Allmänna motioner om inkomstskatter

Skatteutskottets betänkande 2009/10:SkU26

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 mars 2010

Beslut

Nej till motioner om inkomstskatter (SkU26)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om inkomstbeskattningen av fysiska personer. Skälet är i vissa fall att regeringen och utredningar arbetar med de frågor som motionerna tar upp. Det gäller till exempel avdrag för gåvor till ideella organisationer, alkolås och värderingen av bilförmån och beskattningsfrågor med anknytning till integrationen i Öresundsregionen. I andra fall är skälet jobbskatteavdraget och andra reformer på skatteområdet som redan har genomförts. Det gäller motioner om olika avdrags- och skattskyldighetsförhållanden.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:SkU26 (pdf, 322 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

132 motioner

Motioner från ledamöterna

Arbetslöshetsförsäkringen Motion 2009/10:A388 av Helén Pettersson i Umeå och Ibrahim Baylan (S)
Förändrad arbetsmarknad och arbetsmiljöinsatser Motion 2009/10:A448 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Personval på riktigt Motion 2009/10:K418 av Gustav Blix och Anna Kinberg Batra (M)
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Motion 2009/10:Kr339 av Leif Pagrotsky m.fl. (S)
Dalsland och Värmland inför nya utmaningar Motion 2009/10:N369 av Anita Brodén och Nina Larsson (FP)
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Motion 2009/10:Sf393 av Veronica Palm m.fl. (S)
Resande på landsbygden Motion 2009/10:Sk201 av Gunilla Tjernberg och Dan Kihlström (KD)
BOT-avdrag Motion 2009/10:Sk203 av Chatrine Pålsson Ahlgren och Yvonne Andersson (KD)
Idrottsdomares och funktionärers tjänsteställe Motion 2009/10:Sk205 av Hans Backman (FP)
Beskattning av EU-parlamentariker Motion 2009/10:Sk207 av Marie Engström m.fl. (V)
Beskattning av kostnadsersättningar för frivilligarbetare Motion 2009/10:Sk209 av Marie Engström m.fl. (V)
Kontaktpersoners skattskyldighet för omkostnadsersättning Motion 2009/10:Sk211 av Annelie Enochson (KD)
Förmånsbeskattning av IT-produkter i tjänsten Motion 2009/10:Sk213 av Jan-Evert Rådhström och Eliza Roszkowska Öberg (M)
Skatteavdrag för familjehem Motion 2009/10:Sk215 av Gunilla Tjernberg och Jan Erik Ågren (KD)
Åldersneutral beskattning Motion 2009/10:Sk219 av Phia Andersson (S)
Privata pensionsförsäkringar Motion 2009/10:Sk222 av Jörgen Johansson (C)
SINK-skatten Motion 2009/10:Sk223 av Jörgen Johansson (C)
Avdragsrätt för bidrag till ideella organisationer Motion 2009/10:Sk225 av Mats G Nilsson (M)
Rätten till utökat jobbskatteavdrag för äldre Motion 2009/10:Sk229 av Inger Davidson (KD)
ROT-avdrag per fastighet Motion 2009/10:Sk232 av Tina Acketoft (FP)
Privat pensionssparande Motion 2009/10:Sk235 av Mats G Nilsson och Sofia Arkelsten (M)
Kompetenskonton Motion 2009/10:Sk239 av Hans Backman m.fl. (FP)
Reformerad expertskatt Motion 2009/10:Sk240 av Karin Pilsäter m.fl. (FP)
Skattereform Motion 2009/10:Sk242 av Karin Pilsäter m.fl. (FP)
Lokalisering av företag till Sverige Motion 2009/10:Sk245 av Karin Pilsäter m.fl. (FP)
Diskriminerande skatteregler Motion 2009/10:Sk249 av Birgitta Sellén och Sofia Larsen (C)
Värnskatten Motion 2009/10:Sk251 av Anne Marie Brodén och Nils Oskar Nilsson (M)
Skatteavdrag för fack- och a-kasseavgift Motion 2009/10:Sk256 av Ann-Christin Ahlberg och Sylvia Lindgren (S)
Åldersbeskattning Motion 2009/10:Sk257 av Ann-Christin Ahlberg (S)
Beskattning av pensionärerna Motion 2009/10:Sk258 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (S)
Skattereduktion för fackföreningsavgift Motion 2009/10:Sk259 av Hans Stenberg och Jasenko Omanovic (S)
Förmånsbeskattning av tjänstebilar Motion 2009/10:Sk260 av Agneta Lundberg (S)
Värnskatten Motion 2009/10:Sk265 av Göran Lindblad och Anne-Marie Pålsson (M)
Reseavdrag för landsbygden Motion 2009/10:Sk266 av Sten Bergheden (M)
SINK-skatten Motion 2009/10:Sk269 av Hans Wallmark (M)
Ridning som friskvård Motion 2009/10:Sk270 av Helena Bouveng (M)
Golf som friskvård Motion 2009/10:Sk271 av Helena Bouveng (M)
Rättvis beskattning av pensioner Motion 2009/10:Sk273 av Alf Eriksson (S)
Avdragsrätt för personvalskostnader Motion 2009/10:Sk274 av Lennart Pettersson (C)
ROT-avdrag för hyresgäster Motion 2009/10:Sk279 av Jan-Olof Larsson och Christina Oskarsson (S)
Orättvis skatt för personer med sjukersättning Motion 2009/10:Sk282 av Carina Hägg (S)
Reseavdrag till och från barnomsorgen Motion 2009/10:Sk288 av Hans Backman m.fl. (FP)
Beskattning av fri tidning till anställda i tidningsföretag Motion 2009/10:Sk289 av Mats Johansson (M)
Översyn av värnskatten Motion 2009/10:Sk295 av Finn Bengtsson och Jan Ericson (M)
Platt skatt Motion 2009/10:Sk297 av Fredrick Federley och Annie Johansson (C)
Värnskatt Motion 2009/10:Sk300 av Malin Löfsjögård (M)
Ersättning för samåkande Motion 2009/10:Sk309 av Jan Erik Ågren (KD)
Fordonsskatten och höjning av reseavdrag Motion 2009/10:Sk311 av Stefan Tornberg och Åke Sandström (C)
Skatteavdrag för ideella gåvor Motion 2009/10:Sk317 av Mikael Oscarsson (KD)
HUS-avdragets ROT-tjänster Motion 2009/10:Sk319 av Hans Backman (FP)
Det dansk-svenska skatteundantaget Motion 2009/10:Sk320 av Ulf Nilsson m.fl. (FP)
Alkolås och förmånsbeskattning Motion 2009/10:Sk321 av Tommy Ternemar m.fl. (S)
Likvärdiga förutsättningar för svensk idrott Motion 2009/10:Sk323 av Christer Adelsbo (S)
Konst-ROT Motion 2009/10:Sk324 av Håkan Juholt (S)
Enskilt skatteavdrag för hälsofrämjande åtgärder Motion 2009/10:Sk329 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (M)
Skattefria omkostnadsersättningar Motion 2009/10:Sk333 av Jan Ertsborn och Solveig Hellquist (FP)
Skattereduktion vid organdonation Motion 2009/10:Sk334 av Finn Bengtsson m.fl. (M)
Social och ekonomisk utjämning Motion 2009/10:Sk337 av Matilda Ernkrans och Louise Malmström (S)
Skattediskriminering av funktionsnedsatta Motion 2009/10:Sk339 av Jasenko Omanovic och Susanne Eberstein (S)
Bränslesnåla och trafiksäkra fordon Motion 2009/10:Sk344 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (S)
ROT-avdrag för kulturellt värdefull bebyggelse Motion 2009/10:Sk346 av Åke Sandström och Sven Bergström (C)
Värnskatten Motion 2009/10:Sk348 av Kerstin Lundgren (C)
Utvidgat ROT-avdrag Motion 2009/10:Sk352 av Johan Löfstrand m.fl. (S)
Genusskillnader i avdrag för arbetskläder Motion 2009/10:Sk355 av Ann-Christin Ahlberg (S)
Familjehem Motion 2009/10:Sk356 av Solveig Hellquist (FP)
Ökade möjligheter att plocka vilt växande bär, svampar och kottar Motion 2009/10:Sk357 av Solveig Hellquist och Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Pensionärernas beskattning Motion 2009/10:Sk358 av Tomas Eneroth m.fl. (S)
Friskvårdsförmåner Motion 2009/10:Sk359 av Krister Hammarbergh (M)
Artistskatt Motion 2009/10:Sk360 av Krister Hammarbergh (M)
Avdragsrätt för bidrag till välgörenhet Motion 2009/10:Sk371 av Inge Garstedt och Christine Jönsson (M)
Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Motion 2009/10:Sk379 av Marianne Kierkemann (M)
BOT-avdrag - ökade möjligheter att förebygga ohälsa Motion 2009/10:Sk381 av Anne Marie Brodén (M)
Villkoren för frivilliga samhällsarbetare Motion 2009/10:Sk384 av Marie Nordén m.fl. (S)
Avdragsrätt för donationer till forskning Motion 2009/10:Sk385 av Staffan Anger (M)
Ersättning till gode män Motion 2009/10:Sk389 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Avskaffande av skattereduktionen för hushållsnära tjänster Motion 2009/10:Sk393 av Ann-Christin Ahlberg och Marie Nordén (S)
Seniorers jämställdhet och likaberättigande Motion 2009/10:Sk394 av Björn von Sydow (S)
Översyn av Sveriges skatteavtal med andra stater Motion 2009/10:Sk397 av Tommy Waidelich (S)
Blekinge och pensionärsskatten Motion 2009/10:Sk398 av Kerstin Haglö m.fl. (S)
Skatt på ersättning till ideellt arbetande ledare och medverkande i Föreningssverige Motion 2009/10:Sk399 av Anders Åkesson och Karin Nilsson (C)
Reseavdrag Motion 2009/10:Sk401 av Anders Åkesson (C)
Vedhuggning som hushållsnära tjänst Motion 2009/10:Sk403 av Anders Åkesson (C)
Idrottsutövarkonto Motion 2009/10:Sk404 av Anders Åkesson och Birgitta Sellén (C)
Införande av RIT-avdrag Motion 2009/10:Sk410 av Eliza Roszkowska Öberg (M)
Skattereduktion för hushållsarbete Motion 2009/10:Sk411 av Marie Engström m.fl. (V)
Värnskatten Motion 2009/10:Sk416 av Björn Hamilton (M)
Olika skattesatser för löntagare och pensionärer Motion 2009/10:Sk423 av Thomas Strand m.fl. (S)
Skattefri ersättning vid ideell skada Motion 2009/10:Sk424 av Ingemar Vänerlöv (KD)
Grundavdraget för pensionärer Motion 2009/10:Sk428 av Nils Oskar Nilsson och Anne Marie Brodén (M)
Värnskatten Motion 2009/10:Sk429 av Isabella Jernbeck (M)
Rättvis beskattning av anställda i bemanningsföretag Motion 2009/10:Sk432 av Lisbeth Grönfeldt Bergman (M)
Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer Motion 2009/10:Sk435 av Dan Kihlström och Lars-Axel Nordell (KD)
Avdragsgill friskvård Motion 2009/10:Sk436 av Dan Kihlström och Lars-Axel Nordell (KD)
Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer Motion 2009/10:Sk438 av Yvonne Andersson (KD)
Skatteadministration för idrottsrörelsen Motion 2009/10:Sk441 av Lars Wegendal m.fl. (S)
Likställande av pensionärers skatt med löntagares skatt Motion 2009/10:Sk442 av Jan Emanuel Johansson (S)
Investeringsstöd för bostäder Motion 2009/10:Sk443 av Christer Engelhardt (S)
IT-tjänster i hushållsnära avdrag Motion 2009/10:Sk444 av Tomas Tobé (M)
Skatteöversyn Motion 2009/10:Sk450 av Tomas Tobé (M)
Inkomstbeskattning för i utlandet boende svenskar Motion 2009/10:Sk459 av Mahmood Fahmi (M)
Reformerat skattesystem Motion 2009/10:Sk464 av Finn Bengtsson och Ulf Grape (M)
Straffskatt mot pensionärerna Motion 2009/10:Sk465 av Lennart Axelsson m.fl. (S)
Översyn av Sinkskatten Motion 2009/10:Sk469 av Jan Ericson (M)
Ett klimat- och miljöanpassat reseavdrag Motion 2009/10:Sk470 av Agneta Gille (S)
Ett nytt skattesystem Motion 2009/10:Sk474 av Jan Lindholm (MP)
Översyn av reglerna om personalvårdsförmåner Motion 2009/10:Sk479 av Luciano Astudillo (S)
Ouppfyllt borgerligt löfte Motion 2009/10:Sk480 av Luciano Astudillo och Leif Pagrotsky (S)
Skatteavdrag för resor till och från arbetet Motion 2009/10:Sk486 av Marie Nordén m.fl. (S)
Ökade möjligheter till HUS-avdrag Motion 2009/10:Sk488 av Inger Davidson och Irene Oskarsson (KD)
Jobbskatteavdrag för ungdomar under 25 år Motion 2009/10:Sk489 av Patrik Forslund (M)
Utförsåkning som friskvård Motion 2009/10:Sk491 av Patrik Forslund (M)
Möjlighet till ROT-avdrag för fönsterrenovering Motion 2009/10:Sk493 av Jan R Andersson (M)
Avdragsrätt för resor till högskolestudier Motion 2009/10:Sk494 av Jan R Andersson (M)
Jämställdhetsanalys av den förda skattesänkarpolitiken Motion 2009/10:Sk503 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (S)
Skatteavtalet med Danmark Motion 2009/10:Sk504 av Johan Linander och Lennart Pettersson (C)
Högre inkomstgräns för att bli skattskyldig Motion 2009/10:Sk505 av Marianne Watz (M)
RUT- och ROT-avdrag Motion 2009/10:Sk508 av Marianne Watz (M)
Personligt kompetenskonto för utvecklat arbetsliv Motion 2009/10:Sk510 av Stefan Attefall m.fl. (KD)
Begränsningar angående pensionsförsäkringars förmånstagare Motion 2009/10:Sk512 av Christine Jönsson m.fl. (M)
Rättvis skatt Motion 2009/10:Sk513 av Siw Wittgren-Ahl (S)
Förändring av HUS-avdraget till ett ROT-avdrag Motion 2009/10:Sk514 av Rose-Marie Carlsson och Ronny Olander (S)
ROT-avdrag för hyreshus Motion 2009/10:Sk519 av Carina Hägg m.fl. (S)
Avdragsrätt för fack- och a-kasseavgift Motion 2009/10:Sk520 av Christina Oskarsson och Renée Jeryd (S)
Jobbskatteavdraget och pensionärerna Motion 2009/10:Sk521 av Christina Oskarsson och Renée Jeryd (S)
Pension Motion 2009/10:Sk522 av Ulrika Carlsson i Skövde och Birgitta Sellén (C)
Utvidgad möjlighet till avdrag för hushållsnära arbete Motion 2009/10:Sk530 av Walburga Habsburg Douglas och Elisabeth Svantesson (M)
Omhändertagande av djur som hushållsnära tjänst Motion 2009/10:Sk532 av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)
Friskvårdsavdrag för alla för en bättre hälsa Motion 2009/10:Sk541 av Cecilia Widegren och Göran Montan (M)
Avdragsrätt för donationer till den högre utbildningen Motion 2009/10:Sk542 av Anna Tenje (M)
Skattebefrielse på arbete efter 70 års ålder Motion 2009/10:Sk555 av Göran Thingwall (M)
Trafik och miljö Motion 2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (V)
Klimat, cykel och hälsa Motion 2009/10:T536 av Karin Svensson Smith m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-01-28
Justering: 2010-02-18
Betänkande publicerat: 2010-03-02
Trycklov: 2010-03-02

Reservationer 5
Betänkande 2009/10:SkU26

Nej till motioner om inkomstskatter (SkU26)

Skatteutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om inkomstbeskattningen av fysiska personer.

Skälet är i vissa fall att regeringen och utredningar arbetar med de frågor som motionerna tar upp. Det gäller till exempel avdrag för gåvor till ideella organisationer, alkolås och värderingen av bilförmån och beskattningsfrågor med anknytning till integrationen i Öresundsregionen.

I andra fall är skälet jobbskatteavdraget och andra reformer på skatteområdet som redan har genomförts. Det gäller motioner om olika avdrags- och skattskyldighetsförhållanden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-03-10

Webb-tv Debatt om förslag: Allmänna motioner om inkomstskatter

10 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:SkU26

Dokument från debatten

2010-03-10

Protokoll för debatten

Britta Rådström (S)

Anf. 65 Britta Rådström (S)

Fru talman! Vi ska i dag debattera kvarvarande motioner som väckts under den allmänna motionstiden 2009 och som har anknytning till inkomstbeskattning av personer. Det är inte lite. Det omfattar ganska många skattefrågor. Låt mig börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och nämna att vi har två särskilda yttranden. Det är om hushållsnära tjänster och ROT-arbeten samt om a-kasseavgift och faktureringsavgift. Jag tänker nämna lite om innehållet i dessa och motivera vad vi tycker liksom i reservationen. Vårt mål för skattepolitiken är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och rättvisan och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Vi vill stå för en solidarisk skattepolitik som vänder sig till alla, inte en solidaritet som bara vänder sig till rika. Skattesystemet ska vara ett system som är likformigt, enkelt att tillämpa och ha så få undantag som möjligt. Regeringens politik är den omvända. Reglerna blir allt fler, och krånglet ökar. Det kan leda till olika former av skattefusk. Skattesänkningarna har duggat över oss på bekostnad av dem som är sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer. Effekten av den förda politiken har blivit ökade klyftor i samhället. Särskilt stora är de mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. Det är inte nog med att den som är sjuk, arbetslös eller pensionär har lägre inkomst. De betalar högre skatt än dem som arbetar vid lika inkomst. Är det rättvist? Sänkta skatter i kombination med subventionerade hushållsnära tjänster är rena bingovinsten för dem som redan har det gott ställt. En fjärdedel av jobbskatteavdraget har gått till den tiondel som tjänar mest. Den tiondel som har högst inkomst lägger beslag på 60 procent av statens subvention av hushållsnära tjänster. Skatter ska utformas så att de uppmuntrar till arbete. Det ska löna sig att arbeta, och det ska löna sig att ha arbetat. Jag återkommer till pensionärerna. I dag betalar en normalpensionär 700 kronor mer i skatt än vad en löntagare gör vid samma inkomst. Är det rättvist? Det är inte värdigt Sverige. Pension är uppskjuten lön, inte bidrag, liksom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är försäkringar, inte bidrag. Det parti som har sagt sig hata bidrag har nu infört och älskar avdrag av allehanda slag. Det är avdrag som högavlönade kan få full valuta för. Det passar tydligen. Fru talman! Vi socialdemokrater värnar om den svenska modellen. Vår utgångspunkt är att skatt ska betalas efter bärkraft och välfärden fördelas efter behov. Den borgerliga regeringen har i stället som vi känner till prioriterat skattesänkningarna. Skattesänkningarna uppgår till totalt 100 miljarder kronor. Vad skulle vi inte ha kunnat göra för de pengarna. Det är mer än den totala kostnaden för hela rättsväsendet och det allmänna bidraget och försvaret. Den tiondel av svenskarna som har de högsta inkomsterna har fått nästan lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket tillsammans. Enligt vår mening bör skattereduktion av hushållstjänster ersättas av ett tidsbegränsat ROT-avdrag för upprustning av bostäder inklusive flerfamiljshus i det så kallade miljonprogrammet. Det bör utvidgas med en klimatbonus för radhus, villor, ägarlägenheter och bostadsrättsföreningar som genomför energieffektiviseringar. Vi tycker också att renovering av skolor ska omfattas av skattereduktionen. ROT-avdraget i sin nuvarande tappning är orättvist. Hyreslägenheter omfattas inte, som tidigare nämnts. SCB har redovisat siffror om avdragets effekter. 7 procent av dem som tjänar över en halv miljon har utnyttjat avdraget mot endast 6 promille av dem som tjänar under 200 000. I Storuman till exempel och i Åsele är det en person eller en familj som har utnyttjat avdraget. Det kanske beror på att där tjänar man inte lika mycket pengar som man gör i Danderyd. Avdraget kostar 1,3 miljarder per år. Samtidigt försummas många andra behov i vårt samhälle. 25 000 personer har sagts upp i kommuner och landsting. Regeringen lovade fler jobb i valet. Tyvärr blev det tvärtom. 100 000 jobb har försvunnit. Arbetslösheten är ca 9 procent. Skattepengar ska användas så effektivt som möjligt. Vår prioritering är klar. För att skapa jobb i framtiden som genererar skatteintäkter - det är det vi pratar om - vill vi investera i utbildning, slopa arbetsgivaravgiften för unga arbetslösa och stötta småföretagarna på olika sätt. Regeringen lägger 1,3 miljarder kronor på hushållsavdrag som alla får vara med och betala via skatten men som få utnyttjar. Det är främst de med höga inkomster som utnyttjar det. Samtidigt har regeringens politik medfört att 25 000 jobb har försvunnit från skolor, barnomsorg, hemtjänst och sjukvård. Är det en rimlig prioritering av våra skattepengar? 1,3 miljarder kronor motsvarar flera tusen heltidstjänster i hemtjänsten, barnomsorgen och skolorna där de verkligen behövs. Är det rättvist att det ska vara på det här sättet? Fru talman! Är avdragen för hushållsnära tjänster verkligen regeringens svar på hur arbetslösheten ska lösas? Subventionsekonomin tvingar ju lågavlönade att stötta högavlönade. Äldre med låga pensioner blir hänvisade till en allt dyrare kommunal hemtjänst eller tvingas avsäga sig den och be anhöriga om hjälp om det finns någon anhörig på orten. I en jämförelse som PRO har gjort ser man att det inte finns något annat land än Sverige bland 18 undersökta länder där pensionärer betalar högre skatt än löntagare. Pensionärerna kräver inte att de ska betala lägre skatt än löntagarna utan en skatt som är rättvis - en lika skatt. Ökade orättvisor är en automatisk konsekvens av alliansens politik. Skattesänkningar och avdragsmöjligheten för hushållsnära tjänster gynnar konsekvent högavlönade mer än lågavlönade. Den borgerliga regeringens skattepolitik har lett till en allvarlig urholkning av skattesystemets omfördelande effekt och innebär ett hot mot välfärden som vi känner den. Jag tycker att allianspartierna ska svara på vad de tycker om detta. Moderaterna som leder regeringen har i sitt handlingsprogram som mål att sänka skatten till EU-genomsnittet som är en skattekvot på 40 procent mot dagens svenska på 46,2 procent. Det innebär skattesänkningar på ca 196 miljarder kronor utöver de 100 miljarder som redan genomförts. 196 miljarder! Vad ska tas bort ur välfärden? Vad ska tas bort av det som samhället ska stå för framöver? Detta kommer att leda till ännu större orättvisor, större klyftor och klasspolitik. Är det rättvist? Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Det är också mycket märkligt att de borgerliga partierna inte har stött på regeringen i frågan om EU-parlamentarikernas kostnadsersättningar eller i frågan om att undersöka möjligheten att beskatta kostnadsersättningar som följer uppdraget som inte motsvarar de utgifter de avser att täcka. Det var ett enigt skatteutskott som ställde sig bakom detta och som riktade ett tillkännagivande till regeringen. Vad har hänt med det? Vad gör ni för att något ska hända? På ett halvår har inget hänt, trots att vi har haft ordförandeskapet. Det vill jag ha besked om. Vad tänker ni göra? Vad har ni gjort? Var regeringen så uppfylld av den makt det innebar att ha ordförandeskapet eller struntar man i vad utskottet tycker? Vi som beslutar i riksdagen är trots allt folkvalda. Regeringen är inte folkvald, och människor, folket, reagerar över att regeringen struntar i det tillkännagivande som utskottet gjort. Fru talman! Låt mig avsluta med ett bibelcitat som säkert Lennart Sacrédeus känner till, även om han inte är här just nu. Det låter så här: "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har." Det var Matteus 13:12. Bättre än så här kan den här mandatperiodens borgerliga skatte- och regeringspolitik inte beskrivas.

Marie Engström (V)

Anf. 66 Marie Engström (V)

Fru talman! Betänkandet Allmänna motioner om inkomstskatter innehåller som sagt en hel del olika frågor. Jag kommer att beröra några av de saker som är upptagna i det här betänkandet, naturligtvis inkomstskattefrågan först. För oss i Vänsterpartiet är det oerhört viktigt att ha ett enkelt och likformigt inkomstskattesystem. Vi tycker att det är en grundpelare. Samtidigt ska systemet upplevas som rättvist. Vi ska beskatta människor efter bärkraft och naturligtvis fördela efter de behov som finns i samhället. I dag har vi fått ett inkomstskattesystem där det är stora skillnader mellan de som förvärvsarbetar och de som inte gör det. De som förvärvsarbetar har i dag en mycket lägre skatt än både pensionärer och kanske framför allt de som är arbetslösa, sjuka eller föräldralediga. De har en ännu högre skatt än vad pensionärerna har. Vi har något slags inkomstskatt i tre nivåer i dag, i varje fall de tre större nivåerna. Sedan finns det andra också. Det hänvisas väldigt mycket till undersökningar från riksdagens utredningstjänst och så vidare när vi pratar om inkomstskatterna. Från Vänsterpartiets sida brukar vi lyfta fram att vi ser att regeringens skattepolitik också innebär en skillnad i ekonomiska förutsättningar för kvinnor och män. Den skillnaden har ökat med alliansens politik. Jag vet att SCB för några veckor sedan kom med en rapport om antalet miljonärer i det här landet. Antalet miljonärer har ökat, men det visade sig att det var ju män som var miljonärer. Det var inte kvinnor. Det handlar naturligtvis väldigt mycket om löneutvecklingen. Då skulle jag vilja säga att alliansens politik faktiskt har spätt på den ekonomiska skillnaden mellan kvinnor och män. Det är inte oviktigt att ha det i åminnelse. Allting kan vi inte göra från det här huset, men vi behöver inte försämra en redan dålig situation för många kvinnor. Också när man pratar om pensionärer vet jag att vi vid något tillfälle tog fram ett underlag från utredningstjänsten för att se hur regeringens ekonomiska politik och de konkreta aktiva beslut som man har fattat i kammaren, både vad gäller skatter och utgiftsområdena, har slagit mellan olika generationer. Det visade sig att det faktiskt också fanns en omfördelning mellan generationer. De som var de riktigt stora förlorarna vid sidan av riktigt unga människor var de äldre. Jag har inte utredningsmaterialet med mig nu, men jag kan hämta det och visa det för kollegerna i skatteutskottet. Det var nästan förvånande. Man trodde inte att det skulle vara så, men så var det. Det är någonting att ta till sig för alliansens partier. I betänkandet skriver majoriteten apropå det fjärde steget i jobbskatteavdraget att det skulle tjäna som en efterfrågestimulans i en lågkonjunktur. Jag skulle vilja säga att om man verkligen skulle vilja stimulera i en lågkonjunktur så är det väl låginkomsttagare, de som har mist sina jobb och de som går på a-kassa man i så fall ska stimulera. Ni har gjort precis tvärtom. Ni har fortsatt med ett skattesystem som gynnar i första hand de med högre inkomster, medan de med lägre inkomster hela tiden får se sin köpkraft urholkad. Jag kan därför inte se det fjärde steget i jobbskatteavdraget som en efterfrågestimulans i en lågkonjunktur. Fru talman! Jag vet att vi så småningom kommer att ha en annan debatt här i kammaren. Det gäller Riksrevisionens granskning av jobbskatteavdraget. I det här betänkandet har ändå majoriteten tagit upp det och pekat på vad jobbskatteavdraget har haft för betydelse för sysselsättningen i det här landet. Det som är intressant är att det är så få inkomsttagare som känner till jobbskatteavdraget i den undersökning där Riksrevisionen lät SCB ställa ett antal frågor. Det är ännu färre om man går utanför kretsen som har jobb i dag, det vill säga de som är arbetslösa och via jobbskatteavdraget skulle motiveras att ta ett jobb. Bland ungdomar är siffrorna riktigt skrämmande. Bara 15-16 procent av riktigt unga människor känner till jobbskatteavdraget och vad det innebär. Vi lär återkomma till detta, men det jag tycker var lite intressant att läsa här var att bland dem man frågar säger 2 procent att de skulle kunna tänka sig att arbeta mer till följd av jobbskatteavdraget. 0,6 procent säger att de vill arbeta mindre. Det är klart att om man tycker att man med en mindre insats på arbetsmarknaden ändå får samma inkomst värderar man ju någonting annat. Det är väl också någonting att ta med sig. Så var det med den drivkraften. Det allra intressantaste är kanske att 97 procent inte tänker förändra sitt arbetsutbud. Så var det med det. Fru talman! Tiden går, men jag ska försöka hinna med några punkter till i det här betänkandet. Britta Rådström har redan berört kostnadsersättningar till ledamöter i Europaparlamentet som inte är föremål för beskattning. Jag bara instämmer i det hon sade. Här måste regeringen, precis som man sade i höstas, snabba upp processen och komma tillbaka. Vi måste ha legitimitet för vårt skattesystem. Vi kan inte ha ett skattefrälse, definitivt inte bland politiker. Det går bara inte bra. Det funkar inte. Jag skulle vilja ta upp en annan fråga om kostnadsersättningar. Det gäller kostnadsersättningar från kommuner till människor som i dag jobbar som frivilligarbetare. Jag vill framför allt ställa en fråga om det som ni skriver i betänkandet. På s. 31 står det att frivilligarbetare bör stödjas av samhället. Så skriver ni i majoriteten. Det låter ju bra, men hur, frågar jag, för sedan blir det ingenting mer. Vi lägger i alla fall fram ett konkret förslag om att man ska se över den här frågan, se över om kostnadsersättningen eventuellt skulle kunna göras skattefri eller om man på något annat sätt skulle kunna kompensera de frivilligarbetare vi har i dag. Jag och mitt parti kan instämma i att det var korrekt att höja nivån för övriga avdrag från 1 000 till 5 000 kronor. Det låg en förenkling i det. Men när man gör en sådan sak ska man ju först göra en konsekvensanalys och se vad det får för betydelse och kanske rätta till de fel och problem som det kan innebära. Jag väntar alltså svar på frågan hur dessa ska stödjas av samhället, så som ni skriver i betänkandet. Sedan var det avdragen för hushållsnära tjänster. Det man kan konstatera är att det har florerat en hel del siffror de senaste veckorna. Alla svänger sig med siffror på vilka som får avdragen, med hur mycket och hur många jobb detta eventuellt skulle kunna leda till. Jag gissar att vi kommer att ha en del replikväxlingar just i de frågorna. Jag tycker att det är viktigt att slå fast att skattepengar ska användas där de gör störst nytta. Det tycker jag är en oerhört viktig princip. I det här fallet tror jag att vi i så stor utsträckning som möjligt behöver kanalisera skattepengar till exempel till jobb inom hemtjänsten, inom skolan och inom vården. Det är det absolut viktigaste. SCB har sagt att det år 2008 var ett faktiskt utnyttjat avdrag på 440 miljoner kronor. Jag hörde Britta Rådström föredra exakt hur detta var fördelat inom olika inkomstgrupper. Det finns ju en diskussion om det här, men det är till övervägande delen vid höga inkomster som man har utnyttjat det här avdraget. Jag har också tittat lite grann på storheterna, hur mycket det är som de yrkar avdrag med. Man menar ju på att många regelmässigt skulle använda det här för hjälp med städning och andra hushållsgöromål. Men det visar sig att de genomsnittliga avdragen faktiskt ligger på ganska låga belopp, kanske 2 000-3 000 kronor sett över en tolvmånadersperiod. Det indikerar att det snarare är så att man använder avdraget vid något enstaka tillfälle, kanske vid flyttstädning eller vid något annat tillfälle. Det kan vi också diskutera vidare. Fru talman! Jag ser att tiden går, och jag bara pratar på. Jag skulle vilja avsluta med någonting som jag tyckte var lite intressant. LO hade frågat vad man helst satsade 1 miljard på. Det var en undersökning som jag läste om i går. Där säger 20 procent vården och 22 procent säger skolan, för att ta några exempel. 15-16 procent säger äldreomsorgen. Någon procent säger hushållstjänster. Det kanske sätter den här frågan i sitt rätta sammanhang. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Helena Leander (Mp)

Anf. 67 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Inkomstskatterna är kanske de skatter som har genomgått de största förändringarna den här mandatperioden med borgerligt styre. Det är i alla fall där som de absolut största skattesänkningarna har skett, framför allt genom de fyra stegen av jobbskatteavdrag. Miljöpartiet har för den delen också varit med och sänkt inkomstskatter tidigare, tillsammans med den tidigare socialdemokratiska regeringen. Men vi hade lite annorlunda rättviseambitioner med våra skattesänkningar. Den här regeringen har i stället gett de största skattesänkningarna till välbeställda män. Är det de välbeställda männen som framför allt behöver sänkta skatter för att det ska löna sig för dem att arbeta? Jag tror inte det. Regeringens skattepolitik har inte bara gett mest till dem som redan har utan också minskat likformigheten i skattesystemet. Likformighet i skattesystemet låter kanske inte så spännande, men det är ganska finurligt att ha ett system där inkomster beskattas lika, oavsett ursprung eller mottagare, och där man inte krånglar till det för enskilda och företagare genom en massa svåröverskådliga särregler. Här tycks tyvärr utvecklingen gå åt fel håll i dag. Ett exempel är regeringens HUS-avdrag, där den som köper hushållstjänster eller ROT-arbeten får en skattereduktion motsvarande halva arbetskostnaden. Tillfälliga ROT-avdrag är visserligen ett välbeprövat knep att ta till i lågkonjunkturer, eftersom byggarbeten är så konjunkturkänsliga. Kan man då genom ROT-avdrag styra byggarbetena i tiden kan man få en mycket stor stimulanseffekt. Men ett permanent avdrag reser helt andra frågor. Precis som för hushållstjänsterna kan man fråga sig varför just de här branscherna, varför just de här tjänsterna och inga andra ska få sänkt skatt. Principiellt sett borde folk själva få avgöra hur de vill prioritera sin konsumtion, så länge inte konsumtionen har skadliga effekter för utomstående. Miljöpartiets linje är därför att avskaffa såväl ROT-avdragen som RUT-avdragen så fort konjunkturen tillåter. Till dess föreslår vi i ett gemensamt rödgrönt förslag att man reformerar ROT-avdraget så att möjligheten att ta del av det inte beror på om man bor i villa, bostadsrätt, hyresrätt eller vad man nu bor i. Vi föreslår dessutom att ROT-avdraget utformas så att det gynnar energieffektiviseringar när man ändå passar på att renovera. Har man läst tidningarna de senaste dagarna kan man tro att skattereduktionen för hushållstjänster är den största politiska frågan i vår tid. Jag tycker väl inte riktigt att den förtjänar all denna uppmärksamhet. Jag tänker därför ägna resten av mitt anförande åt lite andra och mindre heta frågor. Tidigare talare har redan varit inne på kostnadsersättningar för EU-parlamentariker och frivilligarbetare, där vi kan konstatera att det råder lite olika villkor. Därför tänker jag nu i stället gräva ned mig i förmånsreglerna. Reglerna för förmånsbeskattning går ut på att skapa likformighet i beskattning av lön, oavsett om den tas ut som kontanta pengar eller som olika förmåner, till exempel bil eller vad det nu kan vara. Just när det gäller förmånsbilarna ser man dock att det med nuvarande regler har blivit relativt förmånligt att ta ut just en bil jämfört med att ta ut lön. Det har inneburit att förmånsbilarna utgör en mycket stor andel av nybilsförsäljningen. Det innebär i sin tur att det genom de här reglerna finns en stor potential att påverka vad det är för bilar som vi får in på nybilsmarknaden och efter ett par år på begagnatmarknaden. I dag beräknas förmånsvärdet utifrån en ganska krånglig formel där statslåneräntan, prisbasbeloppet och nybilspriset figurerar. Någon garanti för likformighet jämfört med beskattningen av kontant lön finns alltså inte. I Storbritannien har man i stället framgångsrikt använt ett system där förmånsbeskattningen baseras på nybilspriset och en procentsats som i sin tur beror på de koldioxidutsläpp som bilen avger och som skärps årligen för att hela tiden hålla trycket uppe. Det är inte heller någon garanti för en total likformighet, men det har varit en mycket kraftfull styrning mot mer bränslesnåla bilar. Ett sådant system skulle vi också kunna införa i Sverige. När vi ändå pillar i förmånsbeskattningen bör vi också passa på att se till att den som har förmån av fritt drivmedel möter samma bensinpris som den som betalar drivmedlet själv, att förmånen fri parkering beskattas lika, oavsett om det är en förmånsbil eller en egen bil som står där, och slutligen att den arbetsgivare som förser en anställd med en cykel för att denne ska kunna ta sig till och från jobbet möter samma förmånsregler som den som förser sina anställda med ett gymkort för att trampa på en motionscykel. Fru talman! En annan skattepolitik är möjlig. Vi vill ha rättvisa och begripliga skatter som ger goda förutsättningar för välfärd, företagsamhet och en hållbar utveckling. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 68 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag tänkte börja med att läsa en artikel. Den är relativt kort, och jag tänkte därför läsa hela. Artikeln är inte hämtad från alliansens hemsida utan från Aftonbladet, men jag tycker att artikeln på ett talande vis sammanfattar hela diskussionen om RUT-avdraget. Artikeln handlar om en kvinna, Ellinor, 30 år. Hon menar att debatten är snedvriden: "Ellinor Hansson, 30, var arbetslös i ett halvår. Med hjälp av Rut-avdraget har hon nu jobb som städerska. - Det är inte bara överklassen som tar hjälp av oss, säger hon till Aftonbladet. När vikariatet inom vården tog slut i augusti blev Ellinor Hansson, 30, arbetslös. - Jag satt och räknade varje krona och kände mig värdelös som mamma. Jag har sökt hundratals jobb utan att få något, berättar hon för Aftonbladet. För två veckor sedan anställdes hon av serviceföretaget Kvalitetshem, som erbjuder hushållsnära tjänster på Gotland. - Jag städar mycket trappuppgångar och snart är det säsong för fönsterputsning. Jobbet är jätteroligt och jag får göra olika saker varje dag. Debatten om Rut-avdraget är snedvriden, menar Ellinor Hansson. - Det är inte bara överklassen som använder våra tjänster. Jag blir orolig över att avdraget kanske skulle försvinna. Det borde kosta mer för staten att folk går arbetslösa. Serviceföretaget Kvalitetshem grundades av Roger Albrecht, som i dag är vd för företaget. Sedan starten för 17 månader sedan har Kvalitetshem anställt en person i månaden. - Det hade inte varit möjligt utan Rut-avdraget, säger han. - Skulle det försvinna skulle jag tvingas skära ned på antalet anställda. Enligt Roger Albrecht är de anställda vid Kvalitetshem oroliga över framtiden på grund av diskussionerna om Rut-avdraget. - Vi försöker att säkra verksamheten genom att ta fler uppdrag från företag, säger han. Debatten kring Rut-avdraget oroar även nyanställda Ellinor Hansson: - Det känns tungt nu när jag äntligen har fått jobb. Det skulle vara jobbigt att gå tillbaka till ruta ett." Det här är inget påhitt, utan det är ett utdrag från verkligheten. Under 2007 och 2008 infördes RUT- och ROT-avdraget, där privatpersoner får avdrag på skatten när de har kostnader för reparation och ombyggnad av sina privatbostäder eller köper hushållsnära tjänster. Avdragen har lett till ett uppsving i branschen när det gäller både bygg- och servicesektorn. Fler arbetar, färre jobbar svart, fler arbeten har blivit vita och nya företag har skapats. Nu hotas dessa jobb. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och i viss mån Miljöpartiet vill ta bort avdraget och göra så att tusentals personer i Sverige riskerar att förlora arbetet. Vi är fast beslutna att föra en aktiv politik där det lönar sig bättre att arbeta och är enklare att anställa människor. Sverige har inte råd att säga nej till nya jobb. Fru talman! Tack vare RUT och ROT har efterfrågan ökat för vit arbetskraft. Till exempel gjorde ungefär en kvarts miljon personer avdrag för byggarbeten i hemmet förra året, och åtta av tio byggföretag uppger att svartjobben har blivit färre sedan reformen infördes. Vart fjärde byggföretag uppger att man har ökat sin personalstyrka tack vare ROT. Företagarna beräknar att det kan röra sig om ca 15 000 jobb som antingen har räddats eller skapats i byggbranschen. Lägg sedan till de drygt 11 000 arbetstillfällen som har kommit till i hemservicebranschen. Det betyder att vi ser en kraftig ökning av vita jobb som ger skatteintäkter jämfört med de tidigare svarta jobben som inte gav några skatteintäkter alls. De som arbetar har rätt till avtalsenlig försäkring, pension och gemenskap i form av arbete och arbetskamrater. Många företagare, inte bara personen som har ett företag på Gotland, vittnar om att det kan bli fråga om stora uppsägningar i den mån bidraget försvinner. Vad är då ert svar? Vad är oppositionens samlade svar till de människor som i dag har arbete men som ni kommer att tvinga ut i arbetslöshet om ni tar bort reformen? Fru talman! Vad vill Vänstern? Alliansen har infört RUT och ROT som en permanent åtgärd. Det var inte syftet från början att de skulle vara en konjunkturåtgärd. Syftet var att göra svarta arbeten vita och att underlätta i vardagen för många människor. Det handlar inte om överklassen utan om vanliga människor som har svårt att få vardagen att gå ihop. Det kan vara småbarnsföräldrar, men också många äldre använder avdraget för att få hjälp i hemmet och på så sätt kunna bo kvar i sin egen bostad längre. Vad är då Vänsterns gemensamma besked till småföretagare som har satsat tid och kapital i egna företag i branschen? Ert besked är att de är välkomna när det är lågkonjunktur i Sverige, men när konjunkturen vänder kan de göra något annat. Jag vet att Marie Engström har ett genuint och stort engagemang för småföretagare. Därför ställer jag frågan till Marie Engström, Vänstern: Varför ska företag i den här branschen användas som en statlig konjunkturåtgärd? Är det skillnad på företag och företag? Varför vill ni behålla ROT-avdraget men avskaffa RUT-avdraget? Det här är ni fortfarande svaret skyldiga på. Finns det en skillnad här i ett genusperspektiv? Varför värnar ni om ROT men inte om RUT? I motion Sk324 föreslår socialdemokraten Håkan Juholt ett "konst-ROT", som innebär en skattereduktion för konstinköp - avdragsgilla tavlor. Man skulle gärna vilja fråga Håkan Juholt hur han fördelningspolitiskt tänkte svara på den motionen. Hur kan människor i vardagen bli hjälpta av ytterligare en tavla? Hur kan Rune, som är äldre och behöver hjälp med lite fönsterputs och städning, bli gladare av att ha en ny tavla hemma? Hur kan det hjälpa småbarnsfamiljen att få vardagen att gå ihop genom att få en skattereduktion på tavelinköp? Det här är en grov felprioritering av skattemedel. Det skulle vara roligt att få höra svaret av Håkan Juholt. Enligt Almegas beräkningar finns i dag 7 586 helårsanställda. Cirka 11 000 personer antas vara sysselsatta i servicebranschen. Enligt Konjunkturinstitutet är det här en ökning med 7 100 personer. Det är alltså 7 100 personer som har fått arbete i branschen. Ni menar att det här är kostsamt för staten. Vi menar att det här är kostnadsneutralt. Staten har fått intäkter i form av skatter, sociala avgifter och moms. Därtill kommer också momsintäkter eftersom det finns ett ökat konsumtionsutrymme när människor får arbete. Det här bidrar också till att staten får minskade kostnader för utbetalningar från socialförsäkringar. Med RUT är det även möjligt att i större utsträckning konsumera tjänster och inte bara varor. Vi anser att detta har varit en succé. De siffror ni använder er av är gamla siffror. Vi har inte sett de senaste avdragen. Arbete är nyckeln till integration och gemenskap. Arbete är också en plusfaktor när vi tittar på RUT-avdraget. Många människor som tidigare har stått långt från arbetsmarknaden har kommit in i arbete. Detta är nyckeln till integration, arbete och gemenskap. Här ser vi många framgångsexempel på hur människor som tidigare har haft svårt att försörja sig och få en egen inkomst faktiskt kommer ut i arbete och har möjlighet att göra sina egna val utifrån att de har en egen lön. Vi har också prioriterat jobbskatteavdraget. Det har vi gjort av flera olika skäl, och det har vi diskuterat många gånger tidigare. Men det är inte en reform för att göra mindre för någon annan, utan det handlar om att få intäkter för att över huvud taget kunna finanserna pensioner. Hur skulle vi annars kunna få skjuts i pensionssystemet, om vi inte har några intäkter och tillväxt? Det här var jobbskapande. Enligt Riksrevisionen, som Marie Engström tidigare exemplifierade med, har det gett fler arbeten och fler arbetade timmar.

Marie Engström (V)

Anf. 69 Marie Engström (V)

Fru talman! Vi fick ett utdrag ur verkligheten från Jessica Polfjärd. Jag noterade att den kvinna som nu fått jobb som städerska tidigare hade jobbat inom vården men blivit arbetslös. Det är väl den verkligheten som vi har försökt beskriva. Det som har hänt de senaste åren är att många har gått miste om sina jobb, att man har tvingats till uppsägningar och så vidare, inte minst i mitt hemlän, i det landsting som jag tillhör. En annan fråga som jag fick och som jag ska försöka svara på gällde ROT-arbeten. Bara för att man tycker att det är viktigt att det finns många små företag och att de växer behöver man inte tycka att skatter ska sänkas kontinuerligt i vissa branscher. Meningen med det ROT-avdrag som vi från oppositionen har lagt förslag om är att i en konjunktur med väldigt många arbetslösa inom byggbranschen tidigarelägga en hel rad arbeten och investeringar. Det är det som är syftet. Därför har vi föreslagit ett utvidgat ROT-avdrag. Det handlar inte bara om villor utan också om flerfamiljshus. Det finns en miljöprofil i vårt förslag, och vi vill att det ska vara utvidgat till att gälla offentliga lokaler. Det här är en oerhört viktig konjunkturpolitisk åtgärd. Nu ska jag ställa en fråga till Jessica Polfjärd, som inte tyckte om avdragsgilla tavlor: Tycker Jessica om avdragsgilla hundpromenader? Jag skulle vilja ha en kommentar till det jag sade om att klyftan mellan generationer har ökat med alliansens politik. Vad tycker Jessica Polfjärd om det?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 70 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Först vill jag berätta att Ellinor Hansson på Gotland hade ett vikariat inom vården, vilket innebär att det säkerligen är en person som hon har vikarierat för som har kommit tillbaka till sin ordinarie anställning. Att det skulle vara antingen-eller känns ganska långsökt. Regeringen har också gjort stora satsningar på den kommunala sektorn för att bibehålla välfärdens kärna. Små företag: Jag vet inte vad svaret från Vänstern är. Hur ville ni få bukt med svartarbetet? Vad var ert förslag för att de människor som arbetade i en svart sektor utan tydlig anställning skulle kunna komma ut i den ordinarie verksamheten och få vita arbeten? Det är det som är så viktigt för alla oss andra - att få anställningstrygghet. Avdragsgilla hundpromenader: Ja, jag kan tycka att det är en god idé. Jag vet att Miljöpartiet och Vänstern många gånger har motionerat i olika sammanhang om vikten av att få behålla sitt husdjur. Vikten av att på ålderdomen få kontakt med husdjur och husdjur på äldreboenden har också flitigt debatterats. Om det finns äldre människor som mår bättre av att ha sina hundar är det väl en god tanke. Klyftorna ökar, säger Marie Engström. Det är någonting som ni hävdar hela tiden. Men de stora skattesänkningarna har faktiskt skett för låg- och medelinkomsttagarna. Låg- och medelinkomsttagare har fått behålla mer av sin lön.

Marie Engström (V)

Anf. 71 Marie Engström (V)

Fru talman! Klyftan mellan generationer har ökat med alliansens politik. Människor i medelåldern, i arbetsaktiv ålder, har fått bättre ekonomiskt utfall med alliansens politik än vad ungdomar och pensionärer har fått. De som har fått det sämst är kanske de som är allra äldst. Jag ska ge det underlag som jag har till Jessica Polfjärd. Jag tycker att varje regering som har en politik som innebär ökade klyftor mellan generationer måste sätta sig ned och fundera på vad detta beror på och vilken målsättning man har med politiken. Jag vet att ni säger här i kammaren att ni vill ha fler i arbete, och det har jag respekt för. Vi säger också att vi vill ha fler i arbete, men vi vill lösa det på ett annat sätt än vad ni vill göra. När det får den här typen av konsekvenser tycker jag att det ska ringa en hel del varningsklockor hos er. Jag hoppas i varje fall att det gör det, så att vi får upp den här diskussionen på bordet. Det är oerhört viktigt. Det var en annan sak jag inte hann kommentera. Ni säger att satsningen på hushållsnära tjänster är kostnadsneutral. Jag har också läst den RUT-rapporten - det var den som Maud Olofsson hänvisade till i någon tv-intervju. Det är väl klart att om vi får människor i arbete minskar kostnaderna för a-kassa och blir det mer skatteintäkter och mer momsintäkter till staten. Så blir det även om våra insatser för fler jobb blir verklighet. Det är bara det att när vi gör våra budgetar får vi aldrig räkna med så kallade dynamiska effekter, som detta är. Det är ett sätt att förhålla sig budgettekniskt till de olika förslagen och en annan sak när man i efterhand ser vad det kunde ha lett till. Det är en skillnad som man måste hålla reda på, i stället för att bara slänga sig med att det inte kostar någonting.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 72 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Oppositionens gemensamma svar om rättvis skattepolitik är att alla har samma höga skatt. Man säger att vi har straffbeskattat pensionärerna, vilket inte är sant. Ni vet lika väl som vi att det hade sett likadant ut på pensionssidan om ni hade suttit vid makten, det vill säga att den överenskommelse som är gjord innebär att bromsen har slagit till. Däremot har vi med allianspolitiken dämpat effekterna och fallet i pensionerna. Jag tror att man måste göra saker i rätt ordning. Vi var tvungna att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Vi var tvungna att se till att fler människor kom ut i arbete för att över huvud taget kunna finansiera det pensionssystem som vi har. Pensionärerna har fått sänkt skatt i två steg, och vi har lyckats dämpa fallet så att det inte blir så stort för den största delen av pensionärerna. Jag vet inte vem som blir gynnad av att alla har samma skatt. Ni fortsätter att hävda att man ska ha samma beskattning, och det innebär att de som arbetar ska få höjd skatt. Jag kunde inte låta bli att dra ut några exempel, och slumpvalsgeneratorn fick även med Karlstad. Det visar sig att en person som bor i Karlstad med en inkomst på 20 000 kronor, har a-kassa och är medlem i Svenska kyrkan får med er politik höjd skatt med 1 334 kronor i månaden. Vill Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna ta bort det från den enskilda personen för att ge det till politiken? Jag förstår inte hur du kan fortsätta att säga att vi har ökat klyftorna när människor med en inkomst på 20 000 får så mycket mer tillbaka. Jag har även dragit ut fler exempel, och jag kan ta dem sedan.

Britta Rådström (S)

Anf. 73 Britta Rådström (S)

Fru talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör Jessica Polfjärd. Jag funderar också på vilken verklighet hon lever i. Det som alltid händer med er politik är att de reformer ni genomför tjänar överklassen. Det är alltid de som tjänar mest på dem. Om du räknar på vad a-kassans och fackföreningsavgiftens höjning har fått för betydelse för människor och vad de får betala mer blir det möjligtvis en skattesänkning på 60-70 kronor i månaden för vanligt folk - jag vet inte exakt hur mycket. Men det har blivit en väsentlig försämring för de allra flesta i låg- och medelinkomstklasserna och betydligt bättre för dem som tjänar väldigt mycket. Jag har några kommentarer. Först ska jag säga att det är ni som sitter i regeringsställning och är svaret skyldiga. Vi utmanar er. Det är ni som ska svara på frågorna om varför det har blivit så här och hur det ser ut. Sverige är bland 18 jämförbara länder det enda land där pensionärerna betalar mer i skatt än löntagarna. Varför är det så? En pensionär som får 14 000 i månaden i pension betalar 700 kronor mer i månaden än en löntagare med jämförbar inkomst. Det är mycket pengar. Varför inte låta de 25 000 människor som har blivit friställda från kommuner och landsting fortsätta i sina jobb i stället för att konstruera jobb som stöttas med skattesubventioner - att städa i hemmen hos rika män som redan tjänar så mycket att de har råd att köpa de här tjänsterna?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 74 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Jag fick en fråga, kanske retorisk, om vilken verklighet jag befinner mig i. Jag befinner mig i den verklighet som jag beskrev tidigare, där Ellinor Hansson har fått arbete. Hon vittnar om att det inte handlar om rika män utan om ganska vanliga människor med vanliga löner och vanliga arbeten som får hjälp i hemmen medan Ellinor Hansson också får ett arbete. Av en händelse tittade jag också på detta med jobbskatteavdraget och vilken sänkning man får i Skellefteå. Den innebär 1 268 kronor i månaden med fjärde steget i jobbskatteavdraget. Det är verkligheten, Britta Rådström. Människor med relativt låg inkomst får så här mycket mer i plånboken efter att de har betalat skatt. Det här gör skillnad. Varför händer alltid det här med er politik? frågar Britta Rådström. Tyvärr händer ju alliansens politik alltför sällan. Vi kan önska att den får fortgå även under nästa mandatperiod, för det som annars kommer att hända är att människor får betala mer i skatt. Man kommer att få betala tretton månadslöner i skatt i stället för elva. Det är precis det som inte får hända, för det kommer att begränsa konsumtionsutrymmet och tiden på arbetsmarknaden. Dessutom har vi sänkt a-kasseavgiften med 50 kronor. Vi utmanar er, säger Britta Rådström och menar att det är vi som ska svara på frågorna. Ja, det gör vi gärna, men det betyder väl inte att ni i oppositionen inte ska berätta vad ni tänker göra? Ni måste också berätta för väljarna vad ni vill göra, på vilket sätt ni vill att Sverige ska styras och hur den skattepolitik ni ska utforma ska se ut. Det är väl rättvist?

Britta Rådström (S)

Anf. 75 Britta Rådström (S)

Fru talman! Detta gör vi hela tiden, Jessica Polfjärd. Vi talar om vad vi tycker och vad vi vill göra med vår politik. Jag fick inget svar på detta med pensionärerna. Av 18 jämförda länder är Sverige det enda land där man betalar mer i skatt som pensionär än som löntagare. Sedan kan jag tala om att jag träffar väldigt mycket människor när jag är hemma i Skellefteå, både på affären, på biblioteket och på gator och torg. De flesta vet vem jag är eftersom jag sitter i riksdagen. Det är inte en så stor stad. De säger att de är villiga att betala mer skatt för att garantera äldreomsorgen, vården över huvud taget och skolan. De är villiga att betala mer skatt. Därför funderar jag över vilken verklighet ni lever i. Jag tycker att det är orättvist att min mamma, som är 93 år, ska betala städning för rika män via sin skattsedel. Hela den politik som regeringen har arbetat med är i alla led orättvis ur jämställdhetssynpunkt. Kvinnor tjänar mindre och betalar mindre i skatt. Det är män som äger husen och får lägre fastighetsskatt. Det är också de välbeställda männen som använder hushållsnära tjänster. Jag vill fortfarande veta varför pensionärerna får betala mer skatt än löntagare för samma inkomst.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 76 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Britta Rådström jämför med andra länder när det gäller pensionärerna. Då tycker jag att man också ska ta med andra länders förvärvsavdrag i jämförelsen. Det är många länder som har det. Vi har egentligen gjort en anpassning i detta avseende från Sveriges sida. Jag träffar också pensionärer. Det som man kan notera och som är intressant är att PRO och andra pensionärsorganisationer nu, för första gången såvitt jag känner till, diskuterar vikten av sänkt skatt. Tidigare har man talat om höjda pensioner. Nu talar man om sänkt skatt. Här ser man en tydlig koppling: Man får mer kvar i plånboken med lägre skatt än med högre. Britta Rådström säger att man är villig att betala mer skatt för att bibehålla välfärden. Jag tror att det är ett felaktigt tänk. Det vi har visat med alliansens politik är att man faktiskt kan sänka skatterna med bibehållen välfärd. Detta är inte två saker som står mot varandra. Britta Rådström säger att hennes mamma är 93 år och subventionerar rika män. Det är faktiskt många äldre som använder RUT-avdraget, för man slipper gå till kommunen och bli biståndsbedömd. Man kan teckna ett eget avtal med en egen utförare och på så sätt få hjälp i hemmet. Man behöver inte gå till kommunen för att få den hjälp man anser sig behöva. Jag tycker att ni ska studera statistiken ytterligare om ni fortsätter hävda att rika välbetalda män använder RUT-avdraget. Titta en gång till!

Helena Leander (Mp)

Anf. 77 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag gläds åt de människor som har fått jobb på grund av RUT-avdraget. Hur många de är råder det lite delade meningar om beroende på vem man frågar och vilka intressen de företräder. Det finns siffror på allt mellan ett hundratal och tiotusentals jobb. Den intressanta frågan är dock snarare: Varför just dessa jobb? Det är ju inte särskilt förvånande att sysselsättningen i en bransch ökar om man pumpar in skattesubventioner. Om det inte hade varit på det sättet hade det varit konstigt. Men varför har man valt just hushållstjänster? Jag tänker mig att man från samhällets sida ska vara lite försiktig med att pumpa in pengar i olika saker. Man kan ha goda skäl för stödet, oavsett om det är en skattesubvention, ett investeringsstöd eller vad det nu är, om man ser att det ger positiva samhällseffekter utöver nyttan för enskilda individer. Då kanske det är en bra idé. Ta till exempel investeringar i klimatsmart infrastruktur och energieffektiviseringar. De inte bara ger jobb och nytta för dem som åker tåg eller betalar elräkningar för sitt hus, utan de ger också en klimatnytta till samhället. Däremot ska man vara lite försiktig när vi som politiker säger att vi tror att människor vill ha hushållstjänster och att de därför ska få en skattesubvention om de köper just det. Jag tror att människor själva är bäst på att bedöma vad de vill ha hjälp med i sitt liv. För en del kanske det är hushållstjänster. Andra kanske vill ha hjälp med att laga cykeln. En tredje kanske vill ha hjälp med något annat, och en fjärde kanske inte vill ha hjälp över huvud taget utan vill köpa en stor, anskrämlig platt-tv. Jag tror att individen är den som är bäst skickad att avgöra detta själv. Vad hände med den liberala känsla som fanns hos Moderaterna? Är politiker bättre på att bedöma vad människor behöver?

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 78 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Nej, naturligtvis är inte politiker de som är bäst på att bedöma vad människor vill göra. Men nu kan det finnas en efterfrågan på tjänster och inte bara på varor, så då kan man välja bort platt-tv:n och köpa tjänster för det konsumtionsutrymme man har. Varför valde vi då just den här branschen, och varför har vi fokuserat på RUT-avdraget? Jag tror att vi har sagt det förut, men jag säger det gärna igen. Det fanns ju en stor sektor på detta område. Man kan diskutera vad som är nya jobb och vilka jobb som redan fanns. Men vi såg att det var många människor som använde sig av svart arbetskraft. Jag håller med dig om att det figurerar många siffror. Men om man tittar på Almegas beräkningar handlar det om 11 000 arbetstillfällen. Alla är inte heltid. En del är deltid. Det är faktiskt så många som har fått arbete i den här branschen. När det gäller var man väljer att pumpa in pengar i skattesystemet eller inte och vad man väljer att subventionera hävdar vi fortfarande att det vi gjorde var det som innebar mest jobbfrämjande åtgärder. Det handlade om att förhindra att arbetslösheten bet sig fast på en hög nivå och om att se till att människor fortfarande fanns kvar i arbete. När konjunkturen vänder finns det då människor på arbetsmarknaden. Det här är jobbskapande politik, utifrån att människor har kommit i arbete. Sedan är det en positiv effekt att människor kan få arbete utfört i hemmet, eftersom de kanske inte kan eller orkar eller mäktar med.

Helena Leander (Mp)

Anf. 79 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Skattefusk ska förstås bekämpas. Vi rödgröna har ett tiopunktsprogram mot skattefusk. Men att däremot ta bort skatten på allting som det fuskas med håller ju inte, om man liksom drar ut det i hela dess förlängning, av lätt insedda skäl. Från Miljöpartiets sida menar vi att vi nu behöver stora satsningar från statens sida på grund av det konjunkturläge vi har. Men vi menar att vi kanske bör satsa på lite mer långsiktiga arbeten. Det är inte så att hushållstjänster inte kommer att finnas i framtiden, men jag menar att om vi ska gå in med stora satsningar från statens sida bör det vara på sådant som verkligen ger nytta för samhället i stort. Det kan vara till exempel klimatsmart infrastruktur och energieffektiviseringar. Däremot bör människor själva få välja hur de vill prioritera sitt konsumtionsutrymme. Man kan så klart fundera på tajmningen. Jag tänker mig att med en grön politik kanske en del av de människor som nu jobbar i städbranschen kan fortsätta med det. En del kanske kommer att jobba i andra branscher i stället. Men för att göra den övergången så smidig som möjlig kan det kanske vara bra att avvakta med utfasningen av RUT och ROT lite, med hänsyn till konjunkturen. Men jag tycker att den grundläggande inställningen, att vi inte ensidigt ska peka ut en specifik bransch när det gäller skattesubventioner, borde vara någonting som tilltalar en liberal och moderat.

Jessica Polfjärd (M)

Anf. 80 Jessica Polfjärd (M)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att förundras över argumentationen. Helena Leander riktar sig nämligen mot RUT-avdraget. Men anledningen till ROT-avdraget var ju densamma. Det fanns alltså en bransch där det förekom mycket svartarbete. Vi genomförde det här avdraget. Många vittnar om att de har orderböckerna fulltecknade därför att de får in så mycket arbete att de inte riktigt kan hantera det. Vi såg också att det här fick en positiv effekt från tidigare lågkonjunktur, det vill säga att byggbranschen inte stupade, som den har gjort tidigare, utan att man kunde bibehålla sysselsättningen i den här branschen. Men det är ingen som ifrågasätter detta, och jag tycker faktiskt att det här är lite dubbelbottnat från er sida. För, som sagt, skälen och anledningarna till att vi gick in med HUS-avdraget är ju desamma. Sedan kommer jag inte ihåg vad du frågade mer.

Karin Nilsson (C)

Anf. 81 Karin Nilsson (C)

Fru talman! I skatteutskottets betänkande om allmänna motioner om inkomstskatter behandlas 230 motioner. En hel del av dessa har dessutom flera yrkanden, så det finns onekligen en hel del frågor att debattera inom skatteområdet. Men jag väljer att använda min tid här i talarstolen till att tala om ROT- och RUT-avdraget, jobbskatteavdraget och hur de här reformerna får effekt på pensionsutvecklingen och beskattningen av pensioner. De båda HUS-avdragen, ROT och RUT, har haft stor betydelse för utförarna, för kunderna och för staten. Utförarna av tjänsterna har fått jobb. De svarta jobben har blivit vita, och därmed har de fått pensionsgrundande och sjukpenninggrundande löner. Vad gäller kunderna har de getts ekonomiska förutsättningar att köpa tjänster för att underlätta sin livssituation, och då handlar det om både barnfamiljer och pensionärer. Staten har fått in mer skattekronor genom de här arbetstillfällena än vad subventioneringen till hushållen har kostat statskassan. Rapporten ROT och RUT ger jobb , som arbetsgivarorganisationen Företagarna redovisar, visar att nio av tio av dem som anställts inom hemtjänstföretagen kom från arbetslöshet innan de fick jobb i denna framväxande bransch. Konjunkturinstitutet har gjort beräkningar - de gjorde det redan innan RUT-avdraget infördes - och konstaterat att statskassan skulle gå med plus med ett sådant här avdrag. Det skulle därmed bli pengar över till andra verksamheter genom att fler kommer i arbete och betalar skatt. Det har blivit så. Deras beräkningar har slagit in. Det har definitivt inte kostat samhället de pengar som Britta Rådström påstår. Inte heller Britta Rådströms mor har behövt betala notan för de här tjänsterna. Avdragen för hushållsnära tjänster och renoveringar och ombyggnader är en succé i dag. Över 100 000 personer har köpt hushållsarbete, och nästan 300 000 personer har köpt ROT-arbete, och det är bara under det senare halvåret 2009, då fakturamodellen har varit verksam. Statistik från Almega och SCB visar att flertalet som köper tjänsterna är normalinkomsttagare. Det finns köpare av tjänster i alla inkomstgrupper, även om en del hävdar någonting annat. En fjärdedel av tjänsterna är köpta inom gruppen låginkomsttagare. Ungefär hälften av tjänsterna är köpta av medelinkomsttagarna. Och den sista fjärdedelen är köpt av höginkomsttagare. Det har skapats många tusen jobb. Jag är som centerpartist stolt över mitt parti som drev den här frågan hårt i valrörelsen 2006. Centerpartiet vill fortsätta att driva den här frågan och utveckla hushållsnära tjänster till att även omfatta IT-tjänster. Vi tror att det finns behov hos hushållen av mer uppgifter. Där kan svarta jobb bli vita, som genererar pengar tillbaka till staten, som genererar tillbaka mer än vad de kostar. Varför vill vänsterkartellen avveckla dessa jobb och rycka undan mattan för dem som nu äntligen har fått riktiga och seriösa jobb att gå till? Det finns dessutom nystartade företag inom både RUT och ROT. Jag undrar om beskedet från er i vänsterkartellen till dessa nystartade småföretag är: Ni som utför hushållsnära tjänster kan lägga ned företaget ifall Vänstern vinner makten efter valet. Och ni som utför reparationer och ombyggnadsarbeten kan på nåder få hålla på ett litet tag till ifall era arbetstillfällen passar in i Vänsterpartiets bedömning av konjunkturläget. Fast på sikt kan ni också försvinna. Dessutom är det intressant att läsa Mona Sahlins bok, Med mina ord , som hon skrev 1996, där hon på ett tänkvärt sätt argumenterar för just hushållsnära tjänster, det vi i dag kallar ROT-avdrag. Varför var vänsterkartellens ledare så ivrig påhejare av hushållsnära tjänster på 90-talet, och varför är hon så vilseförd i dag? Varför är det så många ledande socialdemokrater som i praktiken använder sig av skatteavdraget när de i teorin är emot det? Fru talman! Sedan har vi jobbskatteavdraget som också, bekräftat, leder till fler arbetade timmar. De arbetstimmarna ska enligt vänsterkartellen också tas bort, trots att vi i skatteutskottet har fått en färsk rapport från Riksrevisionen som påvisar att jobbskatteavdraget har en potential att öka arbetsutbudet. Enligt Riksrevisionens simulerade beräkningar förväntas antalet arbetade timmar öka med ungefär 2,6 procent till följd av jobbskattereformens fyra steg. De skriver i sin rapport att på sikt kan åtgärden förväntas få runt 88 000 personer att gå från heltidsfrånvaro till åtminstone deltidsfrånvaro på arbetsmarknaden. Reformen har också förutsättningar att vara särskilt effektiv för att öka arbetsutbudet för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, skriver de i rapporten. Men för att reformen ska få maximalt genomslag är det viktigt att de individer som förväntas förändra sitt beteende förstår hur reformen är tänkt att fungera. Den rekommendation om information som Riksrevisionen förordar vill vänsterkartellen också sätta stoppa för. Man vill alltså hindra tillkomsten av en information om en reform som redan är verksam. Det är en information som kan leda till fler jobb och därmed större skatteintäkter och mindre bidragsberoende. Vad är oppositionen egentligen ute efter? Vad är det som är bra med högre skatter, större arbetslöshet och fler i bidragsberoende? Fru talman! Jag lär väl inte få svar på dessa frågor, men det kan ju hända eftersom några har begärt replik. Till sist vill jag ägna några minuter åt beskattningen av pensionerna. Skattesänkningar inom RUT och ROT och jobbskatteavdraget har till syfte att skapa fler beskattningsbara arbetstimmar och därmed fler skattekronor till välfärdssystemet. Fler skattekronor och fler i arbete ger grund för stabilare och högre pensioner. Vi får inte blunda för att Sverige under mandatperioden har drabbats av en mycket kännbar och världsomfattande lågkonjunktur och att detta ställt andra grupper av människor utanför arbete. Det gäller arbeten i huvudsak inom tillverkningsindustrin som till stor del kan förväntas komma tillbaka då konjunkturen vänder uppåt igen och exportmarknaden sätter fart. Oppositionen tar alla tillfällen i akt att peka på arbetslösheten i landet. När det gäller debatten om antalet sysselsatta och antalet arbetslösa är vi som företräder regeringspartierna självklart inte överens med oppositionen om hur man räknar och vilken källa man ska använda vid beräkning. Vi kan säkert hålla på med sifferexercis i all oändlighet, så därför undviker jag att nämna siffror i debatten. Jag konstaterar ändå att utan de reformer för att öka arbetsutbudet som alliansregeringen har genomfört skulle arbetslösheten i dag ha varit ännu mycket större. Prognosen visar att vi fortfarande kan vänta oss en hög arbetslöshet på grund av konjunkturläget men att siffrorna börjar ta fart i rätt riktning. Den höga arbetslösheten var orsaken till att jobbskattereformen prioriterades i ett första läge. Med bättre fart på ekonomin, fler i arbete och färre i bidragsberoende bör skattetrycket kunna sänkas över hela linjen samtidigt som välfärden och valfriheten utvecklas. Pensionärerna har fått en första och en andra skattesänkning, och regeringspartierna är inte främmande för ytterligare steg i den riktningen framöver. Fru talman! Med dessa ord yrkar jag avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Marie Engström (V)

Anf. 82 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag begärde ordet när Karin Nilsson sade att det framför allt är de med normala inkomster som köper hushållsnära tjänster. Jag har försökt titta lite grann på statistiken. SCB levererade statistiken först. Man konstaterade att det framför allt är de som tjänar mer än 500 000 om året som köper dessa tjänster. Bland de totalt 92 000 som köpte hushållsnära tjänster under 2008, som är den statistik som finns, hörde 27 000 av dem till gruppen med en årsinkomst över 500 000. Det blir ca 30 procent av de 92 000. Drygt 40 000 i mellaninkomstgruppen köpte tjänster, och det motsvarar ca 47 procent. Men beaktar man att det i gruppen som tjänar mellan 200 000 och 500 000 finns 3,2 miljoner inkomsttagare blir siffrorna helt annorlunda. Allt beror på om man tittar man på SCB:s siffror eller på Almegas. Tittar man på SCB:s siffror var det 6 promille av dem med en årsinkomst under 200 000 och 7 procent av dem med en årsinkomst över en halv miljon som köpte hushållsnära tjänster. Dessa siffror talar sitt tydliga språk. Nu rinner tiden i väg, så jag hinner knappt ställa min fråga. Det jag egentligen tänkte fråga Karin Nilsson är: Var går gränsen för vad ni tänker skattesubventionera? Vi har hushållstjänster, och man talar om IT-tjänster och om att gå ut med hunden. Var går gränsen? Finns det någon gräns för Karin Nilsson och alliansen?

Karin Nilsson (C)

Anf. 83 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Det är intressant att du gör jämförelser mellan två olika mätningar, Marie Engström. Den som du verkar ta på större allvar är hämtad från 2008. Då var fakturamodellen inte införd, vilket gjorde att man köpte tjänster ena året men först kunde göra avdrag året därpå i samband med deklarationen. Hur många i det normala inkomstläget hade möjlighet att utnyttja en tjänst och göra ett skatteavdrag långt senare? Förhållandet ser annorlunda ut i dag. De siffror jag redovisade var för sista halvåret 2009. Där ser man en explosionsartad utveckling, och det är ändå bara ett halvår. Jag tror att det här kan ge betydligt bättre siffror på ett år och också visa att människor med låga och medellåga inkomster har större förutsättningar att köpa sig tjänster i de sammanhang där de behöver en lättnad för att få livspusslet att gå ihop. Jag anser givetvis att den senare mätningen där pusselbitarna har kommit på plats är mer tillförlitlig i sammanhanget. Var gränsen går för vad som kan omfattas av hushållsnära tjänster har vi nog inte svaret på i dag. Där det finns svarta branscher och marknader som kan omvandlas till vita, och insatsen kostar mindre än vad den ger tillbaka, finns det goda skäl att titta på det och utreda det. Förslaget om att gå ut med hunden har jag inte tagit ställning till; det är ett nytt förslag.

Marie Engström (V)

Anf. 84 Marie Engström (V)

Fru talman! Det är inte otänkbart att det kan komma fler branscher och ställa sig på kö. Det kan kanske visa sig vara bra att lobba hos regeringen om man vill ha skattesubvention i sin bransch. Vem vill inte ha det som entreprenör och företagare i en miljö där det är möjligt? Det verkar som om detta fenomen kommer att svälla i någon mening. Ibland låter det som om ni inom alliansen försöker övertrumfa varandra. Är det inte fler branscher så är det större avdrag eller något annat på det temat. Karin Nilsson säger ju lite grann: Ja, varför inte när det visar sig att vi får tillbaka så mycket? Kan vi tänka oss en framtid där man ställer sig på kö utanför Finansdepartementet med sina uppvaktningar, kanske i första hand från tjänstesektorn, och vill ha skattesubventioner för än det ena, än det andra? Det var det här jag menade med min fråga om var gränsen går. Som jag tidigare har sagt var det ROT-avdrag som vi tre oppositionspartier presenterade ett tydligt konjunkturanpassat avdrag, vilket vi gick ut och sade. Syftet var att tidigarelägga renoveringar och den typen av arbeten av sysselsättningsskäl och konjunkturskäl. Det är något helt annat, och i synnerhet när man är så tydlig med det. Jag tänkte egentligen ställa en fråga om ersättning till frivilligarbetare. Ingen av er vill svara på det. Vi har över 200 000 frivilligarbetare i landet, och ni skriver bara i texten att de behöver uppmuntras. Min fråga är: På vilket sätt då? Er politik leder nämligen till att de har en högre skatt i dag än vad de hade tidigare.

Karin Nilsson (C)

Anf. 85 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag har svårt att se att olika branscher skulle ställa sig i kö och att det skulle finnas argument för att bevilja skattesubventioner utifrån att de har stått i kö och stampat. Det här handlar om att plocka fram osynliga branscher. Det finns saker som pågår i det fördolda och som i dag betalas på något vis men inte kommer upp till ytan. Kan vi få dessa svarta jobb att bli vita vore det bra. I många fall tror jag att IT-branschen kan innehålla sådana jobb. I dag har varje hushåll en eller flera datorer. Det var en överdrift; det finns de som inte har det. Det finns tyvärr fortfarande de som inte har Internetuppkoppling av god standard, men det är trots allt väldigt många hushåll som har det, och många gånger händer det något med detta och man behöver anlita hjälp. Det är något som borde utredas och prövas. Naturligtvis sätts ingenting i verket förrän det har utretts och prövats. Som jag nämnde i mitt anförande har flera organisationer utrett och skrivit rapporter om de uppdrag som ingår i ROT och RUT. Vi har sett att de har haft den effekt som var avsikten när vi införde detta. Det kan säkert dyka upp fler idéer framöver, men de ska givetvis prövas innan de blir verklighet. Jag beklagar att jag inte kan ge dig något svar när det gäller frivilligarbetet.

Britta Rådström (S)

Anf. 86 Britta Rådström (S)

Fru talman! Det är intressant att en sådan här debatt kan ägna så oerhört lång tid åt skattesänkningar i en särskild bransch som knappt ger några arbetstillfällen. I dessa arbetslöshetstider skulle man kunna använda pengarna till att stödja nyföretagande av olika slag och stödja andra branscher. Miljöpartiet var tidigare inne på frågan om infrastruktur. Det är oerhört viktigt och skapar väldigt många jobb. Det är intressant att man ägnar så oerhört lång tid åt att försvara det som är orättfärdigt. Jag ska ställa samma fråga till Centern som jag ställde till Moderaterna: Anser Karin Nilsson, liksom SPF:s ordförande Karl Erik Olsson, tidigare centerpartist, att det är orättvist att pensionärerna betalar högre skatt? Sverige är det enda land i EU där pensionärer med lika inkomst betalar högre skatt än löntagarna. Anders Borg fick den frågan i fredagens interpellationsdebatt, men han kunde inte svara på den. Han kunde inte nämna något land i Europa där pensionärerna betalar högre skatt än löntagarna. Det är bara i Sverige som det sker. Jag tycker att det är intressant att lyssna till Börje Hörnlund som kommer från mitt hemlän. Han var tidigare minister och riksdagsledamot rätt länge. Han anser att Centern har gått långt åt höger jämfört med tidigare centerpolitik. Anser Karin Nilsson också det?

Karin Nilsson (C)

Anf. 87 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Redovisningen av hushållsnära tjänster och antalet sysselsatta visar att nio av tio kommer från arbetslöshet. Det tycker jag måste kallas för en åtgärd som ökar arbetsutbudet. Infrastrukturen i landet har faktiskt fått större stöd än någonsin. Man har lagt in en infrastrukturmiljard och tagit hand om underhåll av järnvägar och vägar som var otroligt eftersatt. Jag ser inte att det råder något motsatsförhållande. Man har använt tillfället i en konjunkturnedgång att investera i infrastruktur. När det gäller vad Karl Erik Olsson, som är SPF-ordförande, säger om skattesänkningar ser jag ingen motsägelse i att vi har en situation där man i första hand vill se till att skapa arbetstillfällen och skatteinkomster och höja skattekraften i landet för att sedan kunna åstadkomma ytterligare sänkningar inom pensionsområdet. Vi har gjort två sänkningar. Vi kommer att göra fler. De sker i tur och ordning. Börje Hörnlund har varit minister och är centerpartist. Han får stå för sina uttalanden i de här frågorna. Jag vill också säga något om de 18 jämförbara länderna som Britta Rådström hänvisar till. Jag välkomnar en redovisning där arbetsgivaravgifterna syns när man pratar om vad ett lönearbete kostar. I många andra länder syns det, och då blir det skillnad.

Britta Rådström (S)

Anf. 88 Britta Rådström (S)

Fru talman! Jag vill säga något om dem som gått från arbetslöshet till hushållsnära tjänster. Det är 25 000 som har blivit arbetslösa inom kommuner och landsting. De hamnar så klart i arbetslöshet och tar vilket jobb som helst. Om man kan räkna in dem bland dem som har tagit städjobb har de kommit från arbetslöshet. De hade ju kunnat ha kvar sina jobb. Jag tror att alla partier vet att det behövs folk i vården, både på sjukhusen och i hemtjänsten i kommunerna. Det hade nog varit en viktigare satsning att se till att kommunerna hade haft råd till det. Jag saknar fortfarande svar när det gäller pensionärernas skatter. Pensionärerna har ju inga arbetsgivaravgifter. De betalar högre skatt än inkomsttagare. Jag vet ju att ni i alliansen, eller kanske bara Moderaterna, är benägna att sänka skatten ytterligare för dem som jobbar. På bekostnad av vad? Vilka jobb ska det skapa? Vilken bransch ska ni gynna härnäst? Jag instämmer i övrigt i Marie Engströms replik nyligen. Vi står för samma sak.

Karin Nilsson (C)

Anf. 89 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Det var bra att jag fick lite mer tid att prata om hur man redovisar skatter i olika länder, vilket jag inte hann med i min förra replik. Om man i alla länder redovisar det som i vårt land ingår i arbetsgivaravgifterna kommer vi att kunna visa vilka skatter vi har på arbete. Eftersom pensionärerna inte har någon arbetsgivaravgift, som du själv nämnde, har de lägre skatt. De har alltså inte den delen i sin skatteredovisning. När man visar hur skatterna ligger i landet blir det därför en lägre summa skatt på pensioner. Den delen redovisas inte på samma sätt som många andra länder gör. Vi redovisar en del, men det är fortfarande många delar som är inkomstskatt som vi aldrig ser i våra lönekuvert eller i redovisningarna. Om de hade varit tydliga hade vi sett skillnaden. Det skulle jag önska. Vi kan jobba för att det blir så. I kommuner och landsting har 25 000 blivit arbetslösa. Jag har svårt att förstå hur det hänger ihop med att vi gör satsningar som RUT- och ROT-avdragen och jobbskatteavdraget som skapar fler jobb. RUT- och ROT-avdragen och jobbskatteavdraget ska generera pengar till skattesystemet. De har genererat pengar till skattesystemet. De har inte varit tärande i budgeten och slagit ut andra verksamheter som är betalade med offentliga medel. Jag förstår inte att frågan ständigt ska behöva komma upp från er socialdemokrater.

Helena Leander (Mp)

Anf. 90 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Det var talande att det blev väldigt tyst när Karin Nilsson fick frågan hur man skulle uppmuntra frivilligarbetare. Uppenbarligen är inte skattereglerna för kostnadsersättningar ett sådant verktyg. Det kanske är synd. Karin Nilsson ställde ett antal frågor om jobbskatteavdraget, ungefär som om vi i vår budget hade tänkt avskaffa hela jobbskatteavdraget i morgon dag. Jag vill bara för formens skull påminna om att vi i vår budget säger nej till det fjärde steget och trappar ned de tidigare stegen med stigande inkomst. Just nedtrappningen i högre inkomstskikt lär ju inte vara särskilt spännande för de människor som är där, precis på gränsen till att eventuellt gå från total arbetslöshet till ett jobb. Troligtvis lönar det sig ändå ganska bra för dem att arbeta. Men det intressanta är att de siffror som det hänvisas till om hur många jobb det ger baseras på simuleringar eftersom det inte finns någon möjlighet att dra några slutsatser av vad som egentligen har hänt. Dessa simuleringar utgår från att alla känner till det. Där har Riksrevisionen visat att det är lite si och så med kunskaperna, så i dagsläget har det kanske inte gett så många jobb. Man är också inne på, precis som Finanspolitiska rådet tidigare har varit, att man har lite avtagande nytta av dessa steg. Ju fler steg man har i jobbskatteavdraget, desto mindre effekt får man för varje steg. Om vi nu skulle säga nej till det fjärde steget tror jag inte att Karin Nilsson behöver vara orolig för att vi ska dra bort 88 000 jobb eller något liknande. Min fråga är: Ser Karin Nilsson och alliansen någon risk för att man kanske inte får så mycket mer effekt för jobbskatteavdragen ju fler steg som man inför? Jag tror att man räknade med att det senaste steget skulle kosta 1 miljon per jobb om man räknar snällt. Kan det tänkas att man kan använda dessa pengar på ett bättre sätt, eller kommer alliansens jobbpolitik även i fortsättningen att gå ut på att det varje år kommer ett nytt steg i jobbskatteavdraget?

Karin Nilsson (C)

Anf. 91 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Det stämmer att man utgår från att alla ska känna till det för att maximal effekt ska uppnås. Så stod det i rapporten. Vi har inte behandlat frågan än. Vi kommer att behandla den och Riksrevisionens rapport när det gäller jobbskatteavdraget senare. Men om jag minns hur man har formulerat sig från oppositionen vill man lämna Riksrevisionens rapport utan åtgärd. Åtgärden skulle i så fall handla om en större informationsinsats för att just uppnå en förväntad effekt på 88 000 jobb. Den säger man alltså nej till. Om man säger nej till den säger man också nej till möjligheten att åstadkomma dessa 88 000 jobb. Jag förstår inte varför man skulle säga nej till en redan vidtagen åtgärd och möjligheten att uppnå maximalt resultat när det maximala resultatet faktiskt är något så positivt som att folk kommer i arbete. Färre skulle då stå utan arbete och slippa vara bidragsberoende, och vi får in fler skattekronor i landet. Varför säger man nej till en sådan arbetsinsats som kanske kan handla om ganska lite i pengar räknat när det gäller information men som kan ge en bra utdelning? När det gäller en nedtrappning vid högre inkomster och det fjärde steget vill jag säga följande. Det fjärde steget har inte gett lika mycket som det tredje steget vid denna simulering. Men det betyder inte att det är effektlöst. Vad det femte steget skulle innebära, om ett sådant införs, måste man räkna på. Men det som vi känner till är att vi måste titta på detta parallellt med pensionerna för att där komma i fatt till en del i detta sammanhang. Vi ska inte i huvudsak rikta in oss på att höja skatter för att alla ska få samma och rättvisa skatter. Det som vi främst eftersträvar är att successivt få ned skattenivån över hela linjen samtidigt som vi upprätthåller servicen i landet.

Helena Leander (Mp)

Anf. 92 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Det är just den där lilla detaljen: att upprätthålla servicen i landet. Jag tror inte att det är någon som vill ha höga skatter för sakens skull, utan man vill ha de skatter som behövs för en bra välfärd, för en social trygghet och för det som vi vill göra gemensamt. Sedan har vi kanske lite olika åsikter om hur man gör denna avvägning, och vi har gjort vår avvägning. Jag tror inte heller att det fjärde steget har varit helt effektlöst eller att ett femte steg skulle vara det. Men någonstans måste man ändå fundera på var pengarna gör mest nytta. Om man nu pratar om att fjärde steget kanske kostar 1 miljon per jobb på längre sikt och kanske 3,3 miljoner på kort sikt är det ändå ganska mycket pengar. Tänk om vi i stället skulle ha investerat dessa pengar i järnvägar, välfärd eller någonting annat. Hur många jobb hade det gett, och vilken nytta hade det gett? Det är sådana avvägningar som vi måste fundera på. Jag vill påminna om att Socialdemokraterna är ett stort parti, men de utgör inte hela oppositionen. Miljöpartiet fanns inte med på just den motionen om att man inte skulle ha någon information om jobbskatteavdraget. Jag tycker självklart att det ingår i Skatteverkets uppdrag att ge information om alla skatter. Men om regeringen har misslyckats med att utforma jobbskatteavdraget på ett begripligt sätt och misslyckats med att få människor att fatta vad det går ut på kan man fundera på om det är Skatteverkets uppdrag att ha stora informationskampanjer om detta. Det kan man diskutera. Men när det gäller att människor ska känna till de skatter som finns är det inga konstigheter.

Karin Nilsson (C)

Anf. 93 Karin Nilsson (C)

Fru talman! När Helena Leander påstår att fjärde steget kostar 1 miljon per jobb kan jag inte motbevisa det för jag har inte dessa siffror. Jag har inte heller siffror som visar vad utanförskapet kostar per person. Jag kan tänka mig att det kan ligga på samma nivå eller kosta ännu mer. Ett utanförskap kostar i bidrag, men det kostar också i form av andra effekter i samhället. Frågan är vilken avvägning man gör. Ju fler som kommer i arbete och kan lämna detta utanförskap, desto mer bidrar de till att fylla igen det skatteåtagande som görs för att få fler i jobb. Vi har för avsikt att slutsumman ska hamna på plus. Att alla dessa jobbskapande åtgärder har ett plusvärde som genererar mer in än vad de belastar skattesystemet visar att vi är på rätt väg. Då handlar det om RUT-avdrag, ROT-avdrag och jobbskatteavdragets fyra steg. Sedan vet vi att vi inte får denna effekt när vi sänker skatter för pensionärer. Men där handlar det om ett annat perspektiv. Vi vill göra allt vi kan för att på sikt sänka skattebördan här i landet för samtliga invånare. Men vi måste börja i den ändan där vi kan se en uppväxling i fråga om skatteintäkterna för att åstadkomma övriga skattesänkningar.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 94 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Detta är denna mandatperiods sista diskussionstillfälle om allmänna skatter, särskilt inkomstskatterna. Det har varit ett antal sådana tidigare. Jag vill inte göra Britta Rådström ledsen. Men jag vill ställa en fråga till skatteutskottets ärade vice ordförande Lars Johansson. Jag har ställt den elva gånger tidigare under denna mandatperiod. Det är en viktig fråga. Men jag har inte fått svar på den vid ett enda tillfälle, vilket de ärade åhörarna på läktaren och tv-tittarna kan konstatera. Frågan är: Hur många färre jobb skulle det ha blivit, och hur många färre Volvobilar skulle det ha sålts om vi inte hade sänkt skatterna kraftigt i detta land - omkring 85 miljarder kronor? Hade det gynnat de anställda på Volvo om de hade haft sämre köpkraft med 85 miljoner kronor bara i Sverige? Någonstans måste man fundera på hur man fördelar pengar, Lars Johansson. Men kan du åka hem under denna mandatperiod och säga: Vi har verkligen sett till att ni får ökad köpkraft, så att ni kan köpa Volvobilar i det här landet, och skapat jobb. Fru talman! Jag har uppfattat att det bara är 171 personer i det här landet som egentligen tycker att de har fått för mycket pengar i sina börsar. Alla dessa personer råkar sitta i denna kammare. Jag har inte hört någon annan protestera mot att människor har fått mer pengar att köpa Volvobilar för i det här landet, även om man tycker att det är fel att de får mer pengar för att köpa bilar för. Detta är den viktigaste frågan av alla i hela denna skattedebatt. Är det rimligt att gå till val på höjda skatter? Kan vi lita på att det är på det sätt som ni säger, att ni ska höja alla skatter? Det är nästan så att man börjar tro att ni ska höja alla skatter så att alla människor i det här landet får sänkt köpkraft. När man läser era reservationer tror man att det är på det sättet. Ni tycker att folk har för mycket pengar. Jag ska nu övergå till någonting annat, och då vänder jag mig mer till Britta Rådström och andra som har deltagit i debatten. Frågan gäller RUT- och ROT-avdragen som ni vill avskaffa. Jag har debatterat detta med många socialdemokrater, bland andra Arne Kjörnsberg och den tidigare ordföranden i skatteutskottet Susanne Eberstein. Jag har alltid bara anfört ett enda argument för att vi ska göra detta, nämligen att vi ska se till att förvandla svarta jobb till vita jobb. Det är det absolut överlägsna argumentet. Det är det enda argumentet som riktigt biter på detta. Ni som vill ta bort detta kommer att se till att det blir fler svarta jobb igen. Ni kommer att göra det. Jag tycker att ni ska ändra politik på den här punkten. Men naturligtvis kan man diskutera hur stor subventionen ska vara. Fru talman! Häromdagen såg jag i en stor tidning i det landskap där fru talmannen hör hemma en uppställning över hur många jobb ROT-avdraget respektive RUT-avdraget gett i den delen av landet. Det var ganska få som hade utnyttjat RUT-avdraget. Jobbavdraget var det något fler som hade utnyttjat. Från fackligt håll ville man avskaffa RUT-avdraget. Men det fanns också de som absolut ville utöka jobbavdraget. I nämnda landsdel hade man tittat på vad folk hade yrkat avdrag för år 2008, tror jag. RUT-avdraget uppgick i genomsnitt till 3 000 kronor och ROT-avdraget till 18 000 kronor. Det är inget konstigt med det. Fru talman! Men en sak som upprör mig väldigt mycket är att de fackliga organisationerna när de räknar på hur många jobb det här ska ge säger att ROT-avdragsjobben genererar 410 000 kronor inklusive arbetsgivaravgifter. Men hur mycket tror ni att byggnadsarbetarna genererar? Jo, de genererar 650 000 kronor. Det är skillnad på 650 000 kronor och 410 000 kronor. Det blir 20 000 kronor per månad. Ni vill avskaffa jobben för de kvinnor som får 410 000 kronor i lön. Däremot vill ni utöka för dem som får 650 000 kronor. Vad är det för jämställdhetspolitik? Vad är det för kvinnopolitik? Vad är det för kvinnosyn? Uppriktigt sagt: Jag tycker att man borde fundera på om det över huvud taget är en rimlig politik att slå till mot dem som är lägre avlönade. Man får inte ut hela beloppet 650 000 kronor; det är ju arbetsgivaravgifter och så vidare. Det är också arbetsgivaravgifter på de 410 000 kronorna. Men de fackliga organisationerna räknar med att man ska tjäna så här mycket inom de här olika områdena. Fru talman! Inte nog med det: I Socialdemokraternas särskilda yttrande, på s. 53 i betänkandet, kan man läsa om fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Vilken subvention vill ni ha när det gäller a-kassan nästa år? Jo, det ska vara en skattereduktion motsvarande upp till 75 procent på a-kasseavgiften. Ni ska dessutom avskaffa RUT-avdraget för kvinnor som tjänar kanske bara 20 000 kronor eller mycket mindre i månaden. Men de som tjänar 650 000 kronor - de har de högsta avgifterna; det medger jag - ska ha 75 procents avdrag därför att de är med i facket. Jag ska inte säga vad jag tycker om det, men det är inte en god jämställdhetspolitik. Det förvånar mig att Marie Engström över huvud taget kan vara med på en politik som inte är kvinnopolitik. I stället är det en manlig politik där man ska ha hammare och annat att slå sig fram med här i livet. Jag tycker inte så. Fru talman! Jag måste säga några ord till om ROT-avdraget. Häromdagen var jag och Maria Lundqvist-Brömster i Umeå. På företaget Hemtrivsel som bildats av två förskollärare frågade vi vilka deras minsta kunder är. Dessa är två äldre kvinnliga pensionärer som köper städning en timme i veckan respektive städning två timmar i månaden. De här pensionärerna är betydligt över 80 år. Det är väldigt intressant att veta motivet till att de här pensionärerna köper tjänsterna. Är motivet att ha ordning och reda i hemmet och att slippa städa? Nej, motivet är att samma personer kommer tillbaka till dem. Säkert skulle dessa damer efter en behovsprövning kunna få de här tjänsterna genom kommunen. Men de vill inte så att säga bli synade in på bara kroppen, utan det handlar helt enkelt om att ha en möjlighet att välja. Jag tror att ett väldigt viktigt motiv för att ha kvar avdraget är just att man inte vill bli skannad, synad, in på bara kroppen när det gäller vilken inkomst man har. Nu kan man välja själv. Det kan de här äldre damerna. Jag tycker att de också i fortsättningen ska få välja. Allra sist vill jag säga några ord om pensionerna, även om jag, fru talman, överskrider talartiden. Under en lång tid har det funnits en massa vanföreställningar kring skatten på pensioner. Vi kan ta en löntagare som tjänar 131 kronor hos sin arbetsgivare. Arbetsgivaren betalar omedelbart 31 kronor av det i lagstadgade avgifter. Därefter betalar löntagaren skatt. Så är det inte för den pensionär som också får 131 kronor. Som Britta Rådström mycket riktigt sade är det inga arbetsgivaravgifter på pensionerna. Alla som i detta land tjänar pengar får faktiskt betala högre skatt än pensionärerna. Så är det när man räknar in det som här nämnts. Man säger också att all pension är intjänad lön. Jag måste då till kammarens protokoll, fru talman, få läsa in fruktansvärda siffror från den 31 december 2008. Vi ska vara stolta över att vara ett av de partier - bland annat Socialdemokraterna - som ingick i pensionsöverenskommelsen och såg till att garantipensionen ordentligt höjdes. Men, fru talman, hur många är det inte som har bara garantipension och som inte kunnat betala in så mycket pengar? Jo, den 31 december var det 153 209 män. Och hur många kvinnor skulle beröras om det var så som ni säger, att all pension är intjänad lön? Jo, det skulle vara 777 834 kvinnor. Om det var så som PRO och Britta Rådström säger skulle alla dessa drygt 777 000 kvinnor ha fått kraftigt sänkta pensioner. Jag ställer inte upp till omval för att ändra den träffade överenskommelsen! Vi ska se till att de här kvinnorna och männen i stället får ordentligt höjda pensioner genom sänkta skatter och höjd köpkraft. Jag vågar påstå att det är ett löfte att vi kommer att genomföra detta. Vi ska se till att garantipensionerna inte - jag vet att inte heller ni är med på det - får försämrade villkor. Det är bra att vi två gånger i rad sänkt skatten för pensionärerna. Det gjordes inte under den förra fyraårsperioden. Det kan finnas andra förklaringar. Jag är övertygad om att också Socialdemokraterna vill ha goda villkor för pensionärerna. Men vi får inte falla för frestelsen att tro att pension bara är intjänad lön. Så är det inte! Drygt 777 000 kvinnor och drygt 153 000 män handlar det alltså om. I detta anförande instämde Lena Asplund, Ulf Berg, Annicka Engblom, Lennart Hedquist, Jessica Polfjärd och Anne-Marie Pålsson (alla m) samt Åke Sandström (c) och Agneta Berliner (fp).

Marie Engström (V)

Anf. 95 Marie Engström (V)

Fru talman! Det var någonting om Vänsterpartiet, hammare och sådant som fick mig att begära replik på Gunnar Andréns anförande. Bästa sättet att diskutera sådana här frågor är att tala om hur vi ser på saker och ting. Jag tänker exempelvis på det här med att 171 ledamöter tycker att svenska folket har för mycket pengar - eller något sådant. Som jag ser saken kan jag tänka mig att höja skatter. Jag tycker nämligen att det i dag finns brister i vården och i omsorgen om våra äldre. Jag vill att det ska finnas fler vuxna i skolan och att barngrupperna på dagis ska bli mindre. Det är mina skäl för att kunna gå ut i en valrörelse och säga att vi vill höja skatterna. Hur mycket ber jag att få återkomma till; det tycker jag är en rimlig begäran. I politiken måste det väl få finnas en vattendelare; det måste få finnas olika uppfattningar. Jag har väl respekt för att ni använder er av jobbskatteavdrag och för ert tal om att det är bra i både hög- och lågkonjunktur, bra för jobben och allt möjligt annat. Hemma läste jag en insändare i Värmlands Folkblad där man tyckte att regeringen skulle sänka skatten, för då skulle tågen gå lite punktligare. Man kan tydligen snart använda resonemanget till vad som helst. Det var skrivet med glimten i ögat, men ändå. Med anledning av Gunnar Andréns anförande här som nästan var som ett brandtal vill jag redovisa min syn. Flera gånger i dag - för att återgå till detta med hammare, spik och sådana saker - har jag här sagt varför vi av konjunkturskäl ville införa det som kallas för ROT-avdrag och varför vi var tydliga om att det skulle vara tidsbegränsat. Jag märker att talartiden är slut, så jag ber att få återkomma till detta i nästa replik.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 96 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Att jag skulle ha hållit ett brandtal ställer jag absolut inte upp på. Det var min vanliga sakliga ton som jag använde. Jag har full förståelse för att skattetrycket inte alltid kommer att vara så här och att det finns goda motiv i många kommuner och på många andra håll för att man ibland behöver sänka skatter. Det är inte det jag riktar mig mot utan synen på att man kan använda 85 miljarder bara till välfärd och att det är utbytbart. Jag menar att det har varit bra för den allmänna köpkraften i vårt land att vi har kunnat sänka skatterna för pensionärer, tyvärr alltför lite. Men vi har också kunnat sänka dem väldigt mycket för yrkesarbetande. Det tror jag har varit bra för hela sysselsättningen, pensionärer och så vidare. Jag vill säga till Marie Engström att detta har varit bra för god vård, skola och så vidare. Det hade inte varit bra om vi hade drabbats av en mycket större arbetslöshet i också många andra sektorer. Det var svårt nog med den ekonomiska krisen utifrån. Jag ser att Raimo Pärssinen sitter här framme. Jag tänker på hur svårt många exportberoende företag har haft det. Det har varit väldigt viktigt att vi har kunnat hålla uppe sysselsättningen totalt sett i landet Man kan diskutera hur många i den offentliga sektorn som har behövts friställas. En del säger 25 000-35 000. Tyvärr har det varit tio gånger fler i den privata sektorn. Det har varit mycket viktigt att vi har kunnat upprätthålla köpkraften totalt hos den svenska befolkningen. Jag tror för min del att om ni på den andra sidan varit i regeringsställning hade ni gjort ungefär samma sak med något annorlunda teknik. Det var nödvändigt att öka köpkraften i det här läget.

Marie Engström (V)

Anf. 97 Marie Engström (V)

Fru talman! Vi talar mycket om stimulanser i lågkonjunktur. Det gäller både ROT-avdraget, som jag och oppositionen ser det, men även att stärka köpkraften. Jag kanske först ska tala färdigt om ROT-avdraget, eftersom jag blev avbruten av att talartiden tog slut. Jag talar tydligen för länge om saker och ting. Om man ser till byggsektorn var det en oerhörd arbetslöshet där under 2009. Det påtalades även från regeringen. Det var en väldig arbetslöshet. Vi vet att det är ganska väl använda pengar att göra någonting i den sektorn. Byggsektorn är ändå i någon mening en motor i ekonomin. Man kan som Gunnar Andrén dra detta vidare och göra en jämställdhetsfråga av det. Men av dem som blev arbetslösa 2009 var det väldigt många fler män än kvinnor. Det är alldeles för många kvinnor och män som är arbetslösa i dag och som också var det då. Man måste se till den utvecklingen. Det finns i varje fall en sådan bakgrund. Jag tog i mitt anförande upp köpkraften. Vill man få en efterfrågestimulans ska man väl gynna grupper som är i behov av en sådan stimulans. Det kanske inte just är de högavlönade. Det kanske finns ett uppdämt köpbehov hos andra grupper, lågavlönade, människor som har varit arbetslösa, och så vidare. Er politik har inte precis gynnat deras köpkraft. Jag ska för tredje gången ställa min favoritfråga här: På vilket sätt vill ni stödja de 200 000 frivilligarbetarna, som ni skriver i betänkandet? Dina kompisar här har hittills inte kunnat svar på den frågan. Nu undrar jag om Gunnar Andrén kan svara på den frågan.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 98 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Svaret är att det kan jag inte. Jag är inte så förberedd på den frågan. Jag får bara meddela att jag tyvärr inte kan göra detta. Fru talman! Marie Engström och jag ligger väl inte så otroligt långt från varandra utom när det gäller metodiken för hur man kan göra. Vi är överens om att det behövdes en stimulans, och så vidare. Också jag inser - och jag tror att det är så i alla andra partier - att detta inte var den absolut enda vägen. Det har förts en diskussion om hur man ska göra för att få ut mest effektivitet av pengarna. Man skulle naturligtvis kunna höja barnbidraget. Det är en metod. Man skulle kunna sänka momsen. Det är en annan metod. Det slår på lite olika sätt. Jag har stött denna politik för att det var väldigt viktigt att stimulera arbetsutbudet. Enligt mitt sätt att se gjorde man det allra bäst under perioden från 2006 genom att sänka skatten och införa det som ni kallar förvärvsavdrag och vi kallar jobbskatteavdrag. Det är ingen skillnad i sak. Fru talman! Allra sist vill jag instämma i något som jag vet inte har varit uppe i debatten. Jag vet att Marie Engström tidigare har tagit upp detta. Det var en diskussion i våras om beskattningen för EU-parlamentets ledamöter. Eftersom ni har en reservation på den här punkten finns det enligt mitt sätt att se i grund och botten ingen skillnad i synen mellan oppositionen och de fyra allianspartierna i den här frågan. Jag förstår att man här kan lägga fram en reservation eftersom det inte har kommit något nytt från regeringen. Det lyckliga är att vi i grund och botten är överens i alla partierna, Problemet är dess värre att vi har ett bindande avtal som ingicks 2005. Jag säger inte ens att Marie Engström är ansvarig för detta, för det tror jag inte heller. Men det har gjort det väldigt komplicerat att komma fram i den här frågan. Men jag tror att vi så småningom gemensamt ska ta tag i den här frågan igen. Även om det bara är 20 ledamöter som är ett skattefrälse kan jag hålla med om att det inte är så bra. Jag vill tillägga detta.

Lennart Sacrédeus (Kd)

Anf. 99 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag ber att å Kristdemokraternas vägnar få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet och avslag på de fem reservationer som finns i anslutning till det. Fru talman! Jag tänkte börja med att ta upp oppositionens besked att RUT-avdraget ska avskaffas vid ett eventuellt maktskifte medan ROT-avdraget är klokt, ändamålsenligt, framåtsyftande och bör vara kvar enligt oppositionen. Jag tror att ni förlorar på detta. Jag noterar att ni inte använder ordet pigavdrag längre. Det kanske har att göra med att Marita Ulvskog inte längre finns i denna kammare utan på behörigt avstånd i Bryssel och Strasbourg. RUT-avdraget har skapat tusentals nya arbetstillfällen inom en bransch som många har sett ned på. Ungefär 11 000 människor är verksamma inom den hushållsnära sektorn. En väldigt hög andel av dessa är kvinnor. De får nu ordning och reda på arbetsmarknaden. Svarta jobb förvandlas till vita jobb, och socialförsäkringar betalas in under ordnade och sjysta villkor. Denna bransch har inte bara kommit för att stanna utan är också i tillväxt. Ni hämmar en sådan utveckling. Jag och vi i alliansen beklagar detta och tycker att det är djupt olyckligt. Det handlar också om en stor andel kvinnliga företagare. Det underlättar vardagslivet för vanliga barnfamiljer och även dem utan barn och inte minst för många äldre. Vi från alliansen tror att den dagen kommer när ni på samma sätt som för ROT-avdraget till följd av det tryck som finns kommer att godta avdrag även för hushållsnära tjänster. Fru talman! Jag tänker gå vidare till min goda kollega i skatteutskottet som sitter mitt över min plats i kammaren och som kommer från det fina landskapet Västerbotten. I en tidig del av denna debatt då jag befann mig i mitt rum men hade tv:n påslagen riktades ett bibelord inte bara till mig utan som jag uppfattade det till kammaren och hela svenska folket. Som medlem i Svenska kyrkan blev jag väldigt glad över att Britta Rådström finner styrka och vägledning i ett bibelcitat och i Bibeln. Jag menar att Britta bidrar till en förstärkning av bibelkunskapen i det svenska samhället. Det finns ett Jesusord som jag kan rikta till dig som lyder: Var inte rädd. Paulus riktar också ett ord: Gläd er. Jag tror att den skattepolitik som vi för inte är mer eller mindre kristen än er. Men man kan glädja sig över den, och man behöver inte alltid vara rädd. Jag upplever också att bibelcitatet är ett stöd för utbildningsminister Jan Björklunds inställning att kristendomsdelen i religionsämnet inte ska försvagas och att vi har fullt socialdemokratiskt stöd för detta. Nu tänker jag lämna den delen och rikta mig till Britta Rådström från Socialdemokraterna och tala om jobbskatteavdraget eller förvärvsavdraget. Ni har kampanjer i form av annonser i storstadsmedierna där ni tar upp det som ni kallar för rättvisa. Jobbskatteavdraget är i praktiken ett schabloniserat, generellt och lättadministrerat förvärvsavdrag, för inkomsts förvärvande. Alla avdrag i vårt skattesystem är inte lika fördelaktiga eller ens tillämpbara för samtliga skattebetalare. Det finns exempelvis ett extra förvärvsavdrag, eller jobbskatteavdrag, för dem som arbetar efter att de fyllt 65 år, vilket måste uppfattas som djupt orättvist och kränkande eftersom det gynnar människor som är i en viss ålder. Fru talman! Socialdemokraterna införde för länge sedan, under den legendariske finansministern Gunnar Sträng, avdragsrätt på en rad områden, vilka sammanfattades i benämningen "för inkomsts förvärvande". Det är få ledamöter som i dag bär hängslen, men Gunnar Sträng gjorde det och hade visst även livrem. En löntagare som pendlar till sitt arbete kan i dag inte dra av de första 9 000 kronorna för detta. Omkostnader för att utöva arbetet - kanske i form av slitage på kläder, litteraturinköp, tidningar eller annat - kan man heller inte dra av vad gäller de första 5 000 kronorna. Det finns många löntagare, fast de kanske inte syns på samma sätt som aktiva i pensionärsorganisationerna, som anser att de har en självkostnad på 14 000 kronor som de inte kan dra av för inkomsts förvärvande. Ni goda socialdemokrater, för ni är väl goda liksom alla vi andra, införde också en avdragsrätt för privata pensionsförsäkringar. Kunde den avdragsrätten utnyttjas av pensionärer? Nej, det kunde den inte. Den var riktad till enbart löntagare. Tidigare kunde man dra av ett halvt eller om man låg i de högre inkomstskikten ett helt basbelopp för inbetalning av privat pensionsförsäkring. Då kunde skatteskillnaden mellan en löntagare och en pensionär med samma inkomst och lön vara mellan 6 000 och 20 000 kronor per år. Det var ert skattesystem, men var det rättvist? Varför hade ni inte samma avdragsmöjligheter för pensionärer? Jo, därför att ni på goda grunder hävdade att pensionärerna inte kunde betala in till en privat pensionsförsäkring. Det var så dags då. Det var för sent. Det vi kristdemokrater vill komma fram till är att vi har avdrag i vårt skattesystem som vissa kan tillämpa och andra inte. Somliga avdrag blir mer förmånliga för vissa inkomstskikt än för andra. När ni säger att det är olika skattenivåer för löntagare och pensionärer, minns då att jobbskatteavdraget är just ett avdrag. Det heter så. Det är ett generellt förvärvsavdrag, och ni talar själva i texter som rör Riksrevisionen om förvärvsavdraget. Socialdemokraterna vill återinföra rätten till avdrag för fackföreningsavgiften. Det avdraget gäller inte för pensionärer eftersom pensionärer inte har medlemskap i fackförening på det sättet. Är det en orättvisa, eller är avdrag en sak och skattetabeller något annat? Vi i Allians för Sverige, det vill säga Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, har sänkt skatten ett antal gånger för pensionärerna. Ni gjorde det aldrig under de tolv år ni senast styrde vårt land. Ni får gärna piska upp en stark opinion bland pensionärerna, de viktiga människorna som byggt landet, mot oss i alliansen, men var då ärliga och uppriktiga och påminn om att det under er tid vid makten fanns ett antal avdrag som pensionärerna inte kunde nyttja och att löntagarna därmed i praktiken betalade lägre skatt än pensionärerna.

Göran Thingwall (-)

Anf. 100 Göran Thingwall (-)

Herr talman! Trevligt att ses igen! I nuläget känner jag mig än mer vild och galen. Jag har nämligen drabbats av en överkänslighetsreaktion - urticaria, nässelutslag - på grund av penicillin. Jag tänker inte säga vem som skrev ut preparatet, men om jag inte står stilla beror det på klådan och inte på Tourettes syndrom. Ni skulle se min magnifika rygg, för att inte säga rumpa! Och tungan tänker jag inte räcka ut. Herr talman! I detta motionsbetänkande har jag bidragit med motionen om skattebefrielse på arbete från 70 års ålder. Det låter som en dröm men skulle faktiskt kunna bli en sanndröm. Människan är så beskaffad, herr talman, att incitament, drivfjädrar, i olika former är vägledande för hennes liv och leverne. Efter ett långt arbetsliv med solidarisk skattebetalning till stat, landsting och kommun vore det inte mer än rätt att vid arbete efter 70 års ålder slippa betala skatt. Tänk att få behålla, ograverat, allt det du tjänar. Och vilken gest det vore från samhällets sida att erbjuda detta efter ett långt arbetsliv! Jag är övertygad om att denna konstruktion skulle vara hälsofrämjande för individen, en morot att till kropp och själ sköta sig för att få uppleva det. Jag vill dock säga att livet förvisso många gånger är ett lotteri, och vi drabbas alla understundom av sjukdom och elände. Det får emellertid inte innebära att en dylik konstruktion om skattebefrielse inte kan införas med hänvisning till att någon på grund av exempelvis sjukdom inte får denna möjlighet. Det finns ingen millimeterrättvisa, och jag tror inte att vi ska eftersträva det heller. Vad det i stället rör sig om är ett tillvaratagande av resurser. En människa som uppnått 70 års ålder besitter självfallet en enorm kunskap och kompetens. Att samhället inte månar om detta är ett stort slöseri med - ja, just det - resurser. Spin-off-effekterna vid införandet av skattebefrielse från 70 års ålder blir för samhället, och än mer för individen, naturligtvis många, allt från minskad användning av trygghetssystemen till köpstarka konsumenter, för att inte tala om all den visdom, den klokhet, den erfarenhet och allt vett och förnuft och lärdom som förs vidare till en yngre generation. Den stora vinsten är dock inte pekuniär, ekonomisk, utan vetskapen om att vara behövd, efterfrågad - att vara behövd, herr talman - att veta att samhället är intresserat av vad jag fortfarande kan bidra med. Det är en uppskattning av mina erfarenheter som jag nu får möjlighet att föra vidare. Författaren och konstnären Gunilla Dahlgren uttrycker det på följande sätt: "Det sämsta med livserfarenhet är att man har den när man inte behöver den." Det är dags att värna om den resurs ett långt yrkesliv resulterar i. Visst är det så att vissa yrken kräver sin tribut i form av utslitna kroppar långt före 70 års ålder och jag kastar här ut frågan om vi i nuläget tar hand om dessa människor optimalt. Detta, herr talman, kräver dock en annan debatt. Herr talman! Tyvärr måste jag påstå att vi har en åldersdiskriminering i det här landet. Om någon mot förmodan skulle söka ett jobb efter 65 års ålder gäller den stående frågan just ålder. Självfallet borde frågan gälla kunskap och kompetens, vad du kan bidra med i det aktuella fallet när du söker ett arbete. Tänk att bli bemött med "Hej! Vad kan du hjälpa till med för att förgylla vårt arbete?" och inte tvärtom med "Hej! Hur gammal är du? Ojdå, 65! Ska du inte pensionera dig i stället och ta det lugnt tills du dör?" Jag anser att Sverige inte har råd med att fortsätta på den inslagna vägen utan det är hög tid att tillvarata den enorma kunskap som i skrivande stund ca 1,8 miljoner 65-plussare besitter. Om hälsan står en bi är det självfallet en enorm tillfredsställelse, om jag så önskar, att få möjlighet att föra mina erfarenheter vidare till en yngre generation. Att vara mentor eller coach efter ett långt yrkesliv är naturligtvis som att skumma grädden av mjölken. Varför ska alla behöva göra egna misstag? Varför inte lära av dem som redan gjort dem? Den politiskt aktiva författaren Grace Paley säger: "Jag har alltid lyssnat noga på min goda vän Kittys råd, hon har gjort det ena misstaget efter det andra. Hennes erfarenheter är oskattbara!" Det är symtomatiskt att detta avspeglar sig i representationen av 65-plussare i riksdagen. I nuläget är vi 7-8 procent, att jämföra med hela befolkningen där vi är 25 procent. Man kan tycka att det är dags för ett seniorparti i riksdagen som fokuserar på äldrefrågor och blir en garant för att dessa finns på agendan en hel mandatperiod och inte bara vart fjärde år. Själv representerar jag ett sådant parti - SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti. Det är ett tvärpolitiskt parti med förhoppningen att komma in i riksdagen den 19 september. Herr talman! Att betala skatt kan säkert vara häftigt, men jag vill påstå att det vore lika häftigt att få slippa efter ca 50 års yrkesarbete. Jag vill än en gång upprepa att det inte är försvarbart att inte möjliggöra en konstruktion som lockar en 70-åring att dela med sig av sin kunskap och kompetens. Erfarenhet, livsvisdom, är dock ingen garanti bara för att jag har uppnått 70 års ålder. Dock är chansen stor att jag varit med om ett och annat sedan 35-årsdagen som jag förhoppningsvis kan dela med mig och som stärkt min mognad, något som jag med pondus kan få respekt för, något som gör att ett företag kan utvecklas och generera ytterligare anställningar. Jag kan tippa att någon nu får för sig att en sådan här reform skulle kosta för mycket eller rent av påstå att den blir skattesubventionerad. Men då har man ju missat hela poängen. I den globalisering vi nu lever i är det för landet ett tillvaratagande av resurser som är själva cloun. I stället för en diskussion om höjning av pensionsåldern är det självklart bättre att låta den enskilde få avgöra om hon eller han mäktar med ytterligare år på arbetsmarknaden. Med vettiga incitament är jag övertygad om att detta skulle vara möjligt. Varför vid 70 år egentligen? Det kanske skulle vara redan vid 67 års ålder. Herr talman! Mark Twain sade så här om erfarenhet: Den förståndige lär redan av andras erfarenheter, den vanliga människan lär bara av egna erfarenheter, och den oförståndige lär varken av andras eller egna erfarenheter. Eller, herr talman, så verkar det vara som Gunilla Dahlgren säger och som jag nyss citerade: Jag trodde att jag skulle få dela med mig av min livserfarenhet, men min sonhustru visste mer än jag. Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion Sk555.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 101 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! I dag tycker jag är en trevlig dag, för i dag är en dag då man kan utfärda gratulationer till klokskap och vishet. Då ska jag börja med att gratulera regeringen för sin klokskap att föreslå att man ska införa skattereduktion för köp av RUT- och ROT-tjänster. Jag vill också gratulera riksdagen, i vart fall majoriteten i riksdagen som i all sin vishet sade ja till regeringens förslag. Det var mycket klokt, anser jag. Men alla ställer sig nu inte bakom regeringens förslag, utan uppenbarligen, om vi ska tro på Gunnar Andrén, var det 171 ledamöter här i kammaren som inte gillade regeringens idéer. Vad är det då oppositionen säger nej till? Om man funderar lite grann på saker och ting säger oppositionen nej till att svart blir vitt, man säger nej till att stressen minskar för hårt prövade svenskar som arbetar och sliter för att få vardagen att gå ihop och man säger nej till nya arbeten. Och varför gör man det? Den här diskussionen har pågått under ett antal år. Men trots att frågan har diskuterats så länge verkar det som att motståndarna fortfarande inte riktigt har lärt sig saker och ting, därför att det kraftfullaste argumentet man kan föra fram är att det kostar pengar, herr talman. Det kostar så mycket pengar att om vi tillåter skatteavdrag för köp av dessa tjänster blir det mindre av pengar till välfärdens kärna. Ingenting kunde vara felaktigare. De som påstår detta har i själva verket visat att man inte förstår sig ett skvatt på pengar, på ekonomi och på hur budgeten ser ut, därför att den här typen av skattereduktion kostar inte en enda krona. Den skattereduktion som jag som köpare får i de fall jag köper de här tjänsterna motsvarar precis den skatteinkomst som staten får in av den som har utfört tjänsten när den arbetat och deklarerat sin inkomst, det vill säga att lindringen för mig är lika stor som inkomsten för den andra. Det går jämnt ut. Dessutom skulle man kunna säga att staten faktiskt tjänar på detta. Det gör man i det fall den person som utför tjänsten i annat fall skulle ha gått arbetslös, för då får staten betala ut transfereringar till personen. Lägger vi ihop allt detta skulle jag med säkerhet kunna säga följande. Skattekollektivet, staten, tjänar på att man inför ordningen med skattereduktion för köp av dessa tjänster. Det blir både mindre stress i tillvaron och mer arbeten. Det blir mer arbeten i välfärdens kärna, och det blir mer vitt och mindre svart. Det är bara fördelar. De som säger nej till detta gör det bara därför att de har låst sig fast vid någon form av ideologisk övertygelse som de fortfarande inte har möjlighet att komma ifrån. Låt mig till sist bara kommentera det här med subvention, därför att det andra argumentet är att detta är en subvention. När man uttrycker sig på det viset får ordet makt över våra tankar. Det här är ingen subvention, det är en reduktion. Bara de som tycker att staten ska få 100 procent av våra inkomster skulle kunna se att det är något oegentligt med detta. Men vad är rimligt? Hur mycket ska staten ha av våra inkomster? Om vi sänker nivån från 80 till 70 procent, från 70 till 60 procent, från 50 till 30 procent - vad är rimligt? Det här innebär en reduktion av skatten, inte en subvention av tjänsten som sådan.

Lars Johansson (S)

Anf. 102 Lars Johansson (S)

Herr talman! Eftersom Anne-Marie Pålsson anmälde sig till den här debatten vill jag också passa på att göra ett litet inlägg. Det är rätt intressant att Anne-Marie Pålsson inleder med att tacka regeringen för det här förslaget. Det verkar som att Anne-Marie Pålsson har sovit några år. Det här fattade faktiskt riksdagen beslut om 2007. Och Socialdemokraterna var emot förslaget från första början och har varit det hela tiden. Vi tycker att det här skattebidraget, som det handlar om, till företag som sysslar med hushållsnära tjänster inte är relevant. Jag vill ställa en motfråga till Anne-Marie Pålsson, som är ekonom, när hon påstår att det ger så många arbetstillfällen. Det är rätt intressant att jämföra skattebidraget till hushållsnära tjänster med avdraget för ROT. I det första fallet handlar det om att ge ett skattebidrag till ungefär 100 procent av kostnaderna. När det gäller ROT kanske skattebidraget motsvarar ungefär 20 procent av de kostnader jag har för att bygga om mitt hus, byta fönster, renovera etcetera. De övriga 80 procenten står jag själv för till hundra procent, för jag köper ju på marknaden. Man köper material, man köper insatsvaror etcetera. Det skapar jobb inom handeln och fabriker i landet. Det är det som är poängen. Det är det som gör att det blir en ekonomisk tillväxt. Det är därför som det är så viktigt att hålla i gång byggsektorn. Det är den stora skillnaden. Att jämföra hushållsnära tjänster och ROT är verkligen som att blanda äpplen och päron. Det är två helt olika saker, och det är det som är vår huvudkritik. Systemet att subventionera 100 procent av ett företags kostnad med 50 procent innebär på ett helår i storleksordningen 285 000 kronor i skattebidrag från Skatteverket till enskilda företagare för heltidsanställd person. Det är en enorm subvention. Det finns inget annat land i hela Europa som har en sådan subvention som ni har infört. Danmark har haft det. Den borgerliga regeringen där införde det. Den borgerliga regeringen avskaffade det efter några år, eftersom de upptäckte att det kostade alldeles för mycket i skattepengar. Det är därför som vi kritiserar systemet och tycker att det är felaktigt, och det har ingenting med konjunkturen att göra. Eftersom Anne-Marie Pålsson är ekonom vill jag säga att jag tror att man skulle ha kunnat göra väldigt mycket mer för de 100 000 människor som blev utan jobb under föregående år. Man kunde ha sett till att de haft större köpkraft, till exempel genom en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, som hade gjort att de som jobbar inom fordonsindustrin kunde ha varit kvar på sin arbetsplats. Man kunde ha delat på kostnaden mellan arbetsgivarna och staten via arbetsmarknadspolitiken för att de skulle kunna vara kvar i stället för att gå ut i öppen arbetslöshet, som skedde. Därmed blev det också lägre köpkraft, vilket påverkar ekonomin i dess helhet. Där handlar det om tiotusentals jobb, kanske ännu fler. Totalt handlar det om 100 000 jobb - för att inte tala om den offentliga sektorn, där vi direkt kan säga att 25 000 arbetstillfällen gick förlorade. Det är det politiken handlar om: att stimulera ekonomin för att skapa sysselsättning i lågkonjunktur. Det här har inte skapat någon sysselsättning i lågkonjunktur.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 103 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Jag kom av mig lite grann, eftersom jag tänkt mig ett replikskifte, men okej! Det Lars Johansson säger i talarstolen är precis den typ av argumentation vi har hört så många gånger förr. Det handlar om att saker och ting skulle stå i någon form av motsatsställning. Genom att vi gör som vi gör, det vill säga tillåter den här skattereduktionen, blir det mindre resurser till någonting annat. Ungefär så tänker man från oppositionens sida. Det oppositionen vill är att ha mer av vård, skola, omsorg, byggnation eller gud vet vad. Man har olika idéer och olika prioriteringar. Vad jag säger är att det resonemanget är fel. Det ena utesluter inte det andra. Man kan få båda sakerna. Det är det som är hela poängen. Man kan räkna samman skattereduktionen och säga "Så här mycket kostar det!" och få fram en siffra som kan låta väldigt stor. Men då glömmer man att räkna in de skatteintäkter som staten får av de personer som utfört tjänsten. Gör man det blir de båda posterna lika stora. Kruxet är nämligen att de personer som är aktiva inom RUT-sektorn under andra omständigheter hade varit hänvisade till svartjobb. Då hade staten inte fått in några pengar alls. Det gäller även ROT-sektorn. Det är en egendomlighet att man säger ja till det ena och nej till det andra och skyller på någon form av konjunkturtänkande. Om man pratar med hantverkare, vilket jag har gjort, får man veta att de är jätteglada över detta. De säger: Äntligen får vi arbeta vitt även mot privatpersoner!

Lars Johansson (S)

Anf. 104 Lars Johansson (S)

Herr talman! Det är viktigt att hålla sig till fakta, Anne-Marie Pålsson. Innan den borgerliga majoriteten införde skattebidrag för hushållsnära tjänster hade Konjunkturinstitutet räknat ut att denna sektor omsatte ungefär 150 miljoner kronor vitt. I den utveckling vi ser framför oss, där allt fler människor köper tjänster av olika slag, skulle naturligtvis fler människor ha köpt de tjänsterna - vitt, utan skattebidrag - och den verksamheten skulle också ha fått ökad omsättning. Men det har aldrig kunnat prövas, eftersom man infört skattebidraget i den omfattning som jag tidigare har redovisat för. Ni glömmer att det finns människor som betalar vitt vad det kostar. Det handlar om att hela tiden se till att människor använder sig av olika tjänster men också betalar fullt ut vad det kostar. Vi kan inte ha ett skattesystem där man inför skattebidrag varje gång det uppstår skattefusk. Vi har enligt Skatteverkets redovisning ungefär 132 miljarder i skatteundandragande i landet. Men tyvärr har den borgerliga majoriteten givit Skatteverket mindre möjligheter att agera och färre instrument, genom att man successivt har reducerat Skatteverkets personal, så att den i mindre utsträckning hinner utöva sin kontrolluppgift. Nu avsätter man pengar från den borgerliga majoriteten för att Skatteverket ska anställa människor som kan betala ut pengar i skattebidrag. När jag kom till riksdagen trodde jag att Skatteverket var till för att driva in pengar, men nu har jag upptäckt att det är till för att betala ut pengar till välbeställda i samhället, som är de som i huvudsak använder sig av skattebidraget. Det blir en illojal konkurrens om arbetskraften på arbetsmarknaden.

Lennart Hedquist (M)

Anf. 105 Lennart Hedquist (M)

Herr talman! Det var väldigt bra att Anne-Marie Pålsson anmälde sig till den här debatten. Hon inledde med att tacka regeringen och riksdagen för de beslut som tidigare har fattats beträffande bland annat RUT-delen av hushållsavdraget. Men det förtjänar att understrykas att ett särskilt tack bör riktas just till Anne-Marie Pålsson, som var den person som på ett tidigt stadium utvecklade tanken om skattereduktion för hushållsnära tjänster som ett medel för att åstadkomma vita tjänster av svarta tjänster och att åstadkomma att stressade personer i förvärvsarbete får möjlighet att till rimlig kostnad köpa dessa tjänster. Jag vill gärna understryka att Anne-Marie Pålsson bidrog i väldigt hög grad till den reformen, även om det tog tid, vilket också förtjänar att understrykas. Det krävdes att det blev ett regeringsskifte först för att det skulle komma till stånd. Herr talman! Därutöver vill jag också ytterligare understryka att de siffror som har varit i ropet den senaste veckan beträffande hur många som har kunnat nyttja hushållsavdraget, särskilt RUT-delen, räknats fram utifrån SCB:s statistik och är kraftigt förlegade i och med att de avser 2008. Vi vet att det är just under 2009, med fortsatt utveckling 2010, som den här reformen har blivit riktigt populär och kommit att stimulera arbetsmarknaden på ett påtagligt sätt. I det sammanhanget är det förvånande hur lättsinnigt den rödgröna kartellen behandlar siffrorna beträffande det antal arbetstillfällen som den vägen har skapats. Det handlar alltså om ett mycket stort antal arbetstillfällen på RUT-delen. Räknar man därutöver ROT-delen är det något helt fantastiskt man har kunnat åstadkomma under det senaste året. Det kan man sätta i relation till exempel till den diskussion som har förts om 3 000 arbetstillfällen i Trollhättan. Det är viktigt att man bevarar de arbetstillfällena, men det är 3 000. Här handlar det om mångdubbelt fler. På det viset tycker jag att det har varit en bra diskussion, eftersom fokus nu har satts på hur viktigt det är att dessa reformer kan ges tillfälle att utvecklas ytterligare. Det här är en möjlighet för vanliga personer att köpa tjänster på ett rimligt sätt och därmed utveckla arbetsmarknaden. Det är något helt annat än det som den rödgröna kartellen för fram i sin reservation. Där handlar det om företagsstöd på olika sätt till fastighetsbolag, kulturinstitutioner och andra. Det är en annan diskussion. Den diskussion vi har fört i anslutning till ROT- och RUT-avdragen gäller möjligheten för enskilda personer att på rimliga villkor, det vill säga utan en alltför stor skattekil, kunna köpa tjänster på ett skattemässigt riktigt sätt. Det åstadkommer att svarta jobb blir vita och att det blir fler jobb. Jag har velat understryka detta efter den diskussion som har förts.

Lars Johansson (S)

Anf. 106 Lars Johansson (S)

Herr talman! Det är inte så att det har blivit så många fler arbetstillfällen som Lennart Hedquist påstår. Det vi vet är det som riksdagens utredningstjänst har redovisat för 2008. Vi vet också hur mycket pengar som har betalats ut i skattebidrag för 2009. Enligt Skatteverkets egen bedömning är det ungefär 600 miljoner. Man vet definitivt i maj. Om jag håller mig till de 600 miljonerna blir det inte så där väldigt många fler arbetstillfällen på heltid än det var 2008. Jag tycker dessutom att det är intressant att notera att Lennart Hedquist gör jämförelsen med jobben på Saab i Trollhättan. Det är ju fantastiskt. Jag försökte tidigare i mitt inlägg beskriva skillnaden mellan skattebidrag till hushållsnära tjänster och ROT-bidrag, där ROT-bidrag utgör kanske 20 procent av den kostnad jag har när jag bygger om mitt hus och i övrigt skapar sysselsättning. När det gäller arbetstillfällena på Saab i Trollhättan är det precis samma sak. De 3 000 jobb som finns på Saabfabriken i Trollhättan genererar ju många tusen ytterligare jobb bland underleverantörer i Sverige. Det görs olika bedömningar i samband med diskussion av nedläggningen, men det handlar om kanske 10 000-15 000 jobb, alltså mångfalt många fler jobb. Det är det som är poängen. Det är därför man måste se till att denna typ av sysselsättning växer i Sverige. Den genererar nämligen så många fler arbetstillfällen inom andra områden. Det är det som är poängen. Ser ni inte detta? Det klart att ni går rätt in i skogen när ni inte ser skillnaden och ser träden. Det är fantastiskt.

Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 107 Anne-Marie Pålsson (M)

Herr talman! Det bär mig emot att låta en socialdemokrat få sista ordet i denna debatt. Dessutom satt jag och tryckte på fel knapp tidigare. Jag skulle vilja fråga någon företrädare för oppositionen: Om det nu är så som jag påstår, nämligen att det inte kostar någonting med dessa skattereduktioner, påverkas er inställning till reformen? Är ert nej villkorat av er tro att det de facto kostar någonting? Ändras er uppfattning om någon skulle komma fram och säga att det inte kostar någonting alls? Är det bara principer det handlar om, eller är det så att det finns några andra överväganden? Hela debatten hamnar ju fel när man påstår att denna typ av reform tränger undan andra angelägna ting. Det är den ena delen jag skulle vilja fråga om. Den andra delen är: Spelar det någon roll hur många som kommer att sysselsättas? Är det så att man lättare kan svälja en sådan här reform om det är många? Om det hade varit 100 000 arbeten som totalt sett hade genererats, hade man från oppositionen då varit mer entusiastisk inför reformen? Är motståndet beroende på att man har räknat ut att det handlar om ett antal tusen heltidssysselsatta? Vad är det för principer som får oppositionen att vara så negativ till detta?

Lars Johansson (S)

Anf. 108 Lars Johansson (S)

Herr talman! Det påverkas inte av några sådana resonemang.

Beslut

Beslut: 2010-03-10

16 förslagspunkter, 15 acklamationer, 1 votering

Webb-tv: Beslut

10 mars 2010

Protokoll med beslut

2010-03-10

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Skatteskala, grundavdrag m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2009/10:Sk207 av Marie Engström m.fl. (v),
2009/10:Sk219 av Phia Andersson (s),
2009/10:Sk229 av Inger Davidson (kd),
2009/10:Sk239 av Hans Backman m.fl. (fp),
2009/10:Sk240 av Karin Pilsäter m.fl. (fp),
2009/10:Sk242 av Karin Pilsäter m.fl. (fp),
2009/10:Sk245 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 2,
2009/10:Sk251 av Anne Marie Brodén och Nils Oskar Nilsson (båda m),
2009/10:Sk257 av Ann-Christin Ahlberg (s),
2009/10:Sk258 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (båda s),
2009/10:Sk265 av Göran Lindblad och Anne-Marie Pålsson (båda m),
2009/10:Sk273 av Alf Eriksson (s),
2009/10:Sk282 av Carina Hägg (s),
2009/10:Sk295 av Finn Bengtsson och Jan Ericson (båda m),
2009/10:Sk297 av Fredrick Federley och Annie Johansson (båda c),
2009/10:Sk300 av Malin Löfsjögård (m),
2009/10:Sk334 av Finn Bengtsson m.fl. (m),
2009/10:Sk337 av Matilda Ernkrans och Louise Malmström (båda s),
2009/10:Sk339 av Jasenko Omanovic och Susanne Eberstein (båda s) yrkandena 1 och 2,
2009/10:Sk348 av Kerstin Lundgren (c),
2009/10:Sk358 av Tomas Eneroth m.fl. (s),
2009/10:Sk394 av Björn von Sydow (s),
2009/10:Sk398 av Kerstin Haglö m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,
2009/10:Sk416 av Björn Hamilton (m),
2009/10:Sk423 av Thomas Strand m.fl. (s),
2009/10:Sk428 av Nils Oskar Nilsson och Anne Marie Brodén (båda m),
2009/10:Sk429 av Isabella Jernbeck (m),
2009/10:Sk442 av Jan Emanuel Johansson (s),
2009/10:Sk450 av Tomas Tobé (m),
2009/10:Sk464 av Finn Bengtsson och Ulf Grape (båda m),
2009/10:Sk465 av Lennart Axelsson m.fl. (s),
2009/10:Sk474 av Jan Lindholm (mp),
2009/10:Sk489 av Patrik Forslund (m),
2009/10:Sk503 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s),
2009/10:Sk505 av Marianne Watz (m) yrkandena 1 och 2,
2009/10:Sk510 av Stefan Attefall m.fl. (kd),
2009/10:Sk513 av Siw Wittgren-Ahl (s),
2009/10:Sk521 av Christina Oskarsson och Renée Jeryd (båda s) yrkandena 1-4,
2009/10:Sk522 av Ulrika Carlsson i Skövde och Birgitta Sellén (båda c),
2009/10:Sk555 av Göran Thingwall (m) och
2009/10:Sf393 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 1.

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	107	0	23
m	84	0	0	12
c	25	0	0	4
fp	23	0	0	5
kd	19	0	0	5
v	0	19	0	3
mp	0	18	0	1
-	0	0	1	0
Totalt	151	144	1	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag