Kommunala och regionala frågor

Anf. 52 Peter Hedberg (S)

Fru talman! Vi närmar oss slutet på KU:s kanske inte halvdag men stund i rampljuset för den här gången.

Nu har vi kommit till kommunala och regionala frågor, någonting som jag tror ligger många i den här kammaren varmt om hjärtat. Många av oss har förtroendeuppdrag också inom kommuner och regioner som vi värdesätter som en viktig länk när vi arbetar i riksdagen.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Den kommunala demokratin är den som många gånger är närmast medborgarna. Det är i de kommunala beslutsförsamlingarna som många av de avgörande besluten rörande skola, omsorg om äldre och funktionshindrade, avloppstaxan och fritidsmöjligheter fattas.

I vårt land har vi en tradition av starka kommuner med omfattande befogenheter. Vi har, som säkerligen de flesta här inne vet, till och med valt att betona detta i inledningen av regeringsformen: "Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse."

I den del som rör de demokratiska förutsättningarna för kommuner att verka bör vi som lagstiftare noga överväga hur vi reglerar dessa. En alltför långtgående detaljreglering av till exempel fullmäktige men också nämnder och styrelser riskerar att kringskära den kommunala självstyrelsen och framför allt lokala beslut om den egna demokratiska organisationen.

Fru talman! I ett antal reservationer förordar Sverigedemokraterna förändringar i kommunallagen som skulle ytterligare detaljreglera den lokala demokratin. Det gäller exempelvis talartid i fullmäktige och den kommunala revisionen.

De problem som reservationerna lyfter fram är på inget sätt orimliga att ta upp och diskutera. Men jag vill framhålla de förtroendevaldas ansvar i det här fallet därför att det finns goda skäl till att ett stort ansvar ligger hos de lokala politikerna själva att utifrån de ramar som angivits i lag forma den lokala demokratin. Kommunalt förtroendevalda ges makt och inflytande av väljare i allmänna val, och ansvarsutkrävandet om de förtroendevalda missbrukar de demokratiska spelreglerna sker genom fullmäktiges kontrollinstrument, en fri opinionsbildning i traditionella och sociala medier som vi alldeles nyss debatterade vikten av och mest avgörande genom ett allmänt val.

Det finns all anledning att fortsätta diskussionen om den kommunala demokratin och bevaka om det i vissa avseenden krävs förändrad lagstiftning.

Till exempel har coronapandemin visat att många kommuner och även regioner fick vara låt oss säga kreativa med hur man tillämpade kommunallagen för att ens kunna hålla de här viktiga demokratiska mötena. Men det visade sig också under pandemin att samarbetet mellan fullmäktiges partier och partier i nämnder och styrelser många gånger faktiskt fungerade. Man gjorde frivilliga överenskommelser därför att man värnade lokaldemokratin, och det tycker jag var oerhört fint.

Mot bakgrund av det som anges i betänkandet anser dock Socialdemokraterna att samtliga motioner bör avslås i enlighet med utskottets förslag.

Därutöver finns ett antal intressanta delar i betänkandet om kommunal samverkan och försöksverksamhet som för närvarande bereds inom Regeringskansliet efter olika utredningar - till exempel kopplat till kompetensförsörjning, någonting som vi diskuterar väldigt ofta.

För KU:s del blir det intressant att följa hur regeringen återkommer gällande de här frågorna.

Det här är eventuellt min sista insats i dagens debatt, så jag får tacka mina kollegor i KU så mycket och även kansliet för gott samarbete.

Anf. 53 Fredrik Lindahl (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i konstitutionsutskottets betänkande 29, som handlar om kommunala och regionala frågor.

Sverigedemokraterna har, som nämnts, åtta reservationer. Dessa rör ekonomisk förvaltning, och det handlar lite kortfattat om hur kommuner och regioner hanterar skattebetalarnas pengar i investeringar som inte rör den kommunala kärnverksamheten. Det handlar även om antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige, styrelsens ställning i förhållande till övriga nämnder, representation och minoritetsskydd, förtroendevaldas rätt till insyn, revision och ansvarsprövning, kommunala folkomröstningar och det som rör den reservation som jag precis yrkade bifall till, nämligen byte av partitillhörighet.

Sverigedemokraterna ser givetvis positivt på samtliga av dessa reservationer, även om vi bara yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Under den förra mandatperioden infördes möjligheten att frånta partilösa ledamöter deras platser i riksdagens utskott, detta bland annat för att representationerna av partierna i dessa organ ska spegla folkviljan och politiska låsningar undvikas. Sverigedemokraterna ser gärna att denna ordning utreds även på den kommunala och regionala nivån så att så kallade politiska vildar i fullmäktige ska kunna fråntas sina uppdrag i nämnder, styrelser och stiftelser där partiet är representerat.

Vidare anser Sverigedemokraterna att det kommunala självstyret ska försvaras, breddas och fördjupas. En kommun är inte en rent administrativ yta utan består av de människor som bor där. En förutsättning för att skapa ett livskraftigare och tryggare Sverige är att säkerställa en god gemenskap och delaktighet i lokalsamhällena.

En annan viktig aspekt för att värna den demokratiska legitimiteten är att dynamiken mellan oppositionen och de styrande är sund och på lika villkor. De politiska partier som har blivit invalda i fullmäktige måste ges möjlighet till god insyn och delaktighet i det politiska arbetet.

Tyvärr finns det exempel på kommuner som har minskat antalet platser i nämnder och styrelser enbart för att hålla vissa partier borta från insyn, vilket är djupt problematiskt. Kommunallagens nuvarande utformning innebär att det finns en risk att en majoritet genom ändringar i antalet platser i nämnder och styrelser efter ett val, enligt min mening otillbörligt, minimerar inflytande från ett eller flera partier speciellt i de fall där en minskning får som konsekvens att oppositionen helt stängs ute från deltagande.

Vidare är det viktigt att säkerställa ett starkt minoritetsskydd i fråga om interpellationer. För att minska risken för att en majoritet ska tysta en minoritet bör man se över möjligheten att öka andelen röster som krävs för att stoppa en interpellation från att ställas till de styrande i fullmäktige.

Man kan komma långt med att öka transparensen och uppmuntra till dialog mellan kommunens verksamhet och invånarna, men ibland behöver medborgarna kunna uttrycka sina åsikter i kommunala folkomröstningar. Det förstärkta folkinitiativet kan vidareutvecklas, och vi vill se att man utreder andelen underskrifter som behövs för att initiera ett beslutsärende till kommunfullmäktige.

Att samla in underskrifter manuellt är ett omständligt och tidskrävande arbete. Trots att man redan i 2014 års demokratiutredning med det fina namnet Låt fler forma framtiden! föreslog att instrumentet för namninsamling kunde digitaliseras har ingenting hänt på snart tio år. Vi borde givetvis kunna nå fram till en lösning i den här frågan, sett till den snabba teknikutvecklingen som sker i vårt samhälle.

(Applåder)

Anf. 54 Lars Johnsson (M)

Fru talman! Det betänkande som vi behandlar i dag rör ett tjugotal yrkanden från den allmänna motionstiden som handlar om kommunala och regionala frågor. Yrkandena gäller till exempel frågor om kommunsammanslagningar, kommunernas ekonomiska förvaltning, antalet ledamöter och ersättare i fullmäktige, kommunala folkomröstningar samt pensionärsråd. Jag ska helt kort reflektera över något av det som behandlas i betänkandet.

Enligt Statistiska centralbyråns rapport om förtroendevalda i Sverige, som avser 2019, är det totala antalet förtroendevalda i kommunerna i dag knappt 36 000 personer samtidigt som Sveriges befolkning är drygt 10 ½ miljon invånare. Innan de stora kommunsammanslagningarna i mitten av förra seklet fanns det enligt SCB omkring 200 000 förtroendevalda i våra kommuner. Vid samma tid uppgick Sveriges befolkning till ungefär 7 miljoner invånare. Detta innebar att var 35:e invånare var förtroendevald i en kommun. Motsvarande siffra i dag är ungefär en förtroendevald på 300 invånare.

Vid mitten av förra seklet var det alltså så att de flesta människor kände eller kände till en lokal kommunföreträdare. Även om man inte alltid delade politisk uppfattning visste man kanske att personen i fråga oftast ändå var en rätt hygglig människa. Politiken och politikerna fanns nära medborgarna på ett annat sätt än i dag. Om man som medborgare undrade över bevekelsegrunden för ett politiskt beslut var det aldrig långt till en förtroendevald.

Jag står inte här och påstår att det var bättre förr, men jag tycker ändå att det kan vara bra att reflektera över denna utveckling. Vad har det inneburit för vår demokrati och för förtroendet för våra politiska företrädare? Det här är en frågeställning som jag tycker att man ska ha i åtanke när man tar ställning till några av de förslag som finns i dagens betänkande, till exempel om nya kommunsammanslagningar eller förslag som ger möjlighet att ytterligare minska antalet förtroendevalda i landets kommunfullmäktigeförsamlingar.

Är det rätt väg att gå om man vill stärka den lokala demokratin och förtroendet för våra folkvalda? Någon skulle kanske invända att politikerna i dag finns tillgängliga på sociala medier. Men kan sociala medier verkligen ersätta det personliga mötet?

Fru talman! I februari 2020 överlämnade den så kallade Kommunutredningen sitt betänkande till regeringen. Utredningen har tittat på i vilken utsträckning strukturella åtgärder, till exempel samverkan mellan kommuner, kan stärka kommunernas strategiska kapacitet. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

På samma sätt överlämnade i september 2021 utredningen om en effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner sitt betänkande som fick namnet En god kommunal hushållning. Även detta betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Jag anser att det finns skäl att avvakta regeringens ställningstagande i de här delarna, och därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)