Avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem

Anf. 9 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Trygga barn ger ett tryggare samhälle. Det finns dock många barn som inte har förmånen att växa upp i en trygg familj eller som av en eller annan anledning behöver omhändertas av samhället. Vissa barn får möjlighet att placeras i ett familjehem, andra i HVB-hem. Till Statens institutionsstyrelse, Sis, kommer bland annat barn och ungdomar med allvarliga problem med missbruk och kriminalitet. Men på Sis särskilda ungdomshem finns även barn och tonåringar som framför allt har psykiska problem.

Det ska sägas att situationen på Sis redan från början är krävande, med utåtagerande och våldsamma ungdomar. Tyvärr har det under flera års tid nu dessutom förekommit allvarliga missförhållanden inom Sis verksamhet. Ivo kritiserade nyligen verksamheten för allvarliga brister och ställde krav på åtgärder vid 19 av 21 tillsynade ungdomshem, och Ivo har faktiskt funnit brister på samtliga ungdomshem där flickor vårdas. Det handlar inte minst om unga flickor som utsätts för kränkningar och rentav sexuella övergrepp av personalen eller andra på boendet. Tillsynen har till och med visat på fall där personal arbetar kvar med barn och unga trots pågående utredning om sexualbrott. Det får naturligtvis inte förekomma. Ivo har också konstaterat att Sis använder sig av så kallade avskiljningar som strider mot lagen.

Ett barn som vårdas på ett särskilt ungdomshem enligt 3 § LVU får i vissa fall hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att man uppträder våldsamt eller är berusad. Barnets bästa ska dock alltid vara avgörande. Avskiljning får endast användas om åtgärden står i rimlig proportion till syftet och om det inte finns några mindre ingripande åtgärder man kan vidta som är tillräckliga. De särskilda befogenheterna ska användas med största restriktivitet, och barnets eller den unges rättigheter ska alltid beaktas.

Det ska sägas att det har förekommit tung internationell kritik mot Sverige för användandet av avskiljning inom den psykiatriska tvångsvården, och så sent som i november 2022 riktade även Riksdagens ombudsmän, JO, kritik mot tillämpningen av dagens bestämmelser.

Mot bakgrund av detta är det viktigt att Sis nu bedriver ett omfattande arbete för att minska antalet avskiljningar, och ambitionen ska vara att användande av avskiljningar på sikt kan upphöra.

Sis har av en tidigare regering fått i uppdrag att utveckla sitt våldsförebyggande arbete, och det uppdraget ska slutredovisas i mars nästa år. Men för att stärka kunskapsunderlaget har den nya borgerliga regeringen där Kristdemokraterna ingår gett Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, i uppdrag att genomföra en förstudie för att utvärdera alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder. Det gäller inom Sis, inom psykiatrisk tvångsvård och inom den rättspsykiatriska vården. Detta är ett viktigt led i den nuvarande regeringens arbete för att minska antalet avskiljningar på de särskilda ungdomshemmen, och uppdraget ska återrapporteras till regeringen senast i maj nu i vår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Regeringen har dessutom i sitt regleringsbrev till Sis för innevarande år riktat ett antal återrapporteringskrav som avser just säkerheten och tryggheten för såväl barn och unga som personalen på Sis. Det handlar också om återrapporteringskrav när det gäller kompetensutveckling och kvalitet och uppföljning. I det uppdraget ligger särskilt att analysera utvecklingen av antalet avskiljningar och övriga särskilda befogenheter som man har tillämpat de senaste fem åren.

Fru talman! Det pågår alltså ett viktigt förändringsarbete på Sis, och regeringen jobbar aktivt med frågan. Det är en prioriterad fråga för regeringen, men mer behöver göras. I regeringens skrivelse nämns flera exempel. Man kan dra flera slutsatser av skrivelsen när det gäller vad som krävs framåt för att säkerställa att vården av i synnerhet placerade flickor ska vara trygg och säker. För det första behövs mer rättsligt stöd i Sis verksamhet, och personalens kunskap om funktionsnedsättningar behöver höjas. För det andra behöver myndigheten en högre personaltäthet och lägre personalomsättning, eftersom det då förekommer färre avskiljningar. Ungdomarna upplever också en större trygghet på boenden där det finns erfaren personal. För det tredje behövs mindre gruppstorlekar. Vi har sett att detta har varit framgångsrikt för att kunna erbjuda vård och för att antalet avskiljningar ska minska.

Detta är vad som krävs för stärka tryggheten för några av samhällets mest utsatta barn och unga, och som ordförande för socialutskottet ser jag fram emot gott samarbete för att detta ska bli möjligt.

Anf. 10 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag var nyligen på en loppis och fick se ett föremål som fick det att hugga till i bröstet. Det var en röd hjärtformad kudde med händer - jag vet inte om ni har sett en sådan kudde.

Det var när jag arbetade på tingsrätten i Falun som jag såg en sådan kudde för första gången. Jag satt på flera rättegångar där vi tittade på långa videoinspelade förhör med barn. Det var barn som råkat väldigt illa ut i livet, som berättade om övergrepp och som hade svårt att sitta still och att uttrycka sig. Skickliga förhörsledare hade skapat en så trygg miljö som möjligt för barnen, bland annat med just en sådan hjärtkudde. Den blev en livboj i allt kaos. När de jobbiga frågorna kom om fruktansvärda händelser gömde sig ungarna bakom kudden och kramade den hårt och länge.

Under min tid på tingsrätten lärde jag mig att det inte finns några gränser för vad barn kan tvingas uppleva, inte heller i Sverige. Många av dem som bor på Sis-hem har tidigare varit utsatta för övergrepp eller annat våld från vuxna. De behöver trygghet och lugn, bra vård och tid att läka.

Fru talman! Därför är det så otroligt sorgligt att om och om igen läsa om att barn far illa inom Sis. När vi diskuterar hur samhällets allra mest utsatta ska behandlas finns det inte utrymme för politiskt spel, förenklingar eller ideologiska låsningar. Det måste helt enkelt bli rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Den gemensamma nämnaren för dem som är intagna på Sis är att det är barn och ungdomar som samhället bedömt måste vårdas inlåsta. De riskerar i annat fall att skada sig själva eller andra. Där finns alltifrån unga tjejer som skurit sig i armarna för att de inte orkar leva längre, till pojkar som mördat på uppdrag av gäng.

Fru talman! Avskiljning är en lagreglerad möjlighet för personalen att ta en klient åt sidan för att ge vård i avskildhet. I vissa fall är det nödvändigt, men används det för ofta är det ett tydligt tecken på att något inte står rätt till i verksamheten.

Avskiljningar är en mycket ingripande åtgärd mot en persons frihet och kroppsliga integritet - rättigheter som inte minst är viktiga för barn och unga. Avskiljning ska endast vara en sista utväg för att inte någon ska komma till allvarlig skada, men mellan 2019 och 2021 har antalet avskiljningar för flickor nästan fördubblats. Detta måste Sis nu åtgärda.

Fru talman! Ivo har konstaterat i sin granskning att det förekommer färre avskiljningar på särskilda ungdomshem med hög personaltäthet, erfaren personal och låg personalomsättning. Barnen och ungdomarna är också tryggare där. Inte minst anses personalens kunskap om funktionsnedsättningar vara en viktig faktor för att placerade barn och unga ska få vård och behandling efter behov.

Fru talman! Slutsatsen måste bli att många avskiljningar skulle gå att undvika med rätt resurssatt personal. Den som vill förbättra situationen för barn och unga inom Sis måste därför intressera sig för arbetsmiljön. Arbetsmiljön är även en viktig nyckel för rekrytering av kompetent personal. Trots detta förekommer ensamarbete i yttersta linjen inom Sis. Detta innebär en stor risk för både personal och barn och unga.

Fru talman! Den som arbetar med landets mest krävande barn och ungdomar ska alltid ha en kollega till hands. Det borde vara en självklarhet, och inte minst förtjänar barn som är inlåsta att få den omsorgen och tryggheten. Därför föreslår vi socialdemokrater att ensamarbete stoppas i de klientnära kontakterna inom Sis. Ensamarbete är en stor påfrestning både psykiskt och fysiskt, i synnerhet på de särskilda ungdomshemmen.

Fru talman! Det är även en ohållbar säkerhetssituation inom Sis. Det har varit flera spektakulära rymningar bara i år, och nu i veckan kom rapporter om upplopp på det särskilda ungdomshemmet i Eksjö. Ensamarbete är farligt för både personal och boende. Tyvärr backas vi socialdemokrater inte upp av ett enda annat parti här i kammaren i dag när det gäller detta krav, trots att fackförbundet Seko väldigt tydligt kräver samma sak. Jag tycker att det är sorgligt.

Fru talman! Att ta bort regelverket kring avskiljningar är inte en lösning i sig. Arbetet måste koncentreras till att få åtgärder på plats som kan förebygga att allvarliga incidenter uppstår för att säkerställa att klienter och personal inte far illa. När situationer som motiverar ett avskiljande ändå uppstår är det viktigt med ett regelverk som tydligt anger ramarna för åtgärden. Det är också viktigt att det regelverket följs, vilket granskningen tyvärr visar inte har gjorts i flera fall.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2.

(Applåder)

Anf. 11 Johan Hultberg (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! I dag har vi att debattera en mycket viktig fråga, nämligen frågan om avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Vi i socialutskottet har under lång tid uppmärksammat behovet av rejäla förbättringar inom Sis ungdomsvård.

Rapporterna om inte bara kvalitetsbrister utan också alltför ofta rena missförhållanden och övergrepp har dessvärre varit många under årens lopp. Det är något som vi i riksdagens socialutskott har tagit på största allvar. Vi har gång på gång kallat generaldirektör och ansvarig minister till utskottet för att utkräva ansvar och för att driva på för ett nödvändigt förändringsarbete.

Tyvärr har vi tidigare inte haft en regering som gjort tillräckligt för att åtgärda bristerna inom Sis eller i stort utveckla och stärka den sociala barn och ungdomsvården. Men nu, fru talman, har vi äntligen en regering med stora ambitioner på det här området. Det kommer till tydligt uttryck i Tidöavtalet. Nu har vi i Camilla Waltersson Grönvall en socialtjänstminister som med brinnande engagemang tar sig an uppgiften att stärka socialtjänsten och förebygga framtida sociala problem och därmed i förlängningen också behovet av långtgående insatser som exempelvis tvångsvård inom Sis.

Fru talman! Jag kan konstatera att trots att den nya regeringen bara har arbetat i ett halvår har mycket redan hänt, inte minst när det gäller det förebyggande arbetet och arbetet med tidiga insatser. I detta sammanhang vill jag lyfta fram regeringens satsning på stärkt tillgång till föräldraskapsstöd liksom två av nyheterna i vårbudgeten, nämligen satsningen på skolsociala team och satsningen på stärkt familjehemsvård med fler platser av god kvalitet.

Kanske tänker nu fru talmannen att jag är på väg att segla iväg från dagens specifika ämne som ju är avskiljningar inom Sis särskilda ungdomshem, men jag menar att frågan om avskiljningar är och behöver vara del av en större diskussion. Jag är nämligen fast övertygad om att det förebyggande arbetet och arbetet med tidiga insatser av god kvalitet är grundläggande för att långsiktigt och varaktigt minska behovet av tvångsvård och i förlängningen också av förekomsten av avskiljningar inom tvångsvården.

Fru talman! Låt mig nu zooma in på frågan om vad som här och nu behöver göras för att minska förekomsten av avskiljningar inom Sis, såklart med det långsiktiga målet att avskiljningarna helt ska upphöra. Det kanske allra viktigaste är att genomföra ett kompetens- och kvalitetslyft inom myndigheten.

Det uppdrag som Sis har att utföra är mycket svårt och komplext. Genom att, som regeringen nu gör, satsa på utbildning och höjd kompetens blir medarbetarna inom Sis bättre rustade och förutsättningarna för en god och rättssäker vård förbättras. Sis har fått kraftigt ökade anslag - 140 miljoner kronor årligen - för att möjliggöra det kompetens- och kvalitetslyft som jag är övertygad om att alla vi som deltar i dagens debatt är helt eniga om behövs.

Vad som också är viktigt för att minska avskiljningarna inom Sis är att förändra myndighetens uppdrag liksom att ge myndigheten bättre verktyg och förutsättningar att skapa och upprätthålla en trygg och säker vårdmiljö. Som Statskontoret konstaterade i sin myndighetsrapport 2020 har Sis svårt att erbjuda vård som är anpassad efter alla de målgrupper som kommer till myndigheten. Att vårda såväl unga flickor med självskadebeteenden som grovt gängkriminella grabbar är ingen enkel uppgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi moderater har länge påtalat att Sis inte är rätt myndighet att ta hand om den senare gruppen. Den nya regeringen jobbar nu intensivt med att inrätta särskilda ungdomsfängelser i Kriminalvårdens regi. Det är ett viktigt steg för att ge Sis ett snävare och mer rimligt uppdrag.

Som jag nämnde behöver Sis ges bättre verktyg och förutsättningar att skapa och upprätthålla en god och säker vårdmiljö. Konkret handlar det om att skapa bättre lokaler men också om en lång rad nödvändiga lagstiftningsförändringar. Hur ska Sis kunna upprätthålla en säker vårdmiljö, fri från droger och vapen, om man exempelvis inte får lov att rutinmässigt genomföra rums- eller kroppsvisitationer?

Att ge Sis mer adekvata juridiska förutsättningar, vilket inte minst också handlar om att skapa bättre möjligheter att begränsa tillgången till telefoner och internet, är viktigt för att förebygga sådana situationer som ibland och alltför ofta slutar i avskiljning. Det är också viktigt att öka kunskapen om alternativa metoder till avskiljningar.

I detta sammanhang vill jag lyfta fram det uppdrag som regeringen har gett till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering att genomföra en förstudie i syfte att utvärdera metoder och tillvägagångssätt som alternativ till tvångsåtgärder inom inte bara Sis utan också den psykiatriska och rättspsykiatriska tvångsvården.

Avslutningsvis vill jag ge uttryck för den otålighet som jag känner när det gäller att sätta stopp för de återkommande och helt oacceptabla missförhållanden som det larmats om i rapport efter rapport, senast i rapporten Vem ska tro på mig? från Barnrättsbyrån och Childhood. Det måste bli ett slut på missförhållanden samt ske en rejäl förbättring av vården.

Sis är en myndighet som befinner sig på en rejäl förändringsresa. Det är en resa som behöver påskyndas och mycket nogsamt följas upp. Den nya regeringen har därför ställt mycket tydliga återrapporteringskrav på Sis om att analysera och bedöma resultaten av de åtgärder som myndigheten har vidtagit.

Jag kan konstatera att de åtgärder som myndigheten har vidtagit har gett positiva resultat, bland annat i form av färre avskiljningar. Tempot behöver höjas, men utvecklingen går ändå åt rätt håll. Jag vet att Sis är en myndighet med väldigt många synnerligen kompetenta och engagerade medarbetare som gör allt i sin makt för att myndigheten samfällt ska bli bättre på att genomföra sitt uppdrag. Det uppdraget, fru talman, är ett av de allra svåraste men också viktigaste i vårt samhälle.

Anf. 12 Martina Johansson (C)

Fru talman! Jag tackar Johan Hultberg för hans anförande.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad en avskiljning betyder. När använder man sig av en avskiljning? Jo, den får användas när ett barn eller en ungdom uppträder våldsamt eller är påverkad av berusningsmedel och inte kan hålla sig till ordningen.

Så länge vi tillåter att avskiljningar får ske kommer de att användas. Även om vi lyfter upp och höjer kompetensen finns ändå möjligheten.

Under förra mandatperioden röstade Moderaterna inte för förslag om att avskiljningar ska upphöra. Det är inget nytt att Moderaterna inte heller kommer att rösta för dagens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Min fråga till ledamoten är: Tycker ledamoten att det är rimligt att medarbetare med lagstöd får brotta ned och låsa in en flicka på elva tolv år i ett kalt rum på grund av ett utagerande beteende och att hon inte uppträder på det sätt som man vill att hon ska uppträda? Är det rimligt att det är lagligt att göra så?

Anf. 13 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det enkla svaret på ledamotens fråga vore "nej", men jag tycker att frågan är för komplex och svår för att ge ett enkelt svar. Det är därför som Moderaterna i detta betänkande och tidigare har avvisat förslag om att införa förbud mot avskiljningar.

Vi tycker att det är en extrem möjlighet som måste användas oerhört restriktivt. Vi är jättebekymrade över att avskiljningar används i alldeles för många fall i dag, ibland faktiskt i strid med gällande lagstiftning. Jag vet att ledamoten Johansson är väl medveten om det. Bland annat har Ivos tillsynsrapport visat att myndigheten använder avskiljningar i för många fall och i vissa fall också i strid med gällande lagstiftning. Avskiljningarna pågår exempelvis under alldeles för lång tid.

Jag och Moderaterna har länge drivit på för att man ska komma till rätta med de grundläggande problem som gör att avskiljningar och andra långtgående tvångsåtgärder används i så stor utsträckning som sker i dag. Det handlar om att Sis inte är en myndighet som är rustad för att hantera det svåra uppdrag man har.

Platsbristen gör att ungdomar med vitt skilda behov blandas i alldeles för hög grad. Vi har sett att till exempel arbetet med särskilda avdelningar för unga flickor med ett destruktivt och ofta självskadande beteende har varit framgångsrikt. Men myndigheten har behövt gå ifrån detta arbete när det funnits platsbrist och man samtidigt har en skyldighet att omedelbart ställa upp när socialtjänsten fattat beslut om en placering.

Det här är ett långsiktigt arbete. Man har inte haft tillräckligt tempo, men nu har det tack vare den nya regeringen accelererat.

Anf. 14 Martina Johansson (C)

Fru talman! Vi kan vara överens om att det är ett långsiktigt arbete. Det finns väldigt många olika delar inom socialtjänsten och arbetet där som behöver förbättras på olika sätt. Det är jag den första att skriva under på. Det är inte alltid jag är överens med Moderaterna om hur detta arbete ska göras, men väl att det ska göras.

Jag är fortfarande bekymrad. Så länge någonting är tillåtet kommer det att användas. Ledamoten lyfter upp det faktum att åtgärden i dag används i strid med lagen. Det handlar kanske om både skäl och tidslängd för avskiljningen. Men även om vi jobbar med precis det som ledamoten föreslår, något som också jag självklart tycker ska göras, hjälper det inte. Om man tillåter medarbetare att använda sig av avskiljning vid situationer där de kanske inte är på topp gör det att det kommer att fortsätta även framöver. Det är normbrytande när vi i lagstiftningen säger att något inte är accepterat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Många av dem som befinner sig på institutioner behöver kanske dessutom egentligen inte vara där. De har kanske det slags diagnos som de hade kunnat få stöd och hjälp för mycket tidigare i livet.

Tittar man på hur många och vilka det är som avskils ser man i statistiken att fler flickor än pojkar avskils. Det är inte riktigt dem som ledamoten tog upp i sitt anförande; han talade om gängkriminella pojkar. Här handlar det om flickor, som förmodligen inte är så starka rent fysiskt som vi kan tänka oss att en del pojkar är.

Jag kommer tillbaka till frågan om det verkligen är rimligt att det ska vara lagligt för medarbetare inom Statens institutionsstyrelse att brotta ned en ung flicka på elva tolv år och låsa in henne i ett kalt rum.

Anf. 15 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det är fullkomligt orimligt att samhället inte i dag erbjuder eller har erbjudit ett bättre stöd och en bättre vård och behandling till väldigt sköra och socialt utsatta ungdomar med stort behov. Samhället har svikit dessa barn år efter år, och alla vi här i kammaren känner ett stort engagemang för att komma till rätta med det här.

Nu pågår ett omfattande arbete, och jag är som sagt otålig och vill att arbetet ska gå snabbare. Men jag uppfattar ändå att det görs akuta åtgärder och långsiktiga reformer för att komma till rätta med de problem som finns, och arbetet sker både inom myndigheten drivet av myndigheten själv och av regeringen.

Om jag hade känt mig trygg, fru talman, med att det alltid hade gått att hantera de situationer där det i dag är tillåtet att använda avskiljning på ett annat sätt hade jag direkt röstat för att förbjuda den här möjligheten. Men jag är inte trygg med det i dag, och därför är det uppdrag som SBU har fått viktigt. Man ska se på vilka möjligheter som kan användas i stället om man inte använder sig av avskiljning.

Barnets bästa måste vara i fokus. Hur kan vi säkerställa säkerheten och tryggheten för det enskilda barn som kanske är föremål för avskiljning? Ibland kanske man måste skydda barnet från sig självt. Men naturligtvis måste man också se till övriga barn och unga som vårdas på institutionen liksom den personal som jobbar där.

Jag är dock lika upprörd som ledamoten Johansson över hur ofta verktyget avskiljning används, att det används felaktigt, att myndigheten har misslyckats med att förebygga att situationerna uppstår och att man alltför ofta uppenbarligen tar till det som kan uppfattas som en enkel åtgärd för att hantera en akut situation.

Anf. 16 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Min enkla fråga är varför Moderaterna väljer att rösta emot att sätta stopp för ensamarbetet inom Sis.

Anf. 17 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Ett svar kan vara att jag tror att vi ska vara försiktiga med att i den här kammaren exakt reglera hur bemanningen på en myndighet ska ske, på samma sätt som jag tror att vi ska vara försiktiga med att exakt fatta beslut om bemanningen inom äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården. Jag tror att det är viktigt att vi har en övergripande lagstiftning som styr vilken kvalitet en verksamhet ska ha och vad man har rätt till som patient eller som ung som vårdas på till exempel ett Sis-hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag är bekymrad över det omfattande ensamarbete som finns inom Sis. Det är också ett symtom på det mer grundläggande problem som myndigheten har med bristande kompetensförsörjning. Man har inte tillräckligt många välutbildade och duktiga kollegor. De behöver bli fler. Medarbetarna på Sis behöver få bättre utbildning. Därför är det bra att myndigheten till exempel äntligen har fått på plats en internutbildning som säkerställer en grundläggande utbildning som är lika för alla oavsett vilken institution man jobbar på inom Sis.

Men jag tror inte riktigt, fru talman, på den här typen av enkla lösningar - att vi här i kammaren ska fatta beslut om förbud mot ensamarbete eller för den delen snabba förbud mot avskiljningar. Ledamoten Lantz lyfte i sitt huvudanförande fram att frågan om avskiljningar kanske är lite för komplex för att man skulle införa ett enkelt förbud. Jag tror att ungefär samma logik och resonemang går att anföra i frågorna om ensamarbete. I de allra flesta fall är ensamarbete absolut inte lämpligt. Men detta måste säkerställas av varje institutionschef och ytterst av generaldirektören för Sis. Jag tror inte att det är en fråga som vi ska hantera här i kammaren.

Anf. 18 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag känner ett ansvar för att dra röda linjer för den verksamhet som vi i riksdagen ansvarar för. För mig är det inte speciellt komplicerat eller konstigt om vi politiker säger att man alltid ska ha en kollega vid sin sida när man utför uppgifter inom Sis och jobbar med ungdomar och barn som ibland är väldigt svåra att hantera. Men framför allt handlar det om att ungdomar och barn ska känna den tryggheten.

Ledamoten Hultberg uttryckte på ett väldigt bra sätt allvaret i de brister som finns inom Sis. Men jag konstaterar att det bara är ett parti i den här debatten som har lagt fram ett konkret förslag som handlar om att förbättra situationen på Sis och inte bara säga nej till vissa åtgärder. Det här är någonting som skulle göra skillnad.

För mig är det viktigt att Seko, som organiserar dem som jobbar inom Sis, tydligt har ställt det här kravet. Jag har också lagt tid på att prata med människor som jobbar inom Sis och som säger att det här är väldigt viktigt, även för att kunna få nya kollegor. Som Hultberg tar upp finns det problem med att hitta kompetent och utbildad personal. Ska det vara attraktivt att jobba inom Sis måste man veta att man inte hamnar i farliga situationer och att man har en kollega till hands när det behövs.

Jag hoppas att vi kan fortsätta den här diskussionen. Hultberg inledde sitt huvudanförande med att prata om den förra mandatperioden och beskrev det som att ingenting hade hänt. Vi kan ta en kopp kaffe och prata om alla de uppdrag som getts och de pengar som tillskjutits, men jag tycker att vi fokuserar på framtiden och försöker göra så mycket bra som möjligt tillsammans.

Anf. 19 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det hände saker under den förra mandatperioden med den förra regeringen, dock alldeles för lite. Tempot var för lågt. Nu har tempot höjts. Inte minst tycker jag att en viktig skillnad är att den nya regeringen konstant har nageln i ögat på myndigheten. Nu finns det ett väldigt tydligt återrapporteringskrav på myndigheten för att regeringen ska säkerställa att de åtgärder som har vidtagits från regeringens sida och från myndighetens sida ger effekt. Det gör att jag känner mig mycket mer trygg. Vi har nu en regering som är besjälad och beslutsam när det gäller att komma till rätta med de problem som finns inom Sis. Men tyvärr kommer problemen sannolikt inte att åtgärdas fullt ut på kort sikt, utan det är ett långsiktigt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

När det gäller ensamarbete är frågan också om ett förbud skulle kunna få några andra negativa effekter, till exempel att man skulle jobba mer med unga i stora grupper när de kanske snarare behöver vård och insatser i mindre grupper eller rent av individuellt. Den typen av avvägningar måste man göra i det praktiska arbetet. De är väldigt svåra att göra i den här kammaren.

Jag och ledamoten Lantz delar helt och fullt ambitionen och målbilden. Ensamarbete nära den enskilda ungdomen bör upphöra. Men jag tycker inte att denna typ av enkla beslut här i kammaren är vägen framåt. Vägen framåt är att jobba med att ge myndigheten ökade resurser, inte minst ökade resurser för kompetenshöjning, som jag lyfte fram i mitt huvudanförande, eftersom det är det som behövs för att höja kvaliteten och för att förebygga och minska risken för farliga och hotfulla situationer. Man ska kunna hantera problemen tidigt, innan de eskalerar. Jag är glad över ledamoten Lantz engagemang i frågan och ser fram emot många fortsatta diskussioner.

Anf. 20 Carita Boulwén (SD)

Fru talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande 24 Avskiljningar vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 5.

Fru talman! Alla barn har rätt att växa upp under trygga förhållanden och få en god och kärleksfull omvårdnad. Inte ett enda barn och inte en enda ungdom skulle behöva växa upp i ett hem med våld, kriminalitet eller missbruk eller själv hamna däri.

Men tyvärr ser inte verkligheten så ut. Även om de allra flesta har det bra och växer upp under trygga förhållanden finns det alltför många barn och unga som far illa, och antalet är stadigt ökande. Ibland behöver samhället träda in och ta över föräldraansvaret under en kortare eller längre tid för att bryta ett ogynnsamt och skadligt beteende eller se till att de kommer bort från en allvarligt skadlig miljö.

Att omhänderta ett barn och flytta det från dess eget hem är en av de mest genomgripande åtgärder samhället kan vidta. För dessa barn och unga, som befinner sig i samhällets vård, har vi också ett särskilt ansvar. De barn och unga som befinner sig i samhällets vård har rätt till en trygg och säker vård som är av god kvalitet, oavsett form eller grund för placering.

Fru talman! Socialutskottet har upprepade gånger fått ta del av rapporter som visar på oerhört allvarliga missförhållanden som råder på olika Sis-institutioner runt om i landet, med våld, kränkningar och övergrepp. År efter år har missförhållanden lyfts fram. Olika satsningar och åtgärder har vidtagits. Trots det har missförhållandena kvarstått.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

På Sis placeras de allra mest utsatta. Det är unga individer som av olika anledningar behöver skyddas från sig själva, från sitt eget beteende, från andra eller från allvarliga brister i sin hemmiljö. Redan utsatta barn och unga som under samhällets vård ska skyddas och vårdas blir utsatta för allvarliga övergrepp, våld och kränkningar, även sexuella övergrepp. Särskilt drabbade är unga flickor.

Inte nog med att dessa barn och unga utsätts för fruktansvärda övergrepp - rapporter visar dessutom att många upplever att de inte blir lyssnade på och att man inte tror på dem när de berättar om övergreppen, vilket kan vara lika fruktansvärt som själva övergreppen i sig. Så här får det bara inte fortsätta, fru talman. De rapporter som myndigheter och olika organisationer såsom Barnrättsbyrån och Childhood presenterat med berättelser från dem som varit placerade på olika Sis-hem gör mig både ledsen, arg och förtvivlad.

Det är verkligen smärtsamt att läsa, och fullständigt oacceptabelt. Många vittnar om maktmissbruk och systematiskt kränkande behandling och våld, ofta i samband med avskiljningar.

Flera tillkännagivanden har riktats från riksdagen till regeringen tidigare år i ett försök att komma till rätta med de allvarliga brister som råder inom Sis verksamheter.

Det är faktiskt vi från politiken som har det yttersta ansvaret för att säkerställa att statens insatser är effektiva, håller god kvalitet och är givande. Där har vi alla som är ledamöter i socialutskottet ett viktigt uppdrag. Jag är glad över det stora engagemang som finns i utskottet för just dessa frågor.

Med anledning av ett tillkännagivande som riksdagen i april 2022 riktade till regeringen om Statens institutionsstyrelses åtgärder för att minska avskiljningar vid särskilda ungdomshem lämnade regeringen i januari 2023 över en skrivelse, vilket är anledningen till att vi har den här debatten i kammaren i dag. I den skrivelsen redogör regeringen för de insatser och åtgärder som vidtagits för att minska antalet avskiljningar och vilka åtgärder som behöver vidtas för att avskiljningarna på sikt ska kunna upphöra.

Vi kan konstatera att en rad åtgärder har vidtagits tidigare men att de långt ifrån har gett önskat resultat. Avskiljningarna har inte minskat i stort i verksamheterna, men man har kunnat se en minskning på de särskilt förstärkta avdelningarna och inom flicksatsningen. Där har man också stärkt upp med mer personal och bättre utbildning, vilket verkar ha gett resultat. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.

Avskiljningarna tenderar att öka vid lägre personaltäthet och när personalen inte har rätt kompetens och utbildning. Det är därmed av oerhörd vikt att Sis-personal har rätt utbildning och rätt kompetens för att möta dessa barn och unga utifrån deras behov.

Fru talman! Jag är glad över att vi nu har en regering där Sverigedemokraterna har en tongivande ställning i regeringen. Med det Tidöavtal som ligger till grund för regeringssamarbetet finns både vilja och handlingskraft att faktiskt ta ansvar för att en förändring nu ska komma till stånd.

För oss i Sverigedemokraterna är dessa frågor av största vikt. Vi kommer nogsamt att bevaka att åtgärder verkligen vidtas för att nå målen. Vi i Sverigedemokraterna har i vår reservation och i dess ställningstagande med ett yrkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi anser att befogenheten att avskilja ungdomar skyndsamt ska fasas ut och att Sis ska arbeta intensivt med att bygga upp metoder och arbetssätt inom sin verksamhet för att kraftigt minska antalet avskiljningar och göra sig redo för att avskiljningar avskaffas. Det är av vikt att andra metoder har etablerats inom myndigheten till dess.

Samtidigt är det viktigt att myndigheten har de redskap och verktyg som gör att personalen på ett säkert och etiskt sätt kan skydda unga som har ett destruktivt beteende. Detta behövs främst för att skydda den unge men även för att personalen ska kunna ha en trygg arbetsmiljö. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma detta snarast möjligt.

Fru talman! Många av de barn och unga som placeras har en trasig bakgrund och behöver trygga, stabila vuxna omkring sig som kan ge dem stöd och god omvårdnad. Trygghet, stabilitet och förutsägbarhet är oerhört viktigt för alla, inte minst för dessa barn, och kan vara avgörande för att bryta ett destruktivt beteende. Då är sällan en institution rätt placering.

Vi i Sverigedemokraterna arbetar för att fler unga, där det är möjligt, ska placeras i familjehem, särskilt i förstärkta familjehem och behandlingsfamiljer, i stället för på institutioner.

Det är viktigt att familjehem får det stöd som behövs för att kunna stå kvar och hålla i för att undvika sammanbrott med omplaceringar som följd. Många placeringar på Sis hade kunnat undvikas om det funnits andra alternativ.

Detta är frågor som vi upprepade gånger lyft fram här i kammaren. Det är därför extra glädjande att regeringen nu ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla stödet till kommunerna för att åstadkomma mycket av just detta. Regeringen avser också att förstärka subventionen av familjehemsplaceringar med 100 miljoner kronor för 2023.

Avslutningsvis vill jag likt föregående talare vara tydlig med att vi har många otroligt kompetenta medarbetare ute i Sis verksamheter. De gör ett fantastiskt arbete. Jag vill verkligen rikta ett stort tack till dem för det arbete de gör.

Anf. 21 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Tack så mycket, Carita Boulwén!

Det sades mycket klokt i inlägget. Det jag inte riktigt får ihop är dock när Sverigedemokraterna talar om hur viktigt det är att komma till rätta med missförhållandena och hur viktig personalen är. Ändå väljer man att rösta emot vårt förslag om att stoppa ensamarbetet i klientnära kontakter inom Sis. Skulle Carita Boulwén kunna utveckla det resonemanget lite?

Anf. 22 Carita Boulwén (SD)

Fru talman! För oss sverigedemokrater är tryggheten och säkerheten av allra största vikt. Det är naturligtvis någonting som man måste titta på för att säkerställa att det är tryggt både för medarbetarna och för dem som är placerade på hemmen.

Om jag inte missminner mig har Sis ändrat i sina riktlinjer vad gäller just ensamarbete. Jag hoppas att vi verkligen får se att det arbetet stärks. Där det finns tveksamheter och risk för att man kan utsättas för någonting ska det inte vara tillåtet.

Anf. 23 Gustaf Lantz (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Jag hoppas och tror att andra partier ändrar sig i den här frågan. Det är, precis som ledamoten var inne på, viktigt att vi har ansvaret för verksamheten och att vi känner ansvaret och engagemanget.

Jag tror att de anställda inom Sis förväntar sig att vi ska kunna vara tydliga med en sak, nämligen att de inte ska vara själva i den här svåra miljön. De ska alltid ha en kollega i ryggen, nära till hands.

Det är inte vid många tillfällen som ensamarbete sker. Men det är alldeles för många. Det borde vara möjligt att komma till rätta med det. Min uppfattning är att vi måste peka med hela handen och vara tydliga för att inte lämna någon i sticket oavsett om det handlar om barn eller om personal.

Anf. 24 Carita Boulwén (SD)

Fru talman! Jag instämmer med det ledamoten säger. Det är oerhört viktigt. Vi har flera gånger påpekat att just trygghet och säkerhet är en oerhört viktig fråga för oss.

När det gäller hur man ska kunna komma till rätta med det och hur vi ska diktera villkoren härifrån är jag tveksam. Men jag hoppas verkligen att man hittar vägar.

Som tidigare talare har påpekat fortsätter vi naturligtvis att arbeta med det, för det är inte hållbart. Vi har brist på personal. Det måste man också göra någonting åt om man ska kunna åstadkomma detta. Det är en sak som man behöver arbeta med.

Det finns flera åtgärder som jag absolut tänker titta vidare på för att kunna möjliggöra en trygg och säker arbetsplats.

Anf. 25 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag vill inleda anförandet med att uttrycka mitt fullständiga stöd till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall. Under förra mandatperioden hade flera av oss möjligheten att jobba sida vid sida med Camilla Waltersson Grönvall och se det äkta engagemanget. Det fanns också ett engagemang bland alla i socialutskottet för att på olika sätt stärka barns rättigheter och försöka få till ett ökat fokus på barns bästa.

När det kommer till statens låsta boenden ärvde regeringen en enorm utmaning. Det handlar om barn som har utsatts inom statens låsta boenden under lång tid. Det är nu viktigt att vi försöker att hitta andra vägar för placeringar av barn. Det är oerhört viktigt att vi nu får till satsningen på att förstärka de familjehem som finns så att de verkligen får stöd i det viktiga arbetet.

Jag tänker att om vi har familjehem som får ett bättre stöd kanske också många av de barn som vi har tvingats placera på Sis i stället kan placeras i familjehem. Därför är det viktigt att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att försöka hitta fler familjehem. Jag tror att det här hänger ihop, för jag tror att det finns många som vill göra en viktig insats men som också kan känna att de är rädda för att bli ensamma i detta oerhört viktiga uppdrag.

Däremot står jag fast vid den ståndpunkt som jag har haft under hela förra mandatperioden. Statens låsta boenden är på många olika sätt en totalt dysfunktionell verksamhet. Jag tror också att det är jättesvårt att laga och lappa i någonting som i grunden inte fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Det förslag som vi hade - och som vi kallade för en haverikommission - handlade egentligen om en extern granskning för att se över hela verksamheten och komma fram till hur vi ska få tillgång till den differentierade vård som vi talar om. Hur ska vi se till att barn som placeras inom statens låsta boenden också får tillgång till samtal med bup? Hur ska vi se till att de verkligen har en skolgång som gör att vi rustar dem så bra som möjligt för framtiden?

I dag finns det ingen reglering av vid vilken ålder man kan placera ett barn. Det kanske vi behöver fundera över. Är det lämpligt att ha åttaåriga flickor placerade på Sis? Jag tycker definitivt inte det.

Men att göra små justeringar och tro att det skulle lösa problemet tror jag tyvärr kommer att leda till att barn far illa även i framtiden. Vi kommer att få läsa dessa larmrapporter om och om igen.

När jag tar del av det som händer har jag faktiskt svårt att känna förtroende för ledningen. När det gäller avskiljningar, som vi debatterar här, har de ökat under den ledning som finns. Som vi har varit inne på vet vi att de barn som i störst utsträckning utsätts för avskiljningar är de yngsta barnen - flickorna med autismspektrumtillstånd. Jag säger återigen: Vi kanske borde ställa oss frågan om de över huvud taget ska vara på ett låst boende. Det känns helt främmande för mig.

Om någon här vill begära replik kan jag säga att Liberalerna inte har anslutit sig till den motion som finns. Däremot tycker jag absolut att avskiljningen måste upphöra. Men jag kan också förstå att det inte går att få till detta i morgon, med tanke på att personalen på statens låsta boenden måste få en helt annan utbildning. Det handlar ju om en viktig kulturförändring. Men jag är ändå av åsikten att man borde ha satt ett bästföredatum.

Jag kan aldrig någonsin tycka att det är okej att staten legitimerar våld mot barn. Det gör ont i hela min kropp när jag tänker på det. Jag är absolut helt emot detta, men jag ingår i en regeringskonstellation - precis som vi gjorde under förra mandatperioden. Jag tyckte det då, och jag tycker det nu. Men jag ser ändå att det finns många andra saker som vi också måste göra.

När det gäller de sexuella övergreppen rapporteras det in fem misstankar i månaden om sådana övergrepp mot placerade barn som begås av Sis-personal. Varje år placeras ungefär 350 flickor på Sis. Det motsvarar i storlek en liten gymnasieskola eller en högstadieskola. Om man tänker sig att en högstadieskola skulle få in fem anmälningar om sexuella övergrepp i månaden från elever som rör personal som är gärningsmän - hade man då låtit rektorn sitta kvar?

Det är viktigt att se att kritiken mot Sis också har kommit från många andra myndigheter. Det kommer en rapport från Ivo om omfattande våld och kränkningar mot framför allt flickor på Sis. Ivo har dessutom tvingats stänga ned flera avdelningar på grund av dessa missförhållanden. JO riktar skarp kritik mot myndigheten i en mängd avseenden. Det kanske allvarligaste är att JO menar att myndigheten inte förmår använda de särskilda befogenheterna, fysiska tvångsmedel, på ett lagligt sätt.

JO reagerar också kraftfullt över bristen på kunskap och laglighet och konstaterar att ledningen inte förmår komma till rätta med felaktigheterna. Även Institutet för mänskliga rättigheter oroas över att de tvångsplacerade barnen inte tillförsäkras sina grundläggande mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Det som kanske främst får mig att känna att jag inte har förtroende för den sittande ledningen är att den rapportering som kommer till oss inte kommer från ledningen. Jag förstår verkligen svårigheten för en generaldirektör som ska ta ansvar för statens låsta boenden - ett uppdrag och en verksamhet där det sitter sju- och åttaåriga flickor med autismspektrumtillstånd och dessutom en 17-åring som har mördat någon. Detta uppdrag måste vara hur svårt som helst att genomföra. Men jag anser ändå att om man väl har tagit på sig den uppgiften har man också ett ansvar för att berätta vad som sker inom den verksamhet man ansvarar för.

Det blir för mig märkligt att det är barnrättsorganisationerna som måste lyfta fram den enorma utsatthet som finns inom Sis. Det är det som gör att jag känner så här. Jag kan förstå att det är enorma utmaningar och enorma svårigheter, men jag kan inte förstå att man inte är öppen, transparent och tydlig med vad som faktiskt sker.

Från Liberalernas sida förstår vi, återigen, att Camilla Waltersson Grönvall som ansvarigt statsråd inte kan trolla, även om hon säkert hade önskat det. Jag vet att det pågår ett intensivt arbete borta på departementet för att komma åt de enorma brister som finns i dag.

Men det jag verkligen önskar nu är att vi skyndsamt får till en extern klagomålsmöjlighet eller stödlinje för de barn som är placerade på Sis. Efter det att rapporteringen kom om de sexuella övergreppen på Sis sa ledningen att de skulle tillsätta en intern sådan funktion.

Många av de barn jag har mött som har blivit utsatta på Sis har berättat om sin utsatthet, men det har inte skett någon förändring. Jag tror därför att det är viktigt att vi tar ansvar för att ha en extern klagomålsfunktion och att de personer som ansvarar där också är ute på boendena för att verkligen skapa relationer och gör oanmälda besök för att se vad som händer.

En sak är säker: Arbete pågår, och det är mycket. Men för de barn som utsätts just i dag är det en väldigt liten tröst att vi nu förstår att vi måste vidta ytterligare åtgärder.

Anf. 26 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tack, Juno Blom, för anförandet! Både du och jag vet att vi båda drivs av barns rättigheter och barns delaktighet och att det är ett viktigt och ärligt engagemang i arbetet.

Men det är ju fortfarande så att det finns ett förslag i betänkandet om att på sikt förbjuda avskiljningar, det vill säga inom tre år. Ledamoten sa i sitt anförande att hon vill att avskiljningar ska avskaffas på sikt men att det behöver tas fram metoder och så vidare. Det förslaget finns ju! Vårt förslag handlar inte om att förbjuda avskiljningarna nästa år utan om tre år, just för att det är så viktigt att vi inte kan fortsätta att låsa in dessa unga flickor på grund av att personalen inte kan hantera situationen.

Det är ett kombinationsarbete. Men, som jag har sagt tidigare, så länge det är tillåtet att använda sig av avskiljning kommer det att ske. Och det är inte en liten justering att ta bort denna rättighet för medarbetarna i lagstiftningen. Det är rättigheten för barn och unga som är det viktiga - att de har rätt till trygg vård och behandling där de inte riskerar att låsas in på oskäliga grunder.

Anf. 27 Juno Blom (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Absolut! Det hade varit jätteenkelt att ansluta sig till den reservationen om det verkligen hade blivit så att detta genomförts.

En sak lärde jag mig under förra mandatperioden. Första gången jag var med och fick igenom ett tillkännagivande, där det alltså fanns majoritet för ett förslag, insåg jag att det blev ett av alla dessa papper som lades på hög. Nu ingår vi i ett regeringssamarbete. Det är inte så att jag inte kämpar för detta varje dag, men det handlar om att få med sig regeringen. Precis så var det under förra mandatperioden. Jag kämpade lika mycket då för att avskiljningarna skulle upphöra. Ett datum måste sättas och aktiva åtgärder måste till, annars kommer detta aldrig att ske.

För mig är politik inte spelet om vem som ansluter sig till vilken reservation. Det lärde jag mig ganska tidigt efter att ha trott att det faktiskt skulle kunna få effekt. Detta handlar om ett mycket större ansvarstagande.

Det är samma sak där: Under hela förra mandatperioden motionerade Liberalerna om att det skulle tillsättas en haverikommission. Hade man tillsatt en haverikommission initialt kanske vi också hade fått en större bild och ett bättre underlag för att verkligen kunna genomföra en verksamhet som inte utsätter barn på det fruktansvärda sätt som sker inom ramen för Sis.

Det är alltså inte så att jag inte delar ledamoten Johanssons uppfattning. Men det är också så att vi är ett av fyra partier som ingår i ett regeringssamarbete. Jag skulle absolut kunna skriva under reservationen, men det viktigaste är att jobba internt för att få till en förändring på riktigt. Det lovar jag att jag kommer att göra i dag, i morgon och varje dag jag är i den här riksdagen.

Anf. 28 Martina Johansson (C)

Fru talman! Visst är det så att Liberalerna är ett parti av fyra i ett regeringsunderlag. Men vi kan titta på hur de fyra partierna under förra mandatperioden röstade när det gällde avskiljningar. Då var det Moderaterna som inte ställde sig bakom att avskiljningarna skulle upphöra. Tre av fyra partier anser alltså att avskiljningarna ska upphöra - inte bara på sikt utan att det ska göras. Då är helt plötsligt antalet partier och mandat större för att kunna fatta beslut om detta.

Jag gillar tanken på att ha ett helhetsperspektiv. Jag har börjat ställa frågan: När kommer regeringen att ta ett helhetsgrepp och verkligen sätta sig med alla tåtar samtidigt, och även bjuda in oss andra, för att ta frågorna vidare? Det gäller hela socialtjänsten - i dag pratar vi om avskiljningar, men det kan även gälla något liknande den haverikommission som Juno Blom föreslår. Det kommer att behövas.

I ett annat betänkande där jag var en drivande person för att förbättra situationen när det gäller bodelning var det helt plötsligt väldigt viktigt att även regeringen ställde sig bakom detta, så vi fick ett tillkännagivande i går. Om man får regeringen att sätta en tidpunkt - i vårt förslag är det den 1 januari 2026 som avskiljningarna ska förbjudas - kommer också regeringen att leverera på det. Det är i alla fall min slutsats. Om alla fyra partier i regeringsunderlaget ansluter sig till ett sådant tydligt förslag kommer det att genomföras.

Anf. 29 Juno Blom (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Absolut, om det vore så enkelt att bara för att jag röstade för ert förslag hade vi fått det här datumet på plats. Nu vet både du och jag att det inte är på det viset.

Jag tillhör Liberalerna och kan svara för vad vi vill. Jag kan också säga att vi i vissa lägen har tillkortakommanden och inte lyckas få igenom de politiska förslag som vi anser är de bästa för barn. Så är det att vara i en konstellation.

Vår ståndpunkt är fortfarande densamma. Mitt ansvar och min uppgift är att göra vad jag kan för att få med mig alla partierna i det regeringsunderlag som jag är en del av. Men fortfarande finns det en demokrati, och fortfarande finns mina begränsningar. Det kan ju vara fel på min personlighet som gjorde att jag inte lyckades få Moderaterna att stödja den linje som jag drivit så hårt.

Det enda jag kan säga är att jag inte ändrar uppfattning. Oavsett om jag sitter i opposition eller i majoritet står jag för de åsikter som jag har och som i det här fallet också vårt parti har.

Det viktigaste framöver är ändå att tydligt få en majoritet av riksdagen, och i det här fallet regeringen, att vidta alla tänkbara åtgärder. Personligen tycker jag att avskiljningen vore en jätteviktig del.

Nu vet jag, och det gör ledamoten Johansson också, att statsrådet Camilla Waltersson Grönvall har ett jättestarkt barnrättsperspektiv och vill vidta åtgärder för att stärka barnets bästa inom alla olika områden. Jag känner en stark förtröstan på att hon kommer att vara en nagel i ögat och göra det vi vill. Men hade jag fått bestämma hade avskiljningen upphört för väldigt länge sedan i det här landet.

(forts. § 12)

Anf. 104 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! När jag hörde Juno Bloms inlägg kom jag att tänka på uttrycket "visa mig dina vänner så ska jag säga dig vem du är". Det märks att Liberalerna umgås mycket tätt med Sverigedemokraterna just nu.

Att ledamoten står i talarstolen och säger att hon inte har förtroende för den högsta ledningen för Sis kräver sin förklaring. Vem är det som styr? Vad är det ni säger, och vad är det ni vill? Min fråga är: Har Juno Blom förtroende för generaldirektören för Sis, och, om inte, är det regeringens ståndpunkt hon har redogjort för, nämligen att man kommer att sparka henne?

Anf. 105 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag sa i mitt anförande att jag har svårt att ha förtroende för Sis generaldirektör. Jag står för det uttalandet. Som jag redogjorde för i mitt anförande kan jag nämligen inte se att det under den tid då vi har fått ta del av all denna fruktansvärda rapportering har skett några förändringar.

Jag kommer för alltid att stå på barnens sida. Som jag redogjorde för i mitt inlägg anmäler man alltså varje månad fem sexuella övergrepp mot barn från personal, och det är ungefär 350 flickor som är placerade. Skulle man ha en sådan ordning på en skola skulle det vara fruktansvärt.

I anförandet var jag också väldigt tydlig med att jag har full förståelse för att den som är generaldirektör för Statens institutionsstyrelses låsta boenden har en otroligt svår uppgift. Detta är problem vi har sett under väldigt lång tid.

Det jag reagerar så starkt på är att den som ansvarar för en verksamhet med ansvar för redan utsatta barn som placeras där och som sedan skickar in sina redogörelser för vad som sker inom verksamheten inte själv är den som lyfter detta. I stället är det ständigt barnrättsorganisationer som måste beskriva de utsatta barnens verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Att ledamoten Lantz gör sådana här jämförelser bryr jag mig inte om. Men jag heter Juno Blom, och jag sa att jag inte har förtroende. Jag sa inte att Liberalerna eller regeringen inte har det. Jag har rätt till min åsikt, och den kan ingen ta ifrån mig.

Anf. 106 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Det är många partier som är med och styr nu. Det största partiet i regeringsunderlaget är Sverigedemokraterna som styr från baksätet. Men det är faktiskt så att Juno Bloms parti Liberalerna sitter med i regeringen. Är det så att det som liberaler säger här i kammaren står för var och en av dem? Hur ska en generaldirektör som slår upp tidningen på morgonen och läser att det från talarstolen har yttrats att man har svårt att ha förtroende för generaldirektören och gör en liknelse med en rektor som tillåter någonting och att vederbörande i så fall inte borde få vara kvar tolka detta?

Ibland känns det som om Liberalerna inte riktigt förstår vad de har gjort när de har lierat sig med Sverigedemokraterna, men nu börjar det också kännas som om Liberalerna inte förstår att de sitter i en regering.

Sverige missköts. Även om ledamoten inte riktigt förstår vidden av sitt uttalande är det regeringsodugligt att ha regeringspartier som går upp i talarstolen och yttrar misstroende mot en generaldirektör utan att ha regeringen och ansvarig minister med sig. Det bryter mot svensk förvaltningstradition.

Det känns mer och mer som om Liberalerna har anammat Sverigedemokraternas arbetssätt när det gäller hur det här landet ska styras, och det beklagar jag.

Anf. 107 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag engagerade mig i politiken av ett enda skäl: Jag hade i min yrkesutövning på en myndighet som jobbade med de allra mest utsatta barnen sett så enormt stora brister där barns röster inte fått komma till tals. Detta är orsaken till mitt engagemang i politiken. Om ledamoten Lantz vill dra växlar på olika saker är det helt okej, för jag var kritisk i den här frågan även under den tid som vi hade ett samarbete inom ramen för januariavtalet.

Jag kommer aldrig någonsin att svika de barn som gjorde att jag beslutade mig för att stå här. Att jag säger att jag inte har förtroende för en generaldirektör som under så lång tid har sett sådana enorma missförhållanden är inte detsamma som att säga att generaldirektören har orsakat de problemen. Men det som oroar mig oerhört mycket är när man ansvarar för en verksamhet och i den verksamheten inte tydligt och transparent berättar om den utsatthet som barnen upplever.

Trots allt är det ju så att det är mitt och ledamotens ansvar att göra allt vi kan för att barn som är i statens vård ska få den hjälp de har rätt till. När barn som av olika skäl många gånger har en egen utsatthet redan när de kommer till statens låsta boende inte får vård och stöd utan i stället blir sönderslagna och utsätts för sexuella övergrepp, då tycker jag åtminstone att dessa utsatta barn kan förvänta sig att man är tydlig med att berätta om den verkligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag har fullt förtroende för regeringen och för Camilla Waltersson Grönvall, vilket jag också var tydlig med. Men jag kommer att stå för att jag alltid står på barnens sida.

Anf. 108 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag blir lite konfunderad när jag lyssnar på debatten här i kammaren i dag. Moderaternas och Sverigedemokraternas företrädare pratade om förebyggande åtgärder för att barn och unga inte ska placeras på Sis, och de verkar också visa ett intresse för att situationen på Sis ska vara trygg för barn och unga.

Samtidigt ger de otillräckliga statsbidrag till kommuner och regioner, vilket innebär att kommuner och regioner behöver skära ned i skolan, socialtjänsten och psykiatrin som är så viktiga för våra barns och ungas mående. Samtidigt som man pratar om förebyggande åtgärder vill man också öka repressalierna i andra ändan genom ungdomsfängelser, som vi får anta kommer att ha mer långtgående befogenheter än våra Sis-boenden.

Fru talman! Jag ska återgå till frågan om Sis och avskiljningarna. Det har kommit en rad rapporter den senaste tiden som visar att det förekommer allvarliga missförhållanden i den tvångsvård som utförs på Sis. Rapporternas innehåll visar inte bara vikten av att avskiljningar som sådana ska upphöra utan visar också att tvångsvården på Sis behöver reformeras i grunden.

FN:s barnrättskommitté har uppmanat Sverige att förbjuda avskiljningar och att utbilda personal i alternativa metoder till våld och tvång. Redan 2009 rekommenderades Sverige av barnrättskommittén att se över avskiljningarna. Även Ivo har kommit med kraftfull kritik mot de statliga ungdomshemmen. På 19 av 21 granskade ungdomshem uppmärksammades allvarliga brister.

Det är också betydligt vanligare att flickor än pojkar avskils. Flickor utgör endast en tredjedel av de placerade, men 61 procent av de avskilda är flickor. Det är anmärkningsvärt. Det finns ingen anledning att tro att just flickor skulle agera mer våldsamt eller farligt än pojkar som är i tvångsvården.

Ivos generaldirektör Sofia Wallström har sagt att Ivo ser allvarliga brister i samtliga verksamheter där unga flickor vårdas. Flickorna utsätts för hot, kränkningar, våld och avskiljningar som inte har stöd i lag. Avskiljningar genomförs i många fall genom att flickorna hålls fast mot ett golv, mot en vägg eller i sin säng, vilket är mycket allvarligt. De här flickorna är placerade utanför sitt eget hem. De utgör en utsatt grupp med komplexa behov och i många fall psykisk ohälsa. Flickorna har rätt till en god vård och en trygg miljö.

Trots den mångåriga kritiken mot avskiljningarna på Sis kan vi inte se att de på något sätt är på väg att upphöra, även om de minskade något 2022. Avskiljningar av flickor har nästan fördubblats mellan 2019 och 2021. Det här är ett symtom på för lite personal, kompetensbrist och även brist på styrning av verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Nyligen släppte Barnrättsbyrån och Childhood en rapport där det framkommer att det förekommer sexuella övergrepp på Sis ungdomshem. Rapporten visar också att sexuella övergrepp sker på alla utom ett av totalt 21 ungdomshem. Detta i kombination med den övriga bilden som framkommer med bland annat avskiljningar visar på mycket allvarliga brister och missförhållanden inom statens tvångsvård.

Med anledning av det lade Vänsterpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i socialutskottet, där vi krävde att det skulle tillsättas en utredning om att reformera tvångsvården, att Ivos tillsyn och kontroll skulle öka och att avskiljningarna skulle avskaffas omgående.

Fru talman! Vi menar att det krävs en ordentlig reformering av tvångsvården. Det behövs en omfattande förändring för att komma till rätta med de problem som finns på Sis. Både den förra och den nuvarande regeringen har sagt att det pågår förändringsarbete inom Sis genom bland annat minskade gruppstorlekar på avdelningar för flickor och särskilt förstärkta vårdavdelningar.

Men det räcker inte. Situationen har varit densamma i decennier. Försöken att komma till rätta med problemen har pågått länge, och under tiden får barnen betala priset. Det är en rättsskandal. De omfattande problemen är inget som ytterligare åtgärdspaket kan lösa, utan för att få bukt med problemen krävs en omfattande reformering och förändring av Sis.

Regeringens åtgärder är otillräckliga. Skrivelsen vi behandlar i dag skulle innehålla två delar, dels en bedömning av effekten av Sis åtgärder för att minska antalet avskiljningar, dels vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Vi har inte fått något svar på hur avskiljningarna ska upphöra.

Det ska nu genomföras en översyn av alternativa metoder till tvångsåtgärder, däribland avskiljningar. Men det finns alltså inget mål från regeringen att avskiljningarna ska upphöra, bara att de ska minska.

Det tycker vi är för svagt. Vänsterpartiet menar att det bör finnas en nollvision gällande avskiljningar. Därför borde regeringen återkomma inom sex månader med en ny skrivelse som redogör för vilka insatser och åtgärder som krävs för att avskiljningarna ska upphöra.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Anf. 109 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Jag har bara en kort fråga. Den gäller Socialdemokraternas följdmotion om att stoppa ensamarbetet inom Sis. Jag skulle vilja veta varför Vänsterpartiet röstar emot det förslaget.

Anf. 110 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Nu tror jag att ledamoten vet att detta egentligen inte är mitt område. Det är Maj Karlsson som vanligtvis företräder Vänsterpartiet i debatter om socialutskottets betänkanden.

Det jag vet är att vårt förslag är att avskiljningarna ska upphöra. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom. Även om man förbjuder ensamarbete, vilket vi säkerligen kan tänka oss att ställa oss bakom, betyder det inte att avskiljningarna behöver upphöra. Därför vill jag fråga ledamoten: Varför ställer sig Socialdemokraterna inte bakom kravet att avskiljningarna ska upphöra?

Anf. 111 Gustaf Lantz (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Dessa frågor är ju inte beroende av varandra. Man kan av flera skäl vara emot ensamarbete i en så känslig verksamhet som Sis. Att man ska stå ensam utan kollegor till hands när man ska hantera några av de mest komplexa ungdomar vi har tycker jag inte är sjyst. Där tycker jag att vi borde dra en röd linje från politikens sida och säga att detta inte är okej.

Jag är övertygad om att det är ett bra sätt att också förbättra tryggheten för dem som bor på Sis-hem och få ned antalet avskiljningar, vilket vi måste göra.

Men frågan återstår: Varför kan inte Vänsterpartiet ställa sig bakom ett sådant förslag, som också har drivits av fackförbundet Seko och dem som jobbar i den här verksamheten och ser vad ensamarbetet betyder för deras hälsa och kvaliteten inom Sis?

Anf. 112 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Tack, ledamoten Lantz, för frågan! Ledamoten är ju mycket väl bekant med hur det fungerar i riksdagen. Man lägger fram sina egna motioner och röstar oftast på dem.

Vänsterpartiet har varit det parti som gått längst fram och haft mest kraftfull kritik under många år när det gäller hur Sis fungerar. Jag tycker att det är lite oklädsamt av Lantz att då kräva att vi ska ställa oss bakom Socialdemokraternas förslag när ni nu äntligen har hamnat i opposition och kräver någon typ av åtgärder när det gäller Sis. Ni har ju suttit vid makten och inte åtgärdat detta tidigare.

Vänsterpartiet ser gärna att ensamarbetet upphör, men det krävs mycket mer omfattande åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga problem som finns på Sis. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom. Ni hade till exempel kunnat haka på Vänsterpartiets förslag till utskottsinitiativ. Om jag inte är felinformerad har ni inte gjort det. Där kräver vi kraftfulla åtgärder för att det ska bli ett stopp på avskiljningarna och för att reformera och se till att arbetet fungerar på ett bra sätt i grunden. Det har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom.

Det enda ni säger är att man inte ska få vara ensam i arbetet. Men det betyder inte att alla problem löses. Vi behöver lösa problemen med Sis i grunden.

Anf. 113 Martina Johansson (C)

Fru talman! Statens institutionsstyrelse har fått mycket kritik. Det har handlat om sexuella kränkningar. Det har handlat om skillnad mellan flickor och pojkar. Det har handlat om bemötande av barn och unga. Det handlar också om avskiljningar på felaktigt sätt.

Det finns olika skäl till att denna kritik riktas mot en viktig verksamhet i vårt samhälle. Det finns också olika sätt att bemöta kritiken och motverka att dessa missförhållanden upprepas och att barns och ungas rättigheter kränks. Då krävs det olika grepp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Vi kan alla vara överens om att vi behöver förstärka kunskapen. Vi behöver fler tidiga insatser. Barn och unga som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kanske inte ens ska behöva vara på denna typ av boenden om vi gör rätt från början.

Men det handlar inte bara om arbetssätt utan också om vad vi i svensk lag tillåter. Det sätter normer för hur vi beter oss i olika sammanhang.

För ganska många år sedan var det i Sverige helt okej att använda aga när det gällde ens egna barn. När vi beslutade att förbjuda barnaga i Sverige blev det också normbrytande och gjorde att det i dag är en självklarhet att vi inte agar våra barn i uppfostringssyfte. Vi tillåter dock avskiljningar på Statens institutionsstyrelse. Det jag menar är att genom att förändra lagstiftningen kan vi också förändra normer.

Regeringen lägger mycket fokus på kunskapsuppbyggnad, och det är bra. Jag brukar också tala om vikten av kunskap och forskning. Men jag tycker inte att det räcker. Vi måste också angripa avskiljningarna. Det ska inte vara tillåtet enligt lag.

Om jag som förälder skulle använda mig av en motsvarande metod och låsa in mitt barn skulle jag förmodligen bli anmäld i en orosanmälan, vilket är helt befogat i sammanhanget, och bli föremål för en utredning. Om mitt beteende då inte förändras kommer mina barn att omhändertas. Men vi tillåter enligt lag medarbetarna inom Statens institutionsstyrelse att göra samma sak.

Fru talman! Sverige har fått kritik från många olika håll. FN:s barnrättskommitté har både 2009 och i en granskning man gjort nu, 2023, kritiserat Sverige för detta. FN:s kommitté mot tortyr har också kritiserat Sverige. Det har även våra egna justitieombudsmän gjort.

Att avskiljningar får användas baseras på om den unge till exempel uppträder våldsamt eller är påverkad av berusningsmedel. Det handlar då inte om berusningsmedlet i sig utan om att man inte kan hålla sig till ordningen.

Statistiken visar att det är fler flickor än pojkar där man använder avskiljningar, men det är fler pojkar än flickor som bor på våra institutioner. För mig blir det väldigt märkligt att flickor blir avskilda oftare än pojkar. Det handlar om elva- och tolvåriga flickor som avskils.

Regeringen och vår ansvariga minister Camilla Waltersson Grönvall brukar få mycket beröm för sitt engagemang i barnrättsfrågor, och jag är beredd att hålla med. Jag har också jobbat tillsammans med Camilla under förra mandatperioden i socialutskottet. Men jag hoppas också att det engagemanget snart ger konkret förändring, att det händer saker. Det räcker inte med utredningar och att uppdrag har getts, utan vi måste också se ett resultat.

Vad gäller just avskiljningar har Moderaterna inte tidigare röstat för de förslagen, så det är inte konstigt att man inte röstar för vårt förslag i dag. Inte heller Socialdemokraterna har röstat för att ta bort avskiljningar tidigare. Centerpartiets förslag i detta handlar inte om att vi ska förbjuda avskiljningar i morgon, utan det handlar om en övergångsperiod. Det handlar om 2026. Det är alltså om tre år, så att vi faktiskt kan göra det vi måste göra. Vi måste öka kunskapen och se över vilka metoder som kan användas så att inte de här situationerna uppträder.

Jag upprepar det jag har sagt lite tidigare här i replikskiften, att det för mig är helt orimligt att man får låsa in unga flickor på våra statliga institutioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Med det yrkar jag bifall till reservation 6.

Anf. 114 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Kritiken mot användningen av avskiljningar på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem är mycket omfattande och har pågått mycket länge. Redan 2010 skrev till exempel Barnombudsmannen i sin årsrapport om detta ämne och citerade ungdomar som varit intagna på Sis. En av dessa berättade för Barnombudsmannen om sina erfarenheter:

"Första gången blev jag misshandlad i samband med det. Det har jag polisanmält men inget hände. Det blev tjafs mellan mig och personalen. Två personer höll fast mig, en slog och knäade mig. Jag var helt uppsvullen över ena ögat och läppen, ögonvitan var blodsprängd.

Andra gången gick jag i princip in i isoleringen och var väldigt lugn. Det fanns ingen anledning att hålla mig där så länge. Jag blev ännu mer arg inombords och tänkte vad håller de på med. Jag vet att de inte får göra så här."

Barnombudsmannen lade stor vikt vid att unga som själva varit utsatta skulle få komma till tals i den här rapporten, detta eftersom de inte hade fått komma till tals när Sis själva gjorde en översyn efter att ha fått ett regeringsuppdrag som kom efter det att avskiljningarna hade uppmärksammats stort i medier under 2009.

Barnombudsmannen konstaterade också 2010 att FN:s barnrättskommitté kritiserat Sverige för användningen av isolering av unga. Detta skedde redan 2007. Då menade kommittén att disciplinära åtgärder som isolering och andra straff som skadar barns fysiska och psykiska hälsa är strikt förbjudna. Det innebär att avskiljning endast ska användas i mycket exceptionella fall. FN:s barnrättskommitté rekommenderade Sverige att förkorta den tillåtna tiden för avskiljning med målet att helt avskaffa åtgärden - alltså 2007. År 2010 fick också Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att under året göra särskild tillsyn av tillämpningen av avskiljning på de särskilda ungdomshemmen.

Dagens debatt handlar alltså om en fråga som har både uppmärksammats och kritiserats under lång tid. Det har dessutom vidtagits en stor mängd åtgärder av flera olika regeringar, men alltför lite har hänt. Skrivelsen som vi debatterar i dag handlar om arbetet med riksdagens tillkännagivande om effekten av Statens institutionsstyrelses åtgärder för att minska antalet avskiljningar och vilka fortsatta insatser som krävs för att avskiljningarna ska upphöra. Det tillkännagivandet beslutade riksdagen om i april 2022.

År 2021 publicerade civilsamhällesorganisationen Barnrättsbyrån en rapport om avskiljningarna med titeln ". och jag kunde inte andas" - en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen. Barnrättsbyrån konstaterar i sitt förord: "Att barn och unga vittnar om missförhållanden på SiS är tyvärr ingen nyhet. Under decennier har vi nåtts av rapporter i media och vittnesmål från barn, anhöriga och yrkesverksamma om våld, isolering, kränkande behandling och övergrepp. Tillsynsmyndigheter och utredningar har återkommande konstaterat missförhållanden och enskilda institutioner har fått stänga ner. Samtidigt har rader av åtgärdspaket från både regeringen och SiS själva satts in. Men problemen kvarstår." Av Barnrättsbyråns rapport framgår också att majoriteten av de avskilda är flickor, trots att dessa är i minoritet av de ungdomar som är intagna på Sis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Barnrättsbyrån har dessutom publicerat ytterligare två rapporter om problem på Sis - en uppföljning av 2021 års rapport om avskiljningar som kom 2022 och en rapport som hette Vem ska tro på mig? och som handlade om sexuella övergrepp. Den senare gjordes tillsammans med organisationen Childhood. Också denna rapport innehöll chockerande läsning. När 193 fall dokumenteras där personal är förövare av sexuella kränkningar och våld mot de barn som de är satta att skydda och vårda finns det ett mycket allvarligt systemfel. Regeringen och Sis måste säkerställa att inte ett enda barn till utsätts för sexuella övergrepp.

Förutom civilsamhällets fortsatta uppmärksammande av frågan har också FN:s barnrättskommitté - återigen - i år kritiserat Sverige och rekommenderat oss att lagstifta på så sätt att avskiljning och isolering uttryckligen förbjuds. Dessutom rekommenderas vi att säkerställa att barn som är intagna har tillgång till klagomålsmekanismer för att kunna rapportera missförhållanden.

Jag anser i likhet med FN:s barnrättskommitté att avskiljningarna måste upphöra. Ett förbud behöver införas. Det är värdefullt att SBU har fått i uppdrag att utvärdera alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder inom Sis verksamhet samt inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården, men det framstår som otillräckligt. Med tanke på det allvarliga läget bör regeringen återkomma med en skrivelse om utvecklingen på Sis-hemmen i stort, inklusive utvecklingen för att avskiljningarna ska upphöra. Jag anser även att regeringen behöver ha en plan för utveckling av alternativ till Sis-institutioner och hur man lyfter hela området för att få verkligt anpassade och verksamma insatser för dem som är i behov av det.

Vi kräver en offentlig ursäkt till alla dem som har isolerats felaktigt och till dem som har utsatts för övergrepp av personal på Sis. De bör också få rätt till ersättning. Vi kräver också att de som är placerade på Sis får stärkt rätt till juridiskt ombud och att rättssäkerheten stärks generellt.

Jag står bakom båda våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 april.)