Alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelfrågor

Anf. 67 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Nu har vi att debattera och senare rösta om motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Det är alltså de frågor som ryms i akronymen ANDTS.

Dagens debatt är kanske närmast att betrakta som en prolog till den debatt som vi senare i vår kommer att ha om regeringens förslag till en förnyad ANDTS-strategi. I dag lämnar vi moderater in vår följdmotion på regeringens strategi. Det är en strategi som vi är djupt besvikna på och kritiska till. Därför lämnar vi en lång rad förslag till förändringar, förbättringar och kompletteringar av strategin.

Regeringen har helt uppenbart kört fast i gamla hjulspår och tycks vara oförmögen att av egen kraft ompröva och utveckla strategin och insatserna på detta så viktiga område. Jag är dock förhoppningsfull om att vi här i riksdagen, som så många gånger förr när det gäller ANDTS-frågorna, ska kunna forma majoriteter för en bättre och mer framåtsyftade politik.

Det är en politik som bland annat utgår ifrån det faktum att det är en enorm skillnad på olika tobaks- och nikotinprodukter. Rökning är livsfarligt. Att snusa eller använda andra rökfria tobaks- och nikotinprodukter är det inte, även om dessa varor sannerligen inte är några hälsoprodukter.

Fru talman! Vi behöver ett nytt övergripande mål för ANDTS-politiken som säger att de sociala och medicinska skadorna orsakade av tobaks- och nikotinprodukter, precis som av alkohol och spel om pengar, ska minska. Och övriga mål för ANDTS-politiken behöver vara utvärderingsbara.

Fru talman! Jag har tidigare när vi debatterat ANDTS-frågorna här i kammaren lyft fram och kritiserat regeringen för att man silar mygg men sväljer kameler. Man vill till exempel detaljreglera hur många prillor en snusdosa måste innehålla samtidigt som man saknar svar på hur man ska minska den enormt omfattande smugglingen av alkohol som säljs till inte minst ungdomar.

Från Moderaternas sida vill vi stärka hela rättsväsendet, inte minst genom fler poliser i yttre tjänst. Vi vill därtill ge ett förstärkt brottsbekämpande uppdrag till Tullverket så att smuggling och illegal handel med alkohol, liksom med narkotika, dopningspreparat och tobak, mer kraftfullt och framgångsrikt kan bekämpas.

När det gäller alkohol vill vi samtidigt skapa bättre förutsättningar för småskaliga alkoholproducenter och därmed också för anknytande besöksnäring. Det är producenter som bidrar till en sundare alkoholkultur där hantverk, smak och ursprung står i centrum snarare än pris och berusning. Därför vill vi moderater öppna för gårdsförsäljning. Därför vill vi se över hur Systembolaget bättre kan ge lokala producenter förutsättningar att sälja sina produkter till en bredare kundkrets. Därför vill jag yrka bifall till Kristdemokraternas och Moderaternas gemensamma reservation nummer 5.

Fru talman! Det är hög tid för en ANDTS-politik med fokus på resultat. I fjol gjorde en enig riksdag ett tillkännagivande till regeringen om att en fortsatt restriktiv narkotikapolitik måste kombineras med en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för att minska narkotikans skador. Vidare uppmanade riksdagen regeringen att ta initiativ till en nollvision för den narkotikarelaterade dödligheten. En sådan nollvision finns nu med i regeringens förslag till en förnyad ANDTS-strategi. Men strategin saknar i stort svar på hur visionen ska nås.

Från Moderaternas sida lägger vi därför fram ett antal förslag för att gå från ord till handling. Blott en vision räddar ju tyvärr, fru talman, inte några liv. Grundläggande för att utveckla en bättre beroendevård är att vi vet hur dagens vård, liksom hur narkotikasituationen i stort och det tunga missbruket i synnerhet ser ut i Sverige. För att sätta in rätt lösningar behöver vi helt enkelt ha en ordentlig bild av hur problemet ser ut. Men det har vi tyvärr inte i dag. Därför behövs en ordentlig kartläggning.

Vidare föreslår vi moderater inrättandet av ett nationellt forskningsorgan, utredning av en skärpt vårdgaranti inom beroendevården liksom en nationell överdosstrategi. Vi tror att en sådan strategi behövs som ett av många verktyg för att minska den svenska narkotikarelaterade dödligheten. Det är en dödlighet som enligt EU:s narkotikabyrå är Europas högsta. I en överdosstrategi bör rimligen det som vi nu, återigen i total enighet, tillkännager för regeringen ingå, nämligen ökad tillgång till naloxonläkemedel. Det är ett läkemedel som häver överdoser och som därmed räddar liv.

Fru talman! Jag är glad över att riksdagen fortsätter att driva på för en bättre beroendevård och för åtgärder och reformer som kan rädda liv. Tidigare har riksdagen som sagt enats om behovet av en nollvision för den narkotikarelaterade dödligheten.

Riksdagen har också krävt att regeringen ska göra en analys av erfarenheterna från de länder som redan har infört generisk klassificering, alltså familjeklassificering, av psykoaktiva substanser - detta efter ett förslag från M, C, KD och L från 2018. Den analysen väntar vi fortfarande på.

Fru talman! Regeringens ANDTS-politik håller inte måttet. Jag och Moderaterna kommer därför fortsatt att driva på för att få på plats en mer systematisk och uppföljningsbar politik. Det är en politik där mål och visioner följs av konkreta åtgärder - åtgärder som bidrar till en bättre folkhälsa och som räddar liv.

Anf. 68 Christina Östberg (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkande SoU20, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.

Hur kan vi praktiskt använda kunskapen om att rökning ökar risken för missbruk? Ett svar från många som arbetar med ungdomar, droger och beroende är att denna kunskap måste motivera oss att lägga ännu mer kraft på tobaksförebyggande insatser. Inte minst viktigt är att föräldrar får ökad kunskap om hälsoriskerna och om att rökning kan vara en inkörsport till annat missbruk. Det kan motivera dem att agera ännu mer kraftfullt för att få barnen att inte röka.

Det gäller också att föräldrar förstår att de har stora möjligheter att påverka sina barns attityder och beteenden genom att själva inte röka eller snusa och genom att tala med barnen och ungdomarna om riskerna.

Genom att hålla lite koll på vad tonåringen gör och vilka han eller hon umgås med kan du som förälder förebygga alkoholproblem. Att ha en känslomässig stabil och nära relation har också en skyddande effekt.

Skolan har en central roll i att tidigt upptäcka om en elev befinner sig i svårigheter. All personal i skolan bör ha kunskap om hur man ska upptäcka beteendeförändringar. Det handlar inte bara om att upptäcka droger, utan det kan även handla om att ha rutiner för att tidigt fånga upp beteendeförändringar, skolfrånvaro eller kognitiva svårigheter.

Samstämmiga forskningsresultat visar att det är en skyddsfaktor att klara skolan. Elevhälsan fyller också en viktig funktion som resurs och skyddsnät och även som en brygga till bland annat socialtjänsten.

Ungdomsmottagningarna har hög trovärdighet hos unga personer och är en välkänd instans och en viktig aktör när det handlar om att tidigt upptäcka missbruk, beroende och psykisk ohälsa. Det saknas dock vägledning för vad som är ungdomsmottagningarnas uppdrag. Det finns ungdomsmottagningar som inkluderar alkohol- och drogrådgivning i sin verksamhet, men detta arbete behöver utvecklas.

Fru talman! Sett till befolkningsmängd är antalet tobaksrelaterade dödsfall i Sverige lägst i Europa, vilket är positivt. Det är välbelagt att detta beror på att svenskar snusar mer och röker mindre. Den rimliga ingången i tobakspolitiken borde vara att verka för skademinimering genom att stödja de initiativ som leder till färre skador.

Att snus orsakar färre skador än cigaretter är ingen nyhet. Till skillnad från cigaretter har dock snus en funktion att fylla folkhälsomässigt som ett hälsosammare alternativ till rökning. Därför vore det önskvärt att det i nästa ANDTS-strategi finns ett skadereduceringsperspektiv även för tobak, som det gör på alkoholens område.

I Norge har skademinimering inkluderats i tobaksstrategin, och i den senaste budgetpropositionen beslutades det om en skattesänkning på snus med 25 procent, men med bibehållen hög skatt på cigaretter, för att få befintliga rökare att gå över till mindre skadliga alternativ. Liknande steg har tagits i Nya Zeeland, USA och Italien.

I drivandet av en politik som uppmuntrar människor att välja mindre skadliga alternativ finns en oerhört stor potential att komma i mål med att skapa ett rökfritt Sverige. Samtidigt är det viktigt att följa upp de rökfria tobaks- och nikotinprodukterna regelbundet, framför allt för att säkra att de inte lockar till sig nya grupper användare såsom ungdomar, före detta rökare eller icke-rökare.

Det sägs ibland att alkohol är en inkörsport till narkotika, till exempel cannabis. De flesta som dricker alkohol funderar inte ens på att testa narkotika. Däremot är det nästan bara rökare som testar cannabis. Men de flesta som prövar droger för första gången gör det när de är berusade. Det är ännu en anledning till att ha tydliga gränser kring alkohol.

Fru talman! Pulver, drycker och piller är exempel på produkter som lockar med bättre hälsa och löften om ökad prestation och mer uthållighet. Marknadsföringen är aggressiv. Studier visar att sju av tio pojkar som regelbundet tränar på gym äter någon form av kosttillskott dagligen.

Fakta och kunskap om kosttillskott bland unga är ett utvecklingsområde där det saknas information och metoder att arbeta med frågan. Kunskapen om vilka som använder dopningsmedel är bristfällig. Det som har framkommit är att användarna till större del vistas i träningsmiljöer, och därför är träningsanläggningar en fortsatt viktig arena för det dopningsförebyggande arbetet.

Fru talman! Ansvarsfull Alkoholservering, Krogar mot Knark, 100 % Ren Hårdträning och Fotboll utan Fylla är några framgångsrika metoder som STAD, Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem, står bakom. Det finns även fler förebyggande metoder inom ANDTS-området som utvecklats och visat sig vara framgångsrika. I dag är STAD den största aktören i Sverige inom metodutveckling på ANDTS-området.

Preventionsarbete kräver långsiktighet, och problemet i dag är att ingen myndighet ansvarar för förvaltning, kvalitetssäkring och vidareutveckling av metoderna. Kommuner och regioner behöver centralt stöd och utbildning i att använda metoderna på rätt sätt, vilket i dag saknas. Får de inte det kommer resultaten att utebli, trots satsade resurser. Sverigedemokraterna anser att ett nationellt kompetenscentrum likt STAD:s organisation behövs.

Anf. 69 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Det vi diskuterar i dag är de motioner som inkom under allmänna motionstiden under rubriken ANDTS eller, enklare sagt, beroendesjukdomar. Hur ska vi förhindra att människor insjuknar i beroendesjukdomar? Och när man väl har gjort det - vilken typ av behandling ska man få?

Det här blir, precis som tidigare har sagts, lite grann av en fördiskussion, för nu har regeringen äntligen kommit med sin så kallade ANDTS-strategi. I dag är det sista dagen för oss i riksdagspartierna att lämna in våra följdmotioner. Jag har nyss skrivit under vår motion, där jag föreslår ett avslag på regeringens ANDTS-strategi därför att den helt enkelt är undermålig.

Fru talman! Det är också lite märkligt att vi just för den här sjukdomsgruppen ska ha en riksdagsdebatt om hur vi ska förebygga och behandla. Vi har ju ingen särskild riksdagsdebatt om hjärt-kärlsjukdomar, diabetes eller andra sjukdomsgrupper. Men just när det gäller de här sjukdomarna blir det en riksdagsdebatt.

Detta hänger samman med att diskussionen kring just beroendesjukdomarna tyvärr sedan decennier tillbaka har varit politiserad. Det handlar om politiska ideologier, tyckande och tänkande. Det är det som gör att vi har hamnat så snett. Detta är säkert en av förklaringarna till att Sverige exempelvis har bland Europas absolut högsta dödlighet bland människor med ett narkotikaberoende.

På 70-talet trodde vi att det bara fanns socioekonomiska förklaringsmodeller till detta, och på 80-talet trodde vi att om man bara förklarade krig mot narkotikan och hade nolltolerans skulle allting lösa sig.

Det färskaste exemplet på detta är egentligen statsministerns uttalande för något år sedan, då han sa: Vi vet att den största konsumtionen av narkotika återfinns i de välbärgade områdena Djursholm och Danderyd. Så vet vi att det är. När han sa det var det nog många som undrade var han hade fått den faktauppgiften ifrån. De flesta vet ju att i många av problemen i vår folkhälsa - alltifrån att man rör sig för lite och äter fel till att man röker, dricker och använder narkotika - finns det ganska starka socioekonomiska bakgrundsfaktorer, vid sidan av de genetiska, biomedicinska och så vidare.

När statsministern hade sagt detta inskred tack och lov Folkhälsomyndigheten, som är den statliga myndighet som har till uppgift att värna folkhälsan, och gav ett ganska stort forskningsuppdrag till CAN. Även där tyckte man nämligen att detta var ett mycket märkligt uttalande. För drygt en månad sedan kom också forskningsrapporten - väldigt välgjord - från CAN och visade att det inte var så. Vad gäller narkotikaberoende är det framför allt de som har låg eller ingen utbildning, de som är arbetslösa och de som lever i våra utanförskapsområden som är de mest utsatta.

Det är detta, fru talman - att man baserar politiken på tyckande och politisk ideologi och inte på forskning och vetenskap - som gör att vi har hamnat så snett. Det är också bakgrunden till att vi från Centerpartiet föreslår avslag på regeringens ANDTS-strategi.

Nu har det under de senaste åren hänt mycket. Det är framför allt härifrån riksdagen som vi har kunnat driva på. Vi har drivit på för att få ett bättre användande av antidot, naloxon, som kan häva ett andningsstillestånd. Vi har fått till stånd sprututbyte. Vi har fått till stånd effektivare behandling. Men det finns mycket mer att göra, och det är därför en enig riksdag har sagt till regeringen: Ni måste utreda hela narkotikapolitiken för att se till att Sverige inte ska ligga i topp vad gäller dödlighet i denna en av de absolut mest utsatta grupperna.

Tyvärr har regeringen inte kommit till skott där. Det är bland annat det som gör att vi senare kommer att rösta för avslag till propositionen.

Inte heller vad gäller alkohol är situationen bra. Man kan se det som väldigt positivt att vi har en sjunkande konsumtion. Inte minst bland ungdomar men även i befolkningen som helhet dricks det mindre och mindre alkohol, och det är ju glädjande. Ingen vet riktigt vad det beror på, men det är en positiv utveckling vad gäller folkhälsan.

Icke desto mindre har vi en fortsatt negativ utveckling vad gäller inläggning på grund av alkoholrelaterade skador och även alkoholrelaterade dödsfall. Detta hänger förstås samman med att det i riskpopulationen fortfarande finns en väldigt hög konsumtion av alkohol. Det är ytterligare ett exempel på att vi när vi ska försöka se till att få en bättre folkhälsa vad gäller alkoholkonsumtion inte kan skjuta brett. Det gäller att ha riktade insatser mot den grupp där detta är ett stort problem. Det är först då vi kan åstadkomma resultat. Där handlar det inte minst om att hitta effektivare behandlingsmetoder, vilket det finns ett antal av i dag som används alldeles för lite i Sverige.

Även vad gäller tobaken finns ett bekymmer. Här kan man också se det positiva i att vi har en sjunkande förekomst av cigarettrökning. Men här pratar regeringen om att man snarast vill bredda perspektivet och inte bara försöka angripa det som är det verkliga problemet, nämligen rökning av cigaretter, rökning av tobak. Här ska man börja diskutera snus och allt möjligt annat. Även detta kommer att få en negativ konsekvens. Det krävs mer riktade insatser för att nå de mål för folkhälsan som vi har satt upp, att få ned dödligheten och att få en bättre utveckling vad gäller sjukdomspanoramat.

Fru talman! Vi har från Centerpartiet flera reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation nummer 2.

Anf. 70 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att fokusera på narkotikaberoende, eftersom jag tycker att det är en fråga som vi har tappat väldigt mycket under en ganska lång period.

Den här debatten tar jag för alla beroende, deras pappor, mammor, syskon, partner, vänner och barn. Jag tar den för alla dem jag mötte när jag jobbade på LVM-hemmet Serafen 1986-1987 med de första hivinfekterade missbrukarna. De hade hiv och var dödsdömda, men de var faktiskt - tyvärr, måste jag säga - på ett sätt i bättre socialt och psykiskt skick än vad de beroende är i dag. De hade egna bostäder. Detta var tiden innan den stora nedmontering av välfärden som vi gick in i på 90-talet hade startat, innan utförsäljningen av hyresrätterna i Stockholm hade startat och innan vi fick en lagstiftning som vi borde ta oss en titt på, utvärdera och värdera. Jag tar debatten för de många jag känner som har levt i ett beroende men inte gör det i dag, som i dag gör en väldigt stor skillnad - delar av min vänkrets.

Den 13 februari förra året gjorde ett enigt socialutskott det här ställningstagandet:

"Sverige behöver en nollvision och en nolltolerans mot narkotikarelaterade dödsfall. I första hand ska fokus ligga på att förebygga så att människor väljer att inte använda narkotika. Vidare bör man uppmärksamma individen och dennes rätt att få det stöd och den behandling han eller hon behöver för sin beroendesjukdom. Evidensbaserad behandling är det som hjälper människor tillbaka till ett fungerande liv.

- - -

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen bör ta initiativ till dels en nollvision när det gäller narkotikarelaterade dödsfall, dels en utvärdering av den nuvarande narkotikapolitiken i enlighet med vad som anförs ovan."

Den utredningen väntar vi fortfarande på. Det här med nollvision när det gäller dödsfall har kommit in - dock utan substans, måste man säga.

Fru talman! Vänstern har gått i fronten för en narkotikapolitik som utgår från forskning och evidens. Vi har gått längst fram för krav på sprututbyte, skademinimerande insatser, jämlik hälsa för beroende, bättre vård och behandling samt att utreda kriminalisering av det egna bruket.

Vi vill ändra lagen så att det inte längre är kriminellt att vara påverkad av narkotika, att ha narkotika i blodet. Men vi anser att varje form av innehav av narkotika ska fortsätta att vara olagligt, och samma sak med tillverkning och försäljning av narkotika - självklart.

Ofta, fru talman, lyfts frågan om avkriminalisering i samband med legalisering. Det är för att skymma sikten, för att vi som står för en narkotikapolitik byggd på forskning och evidens ska hamna i legaliseringshörnet. Det är ett ofta använt missledande knep.

Under perioden 2006-2019 ökade dödligheten i läkemedels- och narkotikaförgiftningar med 79 procent. Siffrorna kommer från Folkhälsomyndigheten. Drabbade är mammor, pappor, systrar, bröder, vänner och barn samt den döde själv - ett förlorat liv. Stigmatiseringen har ökat. Utsattheten har ökat. Det är skamligt att det bara fortsätter.

Det finns ett stort behov av att utvärdera hur hela narkotikapolitiken, inklusive kriminaliseringen av det egna bruket, fungerar i praktiken och hur den har slagit. Både SKR och Folkhälsomyndigheten vill att nuvarande lag ska utvärderas. Är de också legaliseringsivrare? Är forskare som vill titta på detta också legaliseringsivrare? Eller professionen?

Fru talman! Dagens beroendepolitik motsvarar inte hur kunskap och behov har utvecklats under de senaste åren. Att lagstiftningen absolut inte är anpassad till behoven leder till bristande resurser och stor ojämlikhet mellan olika landsändar. Dessutom har stora nedskärningar i decennier inom både kommuner och regioner inneburit att väldigt många blivit nekade hjälp och vård. Ett annat stort problem är att personer med beroenderelaterade sjukdomar inte har nåtts av vården.

Fru talman! Ett förebyggande perspektiv är centralt i beroendevården. Vänsterpartiet anser att det behövs en öppen beroendevård med fokus på tidiga insatser. För att höja kunskapen kring beroendeproblematik och för att motverka en ojämlik beroendevård vill vi ha en nationell samordnare som koordinerar den nationella beroendepolitiken. Det tycker vi känns ganska centralt. Ett nationellt kunskapscentrum för insatser mot narkotikarelaterade skador och dödsfall ska också inrättas. Det är några av våra väldigt många förslag.

Sprututbytesverksamheten ska bedrivas i samtliga regioner. Det är en självklarhet. Vi tycker att vi har pratat om det sedan 2005. Nu har vi kommit ett steg vidare när det gäller naloxon och tillsammans bestämt att det ska vara mer lättillgängligt. Det känns väldigt bra.

Det sociala arvet påverkar barn till föräldrar med beroendeproblem eller psykisk ohälsa i väldigt stor utsträckning. Barn till beroende har mycket större risk än andra att inte klara av skolan och att själva bli beroende senare i livet. Ett jämlikt samhälle skyddar och fångar upp barn och unga i god tid.

Den enskilt viktigaste förebyggande åtgärden är en fungerande, jämlik förskola och skola, där målet är att samtliga elever ska gå vidare från grundskolan till gymnasiet. Förskolan och skolan måste sätta in insatser tidigt om de ser att ett barn mår dåligt eller inte hänger med.

Vi vill också se en ny lagstiftning där barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk får rätt till eget stöd i ett tidigt stadium. Vi från Vänsterpartiet vill också satsa på Maria Ungdom i Stockholm och göra det till ett nationellt kunskapscenter för ungas beroende genom att ta till vara den kunskap och erfarenhet som finns där och utveckla vården när det gäller att nå unga.

Vi vill förändra narkotikapolitiken från livsfarlig till en politik som gynnar de beroende och ger dem chanser till vård och behandling och till att överleva. Beroende är en sjukdom - sjukdomar behandlas. Ge de beroende ett anständigt liv! Jag yrkar bifall till reservation 16.

Anf. 71 Pia Steensland (KD)

Fru talman! I min roll som forskare vid Karolinska institutet studerade jag vad som händer i hjärnan vid utveckling av beroende. Utifrån den kunskapen utvecklade min forskargrupp nya läkemedel för behandling av alkoholberoende.

Det som händer vid upprepad berusning av till exempel alkohol är att hjärnans belöningssystem förändras. Det normala stämningsläget i nyktert tillstånd försänks över tid. Ångest och depression blir vanligt. I stället för att dricka för att få en positiv upplevelse, som man gjorde när man började dricka, skapas ett tvångsmässigt drickande för att slippa må dåligt. Parallellt med förändringarna i belöningssystemet minskar även aktiviteten i den främre delen av hjärnan, och därigenom försämras impulskontrollen och förmågan att stå emot suget.

Det är dessa övergripande förändringar i hjärnan som gör att det kan kännas övermänskligt att sluta dricka alkohol eller använda droger. Dessvärre lever myten kvar om att beroende skulle vara ett resultat av en karaktärssvaghet och att det bara är att rycka upp sig. Det är det här som gör att många drabbade, och deras anhöriga, alltför ofta lever med starka känslor av skuld och skam. Det starka stigmat genomsyrar dessvärre ofta både bemötande och vård och behandling av personer som lever med missbruksproblematik och beroendesjukdom. Här behövs det sannerligen ett tankeskifte.

Fru talman! När jag tog tjänstledigt från Karolinska institutet för att bli verksam här i riksdagen var en av mina drivkrafter att kunna använda politiken för att förbättra livet för människor som hamnat i en missbruksproblematik. En beroendevård utan skuld och skam var budskapet på en av mina valaffischer.

Jag är därför väldigt tacksam över det fina samtalsklimatet och den goda samarbetsvilja som vi har i socialutskottet. Vi tycker sannerligen inte lika i alla frågor, inte heller har vi samma lösningar på problemen. Men vi har lyckats enas kring att det finns ett behov av att hitta lösningar på flera frågor, och det kan vara livsviktigt för många människor. Jag vill gärna påminna om vad vi har enats om inom området för dagens debatt.

För två år sedan, fru talman, riktade en enig riksdag ett uppdrag till regeringen om att det ska vara en enda huvudman som ansvarar för vården för personer som lider av samsjuklighet mellan beroendesjukdom och annan psykisk ohälsa. Den utredningen är tillsatt, och jag ser verkligen fram emot att ta del av förslagen när de kommer att presenteras till hösten. Det som jag har hört hittills gör mig mycket hoppfull om att vi kan ta stora steg mot en beroendevård utan skuld och skam, att vård kommer att ges inom hälso- och sjukvården där alla andra sjukdomar behandlas och att människor med stora vårdbehov slipper falla mellan stolarna på det sätt som sker med dagens delade huvudmannaskap.

Fru talman! För ett år sedan riktade en enig riksdag ett uppdrag till regeringen om att utvärdera Sveriges narkotikapolitik. Här väntar vi fortfarande på att regeringen ska agera, och det brådskar. Det mänskliga lidandet i spåren av narkotikamissbruk är skoningslöst, och narkotikadödligheten är alltför hög. Vi måste hitta lösningar på den akuta situationen.

Jag vill dock betona, fru talman, att vi kristdemokrater vill ha en fortsatt restriktiv narkotikapolitik. Vi är därför emot avkriminalisering av innehav för eget bruk. Utöver de uppenbara skadorna på hälsan och de mänskliga tragedierna har narkotikan alltför stora negativa effekter i samhället, inte minst kopplat till kriminalitet. Användande av narkotika ska därmed inte uppmuntras genom att trösklarna för att prova sänks. Det vore förödande om så skedde, och jag vill därför yrka bifall till reservation 10.

Vi är dock övertygade om att det finns andra sätt att nå målet om en nollvision för narkotikarelaterad dödlighet. En utredning måste till för att hitta de exakta lösningarna. Vi tror att grunden är en restriktiv narkotikapolitik i kombination med faktorer som exempelvis lättillgänglig, evidensbaserad vård med sammanhållna vårdkedjor, straffskalor som främjar vård och behandling och ett starkt och utbrett evidensbaserat preventivt arbete.

I dag, fru talman, har utskottet enats om något som bokstavligt talat kan rädda liv. Det handlar om att öka tillgängligheten av naloxon - ett läkemedel som kan häva en överdos av opiater. Vi kristdemokrater har motionerat om att även anhöriga till personer i riskgrupp ska kunna ges tillgång till naloxon för att de snabbt ska kunna ge en livräddande insats i en akut situation. Om man tvingas vänta på en ambulans kan det vara för sent. I dag får regeringen alltså uppdraget att se över hur fler grupper utanför hälso- och sjukvården ska kunna ge naloxonläkemedel. Vi förutsätter att regeringen kommer att prioritera att verkställa riksdagens vilja omgående.

Fru talman! Det finns flera förslag från oss kristdemokrater i dagens betänkande som inte har vunnit stöd av majoriteten. Det handlar exempelvis om att utveckla Systembolagets så kallade utvidgade service. Vi vill att den utvecklas ytterligare i syfte att tillfredsställa de lokala producenternas behov av att sälja sina produkter till en bredare kundkrets.

Det handlar också om att riskklassificera internetspel om pengar - de snabba och starkt beroendeframkallande spelen som dominerar reklamen.

Vi lyfter också vikten av att identifiera effektiva insatser för att motverka och förebygga riskkonsumtion av alkohol bland äldre, vilket är ett växande problem, inte minst vid ofrivillig ensamhet.

Avslutningsvis, fru talman, vill Kristdemokraterna att alla människor ska kunna växa upp och leva utan risk att skadas på grund av eget eller andras bruk av ANDTS-produkter. Ett tydligt politiskt ledarskap och en ändamålsenlig ANDTS-strategi är nödvändig och avgörande för att arbetet som syftar till att nå det målet ska vara framgångsrikt.

För två veckor sedan presenterade regeringen äntligen sitt förslag om en ny strategi som ska gälla fram till 2025. Vi kristdemokrater konstaterar att vi är djupt besvikna på att regeringen inte har mäktat med att leverera en bättre och mer ändamålsenlig produkt. Strategin behöver förbättras avsevärt på flera nivåer. Inte minst behövs ett nationellt kompetenscentrum för ANDTS-prevention.

Detta ska vi debattera mer om när vi har behandlat strategin i utskottet, och jag ser fram emot konstruktiva samtal även i den processen.

Anf. 72 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Under perioden 2006-2019 ökade dödligheten i läkemedels- och narkotikaförgiftning med 79 procent. Det är en ganska maffig siffra.

Vi anser att narkotikapolitiken inte håller ihop längre och tycker därför att vi ska utvärdera hela narkotikapolitiken, inklusive kriminaliseringen av eget bruk. Både Sveriges Kommuner och Regioner och Folkhälsomyndigheten har ställt sig bakom detta, liksom ganska många forskare.

Men, fru talman, vad jag förstår vill Kristdemokraterna inte utreda kriminaliseringen av eget bruk. För oss är det så här: Om en utredning skulle visa att kriminalisering av eget bruk är en toppenidé och verkligen leder framåt släpper vi, fru talman, vår ståndpunkt.

Jag måste dock ställa en fråga Kristdemokraterna. Varför vill inte ni utreda det här?

Anf. 73 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Stort tack, Karin, för frågan! Vi brinner båda två för detta. Det är oerhört viktigt att minska narkotikadödligheten. Vi måste hitta sätt att nå dit.

Kristdemokraterna vill inte fastslå ett direktiv som per se ska utvärdera avkriminalisering. Men med det sagt tycker jag ändå att det är viktigt att titta på det här ur ett nationellt perspektiv. Vilka insatser har varit framgångsrika för att minska narkotikadödligheten? Vilka har inte varit framgångsrika? Vi måste också lära oss av erfarenheter i andra länder.

Ofta lyfts avkriminalisering fram i debatten, och man tar ofta upp Portugal som ett positivt exempel som har haft framgång. I Portugal blir man visserligen inte rapporterad till en åklagarmyndighet, men man blir fortfarande rapporterad till en myndighet. Snabbt - inom tre dagar - ska en bedömning göras av om man har ett beroende och vilken omfattning ens problematik har. Sanktioner kan även utdelas utifrån det. Man förlorar kanske en yrkeslicens eller liknande. Jag vet att Karin är insatt i dessa delar. Det man har gjort i Portugal är dock att satsa oerhört mycket på vård och behandling. Det tror jag är nyckeln.

I en utredning är det viktigt att titta på alla insatser som har gjorts för att se vad utfallet har blivit. Det skulle förvåna mig om det just är avkriminaliseringen som sticker ut som något positivt. Jag tror snarare på god vård och behandling.

Anf. 74 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Sverige är ganska ensamt om sin narkotikapolitik. Vi har fått väldigt mycket kritik från FN och andra länder.

Norge försöker lansera det här. De ska rösta om sitt förslag om avkriminalisering. Portugal gör massor av andra saker. Vänsterpartiet har ju inte detta som sin enda fråga. Vi har hundra andra olika förslag om narkotikapolitiken.

Det här är dock förvånande för mig. Jag har vårt att tyda Kristdemokraternas svar, fru talman. Om man ska utreda narkotikapolitiken ska man enligt mig titta på allt, till exempel vad kriminaliseringen leder till. Är den bra eller dålig för de beroende? Sedan finns det ett vitt fält av andra åtgärder. Vi menar självklart att det ska hända något mer om man tar bort kriminaliseringen när någon har narkotika i blodet. Kanske ska man träffa en läkare, psykolog eller liknande. Är du ung ska du få helt annan hjälp.

I dag får du ingenting, om man ska vara ärlig. Vi har en lagstiftning som är helt inkonsekvent. Vi har vård och behandling som inte fungerar. Enligt mig har vi en usel narkotikapolitik, och den har fått vara usel i år efter år oavsett vilken regering vi har haft. Det här är allas vårt ansvar. Man kan inte peka ut enskilda.

Jag är väldigt sugen på att se en total utvärdering av hela narkotikapolitiken, inklusive kriminaliseringen. Om det visar sig att kriminalisering är en fantastisk grej att bygga in i svensk narkotikapolitik och att det har inneburit otroligt mycket bra saker för de beroende, så fair. Då släpper vi vårt förslag. Men om man ska göra en utredning tycker jag att allt ska upp på bordet.

Anf. 75 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Jag håller med Karin Rågsjö om att det är viktigt att se till helheten och utvärdera alla delar. Men jag tror inte att avkriminalisering kommer att vara en avgörande faktor. Det är därför vi menar att ett direktiv om att per se utreda avkriminalisering vore kontraproduktivt. Men däremot måste man titta på alla insatser ur ett internationellt perspektiv. Det är otroligt viktigt att det finns en trovärdighet i det som utredningen kommer fram till.

Om det framkommer i utredningen och att man i underlaget klart och tydligt visar att avkriminalisering inte är en nyckelfaktor, vilket jag tror, har man också argument i debatten som vill styra åt det hållet. Om man inte har det kan utredningen ratas helt och hållet.

Vår hållning är att det är viktigt att titta på allting i ett brett perspektiv. Men vi vill som sagt inte lyfta ut just avkriminaliseringen i sig som lösningen, för det tror vi absolut inte att den är.

Det finns otroligt många negativa risker med ett bruk. I Portugal ser vi ett ökat användande av cannabis bland ungdomar efter att avkriminaliseringen infördes där. Det är väldigt oroande.

Jag tror att vi i grund och botten kan komma överens. Nu sitter vi ju inte i regeringen och kan styra över direktiven. Vi kommer kanske aldrig att göra det tillsammans heller. Eller vad tror du, Karin? Det är angeläget att våga se till helheten i ett internationellt perspektiv.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi inte använder endast förnamnet, utan det är för- och efternamn. Vi duar inte heller varandra, även om det låter trevligt. Det här beror på den sed vi har i parlamentet.)

Anf. 76 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! Det känns lite egendomligt att för ett par timmar sedan ha lämnat in en motion om ANDT-strategin och sedan diskutera samma frågor här. Men så har det blivit. Motionen har lämnats in på Världshälsoorganisationens internationella dag för bättre hälsa. WHO har i många år arbetat med två linjer för att förebygga ohälsa. Den ena handlar om att dämpa och förhindra smittspridning. Det har man fullt upp med i samband med pandemin. Den andra handlar om att förebygga sjukdomar orsakade av olika livsstilar. Här kommer beroendet in.

Nu kallas strategin ANDT och så lägger vi till ett S. Här skulle jag även vilja lägga till ett L för läkemedelsberoende, som WHO faktiskt började arbeta med i slutet av 1960-talet när vi fick nya lugnande medel och sömnmedel. Man trodde inte att de skulle skapa ett beroende men har gjort det. De här har dock skiljts från det här sammanhanget, för man har sagt att det är läkarordinerat. Jovisst är de det, men de skapar beroende och finns också på svarta marknaden.

Vi vill ta bort akronymen ANDTSL - det kan bli hur många bokstäver som helst om man tar med sockerberoende och mycket annat - och helt enkelt kallar det beroendesjukdomar. Det handlar om att på effektivast möjliga sätt förebygga detta och sedan hjälpa dem som har fastnat i beroende att komma ur det. Det är svårt. Jag tycker att Pia Steensland väldigt väl beskrev vad som händer i hjärnan när man utvecklar ett beroende, oavsett om det är tobak, narkotika, alkohol, dopningsmedel och så vidare. Jag yrkar därmed bifall till reservation 4 som handlar om att ändra rubriceringen av det här.

I sammanhanget är det viktigt att understryka att det vi gör är evidensbaserat. Det har inte minst inom narkotikapolitiken varit mycket av tro och tyckande, och det har blivit motsättningar mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Förslaget i Gerhard Larssons utredning att föra över det som handlar om sjukvård och sjukdomsförebyggande till hälso- och sjukvården tycker vi i Liberalerna fortfarande är ett förslag att gå på. Det har vi också känt här i riksdagen att vi inte är de enda som tycker.

Det här är ju ett motionsbetänkande, och då blir det lite olika nedslag.

Vi har tagit upp en reservation här som gäller marknadsföring av alkohol. Nu med de digitala plattformarna kommer det så många olika vägar att gå ut med faktabaserad information men också med skrönor och tyckande och tro. Det kan vara väldigt förledande, inte minst för ungdomar, att läsa att man kan minimera risker och maximera positiva sidor.

Vi menar att man behöver göra en analys av vad som kommer de här olika vägarna - vad är fakta, och vad är fake news? - och i förlängningen visa upp för ungdomar i undervisningen i skola och så vidare hur förledande information kan vara, inte minst på det här området.

Jag som har jobbat med sprututbyte sedan slutet av 80-talet har varit glad över det som jag och Liberalerna ser som beslut i rätt riktning när det gäller att tillgängliggöra sprututbyte. Men fortfarande finns det ju motstånd på olika håll.

Vi måste tillgängliggöra sprututbyte och även behandling för det missbruk som de här människorna ju vill bli av med i långa stycken. Att vara fast i ett beroende, att inte ha den frihet som man hade innan man kom in i det, är att ju att vara ofri. Det gäller vare sig man är beroende av narkotika, alkohol, nikotin, spel eller annat.

Vi tar också upp snuset. Javisst, rökningen med lungcancer och sådant är en allvarlig ohälsofaktor. Men snuset är inte oskadligt. Nikotin är ett av våra mest beroendeframkallande ämnen och kan vara en inkörsport till andra, tyngre medel såsom narkotika. Vi menar att man måste arbeta också på den här linjen och förebygga även snusbruk och bruk av nikotinhaltiga produkter över huvud taget eftersom nikotin är så starkt beroendeframkallande.

Jag blir minst sagt förskräckt när jag får veta vilka kärlförändringar barn uppvisar vars mödrar har rökt under graviditeten. Rökning under graviditet - det måste vara en nollvision för det.

Nu har vi denna pandemi med ensamhet och isolering. Jag har ju varit inne hur många gånger som helst på isoleringen av 70-plussarna men också besöksförbudet och ensamheten på äldreboendena.

Just för 70-plussarna har vi väldigt dålig kläm på vad ensamheten och isoleringen har medfört i överanvändning av alkohol men också av läkemedel. Där behöver vi en strategi för att ta reda på förekomsten och hur vi kan hjälpa. Nu har det ju gått drygt ett år av denna isolering, så det finns risk att man blivit fast i beroende. Det blir svårare och svårare med behandlingen för att komma tillbaka till ett friare liv och inte vara ofri i beroende av alkohol och läkemedel.

Det sista jag vill understryka är det nationella kunskapscentret, som måste komma till. Det kommer vi också tillbaka till i motionen om ANDTS-strategin. Flera har ju uttryckt besvikelse över att den är så vag. Vi har väl inte gått på avslag, men i alla överväganden har vi bytt "överväga" till "ska". Man ska vidta skarpa åtgärder och inte bara överväga.

Anf. 77 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Dagens betänkande behandlar de motioner som inkommit under allmänna motionstiden som gäller alkohol, narkotika, dopnings, tobaks och spelfrågor.

Som flera andra tagit upp är den nya ANDTS-strategin lagd på riksdagens bord. Den ska behandlas nu under våren och debatteras i juni. Den tar upp alla dessa områden med mål, inriktning på insatser och samordning.

I strategin finns bland annat ett nytt långsiktigt mål att skydda barn och unga mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning och tobaks- och nikotinprodukter samt spel om pengar. Alla dessa är områden där människor kan hamna i missbruk och beroende, vilket också påverkar närstående - särskilt barn - och samhället som helhet.

Det är därför viktigt att samhället arbetar på olika nivåer och olika sätt för att stävja missbruk och beroende genom preventiva insatser och genom att hjälpa människor som hamnat snett. Det pågår också mycket arbete inom dessa områden med rådgivning, stöd, behandling och vård.

En av de viktigaste sakerna vi kan göra är att arbeta med förebyggande insatser. Jag tycker att förebyggande arbete riktat till barn och unga är särskilt viktigt.

Barn behöver skyddas på flera olika sätt genom begränsningar reglerade i lag - genom förbud, genom åldersgränser och genom att reklam och stark marknadsföring inte ska få utformas för att locka unga människor till en produkt som riskerar att ge dem ett beroende, kanske för livet. Marknaden förändras hela tiden, så vi här i riksdagen måste alltid vara beredda att agera för barns bästa.

Kommunen är en viktig aktör. Man brukar säga att det bästa förebyggande arbetet är att se till att barnen klarar skolan. Det är en skyddsfaktor. Skolan ger ett socialt sammanhang och en utbildning som gör att man kan söka sig vidare till arbete och högre utbildning.

Kommunen är ofta den första part man kommer till när det är problem. Ibland ber personer om hjälp för egen del, men väldigt ofta är det omgivningen som reagerar. Till exempel om en elev har problem i skolan och man ser att det inte är inlärningsproblematik utan något annat som påverkar, då kan hela familjen få hjälp av kommunen genom olika insatser beroende på individernas behov.

Föreningslivet är en annan förebyggande part och ytterligare en skyddsfaktor. Genom att ge barn och unga en meningsfull fritid och sysselsättning med gott kamratskap minskar vi risken för att de ska hamna snett. I föreningslivet finns både vuxna och kamrater som kan hjälpa och stödja och som man kan prata med.

Trots mycket gott arbete hamnar en del människor ändå i missbruk och beroende. När vi tittar närmare på missbruk av narkotika kan det konstateras att vi har en hög narkotikadödlighet i Sverige. En del av dödsfallen är orsakade av överdoser av opioider. Flera motioner har lämnats om att ge fler yrkesgrupper rätt att ge naloxon för att minska narkotikadödligheten. Glädjande nog har alla partier i riksdagen ställt sig bakom dessa motioner.

Regeringen gav 2017 Läkemedelsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att öka tillgängligheten för vissa läkemedel för att minska den narkotikarelaterade dödligheten. Flera åtgärder har vidtagits. Bland annat har nu icke-legitimerad personal i ambulans och inom räddningstjänst också möjlighet att ge naloxon vid opioidöverdos. Sjuksköterskor har fått rätt att skriva ut naloxonläkemedel, något som bara läkare fått göra tidigare.

Vård och behandling är en oerhört viktig del för att ta sig ur ett missbruk, med hjälp av professionella som arbetar med evidensbaserade metoder som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Men det behövs också samarbete med kommuner och andra aktörer som är inblandade.

Det är många olika aktörer som arbetar mot missbruk och dess konsekvenser: myndigheter, regioner, kommuner, organisationer och frivilliga krafter. Just frivilliga krafter kan vara av avgörande betydelse för individen. Med samarbete och samverkan kring förebyggande arbete och kring dem som behöver stöd, vård eller behandling kan vi tillsammans göra skillnad.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Anf. 78 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Tack, Lena Emilsson, för anförandet! Jag uppskattar väldigt mycket att ledamoten fokuserar så mycket på förebyggande insatser och vikten av att samarbeta för att nå lösningar och minska skadeverkningarna av ANDTS-produkterna i samhället.

Det har ju kommit en ny strategi nu, och som jag nämnde i mitt anförande är vi från Kristdemokraternas sida besvikna över stora delar i strategin - att man inte har fångat upp behovet av en tydligare nationell styrning och ledning av arbetet för att säkerställa samordning på länsstyrelse- och regionnivå och hjälp ute i det civila samhället så att man får ledning och struktur. Detta är något vi saknar.

Det jag skulle vilja lyfta med ledamoten, fru talman, är hur vi skapar ett starkt preventivt arbete. Jag vet att ledamoten också brinner för den frågan.

Flera med mig har i dag här i talarstolen lyft vikten av att ha ett nationellt kompetenscentrum för just de preventiva ANDTS-frågorna. Detta är oerhört värdefullt. Prevention är verkligen en vetenskap, och man måste ha kunskap och ledning så att man vet vilka metoder som ska användas och så att de implementeras på rätt sätt. Därför menar vi kristdemokrater att ett nationellt kompetenscentrum utifrån STAD:s organisation, där man verkligen är experter på detta, kan ge styrning och ledning så att det sipprar ut i kapillärerna och vi gör rätt - så att allt preventivt arbete i Sverige är evidensbaserat och utförs på rätt sätt och gör nytta.

Jag undrar om ledamoten är villig att samtala kring dessa frågor och kanske komma fram till att vi kan skapa ett nationellt kompetenscentrum.

Anf. 79 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Tack så mycket, Pia Steensland, för frågorna som gäller preventivt arbete! Preventivt arbete är ett väldigt vitt begrepp. Som jag tog upp i mitt anförande börjar det redan när barnen är små och framför allt när de kommer till skolan. I det preventiva arbetet handlar det om att vi ska satsa på skolan och på utbildning och på att hjälpa de barn som riskerar att inte uppnå skolans kunskapsmål. Det visar sig nämligen att väldigt många av dem som hamnar i missbruk har misslyckats i skolan och alltså inte har kunnat få den skyddsfaktor som det innebär om man klarar sin utbildning.

Tittar man på arbetslösheten bland dem, ofta mellan 19 och 25 år, som har gått ut gymnasiet och står till arbetsmarknadens förfogande ser man att en väldigt stor del av de arbetslösa saknar en fullständig gymnasieutbildning. Detta är nummer ett när det gäller preventionsarbetet.

Men det handlar också om andra saker: att vi ska se till att de produkter som finns på marknaden regleras på ett sätt som är bra för barn och unga. Vi ska förhindra att nya personer kommer in i bruk av olika saker. Därför tycker jag personligen att det i den nya strategin är väldigt bra att man också lägger in nikotin bland tobaksprodukterna. Nikotinet har ju mycket skadliga effekter, speciellt på barn. Som ledamoten Westerholm var inne på är det också starkt beroendeframkallande, och vad gör det då för barn? Här gäller det att se till att det inte finns produkter på den svenska marknaden som lockar barn och unga.

Anf. 80 Pia Steensland (KD)

Fru talman! Tack, Lena Emilsson, för svaret! Jag tycker att svaret väl symboliserar begreppet om den universella, övergripande preventionsinsatsen. Men prevention måste ske på tre olika nivåer för att vara framgångsrik. Det generella är nödvändigt, men det handlar också om att selektivt rikta in sig på inte minst barn och ungdomar som lever i en miljö eller en familj där det finns missbruk och om att fånga upp preventivt arbete för dem som kommit ur ett missbruk men behöver hjälp, stöttning och preventivt arbete för att förhindra återfall. Alla dessa olika nivåer är viktiga att fånga upp.

Det är detta jag menar: att olika insatser behöver göras på olika nivåer, mer pin-pointat. Ute i kommuner och regioner finns det en otroligt stark vilja; man vill göra rätt, och man vill hjälpa de här barnen. Men det finns också dessvärre en okunskap om vilka metoder som ska användas och vilka det finns evidens för. Vilka insatser ska användas när och för vilken målgrupp?

Det är här jag menar att det behövs nationell kompetens och ledning, hands-on, för att utbilda och se till att rätt metod används för rätt målgrupp och, fru talman, på rätt sätt. Om vi inte gör det innebär det ett slöseri med våra skattemedel, vilket ju är synd, men framför allt är det ett svek mot inte minst barn som lever i en missbruksmiljö och inte nås av de insatser som verkligen behövs.

Jag menar därför, fru talman, att ett nationellt kompetenscentrum väldigt väl skulle komplettera det som ledamoten beskriver, så jag hoppas att vi kan ha en diskussion om det under beredningen av strategin i utskottet.

Anf. 81 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Ja, jag hann aldrig komma till detta med kunskapscentrum, för talartiden tog slut. Det är klart att vi ska diskutera alla möjligheter som kan leda oss framåt. Det är precis som ledamoten Steensland säger: att vi behöver jobba på flera olika nivåer. Vi måste naturligtvis också ha en sammanhållande faktor, för samverkan mellan olika parter är väsentligt i detta. Det gäller i alla sammanhang att det ska finnas råd, stöd och kompetens. Forskningsanknytning ska också finnas med i detta. Hur man väljer att lägga upp det får diskuteras, kan jag tycka.

Anf. 82 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Precis som ledamoten Lena Emilsson sa betyder en fungerande skola och förskola väldigt mycket. Och att man går ut med betyg från gymnasiet är nummer ett, så att säga, för att man ska klara sig i framtiden. Men det är väldigt många barn i dag som växer upp i hem där det finns beroende, specifikt av alkohol.

I Stockholm finns det en väldigt bra verksamhet som heter Vändpunkten, som har funnits i decennier, som just arbetar med barn utifrån specifika program. De arbetar med barn från sju år och upp till tonåringar. Detta är frivilligt, så att säga. Kommunen behöver inte arrangera det.

Borde man inte lagstifta om att utsatta barn, exempelvis barn till beroende, ska ha rätt till egen hjälp? Då är det inte frivilligt för kommuner att ge den hjälpen, som det är i dag.

Det är väldigt många i dag som vill ha en utvärdering av narkotikapolitiken. Det är inte bara riksdagens ledamöter, utan det är också Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner, ett flertal forskare och så vidare som har arbetat med frågan. De vill också utreda och titta på kriminaliseringen av eget bruk.

Då vill jag fråga ledamoten: Var är den utredning som ni har utlovat? Vad vill ni titta på? Folkhälsomyndigheten och SKR är inte direkt kända för att vara legaliseringsivrare. Däremot vill man lyfta frågan och titta på om kriminalisering är bra eller dåligt. Vad hände med utredningen, och vad ska rymmas i den?

Anf. 83 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Att barn ska ha egen rätt tycker jag är ett alldeles utmärkt förslag. Hur ska man gå till väga? Om det ska vara en lagstiftning tar det lång tid innan det kommer i hamn. Men man kanske kan lösa det på frivillighetens väg i första hand. Om det inte fungerar får man väl lagstifta om det. Man kan naturligtvis också ha parallella processer.

Det är en viktig fråga att barnen ska ha en egen rätt, för det är många barn som lever i familjer där det förekommer missbruk. I skolan eller till och med i förskolan har man observerat att dessa barn inte mår bra. Det är oftast kommunen man kommer till när man ser att det inte fungerar. Därför är det väldigt viktigt att stötta kommunerna i detta arbete så att de kan hjälpa barnen på alla möjliga sätt. Många kommuner har olika program både för barn till föräldrar med psykisk sjukdom och för barn till föräldrar som missbrukar, i regel alkohol men även narkotika.

Sedan var det frågan om att utvärdera narkotikapolitiken. Ja, det är en stor fråga. Jag håller med ledamoten Steensland, som tog upp detta med att man inte bara kan titta på avkriminalisering. Man ska titta på hela lagstiftningen. Jag kan tycka att man behöver göra det med jämna mellanrum, så det är någonting som i alla fall jag ställer mig bakom. Vi har ju haft narkotikapolitiken i väldigt många år. Då kan det finnas behov av att se över den.

Jag tror att jag får ta resten i nästa replikskifte.

Anf. 84 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! När det gäller läkemedels- och narkotikaförgiftningar har dödligheten ökat med 79 procent mellan 2006 och 2019, så jag tror att det är en fråga vi behöver titta över. Då pratar vi om helheten. Vi är inte alls intresserade av att enbart titta på kriminaliseringen och lagar. Vi vill titta på hela narkotikapolitiken. Jag undrar verkligen vart den där utredningen tog vägen, även om jag har all förståelse för att regeringen har haft fullt upp med pandemin.

Jag har en annan fråga när jag ändå är i farten. Statsministern och Morgan Johansson sa, precis som ledamoten Anders W Jonsson sa tidigare, att det är överklassen som knarkar mest. Det stämmer inte alls, har det visat sig. Det är klart vanligare med narkotikaanvändning bland de 20 procent som tjänar minst än i resten av grupperna. Det är alltså de ungdomar som far mest illa som är mest beroende och som använder narkotika mest.

Fru talman! Jag undrar när Socialdemokraterna kommer att gå ut och tala om detta, för det är ganska viktigt. Man kan kanske inte stå i tv och prata om vad som helst utifrån magkänslan, utifrån vad som känns bäst för dagen och utifrån hur vinden blåser. Det går kanske hem i stugorna, men det går inte hem hos människor som har kompetens och som vet exakt hur det ser ut. Med en sådan utsaga hamnar man helt snett i narkotikadebatten. Och då kanske man inte tittar på de områden som också har dåliga skolresultat och förskolor som inte funkar. Det är alltså en hel miljö där barn och unga tillåts fara ganska illa innan det händer saker och ting.

Fru talman! Jag skulle vilja veta om ledamotens parti kommer att återkomma med en rättelse om detta.

Anf. 85 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Karin Rågsjö, för dessa synpunkter! Jag kan inte tala om för statsministern vad han ska säga i något uttalande, så jag tror att jag får lämna över den frågan till honom vid tillfälle.

Vart tog utredningen vägen? Ja, den finns på Regeringskansliet. Vad jag vet är den under beredning, men vad som händer sedan kan jag tyvärr inte svara på.

När det gäller den höga narkotikadödligheten tycker jag att man behöver titta på flera saker. Om vi nu tittar på lagstiftningen som helhet behöver vi också titta på förskrivningen av läkemedel. En del av överförskrivningen leder ju till beroende av tabletter som är utskrivna av läkare. Sedan finns det en stor svarthandel. Jag tycker alltså att man behöver titta på många olika saker när det gäller att försöka komma till rätta med problemen. Det är ju inte bra att det finns en förskrivning av läkemedel som leder till ett svårt och långvarigt missbruk. Det skulle inte behöva vara så.

Har jag missat något?

(KARIN RÅGSJÖ (V): Nej.)

Anf. 86 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Jag kan falla ledamoten Emilsson i talet. Jag tycker absolut att hon missade en hel del. Det är det som är anledningen till detta replikskifte. Vad ledamoten Emilsson inte svarade på och vad regeringspartierna inte svarar på och vad regeringen inte svarar på är: Hur, hur och hur? Hur ska det förebyggande arbetet förstärkas? Hur ska fler liv kunna räddas? Hur ska vi nå de vackra ord som finns i regeringens ANDTS-strategi om det narkotikafria samhället och om den nya visionen om inga narkotikarelaterade dödsfall?

Ledamoten Emilsson och Socialdemokraterna är svaret skyldiga. Jag lyssnade noggrant på inlägget och på replikskiftet före mitt, men inga svar kom. Ledamoten Emilsson pratar om att man behöver titta på många olika områden. Ja, men nämn då en konkret åtgärd som regeringen tittar på eller förbereder för att gå vidare med! Det kommer inte några skarpa förslag. Det kommer inte några konkreta åtgärder. Den nyss presenterade ANDTS-strategin är faktiskt rätt mycket, fru talman, ett luftslott. Det är inte några nya konkreta insatser som beskrivs i den strategin, utan man kör vidare i samma hjulspår. Med Europas högsta narkotikarelaterade dödlighet - det är tre gånger så många narkotikarelaterade dödsfall här som i trafiken - måste man som ett ansvarstagande parti, tycker jag, ställa sig frågan: Vad kan vi göra ytterligare för att vända den här utvecklingen?

Moderaterna föreslår till exempel en överdosstrategi, en förstärkt vårdgaranti inom beroendevården och en ordentlig kartläggning av hur det tunga missbruket ser ut i Sverige och hur tillgången till vård och behandling ser ut. Är det här någonting som Socialdemokraterna kan tänka sig att ställa sig bakom så att vi kan rädda liv och faktiskt nå de visioner som regeringen och vi gemensamt har?

Anf. 87 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Vi diskuterar inte ANDTS-strategin ännu. Det kommer ni att få göra i juni. Då kommer naturligtvis en hel del av de här frågorna att komma tillbaka igen utifrån vad som står och inte står i strategin.

När det gäller hur man ska arbeta är det bland annat med samordning och att man ska försöka få alla som jobbar med de här frågorna redan i dag att kunna samverka bättre och tillsammans bli bättre på det här. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har uppdraget att komma med lite mer råd och stöd till bland annat kommuner och aktörer som finns ute i bland annat frivilliga insatser och annat. De ska råda, stödja och samordna. I viss mån gör de det i dag också, men det som behövs är naturligtvis att man ska få vårdkedjan att fungera - från kommunen till regionen och till de insatser som behöver göras.

Det är ett viktigt område att samordna de här insatserna, för det är mycket gott arbete som görs i dag, även om jag själv tycker att det görs alldeles för lite på själva beroendedelen, alltså vårddelen. Där kan man göra oerhört mycket mer, anser jag.

Anf. 88 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Det vore jätteintressant att höra vad för mycket mer som ledamoten Emilsson vill se. Hon avslutade inlägget med att säga att det finns så mycket mer som man borde göra. Okej, nämn då konkret vad man borde göra ytterligare! Det är de konkreta åtgärderna som jag efterlyser och som jag blev så besviken av att inte finna när jag läste regeringens ANDTS-strategi och när jag lyssnade till ledamoten Emilsson i den här debatten.

Jag har haft flera debatter med socialministern om narkotikapolitiken och det faktum att vi inte ens vet hur många patienter som får LARO-behandling eller hur många som skulle vara i behov av det. Det har inte gjorts ordentliga skattningar sedan slutet av 90-talet av hur många tunga missbrukare vi har i Sverige.

Att vi inte har de här grundläggande kunskaperna och uppgifterna gör det naturligtvis svårt att ta ytterligare steg för hur vi ska utveckla vården och insatserna. Vi behöver som sagt ha en ordentlig bild av hur problemet ser ut för att kunna utforma de rätta lösningarna.

Fru talman! En person som jag misstänker att ledamoten Emilsson har haft som förebild är Olof Palme. Han sa att politik är att vilja. Men politik måste också vara att kunna - att kunna svara upp mot hur man ska nå visionerna och målsättningarna. Då är det viktigt att man har en ANDTS-politik som utgår från tydliga, konkreta mål som är uppföljbara - det är de inte i tillräckligt stor utsträckning i dag. Att ha mål som är tydliga och inte sammanblanda mål och verktyg är viktigt. Så är det inte i dag. Man har ett särskilt mål för tobaken som säger att det är bruket som ska minska, men ett minskat bruk är för mig ett verktyg för att nå målet och minska tobaksrelaterade skador. Där har man blandat ihop det från regeringens sida, och man tycks inte vara beredd att justera det.

Fru talman! Vi behöver en förändrad ANDTS-politik. Vi har en rekordhög narkotikarelaterad dödlighet. Det krävs lite självkritik, det krävs omprövning och det behövs förnyelse. Men Socialdemokraterna tycks vara helt ointresserade av detta. Det är bekymmersamt.

Anf. 89 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Jag uppfattade inte att det låg en fråga i det sista, utan det var mer av ett påstående.

Naturligtvis är det en bekymmersam situation, framför allt det här med narkotikadödligheten. I den nya strategin, som ska debatteras den 14 juni, tror jag att det är, tar man upp en nollvision för detta. Det tycker jag är väldigt bra, och det är ett initiativ som kommer från riksdagen. Det är ju bra att det kommer.

Där ska man arbeta med frågorna på många fronter, bland annat med det här med naloxon, som vi har tagit upp i dag. Regeringen har börjat göra vissa åtgärder, bland annat att sjuksköterskor får förskriva och att icke-legitimerad personal i ambulanser och räddningstjänstpersonal också får ge naloxon. Det är en väldigt bra fråga.

Sedan har vi hela den stora delen med preventivt arbete som jag hade en diskussion med ledamoten Rågsjö om. Man får inte glömma bort den preventiva delen som innebär att man ska se till att samhället i stort fungerar.

Det måste finnas möjligheter till en bra skolgång för ungdomar, det måste finnas fritidssysselsättningar för barn och ungdomar och det måste finnas aktiviteter där barnen kan känna sig delaktiga. Föräldrarna måste kunna känna att de deltar i samhället de också med arbete och annat. Nu under pandemin har arbetslösheten skjutit i höjden på grund av att hela samhället har fått stänga ned, men det gick i alla fall åt rätt håll innan vi kom in i pandemin. Man kan inte bara sätta plåster på såret, alltså missbruket, utan man måste se missbrukets grunder - klyftorna i samhället, bland annat. Det finns många olika delar i detta.

Anf. 90 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! Det här med beroende är någonting som har blivit mer och mer aktuellt under efterkrigstiden; särskilt tydligt är det med narkotikan. Alkoholberoende har väl funnits längre. Politiken har med bästa välvilja försökt göra vad den kan utifrån tro och tyckande. Men det duger ju inte, för tro och tyckande kan leda oss fel. Vi måste få fakta.

En fråga som jag tog upp lite i mitt anförande är den om sprututbytesprogram. Det har vi nu riksdagsbeslut på, men det finns kommuner som är motvilliga utifrån att det är emot det narkotikafria samhället. För att få bort "tyckandet" är det viktigt att vi tar fram fakta, och då är min fråga: Görs det nu någon uppföljning av hur det ser ut i de kommuner som fortfarande är motvilliga till att införa sprututbytesprogram? Hur utvecklas förekomsten av hivsmitta och de olika hepatitformerna, alltså blodöverföringssmitta?

Jag tror att enda sättet att gå vidare är att få fram fakta om hur det ser ut och om vad som är konsekvenserna av att inte ställa upp på det här. Eller har man hittat ett annat sätt att arbeta på?

Anf. 91 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Hur kommunerna ställer sig till detta sprututbyte vet jag inte. Det har jag inte hört att man har diskuterat, utan det har handlat om regionerna och hur regionerna arbetar med den frågan. I min egen hemregion Skåne har man ett program som fungerar. Där har man haft den här problematiken väldigt länge. Det är väl känt att det fungerar med sprututbytesprogrammet och att både hiv och hepatit har minskat sedan man började med det.

I andra regioner vet jag inte om det fungerar på samma sätt. Det beror naturligtvis på hur stora problem man har haft i den här frågan. Det skiljer sig säkert mellan en region som Skåne, som ligger väldigt nära Danmark och där det har varit väldigt mycket trafik fram och tillbaka med droger av olika former, och andra regioner. Den frågan får jag nog ta med mig och återkomma till Barbro Westerholm om.

Anf. 92 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! Det är härligt med ärliga svar! Då kanske vi kan få en uppföljning av det här.

Det andra som jag vill ta upp är spelberoendet. När den frågan kom upp här först i riksdagen och vi var några som drev den kallade man oss för moraltanter och sa saker som: "Ska vi inte få spela Hej knekt?" Nu är det ett folkhälsoproblem.

Vi har identifierat problemet, men hur är det med behandlingen? Det är min nästa fråga. Följer regeringen upp genom sina myndigheter Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen vad det är för vård och rehabilitering som de som har fastnat i spelberoende får? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Anf. 93 Lena Emilsson (S)

Fru talman! Det skulle jag också vilja ha svar på, men jag tror inte att man har kommit så långt.

Det finns beroendeföreningar som har agerat starkt i dessa frågor. De tycker att tillgång till vård och behandling är nästan obefintlig i dag, och de menar på att det finns ett stort mörkertal i hur många som är spelberoende. Det är betydligt större. De man oftast ser, och som sticker ut, är de som hamnar i ekonomisk knipa, men det finns också många andra som i det dolda har dessa problem.

Här finns mycket att göra eftersom det inte heller finns så mycket vetenskap och beprövade metoder framtagna. Man får se över frågan och se om det går att påbörja forskning på området. Det är väl någonstans där man måste börja.

Anf. 94 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi, som många har sagt tidigare, motioner kopplade till alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel, de så kallade ANDTS-frågorna. Det finns olika förslag till beslut och reservationer kopplade till dessa frågor. Det finns också ett speciellt förslag där vi är överens i utskottet, nämligen frågan om ökad tillgänglighet till naloxon - läkemedlet som häver överdoser.

Fru talman! Redan 2015 beslutade Region Skåne att starta ett treårigt projekt med en klinisk prövning av naloxon. Drivande då var Miljöpartiets regionråd Anders Åkesson. Det försöket stötte på en hel del problem, inte minst från Läkemedelsverket, med frågor om vem som har rätt att förskriva och så vidare. Men bland Skånes mest utsatta och sköraste räddades liv därför att naloxon är, som få andra, en räddande ängel. På samma sätt som sprututbytesprogrammet och införandet av läkemedelsassisterad behandling vid beroende, så kallad LARO, utgör naloxon grunden i en efterlängtad tillnyktring i svensk beroendevård bort från stigmatisering, moraliserande och tyckande för att i stället styra mot evidens, beprövad erfarenhet och skademinimering.

Fru talman! Sverige har under alltför många år haft en för hög narkotikadödlighet. Att tillförsäkra en hög tillgänglighet av naloxon kommer att minska dödligheten och rädda liv. Överallt där man har infört olika typer av program för att distribuera naloxon i Sverige får vi veta hur överdoser har hävts och liv räddats. En siffra som har nämnts på Läkemedelsverkets hemsida är 453 tillfällen bara i Stockholmsregionen under en period av ett och ett halvt år. Det är 453 liv som räddats!

Detta sänder en tydlig signal till människor i svårt beroende: Ditt liv är viktigt. Ditt liv spelar roll. Om inte samhället är där vill vi att dina vänner ska kunna rädda ditt liv, för du är viktig.

En hel del har gjorts tidigare i frågan. Förbättringar har föreslagits och regler har ändrats allteftersom för att förskrivningen ska öka. Det har blivit mindre krångligt att få tillgång till naloxon. Men mer behöver göras, och Sverige har fortfarande för höga dödstal. Därför är jag glad över att flera partier har föreslagit hur vi på olika sätt i utskottet tillsammans kan ställa oss bakom ett tillkännagivande, som vi gör i dag. Det handlar om vikten av att göra naloxon ännu mer tillgängligt i hela landet, att tillgängligheten följs upp nationellt och att se över hur fler grupper utanför hälso- och sjukvården ska kunna ge naloxon mot överdoser.

Fru talman! Jag vill passa på att än en gång från denna talarstol, i denna kammare, tacka min partikollega Anders Åkesson från Skåne, som banade vägen för det beslut vi ska fatta senare i dag. Tack, Anders!

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Anf. 95 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Miljöpartiet ingår i regeringen, och partiet är då ansvarigt för passiviteten. Sverige har den bland Europas länder absolut högsta dödligheten hos narkotikaberoende. En enig riksdag sa för drygt ett år sedan att frågan måste utredas. Vi måste vända på varje sten. Men svaret från regeringen var då att det var en sten som absolut inte fick vändas. Det finns en lagstiftning från, tror jag, 1987 som anger att det i Sverige är kriminellt att vara beroende av narkotika, det vill säga att ertappas med narkotika i blodet. Men detta ska absolut inte utredas, enligt Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen. Det är märkligt.

Det finns omfattande internationell forskning, som senast sammanfattades för några par år sedan i en stor översiktsartikel i The Lancet, som visar att en sådan lag är kontraproduktiv. Kravet här är inte att lagen ska avskaffas utan att det ska tillsättas en utredning. Är det så att den gamla lagstiftningen som aldrig har utvärderats är förklaringen till att det är relativt få i Sverige som använder narkotika, eller är det förklaringen till att Sverige är det land som har Europas absolut högsta dödlighet bland narkotikaberoende?

Varför är Miljöpartiet och regeringen så hårdnackade motståndare till att man över huvud taget ska göra utvärderingen och se hur det är? Är det lagen som har gjort att det är få som använder narkotika i Sverige, eller är lagen förklaringen till den mycket höga dödligheten? Vari ligger grunden för Miljöpartiets motstånd till att göra den utvärderingen?

Anf. 96 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! Ledamoten frågar om vårt hårdnackade motstånd. Det finns ju frågestunder där man kan ställa dessa frågor till ministrarna. För min och Miljöpartiets del har vi i till exempel kongressbeslut sagt att den nuvarande svenska lagstiftningen måste utvärderas.

Om jag har förstått det hela rätt har riksdagen gjort ett tillkännagivande till regeringen med ett uppdrag i frågan. Jag uppfattar det som att det tillkännagivandet hade kunnat göras skarpare om man exakt ville att regeringen skulle tillsätta en utredning. Då hade regeringen, förmodar jag, fått göra det. Men nu var tillkännagivandet brett och vitt, och därmed har det tolkats på så sätt att regeringen har valt att inte låta göra en utvärdering.

Anf. 97 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag uppfattar ändå detta som en positiv öppning från ledamoten Nicklas Attefjords sida. Men frågan kvarstår. Jag vet att regeringen säger nej, det vill säga att man inte vill låta utvärdera lagstiftningen från 1987. Min fråga gäller mer specifikt vad Miljöpartiets position är. Är Miljöpartiet beredda att genomföra en utvärdering av den här lagen, som egentligen kriminaliserar att ha sjukdomen narkotikaberoende? Det är nämligen det den innebär.

Detta är alltså en lagstiftning på ett område där det finns omfattande internationella studier, däribland den sammanfattning som finns i The Lancet och som säger att detta är kontraproduktivt. Tycker Miljöpartiet att man ska genomföra en utvärdering och faktiskt titta på hur det är - om lagstiftningen är förklaringen till att förhållandevis få använder narkotika i Sverige, eller om detta är förklaringen till att vi har en extremt hög dödlighet hos den här socialt oerhört utsatta gruppen? Det är det som är min fråga.

Jag vet precis vad regeringen tycker om detta, för därifrån var svaret tydligt: Trots att riksdagen har begärt en översyn av hela narkotikapolitiken säger regeringen - som inte har tillsatt utredningen gällande hela narkotikapolitiken än - att en fråga som inte får utredas och utvärderas är denna. Det jag är oerhört nyfiken på är Miljöpartiets hållning i den här frågan. Är man beredd att utvärdera lagstiftningen från 1987 eller inte?

Anf. 98 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i mitt svar förra gången, ledamoten Jonsson: Miljöpartiets fastslagna linje från kongressen är att vi vill utvärdera detta. Det är alltså tydligt från partiets sida. Hur sedan regeringen agerar i denna fråga är något man får fråga representanter för regeringen.

Anf. 99 Johan Hultberg (M)

Fru talman! Jag tyckte att ledamoten Attefjord gjorde ett bra inlägg i debatten. Det jag särskilt välkomnar är talet om behovet av en politik som utgår från evidens, beprövad erfarenhet och kunskap. Tyvärr - och här ska nog alla partier vara lite självkritiska - har det inte alltid varit så.

I den följdmotion till regeringens ANDTS-strategi som Moderaterna har väckt i dag vill vi ta ytterligare steg för att politiken framåt just ska utgå från kunskap. Vi ser väldigt stora kunskapsluckor i dag, och som jag nämnde i ett tidigare replikskifte är det till exempel att faktum att vi inte ens vet hur många det är som är tunga missbrukare i Sverige i dag, hur många som brukar opioider och hur många som injicerar. Därför är det svårt att dimensionera vården och följa upp huruvida vi är framgångsrika när det gäller att erbjuda rätt vård och behandling till den här patientgruppen.

Jag vill därför fråga ledamoten Attefjord om man i Miljöpartiet är beredd att stödja ett sådant förslag som Moderaterna har om att kartlägga beroendevården och hur den nuvarande narkotikasituationen ser ut, som en grund för arbetet framåt och för att vi steg för steg ska kunna närma oss de visioner vi har. Det gäller bland annat den nya vision som riksdagen har tillkännagivit, nämligen att vi ska ha noll narkotikarelaterade dödsfall.

Anf. 100 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Hultberg!

Som ledamoten mycket tydligt sa lämnades förslaget in i dag - jag förmodar att det var några timmar sedan - och jag har inte sett det. Jag har inte kunnat ta ställning till eller värdera delarna i detta förslag. Jag utgår dock ifrån att vi i utskottet tittar på alla förslag som kommer in, från alla partier - inklusive det förslag från regeringen som ligger på bordet. Sedan görs väl ett sedvanligt arbete i utskottet.

När det gäller behovsdelarna kan jag skicka med något tillbaka. Svensk hälso- och sjukvård ska ges utifrån behov. Ansvaret för att ta fram behovsanalyser, reglera hur sjukvården ska finansieras samt besluta var det ska satsas och vilka områden som ska prioriteras ligger på regionerna. Merparten av Sveriges regioner styrs i dag av samarbeten där Moderaterna är med och leder. Vill ledamoten Hultberg att vi flyttar fram positionerna inom svensk beroendevård går det alltså jättebra att ringa, mejla eller på annat sätt kontakta de kollegor som sitter på styren runt om i landet och be dem lyfta fram, prioritera, bygga ut och förstärka svensk beroendevård. Det är nämligen där man kan göra skillnad.

Anf. 101 Johan Hultberg (M)

Fru talman! När det gäller det sistnämnda har ledamoten Attefjord givetvis en viktig och stor poäng.

Jag kan glatt konstatera att man till exempel i Skåne, där Moderaterna är med och styr, är rätt mycket av föregångare på det här området. Man har bland annat sedan ett antal år tillbaka infört vårdvalssystem för LARO, alltså läkemedelsassisterad behandling av personer med opioidmissbruk, vilket har visat sig mycket framgångsrikt. I Skåne har man lyckats med det som övriga regioner i Sverige inte har lyckats med, nämligen att få bort köerna och den bristande tillgängligheten till denna viktiga vårdform. Vi vet att den räddar liv och kan skapa en bättre livskvalitet för personer med detta svåra missbruk och denna svåra beroendesjukdom.

Jag är dock positiv till den konstruktiva anda som jag ändå uppfattar att ledamoten hade i sitt svar till mig. Det är nämligen uppenbart, i alla fall för mig, att vi inte kan lita på regeringen om vi ska kunna ta steg framåt på det här området. I stället kommer det att krävas att riksdagen fortsätter att rikta tillkännagivanden till och driva regeringen framför sig, för regeringen är uppenbarligen passiv och har inte initiativförmåga och kraft nog att föra arbetet framåt.

När det gäller frågan om evidens och beprövad erfarenhet vill jag lyfta den till tobaksområdet. Vi vet väldigt väl hur farligt rökning är. Det är den främsta förebyggbara riskfaktorn för ohälsa - för KOL, cancer och många allvarliga sjukdomar som leder till döden. Dagens tobakspolitik innebär att målet är ett minskat bruk, inte minskade skador. Är man i Miljöpartiet beredd att ställa sig bakom förslagen från oss och andra partier om att detta mål ska förändras så att det är skadorna som är i fokus?

Jag vill också ställa frågan om Nicklas Attefjord var seriös vid det seminarium häromveckan där vi diskuterade snus. Han lyfte fram att snus kanske rent av borde säljas på apotek. Är det verkligen Miljöpartiets hållning att man ska försvåra försäljningen av snus på det sättet?

Anf. 102 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Det gäller ett seminarium anordnat av snusfabrikörerna, som var väldigt angelägna om att öka sin försäljning till minderåriga. Därför sköt jag lite från höften. Det var inte ett utspel men ett inlägg i debatten från mig personligen, inte från mitt parti. Så kan man väl säga om det.

När det gäller delen som rör nikotin, vilket är en extremt potent kemisk substans som skapar ett extremt beroende, tycker jag att det viktiga är att se till att barn och unga inte får tillgång till det. Det ska vara extremt hårt reglerat när det gäller försäljning, när det gäller marknadsföring och när det gäller hur produkterna lanseras - hur man försöker sälja in det. Det har varit ganska uppenbart att industrins mål är att rikta in sig på en yngre målgrupp med nya, nischade produkter. Det är ju den optimala produkten för ett företag: Sälj någonting som gör kunden kemiskt beroende, för då har du sajnat upp kunden för livet!

Jag tror alltså att det finns en hel del att göra gällande regleringen av hur nikotinprodukter säljs, och där behöver vi nog bli bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)