Ändrade mediegrundlagar

Anf. 67 Andreas Norlén (M)

Fru talman! Sverige har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I dag behandlar kammaren omfattande och viktiga förslag som rör två av dem: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. De ger de grundläggande spelreglerna för alla former av massmedieverksamhet i vårt land, bland annat tryckta skrifter, radio, tv och en del av hemsidorna på internet.

Ändrade mediegrundlagar

Det här är de bredaste översynerna av dessa båda grundlagar som har gjorts på årtionden. Det är därför viktiga beslut som kammaren snart ska fatta.

Samtidigt som det är breda översyner är det viktigt att framhålla att de förslag som nu ligger på kammarens bord inte innebär några genomgripande förändringar. Det handlar snarare om att förändra för att bevara. Att förslagen är omfattande rent volymmässigt beror på att det har gjorts en gedigen genomgång av språk och struktur i de båda grundlagarna.

TF och YGL kännetecknas båda av ett språk som delvis är föråldrat och en inte helt lättillgänglig struktur. Detta tillsammans gör att det kan vara relativt svårt att ta till sig vad som står i grundlagarna, om man inte är expert på området. Därför är det bra och viktigt att denna genomgång har gjorts.

På samma gång har det funnits en ambition att bevara en del formuleringar som har en lång tryckfrihetsrättslig historia i vårt land och som därmed inte enbart bär ett visst juridiskt innehåll utan också har ett slags kulturhistoriskt värde.

Sverige fick som bekant sin första tryckfrihetsförordning redan 1766, och häromåret högtidlighölls 250-årsminnet av denna världens första grundlag till skydd för det fria ordet. Sverige har därmed en stark och stolt tradition när det gäller tryck- och yttrandefrihet, och det är viktigt att värna och lyfta fram den.

Därför föreslås, som jag nämnde, inga förändringar av de grundprinciper som bär upp tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Man brukar tala om systemets grundbultar och då syfta på bland annat etableringsfriheten. Vem som helst får utan tillstånd till exempel ge ut en tidning.

Exklusivitetsprincipen innebär att tryck- och yttrandefrihetsbrott får beivras bara om det finns stöd i grundlagen.

Förbudet mot censur och hindrande åtgärder innebär att det inte får förekomma någon förhandsgranskning från statens sida. Inga andra åtgärder för att på annat sätt hindra att en skrift ges ut får verkställas.

Ensamansvaret innebär att en person i taget som är straffrättsligt ansvarig för det som skrivs i en tidning.

Meddelarskyddet innebär rätten att meddela uppgifter för publicering i grundlagsskyddade medier.

Detta är centrala byggstenar i det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga systemet, och de bevaras. Till dem kan man även lägga juryprövning. Vi har en särskild rättegångsordning för tryck- och yttrandefrihetsmål som bygger på ett jurysystem i motsats till hur det svenska rättssystemet i övrigt fungerar.

Om dessa byggstenar finns kvar föreslås dock vissa ändringar i sak i grundlagen. Det som föranleder mest debatt, och som har föranlett mycket debatt under det gångna året, är förslaget om att det ska bli möjligt att i lag införa förbud mot offentliggörande på webben av personregister som innehåller vissa särskilt integritetskänsliga personuppgifter, om de görs tillgängliga på ett sätt som innebär särskilda risker för intrång i enskildas personliga integritet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Det finns ett stort värde i att grundlagsändringar normalt genomförs i brett samförstånd i vårt land. Den breda enighet som brukar eftersträvas saknas dock när det gäller den del av regeringens förslag som innebär att det ska bli möjligt att förbjuda söktjänster som innehåller personuppgifter om att enskilda har begått lagöverträdelser, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Mot bakgrund av att den breda enigheten kring den här delen av förslaget inte föreligger föreslår KU att den delen av förslaget ska avslås. Som jag ser det visade debatten att det fanns delar i förslaget som var svåra att försvara och att det därför behövs ett omtag.

Detta ska inte misstolkas som att det finns en oenighet när det gäller värdet av den personliga integriteten och att den behöver skyddas. Det är viktigt att understryka att söktjänster som tillhandahåller personuppgifter om lagöverträdelser och liknande förhållanden utgör ett allvarligt ingrepp i enskildas personliga integritet.

Utskottet föreslår därför att riksdagen tillkännager för regeringen att en utredning bör få i uppdrag att på nytt utreda frågan om att begränsa grundlagsskyddet för söktjänster som innehåller den typen av personuppgifter. Det är viktigt att grundlagarnas tillämpningsområde är tydligt avgränsat och att detta beaktas i en kommande utredning.

När det gäller register som innehåller andra integritetskänsliga personuppgifter står däremot utskottet bakom regeringens förslag. I dag kan vem som helst med stöd av ett utgivningsbevis och därmed under grundlagsskydd tillhandahålla allmänheten i praktiken personregister med namn och adress på personer med en viss etnisk bakgrund, en viss sexuell läggning, en viss religiös övertygelse eller en viss politisk åsikt. Det är inte rimligt att den möjligheten finns. Med nuvarande ordning riskerar enskilda människor att lida skada.

Samtidigt kan det förstås finnas uppgifter om till exempel personers politiska åsikter eller religiösa tillhörighet som enskilda själva har gjort tillgängliga genom att offentligt åta sig politiska förtroendeuppdrag eller vissa anställningar, vilket kan ge anledning till en annan bedömning. Religiös uppfattning är sällan hemlig för en präst. Att publicera sökbara uppgiftssamlingar över kommunpolitiker eller vilka som är präster i Svenska kyrkan kan knappast i sig utgöra en otillbörlig integritetskränkning.

Fru talman! Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det bör vara möjligt att stoppa publiceringen av personregister som innehåller känsliga personuppgifter enligt en uttömmande uppräkning. Det handlar om uppgifter om hälsa, sexuell läggning, politisk uppfattning, religiös tillhörighet och liknande. Den som inte frivilligt offentliggör den typen av uppgifter ska inte behöva tåla att de publiceras i registerform på internet och därmed bli sökbara och tillgängliga för vem som helst.

För att inte undantaget från grundlagsskyddet ska bli mer omfattande än vad som är motiverat måste dock en avgränsning göras av vilka söktjänster som det handlar om. En utgångspunkt är att registren ska innebära särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet. En helhetsbedömning ska göras utifrån karaktären på registren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Enligt uttalanden i propositionen finns det skäl att fästa särskild vikt vid om det är fråga om en söktjänst som vänder sig till en bred allmänhet. Den uppfattningen delas inte av konstitutionsutskottet. KU menar att man inte ska göra skillnad mellan om en tjänst vänder sig till allmänheten eller om den vänder sig till en viss yrkeskategori.

En söktjänst som vänder sig till den breda allmänheten kan i och för sig innebära ett större integritetsintrång än en söktjänst som endast är öppen för en mindre krets. Men även en söktjänst som vänder sig till en viss yrkeskategori kan komma att bli tillgänglig för ett mycket stort antal användare.

Utskottet anser därför inte att målgruppen i sig ska tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om en uppgiftssamling faller innanför eller utanför det grundlagsskyddade området. Bedömningen bör i stället göras med utgångspunkt i syftet med tillhandahållandet av uppgiftssamlingen och vilken typ av uppgifter som tillhandahålls.

Integritetsintrång som följer av uppgiftssamlingar som tillhandahålls med syftet att bidra till ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning kan inte anses vara otillbörliga och bör som utgångspunkt falla utanför tillämpningsområdet för bestämmelsen.

En annan fråga, som tas upp i propositionen och i betänkandet, rör den så kallade arvsynden. Om en tidning får en ny ansvarig utgivare bär den nya utgivaren straffrättsligt ansvar även för artiklar som ligger på tidningens hemsida men som ursprungligen publicerades innan utgivaren tillträdde. Det kan förstås handla om material som är många år gammalt. Då har det anförts från utgivarhåll att det inte är rimligt att man som ny utgivare ska bära det straffrättsliga ansvaret för publiceringar som man själv inte var delaktig i.

Samtidigt finns det ett berättigat intresse hos den som har blivit utsatt för ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott att kunna agera så länge en uppgift, som till exempel kan utgöra förtal, ligger kvar på en hemsida. Så länge uppgiften är tillgänglig via nätet kan vem som helst i världen ta del av den. Därför föreslås en medelväg.

Utgångspunkten är att det straffrättsliga ansvaret för en internetpublicering ska finnas kvar så länge en uppgift finns kvar på nätet. Men om en person anser sig ha blivit utsatt för förtal genom en uppgift som är publicerad kan den enskilde eller Justitiekanslern, som är tryckfrihetsåklagare, ta kontakt med utgivaren och säga att en viss information på hemsidan kan utgöra yttrandefrihetsbrott och begära att utgivaren ska ta bort uppgiften från hemsidan.

Om utgivaren gör det inom två veckor kan han eller hon inte hållas ansvarig för informationen, om det kan antas att den publicerades mer än ett år innan underrättelsen gjordes.

Om utgivaren å andra sidan vägrar att ta bort uppgiften anses därmed en ny publicering ha gjorts, och därmed kan straffrättsliga åtgärder vidtas.

I debatten om det här förslaget har anförts att det kan vara svårt att bevisa när ett visst yttrande har publicerats på nätet, och en del har menat att det finns en risk för att förslaget skapar en möjlighet att i minst två veckor straffritt publicera uppgifter som utgör till exempel förtal genom att hävda att publiceringen ägde rum för mer än ett år sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Det är därför viktigt att slå fast att det inte finns någon straffri publiceringsperiod, och att det finns en bevislättnadsregel för att göra det enklare för JK och en enskild målsägande att motbevisa ett påstående om att det gått mer än ett år sedan publiceringen. Min uppfattning är att detta innebär en rimlig avvägning mellan utgivarnas och enskildas intresse.

Fru talman! Härutöver behandlas i betänkandet även några motioner från allmänna motionstiden.

Moderaterna står bakom reservation 7 om att motverka hybridkrigföring i form av propaganda, och jag yrkar bifall till den reservationen.

Inom EU har ryska tv-sändningar riktade till rysktalande delar av befolkningen i de baltiska länderna aktualiserat frågan om hur det så kallade AV-direktivet fungerar.

Det förekommer att ryska tv-företag etablerar sig i något EU-land, till exempel Sverige, för att bedriva verksamhet som riktar sig enbart till den ryskspråkiga publiken i Baltikum. Ett exempel är en satellitprogramtjänst som kan tas emot i de baltiska länderna genom en satellitupplänk vid Kaknästornet. Den programtjänsten står därmed under svensk jurisdiktion.

Enligt vår mening bör en utredning se över om det i yttrandefrihetsgrundlagen bör skapas en möjlighet att ingripa mot fortsatt sändning av ett utbud som utgörs av propaganda som huvudsakligen riktar sig till mediekonsumenter i något annat medlemsland inom EU och som utgör ett led i hybridkrigföring.

Sammanfattningsvis, fru talman, innebär förslagen till förändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att vi får grundlagar som är mer moderna och lättillgängliga än vad de har varit, som löser en del problem som varit utestående under lång tid och som samtidigt värnar de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundbultar som utgör en del av Sveriges konstitutionella arv sedan 1766.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i de delar som gäller ändringar i grundlagarna och därutöver bifall till reservation 7.

(Applåder)

Anf. 68 Jonas Millard (SD)

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1 och reservation 2.

Fru talman! Tiden för gammelmediernas monopol på information och absoluta sanningar är sedan lång tid förbi. I flera år har vi kunnat se nya aktörer växa fram i en takt som faktiskt saknar motstycke i modern tid.

Det medielandskap som nu växer fram är lika skrämmande för vissa som det är välkommet för andra. Det är såklart skrämmande för dem som känt sig trygga med de sanningar som serverats oss i många år, som har handlat om spännande utmaningar, ekonomiska vinster och kompetensregn från Mellanöstern och norra Afrika. Men det är välkommet för dem som sedan länge genomskådat alla dessa lögner.

I regeringens proposition användes termer som "seriös, granskande journalistik" - den skulle då aldrig få bli drabbad av de nya inskränkningar som föreslogs. Vem som skulle avgöra vem som var seriös och vem som inte var det spelar för mig personligen ingen avgörande roll. Detta är helt enkelt lag som inte hör hemma i ett demokratiskt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Sverigedemokraterna var också det första parti som kritiserade just den formuleringen. I vår följdmotion, fru talman, skriver vi så här: Skulle propositionen gå igenom i nuvarande form ser Sverigedemokraterna en risk för att det offentliga hamnar i ett läge där olika medier godtyckligt graderas på en flytande skala och i förlängningen ges olika förutsättningar, regler och verktyg för att bedriva olika former av granskning.

Inte heller var vi ensamma i vår kritik mot regeringens förslag. Justitiekanslern menade till exempel att den reglering som föreslogs för ändamålet var alltför oprecis och därmed inte godtagbar.

Andra tunga instanser, såsom Hovrätten över Skåne och Blekinge, Myndigheten för press, radio och tv, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges Radio, Sveriges Television, Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna, avstyrkte förslaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge angav att förslaget stred mot den grundläggande principen om att grundlagsskyddet knyts till användningen av vissa medier och inte till vilket innehåll ett yttrande har. Hovrätten gick till och med så långt att de menade att förslaget stred mot förbudet mot censur.

Svenska Journalistförbundet såg en risk för tillämpningssvårigheter när det kom till att avgöra om en uppgiftssamling tillhandahålls inom ramen för traditionell medieverksamhet.

Fru talman! Jag är därför glad över att även övriga partier insåg den här problematiken och till slut valde att ändra sig och, åtminstone i vissa delar, ansluta sig till Sverigedemokraternas uppfattning.

Även när det gäller regeringens ursprungliga förslag om att den tänkta målgruppen skulle vara relevant vid bedömningen av olika databasers vara eller icke vara har utskottet valt en annan väg. I betänkandet anför nu utskottet att målgruppen, det vill säga den tänkta eller faktiska användarkretsen, i sig inte ska tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om en uppgiftssamling faller innanför eller utanför det grundlagsskyddade området. Det är en uppfattning som Sverigedemokraterna delar.

Regeringens ursprungsförslag riskerar, om det skulle tolkas av illvilliga rättstillämpare, att skapa ett klassamhälle när det gäller just tillgången på information, där till exempel stora mediehus med ekonomiska muskler skulle kunna ges ett informationsövertag i förhållande såväl till andra aktörer som till allmänheten. Rätten och möjligheten att granska makten eller kontrollera viktig information får aldrig bli en fråga om vem som har mest resurser eller vem som är avsändare och inte heller, såklart, vem som är mottagare.

Samtidigt är det väl inte särskilt vågat att påstå att själva orsaken eller ursprunget till nu aktuellt förslag främst handlade om syftet att stänga företag och verksamheter som till exempel Lexbase och liknande.

Sådana företag, fru talman, är såklart inte helt oproblematiska. Att kommersialisera och göra vinst på att tillgängliggöra uppgifter och information som för var och en hade varit tillgängliga gratis är knappast vad offentlighetsprincipen syftade till när den tillkom.

Utskottet, som nu övergivit resonemanget om seriöst granskande journalistik och om vilken målgrupp databasen riktar sig till, har i stället valt att tala om syftet med en uppgiftssamling. Men, fru talman, för Sverigedemokraterna är även detta en olycklig väg att gå. I praktiken kan det medföra att två identiska eller nära identiska databaser i slutändan bedöms olika: En bedöms ha ett godtagbart syfte, och en annan bedöms inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

I utskottets ställningstagande står det att bedömningen bör göras med utgångspunkt i syftet med tillhandahållandet av uppgiftssamlingen och vilken typ av uppgifter som tillhandahålls. Om syftet bedöms vara att man ska bidra till ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning faller databasen alltså utanför tillämpningsområdet för delegationsbestämmelsen. Bedöms syftet däremot vara något annat finns det en risk att publiceringen av uppgifterna faktiskt förbjuds. Risken blir helt enkelt att syftesbedömningen blir alltför godtycklig.

Även om det kan låta lockande att förbjuda aktörer med så kallade dunkla syften finns det med nu liggande förslag en alltför stor risk att detta kommer att leda till att vi medborgare kommer att fortsätta att kartläggas i enorma databaser för att syftet bedöms vara legitimt.

Men hur vill då Sverigedemokraterna lösa detta problem, fru talman? Ja, i stället för att prata om syftet borde utgångspunkten vara att det är uppgifterna som sådana, samt hur de är sammanställda, som ska bedömas. Det är säkert känt för de flesta av mina utskottskollegor i det här rummet att jag och mitt parti tar integritetsfrågorna på största allvar. Sverigedemokraterna är därför motståndare till den massiva kartläggning som pågår dygnets alla timmar, inte bara här i Sverige utan i hela världen, av svenska medborgare. Vi är till viss del skyddade gentemot det allmänna, det vill säga staten, men privata företag ges betydligt friare spelrum att kartlägga svenska medborgares liv och leverne.

Offentlighetsprincipen är helt central för oss, men när tekniken utvecklas måste lagen också göra det. Enligt vår mening bör därför en ny utredning om skydd mot offentliggörande av vissa personuppgifter tillsättas. En sådan utredning bör noga beakta de svåra avvägningar som måste göras mellan öppenhet och människors rätt till en privat sfär. Enligt oss bör utredningen se över möjligheten att införa upplysningsplikt när vissa typer av känsliga personuppgifter begärs ut, liknande den som nu gäller i exempelvis fallet med kreditupplysningar, men också hur rätten att bli glömd faktiskt kan stärkas.

Sverigedemokraternas utgångspunkt är att såväl medier som allmänhet måste ha god tillgång till allmänna handlingar för att kunna granska det allmänna, samtidigt som det måste finnas ett starkt skydd för den enskilda mot kartläggning av och intrång i den privata sfären. Utredningen bör därför även ges möjlighet att titta på offentlighetsprincipen ur ett bredare perspektiv i syfte att kunna uppnå dessa båda målsättningar.

Det kan också vara rimligt att utreda om det finns uppgifter som i dag är både allmänna och offentliga men som kanske inte borde vara det. Det centrala måste vara rätten för var och en att kunna granska det allmänna - granska våra myndigheter och granska oss makthavare.

Fru talman! Jag vill även ägna någon minut åt att tala om övriga aspekter i betänkandet. Idén med att grundlagsfästa yttrandefriheten är att man vill påvisa hur viktig den är för demokratin samt skydda den och demokratin extra väl. Det fundament på vilket demokratin vilar är folkstyret. Det vore därför klädsamt om de grundlagar som reglerar folkstyret och dess grundläggande principer säger något om det folk som faktiskt ska styra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Vi i Sverigedemokraterna har i vår kommittémotion Grundlag anfört att regeringsformen, med andra europeiska länders grundlagar som förebild, ska inledas med berättelsen om Sverige som land och svenskarna som folk. Vi har också anfört att sentida grundlagsrevisioners utmönstringar av begreppet "svenska medborgare", till förmån för betydligt vidare begrepp som "var och en", ska reverseras. Vi motsätter oss därför att regeringen nu avser att ur tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna utmönstra begreppet "svenska medborgare".

Svensk grundlag ska naturligtvis åsyfta och åtnjutas av svenska medborgare i första hand. Därutöver kan förstås hela eller delar av motsvarande skydd och rättigheter som stadgas för medborgare även tillerkännas var och en som i övrigt är underställd svensk rättstillämpning, så länge inte annat följer av annan lag eller författning. Därför vill Sverigedemokraterna att propositionen ska avslås i denna del.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Anf. 69 Andreas Norlén (M)

Fru talman! Jag vill kommentera det Jonas Millard sa om lagförslaget som rör publicering på webben av register med känsliga personuppgifter. Jonas Millard sa att han vänder sig emot att lagförslaget inte tar sin utgångspunkt i innehållet i uppgifterna utan att man ska se på syftet med publiceringen av registret.

Jag vill bara göra Jonas Millard uppmärksam på att själva lagtexten alltså tar sin utgångspunkt just i innehållet i uppgifterna. Där slås nämligen tydligt fast att lagförslaget enbart gäller register som innehåller vissa, noga definierade, typer av känsliga personuppgifter. Det gäller uppgifter som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse och medlemskap i fackförening. Det gäller även uppgifter som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning och uppgifter som består av genetisk eller biometrisk information för att entydigt identifiera en fysisk person.

Det handlar alltså om mycket känsliga personuppgifter som om de publiceras i ett sökbart personregister på internet innebär ett mycket allvarligt integritetsintrång för alla människor som finns i registret. Det kan handla om, vilket har uppmärksammats i samhällsdebatten, ett register över judar. Man kan tänka sig en läkare som stjäl patientjournaler för att hämnas på landstinget och lägger upp ett register under rubriken "Vilka sjukdomar har dina grannar? Sök här!". Genetiska och biometriska uppgifter vet vi också kan användas för att kartlägga enskilda människor på ett mycket ingripande sätt.

Jag vill bara peka på att man med Jonas Millards inställning skulle ha fritt fram i ytterligare fyra år att söka utgivningsbevis för webbsidor för att publicera den här typen av uppgifter. Jag tycker att det vore oacceptabelt.

Anf. 70 Jonas Millard (SD)

Fru talman! Tack för påpekandet, Andreas Norlén! Vi är självklart medvetna om att det är innehållet i uppgifterna och hur de är sammanställda som man ska titta på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Det finns dock en syftesterminologi som man använder. Som Andreas Norlén själv var inne på i sitt inledningsanförande handlar det om att det ska vara ett fritt meningsutbyte, men i slutändan blir det ju någon form av bedömning. Det blir en bedömning av syftet, och det jag menar är olyckligt är att två identiska register faktiskt skulle kunna omfattas på olika sätt. Man skulle kunna landa i slutsatsen att det antingen faller inom det grundlagsskyddade området eller inte gör det, utifrån syftet. Jag tycker att det riskerar att bli alltför godtyckligt.

Jag tror att jag och Andreas Norlén, och övriga i utskottet, är väldigt överens om att den här typen av uppgifter såklart inte ska få finnas om det är så att de är mycket integritetskänsliga. Samtidigt har vi en offentlighetsprincip, och det finns väldigt mycket uppgifter som den som har ekonomiska och personella resurser kan inhämta gratis. Sammanställningen som syftar till att kartlägga är såklart någonting vi kommer åt, men jag tror inte att vi kommer att kunna göra det på det här sättet. Jag tror att det finns en risk att man hamnar i en godtycklig bedömning där man börjar recensera syftet med olika typer av söktjänster, och jag är rädd att vi ska landa i den slutsatsen.

Anf. 71 Andreas Norlén (M)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att slå fast att sökbara personregister med den här typen av mycket känsliga uppgifter såvitt jag känner till inte förekommer alls, eller i mycket liten omfattning. Det handlar alltså om att förebygga någonting som skulle kunna bli ett allvarligt problem om det blev så att den typen av register byggdes upp och spreds.

Vi ser dock att det finns ett påtagligt problem till exempel med de judefientliga hemsidor som finns, där det även har publicerats namn på olika judar. Man kan ju tänka sig motsvarande i andra sammanhang, alltså andra typer av etnisk härkomst eller politisk uppfattning som skulle kunna hängas ut i register på motsvarande sätt. Men jag vill understryka att utgångspunkten är att det är innehållet i uppgifterna, som noga definieras i lagen, som är utgångspunkten.

I de allra flesta fall där ett personregister som innehåller den här typen av uppgifter finns är registret sannolikt redan så integritetskränkande i sig att det träffas av det föreslagna förbudet. Det blir därför aldrig blir aktuellt att föra ett resonemang om syftet. Syftesdiskussionen handlar i stället om att skapa en ventil för det - förmodligen hypotetiska - fallet att något register med den här typen av uppgifter skulle användas i något helt legitimt syfte.

Jag har ganska svårt att se framför mig hur det skulle kunna gå till och hur det skulle kunna vara på det sättet, får jag ärligt säga - förutom i de fall jag nämnde i mitt anförande, där den enskilde frivilligt och genom att agera på olika sätt har offentliggjort sin politiska uppfattning eller, genom att till exempel ta anställning som präst eller liknande, sin religiösa uppfattning.

Utgångspunkten för Jonas Millards ståndpunkt är dock att det i ytterligare fyra år skulle vara lagligt att publicera till exempel juderegister, sökbara på webben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

(Applåder)

Anf. 72 Jonas Millard (SD)

Fru talman! Hade man lyssnat på oss tidigare hade man såklart kunnat komma till rätta med den här problematiken mycket tidigare. Då hade vi inte alls behövt vänta i fyra år. Sverigedemokraterna har dessutom drivit rätt långtgående förslag när det gäller den personliga integriteten i stort. Jag tror alltså att vi egentligen vill uppnå ungefär samma sak men att det kanske handlar om olika vägar dit och olika metoder för att lösa det här.

När det gäller det aktuella fall vi diskuterar har jag sagt tidigare att jag tycker att syftesdiskussionen kan bli olycklig. Ponera att exempelvis ett massmedium vill föra ett känsligt register med känsliga personuppgifter inom ramen för sin övriga medieverksamhet. Då skulle det möjligtvis kunna bli så att man sedan i rättstillämpningen, när detta prövas, skulle se att det finns ett syfte att främja ett fritt meningsutbyte. Den risken vill jag inte att vi tar, och jag tror tyvärr att vi olyckligt nog gör det efter att vi har antagit den här propositionen.

Vi får väl återkomma om några år och se var det här har landat någonstans. Jag hoppas att vi i dag ändå tar ett beslut som gör att den personliga integriteten stärks och att vi går framåt i det. Jag tycker att vi har intressanta diskussioner om det i utskottet, och jag hoppas att vi kan fortsätta på den vägen.

(Applåder)

Anf. 73 Per-Ingvar Johnsson (C)

Fru talman! Konstitutionsutskottet har under två och en halv månad arbetat med de av regeringen föreslagna ändringarna i grundlagarna om tryckfrihet och yttrandefrihet samt i dataskyddslagstiftningen. I dag debatterar vi de ändringar som föreslås i propositionen Ändrade mediegrundlagar.

Jag har liksom övriga riksdagsledamöter fått många mejl från personer som argumenterar för att stoppa några av de av regeringen föreslagna ändringarna i tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftningen. Förslagen i propositionen Ändrade mediegrundlagar, med ändringar i lagstiftning, grundar sig på Mediegrundlagsutredningens betänkande. Ledamöter från alla partier i riksdagen ställde nästan enhälligt upp på utredningens förslag.

Bakgrunden är EU:s dataskyddsförordning, som trädde i kraft den 25 maj i år - alltså för några dagar sedan - och då ersatte vår personuppgiftslag, PUL.

PUL var en lag som innehöll flera luckor i det integritetsskydd utredningen och regeringen anser att Sveriges invånare bör ha. För att genomföra ett förbättrat integritetsskydd behövs ändringar både i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen. Eftersom det är grundlagar krävs riksdagsbeslut två gånger med riksdagsval emellan.

Att tillgång till och användning av register med känsliga personuppgifter, till exempel etniskt ursprung, hälsa och politiskt medlemskap, ska vara strängt reglerade är de flesta överens om. Enligt EU:s dataskyddsförordning är register med känsliga personuppgifter i princip förbjudna. Undantag föreslås dock främst för offentliga myndigheters och journalisters rätt att hantera sådana uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Att journalister i sin yrkesroll även i fortsättningen ska ha tillgång till dataregister med personuppgifter beror på att de i sin yrkesroll är underställda en ansvarig utgivare som har straffansvar vid publicering av kränkande och känsliga uppgifter.

Enligt propositionen skulle inte företag som Lexbase i fortsättningen få sammanställa till exempel domar för en person eller för privatpersoner i ett bostadsområde i ett dataregister och sälja uppgifterna. Naturligtvis är tanken även i fortsättningen att alla domar ska förbli offentliga, men det ska inte vara möjligt att sammanställa sådana i dataregister - som kan bli kränkande uppgifter.

Sverige kom vid införandet av EU:s gamla dataskyddsdirektiv att skapa en lucka i integritetsskyddet genom att föreskriva att det som då var PUL inte skulle gälla på tryckfrihetens och yttrandefrihetens område. Därmed fick vem som helst med stöd av yttrandefrihetsgrundlagen möjlighet att skaffa ett utgivningsbevis för en hemsida och skapa ett kryphål i det strikta personuppgiftsskyddet eftersom det då blev möjligt att lägga ut personuppgifter på det sättet på nätet. Denna lucka och andra luckor i lagstiftningen i fråga om att skydda känsliga personuppgifter var det alltså avsikten att den nya lagstiftningen skulle täppa till. Efter den kritik som kom av Lexbaseförbudet har KU gjort ändringar i lagförslaget så att det plockas bort i den delen, men i övriga delar genomförs de förslag som regeringen lägger fram.

Centerpartiet har kvar sin syn att enskildas integritet behöver skyddas bättre. Det grundlagsskydd som Lexbase har i nuvarande lagstiftning behöver begränsas, men formerna för detta behöver utredas.

Centerpartiet är ett av de tre partierna i KU som står bakom reservation 7 under punkt 8 om att motverka hybridkrigföring i form av propaganda. Vi lyfter i den här reservationen fram de ryska tv-sändningarna riktade till den rysktalande befolkningen i de baltiska staterna. Dessa sändningar sker via en satellitlänk vid Kaknästornet i Stockholm, och de kan därifrån tas emot i de baltiska länderna. Dessa sändningar skyddas nu av EU:s AV-direktiv.

KU har granskat den kritik mot förslaget till lagstiftning om mediegrundlagar som framförts. Vi har tagit till oss delar av kritiken. Därför yrkar jag, fru talman, bifall till förslaget i KU:s betänkande, med undantag för att vi yrkar bifall till reservation 7 under punkt 8.

(Applåder)

Anf. 74 Mia Sydow Mölleby (V)

Fru talman! Jag får börja med att beklaga att det finns en risk för att jag överskrider min talartid, men jag kommer helt säkert att minska minst lika mycket min talartid på nästa punkt.

Andreas Norlén har redogjort för innehållet i betänkandet, och jag tänker därför koncentrera mig på bara några få delar i detsamma. Jag börjar med att diskutera frågan om offentlighetsprincipen, tryck- och yttrandefrihet och integritet.

Offentlighetsprincipen är avgörande för att kunna upprätthålla vår demokrati. Den är en garanti för rättssäkerhet, rättvis förvaltning och folkstyre eftersom den gör att allmänheten kan få insyn i det offentliga och även kan kontrollera det offentliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Tryck- och yttrandefriheten garanterar också att det går att sprida den information som finns hos myndigheterna och som görs offentlig. Samtidigt är skyddet för den personliga integriteten också en viktig del av en demokratisk rättsstat. Därför skyddas den personliga integriteten, offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten i våra grundlagar.

Ibland kommer de viktiga principerna i konflikt med varandra, och det måste ständigt göras avvägningar. En förstärkning av den personliga integriteten på det grundlagsskyddade området kan innebära en försvagning av just tryck- och yttrandefriheten. Ett värnande av offentlighetsprincipen kan utgöra ett ingrepp i den personliga integriteten.

Avsikten med offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten är att makten ska kunna granskas, inte att enskilda personers förhållanden ska spridas. Det är till exempel viktigt att kunna granska hur sjukvården som system fungerar, hur villkoren för de anställda ser ut, inte minst hur villkoren för beslutande politiker och ledande tjänstemän ser ut. Det är också viktigt att till exempel kunna granska hur representation används, hur regelverk för bisysslor fungerar och vilka eventuella övriga uppdrag ansvariga har.

Samtidigt måste den personliga integriteten skyddas. Inom sjukvården gäller det till exempel patienternas sjukhistoria, familjesituation och sexuella läggning. Av sådant ska ingenting vara offentligt. Det ser nog vi alla som självklart.

Det finns också tydliga etiska riktlinjer bland medierna vad gäller dessa frågor. Tryckta tidningar är inget stort problem. När tryck- och yttrandefriheten reglerades var det bara tryckta tidningar som fanns bland medierna.

Nu råder en helt annan situation. Söktjänster på nätet kan också söka utgivningsbevis och skyddas av de särskilda regler som gäller för dem som har utgivningsbevis. Tanken är att tidningarna ska kunna skriva om saker som är av allmänt intresse. Det kan i vissa fall innebära ett intrång i någons personliga integritet. Till exempel är det helt okej att offentliggöra uppgifter om makthavare på ett helt annat sätt än människor i allmänhet. Vi har tidigare hört exempel på att det är helt självklart att man ska kunna offentliggöra politisk uppfattning hos politiskt förtroendevalda. Jag tror att alla vi som är här vill finnas i ett register på riksdagens hemsida så att vi kan vara kända. Det är en självklarhet.

Sedan några år tillbaka har det dykt upp olika former av söktjänster på nätet, där vem som helst gratis, eller mot en summa pengar, kan ta reda på allt från bostadsadress, taxerad inkomst, fastighetsinnehav till eventuell förekomst i brottsregister.

Dessa tjänster bedrivs på kommersiella grunder och hämtar information om enskilda ur offentliga handlingar och register. Flera av dessa söktjänster har skaffat utgivningsbevis. Det innebär att de har grundlagsskydd och att de då inte omfattas av persondatalagens regleringar om skydd vid behandling av personuppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

När rena personuppgifter faller under grundlagarna och inte omfattas av personuppgiftsregleringen finns en stor risk för att enskilda drabbas av allvarliga integritetsintrång. Samtidigt som grundarna till sådana tjänster har tjänat gott om pengar på dem har det blivit allt svårare för människor som till exempel har avtjänat ett straff att gå vidare i livet, försörja sig själva och leva bland oss andra som inte har avtjänat ett straff. Dessutom har brottsoffer och vittnen exponerats. Barn till dömda har exponerats och blivit utsatta för till exempel mobbning i skolan.

Denna nya situation gör att nya avvägningar behöver göras. Vänsterpartiet tycker att det förslag som regeringen har lagt fram i propositionen är i stort sett bra, men det har väckt många frågor och en stor debatt. Många har uppfattat det som att avsikten har varit att göra inskränkningar i offentlighetsprincipen. Det stämmer inte. Offentlighetsprincipen ska vara kvar, precis som tidigare. Alla domstolar ska fortfarande lyda under offentlighetsprincipen, och domar ska vara offentliga. Det är viktigt för att kunna granska hur rättssystemet fungerar. Däremot finns förslag om att den typen av sökregister inte skulle ha grundlagsskydd.

I den debatt som följt på förslaget kan man konstatera att missuppfattningar om förslaget har spritts och att vantolkningar och felaktigheter har fått starkt fäste.

Det är en fördel om det råder stor enighet om grundlagarna, och det är viktigt att det är tydligt och begripligt hur lagregleringen ser ut och ska tolkas. Nu när det har visat sig att det är svårt att förstå bör en ny utredning göras. Därför stöder Vänsterpartiet tillkännagivandet om en ny utredning om begränsning av grundlagsskyddet för söktjänster som innehåller personuppgifter om att enskilda begått lagöverträdelser, förekommer i fällande domar eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel.

Däremot delar Vänsterpartiet inte utskottets uppfattning vad gäller meddelarskydd i offentligt finansierad verksamhet. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nr 5.

Allt fler offentligt finansierade verksamheter bedrivs i privat regi. Det är viktigt att det inte påverkar möjligheterna till insyn och en öppen debatt om hur våra skattemedel används och hur offentligt finansierade verksamheter drivs och utvecklas. Ett stärkt meddelarskydd innebär att arbetsgivare förbjuds att efterforska vem i organisationen som har lämnat uppgifter till medierna och utsätta denna person för åtgärder på grund av detta. Det här ger trygghet för den som lämnar uppgifter om verksamheten och bidrar till att lättare upptäcka missförhållanden. Det kan i sin tur medföra höjd kvalitet i verksamheterna och att brukarnas ställning stärks. Genom att insyn i hur skattemedlen används blir större kan ett stärkt meddelarskydd också leda till ett effektivare utnyttjande av våra gemensamma resurser.

Utredningen om ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i verksamheter som är helt eller delvis offentligt finansierade, som den hette, presenterade våren 2017 ett förslag om vilka fler områden som skulle omfattas av meddelarskyddslagen. Vänsterpartiets uppfattning är att utredningen snävade in definitionen av vad som är att anse som en offentligt finansierad verksamhet i privat regi alldeles för mycket och att alldeles för mycket hänsyns togs till de privata företagens intressen i förhållande till de intressen som det offentliga, medborgarna och arbetstagarna har.

Vi tycker till exempel att också apotek, kompletterande aktörer till Arbetsförmedlingen och flygledare borde omfattas av meddelarskyddslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

De som har behov av apoteksverksamhet befinner sig ofta i en utsatt situation, och läkemedel är en stor offentlig kostnad. Det är ett område som är tydligt reglerat och därför borde kunna omfattas av denna lag.

Arbetsförmedlingens klienter kan betraktas som en utsatt kundgrupp, som det heter nu för tiden, och när det gäller kompletterande aktörer är det en omogen marknad med en hel del oseriösa företag; det har bland annat Arbetsförmedlingen själv framhållit. Det lämnas uppgifter till granskningsenheten redan i dag, men det skulle kunna öka betydligt. Flera oseriösa bolag har granskats i medierna, men den som går vidare och anmäler riskerar att bli ifrågasatt.

Även om det i dag inte är vanligt med privatanställda i offentligt finansierade flygverksamheter är det något som skulle kunna bli mycket mer vanligt i framtiden. Det känns lite obehagligt att tänka sig att de som ser brister i den verksamheten, som är så pass central för flygsäkerheten, inte skulle våga anmäla och gå vidare med det av rädsla för efterforskningar. Därför vore det helt rimligt med en ny utredning på det området.

Vi har en annan reservation i detta betänkande som handlar om uttrycken gränsöverskridande könsidentitet eller gränsöverskridande könsuttryck. Men det diskuterade vi mycket för två veckor sedan, och då hade vi också votering i frågan. Därför lyfter jag inte upp den reservationen.

Fru talman! Jag ber som sagt om ursäkt för tidsutdräkten.

Anf. 75 Tina Acketoft (L)

Fru talman! Den hövliga tonen i det här utskottet hålls alltid.

Världen förändras kontinuerligt, fru talman, och ofta sker det snabbt och omvälvande. Det gäller kanske särskilt inom mediesektorn, och då talar jag om både produktion och distribution och om konsumenternas beteende. Ofta sker förändringarna dessutom i en intrikat ordning där det är svårt att avgöra vem eller vilka som driver vad.

Därför var det inte alls fel tänkt av regeringen att se över mediegrundlagarna och presentera en proposition som innehöll förslag på hur vi bland annat kan garantera både öppenhet och integritet i ett förändrat samhälle. I likhet med den parlamentariska utredning som föregick propositionen ställer sig utskottet bakom propositionen i många avseenden, men som vi vet räckte det inte hela vägen fram.

Jag är övertygad om att en betydande orsak till Sveriges stabilitet som nation är att grundlagsändringar genomförs i brett samförstånd. Det samförståndet saknades som bekant när det gällde regeringens förslag att det ska bli möjligt att förbjuda söktjänster som innehåller personuppgifter om att enskilda begått lagöverträdelser, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel. Samtidigt anser utskottet att söktjänster som tillhandahåller personuppgifter om lagöverträdelser med mera utgör ett allvarligt ingrepp i enskildas personliga integritet. Det är här vi hamnar i ett välkänt dilemma: Var går skärningspunkten mellan samhällets öppenhet och individens integritet?

Jag är därför glad över att utskottet inte föreslår ett rakt okej till propositionen om ändrade mediegrundlagar utan gör halvhalt och i stället föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen att en utredning bör få i uppdrag att på nytt utreda frågan om att begränsa grundlagsskyddet för söktjänster som innehåller känsliga personuppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Vi delar regeringens uppfattning när det gäller delegationsbestämmelserna i övriga delar - det är inte rimligt att vem som helst i dag med stöd av ett utgivningsbevis under grundlagsskydd kan tillhandahålla allmänheten registerliknande uppgiftssamlingar med till exempel namn och adress på personer med en viss etnisk bakgrund, sexuell läggning, religiös övertygelse eller politisk åsikt. Det är uppenbart att enskilda riskerar att skadas om sådan information finns i söktjänster på internet.

Samtidigt kan publicering av sökbara uppgiftssamlingar med till exempel riksdagsledamöters politiska uppfattning knappast vara en otillbörlig integritetskränkning. I själva verket tror jag att var och en av oss som inte skulle omfattas av ett sådant register skulle uppfatta det som kränkande. Därmed bör det ge anledning till en annan bedömning. Om det skulle publiceras kommentarer om personerna i anslutning till uppgiftssamlingen får dessa bedömas enligt relevanta bestämmelser om till exempel förtal eller olaga hot.

För att inte undantaget från grundlagsskyddet ska bli mer omfattande än vad som är motiverat måste också en avgränsning göras av vilka söktjänster som ska träffas av bestämmelsens tillämpningsområde.

Utskottet vänder sig emot att göra skillnad på om en tjänst vänder sig till allmänheten eller till en viss yrkeskategori. En söktjänst som vänder sig till allmänheten kan innebära ett större integritetsintrång än en söktjänst som bara är öppen för en viss yrkeskategori, till exempel jurister. Men även en söktjänst som vänder sig till en viss grupp kan bli tillgänglig för ett mycket stort antal användare. Därför kan inte målgruppen i sig ges någon betydelse vid bedömningen av om en uppgiftssamling faller innanför eller utanför det grundlagsskyddade området. Den bedömningen bör i stället göras med utgångspunkt i syftet med tillhandahållandet av uppgiftssamlingen och vilken typ av uppgifter som tillhandahålls.

Integritetsintrång som följer av uppgiftssamlingar som tillhandahålls med syftet att bidra till fritt meningsutbyte och fri och allsidig upplysning kan inte anses vara otillbörliga och bör därför som utgångspunkt anses falla utanför tillämpningsområdet för delegationsbestämmelserna.

Det är också mycket viktigt att en betydande marginal tillämpas i fråga om vad som faller inom det grundlagsskyddade området så att intresset av yttrandefrihet inte får ge vika för intresset av att skydda enskildas integritet i gränsfall eller svårbedömda situationer. Rena söktjänster för tillhandahållande av känsliga personuppgifter enligt den uttömmande uppräkningen i bestämmelsen ligger långt från de syften som grundlagarna är till för att skydda, och sådana tjänster träffas därför av delegationsbestämmelserna.

Men, fru talman, Liberalerna framhärdar här liksom vi gjorde i Mediegrundlagskommittén i en reservation när det gäller den del av förslaget som rör preskriptionsregler och ansvar för databaser. Regeringen och utskottet står nämligen fast vid en ordning som innebär att yttrandefrihetsbrott i en databas även i fortsättningen ska betraktas som ett pågående brott så länge materialet tillhandahålls i databasen och att preskriptionstiden även i fortsättningen ska börja löpa först från det att materialet tagits bort. Detta innebär i realiteten att den som övertar ansvaret som utgivare för en databas kan bli straff eller skadeståndsrättsligt ansvarig även för gammalt material.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Men, fru talman, en kort preskriptionstid har i alla tider betraktats som ett skydd för tryck- och yttrandefriheten, och vid den står vi fast. Vi vet att det sker snabba förskjutningar i uppfattningar om vad som är lämpligt att säga. Det som var okej att läsa som godnattsagor för mig var inte okej för mig att läsa för mina barn. Verkligheten förskjuts snabbt.

Därför anser vi att det inte är rimligt att innehållet i äldre material som bara görs passivt tillgängligt genom en databas ska bedömas enligt dagens normer om vad som är tillåtligt. Liberalerna anser att frågan om regler för preskriptionstider och ansvar för databaser därför bör bli föremål för en ny översyn inom kort.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 4.

Anf. 76 Tuve Skånberg (KD)

Fru talman! Tidigare ledamöter, inte minst KU:s ordförande Andreas Norlén, har utförligt redogjort för betänkandet Ändrade mediegrundlagar. Jag ställer mig bakom vad de har sagt utifrån vad utskottet har skrivit i sitt betänkande. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och dessutom till reservation 7, fru talman.

Men det finns också ett antal motioner, som vi har att ta ställning till. En av dem bär kristdemokratisk prägel, och jag skulle vilja lyfta den här. Det handlar om meddelarfrihet vid förundersökningar. Den grundlagsstadgade meddelarfriheten innebär att var och en har rätt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i medierna. Men i samband med ett antal uppmärksammade brottmål har det, som vi vet, förekommit läckor från förundersökningarna och själva polisingripandena.

Enligt Kristdemokraternas mening är det inte rimligt att enskilda poliser för egen vinnings skull ska kunna lämna ut uppgifter som kan skada en pågående förundersökning och på så sätt försvåra polisens arbete. Rättssäkerheten hotas av detta missbruk av meddelarfriheten. Därför menar Kristdemokraterna att regeringen borde göra en översyn av meddelarskyddet vid förundersökningar och polisingripanden. Jag står bakom denna reservation, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den.

Det gör jag däremot till reservation 7 om att motverka hybridkrigföring i form av propaganda. Vi vet att den moderna krigföringen inte bara äger rum med vapen i hand på slagfältet, utan väl så mycket genom propagandakrigföring och liknande åtgärder. Vi vet att Försvarsberedningen i december 2017 överlämnade en rapport till försvarsministern som avhandlar just påverkanskampanjer som informationskrigföring.

Vi i Moderaterna, Centern och KD vill särskilt uppmärksamma situationen för de baltiska staterna. En inte oväsentlig del av rysk propaganda utgörs nämligen av just tv-sändningar riktade till de baltiska staterna. Där använder man svenskt territorium och en satellitupplänk vid Kaknästornet. Därför lyder dessa programtjänster under svensk lagstiftning och jurisdiktion.

Detta är problematiskt. Vi vill inte att vårt lands territorium ska användas för rysk propaganda mot de baltiska staterna. Enligt vår mening bör det göras en utredning som ser över berörda delar i YGL så att det skapas en möjlighet att genom en vanlig lag införa bestämmelser om ingripande mot fortsatt sändning av ett utbud som utgörs av propaganda som huvudsakligen riktar sig till mediekonsumenter i något annat medlemsland inom EU och utgör ett led i hybridkrigföring. Detta bör regeringen utreda.

Anf. 77 Björn von Sydow (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Fru talman och kammarledamöter! Jag hade förmånen att få tillträda som ledamot i det som blev Mediegrundlagskommittén. Det var första gången jag hade tillfälle att få arbeta med yttrandefrihets- och tryckfrihetsfrågor under mitt politiska arbete och även mitt statsvetararbete.

Jag måste säga att jag blev väldigt lärd av kommittén, men jag blev också ganska osäker på om det verkligen i grunden var rätt med vissa saker i vår lagstiftning. Jag blev förvånad när jag i ett samtal fick höra att det i Sverige fanns kanske ett trettiotal personer som var tillräckligt inlärda och erfarna för att behärska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som möjliga grunder för domstolsinsatser och för att förstå gällande rättspraxis och processrätten kring dessa ting.

Jag fick också en tankeställare när jag läste ett vetenskapligt arbete av professorn och numera högstadomstolsdomaren Thomas Bull, där han jämför sex riktiga demokratiers yttrandefrihetsgrundlagsstiftning. Jag fann då att Norge och Finland har en reglering i sina grundlagar som ger en allmän inriktning för yttrandefriheten och begränsningar av den men att man därefter har vissa speciellt kvalificerade regler för formandet av lagstiftningen. Rättstillämpningen sker dock i huvudsak i vanlig form, det vill säga motsvarande vår brottsbalk. Detta är ju länder som i yttrandefrihetshänseende i många stycken ändå har en verklighet som påminner om vår.

Jag har inte kommit ifrån att detta blev ett ingångsvärde för mig. Jag fann också att vi i utredningen arbetade med en sak som absolut var viktig. Johan Hirschfeldt med kollegor arbetade nämligen för att modernisera redaktionsformen, och i någon mån språkformen, för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Båda dessa lagar är därför i dag kanske något lättare för till exempel lärare att använda i både grund- och gymnasieskola, och till och med på högskolenivå, för att förstå kärnfrågorna.

Vi lever i en tid där yttrandefriheten är ansatt och ansträngd och där även de riktigt djupa demokratierna har problem, bland annat när det gäller den personliga integriteten och det som har nämnts kring hybridartade fake news och så vidare.

Men jag förstod också att den största utmaningen är digitaliseringen. Vår kära gamla tryckfrihetsförordning, vars föregångare är från 1766, och dess kusin yttrandefrihetsgrundlagen, som tillkom långt senare, är hela tiden ansatta. Är de relevanta från och med 1990-talet, när så många meddelanden mellan människor levereras i digital form och inte når den tryckta boken, skriften eller tidningen, eller går ut över radiomediet, inklusive tvmediet?

Jag tror att det här i verkligheten ligger ett ständigt olöst grundproblem för oss: Våra fina gamla grundlagar reglerar det tryckta ordet respektive det ord som överförs genom etern till radio- och tv-sändningar. Man märker detta när man följer den proposition och den utredning vi hade, och man märker det också när det händer saker vid sidan av utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

Vi fick alldeles nyligen reda på att det som kallas för Allmänhetens Pressombudsman har gått samman med en motsvarighet för att åstadkomma en gemensam etikprövningsinstans för tidningar, tv-mediet och faktiskt även sådana yttranden som levereras över nätet men där det finns ett utgivarbevis.

En annan del av vårt betänkande behandlar ett enhetligt ansvar för en boks publicering. För närvarande är det normalt författaren som är ansvarig för boken i tryckt form medan ett förlag kan vara ansvarigt för boken i digital form. Nu övergår ansvaret i princip på författaren. Det är vettigt. Men detta visar att vi inte kommer att kunna lösa dessa frågor ordentligt när vi har olika grundlagar för olika former av publicering. Nu är naturligtvis den digitala konsumtionen helt dominerande om vi ser till hur många minuter och timmar om dagen som en person som lever i Sverige ägnar åt sitt läsande.

Ur detta framträder också några av de problem som har uppmärksammats och som gör att också vi socialdemokrater har anslutit oss till ståndpunkten att vi inte nu ska lösa frågan om Lexbase och liknande men i stället hemställa om en utredning av frågan. Det är bra. Det är en knepig reglering som förslaget var. Det kommer att vara svårt att lösa detta; det är jag övertygad om.

Min förhoppning är ändå att man tänker på att vi i det långa loppet måste få en enhetligare yttrandefrihetslagstiftning i Sverige som är mer teknikoberoende, som den är i Norge och Finland.

Fru talman! Jag vill avrunda med att säga att det finns en motion som har att göra med hybridkrigföring. Från vår sida är vi naturligtvis oroade över hybridkrigföring eller information som syftar till att påverka samhällstillståndet i en nation som man inte har suveränitet över. Men vi tror i likhet med Försvarsberedningen, där jag har haft tillfälle att verka tillsammans med företrädare för alla våra åtta riksdagspartier, att det är bättre att börja en process i ett totalförsvarsperspektiv, inklusive den nya myndighet som vi avser att inrätta motsvarande den gamla Styrelsen för psykologiskt försvar, och skapa en bild över teknik, innehåll och internationella relationer och därefter försöka få en lösning regionalt och globalt. Först därefter kan vi väcka frågan om ändringar i våra grundlagar.

Med detta yrkar jag alltså avslag på den reservationen och bifall till utskottets förslag i betänkandet Ändrade mediegrundlagar.

(Applåder)

Anf. 78 Agneta Börjesson (MP)

Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet KU16, Ändrade mediegrundlagar. Det är ett betänkande som handlar dels om regeringens proposition, dels om ett antal motionsyrkanden och ett tillkännagivande från KU.

Jag måste inleda med att hålla med Björn von Sydow om att även med dagens beslut har vi en bra bit kvar innan vi har samma skydd i digitala medier som i de tryckta skrifterna. Jag tror att det kommer att behövas en hel del lagstiftningsprocesser innan vi får en lagstiftning som är helt mogen för att skydda oss på nätet, men det går framåt.

Den parlamentariska Mediegrundlagskommittén, med representanter för samtliga riksdagspartier, arbetade under en längre tid med att utreda frågor på tryck- och yttrandefrihetsområdet. Det handlade om skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis, reglerna om preskription och ansvar för information i databaser och behovet av en delegationsbestämmelse i grundlagarna för produktinformation. De fick också ett tilläggsdirektiv att titta på hur en reglering om så kallade neutrala tobaksförpackningar förhåller sig till tryckfrihetsförordningen och lämna förslag till ändringar i grundlagen. Kommitténs betänkande Ändrade mediegrundlagar överlämnades i september 2016. Betänkandet har remissbehandlats, och remissvaren var i huvudsak positivt inställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar

I samband med utredningen hade Miljöpartiet en hel del funderingar när det gäller den så kallade arvsynden för ansvariga utgivare. Vi menade att man som princip borde ha gått längre och att den som var ansvarig utgivare när publiceringsbeslutet fattades är den som ska uppbära ansvaret vid en eventuell process om tryckfrihetsbrott. Men vi menar samtidigt att det nu aktuella förslaget till grundlagsändring är ett steg i rätt riktning, då den så kallade arvsynden kortas från i princip oändlig tid till ett år.

I övrigt har tidigare talare i denna debatt redogjort för innehållet i förslagen. Men jag vill ändå nämna den punkt som väl har kommit att dominera debatten sedan regeringen lämnade sin proposition till riksdagen. Det har kommit uppvaktningar, vanliga mejl, många massproducerade mejl och andra former av uppvaktningar från personer som menade att det fanns otydligheter i regeringens förslag när det gällde att minska möjligheterna för databaser som Lexbase att fritt publicera stora, sökbara register över känsliga uppgifter.

Jag tror inte själv att det dåvarande förslaget skulle ha lett till att det skulle bli svårt att inhämta uppgifter om huruvida någon dömts för brott. Alla domar skulle även med det förändrade förslaget fortsatt vara offentliga handlingar. I stället menar jag att förslaget till lagstiftning hanterade gränsdragningen mellan integritet och tryckfrihet genom att införa en möjlighet att hindra för allmänheten sökbara register som omfattar just denna typ av uppgifter av särskilt integritetskänslig karaktär.

Jag måste erkänna att jag var beredd att stå bakom det förslag som regeringen lade fram, och jag beklagar att vi inte nådde hela vägen fram med en fullständig lagstiftning. Men samtidigt hoppas jag att en ny utredning kan reda ut de eventuella frågetecken som finns kvar och flytta fram positionerna. Nu står vi eniga om att be regeringen att utreda frågan på nytt.

Med detta yrkar jag bifall till KU:s förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)