Svensk författningssamling (SFS)

Lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § /Upphör att gälla U:2010-08-01/
Denna lag innehåller bestämmelser om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder
framgår att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för
fondbolag.

1 § /Träder i kraft I:2010-08-01/
Denna lag innehåller bestämmelser om kapitaltäckning och
stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.

Av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om
investeringsfonder framgår att vissa bestämmelser i denna lag
gäller även för fondbolag.

Av 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster framgår att
vissa bestämmelser i denna lag gäller även för
betalningsinstitut. Lag (2010:763).

Särskilda bestämmelser för europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ med ett sådant
förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets
förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga
för europabolag eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG)
nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
kooperativa föreningar (SCE-föreningar) tillämpas det som i 10
kap. 17 och 19 §§ sägs om styrelseledamot på ledamot i
tillsynsorganet.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag
samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om
europakooperativ framgår att de bestämmelser som anges i första
stycket skall tillämpas också på ledamot i ett europabolags
eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan.

Definitioner

3 § I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars
huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast
egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan
liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga
verksamheten i ett eller flera kreditinstitut,
värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller
motsvarande utländska företag,

2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan
myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut
för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i
balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller
åtaganden utanför balansräkningen,

5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som
inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap.
3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat och

a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut,
värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller
motsvarande utländskt företag, och

b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs
av sådana företag som avses i a eller finansiella institut,

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag
som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för
elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och
vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap.
1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt
2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt
enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en
finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part
får en finansiell skuld eller utfärdar ett
egetkapitalinstrument,

8. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES
etablerat finansiellt holdingföretag, som inte är
dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande
utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett
annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller
utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut,
värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar,
motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap.
3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut,
värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller
motsvarande utländskt företag,

10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), ändrat
genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/23/EG,

12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska
skeppshypotekskassan,

13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2007/44/EG,

14. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande
utländskt företag som auktoriserats inom EES och som

a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett
motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har
ett ägarintresse i ett sådant företag, och

b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett
motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES
eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat
inom EES,

15. operativa risker: risker för förluster till följd av inte
ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden
eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre
händelser, samt rättsliga risker,

16. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en
exponering,

17. värdepapperisering: en transaktion eller ett program
varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering
eller en grupp exponeringar delas upp i delar, och som har
följande egenskaper:

a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller
programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller
gruppen av exponeringar, och

b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas
under den tid transaktionen eller programmet pågår, och

18. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om
värdepappersmarknaden. Lag (2009:364).

4 § Ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett
holdingföretag med blandad verksamhet är moderföretag och en
annan juridisk person är dotterföretag, om moderföretaget

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på
grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar,

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan, eller

4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över denna på
grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av
bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed
jämförbara stadgar.

Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderföretaget,
om ett annat dotterföretag till moderföretaget eller
moderföretaget tillsammans med ett eller flera andra
dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsammans

1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller
andelar i den juridiska personen,

2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på
grund av avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, eller

3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har
rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i
dess styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk
person och på grund av avtal med den juridiska personen eller
på grund av bestämmelse i dess bolagsordning, bolagsavtal eller
därmed jämförbara stadgar har rätt att ensamt utöva ett
bestämmande inflytande över den juridiska personen, är även
denna dotterföretag till moderföretaget.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

5 § Det finns ett ägarintresse om

1. en juridisk person är intresseföretag till ett företag
enligt 1 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), eller

2. ett företag direkt eller indirekt äger minst 20 procent av
kapitalet eller av samtliga röster i ett annat företag.

6 § I de fall som avses i 4 § första stycket 1-3 och andra
stycket samt 5 § skall sådana rättigheter som tillkommer någon
som handlar i eget namn men för en annan fysisk eller juridisk
persons räkning anses tillkomma den personen.

När antalet röster i ett dotterföretag eller ett företag enligt
5 § bestäms, skall inte de aktier eller andelar i respektive
företag som innehas av företaget självt eller av dess
dotterföretag tas med. Detsamma gäller aktier eller andelar som
innehas av den som handlar i eget namn men för något av
företagens eller deras dotterföretags räkning.

Handelslager

7 § Ett instituts handelslager består av alla positioner i
finansiella instrument och råvaror, som

1. institutet innehar i handelssyfte eller för att säkra andra
positioner i handelslagret, och

2. inte är förenade med villkor som begränsar möjligheten att
handla med dem eller, om de är förenade med sådana villkor, är
möjliga att säkra.

Med positioner avses institutets egna positioner och positioner
som härrör från verksamhet för kunders räkning eller som
marknadsgarant.

8 § En position innehas i handelssyfte om syftet med innehavet
är att på kort sikt sälja positionen vidare eller att på kort
sikt dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga
skillnader mellan inköps- och försäljningspriser eller andra
förändringar av priser eller räntesatser.

9 § Även andra positioner än sådana som avses i 7 § får ingå i
handelslagret om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd
av 13 kap. 1 § 2.

10 § Ett institut skall fastställa vilka positioner som skall
ingå i handelslagret enligt 7 och 9 §§. För de positioner som
innehas i handelssyfte skall instituten ha en handelsstrategi
samt kunna styra handeln med positionerna och övervaka
positionerna mot handelsstrategin. Institutet skall för dessa
ändamål ha lämpliga metoder samt de skriftliga riktlinjer och
instruktioner som behövs.

Av 6 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse och 8 kap. 4 § lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden framgår att instituten skall kunna
hantera de risker som följer med verksamheten i handelslagret.
Lag (2007:570)

2 kap. Vilka kapitalkrav som skall täckas av kapitalbasen

Kapitalbaskravet

1 § Ett institut skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som

1. motsvarar minst summan av kapitalkraven för kreditrisker,
marknadsrisker och operativa risker beräknade enligt 3-8 §§,
eller

2. framgår av ett beslut enligt 2 §.

Av 7 kap. 8 § framgår att ett institut som efter tillstånd av
Finansinspektionen överskrider gränsvärdena för stora
exponeringar, skall uppfylla ett särskilt kapitalkrav.

I 7 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse finns det ytterligare bestämmelser som rör
beräkningen av kapitalbaskravet.

2 § Finansinspektionen skall besluta att ett institut skall ha
en viss minsta storlek på sin kapitalbas som är större än vad
som krävs enligt 1 § första stycket 1, om

1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1-3, 4 a,
4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
eller 8 kap. 3-8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
och

2. det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig
för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid.

Första stycket skall inte tillämpas, om överträdelsen är så
allvarlig att verksamhetstillståndet i stället skall
återkallas. Lag (2007:570)

Kapitalkravet för kreditrisker

3 § För kreditrisker krävs ett kapital som motsvarar minst åtta
procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp beräknat
enligt 4 kap.

Kapitalkravet för marknadsrisker

4 § För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan
av kapitalkraven för

1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret,

2. avvecklingsrisker för verksamhet i handelslagret,

3. positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i
handelslagret, och

4. valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.

Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som
dragits av från kapitalbasen.

5 § Kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt någon av
de metoder som anges i 5 kap., om inte något annat följer av
ett beslut enligt 6 §.

6 § För sådana marknadsrisker som avses i 4 § första stycket 1-
3 får ett institut, efter tillstånd av Finansinspektionen,
beräkna kapitalkravet enligt 3 § med beaktande av motpartsrisk
enligt vad som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 4. Tillstånd skall ges om summan av marknadsvärdet av
positionerna i handelslagret och fordringar hänförliga till
dessa

1. normalt inte överstiger 5 procent av summan av institutets
totala balansomslutning och totala åtagande utanför
balansräkningen,

2. normalt inte överstiger ett belopp som motsvarar 15 miljoner
euro, och

3. inte vid något tillfälle överstiger 6 procent av institutets
totala balansomslutning och totala åtaganden utanför
balansräkningen och inte heller överstiger ett belopp som
motsvarar 20 miljoner euro.

Om ett institut som har fått ett tillstånd enligt första
stycket inte längre uppfyller kraven för tillståndet, skall det
övergå till att beräkna kapitalkravet enligt 5 § och genast
underrätta Finansinspektionen om detta.

Kapitalkravet för operativa risker

7 § För operativa risker krävs ett kapital som beräknas enligt
någon av de metoder som anges i 6 kap., om inte något annat
följer av ett beslut enligt 8 §.

8 § Ett värdepappersbolag får, efter tillstånd av
Finansinspektionen, beräkna kapitalkravet för operativa risker
enligt andra stycket om det tillhör någon av följande
kategorier:

1. Värdepappersbolag som handlar med finansiella instrument för
egen räkning bara i syfte att

a) utföra en order för kunds räkning, eller

b) få tillträde till system för clearing och avveckling eller
en erkänd börs när de uppträder som ombud eller utför
kundorder.

2. Värdepappersbolag

a) som inte innehar kunders pengar eller värdepapper,

b) som enbart handlar med finansiella instrument för egen
räkning,

c) som inte har några externa kunder, och

d) för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och
avvecklingen ligger hos en clearingorganisation och garanteras
av samma clearingorganisation.

Kapitalkravet för operativa risker skall motsvara minst 25
procent av värdepappersbolagets fasta omkostnader beräknade
enligt 10 §. Lag (2007:570)

Ett alternativt kapitalkrav för vissa värdepappersbolag

9 § Ett värdepappersbolag som inte har tillstånd enligt 2 kap.
1 § 3 eller 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, får i
stället för det som anges i 1 § första stycket 1 ha en
kapitalbas som motsvarar det största av

1. summan av kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker
beräknade enligt 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet enligt
7 kap. 8 §, och

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt
10 §. Lag (2007:570)

Beräkning av fasta omkostnader

10 § Med ett värdepappersbolags fasta omkostnader avses
bolagets fasta omkostnader för det föregående räkenskapsåret
eller, om bolagets verksamhet pågått i mindre än ett år, de
fasta omkostnader som angetts i bolagets verksamhetsplan.

Om omfattningen av bolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan
det föregående året eller om Finansinspektionen finner att
verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta
om ändring av beräkningsunderlaget enligt första stycket.

3 kap. Kapitalbasen

Sammansättning

1 § Kapitalbasen består av summan av primärt och supplementärt
kapital, beräknat enligt detta kapitel.

Det primära kapitalet enligt 2 och 4 §§ skall vara minst lika
stort som det supplementära kapitalet enligt 3 och 4 §§.

En kapitalbas beräknad enligt 2-9 §§ får användas för att täcka
kapitalkrav för

1. kreditrisker enligt 2 kap. 3 §,

2. marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 och 2, och

3. operativa risker enligt 2 kap. 7 §.

En kapitalbas beräknad enligt 2-10 §§ får användas för att
täcka kapitalkrav

1. för marknadsrisker enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4,

2. motsvarande 25 procent av ett värdepappersbolags fasta
omkostnader enligt 2 kap. 8-10 §§, och

3. för exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora
exponeringar enligt 7 kap. 8 §.

Primärt kapital

2 § I det primära kapitalet får följande ingå:

1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

a) för bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och
värdepappersbolag dock inte kumulativa preferensaktier och
uppskrivningsfonder,

b) för sparbanker dock endast reservfonder,

c) för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar dock inte
förlagsinsatser och uppskrivningsfonder,

2. För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond.

3. För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag:
kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och
periodiseringsfond.

4. För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det
belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till
följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av

1. förluster under löpande räkenskapsår,

2. immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till
lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,
punkten 9 under rubriken tillgångar, och

3. den nettovinst som hos ett institut som är originator till
en värdepapperisering uppkommer till följd av kapitalisering av
framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och
som ger en kreditförstärkning till positioner i
värdepapperiseringen.

Supplementärt kapital

3 § I det supplementära kapitalet får efterställda
skuldförbindelser med en ursprunglig löptid på minst fem år
ingå.

Andra poster som får ingå i det primära eller det supplementära
kapitalet

4 § I primärt eller supplementärt kapital får dessutom, efter
tillstånd av Finansinspektionen, ingå värdet av förlagsinsatser
samt andra kapitaltillskott och reserver än de som anges i 2
och 3 §§.

Avräkning från det primära och det supplementära kapitalet

5 § Från det primära och det supplementära kapitalet skall
institutet, på sätt som anges i 8 §, räkna av det bokförda
värdet av aktierna eller av vad som har skjutits till i annan
form (tillskott) i

1. ett institut, ett institut för elektroniska pengar, ett
försäkringsbolag eller motsvarande utländska företag,

2. ett finansiellt institut,

3. ett utländskt återförsäkringsföretag, eller

4. ett försäkringsholdingföretag.

En sådan avräkning skall göras, om

1. institutets ägarandel överstiger 10 procent av företagets
kapital, eller

2. ägarandelen är mindre än enligt 1, och

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10
procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i
företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana
tillskott överstiger 10 procent av summan av institutets
primära och supplementära kapital, eller

b) institutet har ett ägarintresse i det andra företaget.

Avräkning skall inte göras för tillskott som avser företag som
omfattas av samma gruppbaserade redovisning som institutet
enligt 9 kap. 9 och 10 §§ genom fullständig konsolidering eller
genom en klyvningsmetod.

Avräkning skall inte heller göras för tillskott som avser
företag som gemensamt med institutet omfattas av tillsyn enligt
lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.

6 § Vid bedömningen enligt 5 § andra stycket av hur stort ett
tillskott är skall ett institut inte räkna in tillskott som det
kan visa att det är marknadsgarant för, om institutet uppfyller
de villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 6.

7 § Ett institut får från det primära och det supplementära
kapitalet räkna av värdet av positioner i värdepapperisering
som annars skulle ges riskvikten 1 250 procent.

8 § Av det sammanlagda belopp som räknas av enligt 5 och 7 §§
skall ena hälften dras av från det primära kapitalet och den
andra hälften från det supplementära kapitalet.

Om det belopp som skall dras av från det supplementära
kapitalet är större än detta, skall det överskjutande beloppet
dras av från det primära kapitalet.

Förväntat förlustbelopp m.m.

9 § För ett institut som tillämpar en internmetod för
kreditrisker gäller att, på sätt framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 7, kapitalbasens storlek
påverkas av

1. förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och

2. positiva och negativa belopp som uppkommer när gjorda
avsättningar och värderegleringar jämförs med förväntade
förlustbelopp.

Utvidgad kapitalbas

10 § För att uppfylla de kapitalkrav som avses i 1 § fjärde
stycket får ett institut - utöver de poster som enligt 2-4 §§
kan utgöra primärt eller supplementärt kapital - till
kapitalbasen räkna även andra poster, såsom nettovinster
hänförliga till institutets handelslager och förlagslån med en
ursprunglig löptid på minst två år. Från den utvidgade
kapitalbasen skall institutet räkna av icke likvida tillgångar.

4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker

Exponeringar som omfattas av kapitalkravet för kreditrisker
samt för marknadsrisker enligt 2 kap. 6 §

1 § Ett kapitalkrav för kreditrisker skall beräknas för sådana
exponeringar som inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav
behöver inte beräknas för exponeringar som har dragits av från
kapitalbasen.

När Finansinspektionen enligt 2 kap. 6 § har gett tillstånd
till att kapitalkravet för marknadsrisker beräknas enligt detta
kapitel, skall även exponeringar som ingår i handelslagret
beaktas.

2 § Ett kapitalkrav för kreditrisker skall även beräknas för
exponeringar som ett institut har värdepapperiserat om det

1. inte i samband med värdepapperiseringen har överfört en
betydande kreditrisk till tredje man, eller

2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina
avtalsmässiga förpliktelser.

Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett
annat instituts exponeringar skall det, om det har gett stöd
till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga
förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna.

3 § Ett institut som skall beräkna ett kapitalkrav enligt 2 §
första stycket 2 eller andra stycket skall offentliggöra att
det har tillhandahållit där angivet stöd och hur detta påverkar
institutets kapitalkrav.

Hur det riskvägda beloppet beräknas

4 § För varje exponering skall ett riskvägt exponeringsbelopp
beräknas. Exponeringarna delas in i olika exponeringsklasser.
Det riskvägda beloppet för en enskild exponering bestäms av
exponeringens värde multiplicerad med dess riskvikt.

De olika exponeringarnas värden och riskvikter beräknas enligt
en schablonmetod eller, efter tillstånd av Finansinspektionen,
en internmetod. Vid beräkning av exponeringars värde får ett
institut, efter tillstånd av Finansinspektionen, även använda
en metod med interna modeller.

Schablonmetod

5 § Ett institut skall beräkna riskvägda exponeringsbelopp
enligt en schablonmetod för kreditrisker, om inte något annat
framgår av ett beslut enligt 7 §.

Vid tillämpning av schablonmetoden framgår exponeringarnas
värden och riskvikter av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 10.

6 § Riskvikten för en exponering beror på vilken
exponeringsklass exponeringen tillhör. Riskvikten får bestämmas
med beaktande av exponeringens kreditkvalitet enligt
kreditvärderingar som gjorts av

1. kreditvärderingsföretag som godkänts av Finansinspektionen
enligt 12 §, eller

2. vissa exportkreditorgan, om kreditvärderingarna avser
exponeringar mot stater eller centralbanker.

Internmetod

7 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att
beräkna riskvägda exponeringsbelopp. Ett sådant tillstånd får
avse en grundläggande eller en avancerad internmetod.

Enligt internmetoden beräknas riskvägda exponeringsbelopp med
stöd av institutets interna riskklassificeringssystem och
enligt särskilda formler som gäller för respektive
exponeringsklass. Institutet uppskattar självt värdet på fler
av de riskfaktorer som ingår i formlerna enligt den avancerade
internmetoden än enligt den grundläggande metoden.

8 § Tillstånd för ett institut att använda en internmetod skall
ges om förutsättningarna i 9 § är uppfyllda och om

1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat
riskhanteringssystem för kreditrisker som uppfyller kraven i 6
kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden,

2. institutets riskklassificeringssystem är tillförlitligt och
tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet, och

3. institutet dokumenterar sitt riskklassificeringssystem och
motiven för dess utformning.

Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett
finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag
använder internmetoden enhetligt, får företagen i den
omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 13 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven
i första stycket är uppfyllda. Lag (2007:570)

9 § När ett institut använder internmetoden för beräkning av
riskvägda exponeringsbelopp skall det använda metoden för alla
exponeringar.

Finansinspektionen får dock ge ett institut tillstånd att

1. använda schablonmetoden för vissa exponeringar,

2. stegvis gå över från schablonmetoden till den internmetod
det avser att använda, eller

3. stegvis gå över från en grundläggande internmetod till en
avancerad internmetod.

När ett institut använder en internmetod för att beräkna
riskvägda exponeringsbelopp, skall även de övriga dotterföretag
som är institut eller motsvarande utländska företag och som
ingår i samma finansiella företagsgrupp använda en internmetod.
Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag
från detta stycke.

10 § Om ett institut som har fått tillstånd att använda en
internmetod inte längre uppfyller kraven i 8 §, skall det för
Finansinspektionen redovisa en plan för hur det avser att rätta
till bristerna. Någon sådan plan behöver inte upprättas, om
institutet kan visa att överträdelsen är ringa.

11 § Ett institut som använder en internmetod får inte byta
till schablonmetoden. Ett institut får inte heller byta från en
avancerad internmetod till en grundläggande internmetod. Efter
ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge
tillstånd till ett sådant byte, om institutet kan visa att det
finns godtagbara skäl för bytet.

Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall
återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre
uppfyller villkoren för den internmetod som det har tillstånd
att använda och det inte är lämpligt att ålägga institutet en
förhöjd kapitalbas.

Kreditvärderingsföretags kreditvärderingar

12 § Ett kreditvärderingsföretag får ansöka hos
Finansinspektionen om att det skall godkännas. När ett
kreditvärderingsföretag godkänts får dess kreditvärderingar
användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett
godkännande får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma

1. riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa
exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller

2. riskvikter för andra exponeringsklasser enligt
schablonmetoden.

Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om

1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och
genomlysbar,

2. kreditvärderingarna ses över löpande, och

3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är
tillgängliga på likvärdiga villkor för dem som har ett
berättigat intresse av kreditvärderingarna.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk
behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får
Finansinspektionen godkänna kreditvärderingsföretaget i samma
syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket.

När förutsättningarna i andra eller tredje stycket inte längre
är uppfyllda, skall Finansinspektionen återkalla godkännandet.

13 § Finansinspektionen skall genom ett beslut dela in de
godkända kreditvärderingsföretagens kreditvärderingar i
kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg skall motsvara
en viss riskvikt.

Om en annan behörig myndighet än Finansinspektionen har delat
in ett kreditvärderingsföretags kreditvärderingar i
kreditkvalitetssteg, får inspektionen besluta att använda samma
indelning.

14 § Hur instituten får använda kreditvärderingarna framgår av
föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 16.

Minskning av det riskvägda exponeringsbeloppet med hjälp av
kreditriskskydd

15 § Vid beräkningen av det riskvägda beloppet för en viss
exponering får ett institut ta hänsyn till sådana säkerheter,
garantier och andra kreditriskskydd som minskar den kreditrisk
som exponeringen innebär. För ett institut som använder
schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för en
exponering gäller första meningen med de begränsningar som
framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 17.

Första stycket gäller inte om kreditriskskyddet redan har
beaktats vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet
enligt 4-14 §§.

5 kap. Kapitalkravet för marknadsrisker

Beräkningen av kapitalkravet för i marknadsrisker ingående
motpartsrisker

1 § Ett institut skall beräkna kapitalkravet för de
motpartsrisker som ingår i marknadsrisker enligt en
schablonmetod eller en internmetod för kreditrisker.
Kapitalkravet skall motsvara minst åtta procent av riskvägda
exponeringsbelopp.

Vid beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen gäller 4 kap.
4-15 §§. Det som där sägs om kreditrisker skall i stället avse
motpartsrisker.

Schablonmetoder för i marknadsrisker ingående positionsrisker,
avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker

2 § Kapitalkraven för positionsrisker, avvecklingsrisker,
valutakursrisker och råvarurisker skall, i enlighet med
föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 19, beräknas och
bestämmas enligt olika schablonmetoder beroende på vilken
riskkategori det rör sig om. Detta gäller dock bara om inte
något annat följer av ett beslut enligt 3 §.

Egna riskberäkningsmodeller för i marknadsrisker ingående
positionsrisker, valutakursrisker och råvarurisker

3 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna
kapitalkraven för positionsrisker, valutakursrisker och
råvarurisker. Tillstånd skall ges om institutet

1. har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem
för marknadsrisker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap.
4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2. använder en riskberäkningsmodell som ger en tillförlitlig
bild av marknadsriskernas storlek och som är tillräckligt
integrerad med institutets övriga verksamhet, och

3. dokumenterar sin riskberäkningsmodell och motiven för dess
utformning. Lag (2007:570)

Byte av metod

4 § Ett institut får inte byta från en egen
riskberäkningsmodell till en schablonmetod. Efter ansökan från
ett institut får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett
sådant byte, om institutet kan visa att det finns godtagbara
skäl för bytet.

Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall
återgå till en schablonmetod, om det inte längre uppfyller
villkoren för den egna riskberäkningsmodell som det har
tillstånd att använda och det inte är lämpligt att ålägga
institutet en förhöjd kapitalbas.

6 kap. Kapitalkravet för operativa risker

1 § Om inte annat framgår av ett beslut enligt 8 §, skall ett
institut använda en och samma metod för att beräkna
kapitalkravet för samtliga operativa risker.

Basmetoden

2 § Kapitalkravet för operativa risker skall beräknas enligt en
basmetod, om inte något annat följer av 3-8 §§.

Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för
operativa risker 15 procent av genomsnittet av de årliga
rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av
ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna.

Schablonmetoden

3 § Ett institut får, efter anmälan till Finansinspektionen,
beräkna kapitalkravet för operativa risker enligt en
schablonmetod.

Vid tillämpning av schablonmetoden skall institutet dela in sin
verksamhet i olika affärsområden. För varje affärsområde skall
institutet beräkna ett kapitalkrav. Kapitalkravet för vart och
ett av affärsområdena skall motsvara en viss procentsats,
mellan 12 och 18 procent, av genomsnittet av de årliga
rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av
ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna.
Summan av kapitalkraven för de enskilda affärsområdena utgör
kapitalkravet för operativa risker.

4 § Ett institut som använder schablonmetoden för operativa
risker skall

1. med stöd av skriftliga riktlinjer och instruktioner som ses
över regelbundet fördela rörelseintäkterna, eller det
beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna, mellan
olika affärsområden på ett lämpligt sätt, och

2. ha ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem
för operativa risker som uppfyller kraven i 6 kap. 2 och 5 §§
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap.
4 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Lag (2007:570).

Den alternativa schablonmetoden

5 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
använda en annan beräkningsgrund än rörelseintäkterna eller ett
annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna för
ett eller flera affärsområden.

Internmätningsmetoden

6 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
använda en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet
för operativa risker.

Vid tillämpning av internmätningsmetoden beräknas kapitalkravet
för operativa risker med stöd av institutets eget
riskmätningssystem.

7 § Tillstånd att använda internmätningsmetoden skall ges, om

1. institutet har ett för ändamålet lämpligt utformat
riskhanteringssystem för operativa risker som uppfyller kraven
i 6 kap. 2 och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 och 8 §§ lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden, och

2. institutets riskmätningssystem är tillförlitligt och
tillräckligt integrerat med institutets övriga verksamhet.

Om ett moderinstitut inom EES och dess dotterföretag eller ett
finansiellt moderholdingföretag inom EES och dess dotterföretag
använder en internmätningsmetod enhetligt, får företagen i den
omfattning som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 26 betraktas som en enhet vid bedömningen av om kraven
i första stycket är uppfyllda. Lag (2007:570)

Kombination av olika metoder

8 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
kombinera

1. internmätningsmetoden med antingen bas- eller
schablonmetoden, eller

2. basmetoden med schablonmetoden.

Ett tillstånd att kombinera två metoder enligt första stycket 1
får avse att ett institut stegvis går över från bas- eller
schablonmetoden till internmätningsmetoden enligt en bestämd
tidsplan eller att institutet utan tidsbegränsning får
kombinera två metoder. Basmetoden och schablonmetoden får dock
kombineras enligt första stycket 2, bara om det finns särskilda
skäl och om institutet åtagit sig att gå över till
schablonmetoden för hela verksamheten enligt en bestämd
tidsplan.

Byte av metod

9 § Om inte annat följer av ett tillstånd som har meddelats
enligt 8 §, får ett institut inte byta

1. från schablonmetoden till basmetoden, eller

2. från internmätningsmetoden till basmetoden eller
schablonmetoden.

Efter ansökan från ett institut får dock Finansinspektionen ge
tillstånd till ett sådant byte som avses i första stycket, om
institutet kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet.

Finansinspektionen får också besluta att ett institut skall
återgå till en mindre riskkänslig metod, om det inte längre
uppfyller villkoren för att använda internmätningsmetoden och
det inte är lämpligt att ålägga institutet en förhöjd
kapitalbas.

7 kap. Stora exponeringar

1 § Detta kapitel tillämpas inte på Svenska
skeppshypotekskassan.

2 § Vid tillämpning av 3 och 5 §§ skall kapitalbasen beräknas
enligt 3 kap.

3 § Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller
en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga
25 procent av institutets kapitalbas.

Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är
moderföretag eller dotterföretag till institutet eller
dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen
inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas.

4 § Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två
eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat
visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över
en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan
inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan
befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av
finansiella problem.

Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument
emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella
instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna
tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den
som svarar för fordringen eller åtagandet.

5 § Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar
får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas.

En stor exponering är en exponering som ett institut har
gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes
anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer
av institutets kapitalbas.

6 § Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och
5 §§ skall följande exponeringar inte räknas in:

1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband
med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter
betalning,

2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella
instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en
transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen
betalning har skett eller de finansiella instrumenten har
levererats,

3. exponeringar som ett institut har mot ett annat
koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad
tillsyn som utövas av en behörig myndighet eller likvärdig
tillsyn i tredje land, och

4. poster som räknats av från institutets kapitalbas.

Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller
delvis undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om
kreditrisken är låg.

7 § Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 30 får ett institut uppskatta
exponeringens värde

1. med stöd av internmetoden, eller

2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande
effekt.

Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket, skall
den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som
en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden.

8 § Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en
kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får,
efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden
som anges i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller det särskilda
kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31.

8 kap. Offentliggörande av information

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för ett enskilt
institut som inte ingår i en finansiell företagsgrupp eller en
motsvarande grupp enligt en utländsk offentlig reglering som
bygger på kreditinstitutsdirektivet eller
kapitalkravsdirektivet. För finansiella företagsgrupper finns
bestämmelser i 9 kap.

2 § Ett institut skall offentliggöra information som rör dess
kapitaltäckning och dess strategier, system och målsättningar
för hantering av dess risker och exponeringar. Sådan
information som inte är väsentlig, som utgör en
företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte
offentliggöras.

Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen
att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell,
skall det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer
allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

3 § Styrelsen i ett institut skall se till att det finns
skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet
skall uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt
2 § och för hur det skall utvärdera om den offentliggjorda
informationen är tillfredsställande, vilket skall inkludera hur
informationen kontrolleras samt hur ofta den offentliggörs.

9 kap. Finansiella företagsgrupper

En finansiell företagsgrupp

1 § En finansiell företagsgrupp består av

1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de dotterföretag som är institut,
institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag
eller finansiella institut, eller

2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de institut, institut för
elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller
finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet
eller holdingföretaget har ägarintresse i och som leds
tillsammans med ett eller flera andra företag, om ägarnas
ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som dessa
innehar, eller

3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de institut, institut för
elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller
finansiella institut som det inledningsvis nämnda institutet
eller holdingföretaget har en gemensam eller i huvudsak
gemensam ledning med, eller

4. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och dotterföretag enligt 1 samt företag
som det finns ägarintresse i enligt 2 eller gemensam eller i
huvudsak gemensam ledning med enligt 3.

När en finansiell företagsgrupp finns enligt första stycket,
skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som
det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen.

2 § Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 33, skall bestämmelserna om finansiella
företagsgrupper gälla även för

1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de institut, institut för
elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller
finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än
sådana som anges i 1 § första stycket 2,

2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de institut, institut för
elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller
finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet
eller holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar
till, eller

3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag
hemmahörande inom EES och de institut, institut för
elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller
finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet
eller holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över.

Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla
för företag som avses i första stycket, skall även ett anknutet
företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i
anses ingå i gruppen.

3 § För en finansiell företagsgrupp skall ansvaret för att de
gruppbaserade kraven uppfylls åligga det institut

1. som inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett
svenskt finansiellt holdingföretag, eller

2. vars moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte
är dotterföretag till ett institut eller ett svenskt
finansiellt holdingföretag.

Om ett finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2
är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett
värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som skall ansvara
för att de gruppbaserade kraven är uppfyllda.

Om holdingföretaget är moderföretag till två eller flera
kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag,
skall det kreditinstitut respektive det värdepappersbolag som
har den största balansomslutningen ansvara för att de
gruppbaserade kraven uppfylls.

4 § Ett institut får, efter tillstånd av Finansinspektionen,
räkna in dotterföretag vid beräkning av kapitalkraven enligt 2
kap. och vid beräkning av att gränsvärdena för stora
exponeringar enligt 7 kap. följs.

De gruppbaserade kraven

5 § Det ansvariga institutet enligt 3 § skall se till att den
finansiella företagsgruppen sammantaget uppfyller kraven i

1. 2 kap. 1-7 §§ om kapitalkrav,

2. 7 kap. om stora exponeringar,

3. 7 kap. 9-11 §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse om ett kreditinstituts innehav av aktier
och andelar i företag, om ett kreditinstitut ingår i gruppen,

4. 7 kap. 7 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om ett
värdepappersbolags kvalificerade innehav av aktier eller
andelar i företag med annan verksamhet än finansiell
verksamhet, om ett värdepappersbolag som har tillstånd att
bedriva verksamhet som avses i 2 kap. 2 § första stycket 2 och
8 samma lag ingår i gruppen, och

5. 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen om bank- och
finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket
lagen om värdepappersmarknaden om soliditet och riskhantering.

En finansiell företagsgrupp skall uppfylla kraven i 6 kap. 2 §
första stycket och 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse
samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen om
värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning.
Lag (2007:570).

6 § Bestämmelserna i 5 § skall tillämpas även på den del av en
finansiell företagsgrupp som består av

1. ett institut och de utländska institut, finansiella institut
eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är
dotterföretag till institutet eller som institutet har
ägarintresse i, eller

2. ett institut vars moderföretag är ett finansiellt
holdingföretag och de utländska institut, finansiella institut
eller förvaltningsbolag i ett land utanför EES som är
dotterföretag till holdingföretaget eller som holdingföretaget
har ägarintresse i.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt
hemland har tillstånd att förvalta investeringsfonder.

7 § Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars
moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES
skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av
information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett
betydande dotterföretag som är institut, skall även
dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat
kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering
som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §
35.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta
om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av
information som skall offentliggöras av ett moderföretag
utanför EES och den informationen är likvärdig med den
information som skall offentliggöras enligt denna lag.

8 § Om det inte ingår något kreditinstitut i den finansiella
företagsgruppen och de värdepappersföretag som ingår i gruppen
är sådana värdepappersbolag som anges i 2 kap. 8 eller 9 §
eller motsvarande utländska företag, får Finansinspektionen
efter ansökan besluta att det gruppbaserade kapitalkravet
beräknas på något av de sätt som anges i andra och tredje
styckena i stället för enligt 5 § första stycket 1.

Om det i företagsgruppen ingår sådana värdepappersföretag som
anges i 2 kap. 8 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för
gruppen uppgå till minst summan av

1. kapitalkraven för kreditrisker och marknadsrisker beräknade
enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet för
exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora exponeringar
enligt 7 kap. 8 §, och

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2
kap. 10 §.

Om värdepappersföretagen bara driver sådan verksamhet som anges
i 2 kap. 9 §, skall den sammanlagda kapitalbasen för
företagsgruppen uppgå till minst det största av

1. summan av kapitalkravet för kreditrisker och marknadsrisker
beräknade enligt 2 kap. 3-6 §§ och det särskilda kapitalkravet
för exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora
exponeringar enligt 7 kap. 8 §, eller

2. 25 procent av bolagets fasta omkostnader beräknade enligt 2
kap. 10 §.

Gruppbaserad redovisning

9 § För tillämpningen av 5-8 §§ skall det för en finansiell
företagsgrupp upprättas en gruppbaserad redovisning.

Den gruppbaserade redovisningen skall upprättas med tillämpning
av de regler som gäller för upprättandet av
koncernbalansräkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap.
lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag. Detta gäller inte om något annat följer av
denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.

Konsolidering

10 § Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 § skall

1. dotterföretagen konsolideras fullständigt,

2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras
med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 §
årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske
på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av
13 kap. 1 § 37.

Beräkning av kapitalbas m.m.

11 § Kapitalbasen för den finansiella företagsgruppen skall
beräknas i enlighet med vad som anges i 3 kap. 1-4 §§, 5 §
första-tredje styckena och 6-10 §§. Även den del av
kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå.
Goodwill som belöper på företag som omfattas av gruppbaserad
redovisning skall räknas av från primärt kapital.

12 § Vid beräkning av kapitalkraven för kreditrisker,
marknadsrisker och operativa risker skall bestämmelserna i 4-6
kap. tillämpas. För beräkning av det särskilda kapitalkravet
för exponeringar som överstiger gränsvärdena för stora
exponeringar tillämpas 7 kap. 8 §. Stora exponeringar skall
beräknas enligt 7 kap.

Ledningen i ett finansiellt holdingföretag

13 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt
holdingföretag skall ha tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara
lämplig för en sådan uppgift.

Undantag från de gruppbaserade kraven för vissa företag

14 § Finansinspektionen får efter ansökan besluta att ett
dotterföretag eller ett företag som det finns ägarintresse i
enligt 1 eller 2 § skall undantas vid beräkning enligt 5-8 §§
och utelämnas från sådan tillsynsredovisning som skall
upprättas enligt 10 kap. 11 §, om

1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns
rättsliga hinder för överföring av nödvändig information,

2. företaget är av försumbar betydelse med hänsyn till syftet
med tillsynen, eller

3. en sammanställning av företagets finansiella ställning
skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet
med tillsynen.

Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från
beräkning eller utelämnat från tillsynsredovisningen enligt
första stycket 2 eller 3, skall moderföretaget till
Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen
behöver för sin tillsyn över institutet.

10 kap. Tillsyn

Tillämpliga tillsynsregler

1 § Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen gäller bestämmelserna i de lagar som
reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna
lag.

Tillsynsansvaret för en finansiell företagsgrupp

2 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över en finansiell
företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 eller 2 §, om

1. det i toppen av den finansiella företagsgruppen finns ett
institut,

2. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett
institut men inte till något motsvarande utländskt företag,

3. det finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och
är moderföretag till institut och motsvarande utländska
företag,

4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag med
huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, som är
moderföretag till både institut och motsvarande utländska
företag och ett institut är det dotterföretag som har den
största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföretaget är moderföretag till två
eller flera institut och motsvarande utländska företag, som
inte är auktoriserade i den stat inom EES där holdingföretaget
är etablerat, och ett institut har den största
balansomslutningen.

Finansinspektionen skall även utöva tillsynen om inspektionen
tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer
överens om det i enlighet med bestämmelserna i 4 §.

I 11 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars
moderföretag är ett institut eller ett finansiellt
holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES.

3 § När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3-5 skall
utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga
berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet
inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen.
Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är
olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn
till de institut det gäller och den relativa betydelsen av
deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det
finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut
som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är
tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan
Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna
ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission
skall underrättas om sådana överenskommelser.

4 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut
det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i
de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som
enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet
skall utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får
Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga
myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig
myndighet skall ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det
finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut
som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är
tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan
Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna
ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission
skall underrättas om sådana överenskommelser.

Ansökningar om tillstånd

5 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en
finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom
EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt
moderholdingföretag inom EES, får moderföretagen och
dotterföretagen i gruppen gemensamt ansöka om tillstånd hos
inspektionen om att använda metoden med interna modeller,
internmetoden för kreditrisker, egna riskberäkningsmodeller för
marknadsrisker eller internmätningsmetoden för operativa
risker. Om ett institut ingår i en motsvarande utländsk grupp
enligt en offentlig reglering som bygger på
kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet, får
institutet göra en sådan ansökan hos den behöriga myndighet som
ansvarar för tillsynen.

När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt första stycket
tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa
bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES
gäller för den metod som ansökan avser. När ansökan har getts
in till inspektionen gäller detta dock bara om det är
nödvändigt för en effektiv tillsyn över institut eller
motsvarande utländska företag.

6 § Finansinspektionen skall inom sex månader från det att en
komplett ansökan enligt 5 § har getts in komma överens med de
övriga berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör
fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och
skälen för den skall redovisas skriftligen. Om
Finansinspektionen är ansvarig för den gruppbaserade tillsynen
inom EES, skall inspektionen fatta ett beslut i enlighet med
överenskommelsen och sända över det till sökandena.

Om de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex
månader, skall Finansinspektionen, om ansökan getts in till
inspektionen, ensam fatta beslut med anledning av ansökan.
Beslutet skall innehålla de skäl som har bestämt utgången i
ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från övriga
behöriga myndigheter som kommit till uttryck under
sexmånadersperioden.

Ett beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en
överenskommelse enligt första stycket eller på grund av att de
behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom sex månader
gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet
och för Finansinspektionen samt skall ligga till grund för
inspektionens tillsyn.

Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

7 § Följande företag skall till Finansinspektionen lämna de
upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen begär för tillsynen:

1. företag som ingår i en finansiell företagsgrupp enligt denna
lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på
kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet,

2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt
holdingföretag än de som avses i 1, och

3. ett holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag
till ett holdingföretag med blandad verksamhet.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till
Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att
göra det.

8 § Ett kreditvärderingsföretag skall lämna Finansinspektionen
de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen behöver för att kontrollera om
förutsättningarna i 4 kap. 12 § är uppfyllda.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

9 § Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta
och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och
med myndigheter inom EES som har tillsyn över
försäkringsföretag i den utsträckning som följer av
kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

10 § Finansinspektionen skall, efter begäran från en utländsk
behörig myndighet, inom ramen för sin befogenhet lämna eller
kontrollera information som behövs för att den utländska
myndigheten skall kunna utöva sin tillsyn. Den utländska
myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av
inspektionen.

Tillsynsredovisning

11 § För en finansiell företagsgrupp skall, i den omfattning
som följer av denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd
av denna lag, uppgifter lämnas i en särskild redovisning som
avser gruppens samlade ekonomiska ställning (gruppbaserad
redovisning).

Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna den
information som behövs för tillsynen över de dotterföretag som
är institut (samlad information).

12 § Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses
i 9 kap. 3 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade
redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder
och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med
stöd av 13 kap. 1 § 40. I fråga om en finansiell företagsgrupp
enligt 9 kap. 2 §, skall redovisningen upprättas och ges in av
de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13
kap. 1 § 41.

Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall upprätta och ge
in den samlade informationen till Finansinspektionen för de
räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av
föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40.

13 § Ett företag som ingår i en finansiell företagsgrupp och
övriga dotterföretag till ett institut eller ett holdingföretag
med finansiell verksamhet samt dotterföretag till ett
holdingföretag med blandad verksamhet skall lämna de uppgifter
som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt
12 § skall upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad
information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande
till ett utländskt sådant inom EES som skall upprätta och ge in
en rapport enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på
kreditinstitutsdirektivet eller kapitalkravsdirektivet.

Undersökning

14 § Finansinspektionen får göra undersökningar hos de företag
som enligt 13 § skall lämna uppgifter samt hos finansiella
holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag för att
kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade
informationen som företagen är skyldiga att lämna.

Rapportering av stora exponeringar

15 § Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp
som enligt 11 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen
skall fortlöpande rapportera stora exponeringar till
Finansinspektionen.

Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps
exponeringar överstiger något av de i 7 kap. angivna
gränsvärdena, skall institutet eller det företag som enligt
12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående
anmäla detta till Finansinspektionen. Inspektionen får i ett
beslut ange en viss tid inom vilken exponeringarna skall sänkas
till de tillåtna gränsvärdena.

Rapportering av kapitalbas och kapitalkrav

16 § Ett institut skall fortlöpande rapportera sin kapitalbas
och sitt kapitalkrav till Finansinspektionen.

Tystnadsplikt

17 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett
holdingföretag med finansiell verksamhet eller ett
holdingföretag med blandad verksamhet som i den egenskapen får
kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 13 §
skall lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller
hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med
det uppgiftslämnande företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

18 § Ett holdingföretag med finansiell verksamhet och ett
holdingföretag med blandad verksamhet är skyldiga att lämna ut
uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det
under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i
brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett
ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en
annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

19 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter
enligt 18 § får förordna att holdingföretaget samt dess
styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller
för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 18 §
eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en
utredning om brott inte skall äventyras eller för att uppfylla
en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.
Förbudet skall vara tidsbegränsat, med möjlighet till
förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är
motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om
rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas
endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om
rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet
med förbudet, skall undersökningsledaren eller åklagaren
besluta att förordnandet skall upphöra.

Avgifter

20 § Institut som står under tillsyn enligt denna lag skall
bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter.

Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild
fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt
denna lag, skall kostnaden för detta betalas av det institut
som tillsynen avser.

11 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt
artikel 125 eller 126 i kreditinstitutsdirektivet och dess
moderföretag är ett utländskt institut eller ett finansiellt
holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2
och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 10 kap. 2-4 §§
skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelserna
hade gällt.

2 § Finansinspektionen skall kontrollera om den gruppbaserade
tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i tredje land är
likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i
kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen är skyldig att på begäran av moderföretaget
eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller
motsvarande utländska företag som ingår i företagsgruppen och
som auktoriserats inom EES utföra kontrollen. Innan
Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är
likvärdig, skall inspektionen höra övriga berörda behöriga
myndigheter inom EES. Inspektionen skall också före
ställningstagandet ha rådfrågat den Europeiska bankkommittén.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall
Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella
företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt
huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får
Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra
tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i
företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn.
Inspektionen får därvid förelägga en ägare till institutet att
inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES
och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den
företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall underrätta de berörda behöriga
myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när
sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och vite

1 § Om ett institut eller en finansiell företagsgrupp inte
uppfyller kraven i denna lag eller föreskrifter meddelade med
stöd av lagen, skall Finansinspektionen förelägga institutet
eller det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt 10
kap. 12 § skall upprätta den gruppbaserade redovisningen att
inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska
riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma
till rätta med situationen.

Om ett institut bryter mot denna lag eller föreskrifter
meddelade med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om
ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen skall förelägga ett finansiellt
holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet
att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget
inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Ett sådant
föreläggande skall också riktas mot ett finansiellt
holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna
lag, får inspektionen förelägga vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett
holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige
inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade
med stöd av 13 kap. 1 § 39, 42 och 43, får Finansinspektionen
besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med
högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften skall betalas till Finansinspektionen
inom trettio dagar efter det att beslutet vunnit laga kraft
eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får
verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte
har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i
5 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för
indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning
verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet
vann laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 10 kap. 19 §.

13 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 1
kap. 7 § och omfattningen av dessa,

2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap.
9 § och villkoren för det,

3. vilka åtgärder ett institut skall vidta för att dess
riktlinjer och instruktioner skall uppfylla kraven i 1 kap.
10 § första stycket,

4. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 §
och hur kapitalkravet enligt den paragrafen skall beräknas,

5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,

6. villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna
av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa
poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt
samma kapitel,

7. hur ett institut som har tillstånd att använda en
internmetod för kreditrisker skall beräkna förväntade
förlustbelopp och de avsättningar och värderegleringar som
gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade
förlustbelopp för aktieexponeringar och positiva eller negativa
belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan förväntade
förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och
värderegleringar skall behandlas enligt 3 kap. 9 § när
kapitalbasens storlek beräknas,

8. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och
ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för
exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,

9. vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd
att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 §
andra stycket,

10. hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap.
5 § skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka
förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett
exportkreditorgans kreditvärderingar skall få användas för att
bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,

11. hur ett institut som har tillstånd att använda
internmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
enligt 4 kap. 7 §,

12. vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd
att använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,

13. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas
som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,

14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera
schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod
stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och
kreditvärderingar skall uppfylla för att
kreditvärderingsföretagen skall godkännas enligt 4 kap. 12 §,

16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av
kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda
exponeringsbeloppen,

17. vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera ett
riskvägt exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar olika
kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskyddets
riskreducerande effekter skall beräknas enligt 4 kap. 15 § för
ett institut som använder schablonmetoden eller den
grundläggande internmetoden för exponeringen,

18. hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i
marknadsrisker skall beräknas enligt 5 kap. 1 §,

19. hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna
för positionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk eller
råvarurisk skall beräkna kapitalkravet för marknadsrisker
enligt 5 kap. 2 §,

20. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut
skall få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller
enligt 5 kap. 3 §,

21. hur ett institut som använder basmetoden skall beräkna
kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §,

22. hur ett institut som använder schablonmetoden för operativa
risker skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

23. vilka krav som ställs på ett institut som använder
schablonmetoden för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,

24. vilka villkor ett institut skall uppfylla för att få
använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt
6 kap. 5 §,

25. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut
skall få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6
kap. 7 §,

26. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas
som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,

27. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut
skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ
risk enligt 6 kap. 8 §,

28. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett
instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

29. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid
beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap.
6 § andra stycket,

30. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som
avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av
internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka
krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder
skall uppfylla,

31. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett
institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

32. vilken information som skall offentliggöras enligt 8 kap.
2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall
informationen skall lämnas och hur informationens riktighet
skall kontrolleras,

33. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper
skall gälla enligt 9 kap. 2 §,

34. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa
dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges,

35. vilken information som skall offentliggöras enligt 9 kap.
7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka
intervall informationen skall lämnas och hur informationens
riktighet skall kontrolleras,

36. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § skall
upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om
tillämpning av internationella redovisningsstandarder,

37. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §,

38. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §,

39. innehållet, utformningen och omfattningen av den
redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap.
11 §,

40. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen
och den samlade informationen skall avse och vid vilka
tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade
informationen skall ges in enligt 10 kap. 12 §,

41. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge
in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell
företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,

42. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att
rapportera stora exponeringar enligt 10 kap. 15 §, och

43. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att
rapportera kapitalbas och kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1. indelningen i kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 13 §, och

2. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 20 § första
stycket.

14 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag
eller med stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock
inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5
förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla
omedelbart.