Barn i ett internationellt perspektiv

Ärade riksdagsledamöter! Det stod att läsa i Af- tonbladet: "- - - i denna tid ha vi fattat den tanke, den för- hoppning att genom kvinnorna upprätta ett fredsför- bund omfattande alla jordens länder, för att motverka krigets onda följder och med detsamma under en gemensam verksamhet i enahanda syftningar bidraga till utveckling av ett välde av frid, välstånd och säll- het, färdigt att utbreda sig över jorden när krigets lågor slocknar och härjningarna är förbi." Året var 1854 - mitt under Krimkrigets fasor, lika förfärliga som dagens krig på Balkan. Fredsappellen hade även publicerats i Times, som redan samma dag på ledarplats ansåg det påkallat att avfärda förslaget som orealistiskt, rent av löjeväckande. Kvinnorna, skrev tidningen, skulle ju inte ens i denna organisa- tionsplan kunna klara utgifterna för brevporton. Författaren till kvinnornas fredsappell mötte pi- onjärens öde, dvs. samtidens oförståelse och ringakt- ning. Hon hette Fredrika Bremer och var författaren, internationalisten, publicisten och fredskämpen, som insåg att freden inte var möjlig utan kvinnorna. I år högtidlighåller vi 200-årsminnet av hennes födelse och uppmärksammar hennes gärning. Fredrika Bremer förblev inte ensam i sin överty- gelse. Insikten om kvinnornas avgörande betydelse för freden har följt fredsrörelsen och dess förkämpar. Fredsrörelsen var den första stora folkrörelse där kvinnorna tog plats och kom att spela en avgörande roll. Var står vi i dag, nära nog 150 år efter det att hen- nes banbrytande tankar publicerades? Fredrika Bre- mers och andra fredspionjärers visioner om varje individs rätt till utveckling i fred och frihet är i dag erkända. Nära nog ett sekel efter Fredrika Bremers fredsappell slogs i FN-stadgans inledning fast följan- de: "Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel - - -" och "att ånyo betyga vår tro - - - på lika rättigheter för män och kvinnor - - -." Men, då och som nu, 55 år senare, har visionerna i förödande omfattning förblivit ord i de högtidliga dokument i vilka de en gång publicerades och fastla- des. Samtidigt har hoten mot freden och friheten ändrat karaktär och blivit alltmer outhärdliga, omänskliga. Krigshot mellan stater har i stor ut- sträckning ersatts av etniska konflikter och inbördes- krig. I dag är en majoritet av krigsoffren civila. De - inte minst kvinnor och barn - utgör i ökande grad det uttalade målet för våld och terror. Ändå, mitt i mörkret av dessa misslyckanden för freden och friheten, för mänskliga rättigheter, finns tecknen på insikt, uttrycken för möjlighet till föränd- ring. Domen från krigsförbrytartribunalen i Haag nyligen, då våldtäkt för första gången någonsin er- kändes som brott mot mänskligheten, var ett sådant tecken på insikt. Tystnaden kring brotten mot kvinnor under krig har brutits. I dag, liksom vid fredsrörelsens begynnelse för mer än hundra år sedan, finns möjligheten i att vi tar alla mänskliga resurser till vara - både kvinnors och mäns - i kampen för det goda. Några länder, däribland Sverige, har tagit avgö- rande steg de senaste årtiondena när det gäller möj- ligheten för kvinnor och män att förena och dela ansvaret för arbetsliv och förtroendeuppdrag, föräld- raskap och familj. Därför är Sveriges riksdag inte endast världens mest jämställda parlament. Vi har bättre förutsättningar att fatta kloka och väl förankra- de beslut, därför att de fattas av jämställda kvinnor och män med erfarenhet av och delaktighet i var- dagslivet. Och vi, kvinnor och män tillsammans, har i dag en gemensam, etiskt försvarbar hållning mot övervåld och förnedring av kvinnor. Ärade ledamöter! Vid ett möte med Förenta na- tionernas säkerhetsråd i höstas om kvinnor och kon- fliktlösning sade generalsekreterare Kofi Annan: "Kvinnor, som så väl känner konfliktens pris, är ofta bättre rustade än män att förebygga eller lösa den. I generationer har kvinnor tjänat som fredsfostra- re, både i sina familjer och i samhället. De har visat sig ha förmåga att bygga broar, snarare än murar. De har varit avgörande för att bevara social ordning när samhällen har kollapsat." Kofi Annan hänvisade i sitt tal till säkerhetsrådets uttalande vid Internationella kvinnodagen samma år, att "freden är oupplösligen sammanlänkad med jäm- ställdhet mellan kvinnor och män". Vi vet, av egen erfarenhet, att det är just när kvin- nor och män delar ansvaret på samhällets alla olika områden, som män får möjlighet att tillägna sig erfa- renheter, kunskaper som tidigare varit förbehållna kvinnor, på samma gång som kvinnor ges delaktighet i den makt och det inflytande som varit männens privilegium. Därför kan vi nu tillsammans arbeta för fred, frihet och respekt för varje människas okränkba- ra värde. Så har de tankar och visioner som väcktes av jäm- ställdhetens och fredsrörelsens pionjärer och som häcklades av deras samtid blivit vedertagna sanningar i vårt land och av de goda krafterna i det internatio- nella samarbetet. Vägen dit var mer än ett sekel långt. Vad återstår nu? Hur lång är sträckan vi har kvar? Vi vet att om framtiden ska vara fred och frihet, mänskliga rättig- heter, allas lika värde, avgörs av oss som lever nu. Det avgör vi, kvinnor och män, i förtroendefullt sam- arbete, nationellt och internationellt, i respekt för och glädje över likheter och olikheter, var och ens unika egenskaper och våra gemensamma förutsättningar. (Applåder)

Fru talman! För tre månader sedan behandlade vi utgiftsområde 4, rättsväsendet. Det gav oss utrymme att mer övergripande diskutera rättsväsendet. I dag behandlar vi mer specifika motioner från den allmän- na motionstiden. Dessa motioner har i många fall tillkommit på grund av den polisbrist som råder när det gäller såväl pengar som personal. Att just frågor som berör polisväsendet skapar de- batt beror helt och hållet på att polisens arbete bety- der så mycket för var och en i samhället. Att ha en väl fungerande poliskår är för oss medborgare viktigt. Det är - som jag vill kalla det - en statlig trygghets- försäkring som vi har betalat in och betalar in till via skattsedeln. Denna försäkring ska garantera oss en- skilda både rättstrygghet och rättssäkerhet samtidigt som den ska ge polisen möjlighet att förebygga och upptäcka brott av olika slag. Vi moderater har länge protesterat mot de ned- rustningar som har skett inom polisen. Var och en som är ute kan ju se hur lite poliser det finns. Rege- ringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet snackar om storsatsningar, men det är ju taget ur luften när vi vet hur verkligheten ser ut. Mer än halva mandatperioden har förflutit, och hur ser det ut på fältet? Är ni socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister som sitter i justitieut- skottet ute på fältet någon gång? Man kan inte tro det med tanke på de beslut som ni i majoritetsställning fattar här. Men det finns en socialdemokrat som heter Bengt Silfverstrand. Han deltog i en interpellationsdebatt för tre veckor sedan och diskuterade närpolisens arbets- uppgifter med justitieministern. Bengt Silfverstrand sade att det behövs en väl fungerande närpolisverk- samhet för att man ska kunna garantera en rimlig och grundläggande trygghet för medborgarna på gator och torg. Det är precis det som vi moderater säger gång på gång från denna talarstol. Nu har en enskild soci- aldemokrat också sagt det. Vad säger Margareta Sandgren? Kommer Margareta Sandgren att också säga samma sak i den här debatten? Det har inte hänt mycket efter de sju borgerliga åren. Det vore glädjande om man kunde peka på någonting som socialdemokraterna har genomfört som har varit till det bättre för oss samhällsmedborga- re. Det är allmänt känt att personalsituationen inom polisen gör att anslaget måste öka ordentligt. Jag hoppas att man tar tag i det här nu inför kommande budgetarbete. Bristen på poliser resulterar i att lång- siktigt brottsförebyggande arbete måste läggas åt sidan för akuta insatser. Jag ska nämna ett exempel. För tre veckor sedan var jag i Hässleholm. Tidigare fanns det 91 poliser och 34 civilanställda i det distriktet. När jag var där var det 45 poliser och 4 civilanställda kvar. Tala om att det fanns en uppgivenhet bland poliserna! Det märktes väl under mitt besök. Fru talman! Något som är eftersatt hos den svens- ka polisen är den dåliga utrustningen när det gäller hjälpmedel för att kunna göra insatser i olika situatio- ner. Polisen måste utrustas med en ordentlig verk- tygslåda precis som när rörmokaren kommer hem till oss för att avhjälpa något fel. Då har han en ordentlig verktygslåda med sig. Det råder alltså ett väldigt stort tomrum mellan batongen och de skjutvapen som polisen har. Vi måste se till att poliskåren utrustas med olika arbets- verktyg för att man i möjligaste mån ska kunna säker- ställa trygghet för oss samhällsmedborgare och även för brottslingarna samt för att lösa besvärliga situa- tioner utan dödligt våld. Denna utrustning kan bestå av batong, gummibatong, pepparsprej och andra hjälpmedel som inte används i dag i Sverige. Mot bakgrund av detta anser vi att frågan är av sådan art att styrningen av vilken utrustning som ska tas fram inte ska ske enbart från polisstyrelsen. Vi moderater anser att regeringen bör ta ett fastare grepp om detta utvecklingsarbete, och det ankommer på regeringen att vidta åtgärder. Fru talman! Ett annat område gäller EU:s polis- samarbete. Det behöver också förstärkas. De enskilda medlemsländerna är i dag för små för att klara av den grova brottsligheten - och då tänker jag på den inter- nationella brottsligheten. Särskilt viktigt är att be- kämpa narkotika och handeln med människor. Därför måste kampen mot narkotika inom EU intensifieras. Det är oerhört viktigt att åtgärder vidtas för att un- derlätta samarbetet mellan tull och polis, något som vi moderater har framfört tidigare. Det vore önskvärt om regeringen beaktade detta i sin fortsatta kamp mot narkotikan. Fru talman! En gammal käpphäst för oss modera- ter är att fler poliser bör bli synliga på gator och torg, vilket är en utomordentligt bra brottsförebyggande åtgärd. Ju fler uniformerade poliser man ser ute i samhället, desto lugnare är samhället. Vi anser att de poliser som finns i dag skulle kunna använda sin uniform i större utsträckning än vad de gör. Själv tycker jag - och det är mycket personligt - att polisen ska kunna bära sin uniform på vägen till och från sitt arbete. Bara det skulle göra att vi fick se många fler uniformerade människor. Jag vet att polisfacket har en annan syn på saken, men jag har ju rätt att ha min syn som politiker. Fru talman! Ytterligare en åtgärd som man kan vidta för att synliggöra polisen - något som jag har tagit upp tidigare här - är ensampatrulleringen. Jag vet att det finns ett motstånd till detta, att man anser att poliser inte ska arbeta ensamma. Men justitieutskottet gjorde i höstas ett besök i Kanada. Där kunde vi ta del av hur man kombinerade en polisbil som var bemannad med två poliser och en polisbil som var bemannad med en polis. De här tre personerna utgjorde ett arbetslag. De gjorde en ge- mensam utryckning. Givetvis kom även andra polis- bilar till platsen vid större och svårare fall. Vid t.ex. ett lägenhetsbråk kom de här två bilarna. De poliser som åkte i den polisbil som var bemannad med två poliser kunde då göra ett omhändertagande av en person om det behövdes, medan den ensampatrulle- rande polisen kunde stanna kvar på plats och i lugn och ro ta upp anmälan och kanske trösta och tala med den eller de drabbade. Jag tror att man måste föra in detta nya tänkesätt att börja arbeta mer efter var, när och hur poliserna kan arbeta mer i ensam miljö än vad de gör i dag. Fru talman! Vi har reserverat oss tillsammans med kristdemokraterna när det gäller IT-stödet. Jag ska inte gå in så mycket på detta. Men självklart är att den nya tekniken, som alla har ute på olika verksamhets- områden, måste slå igenom mycket snabbare inom polisen. Vi vet att en hel del saker är på gång. Men när man kommer till intaget på en polisstation på kvällen och ser hur de där sitter och knattrar på en gammal skrivmaskin, tycker man nästan att de kan ha en gåspenna i handen i stället. Så får det inte vara ute på våra stationer. Likadant är det när en anmälan ska göras. Polisen sitter vid sin dator och knappar in personuppgifter, namn osv. För att komma vidare i de här registren kan det ibland vara nödvändigt att göra om procedu- ren 15-16 gånger. Vad håller man på med? Självklart måste vi se till att polisen får ett bättre ADB-system än det som är i dag. Fru talman! Jag har nu tagit upp de reservationer som vi moderater står bakom. Självklart står jag bak- om samtliga reservationer och det särskilda yttrandet. Men jag ber att få yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! Precis som sagts här handlar detta betänkande om polisfrågor. Vi yrkar bifall till reser- vation nr 3 under mom. 3 och står för övrigt bakom övriga reservationer och det särskilda yttrandet nr 2. Det vi nu kan konstatera med tillfredsställelse är att det händer väldigt mycket inom polisorganisatio- nen. Många utredningar har tillsatts, och det pågår ett aktivt arbete för att förändra organisationen så att arbetssituationen ska bli tillfredsställande för alla parter. Det här tycker vi är bra, och vi välkomnar regeringens initiativ på detta område. Vi hoppas bara att regeringen också ska tillföra nödvändiga resurser i vårbudgeten, därför att den ekonomiska situationen är oroväckande när man ser hur det ser ut ute i länspo- lisstyrelserna. Det kan man också se i Rikspolisstyrel- sens budgetunderlag för 2002-2004. Jag ska koncentrera mig på de reservationer som vi trots allt har till detta betänkande. Först handlar det om polisens IT-stöd. IT-utvecklingen inom polisen har, precis som Maud Ekendahl var inne på, gått väldigt långsamt. Gamla tidsödande och krångliga system har hämmat effektiviteten. Det är därför bra att också den här verksamheten nu har kommit en bit på väg. Men problemet med all IT-utveckling är att den kostar mycket pengar, och det är just den vara som polisor- ganisationen har brist på. I Rikspolisstyrelsens budgetunderlag skriver man att ett modernt rättsväsende kräver en fortsatt utbygg- nad av IT-stödet och satsningar på nya och förbättra- de system. Man skriver vidare att genom ett ökat datoranvändande kommer IT-relaterade brott också att öka, såväl penningtransaktioner som barnporno- grafi. Vi kunde häromdagen läsa i Expressen om en misstänkt spion som via Internet bröt sig in i den amerikanska flottans forskningslaboratorium i Wa- shington och stal den hyperkänsliga koden till det dataprogram som styr robotar, satelliter och rymdskepp i rymden. Teknologiska landvinningar i samhället har skapat nya former av brottslighet som baserar sig på en mycket avancerad teknik. Väpnade rån har kommit att ersättas av dataintrång och mycket avancerade informationsattacker. I denna miljö är det väldigt viktigt att polisen ges möjlighet att sätta in preventiva insatser, så att sam- hället kan skyddas mot den nya tidens digitala gangst- rar. Genom ett utvecklat datorsystem kan information hämtas om var de största polisbehoven finns under varje tid på dygnet. Brottstrender kan identifieras genom insamlande och analysering av data från ex- terna källor. På det sättet kan den strategiska plane- ringen underlättas inför framtiden och de resurser som finns användas på ett mycket effektivare sätt. Efter ett omfattande arbete har Lantmäteriet i Gävle genom sin gedigna kunskap och kompetens inom GIS- och GPS-systemen, alltså Geographic Information System och Global Positioning System, nu valts ut av Rikspolisstyrelsen att vara samar- betspartner två år framåt. Ett ramavtal har tecknats mellan dem. Systemen skapar möjligheter att koppla information till kartor, bl.a. i form av geografiskt stöd för brotts- och händelseinformation, samt att utveckla positionstjänster. Det är en utvecklingsväg som vi kristdemokrater tycker är väldigt bra och som vi har motionerat om ett antal år. Vi tror att det kommer att leda till effektiviseringar inom polisen. Vi är natur- ligtvis nöjda med att regeringen nu arbetar utifrån den linje som vi har föreslagit i våra motioner om digital Sverigekarta. Nu säger Rikspolisstyrelsen i budgetunderlaget att finansieringen måste lösas. Just nu ligger detta inom ramen för Rikspolisstyrelsens budget, men vi hoppas att den ska kunna utökas i samband med vårproposi- tionen. Det räcker alltså inte med att ha de geografis- ka informationssystemen om man inte har verksam- hets- och handläggningssystem som fullt ut kan ut- nyttja investeringen i digitala kartor. Dessa system finns inte i dag. Jag talade med Rikspolisstyrelsens dataexpert i förra veckan, som sade att man inte kan utnyttja den nya tekniken därför att man inte har de system som behövs för att ta emot den här informa- tionen. Det här är oerhört viktigt inte minst när det gäller narkotikaproblematiken. Det är positivt att Sverige arbetar för en bindande överenskommelse när det gäller polisens möjligheter att samarbeta genom ut- byte av information om narkotika. Det är inte minst viktigt med tanke på att drogliberalismen breder ut sig i de europeiska länderna. Vi vet att de senaste två åren har även Estland och Lettland intagit framträ- dande positioner som tillverknings- och smugg- lingsländer när det gäller bl.a. amfetamin. Ett ökat inflöde av narkotika innebär inte enbart att vi får ett större utbud. Vi får också lägre priser. Detta har drabbat Finland den sista tiden. Man upple- ver att narkotikamissbruket har ökat. Därför är det viktigt att vi har en höjd beredskap och ett bra samar- bete med Europol i dessa frågor. När det gäller Kristdemokraternas yrkande att ge Europol vidgade befogenheter och underlätta för tull och polis att samarbeta står det i betänkandetexten att det här bereds inom Regeringskansliet. Betänkande- texten säger att regeringen i och med det svenska ordförandeskapet har initierat en diskussion omkring en utvidgning av Europols mandat. Vi har också diskuterat den här frågan i dag i utskottet. Det är bra att Sverige nu tar initiativ till det här. Det är en nödvändighet om vi ska klara den framtida kriminaliteten och brottsligheten. Denna verksamhet inom Europol ska ju inriktas på det operativa arbetet, och då handlar det om att först och främst färdigställa de här informationssystemen så att man kan få infor- mation och ha underrättelseutbyte med varandra i full skala. För det är det också nödvändigt med resurser. I reservation 4, punkt 9 tror jag att det är, lyfts or- ganisationsfrågor fram. Där behandlas särskilt läns- polisstyrelsens organisation. I dag kan vi få rapporter från nästan varenda länspolisstyrelse om att de är väldigt frustrerade över sitt uppdrag att leda och or- ganisera arbetet i länspolisstyrelserna samtidigt som de drabbas oerhört av bristen på resurser. Jag satt och ringde runt till sju olika länspolisdist- rikt i förra veckan för att ta reda på hur deras situation såg ut. Också där jag minst av allt hade anat det var det enorma problem. T.o.m. i mitt eget hemlän, som hittills varit väldigt starkt ekonomiskt, säger man att det här året är det värsta på länge - trots regeringens s.k. historiska satsningar. Värmland skulle ha en uppvaktning den här veckan där de går till justitie- ministern och säger: Vi behöver omgående få 50 miljoner kronor för underskottet 2001 och vi be- höver en ramökning på ca 30 miljoner. I Västra Gö- taland säger man: Om vi inte får resurser kommer vi 2006 att ha ett underskott på 1,6 miljarder. Så är det i det ena länet efter det andra. Det påverkar ju organi- sationen, för man kan alltså inte genomföra de saker som Rikspolisstyrelsen stadgat att man ska. Det här är viktigt. I en interpellation för något år sedan ställde jag en fråga till Laila Freivalds. Det gällde hur länspolissty- relserna skulle kunna uppnå de verksamhetsmål som Rikspolisstyrelsen hade utvecklat och preciserat. Hon skrev i sitt svar att styrsystemen fungerade väldigt bra och att det inte var så mycket att diskutera. Men i dag beskriver många län att detta inte stämmer överens med den verklighet som de lever i. De säger att de inte kan leva upp till verksamhetsmålen med de be- gränsade resurser som står till deras förfogande. I betänkandetexten står det att utskottet vill "understryka att polisstyrelsernas uppgift är att se till att statsmakternas prioriteringar får genomslag i praktiken." Utskottet säger vidare att man "har förstå- else för att de sålunda fördelade medlen kan upplevas som otillräckliga och att svårigheter möter i olika avseenden när det gäller att göra prioriteringar. Dessa svårigheter kan emellertid inte tas till intäkt för att verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera som det var tänkt." Jag anser att det här lite grann är att negligera de problem som länspolisstyrelserna kämpar med i sin organisation. Visserligen skriver utskottet att det på sikt kan finnas skäl att utvärdera verksamheten, men inte i dag. Vi tycker dock, tillsammans med Modera- terna, att tiden är mogen för att utvärdera det nya styrsystemet, och därav reservationen. Fru talman! Till sist vill jag säga att Rikspolissty- relsen i sitt budgetunderlag skriver att rationalisering- ar är nödvändiga för att effektivisera arbetet. Samti- digt bygger polisens verksamhet på dagliga kontakter med människor - för att hjälpa till när ett brott har begåtts, för att förebygga, för att utreda brott, för att hantera vardagsnära störningar i den allmänna ord- ningen osv. Denna dagliga kontakt med allmänheten kan inte rationaliseras. Där är själva grunden att det ska finnas anställda inom polisen som har tid för den enskilde, för hjälp och stöd. Ska verksamhet, resultat och mål inom rättsvä- sendet och polisorganisationen kunna mötas behövs det mer resurser. Men den frågan ska vi inte debattera i dag. Jag yrkar bifall till reservation 3, punkt 3.

Fru talman! Det framhålls ofta att vi ska samar- beta. Så sent som precis innan denna debatt påbörja- des talade talmannen också om vikten av samarbete. Det är helhetsperspektivet vi ska ha för ögonen. Men jag ser att detta inte har fått det genomslag som det borde ha fått i praktiken. Att samverka är också att hushålla med resurserna, att öka effektiviteten. Det är något som vi politiker ofta tar upp och efterfrågar i debatten, detta med effektiviteten och hur man ska få resurserna att räcka till. En annan sak är möjligheten att ge service till alla våra medborgare i hela vårt land. Det är det perspektivet som jag tänkte använda för att kommentera några av de punkter som har ta- gits upp i detta betänkande. Man tar upp en punkt om evenemangskostnader. Det har varit mycket diskuterat på olika håll i vårt samhälle. Här ser jag också att det är befogat med ytterligare samarbete mellan arrangörerna, polisen och allmänheten, att man delar på ansvaret. Också det som händer utanför evenemangen ingår i den allmän- na ordningen. Jag tror dock att det finns möjligheter att komma till rätta med mycket av detta om man kan samarbeta. Riksdagsledamöterna från nordöstra Skåne var på besök i Helsingborg i början av veckan. Då fick vi höra att man där hade hittat vissa lösningar. Man hade tagit av resurserna och satsat kraftfullt vardagsbrotts- ligheten, på punktinsatser. Det finns alltså möjlighe- ter, men det gäller att ta vara på dem och se dem. Det handlar också om ledarskap och vilja. Det har talats om bättre IT-stöd. Det är enormt stora insatser som har gått till att få detta IT-stöd, som är så viktigt inom rättsväsendet för att man verkligen ska kunna samverka på ett brett sätt med hjälp av tekniken. Dagens tekniska möjligheter borde ha lett till en god effektivisering och till bättre samarbete mellan myndigheter. Men det går långsamt och det stöter på patrull. Vid ett flertal tillfällen i debatten om polisen har jag framfört att man bör låta polisen göra det de är bra på och anställa fler civila till exempelvis IT- arbetet, människor med IT-kunskap. Det framhävdes vid en föredragning i utskottet att det var svårt att få tag på personer med denna kunskap med tanke på de höga lönekraven. Man kan också göra på ett annat sätt. Man kan göra en kravspecifikation och köpa tjänsterna. För de finns ju. Jag tror att man måste se det här ur helhetsperspektivet för att få en bra lösning och bättre effektivitet. Här är det också samverkan som bör råda. Men det går inte bara att tillföra mer resurser till IT-stödet. Det måste också ställas krav på det som satsas. Det går inte bara att köpa utrustning. Det måste också finnas ett rationellt innehåll. Detta är ett sätt att renodla polisens arbetsuppgif- ter. Man behöver ett bra bassystem för att kunna klara vardagsbrottsligheten. Jag anser, som tidigare talare, att man inte har det, och det är beklämmande. Frågan om demokrati i polisstyrelserna runtom i landet har också varit en fråga som vi har diskuterat i uppföljningsgruppen i utskottet. Medborgarna måste få bättre möjligheter att påverka och få ansvar. Man måste få medborgarna med sig och inte mot sig, som i dag, och se till att medborgarna är delaktiga. Jag måste återgå till besöket i nordvästra Skåne i veckan. Där har man byggt upp en verksamhetsplan underifrån med personalen, med dem som sitter i polisnämnden och med medborgarna. Man trycker inte ned någonting uppifrån. Det är så man vill ha det, och då tror jag också att ansvaret ökar på ett helt annat sätt. Jag har också haft kontakt med ett antal personer som sitter i polisstyrelser och polisnämnder, som också finns på vissa håll, och där har det varit stora avhopp. De känner sig inte delaktiga. De tycker inte att det ger någonting att sitta där. Det är en fara för demokratin. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt att ut- värdera, även om det inte har pågått så länge. Man måste ständigt följa upp och utvärdera verksamheten och förbättra där det inte fungerar. På vissa håll är det bara ett fåtal sammanträden per år med vissa informationspunkter och få beslut- spunkter, och det finns ett arbetsutskott som bereder de viktigaste punkterna. De som inte sitter med där känner sig inte delaktiga. Detta fångar inte deras intresse. Därför tycker jag att den demokratiska formen i polisstyrelserna bör utvärderas för att se om det går att hitta någonting som fungerar positivt. Det är i så fall ett bra exempel för andra att ta efter. Precis som tidigare sagts är målen uppsatta och resurserna anslagna från detta plan, och sedan ska man få det att gå ihop ute i verkligheten. Det fungerar inte. Det finns en annan fråga som tas upp i detta be- tänkande - den är liten men kan ha stor betydelse - och det är polisens helikopterverksamhet. Där ser vi ett annat exempel på hur viktigt det är att ta vara på de gemensamma resurser som finns i vårt samhälle, inom offentlig verksamhet och inom privat verksam- het. Man kan via avtal knyta till sig och använda de samlade resurserna i bästa samarbete. Den sista punkten jag tänkte ta upp är polisens ar- betsmiljö, som också har varit på tapeten vid ett fler- tal tillfällen. Vi ser också nu inom polisen, liksom inom andra yrkesgrupper, att långtidssjukskrivning- arna ökar. Vi vet att medelåldern är hög. Här behövs också samverkan mellan ledning, fack, företagshälso- vård och oss politiker. Vi måste se varje individ. Jag kan inte låta bli att ta ett annat exempel från polisen i nordvästra Skåne, där biträdande länspolis- chefen i Malmö sade så här: "Jag säger till min per- sonal: Ni har er arbetstid. Arbeta den. Tänk på er själva. Bränn inte ut er." Jag tänkte att det här är starkt ledarskap. Man måste värna om sin personal för att klara detta långsiktigt. Fru talman! Med en önskan om ett brett samarbete med en helhetssyn för ögonen vill jag på detta sätt förbättra rättstryggheten för våra medborgare. Jag vill yrka bifall till reservation nr 5. Jag står naturligtvis bakom våra särskilda yttranden.

Fru talman! Vid samtal med poliser eller personer med operativt ansvar för den svenska polisverksam- heten kommer alltid den ekonomiska resursbristen upp på tapeten. När nu, än så länge, budgeten för innevarande år är som den är kan vi i denna debatt inte göra mycket annat än att vädja om insikt när det gäller majoriteten och dess arbete med en eventuell tilläggsbudget för innevarande år och framför allt en budget för kommande år. Folkpartiet liberalerna försöker häremellan, alltid på ett konstruktivt sätt, fundera över mer än pengapå- sen till polisen. Vi vill aktivt fundera över vad polisen gör och hur polisen gör saker, detta för att maximalt effektivisera verksamheten och spara på våra med- borgares surt förvärvade skattekronor. Det finns då en rad frågor att titta på. Betänkandet handlar bl.a. om en sådan specifik fråga, nämligen evenemangskostnader. Jag har svårt att se varför majoriteten är rädd för en utredning om att den kom- mersiella idrotten själv får städa bort en del av de problem som de har att hantera inom sitt eget närom- råde. Det finns för övrigt en pågående utredning som annars har att behandla några av de många frågor om en renodling av polisens arbetsuppgifter som Folk- partiet liberalerna länge har drivit. Det gäller allt från passansökningar till mötestillstånd, som andra med fördel kan hantera. Försäkringsfrågor är dock ett annat område som jag gärna skulle vilja ta upp i detta sammanhang. Det kanske berörs av utredningen. Nyligen besökte jag ett närpolisområde i Dalarna. De tog upp frågan om det verkligen är vettigt att polisen administrerar försäkringsersättningar. Det är vad det handlar om. Bara i Malung gäller det kanske 600 skidstölder som varje år inte leder till ett enda gripande, delvis kanske därför att hälften bedöms vara försäkringsbedrägerier men i huvudsak därför att det inte finns något annat att göra än att ta upp an- mälan, skriva ned den, processa den och senare av- skriva ärendet. Om detta måste det tas upp en rejäl diskussion. Att polisen ska agera grindvakt i försäkringsärenden är inte annat än ett enormt slöseri. Det leder ändå aldrig i praktiken till något annat än en avskrivning - det blir aldrig en utredning. Trots att det inte är en budgetdebatt måste det un- derstrykas, utan att vi från liberalt håll vill vara tjati- ga, att polisverksamheten är ett statligt kärnområde. Den privatisering av de rent polisiära uppgifterna som släppts fram på senare år är väldigt oroande. När det gäller resurser är det viktigt att inte bara prioritera storstäderna. Människor i hela landet har samma rätt till god rättstrygghet. Storstäderna har de största un- derskotten i budgeten, även om det finns exempel på annat håll, t.ex. Värmland. Utan att ha gjort någon omfattande analys av vad det beror på kan man ändå undra varför regeringen inte sätter någon relevant press på de myndigheter som inte sköter sin ekonomi eller - jag tror ännu mer på det - skjuter till adekvata resurser. Fru talman! Många häkten är fyllda i vårt land, och kapaciteten räcker inte till. I Värmland t.ex. an- vänder man polisens arrester regelbundet på grund av platsbrist. Jag funderar hur man skulle kunna sam- ordna på ett bättre sätt mellan kriminalvården och polisen i detta avseende. I Örebro har man från poli- sens sida gjort försök att komma överens med krimi- nalvården om att anlita dem för bevakning av arres- terna. Det har inte gått att nå någon lösning, trots att det i dag inte finns några juridiska hinder för att överlåta uppgiften. Fast man finns och verkar i sam- ma hus verkar det vara omöjligt att få till stånd en samordning av arrestbevakningen. I stället anlitar örebroarna externa arrestvakter. På sina håll i Sverige finns samarbetet, men det borde utvecklas mer kon- sekvent så att det inte behöver vara polismän eller krävs dyra utgifter för just den uppgiften. När det sedan gäller den moderna informations- tekniken finns det en hel del att önska, som några har varit inne på. Rättsväsendet producerar en mängd papper i form av t.ex. förundersökningsprotokoll, som skickas runt inom rättskedjan, inte minst från polisen. Det är inte ovanligt att en kriminalpolis efter att ha sammanställt en större förundersökning själv i brist på administrativt stöd får lov att ägna en halv dag åt att kopiera densamma på papper och lämna över flera exemplar, bl.a. till åklagarmyndigheten. Det är helt fantastiskt att Sverige inte ännu har möj- lighet att kommunicera elektroniskt med åklagar- myndigheten. En sådan möjlighet skulle vara ett lyft, inte minst för polisverksamheten. Det finns även från myndighetens sida en hel del att önska, så klart. Polisen håller på att utveckla ett analysstöd för att kunna bekämpa vardagsbrottsligheten. Några har berört det tidigare. Det är ett projekt som heter BRA- projektet vid Rikspolisstyrelsen. Analysstödet är ett efterlängtat redskap som finns väl utvecklat i bl.a. England och USA. Men för att det nu ska bli effektivt och kunna bearbeta underrättelse och information snabbt behöver polisen även ha tillgång till sina re- gister för verksamheten. I dag medger vår lagstiftning när det gäller regis- ter och data att dessa inte används för framtagande av uppgifter för den brottsförebyggande verksamheten. Detta kan således behövas om polisen ska kunna bli slagfärdig i bekämpandet av de brottsmönster inom vardagsbrottsligheten som vi nu diskuterar, dvs. kun- na jobba långsiktigt och inte bara ägna sig åt de en- skilda fallen. Här bör möjliga åtgärder verkligen ses över ganska snart. Fru talman! För att bespara tid åt fru talman och mina kolleger i kammaren yrkar jag härmed bifall till reservation 1. Men Folkpartiet liberalerna står själv- fallet bakom samtliga våra reservationer i detta be- tänkande.

Fru talman! Vi ska här ta ställning till förslag om förändringar från ledamöter eller de olika partierna när det gäller polisfrågor. Det framförs krav på ökade resurser därför att man tror att det krävs i alla sammanhang. Men jag ska här belysa ett förslag från Miljöpartiet, som även Johan Pehrson från Folkpartiet har tagit upp, om att spara lite pengar för polisorganisationen. Det gäller evenemangskostnaderna. Det är lite underligt att vi inte kan få med fler partier på detta förslag. Det har ju debatterats så länge, och det är återkommande krav. Jag vet också att socialdemokratiska ledamöter har skrivit motioner i ämnet. Det är nämligen lite bestickande att man vid stora idrottsevenemang som t.ex. fotboll, som kräver otroliga insatser från polisen, inte behöver medverka till betalningen eftersom det klassas som en ideell organisation. Vi vill utreda huruvida det alltid ska vara ett skydd för klubbarna att vara ideella. Det är inte bara jag och Johan som har yrkat på detta. Kulturutskottet skrev det redan 1993, och kon- stitutionsutskottet höll med. Justitieutskottet höll också med senast frågan var uppe. Trots det händer det ingenting. Jag tycker att vi i dag när vi röstar om förslaget skulle ha fått med fler trots att vi inte har bifallit det i utskottet. Men det här ska ju ge utrymme för en diskussion. Jag skulle vilja att ni som kommer upp här i talarstolen efter mig svarar på varför det inte går att utreda och varför man inte skulle kunna få in lite mer pengar till polisen. Under 1999 debiterades t.ex. endast 20 950 kr, och under 2000 nästan 285 000 kr. Men sammanlagt under dessa tre år var det bara åtta fall. Det var festi- valer, marknader och travtävlingar, så jag menar att utrymmet finns. Jag har lyssnat med intresse på dem som har de- batterat här förut. Jag tycker inte att det är så stora skillnader mellan åsikterna i sin helhet. Gunnel Wallin pratade om vikten av att förslagen kom underifrån och av att det inte var toppstyrt i organisationen. Det kan jag också hålla med om till hundra procent. Men hur går det ihop med det inter- nationella polissamarbetet och med den form av ar- bete som finns där? Det är ju verkligen toppstyrt och trycks på uppifrån. Det tar också otroliga resurser från svensk polis. Samarbetet i EU på rättsområdet har accelererat. Det är det område som har det mesta arbetet och där det är mest förslag. Det är en enorm administration, en enorm byråkrati som vi får betala. Det innefattas inte i EU-avgiften, utan det tillkom- mer. På vilket sätt är vi betjänta av det i nuläget när vi vet hur vi har det med polisen och de insatser som behöver göras? På vilket sätt är vi betjänta av att det bildas polisakademier i Europa, av att polischeferna har fasta nätverk, av att det bildas organisationer på internationell nivå i stor skala som drar stora resurser för de personer vi skulle behöva i Sverige för att organisera polisverksamheten mer rationellt och ef- fektivt? Men det vill inte andra partier, förutom Vänster- partiet och Miljöpartiet, diskutera eftersom det natur- ligtvis har stor betydelse. Man får till svar: Du förstår väl att den organiserade internationella brottsligheten måste vi bekämpa. Det är det viktigaste. Det är ett mantra som sägs hela tiden. Men en kartläggning av den organiserade brottslighetens betydelse och av hur stor den är i Sverige har inte framkommit. Det finns inga papper på det. När utskottet besökte det kriminologiska institutet vid Stockholms universitet höll de forskare som fanns där med mig om min åsikt. Men här i kammaren är det bara motstånd. Man vill inte erkänna en kritisk granskning. Ska vi här i Sverige se till att hela EU:s brottslig- het ska kunna åtgärdas krävs det oerhörda resurser. Är vi beredda att ta det just nu? Öppna gränser och fri rörlighet har ett högt pris, inte bara i pengar och resurser utan även när det gäl- ler den personliga integriteten. Moderaterna har väl upptäckt mer och mer vad priset är och fått lite kalla fötter. Men det är väl sent när t.ex. Schengensamarbetet nu börjar den 25 mars. Det kräver också stora resurser. Jag vill lite mer kommentera det som har sagts från andra. Jag tycker att det är bra att lokala polissty- relser har införts. Men visst behövs det mer demo- krati. Men jag tror att vi från partierna kan stötta våra kolleger som sitter i polisstyrelserna. Det finns inte så fasta regler. Eftersom vi är i början går det att ut- veckla. Där behövs vi som stöd och hjälp för att dessa ledamöter ska kunna ta större initiativ. Jag tycker att det är lite tidigt att göra en utvärdering. Därför håller jag inte med när det gäller den reservationen. Jag tycker att man skulle kunna göra mer. En renodling av polisuppgifterna för att spara pengar är också aktuellt. Det är ett uppdrag. Det hål- ler jag fullständigt med om. T.ex. försäkringsärenden som kräver stora resurser skulle kunna göras om på ett annat sätt. Men vi får vänta och se vad den rap- porten kommer att säga. Maud Ekendahl uppehåller sig vid hur viktigt det är med fungerande poliser. Naturligtvis instämmer jag i det. Det tycker jag också. Det finns inga mot- sättningar. En fungerande polis är oerhört viktigt. Men våra skatter ska ju inte bara gå till detta. Europa- samarbetet är ju så stort nu. Jag känner mig lite klu- ven. Jag kommer att göra allt för att vi ska få mer pengar till polisen i vårbudgeten. Samtidigt vet jag att en stor del av dessa pengar kommer att gå till detta EU-samarbete, vilket jag däremot inte är för. Jag skulle vilja öronmärka peng- arna till närpolisen och vardagsbrottsligheten. Det är där de behövs just nu. Visst är närpolisen en grundläggande trygghet, men en åsikt som vi alltid försöker lyfta fram när vi diskuterar polisens resurser är att det övriga samhället också måste ta stor del i de brottsförebyggande åtgär- derna. Man kan inte bara säga att polisen ska lösa alla uppgifter. Jag vill avsluta med några ord om narkotikapoliti- ken. Den beror på politiken i de övriga EU-länderna. När det finns länder, inte bara Beneluxländerna utan också Tyskland och Danmark, som har en sådan fri syn på narkotika innebär det för Sverige att vi får ta stora konsekvenser. De öppna gränserna, Öresunds- bron t.ex., gör problemet oerhört stort. På grund av att dessa länder släpper narkotikan fri pressas priserna. Det blir väldigt billigt. Det gäller också den tunga narkotikan där man har legal för- skrivning från staten för tunga missbrukare. De här länderna får en mättnad i efterfrågan. Därför trycks narkotikan ut i ytterområdena, där Sverige och Fin- land ligger, och där man kan få lite högre priser. Det är de enskilda ländernas politik att försöka påverka internationellt när det gäller narkotika. Jag menar inte överstatlighet på något sätt, men man bör ta upp det till diskussion. Det hjälper inte att förstärka Europol om man har den politiken i de olika länderna. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå in i debatten om evenemangskostnader. Det kan självklart kännas frestande att ta betalt av idrottsrörelsen för att få in mer pengar till polisen, som Kia Andreasson säger. Om man i sina budgetar år efter år har tilldelat polisen tillräckligt med pengar har man också en poliskår som kan och ska verka för ordninghållande vid de olika idrottsevenemangen. På Kia Andreasson låter det nästan som att man ska kamma in lite pengar från idrottsrörelsen till poli- sen. Då undrar man ju hur man ska göra i andra sam- manhang. Kommer Kia Andreasson då att vilja ta pengar från någon annan verksamhet eller större företag för att på den vägen finansiera polisens bud- get? Det är min första fråga till Kia Andreasson. När det gäller Schengen säger Kia Andreasson att hon ska verka för att det ska bli mer pengar till poli- sen, men att hon är rädd för att de pengarna bara går till Schengen och därför vill öronmärka pengar till polisen på något sätt. Det gör man ju på sätt och vis när man öronmär- ker till själva polisväsendet. Jag är glad om Kia Andreasson i kommande bud- getarbete verkligen arbetar för rejäla satsningar på polisen. Jag hoppas att det blir ordentligt. Kia Andre- asson kanske vill återkomma om detta vid något an- nat tillfälle.

Fru talman! Polisen kan redan i dag ta betalt för vissa stora evenemang där målet är att tjäna pengar på verksamheten och där man kräver stora polisresurser. Det tycker jag är vettigt. Att anordna bara för att kunna tjäna pengar och sedan belasta samhället ingår inte i den grundläggande tryggheten. Men de klubbar som har pengar för att betala stora belopp för att köpa in spelare och ordna stora matcher där det kommer folk från andra länder behöver inte ingå i systemet. Det är det jag tycker är fel, och det är det jag vill utreda. När det gäller frågan om polisväsendets resurser är det ju så att de pengar vi avsätter till polisväsendet också ska gå till det internationella samarbetet. Det är inte avsatt i någon särskild post, utan pengarna tas från en post. Därför är det så svårt att beräkna. Även om jag har intentionen att de ska gå till närpolisen, kommer inte pengarna att stanna där, utan man tar av dem till möten och annat inom EU.

Fru talman! Visst öronmärker man i budgeten på något sätt. När man har antagit budgeten kommer ju regeringen med ett s.k. regleringsbrev som talar om hur verksamheten ska skötas inom polisväsendet. Där anger man ju hur verksamheten ska läggas upp för kommande år. Utifrån det regleringsbrevet lägger man sina pengar på olika områden. Det är bara för att Kia Andreasson är så Schengenfientlig som den här debatten alltid ska handla om Schengen. Det är ju en del av det hela. Vi moderater har från början, när vi diskuterar Schengensamarbete, avsatt pengar i våra budgetar för att kunna bygga upp verksamheten.

Fru talman! Maud Ekendahl måste ju precis som jag veta att när vi bestämmer budgeten här i kamma- ren är det en summa som går till polisen. Vi kan inte öronmärka och bestämma vart pengarna ska gå. Det är en fråga för regeringen, som så riktigt sagts. Man ger mål i regleringsbrevet. Men vi ingår ju inte i regeringen. Schengen är en organisation som tar mycket pengar. Men det är ju inte det hela. Hela tredjepelar- samarbetet blir nu mer och mer överstatligt. Det är hela detta område som pengar går till. Det finns otroligt många arbetsgrupper. Jag vet inte anta- let, men det är ett stort antal arbetsgrupper som delta- gare från Sverige måste åka till för att delta och som vi måste ge pengar. Dessa arbetsgrupper har ju också blivit organisationer av mer permanent slag som pengar måste avsättas till. Det kostar stora summor.

Fru talman! För det första vill jag ta upp frågan om utvärdering av polisstyrelserna och deras arbete och att det skulle vara för tidigt att utvärdera. Det är ju jätteviktigt i dagens samhällsutveckling där takten är snabb att man snabbt ser till att följa upp och utvärdera och se om det fungerar eller inte. Det är just här som fördelningen ska ske ut mot medborgar- na, och det är här man ska säga om medlen är bäst avsedda för det ena eller andra. Det är här den demo- kratiska dialogen ska ske. Det behövs ju demokrati på olika nivåer. Man måste alltid utgå från behovet. Dagens brottslighet har starka internationella förgreningar. Då måste man rätta sig efter det och samverka även på internationell nivå. De satsningar som nu är på gång behövs för att man ska kunna lösa brottsligheten. Till sist vill jag ta upp frågan om evenemangs- kostnaderna. Vi behöver inte nödvändigtvis stifta lagar om allt. Det har kommit en bra bit på väg. Klubbarna tar ett större ansvar för idrottsevenemang innanför grindarna och har regler som man följer. Det som händer utanför är polisens sak. Här måste man samverka. Som jag upplever det har man kommit en bra bit på väg.

Fru talman! Justitieutskottet har inom sig en upp- följningsgrupp, där vi har tittat på polisstyrelsernas arbete, och vi har krävt in protokoll från många av dessa. Vi fann då att det är väldigt olika och att vissa lokala polisstyrelser har kommit ett bra stycke på väg. Miljöpartiet har tyvärr inte så många platser ute i polisstyrelserna, men där så är fallet träffar jag leda- möterna regelbundet. Det ser också där väldigt olika ut. Eftersom det inte är någon enhetlig bild och jag ser att det enligt reglementet finns utrymme för delta- garna i polisstyrelserna att göra mycket mer, vill jag avvakta lite. Men visst: Jag är kanske mogen för att göra en utvärdering nästa gång som det kommer upp, om vi inte har sett att det har gått i positiv riktning. Idrottsklubbarna har, såvitt jag kan finna av den rapport som vi har fått till justitieutskottet, aldrig någonsin betalat för polisinsatser vid idrottsevene- mang. Jag tycker att vi borde utreda större insatser som kräver väldigt mycket pengar. Som Gunnel Wal- lin vet är det också svårt för polisen att planera, efter- som den inte vet när de stora fotbollsevenemangen infaller. Vid sådana insatser går det åt mycket över- tidsresurser på ett bräde.

Fru talman! Jag vill till Kia Andreasson säga att det vid en uppföljning är viktigt att lära av varandra. Vid en utvärdering bör man ta fasta på de goda ex- emplen och följa upp dem. Vi vet att det inte fungerar särskilt bra på alla ställen. Det är faktiskt snart ett år sedan som vi gjorde vår förfrågan, och det händer saker hela tiden. Vad sedan gäller att idrottsklubbar inte betalar vill jag säga att det inte bara handlar om pengar utan också om vilja, normer och regler. Det gäller att in- formera om sådant som är på gång och att samverka. Det är den goda viljan som ska till.

Fru talman! Jag kan på båda punkterna instämma i det som Gunnel Wallin säger, men jag tycker också att man ska ha rätt att i vissa fall ta betalt av de här klubbarna.

Fru talman! Kia Andreasson säger tvärsäkert att vi inte behöver någon gränsöverskridande polis, efter- som det inte finns någon gränsöverskridande brotts- lighet - det har en kriminologisk institution sagt. Min fråga är då: Vad kallar Kia Andreasson människo- handel - trafficking - narkotikabrott, som Kia Andre- asson har varit inne på, penningtvätt, illegala nätverk för invandring etc.? Vi är med i en Europagemenskap. Jag får ibland en känsla av att man gör som aporna på en liten lek- sak som jag har hemma - håller för öron och ögon och säger: Jag vill inte höra, jag vill inte se och jag vill inte förstå. Min fråga till Kia Andreasson är: Vad har Miljöpartiet och Kia Andreasson för lösning på de här frågorna, som Kia Andreasson annars säger är mycket förfärande? När det gäller polisorganisationen säger Kia And- reasson att det liksom i alla andra sammanhang krävs resurser. I den budget som polisstyrelsen har utarbetat står det att årsredovisningen för år 2000 visar att de i regleringsbrevet uppsatta verksamhetsmålen och den ambitionsnivå som uttrycks bl.a. i budgetpropositio- nen vid en samlad bedömning inte till fullo har upp- nåtts. Det är alltså problem. Tilldelningen är inte till- räcklig för att man ska kunna leva upp till verksam- hetsmålen. Vill Kia Andreasson verka för att det ska bli möjligt? Kia Andreasson säger att det finns utrymme för ledamöterna att göra mer. Hur ska de kunna göra mer när de inte har pengar att göra det för?

Fru talman! Det var mycket på en gång. Som all- tid när Ragnwi Marcelind tar replik blir det överord, och jag vet inte hur nyanserna uppfattas. Jag uppfattar inte att jag har sagt det som Ragnwi Marcelind påstår. Jag sade att det inte finns någon definition på or- ganiserad brottslighet i Sverige. De elva kriterier som EU har ställt upp används som en operationell defini- tion av Rikskriminalen. Lagstiftningen i Sverige är inte baserad på någon sådan definition. Frågan om organiserad kriminalitet skulle utgöra ett skäl för en så stor mobilisering är väldigt svårbedömd. Visst kan man se sådana här tendenser, och det har alltid funnits en gränsöverskridande brottslighet. Det är inget nytt. Interpol har hela tiden varit verksamt i ett polis- samarbete underifrån, och det har fungerat ganska bra. Jag menar alltså, Ragnwi Marcelind, att detta inte är något nytt fenomen att mobilisera alla krafter så mycket för. Detta har vi alltid haft, men nu skriver man om det med stora svarta bokstäver. Det är det som är det nya, och det har skett utan att man har gjort en empirisk undersökning. För denna uppfatt- ning har jag fått stöd från kriminologerna, som säger att det är på detta sätt. Varför ska vi satsa så oerhört mycket på ett feno- men som inte är riktigt bevisat och analyserat? Det behöver vi diskutera. Vi behöver inte se på det som en sanning. Vi kan inte bara säga: Oj, det finns en internationellt organiserad kriminalitet! Nu måste vi göra någonting åt detta! Vi måste diskutera vad det är fråga om och om det har skett förändringar efter EU- inträdet. Jag tror faktiskt att det är så, för de öppna gränserna har ökat smugglingen, men det ligger inte till så som man kan få ett intryck av här.