Aktuellt

Talmannen höll tal vid Veterandagen

Publicerad: 1 juni 2020 klockan 14.03

Den 29 maj höll talman Andreas Norlén ett anförande vid högtidlighållandet av Veterandagen.  Firandet blev till stora delar digitalt och utan publik. På morgonen vid Sjöhistoriska museet lade talmannen tillsammans med prins Carl-Philip och Sverker Göranson, ordförande i Sveriges Veteranförbund, ned kransar för att hedra veteranerna. På eftermiddagen hölls en statsceremoni vid Svea Livgarde i Kungsängen där överbefälhavaren, statsministern och talmannen höll tal.

Talmannens tal

Ers Kungliga Höghet,
Herr statsminister,
General,
Veteraner och anhöriga,

Som talman i Sveriges riksdag minns man vissa beslut som fattas i kammaren bättre än andra. Man inser att ett visst klubbslag kommer att få en mycket påtaglig betydelse för många människor både i och utanför Sverige.

Beslut att sända svensk trupp till internationella insatser är utan tvivel ett sådant tillfälle när man stannar upp lite extra i eftertänksamhet och stolthet. I ett sådant beslut koncentreras så mycket av vad som definierar Sverige som nation: viljan att hjälpa människor i nöd, förmågan att göra en konkret insats och övertygelsen om att en friare och bättre värld är möjlig.

I flera år har många i försvarsdebatten framhållit att vårt militära och civila försvar behöver kunna möta även andra hot än rent militära. Det kan handla om cyberattacker, naturkatastrofer eller pandemier. Nu är vi där. Ett virus, vars namn vi inte kände för bara några månader sedan, skakar våra samhällen och sprider oro, lidande och död omkring sig.

I denna kris, som på ett dramatiskt sätt har förändrat vardagen för oss alla, har Försvarsmakten på ett resolut sätt tagit sitt ansvar och agerat. Snabbt och effektivt har fältsjukhus byggts upp. Resurser har omfördelats dit där de behövs som mest, och organisationen bakom det hela är minst sagt imponerande.

Att möta ett diffust hot så kraftfullt inger förtroende. Ni veteraner har också spelat en viktig roll i att skapa förtroende för Försvarsmakten. Genom era osjälviska insatser, där ni med fara för eget liv har tjänstgjort i olika oroshärdar, bidrog ni på ett tydligt sätt till det förtroende som Försvarsmakten i dag åtnjuter.

Ni valde att göra en riskfylld insats för att uppnå ett högre mål – att göra världen till en bättre och säkrare plats. Ni har sänts ut till Kongos heta djungler, de karga öknarna i Mellanöstern och i Afghanistan och Mali eller Balkans höga berg. Ni har bidragit till fred och säkerhet på Cypern och i Libanon, på Adenvikens vatten och på den koreanska halvön.

Vissa kom inte levande tillbaka. Andra kom hem med skador – både fysiska och psykiska. Jag kan inte nog betona vilken respekt jag känner för det mod och den handlingskraft ni har visat prov på.

Ni har levt upp till det som Esaias Tegnér, med en mild språklig modernisering, uttryckte i sin dikt Det eviga:

"Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, likt Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur glömskan opp."

Men som veteraner har ni anledning att inte enbart blicka tillbaka på det som varit. Ni har fortfarande en viktig roll att spela – inte minst nu. Ni har, i högre grad än de flesta, konkreta och ibland smärtsamma erfarenheter av kriser och umbäranden. Ni har tillägnat er unika referensramar som kan vara till stor hjälp för Sverige just nu. Därför vill jag uppmana er att här hemma använda samma beslutsamhet och engagemang som ni visade under era utlandsuppdrag.

Ni kan göra viktiga insatser i de frivilligorganisationer som hjälper medmänniskor under pandemin, men ni kan också – och kanske framför allt – bidra till att människor i er omgivning känner lugn och tillförsikt, genom att ni i ert vardagsliv ger prov på just sådant lugn och sådan tillförsikt som den har som har hanterat svåra och farliga situationer. Ni är viktiga förebilder, som runt om i vårt land kan bidra till sammanhållning och trygghet i en svår tid.

Den här gången är fienden inte klädd i uniform och bär inte vapen. Fienden är osynlig för blotta ögat. Men vi kommer att övervinna även denna kris. Det kommer att ta tid och kräva fler uppoffringar av oss – men oavsett om tiden tills krisen är över blir lång eller kort, vet jag att ni kommer att stå stadigt och göra allt ni kan för vårt samhälle, precis som ni alltid har gjort. I dag vänder vi oss i tacksamhet till alla er – och till de av era kamrater som aldrig kom hem igen – för allt som ni har bidragit med och fortsätter att bidra med för att göra Sverige och världen till en bättre, tryggare och fredligare plats, i går, i dag och i morgon.

Tack!