Processrättsliga frågor

Anf. 117 Fredrik Kärrholm (M)

Fru talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Processrättsliga frågor med anledning av de motioner som väckts under den allmänna motionstiden på processrättens område.

Processrätt är som mycket annan juridik komplicerad. Central för processrätten är rättegångsbalken som består av 800 paragrafer. Därtill finns en rad speciallagar som innehåller processrättsliga regleringar. Det handlar om tvångsmedel under förundersökning, åtalsfrågor, bevisvärdering, rättshjälp med mera.

Förändringar på detta område behövs. Men det måste ske varsamt, genomtänkt och utredas noggrant. Det är samtidigt angeläget att förändra delar av denna lagstiftning, av flera skäl. Ett skäl är den grova organiserade brottsligheten och att förbättra möjligheterna att bekämpa den.

I dag kom ny statistik från Brottsförebyggande rådet. Gangstermord med skjutvapen fortsätter att öka. På tio år är ökningen nästan 200-procentig. Förra året mördades minst fyra utomstående personer av misstag. Ännu fler oskyldiga skadades allvarligt.

Fru talman! En av många hederliga medborgare som fallit offer för gängvåldet är Fredrik Andersson. Fredrik var en 55-årig familjefar som en måndag tränade på sitt gym när en pistolbeväpnad gängmedlem klev in i lokalen för att skjuta en person ur ett rivaliserande nätverk. Fredrik uppvisade då stort mod och konfronterade mannen i syfte att avvärja skjutningen. I stället sköts Fredrik ihjäl. Jag vill nämna hans namn här i kammaren i dag för att hedra Fredrik Andersson och påminna om hur gangstervåldet får dödliga konsekvenser för hederliga och rättrådiga människor.

Alltför många hederliga och oskyldiga människor har dött i skottlossningar och sprängattentat. Ännu fler har skadats allvarligt, skrämts eller traumatiserats. De gängkriminella är totalt hänsynslösa, och det här dödliga våldet är dessutom bara den yttersta formen av en mycket mer utbredd brottslighet - en kriminalitet som är systemhotande. Kommuner, myndigheter och även politiska organisationer utpressas, infiltreras och utsätts för otillbörlig påverkan. Vårt fria och öppna samhälle är hotat, och vi måste förstå vad de orden verkligen betyder.

I gängens kraftfält uppstår en farlig tystnadskultur. Människor drar sig för att prata med polisen eller vågar inte vittna för att de är rädda att råka illa ut. De gängkriminella är att betrakta som inhemska terrorister. Samtidigt är det viktigt att finna en rimlig avvägning, en balans, mellan å ena sidan effektiv brottsbekämpning och å andra sidan respekt för den grundläggande rätten till skydd av privat- och familjeliv. Det bör dock inte för någon råda tvekan om att tyngdpunkten mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet har flyttats. Det är på grund av samhällsutvecklingen.

De flesta av de motionsyrkanden som nu behandlas är redan föremål för utredning eller beredning i Regeringskansliet. Det finns också en omfattande och ambitiös överenskommelse i Tidöavtalet om ytterligare utredningar och lagändringar som berör de motioner som väckts. Utredningar gällande kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, förstärkning av rättsväsendet, ett övergripande förstärkt fokus på brottsoffer och samhällets skyddsbehov är tillsatta, och flera är på gång. Lagstiftningen kommer att förändras på ett omfattande sätt. Jag menar att det vore oklokt att föregripa det här omfattande arbetet, och med hänvisning till det pågående och planerade arbetet är det klokt att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

Det bör i sammanhanget påpekas att de lagändringar som nu sker har förebilder i andra länder, inte minst internationellt i våra nordiska grannländer, och även i delar av vår egen lagstiftning. Det är avgörande att dessa olika åtgärder utformas på ett konkret och klokt sätt som gör att vi värnar om rättssäkerheten. Det gör vi till exempel genom att beslut om hemliga tvångsmedel ska fattas av domstol och att den enskildes integritetsintressen bevakas av särskilda ombud. Att återupprätta rättstryggheten är målet med regeringens arbete. Att försvara det fria och öppna samhället är utgångspunkten.

Fru talman! Jag vill med dessa ord avsluta mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Anf. 118 Petter Löberg (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater har i det här betänkandet ett antal reservationer - sex stycken - men vi väljer för tids vinning att enbart yrka på reservation 2 som handlar om tillståndsplikt för kommuner. Jag avser att återkomma till det.

I dag pratar vi om processrätt. Själva funktionen är att det ska finnas en rutin på plats för att straffrättens principer och intentioner ska avgöra vad som är rätt och fel. Man ska få, och det ska bli, rätt i slutändan. Det är således en synnerligen avgörande del av den svenska rättsstaten.

I betänkandet är huvuddelen - som vanligt, höll jag på att säga - sådant som opposition och regeringssamarbetsparter är överens om. Det är ingenting konstigt, men jag vill ändå påpeka några saker som vi har lite olika uppfattningar om. Vi socialdemokrater har till exempel valt att lämna en reservation kring hemliga tvångsmedel.

Socialdemokraternas uppfattning är att polis och åklagarmyndighet har fått helt andra förutsättningar att verka de senaste åren. De har fått redskap de inte hade innan. Om man ska vara ärlig har polisen fått alla redskap som de har pekat på. Det har dessutom kombinerats med 50 procents resurstillskott, och jag tror att vi från politikens sida förväntar oss resultat och leverans av de stora satsningarna.

I vår reservation skriver vi socialdemokrater att polisen ska få ökade möjligheter att använda sig av hemliga tvångsmedel i syfte att förhindra och avslöja grov brottslighet. Vi vill att de ska kunna användas vid fler brott än vad fallet är i dag - men vi intar inte denna ståndpunkt lättvindigt. Det är svårt att göra avvägningar. Sverige må ha synnerligen allvarliga problem med grov brottslighet, och det är politikens skyldighet att möta upp, men samtidigt måste man säkerställa rätten till personlig integritet. Detta måste värderas vid varje enskilt beslut om ytterligare tvångsmedel, till exempel fler kameror och andra åtgärder. Det ligger ett par repressiva förslag på bordet även i dag.

Ibland behöver man helt enkelt från politikens sida ta ett steg tillbaka, ta ett par djupa andetag - "andas i fyrkant" säger man numera - och fundera på om proportionaliteten verkligen finns på plats. Nu drar det nämligen iväg, och vi alla i det här rummet från vänster till höger är delvis medskyldiga till detta. Vi måste fundera över varje enskilt ärende.

En annan fråga som Socialdemokraterna haft en annan uppfattning om handlar om beslag. Många gånger är statusen som kommer med de föremål man kan köpa för brottsvinster en del av motivationen och det som driver brottsligheten, bortsett från att det också kan vara ett sätt att tvätta pengar.

Vår före detta inrikesminister Anders Ygemans favorithistoria handlar om när ny lagstiftning kommit på plats och ett gäng hyfsat hårt belastade individer åkte till Arlanda för att ta en charterresa. De hade sina fina klockor med sig och sina lyxbilar på parkeringen. Polisen stod och väntade på dem med den nya lagstiftningen i ryggen och tog allt de hade: klockorna, de fina märkesväskorna - rubb och stubb. De fick ta tunnelbanan hem. Det blev ingen charterresa.

Sådan är lagstiftningen när den är som bäst. Man kan tycka att det är en slapstickhistoria, men i grund och botten är det naturligtvis allvarligt. Att kunna gå på pengarna och brottsvinsterna är en avgörande faktor, och forskningen är entydig internationellt kring att detta är ett framgångskoncept för att komma åt den grova, organiserade brottsligheten.

Socialdemokraterna vill att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag som innebär att kriminellas egendom kan beslagtas även om den inte kan kopplas till ett specifikt brott, vilket inte är fallet i dag. Det är en ståndpunkt som vi har drivit tidigare också.

Jag går vidare till ämnet förstärkning av rättsväsendet. Om det är något som har varit Socialdemokraternas signum i regeringsställning är det att vi har nödgats satsa enorma resurser - som vi hellre hade satsat på äldreomsorgen, skolan och infrastrukturen - på det som ibland kallas hårda områden, i det här fallet rättsväsendet och dess resurser. Om vi hade haft makten i det här landet, vilket vi ju som bekant inte har nu, skulle vi ha satsat på det. Vi gör det i stället i opposition.

Vi har satt nya mål för tillväxt. I samband med det fruktansvärda terrorattentatet på Drottninggatan gick regeringen ut och lovade en tillväxt med 10 000 nya polisanställda till 2024. I februari kom polisen med en rapport som visar att man kommer att klara det. Vi satte upp målet, och vi byggde två nya skolor. Bland annat hemma i älskade Borås fick man en ny polishögskola, som är en succé. Men vi har också gett resurser till hela rättskedjan, så gott vi har kunnat. Det finns fortfarande mycket stora utmaningar, inte minst på kriminalvårdens område, som alla i utskottet är väl medvetna om och som vi tillsammans måste komma vidare med på olika sätt.

Våra nya mål är ännu högre satta. Vi sa i valrörelsen att vi ska komma upp till det europeiska genomsnittet när det gäller antalet polisanställda. Bland de första 10 000 var det en lite för stor andel civilanställda, som dock behövdes då många av deras specialistkompetenser saknades inom Polismyndigheten sedan tidigare.

Vårt mål är att det före 2032 ska vara 50 000 anställda, varav minst 35 000 poliser, för att möta det som Lars beskrev här tidigare när det gäller det brottsförebyggande arbetet och att trycka ut poliser i lokalområdena.

Jag hoppar vidare till det som vi kommer att yrka bifall till vid voteringen i nästnästa vecka, nämligen tillståndsplikten för kommuner. I dag har vi flyttat fram positionerna även där. År 2018 kom det en ny kamerabevakningslag, som innebar att regelverket luckrades upp. År 2020 fick Säkerhetspolisen, Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen möjlighet att utan tillstånd sätta upp kameror om så krävs. Lite senare under 2020, i augusti, kom det ytterligare en lag som innebar att det blev lättare att få ut kameror i kollektivtrafik, på apotek och på flygplatser.

Vi vill med det liggande förslaget att kommuner ska få möjlighet att sätta upp kameror i brottspreventivt syfte på ett mycket enklare sätt än i dag. Tidigare hade vi inte evidens för detta i forskningen fullt ut. Då fanns utredningar och undersökningar som visade att det hade stor betydelse på till exempel parkeringsplatser men inte lika stor betydelse på andra platser.

Brå gjorde 2018 en stor metastudie som visade på en starkt brottsförebyggande effekt, framför allt om kameraövervakning i realtid kombineras med andra polisiära insatser. Det blir ett oerhört kraftigt redskap för att förhindra brottslighet.

Även här ska man naturligtvis ta hänsyn till integritetsfrågorna. Vi har inte varit speciellt positiva till att sätta upp kameror i exempelvis badhus eller skolor. Där behöver man se över och värdera integritetsfrågorna på ett helt annat sätt.

När det gäller att komma åt den öppna drogförsäljningen och egendomsbrotten, till exempel brott mot fordon, där vi vet att kamerabevakning har evidens och fungerar, har vi sagt att vi ska gå vidare med det. Detta kommer vi att votera om i nästa vecka.

Anf. 119 Pontus Andersson (SD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nummer 8 från Sverigedemokraterna om vittnesskydd.

När jag stod här för exakt ett år sedan och debatterade processrättsliga frågor lyfte jag upp flera frågor som vi drev då och som i dag är en del av Tidöavtalet. Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna har fått igenom stora delar av sin politik på området, vilket kommer att vara till stort gagn för svenska folket.

Tryggheten var en av valets viktigaste frågor, och genom Tidöavtalet kommer samarbetspartierna att se till att flera viktiga åtgärder genomförs som gör att kriminella hålls borta från gatorna längre och att de brottsbekämpande myndigheterna får de verktyg som krävs för att både avslöja och döma kriminella.

Ett av de förslag som jag då lyfte upp var frågan om anonyma vittnen. Då var det Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna som var för ett införande, men i samband med Tidöavtalet hoppade även Liberalerna på tåget. Åtgärden efterfrågas av både åklagare och polis och kommer utan tvekan att göra att fler personer än i dag vågar vittna, vilket är en av de viktigaste åtgärderna i kampen för att fler gängkriminella ska bli dömda.

Fru talman! I nästan tio års tid har Sverigedemokraterna i riksdagen drivit förslaget om ett kronvittnessystem i Sverige, och i juli 2022 blev det verklighet. Kronvittnessystemet innebär att om man som misstänkt eller tilltalad medverkar i utredningen av någon annans brott kan man erhålla ett lindrigare straff. Uppgifterna man lämnar ska vara av väsentlig betydelse och är ingen garanti för att man erhåller strafflindring.

Detta kommer dock att innebära att vittnesskyddet behöver stärkas ytterligare. I reservation nummer 8 nämner vi just att införandet av ett kronvittnessystem kommer att innebära att det behöver ställas högre krav på vittnesskydd och att en utredning därför bör se över hur vittnesskyddet kan förbättras.

Hot mot vittnen är vanligt i gängmiljöer, och ett flertal gånger har hot också verkställts. År 2018 dödades exempelvis en 40-årig man och hans fru sedan mannen i ett förhör berättat vad han sett. Behovet av ett starkare vittnesskydd är alltså knappast ett nytt fenomen.

Vi menar att det i Sverige inte görs tillräckligt för att skydda vittnen. I reservationen anför vi att det bör finnas en grupp inom den del av polisen som är inriktad på grov organiserad brottslighet som är specialutbildad för just vittnesskydd och som får ett helhetsansvar i en sådan process. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag som tillgodoser detta.

Tryggheten är vår tids stora frihetspolitiska fråga. Det är därför stora delar av Tidöavtalet berör den typen av frågor som kommer att vara viktiga för att ta Sverige ur den kriminalpolitiska kris vi befinner oss i. Danmark inledde detta arbete för över tio år sedan men är fortfarande inte i mål. Fördelen för oss är att vi kan inspireras och dra lärdomar av vad som har fungerat bättre eller sämre i andra delar av världen och anpassa åtgärderna efter svenska förhållanden.

Mellan 2014 och 2022 ökade antalet dödsskjutningar i Sverige från 19 till 63, en ökning med 232 procent. Det är detta som Sverigedemokraterna och den nya regeringen har att utgå ifrån när vi utformar de lagar som ska göra Sverige till ett tryggare land.

Sverigedemokraterna har varnat för denna utveckling länge, och nu genomförs de första åtgärder som vi sedan länge har efterfrågat. Att vända utvecklingen kommer att ta tid, men vi har inlett arbetet och trycker på för att så mycket som möjligt ska implementeras så fort som möjligt. Paradigmskiftet är inlett, fru talman.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 8.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Anf. 120 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till två reservationer, dels reservation 9 om vittnesskydd med mera, dels reservation 13 om rätten till målsägandebiträde.

Jag kommer att ha en lite annorlunda ingång i dessa frågor och inte fokusera enbart på den dramatiska utvecklingen av gängkriminaliteten utan se på det bredare. Det handlar delvis om att jag både bor i och representerar Västerbotten och Umeå, där vi inte har denna problematik så nära som man har i storstäderna. Jag tror att vi måste ha mer än ett perspektiv i sikte när vi arbetar med de i grunden kriminalpolitiska frågorna.

När det handlar om processrätten kan man se den ur ett gärningsmannaperspektiv eller ur ett brottsofferperspektiv. Jag väljer det senare.

Något som kommer i fokus är om jag kommer att anmäla ett brott som jag upplever att jag har blivit utsatt för. Detta påverkas naturligtvis av om det är ett brott av lindrigare art eller ett grovt brott, där stora materiella värden kanske har gått till spillo eller där jag själv som person eller någon i min närhet har blivit allvarligt skadad.

Finns det risker för upprepning? Vem är den misstänkte? Är det en främling eller någon som står mig nära och som jag kanske till och med är beroende av? Finns det risker för upptrappning och upprepning, så som det är med våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor och barn?

Om jag vågar och vill anmäla kommer det att bli beroende av en del processrättsliga regler vad som kommer att hända med min anmälan. Det kan i värsta fall bli en direktavskrivning; polisen inleder då inte ens en utredning. Då måste det vara fråga om kategorin lindrigare brott. Men det är också ett svek mot den som kanske upplever en stor kränkning och har blivit utsatt. Man kan även begränsa förundersökningen, så att bara vissa brott som anmälts blir föremål för utredning. Staten åberopar processekonomiska argument för att göra denna begränsning och bara lyfta upp vissa brott. Det kan också bli fråga om åtalsunderlåtelse. Ni gissar nog vad det handlar om. Det innebär att man avstår från åtal även om det kanske finns en förundersökning som pekar mot att något har hänt. De här frågorna är föremål för utredning nu, och en utredning som lämnats är ute för remissbehandling. Vi får alltså anledning att återkomma till detta och se om vi håller med utredningen och om det bör göras någon ändring.

Vid allvarligare brott kommer andra ifrågasättanden in, särskilt om det är fråga om personkonflikter. Blir jag trodd? Eller blir jag ifrågasatt? Ja, rimligen blir jag det, för polis och åklagare måste försöka utreda fallet med hjälp av motfrågor och argumentation för att komma fram till någonting som inte till hundra procent är offrets berättelse.

Här kommer det att handla väldigt mycket om bemötandet. Orkar jag fortsätta ha kontakt med polis och åklagare? Kommer jag att kunna leva upp till det som inom kriminologin betecknas som idealoffer? Det var Nils Christie, den kände kriminologen från Norge, som etablerade begreppet idealoffer. För att det ska stämma måste vi vara lite i samklang med samhällets värderingar. Ett "riktigt" offer, ett idealoffer som blir värd investeringar, uppfattas som svagt och respektabelt i den situation då brottet inträffade. Gärningsmannen ska framstå som överlägsen och beräknande, och de ska vara okända för varandra. Här får vi in komplikationer som länge har grumlat bilden, framför allt när det gäller övergrepp i nära relationer. Om personerna är bekanta med varandra kan man från vissa håll höra ifrågasättanden - är det en persons fel att det blir "bråk" mellan två?

Det handlar också om hur jag reagerar i relation till polis och andra "hjälpare". Är jag tacksam, eller agerar jag mer motstridigt, vilket kanske får de här "hjälparna" att ifrågasätta mig än mer? Kommer jag att få stöd? Vågar andra vittna till stöd för mig? Förundersökningskungörelsen har en del bestämmelser om detta. Vittnen ska få informationer i ett tidigt stadium om vilka organisationer som kan erbjuda hjälp och stöd till dem. För målsäganden, vilket är det kvalificerade juridiska begreppet för brottsoffer, ska man utreda om det ska vidtas särskilda skyddsåtgärder samt göra en individuell skyddsbedömning. Det är också regler på gång som ska hjälpa både mig som brottsoffer och vittnen att få ett starkare sekretesskydd i domstolshandlingarna, som annars är offentliga. Men vi får vänta till i höst innan de reglerna träder i kraft.

Det här med personsäkerheten inrymmer flera grupper, som kallas för bevispersoner. Det är målsäganden, alltså brottsoffret, men också vittnen samt den som är misstänkt eller tilltalad och medverkar i rättegång eller förundersökning om grov kriminalitet. Det är åtgärder som kan vara oerhört viktiga. Ytterst är det någonting som polisen hanterar. Man kan ifrågasätta om detta är rimligt. Det är också så att de beslut som tas inte är möjliga att överklaga. Där har vi alltså egentligen en bristande rättssäkerhet.

Jag vill nu säga något om rätten till målsägandebiträde, vilken vi värnar med vår reservation. Målsäganden är brottsoffret. År 1988 skedde en revolutionerande reform, då man fick rätt att få hjälp av ett eget juridiskt biträde under processen när det skett allvarligare brott. Reformivern gällde framför allt kvinnor och barn som utsatts för allvarliga brott. Sexualbrotten ingår definitivt. Fridskränkningsbrotten - brott mot frihet och frid - ingår, liksom brott mot liv och hälsa över huvud taget om de har sådan grad att fängelse kan utdömas som påföljd. Även rån ingår.

Det här är någonting som är väldigt viktigt. Här handlar det verkligen om angrepp på person. Jag kanske har gått sönder både fysiskt och psykiskt av det här, och jag är rimligen orolig för vad som möter mig i en rättsprocess. Jag har kanske aldrig tidigare varit med om att sätta min fot i en domstol, där det råder en speciell regim med särskilda fackuttryck och termer. Det handlar verkligen om allvarliga frågor som betyder oerhört mycket för hur jag ska få det framöver. Det är naturligtvis jätteviktigt att få hjälp med det juridiska på ett kvalificerat sätt, och det är en hjälp som det här biträdet kan ge. Jag kan också behöva slussning, socialt stöd och hjälp med många andra frågor som jag kan ha. Genom målsägandebiträdet får jag även hjälp med att processa om skadestånd, det som man i lagtexten kallar för enskilt anspråk, vilket väl också måste förklaras om jag inte är jurist.

De här reformerna har utvidgats lite grann med avseende på vilka brott som varit aktuella. Men från och med den 1 juli 2018 har man gått baklänges. Det är fortfarande samma brottsofferkategorier som kan få hjälp, men framför allt i första instans. Om man överklagar till överrätten - hovrätt eller vidare - upphör hjälpen.

Man var då tvungen att ta ställning igen - behövs det här verkligen? Är det så att offret ska vittna i hovrätten också, eller ska man spela upp de filmer som finns? Där säger man att det inte längre behövs hjälp. Detta har blivit föremål för en utvärdering, som regeringen har stått för. Det som flera blev glada över var att kostnaderna inte hade skenat iväg. Att detta inte skulle ske var också skälet till att man gjorde reformen. Kostnaderna i hovrätterna för målsägandebiträdena minskade med 50 procent.

Men vad fick det för konsekvenser? Hovrätterna tyckte att det fungerade väl, och på domarpodiet fick man kanske sköta det mer i fred när det inte var något målsägandebiträde med. Men Åklagarmyndigheten, Sveriges advokatsamfund och Brottsoffermyndigheten menar att det här inte är rimligt. Det har gett negativ påverkan på många brottsoffers upplevelser i hovrätten. Här står brottsoffren ensamma om vi inte får en ändring till stånd. Man får inte ens hjälp med att tolka den dom som överinstansen kommer att leverera.

Vi tycker att detta är två viktiga reservationer, och jag yrkar bifall till dem.

Anf. 121 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! Det här betänkandet avser kameraövervakning, hemliga tvångsmedel, förundersökningar, vittnesskydd, rättsliga biträden och rättegångskostnader.

Det är sannerligen inga små frågor, utan tvärtom det som präglar löpsedlar, den allmänna debatten och tyvärr mångas vardag. Hela betänkandet och framför allt svaren på motionerna präglas även av regeringens något monotona svar: Vi hänvisar till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Jag har viss förståelse för det svaret och är väl medveten om att saker och ting behöver utredas noga särskilt när det rör människors trygghet men även integritet. Men jag vill samtidigt säga att det finns tid för utredande och tid för handling.

Vi kommer noga att följa regeringens arbete vad gäller både nya lagar och kommande budgetar. Men vi kommer kanske framför allt att följa och granska det ledarskap och den förmåga som behövs för att styra rättsväsendets myndigheter. Det är de myndigheter som är så centrala för landets trygghet och alla invånares säkerhet.

Många av dagens problem löser vi inte enkom med hårdare straff och mer pengar utan just med tydligt ledarskap. Det handlar om att skapa både samsyn och samverkan mellan offentliga myndigheter men även mellan regioner, kommuner och civilsamhället. Det är regeringens ansvar, och vi kommer att följa det.

Det finns några aspekter som Centerpartiet alltid kommer att lyfta fram både i allmänhet och i processrätten. Det är att trygghet och säkerhet ska vara självklart var än i landet man bor, både på landet och i staden.

Vi kommer också alltid att lyfta fram att både kvinnor och män ska omfattas av samma trygghet och säkerhet. Under årets tolv första veckor har tolv kvinnor mördats.

Vi från Centerpartiet har i dag lyft fram frågan både i arbetsmarknadsutskottet som har jämställdhetsfrågorna och i justitieutskottet att kalla ansvariga ministrar för att redovisa för riksdagen för det arbete som enligt uppgift har påbörjats för att motverka mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är en lika allvarlig trygghetsfråga som gängvåldet.

Fru talman! Jag vill här i dag också lyfta fram några av Centerpartiets förslag i det aktuella betänkandet. Vi ser att möjligheterna till direktavskrivning, förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse bör begränsas. Det gäller särskilt i de fall där det finns ett tydligt brottsofferintresse.

Vi ser såklart att det finns goda skäl för en effektiv hantering av polisanmälningar med de här verktygen. Men vi ser att den alltmer utbredda känslan att rättvisan och rättsväsendet inte är tillgänglig för människor. Det är inte någonting som ska förekomma i vår moderna rättsstat. Vi behöver följa upp det noga.

När vi talar om processrättsliga frågor handlar det med rätta oftast om brottmål och brottsoffer som drabbats, och vi talar om polisen. Men vi ska också komma ihåg att vi har ansvar för en robust samhällsutveckling också i övrigt.

Där spelar Sveriges domstolar en viktig roll. Det är avseende både tillståndsgivning och prövningar som möjliggör investeringar, utveckling och jobb. Det är även saker som bygglov och detaljplaner, och det är många miljöfrågor.

Det är många gånger alldeles för långa handläggningstider som fördröjer nödvändig och önskad utveckling i hela landet. Vi anser därför att regeringen behöver se över möjligheten att stärka domstolarnas resurser, bland annat för prövning av miljöfarlig verksamhet.

Det gäller bland annat mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt som har en central roll för svensk gruvprövning men även för mycket annat av svensk viktig infrastruktur. Jag yrkar med det bifall till reservation 18 under punkt 20 om förstärkning till rättsväsendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 april.)