Svensk författningssamling (SFS)

Fiskelag (1993:787)

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges
sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som
anges särskilt gäller lagen även svenskt havsfiske utanför den
ekonomiska zonen.

Bestämmelser om den ekonomiska zonen finns i lagen (1992:1140)
om Sveriges ekonomiska zon.

2 § Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten gäller
även fiske i den ekonomiska zonen med de begränsningar som
föranleds av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen
(1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.

3 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot
föreskrifter om Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av 7 eller 8 kap. miljöbalken.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken.

Om samernas rätt till fiske i vissa delar av landet och om
fiskevårdsområden gäller särskilda bestämmelser.
Lag (2001:445).

3 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
I denna lag avses med Torneälvens fiskeområde

1. Könkämäälven och Muonioälven samt den del av Torneälven
och de sjöar i vilka riksgränsen mellan Sverige och Finland
löper (gränsälvarna),

2. de vattendrag som är sidogrenar till gränsälvarna, dock
inte biflöden,

3. Torneälvens mynningsgrenar, och

4. den del av Bottenviken som ligger norr om och inom en
linje från Haparanda hamn över Skomakarens nordostligaste
punkt, Ylikaris ostligaste punkt, Sarvenkatajas nordligaste
punkt och därifrån i rakt ostlig riktning till riksgränsen samt
därifrån söderut längs riksgränsen till Torneå och Kemi
kommungräns och vidare i nordostlig riktning längs
kommungränsen till fastlandet. Regeringen meddelar föreskrifter
om koordinater för de brytningspunkter som avgränsar
fiskeområdet.

Med älvområdet avses den del av Torneälvens fiskeområde som
ligger norr om älvmynningen, bestämd som en rät linje dragen
mellan spetsen av Hellälä norra udde på den finska sidan och
udden Virtakari på den svenska sidan samt norr om en rät linje
dragen genom sydspetsen på Oxö och Palosaari. Med havsområdet
avses den del av fiskeområdet som ligger söder om denna linje.

Denna lag ska inte tillämpas i den mån den strider mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 eller 8 kap.
miljöbalken.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter
och åtgärder finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.

Om samernas rätt till fiske i vissa delar av landet och om
fiskevårdsområden gäller särskilda bestämmelser.
Lag (2010:901).

Definitioner

Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske

4 § Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande blötdjur
och vattenlevande kräftdjur.

5 § Med fiske avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda
fritt levande fisk.

6 § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs med stöd av
yrkesfiskelicens enligt 30 § eller av utländska fiskare med annat
särskilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium
eller i Sveriges ekonomiska zon.

Fasta och rörliga redskap och handredskap

7 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Med fast redskap menas

1. fiskebyggnad, och

2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid bottnen
eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.

Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap.

Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som
är utrustade med lina och högst tio krokar.

7 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Med fast redskap menas

1. fiskebyggnad, och

2. fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid
bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i
följd.

Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast
redskap.

Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap
som är utrustat med lina och högst tio krokar.

I Torneälvens fiskeområde avses med

1. fast redskap: redskap med ledarm, såsom laxfälla och
storryssja, avsett att användas på samma ställe under minst två
dygn,

2. småryssja: en till bottnen nedtyngd ryssja med en båghöjd
lägre än 1,0 meter och där ingen del är högre än 1,5 meter,

3. förankrade nät: nät som med ankare, tyngder eller sin egen
vikt sätts på eller förankras vid eller ovanför bottnen och som
inte driver med vattnet,

4. flytnät: nät som driver med strömmen,

5. kullenät (kolknot): not som är fäst vid båt,

6. drag: konstgjorda beten, wobbler, flugor eller därmed
jämförbara lockmedel som är försedda med krokar och som med
sina rörelser, färger eller former lockar fisken att hugga,

7. handredskap: spö, pilk eller liknande rörligt redskap som
är utrustat med lina och drag eller krok, samt

8. naturliga beten: levande eller avlivade beten och
luktpreparat. Lag (2010:901).

Rätten till fiske

Om fiske i allmänt och enskilt vatten

8 § Varje svensk medborgare får fiska i allmänt vatten. Varje svensk
medborgare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och
holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde
till något hemman eller innehades på särskilda villkor.

9 § Fisket i enskilda vatten tillhör fastighetsägaren. Varje svensk
medborgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning
och på det sätt som anges i bilagan till denna lag.

Strandlinjer oeh vattendjup skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i bilagan bestämmas, om inte annat särskilt anges,
enligt 8 § lagen (1955:595) om gräns mot allmänt vattenområde
samt i Mälaren med utgångspunkt i ett vattenstånd av 4,2 meter
över västra slusströskeln vid Karl Johans torg i Stockholm.

10 § Vid fiske utan stöd av enskild fiskerätt får fast redskap
användas bara efter tillstånd av den myndighet som regeringen
bestämmer.

11 § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd
att sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt
vatten, om det kan ske utan skada för andra fiskande eller annat
beaktansvärt intresse.

12 § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut
i allmänt vatten behövs inte

1. vid kusten i Norrbottens län,

2. vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,

3. vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster
om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets
och Ungskärs sydspets till Utlängans sydspets, och

4. vid Skånes östra och södra kuster.

Det fasta redskapet får dock inte i något fall sträckas ut i allmänt
vatten mer än 200 meter från den kurva för tre meters djup som
följer stranden vid fastlandet eller vid en ö av minst 100 meters
längd.

13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet
med bestämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att
fiska.

Utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella
åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet
och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt i samma
utsträckning som svenska medborgare, om de beviljas
yrkesfiskelicens enligt 30 §.

Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av
utländska medborgare bara om det medges i föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta
här i landet är dock likställda med svenska medborgare.
Lag (1998:343).

Bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall

14 § Fiskerätt som hör till sådan allmänning som avses i lagen
(1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna får nyttjas av
allmänningens delägare.

Delägarna får arrendera ut fiskerätten för gemensam räkning. Ett
sådant beslut fattas i enlighet med föreskrifterna för allmänningens
förvaltning.

15 § I fråga om tillgodogörandet av en fiskerätt som är samfälld för
flera fastigheter i andra fall än som avses i 14 § gäller lagen
(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

För en fastighet som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen,
på ansökan av någon av delägarna, besluta om hur fisket skall
bedrivas på fastigheten. Detta gäller inte om fiskerätten är
gemensam med en annan fastighet eller om fastigheten bara består
av en sådan rätt.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte fiskerätt som
ingår i ett fiskevårdsområde.

16 § Vid jordbruksarrende får arrendatorn nyttja den fiskerätt som
hör till jorden, om inte något annat har avtalats.

Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglerna i 15 §
andra stycket för fastighet som innehas med samäganderätt
tillämpas, om inte omfattningen av fiskerätten har avtalats.
Markarealen skall utgöra delningsgrund om inte någon annan
delningsgrund är lämpligare.

Om fiskådra

17 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin
gång skall det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran
utgör en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast förekommande
lågt vattenstånd. Vid vattendragets inlopp och mynning och vid ett
sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran med oförändrad bredd
vidare trehundra meter ut i det djupaste vattnet.

Länsstyrelsen får besluta att fiskådran skall gå i en annan del av
vattnet än vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skall få
tillfälle att yttra sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen
innebär ett påtagligt men för någon berörd rättsägare, fordras
dennes samtycke till åtgärden.

17 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken
har sin gång ska det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet.
Fiskådran utgör en sjättedel av vattnets bredd vid vanligast
förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendragets inlopp och
mynning och vid ett sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran med
oförändrad bredd vidare trehundra meter ut i det djupaste
vattnet.

Länsstyrelsen får, utom i Torneälvens fiskeområde, besluta
att fiskådran ska gå i en annan del av vattnet än vad som sägs
i första stycket. Berörda rättsägare ska få tillfälle att yttra
sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett
påtagligt men för någon berörd rättsägare, fordras dennes
samtycke till åtgärden.

I älvområdet inom Torneälvens fiskeområde ska fiskådran, i
stället för vad som anges i första stycket, utgöra en tredjedel
av vattendragets bredd vid normal låg vattenföring. En fiskådra
i vattendrag utanför Torneälvens fiskeområde vilket rinner ut i
vattendrag inom älvområdet fortsätter med oförändrad bredd
tills den når fiskådran i älvområdet. Lag (2010:901).

18 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra
fiskens gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller
sättas ut i eller vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram
i ådran.

Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket,
om det kan antas att det inte leder till påtagligt men för någon som
inte samtyckt till åtgärden.

18 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Fiskådran ska lämnas fri från fiskeredskap som kan
hindra fiskens gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får
inte heller sättas ut i eller vid fiskådran i syfte att hindra
fisken att gå fram i ådran.

Länsstyrelsen får, utom i Torneälvens fiskeområde, medge
undantag från vad som sägs i första stycket, om det kan antas
att det inte leder till påtagligt men för någon som inte
samtyckt till åtgärden. Lag (2010:901).

/Rubriken träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Fredningszoner inom Torneälvens fiskeområde

18 a § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
I havsområdet inom Torneälvens fiskeområde ska finnas
fredningszoner som avses i 3 § i den fiskestadga för
Torneälvens fiskeområde som fogats till
gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland. I en
fredningszon får fiskeredskap eller andra anordningar inte
placeras eller användas så att fiskens gång i zonen kan hindras
eller att fisken inte kan komma dit eller inte kan röra sig
där.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka vattenområden
inom Torneälvens fiskeområde som ska utgöra fredningszoner.
Lag (2010:901).

Fisket m.m.

Föreskrifter för fisket

19 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för fiskevården och fiskets bedrivande som
förbjuder eller begränsar

1. fisket med avseende på vilken fisk som får fångas,

2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder eller
fiskeredskap,

3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål,

4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan
sprida kräftpest eller någon annan sjukdom.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter för fiskevården som avser förbud mot att
behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i
sump eller att omlasta, föra i land, föra in i landet eller
saluhålla fisk. Lag (2003:251).

19 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter för fiskevården och fiskets bedrivande som
förbjuder eller begränsar

1. fisket med avseende på vilken fisk som får fångas,

2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder eller
fiskeredskap,

3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål,

4. användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan
sprida kräftpest eller någon annan sjukdom.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter för fiskevården som avser förbud mot att
behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i
sump eller att omlasta, föra i land, föra in i landet eller
saluhålla fisk.

Regeringen får meddela föreskrifter för fiskevården och
fiskets bedrivande som avviker från särskilda bestämmelser i
den fiskestadga som fogats till gränsälvsöverenskommelsen
mellan Sverige och Finland och som avser senareläggande för
olika kategorier av fiskande av de startdatum som anges i
stadgan för fiske med fasta redskap i havsområdet. Yrkesfiske
som bedrivs med fasta redskap eller annat fiske med fasta
redskap ska dock inledas senast den 29 juni. Föreskrifterna får
avse även redskapsbegränsningar.

Regeringen får meddela föreskrifter för fiskevården och
fiskets bedrivande inom Torneälvens fiskeområde som avviker
från särskilda bestämmelser i den fiskestadga som anges i
tredje stycket efter överenskommelse med Finlands regering
eller den behöriga finska förvaltningsmyndigheten, och som
avser tillåtna fisketider och fiskemetoder, tillåtna redskap,
antalet fiskeredskap eller andra tekniska regler för fisket
samt vilka fångstplatser som ska omfattas av bilaga 2 till
fiskestadgan, om

1. situationen för fiskbestånden tillåter det, eller

2. det krävs med hänsyn till skyddet av fiskbestånden och
säkrandet av ett hållbart nyttjande.

De föreskrifter som meddelas enligt fjärde stycket får
avgränsas till att gälla en del av Torneälvens fiskeområde, en
del av fiskesäsongen eller en enskild fiskemetod och får
tidsbegränsas till att gälla en fiskesäsong åt gången.

Överläggningar om ändrade föreskrifter ska påbörjas vid sådan
tidpunkt och ske i sådan takt att lokala fiskeintressen hinner
höras och det finns förutsättningar för beslut om
föreskrifterna senast den 1 april det år då föreskrifterna ska
tillämpas. Lag (2010:901).

20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas
till naturvårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara
så ingripande att fisket avsevärt försvåras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas en
analys av vilken inverkan fiskemetoder och utsättande av
fiskarter har på miljön. Föreskrifterna får innebära att en
sådan analys skall göras av den som avser att använda metoder
eller sätta ut fiskarter. Lag (1998:848).

21 § Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela
föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra
fiskande än sådana som

1. bedriver yrkesmässigt fiske,

2. innehar fiske med äganderätt eller har rätt till fiske på grund av
nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för
var och en.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd för användning av
fartyg för yrkesmässigt fiske. Lag (1994:327).

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om skyldighet för den som innehar
yrkesfiskelicens enligt 30 § eller som utan stöd av sådan
licens fiskar för att sälja fångsten att lämna uppgifter om

1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats
för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och

2. andra förhållanden rörande fisket som är av betydelse för
tillämpningen av EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att ett fiskefartyg skall ha utrustning som
automatiskt via satellit överför information om fartyget.
Lag (2003:251).

23 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbruksanläggningar skall
märkas ut samt hur fiskeredskap och fisksump skall märkas med
innehavarens namn eller något annat igenkänningstecken. Lag (1995:1388).

24 § Föreskrifter meddelade med stöd av 19-23 §§ skall även tillämpas
vid svenskt havsfiske utanför Sveriges ekonomiska zon i
internationellt vatten och i andra vatten där fisket bedrivs med stöd
av internationella överenskommelser. Lag (1996:1076).

Om förhållandet mellan de fiskande

25 § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i
området. Fiske skall bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis
hindras.

Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske
samtidigt, skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen.

Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop
med eller skadar andras redskap.

Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra
andra fiskande.

Första-fjärde styckena skall även tillämpas vid svenskt havsfiske
utanför Sveriges ekonomiska zon i internationellt vatten och i andra
vatten där fisket bedrivs med stöd av internationella
överenskommelser. Lag (1996:1076).

26 § I vatten där varje svensk medborgare har rätt att fiska får fiske
inte utan lov bedrivas närmare än 100 meter från ett fast redskap
eller en vattenbruksanläggning, om redskapet eller anläggningen har
märkts ut på föreskrivet sätt.

Om rätten att använda någon annans strand

27 § Dcn som fiskar får tillfälligt använda någon annans strand och
vattenområde för att dra upp eller göra fast båt eller redskap, om det
behövs för fisket och om det kan ske utan olägenhet för den som
innehar stranden. För den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av
enskild fiskerätt gäller detta även om olägenhet uppstår, under
förutsättning att ersättning betalas för skada och intrång.

Utplantering och odling av fisk

28 § Regcringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om villkor i
övrigt för att fisk skall få sättas ut, flyttas eller odlas.

Om åtgärder mot vanskötsel av fiske

29 § Om den som har fiskerätt i enskilt vatten i strid med allmänna
intressen vansköter fisket genom att fiska i alltför stor omfattning
eller genom att låta bli att fiska, får länsstyrelsen förelägga honom
att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa
vanskötseln. Om någon annan än ägaren har fiskerätten, får
föreläggandet ändå riktas mot ägaren.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd
vidtas även om föreläggandet riktats mot den andre.

Yrkesfiskelicens

30 § Yrkesfiskelicens får beviljas den för vars försörjning
fisket är av väsentlig betydelse, om fisket har anknytning till
svensk fiskerinäring. Licensen får avse visst fiske och får
beviljas för viss tid.

När en fråga om licens prövas första gången skall tillgången på
fisk beaktas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om villkoret angående
anknytningen till svensk fiskerinäring. Lag (2003:251).

31 § Har upphävts genom lag (2003:251).

32 § Frågor om licens prövas av den myndighet som regeringen
bestämmer.

Internationell fiskekontroll

33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får
efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiskevård
och fiskets bedrivande kontrolleras av de utländska myndigheter
som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

En sådan utländsk myndighet skall lämnas tillträde till svenska
fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap,
fångst, lastutrymmen och utrustning i övrigt samt att ta del av
de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns
ombord. Finner myndigheten att en bestämmelse för fisket
överträtts på ett allvarligt sätt får den föra fartyget till
hamn.

Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta
åtgärdernas genomförande. Lag (1998:343).

Tillsyn m.m.

34 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.

För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har
fisketillsynsman som förordnats därtill och annan
befattningshavare hos Fiskeriverket, länsstyrelsen eller annan
myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka efterlevnaden
av bestämmelser om fiske rätt att

1. få tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar,
byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning
för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de
undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan
att ersättning lämnas,

2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen, och

3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är föremål
för åtgärden.

En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i
beslag enligt 47 §.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs
vid tillsynen.

Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EG:s förordningar
om den gemensamma fiskeripolitiken gäller bestämmelserna i
andra stycket också för EG:s institutioner och av
institutionerna utsedda inspektörer. Lag (2003:251).

34 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och
föreskrifter meddelade med stöd av lagen får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.

För kontroll av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifter om fisket i
EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken har
fisketillsynsman som förordnats därtill och annan
befattningshavare hos Fiskeriverket, länsstyrelsen eller
annan myndighet i vars uppgifter det ingår att övervaka
efterlevnaden av bestämmelser om fiske rätt att

1. få tillträde till fartyg, fordon, områden, anläggningar,
byggnader, lokaler och andra utrymmen där fisk och utrustning
för fisket förvaras eller hanteras för att där göra de
undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen utan
att ersättning lämnas,

2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen, och

3. få den hjälp som behövs för tillsynen av den som är
föremål för åtgärden.

En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i
beslag enligt 47 §.

Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som behövs
vid tillsynen.

Vid tillsyn för kontroll av efterlevnaden av EU:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken gäller
bestämmelserna i andra stycket också för EU:s institutioner och
av institutionerna utsedda inspektörer.

Övervakningen av fisket i Torneälvens fiskeområde får utföras
av gemensamma finsk-svenska patruller. Vid gemensam övervakning
i den svenska delen av fiskeområdet har behörig finsk personal
observatörs status.

Behöriga övervakningsmyndigheter ska vid behov utbyta
information med finsk myndighet. Lag (2010:901).

35 § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att denna lag, föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen eller föreskrifter om fisket i EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken skall efterlevas. I
beslut om föreläggande eller förbud får myndigheten sätta ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat
föreläggande, får Fiskeriverket eller länsstyrelsen besluta om
rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut
meddelas utan föregående föreläggande. Lag (1995:1388).

36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Straffbestämmelser m.m.

Straff

37 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt,

2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där
sådant tillstånd behövs, eller

3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en anordning
i strid med vad som gäller om fiskådra

döms till böter eller fängelse i högst ett år, om inte annat
följer av 41 §.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Lag (2003:251).

37 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt,

2. utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar
där sådant tillstånd behövs, eller

3. sätter ut eller placerar ett fiskeredskap eller en
anordning i strid med vad som gäller om fiskådra eller placerar
eller använder ett fiskeredskap eller en annan anordning i
strid med vad som gäller i en sådan fredningszon som avses i
18 a §

döms till böter eller fängelse i högst ett år, om inte annat
följer av 41 §.

I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Lag (2010:901).

38 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms befälhavare
eller annan som med uppsåt försöker hindra sådan kontroll som
avses i 33 § andra stycket, om inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken. Detsamma skall gälla befälhavare som uppsåtligen
bryter mot 33 § tredje stycket.

39 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot 25 § andra--fjärde styckena eller 26 §.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

40 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §, 20 § första
stycket eller 21-23 §§ döms till böter eller fängelse i högst
ett år, om inte annat följer av 41 §.

Till samma straff döms den som med uppsåt eller av grov
oaktsamhet bryter mot EG:s förordningar om den gemensamma
fiskeripolitiken genom otillåtet fiske eller genom att behålla
fisk ombord, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller
omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fångst i
strid mot bestämmelserna eller genom att bryta mot bestämmelser
om förvaring av fiskeredskap ombord eller om anmälnings- eller
uppgiftsskyldighet. Vad nu sagts gäller bara om inte annat
följer av 41 §.

Till ansvar enligt första eller andra stycket skall inte dömas
om gärningen är ringa.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till
brott som avses i första stycket döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken. Lag (2003:251).

40 a § Om ett brott enligt 37 eller 40 § är att anse som grovt
döms till fängelse i högst två år i andra fall än som avses i
41 § första stycket.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
det avsåg verksamhet av särskilt stor omfattning, fångst av
betydande värde eller fångst ur särskilt skyddsvärda bestånd.
Lag (2003:251).

40 b § Till ansvar enligt 40 § första eller andra stycket ska
inte dömas om gärningen kan leda till sanktionsavgift enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av 50 a §. Lag (2008:438).

41 § Den som i Sveriges ekonomiska zon begår brott enligt 37
eller 40 § döms till böter.

Om någon vid fiske i näringsverksamhet har begått brott enligt
37 eller 40 § genom att bedriva otillåtet fiske eller genom att
brista i skyldigheten att lämna uppgift om fisket skall, om
gärningen avser verksamhet som innefattar användning av
fiskefartyg försett med motor och påföljden bestäms till böter,
böterna bestämmas till ett krontal som motsvarar lägst tio och
högst femhundra gånger antalet kilowatt i motorerna på
fiskefartyget. Minsta bötesbelopp är ettusen kronor.
Lag (2003:251).

42 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
planterar ut fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan tillstånd eller
i strid med annan föreskrift enligt 28 §.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

43 § har upphävts genom lag (1995:1388).

44 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 35 § har
överträtts, döms inte till ansvar enligt 37-42 §§ för gärning
som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (2008:438).

Särskild rättsverkan m. m.

45 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit
föremål för brott enligt denna lag förklaras förverkad.
Detsamma gäller annat utbyte av sådant brott. Även vad någon
har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett
sådant brott eller värdet av det mottagna skall förklaras
förverkat, om mottagandet utgör brott enligt denna lag och
förverkandet inte är uppenbart oskäligt.

Om bara en del i ett parti fisk varit föremål för brott enligt
denna lag, får hela partiet förklaras förverkat om det inte kan
utredas hur stor del av partiet som omfattas av brottet.

Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna
lag skall förklaras förverkade, om det inte är oskäligt.
Detsamma gäller fiskefartyg och andra hjälpmedel om det behövs
för att förebygga brott.

Utöver vad som sägs i tredje stycket får egendom förklaras
förverkad, om egendomen har varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott enligt denna lag och brottet har
fullbordats eller förfarandet har utgjort ett straffbart försök
eller en straffbar förberedelse och förverkandet behövs för att
förebygga brott.

I stället för fisken, redskapet eller den egendom som annars
använts, medförts eller varit avsedd att användas som
hjälpmedel, kan dess värde helt eller delvis förklaras
förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är
skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av
25 § andra-–tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde
stycket eller 26 § får förverkande inte avse annat än
fiskeredskap. Lag (2005:305).

46 § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett
fiskefartyg som använts vid brott mot lagen behörig att, i fråga om
egendom som ägs av någon annan, föra talan på ägarens vägnar.

47 § Om någon ertappas på bar gärning när han eller hon begår
brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap,
fiskefartyg eller andra föremål som

1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet,
eller

2. kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.

Befogenheter enligt första stycket har

1. fisketillsynsmän som getts förordnande enligt 34 § tredje
stycket, och

2. sådana befattningshavare hos Kustbevakningen, Fiskeriverket
eller länsstyrelsen i vars uppgifter det ingår att övervaka
efterlevnaden av bestämmelser om fiske.

Samma befogenhet har, om fisket kränker enskild fiskerätt, den
som innehar fiskerätten eller den som företräder honom eller
henne.

Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket ska detta
skyndsamt anmälas till polismyndigheten eller åklagare. Den som
tar emot anmälan ska förfara som om han eller hon själv gjort
beslaget.

Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder
honom eller henne har tagit fisk i beslag, får dock
fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om
beslaget bara grundar sig på denna lag.

Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras
förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det
vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det
kan ske utan särskilda kostnader eller besvär. Lag (2008:1440).

48 § Om brott enligt denna lag innefattar intrång i enskild fiskerätt,
tillfaller förverkad fisk eller dess värde fiskerättshavaren.

49 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk
domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.

50 § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som
meddelats med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen,
får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast
den plats där brottet förövades eller vid den tingsrätt inom vars
domkrets den hamn är belägen dit den misstänkte anländer med sitt
fartyg.

Sanktionsavgifter m.m.

50 a § Regeringen får meddela föreskrifter om att den som
bedriver yrkesmässigt fiske eller annars fiske i
näringsverksamhet ska betala en sanktionsavgift om denne bryter
mot någon av de föreskrifter eller EG-förordningar som avses i
40 § första och andra styckena.

Avgiftens storlek ska framgå av regeringens föreskrifter.
Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 30 000
kronor. När regeringen bestämmer avgiftens storlek ska hänsyn
tas till hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av den
bestämmelse som överträdelsen avser.

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Lag (2008:438).

50 b § Sanktionsavgift ska tas ut även om överträdelsen inte
har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Sanktionsavgift ska dock inte tas ut om det är oskäligt. Vid
prövningen av denna fråga ska särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den
avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som
ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt
någon annan att göra det,

2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den
avgiftsskyldige varken kunnat eller borde ha förutsett och inte
heller kunnat påverka, eller

3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en
överträdelse skulle inträffa. Lag (2008:438).

50 c § Fiskeriverket beslutar om sanktionsavgift.

Innan sanktionsavgift åläggs någon ska han eller hon ges
tillfälle att yttra sig. Lag (2008:438).

50 d § Ett beslut om sanktionsavgift får, när det har vunnit
laga kraft, verkställas enligt utsökningsbalken.
Lag (2008:438).

50 e § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har
överträtts, får sanktionsavgift inte beslutas för den gärning
som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Lag (2008:438).

50 f § En sanktionsavgift får beslutas bara om den som
anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två
år från det att förutsättningarna att besluta om avgift har
uppfyllts. Lag (2008:438).

50 g § En beslutad sanktionsavgift faller bort, om beslutet om
avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet
vann laga kraft. Lag (2008:438).

Återkallelse av licens och tillstånd, varning och
landningsavgift

50 h § En yrkesfiskelicens får återkallas om den har meddelats
på grund av felaktiga uppgifter i ansökan eller om
licensinnehavaren vid upprepade tillfällen har fällts till
ansvar för brott mot bestämmelser om fiske.

En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i
21 § andra stycket får återkallas på viss tid, lägst fjorton
dagar och högst sex månader. Detta får ske om innehavaren av
licensen eller tillståndet

1. har fällts till ansvar för ett allvarligt brott enligt denna
lag,

2. har begått en allvarlig överträdelse som har lett till
sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
50 a §, eller

3. genom upprepade överträdelser som har lett till
sanktionsavgift enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
50 a § i väsentlig grad har brustit i skyldigheten att rätta
sig efter gällande bestämmelser.

I stället för återkallelse på viss tid får varning beslutas, om
det kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

En yrkesfiskelicens och ett sådant fartygstillstånd som avses i
21 § andra stycket får återkallas tills vidare i avvaktan på
ett slutligt avgörande av återkallelsefrågan om det på
sannolika skäl kan antas att licensen eller tillståndet kommer
att återkallas slutligt enligt andra stycket 1. Beslutets
giltighetstid ska begränsas på det sätt som gäller för
återkallelse enligt andra stycket.

Ett beslut enligt denna paragraf meddelas av Fiskeriverket och
gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Tiden för
återkallelse räknas från den dag som anges i beslutet, dock
tidigast från delgivning av beslutet. Lag (2008:438).

50 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att den som landar en otillåten fångst skall
åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften skall beslutas
av Fiskeriverket och bestämmas till ett belopp som motsvarar
den otillåtna fångstens värde. Om det finns särskilda skäl,
skall avgiften få sättas ned eller helt efterges.
Lag (2008:438).

Överklagande

51 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos
Fiskeriverket.

Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag
eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1995:101).

Övergångsbestämmelser

1993:787

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1950:596)
om rätt till fiske och kungörelsen (1933:282) med vissa
bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och
Danmark gränsande farvattnen skall upphöra att gälla.

2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av
bestämmelserna i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § tredje
stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske eller av
övergångsbestämmelserna till lagen (1986:263) om ändring i
nämnda lag.

3. I fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskilt vatten
vidare ut i allmänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 12 §,
bestämmelserna i 3 § andra stycket lagen (1950:596) om rätt till
fiske fortfarande gälla.

4. Den som vid lagens ikraftträdande bedriver fiske som fordrar
yrkesfiskelicens enligt den nya lagen och som ansökt om men ännu
inte beviljats sådan licens får fortsätta med fisket till dess
licensfrågan avgjorts, dock längst till utgången av juni 1994.

5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
under en övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enligt
30 § för yrkesfiskelicens som kan föranledas av att någon vid lagens
ikraftträdande utövar ett fiske som är mer omfattande än vad
föreskrifter enligt 21 § medger.

6. I fråga om yrkesmässigt fiske gäller till utgången av år 1994, i
stället för 13 §, bestämmelserna i lagen (1950:596) om rätt till fiske
beträffande utländska medborgares likställdhet med svenska
medborgare.

1995:101

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1998:848

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvårdslagen
(1964:822) skall vid tillämpningen av den nya lydelsen av 3 §
anses som föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 eller 8
kap. miljöbalken.

2008:438

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

2. I fråga om överträdelser som skett före ikraftträdandet ska
äldre bestämmelser tillämpas.