Statlig förvaltning och statistikfrågor

Anf. 55 Adam Reuterskiöld (M)

Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag. Eftersom det är första gången jag står i talarstolen vill jag inte glömma bort denna viktiga del.

Det finns väldigt många viktiga delar som tas upp i det här betänkandet, och det gäller framför allt statens omfattning och dess effektivitet. Staten har ett ansvar när man tar ut skatt av landets medborgare - dels att inte ta ut mer än nödvändigt, dels att ansvara för att pengarna används så effektivt som möjligt. Staten bör ständigt sträva efter att maximera marginalnyttan.

Statens uttag av skatt har av förklarliga skäl gått hand i hand med verksamheternas omfattning. Skattetrycket i relation till bnp har ökat från 9,7 procent till 42,7 procent mellan åren 1920 och 2020. Den offentliga sektorns expansion under framför allt 60- och 70-talen gjorde att behovet av ytterligare skatteuttag ökade.

Det är naturligtvis inte möjligt att ta ut högre och högre skatt. Under den senaste alliansregeringen sjönk faktiskt skattetrycket. Vi kan sänka skattetrycket dels genom att minska kostnaderna för utförda verksamheter, dels genom att fundera på omfattningen. Detta ska dock ställas i relation till vad medborgarna vill att statens åtaganden ska omfatta.

Det är inte bara omfattningen av statens verksamhet som driver kostnader utan även vad myndigheter och verk producerar: nya lagar, regler och förordningar. Det finns i dag 343 myndigheter, enligt Statskontoret. För kommuner och regioner är faktiskt staten den största kostnadsdrivaren i verksamheterna.

Betänkandet omfattar många viktiga frågor, men det innefattar även frågor som syftar till att detaljstyra, något som vanligtvis inte är det bästa och mest positiva för verksamheterna. Det är viktigt att vi målstyr verksamheter inom staten och inte detaljstyr hur de ska genomföras. Mycket av arbetet med effektiviseringar görs redan i dag, och det är den främsta orsaken till ställningstagandet i betänkandet.

I den senaste budgeten anger regeringen att man vill effektivisera statsförvaltningen genom ytterligare omprövning av det offentliga åtagandet och en analys av myndigheters organisering. Digitalisering är också ofta ett bra sätt att effektivisera, men det gäller att inte digitalisera existerande strukturer och processer utan fundera på hur man kan skapa nya sätt att tillföra nytta för medborgarna.

Arbetet med att skapa en ny myndighet, utbetalningsmyndigheten, är även igång. Jag är generellt inte för ytterligare statliga myndigheter, men om vi vill komma till rätta med välfärdsbrott och felaktiga utbetalningar kommer den nya myndigheten att skapa nytta och minska statens kostnader och därigenom skapa ett mervärde.

Anf. 56 Adnan Dibrani (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 5, så har jag inte glömt det i ett sådant här läge.

I grund och botten handlar vår reservation om att följa upp de väldigt höga matpriserna som just nu drabbar svenska hushåll. Redan i somras gav vi ett uppdrag till Konjunkturinstitutet att följa upp och granska priserna och se om de är rätt eller fel. Sedan vet vi ju alla att vi förlorade valet och att en ny regering kom på plats. Vi har fortsatt att stötta den nya regeringen, eller pusha den framåt, för att försöka göra verklighet av de saker som vi tror är viktiga för att svenska folket ska kunna äta mat.

Fru talman! Vi har en vinter bakom oss som inte liknar någonting annat och som vi inte har upplevt på decennier. Inflationen har ätit djupa hål i vanligt folks plånböcker. Barnfamiljer larmar om att det är svårt att få pengarna att räcka. Skolorna larmar om att barnen äter mer efter helgen. Skulderna hos kronofogden växer. Bara häromveckan presenterade ett flertal olika organisationer en undersökning som visar att var tredje ensamstående mamma har problem att få ihop sin ekonomi och ge näringsriktig mat till sina barn.

Inflationen och lågkonjunkturen slår direkt och stenhårt mot svenska barnfamiljer, pensionärer och mot dem som redan innan levde på marginalen. Vi tror att det för alla - eller i alla fall för de flesta av oss - är helt uppenbart att vi befinner oss i en ny ekonomisk verklighet. Det är för oss socialdemokrater självklart att någonting måste göras. Åtgärderna som hittills har vidtagits räcker inte.

Vi socialdemokrater krävde att regeringen skulle samla matjättarna. Vi krävde att myndigheterna skulle få verktyg att granska prisutvecklingen, och vi krävde att regeringen skulle ge besked om bostadsbidrag för barnfamiljer. Nu har det gått sex månader sedan valet. Inflationen är på rekordhöga nivåer. Vi står på branten av en lågkonjunktur. Svenska folket förtjänar bättre. Nu har regeringen mött vårt krav på att samla matjättarna och ge myndigheterna i uppdrag att granska matpriserna. Men det räcker inte.

Nu riktar vi ett nytt krav och föreslår att regeringen omgående inrättar en priskommission. Utgångsläget är att vi har en inflation som i februari låg på 12 procent - en uppgång sedan januari. Vi ser att den ökar trots något lägre elpriser, och vi ser tydligt att det beror på att vi har för höga matpriser, och det påverkar inflationen väldigt mycket. Faktum är att de kraftigt ökade matpriserna ökar mer än på sjuttio år. De har ökat även tidigare, men inte i den här hastigheten. Det här skapar enorma problem för de svenska hushållen.

Det absolut viktigaste - och det här råder det en bred samsyn om i politiken - är att försöka pressa ned inflationen så gott det går. Men det är lika angeläget att lindra inflationens effekter. Det var därför vi redan i höstas lade förslag om tillfälligt höjt barnbidrag under vintermånaderna, förslag om en elräkningsakut och en rad andra förslag - för vi såg att den här kostnadskrisen skulle slå hårt mot svenska familjer.

Fru talman! Regeringen har hittills valt att göra nära nog ingenting, och när de väl har agerat har det varit alldeles för sent. Allt är dock inte fel. Det var bra att regeringen kunde lämna besked om att det tillfälliga bostadstillägget för barnfamiljer blir kvar året ut. Det är precis så som vi socialdemokrater tänkte när vi införde det och hoppades att regeringen skulle fortsätta göra.

Hade regeringen visat ledarskap och faktiskt hanterat situationen med matpriserna hade den här diskussionen med matkedjorna kommit igång mycket tidigare. Det har skett runt om i Europa, till exempel Frankrike, och det har faktiskt gett resultat.

Vi hoppas att finansministern nu än en gång lyssnar på oss, för vi brukar ha de bra förslagen. Det var kanske inte så ödmjukt sagt, men hittills har man alltid kommit en två tre veckor senare och verkligen lytt dem.

I den här priskommissionen är det också viktigt att se till att inte bara hela livsmedelskedjan ingår utan också pensionärsorganisationerna och studentorganisationerna, för de vet många gånger hur det ser ut med priserna.

Fru talman! Det är vanligt folks ekonomi som drabbas. De grupper som redan gör vad de kan och som kämpar för att få ekonomin att gå ihop drabbas hårdast. Då har politiken ett ansvar för att agera. Det handlar om sammanhållningen i vårt land, om respekt och rättvisa och om att gemensamt ta ansvar i en väldigt tuff situation för många därhemma.

(Applåder)

Anf. 57 Ali Esbati (V)

Fru talman! Det var glädjande att höra Adnan Dibrani presentera flera av Vänsterpartiets förslag som S-förslag. Det är en ordning som vi gärna fortsätter med även i framtiden!

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 3. Det är en reservation som handlar om två frågor med inriktning på arbetsvillkoren för anställda.

Ett problem som vi har på svensk arbetsmarknad mer generellt är vad bemanningsföretagens spridning får för konsekvenser. På ett övergripande plan handlar det om drygt 200 000 personer som finns i sektorn, runt 100 000 årsarbeten. Vissa grupper är överrepresenterade, och det är oftare unga män utan formell utbildning och utlandsfödda. Vi vet bland annat genom statistik från Arbetsmiljöverket att inhyrd personal betydligt oftare arbetar med riskfyllda moment och också oftare drabbas av arbetsolyckor än andra anställda.

Men det är inte bara de bemanningsanställda som påverkas av bemanningsanställningar. Uppdelningen mellan inhyrd och anställd personal på samma arbetsplats försvårar och försämrar möjligheterna att bedriva en effektiv facklig verksamhet. Bemanningsanställningar kan också användas för att urholka återanställningsskyddet i lagen om anställningsskydd, via lösningar där uppsägningar följs av ersättning med inhyrd personal.

Vänsterpartiet ser det som viktigt att arbetsgivare i första hand ser till att ha en tillräcklig bemanning för att kunna hantera variationer i produktionstakten och täcka upp för sjukdomsfall och ledigheter. Det finns också möjligheter att hantera till exempel säsongsvariationer eller att skaffa vikarier för specifika situationer.

Det vi i stället har sett på systemnivå är att införandet av allmän visstidsanställning och bemanningsföretagens insteg på arbetsmarknaden har bidragit till en utveckling i motsatt riktning. I allt högre utsträckning handlar det om att täcka permanenta personalbehov med inhyrd personal. Det undergräver den svenska modellen och arbetstagarkollektivets ställning.

Vänsterpartiet har en rad förslag på detta område för att stärka arbetstagarnas ställning och förbättra arbetsvillkor och arbetsmiljö. De kommer upp i flera andra betänkanden och debatter här i riksdagen, men i dag handlar det mer specifikt om statens användning av bemanningsföretag.

Det finns flera problem med att staten över huvud taget använder sig av inhyrning. Fackförbundet ST, som organiserar statligt anställda tjänstemän, har exempelvis vid flera tillfällen uppmärksammat att det över tid har skett en förändring vad gäller innehållet i de inhyrdas arbetsuppgifter.

Inhyrda från bemanningsföretag används numera inte längre enbart inom myndigheters stödfunktioner, såsom reception, växel och administration, utan även för arbete i myndigheters kärnverksamhet, det vill säga myndighetsutövning. Detta är något som dels kan riskera det offentligas möjligheter till insyn, kontroll och ansvarsutkrävande, dels få negativa konsekvenser för kvaliteten i handläggningen.

I den svenska förvaltningsmodellen är detta problematiskt. Inhyrningen kan också handla om stora konsultkostnader, där resurserna bättre hade använts till att göra jobbet internt och då också till att bygga upp och bevara kompetensen inom den statliga förvaltningens hägn.

Vänsterpartiet anser därför sammantaget att statens användning av bemanningsföretag bör avvecklas. Det handlar dels om att staten ska vara en bra arbetsgivare, dels om att värna den myndighetsutövande verksamheten. Ett första steg är att tydliggöra detta i de statliga myndigheternas arbetsgivarpolicy.

Det är eftersträvansvärt att staten agerar som positivt föredöme i principiella arbetsgivarfrågor. Om staten går före och ser till att undvika problematiska bemanningslösningar i den egna personalförsörjningen kan det förhoppningsvis få spridning till andra delar av arbetsmarknaden. Det är en sådan uttrycklig ändring i statens arbetsgivarpolicy som vi har yrkat på från Vänsterpartiets sida.

Jag ska också kort nämna det andra förslaget som är inbakat i vår reservation.

Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning ligger högre än bland befolkningen totalt. Regeringen har sedan 2016 satsat på att skapa praktikplatser på olika myndigheter för personer med funktionsnedsättning. Runt 500 personer har haft praktik på över 80 myndigheter. Det är ett glädjande resultat, även om man lätt kan tänka sig att detta kan växa.

Regeringen får inte nöja sig med nuläget. För att personer inte ska riskera att bara få en möjlighet till praktik behöver nästa steg tas. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som utvärderar den redan befintliga satsningen på praktikplatser och som syftar till att få fler myndigheter att ta emot arbetssökande med funktionsnedsättning och i förlängningen erbjuda dem en anställning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)