Till innehåll på sidan

Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder ochstudentbostäder

Betänkande 2002/03:BOU9

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 juni 2003

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Investeringsstimulans för mindre hyresbostäder och studentbostäder (BoU9)

Det införs en ny investeringsstimulans till fastighetsägare för att tillfälligt minska produktionskostnaden för nya bostäder. Fastighetsägare ska kunna få stimulansen om de bygger mindre hyresbostäder och studentbostäder. Byggandet kan ske genom nyproduktion eller ombyggnad av lokalfastigheter. Investeringsstimulansen ska gå till projekt som har påbörjats eller kommer att påbörjas under perioden 1 januari 2003-31 december 2006. Stimulansen ska kunna gå till hyresbostäder i tillväxtområden med bostadsbrist eller till nya studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2003-04-29
Justering: 2003-05-20
Trycklov till Gotab och webb: 2003-05-22
Trycklov: 2003-05-22
Trycklov: 2003-05-23
Reservationer: 12
Betänkande 2002/03:BOU9

Alla beredningar i utskottet

2003-04-29

Investeringsstimulans för mindre hyresbostäder och studentbostäder (BoU9)

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om en ny investeringsstimulans till fastighetsägare för att tillfälligt minska produktionskostnaden för nya bostäder. Fastighetsägare ska kunna få stimulansen om de bygger mindre hyresbostäder och studentbostäder. Byggandet kan ske genom nyproduktion eller ombyggnad av lokalfastigheter. Investeringsstimulansen ska gå till projekt som har påbörjats eller kommer att påbörjas under perioden 1 januari 2003-31 december 2006. Stimulansen ska kunna gå till hyresbostäder i tillväxtområden med bostadsbrist eller till nya studentbostäder på eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2003-06-03

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 153 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 4. Vi behandlar nu ett ärende till vilket regeringssi- dan knyter stora förhoppningar. Det här betänkandet är det som majoriteten tror ska få fart på det bostads- byggande som i vårt land under tio års tid har varit på en internationell och historisk bottennivå. Regeringens förslag innebär ett fyraårigt investe- ringsbidrag med strikta begränsningar för bostadsyta och hyresnivå och detaljregler vars uttolkning inte kommer att bli särskilt enkel. Förslaget har mycket riktigt redan dömts ut av bygg- och bostadsmarkna- dens aktörer. Sveriges bostadspolitik under den socialdemokra- tiska regeringen är uppbyggd kring ett antal mer eller mindre tillfälliga bidragssystem och en hög grad av detaljstyrning. Vad jag och mitt parti efterlyser är en långsiktig bostadspolitik som ger fasta spelregler för dem som förväntas göra de investeringar som vi alla vill åstadkomma. Dessa investeringar är också sådana att de inte sträcker sig över ett år eller tio år utan förväntas gälla under många år, och då är fasta spel- regler av mycket stor vikt. En ryckig politik med tillfälliga bidrags- och stödsystem - som det som majoriteten nu förordar - motverkar det som vi menar är en nödvändighet för att åstadkomma ett bostads- byggande på en hög och hållbar nivå. Regeringens misslyckande återspeglas i att antalet bostäder som byggs i Sverige under de närmaste åren med bred marginal kommer att understiga regering- ens vallöfte från förra hösten då man lovade 30 000 bostäder per år under perioden 2003-2006. Pessi- mismen har tagit fart. Sveriges Byggindustrier räkna- de i februari förra året med 26 000 påbörjade bostäder 2003. I maj var prognosen nedjusterad till 24 000 och i oktober till 23 000. Det var då regeringen i budget- propositionen presenterade formerna för det nya in- vesteringsstöd som vi diskuterar i dag. Resultatet lät inte vänta på sig. Förmodligen hade regeringen väntat sig att detta skulle innebära att bostadsbyggandets prognoser skulle stiga i höjden, men det blev tvärtom. I februari i år räknade byggindustrin med 18 300 bostäder, och nu i maj med 17 500 - från 26 000 till 17 500 på 15 månader, enligt byggindustrin. Fackmyndigheten Boverket har gjort motsvarande nedskrivningar, om än inte i samma rasande takt. Än värre är att Sveriges Byggindustrier för år 2004 inte räknar med någon märkbar förbättring. Måtte det inte fortsätta i den här riktningen! I samband med att vi höll en remissdebatt i det här ärendet bad jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte, statsrådet Lars-Erik Lövdén att till protokollet läsa in sina egna bedömningar av bostadsbyggandet för 2003 och de närmaste åren. Jag ville veta om han höll fast vid vad han skrev i budgeten. Jag fick inga svar då, men det kom senare ett besked om att rege- ringen inte längre tror på sina egna bedömningar, som alltså var vallöften, och heller inte på de prognoser man då hade för resultatet av sin egen politik. Tyvärr får väl ministern rätt i det senare fallet. Slutsatsen av det måste bli, menar jag, en ny bo- stadspolitik. Fru talman! I princip alla remissinstanser har ifrå- gasatt att stödet begränsas till de minsta lägenheterna. Bidraget utgår för högst 60 kvadratmeter även om lägenheterna får vara upp till 70 kvadratmeter. Men om det är smålägenheter som behövs, vad innebär då regeringens och majoritetens förslag? Inget. Gene- rella regler är, som vi ser det, bättre än detaljknåpan- de i Rosenbad. Samma dag som regeringen presenterade sitt nya investeringsstöd redovisade Boverket sin nya bo- stadsmarknadsenkät. Där konstaterade man att lika många kommuner saknar tre- och fyrarumslägenheter som de som har brist på mindre lägenheter. Jämfört med för ett år sedan är det dessutom betydligt fler kommuner som har brist på ännu större lägenheter. Jag är uppriktigt förvånad över att regeringen läg- ger fram ett sådant här förslag när till exempel SABO och Sveriges Fastighetsägare i sina remissvar hävdat att stödet, förutom alla sina andra brister, i den före- slagna storleken inte är tillräckligt för att locka till byggande. Dessa organisationer borde veta vid vilka kostnadsnivåer medlemsföretagen är villiga att in- vestera. Det krävs, menar vi kristdemokrater, en föränd- ring av byggandets förutsättningar, lika radikal och genomgripande som det tidiga 90-talets skattechock och subventionsneddragning fast i motsatt riktning - en ny politik som innebär fasta spelregler. Stabila villkor för byggandet skapas framför allt genom att fastighetsskatten avskaffas, genom att byggmomsen halveras för flerbostadshus oavsett lägenheternas storlek, genom en förenklad planpro- cess där antalet överklagandeinstanser minskar samt genom en förändrad hyreslagstiftning där en friare hyressättning blir möjlig för nyproduktionen. Fru talman! Det nya investeringsstödet till små hyreslägenheter är ett kortsiktigt, detaljreglerande instrument när det behövs förutsägbara spelregler och ett sänkt skattetryck. Detta är tyvärr inte riksdagsma- joriteten mäktig att presentera.

Anf. 154 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! De flesta av oss här i kammaren är nog tillräckligt gamla för att komma ihåg den sketch där Lars Ekborg, Carl-Gustav Lindstedt och Stig Järrel, tror jag, höll på att planera trafiken i Stock- holm. De gör allt för att hindra trafiken att komma fram. Det är rödljus, det är enkelriktningar, och skulle någon mot förmodan ändå slinka igenom finns ju hindret totalavstängning att ta till. Fru talman! Man kan faktiskt tro att det är så det har gått till på Finansdepartementet när statsrådet Lövdén, ansvarig för bostadspolitiken, tillsammans med sina närmaste har diskuterat sig fram till vad de kallar åtgärder för att främja byggandet. Jag skulle vilja kalla det åtgärder för att hindra byggandet. Hin- der efter hinder byggs upp i förslaget. Det är ytbe- gränsningar, tak för vad det får kosta per kvadratme- ter, begränsningar för var i landet det får byggas och tak för hyran. Skulle någon slinka igenom trots alla dessa hinder kryddas förslaget med att en miljöplan måste lämnas in och att direktverkande el förbjuds. Med dessa hinder och det kortsiktiga mandatperi- odstänkandet, kombinerat med den osäkerhetsfram- kallande döda hand som förslaget har lagt över byg- gandet eftersom ingen vet om EU-kommissionen godkänner utskottsmajoritetens förslag, framstår löftet om 120 000 nya lägenheter under mandatperio- den som ett luftslott. Förslaget kan alltså träda i kraft först sedan EU- kommissionen har gett sitt godkännande, det vill säga beslutat om förslaget är förenligt med EG-rättens fördrag om regler för statsstöd. Det är intressant att läsa regeringens långa svar på de frågor som EU-kommissionen har ställt till rege- ringen. En fråga som EU-kommissionen ställer är: Hur säkerställs att åtgärden riktas mot vissa kategorier av missgynnade hyresgäster? Svaret från regeringen är: Detta säkerställs på två sätt, dels genom att rimliga boendekostnader, hyra, är ett villkor för stödet i syfte att göra bostäder över- komliga för fler hushåll, dels genom att bostäderna skall - och detta är understruket - förmedlas genom den kommunala bostadsförmedlingen eller, i avsak- nad av sådan, i samarbete med kommunen. Kommu- nerna uppmanas också uttryckligen att utnyttja denna möjlighet för att få fram bostäder till hemlösa och andra utsatta grupper. Vidare står det: Detta innebär att bostadsförmed- lingen eller kommunen kan kräva så många lägenhe- ter som behövs, upp till 100 %, för att fördela till utsatta hushåll eller andra hushåll i behov av bostad. Vidare: Kommunen skall - åter understruket - intyga att fördelningsprocessen skett i samarbete med kommunen och att resultatet är tillfredsställande. Utan ett sådant intyg kommer inte villkoren för sti- mulansens utbetalande att ha uppfyllts. I svaret som ni nyss hört till EU-kommissionen gör regeringen allt för att det ska framstå som att stödet går till vad man kallar social housing, för då är stödet tillåtet inom EU. Men dessa tankar tonas ned både i propositionen och i betänkandet. Därför blir min fråga till utskottsmajoriteten och till statsrådet Lövdén: Håller ni på att smygvägen införa social housing i Sverige? Hela förslaget präglas just av det vi inte behöver mer av - kortsiktiga bidrag på fyra år, nu kallade investeringsstimulans, som dessutom tränger undan byggande som ändå skulle ha blivit av. Det är bara att läsa innantill i propositionen, där det står att investe- ringsstimulansen beräknas motsvara ett totalt skatte- bortfall på 4,3 miljarder kronor. Jag citerar ur propositionen: "Större delen av det totala intäktsbortfallet avser den grundkostnad som uppstår för projekt som, enligt Boverkets prognos, skulle komma till stånd även utan dessa åtgärder. Kostnaden för att hålla nere hyran i dessa projekt beräknas uppgå till 2,8 miljarder kronor. Detta inne- bär att resterande 1,5 miljarder kronor utgör kostna- den för den effektiva delen av åtgärden, dvs. den del som genererar det avsedda lägenhetstillskottet." Min fråga till representanterna för Socialdemo- kraterna, Vänstern och Miljöpartiet som står bakom förslaget är: Är detta ett bra sätt att använda skatte- betalarnas pengar på? Har majoriteten och statsrådet Lövdén möjligen hört talas om Simplex? Det är den grupp som regeringen tillsatte förra mandatperioden som ska se till att alla förslag som kan ha effekter av betydelse för småföretag ska föregås av en särskild konsekvensanalys. Är det någon här i kammaren som tror att dagens förslag ens har varit i närheten av Simplex får ni gärna räcka upp en hand. Jag ser, fru talman, ingen som räcker upp en hand, så jag förstår att så inte är fallet. Fru talman! Det jag hittills har sagt räcker mer än väl för avslag på hela förslaget, men det finns ytterli- gare två allvarliga invändningar. Den första gäller den teknik som regeringen har valt, det vill säga kredite- ring av fastighetsägares skattekonto. Det är inget annat än ett budgettricksande, om inte regeringen avser att minska utgiftstaket med motsva- rande belopp. Såvitt jag förstår har man inte tänkt göra detta. Men jag kanske kan få ett klart besked av statsrådet Lövdén i dag om man tänker göra så. Riksskatteverket har i ett remissyttrande påpekat att förslaget står i strid med budgetlagens krav på att inkomster och utgifter ska bruttoredovisas på stats- budgeten och investeringsstimulanser nettoredovisas. Den andra invändningen är att det är konstitutio- nellt tveksamt att bemyndiga regeringen att bestämma dagen för ikraftträdande. Skälet till att riksdagen i dag inte kan besluta när stödet ska börja gälla är att vi i dag inte vet när eller ens om förslaget kommer att träda i kraft beroende på att EU-kommissionen ännu inte godkänt stödets utformning. Konstitutionsutskottet har uttalat att möjligheten att bemyndiga regeringen att bestämma dag för ikraftträdande ska användas restriktivt och inte till- lämpas annat än undantagsvis. Vi moderater delar konstitutionsutskottets uppfattning. För det här fallet tycker vi inte att något undantag ska göras. Moderaterna anser att alla olika upplåtelseformer behövs, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. För att snabbt få fram boende till studenter vill vi höja grän- sen för att skattefritt hyra ut del av sin privatbostad. Det krävs ett batteri av åtgärder för att stimulera ett ökat bostadsbyggande och bygga som folk vill bo. Vi måste få långsiktiga och hållbara regler för dem som ska bygga, äga, förvalta och bo. Skatte- sänkningar behövs för att göra boende billigare men också för att folk ska ha mer pengar kvar efter skatt för att kunna betala sina boendekostnader. Fastighets- skatten måste också avskaffas. Regelverken för plan- och byggprocessen måste förenklas. Vi måste få en bostadsmarknad där säljare och köpare ska kunna träffa avtal. Möjligheten att äga den egna bostaden måste även kunna gälla i flerfa- miljshus genom så kallade ägarlägenheter. Det måste vara efterfrågan som styr byggandet och inte kortsiktiga politiska nycker. Politisk detalj- reglering fungerar inte när utbud och efterfrågan ska mötas. Verkligheten och den politiska planen stäm- mer alltför sällan överens. Planprocessen och överklagandemöjligheterna vid byggnation måste ses över om även små byggherrar och fastighetsägare ska våga vara med. Det är i dag ett av hindren för att konkurrensen på byggmarkna- den ska kunna fungera fullt ut. De stora byggbolagen kan vänta i flera år på att börja bygga. Men de mindre företagen och aktörerna saknar ofta den möjligheten av förklarliga skäl. Det är självklart människors efterfrågan som ska avgöra var och hur bostäder ska byggas. Politiker ska garantera långsiktiga och rättvisa regler för bostads- marknaden men också undanröja hindren för en fun- gerande valfrihet och konkurrens. Vad folk vill ha och efterfrågar ersätts av den röd- gröna majoriteten med: Vi vet vad som är bäst för dig. Just nu är det 60 kvadratmeters lägenheter som gäller. De gamla hjulspåren i bostadspolitiken fort- sätter. I stället för att ge människor ekonomiska möj- lighet att efterfråga bättre boende slirar Socialdemo- kraterna, Vänstern och Miljöpartiet vidare med sub- ventionspolitik trots att effekterna är mycket osäkra. Flera remissinstanser, bland annat Statskontoret skriver: Effekterna är osäkra, och ett kostnadseffek- tivt byggande förutsätter inte ett stöd. Vi kan se att decennier av regleringar och subventioner av olika slag har resulterat i en icke-fungerande bostadsmark- nad för just hyresrätter. Ska hyresrätten ha en chans att överleva är rege- ringens och riksdagsmajoritetens förslag, som finns i bostadsutskottets betänkande, helt fel väg att gå. Eller för att citera statsminister Göran Persson från den 20 februari i år här i kammaren: "När räntorna uppgick till 15 % behövde vi en subvention för att komma ned till 3 %. När man nu kan låna till 3-4 % ränta är fi- nansieringsproblemet löst. Nu handlar det om kon- kurrens i byggsektorn, och det är snarast där som vi ska sätta in stöten, inte med ytterligare regleringar och bidrag." Vän av ordning kan undra om statsrådet Lars-Erik Lövdén ingår i Göran Perssons regering. Fru talman! Givetvis står vi moderater bakom alla våra reservationer. Men jag nöjer mig med att yrka avslag på propositionen, det vill säga bifall till reser- vation 1.

Anf. 155 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till endast reservation nr 1 för tids vinnande, men vi står självfallet bakom alla våra reservationer. Dagens debatt avser det nya investeringsbidraget, Åtgärder för att främja byggande av mindre hyres- bostäder och studentbostäder. Förslaget skulle vara en momssänkning. Nu gick inte detta med moms- sänkningen, utan det har omvandlats till ett investe- ringsbidrag. Det ska enligt regeringen ska lösa pro- blemen på bostadsmarknaden och leda till att det byggs små bostäder. Regeringen har nu administrerat investeringsbi- dragen mer än åtta år, och frågan infinner sig: Vilken nytta har dessa gjort? Det har inte byggts hyresrätter, trots bidragen. Investeringsbidrag och subventioner innebär att någon annan än bostadskonsumenten bestämmer vad som ska byggas. Med det nya investeringsstödet vill regeringen öka byggandet av små ettor. Ser man till efterfrågan från människorna som behöver bostäder är det snarare lägenheter större än 60 kvadratmeter som är en bristvara. I dag är mer än 50 % av de kommunala bostads- bolagens lägenheter ettor och tvåor. I dessa sitter bland andra barnfamiljer och väntar på att få flytta till någoting rymligare. Nu drömmer en del inte längre om ett eget rum för barnen utan även om ett eget rum för föräldrarna. Dåtidens utdragssoffa i köket har med nutidens årsmodell blivit en mer lyxig, stoppad vari- ant som står i vardagsrummet. Investeringsbidrag åtföljs alltid av ett regelverk, en snårskog av regler och villkor. Så även denna gång. Vi i Folkpartiet påtalade redan i remissdebatten i mars år 2003 att det kommer att krävas en hel del av myndigheterna för att kunna utvärdera alla de krång- liga villkor som ställts upp för att bedöma ansökan om investeringsbidraget. I tilläggsbudgeten för år 2003 kan vi konstatera att även regeringen har insett detta. Nu omvandlar man delar av bidraget för byggandet av studentbostäder till att finansiera den kompetensutveckling och den öka- de administration som det nya investeringsbidraget leder till. Bidragspengarna åker karusell. Men om någon får för sig att söka bidraget kom- mer dessa byggherrar vara tvungna att avsätta resur- ser för att kunna göra denna ansökan. Det kostar lika mycket på den sidan av bordet i administration, kost- nader som ska betalas av hyresgästerna, de boende. Sedan gäller det att inte bygga för snabbt. Ulrik Fällman, vd för HSB i Stockholm, beskriver i Stock- holm City måndagen den 26 maj vad som händer om man bygger för snabbt och hyresgästerna hinner flytta in. Det visade sig omöjligt att få bidrag eftersom reglerna förutsätter att ingen får bo i huset när bidra- gen beviljas. Genom att bygga med fabriksbyggda lägenheter lyckades man få bostäderna klara på några månader - för fort med andra ord. Ett citat ur debat- tartikeln: "Gärna billiga bostäder åt ungdomar, men bygg långsamt! Så ser regeringens ungdomsbostads- satsning ut i praktiken." Fru talman! Hur ser då de villkor ut som är kopp- lade till detta nya investeringsbidrag? Jo, bidragen ska utgå till byggande i tillväxtregioner med bostads- brist. Någon ska definiera "tillväxtort". Hyresnivån ska fastställas till 1 100 kr per kvadratmeter i Stock- holm, 1 000 i Malmö och 900 i övriga landet. Men Boverket har redan föreslagit att man mjukar upp detta villkor eftersom nivåerna är för låga. Hur häng- er detta ihop med trepartsöverenskommelsen mellan SABO, Hyresgästernas riksförbund och Fastighets- ägarna? Regeringen har ju tillsatt en utredning och har varit positiv till denna överenskommelse, som syftar till att reformera hyressättningen både i nypro- duktion och i befintligt bestånd. Bostäderna ska också förmedlas genom kommu- nal bostadsförmedling eller i samarbete med kom- munen. Man kan få ersättning för bostäder upp till 70 kvadratmeter, men ytan för bidrag är endast 60 kvad- ratmeter. Om en aktör i en kommun får endera bidra- get kan andra aktörer ej söka det andra. Byggandet ska uppnå kraven på hållbar utveckling. Det finns krav på miljöplan. Bidrag ges ej till projekt med di- rektverkande el, vilket diskvalificerar användningen av flyttbara moduler. Förmedlingen av dessa bostäder ska riktas mot hemlösa och dem med bostadssociala problem samt motverka segregation. Byggandet ska gynna social utveckling. Det ska ske en kostnadsanalys baserad på livscykelbedömning för att ge helhetssyn på långsik- tiga kostnader och miljöpåverkan. Slutligen har vi återkrav om något av de uppställda kraven inte upp- fylls. Listan är lång. Remissinstanserna har ju, som tidigare talare varit inne på, varit oerhört kritiska och ifrågasatt i mångt och mycket. Det finns ett och annat positivt men mycket kritik. Vi i Folkpartiet tror självfallet att det är helt andra åtgärder som måste till. Ökat bostadsbyggande förutsätter långsiktigt goda spelregler och sänkta skatter - inte fler kortsiktiga, snåriga, snävt riktade bidrag där det ena bidraget används för att man ska kunna bevilja det andra. Vi vill ha en generell översyn av mervärdesskattesatsen i syfte att sänka den. Vi berör detta i vår reservation nr 3. Det behovs en genomtänkt markpolitik även från statens sida. Staten ska inte gynna de stora byggjättarna. Vi vill ha bättre byggkonkurrens och mer muskler åt Konkurrensverket. Prissättningen av byggandet måste stå i fokus. Det är något annat än produktionskostnaden. Planprocessen måste revide- ras. Hyressättningen måste reformeras. Vi är för skattefrihet för uthyrning av studentrum och industri- ellt byggande för billigare lägenheter. Det handlar om tredimensionell fastighetsbild- ning, som ska tillåta en mix av olika typer av bostäder i samma fastighet. Det kan vara en räddning för hy- resrätten. Sedan har vi ägarlägenheter. Vilka möjlig- heter för att bygga nya spännande kvarter! Sänkt fastighetsskatt är viktigt. Husen ska ju stå i 50-100 år, och förvaltningskostnaden även för hyres- rätter innefattar fastighetsskatt. Det är också viktigt med ett reviderat inkomst- och kostnadsutjämnings- system som är tillväxtfrämjande, inte tillväxthäm- mande och som stimulerar bostadsbyggandet. Vi har mängder av förslag att delge regeringen. Sverige behöver en bostadspolitik där människor- nas, bostadskonsumenternas, önskemål styr vad som byggs. Vi i Folkpartiet liberalerna vill skapa förut- sättningar för ökat bostadsbyggande. Bostadsbyggan- det kan ökas, men det kräver andra och bättre åtgär- der som inte leder till social housing.

Anf. 156 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det är som om tiden stått stilla - det kan väl Göran Hägglund hålla med om? För fyra år sedan stod jag i samma talarstol och lyssnade på ungefär samma debattörer som höll ungefär samma tal. Några nya ansikten har kommit till. Det är jag glad för. Tyvärr verkar inte manuskripten ha bytts ut, för det är samma medicin som ska råda bot på det här. Det är ungefär samma verklighetsbeskrivning. Men en hel del har hänt. I natt kommer 15 000 studenter att kunna lägga sig i sina ganska nybyggda studentlägenheter. 10 000-12 000 människor kommer i natt att kunna lägga sig i sina nybyggda hyreslägen- heter med en hyra till en rimlig kostnad. Visst har vi problem. Vi har bostadsbrist. I våra tillväxtorter har vi rejäl bostadsbrist - trots att vi har byggt över 12 000 nya studentlägenheter har vi fortfarande stu- dentbostadsbrist. Men marknaden kommer inte, som borgerligheten föreslår, att lösa ett enda av de här problemen. Vi har faktiskt prövat den vägen. Vi hade borgerlig regering mellan 1991 och 1994, en borgerlig regering som avskaffade nästan alla regleringar på bostadsmarkna- den. Bostadsförsörjningslagen försvann. Bostadsan- visningslagen försvann. Nästintill allt stöd till bo- stadsmarknaden försvann. Klarade då marknaden att ge människor i Sverige bostad när alla dessa tvångsregleringar försvann? Klarade marknaden att ge vanliga människor en bo- stad? Nej. Man hade ju önskat att det skulle vara så enkelt, men bostadsbyggandet i Sverige störtdök. Det enda som byggdes var bostadsrätter för dem med de absolut högsta inkomsterna. Det var villor för dem med de absolut högsta inkomsterna. Fru talman! Nu ser vi en annan utveckling. För fjärde året i rad ökar byggandet av bostäder i Sverige. För fjärde året i rad! Under förra året ökade bostads- byggandet i Sverige med 29 %! Alltså: Under förra året ökade bostadsbyggandet i Sverige med 29 %! Det som ökade mest var hyresrätter. Och bland hyresrätterna ökade de mest som vi ger mest stöd till, nämligen studentbostäder. Vår framgångsrika politik för att bygga studentbostäder har ju lett till att de borgerliga partierna har börjar ompröva sin politik. När vi införde stödet var samtliga borgerliga partier emot det. Nu har åtminstone ett borgerligt parti insett att det var en bra politik, att den har givit resultat och att studenterna inte vill ha mindre utan snarare mer stimulans för att bygga studentbostäder. Kanske kommer vi om ett år eller två år när vi möts här i kammaren att ha total uppslutning bakom investeringsbidraget till studentlägenheter. Kanske har då de andra partierna lämnat sitt dogmatiska mot- stånd mot att stödja bostäder till rimliga priser för ungdomar. Naturligtvis räcker det inte med bara stöd. Vi måste öka konkurrensen på bostadsmarknaden. Vi har genom vår politik, med Byggkostnadskommissionen, med Byggkostnadsdelegationen, kunnat visa att det med ganska enkla åtgärder går att bygga mer än 30 % billigare än i dag. Med det nya stödet, som vi i dag debatterar här i kammaren, vill vi stödja den utveck- lingen. De hyresvärdar och byggherrar som klarar att bygga billigare bostäder kan också få subventioner för det. Kd vill gå den motsatta vägen. Man vill halvera det stöd som vi föreslår i propositionen och betän- kandet för dem som bygger billiga lägenheter. I stäl- let vill man smeta ut och ge mindre till alla. Det får en del märkliga konsekvenser. Jag skulle vilja ställa frågan till kd om det verkligen är de konsekvenserna ni vill ha. Det innebär bland annat att den vanliga hyreslä- genheten med den rimliga kostnaden och med den låga hyran kommer att få en högre hyra än med vårt förslag. Men det innebär också att man i Gåshaga, där det byggs hus för 11 miljoner, kommer att få en nätt skattesubvention på i storleksordningen 750 000-1 miljon kronor. På vilket sätt kommer det att gynna bostadskonsumenterna? Det blir dyrare för de vanliga hyresgästerna, medan det blir billigare för dem som har lyxbostäder. Kommer subventionerna av Gåshaga och andra bostäder för de absolut rikaste att leda till ett ökat byggande? Kommer det att leda till det som Kristdemokraterna i sin reservation säger sig vilja genomföra? Det blir också lite parodiskt när samma kristde- mokrater säger att de vill ha fasta spelregler på bo- stadsmarknaden. Nu ska det bli långsiktigt, och nu ska linjen läggas fast. Samtidigt säger de att de i dagsläget kan tänka sig en minskning av momsen för flerbostadshus som de i framtiden vill öka omfatt- ningen av till att även innefatta andra former. Tala om långsiktighet. Innan man ens har fått gehör för sitt första förslag vill man förändra det. Fru talman! Vi föreslår att takten ska öka när det gäller det investeringsbidrag för vanliga hyresbostä- der och det investeringsbidrag för studentbostäder som har varit så lyckosamt och som har lett till att bostadsbyggandet har ökat, att 13 000 studenter har fått tak över huvudet och att 7 000 människor har kunnat få flytta in i en hyreslägenhet med en låg kostnad. Vi ska fortsätta den framgångsrika politik som har lett till att byggandet förra året ökade med 29 % i det här landet. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkan- de och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 157 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tänkte börja med ett referat av Bismarck. Han sade ungefär följande: Det ljugs aldrig så mycket som inför ett val, under ett krig och efter ett fiskarfänge. Det kanske skulle behöva justeras och omfatta även tiden efter ett val. Socialdemokraterna har här ett uppenbart be- kymmer. De har lagt fast vissa målsättningar och utmålat sin politik som löftesrik. Den var löftesrik. De sade att det skulle skapas 30 000 bostäder per år. När det har gått ett halvår in på mandatperioden tvingas de konstatera: Vi kommer nog inte att greja det här. Vi kommer inte ens i närheten av det mål som vi har satt upp. Vad gör vi då? Vi får hoppa på oppositionen i stället och säga att deras förslag är värdelösa. Visserligen har de inte fått pröva, men det är nog den modell som får gälla. Bostadsbyggandet har ökat i någon mån och det från en historiskt oerhört låg nivå. Historiskt och internationellt ligger vi nere på nivåer som hade fått svenskar att kippa efter andan för ett drygt decennium sedan. Ingen trodde att vi skulle befinna oss nere på så här låga nivåer så här länge. Behoven finns, men Socialdemokraterna förmår inte att skapa en politik som gör det möjligt för den som är beredd att investe- ra att göra investeringen eftersom den inte går att räkna hem. Spelreglerna är inte sådana att någon vågar göra de långsiktiga investeringarna. Anders Ygeman sade att det behövs stöd, men inte bara stöd, utan att det också behövs konkurrens. Men det behövs också en regeringspolitik som skapar spelregler som gör det möjligt för människor att våga investera. Man kan skylla på arbetsgivare för att det finns för få jobb. Men det måste finnas incitament för att anställningar ska göras, och det måste finnas inci- tament för att byggandet ska komma till stånd. Och den politiken saknas i dag.

Anf. 158 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag vill ge Göran Hägglund rätt. Det behövs incitament för att sätta i gång byggandet. Det behövs incitament för att få fart på produktionen av billiga hyreslägenheter. Det behövs incitament för att få fart på byggandet av studentlägenheter. Och det är därför som regeringen har lagt fram den här proposi- tionen med kraftfulla incitament och stöd för att få fart på byggandet i Sverige. Det är sant att bostadsbyggandet har ökat med ba- ra 29 % förra året. Vi hade velat att bostadsbyggandet skulle öka ännu mer. Vi får ta på oss ansvaret för det. Därför lägger vi fram en politik som ska öka byggna- tionen i Sverige. Men den politiken måste då också vägas mot den politik som Kristdemokraterna föreslår med sämre incitament som är utsmetat och som inne- bär att man inte stöder dem som vill bygga billigt utan smetar ut detta till att gälla alla och framför allt då kanske till dem som vill bygga de dyraste bostads- rätterna och de dyraste villorna. Med Kristdemokraternas förslag här kommer vil- lan i Gåshaga att få en subvention på 500 000-1 mil- jon kronor. Är det rimligt, samtidigt som ni föreslår mindre stöd, eller sämre incitament, för att använda Göran Hägglunds språkbruk, till den vanliga hyres- gästen som söker en vanlig hyreslägenhet för sina surt förvärvade pengar? Våra incitament, Göran Hägglund, är tydliga. Vi ska skaffa fram fler lägenheter, vi ska skaffa fram billigare lägenheter, och det ska vara lägenheter som vanligt folk har råd att bo i.

Anf. 159 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! I sitt anförande gjorde Anders Yge- man en poäng av att vi genom en skattesänkning ger subventioner till fler. Det träffar fler. Det gjordes då till en dygd att det skulle vara bättre att ha subventio- ner till färre eftersom det då kan bli mer. Det är ju rätt. Skulle man snäva åt detta ytterligare och skriva reglerna ytterligare lite krångligare kunde man kom- ma ned till att en friggebod som byggs i landet skulle få gigantiska stöd. Men det innebär ju inte att vi får till stånd det byggande som människor efterfrågar. Det efterfrågas visserligen små lägenheter. Men det efterfrågas också större lägenheter. Men för det har ni inte en politik. Jag får rätt när det gäller att det måste finnas in- citament. Men regeringen förmår ju inte att skapa sådana. Hur skulle det annars kunna komma sig att byggindustrin kvartal efter kvartal reviderar ned sina prognoser för byggandet? Vi sänker skatterna på boendet. Vi tycker att det är orimligt med den höga boendebeskattning som vi har i Sverige. Det är rätt som Ygeman sade att sub- ventionerna till byggandet under början av 90-talet minskade dramatiskt. Har Socialdemokraterna ändrat på detta? Icke nämnvärt. Däremot har man dramatiskt ökat beskattningen av de människor som trots allt bor. Det gör att människor på många håll i landet tvingas flytta från hus och hem. Andra har inte råd att efterfråga. Och i den mån de har råd att efterfråga finns det ändå inget att bo i.

Anf. 160 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Göran Hägglund ondgör sig över att vårt stöd inte är tillräckligt stort för att sätta fart på byggandet. Jag vill då för protokollet och för kamma- ren klargöra att vårt stöd är ungefär dubbelt så stort som det som föreslås i Kristdemokraternas reserva- tion. Göran Hägglund ondgör sig över att byggindustri- erna skriver ned sin prognos kvartal efter kvartal. Göran Hägglund, de senaste 16 kvartalen har bo- stadsbyggandet i Sverige ökat. Det senaste året, de senaste fyra kvartalen, har det ökat med 29 %. Bo- stadsbyggandet är i dag betydligt högre än när vi hade en borgerlig regering och då Kristdemokraterna satt vid rodret. Göran Hägglund säger att vi inte har någon politik för större lägenheter. Det är också fel. Vi har ett in- vesteringsbidrag som ger bra förutsättningar för att bygga större och billiga hyreslägenheter. Det är ett stöd som hittills har gett 7 000 nya lägenheter i Sveri- ge.

Anf. 161 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Anders Ygeman säger att vi har inget nytt att komma med. Men vad är det för nytt som Socialdemokraterna kommer med? Det är ju bara subventioner. De har kommit och gått i olika former och sedan återuppstått. Nu talar ni om investerings- stimulans men det är en form av subvention. Håller inte Anders Ygeman med sin statsminister när denne säger att det inte är ytterligare regleringar och bidrag vi behöver? Men vad består det här betän- kandet av om inte regleringar och ett nytt bidrag? Det är min första fråga. I propositionen står det: Hyresnämnden i Stock- holm har anfört att det förhållandet att hyran i ett hus som byggs med hjälp av stödet kan komma att under- skrida vad som är en skälig hyra enligt hyreslagen. Det kan innebära att det påverkar hyrorna i hus som inte har fått något stöd. I kritiken instämmer Stockholms kommun. Min andra fråga är: Tror Anders Ygeman att det är någon som vågar bygga utan det här stödet när risken finns att plötsligt, med hyreslagens olika para- grafer, bli ålagd att kanske sänka hyran så att den blir lika låg - eller hög, hur man nu vill se det - som hyran i de lägenheter som fått den här subventionen? Jag undrar alltså vem som då vågar bygga. Är inte detta ytterligare ett hinder och ett belägg för att den här subventionen inte kommer att ge det tillskott som Anders Ygeman talar om? Apropå hur mycket lägenheter och studentrum som har byggts kan jag säga att jag har frågat RUT hur mycket som faktiskt har byggts. De talar om för mig att det inte finns någon statistik över detta. Man kan inte få fram uppgifter om hur mycket som har byggts med det här investeringsbidraget. Möjligtvis kan man få fram uppgifter om hur mycket som har beviljats. Men det betyder inte att det i slutändan har byggts. Jag var väldigt precis när jag frågade men ingen av de siffror som Anders Ygeman uppger om vad som byggts och om att de här lägenheterna finns har jag fått bekräftad när jag frågat riksdagens utred- ningstjänst.

Anf. 162 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag tror att Marietta de Pourbaix- Lundin är den enda som oroar sig för att hyrorna i Sverige är för låga. Marietta, jag oroar mig inte för det, utan jag oroar mig för att hyrorna är för höga, att vi inte klarar att pressa hyrorna tillräckligt mycket så att vanligt folk har råd att bo i dem. Du oroar dig för motsatsen. Marietta de Pourbaix-Lundin frågar mig om jag delar statsministerns uppfattning att regeringen har fört en framgångsrik ekonomisk politik som gjort att man har lyckats pressa ned räntorna. Ja, självklart gör jag det. Och självklart står jag, liksom statsministern, bakom det förslag om investeringsstöd som regering- en, med statsministern som ordförande, har lagt på riksdagens bord. Marietta de Pourbaix-Lundins tredje fråga var: Vad är nytt? Ja, 13 000 studentlägenheter är nya. 7 000 hyreslägenheter är nya - lägenheter som män- niskor bor i. Det är möjligt att du, Marietta, inte har fått svar från RUT. Men jag kan tipsa om Statistiska centralbyråns hemsida www.scb.se. I den senaste rapporten om lägenheter som faktiskt har byggts och som folk har flyttat in i konstaterar man att byggandet har ökat för fjärde året i rad och att byggandet under de senaste åren har ökat med 29 %. Kan du inte glädjas över att människor faktiskt har kunnat få flytta in i bra och billiga lägenheter? Problemet är kanske just att hyran är för låg.

Anf. 163 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Jag känner igen Anders Ygemans ar- gumentering. Egentligen fick jag inget svar på mina frågor om vem som vågar bygga om man inte kom- mer i åtnjutande av det här stödet. Jag förstår att An- ders Ygeman tycker att han har svarat på den frågan men jag tycker inte att han gjort det. Det vore bra att få svar på frågan om vilken hyra som kommer att gälla i de här lägenheterna. Står byggherren med risken eller inte att det i slutändan inte går ihop? Den frågan kvarstår. Jag förstår att Anders Ygeman tycker att det var roligt att säga: Javisst står jag bakom vad Göran Pers- son säger, och Göran Persson står ju bakom den här propositionen. Men jag tycker fortfarande att det rimmar väldigt illa med vad Göran Persson för några månader sedan sade i denna kammare: att det inte är med ytterligare regleringar och bidrag som vi får fart på byggsektorn, utan det handlar om andra saker. Det är konkurrensen som vi måste se till att göra något åt. Ändå kommer det här förslaget. Kanske får jag ställa en annan fråga till Anders Ygeman. Tycker han att det är bra att använda skatte- betalarnas pengar på det sätt som jag nämnde? Av de 4,3 miljarder kronor som man tror att det här kommer att kosta används bara 1,5 miljarder kronor till ett nytillskott. Allt det andra går till lägenheter som skulle ha byggts ändå, så det är fråga om enorma undanträngningseffekter. De här lägenheterna skulle alltså ha byggts ändå. Trots det väljer man att använda miljardbelopp till detta. Är det så vi ska använda skattebetalarnas peng- ar? Statskontoret säger att det inte finns någonting som säger att det byggs mer därför att man har olika subventioner. Det är väldigt osäkert om det är så. Ändå står Anders Ygeman och säger att det beror på detta. Vilka bevis har han för det? Vad finns det för utvärdering som säger detta?

Anf. 164 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin frågar mig vem som vågar bygga. Ja, uppenbarligen ganska många eftersom byggandet ökar så kraftigt. Till kammarens protokoll vill jag säga att jag stö- der den uppgörelse som SABO, Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen har träffat. Vi har tillsatt en utredningsman som ska göra att vi kan få ett förslag till lagstiftning på riksdagens bord som löser alla eventuella problem. Sedan vill jag faktiskt be Marietta de Pourbaix- Lundin om ursäkt. Jag sade att det inte fanns någon- ting nytt i Mariettas och den övriga borgerlighetens argumentation. Jag hade helt klart fel. Före valet ville ni byta regering. Ni sade att det var det viktigaste för Sverige. Jag vill byta statsminister, stod det på era knappar. Nu, efter valet, verkar ni så nöjda med statsministern att ni tar dennes argumentation till kammaren. Det tackar jag för.

Anf. 165 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Detta investeringsbidrag med ett så krångligt regelverk ska egentligen möta samhällets alla stora utmaningar och lösa alla problem som finns. Man ska lösa de hemlösas situation. Man ska lösa segregationsproblematiken. Ja, det är en mängd stora frågor som ska lösas. Samtidigt passar man från regeringens och ut- skottsmajoritetens sida i andra frågor på att bygga en massa hinder. Jag vill fråga Anders Ygeman: Varför? Varför inte på sikt skapa möjligheter - inte nya hin- der - exempelvis med tredimensionell fastighetsbild- ning och genom att underlätta att trepartsöverens- kommelsen kommer till stånd och skynda på så att det inte blir en snöbollseffekt med ytterligare hinder i sammanhanget? Och vilket svar ger Anders Ygeman till den familj där föräldrarna sover på soffan, på den nya lyxiga stoppade bäddsoffan i vardagsrummet och som gärna vill ha inte bara eget rum till sina barn utan också till sig själva? De här barnfamiljerna behöver en större bostad. Vilket svar ger Anders Ygeman till dem? De här förslagen gäller små hyresrätter. Det är ju små bostäder som man vill satsa på. Vilket svar ger Anders Ygeman alltså till den barnfamilj där föräld- rarna sover på en bäddsoffa i vardagsrummet?

Anf. 166 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag ska försöka svara på Nina Lund- ströms tre frågor. Först och främst gäller det de små lägenheterna. Det här stödet är speciellt riktat till lägenheter under 70 kvadratmeter. Det är för de lägenheterna som man kan söka det här stödet. Jag skulle inte vilja karakteri- sera dessa lägenheter som små ettor, som Nina Lund- ström gjorde i sitt inledningsanförande. I det hus för vilket stöd utgår kan det också finnas fyror, femmor och sexor. För dessa kan det stöd sökas som riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Det bety- der att för ett normalhus, ett typhus, blir det en betyd- ligt starkare subvention jämfört med den vi har i dag. Vi ökar alltså stödet, så den hyresvärd som bygger ett hus med hälften tvåor och återstoden med treor och fyror kommer att få en kraftigt ökad stimulans med det här stödet. Tredimensionell fastighetsbildning har regeringen beslutat om. Ett förslag har lagts på riksdagens bord som kommer att behandlas här i kammaren. Trepartsöverenskommelsen stöder vi, som jag ti- digare sagt, fullständigt. Vi har tillsatt en utrednings- man för att se till att ha ett förslag om en skarp lag- stiftning att lägga på riksdagens bord. Jag vill i det här replikskiftet göra kammaren uppmärksam på vad som är Folkpartiets alternativ till vårt riktade stöd till hyreslägenheter med låg hyra. Det alternativet är en generell momssänkning på 3 eller 4 %, någonting som såvitt jag förstår inte kom- mer att ha någon effekt på byggandet och inte kom- mer att generera en enda ny hyreslägenhet - med tanke på den barnfamilj där föräldern ligger på en hårt stoppad bäddsoffa.

Anf. 167 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Därför passade jag på i mitt anföran- de att påpeka de åtgärder som Folkpartiet föreslår, och jag tror att jag räknade upp tio av dem i dag där vi anser att man skulle kunna göra en insats. Varför, Anders Ygeman, behöver man skicka ut landshöv- dingar på raggarrundor i län där man inte söker de investeringsbidrag som Anders Ygeman anför är så eminenta och som har bidragit så mycket till byggan- de? Man skickar ut landshövdingar som ska sluta avtal med kommunerna som ska stimuleras till att söka bidrag som är så fantastiska. Varför gör man inte det självmant med tanke på att de är så utomordentli- ga? Det andra är att det finns andra skatter förutom mervärdesskatten, som fastighetsskatten, där Folk- partiet har lagt ett förslag på en revidering som skulle kosta 6 miljarder och som skulle frysa taxeringsvär- dena. I min lilla kommun, som Anders Ygeman mycket väl känner till, betalade det allmännyttiga fastighetsbolaget 40 miljoner kronor år 2002, det vill säga att det är hyresrätter som belastas med den kost- naden. Vi har visat gång efter gång att det finns en mängd åtgärder som man kunde vidta som inte skulle snedvrida så att de föräldrar som ligger på bäddsof- fan, den lyxigt stoppade bäddsoffan i vardagsrummet, hade en chans att välja och få en större bostad oavsett om det är en hyresrätt, en ägarlägenhet, en bostads- rätt, en villa eller ett radhus. De ska få makten och möjligheten att bestämma, inte politikerna. Därför vill jag återkomma: Vad tänker Anders Ygeman göra för att de ska få den valmöjligheten med tanke på den erfarenhet vi har av investeringsbi- dragen, att de inte fungerar såsom det är tänkt?

Anf. 168 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Med risk för att bli lite tjatig: Investe- ringsbidraget till studentlägenheter har gett nästan 13 000 nya studentlägenheter. Investeringsbidraget för vanliga hyreslägenheter till rimliga kostnader har gett nästan 7 000 nya lägenheter. Bostadsbyggandet har ökat för fjärde året i rad. Varför kan inte Nina Lundström glädjas över den utvecklingen? Varför måste ni gång på gång säga att det inte fungerar? Nina Lundström presenterade en egen lösning. Hon säger att för att få fart på byggandet ska vi av- skaffa fastighetsskatten. Det är imponerande. Det hade varit ännu mer imponerande om det inte vore så att nyproduktion av hyreslägenheter har noll kronor i fastighetsskatt. Avskaffandet av dessa noll kronor i fastighetsskatt lär inte ge speciellt många nya hyres- bostäder.

Anf. 169 Owe Hellberg (V)
Fru talman! I Stockholm står 80 000 i bostadskö, och ute i landet råder bostadsbrist i ca 80 kommuner. Det här drabbar främst ungdomar och invandrarfa- miljer. När nu regeringen, Vänsterpartiet och Miljö- partiet presenterar ett förslag för att lindra den stora efterfrågan som finns av framför allt hyresrätter säger samtliga borgerliga partier nej och har nästan inga egna förslag utan ägnar sig åt att försöka hitta alla möjliga och omöjliga problem med det nya momså- terföringsstödet. I stället borde ni faktiskt ägna er åt att försöka lösa problemen för alla dem som är drab- bade av bostadsbristen, men där är ni tomhänta. Centerpartiet klagar på det redan införda investe- ringsstödet och tycker att det var bättre förr när byggmomsen var 12 ½ %. De vill att byggmomsen ska utredas på nytt. De verkar inte ha förstått att det numera är EU som hanterar de här frågorna och att byggmomsen räknas i den generella momsnivån. Vad är det då som på nytt ska utredas? Hyressättningssystemet ska utredas, säger Cen- tern. Ja, det jobbet har redan påbörjats. Har man inte uppmärksammat det? De har dock ett bra förslag, de vill att fastighetsskatten på hyreshus ska bort. Jag delar den uppfattningen, men det är en åtgärd som ska vidtas av rättviseskäl eftersom hyreshus betalar både fastighetsskatt och bolagsskatt. Här är vi överens med Centerpartiet, men hur får man med sig de övriga borgerliga partierna på ett sådant förslag? De vill ta bort all fastighetsskatt. Kristdemokraterna har förstått att en momssänk- ning inte är möjlig och ansluter sig delvis till vår lösning. Deras förslag är dock ett stöd, som Anders Ygeman har berättat om, som är ungefär hälften så stort och dubbelt så dyrt. Kristdemokraterna vill inte ha några särregler, och då får det tydligen kosta vad det kosta vill. Varför vill Kristdemokraterna ytterliga- re subventionera det redan mycket lönsamma byg- gandet av bostadsrätter när det är hyresrätter som det råder brist på? Förslaget är mycket dyrare för stats- kassan, och det finns inga som helst garantier för att det blir ett byggande av just hyresrätter med rimliga hyresnivåer. Sänk skattetrycket så främjas bostadsbyggandet, tycker Kristdemokraterna och nämner fastighetsskat- ten. Problemet med fastighetsskatten, Kristdemokra- terna, är att ert förslag är både orättvist, inte minst regionalt, och inte heller leder till någon nämnvärt ökad byggnation av hyresrätter. Ni är också ensamma om er skattemodell. Inget annat politiskt parti verkar tycka att er idé om fastighetsskatten är särskilt bra. Folkpartiet har hittat tio fel på vårt förslag, och då vill jag säga att hälften faktiskt är direkta faktafel. Så den här listan borde nog revideras. Folkpartiet påpekar en rad saker som de upplever som svårigheter och tror inte att det blir några resultat av det nya stödet. De presenterar en egen niopunkts- lista som ska leda till ökat bostadsbyggande. Vilken av dessa nio punkter som snabbt får i gång byggandet av billiga hyresrätter är mycket svårt att definiera. Är det en snabbare planprocess, reformerad hyressätt- ning, uthyrning av studentrum, ägarlägenheter? Nej, det är knappast några åtgärder som är tillräckligt kraftfulla i nuläget. Sedan ägnar sig Folkpartiet åt ett teoretiskt reso- nemang om momsen. En generell sänkning av mom- sen tycker ni är bra - en sänkning med 3-4 %. Vilken effekt får det på byggandet av hyresrätter? Jag tror att den blir mycket marginell. Det man dock kan hävda bestämt är att det blir mycket dyrt för statskassan. Intäkterna minskar med 30 miljarder om året. Är det här en prioriterad skattesänkning för Folkpartiet och de övriga borgerliga partierna? Moderaterna ingår också i den klagande kören. Momsåterföringen är inte bara fel i sak, den är kon- stitutionellt fel. Bryssel måste få göra sin röst hörd innan riksdagen fattar sitt beslut. Jag ser det som en fördröjnings- och förhalningstaktik, och den är myck- et uppenbar. Den leder definitivt inte till någon för- ändring av byggande av billiga hyresrätter för de ungdomar och invandrarfamiljer som är i stort behov av bostäder. Moderaternas lösning är som vanligt sänkt skatte- tryck. Fastighetsskatten ska sänkas. Jag måste ställa frågan: På vilket sätt leder det till ett ökat byggande av billiga hyresrätter? Vilka andra skattesänkningar ska få fart på byggandet? Vad är era konkreta förslag? Vi har hört det här så länge, men kom till skott med de konkreta förslagen. Samtliga borgerliga partier ropar efter långsiktiga spelregler. Vilka är de då? kan man undra. Bostads- byggandet är ju konjunkturkänsligt och behöver olika insatser beroende på vilken konjunktur som råder. Den mest långsiktiga spelregeln vore att riksdagen fattade beslut om hur mycket man bör bygga varje år. Det har inte riksdagen gjort sedan miljonprogrammets dagar. Ett byggande av 30 000-40 000 lägenheter om året skulle skapa en bättre konkurrens i byggsektorn, en snabbare omställning till ett mer industriellt byg- gande, mer långsiktig planering i kommunerna, med förutsättningen förstås att riksdag och regering tog det övergripande ekonomiska ansvaret för detta. Nu gäller det att få fart på byggandet, och detta beslut blir ett sätt att starta den processen. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.

Anf. 170 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Folkpartiet vill ha en generell översyn av mervärdesskatten. Det pågår också ett sådant ar- bete, det är inget som är kontroversiellt, trodde vi. Vi tror att det vore bra att sänka mervärdesskatten. Vi tror på en genomtänkt markpolitik även från statens sida. Staten ska inte gynna de stora byggjät- tarna. Vi vill ha större byggkonkurrens och att pris- sättning och produktionskostnader ska stå i fokus. Planprocessen måste revideras. Hyressättningen måste reformeras. Vill ha skattefrihet för uthyrning av studentrum, industriellt byggande av billiga lägenhe- ter, en tredimensionell fastighetsbildning som tillåter bostadsbyggande och vi vill ha ägarlägenheter, sänkt fastighetsskatt, reviderat inkomst- och kostnadsut- jämningssystem och mycket därtill. Utifrån att Owe Hellberg tycker att detta inte räcker och inte duger någonting till är min fråga: Varför vill Vänsterpartiet införa social housing i Sverige? Det är ju det som ni vill göra med ert för- slag. Den inriktningen är väldigt tydlig. Man ska prioritera och se till att de mest utsatta stöttas. Man vill rikta boendet till de mest socialt utsatta och de hemlösa. Man vill reglera hyrestaken. Detta ger en mycket tydlig bild av en svensk variant av social housing. Hur kommer det sig att Vänsterpartiet väljer att gå den vägen?

Anf. 171 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Det är väldigt enkelt att svara på den frågan. Begreppet social housing förekommer i var- ken propositionen eller betänkandetexten, och enligt Vänsterpartiets syn hade det inte heller ha fått stå med. Dessa bidrag ska naturligtvis inte gå till social housing. Kommunen kan gå in med andrahandskon- trakt och andra lösningar för att lösa situationen för människor i akut nöd som inte har någon bostad. Men det är inte det som innefattas i det generella stödet, och det framgår mycket tydligt och klart av proposi- tionstext och betänkandetext. Jag tror att Nina Lundström lite grann har missat detta med vad social housing innebär. Det är nämli- gen så att det inte är själva bostadskostnaden som är grundande för social housing utan det är att man ställer krav på vilka som får bo där utifrån deras in- komster, och sådana skrivningar finns inte alls i be- tänkandet och ska naturligtvis inte heller finnas med där.

Anf. 172 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Man plockar inte upp saker och ting utan att det finns skäl för det. Detta var någonting som framkom i en skrivning i ett av remissvaren, att man hade en farhåga om att vi skulle gå i den euro- peiska riktningen och öppna upp för möjligheten att inrätta social housing. Jag vet att Vänsterpartiet i varje fall tidigare har varit inne på att man inte skulle välja denna väg i den svenska bostadspolitiken. Men Folkpartiet och andra har uppenbarligen tolkat förslaget så att det har öpp- nats en dörr för den här typen av boende. Den andra frågan är: Vilket svar ger Owe Hell- berg till de trångbodda familjerna? Det här investe- ringsbidraget är ju hårt riktat. Jag tog upp statistik som visade att det mesta av beståndet är små hyres- rätter. Skulle man skapa flyttkedjor skulle de frigöra små hyresrätter som sannolikt är också är billigare än nyproduktion. Men vad svarar Vänsterpartiet de trångbodda barnfamiljerna? Sådana lägenheter byggs ju inte. Vad svarar Owe Hellberg de föräldrar som sover i bäddsoffor i sina vardagsrum?

Anf. 173 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Till att börja med har vi i Vänsterpar- tiet sett till att kommunerna har fått bostadsförsörj- ningsansvaret igen. Det är någonting som ni avskaf- fade på 90-talet, och det var någonting som kommu- nerna tog till sig väldigt snabbt. Det var den mentali- teten som rådde under 90-talet. Vi hoppas naturligtvis att kommunerna ska ta ett helt annat ansvar i dag. Det är kommunerna som ska se till att det finns bostäder framöver. Om inte byggentreprenörer gör det här jobbet ska de kommunala bostadsbolagen göra det. Vi pratade ju med SABO och borgarrådet Annika Billström för någon vecka sedan. Vi konstaterade då att bostadsbolagen i Stockholm är rika som troll. Varför sätter de då inte i gång att bygga? Vid byg- gandet av små billiga hyresrätter kan man inte ha så höga avkastningskrav som 15-20 % som man kan få när det gäller byggande av bostadsrätter. Det måste vara långsiktiga fastighetsägare och entreprenörer som har ett genuint intresse av att för- valta fastigheter och inte bara är intresserade av att göra snabba klipp. Det var alldeles för mycket sådan mentalitet under 90-talet. Jag tycker faktiskt att ni har bidragit till det, Nina Lundström.

Anf. 174 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag tycker att Owe Hellberg inledde anförandet med att väl beskriva de stora problem som består i att 80 000 människor står i bostadskö i Stock- holm och att det råder bostadsbrist i 100 av landets kommuner. Sedan tog så att säga färgen slut i den skrivaren och han ägnade sig åt det som faktiskt är problemet. Den andra halvan av anförandet ägnades enbart åt att recensera andra partiers förslag. Jag vet inte hur Owe Hellberg tror att de männi- skor som till äventyrs skulle läsa protokollet eller som lyssnar till den här debatten, som står utan bostad eller som bor alldeles för trångt, funderar över detta. Är Vänsterpartiet rätt nöjt med situationen, att politi- ken är tillfyllest, att det inte behöver göras någonting mera, att människor som står i kö får fortsätta att stå i kö och att det får fortsätta att vara bostadsbrist i 100 kommuner? Jag tror inte det. Men om Vänsterpartiet inte är nöjt, vad borde gö- ras? Vad vill ni göra för att åstadkomma en föränd- ring? Ni står bakom regeringens politik i varje del i det här betänkandet och i varje del när det gäller eko- nomin i budgeten. Ni har ett ansvar för situationen. Det går inte att sitta på två stolar, utan ni måste fak- tiskt ge besked om den egna politiken. Är Vänster- partiet nöjt med situationen som den är?

Anf. 175 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Nej, vi är inte nöjda med situationen som den är. Det är därför som vi ska fatta beslutet om ett förstärkt stöd för byggande av billiga hyresrätter. Vi konstaterade för längesedan att dessa åtgärder behövdes. Jag stod här redan i mitten på 90-talet och sa de här sakerna, men då ruskade alla på huvudet, även mina socialdemokratiska kamrater. Då kallades jag för populist och allt möjligt annat. Vi lyssnar väldigt noga på Marietta de Pourbaix- Lundins gamle partiordförande. Han gjorde en utred- ning av bostadssituationen i Stockholm och konstate- rade att det redan 1999 behövdes ett stöd på 300 000- 400 000 kr per lägenhet för att man skulle få fart på bostadsbyggandet i Stockholm. Det hände inte så mycket med den utredningen, utan man genomförde den första etappen med det gamla investeringsbidraget. Nu utökas möjligheterna, och vi börjar att närma oss det som Ulf Adelsohn sade. Så i det fallet lyssnar jag heller på Adelsohn än på Persson, måste jag säga. Vi sade väldigt tydligt också i valrörelsen att vi vill satsa på investeringsstöd, och nu har man hittat en annan modell för dem. Vi ser ju hur luften har gått ur svensk ekonomi. Det statsfinansiella läget är sämre. Då får man ta till de möjligheter som finns för att finansiera dessa förslag, och nu har man valt den här modellen. Vi skulle hellre sett att det hade varit ett rent investeringsbidrag och också att det hade preci- serats att det skulle gälla för hyresrätter. Vi har också andra långsiktiga förslag som jag kan återkomma till i nästa inlägg.

Anf. 176 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande om prognoserna har omvärlden inte vara så överdrivet imponerade av det förslag som vi nu diskuterar. I februari 2002 sades det från byggindustrin att man trodde att det skulle komma att byggas 26 000 bostä- der under 2003. Den siffran har reviderats ned steg för steg för att nu i maj - enligt den aktuella progno- sen - ha landat på 17 500 lägenheter. Jag hoppas verkligen att det inte fortsätter utför. När skulpturen - det vill säga det här förslaget - stegvis har avtäckts har omvärlden inte direkt slagits till marken av häpnad och blivit imponerad över hö- van. Tvärtom har man blivit allt dystrare till mods allteftersom alltmer har avslöjats om formerna, och det är oerhört bekymmersamt - jag ska inte fortsätta med den liknelsen. Jag skulle vilja be Owe Hellberg att göra sin egen prognos. Hur kommer det att gå? Ni har tillsammans med regeringen sagt 30 000 per år under mandatperi- oden. Hur mycket kommer det att byggas under man- datperioden, Owe Hellberg?

Anf. 177 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Göran Hägglund kommer med felak- tiga påståenden. Det är regeringens prognoser och regeringens ambition. Det jag säger är att riksdagen ska fatta de här besluten så att vi kan sätta press på regeringen och se till att det blir ett bostadsbyggande i den omfattning som jag tror att Göran Hägglund och jag är överens om behöver komma till. Vi har sett att man har gjort det tidigare. Man bestämde sig för att bygga en miljon bostäder under en tioårsperiod. Se- dan gjorde man det också. Det krävs olika insatser för att göra det. Nu har vi ett läge där vi får se hur det nya stödet fungerar. Jag kan inte lova att det blir 120 000 lägen- heter till 2006. Men om det behövs ytterligare åtgär- der är vi naturligtvis beredda att genomföra dem. Jag var inne på den långsiktiga politiken. Där tror jag att det är väldigt viktigt att vi får en jämn och hög bostadsproduktion i Sverige. Det är det som skapar en bra konkurrenssituation, där de medelstora företagen kan vara med på ett helt annat sätt och kommunerna inte lägger av att planera och tror att Sverige är fär- digbyggt, som man gjorde i början av 90-talet. Då hjälper det inte hur lång planprocessen är, om det inte finns någon planering. Det kommer ju ett liv efter 90- talet. Vi är inne på 2000-talet nu. Om vi får sådana åtgärder och en sådan tro på framtiden, att det är vad som gäller, löser man många av de problem vi har i dag. Det är min uppfattning. Vi har uppfattningen att fastighetsskatten på hy- resrätter ska bort. Men det ger inga stora skillnader i hyra om någon tror det, Nina Lundström. Det är 50- 60 kr i månaden för en lägenhet. Men det är väldigt mycket mer för en bostadsrätt eller ett egnahem. Vi ser det som en rättvisefråga. Hyresrätten är trippelbe- skattad och åtminstone en av de skatterna ska bort.

Anf. 178 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Har Owe Hellberg någon gång funde- rat på varför det är problem just när det gäller hyres- rätter? Jag jämför med att det byggs bostadsrätter och småhus. Kan det bero på att det är för många politiska ingripanden eller på att det är för få politiska ingri- panden när det gäller hyresrätter, att vi har de här problemen? Det är frågan. Jag skulle vilja fråga Owe Hellberg samma sak som jag frågade Anders Ygeman, om han tycker att det är ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar. Man använder miljarder kronor till att satsa på bostä- der som egentligen skulle ha byggts ändå. Bara en mindre del av de 4,3 miljarderna, det vill säga 1,5 miljarder, kommer att gå till nytillskottet. Är det ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar? Jag har också en tredje fråga till Owe Hellberg som var inne på olika landshövdingar. Alldeles nyli- gen har en ny landshövding här i Stockholms län presenterat en rapport där han försökt ragga folk som vill söka bidrag, får man nog säga. Det handlar om stimulansbidrag. Han kallar det ett vägskäl för bo- stadsbristen och säger att trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i Stockholm. Är Owe Hellbergs parti berett att se till att det kommer mer pengar till infrastruktursatsningar i Stockholm så att de här bostäderna kan byggas? Det är i princip villkoret för att man ska kunna bygga runtom i Stockholms län, att det finns infrastruktur.

Anf. 179 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Jag vill ställa en motfråga: Varför står 80 000 i bostadskö i Stockholm? Jo, därför att de vill ha en hyresrätt att bo i. Nu är det problem med lön- samheten i byggandet. Kommunerna tar inte sitt an- svar. De som bygger vill ha 15-20 % i avkastning på insatt kapital. Det här går ju inte ihop! Bostäder är ingen marknadsvara. Det är en be- hovsstyrd vara. Det måste man faktiskt ta hänsyn till. Det är därför vi har pratat så länge om att vi ska foku- sera på boendekostnaden. Vi ville ha en boendekost- nadskommission. Vi har diskuterat den frågan. Nu ser vi att Socialdemokraterna steg för steg närmar sig våra ståndpunkter i den frågan. Marietta de Pourbaix-Lundin frågar om det är bra att satsa skattepengar på det här. Ja, det är alldeles utmärkt eftersom hyrorna blir lägre. Det är väldigt bra för låginkomsttagarna att hyrorna blir lägre, att vi sätter press just på boendekostnaderna. Infrastruktursatsningarna i Stockholm behövs sä- kert till en viss del. Jag menar också att det finns många andra problem. Man måste planera utifrån den infrastruktur som finns. Det finns också en massa byggjättar i Stockholm som sitter på en mängd tomter som borde kunna bebyggas. Men de tomterna sitter de på, för de vill inte sälja dem. De tror att de får sälja dem alldeles för billigt. Det är bättre att bygga där man kan bygga bostä- der utan att göra stora infrastruktursatsningar. Men i vissa lägen behövs det säkert. Jag är inte någon bra bedömare av hur det ser ut i Stockholm. Jag kan inte ge någon generell bedömning av läget där.

Anf. 180 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! När det gäller det sista har i princip samtliga kommuner i Stockholms län sagt att ett av villkoren för att man ska kunna bygga är att man får mer pengar till infrastrukturen. Det har man sagt oavsett partifärg. Jag förstår att Owe Hellberg inte är från Stockholmsområdet och inte vet. Jag kan tala om att det inte finns så många ställen man kan bygga på om man inte får nya vägar eller annat som har med infrastruktur att göra. Det är ganska fullbyggt. Då får man bygga långt ut, och då krävs det vägar dit också för att det ska fungera. Så det behövs mer pengar. Jag fick egentligen inget besked om Owe Hellbergs parti, Vänsterpartiet, var berett att se till att Stockholm får mer infrastrukturpengar. Jag förstår att det sitter långt inne, att få detta besked. Till svar på min första fråga säger Owe Hellberg att det behövs många politiska beslut för att få till stånd att det byggs bostäder. Jag skulle vilja säga att det är alla dessa politiska beslut som har gjort att ingen vågar bygga - ryckigheten när det gäller hyres- rätten, många gånger felaktiga beslut, beslut som man inte vet om de har någon effekt över huvud taget. Därför står vi i den situation vi har nu. Ändå är det enda förslag ni har att komma med samma gamla medicin som man har kört med hela tiden: In med någon liten subvention kortsiktigt, så löser sig allting. Har ni inte lärt er av de 50 år som har gått att det inte löser problemet när det gäller hyresrätter? Owe Hellberg säger också att det är ett okej sätt att använda pengarna. Han ska välja vem som ska bo där. Det var en liten diskussion mellan Nina Lund- ström och Owe Hellberg om social housing, där Owe Hellberg förnekade att det var tal om social housing. Men blev han inte lite förskräckt när han hörde mig citera från det svar som regeringen har skrivit till EU- kommissionen. Det ger en helt annan bild av vad det handlar om än det som står i propositionen och be- tänkandet. Det är i klartext social housing.

Anf. 181 Owe Hellberg (V)
Fru talman! Jag kan inte ställas till ansvar för allt regeringen gör. Då skulle jag få det rätt jobbigt. Riks- dagen hanterar inte alla frågor som regeringen gör. Ibland ger vi dem bakläxa. Det har vi gjort vid flera tillfällen. Det kommer vi att fortsätta göra om det är beslut som inte stämmer överens med de propositio- ner och betänkanden som vi är överens om. Där tve- kar vi inte en sekund. Alla kommuner vill ha infrastruktursatsningar. Det vill de i mitt hemlän också. De vill ha motorvägar och allt möjligt för att det blir så väldigt bra då. Det är så mycket näringsliv som flyttar dit. Det finns alltid med. Nu får ju Stockholm en jättemöjlighet. Man ska införa trängselavgifter i staden. Då kommer man naturligtvis att få tillgång till bra mycket slantar för kollektivtrafiksatsningar. Det är ett alldeles utmärkt tillskott till kassan. När det gäller debatten om statsministern och hans syn på bostadspolitiken vill jag konstatera att jag är glad att Göran Persson inte är bostadsminister. Det måste jag säga. Jag har fört sådana resonemang med honom vid några tillfällen, och jag tycker inte att han är riktigt uppdaterad på de bostadspolitiska frågorna. Där har Lars-Erik Lövdén ett jättejobb att göra, att faktiskt se till att bostadspolitiken prioriteras högre i regeringens arbete. Det står jag för, varje ord.

Anf. 182 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)
Fru talman! Som vanligt när jag ska upp i talar- stolen är det mesta redan sagt. Alla vet vad betänkan- det handlar om. Vi har fått höra alla ståndpunkter, och alla argument för vårt förslag är redan bemötta, utom några saker som jag tycker är bra. Jag tycker för övrigt att hela betänkandet är bra. Ni har lagt till en del om att öppna för hur tillämp- ningen ska kunna följas upp och att det kan bli even- tuella överväganden om en närmare utformning av förutsättningarna. Det jag vill trycka på är de saker som några har nämnt, som detaljstyrningar. Nu krävs det ett visst mått av detaljstyrning för att sådana här saker ska få den utformning som man eftersträvar. Det är nämli- gen det ekologiskt hållbara tänkandet, som måste in framför allt i bostadsbyggandet. Vi är alla medvetna om att det finns en del skräckexempel, som vi har pratat om här förut. Vi har fått in ett krav på miljöplan som ett villkor för investeringsstimulansen, och jag tycker att det är jättebra. Det är helt följdriktigt, efter de andra inves- teringsbidrag som vi har haft tidigare. Det finns en möjlighet att gå vidare. Vårt krav att man inte ska kunna få del av investe- ringsstimulansen om man använder direktverkande el har fått kritik. Det är kanske lite kortsiktigt tänkt att kritisera det. Vi måste nämligen alla bidra till att få ordning på den här frågan, så att man inte använder så mycket el för direktuppvärmning som man har gjort hittills. Det är helt sanslöst att så många villor har fått byggas med den uppvärmningsformen. Nu får vi i efterhand se till att i stället konvertera och att fjärrvärmen byggs ut i stor utsträckning. Jag är lite fundersam på diskussionerna om in- frastrukturen, när det i själva verket är vägar som man vill bygga. Det är rätt självklart. Det bemöttes i det senaste replikskiftet på ett bra sätt av Owe. Jag tycker att bostäder är en del av infrastrukturen. Begreppet infrastruktur har fått gälla vägar, motorvägar, järnvä- gar, flyg och IT-satsning, men bostadsbyggandet är i allra högsta grad en form av infrastruktur. Det är väldigt viktigt att våra ungdomar får del av denna del av vår välfärdssektor och inte behöver vara mambor. Jag tror att många föräldrar är rätt trötta på att ha sina 25-åringar boende hemma hos sig - för att inte tala om hur 25-åringarna känner det att bo kvar. Om de finge en lika bra lägenhet som den som jag har på Munkbron skulle de nog vara väldigt nöjda. Det är att beteckna som en liten lägenhet, men det är ingen liten Stockholmsetta på 18 kvadratmeter med Stock- holmsdusch, eller vad man brukar kalla det. Hemma i Tranås byggde vi också sådana för en del av studen- terna. De kan kräva ett annat sätt att bygga. I tidigare sammanhang när vi har pratat om de här frågorna har jag berättat om hur man gjorde i Linkö- ping, där man lät tre studenter dela på en fyra. Det var ingen som ville ha fyrorna. Om man i det här läget i Linköping bestämmer sig för att använda investe- ringsstimulansen och bygga mindre lägenheter för studenterna kan de efterfråga dem, och då kan fyrorna bli lediga igen. Jag kommer så väl ihåg hur det var när familjer med gymnasieungdomar, som jag då kände till, fick lov att byta ned sig i lägenhetsstorlek därför att vi bland annat ändrade bostadsbidragen. Ungdomarna fick då inte längre ha kvar sitt eget rum därför att familjerna inte hade råd att bo i dessa lä- genheter. Förhoppningsvis kan vi nu få lite förändring på bostadsbidragen också. Dessa familjer ska helt enkelt ha möjlighet att efterfråga bostäder av bra kvalitet och med tillräckligt stort utrymme för sina ungdomar. Det är oerhört viktigt. Den här investeringsstimulan- sen ska ses som en del av det. Som många har sagt, är det inte så att man utesluter byggandet av större bo- städer för den här sakens skull. Några har också tagit upp att vi måste notifiera hos EU. Det är egendomligt att höra det från de fana- tiska EU-anhängare som finns här i riksdagen. Vad säger ni nu om alla dessa käppar i hjulen som EU sätter för vad vi ska få bestämma i det här landet? Allergisaneringen höll på att aldrig komma i gång bara därför att det skulle notifieras i EU- kommissionen. Det dröjde och dröjde. Det är helt nödvändiga åtgärder. Jag är fruktansvärt trött på det där. Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i detta betänkande i dess helhet.

Anf. 183 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag har suttit och lyssnat väldigt noga på debatten, och jag tyckte jag kände igen mig - det var nästan hemvant. Det var en lång litania, med väldig kritik av de initiativ som regeringen tar i olika avseenden. Men det var väldigt lite av alternativ poli- tik. Framför allt fanns det inte tillstymmelse till en alternativ politik som oppositionspartierna var eniga om. Om ni skulle sitta i regeringsställning, vilken politik skulle ni driva? Jag kan inte utläsa det varken av er argumentation här i dag eller av utskottsbetän- kandet. Jag ska så här i inledningen av mitt anförande än- då visa min vänliga sida och säga att jag tycker att det är bra att flera av oppositionspartierna tycker som regeringen när det gäller planprocessen. Jag tycker att det är bra att flera av oppositions- partierna nu också ställer sig bakom den utredning som vi har tillsatt för att se över hyressättningssys- temet och som ska jobba väldigt snabbt och vara klar den 1 april nästa år. Jag tycker också att det är bra att det finns ett ut- brett stöd för tredimensionell fastighetsbildning. På några punkter är vi överens, men i övrigt finns det ju ingen alternativ politik till regeringens politik. Det är till och med så, Nina Lundström, att det alternativ som Folkpartiet står för är ett avvecklande av alla bostadssubventioner. Det skriver ni i er parti- motion. Får jag tolka det som att ni vill ta bort ränte- bidragen också? Jag uppfattar det som att ni vill av- skaffa ränteavdragen, som är en väsentlig indirekt subvention av byggandet i dag. Ni skriver ju att ni vill avveckla alla bostadssubventioner. Om jag tolkar det snävt, vill ni omedelbart rycka bort 3 miljarder från bostadssektorn. Jag kan försäkra Nina Lundström att det skulle vara ett hårt slag mot förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande. Det investeringsbidrag som vi nu har levt med under några år har haft en väldigt god effekt. Det har gett 13 000 nya studentlägenheter och 7 000 hyreslä- genheter. Vissa av de borgerliga partierna, i alla fall Kristdemokraterna, har också ställt upp bakom in- vesteringsstödet för studentbostäder, naturligtvis med insikten att det har varit ett bra initiativ. Men jag är inte nöjd med bostadsproduktionen i dag. Även om den har ökat fyra år i rad nu och att vi till följd av investeringsbidraget har fått upp voly- merna är volymerna alldeles för låga. Vi måste upp till en bostadsproduktion på omkring 30 000 lägen- heter om vi ska kunna undanröja bostadsbristen och ge alla de människor - unga människor, barnfamiljer och andra - som har det svårt att komma in på bo- stadsmarknaden och skaffa sig en bra bostad en förut- sättning att göra det. Det svåra i dagens läge - och det har vi berört i en tidigare debatt i den här kammaren - är ju att de stora byggentreprenörerna har varit ensidigt inriktade på att bygga det dyra och exklusiva. De har verkat på en fri marknad. De har varit inriktade på att bygga de dyra och exklusiva bostadsrätterna, som det nu börjar bli svårt att få avsättning för. Paradoxen är att man, när marknaden har fått välja fritt och man har byggt det exklusiva och dyra utan den politiska inblandningen, till och med har förbyggt sig på sina håll. Det står tomma bostadsrätter i nypro- duktionen i Stockholmsområdet i dag som man inte får avsättning för, så också i min egen hemkommun Malmö. Det om något är ett misslyckande just för marknaden. Och som i alla fall jag tolkar det är det ett uttryck för att politiken inte har varit tillräckligt mycket närvarande på bostadsmarknaden under några år på 90-talet. För att undanröja bostadsbristen krävs det gemen- samma ansträngningar från alla aktörer på bostads- marknaden. Det gäller i hög grad kommunerna - jag envisas med att nämna det. Kommunerna har bo- stadspolitiska verktyg för att kunna bygga i tid och se till att det byggs den typ av bostäder som det också finns ett behov av. De kan använda markpolitiken offensivare. De kan använda planmonopolet och allmännyttan, som är ett utmärkt verktyg för att byg- ga i tid och bygga bra bostäder till rimliga kostnader. Det gäller särskilt allmännyttan i tillväxtområdena, som i regel är välkonsoliderad och rik. Men ansvaret ligger också på byggentreprenörer- na. Byggbolagen sitter i dag med byggrätter, 60 000, och blockerar på så sätt byggandet på många håll. Många av de byggrätterna är inköpta till ganska höga priser. Om de började bygga för vanligt folk skulle den akuta bristen på byggbar mark minska och byggandet av nya bostäder snabbt komma i gång. Jag skulle välkomna ett initiativ från byggföretagen där man tog ett mer samlat grepp när det gäller hur man ska an- vända sina byggrätter för att hjälpa till att undanröja bostadsbristen. Men också statens ansträngningar måste öka. Det handlar om konkurrensfrågor, som vi har diskuterat många gånger. Vi har tagit olika initiativ. Det gäller till exempel Byggkostnadsforum och Konkurrensver- kets insatser. Det gäller, som jag nämnde, propositio- nen om tredimensionell fastighetsindelning som kan frigöra ytterligare byggbara ytor i framför allt storstä- derna. Det gäller planprocessen. Vi måste få en ef- fektivare och snabbare planprocess. Jag hävdar bestämt att det går att bygga bra bostä- der till rimliga kostnader. Framför allt går det att bygga bra bostäder till rimliga kostnader med det investeringsstöd som de tre samarbetspartierna nu lägger fram förslag om. Jag bevistade nyligen Byggkostnadsforums konfe- rens här i Stockholm där man presterande en del av de projekt som man driver i samarbete med byggbo- lag och bostadsbolag. Jag ska läsa upp vad Boverket och Byggkostnads- forum säger i sitt pressmeddelande: Det går att sänka byggkostnaderna med mellan 20 % och 30 % i relation till en redan stram budget bara genom att välja nya sätt att handla upp entrepre- nadarbeten och byggmaterial. Det visar två pilotpro- jekt som genomförts av de kommunala bostadsbola- gen Karlskronahem och Gårdstensbostäder. Det går att bygga funktionella, sunda, estetiskt tilltalande och långsiktig hållbara bostäder med hyror som är mellan 2 000 kr och 3 000 kr lägre per månad än de hyresni- våer som normalt anses omöjliga att komma under i storstäderna. Det visar resultat från pilotprojekt i Ängelholm, Karlshamn och Malmö. Det går att bygga bra bostäder till rimliga kostna- der. Det går i särskilt hög utsträckning att göra det med det mycket kraftfulla investeringsstöd som nu kommer att införas. Det jag tycker är glädjande med de investerings- bidrag vi har haft hitintills och det investeringsstöd som vi nu inför är att de skapar förutsättningar för mindre och medelstora aktörer att också växa till sig på marknaden. De stora byggentreprenörföretagen behöver konkurrens och utmaningar. Jag har sett det i Linköping, Duvkullen. Jag har också sett det i Ängel- holm där en gammal byggmästare bygger mycket estetiskt tilltalande och goda bostäder till en boende- kostnad som ligger under 1 000 kr per kvadratmeter. Byggmästaren bygger för egen förvaltning i sann gammal byggmästartradition. Det här finns också på andra håll i landet, och dessa förutsättningar har kunnat skapas tack vare investeringsbidraget och tack vare det arbete vi har bedrivit via Byggkostnadsforum på Boverket där vi har stimulerat den här typen av projekt. Den proposition som nu är lagd på riksdagens bord och som utskottet ska besluta om i morgon, tror jag, innebär en kraftfull stimulans för byggandet av hyresrätter och studentbostäder. Det här motsvarar en momssänkning från 25 % till 6 %. Det är en väldigt kraftig stimulans särskilt som man också kan komma i åtnjutande av 40 % av det nuvarande investeringsbi- draget. För en lägenhet på 70 kvadratmeter i Stockholms- regionen kommer stödet att kunna uppgå till 210 000 kr. Det är mer än hela byggmomsen vid en produktionskostnad på 20 000 kr per kvadratmeter. Det behövs naturligtvis också större lägenheter. När det gäller större lägenheter kommer man att kun- na ha kvar det nuvarande investeringsbidraget, och investeringskalkylerna för ett hus med både små och stora lägenheter förbättras avsevärt med det nya in- vesteringsstöd som vi nu inför. Fru talman! Om vi ska kunna undanröja bostads- bristen räcker det inte med ett recept. Det krävs poli- tisk närvaro på många håll på många sätt för att vi ska kunna skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyg- gande. Det handlar om en statlig medverkan via föränd- ringar av lagstiftningen och via investeringsstödet, en mycket aktivare roll för kommunalpolitikerna och en press på byggindustrin att åstadkomma en produkti- vitetsutveckling som står i samklang med övrig in- dustris produktivitetsutveckling.

Anf. 184 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Statsrådet Lövdén började med att försöka göra sig lustig över att de fyra borgerliga partierna inte hade en gemensam politik. Finns det någon här inne som såg att Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna gick till val på något gemensamt program för bostadspolitiken? Jag såg inte detta. Lövdén behöver inte oroa sig. Den dag vi bildar regering lovar jag att vi kommer att vara överens om många saker som gör att det blir långsiktigt möjligt att bygga här i Sverige - vi kommer att vara överens om mycket mer än vad ni är överens om i den nuva- rande konstellationen. Jag har tre frågor till statsrådet. Den första gäller budgettricksandet, som jag kallar det, att man krediterar ett skattekonto. Kommer rege- ringen att minska utgiftstaket med motsvarande be- lopp? Det är min raka fråga. Den andra frågan gäller social housing. Statsrådet var här inne när jag läste upp regeringens svar, som Lars-Erik Lövdén säkert känner till, på EU- kommissionens frågor. Det är en ganska skarp skriv- ning när man förklarar vilka åtgärder som kommer att vidtas för att vissa kategorier av missgynnade hyres- gäster ska få tillgång till de här bostäderna. Dessa ska förmedlas via kommunens bostadsförmedling, och man ska få fram bostäder till hemlösa och andra ut- satta grupper. Det kan vara upp till 100 % som ska gå till dessa. Är det smygvägen att införa social housing i Sverige? Min tredje fråga är: Är Lars-Erik Lövdén säker på ett ja från EU-kommissionen? Och när kommer ett svar?

Anf. 185 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Det var fyra frågor. Jag skulle kunna göra som ett tidigare statsråd för länge sedan och svara väldigt kort på frågorna. Jag skulle kunna säga: nej, nej och ja. Jag ska dock utveckla detta lite grann. Nej, vi kommer inte att justera budgettaket. Det är alldeles klart att det är på det viset. På frågan om social housing är svaret: definitivt inte! Jag tycker nästan att det är direkt oförskämt att ställa den frågan. Inte är det social housing som Duv- kullen har byggt i Linköping med investeringsbi- dragspengar? Inte är det social housing som har byggts i Skövde med investeringsbidragspengar? Det är väl inte social housing därför att man ställer krav på att lägenheterna ska förmedlas i samråd med kommunen. Vi byggde inte social housing under det stora bostadsbyggandet på sin tid, då vi hade bostads- förmedlingar runtom i landet som svarade för för- medlingen av de nyproducerade lägenheterna. Jag tycker att det är ett nästan oförskämt påstående.

Anf. 186 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Fru talman! Okej, då fick vi besked när det gäller budgettricksandet. Det kommer att bestå. När det gäller social housing tycker statsrådet att jag är oförskämd. Jag tycker inte att jag är oförskämd. Jag läser innantill i det svar som regeringen har givit till EU-kommissionen, och det är ganska tydligt: Man skall få fram bostäder till hemlösa och andra utsatta grupper, de skall förmedlas - "skall" är till och med understruket - genom den kommunala bostadsför- medlingen, upp till 100 % av bostäderna kan fördelas till utsatta hushåll och andra hushåll i behov av bo- stad och så vidare. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att statsrådet gör allt för att EU-kommissionen ska få intrycket att det är social housing. Då förstår jag nämligen varför han svarar ja på den tredje frågan, om han tror att EU-kommissionen kommer att säga ja till detta. Det är därför att han tror att han har lyckats övertyga EU-kommissionen om att det är social hou- sing, för då är det nämligen helt okej med detta stöd. Jag förstår det, men vi får lämna det. Då har jag en annan fråga till statsrådet om nå- gonting som var uppe här tidigare, nämligen in- frastruktursatsningar för Stockholmsregionen, vilket är en förutsättning för bostadsbyggandet. Nu när vi har någon här från regeringen som kanske kan svara är min fråga: Är regeringen beredd att se till att Stockholmsregionen får mer pengar till infrastruk- tursatsningar? Sedan hade vi ju en interpellationsdebatt här så sent som i går där jag var inblandad, och där kunde vi ganska klart konstatera att regeringen inte kommer att vidta några mer åtgärder. De som nu är på gång är allt man kommer att vidta när det gäller bostadsbyggan- det. Det är lite förvånande, för när vi hade remissde- batten pratade statsrådet, vilket han gör nu också, om kraftfulla åtgärder. Det talet gäller tydligen inte läng- re. Nu är allt klappat och klart, och nu kommer allt att fungera.

Anf. 187 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag skisserade i mitt anförande några av de åtgärder som jag ser som angelägna att genom- föra det närmaste året. Det är planprocessen, det är tredimensionell fastighetsbildning, det är en reforme- ring av hyressättningssystemet. Reformpolitiken på bostadsområdet har inte avstannat; det kan jag försäk- ra. När det gäller infrastruktursatsningarna tyckte jag att det viftades lite för lättvindigt med Mats Hell- ströms rapport. Det är ju inte så att alla de 56 000 bostäder som han har förhandlat fram uppgörelser med kommunerna i Stockholms län om är avhängiga en kraftigt ökad ram för infrastrukturmedel till den här regionen. Det är kanske hälften av dessa bostäder eller knappt det som är avhängiga ökade insatser för infrastrukturen i Stockholmsregionen. Nu återkommer som bekant regeringen med in- frastrukturplanerna i höst. De har nu varit ute på re- miss till olika myndigheter, kommuner och länssty- relser som har fått yttra sig, och i höst ska regeringen göra en samlad bedömning av infrastrukturen för hela landet under kommande år.

Anf. 188 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Först vill jag rikta ett tack till statsrå- det för att han tar sig hit och deltar i den här debatten. Det tycker jag är välgörande. Fler statsråd borde lära av detta. Inför valet 2002 lovade regeringen 30 000 nya lä- genheter per år, inte för att det skulle motsvara beho- vet men för att vi skulle komma en bra bit på väg, förbättra situationen och få till stånd fler lägenheter. Det gör 120 000 under mandatperioden. Som jag nämnde under mitt huvudanförande har jag försökt få statsrådet att säga om han tror på dessa planer själv. Han har undvikit att ge några mer exakta besked i de debatter vi har haft, men i annat sammanhang har han sagt att detta kommer vi nog inte att kunna infria. I går hölls en interpellationsdebatt här i kammaren som jag tror kan vara av intresse också i det här sammanhanget. Statsrådet svarade då: "Vi har i dag ett behov av mellan 25 000 och 30 000 nya bostäder per år." Tidigare har behovet varit ganska stort, det tycker vi alla, och de 30 000 nya lägenheterna skulle delvis möta detta behov. Nu säger dock statsrådet att vi har ett behov på mellan 25 000 och 30 000 nya bostäder per år. Jag vill då fråga: Hur har statsrådet gjort de här beräkningarna? Är det så att det har byggts hus i hemlighet som vi inte känner till? Är det så att män- niskor har meddelat att de inte längre behöver någon- stans att bo? På vilka grunder gör statsrådet bedöm- ningen att behovet av lägenheter nu är 25 000-30 000 per år?

Anf. 189 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Jag lutar mig mot den statliga myn- digheten Boverket, som gör bedömningen att ett ut- hålligt behov över många år ligger på den nivån, mellan 25 000 och 30 000 lägenheter. Nu har vi ju en eftersläpning eftersom vi inte har kommit upp i den produktionen på några år. Då är det väl rimligt att ligga närmare de 30 000 och ha det som ambition för den politik som behöver bedrivas på området. Men det är alltså Boverkets bedömningar av behovet som jag lutar mig mot. Det som gjort mig lite bekymrad när jag lyssnat på Göran Hägglunds huvudanförande, och det gäller en del andra talare också, är att man så lite fokuserar intresset på byggbranschens utveckling. Jag har för- sökt ägna väldigt mycket kraft åt den, både genom att stimulera pilotprojekt och genom att försöka fokusera på problemen i debatten. Jag tycker mig möta väldigt lite av engagemang från borgerligt håll när det gäller byggbranschens utveckling. Det bekymrar mig, för där ligger väldigt mycket av nyckeln till att få ned byggkostnaderna och upp bostadsproduktionen. Och då gäller det inte bara nyproduktionen utan också kostnader för ombyggnad och renovering. Jag skulle vilja efterlysa ett betydligt starkare en- gagemang från borgerligt håll när det gäller att delta i arbetet med att försöka sätta press på byggbranschen och också hitta olika instrument för att stimulera en utveckling och förnyelse i byggbranschen.

Anf. 190 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det finns några saker som vi är över- ens om. En del av dessa förslag har också kommit fram efter idogt tjatande från oppositionspartierna - när det har gällt tredimensionell fastighetsbildning, planprocessen, hyressättningen i nyproduktion och så vidare. Där har vi gemensamma intressen av att komma till åtgärder för att möta de stora behov som finns. Det finns bekymmer när det gäller aktörerna på byggmarknaden. Vi har problem när det gäller kon- kurrensen. Kommunerna tar inte heller alltid sitt an- svar. Detta tycker jag att vi har all anledning att ta upp. Många gånger tycker jag dock att vi hamnar i den situationen att vi som sitter här och har ett ansvar för statens bostadspolitik mer diskuterar andras an- svar än det ansvar som vi faktiskt själva har och som gör de andra aktörerna bekymrade. Jag vill gärna komma dithän att vi löser våra grejer och säger: Nu har vi gjort vårt. Då ökar också möjligheterna att ställa krav på andra aktörer. Jag diskuterar dock gärna dessa frågor vidare. Jag tycker att vi i den här propositionen och i be- tänkandet - nu byter jag lite grann spår - inte ger riktigt klara spelregler när det gäller de regelverk som vi föreslår i de här sammanhangen. Vi kommer att överlåta väldigt mycket av bedöm- ningar till länsstyrelserna när det gäller geografiska avgränsningar, högsta hyresnivån och annat. Bover- ket har också uttalat en oro så sent som för några dagar sedan. Det säger att om det inte ges hyggligt klara besked finns det en risk att bostadsbyggandet kommer att falla under nästa år. Där skulle jag önska att statsrådet var tydlig i de sammanhangen där han kan om hur reglerna ska uttolkas.

Anf. 191 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Det blir regeringen som i slutändan får utfärda den förordning som ska styra länsstyrel- sernas handläggning av ärendena. Jag har ambitionen att se till att det blir en smidig handläggning. Det finns på en punkt i det här förslaget en vä- sentlig förbättring i förhållande till investeringsbidra- get. Det är att det inte finns något tävlingsförfarande. Ärendena ska avgöras löpande av länsstyrelserna. Det skapar en större säkerhet för investerarna. Att jag tog upp detta med byggbranschen var inte för att på något sätt frånta mig ett ansvar. Vi som sitter i den här kammaren har naturligtvis ett ansvar. Det handlar också om att vi ska ta det ansvaret på ett sådant sätt att vi gör vad vi kan för att skapa en sun- dare byggbransch som präglas mer av nytänkande, produktivitetsutveckling och bättre kvalitet. Där efterlyser jag ett mycket större engagemang från borgerligt håll. Jag tror att bostadsutskottet också har tagit del av Byggkostnadsforums arbete. Det syns ju så tydligt att det genom ett metodiskt arbete och en kraftig byggherreroll går att bygga funktionsdugliga och bra bostäder till rimliga kostnader. Det ansvaret måste vi medverka till att byggbranschen också tar genom olika åtgärder. Det är därför vi tillsatte Bygg- kommissionen och nu ska dra slutsatser av den. Bostadspolitik är svårt eftersom det är beroende av så många aktörers medverkan. Det är beroende av att kommunerna är med på vagnen och att vi har en sund byggbransch. Det är naturligtvis också beroende av att riksdagen och den här kammaren genomför lagstiftning och att det finns finansiella förutsättning- ar för att bygga.

Anf. 192 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Också jag vill börja med att tacka statsrådet för att vi har en chans även i dag att debat- tera bostadsfrågor. Det kan vi inte få för mycket av, tycker jag, trots debatten i går. Jag vill ställa en fråga till statsrådet avseende det löfte som regeringen har ställt ut om de 120 000 bo- städerna. Detta ska ses sammantaget med det som jag fick till svar på min interpellation i går om att inga fler åtgärder ska vidtas än de som statsrådet hade räknat upp i interpellationssvaret, som är de saker som varit uppe även i dag. Detta löfte om 120 000 bostäder ska ställas mot att investeringsbidraget som vi diskuterar i kväll uppgår till 4,3 miljarder. Av de är det 1 ½ miljard som går till lägenheter som annars inte skulle ha byggts. Men det som bekymrar oss i Folkpartiet är att det finns andra som också har räknat på detta. Enligt Kommunförbudets bostadsgrupp kostar löftet från regeringen om 120 000 lägenheter 60 mil- jarder kronor. 60 miljarder kronor måste skjutas till på något sätt om det löftet ska vara möjligt att åtgär- da. Mot bakgrund av att statsrådet har sagt att inga ytterligare åtgärder ska vidtas vill jag fråga: Hur ska ekvationen gå ihop? Hur ska statsrådet och regering- en lösa detta?

Anf. 194 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Det är nästan så att jag upplever att statsrådet i dag talar som en folkpartist i vissa avse- enden. Han talar om mångfalden och möjligheter för bostadskonsumenten att kunna välja sin boendeform. Detta efter att vi i ganska många debatter hört att det egentligen är riksdagen som vet bäst. Det är Folkpartiets uppfattning att det är bostads- konsumenternas behov som ska stå i fokus. Det är självfallet så att man blir väldigt bekymrad över den här typen av siffror. Det är inte minst med tanke på att statsrådet menar och är kritisk till att Folkpartiet vill växla över från investeringsbidragen till andra former som gynnar en långsiktighet. Det är fokus i Folkpartiets politik. Då återstår frågan om detta med att det inte ska vidtas några ytterligare åtgärder. Vi har väntat och väntat på propositionen om ägarlägenheter. Nu är jag ny i riksdagen, men jag vet att många andra här också har väntat. Vi tror att ägarlägenheter kan tillföra mer kapital så att vi får till stånd ett bostadsbyggande. Man skulle kunna få ganska fantastiska möjlig- heter med mixade fastigheter med olika typer av boendeformer. Men se det går inte. Regeringens pro- position om tredimensionell fastighetsbildning tillåter inte skiktning av bostadshus. Man kan tänka sig att man på kommersiell yta bygger hyresrätter eller bo- stadsrätter. Men man får inte skikta och blanda olika typer av bostäder. Då spricker det med en gång. Varför alltid dessa regelverk som kringgärdar och förhindrar i stället för att öppna upp och skapa möj- ligheter och låta marknaden med dess bostadskonsu- menter bestämma hur man vill ha det? Det är min fråga.

Anf. 195 Lars-Erik Lövdén (S)
Fru talman! Där kom det igen: Låta marknaden med dess bostadskonsumenter bestämma. Marknaden har inte klarat av att bygga bostäder som vanliga inkomsttagare kan efterfråga. Det har varit det stora problemet för oss under de gångna åren. Det är sådana bostäder som de ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden och har fått sitt första jobb kan efterfråga, eller som unga barnfamiljer, sjukvårdsbiträdet eller vaktmästaren på skolan kan efterfråga. Det har inte marknaden klarat av att bygga på egen hand. Det behövs politisk närvaro om vi också ska lösa de många människornas bostadsbehov i Sverige. Den närvaron behövs på olika sätt. Investeringsstödet är ett första sätt. Det andra är att fokusera på byggkostnaderna och byggprocessen genom det arbete vi bedriver med att utveckla byggherrerollen. Det tredje är ett utökat kommunalt ansvar där man använder allmännyttan också till att bygga. Det är den allmännytta som Folkpartiet vill avveckla.

Anf. 196 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Problemet med studentlägenheter och studentbostäder är i dag akut. Det sätter kraftiga käp- par i hjulet för vår ambition att kunna bli ett ledande utbildningsland. Det innebär naturligtvis stora pro- blem för Sverige som nation. Men det är inte bara Sverige som nation som be- rörs av detta utan också de individer som i dag vill studera på högskolor och universitet. Många studen- ter kan tvingas att välja bort sin efterlängtade utbild- ning just på grund av att de inte klarar av att få tag i en bostad på de populära högskoleorterna. Kommunerna har ett viktigt ansvar för att klara av att bygga nya studentlägenheter. Det agerande som kommunerna står för är naturligtvis oerhört väsent- ligt, men det tar ändå inte bort statens ansvar för att ge de förutsättningar som krävs för att man ska kunna klara av att genomföra projekt. Därför duger det inte att man nu kommer med samma gamla Sovjetliknande plantänkande som man använde sig av på 80-talet och innan. Det duger inte heller att man håller på med detta hattande och halan- de med nya regler, som i sig är hämmande för en positiv bostadsutveckling. Byggherrarna hämmas att sätta spaden i jorden eftersom man undrar: Vilka nya regler kommer? Vad är nästa giv från statsrådet Löv- dén? Det är nog lika bra att vi väntar ett halvår så vi ser vilka de nya reglerna blir. Då kan vi bestämma oss för om vi sätter spaden i jorden före det datum då de nya reglerna gäller eller efter. Det nya förslaget har i många avseenden delar som är mycket ogenomtänkta och definitivt inte lång- siktiga. Det innehåller ojämlikheter. Studentlägenhe- terna får till exempel bara hälften av de subventioner som man ger till små hyresrätter. Det finns skillnader mellan olika regioner. Det kan ta sig uttryck i att en studentlägenhet i Stockholm får 25 % högre subven- tioner än en i Göteborg eller Malmö. Detta kan omöjligt vara en långsiktig politik efter- som man vet att förutsättningar naturligtvis förändras med tiden. Hur ska den här statiska politiken på något sätt kunna vara långsiktig? Nej, den här gamla skåpmaten duger inte för att få fart på byggandet och lösa problemen för landets studenter. För det krävs det att man tänker nytt och att man tänker långsiktigt - något som inte regeringen gör med det nya förslaget!

Anf. 197 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Bostadspolitiska frågor är inte mitt specialområde, men eftersom Rigmor Stenmark inte har tillfälle att delta i kvällens debatt ska jag framföra några synpunkter från Centerpartiet. Jag tycker att jag kan göra detta utifrån en del personliga erfarenheter. Vår yngste son har varit inneboende hos en kompis i nästan ett år. De har fått dela på hans lilla studentrum. Det har tärt på deras vänskap, och studieresultaten kunde naturligtvis ha varit bättre. Det känns därför angeläget att yrka bifall till reservation 12, om byggstimulerande åtgärder, men jag står naturligtvis även bakom de andra reservationerna från Centerpar- tiet. Det är verkligen nödvändigt att förbättra bostads- situationen för studenterna. På flera studieorter är situationen för de bostadssökande skrämmande. Tänk att behöva tacka nej till en efterlängtad studieplats på grund av bostadsbrist eller att behöva halka efter i studierna för att boendet är dåligt! Centerpartiet har i olika sammanhang lagt fram förslag om åtgärder för att förbättra studenternas bostadssituation. Vi anser att regeringen tillsammans med de berörda kommunerna måste pröva alla förslag som medför ett större utbud av studentbostäder. Vi menar att det inte räcker med de visioner som statsrå- det Lövdén angav den 7 november, i höstas, när han sade: "därför aviserar vi nu en sänkning av bygg- momsen för att i ökad takt kunna fortsätta byggandet av studentlägenheter under de kommande åren." Han aviserade också att i framtiden ska tilldelningen av högskoleplatser gå till de kommuner som också tar ett ansvar för bostadsförsörjningen på orten. Det behövs skarpare förslag, till exempel om för- enklat regelverk, för att underlätta produktionen av enkla och billiga bostäder. Centerpartiet vill behålla det nuvarande investeringsstödet för studentlägenhe- ter men göra det lika som för vanliga hyreslägenheter. Men, fru talman, inte bara studenter behöver nå- gonstans att bo. Boverket har redovisat att det råder bostadsbrist i drygt en tredjedel av landets alla kom- muner, och alla åldrar är drabbade. Vi efterlyser nya, djärva grepp i bostadspolitiken. Vi kräver lägre skatt på såväl byggande som boende. Vi önskar en funge- rande konkurrens och ett flexibelt bruksvärdessystem som gör nyproduktion möjlig. Vidare behövs lång- siktiga lagar och regler. På så sätt får vi en stabilare och mer levande byggmarknad. Slutligen har jag några reflexioner med anledning av en debatt som var här den 21 mars. Jag ser att statsrådet Lövdén då uppmanade Rigmor Stenmark att hon skulle motionera om en bostadspolitik över hela landet. Jag tror att Rigmor har gjort det, men jag är inte riktigt säker på att statsrådet har förstått inne- börden i dessa motioner. Jag tror säkert att Rigmor kommer att återkomma i dessa viktiga ärenden. Bo- städer tillhör det som hjälper oss till livskvalitet. Därför är det viktigt med ett offensivt nytänkande och en god framförhållning.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2003-06-04
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 1, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. En ny investeringsstimulans

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag enligt bilaga 2 till lag om kreditering på skattekonto av belopp som beviljats för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder samt godkänner den föreslagna utformningen av en tillfällig stimulans vid byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.
    Riksdagen antar regeringens förslag enligt bilaga 2 till lag om kreditering på skattekonto av belopp som beviljats för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder samt godkänner den föreslagna utformningen av en tillfällig stimulans vid byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:98 punkterna 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:Bo9, 2002/03:Bo10 yrkande 1, 2002/03:Bo11 yrkande 1, 2002/03:Bo12 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:Bo13 yrkande 1.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1230021
    m04708
    fp04008
    kd02409
    v25005
    c01903
    mp14003
    Totalt162130057
    Ledamöternas röster
  2. Ändrade momsregler för byggande

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo10 yrkande 2, 2002/03:Bo12 yrkandena 3 och 4 och 2002/03:Bo13 yrkande 2.
    • Reservation 2 (m)
    • Reservation 3 (fp)
    • Reservation 4 (kd)
    • Reservation 5 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1230021
    m00478
    fp00408
    kd02409
    v25005
    c01183
    mp13103
    Totalt1612610557
    Ledamöternas röster
  3. Andra skatteåtgärder för bostäder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo10 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Bo11 yrkandena 2 och 4 och 2002/03:Bo12 yrkande 5.
    • Reservation 6 (m)
    • Reservation 7 (fp)
    • Reservation 8 (kd)
    • Reservation 9 (c)
  4. Övriga byggstimulerande åtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo10 yrkande 5, 2002/03:Bo11 yrkande 3 och 2002/03:Bo12 yrkande 6.
    • Reservation 10 (m)
    • Reservation 11 (kd)
    • Reservation 12 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1230021
    m00478
    fp40008
    kd00249
    v25005
    c01903
    mp14003
    Totalt202197157
    Ledamöternas röster