Allmänna helgdagar m.m.

Fru talman! I detta betänkande, KU6, behandlas motioner som rör helgdagar, flaggning, offentligt belöningssystem och nationalsången. Det är återkommande motioner under allmänna motionstiden, och många av dessa behandlades i KU15 för två år sedan. Jag roade mig med att gå tillbaka till det anförande som jag höll då, och i princip skulle jag kunna hålla samma anförande i dag igen. Men jag ska den här gången uppehålla mig vid flaggdagarna, för det är där det finns en reservation. Vi har i Sverige 17 allmänna flaggdagar, 6 avser helgdagar och lika många kungafamiljens märkesdagar. De fem övriga har andra ursprung eller anledningar. Det finns flera motionärer som tycker att även Europadagen den 9 maj bör bli allmän flaggdag liksom dagen före Europaparlamentsvalet. I två motioner begärs att alla de kungliga flaggdagarna ska tas bort. Sedan 1939 har det i den vanliga almanackan angetts så kallade allmänna flaggdagar. Denna förteckning över flaggdagar hade från början karaktären av en inofficiell rekommendation och tillkom på initiativ av Bestyrelsen för svenska flaggans dag, numera Stiftelsen Svenska Flaggan. I en proposition från 1981, Förslag till ny lagstiftning om Sveriges riksvapen och Sveriges flagga , föreslog regeringen att man officiellt skulle förteckna och fastställa de allmänna flaggdagarna. Detta var mot bakgrund av att konstitutionsutskottet vid åtskilliga tillfällen behandlat önskemål om att de allmänna flaggdagarna skulle förtecknas och fastställas officiellt. Förordningen om allmänna flaggdagar utfärdades i april 1982 och innehåller endast en förteckning över flaggdagarna. Förordningen har aldrig ändrats. Beträffande frågan om vilka dagar som borde tas upp som flaggdagar påpekades vid denna tidpunkt att flaggdagarna i princip hade varit oförändrade i nästan 40 år och att de hade vuxit sig in i allmänhetens medvetande. Därför borde ingen uteslutas utan starka skäl. De dåvarande 15 flaggdagarna borde alltså behållas. Två nya flaggdagar föreslogs vid det tillfället med hänsyn till bland annat uttalanden från riksdagens sida. Det gällde dag för riksdagsval och FN-dagen den 24 oktober. Utskottet är inte heller i dag berett att förorda att nya flaggdagar införs och inte heller att vissa nu gällande flaggdagar tas bort och avstyrker därmed motionerna. Fru talman! Det finns många dagar som av olika anledningar skulle kunna tänkas förtjäna att införlivas i förordningen. Det är angeläget att behålla flaggdagarna som symbol för att officiellt uppmärksamma en speciell händelse eller för att hedra vissa institutioner. Därför bör man inte överutnyttja dessa verktyg då det riskerar att minska symbolvärdet. Då den representativa monarkin fortfarande är det rådande statsskicket, med stort stöd i opinionen, finns det inga rimliga skäl att avskaffa de traditionella kungliga flaggdagarna som haft sin plats i almanackan sedan 1939. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i sin helhet och avslag på reservationen. Jag ser att jag har någon minut tillgodo på min anmälda talartid. Därför vill jag, fru talman, komma med en liten personlig reflexion över den motion som tillkännager att internationella kvinnodagen bör göras till helgdag. Internationella kvinnodagen är verkligen värd att uppmärksammas. Jag är dock tveksam till att den görs till helgdag. Om man tänker efter är det många kvinnor som jobbar inom handeln. Som ni vet har affärer, särskilt storköp, oftast öppet hela helgdagarna. Många kvinnor jobbar också inom hotell- och restaurangrörelsen, också en bransch där man håller öppet på helgdagar, och framför allt inom vården, och då äldreomsorgen där det uteslutande är kvinnlig arbetskraft. Jag vill bara avsluta, fru talman, med att internationella kvinnodagen som helgdag enligt mina beräkningar främst skulle innebära att männen fick en extra fridag.

Fru talman! Visst är det en underbar känsla att få stämma in i Du gamla, du fria och höra den klinga på nationaldagen eller i olika idrottsliga sammanhang. Mig fyller sången med högtidlighet och stolthet, och den får mig att tänka på allt det goda som Sverige representerar. Något som förbryllar är dock att Du gamla, du fria aldrig har antagits officiellt som landets nationalsång. Det förvånade mig oerhört när jag fick reda på det. Då skrev jag en motion som jag lämnade in till förra riksmötet, och det är i det betänkande som vi debatterar nu som den också behandlas. För mig, liksom för de flesta, ter det sig självklart att en nationalsång ska vara officiellt antagen. Så är det också i de flesta länder men alltså inte i Sverige. Av Nationalencyklopedin framgår det i stället helt krasst att Du gamla, du fria är en fosterländsk sång som är allmänt använd som nationalsång i Sverige. Hur fick då Du gamla, du fria den ställning som nationalsång som den ändå har? Ja, enligt litteraturprofessorn Staffan Björck beror det på att kung Oskar II vid en middag i Skåne 1893 lyssnade stående på sången. Händelsen omtalades bland annat i en dåvarande tidning som hette Folkets Tidning som skrev "att Dybecks dikt därmed kan sägas ha vunnit officiell bekräftelse på att vara landets verkliga folksång". Att kungen förblev stående under framförandet är alltså det unika skälet till att Du gamla, du fria räknas som vår nationalsång. Det är förvisso en märklig och intressant anekdot, men som officiell bekräftelse på att en nationalsång hade antagits håller den inte, i synnerhet som sången sedan dess har utmanats som nationalsång vid fyra tillfällen. Så många tävlingar har alltså funnits och arrangerats under årens lopp för att försöka ersätta Du gamla, du fria . I de flesta länder finns det vissa symboliska ramverk som hjälper till att bygga och visa på invånarnas samhörighet och landets status. Det handlar om att officiellt anta ett gemensamt språk, en nationaldag och en nationalsång. Sverige har i mina ögon agerat lite bakvänt och extremt långsamt på detta område. Men det finns en process. Svenska flaggans dag hann firas i hela 90 år innan den övergick i Sveriges nationaldag. Något officiellt språk har vi ännu inte beslutat om. Vi har förvisso antagit fem minoritetsspråk, men svenska är ännu inte antaget som majoritetsspråk. Nåväl, det kommer förhoppningsvis att ändras under denna mandatperiod. Nationalsången tycks dessvärre ännu vara alltför svår att få fastställd officiellt. Nationalsången berör dock. På Internet finns sajten Youtube. Där kan man lyssna på olika versioner av Du gamla, du fria . När jag gick in på sidan i går fann jag att två versioner som legat ute sedan juni 2006 hade spelats upp inte mindre än en halv miljon gånger. Det är ett respektingivande antal. Jag måste slutligen säga att jag hade önskat en något grundligare behandling av min motion. I betänkandet hänvisas helt kort till tidigare ställningstaganden i frågan som härrör från ett riksmöte för nio år sedan. Någon motivering finns inte till ställningstagandet, utan det är ett konstaterande att det inte behövs något juridiskt erkännande av sången. Som ni förstår delar jag inte den uppfattningen. Fru talman! Vi har alla anledning att vara stolta över vårt land, dess natur, kultur och mångfald. Låt oss framdeles få möjlighet att besjunga vårt älskade Sverige med en sång som inte bara är allmänt använd som nationalsång utan som också är officiellt antagen!

Fru talman! Jag vill beröra reservationen i detta betänkande. Hur kan det komma sig att vi i vårt moderna och demokratiska svenska samhälle är så omoderna att kungliga flaggdagar fortfarande finns med i den svenska almanackan? Kungen har i dag ingen formell makt. Detta borde i rimlighetens namn göra att vi i detta land tar bort de minst sagt ålderdomliga återkommande flaggdagarna för kungafamiljen. Varför inte hissa flaggan, som motionären så bra skriver, på verkliga högtidsdagar för landet och för folket i stället för att hissa den för någon i kungahuset som råkar ha namnsdag eller födelsedag? Det är inte speciellt upplyftande. Jag läste också i motionen ett verkligt bra förslag, fru talman, om att införa flaggdag den 9 maj, den dag andra världskriget tog slut. Det är en viktig minnesdag i almanackan men inte har den gjorts till flaggdag. Med detta i åtanke, är det då inte otroligt ålderdomligt och också kanske lite pinsamt att behålla de kungliga flaggdagarna i almanackan? Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.