Arbetsmiljö

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2013/14:AU5

Var är ärendet nu?

1 Förslag 2 Beredning 3 Debatt 4 Beslut

Ärendet är avslutat

Beslutat: 26 mars 2014

Beslut

Riksdagen gav regeringen fem uppdrag om arbetsmiljö (AU5)

Riksdagen gjorde fem tillkännagivanden till regeringen om arbetsmiljö:

Regeringen bör ta initiativ till att i dialog med arbetsmarknadens parter utforma en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet.
Regeringen bör satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn för att minimera arbetsrelaterade dödsfall.
Regeringen bör ta initiativ till att alla tillbud och olyckor som sker på arbetsmarknaden ska rapporteras till Arbetsmiljöverket och att myndigheten ska vara skyldig att registrera dessa. Ett aktuellt och växande problem är det stora mörkertal som antas finnas när det gäller arbetsskador som drabbar utländsk arbetskraft som tillfälligtvis arbetar i Sverige och som inte anmäls eller registreras.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska.
Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas. Riksdagen anser att regeringens forskningspolitik inte säkerställer att det bedrivs tillräcklig forskning om arbetslivet.

Ställningstagandena gjordes med anledning av motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Riksdagen sa nej till övriga motioner om arbetsmiljö från allmänna motionstiden 2013.

Utskottets förslag till beslut: Tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till att i dialog med arbetsmarknadens parter utforma en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Bifall till motion 2013/14:A202 yrkande 8. Tillkännagivande om att regeringen måste satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn i syfte att minimera arbetsrelaterade dödsfall. Bifall till motion 2013/14:A202 yrkande 9. Tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till att alla tillbud och olyckor som sker på svensk arbetsmarknad ska rapporteras till Arbetsmiljöverket och att myndigheten ska vara skyldig att registrera dessa. Bifall till motion 2013/14:A202 yrkande 10. Tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska. Bifall till motion 2013/14:A409 yrkande 34. Tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas. Bifall till motionerna 2013/14:Ub570 yrkande 31, 2013/14:A202 yrkande 21, 2013/14:A307 och 2013/14:A409 yrkande 30. Avslag på övriga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2013/14:AU5 (pdf, 343 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

64 motioner

Motioner från ledamöterna

Arbetstid och arbetsmiljö Motion 2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V)
Arbetsmiljön för vägarbetare Motion 2013/14:A204 av Jasenko Omanovic och Ingemar Nilsson (S)
Ensamarbete och psykosocial arbetsmiljö Motion 2013/14:A219 av Ingemar Nilsson och Susanne Eberstein (S)
Ett hållbart arbetsliv Motion 2013/14:A225 av Phia Andersson (S)
Trygg och säker arbetsmiljö Motion 2013/14:A226 av Christer Engelhardt (S)
Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar Motion 2013/14:A227 av Börje Vestlund (S)
Skyddsombud Motion 2013/14:A236 av Hillevi Larsson (S)
Kvinnors stressiga arbetsplatser Motion 2013/14:A239 av Monica Green (S)
Företagshälsovård Motion 2013/14:A241 av Kurt Kvarnström och Roza Güclü Hedin (S)
Regional skyddsombudsverksamhet Motion 2013/14:A244 av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (S)
Handlingsplan mot vuxenmobbning Motion 2013/14:A250 av Christer Winbäck (FP)
Luftföroreningar på flygplatser - ett arbetsmiljöproblem Motion 2013/14:A284 av Suzanne Svensson och Kristina Nilsson (S)
Arbetsmiljöarbetet Motion 2013/14:A285 av Hillevi Larsson (S)
Utred sambandet med de ökade arbetsskadorna bland yngre Motion 2013/14:A287 av Hannah Bergstedt (S)
Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Motion 2013/14:A288 av Ylva Johansson m.fl. (S)
Samlad arbetsmiljöforskning Motion 2013/14:A307 av Adnan Dibrani m.fl. (S)
En fungerande företagshälsovård Motion 2013/14:A320 av Jasenko Omanovic m.fl. (S)
Arbetstider och kvinnors hälsa Motion 2013/14:A339 av Lena Sommestad m.fl. (S)
Obligatorisk företagshälsovård för alla Motion 2013/14:A346 av Börje Vestlund (S)
Stoppa kränkande särbehandling i arbetslivet Motion 2013/14:A377 av Finn Bengtsson och Marta Obminska (M)
Kriminalisera vuxenmobbning Motion 2013/14:A379 av Abir Al-Sahlani (C)
Säkrare jobb för unga Motion 2013/14:A381 av Monica Green (S)
Stärkt företagshälsovård för bättre arbetsmiljö Motion 2013/14:A386 av Finn Bengtsson m.fl. (M)
Om god arbetsmiljö och ökad jämställdhet Motion 2013/14:A389 av Caroline Helmersson Olsson m.fl. (S)
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Motion 2013/14:A409 av Ylva Johansson m.fl. (S)
Serviceföretagande i glesbygd Motion 2013/14:N229 av Jan R Andersson (M)
Ohälsa i arbetslivet Motion 2013/14:Sf213 av Kristina Nilsson och Eva Sonidsson (S)
Rehabilitering Motion 2013/14:Sf219 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V)
Ett hållbart arbetsliv Motion 2013/14:Sf264 av Åsa Romson m.fl. (MP)
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Motion 2013/14:Sf379 av Tomas Eneroth m.fl. (S)
Personalförsörjning och nytänkande i vården Motion 2013/14:So348 av Agneta Luttropp m.fl. (MP)
Politik för forskning Motion 2013/14:Ub570 av Ibrahim Baylan m.fl. (S)
Arbetstid och arbetsmiljö Motion 2013/14:A202
Samlad arbetsmiljöforskning Motion 2013/14:A307
Ohälsa i arbetslivet Motion 2013/14:Sf213
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Motion 2013/14:A409
Arbetsmiljön för vägarbetare Motion 2013/14:A204
En fungerande företagshälsovård Motion 2013/14:A320
Trygg och säker arbetsmiljö Motion 2013/14:A226
Rehabilitering Motion 2013/14:Sf219
Utred sambandet med de ökade arbetsskadorna bland yngre Motion 2013/14:A287
Stärkt företagshälsovård för bättre arbetsmiljö Motion 2013/14:A386
Skyddsombud Motion 2013/14:A236
Obligatorisk företagshälsovård för alla Motion 2013/14:A346
Politik för forskning Motion 2013/14:Ub570
Kriminalisera vuxenmobbning Motion 2013/14:A379
Kvinnors stressiga arbetsplatser Motion 2013/14:A239
Arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar Motion 2013/14:A227
Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Motion 2013/14:A288
Serviceföretagande i glesbygd Motion 2013/14:N229
Handlingsplan mot vuxenmobbning Motion 2013/14:A250
Arbetsmiljöarbetet Motion 2013/14:A285
Om god arbetsmiljö och ökad jämställdhet Motion 2013/14:A389
Ett hållbart arbetsliv Motion 2013/14:A225
Stoppa kränkande särbehandling i arbetslivet Motion 2013/14:A377
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Motion 2013/14:Sf379
Personalförsörjning och nytänkande i vården Motion 2013/14:So348
Ett hållbart arbetsliv Motion 2013/14:Sf264
Luftföroreningar på flygplatser - ett arbetsmiljöproblem Motion 2013/14:A284
Säkrare jobb för unga Motion 2013/14:A381
Arbetstider och kvinnors hälsa Motion 2013/14:A339
Företagshälsovård Motion 2013/14:A241
Regional skyddsombudsverksamhet Motion 2013/14:A244
Ensamarbete och psykosocial arbetsmiljö Motion 2013/14:A219

Beredning

Beredning i utskottet: 2014-02-20
Justering: 2014-03-13
Betänkande publicerat: 2014-03-13
Trycklov: 2014-03-13

Reservationer 18
Betänkande 2013/14:AU5

Arbetsmarknadsutskottet föreslår fem uppdrag till regeringen om arbetsmiljö (AU5)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen gör fem tillkännagivanden till regeringen om arbetsmiljö:

Regeringen bör ta initiativ till att i dialog med arbetsmarknadens parter utforma en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet.
Regeringen bör satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn för att minimera arbetsrelaterade dödsfall.
Regeringen bör ta initiativ till att alla tillbud och olyckor som sker på arbetsmarknaden ska rapporteras till Arbetsmiljöverket och att myndigheten ska vara skyldig att registrera dessa. Ett aktuellt och växande problem är det stora mörkertal som antas finnas när det gäller arbetsskador som drabbar utländsk arbetskraft som tillfälligtvis arbetar i Sverige och som inte anmäls eller registreras.
Regeringen bör återkomma med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska.
Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas. Utskottet anser att regeringens forskningspolitik inte säkerställer att det bedrivs tillräcklig forskning om arbetslivet.

Ställningstagandena gjordes med anledning av motioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till övriga motioner om arbetsmiljö från allmänna motionstiden 2013.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Bordläggning: 2014-03-19
Debatt i kammaren: 2014-03-20

Webb-tv Debatt om förslag: Arbetsmiljö

20 mars 2014
Debatt om förslag 2013/14:AU5

Dokument från debatten

2014-03-20

Protokoll för debatten

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 99 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Då har vi alltså mandatperiodens sista utskottsdebatt om arbetsmiljöfrågor före valet. Man kan, om man så vill, försöka sig på en liten utvärdering av vad åtta års moderatledd arbetsmiljöpolitik har lett till. Man kan konstatera att Arbetslivsinstitutet, en av världens främsta, skingrades för vinden och lades ned. Arbetsmiljöverket åkte på kraftiga nedskärningar och hamnade under press. Det betyder att Arbetsmiljöverket måste minska antalet inspektörer, minska organisationen och därmed få mindre muskler att hantera de viktiga arbetsmiljöfrågorna. Det har lett till att man får lägga ned distriktskontor, herr talman, och man får gå från att tidigare ha haft specialister inom olika områden till att ha generalister. En sak som inträffade och som lyfte arbetsmiljöfrågorna, herr talman, var när statsminister Reinfeldt gick ut och önskade att fler kunde jobba till 75 år. Det gav en skjuts framåt i arbetsmiljöfrågorna. Då uppstod en diskussion om hur vi ska göra för att fler ska kunna jobba till dagens pensionsålder enligt avtalet, 65 år. Vi har sett och märker att det finns ett tryck från en konservativ EU-kommission. Där finns det en högnivågrupp, ledd av Stoiber, som har lagt fram 60 olika förslag i ett program som kallas för Refit som berör arbetsmiljöområdet. Man ska ha olika skyddsnivå på arbetsmiljöfrågorna beroende på företags storlek. Om det är 250 anställda eller färre klassas det som ett mindre företag. Då ska man tillämpa en typ av arbetsmiljölagstiftning. Är det större företag är det högre skyddsnivå. Ungefär 98-99 procent av de svenska företagen blir berörda. Det är märkligt att moderata politiker i EU-parlamentet säger en sak men har en annan ton här hemma. Det finns också förslag om gold-plating, det vill säga att om en medlemsstat i unionen väljer att ha regler för arbetsmiljö och arbetarskydd på högre skyddsnivå måste det motiveras inför kommissionen. Det tycker vi är en bakvänd ordning. Vi har sett att sjukskrivningstalen har vänt och går åt fel håll och har gjort det under några år. Det handlar om psykosociala arbetsmiljöproblem som tornar upp. Det är mest kvinnor som drabbas. Arbetsmiljöverket gjorde en undersökning om det systematiska arbetsmiljöarbetet, SAM, och kunde tyvärr konstatera att det fungerar otillfredsställande. Man skriver i rapporten att SAM, det systematiska arbetsmiljöarbetet, i mycket är en sidovagn, det vill säga att det har blivit en sak bredvid när det i själva verket är grunden för väldigt mycket av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna. Man säger att det är bristande motivation hos arbetsgivarna, och de följer inte upp resultatet, tyvärr. Vi kan konstatera att det saknas skyddsombud på alltför många arbetsplatser runt om i landet. Vi vet samtidigt att för varje år som går förändras arbetsmarknaden. Ett växande problem är det Arbetsmiljöverket kallar för en grå sektor som uppträder på allt fler ställen runt om i landet. Det är nya företag, det kan vara svenska företag eller utstationerade, som man egentligen har ganska dålig kontroll på, många av dem utanför det regelsystem som ska tillämpas på arbetsmiljöområdet. Vi vet att det är många som dumpar både anställdas villkor och priserna, och så konkurrerar man ut de seriösa företagare som har kollektivavtal och som följer arbetsmiljöreglerna. Herr talman! Det finns väldigt många frågor som vi måste tackla och möta inom arbetslivet. Det som är gemensamt för oss alla här i riksdagen är att vi säger, åtminstone säger vi det i talarstolen, att alla ska ha en god arbetsmiljö. Jag vet att vi säger det allihop, men jag är starkt övertygad om att vi skiljer oss i synen. Vi socialdemokrater har en högre ambitionsnivå än vad Moderaterna har. Vi har en mycket starkare vilja att försöka se till att vi får mer ordning och reda ute på arbetsmarknaden. Vi ser arbetslivets behov. När vi beskriver en verklighet kallar ni oss för svartmålare. När vi tar upp en diskussion om att det krävs nya verktyg så att vi kan nå längre ut, till kapillärerna, till alla företag i landet tycker ni att vi är tråkiga som beskriver situationen ur bara en sida. Men det finns en vilja och en drivkraft hos oss socialdemokrater att verkligen se till att vi kan få en bättre arbetsmiljö överallt i detta land. Det viktigaste vi kan koppla in i arbetsmiljötänket är ordning och reda, och då menar vi att vi måste få en bättre kollektivavtalstäckning i alla branscher där det finns starka parter som tar ansvar och respekterar avtalet. Där vi ser att det finns kollektivavtal och starka fack med hög organisationsgrad och där det finns aktiva skyddsombud som samverkar med företagsledningarna prioriterar man arbetsmiljöfrågorna. Alla skyddsombud och chefer måste få tillgång till arbetsmiljöutbildning av hög kvalitet. Det är en självklarhet för oss. Men där brister det också. Vi vill ändra lex Laval så att vi kan ha svenska kollektivavtal över hela landet. Då följer arbetsmiljöarbetet med, och kontrollen och möjligheterna för att nå fler företag ökar. Det är därför vi i betänkandet kräver att alla tillbud och olyckor ska rapporteras till Arbetsmiljöverket, oavsett vad det är för företag. Så kan vi få till en bättre ordning. Kan vi i detta svep få konkurrensneutrala villkor inom åkerinäringen har vi vunnit mycket på arbetsmiljösidan. Vi vet att över hälften av alla långa transporter i Sverige i dag utförs av utländska chaufförer, som vi vet har urusla villkor och arbetsmiljöer. Allting hänger ihop. När vi pratar om bättre arbetsmiljö måste vi koppla in anställningsformerna. Det skriver Arbetsmiljöverket självt. Allt fler har osäkra eller korta anställningar. Det är ett stort arbetsmiljöproblem. Därför måste vi naturligtvis ta itu med detta. Jag vänder mig till er i regeringspartierna. Ni kan väl börja lyssna lite mer på oss. Vi måste stoppa möjligheterna för arbetsgivarna att stapla visstidsanställningar på varandra. Kritik kommer från EU-kommissionen och från de fackliga organisationerna, men ni struntar blankt i det. En annan fråga som kan vara ny för denna kammare är att vi vill införa ett beställaransvar för att säkerställa att man kan kräva god arbetsmiljö hos entreprenörföretagen. Det kan inte få vara så att man gör en jättebillig upphandling av en verksamhet som leder till usla villkor och dålig arbetsmiljö för dem som ska utföra arbetet och sedan bara låta vara det så. Jag glömmer inte det kristdemokratiska landstingsråd som trädde fram här i Stockholm. Taxichaufförerna demonstrerade utanför därför att de hade förlorat upphandlingen. De hade bra villkor och en reglerad arbetsmiljö. Upphandlingen gick till oseriösa, varpå den berörde kristdemokraten svarade att han enbart ser till brukarna. Om det är dåliga villkor är det en affär mellan dem som kör bilarna och ägaren. Det visar bara på den dåliga respekt man har för kollektivavtalen hos regeringen. Vi behöver öka anslagen till Arbetsmiljöverket. Det har vi sagt i många år här efter de stora neddragningar som gjorts. Vi behöver fler som kan inspektera. Vi behöver prioritera de nya arbetsmiljöproblem som dyker upp i det som kallas det moderna arbetslivet. Med det menar vi i första hand de psykosociala frågorna. Vi behöver satsa på och samla forskningen, som är en grund i det hela - mer kunskap, bättre kunskaper, förslag till nya lösningar. Vi behöver satsa på forskningen om arbetsliv och arbetsmiljö och samla den så småningom i ett nationellt centrum. Herr talman! Jag tycker att det är bra att Moderaterna har släppt sitt styvnackade motstånd mot vårt förslag om en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Det innebär att det blir ett tillkännagivande till regeringen om att ta ett initiativ till det som är så logiskt, att tillsammans med parterna påbörja ett arbete och utforma en nollvision. Det är en enkel fråga, och den förstår alla. Jag känner mig nöjd med det ställningstagande som Moderaterna och ni övriga har gjort. Det är också bra att Moderaterna går med oss i fråga om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska. Forskarna säger - och det vet ju ni som har varit på en del av dessa konferenser - att det är mellan 100 och upp till 300 människor som begår självmord på grund av att de blir trakasserade på jobbet. Det kan beskrivas i volym som att 5 procent av dem som finns på arbetsmarknaden dagligen känner sig kränkta i arbetslivet. Det är ungefär 250 000 människor, så det är ett jättestort problem. Det är bra att vi är överens om att tillsammans försöka hitta en lösning på det problemet. Men som jag sade tidigare förstår jag inte riktigt varför ni inte vill vara med på att samla forskningen. Det är en bra idé, en socialdemokratisk idé som vi delar med många andra partier efter det att ni slog sönder Arbetslivsinstitutet. Det var ett beklagligt beslut som ni då fattade. Arbetsmarknadens parter ligger på. Svenskt Näringsliv skriver tillsammans med LO, TCO och Saco om detta, men det gör inte Moderaterna. Jag utgår ifrån att det är Moderaterna som styr regeringen, och jag utgår också ifrån att ni övriga finner er i det. Frågan är hur man bäst kan hitta svaret på de riktigt svåra och långsiktiga frågorna, om man inte ger forskningen större möjligheter. Det kan inte vara så att ni är helt nöjda med dagens läge. Att Arbetsmiljöverket har fått en liten slant för att genomföra en kunskapsinsamling, det räcker väl inte för att minska utslagningen i arbetslivet. Det löser väl inte problemet för alla dessa kvinnor som är tvungna att lämna arbetslivet i förtid på grund av belastningsskador och som har ett liv framför sig som fattigpensionärer. I dag saknar en tredjedel av alla anställda företagshälsovård. Detta är allvarligt. Det har fått och får sina konsekvenser i arbetsrelaterade sjukdomar, ja, kort sagt i sämre arbetsmiljö för många arbetstagare. Många arbetsgivare väljer det billigaste alternativet och tecknar så kallade nollavtal med företagshälsovården. Det borgar inte för kvalitet och framför allt inte för ett förebyggande arbete. Därför kräver vi att regeringen tar initiativ till att, i samverkan med arbetsmarknadens parter, skapa en effektiv, kvalitetssäkrad företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare. Herr talman! Slutligen är jag helt övertygad - och det är många med mig som är det - om att vi, för att få en framåtsyftande arbetsmiljöpolitik och strategi med en utvecklad infrastruktur, måste ha ett starkare arbetsmiljöverk. Vi måste samla forskningen. Vi måste se till att det finns goda kunskaper om arbetsmiljön i företagen. Vi måste stärka de regionala skyddsombuden. Vi måste se till att få ordning och reda på arbetsmarknaden. Då kan vi börja ta långa steg mot en bättre arbetsmiljö för alla. Herr talman! Men då måste vi se till att vinna höstens val och byta ut den trötta och oengagerade regeringen. Jag står bakom alla våra socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1. (Applåder)

Katarina Brännström (M)

Anf. 100 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande AU5 utom vid punkterna 7, 8 och 18. Sedan yrkar jag bifall till reservation nr 8. Socialdemokraterna har sedan maktskiftet 2006 försökt att göra arbetsmiljöfrågorna till en stor konfliktfråga med Alliansen, och de har varit ivrigt påhejade av LO med Byggnads i spetsen. Debattens vågor brukar gå höga här i kammaren, inte bara när vi debatterar utskottets betänkanden utan även vid de många interpellationsdebatter som vi har haft på arbetsmiljöområdet. På olika sätt försöker man att hävda att det är socialdemokrater eller de rödgröna som alltid vet vad som är bäst och som är de enda som bryr sig. Man hävdar att Alliansen, med Moderaterna i spetsen, antingen är illvilliga och onda eller inte bryr sig alls. Det fick vi höra alldeles nyss från Raimo Pärssinen. Men inget kan vara mer fel. Låt mig därför få förtydliga: Arbetsmiljön är en viktig del i den arbetslinje som Moderaterna och Alliansen värnar så mycket. Med en god arbetsmiljö är det fler som vill arbeta, som kan arbeta och som fortsätter att arbeta. Med en god arbetsmiljö är det allt färre som slås ut från arbetsmarknaden. En av våra viktigaste uppgifter är att se till att många fler kan arbeta och fortsätta med det. Men det är också självklart att alla ska känna sig trygga och trivas på jobbet. Det tror jag att alla partier vill, men vi väljer olika vägar. Vi vill i högre grad förebygga olyckor och tillbud, informera och sprida kunskap än att komma efteråt och inspektera och kritisera. Det är glädjande att det arbetas allt fler timmar och att allt fler människor jobbar i Sverige. Ohälsotalen har sjunkit dramatiskt under de senaste åren, och arbetsrelaterade sjukdomar är inte längre lika hotande som förr. Ännu mer glädjande är det att det är allt färre som dör på jobbet. Förra året var ännu ett rekordår med endast 33 dödsolyckor, och året innan var det 45, vilket vi då räknade som en låg siffra. Det här är mycket bra siffror även i en internationell jämförelse. I stort sett pekar alla kurvor åt rätt håll när det gäller arbetsmiljö. Sverige har troligen världens bästa arbetsmiljö och världens bästa arbetsmiljöarbete. Det är jag både glad och stolt över. Trots detta har kampanjer förts och märkliga mediala utspel har gjorts på arbetsmiljöområdet, ibland med helt felaktiga siffror. Man svartmålar, inte bara arbetsmiljön, utan även arbetsgivare, regeringen och till och med Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljö har verkligen blivit ett av politikens slagträn. Och ändå vet vi - och ni - att arbetsmiljön var mycket sämre förr, att många fler skadades, att många fler blev sjuka på grund av jobbet och det allra värsta: att många fler dog på jobbet. Därför borde vi alla vara glada och stolta över den positiva utveckling som faktiskt sker och att det har blivit så mycket bättre, även om allting naturligtvis kan bli ännu bättre. I AU5 behandlar vi 50 motionsyrkanden. På några punkter har den rödgröna oppositionen med stöd av Sverigedemokraterna förenats, och i flera fall tillstyrker man Vänsterpartiets motionsyrkanden. Alliansen har valt att avge tre reservationer mot detta. Herr talman! Arbetsgivaren är skyldig att vidta alla åtgärder som krävs för att undvika att arbetstagarna utsätts för ohälsa och olycksfall. Det gäller även den psykosociala arbetsmiljön, till exempel trakasserier i arbetslivet som sägs kosta samhället miljardbelopp - för att inte tala om det mänskliga lidandet för dem som drabbas. Jag tror inte att någon kan förstå hur svårt det kan vara. Här är det viktigt att arbetsmarknadens parter är med i arbetet med att lyfta fram den psykosociala arbetsmiljön i en kommande handlingsplan. Vi moderater och hela Alliansen ser positivt på att arbetsmiljöområdet är föremål för nytänkande. Det är också positivt att man inte bara ser risker och räknar pinnar i inspektioner utan även ser möjligheter. Vi är positiva till att Arbetsmiljöverket numera ännu mer aktivt driver på för att utveckla det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet. Självklart är varje dödsfall och varje olycksfall ett för mycket. Ingen ska behöva dö eller skadas på jobbet. Men vägen till att ingen drabbas är lång och svår, och kanske når vi aldrig det målet. Vi ska ändå komma ihåg att det är nära fem miljoner människor som varje dag arbetar i olika miljöer, och det är svårt att se att inte en enda skulle skadas eller drabbas av något. Men vi tror att regeringen i dialog med parterna ändå kan utforma en vision för att förhindra att dödsolyckor sker i arbetslivet. Majoriteten i utskottet gör en märklig markering när de i ett tillkännagivande vill att samtliga arbetsskador och olycksfall som sker på svenska arbetsplatser ska rapporteras och även registreras. Det innebär allt som händer, även hos och med utländska företag och utländsk arbetskraft som arbetar tillfälligt i Sverige. I dag finns det regler i en förordning om arbetsskadeförsäkringen som säger att alla arbetsgivare är skyldiga att anmäla till Arbetsmiljöverket, och verket är skyldigt att registrera dödsolyckor, allvarliga olyckor och tillbud. Nu vill den samlade oppositionen ändra det så att vartenda litet tillbud, oavsett vad, och varenda arbetsskada - det ska dessutom betalas av andra länders socialförsäkringssystem - ska anmälas och registreras i Sverige. Det kan ju låta väldigt bra. Men tyvärr är detta förenat med mycken byråkrati, både för företagarna och för Arbetsmiljöverket. Socialdemokraterna och Miljöpartiet säger sig värna det svenska näringslivet. Men för det mesta blir det bara tomma ord. I politiken vill man i verkligheten inte bara höja skatter, utan man vill dessutom på olika områden krångla till det på punkt efter punkt och lägga på dessa arbetsskapande företag alltmer krav och regler. Att anmäla allt kommer heller inte att ge en rättvis bild av svensk arbetsmarknad och svenskt näringsliv. Mindre tillbud som inte leder till någonting, inte skadar eller orsakar sjukfrånvaro blir pinnar i statistiken men kommer troligtvis inte alls att leda till en bättre arbetsmiljö. När utländska företag tvingas anmäla på två ställen, i Sverige och i sitt hemland, blir det krångligare. Man bygger därmed hinder för utländska företag att verka i Sverige. Det är mycket tveksamt om det är förenligt med EU-rätten eller den fria rörligheten inom EU att kräva anmälan av en arbetsskada till en svensk myndighet som inte ska stå för ersättningen, utan det gör hemlandet. Jag är förvånad över att Miljöpartiet vill stödja en vänstermotion i detta ärende och därmed hjälpa till att bygga hinder för utländsk arbetskraft att verka i Sverige. Arbetsmiljöverket skulle också få en helt orimlig arbetsbörda som fokuserar på fel saker förenat med höga kostnader. Man kan vara tveksam om hur god kvaliteten kommer att bli. Vad ska stryka på foten i Arbetsmiljöverkets nuvarande verksamhet då så mycket kraft, tid och pengar ska läggas på den här typen av registrering och kontroll? Vi menar att kraften och medlen inom Arbetsmiljöverket i mycket större utsträckning ska läggas på att förebygga och förhindra olyckor och dålig arbetsmiljö. Att informera och sprida kunskap så att riskerna minimeras och den dåliga arbetsmiljön arbetas bort är vår syn på ett gott arbetsmiljöarbete. Dessutom anser vi att Arbetsmiljöverket bedriver ett mycket ambitiöst och framgångsrikt arbete för att minska arbetsrelaterade dödsfall och andra arbetsskador. För detta har vi stöd i statistiken. När det gäller arbetsrelaterade dödsfall delar vi utskottsmajoritetens bedömning att det naturligtvis är viktigt att vi arbetar för en minskning. Vi måste ändå påpeka att det är mycket svårt att dra gränser och på ett korrekt sätt mäta vad som orsakar exempelvis cancer eller hjärt-kärlsjukdomar. I många fall är det genetiskt betingat eller livsstilsrelaterat och har lite med arbetslivet att göra. Vi kan också konstatera att dödsfall orsakade av sådana sjukdomar minskat kraftigt de senaste 10-15 åren. När det gäller antalet anmälda arbetssjukdomar kan vi också konstatera att en kraftig minskning har skett under 2000-talet. Detta måste tolkas så att arbetsmiljön har blivit bättre och att riskerna har minskat. Arbetsmiljöverket har gjort flera insatser och åtgärder riktade mot just dessa områden. Det tycker vi är bra. En viktig markör för förbättrade arbetsförhållanden är att den faktiska pensionsåldern ökar sakta men säkert i Sverige och att vi nu är bland dem som har högst ålder, närmare 64 år. Vi kan också glädjas åt att allt fler arbetar allt längre. Många byter bransch och många startar företag när de kommit i pensionsåldern, mycket tack vare gynnsammare inkomstskatt i form av ett dubbelt jobbskatteavdrag när man har passerat 65 år. Det är märkligt att Socialdemokraterna under sin tid vid regeringsmakten inte vidtog fler och bättre åtgärder för att minska de höga dödstal som då fanns och som faktiskt bedömdes vara arbetsrelaterade. Det är för oss extra tillfredsställande att vi kan se en mycket positiv utvecklingskurva på just området arbetsrelaterade sjukdomar och dödsfall. Och vi kan konstatera att allt var sämre förr. Herr talman! Det ska vara lätt att göra rätt, och regelverket ska vara tydligt och enkelt. Därför är det bra att regeringen gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att rensa bland alla föreskrifter. Det har också gjorts regelförenklingar för företagare och arbetsgivare, men dessa får aldrig gå ut över säkerhet och trivsel på arbetsplatsen. Det viktiga arbetsmiljöarbetet ska fortsätta. (Applåder)

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 101 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Nu står Moderaterna här och säger att man är väldigt nöjd. Det var ingenting som var bättre förr. Då har jag en fråga till Katarina Brännström. Hon klagar nu på att oppositionen vill lägga en större arbetsbörda på Arbetsmiljöverket. Hon säger att det skulle bli en orimlig arbetsbörda om man tvingade alla att anmäla arbetsskador och så vidare. Hon är så glad över att man fortsätter på samma linje, med att minska resurserna för Arbetsmiljöverket. Samtidigt, ologiskt nog, beskriver hon nya arbetsuppgifter för Arbetsmiljöverket som de ska klara av. Det blir en ekvation som inte går ihop. Nu ligger regeringens prognos för Arbetsmiljöverket på att man ska ned till 200 inspektörer till 2017. Vi ser att man tappar specialister. Det vet flera som sitter i insynsrådet. Vi ser att man inte heller hinner med det viktiga arbetet ute i Europa och att man har svårt att ta fram nya föreskrifter. De håller ju på att jobba fram en massa saker, och så lägger regeringen på nya saker. Samtidigt fortsätter man att kväva dem. Hur går det ihop? Detta med att räkna pinnar: Ska vi då jämföra med en arbetslös som är arbetssökande och som minsann ska ha ihop sina pinnar därför att regeringen och Katarina Brännström tycker att de inte anstränger sig tillräckligt? Det räknas i pinnar. Men när vi vill ha lite ordning och reda när det gäller arbetsmiljöfrågorna, olycksfall och så vidare går det minsann inte att räkna pinnar, för då blir det en orimlig arbetsbörda. Men själv är hon beredd att lägga på mer på Arbetsmiljöverket samtidigt som hon tar detta stryptag och minskar luftintaget, som det heter.

Katarina Brännström (M)

Anf. 102 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det är målande bilder: Vi tar stryptag på Arbetsmiljöverket. Det gör vi inte alls. Vi uppskattar Arbetsmiljöverket och tycker att de gör ett fantastiskt bra arbete. Då ska de fortsätta att göra det. Men arbetslivet förändras. Vi har mycket färre industriarbetare i dag än vi hade för bara tio år sedan. Det är mycket mer nya jobb som har kommit till med helt andra förutsättningar. Vi har en ökad stress, precis som Raimo Pärssinen själv nämnde i sitt anförande. Den psykosociala stressen är mycket större i dag. De sjukskrivningstal vi ser visar att det många gånger är där vi måste sätta in kraften. Då kanske man inte kan arbeta på riktigt samma sätt som man alltid har gjort. Jag vet att det är svårt med förändringar. Jag vet att många tycker att det är jobbigt att få göra på ett annat sätt. Men det är självklart att man måste effektivisera och sätta in resurserna där de behövs mest. Då tycker vi att det ska vara mer kunskap, bättre information och bättre verktyg för dem där ute. Man ska enkelt kunna klicka på Arbetsmiljöverkets hemsida och få veta vad som gäller när man själv kanske är osäker om arbetsmiljölagen. Vi ställer ganska höga krav på kunskaperna hos alla arbetsgivare, såväl den lilla arbetsgivaren som det stora företaget. Vi måste se till att Arbetsmiljöverket förhindrar att olyckor sker och inte kommer efter, granskar och säger: Här gjorde ni fel, och det var därför olyckan hände. Det är därför vi vill försöka förändra, och vi tror att om man använder resurserna på ett bättre sätt och använder de moderna verktyg som finns behövs det heller inte lika många inspektörer som det har funnits tidigare. Det är vår syn på hur ett modernt arbetsmiljöarbete ska fungera på ett verk.

Raimo Pärssinen (S)

Anf. 103 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Tillåt mig att betvivla kunskaperna hos Moderaterna i de här frågorna. Industriarbetarna blir färre, säger Katarina Brännström, men stressen och pressen ökar. Därför krävs det mindre resurser hos Arbetsmiljöverket. Om man ska gå in i ett ärende som handlar om kränkande särbehandling kan man fråga vilken inspektör som helst hur lång tid det tar. Det handlar om många samtal, om informationsinhämtning, om sekretess - det tar jättelång tid. Nu har vi fått en analys av Moderaterna. Det ska bli trevligt att höra om Folkpartiet ställer upp på den. Eftersom antalet industriarbetare minskar behöver vi färre inspektörer. Men stressen och pressen, det psykosociala, de svåra frågorna, de ökar kraftigt i antal, och det finns ett stort behov av att kunna få mer kunskap och mer hjälp med det. Då står Moderaterna här och säger att vi kan fortsätta skära ned på Arbetsmiljöverket. Vilken fantastisk analys! Jag skulle gärna höra med de övriga regeringspartierna om de ställer upp på den analysen. Vi vet ju att psykosociala frågor är svårare att hantera. Dem klarar man inte med en informationsbroschyr. Dem klarar man inte med ett besök och ett föreläggande, som man kanske kan göra ute i industrin. De är mycket svårare, Katarina Brännström. Om det är den analysen ni bygger på, då förstår jag. Eftersom den är helt felaktig är ni ute på helt fel spår. Ni ska ned till 200 inspektörer. Ni säger att allting har blivit mycket bättre. Ni tycker att Arbetsmiljöverket gör ett jättebra jobb. Det gör de, men var ligger er ambitionsnivå? Ni fortsätter att skära ned. Det blir färre som jobbar med de här frågorna. Ni vill ha färre krav och regler för företagen. Det ska räknas pinnar mindre och så vidare. Jag säger bara en sak: Byt regering!

Katarina Brännström (M)

Anf. 104 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Nu är det ju så, Raimo Pärssinen, att all statistik visar att arbetsmiljöarbetet sköts väldigt väl. Jag vet alltså inte vad den här svartmålningen vi får höra grundar sig på. När det gäller inspektörer är vi väldigt nöjda med att de har blivit så mycket effektivare. Jag har sparat ett uttalande som förre generaldirektören Mikael Sjöberg gjorde - han var väldigt nöjd med att man var 40 procent effektivare när det gällde att göra inspektioner. Det kan ju ha att göra med att man använder verktyg och datorer på ett annat sätt, att man inte alltid måste befinna sig i varje utrymme för att göra en bra inspektion. Jag tror att det är mer ordning och reda i dag än det har varit tidigare. När det gäller kränkande särbehandling säger jag bara: Äntligen! Det var inte någonting som någon enda inspektör ställde frågor om tidigare. Nu har vi varit tydliga med att det är den psykosociala arbetsmiljön som man bör titta närmare på. Vi har avsatt 20 miljoner till kvinnors arbetsmiljö för att fokusera på varför kvinnor är sjukskrivna mer än män. Där bör man sätta in resurserna, och där ska man naturligtvis förebygga så att det inte sker. Då måste man öka kunskaperna där ute. Vad är det som ligger bakom? Vilka faktorer är det? Mobbning och trakasserier har inte heller kommit upp i någon högre grad, utan man har varit ute och fysiskt kontrollerat maskiner som stått på plats. Så ser det inte riktigt ut i dag. Jag är glad att man tänker nytt och att man använder ny teknik. Man använder skanning när man granskar och får med mycket mer på kortare tid. Jag har själv varit med ute på flera inspektioner. Inspektörerna är själva nöjda med den utveckling som sker och säger: Det är självklart att även vi måste bli effektivare.

Mehmet Kaplan (MP)

Anf. 105 Mehmet Kaplan (MP)

Herr talman! Vi diskuterar och debatterar betänkande AU5 om arbetsmiljöfrågor. Det som brukar vara intressant i de här debatterna är att det brukar finnas en viss samsyn. Det tycker jag att jag kan se tecken på även i dag. Katarina Brännström tog upp ett antal frågor och tyckte att det var hemskt - hon får rätta mig om jag tolkade det fel - att några av Vänsterpartiets motioner har fått stöd av utskottet. Men det är ju faktiskt så att en av de saker vi har kommit överens om i utskottet är baserad på en vänsterpartimotion. Det har varken Katarina Brännströms parti Moderaterna eller de övriga tre allianspartierna haft någonting att invända mot. Jag talar om att en nollvision för dödsolyckor, det som Vänsterpartiet under många år har jobbat för, äntligen har fått gehör här i riksdagen. Det tycker jag är väldigt bra. Det är ett gott betyg på att riksdagen tar dessa frågor, som handlar om människors liv och öden, på allvar. Att försöka utmåla det som att det vore väldigt illa om ett enskilt partis motioner gick igenom i riksdagen tycker jag är beklämmande. Jag skulle vilja ta upp några andra frågor, herr talman. En handlar om kvinnor och män i arbetslivet och kopplingen till genusfrågan. Medan de flesta män har heltidsarbeten, sammanhållna arbetsdagar och fast anställning arbetar en tredjedel av de förvärvsarbetande kvinnorna i Sverige deltid. Det kan man tycka är ett mindre problem - för 30 år sedan. I dag ser arbetsmarknaden ut på ett helt annat sätt än den gjorde för 30 år sedan. Vi har andra strukturer i vårt samhälle. Vi har många ensamstående människor. Det är inte längre kärnfamiljen som är allenarådande och norm. Särskilt i storstäderna och kanske särskilt i Stockholm finns det många hushåll där det bara är en vuxen person. Att i det läget ha den här uppdelningen mellan män och kvinnor är anmärkningsvärt. Det är inte bara så att kvinnorna jobbar deltid i högre grad än männen, utan det är också så att de oftare än männen har visstidsanställningar och scheman med så kallade delade turer. Visstidsanställningar är ett viktigt instrument för att näringslivet ska kunna hantera situationer där man kanske inte behöver personal hela tiden eller 40 timmar i veckan. Samtidigt vet vi att det här inte får missbrukas. Vi har sett tecken på det, och vi kommer framöver att debattera och diskutera den frågan. Enligt fackförbundet TCO var det i början av 2000-talet 8 procent av kvinnorna som regelbundet arbetade övertid. I dag är siffran närmare 20 procent. Problemet med kvinnors arbetsrelaterade ohälsa har under senare år fått stor uppmärksamhet. Sedan 80-talet har kvinnor haft högre sjukfrånvaro än män, och skillnaderna fortsätter att öka. Fler kvinnor än män tvingas lämna sina jobb i förtid på grund av ohälsa, trots att kvinnor i genomsnitt arbetar färre timmar än män. Det är en väldigt märklig situation, men så ser verkligheten ut. Vi vet också att fler kvinnor än män uppger att de har en högre arbetsbelastning och att den har ökat med tiden. Belastningsskador är den främsta orsaken till sjukfrånvaron, men på andra plats kommer sociala och organisatoriska faktorer. En av dessa faktorer är arbetstidens längd och förläggning. Herr talman! Anledningen till att jag tar upp detta är att vi pratar om det som utskottet har kommit överens och som vi kommer att rösta om nästa vecka: att det ska vara en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Dödsolyckor i arbetslivet är främst ett manligt problem, om man kan kalla det för det. Det är oftare män som dör i arbetslivet. Det tenderar att göra att vi fokuserar mycket av arbetsmiljöarbetet på männen. Det är en binär fråga - man är antingen död eller inte död - och de arbetsplatsolyckor, runt 50 stycken per år, som leder till döden gäller oftast män. Det vi då ofta glömmer är att kvinnor också drabbas, inte av döden men av plågsamma förslitningsskador. Men det räknas inte, liksom. Herr talman! Sedan 1990-talet har frågan om kortare arbetsdagar skjutits i bakgrunden i debatten i takt med att arbetstagarnas ställning generellt har försvagats och andra problem har vuxit i betydelse, till exempel visstidsanställningar, skiftarbete, delade turer, ofrivillig deltid och ofrivillig övertid. Dock har vi sett att några fackförbund faktiskt har lyckats korta arbetstiden genom avtal, men för de flesta kvinnor har 40-timmarsveckan som normalarbetstid bestått. Kvinnors alternativ till betald arbetstidsförkortning har förblivit kortad arbetstid utan ersättning, det vill säga deltid. Frågan hur arbetstiden påverkar jämställdhet och hälsa har varit föremål för utredningar under senare tid. Bland annat finns en SOU från början av 2000-talet där man har tittat på just arbetstid och semesterregler. Hela tiden har man landat i att kvinnors villkor i relation till mäns har försämrats. Det är därför angeläget att sambandet mellan arbetstider och kvinnors hälsa åter utreds som en del av en kraftfull satsning på forskning om kvinnor och deras arbetsmiljö. I ljuset av detta blir jag bekymrad när Katarina Brännström slår sig för bröstet och hävdar att satsningen på arbetsmiljöfrågor har varit en viktig del av regeringens arbete. Vi vet ju att så inte har varit fallet, åtminstone inte när det gäller siffror. Katarina Brännström säger att det viktiga inte är hur man satsar utan att det satsas och att det faktiskt sker något på arbetsplatserna. Låt mig ta med er till en arbetsplats! Jag besökte Malmö i förra veckan. På ett bygge - det gällde Öresundsterminalen i Malmö - träffade jag både ägaren och dem som jobbade på bygget. Det framkom att det är viktigt att Arbetsmiljöverket jobbar på rätt sätt, alltså i samverkan med arbetsgivaren - inte för att sätta dit arbetsgivaren utan för att komma fram till en god arbetsmiljö för de anställda, som företagen faktiskt bryr sig om. I småföretagen är det oftast sina vänner som man jobbar tillsammans med. Man träffar arbetskamraterna oftare än sin familj, särskilt om man jobbar på ett bygge någon annanstans än på hemorten. Man sover tillsammans och har sin vardag tillsammans, och så åker man hem på helgerna. De människorna vill ha en nära relation med Arbetsmiljöverket. De vill inte ha Arbetsmiljöverket som någon som hela tiden hotar eller kommer dit på oanmälda besök för att sätta dit dem. De vill ha en bra arbetsmiljö och jobba på ett sätt som främjar miljön på arbetsplatsen. Ägaren sade att samverkan med Arbetsmiljöverket fungerar bra i vissa delar av landet. De är ute efter att det ska bli en bra arbetsmiljö på arbetsplatsen och är inte så inställda på att leta efter småfel - i stället bedriver de ett främjandearbete. I andra delar av landet är det snarare så att man gömmer sig i buskarna och spionerar för att hitta fel. Det gör inte att det blir ett positivt samarbete. Det har blivit svårare för Arbetsmiljöverket med mindre resurser och färre inspektörer att göra det goda och förebyggande främjandearbetet. Det är där regeringen har problem. Det är där vi ser att vi gång efter annan får en backlash. En god inställning till samverkan mellan myndigheten, som har kontrollfunktionen, och företagen, som vill ha en bra arbetsmiljö och en bra partner i myndigheten, men detta hinns inte med. Då har jag inte talat om de områden på svensk arbetsmarknad som i princip har blivit utan denna partner. Jag talar om den arbetsplats som de nya generationerna växer upp och fostras i, nämligen barnens skola. Lärarna vittnar om en arbetsmiljödegradering som inte är av denna värld. Det är inte så att osthyvelmetoden tar bort lite inspektörer från alla arbetsplatser. Snarare säger Raimo Pärssinens liknelse om struptaget - som Katarina Brännström ifrågasatte - bättre vad det handlar om. I skolan har Arbetsmiljöverket i princip lämnat walk-over. Man har inte resurserna, och man tycker att man kanske kan spara på skolan eftersom man inte kan spara på de områden där det sker så många dödsolyckor. På de områden där det sker dödsolyckor tycker man att man måste satsa, för det är de olyckorna som uppmärksammas mest. Men detta är inte osthyvelmetoden. Det är inte så att färre inspektörer har gett bättre kvalitet. Däremot håller jag med om att mindre pengar antagligen har gjort att varje inspektör har klarat lite mer än de normalt skulle ha gjort tidigare. Inga jämförelser i övrigt, men det skulle vara som att säga att det är bra med arbetsförmedlare som träffar 200-300 arbetssökande. Det handlar ju om människoliv och människoöden, och det är för allvarligt för att negligeras som ett bråk mellan olika partiidéer. Herr talman! När vi ser på de olika bitar som ska bygga upp arbetsmiljöfrågorna i Sverige måste vi också se på vad det är som vi har problem med. När det gäller dödsolyckorna finns det ett enigt utskott som vill att vi ska jobba för en nollvision. Om inte den här regeringen gör det hoppas vi att nästa regering kommer att jobba för det. Vi har fått en majoritet för att satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn för att minimera dessa dödsfall. Den moderata representanten i utskottet, Katarina Brännström, hade kritik mot att alla olyckor som sker på arbetsmarknaden ska rapporteras till Arbetsmiljöverket. Frågan från henne var hur man ska hinna med detta. Miljöpartiet anslår i sin budget pengar för att Arbetsmiljöverket ska kunna utöka sin verksamhet till att innefatta även den här frågan. När det blir ett problem att de stora mörkertal som antas finnas när det gäller arbetsskador som drabbar utländsk arbetskraft vill jag påminna om att det är vi som stiftar lagarna här i Sverige som är lika skyldiga som de arbetsgivare som utnyttjar systemets brister. Vi har ett ansvar för att människor som kommer från andra länder ska ha lika god arbetsmiljö som de som bor och verkar här. Allt annat vore slöseri med tankekraft och i viss mån också hyckleri. Vi vill att Sverige ska ha en öppen arbetsmarknad. Det ska vara möjligt för människor från andra länder att komma hit och arbeta. Om vi då inte står upp för deras rättigheter ger vi dem en signal om att de inte är lika mycket värda som de som bor och verkar i Sverige. Det är en väldigt dålig signal. Vi har också en överenskommelse om att mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska. Detta har varit uppe ett antal gånger tidigare, och jag har förvånats över att det inte har funnits majoritet i frågan. Vi vet att en ökande andel människor upplever att de trakasseras och mobbas på arbetsplatserna. Problemet har varit att man inte har trott på dem, utan de har ansetts vara konstiga. De har därför inte fått gehör för sina upplevelser av kränkande behandling och mobbning. Men nu är det äntligen dags för riksdagen att ta detta beslut. Herr talman! Det sista jag vill lyfta upp är arbetslivsforskningen. Något av det första regeringen Reinfeldt gjorde förra mandatperioden var att ta bort Arbetslivsinstitutet. Man tyckte att arbetsmiljöforskning skulle kunna utföras på de lärosäten där annan forskning genomfördes. Samtidigt vet vi att myndighetsformen kan lämpa sig väl på vissa områden när det gäller att få en samlad bild i en fråga. Därför gläder det mig att utskottet har en idé om på vilket sätt vi ska hantera arbetslivsforskningen. Jag yrkar bifall till reservation 1 och avslag på Alliansens reservationer. Jag står givetvis bakom alla Miljöpartiets reservationer men yrkar för tids vinnande inte på dem.

Ismail Kamil (FP)

Anf. 106 Ismail Kamil (FP)

Herr talman! Riskerna för arbetsrelaterade olycksfall och sjukdomar måste självklart tas på största allvar och minimeras. Ett enda olycksfall är ett fall för mycket. Arbetsmiljön måste vara både hälsofrämjande och utvecklande. Det handlar om att förebygga, förbättra och utveckla arbetsmiljön på arbetsplatserna. En god arbetsmiljö ger möjlighet till en attraktiv och konkurrenskraftig verksamhet. En bra arbetsmiljö är därför bra för verksamheten, för individen och även för arbetsgivaren. När risker kopplade till arbetsplatsen elimineras på en del områden dyker nya risker upp på andra områden. Arbetsmiljön måste därför förbättras kontinuerligt. Arbetsmiljöverket har ett pågående arbete med att ta fram och sprida kunskapssammanställningar. Ett bra företagsklimat behövs för att främja anställdas hälsa och stimulera produktionen. Därför har parterna på arbetsmarknaden en viktig roll i arbetsmiljöarbetet. Herr talman! Ledarskapet har stor betydelse för arbetsmiljön. Därför är det viktigt att både befintliga och blivande chefer har goda kunskaper om arbetsmiljöfrågor. Arbetsmiljökunskap behövs som grund för elever i utbildning och ska anpassas efter behov och situation redan tidigt i utbildningssystemet. Universitet och högskolor har möjlighet att anpassa utbildningarna utifrån arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan. Varje lärosäte kan i dag utforma olika utbildningar. Det behövs också generella och yrkesspecifika kunskaper inom arbetsmiljöområdet på yrkesförberedande linjer. Hundratals personer begår självmord till följd av mobbning och andra trakasserier på arbetsplatserna. Psykosociala frågor fortsätter att vara alltmer betydelsefulla på arbetsplatser. Arbetsbelastning, hot, våld och stress utgör i dag stora problem. Därför är det viktigt att förbättra säkerheten och förebygga arbetsmiljörisker. Arbetsgivaren måste självklart vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga skador och se till att den drabbade får rehabilitering. Det är också samhällets ansvar att ge den enskilde och arbetsgivaren stöd och råd för att förebygga mobbning och trakasserier på arbetsplatsen. Herr talman! Arbetsmiljön inbegriper ett stort antal viktiga områden. Det handlar om frågor som är av betydelse för samhället, individen och inte minst verksamheten. Strukturomvandlingen på arbetsmarknaden i form av underleverantörer, in- och uthyrning av arbetskraft samt ökad utländsk arbetskraft innebär stora utmaningar för det framtida arbetsmiljöarbetet. Vi ser också en utveckling där arbetsmiljöfrågorna blir alltmer komplexa. Etablering av mindre seriösa företag innebär större risk för anställda. Insatserna på arbetsmiljön ska därför bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt och hälsa samtidigt som det ska leda till bättre arbetsklimat och minskat utanförskap. Herr talman! För att kunna förbättra kvinnors arbetsmiljö och komma närmare de jämställdhetspolitiska målen måste bristerna och utvecklingsbehoven identifieras. Samverkan på lokal och nationell nivå och på EU-nivå har en viktig roll och måste prioriteras. Arbetsmiljöverket har sedan årsskiftet genomfört en stor omorganisering - den största på många år - med ny strategisk plan och ny styrmodell. Vi tror att det var nödvändigt. Det innebär också ändrade arbetssätt och nya prioriteringar inom en mängd olika områden. Jag tycker att vi måste se var denna omorganisering och omprioritering landar innan vi genomför ytterligare förändringar. Den 1 juli 2014 kommer tidigare ineffektiva sanktionsavgifter, som krävde insatser av polis och åklagare och som i 98 procent av fallen inte gav någon fällande dom, att ersättas med förbud och förelägganden. Det är viktigt att fler får ett kännbart straff och att vi kan få de effekter som vi hoppas på. För att komma åt kvinnors arbetsskador och sjukdomar, som är mindre synliga och svårare att få upp på bordet, måste vi jobba med information. Många av de problem som huvudsakligen drabbar kvinnor, till exempel psykosociala problem, syns inte lika tydligt vid inspektioner. Inspektioner kan alltså inte lösa dessa problem. Insatser mot belastningsskador är långsiktiga investeringar som det kan dröja länge innan vi ser effekter av. Herr talman! För att förebygga sjukdomar, skador och dödsfall är det viktigt att förbättra kunskaperna om sambandet mellan olika sjukdomar och arbetsmiljöfaktorer. Regeringen har därför gjort en satsning på att stärka Arbetsmiljöverkets informations- och kunskapsspridning. Ett stort antal kunskapssammanställningar har tagits fram, bland annat vad gäller sambandet mellan arbete och hjärtsjukdomar. Arbetsmiljöverket arbetar också med att i samråd med parterna ta fram nya regler för den psykosociala arbetsmiljön. För att öka medvetenheten generellt har regeringen sett till att SBU fått uppdraget att ta fram kunskap om samband mellan arbetsmiljö och olika diagnoser. Arbetsmiljökunskap har även stärkts i läroplanerna för både grund- och gymnasieskolan. (Applåder)

Göran Lindell (C)

Anf. 107 Göran Lindell (C)

Herr talman! Portalformuleringen i lagen om arbetsmiljö är att arbetsgivaren är skyldig att vidta alla åtgärder för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. Det är viktigt att ha med sig som målsättning och förhållningssätt. Självklart är verkligheten tyvärr inte alltid lika fullkomlig. Av naturliga skäl kommer mycket av dagens debatt om arbetsmiljö att beskåda upplevda fel och brister och inte säga så mycket om det positiva som sker på många områden. Jag väljer ändå att inleda med något om detta. Trots alla bekymmer, faror och problem är verkligheten att de flesta trivs mycket bra på jobbet och har en arbetssituation som de upplever är åtminstone hanterlig. Det är inte ovanligt att man både har viktiga delar av sitt sociala nätverk knutna till jobbet och att man upplever att jobbet är en viktig del av det man tycker är meningsfullt i livet. Inte minst blir detta tydligt när man av olika anledningar tvingas lämna jobbet. Även om många sett fram mot sin pensionsdag hör man i de sammanhangen hur de upplever saknad över tiden på det jobb de förlorat. Jag vill betona det som utskottet skriver om betydelsen av att även detta positiva synsätt finns med när det gäller arbetsmiljöns möjligheter att bidra till hälsa och välbefinnande för människor som är i jobb. Därmed absolut inte sagt att bekymmer och risker i arbetslivet ska nedvärderas eller negligeras. Den nationella handlingsplan för perioden 2010-2015 som lagts fast om hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas har fungerat relativt väl som styrinstrument för arbetet, och avstämningen är på många sätt positiv. Samtidigt visar rapporter ungefär ett resultat som stämmer med min upplevelse, nämligen att även om det finns en positiv bild i grunden hos de flesta arbetsgivare finns också en del som inte tar sitt grundläggande ansvar för arbetsmiljön på allvar. Herr talman! För mig och Centerpartiet är behovet av att ha en i grunden stark lagstiftning till skydd för arbetsmiljön självklart, men avgörande för hur arbetsmiljöarbetet ska fungera i praktiken är att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter hittar ett gemensamt synsätt och ett strukturerat arbetssätt för att undanröja risker för negativ arbetsmiljö och ohälsa. När det gäller området för skador och olycksfall i arbetslivet finns i betänkandet tre tillkännagivanden till regeringen. Här liksom i flera andra fall i betänkandet upplever jag att det verkar finnas ett behov av att lägga fram förslag som mer är ägnade åt att signalera att vi vill mer än att de facto leda till en konkret förändrad situation. Förslaget om en nollvision för döda i arbetsplatsolyckor kan förhoppningsvis skynda på den utveckling som redan pågår mot färre allvarliga olyckor och dödsfall på jobbet. Jag är lite rädd för att man gör det lätt för sig när man drar den direkta parallellen till det framgångsrika arbetet med nollvisionen i trafiken. Min uppfattning är att det i praktiken är just en nollvision man jobbar med redan i dag ute på arbetsplatserna när det gäller arbetsmiljön. Men om det är så att jag har missuppfattat situationen och att en nollvision snabbt förbättrar läget lovar jag att ingen blir gladare än jag. När det gäller förslaget att ytterligare öka rapporterings- och registreringskraven för olycksfall i arbetet ser vi i Centerpartiet inte en nytta som rimligen motsvarar det merarbete och den extrabyråkrati detta beslut innebär. Herr talman! Att mobbning och kränkande särbehandling i samhället i allmänhet, i skolan och på arbetsplatsen är så vanligt förekommande tycker jag är ett av de mer sorgliga exemplen på hur vi människor, som i övrigt ser oss som både moderna och långt utvecklade, tydligen beter oss mot varandra. Även om det alltid funnits liknande problem har deras relativa roll för att försämra välbefinnandet i samhället ökat. I takt med att frågor av mer grundläggande fysisk betydelse för en god arbetsmiljö löser sig växer frågan om hur vi hanterar varandra på jobbet i betydelse. Jag noterar att Arbetsmiljöverket, som undersökt frågan om mobbning, konstaterar att under ett år ansåg sig nästan en av tio mobbad på jobbet. Det förvånade mig, och det är definitivt ingen tröst att svaren faktiskt var jämnt fördelade mellan män och kvinnor. Mot den bakgrund jag tecknat finner Centerpartiet det naturligt att man tillstyrker ett tillkännagivande till regeringen om att initiera ett arbete tillsammans med parterna för att ta fram förslag på hur arbetet mot mobbning och trakasserier i arbetslivet ska bli effektivare. Till sist, herr talman, vill jag betona att jag tycker att vi har mycket att vara nöjda över och glädjas åt på arbetsmiljöområdet. Jag tänker på hur långt vi trots allt har kommit när det gäller att minska riskerna på jobbet. Särskilt tänker jag på de många tunga och ofta hälsovådliga jobb som för inte så många årtionden sedan i praktiken var en stor del av den svenska arbetsmarknaden och som tyvärr finns kvar på många håll i världen i dag. Jag tänker också på det seriösa och strukturerade arbete för en god arbetsmiljö som pågår på de allra flesta arbetsplatser. På samma gång och i motsats till detta är min andra reflexion hur mycket som finns kvar att göra för att motverka mer subtila former av påfrestning på jobbet, såsom stress, stillasittande och inte minst trakasserier och liknande. Detta är frågor som på många sätt är svårare att få grepp om och där jag tror att det är nödvändigt med ett gott samarbete mellan staten, arbetsgivare och de fackliga organisationerna för att man ska lyckas. Där är en viktig del av lösningen att man lyfter fram hur vi människor beter oss mot varandra även i en bredare kontext än bara på jobbet. Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag utom under punkterna 7, 8 och 18 samt yrka bifall till reservationen under punkt 8. (Applåder)

Ali Esbati (V)

Anf. 108 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag står bakom Vänsterpartiets samtliga tolv reservationer, men för tids vinnande yrkar jag i dag bifall endast till reservationerna 4 och 16. Arbetsmiljöfrågor handlar i grund och botten om fundamentala saker som livskvalitet och människovärde. I det som människor förväntas acceptera eller de facto står ut med i sitt arbete speglas samhällets maktstrukturer och därmed också avgörande villkor för den enskildes friheter och möjligheter. Det är viktigt att hela tiden ha det i bakhuvudet när man, som vi ska göra i dag, diskuterar lagar och bestämmelser, ibland på ett sätt som kan verka detaljerat. Det finns ett ständigt behov av att följa utvecklingen på arbetsmarknaden och se över arbetsmiljöarbetet i det perspektivet. Jag tänkte i mitt anförande göra något ganska ovanligt, nämligen rada upp flera saker som är glädjande i betänkandet. Det finns fem tillkännagivanden som pekar i rätt riktning och som, kanske inte så överraskande, i flera fall handlar om bifall till yrkanden från Vänsterpartiet. Det hörde vi Moderaterna tala förskräckt om. Utskottet har nu enats om Vänsterpartiets förslag att regeringen i dialog med arbetsmarknadens parter ska utforma en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Det är ingen som tror att detta är något slags quick fix på de problem som finns. Men på ett liknande sätt som nollvisionen för dödsfall i trafiken troligen har gett ett nytt sätt att tänka runt trafiksäkerhet kan ett sådant arbete bidra till ytterligare förbättrad säkerhet i arbetslivet. Utskottet har också, i strid med regeringspartiernas önskan, beslutat att framföra till regeringen att det måste satsas mer på forskning, utbildning och tillsyn för att få bort arbetsrelaterade dödsfall. Dessutom ska alla tillbud och olyckor som sker på svensk arbetsmarknad rapporteras till Arbetsmiljöverket, som ska vara skyldigt att registrera dem. Detta är viktigt för att vi ska kunna få bättre och mer tillförlitlig statistik om situationen på den svenska arbetsmarknaden, då vi vet att många som jobbar i företag kommer från andra länder och inte finns i det svenska försäkringssystemet. Självklart är de ändå en del av den svenska arbetsmarknaden när de jobbar här, och vi måste ha den översikten för att kunna sätta in resurser på rätt sätt. Det är just i de fallen det kan misstänkas att det finns stora mörkertal när vi ser och gläder oss åt att det går bättre på arbetsmiljöområdet. Jag noterade att det liksom avfärdades som att det vore att krångla till det. Men det tycker inte vi, utan vi tycker tvärtom att det är viktigt att vi har den överblicken. Utskottet har också bestämt sig för att be regeringen återkomma med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska. Det är bra och viktigt. Det finns grundläggande skillnader mellan att bli diskriminerad på formella grunder - alltså att inte få samma rättigheter på basis av någon av de diskrimineringsgrunder som finns i lagen - och att bli kränkt och mobbad i en arbetssituation. Dagens lagstiftning täcker inte de verkliga problemen, och det behövs åtgärder både för att öka kunskapen om problemen och för att skaffa sig verktygen för att motverka. Från Vänsterpartiet är vi nöjda med att utskottet så småningom har landat i ett bifall till ett yrkande om att regeringen ska återkomma. Att vi har en reservation beror på viss otålighet. Vi tror att det redan i dag finns grund för att säga att man kan och bör utforma en lag om detta. Men vi menar ändå att beslutet i utskottet är ett steg i rätt riktning, och vi hoppas att regeringen ska ta frågan på det allvar som utskottet menar att den bör tas. Det femte och sista tillkännagivande som utskottet riktar mot regeringen handlar om arbetsmiljöforskningen. Bakgrunden här är egentligen något av en tragedi. Regeringen Reinfeldt beslutade direkt efter valsegern, i något slags segerrus, att Arbetslivsinstitutet - kanske värdens förnämsta institution för tillämpad, tvärvetenskaplig, arbetslivsnära arbetslivsforskning - skulle läggas ned. Därmed slog man ett hårt och irreparabelt slag mot forskning om sådant som ergonomi, belastningsskador och farliga kemikalier. God forskning kräver goda forskningsmiljöer. Kunskap i sak och möjligheter till god förmedling är sådant som är inbäddat i sociala strukturer som tar tid att bygga upp och kräver energi att vårda. Därför innebar nedläggningen av Arbetslivsinstitutet en tragisk kapitalförstöring. Det var något som gjorde Sverige till ett fattigare land. Nu är det hög tid att börja ett rekonstruktionsarbete med de nya förutsättningar som gäller. Regeringspartierna är emot det, men utskottet föreslår alltså att regeringen ska tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas. I förlängningen behövs ett nationellt centrum av något slag för att arbetslivets forskningsbehov ska tillgodoses. Herr talman! Fem tillkännagivanden finns det alltså. Sådana tillkännagivanden har det funnits förr från det här utskottet. Regeringen kan väl dess värre inte få någon parlamentarisk guldstjärna för hur man har handskats med de tillkännagivandena. Men det är väl bara att uttrycka en stark förhoppning om att det ska bli en förbättring på det området nu när regeringens tid rinner mot sitt slut. Herr talman! Det har funnits en utveckling på svensk arbetsmarknad på senare tid som för många människor har inneburit större osäkerhet, mindre stabilitet och därmed också en sämre arbetsmiljö. Ett område där det syns är företagshälsovården. Andelen som har tillgång till företagshälsovård genom arbetet har minskat kraftigt. Allra mest har den minskat för arbetarkvinnor i LO-kollektivet. För högre tjänstemän är tillgången fortfarande runt 80 procent. För kvinnor i arbetaryrken var siffran 74 procent 1995 men var nere i 53 procent 2011. För män i LO-yrkena har nedgången varit från 74 till 65 procent under samma tidsperiod. Också här ser vi hur klass- och könsmönstret slår igenom, som det gör oavsett från vilken vinkel man ser på arbetsmiljöfrågorna. Det behövs en uppryckning när det gäller företagshälsovård. Det är fråga om en investering i infrastrukturen i ett modernt arbetsliv, att de specifika problem som kan finnas i samband med arbetssituationen och de specifika förebyggande åtgärder som kan vidtas kan hanteras under bra former. Därför kräver vi från Vänsterpartiets sida att det ska satsas på en effektiv, kvalitetssäkrad företagshälsovård som omfattar alla arbetstagare. Det är något som vi menar att regeringen bör ta initiativ till, i samverkan med arbetsmarknadens parter. Herr talman! Ett allvarligt problem i det svenska arbetsmiljöarbetet är de nedskärningar som har genomförts på Arbetsmiljöverket. Det är nedskärningar som inte minst har gått ut över antalet arbetsmiljöinspektörer. I dag når Sverige inte ens upp till FN:s arbetsorganisation ILO:s rekommendationer på området, vilket är ganska pinsamt. Ännu mer pinsamt blir det när man från regeringspartiernas sida menar att det är fråga om effektivitetsförbättringar. Nedskärningarna gör att Arbetsmiljöverket inte kan täcka de områden som de behöver täcka. Specialistkunskaper går förlorade - kunskaper som gör att Arbetsmiljöverket i dag åtnjuter stor respekt och där man kan vara en konstruktiv partner. LO:s arbetsmiljöombudsman Christina Järnstedt sade i slutet av förra året om läget ute på en del arbetsplatser: "Vi har nått en punkt där arbetsgivarna kan skratta skyddsombuden rätt i ansiktet när de ställer krav och hotar med Arbetsmiljöverket. De vet att verket inte kommer." Det är en oacceptabel situation. Från Vänsterpartiets sida har vi i vårt alternativa budgetförslag anslagit mer resurser till Arbetsmiljöverket. Men det här understryker också ytterligare behovet av att stärka just skyddsombuden. Skyddsombuden har en helt avgörande roll i arbetsmiljöarbetet i Sverige. Det är ju i grunden inte myndigheter som ska eller kan ha den bästa kunskapen om det som sker på den enskilda arbetsplatsen, utan det är de som jobbar där. Skyddsombudssystemet skulle jag vilja säga representerar något av det som är väldigt fint och bra med den svenska arbetsmarknaden när den fungerar som det är tänkt. En av de saker som vi vill göra för att stärka skyddsombudsinstitutet är att ge de regionala skyddsombuden rätt att verka på företag som har kollektivavtal men där det inte finns medlemmar i facket på arbetsplatsen, där arbetsgivaren alltså fortfarande är bunden av kollektivavtal. Gör man så skulle det innebära en betydlig förenkling inom vissa branscher, ofta sådana branscher där arbetsmiljöarbetet är av stor betydelse, till exempel där det finns många bemanningsanställda eller där arbetsplatserna är mycket tillfälliga. Herr talman! Vi har många reservationer i det här betänkandet, och jag tänker ta upp ytterligare en. Det handlar om beställaransvar för arbetsmiljön. I dag är det - särskilt inom transportbranschen, byggbranschen och städbranschen - entreprenörer som man anlitar för att göra jobbet. Vi vet att det kan finnas praktiska problem i arbetsmiljöfrågor när det är så. Beställaren kan genom att definiera uppdraget bestämma väldigt mycket om arbetsmiljön i praktiken. Den som jobbar för entreprenören hamnar i kläm, även om ansvaret formellt ligger hos en arbetsgivare som kanske inte helt kan påverka så mycket när uppdraget väl har börjat. Här måste det bli klarare. Det måste bli förbättringar. Därför har vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en reservation om att regeringen ska återkomma med förslag om detta. Avslutningsvis, herr talman: Stora delar av arbetsmiljövillkoren bestäms naturligtvis av sådant som inte direkt hamnar inom ramen för det här betänkandet. Det handlar inte minst om anställningsförhållandena. De flesta kan förstå att om de som jobbar på ett ställe själva inte känner sig trygga på sin position kommer det att påverka incitamenten för att säga ifrån om något är fel eller dåligt. Därför ligger mycket av arbetsmiljökampen bortom kunskaper och teknik. Det är politiken för lägre arbetslöshet och politiken för bättre jobb som är den viktiga bottenplattan, och där är också regeringens misslyckanden mest uppenbara. Det som verkligen behövs är en förskjutning av intresse och inflytande. Det handlar om att faktiskt bry sig om människors arbetsmiljö, att det är en väsentlig fråga för det offentliga, för våra gemensamma strävanden att bygga ett bättre samhälle, att förbättra hur människor har det också under de timmar de säljer sin arbetskraft, som de flesta gör. Då handlar det om hela spektrumet, från dödsfall till utnötning och återkommande obehag. Vad vi ser, när vi läser det här betänkandet, är att regeringen måste tvingas att följa efter när det gäller arbetsmiljöarbetet. Det är synd. Det är ytterligare ett skäl till att Sverige borde ha en annan regering.

Penilla Gunther (KD)

Anf. 109 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Arbetsmiljöfrågor har varit uppe i medierna ovanligt mycket den senaste tiden. Den ena undersökningen efter den andra har lagts fram med nya rön inte minst kring olika yrkesgruppers arbetsmiljöer. Sveriges Företagshälsor presenterade för ett par dagar sedan sin jobbhälsobarometer. Man hade intervjuat 4 500 anställda i åldern 20 till 65 år. Med så stort underlag har man kunnat se olika yrkesgrupper och näringar på ett mycket bättre sätt än tidigare. Där skattar lärarna sin arbetsmiljö som den absolut sämsta. Det handlar om både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön, att man inte kan påverka sina arbetsuppgifter, att det är svårt att få stöd och hjälp i arbetet, stress och svårigheter att hantera konflikter på arbetsplatsen. Då tänker jag naturligtvis också på eleverna. Vilken arbetsmiljö har de, och hur påverkar elever och lärare varandra? Även personal inom hotell, restaurang och transportyrken skattar sin arbetsmiljö som mycket dålig av liknande anledningar som lärarna. Den kombinationen av anledningar kan i sin tur ge en påtagligt ökad risk för depression och utbrändhet, visade en rapport i februari från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. Där visade man också på en orsak till psykisk ohälsa, nämligen den vuxenmobbning som kan förekomma på en arbetsplats. Där gäller det att ha en bemanning som svarar mot ändamålen och med rätt kompetens för att lösa arbetsuppgifterna. Det kräver ett gott chefs- och ledarskap med förmåga att se sina medarbetare och utveckla en kultur där man vågar be om hjälp vid hög arbetsbelastning, eller där man vid behov kan byta arbetsuppgifter för att lösa bemanningsfrågor och kompetensförsörjningsfrågor. Vi vet att om man inte ser den kompetens som man vill ha hos sin chef kan det utvecklas en mycket dålig arbetskultur helt enkelt därför att man inte har förtroende för att han eller hon ska lösa den uppgiften, trots att denna person har en högre position. Vilka hade enligt denna undersökning bäst arbetsmiljö? Det var byggnadsarbetarna, vilket i alla fall förvånade mig lite grann. Ofta hör vi nämligen att det är just byggnadsarbetarna som har det så illa hela tiden. Men det var roligt att se att de skattade sin egen arbetsmiljö som allra bäst. Därefter kom informatörer, kommunikatörer, personalvetare och kulturfolk. Det som är intressant är att många av de yrken som ligger högt i denna undersökning är yrken där man hela tiden jobbar med andra människor. Herr talman! Det är inte så olikt vårt uppdrag här. Man kanske inte ska vara politiker heller om man inte tycker om människor. När man arbetar med människor är den sociala kompetensen hos en själv det viktigaste arbetsredskapet. Det är lätt att man i sådana yrken engagerar sig för mycket i arbetet samtidigt som arbetstempot är högt så att det tär på den egna personen. För att mildra den riskfaktorn kan man ibland behöva en handledare. Även arbetskamrater och chefer ingår i arbetet med människor, och där är det samspelet på arbetsplatsen som avgör hur vi mår. Därför är det extra viktigt att normer och regler är tydliga för att minimera risken för konflikter och social och psykisk ohälsa. Det uppmärksammade fallet i Krokom, med mannen som tog sitt liv efter att ha blivit mobbad på arbetsplatsen av sina chefer, har blivit prejudicerande. Cheferna dömdes till villkorlig dom och dagsböter för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Det är viktigt därför att man i en chefsposition förväntas ha grundläggande kunskaper i arbetsmiljöfrågor. Om så inte är fallet behöver chefen gå en utbildning i systematiskt arbetsmiljöarbete, SAM. Varenda arbetsgivare borde naturligtvis vara intresserad av att cheferna och arbetsledarna faktiskt gör det. Jag tycker att arbetsgivarorganisationerna tillsammans med fackförbunden, alltså arbetsmarknadens parter, gemensamt skulle ta ett mycket större grepp och se till att dessa utbildningar är fullsatta hela tiden. Det handlar om chefer i deras branscher, yrken och så vidare. Men man får aldrig glömma just arbetsmiljöfrågorna. I det tragiska fallet med socialarbetaren i Krokom har det tydliggjorts vilket ansvar en arbetsgivare har också för den psykosociala arbetsmiljön, inte bara för den fysiska. Nu är jag glad över att Arbetsmiljöverket arbetar med nya riktlinjer för det här området. Jag tror att det kan öka intresset för att lära sig mera om det, inte bara för att det har tagits upp i en domstol utan för att man faktiskt måste förstå att detta är viktigt. Det som sammanfaller i de flesta yrkesgrupper när man beskriver varför man inte mår bra är det motsatta till de saker som brukar motivera oss på arbetet. Det handlar om ett mångsidigt arbete när det gäller krav på kunskaper och färdigheter, där motsatsen är monotont arbete utan krav på specifik kompetens. Där kan det kännas som att vem som helst kan göra arbetet och att det inte spelar någon roll att det är jag som gör det. Helhetssynen på arbetet är också viktigt, det vill säga att även om man gör en avgränsad del av ett arbete måste man kunna se och förstå slutprodukten eller kunna överblicka sammanhanget på något sätt. Arbetet ska vara betydelsefullt, alltså motsatsen till meningslöst, att man inte vet vart resultaten tar vägen. Arbetet ska vara självständigt, där motsatsen är att vara påpassad och inte ha tydligt utformade uppgifter. Slutligen ska arbetet vara utformat så att man förstår om man har gjort ett bra eller dåligt jobb - alltså tydliga mål och förväntningar. Herr talman! Ett väl fungerande arbetsmiljöarbete med god fysisk och psykosocial miljö skapar förutsättningar för ett hållbart arbetsliv. Det är det som vi strävar efter. Vi ska hålla länge i arbetslivet på alla sätt. Det ska vara ett arbetsliv där människor med olika bakgrund, förmågor och kompetenser tas till vara och känner lust och tillfredsställelse med sitt arbete. Man ska vara en medarbetare och inte en motarbetare. Det är klart att det måste ses som en fördel om en arbetsplats har ett gott rykte om att det fungerar, att man har ett chefskap som vågar ta obekväma beslut men som också vågar vara tydligt med en positiv feedback. Medarbetarna måste kunna vara lediga och inte nåbara hela tiden. Det finns många saker som påverkar arbetsmiljön. När olyckan är framme, eller när det blir personliga motsättningar som inte går att lösa, måste chefen agera. Redan i dag är alla arbetsgivare skyldiga att anmäla dödsolyckor, allvarliga olyckor och tillbud för att Arbetsmiljöverket ska kunna vidta åtgärder och förebygga liknande olyckor. Den officiella arbetsskadestatistiken baseras på anmälningar till arbetsskadeförsäkringen för att alla skador ska omfattas, även mindre allvarliga. Men återigen är det då fysiska olyckor. Att också tänka på samma sätt när det handlar om den psykosociala arbetsmiljön, även om de händelserna inte rapporteras vidare på samma sätt, är en viktig signal till arbetsgivarna att ansvaret ligger hos dem som borde ha resurser och möjligheter att lösa problemen där de en gång har uppstått. En nollvision för arbetsrelaterade dödsfall är en viktig målsättning. Men låt oss inte bara fastna i fysiska olyckor, utan låt oss se på vad som mer kan göras på varje arbetsplats för att förebygga såväl det som sjukdomar av både fysisk och psykisk karaktär. Ett hållbart arbetsliv kräver observans från arbetsgivaren på korttidsfrånvaro, hur stämningen är på jobbet, om det finns en sjunkande effektivitet och motivation, att det kanske är alltför tyst och att man inte vågar eller vill säga vad man tycker och tänker. Där behövs också medarbetarens egen insats för att säga till om det inte fungerar som det ska. Herr talman! Vi kan ibland välja om vi vill vara varandras risk- eller friskfaktor, eftersom vi alla är en del av vår egen arbetsmiljö. Att jobba med sin egen utveckling och att ge återkoppling till medarbetare och även till överordnade ger en tydlighet och ramar för arbetet som gynnar både den egna och andras hälsa.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 110 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Skapandet och upprätthållandet av en god arbetsmiljö på landets arbetsplatser är en fråga av yttersta vikt för hela samhället. En god arbetsmiljö kan bidra till att svenska företag kan behålla nyckelkompetens och därmed förbättra sin produktivitet och sina överlevnadsmöjligheter i svåra tider. En god arbetsmiljö kan bidra till färre sjukskrivningar, ett förlängt arbetsliv och fler arbetade timmar och därmed också till att vi får mer pengar till den gemensamma välfärden. Framför allt kan en god arbetsmiljö öka människors livskvalitet, minska onödigt lidande och rädda liv. Mot bakgrund av just den avgörande betydelse arbetsmiljön har för både samhället i stort och de enskilda medborgarna är det tråkigt att behöva konstatera att många stora problem på området fortfarande är olösta och att utvecklingen under de senaste åren tyvärr har gått i fel riktning. Skyddsombudens anmälningar om brister i arbetsmiljön har ökat. Arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar har nu ökat under flera år i rad, och även sjukfrånvaron har börjat uppvisa en negativ trend. Problemen med stress och underbemanning inom den offentliga sektorn består, och mycket talar för att det har blivit värre. Inom äldreomsorgen har var tionde anställd försvunnit under 2000-talet, samtidigt som antalet vårdbehövande äldre har ökat. Det allmänt hårdnande samhällsklimatet har medfört att allt fler yrkesgrupper numera utsätts för hot och våld i sitt yrkesliv. Den fria rörligheten inom EU har i kombination med bristfälliga kontroller och det slapphänta regelverket för arbetskraftsinvandring bidragit till försämrad arbetsmiljö inom flera sektorer, inte minst bygg- och transportsektorn samt hotell- och restaurangbranschen. Problemet med ofrivillig deltidsarbetslöshet är trots personalbristen inom offentlig sektor fortsatt stort, och inom den kommunala sektorn har det - trots löften om motsatsen - blivit vanligare med delade turer. Strukturella förändringar på arbetsmarknaden i form av fler och mindre företag, fler arbetstagare som arbetar högre upp i åldrarna, fler utländska företag på den svenska arbetsmarknaden, teknikutveckling och otydligare gränsdragning mellan arbete och fritid med mera ökar behoven av arbetsmiljöforskning och arbetsplatsinspektioner. Utvecklingen har dock gått i den motsatta riktningen. Arbetsmiljöforskningen har försvagats, det statliga stödet till utbildning av skyddsombud har försämrats och resurserna till Arbetsmiljöverket har minskat, med färre arbetsplatsinspektioner som följd. Sverige är i dag inte ens i närheten av att leva upp till ILO:s rekommendationer om en inspektör per 10 000 arbetstagare. En av få ljuspunkter på området under de senaste åren är att antalet dödsolyckor tycks ha minskat. Detta är naturligtvis otroligt glädjande, förutsatt att trenden håller i sig. Fortfarande är det dock nästan tre arbetare per månad som förolyckas i jobbet, och framför allt visar forskningen att mörkertalet kan vara stort - räknar man in arbetsrelaterade fall av cancer, KOL och andra sjukdomar ser siffrorna sannolikt mycket mörkare ut. Även om kunskapsbilden fortfarande är delvis ofullständig visar tidigare forskning också att ett stort antal dödsfall i form av självmord sannolikt kan relateras till mobbning och trakasserier på arbetsplatsen. Undersökningar har visat att så många som 10 procent av arbetstagarna har upplevt mobbning i yrkeslivet, och som Penilla Gunther nämnde dömdes så sent som för några veckor sedan två chefer vid socialförvaltningen i Krokom för arbetsmiljöbrott efter att ha underlåtit att agera mot allvarliga trakasserier på arbetsplatsen. Trakasserierna resulterade i att en 53-årig medarbetare valde att ta sitt eget liv. I vårt senaste budgetförslag avsatte Sverigedemokraterna betydande resurser i syfte att förbättra arbetsmiljön i landet. Vi vill satsa flera miljarder årligen på personalförstärkningar i offentlig sektor och på en minskning av delade turer och ofrivillig deltidsarbetslöshet. Vi avsätter också mer än en kvarts miljard per år för att återställa det generella stödet till utbildning av skyddsombud, öka Arbetsmiljöverkets resurser, inrätta ett nationellt kunskapscenter för arbetsmiljöforskning och förbättra utbildningsinsatserna mot mobbning och trakasserier i arbetslivet. Utöver detta vill vi skärpa kontrollerna och införa ett mer ansvarsfullt regelverk för utstationering och arbetskraftsinvandring. Det är mycket glädjande att det föreliggande betänkandet innehåller hela fem tillkännagivanden till regeringen gällande förbättrad arbetsmiljöforskning och förstärkta insatser mot arbetsskador och mobbning i arbetslivet. Att vi sent omsider nådde enighet kring vissa av tillkännagivandena är bra, men det är synd att det inte gäller i samtliga fall. Jag hoppas och förutsätter att regeringen kommer att behandla dessa tillkännagivanden med ett större mått av skyndsamhet och respekt än vad som hittills varit fallet med många av riksdagens tillkännagivanden. Från Sverigedemokraternas sida kommer vi att bevaka frågorna noga.

Beslut

Beslut: 2014-03-26

18 förslagspunkter, 14 acklamationer, 4 voteringar

Webb-tv: Beslut

26 mars 2014

Protokoll med beslut

2014-03-26

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:183

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Förebyggande arbetsmiljöarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Sf379 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 6 och
2013/14:A285 av Hillevi Larsson (S).

Reservation 1 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
S	0	99	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	19	0	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	176	140	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Balans mellan arbete och fritid

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Sf264 av Åsa Romson m.fl. (MP) yrkande 7 och
2013/14:A225 av Phia Andersson (S).

Reservation 2 (MP)

3. Arbetsanpassning och rehabilitering

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 17 och
2013/14:A227 av Börje Vestlund (S) yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (V)

4. Arbetsgivarens ansvar för företagshälsovård

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Sf213 av Kristina Nilsson och Eva Sonidsson (båda S) yrkande 1,
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 14,
2013/14:A241 av Kurt Kvarnström och Roza Güclü Hedin (båda S),
2013/14:A320 av Jasenko Omanovic m.fl. (S),
2013/14:A346 av Börje Vestlund (S) yrkandena 1 och 2 samt
2013/14:A386 av Finn Bengtsson m.fl. (M).

Reservation 4 (S, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (S, V)
S	0	99	0	13
M	100	0	0	7
MP	23	0	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	19	0	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	199	117	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Omställningsavtal för sjukskrivna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:Sf219 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V) yrkande 7 och
2013/14:Sf379 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 16.

Reservation 5 (S)
Reservation 6 (V)

6. Nollvision för dödsolyckor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör ta initiativ till att i dialog med arbetsmarknadens parter utforma en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet.
Därmed bifaller riksdagen motion
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 8.

7. Insatser i syfte att minska arbetsrelaterade dödsfall

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen måste satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn i syfte att minimera arbetsrelaterade dödsfall.
Därmed bifaller riksdagen motion
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 9.

Reservation 7 (M, FP, C, KD)

8. Rapportering och registrering av tillbud och olyckor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör ta initiativ till att alla tillbud och olyckor som sker på svensk arbetsmarknad ska rapporteras till Arbetsmiljöverket och att myndigheten ska vara skyldig att registrera dessa.
Därmed bifaller riksdagen motion
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 10.

Reservation 8 (M, FP, C, KD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (M, FP, C, KD)
S	99	0	0	13
M	1	99	0	7
MP	22	1	0	2
FP	0	21	0	3
C	0	20	0	3
SD	19	0	0	1
V	18	0	0	1
KD	1	15	0	3
Totalt	160	156	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Övriga frågor om skador och olycksfall i arbetslivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:A226 av Christer Engelhardt (S),
2013/14:A287 av Hannah Bergstedt (S) och
2013/14:A381 av Monica Green (S).

10. Risker vid ensamarbete, m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:N229 av Jan R Andersson (M) yrkande 6,
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 11 och
2013/14:A219 av Ingemar Nilsson och Susanne Eberstein (båda S).

Reservation 9 (V)

11. Kränkande särbehandling i arbetslivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör återkomma med förslag om hur mobbning och trakasserier i arbetslivet ska minska.
Därmed bifaller riksdagen motion
2013/14:A409 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 34 och
avslår motionerna
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 18,
2013/14:A250 av Christer Winbäck (FP),
2013/14:A377 av Finn Bengtsson och Marta Obminska (båda M) och
2013/14:A379 av Abir Al-Sahlani (C).

Reservation 10 (V)

12. Kunskap om och insatser för kvinnors arbetsmiljö

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:A239 av Monica Green (S),
2013/14:A288 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 10 och
2013/14:A389 av Caroline Helmersson Olsson m.fl. (S).

Reservation 11 (S, MP, V)

13. Forskning om sambandet mellan arbetstider och kvinnors hälsa

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:A339 av Lena Sommestad m.fl. (S).

Reservation 12 (MP, V)

14. Arbetsmiljön inom vissa sektorer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:So348 av Agneta Luttropp m.fl. (MP) yrkande 19,
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 12,
2013/14:A204 av Jasenko Omanovic och Ingemar Nilsson (båda S) och
2013/14:A284 av Suzanne Svensson och Kristina Nilsson (båda S).

Reservation 13 (MP)
Reservation 14 (V)

15. Lokala och regionala skyddsombud

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 13,
2013/14:A236 av Hillevi Larsson (S) yrkandena 1-3 och
2013/14:A244 av Kurt Kvarnström och Carin Runeson (båda S).

Reservation 15 (S, MP, V)

16. Beställaransvar för arbetsmiljön

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:A409 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 33.

Reservation 16 (S, MP, V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 16 (S, MP, V)
S	0	99	0	13
M	100	0	0	7
MP	0	23	0	2
FP	21	0	0	3
C	20	0	0	3
SD	19	0	0	1
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
Totalt	176	140	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Sanktioner vid överträdelser av arbetsmiljöregler

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkandena 15 och 16.

Reservation 17 (V)

18. Arbetsmiljöforskning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2013/14:Ub570 av Ibrahim Baylan m.fl. (S) yrkande 31,
2013/14:A202 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkande 21,
2013/14:A307 av Adnan Dibrani m.fl. (S) och
2013/14:A409 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkande 30.

Reservation 18 (M, FP, C, KD)

Var är ärendet nu?

Beslut

Riksdagen gav regeringen fem uppdrag om arbetsmiljö (AU5)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Arbetsmarknadsutskottet föreslår fem uppdrag till regeringen om arbetsmiljö (AU5)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Förebyggande arbetsmiljöarbete

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Balans mellan arbete och fritid

3. Arbetsanpassning och rehabilitering

4. Arbetsgivarens ansvar för företagshälsovård

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Omställningsavtal för sjukskrivna

6. Nollvision för dödsolyckor

7. Insatser i syfte att minska arbetsrelaterade dödsfall

8. Rapportering och registrering av tillbud och olyckor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. Övriga frågor om skador och olycksfall i arbetslivet

10. Risker vid ensamarbete, m.m.

11. Kränkande särbehandling i arbetslivet

12. Kunskap om och insatser för kvinnors arbetsmiljö

13. Forskning om sambandet mellan arbetstider och kvinnors hälsa

14. Arbetsmiljön inom vissa sektorer

15. Lokala och regionala skyddsombud

16. Beställaransvar för arbetsmiljön

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Sanktioner vid överträdelser av arbetsmiljöregler

18. Arbetsmiljöforskning