Aktuellt

Talmannens tal om läsning och demokrati

Publicerad: 17 maj 2021 klockan 12.36

Talman Andreas Norlén invigningstalade vid Svensk biblioteksförenings branschdagar den 17 maj. Talet hölls på temat ”Demokratijubileet, det fria ordet och läsningen”.

Talmannens tal om läsning och demokrati

Det talade ordet gäller.

Ärade konferensdeltagare,

Jag är glad över att få tala här i dag. Det är extra roligt eftersom jag älskar litteratur och håller bibliotek mycket högt.

Men jag tror inte ni känner till att min första offentliga polemik faktiskt var med en bibliotekschef.

Jag var tio-tolv år gammal när bibliotekschefen i Ödeshög där jag växte upp ville rensa ut barn- och ungdomsböcker som inte ansågs hålla måttet. Såväl Pelle Svanslös som Femböckerna rykte all världens väg - men jag tog debatten, som det heter. I Östgöta Correspondenten proklamerade jag – när jag för första gången var på bild på en tidnings förstasida – att det är viktigare att stimulera läsning än att styra den. Jag tror att jag uttryckte det ungefär så här: ”Biblioteken ska säga att man ska läsa, inte vad man ska läsa”.

Det är kanske en i viss mån omstridd hållning, om man i den lägger in att biblioteken inte ska ha några synpunkter på kvaliteten på den litteratur de köper in, och jag har med stigande ålder och visdom omvärderat en del av innehållet i till exempel Blytons böcker. Men jag står fast vid att läsning i sig är det viktigaste, att väcka barns nyfikenhet på läsning som sådan. När väl nyfikenheten finns där bör man förstås visa barn och unga på olika sorters böcker och utmana dem att läsa mer och mer avancerad litteratur.

Jag hoppas ni ursäktar detta läspolitiska inhopp i kulturdebatten. Förhoppningsvis ser ni det som ett tecken på hur viktigt jag tyckte då - och tycker alltjämt - att läsning är.

Konferensdeltagare,

Ni möts i dag digitalt – det nya normala i en mycket onormal tid.

Jag vet att ni arbetar dagligen med de utmaningar som den rådande situationen ställer er inför. Ni har under det gångna året måst tänka om, tänka nytt och många gånger tänjt era förmågor, resurser och möjligheter. Men alla aktiviteter och alla besökare går inte alltid att sätta på vänt eller ställa om till något digitalt.

Vi lever i en svår tid. Pandemin har skördat liv. Den har berövat oss trygghet, jobb och vanliga mänskliga möten.

Vi saknar i dag den kultur och de mötesplatser som vi kanske i allt för hög grad tog för givna innan pandemin. Vi har saknat er.

Biblioteken är just mötesplatser och de är kulturbärare. Vare sig man besöker ett bibliotek i sökandet efter information, som en öppen offentlig verksamhet eller i jakt på litteratur så möter man människor, kunskap och kultur.

I tider av kris är allt detta extra viktigt, samtidigt som det blir extra svårt att tillgodose.

Jag vill därför tacka varmt å riksdagens vägnar för era insatser under den här tiden, för nytänkande, hårt arbete och strävsamhet.

Man måste läsa. I alla åldrar, i alla faser av livet och utifrån olika behov. Som drottning Kristina skrev redan på sin tid: ”Man måste läsa för att lära sig, bättra sig och trösta sig”. Och, vill jag tillägga, för att roa sig.

Och hur gör man det bättre än genom ett bibliotek? Det är bokstavligt talat ett rum för läsande, en plats skapad för att främja läsning och litteratur.

Här finns sakkunskap och service som ger tillgång till såväl skönlitteratur och facklitteratur som omvärldsbevakning och samhällsfrågor.

Här råder ibland en högtidlig tystnad, närmast som i en kyrksal. En frid som utgör en både behaglig och behövlig kontrast till det dagliga livets ständiga brus.

Här kan också skratt höras och strumpklädda fötter tassa till sagostund. De samsas med studenter som pluggar till tentor och inlämningar. Någon bläddrar i en tidning, en annan får hjälp med ett omlån. Ljudböcker tilltalar den ene och den andre föredrar att använda internet.

Här finns något för alla. Biblioteket är en plats, ett universum för var och en.
Och läsning är inte bara ett universum, utan många.

Jag tror att många delar min känsla när jag öppnar en bok: Det är som att kliva över tröskeln till en ny värld. Jag minns särskilt ett sommarlov på mellanstadiet då vi hade fått till uppgift att läsa en bok och jag läste 43. Hur härlig är inte bokslukaråldern?

Vuxna har många gånger svårt att behålla läsglöden och nyfikenheten, många tappar tyvärr barndomens uppslukande läslust. Det finns en viktig diskussion om hur vi kan göra för att inte bara tidigt tända lågan hos barn, utan också för att den ska hållas brinnande hela vägen upp i vuxen ålder.

Ni har förstås en helt central roll i den här frågan. Ert arbete är viktigt för kommande generationer och för framtiden. I ett helt annat sammanhang skrev Esaias Tegnér dikten Det eviga, men det finns en strof i den som jag tycker vackert fångar läsningens magi och ordets just eviga betydelse för oss människor.

Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldren dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: med fiken håg
Vi fiska dess gullsand ur tidens våg.

Ärade konferensdeltagare,

Jag är inbjuden att tala här i dag som talman, representant för en central demokratisk institution, och det vore mig främmande att inte nämna något om det fria ordets betydelse för demokratin, eller referera till bibliotekens demokratiska uppdrag.

Ni verkar för det demokratiska samhällets och demokratins utveckling. Ett bibliotek är ju det fria ordets högborg.

Som ni kanske känner till är riksdagen mitt uppe i firandet av ett hundraårigt demokratijubileum. Vi högtidlighåller demokratins genombrott i Sverige genom en rad aktiviteter under åren 2018-2022.

Jag vill gärna tipsa om webbsidan firademokratin.riksdagen.se där mycket material finns att tillgå. Där finns inte minst en fin affischutställning som är gratis att ladda ner och sätta upp på – exempelvis - ett bibliotek.

Riksdagens jubileum tar fasta på några historiska milstolpar och inleddes hundra år efter riksdagens principbeslut om att införa allmän och lika rösträtt i december 1918. Vi har fortsatt jubileet via 1919 när den stora rösträttsreformens grundlagsändringar först röstades igenom i riksdagen och riksdagsvalet 1921 då kvinnor äntligen fick rösta. Vi ska avsluta firandet hundra år efter att de första fem kvinnliga ledamöterna tog plats i riksdagen 1922.

Jag vill citera en person vars penna var viktig i rösträttskampen och synnerligen viktig för litteraturen. När rösträttsrörelsen firade riksdagens första grundlagsändrande beslut 1919 höll Selma Lagerlöf tal, hon som fick Nobelpriset 12 år innan hon fick rösta i ett riksdagsval.

Hon beskrev den långa rösträttskampen som att stå i mörka natten och klappa på det egna hemmets port när männen innanför – fäder, bröder, söner och makar – inte ville öppna dörren och släppa in kvinnorna till det hon kallade ”medborgarskap i det egna älskade fosterlandet”.

Rätten att rösta och själva valhandlingen utgör den kanske tydligaste länken mellan stat och medborgare. Då är det, för att låna Selma Lagerlöfs ord, en ”rätt fordran” att vi alla ska vara både ansvariga och inkluderade.

I dag är demokratin en självklar del av Sverige, en del av den värdegrund som kännetecknar vårt samhälle. En riksdag och en regering baserad på folkviljan. Alla människors lika värde. Mänskliga fri- och rättigheter. Rättsstatens idé om att den offentliga makten utövas under lagarna. Det fria ordet som ett fundament.

Även i en tid som vår, när demokratin utmanas i vårt land och i ännu högre grad på andra håll, har vi anledning att se tillbaka på historiska segrar. Men det är också upp till oss att lägga grunden för demokratin i morgon.

Avslutningsvis vill jag önska er lyckade branschdagar tillsammans, med en fullspäckad agenda. Jag vill också tacka för ert viktiga arbete, särskilt under denna mycket speciella tid som satt er verksamhet på svåra prov.

Det finns många bibliotek runt om i Sverige, de har en bärande roll i vårt samhälle och de har olika betydelse för var och en av oss. Men gemensamt är kanske att de utgör ett rum där själen får ta plats. Där människor får utvecklas. En plats för litteraturen och för demokratin.

Tack.