Aktuellt

Talmannens kommentar till 100 årsminnet av första världskrigets slut

Publicerad: 12 november 2018 klockan 13.10

Uppdaterad: 12 november 2018 klockan 13.17

I går för 100 år sedan, den 11 november 1918, tystnade vapnen på västfronten och Första världskriget var slut. 17 miljoner människor hade dött, enorma materiella värden hade förintats och Europa skulle aldrig bli sig likt igen.

På många sätt innebar omvälvningarna i den stora katastrofens spår att en gammal värld gick under, att en ny tid bröt fram och att ramarna skapades för den värld vi idag lever i.

Sverige deltog inte i kriget, men även vi svenskar har anledning att tända ett ljus till minne av de många liv som släcktes. Vi gör det av solidaritet och medkänsla med våra vänner i Europa och på andra håll i världen som den 11 november hedrade minnet av nära och kära som gick under i skyttegravarna, som stupade i något av krigets många slag eller som hörde till krigets miljontals civila offer.

Vi svenskar har dock därutöver anledning att minnas Första världskriget, eftersom det i hög grad påverkade även oss. Också vi har levt och lever i den värld som kriget banade väg för. Men krigets effekter kan sägas ha varit mer specifika än så. Den 17 december kommer riksdagen att inleda Demokratijubiléet, genom att högtidlighålla 100-årsminnet av principbeslutet om att införa allmän och lika rösträtt och valbarhet för män och kvinnor.

Kampen för fullständig demokrati hade då pågått i årtionden, men just då, veckorna efter världskrigets slut, uppkom ett formativt ögonblick – ett ”constitutional moment” – som flera nyckelaktörer tog vara på. Under intensiva och bitvis dramatiska förhandlingar i skuggan av inte minst det tyska kejsardömets fall och betydande spänningar även i vårt land lyckades partierna nå enighet om den rösträttsreform som bland annat ledde till att de första kvinnorna 1922 kunde ta plats i Sveriges riksdag. Till skillnad från i många andra länder blev omvälvningarna i världskrigets spår fredliga hos oss.

Det har vi stor anledning att vara tacksamma för en dag som den 11 november, när vi hedrade alla dem som aldrig kom hem igen.