en större öppenhet i fråga om motprestationens karaktär. I praxis skulle imageskapande sponsring, med bibehållen respekt för förbudet mot avdrag för gåvor, kunna beaktas i högre utsträckning. Regeringen hade fått uppgifter om att Skatteverket avsåg att se över rekommendationerna på området. Regeringen hade å sin sida för avsikt att följa hur utvecklingen på området fortskred. Utskottet har vid återkommande tillfällen därefter behandlat motioner med likartat innehåll som de här förevarande motionsyrkandena. Utskottet har avstyrkt tillkännagivanden till regeringen i hithörande frågor med hänsyn till den uppmärksamhet som frågorna redan har i regeringens arbete.

Skatteverket har behandlat frågan om avdragsrätt för sponsring i ett ställningstagande (2005-06-27 dnr 130 702489-04/113 Riktlinjer, avdragsrätt för sponsring) och i en skrivelse (2009-05-20 dnr 131 476491-09/111 Kultursponsring). Båda finns tillgängliga via Skatteverkets webbplats.

Motionerna

I motion 2012/13:Sk262 av Sten Bergheden (M) anförs att om Sverige ska vara världsledande inom framtidens transportsystem krävs det att vi prioriterar forskning och utveckling kring miljövänliga och effektiva transporter. Möjligheten till skattesubvention för forskning och utveckling kring miljöbilar och framtidens klimatsmarta transportlösningar bör ses över.

I motion 2012/13:Sk292 av Anita Brodén (FP) anförs att på vägen från uppfinnarens eller entreprenörens idé till att det finns ett fungerande företag krävs tillgång till kapital. Regeringen bör därför utreda möjligheten för entreprenörer och företagare att göra avdrag för sina utvecklingskostnader mot tjänsteinkomster.

I motion 2012/13:Sk300 av Hans Backman (FP) framförs att det finns ett behov av ett tydligare regelverk som anger att marknadsmässiga avtal mellan två eller flera parter där alla inblandade anser att de tjänar på avtalet är sponsring.

I motion 2012/13:Sk410 av Per Åsling (C) föreslås att regeringen i det fortsatta arbetet med att främja utveckling och dynamik i småföretag utreder och prioriterar möjligheten att införa en generell skatterabatt för utgifter för FoU i småföretag.

I kommittémotion 2012/13:N210 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 2 föreslås att det införs avdrag för forskning och utveckling (FoU) för små och medelstora företag.

Utskottets ställningstagande

Utredningen Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet (SOU 2009:59 Gåvoincitamentsutredningen) lade i juni 2009 fram ett förslag om avdragsrätt för gåvor till vissa godkända gåvomottagare. Utredningen föreslog en avdragsrätt för både fysiska och juridiska personer.

Regeringens förslag om skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet som lämnades i samband med budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1) innebar att skattereduktion inte kan ges till juridiska personer eller omfatta gåvor till forskning. Däremot omfattas gåvor till indirekt främjande vetenskaplig forskning. De nya reglerna om skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet trädde i kraft den 1 januari 2012 (bet. 2011/12:FiU1, rskr. 2011/12:32, SFS 2011:1269, 1271 och 1272). Ändringen innebar att bestämmelserna i 16 kap. 9 § inkomstskattelagen justerades så att det framgår att avdrag ska göras inte bara för forskning och utveckling som, i enlighet med tidigare rättstillämpning, har eller kan antas få betydelse för den huvudsakliga verksamheten, utan också för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för verksamheten i övrigt. Samtidigt som avdrag fortfarande beviljas för forskning och utveckling som har samband med företagets kärnverksamhet ger den nya bestämmelsen företag även rätt till avdrag för annan forskning och utveckling som de har ett rimligt intresse av vid en helhetsbedömning som beaktar alla aspekter av företagets verksamhet.

Företagsskattekommittén, som bl.a. ska belysa skattereglerna för forskning och utveckling, föreslog i delbetänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2012:66) att det ska vara möjligt att i vissa fall få nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling. Reglerna tas in i ett nytt kapitel i socialavgiftslagen (2000:980). Förslaget bereds inom Regeringskansliet. Vidare aviserade regeringen i budgetpropositionen 2012/13:1 att ett investeraravdrag kommer att införas för att stimulera tillgången på kapital för mindre företag. Ett förslag till lagstiftning skickades på remiss till Lagrådet den 25 februari 2013.

Utskottet anser inte att det behövs något tillkännagivande om det fortsatta arbetet vad gäller frågan om skatteincitament för forskning och utveckling eftersom denna fråga redan uppmärksammats av regeringen. I fråga om sponsring inom kulturområdet förutsätter utskottet, liksom tidigare, att regeringen beaktar de skäl för en tydligare reglering som framförts i ett tidigare betänkande (bet. 2011/12:SkU14). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt.

Enskild näringsidkares personliga friskvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om att utvidga avdragsrätten för personalvårdsförmåner till att omfatta enskilda näringsidkares personliga friskvård.

Gällande rätt

Som skattefria personalvårdsförmåner räknas förmåner av mindre värde som riktar sig till all anställd personal och som består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om (11 kap. 11 och 12 §§ IL). Möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård räknas hit. Avdragsreglerna omfattar inte sådana utgifter för friskvård som en enskild näringsidkare har för egen räkning.

Vissa andra slag av förmåner som är skattefria för anställda, t.ex. företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, kan dras av även om de utnyttjas personligen av en enskild näringsidkare. Avdragsrätten gäller utgifter för t.ex. rehabilitering som är nödvändig för att näringsidkaren ska kunna fortsätta sin verksamhet. Om utgifterna däremot inte är av denna karaktär, blir de i skattehänseende i princip att betrakta som ej avdragsgilla privata levnadskostnader för näringsidkaren.

Motionen

I motion 2012/13:Sk259 av Maria Plass m.fl. (M) begärs en översyn av reglerna för personalvårdsförmånerna i syfte att utvidga dessa till att även omfatta enskilda näringsidkares personliga friskvård och så att reglerna inte diskriminerar någon med anledning av bolagsform.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast våren 2012, avstyrkt motionsyrkanden om avdrag för enskilda näringsidkares privata friskvård. Utskottet har framhållit att reglerna om skattefrihet för personalvårdsförmåner är avsedda för anställd personal, vilket samtidigt innebär att en enskild näringsidkares personliga friskvård inte omfattas. Vissa andra slag av förmåner som är skattefria för anställda, t.ex. företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, kan dras av även om de utnyttjas personligen av en enskild näringsidkare. Avdragsrätten gäller utgifter för t.ex. rehabilitering som är nödvändig för att näringsidkaren ska kunna fortsätta sin verksamhet. Om utgifterna däremot inte är av denna karaktär blir de i skattehänseende att betrakta som ej avdragsgilla privata levnadskostnader för näringsidkaren. Dras avgifterna av i företaget kan detta leda till uttagsbeskattning. I vilka fall detta aktualiseras avgörs från fall till fall i rättstillämpningen. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och finner inte skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionen. Utskottet avstyrker därmed motionen.

Boendebeskattning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om tillkännagivanden om ändringar i beskattningen av boendet.

Bakgrund

Fastighetsavgift

Den statliga fastighetsskatten på småhus och bostadsdelen i hyreshus ersattes den 1 januari 2008 av en kommunal fastighetsavgift (prop. 2007/08: 27, bet. 2007/08:SkU10, rskr. 2007/08:90). För småhus bestämdes fastighetsavgiften till 6 000 kronor per värderingsenhet, dock högst 0,75 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften för bostadsdelen i hyreshus bestämdes till 1 200 kronor per bostadslägenhet, dock högst 0,4 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften ska årligen räknas upp med utvecklingen av inkomstbasbeloppet.

Uttaget av kommunal fastighetsavgift har begränsats för pensionärer och personer som får sjuk- eller aktivitetsersättning (prop. 2007/08:156, bet. 2008/09:SkU3).

Genom riksdagens beslut hösten 2009 (prop. 2009/10:33, bet. 2009/10:SkU15) utvidgades systemet med kommunal fastighetsavgift fr.o.m. den 1 januari 2010 så att det även omfattar fastigheter med småhus som saknar byggnadsvärde, dvs. hus för vilka värdet understiger 50 000 kronor, och tomtmark för småhus som är bebyggd med småhus på ofri grund, t.ex. bostadshus på en tomt som arrenderas. Utvidgningen finansieras genom att taket för uppskovsbelopp sänktes från 1,6 till 1,45 miljoner kronor den 1 januari 2010.

Underhållsfonder, periodiseringsfonder

Innehav av hyresbostäder utgör näringsverksamhet, vilket utöver fastighetsavgiften medför en löpande konventionell beskattning i form av skatt på näringsverksamheten. Medel som sparas eller sätts av för framtida underhåll beskattas med 22 procent.

I det system för beskattning av näringsverksamhet som gällde före skattereformen 1990 fanns ett flertal möjligheter att bilda obeskattade reserver, och vissa näringsidkare hade möjlighet att på ett mer omfattande sätt skattemässigt jämna ut sina inkomster. Det system för beskattning av näringsverksamhet som infördes genom skattereformen byggde på sänkta skattesatser och marginalskatter med generöst utformad allmän reserveringsmöjlighet, numera i form av periodiseringsfond, och kraftigt inskränkta reserveringsmöjligheter i övrigt.

Vid beräkning av näringsverksamhet kan avdrag göras för avsättning till periodiseringsfond. Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag får göra avdrag med högst 30 procent av inkomsten. Juridiska personer får göra avdrag med högst 25 procent.

Förutsättningar för boende

Regeringen tillsatte under 2011 en utredning som har haft till uppgift att analysera marknaden för uthyrning av bostäder och lämna underlag för ställningstaganden till hur den kan utvecklas. En viktig utgångspunkt för utredningen var att villkoren för de olika boende- och upplåtelseformerna ska vara så likvärdiga som möjligt. Utbud och efterfrågan ska inte styras av att staten på ett omotiverat sätt gynnar eller missgynnar någon särskild form. En annan utgångspunkt var att förutsättningarna för att de befintliga bostäderna utnyttjas effektivt bör förbättras (dir. 2011:108). Vidare måste det bli mer attraktivt att äga och förvalta hyresfastigheter.

Utredningen presenterade den 29 mars 2012 sitt delbetänkande Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrätt eller äganderätt (SOU 2012:25). Betänkandet har därefter behandlats på Finansdepartementet. I budgetpropositionen för 2013 (2012/13:1) lade regeringen fram lagförslag om privatuthyrning av bostäder. Förslaget innebar att ändringar görs genom en ny lag som gäller när en privatperson hyr ut en egen bostadsrättslägenhet, ägarlägenhet, villa eller annat ägt boende. Utredningen lämnade sitt slutbetänkande Att hyra, från en rätt för allt färre till en möjlighet för allt fler (SOU 2012:88) den 18 december 2012.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:C388 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 2 anförs att genom olika beslut i riksdagen har den skattemässiga neutraliteten mellan bostadsformerna urholkats. Det är angeläget att ingen upplåtelseform diskrimineras. Förändringar av skattereglerna inom boendesektorn bör vara föremål för breda, blocköverskridande uppgörelser.

I kommittémotion 2012/13:C421 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås att fastighetsavgiften i studentkorridorer slopas.

I motion 2012/13:Sk433 av Jan Lindholm (MP) anförs att rättvisa måste skapas avseende beskattningsregler för de olika upplåtelseformerna. Alla tidigare bidrag till hyresrätter har försvunnit samtidigt som boende i bostadsrätt är subventionerat.

I motion 2012/13:Sk435 av Jan Lindholm (MP) föreslås att bostadsbolagen blir skyldiga att liksom bostadsrättsföreningar inrätta underhållsfonder. Dessa underhållsfonder bör bli skattefria för hyresfastigheter.

Samma motionär lyfter i motion 2012/13:C353 yrkande 2 fram förslag för att stärka hyresrätten. Skatteneutralitet måste uppnås mellan de olika upplåtelseformerna varför bostadsbolag måste få möjlighet att avsätta fritt i underhållsfonder för hyresrätter på villkor som avspeglar villkoren för ägda boenden.

I motion 2012/13:Sk215 av Carina Herrstedt (SD) föreslås att man underlättar långsiktigt underhåll av hyreshus genom att möjliggöra skatteavdrag för avsättningar till underhållsfond och tydliggöra utgifterna för underhåll. Samma motionär lyfter i motion 2012/13:C362 yrkande 1 fram behovet av åtgärder för att komma till rätta med bristen på studentbostäder. För att stimulera byggandet av studentbostäder bör dessa klassificeras som elevhem där fastighetsavgift inte tas ut.

I partimotion 2012/13:C400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 25 föreslås skattemässig neutralitet mellan bostäder med olika upplåtelseformer. I dag är hyresrätten missgynnad. Fastighetsskatten för hyreslägenheter och studentlägenheter bör därför slopas helt. Detta skulle också innebära en sänkt boendekostnad för hyresgästerna.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motionsförslagen om olika ändringar i beskattningen av boendet vill utskottet framhålla att de målsättningar som har formulerats för bostadspolitiken bl.a. utgår från att det är viktigt med en mångfald av boendeformer. Flera av de skatteförändringar för bostadssektorn som beslutats sedan regeringsskiftet 2006 har förbättrat de boendes skattemässiga situation. Skatteuttaget för egnahem, bostadsrätter, kooperativa hyresrätter och andra hyresrätter har sänkts. Enligt utskottets mening är det av mycket stor vikt att samtliga upplåtelseformer ges goda skattemässiga villkor.

Denna uppfattning delas också av regeringen som under 2011 tillsatte en utredning som hade till uppgift att analysera marknaden för uthyrning av bostäder och lämna underlag för ställningstaganden till hur den kan utvecklas. Utredningen lämnade sitt slutbetänkande Att hyra från en rätt för allt färre till en möjlighet för allt fler (SOU 2012:88) den 18 december 2012. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Eftersom åtgärder för att främja hyresrättens ställning ingår i regeringens reformambitioner är utskottets uppfattning att det inte behövs något tillkännagivande till regeringen i dessa frågor.

Motionsyrkanden om ändrat skatteuttag för hyreshus med studentbostäder avslogs av riksdagen i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2012. Utskottet konstaterade då att fastighetsavgiften för hyreshus med studentbostäder beräknas på samma sätt som för andra hyreshus, dvs. utifrån antalet bostadslägenheter. Vad som menas med bostadslägenhet knyter an till definitionen av bostadslägenhet i jordabalken, och därför behövs det inte någon egen definition för uttag av fastighetsavgift, vilket skulle kunna medföra särskilda gränsdragningsproblem vid tillämpning av skattereglerna. Fastighetsavgiften torde dessutom i många fall kunna bestämmas till ett lägre belopp än nuvarande 1 302 kronor per bostadslägenhet, eftersom avgiften är begränsad till högst 0,4 procent av hyreshusets taxeringsvärde. Den generellt sänkta beskattningen av bostäder i hyreshus har på detta sätt fått genomslag även för hyreshus med studentbostäder. Det ska också tilläggas att det höjda schablonavdraget vid andrahandsuthyrning bl.a. syftar till att stimulera utbudet av bostäder till studenter. Vidare har regeringen tillsatt en utredning Översyn av beskattning av hyresrätter och vissa andra boendeformer (dir. 2012:32). Utredningen ska se över beskattningen av bostäder som upplåts med hyresrätt, bostadsrätt i oäkta bostadsföretag eller kooperativ hyresrätt. Kommittén ska bl.a. lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt. Sammantaget finner utskottet därmed för närvarande inte skäl till något tillkännagivande i denna fråga.

Utskottet har vid tidigare behandling av olika motionsförslag om utbyggda skattefria reserveringsmöjligheter avstyrkt förslag om reservering av obeskattade medel till underhållsfonder i hyreshus med hänvisning till principerna bakom 1990 års skattereform. Utskottet vidhåller detta ställningstagande.

Därmed avstyrks samtliga under avsnittet behandlade motioner.

Äkta och oäkta bostadsrättsföreningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om ett tillkännagivande till regeringen i fråga om beskattning av bostadsrätter.

Gällande rätt

Begreppen äkta och oäkta när det gäller bostadsrättsföreningar eller andra bostadsföretag förekommer inte i lagtext. I inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, används uttrycket privatbostadsföretag i stället för äkta bostadsföretag. Som privatbostadsföretag anses en svensk ekonomisk förening eller aktiebolag vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget (2 kap. 17 § IL). För att företaget ska räknas som ett privatbostadsföretag har dåvarande Riksskatteverket i rekommendationer (RSV S 1999:43) uttalat att fastigheten ska inrymma minst tre bostadslägenheter och att minst 60 procent av hela taxeringsvärdet ska belöpa på lägenheter som har upplåtits till medlemmar eller delägare. En förening eller ett bolag som inte uppfyller villkoren för att vara ett privatbostadsföretag brukar kallas ett oäkta bostadsföretag. Fram till den 1 januari 2007 schablonbeskattades äkta bostadsrättsföreningar för inkomster och utgifter hänförliga till fastigheten. Schablonbeskattningen innebar i princip att föreningen skulle deklarera för en schablonintäkt i näringsverksamhet på 3 procent av fastighetens taxeringsvärde och mottagna statliga räntebidrag. Räntor på lånat kapital som lagts ned i fastigheten skulle dras av. Efter en lagändring hösten 2006 (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, SFS 2006:1344) ska inkomster eller utgifter som är hänförliga till fastigheten inte längre tas upp. Dessa regler trädde i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på beskattningsår som påbörjas efter ikraftträdandet. En förening som inte uppfyller kraven för att vara ett privatbostadsföretag, dvs. är en oäkta bostadsrättsförening, beskattas på samma sätt som andra ekonomiska föreningar och aktiebolag, dvs. samtliga intäkter och kostnader ska i princip tas med vid inkomstberäkningen. Avdrag görs för driftskostnader, värdeminskning m.m. Klassificeringen av en bostadsrättsförening avgör även hur medlemmarnas andel ska beskattas. Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett oäkta bostadsföretag i inkomstslaget kapital för skillnaden mellan hyresvärdet för disponerad lägenhet och erlagd avgift. Någon sådan beskattning av hyresvärdet sker inte om bostaden finns i en schablonbeskattad förening, dvs. i ett privatbostadsföretag. Särskilda regler gäller också vid beskattningen av kapitalvinst som uppkommer om en lägenhet i ett privatbostadsföretag säljs eller hyrs ut.

Frågan om hur beskattningen av oäkta bostadsrätter ska vara ordnad togs upp i samband med att riksdagen beslutade om ändrade regler för fåmansföretag hösten 2005 (prop. 2005/06:40, bet. 2005/06:SkU10). Bakgrunden var att medlemmar i oäkta bostadsrättsföreningar kom att bli berörda av den del av ändringarna i företagens regler som innebar att den tidigare partiella skattefriheten på onoterade andelar slopades och ersattes med en generellt sänkt skattenivå till 25 procent på dessa andelar. Det visade sig att medlemmar i oäkta föreningar hade kunnat dra fördel av de onoterade företagens lättnadsregler genom att utnyttja skattefria utdelningar från föreningen till att sänka skatten på förmånsvärdet av den egna bostaden. Beredningen i skatteutskottet utmynnade i att medlemmarna skulle få använda de gamla lättnadsreglerna till utgången av 2008. Enligt vad utskottet (bet. 2005/06:SkU10) då fick kännedom om planerade regeringen att se över skattesituationen för de oäkta bostadsrättsföreningarna. Utskottet föreslog därför att beskattningen av andelar i sådana oäkta bostadsrättsföreningar skulle undantas från den aktuella reformen i avvaktan på regeringens översyn. Det blev också riksdagens beslut. Tillämpningen av lättnadsreglerna för oäkta bostadsföretag har senare förlängts t.o.m. utgången av 2011 (prop. 2007/08:156, bet. 2008/09:SkU3) och senast genom riksdagens beslut över förslaget till statsbudget för 2012 t.o.m. utgången av 2015 (prop. 2011/12:1, bet. 2011/12:FiU1, SkU1y). Detta innebär att lättnadsreglerna fortfarande tillämpas samtidigt som den lägre beskattningen på avyttringar av onoterade andelar inte gäller avyttringar av andelar i oäkta bostadsrättsföreningar. Någon översyn av skattereglerna för bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag har ännu inte kommit till stånd.

Motionen

I motion 2012/13:Sk395 av Anti Avsan (M) yrkas att det ska införas tydligare regler när det gäller gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av ovan lämnade redovisning gäller för närvarande vissa tidsbegränsade regler som har kommit till i avvaktan på en översyn av reglerna för beskattning av bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag. Utskottet förutsätter att regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan och finner inte skäl att ställa sig bakom ett tillkännagivande i enlighet med det som föreslås i motionen. Motionen avstyrks därmed.

Avskrivning av flyttbara bostadshus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om att införa en särskild lagregel som tar sikte på flyttbara bostadshus.

Motionen

I motion 2012/13:Sk335 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M) begärs ett tillkännagivande att regeringen bör överväga en ändring av avskrivningsreglerna som medger snabbare avskrivning av flyttbara bostadshus.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid tidigare behandlingar av motsvarande förslag framhållit att skattemässiga avskrivningar på byggnaders anskaffningsvärde enligt gällande regler ska ske med hänsyn till den ekonomiska livslängden. Byggnader som endast är avsedda att användas ett fåtal år kan dras av omedelbart. Om en byggnad utrangeras ska avdrag göras för den del av anskaffningsvärdet som inte har dragits av tidigare. Vilka procentsatser som ska användas är inte fastlagt i lag utan styrs av hur den ekonomiska livslängden för olika slags byggnader bedöms i den praktiska tillämpningen. Utskottet anser inte att det med anledning av vad som anförs i motionen finns skäl att ändra i lagstiftningen. Motionen avstyrks därmed.

Arrendatorer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslaget om en översyn av skattevillkoren för arrendatorer.

Gällande rätt

Arrende är en nyttjanderätt till fast egendom mot vederlag. Allmänna regler om arrende infördes 1908 och kompletterades efter hand med lagstiftning om särskilda arrendeformer. Reglerna reformerades och samlades därefter i jordabalken (1970:994), förkortad JB. I 7 och 8 kap. JB finns bestämmelser som är gemensamma för olika arrendeformer, medan regler om jordbruks- och bostadsarrende finns i 9 respektive 10 kap. JB.

Ett jordbruksarrende föreligger när arrendeavtalet avser upplåtelse av jord till brukande.

Ett bostadsarrende är när jord upplåts med arrende för något annat ändamål än jordbruk och arrendatorn har rätt att på arrendestället uppföra eller ha kvar bostadshus. Arrendatorn har som huvudregel rätt till förlängning av avtalet, vilket utgör en del av arrendatorns s.k. besittningsskydd.

Bestämmelserna om bostadsarrende kom till 1968 och syftade till att förbättra den rättsliga ställningen för de ägare till fritidshus och permanentbostäder som disponerade marken med arrenderätt (sommarstugearrenden och arrendevillor). Reglerna är resultatet av en avvägning av de skilda intressen som gör sig gällande i sådana arrendeförhållanden.

Motionen

I motion 2012/13:Sk287 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S) föreslås en översyn av skattevillkoren för arrendatorer. Omläggningen av den gamla fastighetsskatten till en ny fastighetsavgift har fått ogynnsamma konsekvenser för landets arrendatorer eftersom reformen inte gäller arrendemark. Markägaren betalar fortfarande skatt för taxeringsvärdet men kan kompensera sig för detta genom att höja arrendet. Arrendatorn saknar dock möjlighet till kompensation genom jämkning eller skatteavdrag.

Utskottets ställningstagande

Reglerna om avgift för bostadsarrende har kritiserats. Jordägare och arrendatorer har ansett att avgiftsnivåerna är för låga respektive för höga. Behovet av en översyn av avgiftsreglerna har påtalats från olika håll, bl.a. av riksdagen (se t.ex. bet. 2009/10:CU10 och 2010/11:CU). Det har då ifrågasatts om reglerna leder till avgiftsnivåer som står i överensstämmelse med de skäl som bär upp bostadsarrendeinstitutet.

I juni 2011 tillsatte regeringen en utredning och gav en särskild utredare i uppdrag att överväga vissa tomträtts- och arrendefrågor (dir. 2011:60). Utredaren ska bland annat föreslå enklare regler för hur tomträttsavgälder ska bestämmas samt undersöka om det behövs några förändringar av reglerna om avgift för bostadsarrende. Utredaren ska undersöka hur avgiftsreglerna tillämpas och vilka avgiftsnivåer de leder till. Utredaren ska därefter föreslå de ändringar som kan behövas. Avsikten är bl.a. att avgifterna ska vara allmänt godtagbara för parterna på arrendeområdet. Skyddsregler mot alltför stora avgiftsökningar ska föreslås.

I ett tilläggsdirektiv (dir. 2012:8) som regeringen beslutade den 2 februari 2012 utvidgades uppdraget. Det tillkommande uppdraget tar sikte på arrendatorns rätt till avtalsförlängning vid sådana jordbruksarrenden som utgör sidoarrenden, det vill säga jordbruksarrenden som inte omfattar arrendatorns bostad. Uppdraget innefattar att överväga vilka sidoarrenden som bör omfattas av besittningsskydd. Det tillkommande uppdraget ska redovisas samtidigt med utredarens slutredovisning av sitt arbete i övrigt. Tiden för slutredovisningen flyttades fram till den 30 maj 2014.

Utskottet anser inte att riksdagen ska ta något initiativ i frågan om skattevillkoren för arrendatorer utan avvakta resultatet av det pågående utredningsarbetet. Motionen avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (MP)

 

av Mats Pertoft (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:N400 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 8 och

avslår motionerna

2012/13:Sk303 av Karin Nilsson och Per-Ingvar Johnsson (båda C),

2012/13:Sk311 av Lars Elinderson (M),

2012/13:Sk342 av Margareta B Kjellin (M),

2012/13:Sk350 av Finn Bengtsson m.fl. (M),

2012/13:Sk375 av Karin Nilsson och Per Åsling (båda C),

2012/13:Sk427 av Mats Pertoft m.fl. (MP),

2012/13:Sk432 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M) yrkandena 1 och 2 samt

2012/13:N211 av Sten Bergheden (M) yrkande 3.

Ställningstagande

Investeringar i näringslivet bestäms till mycket stor del på den globala marknaden. Var ett företag bestämmer sig för att utveckla befintlig eller förlägga ny produktion och därmed nya investeringar påverkas på lång sikt till en inte obetydlig del av beskattningen av de vinster som investeringarna genererar. Den viktigaste skatten i detta perspektiv är bolagsskatten.

De senaste åren har EU:s medlemsländer sänkt bolagsskatten kraftigt. Detta har medför att Sveriges tidigare gynnsamma position försvunnit, och att Sverige i stället hade en bolagsskatt som låg drygt 3 procent över EU-snittet på 23 procent.

Bolagsskattesatsen har betydelse för multinationella företags investerings- och lokaliseringsbeslut och för var företagen väljer att redovisa och beskatta vinst. Skattenivåns relation till övriga Norden och Europa har därmed betydelse för produktionen och sysselsättningen i Sverige. Sverige behöver inte ha Europas lägsta bolagsskatt men den tidigare nivån kunde anses skadlig för industrins konkurrenskraft.

Jag anser att en sänkning med 1 procentenhet till 25,3 procent hade varit tillräcklig och tillstyrker därmed motion 2012/13:N400. I övrigt avstyrks motionerna i detta avsnitt.

2.

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, punkt 3 (V)

 

av Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk411 av Jacob Johnson m.fl. (V) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2012/13:Sk223 av Penilla Gunther (KD),

2012/13:Sk263 av Sten Bergheden (M) yrkande 1,

2012/13:Sk332 av Per Åsling och Karin Nilsson (båda C) yrkandena 1 och 2 samt

2012/13:Sk387 av Mikael Oscarsson och Otto von Arnold (båda KD).

Ställningstagande

Reglerna för beskattning av ägare av fåmansföretag, ofta familjeföretag, kallas ofta för 3:12-reglerna. Reglerna kom till i och med 1990 års skattereform med syftet att förvärvsinkomster ska beskattas lika oavsett om de kommer från ett lönearbete eller från en arbetsinsats i ett eget aktiebolag. Efter många års diskussioner och utredande reformerades 3:12-reglerna 2006 i syfte att stimulera företagande och sysselsättning. Ett annat syfte var att förenkla reglerna för mindre bolag. Den huvudsakliga motiveringen till reformeringen var att öka ersättningen för risktagande och att främja entreprenörskap och sysselsättning i bolag som ägs av ett fåtal personer.

Vänsterpartiet har medverkat till att 3:12-reglerna har reformerats. I dag ifrågasätter vi dock alltmer hur de används för att slippa undan skatt. Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) publicerade i juni 2012 rapporten Incomeshifting in Sweden – An empirical evaluation of the 3:12 rules. I rapporten dras slutsatsen att inkomstomvandling är ett slöseri. Beskattningen är ineffektiv i den meningen att företagen och hushållen anpassar sitt beteende till skattereglerna. Det konstateras också att att det främst är höginkomsttagare som utför inkomstomvandlingen i enlighet med 3:12-reglerna vilket ökar inkomstskillnaderna efter skatt. Vidare utgör de ackumulerade outnyttjade gränsbeloppen i fåmansföretag en stor framtida potentiell förlust av skatteintäkter. Om man vill minska inkomstomvandlingen enligt 3:12-reglerna bör gränsbeloppet vara mindre generöst eller så bör möjligheten att överföra outnyttjade gränsbelopp tas bort eller åtminstone begränsas. Även en revidering av Skatteverkets kontrollstrategier bör övervägas.

Jag anser att det finns avsevärda problem med dagens lagstiftning. En grundlig utvärdering av 3:12-reglerna bör därför göras.

En annan viktig fråga är hur beskattning av carried interest ska ske i Sverige. Carried interest avser en modell där delägare som får en utdelning från det företag de är aktiva i kan beskatta delar av denna utdelning som kapitalinkomst. Skatteverket har dock i flera eftertaxeringsbeslut ansett att carried interest är en prestationsbaserad inkomst, som ska beskattas som inkomst av tjänst. Vänsterpartiet delar denna uppfattning. Finansdepartementet presenterade i mars 2012 ett förslag om beskattning av vissa delägare i riskkapitalfonder. Efter kritik från olika håll har regeringen lagt detta förslag i byrålådan. Skatteverket ansåg bl.a. att de föreslagna reglerna skulle innebära en särlagstiftning som bör undvikas och att reglerna skulle innebära betydande kontrollproblem. Andra remissinstanser kritiserade förslaget för att det öppnar för skatteplanering och att det enbart berör en liten grupp, vilket leder till en snedvridning av konkurrensen.

Med tanke på det oklara rättsläget bör lagen justeras så att det klart framgår att carried interest vid nuvarande konstruktioner ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska utgå.

Vad jag nu anfört bör riksdagen med anledning av motion 2012/13:Sk411 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks.

3.

Fastighetsskatt på elproduktion, punkt 6 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:N344 av Josef Fransson och Thoralf Alfsson (båda SD) yrkande 3 och

avslår motionerna

2012/13:Fi274 av Hans Ekström (S),

2012/13:Fi292 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M),

2012/13:Sk329 av Mikael Oscarsson (KD),

2012/13:Sk346 av Katarina Brännström (M),

2012/13:Sk409 av Per Åsling (C),

2012/13:Sk423 av Emil Källström (C) och

2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 5.

Ställningstagande

Den huvudsakliga elproduktionen kommer i dag från kärn- och vattenkraft. Dessa är belagda med effektskatt respektive fastighetsskatt som i slutändan båda hamnar på ungefär 5,5 öre. Vindkraften har en mycket låg fastighetsskatt som i praktiken ger staten några tiondels öre/kWh i intäkt. Detta måste ses som en subvention till vindkraften, vilket snedvrider konkurrensen. Många av de investeringar i vindkraftverk som har genomförts har gjorts under givna förutsättningar att man kan tillräkna sig både elcertifikat och den nedsatta fastighetsskatten. Framtida vindkraftverk bör därför beläggas med en fastighetsskatt som motsvarar skatteuttaget per energienhet för andra kraftslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.

Uttagsbeskattning av vindkraftskooperativ, punkt 7 (S, MP, V)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Mats Pertoft (MP), Jacob Johnson (V) och Teres Lindberg (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:N366 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 14 och

avslår motionerna

2012/13:Sk260 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda S),

2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP) yrkande 6 och

2012/13:N300 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 5.

Ställningstagande

Vi vill sätta fart på utbyggnaden av förnybara energikällor. Vindkraften står inför ett stort kommersiellt genombrott i Sverige. Det finns i dag omfattande planer på utbyggnad av stora vindkraftsparker både på land och till havs, och produktionen från vindkraft har fördubblats på bara ett par år. Vindkraftens decentraliserade struktur har gynnat ett utspritt ägande i form av andelar i vindkraftskooperativ. Omkring en tiondel av den svenska vindkraften ägs i dag i denna form. Vi anser att det är mycket positiv, inte minst då det kan bidra till en ökad lokal förankring av vindkraften. Denna ägarform hotas emellertid i dag av att Skatteverket belägger försäljning av el till andelsägare med uttagsskatt. Detta har fått en negativ återverkan på intresset för att teckna andelar i vindkraftskooperativ. Problemen med uttagsskatten för vindkraftskooperativ måste därför få en snar lösning, så att den andelsägda vindkraften åter kan ta en aktiv del i den fortsatta vindkraftsutbyggnaden.

Regeringen bör klargöra hur problemet kan lösas genom att tillsätta en utredning som exempelvis kan titta på begreppet marknadspris som tillämpas vid uttagsbeskattningen och på avdraget för vindkraftskooperativens utdelning. Vi föreslår att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.

5.

Tonnageskatt, punkt 8 (S, V)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Jacob Johnson (V) och Teres Lindberg (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2012/13:Sk278 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Jan-Olof Larsson (båda S),

2012/13:Sk280 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (båda S),

2012/13:Sk285 av Lars Johansson m.fl. (S),

2012/13:T248 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 8 och

2012/13:T477 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 48 och

avslår motionerna

2012/13:Sk258 av Hans Rothenberg (M),

2012/13:Sk325 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD),

2012/13:T222 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 4,

2012/13:T356 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3,

2012/13:T410 av Annelie Enochson (KD) yrkande 1 och

2012/13:T509 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10.

Ställningstagande

Samtliga av EU:s sjöfartsländer har nu infört tonnageskatt för att skapa likvärdiga konkurrensförhållanden. Sverige är ett undantag. Detta leder till att vi förlorar nybyggen av fartyg till andra länder och att fler fartyg flaggas ut. Vi anser att det är mycket olyckligt att regeringen, trots riksdagens tidigare tillkännagivanden och påpekanden, ännu inte presenterat något förslag om tonnageskatt för sjöfartsnäringen. Tonnageskatten är viktig för att handelsflottan i Sverige ska utvecklas och få tillgång till samma förutsättningar som andra EU-länder. Att införa ett tonnagebaserat system för sjöfarten skulle ge den svenska rederinäringen likartade villkor som sina konkurrenter. Utan tonnageskatt för den svenska rederinäringen håller sjöfarten på att förlora sin konkurrenskraft och möjlighet att utvecklas i Sverige.

Det är bra att regeringen nu tänker ta itu med problemet genom att tillsätta en utredning men, den tidsutdräkt som varit har inneburit att den svenska rederinäringen har reducerats avsevärt. Regeringens tidsplan för utredning och kommande proposition innebär att det i princip inte kommer att finnas någon svensk sjöfart kvar den dagen en eventuell tonnageskatt är färdig att införas.

6.

Tonnageskatt, punkt 8 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Sk325 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD) och

avslår motionerna

2012/13:Sk258 av Hans Rothenberg (M),

2012/13:Sk278 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Jan-Olof Larsson (båda S),

2012/13:Sk280 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (båda S),

2012/13:Sk285 av Lars Johansson m.fl. (S),

2012/13:T222 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 4,

2012/13:T248 av Siv Holma m.fl. (V) yrkande 8,

2012/13:T356 av Anita Brodén m.fl. (FP) yrkande 3,

2012/13:T410 av Annelie Enochson (KD) yrkande 1,

2012/13:T477 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 48 och

2012/13:T509 av Stina Bergström m.fl. (MP) yrkande 10.

Ställningstagande

Tonnageskatten är viktig för att handelsflottan i Sverige ska utvecklas och få tillgång till samma förutsättningar som andra EU-länder. Detta bör ske för att undvika att framtida investeringar kommer att läggas utanför Sverige. Antalet svenskflaggade fartyg minskar år efter år och uppgår enligt uppgift i dag till mindre än 200 fartyg. Flertalet sjöfartsnationer inom EU har infört ett system med tonnageskatt för att stödja sina sjöfartsnäringar och förmå redare att återregistrera fartyg under nationell flagg.

Regeringen har den 24 januari 2013 tillsatt en utredning Tonnageskatt och andra stöd för sjöfartsnäringen (dir. 2013:6). Det är naturligtvis bra att regeringen agerar i frågan men det finns farhågor att detta ytterligare kommer att försena införandet av en tonnageskatt. Det är hög tid att även svenska rederier med svenskflaggade fartyg får de konkurrensfördelar som en tonnageskatt innebär. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i detta stycke avstyrker jag.

7.

Avdrag för sponsring och forskning, punkt 11 (V)

 

av Jacob Johnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:N210 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 2 och

avslår motionerna

2012/13:Sk262 av Sten Bergheden (M),

2012/13:Sk292 av Anita Brodén (FP),

2012/13:Sk300 av Hans Backman (FP) och

2012/13:Sk410 av Per Åsling (C).

Ställningstagande

Vi i Vänsterpartiet vill att Sverige ska utvecklas genom innovationer och nytänkande som omsätts i nya produkter eller tjänster. Då kan Sverige stå starkt, nå målet om full sysselsättning och utvecklas som en kunskapsdriven nation.

För ett dynamiskt näringsliv är en väl fungerande kapitalförsörjning av avgörande betydelse. I Sverige finns det såväl privata som offentliga aktörer inom kapitalförsörjningen. Generellt sett råder det ingen brist på utvecklingskapital, utan det som saknas är mer av samordning och renodling av de statliga myndigheternas och bolagens verksamheter. En annan brist är att det ofta saknas kapital i de riktigt tidiga faserna av ett företags utveckling. Vi vill därför att det ska införas ett avdrag för forskning och utveckling (FoU) för små och medelstora företag. Jag tillstyrker motion 2012/13:N210 och avslår övriga motioner som behandlas i detta avsnitt.

8.

Boendebeskattning, punkt 13 (S, MP, V)

 

av Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S), Mats Pertoft (MP), Jacob Johnson (V) och Teres Lindberg (S).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2012/13:C388 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 2,

2012/13:C400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 25 och

2012/13:C421 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2 och

avslår motionerna

2012/13:Sk215 av Carina Herrstedt (SD),

2012/13:Sk433 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:Sk435 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:C353 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2 och

2012/13:C362 av Carina Herrstedt (SD) yrkande 1.

Ställningstagande

Genom olika beslut i riksdagen har den skattemässiga neutraliteten mellan de olika bostadsformerna urholkats. I dag är hyresrätten missgynnad. Vi välkomnar regeringens sänkning av fastighetsavgiften för flerbostadshus men vi vill gå längre. Förutom rättviseaspekter är en väl fungerande hyresmarknad med ett bra utbud av bostäder av hög kvalitet i hela landet också viktigt för att underlätta rörligheten på bostadsmarknaden. Det behövs följaktligen en rad bostadspolitiska åtgärder för att förbättra läget. En fungerande bostadspolitik måste omfatta åtgärder på såväl nationell som lokal nivå. Enligt vår uppfattning är en utredning om den skattemässiga neutraliteten och rättvisan mellan olika boendeformer en av de viktigaste frågorna.

Vår utgångspunkt är att större förändringar av skattereglerna inom boendesektorn ska vara föremål för breda, blocköverskridande uppgörelser.

Vi tillstyrker därmed motionerna 2012/13:C388 yrkande 2, motion 2013/13:C400 yrkande 25 och motion 2012/13:C421 och föreslår att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om vad som nu sagts. Övriga motioner avstyrks.

9.

Boendebeskattning, punkt 13 (SD)

 

av Thoralf Alfsson (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:C362 av Carina Herrstedt (SD) yrkande 1 och

avslår motionerna

2012/13:Sk215 av Carina Herrstedt (SD),

2012/13:Sk433 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:Sk435 av Jan Lindholm (MP),

2012/13:C353 av Jan Lindholm (MP) yrkande 2,

2012/13:C388 av Veronica Palm m.fl. (S) yrkande 2,

2012/13:C400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 25 och

2012/13:C421 av Jan Lindholm m.fl. (MP) yrkande 2.

Ställningstagande

Bristen på studentbostäder är stor i de flesta av Sveriges högskoleorter. Störst är bristen i storstäderna. Trots talrika vallöften från regionala och kommunala regeringsföreträdare har byggandet av studentbostäder inte kommit i gång till dags dato. Tvärtom har enligt Boverkets och SCB:s statistik byggandet av studentbostäder i princip upphört. För att stimulera byggandet av studentbostäder vill Sverigedemokraterna att studentbostäder klassificeras som elevhem där fastighetsavgift inte tas ut. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag bifaller därmed motion 2012/13:C362 och avstyrker övriga motioner.

Särskilda yttranden

1.

Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (V)

 

Jacob Johnson (V) anför:

Investeringar i näringslivet bestäms till mycket stor del på den globala marknaden. Var ett företag bestämmer sig för att utveckla befintlig produktion eller förlägga ny produktion och därmed nya investeringar påverkas på lång sikt till en inte obetydlig del av beskattningen av de vinster som investeringarna genererar. Den viktigaste skatten i detta perspektiv är bolagsskatten. Den genomförda sänkningen av bolagsskatten från den 1 januari 2013 kostade enligt beräkningarna drygt 16 miljarder kronor. Vänsterpartiets bedömning är att nivån på den svenska bolagsskatten var konkurrenskraftig redan innan sänkningen. Enligt OECD låg bolagsskatten i Sverige nära genomsnittet för just OECD:s medlemsländer. Dessa jämförelser avser den formella nivån på bolagsskatten. Vid en jämförelse av den effektiva bolagsskatten i olika länder, dvs. den skatt som faktiskt betalas in efter olika typer av avdrag, framgår det att Sverige ligger i den nedre delen bland de jämförda länderna. Vänsterpartiet anser att det därför finns utrymme att ta ut bolagsskatt med en högre procentsats än dagens utan att Sveriges konkurrenskraft internationellt försämras.

2.

Utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, punkt 3 (S)

 

Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Peter Persson (S), Anders Karlsson (S) och Teres Lindberg (S) anför:

De särskilda reglerna för beskattning av fåmansföretag, 3:12-reglerna, tillkom i och med 1990 års skattereform med syftet att förvärvsinkomster ska beskattas lika oavsett om de kommer från ett lönearbete eller från arbetsinsats i ett eget aktiebolag. Syftet är också att förhindra att det som ska betraktas som tjänsteinkomster omvandlas till kapitalinkomster. Den reformering som gjordes 2006 av den nytillträdda borgerliga regeringen avseende 3:12-reglerna hade till syfte att stimulera företagande och sysselsättning inom familjeägda företag. Man ville öka ersättningen för risktagande och främja entreprenörskap och sysselsättning i bolag som ägs av ett fåtal personer. Ett annat syfte var också att förenkla reglerna för mindre bolag. Förändringen medförde att mer av tjänsteinkomster kunde omvandlas till kapitalinkomster. Mer omfattande förändringar med samma inriktning har också gjorts senare. Vi har avstått från att yrka avslag på dessa förändringar av samma anledning som vi införde reglerna 1990. Minskade direkta skatteinkomster måste vägas mot positiva näringspolitiska effekter och därmed sysselsättningseffekter.

Vi ifrågasätter dock i dag alltmer hur 3:12-reglerna används för skatteplanering för att slippa undan skatt. Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) publicerade i juni 2012 en rapport där man kommer fram till att inkomstomvandlingen från tjänstebeskattade inkomster till kapitalbeskattade inkomster har ökat markant och att det främst är höginkomsttagare som utför inkomstomvandlingen i enlighet med 3:12-reglerna. Detta ökar inkomstskillnaderna efter skatt. En grundlig utvärdering av 3:12-reglerna bör göras utifrån både skatteinkomster och i vilken utsträckning de är positiva för nyföretagande och sysselsättning.

Rättsläget är oklart i fråga om hur carried interest ska beskattas i Sverige. Lagen bör justeras så att det klart framgår att carried interest vid nuvarande konstruktioner ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska betalas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2012

2012/13:Fi274 av Hans Ekström (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av möjligheten till en kommunalisering av fastighetsskatten för näringsfastigheter.

2012/13:Fi292 av Saila Quicklund och Eva Lohman (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en kommunal fastighetsskatt på vindkraftsanläggningar.

2012/13:Fi298 av Annika Lillemets m.fl. (MP):

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa skatt på finansiella transaktioner i Sverige.

2012/13:Sk215 av Carina Herrstedt (SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att underlätta långsiktigt underhåll av hyreshus genom att möjliggöra skatteavdrag för avsättningar till underhållsfond och tydliggöra utgifterna för underhåll.

2012/13:Sk223 av Penilla Gunther (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att avskaffa 3:12-reglerna.

2012/13:Sk227 av Jan Ertsborn (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fortsatt utredning av preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster.

2012/13:Sk258 av Hans Rothenberg (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sjöfartens villkor.

2012/13:Sk259 av Maria Plass m.fl. (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avdragsrätt för friskvård i egen firma.

2012/13:Sk260 av Johan Löfstrand och Louise Malmström (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över frågan om uttagsskatt på kooperativ vindkraft.

2012/13:Sk262 av Sten Bergheden (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten till en skattesubvention för forskning och utveckling kring miljöbilar och framtidens klimatsmarta transportlösningar.

2012/13:Sk263 av Sten Bergheden (M):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att avskaffa 3:12-reglerna.

2012/13:Sk278 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa och Jan-Olof Larsson (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att regeringen skyndsamt handlägger riksdagens tidigare tillkännagivande till regeringen om tonnageskatt.

2012/13:Sk280 av Eva-Lena Jansson och Kerstin Engle (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyndsamt utforma en proposition om tonnageskatt.

2012/13:Sk285 av Lars Johansson m.fl. (S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utforma en proposition om att införa tonnageskatt.

2012/13:Sk287 av Peter Jeppsson och Suzanne Svensson (båda S):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av skattevillkoren för arrendatorer.

2012/13:Sk292 av Anita Brodén (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten för entreprenörer och företagare att göra avdrag för sina utvecklingskostnader mot tjänsteinkomster.

2012/13:Sk300 av Hans Backman (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett tydligare regelverk som anger att marknadsmässiga avtal mellan två eller flera parter där alla inblandade anser att de tjänar på avtalet är sponsring.

2012/13:Sk303 av Karin Nilsson och Per-Ingvar Johnsson (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att utreda skattemässiga fördelar för bolagsformen AB (svb), eftersom dessa bolag som regel tar sig an uppgifter som marknaden saknar intresse för, men som har betydande samhällsnytta.

2012/13:Sk311 av Lars Elinderson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av den svenska skatterätten när det gäller företag med verksamhet i flera länder.

2012/13:Sk325 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en tonnageskatt för fartyg.

2012/13:Sk329 av Mikael Oscarsson (KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn av fastighetsbeskattningen av vattenkraft och annan elproduktion.

2012/13:Sk332 av Per Åsling och Karin Nilsson (båda C):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att främja ägarskiften.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av skattelagstiftningen om ägarskiften.

2012/13:Sk335 av Krister Hammarbergh och Elisabeth Björnsdotter Rahm (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avskrivningsmöjligheter för flyttbara bostadshus.

2012/13:Sk342 av Margareta B Kjellin (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sparande för framtida företagande.

2012/13:Sk346 av Katarina Brännström (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att göra en översyn av en jämnare beskattning på ren energi.

2012/13:Sk350 av Finn Bengtsson m.fl. (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda fortsatta skattesänkningar för att gynna företagare och företagande.

2012/13:Sk354 av Camilla Waltersson Grönvall (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kapitalvinstbeskattning av bostäder.

2012/13:Sk359 av Anna Steele (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av ändrade skatteregler för Sveriges kulturstiftelser.

2012/13:Sk360 av Anna Steele (FP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda en avdragsrätt för inköp av konst.

2012/13:Sk368 av Margareta Cederfelt och Johan Forssell (båda M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändrade regler kring flyttskatt.

2012/13:Sk375 av Karin Nilsson och Per Åsling (båda C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att fortsätta arbetet för att stärka rättssäkerheten för företagare och i detta fall vad det gäller olika myndigheters tolkning och tillämpning av tangerande lagar.

2012/13:Sk387 av Mikael Oscarsson och Otto von Arnold (båda KD):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ett företags gåva till kvalificerat allmännyttiga ändamål blir undantagen från utdelningsbeskattning hos företagets ägare.

2012/13:Sk391 av Isabella Jernbeck (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringar i utformningen av stämpelskatten.

2012/13:Sk393 av Anti Avsan (M):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att göra en översyn av reglerna om beskattning av fysiska personers kapitalvinst vid försäljning av en permanentbostad.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att försöka identifiera vilka negativa konsekvenser som den nuvarande eviga reavinstbeskattningen medför samt se över hur beskattningen skulle kunna utformas.

2012/13:Sk395 av Anti Avsan (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändrade regler för gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar.

2012/13:Sk401 av Jan Ericson (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av stämpelskatterna vid fastighetsköp och belåning av fastigheter.

2012/13:Sk409 av Per Åsling (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa nya regionala skattebaser.

2012/13:Sk410 av Per Åsling (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att pröva möjligheten att införa en generell skatterabatt för FoU i småföretag.

2012/13:Sk411 av Jacob Johnson m.fl. (V):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en grundlig utvärdering av 3:12-reglerna bör göras.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen bör justeras så att det klart framgår att s.k. carried interest ska beskattas på motsvarande sätt som bonus i inkomstslaget tjänst och att arbetsgivaravgifter ska betalas.

2012/13:Sk423 av Emil Källström (C):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur skatten på energiproduktion bäst decentraliseras.

2012/13:Sk427 av Mats Pertoft m.fl. (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda skattebefrielse för återinvesterad vinst när bolag bedrivs som aktiebolag med särskild vinstbegränsning.

2012/13:Sk432 av Ulrika Karlsson i Uppsala (M):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa entreprenörskonton.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa riskkapitalavdrag.

2012/13:Sk433 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att rättvisa måste skapas avseende beskattningsregler för de olika upplåtelseformerna.

2012/13:Sk435 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattefria underhållsfonder för hyresfastigheter.

2012/13:C353 av Jan Lindholm (MP):

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om underhållsfonder.

2012/13:C362 av Carina Herrstedt (SD):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att studentbostäder ska klassificeras som elevhem där fastighetsavgift inte tas ut.

2012/13:C388 av Veronica Palm m.fl. (S):

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattereglerna inom boendesektorn.

2012/13:C400 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):

25.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om slopad fastighetsskatt för hyresrätter.

2012/13:C421 av Jan Lindholm m.fl. (MP):

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om slopande av fastighetsavgiften i studentkorridorer.

2012/13:T222 av Stina Bergström m.fl. (MP):

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en tonnageskatt.

2012/13:T248 av Siv Holma m.fl. (V):

8.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att påskynda arbetet med att införa tonnageskatt i syfte att behålla en betydande rederinäring.

2012/13:T356 av Anita Brodén m.fl. (FP):

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatten.

2012/13:T410 av Annelie Enochson (KD):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa tonnageskatt.

2012/13:T477 av Anders Ygeman m.fl. (S):

48.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatt.

2012/13:T509 av Stina Bergström m.fl. (MP):

10.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i utredningsarbetet kring införandet av en tonnageskatt även ta med införandet av en omställningsfond för klimat och miljö.

2012/13:N210 av Kent Persson m.fl. (V):

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa avdrag för forskning och utveckling (FoU) för små och medelstora företag.

2012/13:N211 av Sten Bergheden (M):

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka möjligheterna för riskkapitalavdrag.

2012/13:N253 av Lise Nordin m.fl. (MP):

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fastighetsskatten för vindkraftverk ska tillfalla den aktuella kommunen.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uttagsskatten på kooperativt ägd vindkraft.

2012/13:N300 av Kent Persson m.fl. (V):

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vindkraftskooperativens skatteproblem.

2012/13:N344 av Josef Fransson och Thoralf Alfsson (båda SD):

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att justera fastighetsskatten på vindkraft så att den motsvarar skatteuttag per energienhet för andra kraftslag.

2012/13:N366 av Jennie Nilsson m.fl. (S):

14.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett klargörande i fråga om uttagskatt på försäljning av el till andelsägare.

2012/13:N400 av Åsa Romson m.fl. (MP):

8.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en konkurrenskraftig bolagsskatt.