Svensk författningssamling (SFS)

Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar

Syfte

1 § Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras
volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att
upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,

2. producenter skall ordna system för insamling av allt
förpackningsavfall som uppkommer och som är hänförligt till
producenterna,

3. förpackningsavfall skall tas om hand på ett miljömässigt
godtagbart sätt,

4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som
anges i bilaga 1 till denna förordning.

Definitioner

2 § I denna förordning avses med

1. Förpackning: En produkt som framställts för att innehålla,
skydda eller presentera varor eller för att användas för att
leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial
till slutlig produkt och från producent till användare, om
produkten enligt bilaga 2 till denna förordning är en
konsumentförpackning, gruppförpackning eller
transportförpackning. Även en engångsartikel som används i
detta syfte skall betraktas som en förpackning.

2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial
som är avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Som
sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från
produktionen.

3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för
in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten
i en sådan förpackning.

4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som
är utformade för att användas på nytt ett antal gånger,
återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade
för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de
hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör
återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir
förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga
4 till avfallsförordningen (2001:1063).

6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess
av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till
andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling.
Energiutvinning ingår inte i begreppet.

7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall
för att generera energi genom direkt förbränning, med eller
utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.

8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob
(icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara
delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under
kontrollerade förhållanden och med användning av
mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter
eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte
betraktas som en biologisk behandling.

9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport,
återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av
sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.

10. Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 5 till
avfallsförordningen (2001:1063).

Tillämpningsområde

3 § Denna förordning skall med undantag för 1 § 4 och 11 § inte
tillämpas på förpackningar för konsumtionsfärdig dryck
tillverkade av huvudsakligen polymera material eller metall som
omfattas av förordningen (2005:220) om retursystem för
plastflaskor och metallburkar.

Vad som sägs i 5-10 §§ om insamling, sortering och
borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på
grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt
avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Om sådant avfall
finns bestämmelser i den förordningen.

Krav på producenter

4 § För de syften som anges i 1 § skall en producent se till
att de förpackningar som producenten tillverkar, för in till
Sverige eller säljer utformas, framställs och saluförs på ett
sådant sätt att de är återanvändbara eller återvinningsbara
enligt de kriterier som anges i bilaga 3 till denna förordning
så att

1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna,
förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen
deponeras eller förbränns och

2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när
förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen av
förpackningsavfallet bortskaffas.

5 § En producent skall se till att det finns ett lämpligt
insamlingssystem för förpackningar som är hänförliga till
producenten.

Ett insamlingssystem skall anses som lämpligt om det är
lättillgängligt, underlättar för den som innehar
förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger
god service åt dem som skall lämna förpackningsavfall till
systemet.

Vid bedömningen om insamlingssystemet är att anse som lämpligt
skall särskilt beaktas vad som vid samråd enligt 6 § framkommit
om förhållandena i kommunen.

6 § En producent som skall tillhandahålla ett insamlingssystem
enligt 5 § skall samråda med berörd kommun i frågor som rör
insamlingssystemet. Med berörd kommun avses en kommun där
skyldigheten enligt 5 § att genom insamlingssystem ta hand om
förpackningar skall fullgöras.

Samrådet skall syfta till att med hänsyn till de lokala
förhållandena i kommunen samordna producentens ansvar med
kommunens renhållningsskyldighet i frågor om

1. hur kommunen kan underlätta uppbyggnaden av producentens
insamlingssystem, exempelvis genom att anvisa platser för
insamling av förpackningsavfall,

2. vilka åtgärder mot nedskräpning runt platserna för insamling
som bör vidtas, och

3. hanteringen av förpackningar som lämnas i producentens
insamlingssystem men som inte är hänförliga till producenten.

7 § Producenten skall fullgöra sin samrådsskyldighet genom att
självmant eller på kommunens begäran

1. lämna en utförlig redogörelse till kommunen för hur
producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter
som följer av 5 §, och

2. ge kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de
förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs.

Skyldighet för innehavare av avfall att sortera ut
förpackningar

8 § Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar
från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för
borttransport i de insamlingssystem som producenterna eller
kommunen tillhandahåller för sådant avfall.

Hanteringen av utsorterade förpackningar

9 § En producent skall se till att utsorterade förpackningar
som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producentens
insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns
eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt.

10 § När utsorterade förpackningar enligt 9 § skall
transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan
än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta
befattning med transporten.

Producentens uppgiftsskyldighet

11 § En producent skall till Naturvårdsverket lämna

1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten,
återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt
andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade
förpackningar,

2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige,
utförsel från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen,
försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver
för att

a) beräkna uppfyllelsen av målen i bilaga 1 till denna
förordning, och

b) rapportera till Europeiska gemenskapernas kommission i
enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om
förpackningar och förpackningsavfall, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/20/EG.

När det gäller uppfyllelse av målen i bilaga 1 till denna
förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från
Sverige till ett land utanför Europeiska unionen skall
producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande
skett på sätt som anges i denna förordning.

I fråga om förpackningar för konsumtionsfärdig dryck
tillverkade av polymera material eller metall gäller
uppgiftsskyldigheten den som yrkesmässigt tappar eller till
Sverige för in konsumtionsfärdig dryck i plastflaska eller
metallburk.

Ett särskilt avsnitt om förpackningar i kommunala avfallsplaner

12 § En kommunal avfallsplan skall innehålla särskilda avsnitt
om förpackningar och platser för insamling av
förpackningsavfall. Planen skall även innehålla uppgifter om
åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och
åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar.

Tillsyn m.m.

13 § I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
finns bestämmelser om tillsyn.

Bemyndiganden

14 § Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de
skyldigheter som avses i 5, 9 och 11 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt
omhändertagande i fråga om vissa slag av förpackningar, om det
finns särskilda skäl för det från miljö- och
hälsoskyddssynpunkt.

15 § En kommun får meddela föreskrifter om att en producent
skall lämna de uppgifter i fråga om förpackningsavfallets art,
sammansättning, mängd och hantering som behövs som underlag för
kommunens renhållningsordning.

Bilaga 1

Slag av förpackningsavfall      Återvinning i viktprocent

Allt förpackningsavfall         Till och med år 2008: 50 %
                                varav minst 25 procentenheter
                                utgör materialutnyttjande,

                                Från och med år 2009: 60 %
                                varav minst 55 procentenheter
                                utgör materialutnyttjande

Förpackningar av metall,
dock inte
dryckesförpackningar            70 % materialutnyttjande

Förpackningar av papp,
papper, kartong och wellpapp    65 % materialutnyttjande

Förpackningar av plast, dock
inte dryckesförpackningar       70 % varav minst 30
                                procentenheter utgör
                                materialutnyttjande tillbaka
                                till plast

Förpackningar av glas           70 % materialutnyttjande

Dryckesförpackningar av
metall                          90 % materialutnyttjande

Dryckesförpackningar av
polymera material               90 % materialutnyttjande

Förpackningar av trä            70 % varav minst 15
                                procentenheter utgör
                                materialutnyttjande

Förpackningar av övriga
material                        Per materialslag: 30 % varav
                                minst 15 procentenheter utgör
                                materialutnyttjande

Bilaga 2

Kriterier för förpackningar

Konsumentförpackning: En förpackning som på försäljningsstället
utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller
konsumenten.

Gruppförpackning: En förpackning som på försäljningsstället
omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om
dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren
eller konsumenten eller om de endast används som komplement
till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan
att det påverkar produktens egenskaper.

Transportförpackning: En förpackning som underlättar hantering
och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar
för att förhindra skador vid fysisk hantering eller
transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-,
järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar

Vid bedömningen av vad som skall anses som en förpackning skall
även följande kriterier beaktas.

1. En produkt skall anses vara en förpackning oberoende av
övriga funktioner som produkten eventuellt har, såvida den inte
är en fast del av en vara och den behövs för att omfatta,
stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla
delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas
tillsammans.

        Exempel:        Förpackning: konfektaskar, plastfolien
                        kring CD-fodral

                        Ej förpackning: blomkrukor avsedda att
                        följa med växten under hela dess
                        livstid, verktygslådor, tepåsar,
                        vaxskikt (t.ex. runt ost), korvskinn

2. En produkt skall anses vara en förpackning om den är
utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället,
förutsatt att den fyller en förpackningsfunktion. En
engångsartikel skall även anses vara en förpackning om den när
den säljs är fylld vid försäljningsstället.

        Exempel:        Förpackning utformad för och avsedd att
                        fyllas vid försäljningsstället:
                        bärkassar av papper eller plast,
                        engångstallrikar, engångskoppar,
                        hushållsfolie, smörgåspåsar,
                        aluminiumfolie

                        Ej förpackning: omrörare,
                        engångsbestick

3. Förpackningskomponenter och underordnade element som är
integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den
förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element
som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en
förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida
inte dessa är en fast del av produkten och alla delar är
avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

        Exempel:        Förpackning: etiketter hängda direkt på
                        eller fästa på en vara

                        Del av förpackning: mascaraborste som
                        utgör en del av förpackningens
                        tillslutning, självhäftande etiketter
                        fästa på annat förpackningsföremål,
                        häftklamrar, plastmanschetter,
                        doseringsmått som utgör en del av
                        tillslutningen av förpackningen för
                        rengöringsmedel

Bilaga 3

Kriterier för återanvändbarhet och återvinningsbarhet

Återanvändbarhet: En förpackning är återanvändbar om dess
fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att

1. under normalt förutsebara användningsförhållanden
återanvända förpackningen flera gånger,

2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien-
och säkerhetskrav för arbetstagare, och

3. återvinna förpackningen när den inte längre används.

Återvinningsbarhet: En förpackning är återvinningsbar genom

1. materialutnyttjande, om förpackningen är framställd på ett
sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent
av de material som används vid framställningen av säljbara
produkter,

2. energiutvinning, om förpackningsavfallet har ett lägsta
värmevärde för att ge optimal energiutvinning, eller

3. kompostering, om förpackningsavfallet är biologiskt
nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling
eller hindrar den komposteringsprocess eller
komposteringsaktivitet som avfallet underkastas samt är av
sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller
biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den
färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa
och vatten.