Svensk författningssamling (SFS)

Förordning (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

Allmän bestämmelse

1 § I denna förordning finns föreskrifter som ansluter till
lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. De
uttryck och benämningar som används i lagen har samma betydelse
i denna förordning.

Hälsofarliga varor

2 § De varor som anges i bilagan till denna förordning skall
anses som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud
mot vissa hälsofarliga varor.

Underrättelseskyldighet

3 § Om Rikspolisstyrelsen eller Tullverket i sin verksamhet
iakttar något som tyder på att nya medel används för
missbruksändamål eller att ändringar sker i missbruksmönster av
kända medel, skall myndigheten utan dröjsmål anmäla detta till
Statens folkhälsoinstitut. Förordning (2001:316).

Tillstånds- och tillsynsmyndighet

4 § Statens folkhälsoinstitut får meddela tillstånd till
hantering för ett vetenskapligt eller industriellt ändamål
enligt 3 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.

Statens folkhälsoinstitut får meddela föreskrifter om undantag
från kravet på tillstånd. Förordning (2006:154).

Bestämmelser om handläggning av tillstånd, m.m.

5 § Statens folkhälsoinstitut ska fatta beslut i ett ärende
om tillstånd enligt 3 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa
hälsofarliga varor inom två månader från det att en
fullständig ansökan har kommit in till institutet. Om det är
nödvändigt på grund av utredningen av ärendet får
handläggningstiden vid högst ett tillfälle förlängas med
högst två månader. Sökanden ska informeras om skälen för att
handläggningstiden förlängs innan den ursprungliga
tidsfristen har gått ut.

Ett beslut att förlänga handläggningstiden får inte
överklagas.

I 8 § lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden
finns bestämmelser om att mottagningsbevis ska skickas till
sökanden när en fullständig ansökan har kommit in och om
innehållet i ett sådant bevis. Förordning (2009:1095).

6 § Om Statens folkhälsoinstitut i ett ärende om tillstånd
enligt 3 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor begär att sökanden ska ge in certifikat, intyg eller
andra liknande dokument som visar att ett visst
tillståndskrav är uppfyllt, ska institutet godta motsvarande
dokument från en annan stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Institutet får dock begära att dokumentet
ges in i original eller i en bestyrkt kopia eller i form av
en auktoriserad översättning till svenska.
Förordning (2009:1095).

Övergångsbestämmelser

2003:77

Denna förordning träder i kraft den 1 april 2003. De nya
bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den
1 mars 2003.

2009:1095

1. Denna förordning träder i kraft den 27 december 2009.

2. Ansökningar om tillstånd enligt 3 § lagen (1999:42) om
förbud mot vissa hälsofarliga varor som kommit in till
Statens folkhälsoinstitut före ikraftträdandet men som ännu
inte har avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.



Bilaga

Förteckning över varor som ska anses som hälsofarliga varor
enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor

N-metyl-1-(3,4-metylendioxifenyl)-2-butylamin (MBDB)

1-(3,4-metylendioxifenyl)-2-butylamin (BDB)

N-bensylpiperazin

5-metoxi-N,N-dimetyltryptamin (5-MeO-DMT)

5-metoxi-N,N-diisopropyltryptamin (5-MeO-DIPT)

5-metoxi-alfametyltryptamin (5-MeO-AMT)

2,5-dimetoxi-4-etylfenetylamin (2C-E)

alfa-metyltryptamin (AMT)

2,5-dimetoxi-4-klorfenetylamin (2C-C)

2,5-dimetoxi-4-metylfenetylamin (2C-D)

4-acetoxi-N,N-diisopropyltryptamin (4-AcO-DIPT)

4-hydroxi-N,N-diisopropyltryptamin (4-HO-DIPT)

gammabutyrolakton (GBL)

1,4-butandiol (1,4-BD)

3,4-metylendioximetkatinon (Metylon)

4-acetoxi-N,N-metylisopropyltryptamin (4-AcO-MIPT)

4-hydroxi-N,N-metylisopropyltryptamin (4-HO-MIPT)

4-acetoxi-N,N-dietyltryptamin (4-AcO-DET)

4-hydroxi-N,N-dietyltryptamin (4-HO-DET)

1-(3-trifluormetylfenyl)piperazin (TFMPP)

2,5-dimetoxi-4-isopropyltiofenetylamin (2C-T-4)

salvinorin A

alla delar av växten Salvia divinorum från vilka salvinorin A
inte blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de
förekommer

Salter av ämnena när sådana kan förekomma.
Förordning (2009:317).