Jakt och viltvård

Anf. 129 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande om jakt och viltvård. Även om Miljöpartiet inte har några reservationer vill jag ta tillfället i akt att prata lite om min och Miljöpartiets syn på jakt.

Jag var en av de drygt 290 000 personer som löste jaktkort förra året. Jag har varit med på jakt sedan jag var liten, och i höstas hade jag förmånen att få ta med mig en helt nyutexaminerad jägare på älgjakt. Min kompis har länge velat ta jägarexamen, och förra året blev det äntligen av - det kom lite corona i vägen. Som storstadsbo och utan jaktmark och erfarenhet undrade han om han fick hänga på mig, vilket han fick.

Det var roligt att kunna dela upplevelsen med någon och spännande att få agera lärare. Det handlade om var man placerar vapnet när man sitter still och hur man gör när man fikar. Det kom några orrhönor förbi, och vi diskuterade skillnaden mellan orrhönor och tjäderhönor - de ser nämligen inte alltid ut som i boken. Det passerade en ganska stor vildsvinsgalt, och jag blir alltid lika förvånad över hur tyst och snabbt de rör sig.

Även om vi två inte sköt någon älg gjorde laget det, så min vän fick vara med om att dra ut ett djur i skogen och delta i efterarbetet. Först var han lite chockad, för det är trots allt stora djur och mycket att ta hand om. Men han kom snabbt in i det och fick vara med på alla moment.

Det blev en minnesvärd dag för oss båda som gjorde honom än mer beslutsam att gå med i ett jaktlag och fortsätta med jakt.

Men det blev också tydligt för mig vilka olika förutsättningar vi har. Jag tillhör dem som har varit med sedan jag var liten. Jag ser min farbrors namn inristat i ett träd vid vissa av passen där jag sitter, och jag vet att han har suttit där och haft lika långtråkigt som jag har ibland. Min farfars bössa står hemma i skåpet, och den är nu skriven på min man. Även om jag inte fick träffa min farfar - han dog innan jag föddes - känns det häftigt att hans bössa får vara med. I kolven sitter en liten pigg för varje älg han har fällt. Själv har jag min farbrors bössa.

Många av oss har jagat, men samtidigt kan vi se att många av de nya jägarna är födda i storstaden och kanske inte har relationen till naturen, det vill säga de ser jakt som något annat. Många har ändå en känsla för naturen och vill komma ut, och jakten är en del i detta. Men det är ett av flera olika intressen.

Den svenska allemansrätten är bland det finaste vi har. Många ska samsas. Det kan vara jakt, men det kan även vara fråga om fiske, svamp- och bärplockning och att vandra. Det handlar om att vara ute och gå i skogen - nu för tiden kallas det för att skogsbada.

Turismen växer sig starkare - utländsk turism och även inhemsk turism. I naturturismen handlar det just om naturupplevelserna. Här kan våra intressen krocka med varandra. Ett naturturismföretag kan vara beroende av att ett visst djurliv ska finnas för att få gäster. Man säljer samma älg, bäver eller vargyl från samma flock flera gånger till olika grupper. Om man tar på sig jägarhatten är det ett villebråd just där och då. Skogsägare vill att deras plantor ska växa samtidigt som det finns älgar som gillar att mumsa dem i sig. Här finns alla dessa olika intressekonflikter.

Kort sagt finns lika många målkonflikter här som överallt annars. Men det finns en liten skillnad, nämligen att jägare har vapen med sig - och vapen väcker känslor. Här behöver vi som är jägare se till att vi har ett etiskt och bra förhållningssätt. Vi som har varit, och är, jägare ska bjuda in de nya så att de får förståelsen för naturen och kan vara med.

Förutom att det finns många målkonflikter mellan människor och olika intressen finns också målkonflikter bland djuren. Det bli fler och fler olika djurstammar i Sverige. Det finns fler klövvilt än på länge; kronhjort, dovhjort, älgar och vildsvin. Alla nyttjar markerna på olika sätt.

Tyvärr förvaltar vi sällan detta som en helhet. Det är art för art, ibland med flerårsförvaltning - men vi ser inte till helheten. Där anser vi i Miljöpartiet att det ska vara en total ekosystembaserad förvaltning. Det ska vara en flerartsförvaltning som också ser till markens bärighet, hur många djur som kan vara där, och även andra djur ska vara en del, till exempel rovdjur. Det måste vara en fungerande biologisk mångfald. Sedan kan vi skatta på räntan.

Herr talman! Jag skulle vilja påstå att jakt är en del av det större naturintresset, men det är också något som kräver ansvar. Jag har själv svårt för hajpen för jaktfilmer där det smäller i ett, kryllar av djur och allt är skjutbart. Det säljs jaktresor med skottgaranti, och det finns godsjakt med uppfödda änder som fälls i tiotal - ofta hundratal.

Detta är inte jakt för mig - inte jaktetiskt. För mig är jakt att vi ska skatta på räntan av naturen och få ett bra hållbart kött som har varit i det fria i naturen fram till dess att skottet avlossas. Viltet är allas fram till dess skottet avlossas. Därför måste vi ha en etisk jakt, bete oss på ett bra sätt och utöva en förvaltning som accepteras av alla. Alla intressen måste vara företrädda med respekt för naturen, respekt för andra som vistas i naturen och förstås respekt för djuren.

(Applåder)

Anf. 130 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! I dag ska vi debattera jakt och viltvård. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 3, Stärkt lokalt inflytande i viltförvaltningen.

Jag vill också tacka min företrädare i talarstolen, Emma Nohrén, för en fin beskrivning av jakten som så mycket mer än bara skottögonblicket.

Jag har också jagat i hela mitt liv, och jag tänkte använda min tid i dag till att fokusera bland annat på det viktiga samspelet mellan markägare och jägarkåren. Det går inte att ha en debatt i dag utan att debattera rovdjurspolitiken. Jag tänkte även diskutera jaktetiken och viltvårdande insatser. Det här är mycket viktiga frågor för mig som jägare.

Herr talman! Under många år har vi haft ett stort fokus på älgen och betesskador på framför allt tallungskog och tallplanteringar. Denna diskussion och detta fokus har lett till att viltvårdsdelegationerna runt om i landet har fokuserat mycket och entydigt på att minska älgstammen, med ambitionen att få en kraftigt minskad mängd betesskador på framför allt tallungskog. Vi har bildat älgförvaltningsområden med extra stort fokus på att minska älgstammen, och vi kan konstatera att utifrån perspektivet att minska älgstammen har vi verkligen lyckats. I dag har generellt sett över landet älgstammens storlek minskat med nära 35 procent, och på sina håll betydligt mer.

Frågan är då om denna minskning av det för många så viktiga viltet och skogens konung älgen i motsvarande grad har lyckats minska betesskadorna, som var själva andemeningen med denna fokusering på ett viltslag. Skogsbolagen ser en liten minskning av skador på tallungskog, men för att uppnå målen krävs enligt skogsbolagen en fortsatt kraftig minskning av älgstammen.

Älgen har för många en helt egen identitet och ett stort och viktigt värde för dess unikum i vårt land, vilket lockar många turister, och är för många jägare den viktigaste anledningen till att man både jagar och jobbar med viltvård. Utan älgen i våra skogar förlorar Sverige som land ett unikt och mycket viktigt viltslag.

Herr talman! Vi socialdemokrater skulle vilja utöka och fördjupa älgförvaltningsområdenas uppdrag till att innefatta samtliga klövinslag och inte bara fokusera i sitt uppdrag på älgen. Vi tror på samverkansgrupper där markägare och jägarkåren tillsammans resonerar och informerar varandra om de olika problem och skador som kan uppstå när olika sorters viltslag kraftigt växer och orsakar problem avseende både jordbruket och skogsbruket. Vi anser också att det i olika delar av landet finns problem med växande viltstammar när det gäller kronhjort, dovhjort och vildsvin. Inom flera geografiska områden ökar dessa viltslag kraftigt, vilket naturligtvis innebär risk för stora skador på både jordbruk och skogsbruk.

För att lyckas skapa en balans mellan fodertillgången och storleken på viltpopulationen krävs en bättre och djupare dialog mellan markägare och jägarkåren som kan bidra till en bättre förståelse och därmed en klokare förvaltning av viltet samt förhoppningsvis även en större förståelse mellan samtliga dessa viktiga intressen.

Därför, herr talman, anser vi socialdemokrater att det finns all anledning att gå vidare med förslaget om en gemensam klövviltsförvaltning med stort regionalt och lokalt inflytande.

Herr talman! När det gäller den viktiga rovdjurspolitiken är det som alltid en balansgång mellan gynnsam bevarandestatus och det faktum att det ska vara möjligt att bo och leva i hela landet samt ha möjlighet att bruka gårdar och hålla tamdjur någorlunda fredade från alltför stora rovdjursangrepp.

Det finns en stor majoritet i Sverige för att bevara de rovdjur som i dag finns och existerar i vår miljö. Men det finns också stor frustration och rädsla bland både jägare och jordbrukare som bor och lever och verkar nära våra stora rovdjursstammar, inte minst när det gäller vargen.

Vi ser att vargstammen kraftigt ökar och att dess utbredning i landet blir alltmer omfattande. Vi har nu konstaterade revirhävdande vargpar från Skåne i söder till Jämtland i norr, och antalet individer kommer troligtvis inom en mycket snar framtid att passera 500 stycken.

Herr talman! För att få till långsiktig acceptans för vargen måste vi kunna förvalta detta rovdjur på ett rimligt sätt och hålla antalet vargar inom rimliga gränser. Därför är det angeläget att regeringen fortsätter och intensifierar arbetet med att få till en förflyttning av vargfrågan från EU:s art- och habitatsdirektivs bilaga 4 till bilaga 5, vilket skulle innebära att vargen är ett förvaltningsbart vilt som vi i Sverige själva har möjlighet att förvalta.

Vi socialdemokrater anser även att det är viktigt att ändra förutsättningarna för tillståndsgivning vid skyddsjakt. Processen för att få möjlighet att skydda sin tamboskap från angrepp måste bli betydligt enklare och mer effektiv. Därför är det avgörande att man förenklar skyddsjakten, vilket jag tror även kommer att leda till större acceptans för vargen i hela landet.

Herr talman! Den svenska jaktfolkrörelsen är bland de äldsta folkrörelserna i vårt land. Den har varit och är organiserad i Svenska Jägareförbundet sedan 1830. Att man organiserade den svenska jägarkåren handlade inte i första hand om att underlätta och skapa bättre förutsättningar för att fälla mer vilt, i alla fall inte inledningsvis och på kort sikt. Tvärtom handlade det om att skapa förutsättningar för en viltförvaltning i hela landet som tar hänsyn till viltets förutsättningar och utmaningar för att därmed skapa hållbara viltstammar av rådjur, kronhjort och älg, som vid denna tidpunkt var nästan utrotade.

Att den svenska jakten haft och har ett stort förtroende hos allmänheten är helt avgörande för att vi även fortsättningsvis ska kunna utöva denna viktiga och folkliga tradition. Därför är det av yttersta vikt att vi även framgent när vi diskuterar och beslutar om jaktlagar, jakttider och olika hjälpmedel för jakten på olika viltarter alltid har viltets bästa för ögonen.

Vi socialdemokrater vill värna den svenska jakttraditionen samt en etisk jakt som säkerställer viktiga avbrott i jakten där viltet får möjlighet till reproduktion och vila. Vi måste även vara noga med att olika hjälpmedel, exempelvis mörkersikten vid vildsvinsjakt, är så pass säkra och av så hög kvalitet att jägaren tydligt kan säkerställa att rätt sorts vilt fälls och fälls på ett humant och effektivt sätt.

Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att dagens jakt- och viltvårdsförvaltning i vårt land i huvudsak fungerar mycket väl. Orsaken till det är jag övertygad om är den långa traditionen av samarbete och samverkan mellan Svenska jägareförbundet och dess medlemmar och staten, där flera viktiga uppdrag i nationens intresse utförs av Jägareförbundet och dess medlemmar. Jag hoppas verkligen att det förtroendet kommer att fördjupas och inte förbrukas.

(Applåder)

Anf. 131 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack, Tomas Kronståhl, för ett väldigt bra anförande! Det var så bra att jag nästan skulle ha kunnat hålla det själv. Vi är eniga om det absolut mesta av det som togs upp i anförandet. Det visar att vi har stor enighet i frågan, så det är mest av nyfikenhet jag tar replik.

Tomas Kronståhl yrkar bifall till reservation nummer 3 om stärkt lokalt inflytande i viltförvaltningen. Ja tack, mer än gärna! Vi är eniga om det.

I ställningstagandet i reservationen står det så här: "Jakten är en viktig del i många människors liv. Den stärker landsbygden och håller människor samman. Sverige är ett avlångt land, där viltet och jakten skiljer sig åt. Vi tycker att det är viktigt att värna det lokala och vill att beslut om en hållbar och etisk jakt ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Vi ser länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna som viktiga och vill att deras arbete och mandat utvecklas. Det är viktigt att viltförvaltningen decentraliseras och att de lokala viltförvaltningsdelegationernas lokala förankring stärks för att kunna få ett bättre stöd för viltförvaltningen." Jättebra!

Det fanns ett tillkännagivande om det här 2015. Det avskrev Tomas Kronståhls regering i skrivelse 2016/17:75.

Det kom ett nytt tillkännagivande om precis detta 2018, och det har inte den föregående regeringen - eller de föregående regeringarna - gjort någonting med.

Vad är det som gör att Socialdemokraterna har bytt inriktning nu? Det är ett byte som jag verkligen välkomnar, för här har vi ju redan ett tillkännagivande som vi kommer att arbeta med i den nuvarande regeringen.

Anf. 132 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack för frågan, Kjell-Arne Ottosson! I dag kan vi ditt namn.

Jag kan bara säga att den här frågan verkligen har diskuterats på många olika sätt och att det funnits olika krafter, bland annat i många av viltdelegationerna, när det gäller hur man ska hantera den.

Jag tror att det finns ett väldigt starkt förtroende i vårt parti för att försöka förvalta viltet så lokalt som möjligt. Vad det handlar om är att försöka bevaka den geografiska särart som vi har i det här landet. Det ser ju väldigt olika ut i norra delen och i mellersta delen och i södra delen av Sverige. Därför är det klokt att vi på olika sätt försöker se till att förvalta åtminstone klövviltstammar så lokalt som möjligt.

Jag känner inte till det som skedde 2015, kan jag ärligt medge, men under min tid i Sveriges riksdag har vi jobbat med den här frågan och haft stor enighet i den.

Sedan är det ju så, herr talman, att man inte ändrar på de här frågorna så lätt. Man måste försöka diskutera dem i olika sammanhang.

Vi har diskuterat bland annat klövviltsförvaltningen i älgskötselområdena. Det kan också vara en ekonomisk fråga att få medlemmar att ta på sig ett ännu större uppdrag än i dag. Men min övertygelse är att om vi tar den här dialogen med både markägare och skogsfolk och även jägare och jägarkåren kan vi hitta en bra lösning, för det handlar om att få till ett fungerande samspel i framtiden.

Anf. 133 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack, Tomas Kronståhl, för svaret!

Jag har full förståelse för att Tomas Kronståhl inte har full koll på vad som hände här 2015, men det är ändå rätt intressant att se den förändring som skett hos Socialdemokraterna - en förändring som jag verkligen välkomnar eftersom vi som sagt har ett tillkännagivande på det här området och det är något som den nuvarande regeringen jobbar med.

En annan fråga som Tomas Kronståhl tog upp var skyddsjakt på stora rovdjur.

Vi hade en hantering, jag minns inte om det var i fjol eller för två år sedan, där vi tog fram ett tillkännagivande om just detta att det måste bli lättare att få till skyddsjakt. Då handlade det om att revidera Viltskadecenters riktlinjer för skyddsjakt. Det blev ett tillkännagivande 2021, måste det ha varit. Inte heller på den fronten har vi sett att det hänt någonting. Men det kommer att hända saker, och det är tydligen så att Socialdemokraterna har ändrat inriktning även vad gäller synen på skyddsjakt. Eller vad är det som har hänt där?

Anf. 134 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack ännu en gång, Kjell-Arne, för din fråga!

Jag kan i alla fall konstatera att det här ämnet känner jag till betydligt bättre. Jag vet att vi låg på regeringen under förra mandatperioden för att underlätta bland annat skyddsjakt på varg, och regeringen gav ett antal uppdrag till Naturvårdsverket för att underlätta just skyddsjakten på varg. Sedan vet inte jag hur snabbt det har gått och hur långt det har kommit, men Naturvårdsverket har i alla fall fått ett sådant uppdrag.

Jag vet också att vi jobbade mycket med att få till en betydligt lättare hantering när det gällde skyddsjakt på vildsvin eftersom dessa gjorde så stor skada i jordbruket. Där lade också regeringen föredömligt fram ett helt vildsvinspaket, vilket innefattade en hel del olika förenklingar för jakten - bland annat att tillåta jakt nattetid och, som jag även nämnde i mitt anförande, jakt med mörkersikte. Detta har också resulterat i att vi har fått ned vildsvinsstammen. Det kanske inte bara är på grund av detta, men det har förstås bidragit till stor del.

Sedan tycker jag att det är viktigt att det vid alla former av skyddsjakt vilar ett stort ansvar på jägaren och den som begär skyddsjakten. Men det måste faktiskt fungera så att man har möjlighet att skydda sin tamboskap och annat på ett vettigt sätt, och därför vill vi förenkla skyddsjakten även när det gäller vargen.

Där har vi också en annan fråga som det är viktigt att nuvarande regering fortsätter att jobba med, nämligen att se till att vargen kan bli ett förvaltningsbart vilt. Där får vi väl försöka att hjälpas åt, Kjell-Arne och jag.

Anf. 135 John Widegren (M)

Herr talman! Det var två fantastiskt intressanta anföranden, måste jag börja med att säga. Det visar att detta kanske är några av de frågor som vi är allra mest överens om i utskottet.

Jaktens tradition i Sverige är stark. Acceptansen för jakt i Sverige är också otroligt hög. Jag tror att den är närmare eller till och med har passerat 90 procent hos civilbefolkningen, höll jag på att säga, alltså hos dem som inte är jägare. Det är otroligt högt.

Ute i Europa växer tyvärr de motstående krafterna på ett annat sätt. Där pumpas det också in väldigt mycket pengar i jaktmotstånd. Det pumpas in pengar i motstånd mot att använda löshundar vid jakt och så vidare. Löshundsjakten är ju kanske ett av våra absolut finaste kulturarv här i Sverige. Vi jagar på ett ansvarsfullt och etiskt sätt och använder våra hundar på ett bra sätt.

Jag konstaterar att Miljöpartiet inte ens har en reservation i årets jaktbetänkande och att Vänsterpartiet inte ens är här. Jag tänker därför att de helt enkelt instämmer i regeringens politik när det kommer till jaktfrågor.

Skämt åsido, herr talman: Jag yrkar såklart bifall till utskottets förslag till beslut i sin helhet.

Jag sa precis att ute i Europa växer motståndet mot jakten. Vi ser också på vissa håll i Sverige hur mindre krafter vill bedriva sabotage gentemot jakt, hur man hotar och ställer till med sabotage mot människor som bedriver eftersök eller licensjakt på våra stora rovdjur. Detta är något vi aldrig kan acceptera och något regeringen ser otroligt allvarligt på. Det här måste få ett stopp. Om man inte tycker om jakt får man bevisa den demokratiska vägen att det inte är rätt att bedriva jakt, inte genom att vara ute och hota, hata och sabotera.

Jag ser detta själv när jag numera ordnar en jakt hemma på mina jaktmarker. Eftersom jag är jaktledare har jag en genomgång på morgonen, och jag säger till alla skyttar innan vi ger oss ut i skogen: Titta på era jakttorn så att det inte är några avsågade ben! Detta är något som vi aldrig behövt tänkta på förut. Nu händer det gång efter annan att det saboteras jakttorn och så vidare, och så händer det olyckor på grund av den lilla klick av illvilja som finns mot den svenska jakten.

Det lyftes tidigare här föredömligt hur vi genom folkrörelsen har byggt upp jakten sedan Svenska Jägareförbundets start 1830. Vi har byggt upp viltstammarna. Vissa viltstammar har vi byggt upp alldeles för mycket. I vissa områden lokalt behöver vi hantera för stora viltstammar. Svenska Jägareförbundet har varit väldigt bidragande i detta. Jag tror att Svenska Jägareförbundet även i framtiden kommer att vara en väldigt viktig part gentemot staten i denna fråga.

Det finns tillkännagivanden, och även reservationer i dagens betänkande, om hur Svenska Jägareförbundets uppdrag ska se ut i framtiden. Detta är väl någonting för regeringen att hantera efter de tillkännagivanden som har lämnats.

Som sagts bedriver vi i dag jakten - framför allt kopplat till älgen, herr talman - med våra viltförvaltningsdelegationer, älgförvaltningsgrupper under det och ända ned på älgskötselområdesnivå. Det är bra. Detta system har vi haft i tio år, och nu börjar det dyka upp en hel del utvärderingar av det. När vi väl har sett allas intresse av dessa utvärderingar får vi väl helt enkelt sätta oss ned och se hur vi tar det vidare.

Det är inget att sticka under stol med att älgen i vissa områden i Sverige i dag har det ganska tufft. Det beror delvis på ett för högt jakttryck men även på att älgen lider under stora angrepp av älglöss, med kraftiga sårbildningar och så vidare. Älgen har det ganska tufft, och det är någonting som vi behöver ta hand om. Älgen är vårt stora och fina högvilt, hela grunden och symbolen för den svenska jakten. Det är någonting som vi ska vara väldigt rädda om.

Det talas om en flerartsförvaltning, kanske på liknande sätt som vi förvaltar älgen. Ja, nej, kanske, skulle jag säga. Det är nämligen inte givet. Älgen har vi gått med på att förvalta på det här sättet, men egentligen innebär älgförvaltningen en inskränkning i äganderätten. Jakten är en av de finaste delarna vi har i äganderätten, men när vi har släppt ifrån oss älgen in i ett system som i grunden hanteras av staten har vi släppt ifrån oss en del av äganderätten.

Därför är jag orolig över talet om en flerartsförvaltning. Det skulle också kunna leda till mer inskränkningar i vår äganderätt när det kommer till att förvalta viltet.

Moderaterna tror fortfarande på att markägare, brukare och jägare tillsammans ska kunna komma framåt i dessa frågor. Jag är helt övertygad om att vi kan hitta system för hur vi fortsatt kan hantera viltstammarna på det viset.

Det är nämligen som jag sa tidigare: I vissa områden har vi alldeles för stora viltstammar, vilket i dag går ut över livsmedelsproduktionen. Är det något vi säkert vet är det att vi ska öka vår livsmedelsproduktion i Sverige. Då får inte för stora viltstammar vara hindret som gör att vi inte klarar av det. Där behöver vi hitta verktyg för att komma framåt.

Herr talman! Vildsvinen talas det ofta om i denna kammare. Det är bara att konstatera att de verktyg som införts och de förändringar som gjorts kopplat till vildsvinsstammen har gjort att denna är på väg nedåt ganska kraftigt i Sverige. Delvis beror det på att kunskapen har vuxit bland jägarna. Man är effektivare i sin vildsvinsjakt. Det beror även på de beslut vi tagit här i riksdagen om effektivare hjälpmedel för vildsvinsjakten. Men det beror också på ett ökat sjukdomstryck på vildsvinen.

Detta gör att vildsvinen inte är en lika het potatis som de varit under lång tid. Jag tror att det är viktigt att markera det. Precis som älgen ibland får bära hundhuvudet för allt dåligt som sker i skogen får vildsvinen bära hundhuvudet för allt dåligt som sker på åkermarken. Så är det inte.

Herr talman! Inte en jaktdebatt i kammaren utan att vi pratar om våra rovdjur! De stora rovdjuren går det ganska bra för i Sverige. Stammarna växer. På vissa håll växer de väldigt fort, egentligen rakt över alla arter. En del tycker att detta är bra. En del ser problem. Jag menar att vi nu behöver ta ett samlat grepp om de stora rovdjuren och göra en plan för hur stora rovdjursstammar vi ska ha. Det har pratats mycket om vargen, men vi behöver ta ett samlat grepp om alla rovdjur i Sverige för att hitta en balans.

Det är samma sak när vi har för stora klövviltsstammar i vissa områden. Det går ut över vår livsmedelsproduktion. Och det är samma sak när vi får för stora rovdjursstammar. Det går ut över vår livsmedelsproduktion.

Jag läste senast i förrgår att vissa lantbrukare i Skåne nu väljer att plantera igen sina mindre naturbetesmarker, på grund av den växande vargstammen i Skåne. Här förlorar vi biologisk mångfald, men vi förlorar också svensk livsmedelsproduktion i ett läge när den behöver öka.

Herr talman! Det finns många andra viktiga saker jag skulle vilja prata om i en jaktdebatt. Men jag vill avsluta med att säga att även om man inte tror det när man tittar ut just nu närmar vi oss sommaren. Jag hoppas att alla under sommaren ska kunna smaka något gott från det vildas rike som grillats. Det är en fantastisk tillgång som vi hanterar. Och en viktig del i jakten är att vi kan ta fram ett bra, fint och härligt kött att grilla.

(Applåder)

Anf. 136 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, John Widegren, för ditt anförande!

Det är, som du säger, ganska stor enighet och väldigt bra diskussioner när det gäller jakt- och viltfrågor. Jag har dock en fråga som jag nästan känner mig tvungen att ställa. Jag hör nämligen diskussioner om det och vill veta lite var John Widegren står i frågan. Kommer det eventuellt att bli någon viltvårdsmyndighet i landet? Vad ska dess uppdrag i så fall bli?

I dag är det uppdelat så att Svenska Jägareförbundet, som är en medlemsorganisation, gör ganska många uppdrag åt staten, vilket jag var inne på i mitt anförande, herr talman. Man har bland annat den adaptiva viltförvaltningen där man försöker vidareutveckla och öka grundkompetensen när det gäller landets klövviltspopulation. Man har föredömligt tagit över ansvaret för vilt och trafik. Vi har jättebra utbildningar för eftersöksjägare. Det sköter man på ett väldigt bra sätt. Man har även viltövervakningen och viltprovtagningen.

Herr talman! Det här innebär att många av de uppdrag som man kan tänka sig att en statlig myndighet ska ha i dag utförs av en medlemsorganisation, som har ett stort förtroende bland sina medlemmar men även folket. Därför undrar jag om John Widegren tänker gå vidare med en viltvårdsmyndighet eller hur tankarna går.

Anf. 137 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Frågan om en viltmyndighet kom också upp i ett av alla tillkännagivanden som kom till under den socialdemokratiska regeringens tid. Jag förstår tanken och ingången när det gäller de uppdrag som i dag ligger hos Svenska Jägareförbundet. Men det behöver fortfarande finnas en myndighet - det är knappt att man kan tro att det är en moderat som står här och säger det, men det behöver vi ha.

Ett antal uppgifter som rör jakten och är kopplade till myndighetsfrågor ligger nämligen hos Naturvårdsverket. Historiskt sett har Naturvårdsverket inte varit jägarnas bästa vänner. Det förtroendet är i mångt och mycket ganska skadat. Därför tror vi att en viltmyndighet skulle kunna vara en väg framåt i de frågorna. Vi tror också att man skulle kunna lyfta över andra frågor, till exempel licenshantering och annat som skulle kunna hamna under en viltmyndighet.

Men jag ska inte föregripa någonting. Jag vet att man på Regeringskansliet nu tittar på en viltmyndighet. Om inte annat är ledamoten Kronståhl väl inkörd på melodin att det bereds på Regeringskansliet, herr talman. Det är väl det jag kan säga just nu. Det bereds på Regeringskansliet.

Anf. 138 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack för svaret, John Widegren!

Jag var inne lite på de tankegångarna du nämnde. Jag vet att det har varit en kanske lite mindre funktionell samverkan mellan jägarna och Naturvårdsverket. Samtidigt ser vi nu att de problemen egentligen är borta. Jag tänker också att man ibland kan hantera olika myndigheter med regleringsbrev och annat.

Jag känner dock väl till att det brukar vara förknippat med ganska stora kostnader att starta en myndighet. Jag tror att John Widegren delar den rädslan.

Om kostnaderna som kan uppstå ska tas från jägarkåren i form av fällavgifter, lösning av statligt jaktkort eller annat blir jag orolig. I så fall tror jag att mycket av det förtroende som finns mellan Svenska Jägareförbundet, staten och allmänheten kan försvinna. Det är den oron jag känner. Frågan är om John Widegren delar den oron eller hur han känner.

Anf. 139 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar återigen för frågorna. Det är intressanta frågor.

Varför ska vi starta en ny myndighet som ska hantera frågor som en annan myndighet redan hanterar? Men lite av grunden finns i det jag sa tidigare. Vi tänker också att man ska plocka uppgifter från andra myndigheter för att samla allt som är kopplat till jakten och viltvården under ett paraply. Så har det i alla fall varit när vi har drivit på för att få igenom tillkännagivanden.

Det ska absolut inte leda till nya kostnader för jägarna. Det är inte meningen. Det handlar om att se över hur man ska kunna hantera det i budgetarbetet. En del medel kommer att kunna plockas från Naturvårdsverket och så vidare. De får medel för jakten i dag.

Det finns som sagt ingen anledning att stå och spekulera om hur det eventuellt skulle kunna se ut. Regeringen kommer att hantera det och titta på det under den kommande perioden. Men jägarkåren har nog sällan eller aldrig haft en så jakt- och jägarvänligt inställd regering. Det innebär att det kommer att landa på bästa möjliga sätt för jägarna.

Jag är övertygad om att när energin väl börjar läggas på frågan kommer den att landa på ett bra sätt. Och jag är övertygad om att det blir ett sätt som passar också Socialdemokraterna, herr talman.

Anf. 140 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag reagerade lite när ledamoten John Widegren sa att det verkar som att vi har total samsyn här. Då var jag tvungen att trycka på knappen och begära replik. Jag tror att det finns en samsyn om jaktens kulturella värden och hur den ska bedrivas. Men det finns skillnader när det gäller detaljerna. Jag tyckte också att det i ledamotens anförande drogs in äganderätt, rovdjur och allt möjligt. Här börjar skillnaderna utkristallisera sig.

I mitt anförande försökte jag lyfta fram att jakten är en av många saker där man har rätt till naturen och nyttjar naturen på samma sätt och att jakten inte står över något annat. Vi måste samsas. Ibland får jakten stå tillbaka för andra intressen, och ibland gäller det för andra delar. Det är alltid stora, svåra avvägningar.

Min fråga till ledamoten John Widegren är: Anser du och Moderaterna att jakten har företräde framför andra intressen?

Anf. 141 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag skulle kanske inte uttrycka det som företräde. Men jakten är en del av äganderätten. Du får förvalta viltet på din egen egendom. Du är jakträttsinnehavare om du äger mark. På det sättet kommer det före en del av de andra intressena.

Allemansrätten, som ledamoten lyfte fram tidigare, är absolut en av våra fina sedvänjor. Men allemansrätten får inte brukas så att den till exempel stör pågående markanvändning eller jakt. Det vet vi. Så är det. På det sättet kommer jakten före.

Sedan om någon vill bedriva verksamhet, naturturism eller naturföretagande på någon annans mark - då förutsätter jag att den som vill bedriva den verksamheten har kontakt med markägaren och gör upp ett avtal om det, eftersom det ju skulle innebära en inskränkning av ägandet. På det sättet menar alltså vi från Moderaternas sida att jakten kommer före.

Anf. 142 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, ledamoten, för det klargörandet! Där tror jag att våra åsikter skiljer sig åt lite grann. Miljöpartiet har inget emot jakt utan har stor tolerans mot detta. Många av oss uppskattar jakt och att äta viltkött, men vi anser att det finns flera intressen.

En annan sak som ledamoten berörde i sitt anförande, och som vi väl har debatterat väldigt många gånger i den här kammaren, är ju rovdjuren. Vi behöver kanske inte gå in på hur många de ska vara och så vidare. Det har vi gjort förut, och jag tror att vi också vet vad vi tycker. Men en sak som jag ofta saknar i Moderaternas rovdjurspolitik är förebyggande och skyddande åtgärder. Det gäller till exempel viltstängsel och höjda ersättningar.

Jag sitter själv med i styrelsen för De 5 stora, rovdjurscentret i Järvsö, sedan många år. Vi har haft flera olika utlysningar av nya sätt att skydda djur. Det finns teknik i dag där drönare kommer upp när vargen, lodjuret eller vilket djurslag det nu må vara närmar sig. Det finns en massa olika nya tekniker, men det krävs förstås forskning och pengar. Det finns till exempel västar för hundar, som kostar väldigt mycket för jägare.

Kan Moderaterna tänka sig att inte bara skjuta av rovdjur utan faktiskt också göra förebyggande insatser så att vi kan samexistera? Kommer ni att höja ersättningarna och se till att man kan både bedriva djurskötsel och ha kvar rovdjuren?

Anf. 143 John Widegren (M)

Herr talman! Här har vi väl några av de frågor där våra åsikter skiljer sig åt, om vi nu ska leta reda på dem. Det handlar bland annat om konflikten mellan till exempel betesdjur och de stora rovdjuren, och mellan användningen av hundar vid jakt och de stora rovdjuren.

Vi moderater tycker inte att det är rimligt att en lantbrukare ska få höjda kostnader för att freda sig mot rovdjuren. Det finns visserligen bidrag för stängsel och så vidare, men man har samtidigt sett att de rovdjursavvisande stängslen inte fungerar till hundra procent. Man vet också vilken kraftigt höjd kostnad det innebär att sköta dessa stängsel, till exempel genom gräsröjning. Dessa kostnader tycker inte vi ska belasta jordbrukaren.

Moderaterna har under de år vi lagt egen budget i opposition avsatt extra pengar för ersättningar vid rovdjursangrepp och liknande. Vi tyckte att det var viktigt, och vi tycker fortfarande att det är viktigt, att man får pengar när man blir angripen av rovdjuren. Men vi tror faktiskt att en lättare skyddsjakt - skyddsjakt vid första angrepp - skulle kunna höja acceptansen väldigt mycket för dem som ska leva och verka nära rovdjuren. Vi tycker i det här läget när rovdjursstammarna har byggts upp och vi vill minska dem, vilket vi kommer att klara och ändå behålla rovdjursstammarna, att nummer ett är att öka livsmedelsproduktionen, stärka krisberedskapen och stärka det svenska jordbruket.

Om det gång på gång visar sig att rovdjuren - kanske i det här fallet främst vargen - är ett väldigt stort problem, måste det hanteras. Det går bara att göra genom att kraftigt minska vargstammen.

Anf. 144 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Först vill jag tacka för att jag får ta en debatt för miljö- och jordbruksutskottets räkning fastän jag inte sitter med i det utskottet. Det var min stora dröm och ambition när jag blev invald i Sveriges riksdag 2014 att få sitta i miljö- och jordbruksutskottet och hantera jakt- och viltvårdsfrågor, men så blev det icke.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 18.

Sverigedemokraterna framhåller att den svenska jakten och viltvården är en tradition med anor sedan urminnes tider. Det är ett kulturarv som är unikt i Europa, en hobby för många men också en livsstil för tusentals människor i Sverige lika mig själv och min familj där jakten och viltvården varit en central del i generationer. Sverigedemokraternas jaktpolitik har som utgångspunkt att ansvarsfull, reglerad jakt är positivt och bidrar till friluftsliv och kontakt med naturen.

Herr talman! Sveriges jägarkår utgör en ovärderlig kunskapsbank. Den besitter och för i stor utsträckning vidare kunskap om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög, och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl. Viltförvaltningen har dock ett antal olösta knutar, och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet för att få detta politikområde att fungera ännu bättre.

Herr talman! Jägarnas sätt att leva och allmogejakten utmanas kraftigt i dag på ett vis som man inte är van vid. Det kommer från alla håll och handlar om såväl myndighetsaktivism som rent kriminella organisationer som bedriver hetsjakt mot svenska jägare, men det största hotet kommer från den byråkratiska koloss som vi kallar EU.

EU dikterar villkoren för svensk jakt och viltförvaltning. Det är en eftergift från tidigare regeringar från både höger och vänster som inte förstod konsekvenserna och helt utan undantag tyvärr gick in i EU-samarbetet med skygglapparna på gällande jakt- och viltvårdspolitiken. Makten över jakt och viltvård ska utgå från det nationella parlamentet och inte från byråkrater i Bryssel.

Herr talman! Inför valet lovade regeringen att om de fick makten skulle vargpopulationen i Sverige sänkas till gynnsam bevarandestatus. Det är den nivå ovanför vilken EU:s art- och habitatdirektiv möjliggör en reglering för att bland annat minska de socioekonomiska skadorna för landsbygdsbefolkningen.

Det finns nu inga rimliga skäl alls att inte se till att de ovan nämnda riksdagspartiernas löften till sina väljare infrias vid nästa vargjakt. Den bör ske från januari till mars 2024 och innebära att stammen minskas kraftigt. Jag hoppas att man från regeringens sida uppfyller det löfte man gav väljarna i valet. Sverigedemokraterna kommer att stå för det vi sa då, och vi kommer att bidra till det.

Herr talman! Vargens utbredning skapar konsekvenser. Den sprider sig snabbt nu, och man kan konstatera att det bekräftats minst tre revir i Skåne, vilket på sikt kommer ställa till problem. Här måste man våga ställa saker mot varandra. Vad är viktigast för Skåne - vargetableringar eller till exempel en fortsatt kontrollerad och unik för Europa förvaltad kronhjortsstam? Den fina stammen är känd i hela Europa - ja, hela världen.

Kronviltet är som ni vet mycket störningskänsligt. Det störs i dag av friluftslivet i väster och av vargen i öster. Det kommer att leda till en koncentration av kronvilt i mitten av Skåne med extremt stora skador på skog som följd. Då kommer automatiskt krav på att stammen skjuts ned. Det gäller området kring Vombsjön. Det har lagts ned ett enormt jobb och ekonomiska resurser på att bevara och förvalta det skånska kronviltet i decennier. Ska vi då förstöra alltihop genom att godkänna vargetablering mitt i reservatet? Här måste man våga ställa saker och ting mot varandra. Vad är bäst för Skåne? Vad är sämst för Skåne?

I debatten sägs det hela tiden att vargen ska finnas överallt. Man tänker varken på konsekvenserna eller kostnaderna.

Herr talman! Man måste våga lyfta debatten och ställa sig frågan om priset för en vargstam i hela Sverige får vara hur högt som helst. I renbeteslandet är det glasklart att det inte ska vara några vargar. Det har vi bestämt. Där blir det skyddsjakt omedelbart. Men hur ska man se på de stora gårdarna i södra Sverige där jakten och viltförvaltningen är en extremt stor inkomstkälla, precis som rennäringen i Norrland? De ges helt andra förutsättningar. De har ingenting att säga till om - där ska det bara vara varg.

Det börjar bli dags att se på svensk vargförvaltning på ett mer objektivt sätt, kanske inse att stora delar av Sverige inte är lämpligt för varg, och börja lyssna på samt underlätta för dem som berörs. Det kan handla om saker som vi har diskuterat här tidigare, till exempel snabbare beslutsvägar gällande skyddsjakt. Det ska inte behöva ske tre angrepp innan man får skyddsjakt beviljad. Det ska kunna lösas efter första angreppet. Det behövs också effektivare lösningar kring inventering kopplad till licensjakten. Vi såg ju fadäserna vid årets licensjakt på varg där man inte hade koll på reviren över huvud taget.

Man kan flytta beslutsmakten närmare dem som berörs. Detta, herr talman, handlar inte bara om rovdjursförvaltning utan om mycket mer. Ett exempel är införandet av de nya jakttiderna, som den förra regeringen sjösatte, framför allt den allmänna vårjakten på råbock, som kan vara förödande för rådjursstammen i delar av södra Sverige. Viss tid för jakt på räv med drivande hund tog man bort i en del län helt utan motivering. Jag ställde en fråga om detta till ansvarig minister och fick inget svar som förklarade det över huvud taget.

Herr talman! Jag skulle kunna stå här hela kvällen och diskutera allt från älgförvaltning till jakttider för korp och skarv eller hot och hat mot jägare, men jag väljer att sluta här. Jag tror att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna kommer att hantera dessa frågor på ett bra och konstruktivt sätt, då vi till skillnad från den förra regeringen har en gemensam positiv syn på svensk jakt och viltvårdstradition när det gäller de största frågorna.

Anf. 145 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Med tanke på att mycket i Magnus Perssons anförande, i alla fall andra halvan, handlar om vargen och rovdjursförvaltningen har jag några frågor kopplat till Sverigedemokraternas avgörande betydelse för den nuvarande regeringskonstellationens maktinnehav.

Hela Tidöavtalet har förhandlats fram i en anda där Sverigedemokraterna har stakat ut riktningen för många olika politikområden men också starka överenskommelser med regeringen om vad som ska göras, hur det ska göras och förutsättningarna för att det ska göras under denna mandatperiod.

Jag har en fråga. Vi kan gå tillbaka ett år i riksdagen men även se på summeringen i dagens betänkande av de tillkännagivanden som den dåvarande riksdagen tog beslut om gentemot den dåvarande regeringen men som också gäller den nuvarande regeringen. Där fanns bland annat en bred överenskommelse som vann majoritet efter att vi tydliggjort vår ambition om 170 vargar. Detta var också riksdagens uppfattning utifrån majoritetsförhållandena för tillkännagivandet.

Varför finns ingen skrivning om detta i Tidöavtalet? Och varför har vi inte hört något om hur detta ska genomföras under mandatperioden från vare sig Sverigedemokraterna eller regeringen? Hur såg kravställningen ut för vargfrågan, som svarade för en stor del av anförandet?

Ledamoten berörde Skåne och tre revir. Var ska de 170 vargarna finnas, anser ledamoten? Är det i Värmland?

Anf. 146 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågorna!

När det gäller Tidöavtalet satt jag inte med i förhandlingarna, men jag antar att det är en fråga som kommer att förhandlas framöver. Det har inte gått så lång tid sedan valet, och man har valt att fokusera på vissa frågor. Jag vet att denna fråga kommer att lyftas upp i förhandlingar framöver, men jag sitter inte med i förhandlingsdelegationen. Det är det svar jag kan ge nu, men jag hoppas och förväntar mig givetvis att frågorna hamnar på bordet. Detta förväntar jag mig både av mitt eget parti och av regeringen.

När det gäller vargarna tycker jag inte att alla ska finnas i Värmland. Jag tycker inte att alla ska finnas i Örebro heller, för de innebär problem. Jag har många vänner i Värmland som jag känner och jagar med. När man beräknar Sveriges vargstam har man alltid räknat på hela Sverige, men som Daniel Bäckström säger koncentreras vargen till mitten av Sverige. Det jag vill ha sagt är att vi stänger halva Sverige norröver på grund av renbeteslandet men att vi ska förvänta oss att ha varg i södra Sverige och Skåne, som är en väldigt olämplig miljö att ha varg i.

Jag menar att beslut om vargetableringar ska flyttas närmare länen och att dessa ska få mer att säga till om när det gäller om de vill ha varg. Vi ska inte sitta här, kanske i Sveriges riksdag, och bestämma vilka som ska ha varg, utan detta måste utredas.

Jag köper att hela vargstammen inte ska vara i Värmland, och då hoppas jag att Centern ställer sig bakom ett beslut om att utöka vargjakten och skjuta ned stammen betydligt, om vi inte kan sprida den till resten av landet. Halva Sveriges yta är faktiskt stängd för varg.

Anf. 147 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Inför valrörelsen och under den förra mandatperioden var detta en av de frågor som Sverigedemokraterna drev hårt och också profilerade sig i. Jag kan dock konstatera att det ännu inte finns med i någon överenskommelse hur man ska nå 170 vargar.

Regeringen har ändå en hyfsad majoritet för frågan, och tillsammans med Sverigedemokraterna har man en ännu större majoritet för att landa i den här målsättningen. Därför är det oerhört intressant att representanten för Sverigedemokraterna i denna viktiga jaktdebatt inte kan ge något svar utan hoppas att detta ska prioriteras eller komma med i förhandlingarna. Det är en signal, för fyra år kommer att gå fort.

Det är oerhört viktigt att frågan kommer framåt med tanke på att många runt om i Sverige lever med ett alltför högt rovdjurstryck. Vi delar den uppfattningen. En förutsättning för att det ska bli en ordentlig uppslutning kring hur vi ska sänka rovdjurstrycket är att fler landsändar driver frågan.

Bland andra de som bor i Värmland men också Örebro och Bergslagen har väntat på att detta ska bli en fråga som genomsyrar den politiska debatten på allvar, för det handlar om oerhört stora socioekonomiska effekter. Denna bild tror jag att vi delar.

Jag välkomnar engagemanget, men jag behöver ställa frågan igen: Hur ska Tidöavtalspartierna disponera mandatperioden så att vi får se resultat och når 170 vargar? Detta är den stora, övergripande frågan för mig under den här mandatperioden, utifrån jaktens förutsättningar i vårt land. Detta kommer vi att återkomma till.

Anf. 148 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Jag tror inte att ledamoten Bäckström ska vara orolig. Jag tror att regeringen och Sverigedemokraterna kommer att få igenom beslut om vargjakt betydligt lättare och snabbare än det regeringsunderlag som Centerpartiet tillhör ihop med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där blir det nog betydligt svårare för Daniel Bäckström att få igenom ökad vargjakt.

Jag kommer att jobba stenhårt i denna fråga för att den ska drivas på. Jag hoppas att regeringen också kommer att lyfta upp frågan, för det ligger lite på regeringen att göra det. Vi sitter inte i regeringsställning, så pressen ligger på regeringen att lyfta upp frågan. Men den dag de gör det kommer Sverigedemokraterna att agera.

Anf. 149 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Tack, Magnus, för ditt anförande!

Jag är också imponerad av engagemanget, inte minst när det gäller rovdjurspolitiken, från din sida. Jag har ett par frågor med en lite annan ingång än jakt.

Den socialdemokratiska regering som satt tidigare skapade ett ganska lyckat arbetsmarknadsprojekt som hette Naturnära jobb. Det syftade till att lyfta individer som var nyetablerade i landet eller som hade stått långt ifrån arbetsmarknaden under en längre tid. Syftet med arbetsuppgifterna var att de skulle vara viktiga för samhället men också gynna de viktiga gröna näringarna, där vi har haft ganska svårt att få tag i svensk arbetskraft. Det gäller både skogsnäringen och jordbruksnäringen.

Det handlade också om att stötta viktiga frågor i samhället, till exempel bekämpandet av invasiva arter i både djurriket och växtriket. Jag läser Sverigedemokraternas motioner och annat och vet att de har varit engagerade i denna fråga och tycker att den är angelägen, och denna syn delar jag med Sverigedemokraterna.

De var också aktiva i arbetet när det gäller hjälp till att bygga så kallade rovdjursstängsel för framför allt lantbrukare och jordbrukare som beviljats statlig ersättning för att inhägna sin tamboskap för att skydda dem mot exempelvis angrepp från rovdjur. Den satsningen har regeringen nu tagit bort, och min fråga till ledamoten Persson är därför: Delar du regeringens bedömning att det inte var en bra åtgärd? Det var över 1 000 personer som fick jobb inom detta område.

Anf. 150 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Tack för frågorna, Tomas Kronståhl!

När det gäller budgetförhandlingar handlar det om att ge och ta. Man får inte allt man vill, och det vet säkert ledamoten också. Jag har inte suttit med i budgetförhandlingarna och vet inte vad som har prioriterats just i dessa frågor.

Rovdjursstängsel och hela den biten är något som är väldigt dyrt. Dessutom har det väl inte fått den effekt som man trodde att det skulle få. Om 1 000 personers sysselsättning hänger på utökade rovdjursstängsel med mera kanske man ska hitta annan sysselsättning till dem och inte nischa det på det sättet.

Arbetsmarknadsåtgärderna gled Tomas Kronståhl in lite på. Jag sitter faktiskt i arbetsmarknadsutskottet och arbetar i vanliga fall med arbetsmarknadspolitik - jag vet inte om det var medvetet som Tomas Kronståhl frågade just mig om detta. Sverigedemokraternas filosofi är att vi helst vill se reguljära anställningar. Extratjänster och dylikt som inte genererar riktiga jobb är något vi har valt bort. Det satsar vi inte på. Men det är en debatt vi ska ta i ett helt annat sammanhang och inte nu.

När det gäller budgetarbetet och rovdjursstängslen kan jag inte svara på hur förhandlingarna har gått, för det vet jag inte. Men jag kan svara att effekten av utökade rovdjursstängsel med mera inte är så bra som man hoppats på. Det är väldigt höga kostnader för väldigt dåliga resultat.

Anf. 151 Tomas Kronståhl (S)

Herr talman! Jag måste ändå rätta ledamoten Persson lite när det gäller att det här skulle ha varit en dålig satsning. Det har visat sig att över 40 procent av de individer som varit inskrivna för de här olika arbetena har gått till reguljärt arbete, vilket är ett lite bättre resultat än både Arbetsförmedlingen och många andra myndigheter kan prestera. Dessutom handlar det om sådant som jag trodde att även ledamoten brann för lite, såsom landsbygdsfrågor och bekämpning av invasiva arter. Det har även varit mycket jobb för friluftsliv och naturnära arbeten, vilket har varit väldigt viktigt i den här frågan.

Jag vill också ställa en annan fråga med anledning av ledamoten Perssons tal. Han jämför vargstammens utbredning i södra Sverige med den utbredning som skulle kunna ske i Norrland, till exempel i Lappland, där man har renboskap som jag anser mer är att likna vid tamdjur än en kronhjortsviltstam i Skåne. Tycker du inte att det är rätt att freda samerna från vargstammen, Magnus Persson? Tycker du att de inte gör rätt i att säga att det inte är möjligt att ha rovdjur av den sorten eftersom förutsättningarna för deras inkomst då försvinner?

Anf. 152 Magnus Persson (SD)

Herr talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för rättelsen. Det är positivt att 40 procent gick vidare till reguljära anställningar. Det måste vara en av de bästa arbetsmarknadsåtgärder som någonsin funnits i Sverige.

Om Tomas Kronståhl hade lyssnat noga på mitt anförande hade han hört att jag inte sa att det var fel att samerna fick skyddsjakt. Men varför har inte till exempel en stor gård i Skåne som förvaltar en enormt fin kronhjortsstam, som kanske har byggts upp under flera hundra år, samma möjlighet att påverka en eventuell vargetablering i sitt område som samerna uppe i Norrland har? Jag säger inte att det är fel att samerna inte ska ha någon varg där, men varför kan man inte se det ur olika perspektiv? Jakten på stora gårdar i Skåne, Sörmland med mera är väldigt viktig. Det är det de lever på, men de kan inte påverka detta över huvud taget. Samerna lever på rennäringen, och de kan påverka det. Jag menar att man måste se det från olika håll och att det ska vara samma vågskålar, för det handlar faktiskt om levebröd för folk.

Sedan kan man ha en negativ syn på stora gods och gårdar. Men vi ska ha klart för oss att utan dessa stora skogsgårdar, som har tagit hand om och bevarat det svenska viltet, hade vi inte kunnat ha de här fina anförandena i talarstolen här i dag om den svenska allmogejakten och hur fint det är. Hade inte de satt ned foten en gång i tiden hade vi inte haft något vilt att jaga. Då hade det inte varit varje enskild persons rätt att jaga i det här landet. Jag tycker att vi ska höja nivån lite på den diskussionen.

Anf. 153 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar för en bra debatt. Det gläder mig att det trots vissa replikskiften ändå råder en stor enighet i kammaren om de här frågorna, som för väldigt många av oss i Sverige är oerhört viktiga. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Jakten är vårt största kulturarv i Sverige. Det är ett kulturarv som är otroligt viktigt att vårda, bevara och utveckla för framtiden. Som vi har hört här tidigare är bland annat den lokala anknytningen, som vi kommer tillbaka till, oerhört viktig. Den lokala anknytningen ser till att det blir hållbara viltstammar och en väl fungerande viltvård, för man vill vårda sina lokala viltstammar.

Min gode kollega John Widegren nämnde i sitt anförande att en väldigt stor andel av svenskarna är positiva till jakt. Enligt den senaste undersökning som gjorts är det faktiskt så att 88 procent av alla svenskar är positiva till jakt. Det visar att vi har hanterat jaktfrågorna i Sverige på ett bra sätt. Det är ett bra betyg till jägarkåren, för om vi inte hade haft en jägarkår som skött sig hade det inte varit så.

Dessutom, herr talman, är det så att jakten är med och bidrar till ett klimatsmart närproducerat kött som är fantastiskt på tallriken - eller nu när det förhoppningsvis snart blir sommar: på grillen. Jakten är också av olika skäl viktig för många av oss som bor på landsbygden. Självfallet är det en trevlig, intressant och spännande fritidssysselsättning. Den ger i alla fall ibland mat på bordet. Men den är även med och ser till att landsbygden lever upp. Inte minst är älgjakten otroligt viktig. Man arrenderar ut jakt, så att det kommer in pengar till bygden. Lanthandeln lever upp, man hyr ut hus och så vidare. Det är ett sätt för oss som bor ute på landsbygden att dra in lite inkomster från det som vi har. Även därför är jakten väldigt väl värd att bevara och utveckla.

Sedan har vi också tyvärr, som vi hörde här tidigare, vissa organisationer och grupperingar som har helt fel fokus. Dessutom upplever vi kanske även att EU motarbetar oss i vissa delar. Det är oerhört viktigt, tror jag, för jaktens fortsatta vällevnad att vi klarar att flytta ned beslutanderätt från EU till en svensk kontext, men också att vi sedan fortsätter och flyttar ned den ytterligare från stat ned till region. Det ska alltså vara så mycket förankring och beslutande på lokal och regional nivå som möjligt.

Där är viltförvaltningsdelegationerna oerhört viktiga. Då handlar det också om att ha rätt sammansättning i dessa viltförvaltningsdelegationer. Man kan ju fundera på de förändringar som har gjorts där. Det känns snarare som att det är en nackdel att ha god kunskap i frågan och att man då inte kan få vara en del av viltförvaltningsdelegationen. Det är snarare andra intressen som har övervikten.

En del av det jag hade tänkt säga tog jag redan i replikskiftet med Tomas Kronståhl om stärkt lokalt inflytande i viltförvaltningen. Som sagt är vi eniga i detta, trots att det finns reservationer. Det finns ett tillkännagivande, och regeringen tänker fortsätta att driva de här frågorna under mandatperioden, vilket jag är glad för.

En annan fråga som flera tagit upp är det här med en samlad klövviltsförvaltning. I vissa delar av Sverige - de är inte många - har vi faktiskt sex olika klövviltsarter som samsas på samma marker. Dessutom börjar vi få alltmer av de stora fåglarna, som ställer till stora bekymmer. Det råder inget tvivel om att vi har en utmaning, men det här är absolut ett markägaransvar. Det är markägaren som ska se till att marken inte har mer vilt än vad den orkar bära. Det är oerhört viktigt. Här måste vi få ett samarbete mellan markägare, jägare och andra som eventuellt brukar marken. Jag tror att vi absolut klarar det på den nivån, men det är väldigt viktigt att vi kommer dit.

Flera har här tidigare nämnt en ny viltmyndighet. Precis som det står i betänkandet avser regeringen att tillsätta en utredning för att främja en hållbar jakt och viltvård. En viltmyndighet är en del i detta. Sedan har vi ett antal tillkännagivanden från den tidigare mandatperioden som också kommer att hanteras i detta.

Herr talman! Även om det inte ligger på miljö- och jordbruksutskottet har vi ett otal tillkännagivanden i justitieutskottet som berör jägare såtillvida att det handlar om laglydiga jägare och sportskyttar och deras vapen. Även där har vi jättemånga tillkännagivanden som vi nu har att hantera.

Det handlar om att underlätta för den laglydige jägare och sportskytten. Det är inte den som ska sättas dit. Det är våra gängkriminella på gator och torg som ska buras in och sättas dit. Det ska inte försvåra för den vanliga laglydiga jägaren.

Som värmlänning kan jag inte låta frågan om vargen gå mig förbi. Nu hade vi en ganska stor vargjakt i vintras, vilket var positivt. Dock hjälper det tyvärr inte vad gäller tillväxten.

Hemma i Östervallskog jagar vi varg, och jag hade glädjen att få vara med om det. Där hade vi en licens på sex vargar. Men när vi hade skjutit två så avlyste länsstyrelsen av olika skäl.

Tyvärr har vi sett den typen av hantering i flera revir. Det leder inte till att förtroendet och acceptansen för våra myndigheter ökar.

Vi hörde här tidigare talas om hur Naturvårdsverket har agerat i vissa delar. Vi måste få till ett förtroende där även jägarna kan lita på staten.

Vad gäller vargen är det ingen tvekan om att vi kommer att fortsätta, precis som Tomas Kronståhl var inne på, att kämpa för att vargen ska flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i EU.

Vi ser nu hur större länder i EU, såsom Tyskland och Frankrike, blir alltmer aktiva. De börjar att inse vilka problem som vargen ställer till med. Vi måste förändra regelverket där. Det måste vi även till vissa delar göra vad gäller björn, järv och lo, eftersom vi ser hur stammarna ökar.

Jag noterar att min talartid går alldeles för fort, herr talman.

Slutligen ska jag tala om älgen, vårt högvilt. Det är otroligt viktigt. Dock har vi vad gäller älgstammen väldigt stora lokala variationer. Vissa delar har en älgstam som ibland är för stor.

Sedan kan vi komma hem till mig i Värmland eller till andra delar där vi knappt ser älg längre. När jag satt här tidigare och väntade på debatten fick jag en snap från min kusin. Han hade tagit en bild på en älg. Hade det varit för 20 år sedan hade det varit en icke-fråga. I dag är det stort att få en bild på en älg i mina marker hemma i Värmland.

Herr talman! Det gäller inte bara vargen. Vi noterar även att det även är andra delar som är med. Vi ser att klimatförändringarna troligtvis kommer att trycka upp älgen längre norrut eftersom den sliter i värmen.

Älgen är vårt högvilt. Den måste vi ta vara på. Man måste även ge möjlighet till att ha en älgstam även i framtiden.

(Applåder)

Anf. 154 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Tack, till gode Kjell-Arne Ottosson, för ett mycket bra anförande!

Som boende i grannkommunen har jag också följt de jaktliga frågorna parallellt med Kjell-Arne genom åren. Jag delar oron över både fortsättningen för älgen och jaktens framtid. Jag delar också de grundläggande värderingarna om varför jakten är viktig för Sverige och vårt samhälle.

Vi kan börja med förra mandatperiodens tillkännagivanden, som Kjell-Arne Ottosson refererar till i detta anförande. Jag tänkte passa på att ställa en fråga. Kjell-Arne Ottosson är Kristdemokraternas jaktpolitiske talesperson. Han är nära samarbetet och följer arbetet med ansvarig minister och övriga regeringen.

Det är viktigt att få lyfta fram frågan om lösviltsjakten. Detta förde Kjell-Arne Ottosson aktivt in i ett tillkännagivande förra året. Det handlar om en översyn av jaktlagen och uppdraget till viltförvaltningsdelegationerna. Det gäller vad utredningen kommer att innehålla mer konkret och vad som kommer att hinnas med att åstadkomma i praktiken under mandatperioden.

Jag syftar utifrån mitt värmländska perspektiv på hur vi ska nå 170 vargar och hur vägen dit ser ut. Det är väldigt praktiska frågor. Men jag vet att engagemanget delas av Kjell-Arne Ottosson.

Anf. 155 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågan!

Vi är 100 procent eniga i de här frågorna om vikten av att driva detta för att få en lösning som är hållbar över tid och som fungerar hemma i verkligheten oavsett om vi bor i Säffle kommun, i Årjängs kommun eller var vi nu befinner oss.

Vi är i början av en mandatperiod. Det är nu man på något vis sätter avtryck. Det är därför man jobbar för fullt med direktiven till utredningen som jag nämnde tidigare för att främja en hållbar jakt och viltvård. Det är där delarna ingår.

Man sätter det så högt på agendan; det är så viktigt att få igenom det. Det jobb som sker nu under det första året är så viktigt för att vi ska säkerställa och kunna komma så långt som möjligt i frågan.

Precis som min gode kollega John Widegren sa har vi nu en regering med väldigt stor samsyn i frågan. Vi har möjlighet att kunna komma framåt. Det var inte alltid möjligt i det tidigare regeringsunderlaget som bland annat Daniel Bäckströms parti stödde.

Jag tror att vi till stora delar kommer att finna breda majoriteter för att komma vidare. På så vis kommer vi även att klara att hålla det över tid så att vi kan ha en framförhållning och veta vad som faktiskt gäller.

Det är precis som Daniel Bäckström sa. Det här är oerhört viktiga frågor för så många. Det är cirka 300 000 jägare som löser jaktkort på ett år. Det visar hur enormt viktig jakten är som företeelse.

Anf. 156 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Med tanke på just tillväxten av antalet vargar i Sverige är det oerhört angeläget att ta vara på tiden. Snart har regeringen suttit i sex månader. Det första året har kommit halvvägs.

Det enda jag har tagit del av är att man från regeringens sida aviserat att man ska tillsätta en utredning för att främja en hållbar jakt och viltvård.

Det handlar om varje tillkännagivande från Kristdemokraterna och övriga partier som finns med i regeringen och som varit med i arbetet tidigare. Det har också fattats beslut i kammaren om tillkännagivandena.

Då är det väldigt viktigt att följa upp punkt efter punkt. Vad är det som inte kommer att komma med i utredningen? Det gäller att leverera på det man sa innan.

Det lyfte Kjell-Arne Ottosson fram tidigare i debatten med den socialdemokratiske företrädaren. Det är då extra intressant att följa upp vad Kristdemokraterna nu kommer att presentera i utredningen.

Det handlar också om vad man har för plan från regeringens och Kristdemokraternas sida för att se till att det händer i praktiken.

Vi kan bara prognosticera hur stor vargpopulationen är i landet om fyra år, för att ta ett av flera rovdjur vilkas antal växer i stor omfattning.

Det är oerhört viktigt att ta vara på tiden. Då krävs det både ett driv och ett engagemang för att komma framåt i hela regeringen. Därför är det viktigt att få höra mer konkret från regeringens sida framöver hur man kommer att driva detta fram till beslut och genomförande.

Centerpartiet har sedan flera år efterlyst en översyn av jaktlagstiftningen. Det är också en del i tillkännagivandet. Kommer det att vara med nu i närtid?

Anf. 157 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågorna! Det råder ingen tvekan om att vi delar synen vad gäller en hållbar vargförvaltning och oron över att detta kommer att växa oss ur händerna. Det gäller inte minst med tanke på att vi ser hur det här påverkar bland annat i Värmland, där vi lever och verkar.

Jag är riksdagsledamot och inte vare sig minister, statssekreterare eller något annat på den andra sidan vattnet. Jag sitter inte med och förhandlar om exakt hur detta kommer att plockas fram och hur de direktiv som man nu håller på med kommer att se ut. Det kan jag tyvärr inte svara Daniel Bäckström på här och nu.

Jag är dock ganska säker på att de tillkännagivanden som finns kommer att hanteras. Det har varit en väldigt stor tydlighet om det från minister, statssekreterare och så vidare på Regeringskansliet om att de tillkännagivanden som vi riktade under föregående mandatperiod är oerhört viktiga. De måste hanteras, och därför hanterar vi dem nu i utredningen för att snabbt komma vidare.

Det är återigen så, herr talman, att det är nu vi har chansen. I den regering som Centerpartiet stödde med Miljöpartiet och Vänsterpartiet kom man inte fram i de här frågorna. Med det nuvarande regeringsunderlaget är chansen betydligt större.

Anf. 158 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Det här är en av de mest inspirerande debatterna vi för i kammaren och även en av de viktigare. Den handlar om hur hela landet ska ha förutsättning att fungera och utvecklas, inte minst kopplat till jakten och viltvårdens betydelse för en hållbar utveckling i hela landet.

Det här handlar också om att utveckla verksamheter och få upplevelser i skog och mark och även på vatten. Det handlar även om att utveckla och ta vara på viltköttet och den resurs det innebär för vår livsmedelsförsörjning. Det finns mycket kvar att göra, att bevaka och att följa för oss förtroendevalda.

Grunden för en välfungerande viltförvaltning är en välorganiserad och aktiv jägarkår. Det är något som vi politiskt måste gå i bräschen för att försvara, att verka för och att underlätta för. Svenska jägare och deras organisationer har ett stort engagemang och en central roll i en långsiktigt hållbar förvaltning av viltstammar och skogsbruk. Vår uppgift är att ge goda förutsättningar för jägarkåren att både verka för och bidra till en hållbar förvaltning. Det handlar om att minska regelkrånglet och att få till effektiva och förutsägbara beslutsprocesser.

Svenskt beslutsfattande i jaktfrågor ska så långt som möjligt vara en nationell kompetens och inte styras från EU. Och om det ändå ska fattas beslut på EU-nivå ska de regionala och lokala skillnaderna och förutsättningarna beaktas.

Vi i Centerpartiet delar uppfattningen att en ny viltmyndighet med ansvar för viltfrågorna behöver komma till. Vi vill följa upp det tillkännagivande som riksdagen tidigare har beslutat om. Det finns möjligheter för en ny myndighet att effektivt hantera de brister i viltförvaltningen som finns i dag. Det handlar om att bygga förtroendet mellan staten, det övriga samhället och dess institutioner och jägarkåren. Det är en viktig förutsättning och fråga framåt, också för att stärka förutsättningarna för jägarna, jakten och landsbygden.

Hanteringen av vapenlicenser är också något som vi tillsammans behöver fortsätta att följa upp. Vi hoppas på att det ska kunna ingå i en ny viltmyndighet. Det handlar även om en tidsbegränsning för hanteringen av en licensansökan fram till ett beslut. Det får gärna vara en månad.

Sveriges klövviltsförvaltning har vi haft uppe tidigare i debatten i dag. Den är viktig utifrån våra förutsättningar att producera skogsråvara och ta vara på skogens möjligheter. Här finns olika konfliktytor att hantera och ett helhetsperspektiv att försöka se. Det handlar även om hur primärproduktionens förutsättningar ser ut och om betesskadorna. Vi måste kunna se en helhet där jakt och uttaget av viltet balanseras mot förutsättningarna att producera mer i skog och mark och i primärproduktionen i övrigt.

En stor del i jaktliga frågeställningar och i viltvårdens förutsättningar handlar om hur rovdjuren och rovdjurens angrepp på vilt men också på jakthundar och tamboskap ska hanteras. Det ska tas på större allvar. Vi har som sagt haft de här frågorna ofta. De har varit ofta förekommande i talarstolen i Sveriges riksdag.

I år är det, när vi närmar oss julfirandet, tio år sedan vi fattade beslutet. Det behöver följas upp. Vi behöver också se till att den utbredning som nu sker av varg vägs in, med de socioekonomiska konsekvenser det får även i södra Sverige samt i norr.

En trovärdig rovdjurspolitik förutsätter ett starkt regionalt inflytande i förvaltningen. Förtroendet för rovdjurspolitiken byggs bäst genom att man lyssnar till de människor som lever med rovdjursproblematik i rovdjurstäta områden. Svensk rovdjursförvaltning måste utvärderas kontinuerligt, och då är det viktigt att den nuvarande regeringen säkerställer att det sker och att det görs hela tiden.

Centerpartiet vill ge lantbrukare och jägare mer inflytande i de regionala förvaltningsplanerna. Det handlar då om att skapa en decentraliserad och mer regionalt förankrad viltförvaltning.

Ledamöter i delegationer upplever en maktlöshet och saknar ofta verkligt inflytande i beslutsprocesserna. Det här strider mot intentionerna i riksdagsbeslutet från 2013. Detta behöver alltså ses över. Samma sak gäller för älgförvaltningens arbete; även den behöver utvärderas för att säkerställa att den fungerar effektivt.

Jag är precis som Kjell-Arne Ottosson med flera oroad över hur det lokalt ser ut för älgstammen och hur snabbt den minskar. John Widegren tog också upp denna problematik i sitt anförande. Det här är frågor som vi i Sveriges riksdag behöver lyfta regelbundet.

Herr talman! Vårt samhälle och vårt land har ett oerhört tungt och stort ansvar för att skydda jägare mot våld och trakasserier. När rättssäkerheten hotas och otryggheten ökar påverkar det förutsättningarna för en fungerande viltförvaltning.

Vi har sett och följt hur tävlingar har avbrutits, drev har stoppats, jakttorn vandaliserats och eftersöksjägare utsatts för både hat och hot. Senast nu i vintras, när licensjakten på varg genomfördes, var det oroande element ute i skogen, vilket innebar fara för jaktens genomförande. Det här är en mycket allvarlig typ av djurrättsrelaterad brottslighet. Det är oacceptabelt att det kan fungera på det sättet.

Det måste till kraftfulla åtgärder mot extremister som stör laglig jakt runt om i Sverige. Det behövs också förebyggande insatser så att det blir tryggt och säkert att bedriva sitt intresse i viltvård och jaktliga sammanhang.

Fru talman! Centerpartiet vill se en översyn och en ny jaktlagsutredning, och den behöver tillsättas snarast. Det återstår fortfarande flera punkter som inte utreddes klart när den förrförra regeringen avbröt utredningen efter valet 2014.

Det blir nya utmaningar för vårt samhälle när viltskador ställer nya krav. Det här behöver komma in i ett uppdaterat arbete.

Det finns också en hel del att nämna kring hur förutsättningarna för tillämpningen av EU-överenskommelser om bly och ammunition blir framåt. Det är väldigt viktigt att de alternativ som tas fram finns praktiskt tillgängliga innan detta genomförs. Det är viktigt att bevaka hur fortsättningen blir.

Fru talman! Jag vill därför, kopplat till denna fråga, yrka bifall till reservation 13.

Anf. 159 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Vi lever i ett land fullt av naturälskande människor. Vi är många som söker lugnet i naturen och som finner tillvaron otillräcklig om vi inte får möjlighet att spendera tid i skogen - för lugnet i skogen är svårt att finna någon annanstans.

Vi är många som gör vad vi kan för att vårda och värna vår natur, och för många är detta starkt kopplat till just jakten, som vi debatterar här i dag. För många är jakt en viktig del av livet. Det är mycket mer än bara ett fritidsintresse - det är en del av en livsstil.

Jakten ger människor möjlighet att komma nära naturen och samtidigt göra en viktig insats för naturvården. Jakten bygger broar mellan generationer, skapar samhörighet och för en viktig del av vårt gemensamma kulturarv vidare. Jakten är en viktig del av livet på landsbygden och, fru talman, även en viktig del av förvaltningen av sunda viltstammar. Den är en viktig del av naturvården. Den insats den svenska jägarkåren gör förtjänar att lyftas.

Med jakten och viltvården följer viktiga insatser för den biologiska mångfalden. Det handlar om att hålla vildsvinsstammen i schack och att förvalta älgstammen på så sätt att betesskadorna begränsas samtidigt som det finns tillräckligt många älgar att skjuta för att kunna ta hem mat från skogen.

Det handlar om att hålla viltstammarna på en bra nivå så att trafikolyckorna inte blir för många och att bistå med eftersök när olyckan väl är framme.

För mig personligen är jakten starkt förknippad med att det finns söndagsstekar att tillaga och med trevlig samvaro över en god måltid.

Listan med exempel kan göras lång, men jag ska inte förlänga den här debatten mer än nödvändigt.

Jag tillåter mig dock att uppehålla mig något vid just den där söndagssteken, vid viltköttet. Viltkött är ett alldeles ypperligt livsmedel; det är nyttigt, gott och hållbart. Och det är en resurs som vi kan utnyttja på ett bättre sätt.

I den tid vi lever i behöver vi tänka nytt och använda våra gemensamma resurser klokt. Vi behöver tillvarata de livsmedel som finns på ett bra sätt. Här finns det många drivna entreprenörer som gör viktiga insatser. De tänker nytt och driver på utvecklingen, och de jobbar med kött från vilt som man inte alltid nödvändigtvis tar hand om som mat.

Ett spännande exempel, fru talman, som jag för ett tag sedan fick ta del av är en entreprenör i södra Sverige som förenar sina stora intressen i livet, jakt och matlagning. Han jobbar med att ta till vara kött från vildgäss. Gässen skapar stora problem för jordbruket i området, och därför jagar man dem. Detta kött är ofta en outnyttjad resurs. Här görs alltså ett arbete med att förädla köttet till goda maträtter - ett spännande arbete att följa och en viktig väg som fler behöver slå in på.

Just detta sätt att tänka - att ta ett problem och skapa möjligheter - är en viktig ingrediens i arbetet med att skapa en mer hållbar livsmedelsförsörjning. Och det är ännu ett exempel på hur entreprenörer och företagare driver utvecklingen i samhället framåt.

Fru talman! Jag stannar där och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 160 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Hjärtligt tack till ledamoten Elin Nilsson för detta anförande! Jag uppskattar verkligen kopplingen till söndagssteken och hur det är att växa upp och egentligen bli uppfödd på viltkött. Det är något som många deltagare i denna riksdagsdebatt delar.

När vi tittar på tillgången till viltkött ser vi att den varierar. Detta är starkt kopplat till tillväxten hos och avkastningen från älgstammen. I våra bygder, i Bergslagen, är detta en stor utmaning. Sedan vargen bredde ut sig och reviren tog över har jaktens förutsättningar ändrats och jakten minskat radikalt. Då är kopplingen till hur fler ska kunna äta fler söndagsstekar framöver väldigt relevant, så jag tackar för den.

Min fråga, utifrån Liberalernas engagemang när det handlar om jaktens förutsättningar framåt och även älgförvaltningens utveckling och frågan om hur älgstammen ska kunna återfå en större population i de områden där vargen har stora, utbredda revir, är hur Liberalerna nu ställer sig i regeringsarbetet. Det handlar om vilka ingångsvärden som behöver finnas med i utredningen men också om de beslut som behöver tas för att åstadkomma ett betydligt lägre antal vargar. Övriga partier i regeringen gjorde under förra mandatperioden ett tillkännagivande om ett antal på totalt 170.

Anf. 161 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågan! Vi delar engagemanget för söndagssteken, märker jag. Jag är också uppvuxen med älgkött, primärt. Det var en lyx när man fick äta nötkött - så illa var det.

Till din fråga. Jag ser också problemen med att det har varit ett hårt tryck på älgstammen eftersom det har funnits många vargar. Jag bor själv i ett av de vargrevir där det bedrevs licensjakt under vintern. Man sköt tre av sex vargar, tror jag. Innan dess fanns det väldigt få älgar i området. Nu när man rör sig i skogen kan man faktiskt se att de har börjat komma tillbaka, så frågan är om vargarna hade tagit älgarna eller om älgarna hade flyttat; det får experterna uttala sig om.

Liberalernas ingång i denna fråga är för det första att vargen är en viktig del av den svenska faunan, och vi tycker att stammen ska ha en gynnsam bevarandestatus. Vi ingår ju i ett regeringssamarbete där det pågår ett arbete kring denna fråga och är en del av de diskussionerna. Vi säger inte att vargstammen ska ned till exakt 170 vargar. Antalet bör baseras på vetenskap. Stammen bör vara livskraftig. Något exakt antal får du alltså inte av mig.

Anf. 162 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag ska återkomma till denna frågeställning längre fram när vi ser hur regeringen i praktiken lägger fram utredningsförslag och tar beslut i dessa frågor samt hur man från regeringens och regeringspartiernas sida hanterar den samlade rovdjurspolitiken.

Som vi har varit inne på tidigare är det att oerhört angeläget att ha med tidsaspekten i beräkningarna vid det fortsatta arbetet. Det är också viktigt att det finns en enighet inom regeringen kring hur dessa frågor ska hanteras.

När det handlar om övriga frågor kopplade till den utredning som regeringen kommer att lägga fram är frågan hur Liberalerna avser att verka för en översyn av jaktlagen och också, när det handlar om viltförvaltningsdelegationerna, hur man i praktiken ska få till den lokala och regionala förvaltningen under denna mandatperiod.

Anf. 163 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack för frågan, Daniel Bäckström! Jag delar även här din syn. Förvaltningen bör vara lokal, och besluten bör fattas på så låg nivå som möjligt. Det är ändå människorna som lever i det aktuella området som i högst grad påverkas av hur viltförvaltningen ser ut.

När det gäller exakt hur översynen ska se ut och hur eventuella direktiv ska utformas vore det lite förmätet av mig att föregripa tillkännagivandet av sådana. Detta ligger också på regeringens bord och inte på riksdagens.

Anf. 164 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet! Nu hann Daniel Bäckström före mig, men jag är inne på lite samma sak. Liberalerna har ju tidigare haft en rovdjurspolitik som inte alltid har stämt överens med de nuvarande regeringskamraterna och samarbetspartiet. Ni var till exempel inte med på det tillkännagivande som gjordes för ett år sedan. Ni har snarare varit på samma sida som Miljöpartiet i de här frågorna, alltså att det ska handla om vetenskaplig grund och gynnsam bevarandestatus, och vi kan inte säga ett visst antal.

Nu är ni dock ett regeringsparti, och vi har haft den största vargjakten i modern historia i Sverige och också den största lojakten. Björnstammen är visserligen stark, men åldern har gått ned. Medelåldern har gått ned från åtta till fyra år.

Frågan är: Vad är Liberalernas rovdjurspolitik? Har ni fått kompromissa, eller har ni helt enkelt ändrat er i och med den nya regeringen?

Anf. 165 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten Nohrén, för frågorna! Liberalerna har inte bytt fot. Vi har inte ändrat oss. Vår ingång i diskussionerna är fortfarande densamma.

Men låt mig i sammanhanget också säga - jag vet inte hur tydligt det har uttryckts tidigare - men när en rovdjursstam växer till sig mycket som vargstammen gjorde i vissa områden ser även vi att det kan finnas behov av licensjakt. Vi stod också bakom den jakt som bedrevs i vintras. Sedan får man såklart efteråt utvärdera vad det har fått för effekter på vargstammen. Men när det är ett högt rovdjurstryck som påverkar viltstammarna och lantbrukarna lokalt kan det finnas behov av licensjakt.

Anf. 166 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Där delar vi syn. Miljöpartiet har inte heller något emot vargjakt per se. Licensjakt på en art som har gynnsam bevarandestatus är helt okej. Vi har också haft licensjakt under den tid som vi satt i regeringen. Men nu var det en väldigt stor licensjakt samtidigt som vi ser att den genetiska statusen inte är hundraprocentig. Vi ser att många hanar har problem. Testiklarna har inte vandrat ned, vilket gör att de blir infertila. Vi har heller inte haft en invandring av vargar som skulle ha gett ett nytt genetiskt tillskott.

Även om vi har fler vargar till antalet har vi en genetiskt väldigt avskuren vargstam. Det vi ser att vetenskapen säger är att vi inte skulle ha haft en så stor vargjakt.

Elin Nilsson får gärna kommentera detta igen om ni tycker annorlunda. Men jag skulle vilja ställa samma fråga till dig som jag ställde till ledamoten från Moderaterna tidigare. Det finns ju andra saker man kan göra, förutom att skjuta bort djur. Det handlar om förebyggande arbete, att se till att ersättningsnivåerna för djurhållare är bra och att se till att man vidtar förebyggande åtgärder.

Vi hörde till exempel tidigare att varg har kommit till Skåne. Det har i och för sig funnits förr, men det var länge sedan. Skulle man där kunna gå in med pengar, så att folk kan sätta upp rätt stängsel och så vidare? Det handlar om att från statlig sida se till att det finns medel och möjlighet att sätta upp stängsel, så att inte den enskilda lantbrukaren drabbas. Detta finns till viss del i dag, men det täcker inte kostnaderna. Är detta något som Liberalerna skulle vilja arbeta för - mer pengar för skydd och förebyggande insatser, till exempel viltstängsel och höjda ersättningsnivåer?

Anf. 167 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan! Det är alltid bättre att agera innan ett problem uppstår än efteråt. Förebyggande åtgärder är absolut välkomna och bör prioriteras. Jag kan inte lova kronor och ören just nu, men precis som ledamoten säger är det viktigt att ge lantbrukare det stöd de behöver för att skydda sina djurpopulationer.

En annan del i detta är att se till att skyddsjakten fungerar, att den är snabb och att handläggningen är effektiv när problem uppstår, så att man kan hindra att det blir fler attacker på tamboskap.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 april.)