Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen

Fru talman! Vi ska nu debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande 10, Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen . Det är ett betänkande som vid första anblicken möjligen kan se lite harmlöst ut. Det kan ge intryck av att man har en majoritet i utskottet som vill ta ansvar för de arbetslösa, den svenska arbetsmarknadsmodellen och den svenska ekonomin. Men så är det naturligtvis inte. Högerregeringen och högerns majoritet här i kammaren och i utskottet har ingenting positivt att tillföra till vår arbetslöshetsförsäkring, till vår arbetsmarknadsmodell eller till detta samhälle över huvud taget. Man ska öka möjligheten till ny- och återinträde i arbetslöshetskassorna och öka möjligheten till inkomstrelaterad ersättning från försäkringen. Det låter naturligtvis bra. Att vissa socialförsäkringsförmåner ska beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättningen låter också bra. Att kraven på aktuellt arbete för rätt till inträde i arbetslöshetskassan tas bort låter inte bara bra, det är faktiskt rätt bra. Att avgiften ska reduceras med 50 kronor, vilket är ett förslag i betänkandet, låter också bra. Men för att man ska förstå detta och sätta det i sitt sammanhang måste jag lite grann rekapitulera vad som har hänt under den tid som vi har haft en högermajoritet i denna kammare. Högermajoriteten inledde mandatperioden genom att utdela ett kraftfullt slag mot det svenska samhället och mot den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att montera ned arbetslöshetsförsäkringen, genom att göra den kraftfullt dyrare och kraftfullt sämre. Genom att urholka arbetslöshetsförsäkringens innehåll och höja priset för den jagade man ut en halv miljon människor ur försäkringen. Det är så att säga den bakgrund som man måste ha för att kunna förstå de förslag som finns från borgerligheten i detta betänkande. Om man inte ser det och inte har den bakgrunden kan man möjligen luras tro att högermajoriteten vill något gott här i dag. Men så är inte fallet. Inledningsvis gjordes det här i en högkonjunktur. Man har trott, och även argumenterat för, att detta på något sätt skulle stärka incitamenten så att de som har valt arbetslöshet i stället ska välja arbete; det var ju grundtanken. Nu har vi lämnat högkonjunkturen. Sverige befinner sig i en lågkonjunktur och i en kris på arbetsmarknaden. Vi har en varselvåg, och vi har en jobbkris. Det finns helt enkelt inga jobb där ute att söka för dem som enligt de borgerliga har valt att vara arbetslösa. Valet arbete blir alltså svårare och svårare. Då kan man helt klart börja fundera över hela argumentationen för att genomföra de här förändringarna. Men vad som är lite spännande att se är att det nu när vi drabbats av den här lågkonjunkturen och krisen på arbetsmarknaden har börjat uppstå lite bristningar inom borgerligheten. Man har börjat förstå att man kanske är tvungen att lite grann skyla över det som var den ursprungliga idén med alla försämringar som man har gjort. Nu har man börjat prata om att återställa när det gäller en del av de dumheter som genomförts - bland annat nivån i a-kassan. I och för sig kan väl vem som helst räkna ut att man tappar deltagare i en försäkring som kraftfullt försämras och där priset sedan höjs. Nu verkar det som att regeringen var förvånad över detta. Vi i oppositionen var inte förvånade, utan vi varnade från början för det här. Nu har regeringen insett att det finns en koppling mellan hur man har hanterat a-kassan och att folk har valt att lämna den. Då vill man, som man säger, reducera avgiften med 50 kronor. IAF, den myndighet som är tillsatt för att hålla koll på och övervaka försäkringen konstaterar i en rapport det självklara: Den primära orsaken till de generellt sjunkande medlemstalen i kassorna torde vara den ökade medlemsavgiften för den enskilde. Allt det här, som naturligtvis är självklarheter för vem som helst, har även nått regeringens öron. Anders Borg sade i tv för bara något halvår sedan att den föreslagna höjningen med 50 kronor kanske inte riktigt räcker. Sedan har vi inte sett något mer där; ingenting mer har kommit, utan det förslag som föreligger är det om att reducera avgiften med 50 kronor. Vad händer då? Ja, man kommer till slutsatsen att avgiften är för hög och ska reduceras. Det säger man och lägger fram ett förslag om det. Men i verkligheten höjer man avgiften. Detta är någonting som är oerhört betecknande och någonting som det finns anledning att stryka under och peka på. Den här regeringen och den nuvarande riksdagsmajoriteten agerar hela tiden på så sätt att man säger en sak och gör en annan sak. Man säger att man har kommit till insikt om att avgiften är för hög och att det inte är bra för samhället, för arbetsmarknadsmodellen eller för de arbetslösa med en så hög avgift. Man säger man att man ska sänka avgiften, men i själva verket höjer man den. IF Metalls medlemmar har sedan årsskiftet fått en avgiftshöjning med 175 kronor. Från att såväl regeringen och finansministern som utskottsmajoriteten ansett att avgiften var för hög har denna nu alltså höjts med 175 kronor. IF Metalls medlemmar kommer inte i sin a-kassa att få del av en sådan här låtsassänkning med 50 kronor. Om man har kommit till insikt om och argumenterar för att avgiften är för hög och samtidigt höjer den med 175 kronor agerar man bedrägligt, skulle jag vilja påstå. Om det var så att man argumenterade för att det är rätt och riktigt med en hög avgift och sedan höjde avgiften med 175 kronor hade vi kunnat diskutera det utifrån vår olika syn på hur avgiften borde vara konstruerad. Men när man först höjer avgiften och sedan säger att det är för mycket och att man ska sänka den och sedan låtsas sänka den - man lägger fram förslag som är låtsasförslag, förslag som inte har någonting med verkligheten att göra och som inte ger en enda krona till medlemmarna till exempel i IF Metalls a-kassa - agerar man bedrägligt, skulle jag vilja påstå. Förslaget om att vissa socialförsäkringsförmåner ska beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning kan möjligen ses som ett fall framåt. Men varför införde man det här om man tycker att det är så dåligt? Det kan man till att börja med fundera över. Och om man nu vill rätta till det här, varför försäkrar man i så fall inte inkomsten som vi föreslår i vår motion och i vår reservation? Varför envisas man med att försäkra en annan försäkring och så att säga ge 80 procent på 80 procent? Vad är tanken med det? Ja, den enda tanken är möjligen att man vill hålla nere, smygsänka, ännu en gång - alltså låtsas att man höjer men smygsänker, att man säger en sak och gör en annan sak - precis som hela regeringens och riksdagens borgerliga majoritets politik i denna kammare i varje fråga hela tiden går ut på: att säga en sak och att göra en annan sak. Det finns också en del andra komplikationer med förslaget om att socialförsäkringsförmånerna ska beaktas vid beräkningen av arbetslöshetsersättning. Detta med hur den administrativa delen rent tekniskt ska skötas har man medvetet och med öppna ögon gjort så komplicerat att det med stor sannolikhet kommer att innebära att de försäkrade som blir arbetslösa antingen får fel ersättning eller får vänta väldigt länge på att få ut sin ersättning eftersom de som är satta att hantera detta inte har fått medel till att genomföra sin uppgift. Man ger alltså Försäkringskassan och a-kassan en uppgift. Men medvetet och med öppna ögon ger man dem inte medel till att genomföra uppgiften. Medvetet och med öppna ögon kommer man att rigga situationen att de arbetslösa antingen får fel ersättning eller får vänta väldigt länge på att få ut sin ersättning. På många punkter gör detta mig mycket upprörd. Arbetslöshetskassorna befinner sig ju redan i dag i en väldigt besvärlig situation med en mycket tung arbetsbörda. Vid flera tillfällen tidigare har de utsatts för administrativt krångel från regeringens sida och från majoriteten i denna kammare. De sliter och sliter, samtidigt som det redan i dag är en väldigt svår situation när det gäller att i rätt tid få ut rätt pengar till dem som är arbetslösa som inte har några buffertar, som inte har tid att vänta, som inte har råd att vänta och som inte har någon möjlighet att vänta. Ovanpå detta lägger man nu alltså ytterligare administrativt krångel. När förslaget var ute på remiss och arbetslöshetskassorna fick möjlighet att yttra sig över det svarade man just att upplägget kommer att leda till de och de problemen. Man hade en annan lösning, i princip den lösning som vi föreslår - att det hade varit vettigare att se till att försäkra inkomsten i stället för att försäkra en försäkring. Då hade problemet inte uppstått. När man från arbetslöshetskassorna insåg att majoriteten hade för avsikt att gå vidare med det ursprungliga förslaget kom man in med ett förslag om hur det här administrativt kunde lösas. Från kassornas sida ser man naturligtvis att man är skyldig att följa de beslut som fattas här i kammaren. Men man ser att det beslut som är på väg att fattas är ödesdigert och att det kommer att innebära stora problem för de arbetslösa. Kassorna kommer då med ett förslag om hur detta administrativt skulle kunna lösas. Man kommer till utskottet med sitt förslag så att vi kan ändra i betänkandet för att åtminstone inte orsaka de här helt onödiga administrativa - nota bene inte politiska - problemen. Från den borgerliga majoriteten rycker man på axlarna. Man struntar fullständigt i detta och säger: Låt gå! Vad spelar det för roll om den arbetslöse får fel ersättning, inte alls får någon ersättning eller får vänta väldigt länge på sin ersättning? Det är den omsorg som regeringen och denna kammare har om vår arbetslöshetsförsäkring och om de arbetslösa och den personal på kassorna som är satt att utföra de mer eller mindre omöjliga uppdrag som de har. Varför gör man då på det här sättet? Ja, det är klart att man vill försvåra och försämra för dem som är arbetslösa. Det har man inte stuckit under stol med. I budgettexten och annan text kan man läsa om att de arbetslösa har det för bra och att de så att säga ska tvingas till arbete genom att piskas lite hårdare. Det är den ena delen. När det gäller det helt onödiga administrativa krångel som man lägger på kassorna och som man vet kommer att leda till stora problem kan vi fundera på vad man är ute efter när man med öppna ögon gör sådant och vägrar att lyssna. Jag avser då inte den politiska förändringen utan den administrativa förändringen. När man medvetet väljer så krångliga lösningar att de skapar de här problemen är det klart att man inte vill vårt a-kassesystem något gott. Den enda slutsatsen jag kan dra är att man vill se systemet med a-kassor sakta men säkert malas ned under tyngden av den administration som man medvetet och med öppna ögon lägger på dem. Det här tycker jag är oerhört allvarligt. Om man säger, som man gör i Svenska Dagbladet i dag, arbetsmarknadsministern och en EU-parlamentariker, att man vill den svenska modellen väl kan man inte samma dag i Sveriges riksdag rösta igenom förslaget i det här betänkandet som går stick i stäv med allting som den svenska arbetsmarknadsmodellen står för. Bortsett från att man lägger en oerhört tung börda på redan oerhört drabbade arbetslösa sätter man faktiskt också den svenska modellen ur spel genom att agera på det här sättet. Det är ett stort ansvar som den borgerliga majoriteten tar om man röstar igenom det här förslaget i dag. Det blir som sagt en höjning i stället för en sänkning. Det kommer att leda till ökade orättvisor mellan kassorna. Vissa kassor kommer att lyckas klara sig med en sänkning såsom avgiftssystemet är konstruerat, men de flesta kassor, och framför allt kassor med lågavlönade och många arbetslösa, kommer att råka ut för en höjning. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationen. (Applåder)

Fru talman! Om man ställer ut en kaffekittel i skogen och skjuter 50 hål i den med en hagelbössa kan man visserligen hävda att det fortfarande är en kaffekittel, men så fort man fyller den med vatten och sätter den på spisen blir det helt uppenbart att den inte längre duger till att koka kaffe i. Om man då kommer sättande med några centimeter tejp och säger att nu tätar jag tre fyra av hålen förändrar det inte det faktum att kaffekitteln över huvud taget inte längre fyller sin funktion. Det är lite på det sättet som regeringen agerar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Man försöker i dag ge sken av att man kommer med en rad förbättringar, men det är i bästa fall en skönmålning och i värsta fall, skulle jag vilja säga, ett rent bedrägeri. Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen är en helt central del av den gemensamma välfärden. Den spelar en helt avgörande roll för enskilda människors trygghet. Den spelar en avgörande roll för lönebildningen och faktiskt för hela samhällsekonomin. Den här försäkringen har den borgerliga regeringen sedan dag ett vid makten utsatt för en fullständig svärm av hagelskott som har försämrat och brutit ned hela försäkringen. Avgiften för medlemskapet har man chockhöjt med 300-400 procent. Avgiftssystemet har gjorts om i grunden så att avgiften stiger ju fler av medlemmarna i en a-kassa som drabbas av arbetslöshet. För Hotell och Restaurangs medlemmar, till exempel, kostar det i dag över 400 kronor i månaden att vara med i a-kassan, och det är den grupp på svensk arbetsmarknad som har den högsta arbetslösheten och de lägsta lönerna, samtidigt som de som har de högsta lönerna, som sitter allra säkrast på sina jobb och löper allra minst risk att bli arbetslösa, akademikerna, betalar bara 90 kronor till sin a-kassa - ungefär samma som innan regeringen började med alla sina försämringar. En tydligare illustration än så av det borgerliga solidaritetsbegreppet är svår att få; mer till dem som har mycket och mindre till dem som har lite. Man har också sänkt ersättningsnivån och infört en bortre parentes vid 300 dagar. Efter det får man bara ut 65 procent av sin tidigare inkomst. För ungdomarna ligger den bortre parentesen vid endast 200 dagar, så man har ju också passat på att införa åldersdiskriminering i ett system som tidigare var generellt och gällde lika för alla. Deltidsarbetslösa blir av med rätten till ersättning efter 75 dagar. Det har blivit betydligt svårare att över huvud taget kvalificera sig till ersättning för den som inte har en fast heltidsanställning. Och de som inte har en fast heltidsanställning är framför allt ungdomar och kvinnor i arbetaryrken. Även där har man byggt in en diskriminering i ett system som tidigare var generellt. Resultatet av det här har inte låtit vänta på sig. A-kassorna har, som sagts tidigare här, förlorat en halv miljon medlemmar sedan 2006. I dag saknar nästan hälften av de arbetssökande rätt till ersättning från a-kassan. Hälften av de arbetssökande har inte rätt till ersättning från a-kassan i dag! Och bland dem som är under 25 är det tre av fyra som saknar rätt till ersättning. Begränsningen av rätten att deltidsstämpla har ju inte alls lett till fler heltidsjobb, vilket var det som man motiverade den här förändringen med. Tvärtom har Arbetsförmedlingen visat att det som har hänt är i stället att flera deltidsarbetslösa har känt sig tvingade att säga upp sig från sina deltidsjobb och bli arbetslösa på heltid. Jag har själv träffat arbetsförmedlare som helt förtvivlat berättat att de inte kan göra något annat än att råda personer att inte tacka ja till tillfälliga jobb eller att helt enkelt säga upp sig från korta deltidstjänster, därför att de förlorar pengar på att arbeta på grund av de nya reglerna i a-kassan. Det är inte heller så att a-kassan längre är någon inkomstbortfallsförsäkring. Det är bara en fjärdedel av a-kassans medlemmar som får ut 80 procent av sin inkomst vid arbetslöshet. Tre fjärdedelar av Sveriges löntagare är underförsäkrade och får inte ut de utlovade 80 procenten. Och för en genomsnittlig Volvoarbetare, som händelsevis hör till dem som i väldigt hög grad blir arbetslösa, betyder det att inkomsten blir nära nog halverad. Fru talman! Både regeringen och den borgerliga majoriteten i utskottet fortsätter att prata om arbetslöshetsförsäkringen som en central del av en fungerande arbetsmarknad, att den ger ekonomisk trygghet för enskilda och spelar en viktig roll som automatisk stabilisator vid konjunktursvängningar. Mot bakgrund av allt detta är det ren rappakalja. Arbetslöshetsförsäkringen ska fungera på det sättet. Den ska fylla de funktioner som majoriteten talar om, men efter snart tre år av borgerlig regering gör den inte längre det. Hela försäkringen läcker som ett såll, och det är den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten som med vett och vilja har försatt försäkringen i den situationen. Nu står vi här i dag inför en förväntad massarbetslöshet. På ett års sikt räknar regeringen själv med att mer än var tionde arbetsför svensk kommer att vara arbetslös. Inför den utsikten står vi nu betydligt sämre rustade än vad som var fallet på 1990-talet, då krisen slog till förra gången. Och vi gör det naturligtvis för att den borgerliga regeringen vägrar att göra de investeringar som krävs för att få fart på ekonomin och sysselsättningen, men vi gör det också i hög grad därför att man faktiskt har slagit sönder trygghetssystemen över hela linjen, och arbetslöshetsförsäkringen är ju särskilt central just när vi står inför ett läge med hög arbetslöshet. Fler människor än på 1990-talet kommer att få betydligt större sänkningar av sina inkomster på grund av arbetslöshet i dag. Fler kommer i stället att hänvisas till socialbidrag och tvingas sälja av sina tillgångar och leva på existensminimum. Det håller på att bli en social katastrof, men också en samhällsekonomisk katastrof. Den raserade arbetslöshetsförsäkringen kommer att bidra till att strypa efterfrågan ytterligare i ett läge när det som behövs är stärkt köpkraft, framför allt hos dem som har de allra minsta marginalerna. Det driver i sig på lågkonjunkturen, vilket i sin tur riskerar att leda till ytterligare varsel och uppsägningar när människor får mindre pengar. Kostnaderna för arbetslösheten kan inte regeringen trolla bort genom att försämra arbetslöshetsförsäkringen. Det enda man lyckas göra är att vältra över dem på något annan. Den som får ta de här kostnaderna är i stället kommunerna. Nio av tio kommuner räknar med kraftigt höjda utgifter för försörjningsstöd under nästa år, och nästan lika många kommuner och landsting räknar med att tvingas säga upp anställda i välfärden. Här finns ett direkt och uppenbart samband. I stället för att använda sina resurser till att behålla personal och erbjuda välfärd åt medborgarna tvingas kommunerna gå in och täcka kostnaderna för arbetslösheten, eftersom staten inte längre gör det genom arbetslöshetsförsäkringen. Och så har majoriteten mage att skriva i betänkandet att det vore oansvarigt att lägga mer resurser på a-kassan därför att man i stället vill värna välfärden! Det är ett resonemang som riskerar att skapa ytterligare arbetslöshet, men den här gången bland satiriker. Hur resonerar majoriteten när man menar att genom att rasera välfärdssystemet a-kassan stärker man välfärdssystemet någon annanstans, när det man gör är precis tvärtom? Man drar ju bort pengar både från arbetslöshetsförsäkringen och från kommuner och landsting, där välfärden faktiskt utförs. Dagens undermåliga arbetslöshetsförsäkring har regeringen raserat utifrån fullständiga nyliberala fantasier om att det är sänkta löner och hårdare press på de arbetslösa som är lösningen på arbetslöshetsproblemet. Men i själva verket har man i dag försatt sig i en situation där den undermåliga försäkringen bidrar till att fördjupa krisen och skapa ännu mer arbetslöshet. Regeringen har fått kritik från snart sagt alla håll för den här politiken. Det är inte bara vi i oppositionen eller fackföreningsrörelsen som är kritiska till detta. Både Konjunkturinstitutet och regeringens egna finanspolitiska rådgivare i Finanspolitiska rådet har varit urkritiska mot det här. Så sent som i måndags kom en rapport från Finanspolitiska rådet där en av de saker de lyfte fram som det allra viktigaste är att förstärka arbetslöshetsförsäkringen för att ta Sverige ut ur krisen. Vänsterpartiet delar inte rådets förslag om att a-kassan ska göras konjunkturberoende. Däremot är vi helt eniga om att det är en samhällsekonomisk katastrof att inte ha en fungerande arbetslöshetsförsäkring i ett läge när massarbetslöshet står för dörren. Fru talman! De förslag som finns i betänkandet kommer inte på något sätt att förändra det faktum att a-kassan läcker som ett såll och i grunden har slutat att fylla sina viktiga funktioner. Det är alldeles utmärkt att det meningslösa inträdesvillkoret slopas. Det har Vänsterpartiet föreslagit i åratal. Det är också bra att medlemsvillkoret återställs till de sex månader som gällde innan regeringen påbörjade sitt sabotage av försäkringen. Men man kan fråga sig varför man bara gör det tillfälligt. Varför inte en permanent förbättring av möjligheten att kvalificera sig till a-kassan? Och varför gör man det med ett så in i norden krångligt system, som bara kommer att innebära ytterligare administrativt krångel för kassorna? Detta tillsammans med det faktum att man återigen har beslutat sig för att köra över Arbetslöshetskassornas Samorganisation, som har vädjat till utskottsmajoriteten om besinning när det gäller de nya reglerna för intyg från Försäkringskassan och arbetsgivarna ger en obehaglig känsla av att man egentligen inte alls är intresserad av att försäkringen ska fungera bättre för medlemmarna. Det ger en känsla av att man med vett och vilja faktiskt genomför försämringar både för dem som handlägger försäkringen och för medlemmarna trots att man vet att det kommer att leda till längre handläggningstider, mer krångel och kanske fler felaktiga utbetalningar. Varför gör majoriteten på det här sättet om man nu säger sig vilja förenkla och förbättra arbetslöshetsförsäkringen? Alldeles oavsett vad man vill göra politiskt är det obegripligt att man vill göra det krångligare och att det ska ta längre tid att få ut sin ersättning från a-kassan. När det gäller den föreslagna rabatten på medlemsavgiften är det på gränsen till bedrägeri att lansera den som en åtgärd för att komma åt problemet med att allt fler är oförsäkrade därför att de inte har råd att vara med i a-kassan. Det är precis som Patrik Björck sade tidigare: På grund av det orimliga finansieringssystem som regeringen har infört kommer de som är i störst behov av att vara med i en a-kassa över huvud taget inte att få någon rabatt, utan tvärtom. I dagsläget ligger redan sju kassor över takbeloppet på 300 kronor och berörs inte av den här femtiolappen. De kommer inte heller att kunna sänka sina avgifter med vare sig någon femtiolapp eller något annat. Bland de kassor som ligger över taket återfinns IF Metall och Byggnads - och tänk att det är ju de som organiserar de branscher som redan ligger bland de högsta när det gäller arbetslöshet! Det är också där flest människor väntar på varsel och är på väg ut i arbetslöshet. Den 1 juli kommer dessutom ytterligare ett stort antal kassor att tvingas höja sin avgift på grund av de inbyggda automatiskt ökade avgifter som regeringen tar ut från kassorna. De enda kassor som kommer att kunna sänka avgiften är den lilla handfull kassor vilkas medlemmar har den stora turen att över huvud taget inte hotas av stigande arbetslöshet. Återigen: Hur fantastisk kan den borgerliga solidariteten bli? Den som löper risk att bli arbetslös ska betala mer, men den som kommer undan ska betala mindre. Fru talman! Om regeringen och majoriteten menade allvar med att de vill förbättra a-kassan och verkligen vill att fler människor ska vara medlemmar i arbetslöshetsförsäkringen och få den trygghet som det innebär vore det nu ett utmärkt läge att erkänna att det här var ett misstag och i stället omedelbart sänka avgiften för alla medlemmar i a-kassan. Man borde höja taket och ersättningsnivåerna rejält så att människor har en möjlighet att leva på anständiga villkor under sin arbetslöshet. Man borde snabba på i stället för att krångla till handläggningen och göra det enklare och inte svårare att kvalificera sig för ersättning och få ut den i reda pengar. De förändringarna skulle verkligen betyda någonting för alla de människor som nu lever i oro och direkt skräck för att hamna i ett verkligt och mycket kännbart utanförskap som vi vet får långtgående konsekvenser både för enskilda människor och för hela samhället. Det skulle dessutom bidra till att lindra effekterna av krisen och till att rädda både jobb och välfärd. Vi kan konstatera att betänkandet bara är ytterligare en pusselbit som visar att regeringen inte är ett dugg intresserad av att göra detta. Jag yrkar bifall till reservationen. (Applåder)

Fru talman! Betänkandet AU10 är väl det första kapitlet i regeringens reträtt och ett erkännande av att ert fullskaleexperiment med a-kassan var ett totalt misslyckande. Det är nu vi ser effekterna av det experiment som ni satte i gång 2006. Det är nu som människorna i sin vardag ser vad det är som händer. Resultatet är klart. Senast i går kom TCO:s egen undersökning som visar att hälften av alla ungdomar mellan 18 och 35 år står utanför a-kassan. Var det detta som var meningen med reformen om en förbättrad a-kassa som ni lanserade hösten 2006? Nej, det är ett misslyckande. Det är ett misslyckande som enskilda personer nu får betala. Vi i Miljöpartiet menar att det inte är en solidarisk politik. Senast i förrgår kom Finanspolitiska rådet med sin andra sågning av detta fullskaleexperiment. Jag förstår inte varför ni inte börjar lyssna. Varför börjar ni inte se på den verklighet som finns? Det här är allvarlig kritik mot regeringens bristfälliga hantering av a-kassan. Finanspolitiska rådet sågar också den bristfälliga hanteringen av sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det hjälper inte om vi ska få fler ungdomar in på arbetsmarknaden. Det är en dyr reform som inte hjälper dem som bäst behöver hjälp, det vill säga ungdomar som inte har tillräcklig utbildning för att kunna få ett jobb. Man behöver helt enkelt göra om arbetsmarknadspolitiken totalt. Finanspolitiska rådet har en del andra förslag som man kan diskutera och som vi kanske inte står bakom från Miljöpartiets sida men som ändå är intressant ur den här aspekten eftersom de är så tydliga när det gäller hur a-kassan har försämrats och vilken betydelse det har för det svenska samhället i stort. Den andra saken gäller förslagen - de är ju redan verklighet - om den differentierade a-kassan. Jag kan inte förstå hur ni på allvar kan säga att det handlar om den enskilde som har råkat utbilda sig till bilarbetare. Hur ska den personen kunna påverka så att bilindustrin kan fortsätta? Hur kan man som enskild när man väljer ett yrke veta att den branschen inte kommer att drabbas av en lågkonjunktur? Det kan man inte. Det är andra faktorer som påverkar det, men med ert system är det den enskilde som ska bestraffas för det genom att man får höjda avgifter. Det är inte en solidarisk politik. Samhället kommer om och om igen att drabbas av strukturförändringar. Vi ser det nu. Vi bejakar det och försöker göra någonting åt det. Vi försöker satsa på framtida yrken och branscher som skapar arbetstillfällen. Vi anser att det måste vara en solidariskt finansierad a-kassa som alla får del av. Det är receptet. Man kan inte, som majoriteten nu gör, utesluta personer. Ytterligare en halv miljon har lämnat a-kassorna, och över en miljon har inte a-kassa om de förlorar jobb eller försörjning i dag. De lämnas över till försörjningsstöd. Många människor uppfattar att det inte är så svårt att få försörjningsstöd från kommunen. Men det är väldigt svårt att få det. Man måste sälja av sina tillgångar. Man måste i princip vara barskrapad innan man kan få några tusenlappar i stöd. Det är den bistra verklighet som nu väntar väldigt många människor. Jag förstår inte att vi kan ha en regering som pratar om att minska utanförskapet när den politik ni driver ökar det verkliga utanförskapet och ökar klyftorna i samhället mellan dem som har arbete och dem som inte har det. Man kan inte påverka den strukturomvandling som sker i samhället. Det är att spela med människor som insats, och det vill inte vi i Miljöpartiet göra. Vi vill se kraftiga förbättringar av a-kassan. Vi vill se att det blir förbättringar genom att man höjer både golvet och taket. Det ska bli enklare att bli medlem i en a-kassa. Vi skulle helst vilja gå så långt som att säga att alla per automatik borde vara med i en a-kassa och få ersättning på samma sätt som man får sjukersättning när man blir sjuk. Det är långt till det målet, men det är dit vi måste sikta. Stegen dit är klara. Man måste sänka inträdesvillkoren. Det måste också bli enklare för visstidsanställda och deltidsarbetare att kvalificera sig. Den reform som ni genomförde förra året, där ni stoppade deltidsstämplingen, skulle leda till fler heltidsanställningar. Den har nu i praktiken inneburit att det har blivit fler heltidsarbetslösa. Gör regeringen och den borgerliga majoriteten några förändringar på grund av detta? Nej, man blundar för verkligheten och är passiv i politiken. Jag tycker att det är väldigt oansvarigt att det kan vara på det här sättet. Jag yrkar bifall till reservationen och avslag på propositionen.

Fru talman! Alliansregeringen har sedan vi fick väljarnas förtroende 2006 arbetat med att försöka återupprätta arbetslinjen. Det betyder att vi driver en politik som syftar till att fler människor ska få ett arbete och att det ska bli mer lönsamt att arbeta. En viktig del i denna politik är givetvis införandet av jobbskatteavdraget. En annan sak som har varit viktig är de förändringar som har skett i arbetslöshetsförsäkringen. De har gjorts för att stärka försäkringens roll som omställningsförsäkring. Vi anser att arbetslöshetsförsäkringen ska ha en långsiktig och hållbar struktur samtidigt som vi givetvis följer utvecklingen och utifrån den föreslår förändringar eller justeringar, men vi gör inte avkall på arbetslinjen. Den kommer att gälla i såväl hög- som lågkonjunktur. I detta betänkande föreslås ett antal förändringar för att möta dagens situation. Redan när alliansregeringen tillträdde var hela 700 000 människor utan arbetslöshetsförsäkring. Den siffran har vuxit sedan dess. Historiskt vet vi att många underförsäkrar sig i högkonjunktur, men det förefaller även troligt att avgiftens storlek påverkar. Tyvärr vet vi dock väldigt lite om dem som har lämnat a-kassan. Det beror på att a-kassorna själva inte vill lämna ut denna information, vilket är mycket beklagligt. Det har vi i utskottsmajoriteten påtalat tidigare. Det finns väldigt mycket som tyder på att det är grupper som har konstaterat att de inte uppfyller arbetsvillkoret, och det handlar givetvis också om personer som har gjort en egen riskbedömning av den potentiella arbetslösheten och då beslutat att lämna a-kassan. Fru talman! Vi i utskottsmajoriteten vill påtala att det är viktigt att vara medlem i en a-kassa. Det är en trygghet när man går från ett jobb till ett annat. Därför välkomnar vi regeringens förslag i detta betänkande. Om det får kammarens stöd senare i dag blir det verklighet den 1 juli. Några delar har också en retroaktiv effekt. Jag hörde att en tidigare talare talade om att de här förslagen bryter mot den svenska modellen. Låt oss då lite kort gå igenom vad förslagen handlar om. Vi slopar kravet på att en person ska ha jobb eller ha arbetat viss tid för att kunna vara medlem i en a-kassa. Det innebär i praktiken att alla välkomnas som medlemmar i en a-kassa. De som söker medlemskap i a-kassan under 2009 får rätt att få medlemsvillkoret uppfyllt redan efter sex i stället för tolv månaders medlemskap genom att de får räkna varje månad dubbelt. Vidare sänker vi arbetslöshetsavgiften med 50 kronor per månad för de medlemmar som arbetar. Det är med andra ord en åtgärd som i praktiken innebär att det blir mer lönsamt att arbeta. Det lät tidigare från talarstolen som om ingen kommer att få del av denna sänkning. De beräkningar som nu finns visar att 94 procent av dem som betalar en avgift i dag kommer att beröras av denna sänkning. Vi skapar även en generösare tolkning för när a-kassorna ska beräkna arbetslöshetsersättning för personer som har varit tillfälligt eller delvis frånvarande från arbetet före arbetslösheten, till exempel varit sjuka eller föräldralediga. Avslutningsvis klargör vi att arbetslöshetskassornas beslut om medlemsavgifter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Fru talman! Huvudsyftet med detta betänkande är givetvis att underlätta för människor som nu står utanför arbetslöshetsförsäkringen att få ett inkomstrelaterat skydd i händelse av arbetslöshet. Att oppositionen går emot delar av detta är en sak, men att gå fram med en gemensam reservation utan att samtidigt kunna presentera ett enda gemensamt motförslag är oerhört svagt. Det är i och för sig inte ovanligt att oppositionen kritiserar regeringen för a-kassan. Inte sällan brukar det låta som om hela jobbpolitiken bara handlar om detta, men det duger faktiskt inte att hålla sig med de allmänna och luddiga formuleringar som framkommer i detta betänkande. När det kommer fram till att ta gemensamt ansvar och ha en politik som håller ihop brister det uppenbarligen från oppositionen. När det gäller finansieringen av uttryckta önskemål om höjda ersättningar kan jag konstatera att det är på temat: Det löser sig nog. På politisk svenska betyder det höjda skatter för vanligt folk. Fru talman! Det är svåra tider just nu. Vi har en ekonomisk tillbakagång, recession, i 90 procent av världens länder. Vi vet alla att Sverige är ett litet, exportberoende land. Hälften av vår ekonomi är exportbaserad. I verkstadsindustrin är siffran uppemot 80-90 procent. Alla inser att vi inte kan vara immuna mot den enorma nedgången och finanskrisens härjningar på svensk arbetsmarknad. I detta läge prövas politiken. Vi menar att det nu handlar om att se över vilka möjligheter som finns för att skapa jobb och få dem att växa när konjunkturen vänder. Det handlar om att säkerställa att människor har ett inkomstskydd i tid av arbetslöshet och en möjlighet till utbildning. Om detta torde egentligen majoriteten och oppositionen kunna vara överens, men det blir alltmer tydligt att det växer upp en huvudkonflikt mellan de olika politiska alternativen som handlar om hur vi vill använda skattebetalarnas pengar. Vi menar att det är en bra idé att sänka kostnaderna för att anställa. Det ska löna sig att arbete med jobbskatteavdrag. Oppositionen vill i stället använda dessa medel till höjda ersättningar och höjda tak för dem som inte arbetar. Det är precis den gamla politik som byggde upp det stora svenska utanförskapet. Vi väljer att prioritera att göra det billigare att anställa och mer lönsamt att arbeta i stället för att höja taket i a-kassan. Det kan tilläggas att i väldigt många fall går just denna del att försäkra bort hos i princip samtliga Sacoförbund, samtliga TCO-förbund och hälften av LO-förbunden. Detta betyder inte att vi menar att ersättningsnivåerna och taket är skrivna i sten för all framtid, men vi är väldigt tydliga med att prioritera åtgärder som nu skapar arbeten. Fru talman! Reformeringen av a-kassan är tillsammans med lägre inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare en helt central åtgärd för att på lång sikt nå målet om full sysselsättning och minskat utanförskap. Vi har nu en a-kassa som ger en högre initial ersättning på 80 procent som sedan gradvis trappas ned. Vi har en ersättningsperiod som betyder att man inte kan få arbetslöshetsersättning i evig tid, utan sedan kommer jobb- och utvecklingsgarantin in som en bortre parentes. Och vi har en finansiering byggd på en koppling mellan avgift och arbetslöshet. Jag kan bara konstatera att oppositionen nu försöker ge en bild av att detta förslag handlar om en stor reträtt - så tror jag att Ulf Holm från Miljöpartiet uttryckte det - när det gäller avgifterna i a-kassan. Låt mig då framhålla att när vi höjde avgiften var det i en period i svensk ekonomi då vi hade en mycket kraftig tillväxt. Det betyder att vi när vi genomförde skattesänkningar givetvis hade skäl att ha en hög grad av finansiering. Låt mig också påminna om att de som då fick en avgiftshöjning var de som också fick en kraftig sänkning med jobbskatteavdraget. De arbetslösa fick som bekant ingen höjd avgift. Det kan ibland missas i den allmänna debatten om a-kassan. Nu går vi vidare med detta betänkande, och nu sänker vi faktiskt avgiften i ett andra steg. Det förra steget tog vi redan förra sommaren. Det är givetvis för att vi ser att det är viktigt att fler människor kommer in i försäkringen för att få ett skydd mot arbetslöshet. Fru talman! Jag vill passa på att vända mig mot den beskrivning av a-kassan som inte bara har kommit fram i den här debatten, utan jag tycker också att man kan se det i den allmänna debatten. Jag kunde när jag läste igenom betänkandet och såg reservationen från oppositionen notera att det till exempel stod att alliansregeringen har saboterat a-kassan. Saboterat a-kassan. Det låter ibland som att dagens a-kassa är den sämsta i svensk historia. Låt mig påminna er om att det inte är så. Det låter ibland som att radikala försämringar har genomförts. Så är det inte. Vi har gjort en justering av den högsta kontantnivån. Vi har sänkt den efter 100 dagar. Vad betyder då det? Jo, det betyder att för huvuddelen av de arbetslösa har det inte skett en påtaglig förändring, och det beror på att 90 procent av de arbetslösa är arbetslösa kortare tid än tre månader. Det är så strukturen för arbetslösheten ser ut. Jag vet att beviset för den försämrade a-kassan tidigare ofta grundades på en argumentation byggd på den kända TCO-rapporten. Låt mig bara kort kommentera den, för den används relativt ofta. Det är en rapport som har tagit sikte på en parameter i a-kassan. Givetvis kan man när man väljer att göra den typen av undersökningar använda den för att bevisa ett resultat. Det skulle alliansregeringen också kunna göra om vi tog en parameter i arbetslöshetsförsäkringen. Det är givetvis oerhört viktigt att se helheten när vi ska bedöma vilken typ av försäkring vi har. Det är viktigt att titta på sådant som täckningsgrad, ersättningsperiodens längd, arbetsvillkor, avgift och de andra system som vi har för människor som går vidare från försäkringen. Sedan dök, fru talman, även detta med Finanspolitiska rådet upp i argumentationen. Nu vill även de göra en stor investering i a-kassan. Och som Josefin Brink mycket riktigt påtalade är det de föreslår en konjunkturberoende a-kassa. Så länge ingen i oppositionen föreslår en konjunkturberoende a-kassa blir också argumentationen utifrån Finanspolitiska rådets uttalanden förhållandevis svag. Jag tror att både opposition och majoritet nog ibland känner ett behov av att plocka russinen ur kakan. Det är klart att det alltid finns åsikter som kommer från Finanspolitiska rådet, ledarsidor, Konjunkturinstitutet och andra som ibland passar in i argumentationen. Men ni vet mycket väl precis som vi att det handlar om att ta ansvar för helheten i politiken. Vi tror inte på en konjunkturberoende a-kassa, utan vi tror på en a-kassa som gäller i både hög- och lågkonjunktur. Fru talman! Låt mig även kommentera detta med att allt fler slår i taket och inte får 80 procent av sin lön. Det har ju flera debattörer påtalat. Det är, tro det eller ej, inget nytt. Det var 52 procent under 2006, det vill säga innan vi tillträdde. År 2008 när vi gjorde den förra mätningen var det 52 procent. Skillnaden är alltså 52 och 52. Med andra ord kanske man skulle vara aningen mer försiktig när man argumenterar kring detta med taket. Jag vill även i sammanhanget påminna om att vi kan jämföra oss med andra länder, vilket brukar vara populärt. Vi menar att vi har en av världens mest generösa arbetslöshetsförsäkringar. Tittar vi på Norge ser vi att man får 57 procent i ersättning från dag ett. I Danmark stämmer det som vissa påpekar att man får 90 procent, men det är ett klart lägre tak. Tittar vi på Storbritannien kan vi konstatera att man där får ett antal tusen kronor i sex till åtta veckor. Så här kan vi hålla på land efter land och konstatera att Sverige har en bra arbetslöshetsförsäkring, och det ska vi fortsätta att ha. Med de förslag som vi nu lägger fram i detta betänkande tar vi steg för att fler ska komma med och få en trygghet vid tid av arbetslöshet. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande AU10 i enlighet med utskottsmajoriteten. (Applåder)

Fru talman! Man skulle behöva betydligt mycket mer än två minuter för att kommentera alla galenskaper som hördes från talarstolen nyss. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. När det gäller Finanspolitiska rådet och deras rekommendationer handlade det i det fallet om att de påstod att det är dålig ekonomisk politik som regeringen bedriver när det gäller a-kassan, och det håller vi med om. Att vi sedan inte vill ha en konjunkturberoende a-kassa var inte poängen. Poängen var att ni även på den punkten för en dålig ekonomisk politik. Att det skulle vara någon huvudkonflikt om hur vi använder pengarna håller jag med om. Det var naturligtvis en fullständigt korrekt benämning. Det är ju det politiken handlar om. Tomas Tobé och högern står ju för att man ska låna 100 miljarder för att sänka de rikas skatter. Det är liksom inte vår metod för att använda pengarna. Där har vi definitivt en huvudkonflikt. Det är fullständigt klart. Men om man nu ska landa i vad det här betänkandet handlar om vill jag ändå ställa några frågor till Tomas Tobé. Tomas Tobé säger att det är troligt att avgiften har betydelse när det gäller att en halv miljon har lämnat a-kassan. Finansministern delar den uppfattningen i ord, om än inte i gärning. Om det nu är så att man kommer till slutsatsen att avgiften är ett problem, varför vidtar man inte åtgärder så att den sänks? Och hur har Tomas Tobé räknat när han tror att det är 94 procent som får en sänkning? Redan de första fem månaderna i år har de allra flesta fått en höjning, alltså redan innan den här sänkningen träder i kraft, med ert avgiftssystem. Den så kallade Alfakassan, den fristående kassan, har under de fem första månaderna i år fått en höjning på 145 kronor. Sekos arbetslöshetskassa har fått en höjning på 85 kronor. Byggnadsarbetarna har fått en höjning på 129 kronor. Hamnarbetarna har fått en höjning på 50 kronor. IF Metall har fått en höjning på 175 kronor. Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa har fått en höjning på 100 kronor. Det är de höjningar som Tomas Tobé redan har drivit igenom de fem första månaderna. Om man nu vill ha en sänkning, varför driver Tomas Tobé igenom sådana höjningar? Ingen av dem som jag räknade upp kommer att få ta del av den femtiolappen.

Fru talman! Om vi börjar med detta med Finanspolitiska rådet menar jag att man kanske ska vara aningen mer försiktig från oppositionens sida, i alla fall om man vill ta Finanspolitiska rådets slutsatser till intäkt för att argumentera för sin egen politik. Inför den här debatten, fru talman, tittade jag lite grann på mina anteckningar från när jag tidigare har debatterat a-kassan med Patrik Björck. Då, vid den tiden, hade Finanspolitiska rådet sagt att det var oerhört viktigt och rätt att man sänkte ersättningarna i a-kassan och att jobbskatteavdraget var väldigt viktigt för att skapa nya jobb. Jag vet inte om Patrik Björck håller med om den slutsatsen från Finanspolitiska rådet. Det går så att säga inte att bara plocka russin ur kakan för att hitta en egen argumentation. När det gäller avgiften är det givetvis på det sättet att om vi får kammarens stöd här i dag innebär det att vi får till en sänkning med 50 kronor. Det innebär att 72 procent av kassorna och 94 procent av de betalande medlemmarna kommer att beröras för 2009. Det är så det ser ut. Det kan vara jobbigt att förstå för oppositionen, men det är givetvis viktigt. Sedan är det mycket riktigt på det sättet att vi kommer att ha en växande arbetslöshet, och det kommer att betyda att vi får se höjda avgifter. Men då ska vi också komma ihåg att det finns ett tak. Det handlar om 300 kronor. Det visar att vi fortfarande har en solidaritet i systemet, vilket man ibland verkar tro inte finns. Låt mig avslutningsvis ställa en fråga till Patrik Björck. Ni föreslår från Socialdemokraterna en satsning på a-kassan som kostar 20 miljarder. Den siffran känner jag igen. Det är exakt den summa som ni vill fördubbla avgifterna med för att anställa ungdomar. Jag vill fråga Patrik Björck om det är där han vill hitta finansieringen till sin storsatsning på a-kassan.

Fru talman! Nu blir det en näst intill omöjlig debatt. Jag har ju räknat upp precis hur mycket Tomas Tobé har höjt avgiften redan under fem månader för ett antal kassor, och ingen av dessa kommer att få ta del av den femtiolappen. Det finns några kassor bland dem som har medlemmar som näst intill inte över huvud taget drabbas av arbetslöshet som får del av den femtiolappen. Där är ju verkligheten så att säga det som man får förhålla sig till. Tomas Tobés sätt att räkna står helt vid sidan av verkligheten. Det fanns fler saker i anförandet som jag måste passa på och kommentera. Tilläggsförsäkringar är Tomas Tobé väldigt förtjust i. Det är också ett sådant där fullständigt vansinne i hela den borgerliga argumentationen. Man hävdar att man har vetenskapligt stöd för en viss typ av nivå på avgiften, och sedan argumenterar man för det och för att man är tvungen att göra detta. Och sedan säger man att det är helt okej att tilläggsförsäkra bort just denna vetenskapligt stödda nivå, och plötsligt är det finansieringsformen som är problemet. Det finns inget vetenskapligt stöd för detta. Jag har frågat en massa forskare om det finns något vetenskapligt stöd för att det är själva finansieringsformen som avgör huruvida en försäkring påverkar modellen, men det finns inget vetenskapligt stöd för det. Det skulle vara spännande att höra om detta. Sedan sade Tomas Tobé det kanske mest fantastiska av allt i sitt anförande. Det var att politiken skulle leda till att fler människor ska få ett arbete. Nu vet inte jag vilken planet Tomas Tobé lever på, men här på jorden, i kungariket Sverige, har Tomas Tobés politik lett till att Sverige är det land som drabbas hårdast av den kris som drabbar många länder. Förvisso drabbar krisen många länder, men Sverige drabbas hårdare på grund av att Sverige har den regering det har. Vi drabbas hårdare av krisen. Arbetslösheten slår hårdare. Regeringen gör ingenting. Tomas Tobé gör ingenting. Det är fantastiskt.

Fru talman! Det är inte varje dag man hör en socialdemokrat utropa "kungariket Sverige". Det var trevligt! Det är på det sättet när det gäller den sänkning som vi föreslår här i riksdagen i dag att det är en sänkning med 50 kronor som vi tycker är viktig att få till. Sedan är det givetvis på det sättet att vi har en koppling som gör att avgifterna i a-kassorna också stiger i takt med arbetslösheten. Men de facto är det väl det vi diskuterar här i dag: Ska vi sänka med 50 kronor eller ska vi inte göra det? Där har vi inget gemensamt motförslag från oppositionen. Det är lätt att stå vid sidan av och skramla med tunnorna, men det är en annan sak att ta ett gemensamt ansvar och lägga fram konkreta förslag som vi kan ta ställning till i riksdagen här i dag. När det gäller tilläggsförsäkringar vill jag bara påpeka att om det är så att man upplever att man vill försäkra upp sig mer än vad den vanliga arbetslöshetsförsäkringen ger finns de möjligheterna. Det här är en möjlighet som har vuxit fram inte under alliansregeringen, vill jag påtala, utan under en ganska stor del av den socialdemokratiska tiden. Även då tyckte många fackförbund att taket skulle höjas men fick inte sin vilja igenom och började då givetvis erbjuda detta till sina medlemmar. Det är rätt naturligt och inte särskilt underligt. Sedan är det väldigt intressant att höra Socialdemokraterna. De har i och för sig en stor tilltro till regeringsmakten. Jag tror ju att när 90 procent av världen befinner sig i recession och när Sverige är ett väldigt exportberoende land är det svårt att med svenska reformer lösa hela den internationella krisen. Jag tror att vi kan göra saker för att se till att fler människor får skydd vid arbetslöshet. Jag tror att vi kan se till att skapa förutsättningar för att fler människor ska få jobb. Det var intressant att Patrik Björck från Socialdemokraterna vägrade att svara på frågan om han tycker det är rätt att satsa 20 miljarder på a-kassan och ta det genom att göra det dubbelt så dyrt att anställa ungdomar.

Fru talman! Ja, det är en spännande diskussion det här. Tomas Tobé tycker inte att oppositionen ska hänvisa till Finanspolitiska rådet därför att vi inte är överens med dem om exakt hur man ska utforma a-kassan. Men det som Finanspolitiska rådet gör är att de underkänner helheten i regeringens krishanteringspolitik, och vad man efterfrågar är stimulansåtgärder, åtgärder som kan stimulera ekonomin, höja konsumtionen och på så sätt rädda jobb och skapa förutsättningar för en bättre återhämtning. Jag citerar nu vad det står i den här rapporten: "Ytterligare stimulanser bör i första hand riktas mot låginkomstgrupper som kan antas ha en hög konsumtionsbenägenhet. En sådan grupp är de arbetslösa ." Denna lilla passus, som händelsevis överensstämmer med vad ekonomer över i stort sett hela linjen säger, är vad Vänsterpartiet instämmer i. Det är utifrån slutsatsen att det är de som har de lägsta inkomsterna som behöver inkomstförstärkningar i en lågkonjunktur som vi utformar vår politik, bland annat när det gäller a-kassan. Sedan vill inte vi försämra den när konjunkturen vänder till skillnad från det här rådet. Men i dagsläget, när vi står inför massarbetslöshet, är det oerhört oklokt att inte sätta in stimulanser till dem som har de lägsta inkomsterna. Det är ju det som är den stora bristen i regeringens politik. Man kommer ju inte med några förslag som innebär att de arbetslösa, som regeringen själv räknar med kommer att uppgå till 12 procent nästa år, får en inkomstförstärkning över huvud taget, utan tvärtom genomför man en rad låtsasåtgärder som inte kommer att leda till att fler människor får en ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, utan till att betydligt fler kommer att hänvisas till socialbidrag. Det är ju detta som är den stora bristen i regeringens politik.

Fru talman! Det är mycket riktigt så att jag känner igen en del av den bild som Josefin Brink presenterar när det gäller Finanspolitiska rådet. Vad vi menar är att ska vi komma med ytterligare stimulansåtgärder nu lär vi ha en oerhört säker bild av om vi har nått botten på denna lågkonjunktur eller inte. Det kommer inte en dag då inte någon föreslår nya reformer som handlar om att miljarder ska rulla ut från statskassan. Men vi menar att vi behöver vara försiktiga. För är det så att vi släpper loss för mycket av statskassan kan vi mycket väl hamna i ett läge sedan att vi kraftigt måste höja skatter eller kraftigt försämra den svenska välfärden, och det är inte vi moderater beredda att ställa upp på. Fru talman! Josefin Brink nämner att det är viktigt, det här med just låginkomsttagarna. Låt oss då ta detta med a-kassan. Ni brinner väldigt mycket för att höja taket. Är det för att hjälpa låginkomsttagarna i a-kassan? Nej, knappast. Det är en åtgärd för att se till att de som har lite bättre inkomst ska få ut mer. Ska man vara ärlig i den här diskussionen har ju låginkomsttagarna en förhållandevis bra täckningsgrad av den vanliga a-kassan, men det verkar Vänsterpartiet blunda för. Någonting som Josefin Brink däremot inte blundar för, men som jag tycker förtjänar en viss heder, är att Vänsterpartiet i alla fall står för att man vill ta bort hela jobbskatteavdraget för att finansiera en satsning på a-kassan. Men min fråga till Josefin Brink blir: Att då höja skatten så kraftigt för personer med låga och normala inkomster i detta läge, hur kan det vara en god ekonomisk politik som ska stimulera tillväxt?

Fru talman! Vi har god hjälp av Moderaterna med att motivera vår politik. Moderaterna beställde nämligen ett pm från RUT för någon tid sedan där man ställde frågan hur Vänsterpartiets skattepolitik och politik när det gäller a-kassan och socialförsäkringarna slår mot befolkningen. Det visar sig att de 50 procent av befolkningen som har de lägsta inkomsterna kommer att få en inkomsthöjning med Vänsterpartiets sammantagna politik. Det faller alltså tillbaka på Tomas Tobé att visa på vilket sätt, i strid med det pm som Moderaterna själva har beställt, Vänsterpartiets samlade politik, där vi både satsar på förstärkning av a-kassan och finansierar det med progressiva skattehöjningar, på något sätt skulle försämra utgångsläget för låginkomsttagare. Det är ju faktiskt precis tvärtom. Dessutom måste man se till helheten i politiken. Tomas Tobé raljerar gärna om hur Vänsterpartiets politik slår, men jag tycker att man kan visa lite respekt för sina politiska motståndare genom att läsa vilka förslag de faktiskt lägger fram och försöka förstå vilka konsekvenser förslagen får. Vi har lagt fram ett fullt finansierat förslag. Vi höjer taket i a-kassan och även den lägsta ersättningen. Vi reducerar medlemsavgiften kraftigt, ned till 100 kronor, samt inför ett skatteavdrag för medlemskap i a-kassan. Vi slopar också den bortre parentesen och 75-dagarsregeln för deltidsarbetslösa. Alla dessa förslag är fullt finansierade och finns i vårt budgetförslag. Enligt riksdagens utredningstjänst ger vårt budgetförslag en högre bnp-nivå och lägre arbetslöshet jämfört med regeringens och faktiskt också ett högre finansiellt sparande, vilket beror på att vi inte sänker skatten för miljardärer utan väljer att använda pengarna till ordentliga trygghetssystem, förstärkta inkomster för låginkomsttagare och investeringar i jobb.

Fru talman! Jag tyckte nog att jag visade viss respekt för Vänsterpartiet när jag klargjorde att de står för att de vill ta bort hela jobbskatteavdraget, det vill säga göra det mindre lönsamt att arbeta, medan andra partier inom oppositionen fortfarande mörkar i den frågan. Samtidigt kan jag konstatera att när jag tar del av Vänsterpartiets ekonomiska förslag handlar det om att överge överskottsmål och att man gärna spräcker utgiftstak. Vi tror inte att det är bra för svensk ekonomi, och det tror inte heller era kamrater inom oppositionen, Josefin Brink. Ni kanske kan starta diskussionen där. Jag kan också konstatera att Josefin Brink inte vill tala så mycket om att hon brinner för att taket i a-kassan ska upp och att det de facto betyder att det är viktigt att vi får en högre a-kassa för personer som har mer normala inkomster. Retoriken, att det gäller dem med låga löner, höll alltså inte riktigt. Vidare konstaterar jag att vi från alliansens sida försöker se en helhet i politiken. A-kassan är en oerhört viktig försäkring. Givetvis påverkar den arbetslösheten på lång sikt. Hur lönsamt det är att arbeta påverkar naturligtvis också arbetslösheten på lång sikt. Vi lägger nu fram ett stort paket för att möta den oerhört svåra situation som Sverige går in i. Det kan bli så många som 250 000 personer som kommer att finnas i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att då från oppositionens sida påstå att vi inte satsar eller gör någonting för att möta situationen blir aningen befängt. Vi kommer att ha ett utgiftsområde som kostar 94 miljarder. Är 94 miljarder detsamma som att inte satsa någonting? Fru talman! Alliansregeringen fortsätter att presentera gemensamma förslag på område efter område. Oppositionen kan i dag inte lägga fram ett enda konkret gemensamt motförslag till de förslag som vi presenterar för kammaren i dag. I detta anförande instämde Curt Linderoth och Elisabeth Svantesson (båda m).

Fru talman! Jag ska börja med att rätta mig själv. Jag yrkade i hastigheten avslag på propositionen och bifall till reservationen. Det var av gammal vana eftersom jag inte brukar gilla regeringens propositioner. I det här fallet yrkar jag dock inte avslag på propositionen. Däremot yrkar jag bifall till reservationen. Därmed är det klarlagt. Tomas Tobé sade gällande regeringens tidigare förändringar av a-kassan att det stärker försäkringen som en omställningsförsäkring. Jag skulle vilja be Tomas Tobé att utveckla hur den har förstärkts. En halv miljon människor har lämnat försäkringen. Hur kan man då säga att den har förstärkts? Hur kan man säga att det blivit en förbättring av omställningsförsäkringen när fler och fler slår i taket i försäkringen? Det går inte ihop. Tomas Tobé talar också om hur bra a-kassan är med 80 procent under den första tiden, men han talar inte om att det är ganska många som inte är med i a-kassan nu. När hälften av ungdomarna upp till 34 år inte är med i a-kassan innebär den ingenting. Då är man utelämnad. Det stämmer inte att utanförskapet har minskat, vilket Tomas Tobé påstår. Det verkliga utanförskapet har ökat, och det kommer att öka ännu mer med regeringens politik eftersom arbetslösheten ökar och regeringen bara lägger fram passiva åtgärder i vårpropositionen. Där finns inga aktiva åtgärder för att skapa fler arbetstillfällen och få i gång hjulen. Nej, det är inte regeringens fel att det är finanspolitisk kris, men det är regeringens fel att den inte är aktiv och vidtar åtgärder för att skapa arbetstillfällen och framför allt för att skapa trygghet för dem som nu förlorar sitt arbete.

Fru talman! Från alliansens sida har vi förstärkt arbetslöshetsförsäkringen till att bli en försäkring mellan två arbeten. Vi har brutit med den utveckling som var tidigare då det var en ersättning man kunde ha i all evighet. Vi har satt tydliga gränser för detta och vad som händer vid olika tillfällen. Vi har dessutom en gradvis nedtrappning. Det är klart att det förstärker försäkringen som en omställning. Jag kan notera att vi inte längre verkar vara ensamma om att inse att det är relativt goda förslag. Det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, är vad jag förstår numera förtjust både i denna gradvisa nedtrappning och också i den deltidsbegränsning som ni, Ulf Holm, kritiserar i dag. Ni klarar inte av att komma med ett gemensamt förslag som motverkar det. När det gäller utanförskapet har den förda politiken varit väldigt lyckad. Innan den internationella krisen och den rejäla konjunkturnedgången kom lyckades vi få 180 000 personer att gå från utanförskap till arbete. Det är klart att det var oerhört viktigt med tanke på den situation vi nu möter på svensk arbetsmarknad. Jag vänder mig återigen, fru talman, mot påståendena att regeringen inte gör någonting för att möta situationen. Oppositionen vet mycket väl att vi tycker att det är viktigt att nu kunna erbjuda möjligheter till att gå yrkesinriktade program inom ramen för komvux. Det finns också rejält med platser inom högre utbildning. Vi inför kortare kompetensutbildningar via Arbetsförmedlingen och så vidare. Sammanlagt kommer utgiftsområdet alltså att uppgå till 94 miljarder kronor. Så många som 250 000 personer kan komma att finnas i olika typer av åtgärder. Diskussionen borde inte handla om att det ska satsas mer utan hur vi nu ska få kvalitet i detta och hur vi skapar nya jobb. Nya jobb handlar inte, Ulf Holm, enbart om att satsa mycket på a-kassan.

Fru talman! Nu prövas politiken. Tomas Tobé sade själv att nu prövas politiken. Ja, det gör den, och beviset är solklart. Politiken fungerar inte. Den håller inte i en lågkonjunktur. Det är det facit vi nu får. Det bekräftas av fler och fler, inte bara av oss i oppositionen utan också av andra personer i samhället. Det är enkelt att driva en politik när smörgåsbordet är dukat. Det smörgåsbordet dukade Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet under två mandatperioder upp genom att föra en ekonomisk politik som satte i gång hjulen. Det smörgåsbord som vi dukade upp och som ni fick ta över, Tomas Tobé, har ni nu lyckats äta upp fullständigt. De som blivit feta av det smörgåsbordet är de rika medan de som inte fått så mycket är de som har det dåligt och nu får det ännu sämre. Det är resultatet av den politik som ni för. Ni gör inga förändringar i den utan accepterar bara att det är på det viset. Det vänder vi oss kraftigt mot. Vi måste ha en a-kassa som håller ihop samhället under såväl hög- som lågkonjunkturer, en a-kassa som innebär trygghet. Nu går kanske hälften av ungdomarna ut i arbetslöshet. De har inte a-kassa eftersom de inte blivit kvalificerade på grund av att ni bland annat tagit bort studerandevillkoren, och de har inte haft fast anställning tillräckligt länge för att kvalificerade sig. Då har vi problem. Då har det verkliga utanförskapet ökat betydligt. Ni väljer att sitta passiva. Visserligen lappar och lagar ni lite grann, men i verkligheten hjälper det inte på långa vägar med tanke på hur a-kassan ser ut i dag. Det behövs en ny politik. Tyvärr kommer den inte från 2010, men den kommer snart.

Fru talman! Det ska bli intressant att se. Jag tror i och för sig inte att vi får se en ny politik efter 2010, för då kommer nog allianspolitiken att fortsätta. Det skulle emellertid vara intressant att få se någon form av gemensam politik från oppositionens sida. Jag upplever att det finns ett mycket starkt och växande stöd för den politik som regeringen lägger fram. Vi har en politik som är aningen försiktig med vad skattebetalarnas pengar används till. Det kanske är så att den bilden helt har gått förbi Ulf Holm och Miljöpartiet, men jag tror att det kan vara en klok idé att inte varje dag göra nya utspel som handlar om att rulla ut miljarder från statskassan. Vi är i en mycket svår situation, och det är oerhört viktigt att vi gör rätt prioriteringar, så att människor får möjlighet till omställning och vi får jobben att växa när konjunkturen väl vänder. Jag kan konstatera att Ulf Holm i retoriken till viss del låter som både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Nu har vi gjort stora skattesänkningar till de rika, sägs det. Men låt oss då titta på den stora skattepolitiska reform som den här regeringen genomfört. Om jag inte har fel, fru talman, så tycker Miljöpartiet att jobbskatteavdraget till stora delar ska vara kvar. Det är rätt intressant om det nu bara är skattesänkningar för rika som har genomförts. Ulf Holm och Miljöpartiet vet mycket väl att jobbskatteavdraget i huvudsak riktar sig till människor med låga och normala inkomster. Därför är det en god idé. Lycka till i arbetet med att övertyga dina kamrater om det! Fru talman! Vi vill med detta betänkande lägga fram en politik som gör det enklare att gå med i a-kassan. Vi sänker avgiften och gör det därmed möjligt för fler att komma med. Vi gör det lönsammare att arbeta. Vi gör inte avkall på arbetslinjen.

Fru talman! Ibland kan det bli lite förvirrande när man sitter och lyssnar på den här typen av debatter. Ärendet som vi ska debattera gäller ändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar om att öka möjligheterna till återinträde för att fler ska omfattas av en inkomstrelaterad försäkring, att medlemsvillkoret ska vara uppfyllt efter halva tiden, sex i stället för tolv månader, och att även socialförsäkringsförmånerna ska inräknas i det här. Det vi också gör i det betänkande som vi debatterar här och nu är att förtydliga ramtidens, dagpenningens och normalarbetstidens beräkning för att det ska bli tydligare och enklare vad det är som gäller, även om det i sig är ett komplicerat system. Vi föreslår också en reducering av arbetslöshetskasseavgiften med 50 kronor. Självklart är det så att hela systemet debatteras, men det kan vara en fördel för dem som sitter på läktaren och lyssnar att förstå. Det som kom fram när vi hade oppositionen i talarstolen var att de ändå anser att de här förslagen är positiva, även om oppositionen i sig är starkt kritisk till de förändringar som vi genomförde för två år sedan. Det som man kan fundera på är hur vi ser på arbetslöshetsförsäkringen. Det är det som är den stora och grundläggande skillnaden. Hur vi ser på systemet är det som gör att det blir så stora skillnader i debatten. Det vi har gemensamt i alliansen handlar om att detta är en viktig del i att stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken och att det är en tydlig omställningsförsäkring, att det är under en tid mellan två jobb som det här ska vara en försäkring, inte för lång tid. Systemet vi har i Sverige är en frivillig försäkring. Om det kan man tycka bu eller bä, och det är det som har resulterat i att många har valt att inte stå kvar, säkerligen i samband med avgiftshöjningen. Jag är helt övertygad om att den spelar roll. Men det vi också kan se är att de som i sin tur står som ansvariga för arbetslöshetskassorna är de som har varit ute och pratat ned sina egna försäkringar rätt kraftfullt. Jag tror att det är en kombination. Som sagt har vi frågat för att få svar angående orsakerna och skälen till att man har lämnat a-kassan. Men detta har kassorna inte velat lämna ut till oss. Det finns bara gissningar från vår sida. Men det är också sådant som vi har sett i undersökningar som vi själva har gjort. Det här är rätt intressant att fundera på. Det som har diskuterats mycket här är om avgiften, som vi nu sänker med 50 kronor, gör något eller inte. Det är klart att när vi har ett system som bygger på att det är antalet arbetslösa som gör vad det blir för avgift på a-kassan och det nu blir betydligt fler arbetslösa hade det varit konstigt om man här och nu hade sagt: Oj, det är nu vi ser att det får genomslag, och då kan vi inte följa det. Det handlar om att göra det tydligt för var och en att det kostar att det är många människor som går arbetslösa. Det var också det som låg till grund för det vi gick till val på 2006 med arbetslinjen. Det var fråga om att se till att så många som möjligt skulle komma i arbete och se till att ta bort många av de marginaleffekter som gjorde att det många gånger inte lönade sig att gå över till arbete eller gå upp i arbetstid. Därför är det ändå så att den sänkning som vi gör i dag står emot att inte göra någon sänkning alls. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet AU10 med de positiva förändringar det innebär samt avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag måste nog kommentera några av de punkter som Annika tar upp i sitt anförande. Annika säger att vi upplever att det är positiva förslag i betänkandet. Jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande. Vi kan utläsa att man försöker vara positiv. Men man är det på ett bedrägligt sätt. Det är det som är bekymret med betänkandet. Man försöker låtsas att det är ett problem att avgiften är hög och att man ska åtgärda det problemet, när man i verkligheten höjer avgiften. Det är klart: Hade det varit så att man hade sänkt avgiften hade det varit positivt. Men i själva verket höjer man avgiften. Det är det bedrägliga i det här förfarandet som vi vänder oss så starkt emot. Om man hade sänkt avgiften och förbättrat försäkringen på alla möjliga sätt och vis hade det självklart varit positivt. Men ni gör tvärtom! Ni använder er av administrativa metoder som kommer att försvåra a-kassornas arbete och förhindra utbetalningar, vilket gör att arbetslösa får vänta väldigt länge eller får fel ersättning. Det är det ni lägger fram i detta betänkande. Det hade kunnat vara bra om det hade varit det som det utgav sig för att vara, men det är ett bedrägligt och farligt förslag. A-kassorna har inte lämnat ut uppgifter om vilka som lämnar försäkringen, säger Annika Qarlsson. Men det är en lögn. A-kassorna bjöd in hela arbetsmarknadsutskottet, socialdemokrater och borgerliga ledamöter, och redovisade öppet precis allt detta. Jag var med. Annika Qarlsson var också med, tror jag. Jag får ta och kolla vilka som var med den kvällen. Men Annika Qarlssons kamrater i den borgerliga majoriteten var med. Det vet jag. A-kassorna redogjorde punkt för punkt exakt för hur det här såg ut. Detta är alltså en lögn.

Fru talman! Jag vill göra en rättelse i den första delen. Det är inte så att det är regeringen som höjer avgifterna i arbetslöshetskassorna. Det är kassorna själva som höjer avgiften. Men man gör det utifrån systemet med egenfinansiering. Det vi gör är att sänka avgiften med 50 kronor. Vi har ett tak på 300. Sedan går vi in och har en solidaritet över alla kassorna. Det är den ökade arbetslösheten och kravet på egenfinansiering som gör att det blir höjda avgifter. Det är i så fall den principen som gör att du anser att vi höjer. Men det har varit en del i den omläggning vi har gjort att det ska vara en större egenfinansierad del. Två tredjedelar ska vara skattefinansierat, resten ska vara egenfinansierat. Konsekvensen när det är hög arbetslöshet blir en höjning av avgifterna. I det här betänkandet är det en sänkning med 50 kronor. Jag vet inte på vilket sätt det skulle upplevas som bedrägligt. Jag anser att det inte är det. Det är den sänkning vi gör. Den gäller nu under lågkonjunkturen och kommer självklart att gälla även när vi kommer in i högkonjunktur när det vänder. Jodå, jag var också med på det där mötet och fick en dragning av detta. Men regeringen har tidigare begärt att få ut uppgifter. Vi har inte heller fått uppgifterna till handa så att vi kan ha dem som underlag. Man väljer att ge information på ett informationsmöte, men inte i övrigt. Man sitter på uppgifterna och lämnar dem inte vidare så att de kan vara en del av ett underlag. Det var det som jag vände mig mot i mitt anförande.

Fru talman! Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Det är inte regeringen som höjer avgifterna, utan det är a-kassorna som roar sig med det. Det är ett märkligt sätt att se på saken. Annika Qarlsson har som ledamot av arbetsmarknadsutskottet och den här kammaren varit med och konstruerat ett avgiftssystem som gör att a-kassorna tvingas att betala in de höjda avgifterna när arbetslösheten stiger. Det kan man inte beskylla a-kassorna för. Att de som alla andra medborgare följer de lagar som stiftas i riksdagen är väl ganska rimligt och självklart. Jag följer också de lagar som stiftas i riksdagen, och det gjorde jag även innan jag blev riksdagsledamot. Det var ett märkligt sätt att resonera som jag inte alls förstod. Jag undrar om Annika Qarlsson själv förstod vad hon sade där. Angående den information som jag hävdade att Annika Qarlsson fått var det bra att Annika Qarlsson verifierade att hon var med på mötet och fick informationen. De presenterade den muntligt för oss och förevisade den. Sedan fick i varje fall jag med mig rapporten. Jag vet inte om det bara var mig de delade ut den rapporten till. Den finns fortfarande tillgänglig. Jag kan vidarebefordra den till Arbetsmarknadsdepartementet om de inte har lyckats hitta den. Det skulle vara märkligt om de inte har lyckats med det. Man kan fundera över hur regeringen fungerar om en öppen och offentlig rapport på något sätt skulle vara omöjlig för regeringen att ta del av när de handlägger sitt arbete. Det sades att de sitter på informationen när de bjuder in Sveriges riksdag och offentligt presenterar rapporten och man får med sig all information. Det är ett mycket märkligt sätt att se på saken. Jag hann tidigare inte kommentera en sak, och jag måste göra det nu. Även Annika Qarlsson säger att många kommer i arbete och upprepar Tomas Tobés märkliga verklighetsuppfattning. Det är precis tvärtom. Med den politik som Annika Qarlsson representerar drabbas Sverige hårdare bara därför att man inte gör någonting. Alla länder drabbas av den svåra lågkonjunkturen. Men Sverige drabbas hårdare eftersom man inte gör någonting.

Fru talman! Jag kanske får förtydliga mig ytterligare. Det jag sade var att vi inte bestämmer om enskilda a-kassors höjning. Däremot har vi satt upp systemet som man sedan har att rätta sig efter. Patrik Björck behöver i så fall använda sig av rätt retorik. Han talar om att vi har höjt avgifterna. Det låter som att vi satt på ett möte och sade: Nu tar vi plus lite här, och nu tar vi plus lite där. Vi har satt upp ett system där vi sagt att en viss del ska vara egenfinansiering. Det påverkar självklart när man får en högre arbetslöshet. Det som hände den här kvällen var att vi i arbetsmarknadsutskottet fick information. Det som hade hänt långt tidigare var att Arbetsmarknadsdepartementet bad att få dessa uppgifter om vilka skäl man angav när man lämnade a-kassorna. Det var för att man skulle kunna se varför. Är det de med låg risk som lämnar? Är det sådana som inte längre är kvalificerade att få a-kassa som väljer att lämna a-kassan? Vad fanns för andra skäl? I den delen fick man inte siffrorna. Det var väl ett svar på den kritiken när vi bjöds in och de visade de siffrorna. De kom sent omsider. Men det var inget som de lämnade över tidigare när departementet bad om det. Det är lite intressant när vi funderar och diskuterar de här frågorna. Vi diskuterar vad som händer och sker och vem som har en verklighetsbild som stämmer. I dag diskuterar vi a-kassan. Självklart är det så att den precis som allt annat i politiken berörs av att vi i världen har en enorm finanskris. Det är inget som startade här i Sverige men som har påverkat oss i allra högsta grad. Vi har gått in i en väldigt stark lågkonjunktur. Vi har en del av vår industri som genomgår en strukturomvandling. Det kommer självklart att påverka vår arbetsmarknad där många i dag står utan arbete eller varslas. Vi har under åren i regeringsställning sett att det är många fler som kommit in i arbete än under Socialdemokraternas senaste regeringsperiod.

Fru talman! Det är märkligt att Annika Qarlsson inte vill erkänna att det är regeringen som har bestämt att avgiften till a-kassan ska öka med stigande arbetslöshet. Det är en grundläggande och stor förändring av hela finansieringssystemet av arbetslöshetsförsäkringen som regeringen har beslutat om. Syftet med det framgår till och med i betänkandet. Det står: "Differentieringen bidrar till att kostnaderna för arbetslösheten blir synligare för den enskilde", det vill säga om var och en som är med i en a-kassa där det råder hög arbetslöshet och stor risk för arbetslöshet tror inte regeringen att det märktes om man inte gjorde det betydligt dyrare att vara med i just den kassan än i en annan kassa där man inte har hög arbetslöshet. Det andra är att "sambandet blir också tydligare mellan en ansvarsfull lönebildning och en lägre arbetslöshet". Det betyder att det är löntagarna i de arbetslöshetskassor som är drabbade av hög arbetslöshet som ska hålla tillbaka sina lönekrav och på så sätt minska arbetslösheten. De ska betala priset för sin egen arbetslöshet dels genom en högre avgift, dels genom en lägre lön. Det innebär systemet. A-kassorna följer systemet för att de inte har något val. De är lagbundna. Men det är en vansinnig politik inte minst i en lågkonjunktur. Hur kan man vidhålla att kostnaderna för arbetslösheten inte skulle vara synliga och kännbara för hundratusentals människor som i dag varslas och sägs upp från sina jobb? Hur kan man hävda att det beror på för höga löner att man har en hög arbetslöshet, som till exempel inom Hotell- och Restaurangfacket? Det är systemet som det är fel på. Om man nu verkligen tycker att det är ett problem att avgifterna har blivit för höga, varför gör man då en sänkning med en femtiolapp som inte kommer att komma alla till del?

Fru talman! Det jag sade förtydligade jag också i replikskiftet med Patrik Björck. Jag vänder mot er argumentering när ni säger att det är vi som står för enskilda höjningar. Vi har satt ett system som i sin tur leder till det. Det var så jag sade. Nu är det ytterligare förtydligat. När det gäller sänkningen är det lite märkligt att det plötsligt blir ett argument mot oss att vi sänker med 50 kronor. Ser man till taknivån som är 300 kronor är 50 kronor en sjättedel av det. Det är klart att det är en kraftfull sänkning som i ett annat läge hade märkts mycket mer men som nu omfattar en stor andel av dem som är med i a-kassorna. I de delarna handlar det om att stärka möjligheten till ny- och återinträde. Någonstans blir argumenteringen om hur dålig a-kassan är som har bedrivits från oppositionen men även från fackförbund en del i att så många väljer att lämna a-kassan. Vi kan titta på den höjning som vi gjorde ihop med att vi ändrade efter valet 2006. Vi gjorde en höjning, men vi gjorde samtidigt en kraftfull sänkning med jobbskatteavdraget. För de allra flesta innebar det att det var plus i kassan efter de två delarna. Då blir det lite konstigt att stå här och diskutera ett system som bygger på att man frivilligt väljer att vara med. Det kanske främst på vänsterkanten finns de som kramar systemet, även om Ulf Holm och Miljöpartiet är på väg i en annan riktning och tycker att det ska vara en allmän kassa. Det blir ett problem att folk faktiskt använder sin fria vilja till att lämna systemet. Den sänkning som vi gjorde på jobbskatteavdraget finansierade gott och väl den höjning som gjordes i a-kassan. Man måste kanske i stället fundera på hur man beskriver den försäkring vi har här i Sverige på ett annat sätt än oppositionen, eller är det i oppositionens intresse att svartmåla?

Fru talman! Det blir allt svårare att förstå vad Annika Qarlsson egentligen är ute efter. Det är alltså bra att fler människor lämnar a-kassan. Det är ett uttryck för att människor utnyttjar sin valfrihet. Då blir det ännu mer begripligt att man lägger fram ett låtsasförslag som är motiverat av att det är ett problem att så många har lämnat a-kassan. Det blir totalt obegripligt. Dessutom sänker man inte avgiften med 50 kronor för alla som är med i a-kassan. Från 2006 till 2007 ökade avgiften för att vara med i a-kassan från 80-100 kronor till upp till 415 kronor som man till exempel betalar i Hotell- och Restaurangfacket i dag. Har man nått upp till taket och är över 300 kronor i a-kasseavgift kommer man inte att få del av femtiolappen. Vad man gör med förslaget är bara att man ökar differentieringen i vad det kostar att vara med i en a-kassa. Det är det enda resultatet av detta. De som har högst arbetslöshet och högst avgift får lika hög avgift även efter femtiolappssänkningen. De som redan har låg arbetslöshet och låga avgifter kan få en ytterligare sänkning. Man ökar alltså antisolidariteten i systemet. De som redan är gynnade av låg arbetslöshet och låga avgifter blir ännu mer gynnade medan de som i dag löper stor risk att bli arbetslösa och har många arbetslösa kamrater kring sig inte får del av sänkningen. Jag vet inte hur det är. Annika Qarlsson tycker att det är bra att fler människor har valt att lämna arbetslöshetsförsäkringen, men i betänkandet och i regeringens proposition finns det ändå någon sorts insikt om att det kanske inte är jättebra i en lågkonjunktur med den värsta massarbetslösheten sedan 30-talet att så många människor har lämnat a-kassan. Om man då anser att man vill lösa det problemet, varför gör man en sådan här lösning som bara ökar differentieringen så att det blir lika dyrt eller dyrare för dem som riskerar arbetslöshet att vara med i a-kassan i stället för att sänka avgiften för alla?

Fru talman! Det som gäller i det här systemet är att vi nu sänker generellt. Det gäller för alla som ligger under 300 kronor. Vid 300 kronor slår det in en maxgräns, och däröver kommer det inte mer. Det är lite intressant att Josefin Brink anklagar mig för att inte värna om att så många som möjligt ska vara med i a-kassan. När vi gjorde höjningen av avgifterna kompenserade vi det mycket väl med jobbskatteavdraget. Det skulle inte vara dyrare att vara med, men det var mer upp till var och en att göra det valet. Josefin Brink är den som har talat mest mot det och har kanske varit en del i att så många väljer att gå ur. Jag tycker att det är viktigt att vi har en gemensam a-kassa där så många som möjligt är med. Det är därför vi gör den här sänkningen. Vi har också haft diskussioner om ett obligatorium, om även de 700 000 som stod utanför när vi tog över 2006 på något sätt ska omfattas av en försäkring. Dem har ju oppositionen valt att inte se över huvud taget. När det gäller taket är det 300 kronor och inte något annat. Därunder finns det differentiering mellan olika avtalsområden där det råder olika hög eller låg arbetslöshet. Därför yrkar jag bifall till det här förslaget.

Fru talman! Jag tycker att det känns märkligt när ett antal debattörer går upp och talar om att vi i alliansen skulle vilja försämra, vilja sabotera, inte vilja någonting gott. Det är väl ingen människa i den här riksdagen som tror att det är sant. Vi vet väl alla att vi som arbetar här i denna kammare försöker göra så gott vi kan för att göra det så bra som möjligt för så många människor som möjligt. Vi vill göra det på olika sätt. Det är en annan sak. Självklart vill vi göra det så bra som möjligt. Det har varit en del diskussioner om a-kassan och hur det är med jobben, om vår jobbpolitik skulle vara lyckad eller inte. Då vill jag säga att innan den finansiella oron och krisen slog till hade vi delvis beroende på vår allianspolitik lyckats minska utanförskapet med 180 000 personer. Det var väldigt viktigt när vi kom in i denna finansiella oro att så hade skett. Det är också viktigt att komma ihåg att när alliansregeringen tog över på hösten 2006 hade Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnat efter sig närmare 100 000 unga som antingen var öppet arbetslösa eller i olika åtgärder. Det gjorde Sverige till ett av Europas tre sämsta länder när det gällde ungdomsarbetslöshet. Det var långt innan den ekonomiska krisen vi nu genomlever slog till. Jag vill hävda att mycket av det vi har gjort har varit väldigt bra, inte minst för att lösa situationen på arbetsmarknaden. Jag kan också nämna att den undersökning som nyligen gjordes och har redovisats angående a-kassor och annat visar att man från Finanspolitiska rådets sida är positiv till de reformer regeringen gjort på arbetsmarknadsområdet i så måtto att man tycker att de är långsiktigt riktiga. Det är också viktigt att ha med sig. Fru talman! När det gäller a-kasseförändringarna, förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen vill jag börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. För att öka möjligheterna till ny- och återinträde i arbetslöshetskassorna och för att öka möjligheten till inkomstrelaterad ersättning från försäkringen föreslås av regeringen att det så kallade medlemsvillkoret under 2009 kan uppfyllas redan efter sex i stället för tolv månaders medlemskap. Regeringen föreslår också att vissa socialförsäkringsförmåner beaktas vid beräkning av arbetslöshetsersättning till personer som varit tillfälligt eller delvis frånvarande från arbetet före arbetslösheten. Utskottet välkomnar förslaget i propositionen om att lägga samman tid med bland annat socialförsäkringsförmåner när normalarbetstiden ska bestämmas. Det är enligt utskottet inte rimligt att en person som arbetat så mycket att månaden är tillgodoräkningsbar vid bestämmande av ramtiden ändå på grund av mer begränsad frånvaro kan få avsevärt lägre ersättning än en person som inte arbetat alls eller som arbetat så lite att månaden är överhoppningsbar. Det tycker vi är orimligt. Det vill vi förändra och gör så också med detta förslag. Det är bra. Lagförslaget är ett uttryck för den princip vi står bakom, att arbete ska löna sig. Utskottet liksom regeringen förespråkar arbetslinjen. Propositionen innebär att dagsförtjänsten ska fastställas på basis av den sjuklön eller socialförsäkringsförmån som den enskilde har erhållit. Kraven på aktuellt arbete respektive viss arbetad tid för rätt till inträde i en arbetslöshetskassa tas bort. Det lämnas även förslag om att arbetslöshetsavgiften ska reduceras med 50 kronor per ej arbetslös medlem och månad. Jag tycker själv att det är bra att vi gör en sänkning. I så måtto är vi överens. Vi tycker att det är bra att sänka avgiften. När det gäller avgiftssänkningen vill jag poängtera att 94 procent av dem som är medlemmar i en a-kassa och arbetar får del av sänkningen. Det är 72 procent av a-kassorna. Jag tror själv att en sänkning av avgiften kommer att stimulera till att fler söker sig in i en arbetslöshetskassa. Det tycker jag är bra. Men samtidigt som en sänkning har positiva effekter måste vi titta på och värna statens finanser, därmed i förlängningen bevara ett handlingsutrymme för staten att kunna agera vid en fördjupad ekonomisk kris och då ha råd att upprätthålla välfärden. Läget på arbetsmarknaden kräver att man gör väl avvägda bedömningar i detta sammanhang. När det gäller inträdesvillkoret anser regeringen att villkoret om viss arbetad tid försvårar för den enskilde att bli medlem i en arbetslöshetskassa. Det medför dessutom en omfattande administration för såväl arbetslöshetskassorna som för arbetsgivarna. För att komma till rätta med det föreslår regeringen att villkoret om förvärvsarbete i viss minsta omfattning, den så kallade 17-timmarsregeln, avskaffas. Det innebär att arbetslösa personer kommer att kunna ansöka om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Det är också en sak som stimulerar till ökad anslutning till arbetslöshetskassorna. Det tycker jag också är bra. Även kravet på ett aktuellt arbete inom kassans verksamhetsområde bör enligt regeringens mening ändras. En person bör kunna träda in i en arbetslöshetskassa även om han eller hon vid tillfället för inträdesansökan inte arbetar men väl har arbetat. Även det förslaget syftar till att öka anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen. Det är bra. För att sänka medlemsavgifterna för en majoritet av de medlemmar som inte är arbetslösa i den mening som avses föreslår regeringen, som jag tidigare har nämnt, avgiftssänkningen på 50 kronor per månad. Som det står i propositionen minskar marginaleffekten att gå från arbetslöshet till sysselsättning. Det ska stimulera till en anslutning till arbetslöshetsförsäkringen. Att jag upprepar det så mycket beror på att jag verkligen vill tydliggöra att jag tycker att det är väldigt bra att man är med i en a-kassa. Jag tycker att det är viktigt. Det är bra för personen, och det är bra för samhället. Därför tycker jag att de förändringar som görs i förslaget i detta betänkande är bra. Jag hävdar att arbetslöshetsersättningen är en central del av en väl fungerande arbetsmarknad. Det är också arbetsmarknadsutskottets, majoritetens mening, som någon läste upp från betänkandet. Rätt utformad som en omställningsförsäkring under kortare perioder av arbetslöshet bidrar den till att öka såväl flexibiliteten som stabiliteten på arbetsmarknaden både för den enskilde och för samhället. Genom att den utgör en ekonomisk trygghet vågar fler människor pröva nya arbeten. Samtidigt ger försäkringen under svårare tider de arbetslösa andrum och en möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden utan att privatekonomin slås i spillror. Ur ett samhällsperspektiv fungerar försäkringen både som ett smörjmedel för matchningsfunktionen och som en automatisk stabilisator vid konjunktursvängningarna. Jag hävdar att den svenska arbetslöshetsförsäkringen uppfyller sitt syfte. Som exempel på det har 90 procent av de arbetslösa faktiskt inte fått någon påtaglig försämring efter de förändringar och justeringar vi har gjort av a-kassan. Sverige har en bra a-kassa jämfört med andra länder. Det vill jag också understryka. Därför anser utskottet att förslagen i propositionen är välkomna. Propositionens huvudsyfte är ju att underlätta för människor som nu står utanför arbetslöshetsförsäkringen att skaffa sig ett inkomstrelaterat skydd i händelse av arbetslöshet. De föreslagna ändringarna i lagen om arbetslöshetskassor gör det enklare och billigare att bli medlem i en arbetslöshetskassa, och förändringarna i lagen om arbetslöshetsförsäkringen påskyndar den arbetslöses möjlighet att få del av en inkomstrelaterad försäkring. Utskottet tycker att förslagen är ändamålsenliga, inte minst mot bakgrund av den försämrade utvecklingen på arbetsmarknaden. Fru talman! Jag vill också nämna att jag tycker att det är bra att antalet medlemmar i a-kassorna har ökat både i januari och i februari i år, 2009. Med de förslag vi i dag debatterar kan förutsättningarna för medlemstillströmning ytterligare förbättras. Jag vill också med anledning av tidigare anföranden i den här debatten ändå säga att vi kan konstatera att oppositionspartierna Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i sin motion inte för fram något konkret motförslag men har en tämligen svepande retorik och pratar om att en sänkning av arbetslöshetsavgiften med 50 kronor inte är tillräcklig. Man pratar dock inte mycket om vilka budgetmedel som ska användas när man ställer krav på ytterligare sänkning. Jag tycker att det är en vågad retorik i det läge Sverige är i ekonomiskt. Det är ändå så att till följd av den finanskris vi lever i har vi en situation med ett mycket allvarligt internationellt konjunkturläge. Många länder dras med stora underskott. Sverige har mött nedgången med en politik som i förhållande till bnp är mer expansiv än i de flesta andra länder. Detta har vi gjort samtidigt som vi har behållit ordning och reda i våra statsfinanser. Jag tycker inte att man kan, som oppositionspartierna gör i sina skuggbudgetar inte minst, lova mer av allt - höja a-kassor och annat - utan att ha det helt klart hur det ska finansieras. Det är inte, som jag ser det, en ansvarsfull ekonomisk politik. Jag tror att den här löfteskarusellen riskerar att påtagligt försämra våra offentliga finanser, och det vore förstås extremt olyckligt i den här djupa konjunkturnedgången. Det är uppenbart att vi med oppositionens politik skulle drabbas och tvingas leva med höjda skatter och nedskärningar. Inget av det vore bra eftersom det bara skulle fördjupa nedgången och försvåra återhämtningen, inte minst på vår arbetsmarknad.

Fru talman! Hans Backman inleder sitt anförande med att säga att alliansen inte vill sabotera arbetslöshetsförsäkringen utan göra den så bra som möjligt. De vill väl. Det är mycket möjligt att Hans Backman vill väl, men han gör inte väl. Det kan vara för att han inte riktigt ser och förstår vad han gör eller så kan det vara andra orsaker - bortträngningsmekanismer eller någonting. Regeringen har konsekvent från start saboterat den här försäkringen, medvetet och med öppna ögon. Man har kunnat läsa i texterna vad det handlar om. Man har, trots remissinstansernas varningar för att föreslagna åtgärder kommer att leda till att ersättningar inte kan beräknas och inte betalas ut, ändå drivit igenom förslagen. I fråga om sammanblandningen med aktivitetsstöd och a-kasseersättningen sade både Försäkringskassan och SO omedelbart i sina remissvar att den kommer att leda till att de inte kan betala ut ersättningar i tid, att felaktiga ersättningar betalas ut eller att folk blir helt utan ersättning. Ändå drev man igenom det, med öppna ögon. Man borde rimligen ha förstått vad man gjorde. Om man med öppna ögon förstör någonting kallar jag det för att sabotera, inte att göra väl. Nu gör man det igen. Det kan vara så att Hans Backman och hans kolleger inte förstod vad de gjorde hösten 2006, men nu, våren 2009, kommer alltså samma remissvar från kassorna. De lägger sig inte alls i det politiska innehållet utan det administrativa, det vill säga sättet man utformar regelverket på, och säger att om ni driver igenom detta kommer det att innebära att vi antingen får betala ut fel ersättningar eller att de arbetslösa får vänta väldigt länge på att få sina ersättningar. Trots att Hans Backman kan läsa remissvaren och får en skrivelse delad på utskottet gör han med öppna ögon gemensam sak med den borgerliga majoriteten i den här riksdagen och saboterar arbetslöshetsförsäkringen så att de arbetslösa antingen får fel ersättningar eller får vänta väldigt länge på att få sina ersättningar. Det är sabotage, Hans Backman!

Fru talman! Det är klart att det inte är sabotage. Man kan göra olika bedömningar av hur olika förslag ska verka i praktiken. Även med den senaste omläggningen blev effekterna inte lika drastiska som en del försökte, inte minst här i kammaren, påstå att de skulle bli. Det gäller samma sak här. Ett exempel som står i betänkandet som Patrik Björck har läst, misstänker jag: Förslaget innebär inte att informationsutbytet mellan arbetslöshetskassorna och Försäkringskassan ska behöva ökas. Det finns alltså ingen grund egentligen att ha de farhågor som oppositionen framför om att den ökade administrationen ska komma till stånd. Vi gör olika bedömningar, och självklart kommer vi att följa upp hur det blir i praktiken. Men vår bedömning är inte att denna administrativa börda ska bli så stor som Patrik Björck är orolig för.

Fru talman! Det var inga drastiska konsekvenser av det förslaget, säger Hans Backman, men då kan jag säga att jag har pratat med de arbetslösa som inte fick ersättning på flera veckor och som inte kunde betala sina räkningar. Jag kan lova Hans Backman att de ansåg att det var extremt drastiska konsekvenser av Hans Backmans sabotage. Sedan säger Hans Backman att det inte finns någon grund för farhågor. Då kan man möjligen bli lite mildare i sin kritik och konstatera att han tror att han gör väl. Bekymret är att det gör han inte. Men det måste finnas någon i den borgerliga majoriteten som förstår vad man håller på med, även om inte Hans Backman gör det. Någon i den borgerliga majoriteten, någon på Arbetsmarknadsdepartementet, någon i regeringen måste inse vilka konsekvenser det här förslaget kommer att leda till. Vi kommer naturligtvis att jaga er när de arbetslösa får fel ersättning eller får vänta på sina ersättningar. De arbetslösa kommer också att jaga er, och det kommer att bli drastiska konsekvenser, Hans Backman - var så lugn! Det blev det förra gången. Trots att det var tydligt utsagt gick ni rakt in på den vägen som ledde till dessa drastiska konsekvenser. Det är lika tydligt utsagt den här gången. Det är varnat. Man har förklarat vad som kommer att ske om ni gör vad ni gör, och ni gör det ändå med öppna ögon. 94 procent, upprepar Hans Backman, av medlemmarna i a-kassorna skulle få ta del av den där femtiolappen i sänkning. Jag kan på rak arm säga att det är en lögn. Jag har inte den exakta siffran, men jag lovar att jag ska ta fram den. Men det finns inte en chans i världen att 94 procent kommer att få ta del av den där femtiolappen i sänkt avgift som föreligger i betänkandet. Det finns inte en chans i världen! Jag ska återkomma när jag har fått fram den riktiga siffran, Hans Backman, det lovar jag. Några procent kommer det att bli men inte många. Jag har en fråga. Hans Backman har tidigare drivit frågan hårt om att höja ersättningen i a-kassan. Hur går den kampen i regeringen?

Fru talman! Först och främst är inte Patrik Björck någon mästare när det gäller nyanser. Det är klart att för varje enskild person som drabbas av försenade utbetalningar är det en drastisk händelse och en väldigt jobbig situation. Men att, som Patrik Björck, säga att ett helt system kommer att krackelera och rasa samman för hela Sveriges befolkning som är i behov av systemet är liksom en lite annan vinkling på problemet. Självklart ska vi se till att varje person ska få den möjlighet som han eller hon ska ha för att få sin ersättning i tid. Det är a-kassans uppgift, och det vill vi förstås stötta och hjälpa till med så gott vi kan härifrån. Enligt de siffror jag har fått är det 94 procent som får del av sänkningen. Vi får väl titta på siffror från Patrik Björck framdeles och se vad de kan visa. När det gäller a-kassehöjningen finns det inga förslag från regeringen om att göra andra förändringar av a-kassan än de som föreligger i det betänkande vi diskuterar i dag. Jag har personligen ingenting emot att man ser över a-kassenivån, som jag tidigare har sagt. Samtidigt måste förstås förändringar av a-kassan som kostar pengar också alltid vägas mot andra viktiga reformer. De måste också vägas mot vad statsbudgeten tål och vi har råd med.

Fru talman! Vi har att debattera inte bara de förändringar som nämns utan allt som står i det här betänkandet och helheten i a-kassan. Det är ändå det som är det intressanta här. Det finns en passus i betänkandet där man menar att det som oppositionen säger är oansvarigt. Det är oansvarigt att satsa på en förstärkning av a-kassan, att satsa på att alla ska få sänkt avgift och dessutom satsa på att folk ska få en högre ersättning. Man säger att det vore oansvarigt därför att majoriteten på något sätt tycker att det skulle försvåra arbetet med att upprätthålla kvaliteten i välfärden. Tanken med Vänsterpartiets politik är att man sänker avgiften och höjer ersättningen till a-kassan. Då får man fler medlemmar, helt enligt en enkel princip. Om man sänker priset på någonting ökar konsumtionen av detta. Det är ganska enkel marknadslogik. Om man dessutom höjer ersättningen från a-kassan får folk mer pengar i plånboken. Det handlar ju om mer än var tionde svensk som är berörd av detta. Det är bättre för ekonomin. Då kan man konsumera mera grejer. Då håller man fart i ekonomin. Det alternativ som regeringen i stället står för, när man inte väljer att göra några av de här sakerna, innebär att fler tvingas söka socialbidrag. Det är det som alla kommuner säger nu. Alla kommuner larmar och nio av tio säger att de kommer att få kraftigt ökade utgifter för socialbidragen. Det handlar om att människor tvingas göra sig av med sina tillgångar. Det är nämligen ingen rättighet att få socialbidrag på samma sätt som att få ersättning från en försäkring. Man tvingas göra sig av med sina tillgångar. Man kommer att få betydligt mindre konsumtionsutrymme, och det kommer att vara väldigt dåligt för ekonomin. Dessutom ökar kostnaderna som sagt var för kommunerna. De ökade socialbidragskostnaderna kommer att innebära att kommunerna får titta över om de måste skära ned på någonting annat, till exempel barnomsorgen, vården, äldreomsorgen och skolan. Man kommer att få börja säga upp personal. På vilket sätt värnar ni välfärden bättre?

Fru talman! Främst genomförde vi vårt numera omtalade jobbskatteavdrag som faktiskt gjorde att man efter inbetald a-kasseavgift, även efter en höjning, fick mer kvar i plånboken som anställd. Det var ju bra. När det gäller kommunernas situation i den svåra tid som är kan jag säga att jag är fullt medveten om hur tufft det är ute i kommunerna. Jag är själv aktiv i kommunfullmäktige i Hofors. Men här lägger ju regeringen också ett antal miljarder - 7 miljarder kronor för 2009 - till kommunerna för att mildra effekterna och bland annat behålla personalen inom skola och omsorg under den svåra tid som är. Sedan vill jag komma ihåg att nämna att regeringen också sänkte arbetsgivaravgifterna med 1 procent tidigare. Det blir en effekt som ger ett plus på 3 miljarder för kommunerna, vilket också är viktigt med tanke på att verksamheterna är så personalintensiva. Då är en sänkning av arbetsgivaravgifterna bra för just kommunerna.

Fru talman! Hans Backman pratar om andra saker här. Vänsterpartiet föreslår inte lägre utan högre uppräkning av statsbidraget till kommunerna eftersom 7 miljarder inte på långa vägar kommer att räcka ens för att behålla den personal man har i dag, vilket SKL och andra har påtalat flera gånger. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen handlar det helt enkelt om klassisk konjunkturpolitik, stabiliseringspolitik. Om väldigt många människor samtidigt får sina inkomster kraftigt sänkta minskar deras konsumtionsutrymme. Skatteintäkterna i kommunerna minskar. Staten gör klokt i att via arbetslöshetsförsäkringen ta på sig ansvaret att se till att människor inte förlorar hela sitt konsumtionsutrymme och att deras ekonomi går i botten. Det är ett klokt sätt att föra över pengar just till kommunerna, till välfärden, och se till att man från arbetslöshetsförsäkringen har en inkomst som är okej. I stället gör regeringen det dubbelt så dåligt för kommunerna nu. Skatteintäkterna minskar mer, och man är tvungen att lägga pengarna på socialbidragen. Det är då jag menar att det blir väldigt svårt att förstå resonemanget i det här betänkandet där man säger att de höjningar av ersättningen från a-kassan som Vänsterpartiet föreslår, och som vi har stöd för från i stort sett alla ekonomer för att det vore klok konjunkturpolitik, skulle vara en oansvarig politik. Den sänkning av avgiften som vi föreslår, som på riktigt - till skillnad från regeringens förslag - skulle ge en reell sänkning och förstärkning i plånboken för vanliga människor, skulle vara en oansvarig politik med hänvisning till att regeringen vill värna välfärden. Det går inte ihop för mig. Som jag ser det, och som jag har ganska gott stöd från ekonomer och andra för, är ju att det är ett väldigt bra sätt att värna välfärden, dels att se till att den del av välfärden som är arbetslöshetsförsäkringen fungerar för människor, dels genom att det avlastar kommunernas ekonomi och ger större utrymme för skola, sjukvård och barnomsorg så att man slipper säga upp människor där och ytterligare späda på arbetslösheten.

Fru talman! Jag återkommer till att de pengar som regeringen satsar just är till för att undvika uppsägningar inom skola och omsorg. Sedan kan man alltid vilja satsa mer, men det gäller också att statsbudgeten håller ihop. Man kan inte satsa mer än man har råd med, för då får vi ju långsiktigt ekonomiska problem i samhället som får effekter som är negativa. Jobbskatteavdraget har ju de som har jobb alltjämt med sig och kan därmed konsumera mer än de skulle kunna utan detta. Sedan vill jag också säga att just det att Vänsterpartiet också vill sänka avgifterna mer inom a-kassan ju låter bra. Samtidigt har man inte, som flera har nämnt här i talarstolen, beskrivit var man ska ta pengarna till den sänkningen ifrån. Det blir komplicerat att tro på detta och hur det ska finansieras. När man tittar på Vänsterpartiets politik i stort får man en känsla av att de vill spräcka utgiftstaken i statens budget. Det kommer sannolikt att leda till högre inflation och högre räntor, vilket kommer att skada hushållens konsumtionskraft på sikt.

Fru talman! Hans Backman säger att man gör så bra som möjligt. Det är fint, men jag tror att det skulle vara bra om Hans Backman också utvärderade de beslut som har tagits och reparerar de felaktigheter som har begåtts. Visst, det är lite lappande och lagande här. Det är givetvis jättebra att medlemsvillkoret ändras från tolv månader till sex månader, men tror verkligen Hans Backman att det kommer att innebära medlemsrusning till a-kassorna? Han sade tidigare att i januari och februari hade a-kassorna ökat med några tusen. Jag tror att det var 2 000 personer eller något sådant. Tror verkligen Hans Backman att den här ändringen kommer att innebära något för den halva miljon som har lämnat a-kassan? Tidigare var det 700 000, i dag är det 1,2 miljoner som står utanför a-kassesystemet. Tror verkligen Hans Backman att det kommer att bli rusning till a-kassorna nu? När vi får undersökningar som visar på att nära hälften av ungdomarna 18-34 år inte är med i a-kassan är det ett underbetyg. Då måste faktiskt regeringen agera. Då anser inte vi att det som regeringen gör nu är tillräckligt. Det måste göras något radikalt för att se till att trygghetssystemet fungerar under den lågkonjunktur som Sverige befinner sig i nu. Där menar jag att regeringen inte gör tillräckligt mycket utan man vältrar tvärtom över kostnaderna på kommunerna som kommer att få ökade utgifter för försörjningsstöd. Det är det som blir alternativet för dem som inte alls är med i en a-kassa, framför allt kanske de som är unga. Då blir det i stället en övervältring av kostnaderna på kommunerna som kommer att leda till att kommunerna kommer att få göra besparingar i sin ekonomi eller höja skatten kraftigt, något av det, enbart för att Hans Backman här i talarstolen ska kunna säga .

Fru talman! När vi tittar på kommunerna kan jag återkomma till att regeringen gör så mycket som man anser att det går att göra med tanke på det finansiella läget i statsbudgeten. 7 miljarder kronor 2009 är ändock pengar som kommer kommunerna till del. Jag kan nämna att Hofors kommun med 10 000 invånare mellan 2010 och 2012 får 12 miljoner kronor. Det är ett bra tillskott, känner jag som kommunpolitiker, för att just undvika uppsägningar och undvika nedskärningar av välfärden i kommunen. Självklart utvärderar vi vad vi gör. Man måste alltid utvärdera och ibland förändra saker som man har beslutat om. Jag återkommer till att en positiv sak som vi kunde se var att närmare 180 000 personer hade kommit i arbete under de första två åren som alliansregeringen hade verkat. Utgångsläget var många ungdomar som hade varit arbetslösa även i högkonjunktur. Det var en positiv sak som ändå visar att våra åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken i stort har haft en positiv effekt. Sedan var det frågan om en rusning till a-kassan genom att sänka avgiften med en sjättedel, det vill säga med 50 kronor. Jag tror inte att det kommer att bli någon rusning, men jag hoppas och tror att det kommer att bli en tillströmning av ett antal personer som väljer att gå med i a-kassan. Det tycker jag är bra. Sedan får vi se vad det går att göra ytterligare i framtiden för att stärka viljan att gå med i a-kassan. Jag vill i sammanhanget nämna att det inte bara är avgifterna som styr om människor vill vara med i a-kassan eller inte. Vi träffade nyligen representanter från TCO. De berättade att de jobbar hårt för att utveckla och modernisera det fackliga arbetet för att just locka medlemmar till sig. De känner själva att de verkligen måste motivera varje enskild person att gå med i fackföreningen. Går man med i fackföreningen är steget nära att gå med i a-kassan. Det finns ett arbete som pågår även inom fackföreningsrörelsen som kommer att stimulera fler att bli medlemmar.

Fru talman! Hans Backman säger att man håller på med utvärderingar. Utvärderingen sker nu. Det är nu politiken prövas. Det är nu vi ser effekterna av den politik ni har lyckats genomföra under tre år. Det är en backlash för Sverige. Det är fråga om ökade klyftor i samhället. Det är det verkliga utanförskapet som ökar. Ungdomsarbetslösheten är 25 procent, men här står Hans Backman och säger att den var hög när ni tillträdde 2006. Inte tusan har regeringen gjort ungdomsarbetslösheten lägre! Den har fördubblats under den här perioden, och dessutom lägger man inte fram några aktiva förslag i vårbudgetpropositionen. Det är bara passiva åtgärder. Mycket mer aktivt skulle behöva göras för att se till att man inte förlorar en generation på grund av en borgerlig regering. Vi menar att a-kassan spelar en roll. Vi måste se till att folk kan vara trygga när de förlorar jobbet. De kan inte som enskilda påverka en lågkonjunktur i den bemärkelsen att de har valt rätt yrke och att det yrket inte kommer att drabbas av en konjunkturnedgång. Det är svårt att påverka som enskild. Däremot bestraffar ni den enskilde som utbildar sig till det yrke som råkar påverkas i en lågkonjunktur. Det anser vi vara fel person. Det måste finnas en omställningsförsäkring som är solidarisk mellan alla människor, olika yrkesgrupper och olika branscher för att klara en lågkonjunktur. Jag ska i god tid avsluta med att säga att det inte duger att Hans Backman i talarstolen säger att statens ekonomi är bra, att det inte ska vara fråga om några sedelpressar och att utgiftstaket ska ökas när kommunernas ekonomi försämras kraftigt och de får höja skatterna i stället. Ni måste se på helheten, Hans Backman, och inte på något annat.

Fru talman! Jag ser på helheten, och det gör självklart alliansledningen också. Det är väl orsaken till att man inte vill riskera att ge ut för mycket pengar nu. Då sitter kommunerna om något år ännu trängre till från statens sida, så att tyvärr har en kommun fått så mycket förra året att det nu inte finns råd att stötta kommunen alls. Då kan det bli riktigt illa i samhället. Det är gott att regeringen har en balans i det man gör och har en löpande dialog med kommunerna. Där känner jag mig trygg. Sedan var det frågan om vad vi gör för ungdomar. I siffran 25 procent får vi ta med i beräkningen att ett antal av dem som studerar anses vara arbetssökande. Det är lite beroende på hur man räknar hur siffran blir procentuellt. Självklart gör vi saker för de unga som inte har jobb och för de unga som växer upp och ska ha ett jobb. Där gör vi en av våra hårdaste satsningar. Vi har bland annat sänkt arbetsgivaravgifterna rejält för ungdomar upp till 26 år. Det är inte den enda åtgärden som gör att man blir bättre rustad för att få ett jobb, men vi gör också en enormt stor satsning på att förbättra skolsystemet i gymnasieskolan. Vi satsar på en gymnasieskola med yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar. Vi satsar på en yrkeshögskola. Vi satsar på ett yrkesvux för dem som är lite äldre och som vill utbilda sig till ett nytt yrke eller komplettera sina tidigare kunskaper för att få ett jobb. Vi satsar enormt hårt på att få folk i arbete. Det är A och O för ett samhälle att klara av den uppgiften. Här vill jag passa tillbaka till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att en del av de problem som finns i dag med ungdomar beror på att den tidigare gymnasieskolan faktiskt inte har fungerat. Många ungdomar hoppade av gymnasieskolan i förtid utan fullständiga betyg. De har det jättesvårt på dagens arbetsmarknad. Vi brinner i Folkpartiet för att den här regeringen ska kunna hantera och förbättra för ungdomar i framtiden så att de ska slippa hamna i situationen att hoppa av gymnasiet utan fullständiga betyg.

Fru talman! Désirée Pethrus Engström ligger hemma sjuk, så jag träder in med kort varsel i stället för henne. Jag vill ändå framföra Kristdemokraternas syn på betänkandet. Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen utgör en central del i arbetsmarknadspolitiken. Den är viktig dels för att ge människor som förlorat sitt jobb en ekonomisk trygget, dels för att fungera som en omställningsförsäkring mellan två jobb. Regeringen har gjort ett antal reformeringar av a-kassesystemet i syfte att stärka arbetslinjen och tydliggöra a-kassan som en omställningsförsäkring. Regeringens förändringar av a-kassan har varit bra. Nedtrappningen av ersättningar för viss tid av arbetslöshet stärker drivkraften att söka jobb. Den höjda egenfinansieringen bidrar till bättre lönebildningsprocess. Den differentierade avgiften stärker försäkringstanken. Till detta kommer jobbskatteavdraget och sänkta arbetsgivaravgifter som ytterligare stärker drivkrafterna till arbete. Fru talman! Även om vi nu befinner oss mitt i en ekonomisk kris förväntas åtgärderna på lång sikt att öka sysselsättningen och sänka den så kallade jämviktsarbetslösheten. Vi ska också påminna oss om att innan den globala finanskrisen slog till ökade sysselsättningen starkt och arbetslösheten föll markant. Bara under 2007 ökade sysselsättningen med 110 000 personer, med ca 2,5 procent. Arbetslösheten var då nere på 3 procent. 25 procent färre tog under 2007 emot a-kassa jämfört med året innan. Förändringarna i a-kassan har varit en pusselbit i detta framgångsrika arbete även om förändringarna inte alltid har varit populära. Nu går vi vidare med att ytterligare förbättra a-kassesystemet. Det har under senare tid uppmärksammats att personer som är frånvarande från arbete som inte får räknas som överhoppningsbar tid, exempelvis kortare tids sjukfrånvaro eller vård av sjukt barn, drabbas negativt om de senare blir arbetslösa. Det har upplevts som orättvist av inte minst småbarnsföräldrar eftersom de har drabbats hårt när de är hemma för vård av sjukt barn. Systemet har också motverkat arbetslinjen eftersom längre tids frånvaro har varit mer lönsamt än kortare tids frånvaro. Det här rättas nu till så att även kortare tids frånvaro på grund av exempelvis sjukdom eller föräldraledighet räknas in i den inkomstgrundande beräkningen. Det här kravet har under lång tid drivits av Kristdemokraterna, och vi är glada att det nu genomförs från den 1 juli i år. Det finns även andra stötdämpare för att undvika att enskilda drabbas negativt, bland annat är det det nämnda taket om 300 kronor. Det finns en rad andra begränsningsregler för människor långt utanför arbetsmarknaden och som ofta lever på små marginaler, exempelvis arbetslösa, långtidssjukskrivna som inte är anställda samt personer som har sjuk- och aktivitetsersättning och som har blivit uppsagda. Samtliga dessa grupper betalar endast grundavgiften i a-kassan på ca 100 kronor i månaden. För oss är begränsningsreglerna viktiga. Fru talman! Alltför många personer står utanför a-kassesystemet, och både Kristdemokraterna och hela regeringen anser att det har varit mycket olyckligt. Många av dem - det ska vi inte dölja - har valt att ställa sig utanför, och det är personer som anser sig löpa mycket liten risk att bli arbetslösa på grund av att de exempelvis har en lång anställningsperiod bakom sig. Men också många nyetablerade på arbetsmarknaden som kanske inte alltid är införstådda med kraven om ett medlemskap för att vara berättigade till a-kassa står nu utanför. Det stora antal som inte är medlemmar i en a-kassa är dock inget nytt fenomen. Oavsett regering och oavsett konjunktur har en stor andel av den arbetande befolkningen valt att inte vara medlemmar i en a-kassa. Socialdemokraterna och oppositionen, som ofta beskyller alliansen för att ha tvingat människor från a-kassan, bidrog själva till systemet. Vi har tidigare hört här att 700 000 personer står utanför a-kassan. Man kan fråga sig: Var fanns då allt tal om solidaritet och handlingskraft? Medlemskap är, som alla vet, frivilligt, och vi kan därför aldrig tvinga på någon enskild ett medlemskap. Men vi kan naturligtvis med politiska beslut underlätta för människor som vill vara medlemmar men som av någon anledning valt att stå utanför. Flera sådana åtgärder föreslås i propositionen. Bland annat föreslås att en person som går med i en a-kassa under 2009 ska få tillgodoräkna sig två månaders medlemskap per månad, vilket innebär att personen blir a-kasseberättigad efter sex månaders medlemskap i stället för tolv. Finansieringsavgiften till kassorna sänks med 50 kronor, och kravet om ett visst antal arbetade timmar samt kravet om aktuellt arbete för att få bli medlem tas bort. Dessa förändringar hoppas regeringen ska bidra till att fler personer väljer att bli medlemmar i a-kassan. Jag tror också att det är viktigt att man på arbetsplatserna blir bättre på att informera om innebörden i och riskerna med att stå utanför en a-kassa. Jag är övertygad om att om den kunskapen ökade skulle också antalet medlemmar stiga. Fru talman! Debatten om a-kassan har varit högljudd och stundtals aggressiv. Det är dock vår övertygelse att stora delar av oppositionen egentligen anser att de förändringar som gjorts är bra och att många förändringar kommer att vara kvar om det, Gud förbjude, skulle bli ett regeringsskifte - även om det inte låter så på debatten i dag. När a-kassan sänktes från 90 till 80 procent i början av 90-talet var tonerna också högljudda och aggressiva, och löftena om ett återställande var snabba och skarpa. Tolv år senare, med oavbrutet socialdemokratiskt regeringsinnehav och med stort reformutrymme, låg a-kassenivån fortfarande kvar på 80 procent när regeringsmakten förlorades 2006. Vad säger då vänsterkartellen om hur de skulle bete sig nästa gång olyckan var framme och de fick regeringsmakten, speciellt nu när reformutrymmet är så mycket mer begränsat? Det har vi inte hört någonting om i dag. Jag anser att regering och riksdag med det beslut vi fattar i eftermiddag har varit modiga som vågat genomföra nödvändiga reformer av a-kassesystemet. Trots att det inte var en valvinnande fråga var alliansen tydlig med förändringarna före valet, och vi fick väljarnas stöd att genomföra dem. Även om det är svårt att dra slutsatser av enskilda förändringar, som i sig påverkas av andra förändringar, är vi övertygade om att reformen av a-kassesystemet har bidragit till lägre arbetslöshet och ökad sysselsättning. Det har tillsammans med lägre skatter på arbete och en bättre fungerande arbetsförmedling utan tvekan gett effekt. De förändringar vi i dag diskuterar och ska fatta beslut om bidrar ytterligare till att stärka arbetslinjen, öka rättvisan och öka antalet medlemmar. En sådan utveckling är mycket välkommen. Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande AU10 och avslag på reservationen.