Aktuellt

Talmannens anförande om tryckfriheten

Publicerad: 2 december 2016 klockan 11.03

Ett seminarium för att uppmärksamma tryckfrihetsförordningen 250-årsjubileum hölls den 2 december i riksdagen. Talman Urban Ahlin öppnade seminariet med ett anförande. Vid seminariet presenterades också en jubileumsbok om tryckfrihetsförordningens historia, utveckling och betydelse.

Talmannens anförande

Ärade riksdagsledamöter från Finland och från Sverige,
Ärade författare,
Mina damer och herrar,

Varmt välkomna till Sveriges riksdag och till andrakammarsalen. Ni är förstås också varmt välkomna till detta seminarium om den 250-åriga tryckfriheten.

Som talman leder jag många voteringar när Sveriges riksdag fattar beslut och stiftar lagar. En mängd viktiga avgöranden görs i riksdagens kammare varje år. Men ett av de mest banbrytande besluten fattades långt, långt före min tid.

När riksdagen antog 1766 års tryckfrihetsförordning blev Sverige först i världen att lagfästa rätten att fritt uttrycka sig i skrift. Lagstiftningen innehöll förbud mot censur, rätt att få ut handlingar från myndigheter och förstås skriv- och tryckfrihet.

Det var ett riksdagsbeslut som snabbt fick stor effekt. Många tidningar och skrifter publicerades i hägnet av den nya förordningen. Den politiska debatten intensifierades. Jag tror att man kan tala om ett uppdämt behov av att fritt få uttrycka sin mening, ett behov som nu kunde flöda fritt.

Det var en framsynt och viktig lagstiftning som antogs för 250 år sedan och vi kan känna stolthet över tryckfrihetsförordningen än idag.

Inte bara tryckfriheten utan också offentlighetsprincipen är numera självklarheter för både allmänheten och för journalister. Här i riksdagsförvaltningen hanteras dagligen ärenden när någon har begärt att få ut allmänna handlingar. Detta ses - med rätta - som en central funktion i vår demokrati.

Jag vill understryka vikten av den transparens som offentlighetsprincipen har gett oss. Öppenheten möjliggör medborgares och journalisters granskning av den offentliga makten. Tack vare den kan media avslöja missförhållanden – hur besvärligt det än kan te sig ibland för den som utsätts för granskningen.

Genom ett öppet och transparent samhällsskick förebygger vi korruption och inte minst är det viktigt att medborgarna kan informera sig i frågor som rör deras liv och vardag.

Jag vet inte hur många gånger jag som talman, eller som tidigare riksdagsledamot, träffat kollegor från andra parlament och de varit fulla av frågor om vår öppenhet, yttrandefrihet, offentlighetsprincip och hur det går till här hos oss. Korruption är ett gissel i många länder och ett hinder för demokratisk utveckling. En del av svaret på hur man kan bekämpa korruption, maktmissbruk och missförhållanden kan man säkert hitta i Sverige och i vår offentlighetsprincip och förvaltningskultur.

Tillsammans med tryck- och yttrandefrihet utgör transparensen fundamentala demokratiska byggstenar. Vi ser dessvärre hur dessa rättigheter hotas och pressas tillbaka av starka krafter.

Låt mig nämna några exempel: Idag hotas journalister i Sverige och ute i världen. Enskilda journalister och hela redaktioner utsätts för hot och våld, ibland dödligt. Det är farligt att vara journalist och det blir på många platser allt svårare att bedriva journalistik.

Sociala medier är på många sätt en fantastisk och mycket demokratisk företeelse. Internet och dessa kanaler har mångfaldigat människors möjligheter att göra sina röster hörda. Att föra fram sin åsikt är inte längre förbehållet den som redan har en plattform att tala ifrån. Men det fria ordets ökade möjligheter är tyvärr bara den ena sidan av myntet. Också hot, hat och trakasserier har fått en omfattande spridning genom den nya tekniken.

När vi idag högtidlighåller den svenska tryckfriheten kan vi både glädjas åt nya former för yttrandefriheten men samtidigt konstatera att vi fortsatt måste arbeta för att värna den. Det har sagts många gånger förut men behöver alltid sägas igen: Demokratiska rättigheter kan inte tas för givna.

De kunde inte tas för givna för 250 år sedan heller. Tryckfrihetsförordningen hade endast några få år på nacken när den efter Gustav III:s statsomvälvning började inskränkas. Tryckfriheten i Sverige var inte återställd förrän i regeringsformen 1809.

Det är alltså inte bara nuet utan också historien som visar oss vikten av att aldrig sluta främja och värna våra rättigheter.

Därför är det viktigt att dessa friheter och rättigheter är grundlagsfästa i Sverige. Tillfälliga eller plötsliga opinionsvindar som vill inskränka dem ska inte omedelbart kunna få genomslag.

Såväl i Sverige som internationellt förs en livlig diskussion om gränserna för vad som får sägas eller skrivas – må det vara på nätet eller i en tidning. Det är bra att den diskussionen förs men jag tycker att vi samtidigt bör ha en lika levande debatt om hur vi kan främja öppenhet och yttrandefrihet.

Mina damer och herrar,

För att kunna delta i en sådan debatt behöver vi engagemang men också kunskap. Jag är glad över att vi har så många kunniga talare här idag. Vi kommer att få höra om tryckfriheten och demokratin både vad gäller historia, samtid och framtid.

Jag är övertygad om att den jubileumsbok som nu lanseras kommer att bidra till både kunskapsfördjupning och diskussion. Den har publicerats på svenska och kommer framöver att finnas på både finska och engelska, allt för att bidra till en bra och bred debatt och till att sprida kunskap.

Boken lyfter fram olika aspekter av tryckfrihetens historia, i såväl Sverige som i Finland. Vi var ju ett och samma land vid tiden för tryckfrihetsförordningen men har sedan dess gått skilda vägar. Det har, bland mycket annat, lett till att tryckfrihetens utveckling har sett olika ut i de båda länderna.

Därför ska det bli intressant att få höra också om tryckfrihetens utveckling i Finland. Med dessa ord vill jag välkomna seminariets inledningstalare, Annika Lapintie, ordförande i det finska grundlagsutskottet, till talarstolen.