Cirkulär ekonomi

Anf. 217 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi står bakom utskottets förslag till beslut.

Världen befinner sig i en omvälvande tid i historien. Vi ser krig, inflation, klimatkris och en ökad polarisering, med demokrati och mänskliga rättigheter på tillbakagång. Frågor som tidigare har tagits för givna är återigen högt upp på dagordningen.

Kanske har vi varit naiva. Efter att Berlinmuren revs sten för sten utropades en ny världsordning där demokrati och fred var ledorden. Den tekniska, medicinska, politiska och sociala utvecklingen skulle leda oss in i en framtid utan omvälvande krig och kriser. Det skulle leda till en levnadsstandard och utveckling som världen aldrig tidigare skådat. Men sedan kom verkligheten ikapp.

Sedan såväl pandemin som Rysslands invasion av Ukraina skakade världen har det blivit tydligt hur viktigt det är att bibehålla en stabil grund. Försörjningstrygghet är ett ord som har aktualiserats av pågående kriser. Det var länge sedan livsmedelsförsörjning, samhällskritiska resurser eller krigsberedskap stod så högt upp på agendan. Nu pratar alla om det.

En del av försörjningstrygghet handlar om inflödet och bevarandet av grundläggande samhällsviktiga resurser, och en annan del är hur vi använder oss av dessa resurser. Jag skulle därför vilja svetsa samman begreppen försörjningstrygghet, resurseffektivitet, hållbarhet och cirkulär ekonomi. Den här debatten handlar inte om krig eller kris utan om cirkulär ekonomi, men utan en framåtblickande politik och utan mer cirkularitet tror jag att Sverige kan få problem - kanske inte i morgon, nästa vecka eller ens kommande år, men jag är övertygad om att vi i framtiden står starkare inför kommande kriser om vi i dag fattar beslut som leder oss in på en mer cirkulär och hållbar bana.

Att skapa förutsättningar för ett resurseffektivt samhälle ligger högt upp på Moderaternas agenda. Det finns många fördelar, både ur ett miljömässigt och ur ett ekonomiskt perspektiv, med att återvinna mer och fler material samt optimera användningen av de resurser som finns. En genomsnittlig europé konsumerar mellan 10 och 20 ton resurser varje år. Om en större andel av dessa resurser återvinns minskar behovet av att utvinna nya.

Politikens uppgift är därför att skapa goda förutsättningar för olika aktörer att ta ansvar för sitt avfall och värna principen att förorenaren betalar. Med utgångspunkt i avfallshierarkin, en helhetssyn och idén om en cirkulär ekonomi bör Sverige med kraft fortsätta omställningen till ett resurseffektivt samhälle.

Vi kan glädjas åt att medvetenheten kring det cirkulära har ökat. Sedan den industriella revolutionen har människan verkat i en ekonomi som bygger på råvaruuttag, produktion, konsumtion och sedan avfall - en linjär modell som fungerar bra så länge man antar att jordens resurser är oändliga, tillgängliga och billiga. Nu vet vi bättre. Resurserna är begränsade och råvarupriserna har mångdubblats. Den linjära modellen håller inte.

Många politiska beslut i en hållbar och cirkulär riktning fattas nu runt om i världen. Det är bra. Besluten är ofta tänkta att bidra till innovation och minskad påfrestning på miljö och klimat. Problemet uppstår när besluten snarare bidrar till det motsatta. Den förra regeringens införande av plastpåseskatten är ett sådant exempel. Skattens konstruktion, där fossilbaserade plastpåsar likställs med de påsar som har producerats av återvunnen eller biobaserad plast, har inte gynnat vare sig cirkularitet eller innovationskraft.

Sådana beslut kommer med ett högt pris för svenska konsumenter och företag och innebär liten nytta för miljö och klimat. Det är dålig politik. Precis som inom andra politikområden måste omställningen till en cirkulär ekonomi präglas av kostnadseffektivitet och resultatfokus. Uppnår man inte önskvärt resultat måste beslutet omprövas, något som jag ser fram emot att den borgerliga regeringen tar tag i.

Herr talman! Näringslivet är generellt mycket positivt till frågor som rör cirkulär ekonomi och ser det som en affärsmöjlighet. Många gånger hindras den dock av märkliga regleringar och otydliga tolkningar. Dialogen mellan det offentliga och näringslivet måste därför förbättras.

När jag var på Svenskt Näringslivs Företagardagarna fick jag höra två olika personers perspektiv. Den ena tyckte att politiken ibland går för snabbt på vissa områden och att det är för svårt att hänga med och investera därefter. Den andra tyckte att vi ska fatta de beslut som krävs för att nå målen, så löser näringslivet resten.

Två olika men båda sanna perspektiv. Näringslivet har kortare ledtider och är ofta snabbfotat och flexibelt. Företag är vana vid att hitta nya möjligheter efter nya förutsättningar. Svenska företagare löser det mesta.

Med detta i åtanke får vi, återigen, inte glömma helheten. Svenska lagar och regler ska vara ambitiösa för miljön och klimatet, men vi får inte skapa ett företagsklimat som gör det omöjligt för våra företagare att konkurrera. Det är företagen som gör jobbet. Det är företagen som skapar nytt och driver på innovationen. Ska Sverige vara ett grönt föregångsland måste politiken och näringslivet gå hand i hand.

Herr talman! Miljöbrott får ofta allvarliga konsekvenser för människor, djur och natur, och det under lång tid. Därför bör miljöbrott tas på större allvar och prioriteras högre av de rättsvårdande myndigheterna. Långt ifrån alla miljöbrott anmäls, och ännu färre klaras upp. Miljöbrott, inte minst olagliga utsläpp av miljögifter, kan få långtgående konsekvenser. Men för majoriteten av miljöbrotten som lagförs blir påföljden inte mer än dagsböter trots att det finns fängelse i straffskalan.

För att stävja miljöbrotten och för att straffen ska vara i paritet med brotten vill vi skärpa straffen för grövre miljöbrott.

Herr talman! En naturlig del av att trygga livsmedelsförsörjningen är att minska matsvinnet. Matsvinn definieras som livsmedel som slängs i onödan och som hade kunnat konsumeras om de hade hanterats annorlunda. Världen måste göra mer för att begränsa matsvinnet. Ur ett internationellt perspektiv är en av de stora frågorna hur vi ska kunna mätta alla munnar när jordens befolkning om några år förväntas ha ökat till 8,5 miljarder människor.

Moderaterna ser att det exempelvis behövs informationsinsatser om vad bästföredatum innebär för olika livsmedel och hur livsmedlen ska förvaras. Här har sannolikt mycket kunskap gått förlorad under senare decennier. Studier visar att ungefär sex av tio inte vet skillnaden mellan bästföredatum och sista förbrukningsdag. En så enkel sak som att byta ut orden "bäst före" till exempelvis "minst hållbar till" skulle kunna leda till mindre matsvinn och att vårt klimatavtryck blir mindre.

Vi anser även att Sverige bör få undantag från EU-reglerna vad gäller bästföredatum för ägg. Detta vore naturligt då de flesta svenska handlare och konsumenter till skillnad från i stora delar av EU behandlar ägg som kylvara, vilket förlänger hållbarheten. Det innebär i dag att handlare och konsumenter helt i onödan slänger stora mängder fullt ätbara ägg. Vilket slöseri! Det är väl dessutom så att ägg är den råvara som tydligast "säger till" när den är dålig.

Det skulle inte skada om fler konsumenter tog saken i egna händer och luktade på det där mjölkpaketet som gått ut innan de slänger det.

Herr talman! Jag inledde med ett resonemang kring det rådande världsläget. För att öka försörjningstryggheten i Sverige måste vi tänka cirkulärt. För att rädda vår miljö och det globala klimatet måste vi tänka cirkulärt. Men besluten måste vara väl underbyggda, och effekten av åtgärden måste vara glasklar. Vi har varken tid eller råd med en politik som inte åstadkommer verklig nytta.

(Applåder)

Anf. 218 Stina Larsson (C)

Herr talman! Tack för anförandet, Helena Storckenfeldt! Det var intressant att höra hur Moderaterna resonerar kring hållbarhet och cirkulär ekonomi. Miljöpolitiken har ju hittills inte fått så stort utrymme i regeringens förda politik det senaste halvåret och absolut inte i Tidöavtalet.

Det är extra intressant och roligt att ledamoten lyfter fram matsvinnsfrågan. Det är något som vi har drivit under väldigt lång tid.

Ett av de bästa sätten att gynna en cirkulär ekonomi är att använda de produkter vi har i våra hem så länge som möjligt - att reparera, laga, införskaffa reservdelar, vända sig till sin cykelverkstad eller lämna in jackan för byte av blixtlås i stället för att köpa nytt. Men nu höjer Moderaterna och regeringen momsen på reparationer. Höjningen träder i kraft om ett par veckor, den 1 april. Det går inte riktigt ihop. Moderaterna brukar vilja sänka skatter.

Min fråga till Helena Storckenfeldt och Moderaterna är varför det ska bli dyrare att lämna in sina skor till skomakaren när vi nu ska sträva efter en cirkulär ekonomi.

Anf. 219 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Jag måste erkänna att jag tänkte lite extra på ledamoten Stina Larsson när jag skrev mitt anförande, särskilt delen om matsvinn. Det är roligt att hon uppskattade den delen.

Vad gäller skatt på reparationer förstår jag frågan. Skatten sänktes stegvis under förra mandatperioden, från 25 till 12 och sedan 6 procent. Många tyckte kanske att det lät som ett bra förslag som gick i rätt riktning. Tyvärr har det visat sig att förslaget bara var ytterligare en symbolhandling av den förra regeringen. Effekten var noll.

Den borgerliga regeringen har gjort det tydligt att prio ett den här mandatperioden är att bekämpa inflationen. Därför måste de här olika områdena prioriteras högre.

Vi sysslar inte med plakatpolitik, så jag ser fram emot att fortsätta arbetet på det här området för att ta fram förslag som faktiskt gör skillnad i verkligheten och inte bara känns bra i magen.

Jag tar väldigt gärna en kopp kaffe med ledamoten Stina Larsson och diskuterar vidare. Men åtgärder som inte får någon effekt får Centerpartiet diskutera vidare med kollegorna på vänsterkanten.

Anf. 220 Stina Larsson (C)

Herr talman! Jag ser också fram emot kaffedrickandet. Det är ju känt i detta sammanhang.

Jag lyssnade på miljö- och klimatministerns tal till EU för ett par veckor sedan. Hennes anförande handlade om just cirkulär ekonomi. Hon poängterade att produkter som vi använder varje dag, till exempel kläder och skor, ska repareras och användas igen.

Min följdfråga är då om det finns splittring bland Tidöpartierna här. Är det så att miljö- och klimatministern och Moderaterna har olika ingångar i detta? Är det så som man sagt om klimatfrågan att blir det ingen cirkulär ekonomi så blir det inte det? Eller hur tycker ledamoten att riksdagen ska tolka dessa olika budskap?

Anf. 221 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Jag tycker att det är en intressant ingång och förstår verkligen frågan, så jag är jättetacksam för att ledamoten Stina Larsson ställde den till mig.

Jag tänker så här. Det är absolut ingen splittring i frågan, utan frågan handlar enbart om åtgärden med införd skattesänkning på reparationer. Den fick ingen effekt. Sedan är det jättebra att vi på andra sätt lyckas uppnå att fler återanvänder och reparerar kläder och skor och liknande. Det ser vi jättepositivt på. Men just den åtgärden, som infördes av den förra regeringen, fick inte den önskvärda effekten. Därför ska inte den vara kvar.

Anf. 222 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Tack så mycket, Helena Storckenfeldt, för anförandet!

Ledamoten berörde i sitt anförande både matsvinn och försörjningstrygghet. Det är två väldigt viktiga frågor, och kopplar man dem till cirkulär ekonomi ser man en del där jag tycker att den cirkulära ekonomin kommit ganska långt i Sverige.

Det handlar om matsvinn som i förlängningen blir biogas som i sin förlängning blir biogödsel som kan bli nya matprodukter. Det här är en del av den cirkulära ekonomin som fungerar väldigt bra. Vi såg till exempel i de senaste ansökningarna till Klimatklivet att antalet ansökningar om att få bygga biogasanläggningar ökade drastiskt.

Men apropå ledamotens tidigare diskussion om plakatpolitik kommer här en fråga som verkligen är verklig.

I juni 2020 godkände EU-kommissionen fortsatt skattebefrielse på biogas fram till 2030. Denna skattebefrielse överklagades, som vi alla vet, före jul och har nu förklarats ogiltig. Den nuvarande regeringen bestämde sig för att inte överklaga kommissionens beslut, vilket innebär att det just nu är oerhört stora utmaningar för kollektivtrafikbranschen. Många bussar går i dag på biogas, och kostnaderna slår rakt in på skattekollektivet och trafikanterna.

Också för transportsektorn är det här ett oerhört hårt slag. Vi ser att de företag som ligger längst fram, de som har gjort omställningen, nu straffbeskattas på grund av detta regelverk.

Min fråga är: Vad kommer regeringen att göra för att hjälpa de företag som ligger längst fram och som har bidragit till en cirkularitet i vårt samhälle?

(Applåder)

Anf. 223 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för frågan. Det är en väldigt viktig fråga, som påverkar många olika delar av omställningen just nu.

Det jag kan säga är att flera bollar är i rullning. Jag kan tyvärr inte säga mer än så i det här läget. Det här är en fråga som vi ser väldigt nära på just nu, och jag hoppas kunna återkomma i närtid till ledamoten med bättre svar än så här.

Anf. 224 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Det är skönt att höra att regeringen ändå tittar på frågan, för det här är ytterst problematiskt. Vi ser att kollektivtrafiksektorn blöder. Den har avtal skrivna som gör att företagen i dag får stå för hela den kostnad som detta innebär. Det rör sig om ett par hundra miljoner om man ser till hela kollektivtrafiksektorn i Sverige.

När det gäller transportsektorn har en gaslastbil i dag fått en kostnad på ungefär 10 kronor extra per körd mil, vilket är en oerhört stor belastning för företagen.

Det här var skönt att höra från Helena Storckenfeldt - för jag uppfattar ändå att hennes och regeringens ambition är att biogas inte ska beskattas på samma sätt som fossil gas eftersom man inte tycker att det är rimligt. Men ledamoten får gärna svara på om jag har uppfattat detta rätt och att regeringen har en ambition att göra någonting på området. Ledamoten får gärna säga detta en gång till och förtydliga det.

Jag kan inte låta bli att avsluta med att knyta an till det tidigare replikskiftet, där Helena Storckenfeldt pratade om att man inte hade ägnat sig åt plakatpolitik. Jag har en sista fråga när det gäller de här tio kronorna i sänkt bensinpris vid pump. Det var alltså inte plakatpolitik som den nuvarande regeringen ägnade sig åt före valet?

Anf. 225 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Vi ser såklart väldigt nära på frågan, för detta är en viktig fråga för många olika aktörer. Vi har nära kontakt med många företag och organisationer, branschorganisationer och liknande. Frågan är alltså uppe på agendan nu; det kan jag definitivt återigen bekräfta.

Nej, det är inte plakatpolitik. Vi har absolut inte varit ute och pratat om de här tio kronorna. Det kan jag bara dementera.

Anf. 226 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, ledamoten Helena Storckenfeldt, för ditt inlägg! Det känns att du är engagerad i frågan, och det finns flera ställen där vi hittar gemensamma drivkrafter när det gäller att minska matsvinn och annat.

Jag hade egentligen tänkt ställa samma fråga som Centerpartiet tidigare ställde när det gäller hur ni kan höja skatten på reparationer. Det mest effektiva sättet att minska klimatpåverkan från konsumtion är ju att konsumera färre resursintensiva varor och tjänster och i stället återbruka mer och använda det vi har - att sluta systemen och se till att vi får bort de linjära delarna.

Jag hörde ledamoten säga att skattesänkningen inte hade gett någon effekt. Då tror jag inte att ledamoten har varit ute och träffat de småföretagare som jobbar just med detta - skomakare, nyckelmakare och andra. De har ju gjort uppror, och de säger: Hur kan det här ske i vår bransch, där marginalerna är så små och när tiderna är som de är nu?

Jag tror och hoppas att ni, om ni tittar en gång extra, ser att detta är ett ganska enkelt sätt att få en mer cirkulär ekonomi.

Men för att inte ställa exakt samma fråga tar jag upp ett annat sätt som också är ganska lågt hängande frukt: att ta vara på den utredning som Miljömålsberedningen lämnade till regeringen för ungefär ett år sedan om Sveriges globala klimatavtryck. Där har vi gemensamt, alla partier, kommit överens om vilka mål vi vill ha för att minska klimatavtrycken. Med mål kan vi också få en riktning och sätta politiken.

Jag undrar om ledamoten, som företräder ett regeringsparti, skulle kunna svara. Hur ligger det till med detta? Kommer vi att få se en proposition om Sveriges globala klimatavtryck?

Anf. 227 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Tack så mycket, Emma Nohrén, för frågan! Återbruk anser vi vara en naturlig del i utvecklingen i riktning mot ett mer hållbart samhälle. Vi ser också att idén om en cirkulär ekonomi behöver breddas och även nå utanför Sveriges gränser. Vi vill ju allra helst att alla länder ska ställa om och gå mot en cirkulär ekonomi så snabbt som det bara är möjligt. Återbruk av varor är en naturlig och viktig del i detta arbete.

Men det vi såg av den sänkta skatten på reparationer var att den inte fick den önskvärda effekten, utan det var snarare någonting som kändes bra och som såg bra ut. Det gjorde det, och det gör det fortfarande. Men om åtgärden inte får den effekt som är tänkt - är det då verkligen rätt att behålla den?

Vi skulle i stället vilja satsa på åtgärder som får en större effekt. Det handlar om långsiktiga spelregler, och det handlar om att se till att vi har en stark konkurrenskraft i Sverige så att företagen får en möjlighet att driva på innovationen på ett långsiktigt och hållbart sätt som sträcker sig över en mycket längre tid.

Åtgärden med sänkt skatt fick alltså inte önskvärd effekt, och därför är den inte nödvändig.

Anf. 228 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag håller inte med. Den fick effekt, och den gjorde att fler reparerade. Skorna jag har på mig nu fick jag själv lämna in förra veckan efter att snösmockan här i Stockholm hade förstört dem. Den person jag lämnade in dem till hade nog inte klarat av att driva sitt företag om vi tidigare inte hade fått de här åtgärderna på plats. Vi får se hur det går nu.

Du svarade inte på min andra fråga, Helena Storckenfeldt. Den gällde vad som händer med Miljömålsberedningens arbete. Det är sällan vi är överens här i kammaren, och här har vi förslag på mål som vi skulle vara först i världen med.

Jag var själv ordförande för beredningen, och jag har följt kommunikationen efteråt. Vi har intressenter från Danmark, Norge, Tyskland och Frankrike. Vi ska till Hamburg och prata om den i sommar. Det finns ett stort intresse, och folk frågar: Hur ska ni göra? Det vore ju tråkigt om andra länder skulle sno våra idéer, som vi för en gångs skull är överens om här men som inte läggs fram på bordet.

Hur ligger det till med arbetet, och kommer vi att få se en proposition med nya mål för konsumtionsbaserade utsläpp?

Anf. 229 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Jag vill be ledamoten Emma Nohrén om ursäkt för att jag inte svarade på den andra frågan. Det missade jag tyvärr.

Vi har absolut inte sänkt våra ambitioner. Det kan jag vara väldigt tydlig med att säga. Sverige ska fortsatt vara ett grönt föregångsland, och vi ska se till att de åtgärder som vi faktiskt får på plats får stor effekt och får andra länder att vilja följa efter. Vi ska vara det gröna föregångslandet, och vi står fullt bakom våra högt uppsatta miljö- och klimatmål.

Huruvida det kommer en proposition får jag faktiskt återkomma till ledamoten om. Och jag pratar väldigt gärna mer om detta med henne.

Anf. 230 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Vi måste sluta bränna fossila bränslen. Vi vet att det inte finns något alternativ. Det finns ingen räddande framtida teknik som tillåter oss att fortsätta som förut.

Orden är inte mina utan Friederike Ottos. Hon är klimatforskare på Imperial College i London, och detta var det hon hade med i pressmeddelandet angående IPCC-rapporten. Hon är en av dem som har ingått i själva kärngruppen, som har tagit fram IPCC:s rapport.

Jag tror att ni alla här i kammaren och ni som lyssnar har sett nyheterna, och tyvärr är det inga nyheter. Det går inte bra. IPCC skriver i sin rapport att det är människans fel att jorden redan blivit 1,1 grader varmare. De skriver: Vår livsstil och energiförbrukning är ohållbara. De skriver: Nu måste utsläppen vända ned inom bara ett par år för att mildra effekterna av klimatförändringarna.

Vi måste göra allt vi kan för att hålla detta så nära noll som möjligt. Vi är redan på 1,1 grader. Just nu ser det inte ut som att vi når Parisavtalet. Eller som FN:s generalsekreterare António Guterres sa redan i höstas: Vi är på raka vägen mot helvetet med foten på gaspedalen.

Det är starka ord.

Herr talman! Jag började denna vecka uppe i Tromsø - porten till Arktis kallas det. Jag deltog i den parlamentariska Östersjökonferensens arbetsgrupp för klimat och biologisk mångfald. Det var ett bra möte med engagerade politiker från hela Östersjöområdet. Vi var där och lyssnade på forskarna från polarinstitutet och från universitetet.

Utsikten från mötesrummet var fantastisk. Det var gnistrande snölandskap, storslagna fjäll och djupa hav. Men budskapet inne i möteslokalen var desto mer skrämmande. Jordens medeltemperatur har, som IPCC säger, stigit med 1,1 grader. Men den globala medeltemperaturen slår olika på olika ställen på jorden. Och det är i polarområdena som temperaturen drivs på mest. En global medeltemperatur på 1 grad betyder 3 grader i Arktis. Det går tre gånger så fort där uppe.

Forskarna sa att det går allt fortare. Isarna minskar i storlek. De minskar i tjocklek. Det är som ett självspelande piano med mer öppet vatten samtidigt som vi har haft mer värme. Vi ser att djuren flyttar med. Vissa får större utbredningsområde, för andra minskar det eller försvinner. Klimat och biologisk mångfald hänger ihop, och detta beror på vårt resursutnyttjande.

Vi frågade dessa forskare vad de tyckte om IPCC-rapporten, som släpptes när vi var där. Vissa av dem hade varit med i arbetet. De sa: Jo, men det är jättebra, och det visar vad vi säger, men det finns en sak som är lite jobbig, och det är att den senaste forskningen inte är inkluderad.

De stänger alltså för detta ett och ett halvt år före publicering.

De sa: Alla våra data visar på att det går fortare och snabbare och att det är större effekter än vad vi kan tro. Och de beräkningsmodeller som IPCC använder är väldigt konservativa och moderata. Vi har en svår tid framför oss.

Då ska jag säga att när forskarna säger att de inte är tillräckligt skarpa i IPCC säger IPCC så här: Vi är inte beroende av något som fortfarande ska bli uppfunnet eller upptäckt. Vi har all kunskap vi behöver. Vi har alla redskap vi behöver. Vi behöver bara genomföra det.

Herr talman! Man kan undra varför jag tar upp denna långa inledning när det gäller ett betänkande om cirkulär ekonomi, men det beror just på att det handlar om resursutnyttjande och om hur vi gör. Vi har haft linjära strömmar, och vi har använt fossila bränslen för att boosta vår ekonomi. Det är detta som gjort att vi är där vi är.

Det är också för att mota klimatförändringarna utarmningen av biologisk mångfald som vi måste komma till en cirkulär ekonomi. Då behövs det att vi fortsätter att återvinna. Vi måste återbruka. Vi måste minska slöseriet.

Nästan 40 procent av alla livsmedel blir matsvinn. Det är helt galet, också med tanke på de priser vi har på livsmedel i dag. Tänk om vi åtminstone skulle ha 80-90 procent av livsmedlen. Vi ska använda maten innan den är för gammal, men vi ska också se till att vi har standarder som gör att vi kan använda allting.

För att vi ska nå hit måste vi ha en tydlig styrning av politiken. Det krävs en långsiktig riktning på ett politiskt arbete. Det är för att företag såväl som individer ska förstå och se att omställningen ska göras på ett sådant sätt att nästa steg blir tydligt. Man kan inte kasta om spelreglerna, för då hinner vi inte med omställningen.

Vi behöver ha lagstiftning såväl som incitament som bereder vägen. Vi måste ha kvantitativa mål, till exempel för hur stor andel av plastförpackningar som ska återvinnas eller som inte ska göra det. Vi behöver införa kvotplikter så att vi kan börja få in det här systemet - det gäller plast eller handelsgödsel och annat. Då kan vi sluta använda jungfrulig råvara och börja få in de här systemen.

I vissa delar måste vi ha förbud. Vi måste ta bort det som är jättedåligt och se till att det finns en annan väg framåt. Det måste vara dyrare att använda jungfruliga råvaror.

Det mest effektiva sättet att minska klimatpåverkan är just att minska konsumtionen och att minska konsumtionen av resursintensiva varor, råvaror och tjänster. Det leder till minskade avfallsmängder och minskad miljöpåverkan.

Svenskarnas konsumtionsutsläpp är bland de högsta i världen. Vi förbrukar ungefär fyra jordklot per person och år. Vi kan ta med de koldioxidutsläpp som uppstår utomlands när vi handlar. Den penna som jag håller i handen är inte tillverkad i Sverige. Den har orsakat ett utsläpp någonstans, och det hamnar på det landets konto, om man säger så. Men det är ju mina pengar och jag som har köpt den. Det är konsumtionsutsläpp, och det är där som vi måste titta på hela kedjan. Där är vi i topp i världen. Vi är bland topp 20.

Vi måste minska detta, och vi måste ta vårt ansvar. Det var det pusslet som Miljömålsberedningen lade. Hur ska vi göra? Vad ska vi nå, och hur ska vi nå det? Hela vägen är inte utstakad. Vilka åtgärder? Dit hann vi aldrig. Men vi måste ha en väg att gå som vi är överens om och sedan fylla detta med innehåll.

Jag och mitt parti, Miljöpartiet, vill främja en cirkulär ekonomi där resurserna fortsätter att cirkulera även när produkten nått slutet av livscykeln. Vi ska kunna ha ett gott liv och ha varor, men vi måste nyttja det vi redan har tagit upp.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nummer 3. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till en.

(Applåder)

Anf. 231 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Enligt Wikipedia är cirkulär ekonomi "ett uttryck för ekonomiska modeller för affärsmöjligheter där cirkulära kretslopp i ett företag, samhälle eller en organisation används snarare än linjära processer som hittills har varit dominerande".

Jag är inte helt enig med den definitionen, herr talman. I många delar vill jag absolut hävda att cirkulär ekonomi snarare har varit det dominerande till relativt nyligen, detta inte i första hand av hänsyn till miljö och klimat utan snarare av hänsyn till ekonomin eftersom den inte tillät annat. Då visste man inte heller att det hette "cirkulär ekonomi".

Kläder är väl ett av de tydligaste exemplen, och jag räknar med att det är fler här i kammaren som känner igen sig. I alla fall under min uppväxt var ärvda kläder det mest självklara i världen. Med största sannolikhet var man inte heller den första i kedjan att ärva kläderna, utan det var någon annan som hade haft kläderna tidigare. Var det någon av de stora, tuffa killarna som man verkligen såg upp till som hade haft kläderna var det till och med bättre än att få nya. Till slut gick det förstås inte att lappa och laga längre, och kläderna blev till slut en del i mammas trasmattor. Det är cirkulär ekonomi!

Jag vill också hävda att det var på ett liknande sätt med maten, som vi har hört här tidigare, även om den tack och lov inte ärvdes. Men ordet "matsvinn" är en relativt ny företeelse, i alla fall i den omfattning vi ser nu. Det uppskattas att omkring en tredjedel av alla livsmedel som produceras inte äts upp utan kasseras. Tidigare i debatten hörde vi att det är uppemot 40 procent. Samtidigt ökar trycket på vår jords resurser, vilket ställer krav på att hushålla med både mat och jordbruksmark.

Det mesta svinnet sker i hushållen, men även i detaljhandelsledet är det ett betydande svinn, alltså matsvinn. Det finns kanske fler typer av svinn där. Här är den stora gåtan hur vi ska få till en attitydförändring vad gäller bästföredatum, som andra har varit inne på tidigare, kontra att lukta och smaka på maten även om bästföredatum har passerats. Det är inte farligt. Man har på flera varor dessutom lagt till "ofta god efter" bästföredatumet. Det är väl ett bra steg framåt, men jag är inte så säker på att det är så vi löser det hela. Men alla steg i rätt riktning är väl bra.

Vad gäller detaljhandeln märker vi att handlare själva inte alltid vågar frysa in varorna innan de har passerat bästföredatum. Livsmedelsverkets föreskrifter ger intrycket av att detta inte skulle vara tillåtet eller är i alla fall otydliga när det gäller detta, samtidigt som man på Livsmedelsverkets hemsida skriver annorlunda, vilket gör att våra handlare blir osäkra på vad det är som egentligen gäller. Då vågar man alltså ute i handeln i väldigt liten grad frysa in varor. I kommunerna noterar vi dessutom att olika inspektörer gör olika tolkningar.

Genom att frysa in kylvaror kan svinnet minskas samtidigt som kunder skulle kunna få köpa de frysta produkterna till ett lägre pris, vilket inte minst med dagens inflation verkligen borde vara välkommet. Därför jobbar vi kristdemokrater för att livsmedelslagen ska förtydligas så att det tydligt framgår att man faktiskt får hantera matvaror på det viset.

Förädling är kanske det enklaste sättet att hantera köttfärs, till exempel att göra köttfärslimpa och köttbullar. Många butiker har en ugn, och många butiker skulle kunna på så sätt kunna sälja matlådor. Om butiken inte har möjlighet att förädla produkterna själv kan man jobba på det i samarbete med andra, som skolor, cateringfirmor och så vidare. Det är ett bra alternativ, och därför verkar vi också för att Livsmedelsverket ska tydliggöra för handlarna vad som verkligen gäller för att man ska våga så att det cirkulära kan öka ytterligare.

Herr talman! Under fjolåret tog riksdagen efter en del rabalder och oklarheter beslut om fastighetsnära insamling. Jag ska absolut inte trigga igång den debatten på något vis, men en av orsakerna till propositionen Ordning och reda på avfallet, där den fastighetsnära insamlingen låg som en del, var att den dåvarande regeringen ville öka återvinningen av plast, vilket ju i sig är vällovligt.

Plast är ett vanligt material som förekommer i en oräknelig mängd produkter. Det är billigt att framställa och har flera önskvärda egenskaper som efterfrågas för olika typer av produkter. Många av de produkter som tillverkas är av engångskaraktär eller används bara under en kortare tid. Därefter slängs de, förhoppningsvis i återvinning men ofta i soporna eller tyvärr alltför ofta på andra platser.

Från bristande eller obefintlig avfallshantering sprids plastskräpet sedan vidare ut i naturen. Därför är det angeläget att minska nedskräpningen av plast liksom att undvika att fossil plast bränns med åtföljande CO2-utsläpp till atmosfären. Huvudstrategin för att hindra dessa fenomen bör vara att öka återvinningen av plast. Ekonomiska incitament är ofta effektiva och skulle troligtvis ha effekt även för att öka återvinningen av plast.

Därför har Kristdemokraterna i många år argumenterat för att Sverige ska införa en internationell nytillverkningsavgift på plast som tillverkas av fossila material. Därigenom skulle plasten få ett högre återvinningsvärde, och vi skulle dessutom tvinga fram produkter av andra och mindre skadliga material. Samtidigt måste vi ju komma ihåg att plast är fantastiskt, bara det är på rätt ställe.

Herr talman! Avfall är många gånger inte avfall utan en resurs. Därför bör end of waste-kriterier utarbetas för fler produkter både i EU och nationellt. Många branscher efterfrågar tydligare regler kring hur man ska hantera dagens avfallsströmmar så att avfallet kan bli morgondagens råvara.

En av de branscherna är däckbranschen, som tar emot 90 000 ton insamlade däck varje år. Där har man länge verkat för att det skulle finnas tydliga end of waste-kriterier, eftersom det skulle det underlätta för återvinning av dessa däck och skapa en tydlighet i hur förbrukade däck kan användas i olika nya applikationer och produkter.

Under de senaste åren har Naturvårdsverket gjort en utredning kring dessa kriterier. Utredningen pekade till stor del på det arbete som pågår inom EU-kommissionen rörande end-of-waste och olika avfallsströmmar. Det är bra att frågan lyfts på EU-nivå, men vår bedömning är att om vi ska invänta EU:s beslut i många av dessa frågor ligger resultatet väldigt långt fram i tiden. Det har vi inte tid med. Sverige ska ju ligga i framkant när det gäller återvinning, och därför driver vi på för att fler av de här produkterna ska omfattas av kriterierna.

Herr talman! Jag hade egentligen tänkt prata om något annat, men eftersom biogasen lyftes i ett tidigare anförande vill jag bara påpeka att nej, regeringen valde att inte överklaga det eftersom man såg att man kommer betydligt snabbare fram om man i stället har kontakt med kommissionen. Det bekräftades också av branschen att det här var ett betydligt bättre steg att ta. Regeringen jobbar nu för fullt för att lösa de ekonomiska utmaningar som uppstått, och nu ser vi att det i dagarna har kommit nya beslut i frågan, vilket gör att lösningen kanske ligger närmare i tid än vad vi först trodde.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 232 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Tack så mycket, Kjell-Arne Ottosson, för ett engagerat och intressant anförande!

Jag måste säga att jag håller med om väldigt mycket som Kjell-Arne Ottosson lyfter upp. Jag tror till exempel att diskussionen kring avfall och hur vi ska få avfallet att bli en resurs är oerhört viktig. Här handlar det om att vi måste hitta affärsmodeller. Ute i Europa är man mycket duktigare på att kunna se en del av de restprodukter som dyker upp som en resurs snarare än som avfall, så här finns det väldigt mycket att göra.

Kjell-Arne Ottosson lyfter också i sitt anförande frågan om hushållsnära insamling. Det sorgliga är ju att vi har ägnat tio år åt att debattera frågan, och först nu kommer frågan på plats. Vi borde nog ha landat frågan för tio år sedan.

Detta för mig till den fråga som jag tänkte ställa till Kjell-Arne Ottosson. Den rör inte den hushållsnära insamlingen och inte heller förpackningarna, som är det som vi i stort sett alltid pratar om när vi pratar om återvinning. Min fråga handlar i stället om hur vi ska hantera verksamhetsavfallet, det vill säga det avfall som i dag inte kommer från hushållen. Där finns byggavfall med stora mängder osorterad plast, och där finns mycket att göra. Den tidigare regeringen har lagt fram en ganska ambitiös plan för hur man ska hantera en del av frågorna. Hur ser regeringen på frågorna, och hur ska vi hantera det verksamhetsavfall som i många fall inte är förpackningar men som måste återvinnas och göras till en resurs?

Anf. 233 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Johan Löfstrand för frågan.

Jag är glad att Johan Löfstrand höll med om mycket i mitt anförande. Området som rör cirkulär ekonomi är ett tacksamt ämne, därför att vi här i kammaren kan hitta en stor enighet. Det är bra och innebär ett enklare sätt att komma framåt.

Jag instämmer i Johan Löfstrands bekymmer när det gäller hur vi ska hantera avfall för att få avfallet att bli en resurs. Där finns absolut en väg att gå, men det har tyvärr tagit lång tid, inte minst med de end of waste-kriterier som jag nämnde i mitt anförande. Vi i Sverige skulle egentligen vilja gå snabbare fram, men EU bromsar i stora delar.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte vet vad som har hänt efter det att Naturvårdsverkets utredning lagts fram. Det har jag inte koll på. Där kommer vi in på verksamhetsavfallet, som Johan Löfstrand också har tagit upp. Här finns en stor utmaning, och jag tror att Johan Löfstrand delar min åsikt i den frågan. Vi noterar hur mycket av detta som hanteras på fel sätt. Det är mycket brännbart som hamnar i containern men som inte ska vara där.

De som tar emot varorna måste "steppa upp" för att verkligen hantera dem på rätt sätt. Vi hör tyvärr många historier om att vårt avfall hanteras på ett sätt som inte är bra och som gör att förtroendet för sopsortering, oavsett om det är hushållsavfall eller avfall från fabriker och storföretag, lämnar en del övrigt att önska. I stället får vi höra att det inte är någon idé utan att man kastar allt i brännbart eftersom allt hamnar i samma container. För att klara detta måste vi verkligen ha företagen med oss.

Anf. 234 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Jag tror definitivt att det här är ett område där vi inte hittar så stora skiljelinjer, men tyvärr är jag lite orolig över vilken ambition man har. Jag tror att vi säkerligen vill gå i samma riktning, men min oro är att man inte tycker att frågorna är så prioriterade. Miljöområdet i stort är inte det område som regeringen har prioriterat och ser ut att komma att prioritera framöver.

Vi kanske är överens om mycket, men frågan är vilken ambition regeringen kommer att ha under de kommande fyra åren. Här hoppas jag att regeringen kommer att följa den strategi som den tidigare regeringen har lagt fram och framför allt fortsätta att jobba med både innovationer och andra delar.

Kjell-Arne Ottosson tar upp frågan om avfallet. Det har funnits en del brottslighet i fråga om avfall. Man har tagit emot avfall, tagit betalt, och sedan har avfallets lagts på deponi. Men sedan har det skjutits över till kommunen att hantera avfallet. Det är oerhört viktigt att detta hanteras.

Det finns också ett globalt perspektiv. Vi kanske inte ska putta över en del av vårt avfall till andra länder, som har svårt att hantera detta. Det är därför viktigt att titta på frågorna.

Min slutliga fråga handlar om ambition. Vi har i tio års tid diskuterat förpackningsinsamlingen och att börja återvinna förpackningar. Kommer regeringen att lägga fram förslag och utredningar om att gå från förpackningsåtervinning till materialåtervinning, det vill säga att vi ska återvinna mer än bara förpackningar?

Anf. 235 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Johan Löfstrand för frågan. I ett tidigare replikskifte under den föregående debatten kom ett erbjudande om att fortsätta samtalet över en kopp kaffe. Jag fortsätter gärna även det här samtalet - jag upplever detta mer som ett samtal med Johan Löfstrand - om hur vi gemensamt ska gå framåt i frågorna.

Sedan var det frågan om ambitionsnivån. Det är bara att se hur stor budgeten är och jämföra den med tidigare budgetar. Då ser Johan Löfstrand att det här är en av de största budgetarna som har funnits i miljö- och klimatfrågan.

Frågan är prioriterad. Därom råder inget tvivel - av flera skäl. Inte minst för att den måste vara prioriterad, med tanke på ledamoten Emma Nohréns tidigare anförande. Hon menade att vi måste göra något nu, och vi har möjligheten att göra något nu. Det är minst lika viktigt att få fram att det inte är kört.

Jag instämmer i de frågor som Johan Löfstrand har lyft fram om brottslighet och avfall. Det var en del av de frågor som togs upp när propositionen Ordning och reda på avfallet debatterades. Vad gäller frågan om just den proposition som Johan Löfstrand efterlyser blir jag svaret skyldig. Jag vet inte vilka propositioner som regeringen kommer att lämna under de kvarvarande tre och ett halvt åren. Tyvärr blir jag svaret skyldig.

Men kanske när Johan Löfstrand och jag sätter oss med en kopp kaffe vet jag mer och därmed kan lämna ett svar.

Anf. 236 Johan Löfstrand (S)

Herr talman! Som kammaren säkert har märkt debatterar miljö- och jordbruksutskottet ett motionsbetänkande, nummer 10, som handlar om cirkulär ekonomi.

I det här motionsbetänkandet finns ett flertal motioner från oss socialdemokrater, och jag tänkte beröra några av dem i mitt anförande. Men jag kommer att yrka bifall endast till reservation nummer 1, där en av våra motioner finns med.

Omställning till en mer cirkulär ekonomi är enligt oss socialdemokrater en förutsättning för att vi ska klara miljömålen, för att vi ska klara den biologiska mångfalden och för att vi ska skapa nya innovationer och nya jobb i Sverige.

Kjell-Arne Ottosson sa i sitt anförande att vi i förhistorisk tid ändå har haft ett cirkulärt tänk. Det är helt korrekt. Men sedan industrialiseringen slog till och utvecklat vårt land kan man säga att vi har haft en linjär tillväxt. Den har byggt på att vi har producerat varor genom att utvinna naturresurser, och naturresurserna har sedan nyttjats som produkter. När produkterna har använts färdigt har de slängts.

Avfallet har slängts på alla möjliga ställen, och vi ser runt om i världen i dag spår av industrialismen och det linjära synsättet på hur vi ska hantera våra resurser.

Det finns gigantiska soptippar över stora delar av vår värld. Det finns en ö i Stilla havet som består av enbart plast. Den ön är i dag tre gånger så stor som Frankrikes yta. I den svenska naturen kan vi se skrevor, klippor eller gropar där man under de senaste hundra åren har slängt både det ena och det andra. Allt som då försvann såg man som borta.

Om vi ska klara de miljö- och klimatutmaningar som finns framöver måste vi se till att skapa en cirkulär ekonomi. Det handlar om att vi måste återanvända och återvinna både förpackningar och produkter. Vi måste få en cirkularitet.

Ett av de exempel som jag tog upp i mitt tidigare replikskifte, som jag vill beskriva som ett oerhört gott exempel på cirkularitet, handlar om när vi kan få det matavfall som redan är förstört - vi ska ju se till att ha så lite svinn som möjligt - att bli biogas som vi kan köra våra bussar eller lastbilar på samtidigt som vi får biogödsel. Denna biogödsel kan vi sedan sprida på våra åkrar för att producera ny mat. Denna typ av cirkularitet måste genomsyra hela vårt samhälle för att vi ska klara omställningen framgent.

Herr talman! Socialdemokraterna har under den senaste åttaårsperioden gjort ett antal stora satsningar för att vi ska ställa om samhället till att bli mer cirkulärt. Socialdemokraterna har till exempel tagit fram en strategi för cirkulär ekonomi med fyra tydliga fokusområden.

Det handlar om hållbar produktion och produktdesign. När man producerar en penna ska den göras lätt att plocka isär och lätt att återvinna. Så är det inte i dag.

Det handlar om att vi ska konsumera hållbart, det vill säga att vi ska konsumera ungefär så mycket som vi behöver. Den konsumtion som sker ska ske lagom måttligt.

Vi ska se till att skapa giftfria produkter och cirkulära system. Jag besökte för många år sedan Indien, där ett av de vattendrag som jag besökte hade ungefär lika höga halter av antibiotika som man har i kroppen när man tar en antibiotikakur. Det kan inte ses som ett fungerande cirkulärt kretslopp.

Slutligen handlar strategin också om att vi måste främja innovation och cirkulära affärsmodeller. Här tror jag att vi har mycket att skapa inför framtiden. Vi är i dag duktiga på att sortera och ta hand om avfall, men vi i Sverige är inte tillräckligt bra på att förädla avfall. Här tror jag att vi kan göra väldigt mycket.

Förutom strategin för cirkulär ekonomi tog den förra regeringen fram en specifik handlingsplan för hur vi ska hantera plaster. Plast är ett av de material som inte bryts ned av naturen. Plast finns kvar under väldigt lång tid. Här krävs det därför ett extra starkt fokus. Det handlar om att vi ska få plasten att bli återvinnbar, men det handlar också om att vi måste minska användandet av plast generellt.

Herr talman! Ett annat viktigt område som Socialdemokraterna har pekat på är att vi måste få avfallet att i mycket större utsträckning ses som en resurs. I dag är det ju så att avfall i väldigt stor utsträckning i förlängningen kan bli nya produkter, och framför allt kan det skapas helt nya förädlingsvärden. Att vi kan få matavfall, som faktiskt är avfall, att bli en resurs i form av både biogas och biogödsel är en oerhört stor innovation, men det kan inte sluta här. Vi måste göra precis samma sak när det gäller plast, cellulosafiber och mycket annat. Detta skapar innovation, hållbarhet och arbetstillfällen.

Kamrater! Om vi ska klara den här utmaningen måste vi göra det tillsammans, och det måste göras samstämt för att vi ska klara den oerhörda omställning som vi står inför.

Herr talman! Som jag sa är plast och framför allt verksamhetsavfall, det vill säga det avfall som inte kommer från hushållen utan som i mångt och mycket kommer från industrin, det avfall som vi nu behöver fokusera på. När det gäller de förpackningar som finns har vi fungerande insamlingssystem, men när det gäller verksamhetsavfall finns det väldigt mycket att göra. Inom lantbruket är man duktig på att återvinna till exempel ensilageplasten; detta är ett mycket bra exempel. Men inom till exempel bygg- och rivningssektorn finns det stora utmaningar när det gäller hur vi ska samla in och förädla det överblivna materialet och det material som uppstår när man river hus.

Det finns mycket kvar att göra. Jag hoppas att regeringen nu tar ett tydligt grepp om detta och fortsätter det goda arbete som den tidigare regeringen startade.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Malin Larsson, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Anf. 237 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Det finns en stor vilja hos många av oss att påverka och minska vår egen klimatpåverkan. Det är en del av mångas dagliga liv att vara miljö- och klimatmedveten. Det är helt enkelt en livsstil - något som finns ständigt närvarande. Det handlar om att välja mat som har mindre klimatpåverkan. Det handlar om att äta upp maten man bär hem. Det handlar om att sopsortera. Det handlar om att man lagar, säljer, skänker bort, köper secondhand om det är möjligt och väljer att åka mindre bil eller väljer mer klimatsmarta alternativ.

Detta gäller inte bara privatpersoner utan även civilsamhället och offentlig sektor. Alla måste vara med och bidra. Det här är en välkommen och helt nödvändig utveckling. Fler måste välja denna väg, och det måste vara lätt att göra rätt. Slöseriet med jordens resurser är stort, och vi måste tillsammans minska ödslandet.

Trots att många väljer att prioritera hållbarhet framför pris bygger vår konsumtion fortfarande till stor del på slit och släng. Det är onekligen problematiskt med tillverkare som medvetet designar för kort livslängd på produkter för att kunna sälja mer. Här finns en inneboende problematik eftersom den som äger varan har svårt att påverka varans konstruktion och hållbarhet. Man kan dock se en positiv utveckling där konsumenter i allt större utsträckning nyttjar produkter genom att byta eller abonnera i stället för att köpa. Detta gör att incitamenten för producenterna att ta fram mer hållbara produkter med längre livslängd ökar.

Herr talman! Det är precis det här - att minska slöseriet med jordens resurser genom hållbar konsumtion och smarta affärslösningar - som denna debatt handlar om. För företagen handlar det om att ställa om från att sälja så många produkter som möjligt till att erbjuda produkter med lång livslängd och produkter som är uppgraderbara. Digitaliseringen och delningsekonomin banar väg för dessa nya konsumtionsmönster. Marknadsekonomi och tillväxt driver utvecklingen framåt. Det är viktigt att denna utveckling främjas och inte hindras. Utvecklingen måste hela tiden gå framåt.

Jag tänker försöka att hålla mig kort. Avslutningsvis, herr talman, vill jag passa på att lyfta fram ett fint exempel på cirkulär ekonomi från min valkrets.

När Ukrainakriget inleddes kom det mängder med flyktingar till min hemstad. Där tog kommunen kontakt med civila aktörer - eller rättare sagt fick civila aktörer och kommunen kontakt och började att utrusta lägenheter med secondhandmöbler. Detta blev jättelyckat. Även civilsamhället har en viktig roll att spela i arbetet med att främja den cirkulära ekonomin; det är viktigt att komma ihåg.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 238 Stina Larsson (C)

Herr talman! Det är intressant att höra hur Liberalerna resonerar när det gäller cirkulär ekonomi, för miljöpolitiken har som sagt hitintills inte fått så stort utrymme i regeringens förda politik och absolut inte i Tidöavtalet.

Jag tänker ställa ungefär samma fråga till Liberalernas ledamot som till Moderaternas. Jag lyssnade till miljö- och klimatministerns tal för ett par veckor sedan med anledning av att Sverige är ordförandeland i EU. Det handlade om cirkulär ekonomi. Ministern poängterade att produkter som vi använder varje dag, till exempel kläder och skor, ska repareras och användas igen.

Men nu höjer ju regeringen - och Liberalerna - momsen på reparationer. Höjningen träder i kraft om bara ett par veckor. Detta går inte ihop. Därför är min fråga till Elin Nilsson och Liberalerna: Varför ska det bli dyrare att lämna in sina skor till skomakaren om vi nu ska sträva efter en cirkulär ekonomi?

Anf. 239 Elin Nilsson (L)

Herr talman! EU är det bästa verktyg vi har för ett grönare, tryggare och friare Europa, så det är alltid trevligt när något händer där.

Som svar på din fråga: Precis som vi har hört från talarstolen tidigare i kväll hade momssänkningen ingen effekt. Men man kan jobba på cirkulär ekonomi på många sätt, och incitamenten kan komma från personerna själva. Det är viktigt att vi har denna debatt och lyfter vikten av cirkulär ekonomi, återbruk och återvinning. Man kan föra saker framåt på flera sätt.

Anf. 240 Stina Larsson (C)

Herr talman! Jag instämmer i att det finns mycket vi kan göra genom EU och att där görs ett stort arbete inom cirkulär ekonomi.

Jag håller inte riktigt med i Moderaternas och Liberalernas bedömning att momshöjningen inte får effekt. Jag tror snarare att man prioriterar miljöfrågorna på olika sätt inom regeringen och att miljö- och klimatministern till viss del blir begränsad och försöker föra en politik som resten av regeringen inte ställer sig bakom. Man säger ju en sak men fattar sedan ekonomiska beslut i en helt annan riktning.

Finns det en splittring mellan Tidöpartierna? Har Liberalerna och Moderaterna olika ingångar i detta? Är det kanske så att blir det ingen cirkulär ekonomi så blir det inte det? Eller hur tycker ledamoten att riksdagen ska tolka dessa olika budskap?

Anf. 241 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tror att ledamoten tolkar in för mycket i den bild hon målar upp. Att cirkulär ekonomi är en nyckelfaktor i den gröna omställningen har miljö- och klimatministern varit mycket tydlig med. Jag delar alltså inte den bild ledamoten målar upp.

Anf. 242 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Jag har suttit i utskottet i några år, och jag tror att det är nionde gången jag debatterar dessa frågor. "Lätt att göra rätt" hörs varje gång, och det är möjligen lite uttjatat men samtidigt ett folkligt grepp och grunden för hur man skapar förutsättningar för en cirkulär ekonomi.

På många sätt har vi haft en fantastisk utveckling på detta område, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Medvetandet bland människor är stort, men medvetandet bland de privata företagen är kanske ännu större. För företagen handlar det inte främst om att snygga till hållbarhetsrapporterna utan kanske framför allt om att försöka skapa så stora värden som möjligt i affärsmodellerna. Restprodukter och avfall är i dag åtråvärt och av högt värde.

Detta har även baksidor, som ett växande intresse för avfallssektorn hos den organiserade brottsligheten, och här har polis och myndigheter ett ständigt förbättringsarbete att göra för att kunna slå ned på denna mycket destruktiva och illegala verksamhet. Här behövs skarpare lagstiftning.

Herr talman! Sverige har varit framgångsrikt. Avfall som deponeras i Sverige ligger i dag på någon enstaka promille, och matsvinnet är måhända för högt men ligger långt under EU-genomsnittet. Vi ligger också mycket långt framme jämfört med andra länder när det kommer till återvinning. Detta innebär dock inte att strävan mot ytterligare förbättrad resurseffektivitet bör upphöra. På många områden kan vi göra mycket mer.

Grunden för att skapa förutsättningar för människor att bidra till en hög grad av cirkularitet när det gäller förpackningar, textilier, elektronik med mera är att det ska vara enkelt att bidra. Hushållen ska lätt kunna förstå hur de går till väga för att göra rätt, och tillgången till insamlingssystem ska vara god. Av primär betydelse är tillgång till återvinningsstationer men även att förpackningsmaterial utformas på ett sådant sätt att det kan återvinnas.

Ett starkt producentansvar ger företag incitament att se över hela sin produktions- och avfallshanteringskedja. Då kan avfallet i bästa fall ses som en resurs, vilket ytterligare bidrar till att öka återvinningen. Genom att företag tar ansvar för avfallet stimulerar de till att produktdesign och material anpassas så att återvinningsprocessen kan bli så effektiv som möjligt.

Herr talman! I vår kommittémotion står det att arbetet på EU-nivå för att ta fram förpackningsstandarder som förenklar materialåtervinning måste intensifieras, vilket är bra.

Vi välkomnar att kommissionen tagit fram ett nytt förslag på förordning, men det finns flera problem med det. Det grundläggande är att förslaget styr mot mer plast och mindre träfiber. Det är ett stort feltänk från EU-kommissionen som har sin grund i hur man ser på skogsnäringen, och det är därför inte särskilt förvånande. Här är det viktigt att Sverige tillsammans med likasinnade, där Finland måste vara en allierad, driver på för ett mer balanserat förslag.

Viktigt att nämna är att förslaget också kan slå hårt mot bryggerinäringen. Genom att ställa bindande krav på att använda en miniminivå av återanvändningsbara förpackningar riskerar man att orsaka så stora kostnader för mindre bryggerier att verksamheten inte går ihop. Framgångarna på den svenska marknaden med insamling, pant med mera beror till stor del på att människor kan välja själva om de vill köpa burk, returglas eller engångsglas. Detta riskerar man att slå ut, och en övergång till drickabackar i privatkonsumentled kommer inte att bidra till minskade utsläpp.

Herr talman! Lika viktigt som det är att utforma insamlingssystem och förpackningskrav på optimalt sätt är det att skattesystemet inte skapar negativa incitament för cirkularitet.

Plastpåseskatten är här ett stort problem eftersom den slagit ut en bransch som varit ledande i att ta fram plastbärkassar av fossilfria material. Jag hoppas att vi kan avskaffa denna skatt inom kort.

Skatten på kemikalier är direkt destruktiv för cirkularitet eftersom den gör det väldigt mycket dyrare att sälja begagnade datorer och telefoner.

Herr talman! När det gäller metaller och mineral har vi ett etiskt ansvar att ta vara på det vi en gång brutit ur marken. En ökad förmåga att återvinna material kan vara positiv ur både miljösynpunkt och ett företagsekonomiskt perspektiv. Det finns stora möjligheter att öka graden av materialåtervinning inom gruvnäringen.

I dag är det i många fall inte lönsamt för företagen att återvinna material ur exempelvis slagghögar trots att tekniker för att återvinna en rad olika metaller och mineral finns. Därför måste företag som ligger i framkant inom detta område främjas.

Även om återvinning och utvinning av råvara ur tidigare deponier inte kommer att kunna ersätta behovet av att bryta nytt material ser vi detta som ett mycket viktigt komplement till vår råvaruförsörjning.

För att förbättra möjligheterna att ta vara på de metaller och mineral som redan brutits ur marken anser Sverigedemokraterna att de regelverk som reglerar möjligheten till effektiv återvinning och tillståndsgivning för utvinning ur exempelvis slagghögar och deponier måste ses över. Av denna anledning yrkar jag bifall till reservation 10.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Anf. 243 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! För Vänsterpartiet är en cirkulär ekonomi en central del av omställningen till ett samhälle som är hållbart ur miljö- och klimatsynpunkt. Vi vill ha ett samhälle där vi inte tar ut mer från naturen än vad den kan bära och där råvaror och produkter kan användas igen genom återanvändning och materialåtervinning.

Sedan 1960 har världens produktion av plast ökat tjugofalt, och den beräknas fördubblas igen de närmaste 20 åren. Endast en mindre del av den plast som produceras återvinns eller återanvänds. Det är helt enkelt billigare att tillverka nytt i stället för att hushålla med det vi redan har. Detta har lett till enorma utsläpp av växthusgaser och ständigt växande mängder plastavfall. En liknande problematik finns när det gäller så gott som alla andra material, och det krävs åtgärder för att lösa detta. För att klara den planetära gränsen för hållbar resursanvändning måste det svenska utnyttjandet av jungfruliga råvaror minska med 75 procent till 2050.

I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För detta krävs miljöanpassad, giftfri produktion samt att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor. För att detta ska fungera krävs att konsumenter får relevant information och att det skapas strukturer som möjliggör för människor att dela och återbruka varor.

En cirkulär ekonomi som bygger på att tillverka hållbara produkter med lång livslängd och med möjlighet till reparation, återbruk och återvinning ställer helt andra krav på produktionen och på företagen än vad vi ser i dag. Det är inte hållbart att ständigt utvinna nya råvaror och tillverka nya saker för att sedan låta dem hamna på soptippen. Att produkter håller kortare tid ökar avfallsmängderna och motverkar ett effektivt utnyttjande av naturresurser. Om vi ska vända utvecklingen krävs politiska initiativ. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning men kommer att vara otillräckliga för att vi i tid ska nå en hållbar cirkulär ekonomi.

Frankrike har visat vägen. De var först i världen med lagstiftning mot så kallat planerat åldrande, det vill säga att varor tillverkas för att gå sönder efter en viss tids användning. Sedan 2021 måste tillverkare av vissa elektroniska produkter dessutom upplysa kunderna om möjligheterna att reparera produkterna.

Vänsterpartiet har länge jobbat för att få till åtgärder som förlänger livslängden för det vi producerar. Därför yrkar jag bifall till reservation 4, som handlar om att genom krav på produktdesign och produkters livslängd verka för att saker ska hålla längre och gå att reparera.

(Applåder)

Anf. 244 Stina Larsson (C)

Herr talman! Sverige har i dag världens femtonde största ekologiska fotavtryck per person, och vi förbrukar resurser som om vi hade drygt fyra jordklot till förfogande. Det är inte hållbart. Vi måste genomföra ett systemskifte och bryta den linjära ekonomin, annars kommer vi inte att nå klimatmålen oavsett vad vi gör i övrigt.

Med dagens snabba teknikutveckling är ett sådant skifte möjligt. Det skulle vara bra för miljön och samtidigt skapa tiotusentals nya jobb här i Sverige. Näringslivet ligger redan långt fram i sin egen omställning och väntar på att politiken ska ta nödvändiga steg mot att skapa bättre marknadsförutsättningar för svenska företag.

Under förra mandatperioden antogs Sveriges första nationella strategi och handlingsplan för en cirkulär ekonomi. Den innehöll mer än hundra konkreta förslag för industriomställning, materialförsörjning och teknikutveckling. Den var inte helt perfekt, det hade varit önskvärt med en bredare internationell utblick och en större harmonisering med pågående EU-lagstiftning, men den tog ett antal första viktiga steg i rätt riktning och visade på ambition och vilja från statligt håll.

Herr talman! Tyvärr verkar denna regering ha lagt den strategin om cirkulär ekonomi längst ned i hyllan, underst i högen. Miljöfrågorna har ju hitintills inte fått så stort utrymme i regeringens förda politik, och absolut inte i Tidöavtalet. Jag har påtalat detta i flera olika sammanhang och för miljö- och klimatministern och frågat var detta viktiga miljöarbete tagit vägen, speciellt nu när ekonomin är tuffare och företagen behöver långsiktiga marknadsförutsättningar för den cirkulära ekonomins framväxt. Svaret var ganska dystert: Beredning pågår i kansliet.

Men det brådskar ju för regeringen! Måndagens IPCC-rapport visar att klimatkrisen är på riktigt och att vi verkligen måste göra något nu. Vi har blivit lovade en klimathandlingsplan, som har skjutits fram gång på gång. Det verkar än så länge vara oklart i vilken form regeringen tänker presentera denna plan, om det blir en proposition över huvud taget i höst. Och det som görs nu inom miljö och cirkulär ekonomi är otillräckligt. Det behövs helt enkelt mer. I stället ser jag förslag som direkt motverkar den cirkulära ekonomin, till exempel momsen för reparationer som höjs nu den 1 april. Är det ett aprilskämt? Nej, det blir dyrare för konsumenterna att få sin vinterkappa lagad hos en skräddare.

Ett av de viktigare incitamenten för en cirkulär ekonomi är att våra produkter ska ha en lång livslängd. Exakt det är en av de punkter som Delegationen för cirkulär ekonomi precis lämnade över till regeringen nu i början av mars: att vi måste ha god hushållning av produkter och därmed se till att våra produkter har en längre livslängd, helt enkelt att våra prylar måste hålla längre. Det är inte någon som vill ha ett slit-och-släng-samhälle. I stället vill vi kunna laga cykeln eller våra skor, och då är det helt fel signal att det plötsligt ska bli dyrare att göra det.

Herr talman! Centerpartiet har en hel rad med förslag på vad som behöver göras för att komma närmare en cirkulär ekonomi. I detta betänkande har vi en mängd reservationer som jag står bakom allihop. Men jag väljer att yrka bifall till reservation 2, eftersom den har en mer övergripande karaktär.

Det behövs ett helhetsgrepp: Vi behöver nationella mål för cirkulär omställning, vi behöver hitta ett sätt att mäta cirkularitet, vi behöver jobba mer internationellt genom exempelvis EU och den gröna given och vi behöver samverka mellan olika myndigheter för att det ska få bättre genomslag. Det räcker inte att göra som regeringen gör nu - att luta sig tillbaka och låta Naturvårdsverket ta ansvar. Det behövs ett bredare angreppssätt. Och allt detta finns i reservation 2.

Jag vill också poängtera vad vi kan göra för att minska matsvinnet, speciellt nu när livsmedelspriserna skenar. Där ser vi att vi måste skärpa de nationella målen med en halvering till 2030. Vi vill sänka kyltemperaturen från 8 till 4 grader i kylarna i lastbilar och butiker, och vi vill lyfta problemställningen till en högre nivå och prata om ett svinnfritt Sverige, precis som vi brukar parta om ett fossilfritt Sverige. Centerpartiet vill också ta bort datummärkningen helt och hållet på de varor där det inte behövs och utveckla modeller och beräkningar för att se vad vårt matsvinn verkligen kostar i kronor och ören.

Ytterligare en fråga som jag vill lyfta är producentansvaret för mobiltelefoner och småelektronik. Återvinningsgraden av dessa produktgrupper är i dagsläget alldeles för låg eftersom många konsumenter låter telefoner och småelektronik ligga kvar i byrålådorna hemma snarare än att lämna in dem för återbruk eller återvinning. Ett utvecklat producentansvar skulle få positiva långvariga effekter för miljön och kunna drivas framåt av branscherna själva, vilket är betydligt mer effektivt än olika statliga lösningar.

Det finns som sagt sida upp och sida ned med bra förslag på cirkulär ekonomi från Centerpartiet som jag verkligen uppmanar regeringen att titta vidare på. Kanske finns det något som kan genomföras direkt.

Herr talman! Regeringen säger att de har en ambitiös miljö- och klimatpolitik. Men sanningen är tyvärr den att regeringen inte har någon övertygande plan för hur Sverige ska nå sina klimatmål och än mindre för hur det ska ske med hjälp av en cirkulär omställning. Jag har inte sett den ambitionen ännu. Regeringen säger sig värna om det svenska näringslivet och dess konkurrenskraft men har ännu inte levererat några konkreta besked eller förslag på hur takten i den cirkulära omställningen ska öka.

Om regeringen vägrar befatta sig med vad som har gjorts de senaste åren kan den åtminstone initiera en dialog med relevanta myndigheter och näringslivet redan i dag för att få en inblick i allt positivt som görs ute i branscherna och hur det kan bidra till att Sverige förhoppningsvis kan nå klimatmålen.

Herr talman! Tänk er en värld där alla varor skapas för att enkelt kunna återvinnas, en värld där det är en självklarhet att återbruka saker så länge det går, en värld där alla dina sopor kan användas i ny produktion, en värld där vi inte längre måste bryta nya naturresurser utan redan har allt vi behöver i ett kretslopp. Det kan låta som en fantasi, men med dagens teknik kan det snart bli verklighet. En cirkulär ekonomi är en av Centerpartiets främsta prioriteringar på miljöområdet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 mars.)