Klimatpolitik

Fru talman! Klimatfrågan är global, och därför måste även lösningarna vara det. Vår politik tar sikte såväl på att minska Sveriges utsläpp som på att uppmuntra andra länder att höja sina klimatambitioner. Sverige är och ska fortsatt vara ett grönt föregångsland, inte för att det känns bra för stunden utan för att genom praktisk handling visa för världen vad som är möjligt och få fler att följa efter.

Klimatomställningen är vår tids stora utmaning, och därför måste effekt och resultat få stå i fokus. För att klara omställningen krävs ett konkurrenskraftigt näringsliv, mycket mer ren el och en acceptans för klimatpolitiken. Frågan är inte enkel. Det räcker inte med de mest bekväma åtgärderna, som låter slagkraftiga och känns bra i magen. Tyvärr finns det ingen quickfix.

Klimatkrisen är en global fråga som Sverige måste hantera inte bara nationellt utan också globalt. Här spelar näringslivet en otroligt viktig roll. Genom att visa på sambanden mellan ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar är svenska företag stora förebilder i världen. I dag motsvarar den svenska exportens globala klimatnytta hälften av de totala utsläpp som genereras i Sverige - ungefär 23 miljoner ton koldioxid. Det är en siffra som under rätt förutsättningar kan fördubblas redan till 2040.

Moderaternas syn på klimat-, energi- och miljöfrågorna präglas av teknikoptimism och hoppfullhet. Vi är övertygade om att människan genom tekniska framsteg, vetenskap och fakta kan lösa de problem vi står inför och nå klimatmålen. Tekniken finns. Det är möjligt.

Vi ska nå våra åtaganden i EU och leva upp till vår del av Parisavtalet, men vi har också möjligheten att bidra på ett mycket större plan. När andra länder bygger ut sina kolkraftverk och ökar sina utsläpp måste vi visa på alternativet. Sverige ska vara det land i världen som visar att den gröna omställningen är en konkurrensfördel, gynnar tillväxten i landet och skapar jobb och välstånd. Att ställa om till fossilfritt ska vara eftersträvansvärt, inte kännas som ett straff.

Klimatreformer måste därför utformas på ett sätt som vinner acceptans och som känns rimligt. Omställningen ska vara någonting som är bra för svenska hushåll och företag. Det är avgörande för huruvida vi lyckas få andra länder att följa efter eller inte. Det finns dock de som tror det motsatta - att tillväxt och en god ekonomi är dåligt för omställningen och att vi endast kan lyckas genom att försämra vår ekonomi. Det är fel. Utan ekonomiska muskler kommer vi aldrig att klara någonting alls, och inga andra länder kommer att vilja följa efter.

Vi befinner oss i ett tufft utgångsläge där populistisk feelgood-politik fått styra alltför länge. Det har lett till ett nedmonterat energisystem, slösade skattemedel och klimatångest. Sverige har mer att ge, men det förutsätter kraftfulla åtgärder med rätt fokus. Den borgerliga regeringen visar nu vägen. På bara sju månader har vi tagit ut en ny kurs för svensk energi och klimatpolitik. Efter åtta år av socialdemokratiskt styre, vilket lett till ett nedmonterat energisystem, är det en lättnad att nu se en vändning.

Klimatomställningen är vår tids stora fråga, och fokus ligger nu på att trycka tillbaka utsläppen och elektrifiera. Det nedmonterade energisystemet ska byggas upp. Det kommer att ta tid att vända utvecklingen, men det är en förändring som måste göras. Nu är tiden för tuffa prioriteringar, och jag är hoppfull om att vi kommer att lyckas.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är positivt att få höra att Moderaterna och regeringen vill ha en god tillväxt och en god ekonomi samt att man tror på näringslivet och den nya tekniken. Jag instämmer helt och hållet i det. Det är på det sättet vi kan gå vidare i arbetet för att nå klimatmålen.

Jag vill dock fråga om klimathandlingsplanen. Vi har blivit lovade den gång på gång, och än så länge verkar det vara oklart när den kommer och i vilken form regeringen tänker presentera denna plan - om det blir någon proposition över huvud taget. Vi har däremot sett överenskommelser i regeringsunderlaget om att öka utsläppen i stället för att minska dem.

Om Centerpartiet hade fått bestämma hade vi återinfört klimatbonusen. Många familjer som vill göra rätt för klimatets skull kände sig lurade när regeringen stoppade detta över en natt, och nu har de inte råd med klimatsmarta alternativ. Dessutom ska regeringen nu sänka inblandningen av biodrivmedel. Jag ser därför att Sverige riskerar att öka utsläppen från våra transporter och missa klimatmålen till 2030, så jag frågar Helena Storckenfeldt: Vad avser regeringen att göra för att nå utsläppsmålen till 2030?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Stina Larsson för frågorna.

Vi börjar med klimathandlingsplanen. Regeringen har varit väldigt tydlig med att den kommer i höst. Det är någonting vi har gått ut och sagt gång på gång, men frågan kommer ändå varje gång vi har en debatt i denna kammare. Det framförs att klimathandlingsplanen har skjutits upp, men det har den inte. Den föregående regeringen väntade ända till slutet av december med att komma med klimathandlingsplanen. Det denna regering gör är att följa klimatlagen helt och hållet, och handlingsplanen kommer att komma i höst. Jag ser väldigt mycket fram emot den, precis som jag tror att Stina Larsson gör.

Det vi gör är att se till att driva en politik som är hållbar i längden och som även ser verkligheten som den är. Vi är i en tuff ekonomisk situation inte minst för Sveriges hushåll och företag, och därför var sänkningen av reduktionsplikten jätteviktig. Det handlar om att det ska finnas en legitimitet i klimatpolitiken överlag. Nu sänks reduktionsplikten, och priserna kommer att sänkas. Det är bra för svenska hushåll och företag.

Vad gäller elbilsbonusen får Centerpartiet gärna vilja återinföra den, men det vi såg var att den inte längre behövs. Detta handlar om att ha rätt åtgärd i rätt tid, och just nu är rätt åtgärd att satsa på laddinfrastrukturen eftersom vi ser att köpen av laddbara bilar ligger på ungefär 50 procent. Den där bonusen skulle alltså vara slösade skattemedel som hade kunnat läggas på något mer effektivt.

Fru talman! Anledningen till att jag efterfrågar klimathandlingsplanen är att klimat- och miljöministern från början sa att den skulle komma till jul. När vi sedan passerade julen skulle den komma till våren. Nu har våren gått, och nu säger hon att den kommer till hösten. Jag upplever att regeringen har skjutit på den. Därför kommer jag att fråga efter denna handlingsplan tills jag ser den på bordet. Och jag vill verkligen att regeringen ska komma med konkreta förslag, för just nu finns det inga.

Man pratar om laddinfrastruktur. Ja, det är väl bra, men om man inte har några bilar som man kan ladda är det ju inte lösningen. Och när det gäller reduktionsplikten säger experterna att det inte kommer att bli någon prissänkning på exempelvis bensin, som de flesta använder, och bara med några få kronor på diesel.

Effekten på ekonomin och tillväxten kommer inte att vara på det sätt som regeringen i dag säger. I stället är det ett stort bakslag för klimatet med större klimatutsläpp.

Återigen: Vilka konkreta förslag har regeringen? Jag ser dem inte på bordet ännu, och jag vill inte nöja mig med att de kommer till hösten. Jag vill veta lite hur regeringen resonerar. Det har varit tal om att man ska sänka hastigheterna och införa begränsningar på olika sätt i trafiken och i transporterna. Det tror jag egentligen inte att regeringen avser.

Vilka konkreta förslag har ni som ska presenteras till hösten?

Fru talman! Återigen: Det har inte skjutits på klimathandlingsplanen, utan den kommer i höst. Det är också ett svar som både jag och statsrådet Romina Pourmokhtari har gett ledamoten ett flertal gånger nu. Den kommer i höst.

Sedan efterfrågas konkreta förslag, och jag råkar ha en lång lista med förslag hittills från regeringen. Först och främst är satsningen på vårt energisystem det absolut största och viktigaste som måste göras, eftersom vi har haft åtta år med en socialdemokratisk regering. Centerpartiet har hakat på där. Man har varit emot kärnkraften och nedmonterat det energisystem med den fossilfria mix som bidragit till att vi faktiskt har lyckats minska våra utsläpp sedan 70-talet. Energin är nyckeln för klimatet.

Utöver det har vi en satsning på återvätning av våtmarker - 200 miljoner permanent till den satsningen - och på åtgärder för havs- och vattenmiljöer. Vi satsar på CCS och bio-CCS. Sänkt reduktionsplikt är också viktigt för acceptansen. Vi satsar 4 miljarder på laddinfrastruktur, och vi satsar på Industriklivet och ökat incitament att sätta solceller på taken. Men det kanske bästa exemplet av alla är att den här regeringen, den borgerliga moderatledda regeringen, på sju månader har godkänt dubbelt så mycket havsbaserad vindkraft som den förra regeringen lyckades med på åtta år.

Fru talman! Helena Storckenfeldt talar vackert om klimatet och leder in diskussionen på det som händer i näringslivet och mycket av den gröna teknik och den utveckling vi just nu ser. Och vi är många som är stolta över svensk industri, den nyindustrialisering vi ser men också väldigt mycket av det som händer hos svenska företag. Jag skulle säga att det svenska näringslivet är väldigt på hugget just nu, vilket är roligt, och det finns mycket stolthet här. Det beror mycket på de incitament som näringslivet tydligt har fått med den tidigare socialdemokratiska regeringen men också på det arbete som förs på EU-nivå.

Helena Storckenfeldt känner sig lättad över läget just nu, men det är en känsla som väldigt få delar. Det är tvärtom klimatpolitiken som svenska folket just nu upplever som en black om foten för den svenska regeringen. Opinionsundersökningar visar att allt fler bland svenska folket oroar sig för klimatpolitiken. Även myndigheterna oroar sig, och det efter att ha tagit del av den första tiden med den svenska regeringen. Både budgeten och mycket av nedmonteringen av klimatpolitiken oroar myndigheterna.

Även utanför Sveriges gränser oroar man sig för den svenska regeringen och klimatpolitiken. Det tjeckiska ordförandeskapet skyndade på klimatpolitiken med Fit for 55 just för att man inte såg med tillförsikt på vad den svenska regeringen skulle åstadkomma.

Jag tycker att Stina Larssons fråga om klimathandlingsplanen också är väldigt viktig att få svar på från Moderaterna och det ledande partiet i regeringen. Vi vet att det är otydligt vad klimathandlingsplanen kommer att vara och inte bara när den ska komma. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Ska Sveriges riksdags alla partier involveras? Vill vi ha stabilitet i klimatpolitiken? Det är så mycket att göra, och det handlar inte bara om när utan också om hur.

Fru talman! I stort är klimatfrågan en energifråga. Det är ledamoten väldigt medveten om.

Man satt vid makten i åtta år. Allting utreddes. Ingenting gjordes, förutom möjligtvis nedmonteringen av vårt energisystem. Nu står man här i kammaren och säger att Moderaterna nedmonterar klimatpolitiken. Det är anmärkningsvärt. Ta ansvar för den förda politiken! När Socialdemokraterna ändå är ett politiskt parti som gör anspråk på att vara regeringsbärare är det lite upp till bevis.

Jag undrar, för det kommer olika bud från socialdemokratiska företrädare, om man är för förnybart eller för fossilfritt. Det varierar i väldigt hög grad. Därför undrar jag: Hur ställer sig Socialdemokraterna? Vad vill Socialdemokraterna med svensk energipolitik? Är ni för eller emot kärnkraften?

Fru talman! Man talar ibland om att anfall är bästa försvar, och kanske får vi förstå det som att det handlar om att riksdagsledamoten Storckenfeldt känner sig trängd i ett hörn.

Vi för en diskussion här om klimatpolitiken, men riksdagsledamoten vill föra in debatten på energifrågorna. Det är ett område där vi känner oss trygga med vår politik. Vi vill gärna se en bred och trygg energimix och har stått för det också historiskt. Vi är väl medvetna om att nuvarande regering gärna vill föra skendebatter genom att säga: "Titta en fågel!"

Det finns ingen oro här. Däremot finns det en oro över den klimatpolitik som regeringen för när det gäller såväl nedskärningarna i budgeten som den mycket förvirrande situationen när det gäller reduktionsplikten och vad den ska innebära. Man lovar sänkta priser, men det kommer att handla om ett slag mot klimatet. Det är också ett bristande intresse för att föra en aktiv klimatpolitik som helhet. Vi har myndigheter som oroar sig för vart Sverige är på väg. Också EU tittar på Sverige och undrar vad det är som händer. Vi var tidigare det ledande landet som i mångt och mycket drev fram Fit for 55 men också klimatlagen. Man oroar sig nu för vad Sverige kommer att ta för roll. Då är det viktigt att de som står för regeringsmakten svarar på frågorna. Hur kommer vi att se klimathandlingsplanen levererad? Blir det en proposition eller blir det en skrivelse?

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att ledamoten själv är medveten om att energipolitik är klimatpolitik. Det är där vi ser de största utsläpparna i världen. Det är också där vi i Sverige har möjlighet att vara ett föregångsland ute i Europa och i världen.

Vi har en möjlighet här, men då måste vi också gifta ihop tillväxt med höga klimatambitioner. Det måste gå hand i hand, annars kommer inget annat land i världen att vilja följa vårt exempel.

Här ser jag åtta förlorade år med Socialdemokraterna vid makten. Vi jobbar nu på att bygga upp klimatpolitiken, för grunden i klimatpolitiken ligger i att om vi inte har ett stabilt fossilfritt energisystem som kan täcka alla våra behov här i Sverige och vi inte kan exportera kommer vi inte att klara oss. Då kommer inget annat land att vilja följa efter.

Jag ser att den stora frågan ligger i att ha ett systemperspektiv när vi pratar klimatpolitik i stället för ett småduttande med plastpåseskatter och elcykelpremier, för det är inte det som kommer att ta oss i mål. I grunden handlar klimatpolitik om energi.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Helena Storckenfeldt nämnde i sitt anförande att näringslivet bär på nyckeln i klimatomställningen.

När Miljöpartiet satt i regeringen lade vi tillsammans med Socialdemokraterna grunden för den enorma gröna industrirevolution som nu sker i Sverige. Vi jobbade aktivt med att reformera utsläppshandeln i EU, och vi jobbade aktivt med Industriklivet, Klimatklivet, gröna kreditgarantier, Fossilfritt Sverige, en blocköverskridande energiöverenskommelse och en lång rad andra förutsättningar som nu leder till att Sverige är på väg att bli det första landet att producera fossilfritt stål.

Vi ser en lång rad aktörer som vill investera mångmiljardbelopp i Sverige för att göra sig fria från fossilt kol och ställa om industrin och som därmed kan stärka svensk konkurrenskraft. Men näringslivet behöver mer för att omställningen ska kunna tas hela vägen i hamn. Man är väldigt tydlig från näringslivets sida när man efterfrågar kompetensförsörjning, el nu i närtid och förbättrade tillståndsprocesser. På ingen av dessa tre punkter har regeringen levererat.

När jag är ute med aktörerna i norra Sverige där industriomställningen verkligen sker ser vi också ett stort behov i kommunerna av bostadsbyggande, lärare i Kiruna och personal inom välfärdssektorn i Skellefteå - en lång rad åtgärder som behövs för att detta ska bli den positiva samhällsutveckling som den gröna industriomställningen kan innebära. Inte heller på dessa områden levererar regeringen. Detta innebär att vi i Sverige kan gå miste om industriomställningen och att investeringarna görs i andra länder.

Regeringens agerande skadar svensk konkurrenskraft. Det är den position vi nu befinner oss i.

Fru talman! Jag vill inleda med att hälsa ledamoten Elin Söderberg välkommen till debatten.

Industriklivet tyckte vi var väldigt bra, därför har vi utökat det. Detsamma gäller Klimatklivet som vi har fokuserat till just laddinfrastruktur. Vindkraften kommer att behövas här och nu; det är den som går att bygga ut absolut snabbast i det korta perspektivet. Vi kommer också att behöva se över incitamentsstrukturen för att se till att fler faktiskt vill ha vindkraft i sina kommuner.

Men jag tycker att det är anmärkningsvärt att Miljöpartiet har så hög svansföring i klimatdebatten när de under sin tid vid makten drev en linje som till stor del ledde till ett nedmonterat energisystem, höga priser, klimatångest och lägst tillväxt i hela EU.

Hittills har regeringen satsat på återvätning av våtmarker, åtgärder för havs- och vattenmiljöer, CCS, bio-CCS, laddinfrastruktur och Industriklivet och godkänt dubbelt så mycket havsbaserad vindkraft på sju månader som den rödgröna regeringen lyckades med på åtta år. Och det är bara början. Detta är sju månader med en borgerlig regering.

Miljöpartiet är välkommet att kliva ned från sin höga häst och se verkligheten. Detta är den politik som förs här och nu. Det duger inte längre att skrika efter plastpåseskatter och elcykelsubventioner. Klimatet kräver förslag som gör skillnad i verkligheten, och där är energin A och O.

Fru talman! Aktiv klimatpolitik gör att transportsektorn och industrin får förutsättningar att ställa om. Då ökar efterfrågan på el. Det behöver produceras mycket mer av den energin nu i närtid, men att bara producera mer el utan någon mer klimatpolitik löser ingen klimatomställning.

Den energipolitiska debatten var i går, och om ledamoten Helena Storckenfeldt väldigt gärna vill vara med i den debatten får hon vara det, men det vi diskuterar nu är klimatpolitik. Och vad den här regeringen gör nu är att aktivt öka utsläppen av växthusgaser i Sverige, och detta i ett läge då utsläppen måste minska dramatiskt nu i närtid om vi ska klara Parisavtalet.

Alla de åtgärder som Helena Storckenfeldt har nämnt här i replikskiftet är sådana som Miljöpartiet och Socialdemokraterna jobbade med i regering. Återvätning av marker hade vi resurser till, liksom till CCS och bio-CCS. Vi arbetade aktivt med att bygga ut laddinfrastrukturen, men vi gjorde det tillsammans med en elbilsbonus så att vi också ökade den andel av fordonsflottan som drivs med el.

Det behövs mycket mer el nu i närtid. Det kan vi uppnå genom att frigöra el med energieffektiviseringar, ett område som den här regeringen inte alls satsar på. I stället har man valt att lägga ned en utredning om energieffektivisering bara månader innan den var klar.

Det krävs mer incitament för vindkraft. I stället valde man att strama åt incitamentsutredningen så att den inte kunde lägga några vettiga förslag när utredningen var klar. Man röstade emot flera av de förslag som lades här i kammaren om att stärka incitamenten och förkorta tillståndsprocesserna när det gäller vindkraft.

Det som behövs nu är ett politiskt ledarskap som tar hela Sverige genom klimatomställningen, och här sviker regeringen.

Fru talman! Jag tror att det till stor del handlar om att sätta in rätt åtgärd i rätt tid. Klimatbonusen är fel åtgärd i fel tid just nu. Den var rätt då, när köpen låg på ungefär 5 procent, men nu ligger de på 50. Nu är det fel åtgärd, och därför satsar vi mycket mer på laddinfrastrukturen för att det ska löna sig för alla som bor i landet, inte bara för dem som bor på Södermalm, att köpa en elbil.

Det måste finnas möjlighet att som småbarnsförälder som ska skjutsa fram och tillbaka ha en elbil. Det måste finnas en verklig möjlighet att äga den elbilen. Med den tidigare förda politiken fanns inte den möjligheten.

Nu satsar vi på utbyggnad av laddinfrastrukturen och plockar bort pengarna från en subvention som inte längre behövs. För Miljöpartiet verkar pengar växa på träd - det är skillnaden. Moderaterna ser en tuff ekonomisk situation, och vi tar också ansvar i den situationen.

(forts. § 18)

Fru talman! Sverige är ett modernt land som inte ska följa klimatopinionen som ett segt ankare utan driva den. Vi ska vara ledande genom nyindustrialisering och höga ambitioner. Vi ska ta ansvar för våra historiskt höga utsläpp som industrination och våra nuvarande utsläpp, och vi ska visa världen att vi gör allt vi kan för att driva på utvecklingen av den nya, gröna tekniken. Vi ska säkra klimatfinansiering, och vi ska snabba på utsläppsminskningarna i såväl Sverige som EU och världen.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 35.

Ibland beskrivs den globala upphettningen som något som kommer att hända i framtiden. Men den drabbar oss nu. Klimatkrisen innebär att världen upplever fler naturkatastrofer nu än tidigare. Den ger svåra stormar, torka, översvämningar och hetta, och den driver på artdöden, skakar om jordbruket, skapar konflikter om knappa resurser och driver människor på flykt.

Jag tror att många med fasa minns de bränder som drabbat Sverige under senare år. Sverige och Europa drabbas allt oftare av extremväder. Fjolårets sommar var den varmaste som någonsin uppmätts på den europeiska kontinenten.

Vi minns hur översvämningar drabbade Pakistan på ett fruktansvärt sätt då en tredjedel av landet hamnade under vattenmassorna.

Forskare varnar nu för att Europa är på väg mot ännu en stekhet sommar, och runt om i EU och vårt avlånga land Sverige pågår förberedelser för att hantera den stundande sommaren. Forskare har också slagit fast att Europa i dag löper tio gånger större risk än andra världsdelar att drabbas av extrema värmeböljor på grund av den globala upphettningen. Hettan dödar redan flest.

Enligt Frankrikes president Emmanuel Macron kommer Frankrikes vattentillgång att minska med upp till 40 procent till 2050. I Spanien oroar sig bönder för att det inte kommer att bli något vatten alls den här sommaren heller. I Sverige har brandsäsongen startat med bränder i flera skogar runt om i vårt land. Kommuner förbereder sig för att hantera också motsatsen, översvämningar. Älvar drabbas. Nu senast Torne älv, där översvämningarna är de värsta på 50 år.

Siffror från Europeiska miljöbyrån och Eurostat visar att EU har förlorat 145 miljarder euro till följd av klimatrelaterat extremväder mellan 2010 och 2020. Samtidigt varnar också försäkringsbranschen för att det kommer att bli allt svårare att försäkra svenska hus runt om i vårt land eftersom extremvädret innebär så stora risker. Det är Sverige i dag.

Svenska folket är med och ser det som händer. Det finns stöd för en aktivare klimatpolitik. Klimatet är ett av de områden om väcker störst engagemang i Föreningssverige. Också näringslivet driver på och vill se en ökad, aktivare och mer ambitiös klimatpolitik. I Sverige är klimatfrågan en av de viktigaste frågorna i de senaste opinionsundersökningarna.

Samtidigt är regeringens politik på området begränsad, otydlig och i vissa fall rent kontraproduktivt bakåtsträvande. Det duger inte att politiken lämnar walkover i vårt tids viktigaste fråga. Det är ett svek, inte bara mot Sverige utan mot hela världen.

Vi har under den nuvarande regeringens tid vid makten många gånger förvånats över hur klimatpolitiken har reducerats och nedmonterats. Klimatministern säger en sak; Sverigedemokraterna, som är en del av regeringsunderlaget, säger en annan. I höstas, under det tjeckiska ordförandeskapet, skyndades förhandlingarna om det viktiga klimatpaketet Fit for 55 på eftersom man ville undvika det svenska ordförandeskapet. Här hemma monterades reduktionsplikten ned, och många viktiga budgetanslag till klimatarbete försvann i budgeten. Det har varit rent bedrövligt att följa klimatarbetet från den här regeringen och inte minst den stackars klimatministern, som verkar sitta i knät på Sverigedemokraterna.

Alla väntar vi nu på det som är klimatministerns stora svar varje gång vi ställer frågor i riksdagen: Vi ska tydligen få en klimathandlingsplan - någon gång; när vet ingen.

Den senaste klimathandlingsplanen beslutades 2019. Den var ambitiös. Den innehöll bland annat beskrivningar av vilka åtgärder den dåvarande regeringen avsåg att vidta på tvärsektoriell nivå och för olika utsläppssektorer, med särskilt fokus på transportsektorn som är mycket viktig. Det handlade om att vi skulle konkretisera, samordna och förnya Sverige.

Nu vet den nuvarande klimatministern inte alls hur det ska gå till. Vi får inga besked. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Vilka ska delta i arbetet? Det blir bara mer och mer förvirrande ju fler gånger vi ställer frågor här i kammaren om detta.

Fru talman! Vi har sedan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina fått en ny, brutal insikt om hur det är att sitta fossilberoende i en diktators eller en auktoritär regims knä. Det vill vi inte hamna i igen. Den fossila importen från Ryssland hjälpte Putin att bygga sin krigsmaskin. Det ryska kriget mot Ukraina måste också långsiktigt motivera oss att komma bort från det fossila beroendet av omvärlden.

Den gröna omställningen innebär ett ypperligt tillfälle att ställa om och skruva åt de auktoritära kranarna och pengamaskinen för Putin. EU har gjort mycket och Sverige har gjort mycket, men arbetet måste gå vidare.

Moderaterna vill gärna prata om energipolitiken - det såg vi nyss i kammaren - som att det skulle ha varit åtta förlorade år med den socialdemokratiska regeringen. Faktum är att när vi tog över regeringsmakten var Sverige importberoende på energisidan, men efter åtta år med oss vid makten var det tvärtom. De allra flesta dagarna under ett år var det Sverige som exporterade energi till vår omvärld, dessutom grön sådan. Vi är stolta över det, och vi hoppas att ni inte ska rasera det från den moderatledda regeringen ännu en gång.

Energy Council säger i sin rapport för 2022 att Sverige har det mest robusta energisystemet i världen. Det var det vi lämnade till er. Så skaka inte om det med den nya regeringen! Se i stället till att utveckla politiken på de områden där det behövs!

Fru talman! Den globala upphettningen är ett hot, men klimatpolitiken är en möjlighet. Den aktiva politik som Sverige förde hemma med sin regering och den ambitiösa hållning som EU har haft på området har drivit på mot en ny industrialisering som vi kan vara mycket stolta över i Sverige.

Vi socialdemokrater vill se kraftfulla och ambitiösa klimatåtgärder för att leva upp till Parisavtalet. Vi vill se en rättvis klimatomställning för vanligt folk, så att man kan känna delaktighet och tro på framtiden. Vi vill ta ansvar också utanför Sveriges gränser. Vi vill att Sverige ska vara en förebild i sitt klimatarbete, såväl inom EU som i FN. Vi vill satsa på och utveckla såväl Klimatklivet som Industriklivet. Vi ser bio-CCS som viktigt, inte minst för att hantera de utsläpp som vi inte kommer att kunna lösa på annat sätt. Vi är stolta över arbetet med EU:s klimatlag och klimatpaketet Fit for 55. Men vi kommer att fortsätta att driva på i EU:s utsläppshandel, som vi ser som en av de viktigaste klimatlagstiftningarna i världen. Vi vill att man ska fortsätta minska utsläppsrätterna och se till att detta verktyg verkligen driver på för en nyindustrialisering i hela EU.

Det här ger fler jobb, inte färre. Det här är en möjlighet, inte ett hot.

Sverige vinner på en offensiv klimatpolitik och en hållbar samhällsutveckling. Vi är ett modernt land som alltid förstått vikten av att se utan nostalgi på gamla jobb och med tillförsikt på de nya. Men vi vet också i Sverige att för att människor ska bli modiga måste de ha trygghet, välfärd och en bra utbildning på vägen. Vi vet att välfärd och trygghet skapar medborgare som vågar satsa på det nya, kanske till och med ta på sig ledartröjan för det där nya företaget.

Sverige ska inte följa klimatopinionen som ett segt ankare. Vi ska driva den!

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet vi fick lyssna på. Det var många ord. Det var långt. Sverige ska visa världen, och så vidare.

Det var mycket klagomål på regeringens och Sverigedemokraternas politik, hörde jag. Vi har försämrat klimatpolitiken, och resurser har tagits bort. Skulle möjligtvis Jytte Guteland kunna konkretisera vad Socialdemokraterna hade i sin budgetmotion som dramatiskt hade förändrat klimatpolitiken?

När jag tittar i Socialdemokraternas budgetmotion hittar jag några få miljoner till reparationer, vilket ingen kan peka på skulle ha ändrat någonting för klimatet. Det är billigare eller fria kollektivtrafikresor för unga, vilket finns i väldigt många regioner. Jag tror inte att det är någonting som skulle ha påverkat utsläppen. Det hade förmodligen inte lett till så väldigt många färre bilresor, så det hade inte märkts i kalkylen.

Jag vet inte om ledamoten skulle kunna utveckla lite mer vad Socialdemokraterna har för politik på klimatområdet. När jag läser budgetmotionen ser jag ungefär att man godtar regeringens och Sverigedemokraternas klimatpolitik och gör lite ytliga förändringar. Sedan står man här i kammaren och försöker måla upp en bild av att hela världen kommer att brinna ned för att vår budget gick igenom, när skillnaderna är extremt ytliga.

Jag noterade också att ledamoten kritiserade Sverigedemokraternas och regeringens förslag på en mer rimlig reduktionspliktslagstiftning. Då kommer vi till frågan: Vad vill Socialdemokraterna? Vilken nivå ska vi ha inom reduktionsplikten, enligt Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag tackar för frågan från ledamoten Kinnunen.

Socialdemokraterna har drivit på, framför allt under den tid då vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, för klimatpolitiken inom många områden i budgeten och sett till att den varit integrerad inom de olika utgiftsområdena. Just genom en sådan integrerad hållning där man vill jaga utsläpp brett och använda budgeten för detta tror vi att man gör störst skillnad. Vi är också otroligt stolta över satsningarna på Industriklivet och Klimatklivet, som var en extremt bra motor för den nyindustrialisering vi ser i Sverige i dag.

Ledamoten Kinnunen är mycket medveten om att när en ny regering tillträder och ritar om kartan handlar det också om att förhålla sig till en helhet.

Det är faktiskt Kinnunens regeringssamarbete som nu innehar regeringsmakten. Och det är i mångt och mycket Kinnunen som ritar kartan för Sveriges framtid och håller ministrarna i knät. Då kan det såklart vara utmanande för en opposition att driva helt andra budgetposter under den första tiden, eftersom ni snickrar om kartan.

Med vår politik vill vi ha en reduktionsplikt som ser till att Sverige kan leva upp till och klara de klimatpolitiska målen i Sverige och bidra med vår del för att EU:s mål ska nås. Vi måste utreda hur det ska se ut och få lite tid på oss att göra det. Det är som sagt ni som styr och leder Sverige just nu. Vi måste få tid att utveckla vår politik på området med den nya spelplan som ni har tagit över.

Fru talman! Tack för svaret, Jytte Guteland!

Vi hör här att det är svårt att formulera en egen politik när man är i opposition. Det är också korrekt att vi inte har hunnit ändra på tillräckligt mycket än. Det är fortfarande för mycket kvar i budgeten från den socialdemokratiska regeringen. Men jag tror att det ska förbättras framöver.

Vi kan gå över till reduktionsplikten. När Sverigedemokraterna var i opposition hade vi redan för flera år sedan ett konkret förslag. Vi tyckte då att en reduktionsplikt på 5 procent var en bra nivå. Nu blev det 6 procent. Det ligger i alla fall ganska nära. Men det var fullt möjligt för oss att formulera ett sådant förslag.

Det finns myndigheter som har tydliga kurvor. Om man vill nå 2030-målet för transporter kan man sätta reduktionsplikten enligt Energimyndighetens bedömning. Det är väldigt enkelt. Men Socialdemokraternas strategi i dag är att skälla och klaga. Men man vill inte presentera det konkreta förslaget, eftersom man då samtidigt säger till medborgarna: Så här mycket dyrare ska det vara att transportera sig i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för lantbruket att verka i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för skogsbruket att bedriva sin verksamhet och så här mycket dyrare ska det vara med kollektivtrafik i Sverige.

När vi nu ändrar reduktionspliktslagstiftningen handlar det nämligen inte enbart om att alla privathushåll kommer att få lägre pris när de kör bil. Det handlar också om lägre kostnader för lantbruk och för skogsbruk. Och det handlar om kanske flera hundra miljoner i lägre kostnader för kollektivtrafik, vilket företrädare för regionerna gläds åt.

Socialdemokraterna sitter visserligen i opposition. Det kan vara lite svårt. Men man har samtidigt ansvar för att presentera sina lösningar och inte bara klaga.

Jag vill återigen fråga: Önskar Socialdemokraterna behålla den reduktionspliktslagstiftning som vi hade, med chockhöjda dieselpriser vid årsskiftet som följd?

Fru talman! Är det inte lite av en kommunikativ strategi från Sverigedemokraterna att alltid vara den som säger: Den som sa det var det? Det är ofta ni som är mest kritiska mot alla andra, Martin Kinnunen. Och i det här fallet är det ni som styr.

Ledamoten Kinnunen ifrågasätter om oppositionen har svaren för klimatpolitiken när den egna regeringen, som man utgör underlag för i riksdagen, inte klarar av att presentera en klimathandlingsplan. Man klarar inte ens att beskriva om det ska vara i form av en proposition eller en skrivelse, vad den ska innehålla eller hur Sverige avser att leva upp till klimatmålen. Det blir onekligen lite grann att kasta sten i glashus.

Även när det gäller diskussionen om reduktionsplikten vevas det friskt från Sverigedemokraterna om vilka enorma prissänkningar det kommer att innebära vid pump. Det finns väl inte en enda myndighet som ger något stöd för den hållningen. Det handlar mest om att veva med någon flagga för att ge svar på den oro som hushållen känner över sina kostnadsökningar.

Det vore mycket mer renhårigt och snällt mot svenska hushåll om Sverigedemokraterna ägnade tiden åt att försöka utarbeta en politik som håller för vanligt folk, så att de kan få stöd för att klara ekonomin i en tid som är så tuff som nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Jytte Guteland för anförandet. Det är glädjande att se hur Socialdemokraterna jobbar för klimatfrågorna och för att flytta fram positionerna.

När vi satt i regeringen tillsammans vidtog vi otroligt många åtgärder för att stärka klimatarbetet, för att verkligen starta den gröna industriomställningen och för att se till att vi ställer om transportsektorn för att nå klimatmålen till 2030.

Jag vill dock ställa en fråga om just reduktionsplikten. Vi i Miljöpartiet har varit tydliga med att vi står fast vid den planerade etappvisa höjningen av reduktionsplikten. Vi vill att den ska bibehållas och utvecklas.

Jag upplever nu en otydlighet om vad Socialdemokraterna vill med reduktionsplikten. Det var beklagligt att man pausade den tillfälligt. Vi skulle hellre se att vi kan samarbeta om hur vi på ett bättre sätt kan stärka hushållens ekonomiska förutsättningar och hur jordbruket, skogsbruket och andra delar som nämndes här ska få bättre ekonomiska förutsättningar samtidigt som vi håller i klimatpolitiken.

Därför undrar jag: Vad är Socialdemokraternas plan för reduktionsplikten i dag?

Fru talman! Jag vill tacka för frågan och för den viktiga inställningen att vi i oppositionen kan samarbeta om en ambitiös klimatpolitik och driva på i rätt riktning.

Hos Socialdemokraterna finns en vilja att använda de verktyg som innebär att vi lever upp till de ambitiösa klimatåtaganden som Sverige ska ha både i dag och i framtiden. För oss är det viktigt med en politik där vi har alla verktyg i verktygslådan som behövs för att klara såväl Sveriges klimatlag som EU:s klimatlag.

I det arbetet fyller reduktionsplikten en viktig roll. Det står vi för. Vi argumenterar för det och tar debatterna i de frågorna varje dag. Att däremot få tid för att diskutera helheten tycker jag känns rimligt när vi nu står inför att vi ska utforma vår politik och helhet. Då beskriver vi inte exakt nivå utan vill analysera var den kommer att hamna allra bäst.

Det är dock helt rätt - det är vi överens om - att reduktionsplikten fyller en viktig roll när det gäller att minska utsläppen i den etablerade bilflottan. Vi behöver jobba med såväl elektrifiering som med att minska utsläppen från bilar på våra vägar och med att öka de kollektiva resorna. Det är en mix av åtgärder som behövs i transportsektorn.

Fru talman! Det stämmer att vi behöver jobba med elektrifiering, med att byta drivmedel i den befintliga fordonsflottan och med att effektivisera transporterna. Det är egentligen de tre områden som vi har att jobba med för att komma åt transportsektorns omställning.

Reduktionsplikten står dock för en stor del av transportsektorns minskade utsläpp av växthusgaser. Det såg vi inte minst när Klimatpolitiska rådet lämnade sin rapport, där man beskriver konsekvenserna av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu väljer att drastiskt sänka reduktionsplikten. Då är vi i ett läge där vi inte längre väntas nå klimatmålen till 2030.

Det leder också till att vi inte når vårt EU-åtagande för ECR-sektorn. Det gör att vi kan riskera böter. Det kan hanteras genom att ta de böterna eller köpa utsläppsrätter från andra länder. Vi skulle också kunna överprestera inom LULUCF-sektorn, alltså öka kolinbindningen i skog och mark. Men det kräver stora åtgärder inom skog och mark.

Om man inte vill jobba med den nivå av reduktionsplikten som vi tidigare planerade för undrar jag vilka åtgärder Socialdemokraterna vill vidta i stället. Är det att jobba väldigt kraftfullt med effektivare transporter, alltså minska det totala antalet körda kilometer? Eller vill man jobba väldigt kraftigt med skogssektorn? Eller vill man kanske inte nå målen till 2030 och är därmed beredd att ta kostnaderna gentemot EU?

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för denna viktiga fråga!

I mitt parti kommer arbetet att fortlöpa. Det kommer att presenteras ett svar om nivåer. Men för oss är det viktigt att vi får en verktygslåda där alla delarna ingår och som innebär att vi kan nå upp till både EU:s klimatmål och Sveriges egen ambitiösa klimatlag.

Det är viktigt för oss att vi tillåter oss att se vilken mix som är bäst och att vi inte avhänder oss viktiga verktyg på det sätt som vi tycker att regeringen har gjort i frågan om reduktionsplikten, eftersom vi inte förstår hur man annars kan ställa om den etablerade bilflottan. Reduktionsplikten behövs ju för att hantera det, precis som ledamoten Söderberg tog upp.

Reduktionsplikten är bara ett flaggskepp för regeringen för att visa att man har hört frågan om kostnadsökningar vid pumpen. Det kommer inte att bli några enorma skillnader med regeringens politik på området. Det kommer att vara en besvikelse för svenska hushåll att regeringen och Sverigedemokraterna sviker ännu fler löften från valrörelsen om att räta upp prisbilden för vanliga medborgare i det här landet.

Vi socialdemokrater kommer alltså att återkomma om nivåerna, men för oss är det viktiga att det blir en bra, ambitiös helhet och att vi inte avhänder oss viktiga klimatverktyg. De måste finnas med i vår gemensamma pott av klimatverktyg.

Fru talman! Det går inte att ha en debatt om klimatpolitik utan att prata om Sveriges stora konkurrensfördelar, som är den rena energimixen och skogsbruket. Det är två fördelar som man verkligen måste ta vara på och utveckla. Tyvärr noterar vi hur det tydligt finns krafter som vill montera ned båda dessa fantastiska fördelar till förmån för ideologiska lappkast som inte leder oss framåt i rätt riktning.

När man läser IPCC:s rapporter är de tydliga med att vi behöver all ren el vi kan få. Framdriften av elektrifieringen är helt avgörande för om vi ska klara klimatmålen, och det borde vi alla vara eniga om. Det är den tidigare billiga och stabila elproduktionen som möjliggör för SSAB att skapa fossilfritt stål. En omställning av SSAB kan kapa Sveriges utsläpp av växthusgaser med 10 procent.

Fru talman! Det är också tydligt att elektrifieringen är avgörande för en hållbar omställning av transporterna. Därför har regeringen gjort stora satsningar på laddinfrastrukturen i hela landet. Det är helt avgörande för en ickefossil fordonsflotta.

Vad gäller skogsbruket kämpar vi med näbbar och klor både internt och externt. Vi kämpar mot EU:s klåfingrighet när det gäller att detaljreglera svenskt skogsbruk på ett sådant sätt att det blir omöjligt att driva. Dessutom finns många inhemska krafter som lägger ned sin själ i att stoppa det hållbara svenska skogsbruket. Det gör de under förevändningen att rädda både klimat och miljö. Problemet är att de i stället gör det de kan för att förstöra den stora kolsänka och kolinlagrande resursbank som skogen är och som vi verkligen behöver. Dessutom verkar de helt ha glömt bort substitutionseffekten som ges när man använder sig av produkter från skogen för att ersätta CO2-intensiva material.

Fru talman! Staten behöver arbeta tillsammans med näringslivet för att uppnå en omställning. Det gäller inte minst villkoren för tillståndsprocesser. Stora företag lägger tiotals miljoner och många år på processer som är villkor för att man ska kunna ställa om till grönt stål och koldioxidneutral cement och bevara elproduktion. Sedan har vi flera gånger sett hur det faller på någon liten detalj i sammanhanget.

Vår miljöbalk behöver ses över. Miljöbalken behöver göras om så att den balanseras mot det övergripande klimathotet och vitala samhällsintressen. Klimatomställningens villkor och samhällets behov måste kunna ställas mot en lokal miljöpåverkan. En del i detta är också att miljölagstiftningen börjar utgå från bästa tillgängliga teknik i stället för bästa möjliga teknik. Därför är jag glad över att detta är en prioriterad fråga för den nya regeringen.

Tillståndsprocesserna måste förenklas och snabbas upp. Näringslivet efterfrågar det. De vill gå före, och de måste gå före om de ska vara spelbara. Men i dag är det staten som begränsar dem.

Fru talman! Jag pratade tidigare om skogen som kolsänka, men man kan lagra CO2 på fler sätt. Avskiljning och lagring av koldioxid är en viktig del i arbetet med att minska utsläppen och nå klimatmålen. IPCC:s kalkyler bygger på att CCS blir en gångbar lösning. Även EU-kommissionen förlitar sig i sina prognoser på CCS och bio-CCS för att EU ska bli klimatneutralt till 2050. Därför är det positivt att regeringen vill accelerera arbetet, utöka samarbetet med Norge och undersöka möjligheterna att även på hemmaplan lagra CO2.

Svenska biokraftverk släpper i dag ut cirka 30 megaton koldioxid årligen. Det finns således stor potential att dra ut koldioxid ur atmosfären. Växande träd och andra grödor binder kol. När de förbränns i biokraftverk bildas koldioxid som då kan fångas in och lagras. Nettoeffekten blir att koldioxid tas bort ur atmosfären.

Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av koldioxid. Därigenom kan man nyttja det förnybara bränslet och samtidigt bidra till nettoupptag ur atmosfären. Men även i frågan om biobränsle har vi fått tampas med EU. Där har man tydligt visat att förståelsen inte finns. Glädjande nog vann vi en rond i vintras gällande huruvida biobränsle ska klassas som hållbart eller inte. För en majoritet av oss svenskar är det självklart.

Fru talman! Jag har tidigare i mitt anförande talat mig varm för den svenska skogen och det svenska skogsbruket. Svensk industri har, tillsammans med framtagningen av råvarutillgångar från skog, mark, mineral och energi, en fantastisk klimatnytta och en förbisedd potential att realisera ett positivt internationellt klimatavtryck. Utvärderingen av Sveriges måluppfyllelse av klimatmål behöver därför inkludera exporten av vår produktion.

Det är avgörande att den svenska klimatpolitiken bidrar till att minska utsläppen globalt. Svensk industri fyller en viktig funktion genom export av produkter med relativt låga utsläpp av koldioxid, som tränger undan varor producerade med högre utsläpp i andra länder. Enligt en tidigare redovisad studie genomförd av Svenskt Näringsliv bidrog svenska företag tack vare sin export till att minska utsläppen med 26 miljoner ton koldioxid genom att tränga undan smutsigare produktion i andra länder. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges utsläpp under ett år.

För att kunna styra mot successivt ökad klimatnytta bör det vara ett mål för det svenska klimatarbetet att öka exportens klimatnytta ännu mer. Men ska det ske måste den ges de rätta förutsättningarna, möjligheterna och resurserna. Omställningen är oerhört viktig, fru talman. Den är avgörande, och det är jätteviktigt att det är på systemnivå som skiftet sker, för det är där vi får den stora vinsten.

Fru talman! Vad jag vet är det här min sista debatt i miljö- och jordbruksutskottet i kammaren för den här terminen. Jag har debatter kvar i både utrikes- och trafikutskotten där jag är ersättare, men härmed vill jag önska alla mina kollegor i utskottet en trevlig sommar - även om det är lite tidigt. Jag återkommer till talmanspresidiet och övriga tjänstemän i senare anföranden.

Fru talman! Så trevligt att Kjell-Arne Ottosson och jag får ha vår första debatt här i kammaren när ledamoten ska lämna miljö- och jordbruksutskottet!

Det var några saker i anförandet som jag reagerade på. Till att börja med nämndes till exempel SSAB:s omställning och den markanta utsläppsminskning det kan leda till när industrin får ställa om på riktigt. Men då krävs el - nu, i närtid - och inte minst kompetensförsörjning. Dessutom behövs effektivare tillståndsprocesser.

Hittills har regeringen lagt fram flera förslag som fördyrar och försvårar utbyggnaden av vindkraft, som är det som kan leverera el i närtid. Man satsar inte tillnärmelsevis tillräckligt på energieffektivisering, som man hade kunnat göra, utan har i stället valt att lägga ned utredningen om vita certifikat bara några månader innan den skulle vara klar.

När det gäller kompetensförsörjning försvårar man nu till exempel arbetskraftsinvandring. Man har inte alls tagit fram förslag som hanterar de enorma utmaningarna i norra Sverige med personalförsörjning.

När det gäller tillståndsprocesser finns det otroligt mycket regeringen skulle kunna göra bara genom att ge uppdrag i regleringsbrev till myndigheterna här och nu för att de ska kunna jobba rådgivande och myndighetsutövande med samverkan och dialog på ett annat sätt. De hade också kunnat börja utveckla processer för att pröva hela värdekedjor samlat i stället för att det är som nu då näringarna får tillstånd till en del i värdekedjan ett år och fem år senare till något annat, fastän de behöver ställa om i sin helhet.

Jag ser inte att regeringen alls skapar några förutsättningar för den gröna industriomställningen. Tvärtom försvårar man den, och det försämrar även svensk konkurrenskraft.

Detta vill jag börja med att fråga Kjell-Arne Ottosson om. Hur har regeringen tänkt hantera och skapa förutsättningar för industrins omställning? Just nu ser jag ingenting.

Fru talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågorna. Jag välkomnar henne även till debatt i miljö- och jordbruksutskottet.

Jag vill börja med att rätta Elin Söderberg. Jag ska inte sluta i miljö och jordbruksutskottet; det här är dock min sista debatt i miljö- och jordbruksutskottet under detta riksdagsår. Jag ska alltså inte sluta - hoppas jag i alla fall.

Låt mig gå in på Elin Söderbergs frågor, som är väldigt relevanta och viktiga. Jag tror att vi har ganska stor samsyn här.

Jag är helt enig med henne om att vi måste få fram ren el om SSAB ska lyckas. För något år sedan var vi uppe och tittade på Hybritprojektet. Då påtalades att bara för Hybrit behöver man all energi som Luleälvens tio vattenkraftverk producerar. All denna ström behövs bara till Hybrit. Man behöver enorma mängder.

Om vi ska få fram dessa enorma mängder kan vi inte bara bygga ut vindkraft. Ju mer vindkraft vi har, desto mer behöver vi ha att balansera den med i form av leveranssäker el, såsom vattenkraft eller kärnkraft. Ju mer förnybart vi har, desto mer balanskraft måste vi ha, annars håller inte systemet. Vi måste ha balansen. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Som jag sa i mitt anförande är IPCC väldigt tydligt: Vi behöver mer av allt. Även regeringen har sagt att vi behöver mer av allt. Om vi ska klara försörjningen kan vi inte bara förlita oss på vindkraft.

Låt mig gå över till kompetensförsörjningen. Jag sitter i Nordiska rådet och kommer i morgon bitti att dra till Island för att vara med på möte i denna samling. Vi var uppe i Haparanda och Torneå på ett seminarium i vintras för att diskutera just kompetensförsörjningen och hur vi ska jobba för att få ut mer folk i arbetslivet, inte minst till specifika yrken.

Nu tog min talartid slut så jag får fortsätta med halva denna och resterande fråga i nästa anförande.

Fru talman! IPCC har lagt fram scenarier framåt vad gäller elproduktionen. Där gör man inte skillnad på kraftslag, och det handlar om global nivå. I Sverige och i Sveriges riksdag, har vi att hantera vilket energisystem vi ska ha här i Sverige, utifrån svenska förutsättningar. Vi har väldigt goda förutsättningar för att bygga upp ett hundraprocentigt förnybart elsystem.

I industrins omställning ska elen framför allt användas till vätgasproduktion. Vätgasproduktion lämpar sig föredömligt i ett energisystem med hög andel förnybar elproduktion. Vätgasen kan nämligen produceras när vi har en överproduktion från de förnybara källorna. Därmed kan balansen hållas både när vi har hög elanvändning och när vi har hög elproduktion. Där kan vätgasproduktionen bidra till att balansera systemet. Därför ser vi att det finns fantastiska möjligheter.

Framför allt är vindkraften det som kan byggas ut i närtid. Det spelar jättestor roll om industrin ställer om till 2030 eller om den ställer om till 2035, till exempel. Eftersom det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan innebär en femårig försening av omställningen samlade utsläpp i atmosfären från flera år som sedan kommer att värma upp jorden i hundratals år.

Näringslivet visar också att de ser att förnybar energi, höga miljökrav och höga klimatkrav är en konkurrensfördel. De vill att vi ska ha en stark politik som säkerställer att vi har en socialt och miljömässigt hållbar grön omställning. Det är detta som stärker svensk konkurrenskraft. Då är förnybar elproduktion i närtid helt central.

Slutligen vill jag ställa en fråga om skogens kolinbindning. Sverige har nu ett miljömål, trots att regeringen har varit emot det. Vad kommer regeringen att göra för att öka kolinbindningen i skogen?

I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).

Fru talman! Jag fortsätter där jag slutade när tiden inte räckte till.

Jag tror att vi är eniga i detta. Vad vi måste få till är att få bort hinder som gör att vi inte får den mobilitet i arbetskraften som behövs, bland annat mellan oss nordiska länder. Vi har heller inte lagt några hinder för mobiliteten inom EU.

En annan sak är utbildning. Vi måste få folk att välja bland alla utbildningar. I dag är det kanske finare med akademiska utbildningar, men vi måste få fler att utbilda sig till rörmokare eller snickare och inse att vi behöver sådana. Det är lika fint som att läsa till lärare eller något annat. Vi behöver alla. Vi måste hitta vägar för att få människor att utbilda sig så att vi får folk till de yrken där det råder brist.

När det gäller kvalificerad arbetskraft och kompetensförsörjningen i norr måste vi ha ventiler där vi ser att det verkligen behövs och om det uppstår hinder. Men de som bor inom EU har fortfarande fri rörlighet. Där finns inga hinder - förutom möjligtvis inom utbildning, vilket jag nämnde tidigare. I Nordiska rådet jobbar vi för att få bort hindren mellan våra nordiska länder så att vi får mer mobilitet och få in fler i jobb.

Låt mig gå över till tillståndsprocesserna. Elin Söderbergs parti har ju suttit i regeringen under de senaste åtta åren. Om jag inte minns fel gjorde vi fyra eller fem tillkännagivanden om tillståndsprocesser under dessa åtta år. Till slut kom det två utredningar precis före valet i höstas. Ni har haft åtta år på er att göra något åt tillståndsprocesserna. Men det skulle förvåna mig väldigt mycket om det inte är Miljöpartiet som har bromsat tillståndsprocesserna eftersom det kom fem tillkännagivanden och man ändå inte gjorde något. Detta är mer värt att kritisera, fru talman.

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för hans tal och introduktionen till diskussionen och debatten.

Ledamoten tog upp flera saker i sitt inledningsanförande som vi socialdemokrater definitivt kan skriva under på, till exempel den positiva hållningen till den nya tekniken, bio-CCS, som är en viktig metod för att ta hand om de utsläpp som man inte kan fånga på annat sätt, och skogspolitiken. Vi skulle kunna samarbeta om flera delar av den. Där har Sverige en unik möjlighet.

När det gäller industrins omvandling liksom näringslivet i Sverige i stort har vi i dag ett väldigt modernt förhållningssätt. Många gånger är det företagsvärlden och svenskt näringsliv i alla dess delar men också industrin som driver på utvecklingen och som verkligen vill se att Sverige tar ledartröjan.

Det har under de senaste månaderna funnits kritik mot den sittande regeringen. Ledamoten Ottossons egen partiledare är ju vice statsminister och ansvarig för näringspolitiken. Kritiken har varit att det saknas tydlighet om vart Sverige är på väg och huruvida ökade ambitioner och satsningar i klimatanda är den svenska hållningen.

Jag efterfrågar därför ett svar från ledamoten Ottosson om vilken syn han har på dessa frågor. Ska Sverige ta ledartröjan och höja ambitionerna för klimatpolitiken och leda Europa och därmed också det svenska näringslivet i en sådan riktning?

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för frågan.

Det är ingen tvekan om att vi ska ta på oss ledartröjan. Det har vi redan gjort. Samtidigt måste vi leda jobbet på ett sådant sätt att det blir attraktivt att följa efter. Om vi går på för raskt och för långt och man ser att omställningen inte håller ihop i de tre dimensionerna - ekologiskt, ekonomiskt och socialt - är risken att vi får någon form av gula västar även i Sverige. Men andra länder ser i så fall också att de inte kan gå samma väg eftersom den inte höll hela vägen fram.

Vi måste visa att vi med tillväxt klarar att ställa om på ett sådant sätt att det är kul att ställa om. Vi måste få en acceptans för omställningen. Om vi visar det får vi med oss omvärlden. Det är det som är vårt största jobb: att gå före på ett sådant sätt att vi får andra länder, även stora utsläppsländer, att ta efter. Det är då vi har gjort vårt jobb.

Vi måste verkligen komma ihåg att klimatpolitiken är global. Den stoppar inte vid Sveriges gränser. Vi har inga höga vallar eller murar som stoppar utsläpp från att komma vare sig ut ur eller in i Sverige. Därför är det jätteviktigt att vi är globala i vårt sätt att arbeta och får med andra länder på tåget. Det är helt avgörande om vi ska klara omställningen. Jag tror att Jytte Guteland och undertecknad är helt eniga om att vi måste göra det. Men som sagt: Glöm inte att det måste hålla ihop ekonomiskt, ekologiskt och socialt! Annars bär det inte hela vägen fram. Acceptansen är helt avgörande.

Fru talman! Jag påminner mig en debatt där Kjell-Arne Ottosson bjöd in mig till sitt parti. Jag vill returnera bollen och bjuder gärna in Ottosson till vårt parti, för väldigt mycket av det här inlägget kändes absolut som om det skulle kunna höra hemma i det synsätt som vi har som parti. Det handlar om att föra en modern politik för grön omställning, ta ledartröjan i EU och globalt och visa på hemmaplan vart vi ska i Sverige, så att näringslivet får tydliga spelregler. Betonandet av vikten av den sociala omställningen syntes också verkligen genomsyra Ottossons framträdande.

Detta är dock inte riktigt den hållning som den svenska regeringen har på området, vilket måhända är ett problem. Den svenska regeringen signalerar tvärtom otydlighet mot omvärlden, mot näringslivet och mot industrin när det gäller klimatpolitiken.

Fördelningspolitiken verkar dessutom vara ett minne blott i Sverige, detta i en tid när hushållen pressas hårdare än på mycket länge av vargavinter, energipriser av historiska mått och höga matpriser. Det är tuffa tider och ett läge som de svenska hushållen verkligen lider under. Men i den regering som Ottosson understöder med sitt mandat i riksdagen saknas fördelningsprofil.

Därför vill jag bjuda in ledamoten Ottosson till Socialdemokraterna. I annat fall tycker jag att det behöver vara lite tuffare tag från honom mot den egna regeringen.

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för inbjudan. Jag tror att jag stannar kvar i Kristdemokraterna, men det kanske är så att vi i stället ska sätta oss och ta en kaffe och prata om de här viktiga frågorna för att se hur vi ska kunna komma framåt. Det kanske kan vara mer fruktbart.

Tydligheten, som Jytte Guteland efterlyser, tycker jag skiner igenom ganska rejält. Vi är väldigt tydliga med att elektrifieringen är helt avgörande om vi ska klara omställningen. Förändringar i tillståndsprocesser är helt avgörande. Vi måste hjälpa näringslivet, för näringslivet vill och måste gå före; annars är de inte spelbara. Det bästa sättet vi kan hjälpa dem på är tillgång till ren el dygnet runt och året runt till konkurrenskraftiga priser samt förändrade tillståndsprocesser som gör att regelbördan minskar. Därmed inte sagt att vi ska få tillståndsprocesser som på något sätt äventyrar klimat och miljö. Men vi måste underlätta så att vi verkligen hjälper våra företag i omställningen och inte stjälper dem, som det är nu.

Som jag sa i IPCC-debatten vi hade för en månad sedan: "Vill du gå snabbt fram, gå ensam! Vill du gå långt, gå tillsammans med andra! Vad hjälper det oss att vi vinner racet om övriga världen inte hänger med?" Här måste vi se till att vi alla når långt. Därmed måste vi kroka arm med andra länder och visa dem hur man ställer om på ett hållbart sätt. Det är så vi vinner kampen, inte genom att vi tar på oss en roll som hare och springer långt före de andra. Om man springer långt före de andra och tappar kontakten med dem vet de inte var de ska fortsätta. Det är alltså en grannlaga uppgift att finna balansen. Vi jobbar verkligen för att den balansen ska hållas - ingen tvekan om det.

Fru talman! Hösten 2022 gick svenskarna till val. De valde att inte ge den tidigare socialdemokratiska regeringen förnyat förtroende. Klimatfrågan var mycket viktig i valet. Enligt den fullständiga Valu, som presenterades nyligen, var klimatfrågan den tolfte viktigaste frågan när människorna valde att rösta. Det är alltså en viktig fråga.

Genom Tidöavtalet fick vi en ny regeringskonstellation med majoritet i kammaren och med en ny inriktning på klimatpolitiken. Klimatpolitiken ska inte längre fokuseras på ineffektiva satsningar och politik som inte går ihop. Vi har sett miljardrullning till elcyklar och klimatterapi kombinerat med nedläggning av kärnkraft. Den här politiken gick inte ihop. Nu finns det hopp om en ny inriktning på klimatområdet som ska vara ambitiös och effektiv. Den ska styra mot att minska utsläppen, men inte på bekostnad av landsbygden, de areella näringarna eller de privata hushållen.

Detta arbete går inte över en natt, men vi ser redan leverans. Det klagas en del här i kammaren i dag på leveransen vad gäller tillståndsprocesser, och där kan jag hålla med. Man har ju fått tjata om detta i flera mandatperioder här i kammaren. Men om man väntar ett år tror jag att man kommer att kunna se att väldigt mycket händer även på det här området. Saker och ting tar ibland lite tid. Bara under det första året för den här regeringen tror jag att mer kommer att ha hänt vad gäller tillståndsprocesser än vad som hände under åtta år med socialdemokratisk regering. Vi kan sammanfatta det i höst.

Fru talman! Den mest uppmärksammade delen av den nya klimatpolitiken är att reduktionspliktslagstiftningen nu görs om fullständigt. I stället för en politik som hade lett fram till chockhöjningar av drivmedelspriserna varje år fram till 2030 kan hushållen, lantbruket, skogsbruket och andra företag nu se fram mot en kraftig sänkning vid pump nästa år.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, som i motvind påpekat reduktionspliktens orimlighet såväl av kostnadsskäl som på grund av bristande miljönytta, är detta såklart särskilt tillfredsställande. Det finns inget forskningsmässigt stöd för att det på något sätt främjar klimatarbetet att ett mindre land i Europa ska dammsuga världsmarknaden på alla möjliga fetter för att tillverka bränsle till lätta transporter. Det här går helt emot den inriktning som bränsleforskare i världen har för biodrivmedel. Biodrivmedel har en mindre roll att spela, men de har inte en roll att spela där det är elektrifieringen som är nyckeln. Elektrifieringen kommer kanske inte att vara nyckeln för färjetrafiken. För flyget kan den vara det i viss utsträckning men inte fullt ut.

Fru talman! Några fakta kan vara på sin plats. Reduktionsplikten ledde fram till att Sverige fick världens högsta pris på diesel. Den skapade också en situation där vi under flera mandatperioder faktiskt fick se regeringar kompensera genom att sänka skatten på diesel. Reduktionsplikten trängde alltså undan skatteintäkter i miljardklassen. Reduktionsplikten skapade också brist på höginblandad HVO 100 och ökade kostnader under perioden till miljardbelopp för landets kollektivtrafik och andra företag som kanske känt behov av att snygga till sina hållbarhetsrapporter och fokusera på HVO 100 i stället för vanlig diesel.

Sedan har vi de faktiskt ökade kostnaderna för diesel, som genom lite snabb huvudräkning vid 5 miljarder liters dieselförbrukning per år kan sammanfattas till i alla fall åtskilliga tiotals miljarder sedan reduktionsplikten infördes. För detta, fru talman, fick vi ett utfall med snyggare nationella utsläppskalkyler, men enligt forskningen på området leder det inte fram till minskade utsläpp. Problemet är att tillgången på dessa råvaror är begränsad. Om man förbrukar väldigt mycket av de här råvarorna i Sverige kommer man att förbruka mindre av dem i andra länder. Det går inte att skala upp särskilt enkelt.

Jag kan ta några exempel. Vi använder väldigt mycket tallolja i dag för att tillverka HVO och göra drivmedel. Men då blir det mindre tallolja över till kemikalieindustrin som kanske gör bland annat förpackningar, till exempel chipspåsar. Man bidrar även till färg- och medicintillverkning.

Ersättningsprodukterna till tallolja är fossila, eller så använder man jungfruliga råvaror. De kommer kanske från raps. Där har forskningen visat att det inte är särskilt bra, eftersom det blir negativa markeffekter i en global kontext.

Att skaffa fram större mängd tallolja går inte utan att öka avverkningarna. Det gör att det finns väldigt små möjligheter att snabbt öka tillgången på den produkten. Det om talloljan. Det var bara ett stickspår.

Under flera år var den viktigaste råvaran i HVO palmoljebaserade råvaror. De har betydligt sämre värden för klimatet än vad fossil olja har. Nu dammsuger vi världsmarknaden på fetter från Asien.

Det är fetter som forskarna menar konsumeras i en utsträckning som kan överstiga utbudet, vilket kan tyda på felmärkning. Sannolikt är en del av de fetterna i stället jungfruliga oljor. Det är omöjligt att skilja dem åt.

Vi har också fått en situation där de allra sämsta råvarorna till biodrivmedel hamnar i de höginblandade biodrivmedlen. Till vilken nytta är detta?

Bristen på råvaror har lett fram till att vi får svensk etanol i reduktionsplikten. Bränslen som bidrar till minskade utsläpp i kalkylerna gynnas. Men i exempelvis E85 spelar det ingen roll. Där kanske vi kanske får amerikansk eller sydamerikansk etanol.

Vi får fetter från Asien av oklar kvalitet. De fungerar bra i kalkylerna för reduktionen. Men vi får palmoljebaserade produkter i HVO 100.

Herr talman! Den extrema svenska reduktionsplikten var skadlig ur alla aspekter. Den var skadlig för jobb och tillväxt, och skadlig för offentlig sektor. Vi såg till exempel att regionerna fick kraftigt ökade kostnader på grund av de ökade kostnaderna för HVO 100.

Den var skadlig för privathushållen. De tillsammans med företagen ser kanske i år ökade kostnader på grund av reduktionsplikten på 20 miljarder på grund av 5 miljarder liter förbrukad diesel.

Den bidrog inte heller till minskade utsläpp i världen. Vi styrde snarare om råvaror från andra marknader till Sverige. Det är råvaror som man inte kan skala upp hur som helst.

Herr talman! Mer behöver göras på klimatområdet, som man kan läsa om i Sverigedemokraternas klimatpolitiska motion. Vi talar där en del om klimatmålen. Vi ser nu att det har gått väldigt snabbt de senaste åren i Europa.

Vi har fått en ny klimatlagstiftning på EU-området. Det handlar om stora förändringar vad gäller utsläppshandelssystemet. Det handlar om Effort Sharing Regulation. Det är bördefördelningen när man fördelar de övriga utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln.

Det handlar helt enkelt om att klimatpolitiken har gått från att vara någonting vi kan besluta om här i riksdagen till att bli någonting som dikteras av Europeiska unionen.

Det skapar också ett behov av att se över våra klimatmål. Av den anledningen vill jag yrka bifall till reservation 25. Den handlar just om att vi behöver ge den befintliga Miljömålsberedningen nya uppdrag så att vi kan se hur svensk nationell klimatpolitik i framtiden kan bidra på ett positivt sätt.

Herr talman! Det vore inte särskilt bra om vi har en politik som enbart styr mot att skyffla utsläpp till andra delar i Europa och att skyffla jobb och tillväxt tillsammans med utsläppen till andra länder i Europa utan att utsläppen totalt sett minskar.

Vi behöver se över de klimatpolitiska målen. Det är viktigt att fler partier är beredda att erkänna detta. Jag tror att de flesta ser anledning till att se över den nationella politiken när så väldigt mycket händer på europeisk nivå.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Herr talman! I vilken ände ska vi börja?

Inledningsvis vill jag säga att vi i dag har en klimatpolitisk debatt med anledning av att vi står inför extremt stora utmaningar. Vi måste hejda klimatförändringen för att skydda befolkningen från klimatrelaterade risker. Vi måste också klimatanpassa hela samhället för att skydda befolkningen, verksamheter och fastigheter från klimatrelaterade risker.

I Martin Kinnunens anförande hör jag en lång rad argument mot olika klimatpolitiska förslag och inte minst reduktionsplikten. Men jag hör inte ett ord om vad Sverigedemokraterna vill göra för att hantera den enorma klimatutmaning vi står inför.

Inledningsvis undrar jag: Vill Sverigedemokraterna hantera klimatkrisen och minska utsläppen, eller accepterar man de fruktansvärda konsekvenser som klimatförändringen bär med sig för människors liv, hälsa och egendom?

När det gäller reduktionsplikten är det faktafel att det används palmolja. Det har vi fasat ut från biodrivmedlen. Det är också faktafel att forskningen säger att reduktionsplikten inte leder till några minskade växthusgasutsläpp. Det gör den.

Här görs också en jämförelse med var dessa bränslen kommer ifrån, var de importeras ifrån, deras utträngningseffekter och så vidare. Till syvende och sist kokar det ned till att man ska jämföra hela värdekedjor.

Det är från att drivmedel produceras till att de används i fordonet. Då måste man titta på well to wheel och jämföra biodrivmedel i drift och fossil drift.

Det vi gör i dag är att vi importerar fossil energi. Det är fossila drivmedel. Det är oljefält, pipelines, transporter med oljetanker och raffinering som ger utsläpp. Sedan används de i fordon som ger utsläpp. Det är den jämförelsen som behöver göras.

Herr talman! När det kommer till biodrivmedel och reduktionsplikten måste vi göra analysen: Vad leder vår politik till? Vad gör vi för skillnad?

Om vi nu orsakar kostnader på 20 miljarder extra för företag och hushåll i Sverige varje år blir det på en tioårsperiod 200 miljarder kronor. Då måste vi ta reda på: Vad gör vi för skillnad?

Det är ingen hemlighet. Du kan tala med dina partikamrater i övriga Europa, eller många av dina egna partikamrater i riksdagen. Jag har talat med flera. Det är väldigt många även i ert parti som är djupt skeptiska till den stora användningen av biodrivmedel, även om de svenska miljöpartisterna har omfamnat den extrema biodrivmedelsinriktningen på politiken.

Elin Söderberg säger att det är felaktigt att vi använder palmolja i biodrivmedlen. Då ska man lyssna på vad jag sa för någonting. Det jag sa var att i början av reduktionsplikten var palmoljebaserade produkter den viktigaste råvaran. Så är det inte längre.

Däremot har palmoljebaserade produkter flyttat över till HVO 100, det höginblandade biodrivmedlet. Alla som åker med en buss i kollektivtrafik någonstans i landet kommer exempelvis att göra det i en buss som kör på höginblandade drivmedel.

Där har vi i stället fått de palmoljebaserade produkterna, eftersom det är brist på råvarorna. Reduktionsplikten styr i varje fall mot att vi får lite bättre råvaror. Men de kraven finns inte för de höginblandade.

Man har styrt de allra fulaste, de sämsta biodrivmedlen, till de höginblandade just på grund av att reduktionsplikten har slukat så mycket. Det är en dålig politik.

Det svenska myndigheter gör när de utvärderar reduktionsplikten är att de gör det utifrån kalkylerna. Jag erkänner att de ser mycket snyggare och finare ut på grund av reduktionsplikten. Det är sant. Men om man tittar på det ur ett globalt perspektiv får man inte den bilden.

Herr talman! Jag noterar att jag inte får något svar från Martin Kinnunen och Sverigedemokraterna om man accepterar konsekvenserna av klimatförändringen när man inte presenterar en politik för att minska utsläppen och anpassa samhället till de klimatrelaterade riskerna.

Jag undrade också: Om Sverigedemokraterna är så emot reduktionsplikten, är man då också emot bioenergiuppvärmningssektorn? Ser inte Sverigedemokraterna nyttan och möjligheterna av att vi bygger upp värdekedjor för produktion av biodrivmedel i Sverige?

Det stärker svensk krisberedskap om vi kan producera drivmedel till transportsektorn inom landet. I dag importerar vi fossil energi för hela transportsektorn från länder som man kan ifrågasätta. Detta går via transportkedjor som har riskfyllda förhållanden. Varje led i den fossila produktionskedjan genererar massiva utsläpp av växthusgaser i varje land som den passerar, och det blir sedan fossila utsläpp här i Sverige när vi kör på de fossila drivmedlen.

Sverigedemokraternas politik leder till att vi ökar beroendet av import av fossila bränslen från andra länder. Vi ökar utsläppen i Sverige och ökar då också utsläppen i alla länder som följer denna värdekedja. I stället hade vi kunnat bygga upp en produktion av inhemska drivmedel som stärker svensk krisberedskap, skapar affärsutveckling här i Sverige och minskar våra utsläpp.

Herr talman! Vad gäller krisberedskapen finns det inte någon möjlighet att inom överskådlig framtid - de närmaste 10-15 åren - försörja Sverige med hjälp av enbart biodrivmedel. Så småningom kommer vi att få se en elektrifiering av fordonssektorn, och det är det som är framtiden. Det är så jag säger att vi ska minska utsläppen från transporterna. Vi kommer att elektrifiera detta.

Det finns inte något slags fantastisk genväg, utan vill man ha mer biodrivmedel får man betala väldigt mycket pengar och driva på markanvändningen i den övriga världen med ökade utsläpp som följd.

Herr talman! Sverigedemokraterna gillar biodrivmedel. Vi är positiva till alla de biogasstöd som vi har, och vi har faktiskt ingenting emot biodrivmedel. Man ska komma ihåg att Sverigedemokraterna föreslog en reduktionsplikt på 5 procent under tidigare mandatperioder. I dag står vi såklart bakom förslaget på 6 procent. Detta innebär att vi väldigt tidigt visade att vi inte har någonting emot biodrivmedel. Men man måste anpassa dem till en rimlig nivå - något som mer liknar den som de flesta länder i världen har.

I Tyskland kan vi se hur De gröna driver på för att minska inblandningen just för att de är oroade över hur dåliga biodrivmedel riskerar att driva på utsläppen av växthusgaser. Vi vill inte heller ha en sådan situation; mitt parti är också oroade över vad en sådan här extrem biodrivmedelspolitik kan leda fram till. Vi behöver vara mer lagom på biodrivmedelsområdet. Men Sverigedemokraterna har ingenting emot biodrivmedel - absolut inte. Och vi har absolut ingenting emot att vi använder biomassa till vår uppvärmning i Sverige.

Elin Söderberg nämnde klimatanpassning och hur vi tar höjd för eventuella risker och sådant. Vi har faktiskt en klimatanpassningsstrategi som alla partier har ställt sig bakom, och myndigheter, kommuner och stat jobbar tillsammans i de här frågorna. Än så länge är det ingen som har påpekat något enormt behov av hundratals miljarder för att lösa något slags krisartad situation, utan det är ett pågående arbete.

Herr talman! Tack till Martin Kinnunen för inlägget i debatten! I debatten slås jag av - och jag tror att de flesta slås av det - att Sverigedemokraterna har något slags känsla relaterad till biodrivmedel. Huruvida den känslan är varm eller kall återstår för svenska folket att bedöma, men jag tror att många av oss känner att den inte är så enormt varm. En stor del av inlägget handlade just om biodrivmedel och då ofta med en problemformulering före eller efter.

Det är svårt att förstå hur det kommer sig att man vevar från regeringsunderlaget på det här sättet när det gäller just reduktionsplikten. Det är svårt att förstå mot bakgrund av vad branschen själv säger är orsakerna till höga drivmedelspriser, då det ofta relateras till en svag krona, till geografi och till kyla och inte alls till reduktionsplikten. Det är också svårt att förstå när man tittar på dieselpriserna, som ju har fluktuerat mellan 28 och 21 kronor och inte alls har reagerat på reduktionsplikten.

Man kan dessutom titta på vårt grannland Finland, som har gjort den resa som Sverigedemokraterna vill göra. Där har den inte alls inneburit den prisförändring som Sverigedemokraterna ville ge sken av skulle inträffa.

Man undrar därför om Sverigedemokraterna vill föra de svenska hushållen bakom ljuset och vilseleda ekonomiskt utsatta grupper. Eller vad är det annars som motiverar denna fajt mot reduktionsplikten?

Herr talman! Nu är det andra gången jag hör Jytte Guteland påstå att vi inte kommer att få sänkta priser när reduktionsplikten sänks. Jag vet inte om det beror på okunnighet eller dumdristighet.

Vi kommer att få se facit ganska snart. Det är inte så många månader kvar tills vi kommer att ha en betydligt rimligare reduktionsplikt, och då kommer vi så småningom att få se facit. Det kommer kanske att visa sig det första halvåret, eller det första året, var vi hamnar. På kort sikt är det svårt att förutse exakt vad som händer på marknaden med tillgång och efterfrågan.

Herr talman! Vi har såklart träffat branschen under de månader som föregick förslaget om en förändring av reduktionspliktslagen. Vi har träffat exempelvis Drivkraft Sverige, som är den stora branschorganisationen. De har gjort inspel om att de också ville sänka reduktionsplikten, och de har visat upp en kalkyl för hur mycket lägre priset skulle bli om man sänkte enligt deras förslag.

Nu har vi ett förslag där vi sänker betydligt mer, men jag vill säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att vi kommer att få en sänkning av priset. Skulle vi inte få det har vi facit nästa år, men eftersom alla bedömare i branschen tror detta är jag ganska övertygad om att det blir så.

Sedan kan man diskutera exakt hur många kronor det blir, och det var väl det som var diskussionen som presenterades på DN Debatt. Artikeln i DN Debatt fokuserade på vad prisskillnaden skulle bli med vårt förslag till ny lag och med den lagstiftning som redan finns. Enligt branschens kalkyl skulle vi då få se en sänkning med mer än 5 kronor. Men det är inte 5 kronor mot läget i dag.

Herr talman! Tack för redogörelsen från ledamoten Kinnunen! Den som lever får se. Jag tror att det blir mest obehagligt för Sverigedemokraterna att uppleva vad som kommer att hända med prisbilden.

Framför allt kommer det att bli obehagligt för svenska folket att se att regeringsunderlaget inte medger att regeringen kan ha en ambitiös klimatpolitik. Men för de allra flesta i svenska folket tror jag inte att det kommer som en överraskning att detta är den hållning som Sverigedemokraterna har i klimatpolitiken.

Däremot tror jag att det har funnits en förväntan på att det ska vara en politik som driver på för social rättvisa, för det är den bild som Sverigedemokraterna vill ge av sig själva. Likaväl som regeringen sitter i knät på Sverigedemokraterna när det gäller ambitioner i klimatpolitiken verkar det som att Sverigedemokraterna sitter i knät på regeringen när det handlar om social rättvisa.

Vi socialdemokrater ser kopplingen mellan klimatpolitiken och en stark fördelningspolitik med satsningar i en tid som är tuff för hushållen. Så kan man se till att de tar sig igenom det här och kan fortsätta med sina aktiveter för barnen och se till att det är möjligt att leva det liv man förtjänar i det här landet. Vi för fram satsningar som höjda barnbidrag. Över huvud taget är hela vår inriktning just nu att hjälpa barnfamiljer och andra i vårt avlånga land att klara av krisen.

Det är en förutsättning för en bra klimatpolitik att vi också har en socialt rättvis politik. Men här har Sverigedemokraterna fullständigt abdikerat till förmån för den borgerliga regeringen med statsministern i spetsen. Jag skulle vilja säga att det snarare är Sverigedemokraterna som sitter i knät på Moderaterna när det gäller detta.

Jag skulle vilja höra hur ledamoten Kinnunen ser på det här bekymret. Hur ska man kunna se väljarna i ögonen när man så tydligt har abdikerat när det gäller social rättvisa?

Herr talman och Jytte Guteland! Vi får se nästa år hur det blir. Men jag vill påminna ledamoten om att även vår ansvariga myndighet har påpekat att reduktionsplikten gjorde bränslet dyrare.

Hela systemet är uppbyggt på detta sätt. Det är därför det finns en reduktionspliktsavgift som på något sätt ska kunna bidra till att sätta stopp, och det är reduktionspliktsavgiftens nivå som också bidrar till hur mycket dyrare det blir.

Nu var det mycket prat om vem som sitter i vems knä. Jag vet inte om Socialdemokraterna också sitter i vårt knä, för när jag jämför budgetmotionerna kan jag inte se att det är jättestor skillnad. Det som skiljer vår budget och Socialdemokraternas budget är närmast felräkningspengar. Det är inte många miljarders skillnad.

Som jag redogjorde för i min tidigare replik accepterar ju Socialdemokraterna de flesta förändringarna på klimatområdet. De flesta budgetposterna vill man inte förändra i någon större utsträckning. Man hade den stora satsningen på busskort till skolungdomar, en satsning som redan finns i regionerna och som rimligtvis inte skulle förändra utsläppsnivåerna i samhället nämnvärt.

Det finns ingen uppbackning i politik till de stora orden om social orättvisa och en klimatpolitik som går fullständigt åt helsike. Det backas inte upp av den konkreta politiken. Vad vi ser är en tuff och hård retorik, men de egna förslagen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är mest prat och lite verkstad.

Herr talman! I dag debatterar vi klimatfrågor.

När vi debatterar klimatfrågor här i kammaren beror fokuset i hög grad på vilket utskott i riksdagen som har hand om ärendet. Näringsutskottet har energifrågor och företagsfrågor, trafikutskottet har transportfrågorna och miljö- och jordbruksutskottet har mer fokus på klimatmålen och de mer naturnära klimatfrågorna som kolsänkor och biobränslen. Men när vi pratar om klimatfrågor måste vi se det som ett helt system. Ska vi nå våra mål måste vi orka se helheten, hur de olika delarna samverkar och var de svaga länkarna är.

Liberalernas klimatpolitik utgår från fem viktiga principer:

Förorenaren ska betala. Alla verksamheter ska betala för sina klimatkostnader. Med våra styrmedel fokuserar vi på utsläppen. När andra partier exempelvis vill minska antalet flygresor vill vi utveckla ett fossilfritt flyg och premiera elflyg och fossilfria bränslen.

Klimatomställning måste ske i en växande ekonomi. All omställning kostar pengar - enorma pengar - åtminstone initialt. Därför är ekonomisk tillväxt nödvändig för att klara kostnaden. Det är länder med sämre ekonomi som ligger efter i klimatomställningen. Därför måste företagen tjäna pengar för att klara omställningen.

Handel, teknikutveckling och entreprenörskap är förutsättningar för att klimatarbetet ska lyckas. Vi liberaler är teknikoptimister, inte minst jag själv. Vi tror att klimatmålen är nåbara om vi frigör innovationskraften. Den största påverkan på klimatutsläppen är exporten av svenska produkter producerade med liten klimatpåverkan - den ger tillväxt hos oss och sänker samtidigt utsläppen globalt. Svenskt Näringsliv har gjort en utredning där man säger att man sparar 26 miljoner ton varje år på den svenska exporten. Det är mer än hälften av de utsläpp vi har i Sverige. Till det kan man lägga att de nya metoder som utvecklas av företag bör exporteras för att man ska kunna tillgodogöra sig dem i motsvarande verksamheter i utlandet.

Vi ser också att det är mycket viktigt att utveckla det internationella samarbetet. Klimatutsläppen är gränslösa. Sverige behöver arbeta på global nivå och främst genom EU. EU är världens viktigaste miljöorganisation. Regeringen har som ordförande i EU nu under våren rott det stora klimatpaketet Fit for 55 i hamn. Inte minst de senaste delarna är viktiga: AFIR och ReFuelEU Maritime och Aviation. Fit for 55 är ett viktigt steg för att samma regler ska gälla i hela Europa. Vi ska också använda EU som hävstång för att driva på den globala klimatomställningen.

Det är förändringar av hela system som är viktigast för klimatomställningen, där sedan det individuella beslutet påverkar. Förändringen av hela systemet är starkt kopplad till våra företag. Som exempel kan vi se på övergången från fossildrivna fordon till laddbara fordon. Det måste finnas laddbara fordon, laddinfrastruktur och stabil elförsörjning till rimliga priser innan individen väljer ett laddbart fordon.

Med dessa fem principer är det lätt att ta ställning i olika frågor för att vi ska nå våra klimatmål. När man tittar på klimatomställningen ur ett systemperspektiv är den viktigaste förutsättningen för klimatomställningen en leveranssäker elförsörjning. Den gamla regeringen har genom sin förtida nedläggning av 50 procent - sex av tolv reaktorer - av våra kärnkraftverk ryckt undan en stor del av förutsättningarna för klimatomställningen under det närmaste decenniet. Det äventyrar leveranssäkerheten av elenergi och försätter därmed rent generellt företag och många tusentals jobb i fara. Vi får företag som inte expanderar och företag som inte ens vågar etablera sig och skapa nya jobb.

Ska vi klara klimatomställningen måste vi ha fossilfria alternativ och helst helt utsläppsfria alternativ, som elen. Med nedläggningen av kärnkraftverken fördröjde den förra regeringen omställningen med många år. Vår regering försöker nu reparera skadan och har nyligen tagit beslut om två nya vindkraftsparker utanför västkusten. Det är bra. Men vi ska vara på det klara med att dessa två parker motsvarar bara ett av de kärnkraftverk som den förra regeringen lade ned. I stället för att vi skulle kunna få ett stort tillskott med el till västkusten återställer vi bara delvis den situation som fanns 2018 innan den förra regeringen lade ned de två kärnkraftverk som fanns på Ringhals. Hade den förra regeringen verkligen varit för klimatet hade partierna inte lagt ned kärnkraften.

I dag har vi vatten-, vind- och solkraft tillsammans med kärnkraft. Vi behöver fördubbla vår elproduktion till 2040. Ska vi ha en stabil elförsörjning och klara klimatomställningen genom att göra oss oberoende av fossil energi behövs kärnkraften. Jag är glad att få tillhöra en regering som ser detta och satsar på alla energislag.

Med energiproduktionen och bränsleproduktionen som plattform är den liberala klimatpolitiken inriktad på följande områden:

Först och främst vill vi eliminera utsläppen av fossil koldioxid. Att mentalt vara inställd på att få bort alla utsläpp i stället för att bara prata om att minska dem ger ett annat tidsperspektiv. Alla verksamheter måste agera nu. Vägtransporterna står för över 90 procent av utsläppen inom transportområdet, och här är elektrifieringen svaret. Det som hindrar elektrifieringen är tillgången till laddinfrastruktur där man bor, arbetar och reser. Här satsar regeringen stort med 4 miljarder för att öka takten. Naturligtvis behövs biobränslen till befintliga fordon under omställningen.

EU ETS-systemet är viktigt som styrmedel mot klimatmålen, där nu sjöfarten och vägtransporterna ingår. Det nya systemet Fit for 55 med dess olika delar driver bland annat på utvecklingen av nya fossilfria bränslen och infrastruktur för laddning och fossilfria bränslen.

Företagen behöver få bort sitt beroende av fossila insatsvaror och fossil energi, där många lösningar blir specifika för respektive företag. Vi vill minska utsläppen av metan och lustgas. Därför vill vi bland annat driva på biogasproduktionen, baserat på bland annat gödsel från boskap, som annars skulle ge metanutsläpp. Det finns också intressant forskning när det gäller foder till kor för att minska deras metanutsläpp.

Liberalerna vill bygga upp en kapacitet för negativa utsläpp av koldioxid. Genom att fånga in den koldioxid som bildas vid förbränning av biomassa kan vi åstadkomma negativa utsläpp. Potentialen är stor i Sverige, då det finns ett stort antal punktkällor av biogen koldioxid där det skulle vara effektivt att fånga in gasen. Vi vill samtidigt bygga upp en marknad så att verksamheter som har svårare att ställa om ska kunna köpa in sig i koldioxidinfångning under sin omställning.

Liberalerna vill minska naturlig avgång och öka naturligt upptag av klimatgaser genom klok markanvändning. Det är rationellt att genomföra omfattande nettoupptag av koldioxid i Sverige för att klara EU:s mål inom ESR. Vi vill också återväta torvmarken för att minska utsläppen och fasa ut torvbrytningen.

Liberal klimatpolitik innehåller en rad åtgärder för att vi ska göra oss oberoende av fossil energi och sänka koldioxidutsläppen. I detta inlägg har jag fokuserat på principer och några specifika områden som har potential när det gäller att kraftigt minska utsläppen.

Jag är glad att tillhöra en regering som tar ett helhetsgrepp om klimatpolitiken, en klimatpolitik som går hand i hand med energipolitiken.

Herr talman! Jag tackar för anförandet. Miljö- och klimatministern har sagt att klimatpolitiken ska vila på tre ben. Ledamoten här presenterade fem delar. Oavsett detta är elektrifieringen en stor del av det som regeringen lyfter fram. Man ska satsa på laddstolpar och laddinfrastruktur. Men jag ser inte att det räcker. Vi måste se till att få ut fler elbilar i trafik och ändra avgaserna från de övriga lastbilarna och bilarna. Annars kommer vi inte att nå klimatmålen.

Om Centerpartiet hade fått bestämma hade vi återinfört klimatbonusen. Många familjer som vill göra rätt för klimatet kände sig lurade när regeringen över en natt stoppade detta. Och nu har de inte längre råd med klimatsmarta alternativ. Den plötsliga avvecklingen har mötts av stark kritik från många håll. Dessutom ska regeringen nu sänka inblandningen av biodrivmedel.

Jag blir lite förvirrad. Vad tycker Liberalerna egentligen i fråga om reduktionsplikten? Tongångarna var nämligen lite annorlunda i valrörelsen jämfört med den linje som Liberalerna och regeringen nu förespråkar.

Vad är egentligen en effektiv klimatpolitik? Om man inte ser till att fler människor prioriterar elbilar måste utsläppen minska på något annat sätt. Jag känner till två sätt. Antingen blandar man in annat drivmedel i tanken - där är reduktionsplikten ett viktigt verktyg - eller så får man helt enkelt köra långsammare och sänka hastigheten.

Hur ska vi konkret göra för att uppnå klimatmålen till 2030? Det är inte så lång tid till dess.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Detta är ett av mina hjärtebarn. Jag sitter i trafikutskottet, och jag har jobbat inom transportområdet med personbilar i 35 år. Just denna omställning går väldigt fort - vi behöver byta ut hela fordonsflottan på ungefär 15 år. Detta kräver enorma satsningar för alla bilföretag men även för samhället för att skapa förutsättningar. Det handlar om det som jag nämnde i mitt anförande - tillräckligt med el och distributionsnät men också laddinfrastruktur.

När det gäller till exempel klimatbonusen drev jag på. Jag tyckte att det var en väldigt viktig del när försäljningen av laddbara bilar låg väldigt lågt. Men när försäljningen av laddbara bilar står för 50 procent eller över 50 procent av försäljningen ska staten inte fortsätta att pumpa in pengar. Vi lade 7 miljarder förra året. Vi lägger 7 miljarder i år på den tidigare försäljningen. Det är enorma pengar.

Även med klimatbonusen kostade en elbil väldigt mycket pengar. Det viktiga är att vi ser till att vi får ut väldigt många bilar på marknaden. Det handlar om att vi får ut många begagnade bilar, för det är först när vi har en stor begagnatmarknad som vi kommer att ha laddbilar som det stora flertalet människor har råd att köpa. Vi följer försäljningen av bonusbilar för att se: Är det den ekonomiska krisen som minskar försäljningen av elbilar, eller är det rakt över? Men det är viktigt att vi håller uppe tempot för att kunna byta ut fordonsflottan.

Jag får återkomma med svar på den andra frågan.

Herr talman! Ja, vi pratade om elektrifieringen, och jag hoppas att ledamoten kan återkomma till hur man ser på reduktionsplikten.

I anförandet har Liberalernas representant pratat om helheten. Tidigare har man också pratat om att det ska vara en effektiv klimatpolitik. Men jag ser inte detta i det som regeringen levererar i dag. Jag ser inte att man satsar på exempelvis cirkulär ekonomi. Man prioriterar inte avfallshanteringen eller satsningen på järnvägar. Det är ju en helhet i klimatomställningen.

Jag kan i stället konstatera att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har kommit överens om flera punkter som påverkar klimatet negativt. Detta med klimatbonusen är ett exempel. Men det handlar också om detta med underhåll av järnvägar och satsningar på infrastruktur på annat sätt. Det finns alltså förslag som i stället ökar utsläppen.

Var finns förslagen för den gröna omställningen, som kan göra att näringslivet faktiskt får det stöd som det behöver för att kunna ta kommandot i den gröna omställningen? Det gör det faktiskt till viss del. Men politiken kan göra mer.

Jag vill upprepa frågan kring reduktionsplikten. Och hur ska man göra konkret för att nå utsläppsmålen till 2030?

Herr talman! Jag ska vara lite snabbare med svaren på frågorna.

Jag var med och förhandlade om den reduktionsplikt som gällde tidigare. I den förhandlingen var jag mycket tveksam till det elektrifieringsscenario som man utgick från - man tog ett basscenario. Jag sa att man skulle gå på det högsta eftersom det kommer att gå väldigt fort i denna omställning. Jag tror att vi inom ett halvår hade slagit det högsta scenariot. Omställningen när det gäller elektrifieringen går alltså väldigt fort.

Dessutom var en annan farhåga att produktionen av biobränslen inte skulle kunna ske i den takt som vi ville blanda in dem. Därmed skulle pumppriset bli mycket högre. Och det skulle slå väldigt hårt mot många, kanske framför allt ute i landet, som är väldigt beroende av sina bilar. Där har det också blivit så. Sedan har kriget i Ukraina gjort att priset blivit ännu högre.

Vi är väldigt positiva till reduktionsplikten, men vi hade velat se en lägre kurva från början.

Ledamoten tar upp att vi skär ned i fråga om järnvägen. Det vi har gjort är att vi har sagt nej till nya stambanor. Vi behåller de tre delar av stambanorna - jag tror att det är detta som ledamoten menar - som fyller ett behov. Dit går 200 miljarder. De andra 200 miljarderna vill vi satsa på andra sträckor, till exempel Norrlandssträckan och sträckan mellan Göteborg och Alingsås, så att Göteborgs hamn kan få ut sitt gods. Det finns en lång rad satsningar inom järnvägen som snabbt kan ge klimatsänkningar i stället för den långsiktiga nya stambanan, som kanske blir klar någon gång efter 2050.

Herr talman! Jag har en kort första fråga, Helena Gellerman. Norrlandssträckan - är det Ostkustbanan, Norrbotniabanan, Inlandsbanan eller något annat? Det undrar jag.

Helena Gellerman nämnde fem principer för Liberalernas klimatpolitik. Om jag uppfattade det rätt handlade det om att förorenaren betalar, klimatomställning i en växande ekonomi, innovation, internationellt samarbete och förändringar av hela systemet.

Förra mandatperioden samarbetade Liberalerna med Miljöpartiet med flera i januariavtalet. Vi jobbade då med alla dessa fem områden. Vi jobbade med de principerna och med att ta kliv framåt och förbättra.

Liberalerna har valt att samarbeta med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och sänker nu koldioxidskatten för kraftvärme och skatten på fossila drivmedel i transportsektorn och förändrar reseavdraget så att det ger mer till fossilbilism och missgynnar hållbart resande. Listan är lång över hur man gör det billigare för förorenaren och dyrare och svårare för alla människor i landet som kämpar med klimatomställningen och som vill göra rätt och bidra till en positiv och hållbar samhällsutveckling.

Mot denna bakgrund är min första fråga: Varför valde Liberalerna att sätta sig i denna regeringskonstellation och gå emot de principer som de själva säger att de står för?

Herr talman! Jag tackar för mycket relevanta frågor.

Jag bor i Västsverige och pratar mycket med Göteborgs hamn, och jag har även varit i Sundsvall, Skellefteå och Luleå och talat om deras behov. Sträckan mellan Göteborg och Alingsås behövs verkligen för att de ska kunna få ut sitt gods via järnväg och sedan ut via Göteborgs hamn.

Järnvägssträckningarna längs Norrlandskusten är oerhört viktiga för att vi ska klara klimatet och inte få alltihop på lastbil. För mig är detta en självklarhet, och vi står bakom de båda sträckningar - Norrbotniabanan och Ostkustbanan - som ledamoten specifikt tog upp.

När det gäller varför vi valde att sätta oss i denna regering är svaret enkelt, och jag ägnade en stor del av mitt anförande åt det: energipolitiken. Vi pratar hela tiden om klimatpolitiken och att det är viktigt att få bort den fossila energin, men vad ska vi ersätta den med?

Det måste vara ren elproduktion till vätgas men även direktverkande el till olika delar, men den politiken röstade den förra regeringen bort. Man har röstat bort kärnkraftverk, och utan kärnkraften klarar vi inte en stabil elförsörjning. Jag är för både sol-, vind-, vatten- och kärnkraft, men det var inte den förra regeringen. Det viktiga är att få till energiförsörjningen.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag delar helt uppfattningen att Norrbotniabanan och Ostkustbanan är jätteviktiga och måste byggas ut snabbt.

Det är intressant att få ett tydligt besked här om att man har valt att acceptera ökade fossila utsläpp därför att man vill ingå i samarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och för att kärnkraften ska byggas ut.

Då blir min följdfråga: Tycker Liberalerna att det är bättre att vi har mer kärnkraft och mer fossila utsläpp? För det är vad regeringen driver. Det är en politik som aktivt ökar växthusgasutsläppen i Sverige, som ökar beroendet av fossil energi i transportsektorn, som inte levererar de förutsättningar som industrin behöver för sin klimatomställning, som inte främjar utbyggnad av snabb elproduktion som kan komma på plats i närtid och som inte främjar energieffektivisering som kan frigöra el i närtid och bidra till omställningen, som är en kamp mot klockan.

I stället väljer man att satsa på kärnkraft, som någon gång i framtiden kan producera el, medan man helt försakar klimatpolitiken. Detta kommer att leda till att vi i framtiden får mer kärnkraft, ökade utsläpp och förvärrade klimatrelaterade risker som hela befolkningen har att hantera. Det är tydligt att Liberalerna har gjort denna prioritering därför att man gärna vill se kärnkraft.

Herr talman! Jag blir fascinerad när jag lyssnar på debatten här i dag där ledamöter från de förra regeringspartierna säger att den nuvarande regeringen misslyckas med att skaffa fram en massa energi, när man själv under den förra mandatperioden tog bort ofantliga mängder fossilfri energi i form av kärnkraftverk.

Nu har regeringen tagit beslut om två vindkraftsparker, men de motsvarar bara ett av de kärnkraftverk som ni tog bort under den förra mandatperioden, Elin Söderberg. Ändå står ni tillsammans med Socialdemokraterna och frågar varför vi inte skyndar på. Vi får ju ta konsekvenserna av er konstiga klimatpolitik. Om ni vill byta ut fossil energi måste ni ju se till att det finns någon annan energi. Och så plockar ni bort den energin! Jag förstår inte riktigt hur det går ihop.

Jag kommer som sagt från Västsverige. När det gäller omställningen där är det el man vill ha, men det råder en otrolig osäkerhet i Västsverige nu - i fordonsklustret i Göteborgs hamn. Varifrån ska man få el när ni har tagit bort de två kärnkraftsreaktorerna i Ringhals?

Northvolt vill påbörja produktion av batterier 2025, men de är jätteosäkra på om de kommer att ha tillräckligt med el för att starta sin produktion. Det handlar om otroligt många arbetstillfällen.

Göteborgs hamn vet inte om de kan gå i land med sin satsning på klimatomställningen och erbjuda landström, för de har inte el. Just därför har vi valt att satsa på den här regeringen, för vi måste skapa ett fundament för klimatpolitiken.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i en klimatkris. Klimatfrågan är både akut och komplicerad, och vi har ungefär sju år på oss att vända klimatkrisen.

IPCC:s senaste rapport visar att många klimateffekter har förvärrats de senaste åren. Det varmare klimatet påverkar oss nu mer än någonsin. Förra sommaren var rekordvarm i Europa med temperaturer på över 45 grader, och redan nu ser vi tecken på att den här sommaren kan bli en av de varmaste, med torka och dödsfall. Det kommer även att påverka vår livsmedelsproduktion.

I en tid då världen behöver kraftsamla för att möta klimatutmaningen behöver Sverige öka de svenska klimatambitionerna. Vänsterpartiet eftersträvar att länder, regioner och människor ska hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, det vill säga den mängd resurser som vi kan använda utan att tvinga andra människor att använda sig av en mindre mängd resurser.

Herr talman! Tanken om ett rättvist miljöutrymme har två beståndsdelar.

Den första delen är den grundläggande utgångspunkten att det finns ett givet miljöutrymme som vi människor har att röra oss inom. Vi har bara en jord med vissa givna ekologiska gränser. De ramarna kan inte tänjas hur som helst, utan vi måste se till att leva inom dem. Om vi lever över ett givet miljöutrymme och över ett ekosystems bärkraft drabbar det oss själva men även andra länders invånare och kommande generationer. På samma sätt drabbar tidigare generationers överskridande av ramarna oss i dag.

Den andra delen av det rättvisa miljöutrymmet är frågan om rättvisa. Om man tror på alla människors lika värde borde tillgången till pengar inte vara grunden för en fördelning av världens resurser.

Jorden är vårt gemensamma arv och borde då också förvaltas på det sättet. Men i dag är det de människor, företag och länder som har mycket pengar som lägger beslag på en långt större andel av det totala miljöutrymmet än vad fattiga människor eller länder gör. Det är inte rättvist. Det behövs politiska beslut för att rika länder ska minska sin miljö- och klimatpåverkan och för att fattiga länder ska få möjlighet att utvecklas.

Herr talman! Vänsterpartiet strävar efter klimaträttvisa. Det betyder att vi tittar specifikt på klimatförändringen utifrån ett rättviseperspektiv och på vem som påverkar respektive drabbas av klimatförändringen.

Situationen i världen i dag kan betecknas som djupt orättvis utifrån ett klimaträttviseperspektiv. Det kapitalistiska systemet resulterar i att jordens resurser fördelas extremt ojämlikt mellan klasser, mellan rika och fattiga länder samt mellan kvinnor och män. Världens rika har orsakat klimatförändringen och har fortfarande störst påverkan på klimatet.

Enligt den globala hjälporganisationen Oxfam släpper den rikaste procenten ut dubbelt så mycket som den fattigaste hälften av världens befolkning. De som drabbas hårdast är världens fattiga människor. Utifrån ett klimat- och rättviseperspektiv är det, vilket även slås fast i FN:s klimatkonvention, de rika länderna som har det historiska ansvaret för klimatförändringen och som nu även har det största ansvaret för att minska sina utsläpp. Dessutom måste de rika länderna ge stöd till de fattiga länder som drabbas av klimatförändringen.

För Sveriges del, herr talman, är det låg- och medelinkomsttagare som släpper ut minst växthusgaser i Sverige. De med högre inkomster släpper ut mer, och den rikaste procenten i Sverige har till och med ökat sina utsläpp dramatiskt.

De flesta i Sveriges befolkning vill att politiken ska ta ansvar och komma med de lösningar som krävs för att klara av de klimatmål vi har beslutat om. Och det bevisas i forskningen att klimatomställningen behöver vara rättvis för att kunna accepteras och genomföras. Det är förorenaren som ska betala mest. Det är de som släpper ut mest som behöver göra de största utsläppsminskande förändringarna. Och för det krävs en systemförändrande politik.

Vänsterpartiet är berett att kliva fram och ta det ansvar som krävs. Det är självklart att samhällets åtagande i klimatpolitiken behöver stärkas, inte minskas. Det går inte att komma ifrån att det krävs stora statliga investeringar. Elproduktion och överföringskapacitet behöver öka dramatiskt. Vi behöver ställa om bilparken. Vi behöver satsa mycket mer på kollektivtrafik och järnväg. Vi vet att våra bostäder behöver bli mer energieffektiva. Och vi behöver satsa stort på naturbaserade lösningar.

Med Vänsterpartiets klimatpolitik blir framtiden bättre för det stora flertalet. Det skulle innebära bättre bostäder och en trevligare boendemiljö, billigare och bättre kollektivtrafik samt lägre priser på el. Och omställningen skulle även ge fler välbetalda jobb.

Ja, listan kan göras lång med de livsstilsförbättringar som vår klimatpolitik skulle innebära för det stora flertalet.

Jag yrkar bifall till reservation 17.

Herr talman! Precis som många har sagt i dag i talarstolen är klimatomställningen en av vår tids största utmaningar. Kunskapen och medvetenheten om klimatförändringarna har aldrig varit större. Budskapet i FN:s klimatpanels rapport kunde inte vara tydligare, nämligen att klimatet inte kan vänta. Utsläppen måste minska nu.

För mig och Centerpartiet är det självklart att utvecklingen måste vändas och att det är bråttom. De åtgärder som görs under detta årtionde kommer att vara avgörande för om Sverige ska kunna vara med och leda utvecklingen och ta del av de vinster som den gröna omställningen innebär. Tyvärr anser jag att denna regering inte tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar.

Det sorgliga är att en regering som kallar sig borgerlig agerar så tvärtemot vad näringslivet säger. För näringslivet efterfrågar den här omställningen, och näringslivet vet att världen ställer om. Och om inte vi tar kommandot och skapar innovationerna gör någon annan det, och då utarmas den svenska konkurrenskraften.

Jag kan konstatera att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har kommit överens om flera punkter som påverkar klimatet negativt. Man är överens om att ta bort klimatbonusen för elbilar, man är överens om att minska underhållet av våra järnvägar och man är överens om att sänka reduktionsplikten. Det är många förslag som ökar utsläppen. Var finns förslagen för den gröna omställningen? Var finns klimathandlingsplanen? Hur ska regeringen göra för att nå utsläppsmålen till 2030? Hitintills lyser förslagen med sin frånvaro.

Herr talman! Nu krävs politiskt ledarskap. Centerpartiets klimatpolitik kombinerar en effektiv prissättning av utsläpp med stöd till grön teknik som kan bryta fossilberoendet. Vi har flera bra förslag i vår budget. Här är tre av dem.

För det första måste det bli enklare för var och en av oss att satsa på effektivisering och klimatsmarta energiåtgärder. Därför vill vi införa ett utvidgat grönt avdrag för exempelvis solceller eller värmepumpar.

För det andra handlar det om vindkraften. Där behöver mer göras. Det finns investerare som vill satsa, och det finns platser som skulle fungera bra. Tekniken finns, men ändå är det stopp på de flesta ställen. Jag välkomnar att man har sagt ja till havsbaserad vindkraft på västkusten, men jag vill se mer. Här behöver vi se över lagar och processer för att få igång vindkraften.

För det tredje är det frågan om biogasen. Regeringen har slagit undan benen för dem som producerar och för dem som köper biogas. Här måste till åtgärder.

Herr talman! I detta allvarliga läge har vi en regering som bygger på ett regeringsunderlag vars största parti inte står bakom klimatmålen. Det finns företrädare som till och med har förnekat klimatkrisen. Precis som Klimatpolitiska rådet har konstaterat är den politik som regeringen hittills presenterat inte tillräcklig för att nå 2030-målen. I stället för att minska utsläppen kommer hittills aviserade förändringar tvärtom att öka utsläppen. På kort tid har en rad centrala klimatinsatser lagts ned utan att ersättas med något annat.

Det gäller exempelvis utsläppen från våra bilar. När regeringen tog bort miljöbilsbonusen kollapsade elbilsförsäljningen. En bil blir flera tusen kronor dyrare i månaden att leasa. Det hjälper liksom inte att satsa på laddstolpar när elbilarna inte köps. Dessutom behövs så otroligt mycket mer i hela ledet av "bilen, bränslet och beteendet", det vill säga sådant som ett nationellt nätverk av cykelbanor, ett reseavdrag som faktiskt går till människor som inte har tillgång till tunnelbana och spårväg samt en bra utbyggd kollektivtrafik.

Sedan måste jag kommentera reduktionsplikten och sänkningen av inblandningen av biobränsle. Denna sänkning innebär, enligt experterna, för dig som kör på bensin några ören billigare bensin. För dig som kör diesel handlar det kanske om ett fåtal kronor. Men för klimatet innebär det 4 miljoner ton ökade utsläpp varje år. Det är en ökning med 4 miljoner liter fossil diesel dagligen.

Det finns en annan väg, nämligen Centerpartiets förslag Tanka svenskt! Med vårt förslag har alla råd att tanka svenskt grönt biobränsle. Genom vårt förslag kan vi sänka priset med 4 kronor per liter vid pump.

Jag ska försöka förklara. Vi sänker momsen för biobränsle, och det motsvarar ungefär l krona. Vi sänker avgifter och skatter kopplade till reduktionsplikten, och det motsvarar 2 kronor. Vi ökar den svenska produktionen av biodrivmedel, och det motsvarar ungefär l krona. Sammantaget motsvarar det 4 kronor lägre pris, och på så sätt kan vi skona både miljön och de svenska plånböckerna. Dessutom skapar vi jobb i Sverige och minskar vårt beroende av att köpa fossila bränslen från exempelvis Ryssland. Detta förslag säkerställer att biobränslet inte bara blir lösningen för att klara klimatet utan också lösningen för att få ned priset.

Herr talman! Klimatförändringarna känner inga nationsgränser, och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete, och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röster vara tydliga. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb kan Sverige och EU visa internationellt ledarskap. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande såväl regionalt som internationellt.

Vi vill att Sverige ska vara en föregångare i EU och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Jag är stolt över det klimatpaket som nu i vår har förhandlats fram, särskilt skärpningen av handeln med utsläppsrätter. Men vi vill göra mer i övriga världen och öppna upp handeln med utsläppsrätter för fler länder utanför EU. På så sätt tar vi också ett steg mot ett globalt pris på koldioxid.

Vi vill också att EU i sina handelsavtal med de stora utsläpparna Kina, Indien och USA ska ställa tuffare krav på klimatmål och hållbarhet. Alla utsläpp som vi människor bidrar med ingår i den globala uppvärmningen. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Jag vill också lyfta upp frågan om minusutsläpp - eller negativa utsläpp, som de mer korrekt kallas. Det omfattar tekniker som på olika sätt kan fånga in koldioxid från atmosfären. Därmed kan den globala uppvärmningen minska. Exempel på negativa utsläppstekniker är trädplantering, koldioxidinlagring från biobränsle och metoder där koldioxiden fångas in direkt från luften. Jag och Centerpartiet vill att Sverige ska anta ett mål för minusutsläpp för att säkerställa att det blir nettonollutsläpp till år 2045.

Herr talman! Klimatomställningen innebär inte bara utmaningar och hinder. Den medför också enorma möjligheter för svenska företag och deras anställda. Näringslivet vill och är redo. Genom export av fossilfria varor och tjänster och av teknologi kan vi även generera stor klimatnytta i andra länder. Teknologin som behövs för att klara klimatomställningen finns redan i dag, och stödet för en omställning är stort bland svenska folket.

För att nå Sveriges och världens klimatmål behöver hela samhället ställa om. Det ska vara lätt att göra rätt. Det handlar om människors möjlighet att pendla till jobbet. Det handlar om att tänka cirkulärt inom alla branscher - när vi bygger nya hus, när vi producerar kläder och textil och när vi ska rena vårt vatten och utvinna fosfor. Det ska vara lönsamt att välja klimatvänliga alternativ. Att vi inför cirkulär ekonomi och använder våra produkter längre är helt avgörande för att vi ska nå klimatmålen.

Sverige förtjänar en klimatpolitik som minskar utsläppen omgående. För att lyckas med klimatomställningen i tid krävs en realistisk plan som bygger på konkreta och kraftfulla åtgärder på alla nivåer. Klimatomställningen är inte en uppoffring utan en möjlighet för Sverige, och klimatförändringarna går att stoppa. Än är det inte för sent.

Herr talman! Tack, Stina Larsson, för anförandet!

När jag försöker sammanfatta Stina Larssons redogörelse av kritiken mot vår budgetproposition och inriktningen på klimatpolitiken, det som har hänt än så länge, identifierar jag i huvudsak två större förändringar.

Den ena är elbonusbilarna, som gör en exit nu. De kostar ändå ganska många miljarder i år eftersom alla beställningar som gjorts tidigare ska betalas ut. Det handlar väl om 7 miljarder i år.

Jag läste Klimatpolitiska rådets rapport. De är lite kantiga i rådet, för finns det någon typ av satsning eller styrmedel som minskar utsläppen är det enligt rådet alltid negativt om det tas bort. Det blir alltid en sådan där röd pil oavsett om utsläppen minskas pyttelite till ofantligt hög kostnad.

När det gäller bonusbilarna har vi en sådan situation. Låt oss säga att vi skulle ha behållit bonusarna hela året i år. Om det kostade 7 miljarder att ta bort dem direkt skulle det ha kostat säg 10 miljarder att behålla dem. Hade det rullat på till 2030 hade vi fått 10 miljarder i kostnad varje år. Det kanske är lågt räknat. Det kanske hade kostat ännu mer.

Enligt Klimatpolitiska rådet bidrar bonus- och malussystemet till att minska utsläppen med 1-2 procent varje år. Låt oss säga att bonusbilarna är hälften av det. Då är det 1 procent - 1 procent till en kostnad på, vad kan det bli, närmare 100 miljarder. Är det en rimlig klimatpolitik? Särskilt nu, när vi ser att priserna på många elbilar har gått ned eftersom utbudet har ökat. Då sänker tillverkarna priserna. Vi ser också att företag fortsätter köpa elbilar utan bonus.

Herr talman! Jag uppfattade kanske inte riktigt frågan från Sverigedemokraternas representant. Det jag kan säga är att för att nå klimatmålen behöver vi minska utsläppen från transporterna och att även om alla nya bilar som säljs är elbilar kommer vi ändå inte att nå målet för 2030.

Jag vet att Sverigedemokraterna inte står bakom det målet, så jag kan förstå att man kan argumentera för att elbilsbonusen är en dålig satsning. Men jag tror att den är helt avgörande för att vi ska komma framåt i denna fråga. Försäljningen har faktiskt minskat, och tillsammans med den sänkta reduktionsplikten gör det att det här målet inte kan uppnås.

I vår budget eller i vårt förslag har vi täckning för de här siffrorna, vad jag kan se. Därför tycker jag absolut att det här är försvarbart, för oavsett var i landet man bor och även om man inte har rejält med pengar på kontot har man då möjlighet att bidra och köpa sig en elbil. Därför tycker vi att elbilsbonusen ska vara kvar.

Herr talman! Frågan var alltså om detta är effektiv eller rimlig klimatpolitik eftersom Klimatpolitiska rådet konstaterar att utsläppen från personbilstrafiken skulle minska med ungefär 1 procent om vi hade haft hela bonus malus-systemet kvar. Det hade kostat så här extremt många miljarder och minskat utsläppen med enbart 1 procent. Är det en rimlig reform? Det är ju det som utvärderingen har visat: 1-2 procent för hela bonus malus-systemet och sannolikt mindre för bonussystemet. Det var min fråga. Är det rimlig politik att lägga så mycket pengar på en så liten utsläppssänkning?

Jag måste säga att det hedrar Centerpartiet och Stina Larsson att man har presenterat ett eget svar vad gäller reduktionsplikten. Det måste jag säga. Min fråga där blir vad detta kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting alls. Det gör att vi kan frigöra pengar till bland annat kommuner och regioner och satsa på välfärden, till exempel. Vi får se vad som kommer i nästa höstbudget. Men ni ska sänka momsen. Ni ska sänka skatten. Ni ska dessutom genomföra utredningsförslaget om olika former av produktionsstöd, som skulle kosta 2 miljarder.

Sedan ska man genomföra en statlig upphandling. Tanken är att det ska bli billigt, men jag antar att de som tillverkar biodrivmedel har rätt att sälja dem på världsmarknaden. De vill väl rimligtvis ha ett marknadsmässigt pris. Hur ska man trolla fram ett lägre pris? Företag har ju rätt att sälja på marknaden.

Det är också vad Lena Ek konstaterar i sin utredning. Hon kan inte garantera att de här bränslena kommer att säljas i Sverige. Men Centerpartiet tycks kunna utlova något som utredaren inte utlovar.

Min fråga är vad det här kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting. Centerpartiets förslag borde väl kosta, mellan tummen och pekfingret, 10 miljarder eller mer.

Herr talman! Svaret på den första frågan är ja; jag tycker att det är effektivt och rimligt. Med det tillsammans med de andra förslagen har vi en möjlighet att nå våra klimatmål.

Kostnaden för reduktionsplikten kan vi inte styra. Vi tror på marknaden i detta fall, precis som i alla andra sammanhang. Men vi ser att enligt de beräkningar vi gjort och det vi kommit fram till är det ett rimligt sätt att nå klimatmålen.

För oss är klimatmålen prioriterade. Vi ser att regeringen och Sverigedemokraterna inte har någon möjlighet att nå klimatmålen. Man satsar till exempel inte på den cirkulära ekonomin. Vi har sett att flera av de förslag som regeringen hittills har presenterat har varit direkt motverkande för att nå målen.

Därför tycker vi i det här fallet att klimatet ska få kosta, för någonstans måste vi se framåt för våra barn och barnbarn. Vi måste göra det här nu. Det kan inte lösas av någon annan någon annanstans någon annan gång. Därför tycker vi att det är rimligt.

Herr talman! Jag lyssnade på ledamoten Stina Larssons anförande. Jag vet ju att Centern har många viktiga delar i sin klimatpolitik såsom företagens viktiga roll, koldioxidinfångning och cirkulär ekonomi. Man är väldigt positiv till elflyg. Det är många delar där vi har samma bild av vad som behöver göras.

Man säger att man vill driva på utvecklingen med laddbara bilar, och man pratar om klimatbonus och laddinfrastruktur. Ledamoten är väldigt positiv till laddbara bilar, och Centerpartiet vill ge fordonsklustret i Sverige bra förutsättningar för klimatomställningen. Men grejen är ju att det de efterfrågar mest är mer el - mer energi och mer effekt - och mer laddinfrastruktur. Där tycker jag att vi har valt två skilda vägar.

Min fråga är varför Centerpartiet under den förra mandatperioden röstade för nedläggningen av kärnkraftverken. Det har skapat denna energikris, vilket har skapat en otrolig osäkerhet i Västsverige - som faktiskt är en av de viktigaste motorerna för välfärden i Sverige och även ett av de områden där man satsar mest på forskning och utveckling. Men nu finns det en otrolig osäkerhet i Västsverige: Kommer man att kunna producera batterier för bilarna på ett fossilfritt sätt och slippa importera batterier från Kina?

Min fråga är alltså varför Centerpartiet under den förra mandatperioden röstade för nedläggningen av kärnkraften.

Herr talman! Precis som ledamoten inledde med att säga har Liberalerna och Centerpartiet många likheter i klimat- och miljöpolitiken. Det jag kan beklaga är att man nu inte visar framfötterna i dessa frågor i regeringen. Man har till och med ministerposten, men jag upplever att Liberalerna är låsta av sitt regeringsunderlag och inte kan driva de frågor man faktiskt pratade om i valrörelsen.

Jag håller med om att vi behöver bättre laddinfrastruktur, men det hjälper ju inte att ha laddstolpar om vi inte har elbilar och elfordon. Vad jag har förstått av dem jag har varit i kontakt med är det inte själva laddningen som är det bekymmersamma, utan det är att det just nu kommer ut för få elbilar på marknaden.

Vad gäller kärnkraften, som jag förstår också var en fråga, var vi med i en energiöverenskommelse. Den som har läst sin historia vet att det inte är riktigt sanningsenligt att någon röstade ned detta. Vi höll oss till den överenskommelse som alliansregeringen tecknade och som handlade om att skapa långsiktiga spelregler på marknaden, vilket är precis vad näringslivet i dag efterfrågar. Det var ingen som på den tiden, med de elpriser som rådde då och efter olyckan i Fukushima, trodde på kärnkraft över huvud taget - inte ens Moderaterna.

Ledamoten ska också veta att det i dag är fullt tillåtet att bygga ny kärnkraft och har varit det under väldigt lång tid. Men tyvärr tar det lång tid, och det blir ofta betydligt dyrare än man tänkt sig. Vi har exemplet Finland på väldigt nära håll.

Det vi vill se är ännu mer vindkraft. Som jag har sagt tidigare är det väldigt bra att man har godkänt det som finns på västkusten, men vi behöver fler havsbaserade vindkraftsparker.

Herr talman! Jag tackar för svaret, som jag egentligen inte tycker pekar på varför man lade ned kärnkraftverken.

Vi i Liberalerna stod utanför energiöverenskommelsen därför att vi redan när den skapades såg att den inte skulle hålla. Vi tittade på fysikens lagar och såg att det inte skulle hålla på sikt, så Liberalerna gick aldrig med i energiöverenskommelsen. Och det har ju visat sig att vi har fått rätt, i alla fall när det gäller att få en majoritet för att driva kärnkraft i Sverige numera. Parti efter parti har följt Liberalernas linje.

Ledamoten säger att det har varit möjligt att bygga kärnkraftverk. Men om det finns ett mål om att all energiproduktion måste vara förnybar efter 2040 är det ju ingen som startar ett kärnkraftverk. Det skulle få läggas ned efter 10-15 år, och det säger sig självt att det inte finns någon ekonomi i det. Men detta ska vi nu ordna till - vi gör om målet från att allt ska vara förnybart efter 2040 till att det ska vara fossilfritt 2040. Då kommer det att finnas intresse av att bygga kärnkraftverk i Sverige.

När det sedan gäller laddbara bilar ser jag inte riktigt hur ledamoten resonerar. Vi måste ju ha energi för att kunna bygga dessa bilar. Som jag förstår det av hur ledamoten resonerar är det alltså bättre att vi importerar batterier från Kina som är gjorda med väldigt dålig fossil energi än att vi skapar produktion här i Sverige.

Herr talman! Vår historia upprepas ofta här i talarstolarna. Det pratas om vad som har sagts tidigare och om vad den ena eller den andra regeringen har sagt. Det jag vill prata om är vad vi ska göra nu och vad vi ska satsa på framåt.

Vi har de kärnkraftverk vi har, och de ska naturligtvis drivas så länge de är igång, funktionella och effektiva. Men vi behöver också mer teknik och mer förnybara energikällor, och Liberalerna är ju inte speciellt på och positivt inställda när det gäller att bifalla detta ute i kommunerna och tillåta att det byggs. Det finns flera exempel där kommunala liberala företrädare faktiskt har röstat nej och där moderatledda kommuner säger tvärt nej till ny vindkraft. Men vi behöver förnybar produktion - speciellt i södra Sverige, som jag kommer ifrån. Vi ser att det saknas en egen produktion där.

Man säger alltså en sak på nationell nivå, men när det väl ska verkställas och bli verklighet ute i kommunerna gör man någonting annat. Någonstans är det ju handlingen som räknas.

Jag tänker att det inte bara är elproduktionen och bilar som är det viktiga för att vi ska nå klimatmålen. Som jag nämnde tidigare handlar detta också om den cirkulära ekonomin, och där ser jag att regeringen måste ta på sig ledartröjan och hitta nationella mål för hur vi ska hantera avfallet. Jag träffade byggbranschen tidigare i dag, och vi pratade om hur man ska hitta sätt att vara mer cirkulär inom byggbranschen. Det gäller även textilbranschen och hanteringen av matsvinnet; det finns hur många grejer som helst att göra inom klimatområdet.

Där har Liberalerna faktiskt möjlighet att ta kommandot. Jag önskar verkligen att det som ledamoten pratar om här kan bli verklighet och att man visar framfötterna i detta, för det finns väldigt stora möjligheter.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag givetvis står bakom Miljöpartiets samtliga motioner om klimat men att jag för tids vinning yrkar bifall enbart till reservation 17 om en nationell koldioxidbudget, reservation 26 om mål och åtgärder för att minska de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen för att klara Parisavtalet, reservation 30 om att strategiskt arbeta med naturbaserade lösningar för att öka kolinbindningen i skog och mark samt reservation 42 om att behålla och utveckla reduktionsplikten.

Herr talman! Vi befinner oss i dag i ett läge där vi under det senaste året har fått läsa IPCC:s senaste syntesrapport om klimatförändringarna samtidigt som Sverige har gått från att vara ett land som visar på möjligheterna i klimatomställningen till att ha en regering som aktivt ökar utsläppen av växthusgaser. Medan våra grannländer går framåt och ökar sina ambitioner väljer Sveriges regering att gå fram med politik som ökar utsläppen av växthusgaser. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att vara en del av problemet.

Budskapet i IPCC:s senaste rapport är solklart: Utsläppen måste minska snabbt, nu i närtid, om vi ska undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.

I IPCC:s syntesrapport, som kom i våras, står det bland annat att ländernas samlade klimatmål i dag leder till en global uppvärmning med 2,8 grader över förindustriell tid till år 2100. De policyer som är implementerade i världens alla länder, alltså de klimatåtgärder som var genomförda år 2020, leder till en global uppvärmning på 3,2 grader över förindustriell tid till år 2100. Man noterar också att de finansiella flödena är otillräckliga för att nå klimatmålen inom alla sektorer och alla regioner.

IPCC framhåller också att klimatpolitik gör skillnad, att de policyer och ekonomiska styrmedel som har införts gör nytta och att policyer i flera länder har ökat energieffektiviteten, minskat avskogningstakten och accelererat införandet av ny teknik, vilket har lett till att vi har undvikit växthusgasutsläpp och i vissa fall också minskat växthusgasutsläppen.

Vi ser också att på kort sikt förväntas varje region i världen möta ytterligare ökningar av klimatrisker som drabbar både människor och ekosystem: ökning av värmerelaterad mänsklig dödlighet och sjuklighet, ökning av livsmedelsburna, vattenburna och vektorburna sjukdomar, mentala hälsoutmaningar, översvämningar i kustnära och låglänta städer och regioner, förlust av biologisk mångfald på land, i hav och i sjöar, minskning av livsmedelsproduktion i vissa regioner.

Varje ytterligare steg av den globala uppvärmningen orsakar mer extremer. Den globala vattencykeln intensifieras så att blött väder blir blötare och torrt väder blir mycket torrare. Områden med is och snö minskar, och havsnivån stiger. Vi får en ökad havsförsurning, som bland annat drabbar korallreven, och en ökad syrebrist i haven, som till exempel kan leda till bottendöd och syrebrist som drabbar stora fiskar.

När jag läste IPCC:s senaste syntesrapport var det en bild som jag särskilt fastnade för. Jag vet inte om den kommer att synas i kameran, men jag ställer den här i och med att jag kommer att prata om den. De nedersta kartbilderna visar dagar per år då luftfuktighet och temperatur kommer att utgöra en fara för människors liv. Den första kartan längst till vänster visar världen i ett tillstånd med mellan 1,7 och 2,3 grader Celsius i global medeltemperaturhöjning. Det är alltså i ett läge där vi i stora delar befinner oss inom Parisavtalet.

Det är mot den här bakgrunden som Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna aktivt väljer att öka utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Sedan IPCC:s rapport släpptes har också Världsmeteorologiska organisationen gått ut med en bedömning av temperaturerna de närmaste åren i ett läge där vi har El Niño. Det man ser är att vi kommer att överskrida 1,5 grader med ganska hög sannolikhet redan de närmaste åren. Då får vi förhoppningsvis ta oss under det igen. Men det visar på det enorma arbete vi har att göra för att undvika helt oacceptabla konsekvenser av klimatförändringarna.

Kartbilderna visar effekterna och konsekvenserna för djur, växtliv och människors liv och hälsa, men konsekvenserna leder också till indirekta effekter, att människor behöver förflytta sig och att vi behöver utveckla samhället. Det kan leda till civil oro och nya konflikter.

Herr talman! Klimatförändringen innebär därmed både direkta och indirekta risker för oss här i Sverige. De direkta riskerna är bland annat skyfall med ökade översvämningar, som kan leda till ras och skred, torka med skadade skördar och försämrade grundvattennivåer och värmebölja som påverkar människors hälsa här i Sverige. Vi ser ett stort behov av att till exempel se till att vi kan hålla goda inomhustemperaturer på äldreboenden.

Vi får skadedjur och sjukdomar som påverkar vår boskap och våra skördar här i Sverige, ett minskat snötäcke med effekter för till exempel turistnäringen, ökade nollgenomgångar, där vi går mellan plus- och minusgrader som vi ser redan i dag påverkar rennäringen så att renarna inte kommer åt betet, översvämningar som leder till risker för att miljögifter sprids. Vi har lagrat miljögifter på ett sådant sätt att det har hållit tätt, men om vi får stora översvämningar kan miljögifterna börja läcka ut om vi inte genomför ordentliga anpassningsåtgärder.

Vi får också mer komplexa förhållanden för vårt jordbruk som kan påverka livsmedelsproduktionen och därmed också livsmedelspriserna. Indirekta risker för Sverige är till exempel när svenska företags underleverantörer eller kunder i andra länder drabbas av översvämningar, torka eller stormar på grund av klimatförändringarna.

Vi ser också globala fiskefångster som minskar och torka som skadar livsmedelsproduktionen och jordbruket i andra länder. Vi har nu sett inte minst i Europa hur torkan påverkar jordbruket. Det kan också leda till indirekta effekter i form av ökade livsmedelspriser här i Sverige. Vi ser också effekter på den globala ekonomiska stabiliteten och på säkerhet, stabilitet och geopolitik som påverkar oss i Sverige.

En sak är tydlig, och det är kanske det enklaste när det kommer till klimatförändringarna: Ju större utsläpp, desto större risker. Och vi vet mer än väl också hur vi kan minska utsläpp av växthusgaser. Huruvida vi gör det eller inte handlar om politiska val. Jag väljer att vi här i Sverige ska minska utsläppen så snabbt som möjligt. Sverige ska vara en aktiv part i EU för att minska utsläppen, och vi ska driva på internationellt för att varje land i världen ska ta sitt ansvar för att klara Parisavtalet.

Men, herr talman, klimatpolitiken handlar inte bara om att undvika de här allvarliga riskerna. Det handlar också om att tillvarata möjligheterna - fantastiska möjligheter som nu finns för oss att blomstra som land.

Vi ser att den gröna industriomställningen leder till en snabb samhällsutveckling med nya innovationer och kunskapsspridning som stärker svensk konkurrenskraft. Vi ser att transportsektorns omställning ger bättre luft, mindre buller och trevligare stadsmiljöer. Det är en omställning som kan göra att vi får bättre mobilitet och bättre transportförutsättningar i hela landet. Ett mer transporteffektivt samhälle kan ge oss bättre samhällsservice i glesbygd och social sammanhållning i bostadsområdena.

Jordbrukssektorns omställning ger högre krisberedskap och lägre livsmedelspriser. Och skogsbrukets klimatomställning ger en stärkt biologisk mångfald med träbyggnader med fin estetik och goda livsmiljöer. IPCC framhåller också i sin senaste rapport de positiva mervärden som följer av klimatomställningen, inte minst för människors hälsa.

Herr talman! När vi i Miljöpartiet satt i regeringen lade vi grunden till den gröna industriomställning som nu sätter Sverige på den internationella kartan, stärker svensk konkurrenskraft och gör att den nuvarande regeringen förlägger de internationella besöken till Norrbotten. De miljardinvesteringar som industrins klimatomställning innebär kan bidra till en stark och positiv samhällsutveckling som kommer hela landet till del - mervärden som kan tillvaratas. Det behövs dock ett starkt och tydligt politiskt ledarskap som skapar de förutsättningar som krävs längs hela denna samhällsutvecklingsresa.

Det behövs lärare till Kiruna, det behövs bostäder i Gällivare, det behövs pengar till de enskilda skogsägare i Jämtland som vill skydda sin skog och det behövs mer havsbaserad vindkraft för att öka elproduktionen i Skåne och Västra Götaland. Det krävs ett långsiktigt politiskt ledarskap för hela landets klimatomställning.

Då kan man inte, som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i regeringen nu gör, lämna mänsklighetens största utmaning därhän och hoppas på det bästa. Om dessa partier hade fått styra Sverige de senaste åtta åren skulle Sverige i dag inte ha varit världens ledande gröna industrination. Då skulle Sverige aldrig bli först i världen med att producera fossilfritt stål. Då skulle Northvolts batterier eller Cementas utsläppsfria cement aldrig bli verklighet.

Sedan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tagit makten har det blivit smärtsamt tydligt hur skadlig deras politik är för svensk konkurrenskraft. Utöver att bedriva prickskytte mot industrisatsningar motarbetar de också vindkraften och försvårar kraftigt för kompetensförsörjningen - två saker som näringslivet tydligt efterfrågar. Många frågar sig nog vad som hänt med svensk höger. Skulle inte ni vara de som värnade näringslivets konkurrenskraft? Uppenbarligen inte längre.

Innan jag ger ordet till Kjell-Arne Ottosson för replik vill jag komma med tre petiga påpekanden från talmannen. För det första överskred talaren den anmälda talartiden med mer än 50 procent. För det andra använde talaren rekvisita i talarstolen, vilket inte är tillåtet enligt våra ordningsregler. Man får inte visa bilder eller föremål. För det tredje har talmannen och gruppledarna kommit överens om att antalet reservationer man yrkar bifall till per parti och betänkande bör vara ett till två, detta för att vi inte ska få ohanterligt långa voteringar.

Herr talman! Vi satt precis i bänken och pratade om detta med reservationerna när det yrkades.

Det är ingen tvekan om att Miljöpartiet och Kristdemokraterna i en del frågor står ganska långt ifrån varandra. Det är bara att inse att vi har olika ideologier och olika utgångspunkter, och det får vi respektera - även om vi tycker att motparten har fel.

Egentligen var det en viss fråga jag hade tänkt ställa, men med tanke på alla dessa reservationer vill jag även ställa en ren kunskapsfråga. Jag tar den först. Ledamoten Söderberg yrkade bifall till en reservation om utsläppsbudget. Om man inte följer en utsläppsbudget, vad händer då? På vilket sätt kan man straffas eller drabbas? Det är en ren kunskapsfråga.

Det jag egentligen hade tänkt ta upp handlar om den fråga vi har debatterat mest här i dag, nämligen reduktionsplikten. Jag noterade att Elin Söderberg - jag tror att det var i en replik till Liberalernas representant - nämnde en hel del förändringar i skatter, moms och så vidare som har gjort att det blivit billigare för vanligt folk som inte bor så till att de kan använda sig av kollektivtrafik.

Det är just detta det handlar om. Energimyndigheten har tagit fram siffror som presenterades i vintras: Om vi skulle bryta pauseringen och fortsätta skulle dieseln nästa år, 2024, kosta ungefär 6,90 mer per liter och bensinen 4,30 mer. Framme vid 2030 kommer dieseln att kosta runt 12,50 mer per liter och bensinen 8,50 mer.

Hur menar Miljöpartiet att hela Sverige ska kunna hänga med på den här omställningen när man inte har kollektivtrafik?

Herr talman! Jag tackar för väldigt bra frågor.

När det gäller koldioxidbudgeten beräknar IPCC en koldioxidbudget globalt för vilket utsläppsutrymme som finns kvar för att med en viss sannolikhet begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 respektive 2 grader över förindustriell tid. Att använda en koldioxidbudget gör att vi beaktar att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Det spelar en jättestor roll om vi till exempel når nettonoll 2050 genom att minska utsläppen först lite och sedan mer och mer eller om vi gör det genom att minska utsläppen mycket i närtid och sedan hålla en låg nivå till slutmålet 2050, i och med att det är utsläppen över tid som summeras och ackumuleras i atmosfären och sedan värmer oss i hundratals år framöver.

Att anta ett koldioxidbudgetperspektiv och beräkna en koldioxidbudget för Sverige gör att vi har ett bättre verktyg som kan leda oss mot att nå Parisavtalet. I stället för att utgå från målår 2030 eller 2050 får vi förhålla oss till vilket utsläppsutrymme som finns kvar i en rättvis fördelning globalt för oss att hålla oss inom. Det gör också att vi bättre kan utveckla klimatpolitik och åtgärder för att få in insatser som minskar utsläppen i närtid. Det är det som budgetperspektivet riktar in sig på.

När det sedan gäller reduktionsplikten ser vi i Miljöpartiet jätteallvarligt på den situation som hushållen nu har med höga räntor, höga energipriser, höga drivmedelspriser, höga livsmedelspriser och inflation. Det vi vill säkerställa är att staten och samhället fångar upp de människor som har det tuffast ekonomiskt. Vi vill se en god fördelningspolitik och samtidigt hålla i klimatpolitiken.

Herr talman! Tack, Elin Söderberg, för svaret, i alla fall vad gäller det här med koldioxidbudget. Jag uppfattar det kanske mer som någon form av symbol. Elin Söderberg kallar det ett verktyg, men det är ju inte på något sätt tvingande, som jag uppfattar det hela. Därmed blir det väl ytterligare en i raden av symbolpolitiska åtgärder, så som jag uppfattar svaret. Det är möjligt att jag missuppfattade det, men det är i alla fall så jag tänker.

Vad gäller frågan om reduktionsplikten får vi höra här att det är någon annan som ska fixa det. Nu är någon annan alla andra, nämligen staten. Det kommer alltså att kosta staten eller samhället enorma summor när vi, precis som Elin Söderberg nämnde, redan har en hög inflation, höga räntor och ett ansträngt läge. Här ska staten tydligen på något vis gå ut med ännu mer pengar. Hur många skattemiljarder kommer det att röra sig om? Hur ska det i så fall fördelas för att det ska bli rättvist, som Elin Söderberg var inne på?

För mig låter det som att man har lösningen på den ena sidan klar. Vi har det beslut som togs 2019 - jag har det framför mig här - med reduktionsplikten och hur den successivt skulle öka. Det är det vi ska gå på. Men sedan har vi den andra sidan: Hur tänker Miljöpartiet att man ska få acceptans för omställningen? Får vi inte acceptans för omställningen får vi inte heller folket med oss. Då får vi gula västar eller annat. Då får vi en landsbygd som utarmas, den landsbygd som ser till att vi har mat på bordet, att vi har exempelvis trävaror och att vi har energi. Det är helt avgörande för Sverige att landsbygden kan leva, annars står vi oss alla slätt.

På vilket sätt menar Miljöpartiet att ni ska fixa detta så att alla kan vara med?

Herr talman! Det är jättebra att du lyfter upp acceptansfrågan, Kjell-Arne Ottosson. Jag har velat diskutera den många gånger under kvällen.

Det är helt centralt att vi får bred acceptans hos hela folket för klimatpolitiken. Det är ju uppenbart; om vi inte har acceptans hos folket har vi inte acceptans i riksdagen, och då blir det inga klimatåtgärder. Och nu är vi i ett läge där vi ökar utsläppen av växthusgaser.

Jag skulle gärna önska att fler partier presenterar klimatpolitik som gör att vi når målen och som man tror får acceptans hos befolkningen. Det jag har sett hittills är argumentet att man behöver acceptans för politiken när man tar bort klimatåtgärder och ökar utsläppen. Jag skulle hellre se att vi är fler som samarbetar för att få fram klimatåtgärder som gör att vi når målen, undviker de allvarligaste riskerna och gör stödåtgärder hela vägen. Då kan vi få bred acceptans hos befolkningen, och hela befolkningen kan känna sig trygg under hela klimatomställningen.

Det finns nämligen inte ett business as usual-scenario utan klimatrelaterade konsekvenser. Om vi inte vidtar klimatåtgärderna och om vi inte investerar i klimatomställningen står vi där med skägget i brevlådan med klimatförändringskonsekvenser. Det kostar långt mycket mer än att genomföra åtgärderna och stötta hushållen längs vägen.

Det är samma sak med koldioxidbudgeten. När det gäller de klimatmål vi har beslutat om i riksdagen och även de finanspolitiska målen om var vi ska ha balans och så vidare kommer det inte att komma några lagkonsekvenser från ovan bara för det. Det handlar om vilka mål och ramar vi i riksdagen beslutar om att vi ska förhålla oss till. Det handlar också om samarbete för att upprätthålla legitimiteten för de målen.

Miljöpartiet ser att om vi jobbar med ett koldioxidbudgetperspektiv får vi förståelse för att det är summan av utsläpp över tid som påverkar klimatet. Då kan vi få in effektiva åtgärder i närtid för att minska utsläppen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)