Jordbrukspolitik

Anf. 245 John Widegren (M)

Herr talman! Kära vänner! Klockan är tjugo över nio. Det är över tolv timmar sedan debatten började i den här kammaren i dag. Då handlade debatten om Sveriges inträde i Nato - en jätteviktig säkerhetsfråga. Vi avslutar kvällen med debatten om jordbrukspolitik - en jätteviktig säkerhetsfråga. Jag ska inte säga att det här är ännu viktigare än det som debatterades i morse såklart, men det är verkligen viktigt, herr talman.

Vi har tydligt sett, redan under pandemin, hur marknader och annat sviktar lite när det gäller att förse varandra med produkter, reservdelar och så vidare.

Vi har sedan kriget i Europa bröt ut för lite över ett år sedan fått en ännu svårare situation när det gäller försörjningen av framför allt livsmedel runt om i världen. Även när det gäller insatsmedel kopplat till livsmedelsproduktion har vi sett hur brister har uppstått. Vissa problem har lösts, men vi står fortfarande med en kraftigt minskad försörjning av framför allt vete från Ukraina.

I Sverige har vi under en längre tid, herr talman, minskat vår produktion i jordbruket. I början av 90-talet hade vi en självförsörjning på cirka 75 procent. I dag pratar vi, som vi brukar säga i denna kammare, om att ungefär varannan tugga är importerad. För vissa livsmedel har vi en högre försörjning medan vi har en lägre för andra.

Vi ser just nu att vi tappar försörjningsprocent framför allt på animaliesidan. Egentligen borde det vara precis tvärtom, för det som vi skulle kunna öka i Sverige är just animalieproduktionen. Vi vet att vi har en ganska hårt pressad växtodling. Där har vi nog inte så mycket mer att hämta eftersom vi har drygt 1 miljon hektar åkermark som vi kan ha spannmålsodling på i Sverige. Vi har knappt 1 ½ miljon hektar som vi princip bara kan producera gräs på i Sverige. Det är gräs som vi bäst förädlar genom våra djur.

Herr talman! Det antogs en livsmedelsstrategi här i kammaren 2017. Den hade tydligt uppsatta mål: Vi skulle öka vår produktion, vi skulle öka vår självförsörjning och vi skulle öka vår export. Inget av dessa mål har vi lyckats nå, och snart närmar vi oss 2030 då vi ska ha nått dem. Vad beror detta på? Beror det på att våra bönder inte är tillräckligt bra? Nej, absolut inte. Våra bönder är i absolut världsklass när det kommer till produktion. Våra bönder levererar några av världens högsta produktionsresultat både inom animaliesektorn och inom växtodlingen.

Ändå, herr talman, har vi en av Europas lägsta lönsamheter när det kommer till jordbruk. Vad beror det på? Jo, det beror delvis på att vi har valt att ha ett högt skattetryck. Vi har valt att reglera, försvåra och ha jobbiga regelverk som trycker ned det svenska jordbruket i stället för att lyfta upp och premiera det. Det är en väldigt märklig inställning som har funnits i Sverige under lång tid.

På 80-talet bestämde vi att det svenska jordbruket skulle bli världens renaste. Flera av oss har i dag varit på ett seminarium och sett hur duktiga vi är i Sverige när det gäller antibiotikaanvändningen inom svensk djurproduktion. Detta bestämde Sverige sig för. Vi skulle anpassa våra system efter djuren, medan övriga EU i mångt och mycket fortfarande försöker anpassa sina djur efter systemen. Vi i Sverige vet att detta inte fungerar.

Svenskt jordbruk är i absolut världsklass, inte bara när det gäller antibiotikaanvändningen utan även när det gäller växtskydd. En stor del av de växtskyddsmedel som används i den svenska konsumerade maten kommer från importerade livsmedel. För insektsmedel är procentsatsen till och med över 80 procent från importerade livsmedel.

Svenskt jordbruk har varit otroligt innovativt när det gäller teknikutvecklingen. Vi använder och har under en längre tid använt oss av gps-utrustning och skördekartering. Vi markkarterar, och vi gödslar precis det som grödan, årsmånen och jordmånen vill ha. Därför ligger vi på höga produktionsresultat i svenskt jordbruk.

Vi har en fantastisk duktig jordbrukarkår som ligger i framkant, och ändå har vi partier i denna kammare som vill fortsätta att reglera, styra, försvåra och öka administrationen för svenskt jordbruk och som hejar på dåliga förslag som kommer från till exempel EU. Man visar även en misstro mot det svenska jordbruket och vill ha en ökad administration.

Det kommer inte att fungera. Svenskt jordbruk kommer att må bäst av en ökad frihetsgrad. Det kommer dessutom att leda till att svenska jordbrukare mår bättre. Jag har en ledartext här, herr talman, från tidningen ATL, med rubriken Ohållbar livsmedelsproduktion om vi själva inte mår bra. Det kom också en forskningsrapport för en tid sedan som pekade på att arbetsmiljön och arbetshälsan inom jordbruket är dålig och blir sämre.

Självförsörjningsgraden ska gå från 50 procent upp till helst 100 eller kanske till och med över 100 procent, så att vi kan exportera mer, men jordbrukarkåren mår inte bra. Detta beror inte bara på att man kanske jobbar mer än dubbelt så mycket som de flesta i denna byggnad gör i dag utan även på en väldigt begränsad lönsamhet, som jag sa tidigare. Det beror också på att det finns aktivister som tycker att det är fritt fram att härja runt böndernas gårdar, djurhagar och så vidare och på att vi har en alldeles för kraftig och växande rovdjursstam i Sverige.

Alla dessa saker gör att svenska lantbrukare inte mår så himla bra. Därför, herr talman, är det nu dags att göra verkstad. Jag vet att Socialdemokraterna har slagit sig för bröstet flera gånger för den livsmedelsstrategi som kom 2017 och som var ett jättebra initiativ.

Allt har inte varit katastrof, absolut inte, men vi har inte lyckats vända trenden när det kommer till produktionen. Det är därför regeringen nu tar ett nygrepp om livsmedelsstrategin och lanserar livsmedelsstrategin 2.0. Nu tar vi om det en gång till, för nu behöver det synas ända ut till gårdarna. Nu behöver lantbrukarna själva känna att de har med sig Sverige och politiken. Nu ska vi öka vår livsmedelsproduktion. Jag lovar er alla här inne, mina vänner, att Sveriges bönder har kunnandet och viljan, och vi ska ge dem verktygen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 246 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Varmt tack, ledamoten Widegren! Jag känner ledamotens engagemang som föredömligt i dessa frågor.

Jag tänker uppehålla mig vid de svårigheter vi är inne i. Förra året var oerhört tufft på många sätt för primärproducenter och företagare. Vi känner väl till att det har varit väldigt få förprövningar, och också investeringsarbetet och återinvesteringsarbetet har halkat efter.

Om man drar ut linjen framåt, nu när det ändå har varit hyfsat positivt under några månader i vissa delar och verksamheter, ser man att prognosen pekar mycket nedåt igen för första kvartalet i lantbruket. När det gäller behovet av återinvesteringar och nyinvesteringar framöver för att kunna inte bara upprätthålla den nivå vi har i dag utan också nå de målsättningar som vi är överens om sedan tidigare i livsmedelsstrategin riskerar vi att inte klara det. Det blir oerhört stora konsekvenser av att det inte investeras tillräckligt i svenskt jordbruk.

Jag har en fråga till Moderaternas företrädare i dessa frågor. Ledamoten Widegren säger att det är dags att göra verkstad, och jag håller med om att det är oerhört hög tid att göra det. Vill John Widegren nämna några konkreta nya åtgärder som regeringen tänker vidta här och nu för att få fart på detta?

Anf. 247 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag tror precis som ledamoten att det är en väldigt osäker tid just nu. Vi såg att flera verksamhetsgrenar förra året hade all time high i fråga om resultat, medan andra hade det betydligt tuffare.

Vi går egentligen in också i 2023 med denna osäkerhet. Lite beroende på vad som kommer att hända i Ukraina och vad som kommer att hända vädermässigt för svenskt jordbruk i år kan det slå oerhört mycket fram och tillbaka när det gäller var våra verksamheter kommer att hamna.

Jag är alldeles övertygad om att regeringen också följer detta med största osäkerhet. Vi kommer kanske att behöva vidta åtgärder för att stötta svenskt jordbruk, vilket vi gjorde även förra året när det i början av året såg ut att bli en mycket värre situation än vad det faktiskt blev. Ledamoten var själv med och var drivande i dessa frågor, precis som jag och flera andra här i kammaren. Vi får inte stänga dessa dörrar.

Men samtidigt har vi börjat arbetet med den nya livsmedelsstrategin som ska göra att vi förhoppningsvis slipper att stå här framöver och prata om krispaket i svenskt jordbruk. Det är ju det vi vill bort ifrån.

Vi såg att stora delar av Europa inte hade några krispaket till sina jordbruk förra året, för de behövde inte det. De hade samlat bättre i ladorna. Det är alltså detta vi vill komma bort ifrån.

Jag blir också väldigt orolig. Vi såg att antalet förprövningar minskade, precis som ledamoten sa. Det har investerats mindre, och framför allt i animaliesektorn där det borde investeras mer.

Livsmedelsstrategin finns nu ute hos alla intressenter fram till hösten, och vi hoppas få in ett antal olika konkreta förslag på hur vi stärker svenskt jordbruk på både kort och lång sikt. Och vi måste vara alerta om det krävs extra åtgärder under tiden.

Anf. 248 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Jag delar givetvis bilden att svensk jordbrukspolitik är en del av vår svenska säkerhetspolitik. Och ju fler företrädare här men också i samhället som förstår denna koppling, desto bättre är det för trycket att åstadkomma utvecklingen.

Jag tror att Moderaterna redan vet ungefär vad som kommer att behövas. Och jag tror att även regeringen vet ungefär vad som kommer att behövas. Det har vi hört de senaste åren här i talarstolen när Moderaterna var aktiva i opposition tillsammans med andra kollegor i andra partier. Därför förstår jag inte riktigt att man hänvisar till ett långsiktigt strategiarbete när det egentligen i allra högsta grad handlar om att vidta åtgärder här och nu. Man hade chansen redan i budgetarbetet, och snart kommer en vårändringsbudgetprocess.

Svenskt jordbruk behöver åtgärder så att vi inte bara behåller nivån utan också har målsättningen att öka produktionen och också få försörjningstrygghet. Jag förväntar mig att samtliga partier på regeringssidan visar ett starkt engagemang och återkommer till riksdagen med mycket skarpa förslag som på kort sikt ger tydliga signaler om att åtgärder ger effekt också för utvecklingen av svenskt jordbruk. Det är nämligen mycket som står på spel. Förlorar vi ännu mer produktion nu i detta oerhört allvarliga säkerhetspolitiska läge - vi är redan importberoende, och vi har den ekonomiska situationen med räntehöjningar och annat som pressar företagen - då vet jag inte riktigt hur slutbilden kommer att bli. Jag kommer såklart att följa utvecklingen och hoppas att det inte bara blir regeringens strategi utan att det blir en strategi som har bred förankring när det gäller det fortsatta arbetet. Än så länge har vi inte sett signaler om detta och vad regeringen tänker innan detta presenteras.

Vi får fortsätta att följa detta tillsammans.

Anf. 249 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar för ledamotens engagemang i frågorna. Precis som ledamoten säger har det nog talats lite för lite om livsmedelssäkerhet i beredskapssyfte under en längre tid. Det har i alla fall bekymrat mig under väldigt lång tid.

När jag motionerade om en livsmedelsstrategi redan 2007 i mitt eget parti tittade man på mig lite grann som om jag var en idiot. Vad ska det vara bra för? Moderaterna har nämligen precis som andra partier här varit alldeles för naiva i dessa frågor. Det må så vara när det är fred, allt rullar på och produktion och marknad rör sig framåt.

Men nu har vi sett två kriser de senaste åren - först en pandemi och sedan ett krig. Då ser vi att det krackelerar. Och det är då vi blir påminda om att vi i Sverige har dragit ned vår produktion.

Ledamoten säger att jag nog vet många åtgärder som behöver vidtas. Ja, det vet jag. Ett antal utredningar är på gång, och någon är redan igång. Livsmedelsstrategin 2.0 är igång. Dessa arbeten måste få löpa på.

Det som vi också behöver göra är att ge bönderna en tro på att vi faktiskt vill förändra och göra det bättre i detta läge. De vill ha långsiktiga spelregler - en stark äganderätt, ett myndighetsarbete som faktiskt fungerar, myndigheter som de känner jobbar med dem och inte mot dem. Vi behöver se över vissa försvårande åtgärder. Vi har drivit på svenskt jordbruk en storleksrationalisering. Vi har stora maskiner i dag. Helt plötsligt rimmar de ganska dåligt med vissa delar i till exempel miljöbalken. Miljöbalken behöver ses över för att rimma med svensk, modern livsmedelsproduktion. Det finns ett antal åtgärder. En del är igång, och fler kommer att sättas igång.

(Applåder)

Anf. 250 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten John Widegren för hans anförande. Ledamoten är en duktig debattör och en erfaren lantbrukare.

Det ekonomiska läget är oerhört tufft, både för bönderna och för våra medborgare. Regeringens finansminister Elisabeth Svantesson har uppmanat hushållen att hjälpa till att dämpa inflationen genom att välja billigare varor i butikerna. Hennes tips till hushållen var också att jämföra olika butiker med varandra och välja den billigare. Men vad regeringen skulle göra för att lindra krisen för de barnfamiljer, pensionärer och ensamstående som just nu vänder på varenda krona för att kunna sätta mat på bordet och kunna låta sina barn äta sig mätta ville hon inte svara på.

Därför ställer jag frågan till ledamoten John Widegren om han kan svara på det. Vad tänker Moderaterna göra för att våra barnfamiljer, pensionärer och ensamstående ska kunna fortsätta att köpa svensk näringsriktig mat som produceras av våra svenska bönder?

Anf. 251 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar för en intressant fråga från ledamoten. Jag ska inte säga att jag är den absolut bästa att svara på just det rent ekonomiska när det gäller vad de människor som är mest utsatta i samhället just nu ska göra för att få vardagen att gå ihop. Det tror jag att Elisabeth Svantesson svarar på bättre än vad jag gör.

Men jag kan säga något kopplat till livsmedelsfrågor och så vidare som vi debatterar här. En viktig sak som faktiskt är gjord för att stärka enskilda människor - alla har inte haft nytta av den, men väldigt många - är det stora elstödet som har betalats ut. Det har gett extra kontanter till väldigt många människor. Vissa saker inom olika system räknades upp vid nyår. Det har också gett vissa människor lite mer pengar att röra sig med.

När det gäller livsmedel och vikten av att köpa det som är svenskt håller jag såklart med ledamoten. I dag har det varit en lite extra intressant dag. Det började med att en väldigt liten småföretagare gick ut och sa att man tänkte sänka sina priser på livsmedel. Sedan kom en av våra livsmedelskedjor under eftermiddagen med beskedet att de sänker priserna på 100 vanliga varor. Så förhoppningsvis kanske vi snart vänder denna negativa trend och den rusande inflationen.

Regeringens absolut viktigaste uppgift just nu är nämligen att få bukt med inflationen. Ju fortare vi får bukt med inflationen, desto fortare kan vi skapa mer ekonomiska möjligheter, sänka skatterna och komma med ekonomiska reformer som leder till ett bättre samhälle för alla. Huvudsakliga uppgiften just nu är alltså att pressa ned inflationen.

Anf. 252 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Vi socialdemokrater har lagt fram en rad förslag för att stötta dem som har det allra tuffast. Jag tycker att ledamoten precis som finansministern smiter lite grann ifrån sitt ansvar här. När det är kris och människor inte ens har råd med mat måste politiken kliva in och ta ansvar.

Ledamoten John Widegren var inne på elstödet, och det var den andra frågan jag tänkte komma till. Jag har tidigare debatterat elstödet med näringsministern här i kammaren. Det är ett elstöd som regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna har bestämt att våra lantbruksföretag och andra företag i norr inte ska få del av, och det ska dessutom hemlighållas.

Nu har det dock visat sig att elstöd som skulle ha gått till privatpersoner i södra Sverige har gått till jordbruksföretag, som alltså egentligen ligger inom en helt annan sektor som styrs av EU:s jordbrukspolitik. Dessutom kanske det utgör otillbörligt statsstöd, så det här ställer ju till det en hel del.

Jag missunnar verkligen inte bönderna elstödet, men jag tycker att även bönderna i norra Sverige ska få del av det. Därför vill jag nu fråga ledamoten Widegren om bönderna i södra Sverige nu ska betala tillbaka stödet - och hur löser man i så fall det om utbetalningarna hemlighålls? Eller kommer bönderna i norra Sverige också att få elstöd via det stöd som egentligen skulle ha gått till vanliga hushåll?

Anf. 253 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Frågorna om elstöd ligger ju inte riktigt på vårt bord i miljö- och jordbruksutskottet. Det är helt klarlagt att det har gått ut elstöd till jordbrukare med enskild firma; det har vi sett. Vi har också sett att Försäkringskassan i dag har sagt att det inte ska betalas tillbaka, för detta är företag som skulle vara berättigade till det här stödet under sommaren när övriga stöd ska betalas ut till företag.

Vad gäller diskussionen om norr och söder i detta känner jag inte riktigt att jag är tillräckligt påläst för att ta den. Vi har haft diskussioner kring detta förut, det vill säga att elpriserna under en längre tid har varit högre i söder. Det har varit ett av motiven. Men vill man gå in djupare på frågan får jag nog bli svaret skyldig och i stället hänvisa till någon inom näringsutskottet eller till ett statsråd som jobbar med elstödsfrågorna.

Anf. 254 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Timmen är sen när vi debatterar jordbrukspolitik här i dag, men det är en alltför viktig fråga för att vi ska skynda på.

Sällan har väl ett omvärldsläge tydligare visat på vikten av ett robust lantbruk och jordbruk. När Ryssland för drygt ett år sedan invaderade Ukraina och startade sitt fruktansvärda krig fick det följdverkningar över hela världen. Ökade bränslepriser drev upp priset på transporter. Det blev problem för jordbrukare när transportvägar kapades. Vi fick till och med problem när det gäller de som svälter och behöver stöd via FN-program, för utsädet - vetet - från Ukraina kunde inte komma ut. Det var en blockad.

Jordbruket och att ha mat på bordet är bland det absolut viktigaste som finns. Förutom mat producerar jordbruket material och energi och är den absolut viktigaste motorn i omställningen till en fossilfri ekonomi. De gröna näringarna är nyckeln till den del av samhällsekonomin som ska se till att omställningen sker - och samtidigt en avgörande del för att vi ska ha en levande landsbygd.

Det senaste året har verkligen varit ett stresstest. Vi ser att det höga kostnadsläget för många av jordbrukets viktiga insatsvaror har orsakat stora svårigheter för svenskt lantbruk. Därför måste vi bygga upp den här robustheten och se till att vi har en ordentlig självförsörjning och försörjningstrygghet. Vi i Miljöpartiet vill öka självförsörjningen av svenskproducerade baslivsmedel - grönsaker, frukt och vegetabilier - men även se till att vi har en inhemsk produktion av andra insatsvaror och utsäde.

Nu har vi börjat i det stora, herr talman, och jag tänker att jordbruksfrågorna går från det stora - geopolitiken - ända ut till kapillärerna längst ut.

Samtidigt som vi måste stötta lantbruket och se till att det överlever, liksom att vi får en bra försörjningstrygghet, måste det vara med och bidra till den snabba omställningen. Tyvärr är det så att jordbruket i dag står för en stor del av Sveriges totala klimatutsläpp. Därför behöver jordbrukssektorn egna klimatmål och färdplaner för hur de ska uppnås.

Förbrukningen av fossila bränslen är förstås en betydande del, framför allt i produktionen av konstgödsel. För att ställa om jordbruket måste energin i maskiner och transporter komma från förnybara källor, såsom biobränslen, vätgas och el. Därför vill vi i Miljöpartiet se att det införs en biopremie för lantbruket, vilket föreslogs i utredningen Vägen mot fossiloberoende jordbruk, som kom för ett par år sedan. Där ser vi också förslag som handlar om just drivmedel, gödsel och foder.

Det är dock inte bara när det gäller det fossilfria och att minska klimatutsläppen som vi måste ställa om. I den här omställningen måste vi nämligen se till att de andra miljöåtgärderna också hänger med. Det krävs omfattande miljöåtgärder inom jordbruket, en stärkt biologisk mångfald och att vi kan öka kolinlagringen och markens bördighet. Det behövs ett utvidgat synsätt på vad marken ska producera per hektar, utöver livsmedel. Där behöver olika ekosystemtjänster, som rent vatten, bördiga jordar och artmångfald, räknas in.

De senaste åren - under en ganska lång period, ska jag säga - har det fokus legat på storleksrationalisering. Vi har premierat stordrift framför smått. Men för att kunna ha ett levande lantbruk och en mångfald och för att kunna skapa alla dessa olika nyttor måste vi se detta ur ett bredare perspektiv. Vi i Miljöpartiet vill att såväl stora som små företag inom de gröna näringarna ska stimuleras, få stöd och kunna använda hållbara metoder som stärker biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster.

Samtidigt ska de förstås producera bra och näringsrik mat och andra råvaror. En del i att komma dit är ekologiskt jordbruk, som är lite av en spjutspets när det gäller frågorna om ökad hållbarhet. Vi ser att den typen av jordbruk har en ökad andel ekosystemtjänster. Det använder inga naturfrämmande bekämpningsmedel och minskar belastningen av kemikalier och gifter på mark och dricksvatten.

Just nu ser vi att priserna på mat totalt har gått upp, även på ekoprodukter - och tyvärr väljer många bort de produkterna. De jordbrukare som har ställt om och gått före och som producerar dessa har stora problem. Där måste vi ta ansvar och se till att dessa jordbrukare inte går omkull eller att allt det arbete de lagt ned försvinner. Offentlig sektor har ett särskilt ansvar att hålla de inköpsmål som finns. Vi måste också se till att vi premierar detta inom EU, när vi pratar om den nya CAP:en och så vidare.

Det är många olika miljömål som ska uppnås samtidigt som vi ska ha den här produktionen. Vi har naturbetesmarker, vilket har varit uppe tidigare - betade marker, vilket ger ökad biodiversitet och förstås även en god djurvälfärd för många av de djur som är ute. De skapar även ett kulturlandskap, som vi vill och har som mål att bevara. Här finns det dock problem.

Förra måndagen var jag längst ut i kustbandet på västkusten, där jag bor, och hälsade på lantbrukare på Lyr. Som så ofta när det kommer till de gröna näringarna har man inte bara ett ben att stå på, utan man har många. Man måste ha flera olika verksamheter igång. Just de här lantbrukarna har mellan 22 och 23 verksamheter - alltifrån att sköta snöröjningen till att ha djur som betar mosaikmarkerna ute på öarna.

Ofta är skötseln av värdefull natur någonting som administreras via länsstyrelsen. Det finns kanske ingen lönsamhet; man får inte tillbaka pengarna vid slakt av djuren, utan det måste till extrapengar för att man ska kunna göra de här insatserna för ekologisk mångfald och kulturlandskapet.

Här har dock den nya regeringen dragit bort pengar. Med tanke på de ord vi hörde från ledamoten från Moderaterna tidigare vet jag inte om regeringen vet vad den har gjort, höll jag på att säga. Det pratades varmt om lantbruket och så vidare.

Från förra året hade Västkuststiftelsen, som är en av de stora som administrerar det här, 140 000 kronor per reservat. Det låter inte så mycket, men i år är det ännu mindre. Det är knappt 40 000 - 38 000 är det.

För det får man inte många liter diesel till att köra ut sina djur och hämta hem dem igen. Det räcker bara till 190 meter stängsel om man ska stängsla in sina djur så att de inte rymmer. Det är alltså en ruta på knappt 50 gånger 50 meter. Det räcker till sju bänkar med bord om man vill ha turister där. Det räcker till tolv kor på bete i sex månader. Men kor lever ju året runt, som vi vet, och om man ska köpa vinterfoder till dem har man bara råd med tre och en halv ko. Ja, ni förstår själva.

Arbetet som man gjort under så lång tid är det som definierar kulturlandskapet, och det främjar djurvälfärden och den biologiska mångfalden.

Jag undrar om ni från regeringspartierna och samarbetspartierna vet om hur det här slår mot småbrukarna som lever i de här markerna.

Jag vill också yrka bifall till reservation 29, som handlar om just betesmarker, hagmarker och slåtterängar.

Anf. 255 John Widegren (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Jag hör ett antal saker som jag har lite svårt att få ihop, men vi kommer inte att hinna diskutera alla dem. Till exempel har jag lite svårt att få ihop hur vi ska öka vår självförsörjning samtidigt som vi kraftigt ökar den ekologiska produktionen. Men det är inte det jag tänker fråga om.

Det pratas här om pengar som har försvunnit, och det pratades tidigare om den extremt svåra ekonomiska situation som vi befinner oss i. Den tror jag att vi är högst medvetna om.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar inte riktigt lika medvetna om den. Tittar man på deras budgetförslag ser man ett antal hundra miljoner extra som inte finns utan är pengar som man måste hämta, låna. Då menar jag de totala budgetarna, inte utgiftsområdesbudgetarna. Det här är moment som skulle driva på inflationen kraftigt i ett läge när vi behöver trycka ned inflationen.

Ledamoten vet ju precis som jag att budgetarbete handlar om prioriteringar. Det är jätteolyckligt om småbrukare kommer i kläm i det här, absolut, och det är något som man ska titta på. Men handlar inte det här om något annat?

Ledamoten lyfter fram lantbrukare som har många olika verksamheter. Det tror inte jag att de har bara för att de tycker att det är kul att jobba 16-18 timmar om dagen vissa perioder. De har det för att få det att gå ihop ekonomiskt.

Är det inte bättre att titta på de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för lantbruk, särskilt de lite mindre lantbruken som kanske är enmansföretag eller fåmansföretag? De har belastats med så mycket administration att de allihop skulle behöva ha en egen administratör för att få sin verksamhet att snurra på och leva upp till alla krav på journalföring och annat som krävs. Är det inte bättre att ta tag i företagsamheten?

Anf. 256 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Självklart ska vi inte ha onödig administration. Det är vi alla överens om. Vi vill ha regelförenklingar, men det får inte gå ut över djurvälfärd eller andra delar. Vi måste ha vissa regelverk och kunna följa dem. Men om det är för mycket regler och de inte fyller något syfte ska de förstås tas bort. Det har vi varit överens om i denna kammare många gånger.

Ledamoten sa i ett tidigare replikskifte att vi ska lämna de ekonomiska frågorna till finansministern. Jag kan ändå kommentera att i vår stora budget - den riktiga budgeten, höll jag på att säga - lånar vi pengar. Det är helt riktigt. Vi lånar 100 miljarder. Vi gick också plus i det här landet med 180 miljarder förra året, så det finns pengar. Men anledningen till att vi anser att det är värt att låna pengar nu är hur läget ser ut när det gäller klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.

IPCC:s rapport kom i måndags. Den visar att vi måste göra saker här och nu. Jag tror att vi kommer billigare undan, eller vi vet att vi kommer billigare undan, om vi lånar pengar och gör insatser nu än om vi gör det sedan.

Vi vet också att de insatser som jag pratade om i talarstolen är dyrare att göra nu än de var förr, just på grund av klimatförändringarna. Till exempel har små kortlivade växter, örter, svårare att överleva nu därför att mossan kan växa året runt. Då måste man ha djur som är där och trampar ned, för när de här växterna har försvunnit är de borta.

Vi ser att invasiva arter ökar. Det är ett problem för både lantbrukare och allt annat, så de här insatserna är inte att göra fel. Det handlar om att göra rätt prioriteringar.

Anf. 257 John Widegren (M)

Herr talman! Jag tackar för svaren.

Jag tycker inte heller att vi behöver ha en ekonomisk diskussion, men jag fick en fråga från talarstolen om just ekonomi. Därför var jag tvungen att ta den.

Jag förstår Miljöpartiets ingång i det här. Man kopplar det till biologisk mångfald, klimatet och så vidare. Men faktum kvarstår att det absolut största problemet vi har här just nu är den skenande inflationen. Den får komma först när det gäller det ekonomiska arbetet, absolut.

Då kan man ta steget in i nästa fråga. Tycker ledamoten att vi har stora problem när det gäller klimatarbete, till exempel i svenskt jordbruk? Jag vet att man kommer att prata om fossila bränslen och så vidare. Men vi vet också att Sverige har en produktion som är långt mycket bättre än det allra mesta när det gäller klimat. Vår stora utmaning är att vi behöver öka produktionen mycket i Sverige.

Vi har stora problem med biologisk mångfald, absolut, men det är främst kopplat till naturbetesmarkerna och inte någon annanstans. Inte ingen annanstans, men det är främst i våra naturbetesmarker som vi har de här problemen.

Då kommer vi osökt tillbaka till grundförutsättningarna för att vara lantbrukare. Det är där vi har de stora utmaningarna. Det är det som gör att fler och fler lantbrukare väljer att lägga ned.

Det talas här om att vi haft en alldeles för hårt driven storleksrationalisering. Ja, men det är ju för att det inte fungerat med någonting annat på grund av skatteläget, på grund av regelkrångel och på grund av administration. Om vi inte tvärvänder hela den utvecklingen kommer det att fortsätta på precis det här viset. Det kommer att bli större och större enheter.

Sedan ska vi komma ihåg, herr talman, att de stora enheterna också producerar mycket mat. Det är där vi producerar maten.

Anf. 258 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag tycker att John Widegren talar till mig som om jag inte sett ett lantbruk.

Jag bor på landet. Jag har många vänner som är lantbrukare. Jag har lantbrukare i min familj. Flera av dem är faktiskt miljöpartister. Det är de för att de vill leva med naturen och leva av naturen men på ett hållbart sätt.

Däremot tror jag att min och John Widegrens syn på vad biologisk mångfald är kan skilja sig ganska mycket.

Vi hörde från talarstolen att rovdjuren är ett jättestort problem för våra lantbrukare. Ja, varg är ett problem för vissa när det gäller till exempel fårskötsel. Men det finns andra åtgärder än att bara skjuta bort allting. Skyddsjakt kan vi ha, men det finns också ett värde i att ha biologisk mångfald som fungerar där vi har rovdjur.

Vi behöver ha våra rara arter när det gäller växter och så vidare. Det här är ett fungerande system. Vi människor är förstås inne och pillar i det, men det här är något vi behöver göra. Och när vi ser att vi har klimatkris och kris för biologisk mångfald - vi ska ju faktiskt skydda 30 procent; vi har kommit överens om det globalt för att det är utarmning - måste vi alla dra vårt strå till stacken.

Där kommer jordbruken, skogsbruken och de gröna näringarna att ha en otroligt viktig roll. Det handlar inte om att de ska lägga ned, utan det handlar om att vi ska ha en produktion och ett sätt att sköta våra marker och producera som faktiskt bidrar till att öka biologisk mångfald och fånga in koldioxid och samtidigt producera mat. Det går att göra, och det hoppas jag att vi kan vara överens om att vi ska göra.

Anf. 259 Kajsa Fredholm (V)

Herr talman! Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår egen nationella självförsörjning av livsmedel.

I ett grönt och hållbart samhälle är jordbruket centralt. Det svenska jordbruket har alltid varit en viktig del av den svenska självbilden likaväl som en viktig faktor i samhällsutvecklingen. Bra skördeår har historiskt gett ett välmående samhälle. Så kan det bli igen, och så behöver det vara, genom att vi tryggar vår tillgång på livsmedel som produceras nära, hållbart och ekologiskt. Det blir en grön omställning som skapar jobb i hela landet.

Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att Sverige ska höja ambitionen för vår självförsörjningsgrad från 50 till 80 procent och att vi ska införa ett beredskapslager för livsmedel. Sverige har haft det tidigare, och vi kommer att behöva det igen.

Sverige behöver också bygga upp sin uthållighet. Därför lade vi i en tidigare motion fram ett förslag om att påbörja en pilotstudie där naturbruksgymnasier testar att producera beredskapslivsmedel löpande. Det skulle minska vårt importberoende och öka vår motståndskraft mot störningar - ett förslag med många vinster för både miljön och jordbrukets hållbara utveckling.

För Vänsterpartiet är det också viktigt med ett starkare ekologiskt jordbruk. Det har flera fördelar, då kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte behöver användas. Vi vill ge stöd för omställningen från konventionellt jordbruk till ekologiskt. Det ger oss en starkare biologisk mångfald likaväl som en stärkt djurvälfärd.

Stödet vi vill se riktar sig såväl till omställningen som till produktionen. Vi vill också se en ökning av anslaget för stöd till betesmarker. För att främja möjligheten till småskalighet och öka djurvälfärden har vi även tidigare föreslagit ett investeringsstöd för mobila slakterier. Antalet slakterier minskar, och det är för många långa avstånd, vilket inte är bra från djurskyddssynpunkt.

Trycket att hålla nere priser på grund av import av billigt kött och konkurrens från stora slakterier är några faktorer bakom detta, men det handlar även om brist på utbildad personal. Genom att förbättra tillgången till lokala slakterier kan vi minska behovet av långa djurtransporter men också stärka förutsättningarna för lokal produktion och förbättrad nationell självförsörjningsgrad. Det ger också ökade möjligheter för småskaligt och lokalt producerad mat.

Herr talman! Det behövs ett starkt jordbruk om vi ska klara livsmedelsförsörjningen likaväl som det behövs ett starkt jordbruk inom naturens ramar för att vi ska klara klimatet.

Att prata om jordbrukets utmaningar är inte att vara kritisk inför jordbrukandet som sådant, utan tvärtom. Det är de facto så att dagens jordbruk ger stora klimatutsläpp, och det driver på klimatförändringarna. Det är det här som vi behöver göra någonting åt tillsammans. Om vi inte tar tag i de problem som finns kopplade mellan jordbruk, klimat och biologisk mångfald kommer vi att göra oss själva en otjänst. Skulden ligger inte hos enskilda jordbrukare. Skulden ligger hos oss tillsammans - vi som har varit med och skapat ett system för jordbruket som i längden inte är ekologiskt hållbart.

Vi behöver ett jordbruk och en livskraftig livsmedelsförsörjning; det är inget snack om saken. Men det vi behöver är ett jordbruk inom naturens gränser. Vi ser nu bara början av vad som händer när vi inte håller oss inom naturens gränser och ramar, och ingen av oss vill vara med och uppleva vad en kraftig ökning av jordens medeltemperatur skulle innebära.

Vi får arbeta med vad vi har, och vi får göra det bästa vi kan.

(Applåder)

Anf. 260 Malin Larsson (S)

Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU11, som handlar om jordbrukspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 14 och 45.

Det ekonomiska läget är akut för många, och kostnadskrisen slår hårt mot barnfamiljer, pensionärer och ensamhushåll just nu. Krispaket lanseras i land efter land, men inte i Sverige. Vi vet från tidigare lågkonjunkturer att de som riskerar att drabbas hårdast är de som redan har det tuffast. Inflationen är hög, och prisökningarna på mat än högre.

Kommunerna vittnar om att barnen äter mer av skolmaten för att de inte kan äta sig mätta hemma. Civilsamhället larmar om att antalet barnfamiljer som söker hjälp har exploderat. För många är det tuffare än på väldigt länge.

Vi socialdemokrater har lagt fram en rad förslag, sträckt ut en hand till regeringen och krävt krissamtal om hushållens ekonomi. Men till allt detta har Sverigedemokraterna och regeringen sagt nej.

Vad har då detta med jordbrukspolitiken att göra? Jo, när våra barnfamiljer, pensionärer och ensamhushåll inte har råd att köpa bra och näringsrik mat och när våra kommuner och regioner inte får tillräckliga resurser drabbar det våra svenska lantbrukare och våra mindre landsbygdsbutiker. När pengarna inte räcker väljer man billigare livsmedel och billigare butiker, man väljer bort svensk mat och man väljer bort ekologisk och närproducerad mat.

För det svenska jordbruket är det oerhört viktigt att svenska konsumenter och det offentliga köket fortsätter att välja svenska produkter vid sina matinköp. En fortsatt god efterfrågan på svenska livsmedel är särskilt viktig i tider som dessa.

Herr talman! I torsdags presenterades årets Lantbruksbarometer, som mäter böndernas syn på hur lantbruket mår. De ökade priserna på el, foder och insatsvaror pressar lantbrukare hårt. Framtidstron bland bönderna är låg för närvarande trots höga mjölkpriser, och det är oroande för framtiden.

Men det finns också positiva delar. Samtliga fyra stora produktionsgrenar upplever en förbättrad lönsamhet jämfört med för ett år sedan. 98 procent av lantbrukarna uppger att de trivs med sitt yrke. Det är bra, för vi behöver fler och inte färre bönder!

Ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk är viktigt ur många aspekter. Det skapar god och hälsosam mat, jobb och öppna landskap runt om i hela landet. De gröna näringarna behövs mer än någonsin för att klara klimatomställningen och för att stärka Sveriges livsmedelsförsörjning och beredskap.

EU:s nya gemensamma jordbrukspolitik har fokus på miljö och hållbarhet och på att vi får konkurrenskraftiga företag som kan se till att vi har svensk mat på tallriken.

Den socialdemokratiska regeringen fattade beslut om förslag till Sveriges strategiska plan för jordbrukspolitiken för perioden 2023-2027. Totalt omfattar planen drygt 60 miljarder kronor, varav 15 miljarder kronor är svensk finansiering. Det handlar bland annat om stöd till unga lantbrukare för att underlätta för generationsväxlingen och få fram nya svenska lantbruksföretag, om en förbättrad djurvälfärd och om jordbrukets omställning.

Jordbruket och livsmedelsproduktionen har stora möjligheter att bidra till omställningen, inte bara genom att minska sitt eget klimatavtryck utan också genom att bidra till samhällets omställning i stort. De betande mularna och andra delar i jordbruket gör viktiga insatser för att gynna den biologiska mångfalden och naturmiljöerna. Det är viktigt att fortsätta arbetet med omställningen.

Herr talman! Genom livsmedelsstrategin, som sjösattes 2017, och dess resurser har vi för första gången en samlad strategi för att öka lönsamheten i hela livsmedelskedjan. Den senaste utvärderingen av strategin visar på flera positiva trender. Bland annat ökade lönsamheten i tre av livsmedelskedjans fyra led innan pandemin slog till. Samtidigt är det uppenbart att omvärlden förändras och att ny forskning och nya innovationer kommer.

Livsmedelsstrategin behöver uppdateras för att också vara relevant i det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i. Jordbruket har drabbats av stora kostnadsökningar sedan Rysslands invasion av Ukraina. För att säkra livsmedelsproduktionen där och då fattade den socialdemokratiska regeringen beslut om en rad viktiga åtgärder. Men mer behövs.

Forskning och innovation är mycket viktigt för att utveckla jordbrukssektorns produktion av nya hållbara och hälsosamma livsmedel, djurfoder, energiråvaror, gödning och material. Jag vill också lyfta att det kanske viktigaste här är att forskningen finns nära gårdsnivån och att den där kan omsättas till lösningar.

Växtförädling och modern växtbioteknik kommer att vara en viktig pusselbit i EU:s och Sveriges jordbruk framöver. Nya tekniker som exempelvis CRISPR/Cas9 möjliggör framtagande av grödor för en hållbar livsmedelsproduktion och främjar utvecklingen av ett hållbart jordbruk.

Herr talman! Jag vill passa på att lyfta en liten men viktig del i den svenska högkvalitativa livsmedelsproduktionen som det bara är vi socialdemokrater som lyfter i betänkandet, nämligen rennäringen. En livskraftig rennäring är en grundförutsättning för en levande samisk kultur. Renskötseln är också viktig för att Sverige ska nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Rennäringen bidrar till vår försörjningsförmåga med ett gott, klimatsmart och exklusivt kött som uppskattas av många.

När vi är inne på kött kan jag säga att vi socialdemokrater länge har drivit krav på ursprungsmärkning av kött på restauranger. Den socialdemokratiska regeringen gjorde i höstas en anmälan till EU-kommissionen om nationella bestämmelser gällande ursprungsinformation för kött på restaurang. Landsbygdsministern har dragit tillbaka anmälan utifrån att EU-kommissionen aviserat att den eventuellt ska utöka bestämmelserna om obligatorisk ursprungsmärkning. Det skulle då lösa sig ändå, så att säga. Ministern lovade i en interpellationsdebatt häromveckan att förslaget skulle komma i mars. Vi har inte sett det ännu, så frågan är när förslaget kommer och hur regeringen då kommer att agera.

Det svenska lantbruket har stora möjligheter att bidra till produktion av biodrivmedel och bioenergi. I regeringsställning har vi socialdemokrater infört stöd till biogasproduktion och en klimatbonus för jordbrukets arbetsmaskiner. Man har också tillsatt en utredning för att ta fram förslag till en bioekonomistrategi. Sverige behöver producera mer biodrivmedel och använda råvaror mer effektivt för att inte slösa bort den potential som finns.

Slutligen vill vi socialdemokrater se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på tallriken och en ökad hållbar livsmedelsproduktion och med det en bättre beredskap.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Anf. 261 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! I kväll debatterar vi betänkandet om jordbrukspolitik. Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag.

Jag har haft förmånen att besöka väldigt många jordbrukare runt om i Sverige. Det som alltid tas upp är att lönsamheten är för dålig och livsmedelsstrategin.

Livsmedelsstrategins historia är denna: Den dåvarande landsbygdsministern Sven-Erik Bucht tog fram en strategi tillsammans med övriga partier i riksdagen. Den antogs i riksdagen 2017. Då var vi överens om en ökad livsmedelsproduktion, om mer lönsamhet för jordbruket, om att stärka konkurrenskraften och om att öka Sveriges livsmedelsförsörjning.

Herr talman! Det var ett väldigt viktigt beslut, och i Jordbrukssverige sa många: Äntligen!

Jag kommer ihåg en jordbrukare som i en intervju sa: Nu vågar jag satsa. Förut ville politiken avveckla svenskt jordbruk. Nu är politiken överens om att vilja utveckla vår gröna näring.

Det var 2017. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. När vi tittar i backspegeln ser vi att det har hänt väldigt lite, skrämmande lite, med de vackra orden i strategin. Undersökningar som gjorts visar att lantbrukare saknar synliga effekter. Även livsmedelsindustrin är tveksam till nyttan.

Regelkrånglet och den tungrodda administrationen kvarstår. Antalet regler har ökat. Och speciellt egenkontrollen för jordbrukarna upplevs som en hämsko. En liten, liten skrivmiss - en minsta stavelse som är fel - kan kosta tusentals kronor i avdrag.

Jag kommer aldrig att glömma den mjölkbonde som jag träffade på en bondefrukost för några år sedan. Han sa: Hördu, Magnus, varenda morgon när jag vaknar undrar jag vilken regel jag kommer att bryta mot i dag.

Livsmedelsförsörjningen har inte ökat, utan den är fortfarande nere på bottennivåer. Vi hörde förut ledamoten John Widegren prata om det. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige utan från ett annat land.

Hur ser det då ut i Sverige? Har vi fler bönder i dag med strategin än när vi antog strategin för sex år sedan? Statistiken, herr talman, visar att det inte är så. Den visar exempelvis antalet mjölkföretag som finns kvar. År 2015 hade vi 4 169 mjölkföretag. Det har minskat till 2 795 under 2022. Under samma tid har det sammanlagt blivit 40 000 färre kor.

Herr talman! När jag började i riksdagen 2014 höll jag ett anförande här i kammaren om vår låga livsmedelsförsörjning och om att vi som land aktivt måste arbeta för att öka vår livsmedelsförsörjning. Efter mitt tal sa en ledamot till mig: Magnus, du behöver inte oroa dig. Det kommer att ordna sig - det reder sig, som vi säger i Ödeshög. Vi har ju EU.

I dag är det knappast någon som säger så, utan vi har förstått att vi måste ha en egen stark livsmedelsproduktion i vårt land. På nio år har det inte hänt något. Vi är fortfarande nere på bottennivåer när det gäller vår livsmedelsförsörjning.

Vi brukar prata om att vi är självförsörjande på vete, socker och morötter, och det håller ungefär. Så är det ju. Finland, herr talman, är ett mycket bra exempel på ett land som förstod att omvärlden tyvärr kan förändras - det ser vi just nu med Rysslands krig mot Ukraina. Finland har en livsmedelsberedskap som handlar om sex månader. Nu tar de ett ytterligare steg och ökar beredskapen till att handla om åtta och en halv månad - under den tiden behöver de inte importera ett enda vetekorn. Sverige har en beredskap för tio dygn. Sedan är skafferiet helt tomt.

Herr talman! Jag är så tacksam över att vi nu har en regering som har förstått allvaret och som aktivt arbetar med beredskapsfrågor. Regeringen har nyligen sjösatt livsmedelsstrategin 2.0, och man går nu från prat till den berömda verkstaden. Dessutom har en utredning tillsatts för att stärka konkurrenskraften för Sveriges livsmedelsproducenter samtidigt som Sveriges högt ställda krav på djurskydd bibehålls.

Det är en oerhört viktig signal till landets jordbrukare. Regeringen vill ha en förändring där det åter ska bli lönsamt att vara jordbrukare i Sverige, och det ska skapas framtidstro för den gröna näringen i hela landet.

(Applåder)

Anf. 262 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag hör att ledamoten försöker föra fram att det inte har hänt någonting, men samtidigt låter det som att regeringsföreträdarna här vet exakt vad som behöver göras. Men om man nu vet vad som behöver göras, varför levererar man då inte direkt? Varför startas utredningar och så vidare? Och varför finns det inte med någonting i budgeten? Jag har läst Tidöavtalet, eller slottsavtalet som det kallas, och man nämner ordet "jordbruk" en endaste gång, kan jag upplysa om.

Jag och ledamoten Oscarsson har ofta debatterat livsmedelsstrategin, och det var ju faktiskt en socialdemokratiskt ledd regering som lyckades ta fram Sveriges första livsmedelsstrategi. Vi socialdemokrater levererade. Mycket har hänt sedan dess, och vi behöver uppdatera den befintliga livsmedelsstrategin. Det finns det en bred politisk enighet om. Men väldigt mycket har faktiskt hänt, och det märks skillnad på gårdsnivå. Det gör det i alla fall på de gårdar jag besöker. Lönsamheten har ökat i tre av livsmedelskedjans fyra led innan pandemin slog till, så nog har det hänt grejer!

När Sven-Erik Bucht tog fram den första livsmedelsstrategin var han noga med att samla alla politiker från blocken och också att strategin skulle hålla över tid. Jag kan tyvärr konstatera att ingen av oss från oppositionen och inte heller någon representant från de blå näringarna var inbjuden till den kickoff som landsbygdsministern bjöd in till.

Jag ställde en fråga om det här till landsbygdsministern, och nu undrar jag hur ledamoten Oscarsson ser på det. Varför har man valt att exkludera de blå näringarna, som är på frammarsch för att ta fram hållbara livsmedel?

Anf. 263 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Malin Larsson, för dina frågor så här på kvällskvisten!

Jag kan bara konstatera att regeringen tillträdde i oktober, och i dag är det den 22 mars. Det har inte gått så jättelång tid, om man ska vara riktigt ärlig.

Det har alltså gått några månader, och nu kommer ledamoten och säger "Varför har ni inte gjort någonting?" Jag kan säga att vi kommer att göra saker - lita på det! Under de här få månaderna har vi tillsatt en utredare för konkurrenskraften. Vi har även tagit tag i livsmedelsstrategin 2.0, vilket jag tycker är riktigt bra. Mer är på gång; det kan jag verkligen utlova här i kammaren i kväll!

Jag och ledamoten har ju haft en diskussion om de gårdar som vi besöker. Vi verkar få olika besked, och jag skulle så gärna vilja att vi åker till samma gårdar framöver. Det skulle vara så intressant, för jag talar verkligen sanning om att de säger att lönsamheten är för dålig. Det här duger inte, Magnus, säger de. Vi går på knäna. Vi kör på fälgen!

Det är jätteintressant att företrädaren för den förra regeringen inte hör detta. Men de raka besked som jag får handlar om lönsamheten och om de uteblivna löftena från livsmedelsstrategin.

Anf. 264 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag kan konstatera att ledamoten Oscarsson väljer att inte svara på mina frågor.

(MAGNUS OSCARSSON (KD): Det kommer!)

Varför var inte oppositionen inbjuden? Tänker man hålla det här i en snäv krets och inte se långsiktigt på den viktiga livsmedelsstrategin så att den blir hållbar över tid? Varför utesluter man de blå näringarna?

Regeringsföreträdarna har suttit några månader, säger ledamoten. Men trots det har man ju förhandlat fram ett Tidöavtal, och man har lagt fram en budget. Där syns inte allt som ledamoten lyfter i talarstolen, och det hade ni haft full möjlighet till redan då.

Jag vill också passa på att lyfta en annan del, och det är hållbarheten, som är en viktig del av livsmedelsstrategin, och att jordbruket får förutsättningar att ställa om. Inte minst den aktuella rapporten som FN:s klimatpanel nyss släppt visar hur allvarligt läget är och att det kommer att krävas stora, snabba och permanenta utsläppsminskningar.

Kristdemokraterna driver ju en politik där de är positiva till att den ekologiska odlingen ökar och att nya ekologiska metoder kan anammas inom det konventionella jordbruket, något som går att läsa på Kristdemokraternas hemsida. Jag ser i texterna att Kristdemokraterna tycker att det ekologiska lantbruket spelar en viktig roll, vilket jag tycker är bra, men hur kommer vi att se det i den uppdaterade livsmedelsstrategin?

Glöm inte heller frågorna om de blå näringarna och hur samverkan kommer att ske! Jag tycker att det är viktigt att vi har en livsmedelsstrategi som håller över tid, vilket vi socialdemokrater var väldigt noga med.

(Applåder)

Anf. 265 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Vad bra att jag har två minuter till att försöka svara på de frågor som ledamoten ställde till mig!

Jag ska börja pedagogiskt från början. Varför var inte oppositionen med på kickoffen? Svaret jag får från regeringen är att detta är livsmedelsstrategin 2.0. Strategin finns alltså redan. Precis som jag själv tog upp jobbade dåvarande landsbygdsminister Bucht fram den tillsammans med oss, och efterföljande ministrar har jobbat för den.

Regeringen säger alltså att detta inte är någonting nytt. Vi har tagit fram en strategi, och nu ska vi försöka gå från pratstadiet till verkstaden. Det är egentligen vad det är. Det är inte mycket mer nytt än att man ska försöka ta fram de olika verktygen och göra verkstad av det. Det är svaret på den frågan.

När det gäller de blå näringarna tycker jag att det var ett misstag att de inte var med. De skulle ha varit med, för de är otroligt viktiga för vårt land. Jag hoppas därför att man tar med dem nästa gång det är dags att samlas.

Ledamoten tar också upp att det inte står "jordbruk" i Tidöavtalet. Det är mycket, kan jag säga, som inte står i Tidöavtalet som kanske borde ha stått där. Men å andra sidan är det inte utifrån det vi arbetar, utan vi arbetar för att ta fram en robust och levande landsbygdspolitik för hela Sverige.

Anf. 266 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Ledamoten Magnus Oscarsson och jag är sällan överens om sakfrågorna. Vi delar dock engagemanget, och när det kommer till jordbruksfrågorna och landsbygden brukar han vara en stark kämpe för att hela landet ska leva och att alla ska kunna bedriva sina verksamheter där de är.

Därför skulle jag vilja anknyta till det som jag tog upp förut i ett replikskifte, och det är att den politik ni för nu slår undan benen på de jordbrukare och lantbrukare som är längst ut i systemet. De ser till att bevara kulturlandskapet med öppna vidder. Det är fråga om att beta de så otroligt viktiga landskapen och visa det bästa av Sverige.

Jag tog tidigare upp ett räkneexempel, nämligen att de pengar som finns nu hos Västkuststiftelsen räcker till tre och en halv ko i ett reservat - om de ska ha vinterföda. Korna klarar av att beta ungefär 7 hektar. Ett av de mest populära reservaten, och det som är mest välskött, är Ramsvikslandet på 1 200 hektar. De tre och en halv korna kommer inte att klara sitt arbete. Det betyder att det blir en förbuskning, en utarmad biologisk mångfald och minskade förutsättningar för turism och lantbrukare som inte kan ha kvar sina djur.

Hur tänkte ni när ni gjorde så här, och kommer ni att göra något åt det?

Anf. 267 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågorna.

Jag kan också ge beröm till ledamoten. Jag tycker verkligen att ledamoten har en känsla för landsbygden. Ledamoten bor själv på landsbygden och vet mycket väl vad hon pratar om - på sitt sätt, naturligtvis. Vi ser på dessa frågor på lite olika sätt.

En sak som jag verkligen håller med ledamoten om är att vi behöver fler betande djur. Precis som ledamoten själv tog upp i sitt anförande har vi sett att mycket av ängar och hagmark har vuxit igen. Jag åkte runt med LRF i Jönköping för några år sedan, och då visade man att det går fort. Där det förut var unika ängar och hagar är i dag skog eller i värsta fall sly. Det är viktigt att det finns fler betande djur, att det finns mer djurproduktion i vårt land och att vi på det sättet får mer fart på vårt land. Stora delar av vårt land är perfekt för dessa betande mular. Det är därför det är så otroligt viktigt att vi gör så.

Sedan var det frågan om vad vi ska göra. Vi tycker nog, och ledamoten Widegren var inne på detta tidigare, rent generellt att det är viktigare att lönsamheten ökar för landets jordbrukare. Det måste vara viktigare än att det finns bidrag. Vi tror att det är viktigt att det finns en lönsamhet för jordbruket i vårt land.

Anf. 268 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag tror att vi alla är överens om att det ska vara lönsamt att vara lantbrukare inom de gröna näringarna. Ibland är det som är värt något inte bara själva köttet ett djur producerar utan också de ekosystemtjänster djuret utför. Någonstans måste de betalas. Där har vi ett kollektivt ansvar att se till att medlen finns för nyttorna, till exempel när det gäller skötsel av värdefull natur eller på andra sätt. Det finns också med i landsbygdsprogrammet.

Men vi har också puttat till en del saker via våra länsstyrelser och regioner för att vi ska ha de öppna landskapen. De som jobbar där har en otrolig kunskap. De jag besökte har haft dessa lantbruk i flera generationer, och de vet exakt vilken tid på året de ska släppa ut getterna, vilken tid på året det är dags att ta ut hästarna på öarna, om det ska vara får eller vilket djurslag det ska vara beroende på hur landskapet ska betas och vad som har hänt under året. De röjer och grejar.

Om vi skulle betala varje enskild mantimme för en sådan kunskap - ja, det finns ingen som kan utom de som bor där. Den ekosystemtjänst som ges i form av biologisk mångfald och öppna landskap är egentligen obetalbar. När den försvinner, om den ens går att återskapa, tar det mycket längre tid att börja om från början.

Kan ni inte tänka om och se till att arbetet får pengar? Jag tror att det ligger i allas våra intressen att ha öppna landskap, biologisk mångfald och lantbrukare som har kunskapen kvar.

Anf. 269 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar för Emma Nohréns fråga.

Jag vet inte exakt vad det är fråga om, vilka öar vi pratar om. Det är klart att det finns saker som kan vara behjärtansvärda. Det generella svaret är ändå att det finns EU-ersättningar att söka - det gör många jordbrukare runt om i landet - för betesmarker och hagar. De flesta ansöker om dessa ersättningar. Om det är fråga om specifik kvalitet och artrikedom finns speciellt höga EU-ersättningar för detta.

Det är svårt att säga precis, men jag kan säga att vi får hoppas att det går att söka EU-ersättningar och fortsätta att använda de betande fåren och getterna som gör ett så fint arbete.

Anf. 270 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för hans anförande.

Vi kom in i riksdagen som ordinarie ledamöter samma år, 2014, och vi har följt frågorna på olika sätt i olika sammanhang i riksdagens arbete.

Med lärdom av de åren bakåt kan vi fundera över hur det blir den här mandatperioden, nu när Kristdemokraterna har ett oerhört stort ansvar med representation och ledarskap på landsbygdssidan i landsbygdsminister Peter Kullgren.

Man kan fortsätta att åka runt och lyssna på näringen och höra samma problemformulering som de senaste åtta åren. Man kan fortsätta dialogen med olika aktörer och tillsätta utredningar, som kan arbeta en stor del av mandatperioden. Men problemen bara ökar i omfattning.

Jag är bekymrad över att insikten och engagemanget i regeringen inte är vad den borde vara om hur allvarligt läget är för svenskt jordbruk. Det gäller dels utifrån säkerhetsläget, dels utifrån de tydliga signaler vi kan ta del av vid våra besök och när vi summerar helheten. Det ska ställas i relation till vad som har överenskommits i Tidöavtalet och presenterats i budgeten för det här året.

Egentligen vet företrädarna för regeringen hur det ser ut. Det handlar om att gå vidare och presentera och vidta åtgärderna. I det arbete som regeringen har påbörjat, hur kommer regeringen och Kristdemokraterna att se till att det blir en förankring av den uppdaterade livsmedelsstrategin i riksdagen? Eller blir det inte en förankring med beslut i riksdagen?

Anf. 271 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för de jätteviktiga frågorna.

Jag kan ärligt säga att precis som ledamoten berättar om alla besök, som säkert alla här i kammaren gör, blir man ödmjuk inför uppgiften. Det är inte så att det var ett uppdukat bord som regeringen kom fram till. Det är fråga om att ta in många saker och försöka ändra kursen. Det är precis vad regeringen försöker göra, det vill säga ändra kursen.

Vi tror att vi behöver sjösätta en del saker, exempelvis livsmedelsstrategin 2.0. Då går vi från att bara prata till att få verkstad. Vi har också tillsatt en utredare för att stärka konkurrenskraften för Sveriges livsmedelsproducenter.

Det är viktiga steg och viktiga signaler till våra jordbrukare ute i landet. Vi tar inte lätt på frågan, och ingen har sagt att det kommer att bli lätt. Men vi kommer att göra vad vi kan för att försöka få en förändring.

Vi har nu pratat i många år om att lönsamheten måste öka, och vi menar det vi säger - annars är det ju helt galet.

Menar vi att vi ska stärka konkurrenskraften vill vi ju det; det är ju det som är hela poängen med detta. Nu har vi fått den här chansen, och vi är otroligt tacksamma över det. Men vi är också ödmjuka, för vi förstår att det inte är enkelt.

Det pratas mycket om omvärlden. Det är klart att det blir tuffa tag på olika sätt, men vi kommer att göra vad vi kan för att få ett ändrat synsätt och för att få fart på svenskt jordbruk.

Anf. 272 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Det återstår att se. Snart ska det ju presenteras en vårändringsbudget och en proposition om hur vårens utmaningar ska hanteras och om fortsättningen av året. Vi kommer att kunna konstatera om regeringen lägger fram några skarpa förslag utöver initiativen att dra igång en livsmedelsstrategiprocess.

Jag är oerhört bekymrad över om regeringen kommer att komma till skott och över om regeringen kommer att komma med konkreta åtgärder som får praktiska resultat och gör att vi når den målsättning som den nuvarande livsmedelsstrategin så tydligt talar om, och som vi är överens om, nämligen att öka produktionen. Inte minst är jag bekymrad med tanke på vad Magnus Oscarsson själv har sagt i detta anförande och utifrån vad som hänt under de senaste åtta åren.

Det är oerhört stora åtgärdspaket som behövs. Jag har tagit del av den artikel som landsbygdsministern, som är partikamrat med Magnus Oscarsson, presenterade i samband med lanseringen av en ny livsmedelsstrategi, eller livsmedelsstrategin 2.0. Ministern skrev, också som företrädare för Kristdemokraterna, att ett livskraftigt land med god självförsörjning behöver lantbrukare.

Min fråga är: Vad är en god självförsörjning enligt Kristdemokraterna? Och vad menar man från regeringens sida med god självförsörjning? Detta är ju ett jätteintressant perspektiv att följa upp på punkt efter punkt under de kommande åren av mandatperioden för att se vart regeringen siktar. Vilken typ av självförsörjning ska vi nå? Vilka nivåer pratar vi om?

Det handlar också om de åtgärder som ska till under de närmaste åren för att man ska nå resultat innan mandatperioden är slut. Det kommer ju att gå väldigt fort utifrån det arbete som ni i regeringen har lagt upp.

Anf. 273 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för dessa jätteviktiga frågor. Det känns som att jag inte kommer att hinna svara på alla frågor på två minuter.

Ledamoten är bekymrad över regeringen. Detta är i sig inget konstigt; oppositionen brukar vara bekymrad över dem som företräder regeringen. Jag vet - jag har själv varit där.

Som jag sa tidigare till en annan ledamot: Vi har ju precis börjat. Man kan säga att vi har hållit på sedan i oktober och att vi borde ha vetat bättre och vetat mer. Det var dock inte bara att sätta sig och köra. Det är mycket som ska till för en ny regering.

Regeringen har ändå gjort det som den har gjort. Man har faktiskt också en civilförsvarsminister, vilket är en viktig signal om att detta tas på största allvar.

Jag tror att ledamoten frågade hur hög vår självförsörjningsgrad ska vara. Kristdemokraterna vill att den ska vara uppemot 75 procent. I början av 90-talet var den runt 80 procent i vårt land, och vi borde komma upp dit igen. Jag skulle vilja fråga ledamoten detsamma, men det kan jag inte göra eftersom tiden är slut.

Anf. 274 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Klockan är snart elva på kvällen, och vi debatterar jordbrukspolitik.

Sverigedemokraterna har 22 reservationer, vilket är hälften av alla. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar för tids vinning bifall endast till reservation 12 om förenklade regler för jordbruket och rättssäkerhet vid myndighetsutövning. Detta är också det område som jag tänker fokusera på i mitt anförande.

Lantbrukarnas Riksförbund har visat att en nötköttsproducent som samtidigt är växtodlare har 450 regler att följa. Förenkling för lantbruket är mycket angeläget, och ju fortare, desto bättre. Regeringen har redan sjösatt en utredning som kan verka i den riktningen och planerar även för en bred förenklingsutredning. Det är bra. Jag vet att detta är på gång från regeringens sida snart eller lite längre fram.

Jag yrkar bifall till reservation 12 för att vi sverigedemokrater tycker att det är bråttom och för att vår reservation innehåller väsentliga delar som bör ingå i en förenklingsutredning.

Det går att fråga sig varför vi har krångliga regler. Varje regel har säkert tillkommit i en process där man har haft goda intentioner, men många regler har bestämts när man trodde att det aldrig mer skulle bli krig i Europa. Summan av alla regler och alla goda intentioner har lett regelbördan för svenskt lantbruk till vägs ände. Det måste göras något nytt som inte har prövats tidigare.

Jag har tidigare arbetat på Jordbruksverket under både röda och blå regeringar. Dessa har givit verket i uppdrag att förenkla regler. Det har blivit lite enklare, men resultatet är ändå ganska magert. Ett skäl till detta är att uppdraget till verket omfattade förenkling av myndighetens regler - inte de bakomliggande politiska besluten och intentionerna.

Som sagt måste det göras något nytt som inte har prövats tidigare. För att nå verklig och bestående förenkling måste de politiska beslut och intentioner som ligger till grund för myndigheternas regler nagelfaras och förenklas. Vissa måste slopas. Detta bör göras av myndigheterna varje år. På så sätt kan man upptäcka föråldrade regler, onödiga överimplementeringar och sådant som är trevligt att ha men inte nödvändigt.

De centrala myndigheterna bör således få ett beting varje år att föreslå en slopad regel - eller en slopad uppsättning regler - på nationell nivå eller EU-nivå. De ska lämna sina förslag till regeringen och riksdagen, som har att ta ställning till förslagen och ta dem vidare om det anses lämpligt.

Myndigheten ska inför sin utredning höra med näringen vilka regler som orsakar besvär och upplevs som mindre nödvändiga. Myndighetens förslag till regeringen och riksdagen ska åtföljas av en analys av konsekvenserna för samtliga relevanta värden om man slopar en viss regel och om man inte slopar den.

Regler som slopas kan ha att göra med helsvenska regler, svensk överimplementering eller EU-regler. I det sistnämnda fallet kommer processen förstås att bli lång och svår, men så mycket viktigare då att vi sätter igång på en gång.

Enligt de rådsslutsatser som ska diskuteras i morgon i Bryssel, som den svenska regeringen har påverkat, ska det i framtiden göras en så kallad competitive check av nya regler, alltså en kontroll av hur de påverkar konkurrenskraften. Detta vore ett viktigt steg i rätt riktning. Det skulle också öppna upp för att problem med EU-regler som vi identifierar här i Sverige kan åtgärdas så småningom.

Detta exemplifierar för övrigt betydelsen för EU-arbetet av det regeringsskifte som Sverige har gjort. EU blir som ni röstar - glöm aldrig det!

Ett problem som är lika viktigt som regelkrånglet är den situation som råder där lantbrukare inte får sin rättssäkerhet tillgodosedd. Det ska först sägas att de allra flesta myndighetsbeslut och tillsynsbesök går rätt till och möjliggör en god utveckling av samhället. Det finns dock mycket att göra för rättssäkerheten. Det kan handla om att myndigheters och myndighetspersoners kompetens, såsom förståelse för näringsverksamheternas förutsättningar, måste säkerställas genom en miljöprövningsmyndighet som är specialiserad på jordbruksfrågor. Med detta uppfyllt kan bedömningar göras för lantbruket utifrån lantbrukets förutsättningar. Det blir en säkerställd verklighetsförankring.

Det kan också handla om djurskyddslagens syfte att förebygga djurs lidande. Lagen bör ses över så att djurägare inte drabbas av sanktioner för djurs lidande som aldrig skulle ha inträffat. Man bör ju vara oskyldig tills man verkligen har begått ett brott. Möjligheten till en andra åsikt eller större möjligheter till överklagande och rättelse vid djurskyddsärenden bör också övervägas.

Till stor del handlar det om att myndigheter ska tillämpa de goda regler som redan finns i förvaltningslagen, inte minst principen om proportionalitet vid beslut. Principen säger att ett beslut inte får vara hårdare än vad som behövs för att rätta till det som ska rättas till och att begränsningarna för medborgaren eller företaget ska stå i proportion till problemets storlek.

För lantbruk, där förhållandena är olika för olika företagare, måste myndigheten föra en fungerande dialog för att veta vilka beslut som är proportionella. Så sker inte alltid. Finns det ett annat och mindre besvärligt sätt för lantbrukaren att lösa exempelvis ett miljöproblem ska myndigheten inte kräva ett mer besvärligt sätt. Vi vill ha krav på myndigheterna att närmare följa förvaltningslagens bestämmelser. Årliga rapporteringar från myndigheterna om vad de gör för att följa förvaltningslagen så nära som möjligt skulle också bli ett gott verktyg för det syftet.

Allt detta kan ni få om ni röstar rätt i kammaren i morgon. Det handlar om frihetsreformer för lantbruket.

Det ni dock inte kan få i morgon är de budgetsatsningar som Sverigedemokraterna kommer att gå fram med i budgetförhandlingarna i augusti. Men jag kan berätta att de kommer att vara ambitiösa. Vi tror att regeringen har pressat ned inflationen till nästa år så att det blir möjligt med ett högre reformtempo.

Slutligen vill jag igen lyfta frågan om subventionerad avbytartjänst. Sveriges beslutsfattare måste ta tag i den sociala situation som lantbruket har i dag. Svårigheterna är ju en följd av politiska beslut. En av frågorna handlar om det socialt ohållbara i att aldrig kunna ta ledigt.

Vi tror att staten skulle kunna garantera en minsta ledighet och ge lättnader vid personliga kriser. Det tror vi skulle få många positiva effekter. Det skulle rädda krissituationer, minska risken för djurskyddsproblem, minska antalet nedläggningar, förbättra kompetensutvecklingen, underlätta nyrekrytering och kanske förmå fler kvinnor att bli lantbrukare - för att inte tala om de personliga vinsterna.

Tillräcklig lönsamhet och social hållbarhet är också viktiga bitar i frihetsreformen för lantbruket.

Anf. 275 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar Staffan Eklöf för anförandet.

Jag trodde att vi hade en samsyn i frågan om det viktiga arbetet mot invasiva arter. I sin kommittémotion skriver Sverigedemokraterna att tidiga insatser är viktiga, att invasiva arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och att vissa arter även kan försvåra för jordbruket.

Detta verkar dock vara tomma ord när vi ser budgeten. Arbetet för att bekämpa invasiva, främmande arter på statlig mark hade 2022 en budget på 55 miljoner kronor. Regeringens budget innebär att denna finansiering försvinner helt. Detta medför att de invasiva arterna riskerar att sprida sig fritt i stora delar av landet. Allt arbete man har lagt ned blir då förgäves.

Dessa arter riskerar att sprida sig till viktig jordbruksmark, och ägarna kan bli skyldiga att ta bort de invasiva arterna med egna medel. Det kommer att bli dyrt.

Vilka skäl ligger till grund för den borttagna finansieringen, och vad är syftet med att ta bort arbetet mot invasiva arter? Det kommer att drabba bönderna. Hur har man tänkt?

Anf. 276 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Jag tackar Malin Larsson för en intressant fråga.

Vi har prioriterat arbetet mot invasiva arter i många år, långt innan andra partier uppmärksammat detta. Frågan har endast en liten beröringspunkt med jordbruket, men vi tar den ändå.

Det finns ingen minskning i budgeten av en direktpost för arbetet mot invasiva arter. Det måste därför handla om en prioritering hos en myndighet som har minskat anslaget till förmån för annat. Denna detaljstyrning finns inte i regeringens hantering.

Detta är olyckligt, och myndigheten bör i stället prioritera ned annat.

Anf. 277 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eklöf för svaret.

Regeringen prioriterar bort arbetet mot invasiva arter. Sverigedemokraterna är största parti i regeringsunderlaget, och tidigare har ledamoten Eklöf stått i talarstolen och berättat om allt på jordbruksområdet som Sverigedemokraterna vill satsa på. Men hur blev det med detta när man tvingas ta lite ansvar som största parti i regeringsunderlaget?

I det så kallade slottsavtalet nämns jordbruket en enda gång, och i budgeten finns inga av de stora satsningar som ledamoten Eklöf tidigare utlovat. Då var förklaringen tidsbrist, så nu frågar jag ledamoten Eklöf varför de utlovade satsningarna uteblivit även denna gång. Ska vi se det som ytterligare ett brutet vallöfte att lägga på den enorma hög av brutna vallöften som Sverigedemokraterna har byggt upp?

Anf. 278 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Att vara på väg in i en lågkonjunktur och samtidigt ha hög inflation är ett ovanligt fenomen, men så har det blivit för oss på grund av den tidigare regeringens misslyckanden plus det krig som uppstod i Ukraina.

Den tidigare regeringen gjorde elsystemet sårbart så att det vid första belastning visade sig inte fungera fullt ut. Dessutom har man skrivit på en elhandelsförordning som gör att mycket av elen måste exporteras söderut i Europa, vilket gör att priseffekter sprider sig till Sverige.

I en sådan situation är prio ett att bekämpa inflationen. Gör man inte det äts alla reformer upp, och man får ränte- och prisökningar som äter upp medborgarnas resurser. Därför gjorde regeringen en återhållsam första budget och gav stöd till de människor som skulle drabbas mest av försämrade levnadsvillkor.

Men i nästa budget tror vi att det ska finnas utrymme att göra de reformer som inflationen inte tillät i den första budgeten.

Anf. 279 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Så här med snart tolv timmar kvar till elvakaffet är det oerhört stimulerande att få avrunda den här långa debattdag då vi har tagit ett historiskt beslut om Natomedlemskap och nu också får fortsätta med frågor som tangerar totalförsvaret.

Centerpartiet har 16 olika reservationer i detta betänkande om jordbrukspolitiken. Det handlar om näringsläckage, livsmedelsstrategins inriktning, konkurrenskraft, forskningsfrågor, hästnäring, produktion av gödsel, murbetesrätt, biologisk mångfald, betesmarker, slåtterängar med mera.

Bland alla dessa reservationer, herr talman, yrkar jag för tids vinning bifall till reservation 1 om försörjningstrygghet. För det är fokuset för vårt arbete framåt när det gäller vår jordbrukspolitik och vårt samarbete med övriga EU-länder för att stärka vår försörjningstrygghet i alla delar.

Vi olika partiföreträdare, men även i riksdagen, är i mycket överens om vad det nu handlar om när det gäller de här frågorna. Det är allvar, och det är skarpt läge. Många har pratat om omvärldsläget, vi har tagit beslutet som ramar in hur hotbilden drastiskt har förändrats de senaste åren och vi har följt detta över tid. Då är det oerhört angeläget att vi nu lägger fokus på vad som är viktigast att ta tag i. Men vi har inte tid att sitta och utreda de olika frågorna för mycket, utan vi måste komma framåt så att det blir konkret verkstad, vilket flera har varit inne på. Det är inte bara en hälsning till regeringen.

Jag hade önskat att landsbygdsministern hade varit med i kväll när vi debatterar jordbrukspolitiken för Sverige. Vi hoppas få se honom i kommande debatter om jordbrukspolitiken, för det är viktiga frågor kopplade till var vi befinner oss utifrån omvärldsläget.

Vi bär alla ett gemensamt ansvar, men inte minst bär regeringen ett stort ansvar när det handlar om att ta rätt initiativ nu och prioritera åtgärderna. Vi kan göra väldigt mycket när det handlar om att öka produktionen av inhemska insatsvaror. Flera viktiga initiativ har tagits i näringen inom olika områden. Det är oerhört inspirerande att se vilken potential som finns när det handlar om att få fram gödsel och utvinna kadmium och fossilfri fosfor ur malmers biprodukter, och vi kan ta fler exempel på vad som pågår. Det är oerhört angeläget att det här får komma till stånd och att det får bli produktion de närmaste åren så fort som möjligt så att vi kan försörja oss på hemmaplan men också hjälpa andra länder med behoven utifrån vad vi har levt med för förutsättningar det senaste året.

Herr talman! För att nå de högt ställda målen i den livsmedelsstrategi som just nu är rådande handlar det om att verkligen stärka konkurrenskraften genom hela livsmedelskedjan. Och det är bekymmersamt. Kriserna avlöser varandra, och vi ser nu hur ytterligare press på räntor och annat gör hur marginalerna minskar. Det blir väldigt viktigt att följa upp var vi är i slutet av det här året och se vad som har hänt och framför allt att förebygga och att förutse vad vi behöver göra nu för att det ska bli så gynnsamt som möjligt.

Många verksamma inom de gröna näringarna är småföretagare med små marginaler och pressad likviditet. För dem är det avgörande till exempel att myndigheternas agerande är förutsägbart. Arbetet med regelförenklingar har vi debatterat mycket de senaste åren, och nu är det hög tid att arbetet intensifieras och att den administrativa bördan på jordbrukarnas axlar minskas. Företrädare för den nuvarande regeringen har haft andra uppdrag tidigare, och vi har hört flera tala just om regelförenklingar. Jag har alltså stora förväntningar på att det blir verkstad på riktigt och att man summerar år för år hur många regelförenklingar som faktiskt har genomförts. För det blir viktigt vad man gör i praktiken och att man inte har det här mantrat att man säger en sak före valet och sedan gör något annat som var ingressen för Tidöavtalets samarbetspartier. Det får inte vara på det sättet. Vi måste leva upp till vad som krävs, och regeringen måste leva upp till de stora utmaningar som ska hanteras. Växande byråkratiska hinder och långa handläggningstider hämmar utvecklingskraften i livsmedelskedjan.

Centerpartiet vill lyfta fram betydelsen av vallstödet och riskerna om vallodlingen minskar. Det får konsekvenser för markstruktur och kolinlagring, det ger ökat växtnäringsläckage, det ökar antagligen förekomsten av ogräs och det påverkar växtföljden.

Vi har pratat ofta om att kostnaderna behöver sänkas för företagen, och det är väl värt att gå igenom LRF:s senaste gröna näringslivsindex och se vilken prognos som gäller för samtliga sektorer. Det är ett rekordlågt intresse för att bygga djurstall. Om det håller i sig tappar vi ännu mer i svensk produktion. Detta får inte ske.

Investeringsstöden är viktiga att jobba med. Jag har följt det senaste året och tagit del av hur mjölkproducenter som vill bygga nya mjölkstallar eller ladugårdar inte fick investeringsstöd i första rundan. Nu har det kommit, och det har en oerhörd betydelse. Investeringsstöden behöver fyllas på och anslagen ökas. Det gäller också startstöden och inte minst stöden för de unga lantbrukarna och generationsskiften.

Sedan är det bekymmersamt när det gäller regeringens inriktning för kompetensförsörjningen. Det blir konsekvenser när det handlar om arbetskraftsinvandring. Den utredning som ska genomföras får effekt först 2025, men det är klart att det påverkar redan i sommar om man inte får rätt kompetens eller inte får tag på arbetskraft i sina verksamheter.

Ett annat område som kan lyftas upp kopplat till hållbarhet, omställning och målbilden att själv kunna producera mycket av energin är att en dröm är att så många jordbruksföretagare som möjligt ska kunna producera både el och övrig energi utöver vad de behöver hemma på gården, både för robustheten och för att minska sårbarheten men framför allt för att stärka ekonomin och få avkastning på det man förvaltar och utvecklar.

Den tioåriga skattebefrielse för biogas som godkändes av EU-kommissionen sommaren 2020 revs upp efter en ny dom i EU-domstolen. Det innebär en ökning på 20 procent när det handlar om pris på drivmedlet och ungefär 1 000 kronor extra för en full lastbilstank. Nu har det hänt en del, och här finns möjlighet för regeringen att göra en anmälan till EU-kommissionen för att kunna få skattebefriad biogas igen så att det gynnar utvecklingen och företagandet på landsbygden.

Mina minuter har gått, men jag fick ta upp några perspektiv. Som jag inledde med att säga är jordbrukspolitik en del av svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvarsarbete. Jag och Centerpartiet har nu stora förväntningar men också krav på att det ska ske konkreta insatser som stärker vår produktion av livsmedel i landet på riktigt.

Jag önskar alla en god natt och en god fortsättning inför en ny arbetsdag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 mars.)