Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris

Anf. 1 Magdalena Schröder (M)

Fru talman! Vi ska nu debattera finansutskottets betänkande Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris, och här behandlas regeringens proposition med samma namn.

Propositionen innehåller förslag på åtgärder för att stärka regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Förslagen anpassar svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och genomför nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv i svensk rätt.

Regeringen har i propositionen valt att inte implementera centrala delar av EU:s krishanteringsdirektiv. Genom att utelämna vissa bestämmelser i det svenska genomförandet möjliggör regeringen en tillämpning som innebär att svenska banker kan åsättas ett efterställningskrav som är väsentligt högre än direktivets uttryckliga begränsningar. Detta innebär att det så kallade efterställningskravet kan komma att sättas väsentligt högre i Sverige än i resten av Europa.

Fru talman! Genom att inte implementera direktivet fullt ut kan regeringens förslag komma att snedvrida konkurrensen, inte bara utanför Sverige utan även inom Sverige, där banker med huvudkontor utanför Sverige kan komma att ha ett väsentligt lägre krav på sig än det som kan komma att ställas på svenska banker. I slutändan är det förstås kunderna som kommer att drabbas i form av högre räntor och avgifter.

Det ska utöver detta sägas att svenska banker redan i dag har höga kapitalkrav i en europeisk jämförelse. Den av regeringen planerade riskskatten måste också tas i beaktande.

Var för sig och sammantaget kommer regeringens implementering av EU:s krishanteringsdirektiv och riskskatten att leda till dyrare banklån för företag och privatpersoner och sämre möjligheter för svenska banker att konkurrera med utländska banker.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reservationen i betänkandet om att regeringen skyndsamt ska se över detta och återkomma med ett nytt förslag så att EU:s krishanteringsdirektiv fullt ut genomförs för att reducera riskerna för snedvriden konkurrens.

Anf. 2 Dennis Dioukarev (SD)

Fru talman! Regeringen föreslår i denna proposition åtgärder för hantering av finansiella företag i kris. Man genomför EU:s krishanteringsdirektiv i svensk rätt, men man gör det utan att implementera vissa delar fullt ut. Jag instämmer i de argument som föregående talare fört fram gällande varför detta är problematiskt. Jag ska komma in mer på det senare, men jag vill börja med att säga följande.

Den svenska banksektorn är stor i en internationell kontext. Man har en tillgångssida som överstiger svensk bnp flera gånger om. Detta gör naturligtvis vår svenska banksektor särskilt sårbar för störningar, men det är också av just denna anledning som svenska banker är bland de mest välkapitaliserade i hela Europa. Man står sig väl i standardiserade internationella stresstester, det vill säga simulerade modeller där den svenska ekonomin utsätts för utbuds- och efterfrågechocker. Man har också en stabil balansräkning vid en europeisk jämförelse.

Till detta ska läggas att det har tillkommit flera globala standarder och europeiska regelverk i sviterna av finanskrisen. Detta är också bakgrunden till just det regelverk som vi pratar om här i dag, alltså krishanteringsdirektivet.

Vi har fått ett resolutionsregelverk där skulder konverteras till aktiekapital i stället för att försätta företag i konkurs, just för att finansiella institut ska bära sin egen risk och inte skicka notan till skattebetalare så fort de hamnar på obestånd. Därmed har problemet med moral hazard angripits - detta var i grunden det som orsakade den senaste finanskrisen.

Vi har en resolutionsavgift i Sverige som är två gånger högre än vad som gäller för övriga banker inom EU. Vi har också fått europeiska tillsynsmyndigheter som plattformar för samarbete mellan olika nationella myndigheter.

Allting är inte perfekt, men allt som allt har Sverige faktiskt en robust försvarslinje mot finansiella kriser.

Mot denna bakgrund är det mycket svårt att förstå drivkraften bakom att inte implementera direktivet fullt ut och i stället lämna utrymme åt en tillämpning som kan medge ett efterställningskrav som kommer att sättas betydligt högre än i övriga Europa. Föregående talare redogjorde för argumenten och för riskerna med detta, bland annat vad gäller konkurrensnackdelar och möjliga hot mot den finansiella stabiliteten när svenska banker blir mer beroende av marknadsfinansiering.

Om finanskrisen lärde oss något var det att även välkapitaliserade banker kan få problem på grund av dålig likviditet. Att mot bakgrund av denna lärdom öka bankernas likviditetsrisk genom att under finansiell stress trycka ut dem mot osäker marknadsfinansiering är helt kontraproduktivt.

Jag är helt med på att avsikten från regeringen inte är att minska den finansiella stabiliteten, men detta blir likväl en risk i och med det förslag som ligger. Det tillkännagivande från kommissionen som Regeringskansliet vidarebefordrar stärker ju inte precis regeringens eget case utan snarare tvärtom, vilket man också, ironiskt nog, konstaterar.

Det vi vill se här i dag är att utskottet skickar tillbaka förslaget och att regeringen omarbetar det så att direktivet genomförs fullt ut.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 3 Björn Wiechel (S)

Fru talman! Det betänkande som nu debatteras handlar om regler för när finansiella företag, exempelvis banker, har hamnat i kris och försätts i så kallad resolution. Reglerna berör både vem som får göra vad när en kris har inträffat och vad som ska göras för att förebygga kriser.

Resolution är ett förfarande som gör att en bank eller ett institut undviker att gå i konkurs. I stället tar staten över kontrollen av verksamheten för att hålla igång systemet och bevara den finansiella stabiliteten. Poängen med detta är att det inte ska vara medborgarna som står för krisnotan, utan det ska aktieägarna och fordringsägarna göra. Det här åstadkoms genom att aktieägarna får sina tillgångar nedskrivna och fordringsägarna får sina fordringar nedskrivna eller omgjorda till aktiekapital.

När allt fungerar som det är tänkt kan staten under ordnade former rekonstruera eller avveckla banken eller institutet. Men det kräver att det finns en tillräckligt hög andel kapital och nedskrivningsbara skulder i instituten.

Fru talman! Under och efter finanskrisen framgick att det fanns betydande brister i de europeiska banksystemets motståndskraft och förmåga att ta sig igenom en kris. EU tog därför initiativ till ett krishanteringsdirektiv och sedermera bankpaket, där man kom med en rad regeländringar. Man införde definitioner av skulder, man kategoriserade företag och man bedömde dem utifrån hur systemviktiga de är, bland annat.

Med de ändringar som nu föreslås är meningen att banker ska uppfylla särskilda krav på just eget kapital och skulder. Och vissa systemviktiga banker ska uppfylla ett krav med så kallade efterställda skulder. Här finns en huvudregel och en alternativ regel, vilken kan användas om det bedöms underlätta resolution. Det högsta beloppet av dessa två regler utgör takbeloppet för kravet med efterställda skulder.

Vilken tillämpning som ska ske här blir upp till resolutionsmyndigheterna i respektive land att ta ställning till. I Sverige är det Riksgäldskontoret. När det efter att reglerna har införts uppstår verkliga fall av resolution i Europa kommer även en praxis att framgå.

Att redan nu skriva fast en viss tillämpning av reglerna i svensk lag skulle försvåra följsamheten och riskera att ge svenska institut en konkurrensnackdel. Det är därför bättre att avvakta och följa utvecklingen.

När sedan praxis tydliggörs i Europa, vilken blir vägledande för medlemsländerna, kan Riksgälden i Sverige därefter göra tolkningar och tillämpningar. Att hantera det så är vanligt när nya regler och tillämpningar ska till. Då kan man också ta ställning till om det var detta som EU-kommissionen hade tänkt sig och även se om det finns skäl att i Sverige göra ett förtydligande i lagtexten.

Därför anser vi, liksom regeringen, att det är rimligt att detta får avgöras av Riksgäldskontoret med beaktande av praxis från exempelvis Gemensamma resolutionsnämnden.

Fru talman! Med det här förslaget tar Europa och Sverige ett ytterligare steg mot en tryggare och bättre fungerande finansmarknad. Det är viktigt att politiken antar regler som tillskapar rättvisa villkor och ett ansvarsfullt agerande. Det är ytterst en fråga om medborgarnas trygghet och välfärd. Den kommer vi alltid att värna om.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 juni.)