Aktuellt

Talmannens anförande vid seminarium om antologin ”Demokratins framtid”

Publicerad: 18 december 2018 klockan 12.58

Talmannens anförande vid seminarium om antologin ”Demokratins framtid” när riksdagens demokratijubileum inleddes den 17 december 2018.

Svenska flaggor hålls upp i luften. I bakgrunden riksdagshuset.

Riksdagen firar hundraårsjubileet av den svenska demokratins genombrott. Foto: Melker Dahlstrand

Det talade ordet gäller.

Ärade ledamöter,
Författare och redaktörer,
Mina damer och herrar,  

Som talman och ordförande i den parlamentariska kommitté som arbetat med demokratijubileet vill jag hälsa er varmt välkomna till Sveriges riksdag och till andrakammarsalen. Här inne togs för hundra år sedan, den 17 december, ett historiskt beslut.

Första kammaren hade redan röstat men i andrakammarsalen pågick debatten till långt in på natten. Den extrainkallade – urtima – riksdagen kunde inte besluta om grundlagsändringar men man fattade ett avgörande principbeslut: Allmän och lika rösträtt och valbarhet för kvinnor och män skulle införas i Sverige.

Därför inleder vi, naturligtvis, just här och just i dag riksdagens firande av demokratins genombrott.

Men, det finns alltid ett men. För hundra år sedan satt endast riksdagsmän i detta rum. Vi vill i vårt jubileum lyfta fram hela demokratiseringsprocessen och vi kommer därför att jubilera ända fram till januari 2022. Då markerar vi hundra år sedan de första fem kvinnorna tog sina platser i Sveriges riksdag.

Några av er var med vid förmiddagens seminarium och ni kan hjälpa mig att hitta rätt platser nu. Kerstin Hesselgren satt i förstakammarsalen och här inne hade Elisabeth Tamm bänk nummer 35, Nelly Thüring nummer 124, Bertha Wellin nummer 14 och Agda Östlund bänk 13. 

Dessa platser utgör en konkret påminnelse om de demokratiska landvinningar vi ska fira.

Demokratijubiléet kommer efter denna invigningsdag att fortsätta på olika sätt. Det finns en fyllig webbsida, ett skolmaterial som vi hoppas att alla gymnasieelever ska möta och det kommer att anordnas en rad aktiviteter. Man ska inte möta jubiléet enbart i Stockholm. En vandringsutställning kommer att visas på olika håll i landet och jag och de vice talmännen kommer att göra besök över hela Sverige för att lyfta fram och samtala om demokratijubiléet. Det kommer även att finnas med när vi gör besök utomlands som ett sätt att väcka diskussion om demokratins förutsättningar i en osäker värld.

Ärade åhörare,

Även om hundra år är en lång tid var det trots allt bara ett par, tre generationer sedan demokratin fick sitt genombrott i Sverige. Under den tiden har världskrig rasat, EU växt fram och globaliseringen blivit ett faktum. Det är inte samma värld i dag som då, och om ytterligare hundra år kommer våra barnbarn och deras barn att möta en annan verklighet än vår.

Det vi kan veta säkert är därför att demokratin inte kommer att stå still. Samtidigt som vi är stolta över demokratiska framsteg som har gjorts måste vi också vara medvetna om de utmaningar vi har framför oss. Även detta ska riksdagens jubileum handla om.

Med det här seminariet och antologin ”Demokratins framtid” tar vi avstamp i den värld vi befinner oss i här och nu. Så här i efterhand undrar jag bara vem som hittade på att just jag skulle öppna ett seminarium där ett av ämnena handlar om kris i regeringsfrågan!

Jag inledde min första pressträff om regeringsbildningen med ett citat av Charles Dickens från ”A Tale of Two Cities”: “It was the best of times, it was the worst of times”. Jag tycker att citatet ger en bild av den politiska hösten 2018, men kanske är det en ännu bättre beskrivning av hösten 1918.

Allt skedde mot bakgrund av en omtumlande tid med ett förödande krig och blodiga revolutioner i vår omvärld. Det var onekligen, med alla mått mätt, the worst of times. Den rösträttsreform vi firar i dag var långt ifrån en process med självklar utgång. Trots att andra gått före oss - Sverige var sist bland de nordiska länderna med att införa allmän och lika rösträtt – stod det och vägde i riksdagen denna höst.

Men det uppstod ett möjligheternas fönster som användes skickligt av flera ledande aktörer och slutet blev lyckligt. I den meningen var det onekligen the best of times. Sverige kunde genomföra denna avgörande demokratiska reform utan revolution och blodspillan, och slog därmed in på den väg av fredliga kompromisser som blivit ett kännetecken för den svenska författningsutvecklingen och – i dess bästa stunder – för svensk politik i stort.

På förmiddagen den 17 december 1918 hängde en mulen och grå himmel tung över riksdagen. Vädret verkar ha avspeglats också inne i byggnaden. Även om partierna hade förhandlat fram ett betänkande i det särskilda rösträttsutskottet gick åsikterna isär och min bild är att känslorna var starka under debatten.

Statsminister Nils Edén vädjade om försonligare tongångar och önskade att stämningen i debatten skulle lätta precis som vädret gjort under dagen, så att ledamöterna skulle ”känna även de, att himlen klarnar en smula över oss alla” genom beslutet de skulle fatta.

Edén sade vidare att ”Landet behöver alla dessa krafter och de ha alla rätt att göra sin röst hörd. På denna enkla och stora sanning bygga vi vår förtröstan, att svensk demokrati skall bli medlet för Sverige att med styrka bestå den prövande tid, som ligger framför oss såväl som för andra folk.”

Denna förtröstan höll hela vägen ut och resultatet blev en hållbar och fredlig demokrati som har stått stark i hundra år. Hur vårt styrelseskick bör utformas framöver beror dock på många faktorer, som antologin förtjänstfullt visar.

Med utgångspunkt i gårdagen kommer vi att diskutera olika utmaningar som vi idag står inför. Historien upprepar sig som bekant gärna, och vissa teman är återkommande, men också variationer förekommer förstås. Låt mig exemplifiera.

För hundra år sedan kämpade rösträttskvinnorna för att ses som politiska aktörer i sin egen rätt och de ansträngde sig för att i sin framtoning inte ge utrymme för kritik och vrångbilder. Än idag är det tyvärr ibland stor skillnad på hur kvinnor och män bemöts i politiken och i samhällsdebatten i övrigt.

1918 frågade man sig i riksdagens talarstolar vem som var värd att få rösta och värd att få representera väljare. I dag kanske vi snarare undrar vem som vill representera. Partiernas medlemsantal minskar och därmed också kretsen där framtidens förtroendevalda kan rekryteras. Det är inte enbart en representationsfråga utan det blir också en legitimitetsfråga som kanske även visar sig vara en framtidsfråga för demokratin.

För hundra år sedan handlade det om vem som kunde släppas förbi rösträttens begränsningar, idag undrar vi vem riksdagen kan släppa fram som statsminister. I dag frågar vi oss också hur vår demokrati ska hantera trenden med allt mer komplicerade regeringsbildningar. Det är onekligen en bra fråga.

Ärade åhörare,

Riksdagens jubileum för demokratins genombrott vill engagera och väcka intresse för demokratins styrka men också för dess svagheter. Nu är det upp till oss att ta demokratin in i de kommande hundra åren.

Antologin Demokratins framtid har utarbetats på uppdrag av riksdagens demokratikommitté och jag vill framföra ett varmt tack till redaktörerna Katarina Barrling och Sören Holmberg samt till bokens författare för ett engagerat och intensivt arbete med mycket välskrivna och intresseväckande texter. Jag vill även tacka riksdagens sekretariat under ledning av Helena Martinsson för demokratijubiléet, som också varit engagerat i arbetet med boken – och i allt annat arbete med jubileet. Ni har, tillsammans med många andra i Riksdagsförvaltningen, verkligen lagt ner mycket kraft och engagemang på att den här dagen ska bli ett minnesvärt avstamp för jubileet.

Med dessa ord hälsar jag er återigen välkomna till en historisk dag i en historisk sal. Jag vill också bjuda in er till den efterföljande invigningen av utställningen ”Fira demokratin!” i Sammanbindningsbanan här utanför, där det även blir ett enklare mingel.

Men innan dess vill jag lämna över ordet till vår moderator, Cecilia Garme.

Tack för att ni är här och firar demokratin med oss i dag och välkomna att fortsatt göra det under hela jubileet.