Proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag, m.m.

Regeringens proposition
2009/10:4
En förenklad semesterlag, m.m. Prop.
2009/10:4
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 3 september 2009
Fredrik Reinfeldt
Anders Borg
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Semesterlagen (1977:480) föreslås förenklas i sak samt språkligt och
redaktionellt. En ny beräkningsregel för semesterlön, sammalöneregeln,
föreslås införas som huvudregel för arbetstagare med fast lön. Procentregeln
, som gäller för beräkning av semesterlön i dag, behålls och förenklas
. Reglerna för när semester intjänas under frånvaro, semesterlönegrundande
frånvaro, föreslås förenklas genom att frånvaro på grund
av sjukdom och arbetsskada som längst är semesterlönegrundande i ett
helt intjänandeår i stället för två. Vidare bör reglerna om när semester
intjänas under frånvaro som beror på ledighet med tillfällig föräldrapenning
förenklas. Reglerna för när arbetstagare med tidsbegränsade
anställningar tjänar in semester föreslås ändras. Vidare föreslås att de särskilda
regler som nu gäller för hemarbetande och okontrollerade arbetstagare
tas bort. En ny regel föreslås som innebär att endast ett visst antal
semesterdagar ska ersättas med semesterlön om semestern på grund av
frånvaro inte har kunnat läggas ut under semesteråret. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 april 2010.
Dessutom föreslås att lönegarantilagen (1992:497) anpassas till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober
2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad
version). Den lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.
1

Prop. 2009/10:4
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................4
2 Lagtext..............................................................................................5
2.1 Förslag till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480)..........................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig
beredskapslag (1987:1262) ..............................................27
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med
radiologiskt arbete............................................................29
2.4 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497)........................................................................31
3 Ärendet och dess beredning............................................................32
4 En förenklad semesterlag................................................................33
4.1 Behovet av ett moderniserat regelverk.............................34
4.2 Semesterledighet för korttidsanställda .............................36
4.3 Semesterledighet för hemarbetande och
okontrollerade arbetstagare ..............................................37
4.4 Semesterledighet vid deltid eller oregelbunden
arbetstid............................................................................39
4.5 Beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön .....40
4.6 Semesterlönegrundande frånvaro.....................................41
4.6.1 Semesterlönegrundande sjukfrånvaro
under längst ett helt intjänandeår.....................41
4.6.2 Semesterlönegrundande frånvaro vid viss
ledighet enligt föräldraledighetslagen .............44
4.7 Beräkning av semesterlön ................................................46
4.7.1 Sammalöneregeln............................................46
4.7.2 Förenklad procentregel....................................52
4.7.3 Semesterlön för sparad semester .....................56
4.7.4 Semesterlön och semesterersättning för
arbetstagare med fri kost .................................59
4.8 Semesterlön när semester inte har kunnat läggas ut.........59
4.9 Överföring av semesterförmåner mellan
anställningar hos samma arbetsgivare..............................61
4.10 Återtagande av semester ..................................................62
4.11 Följdändring i annan lagstiftning .....................................63
5 Ändring i lönegarantilagen .............................................................64
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ..................................65
6.1 Semesterlagen ..................................................................65
6.2 Lönegarantilagen..............................................................66
7 Konsekvenser..................................................................................66
7.1 Semesterlagens påverkan på företagens
administrativa kostnader ..................................................67
7.2 Europeiska unionen..........................................................69

7.3 Särskilt om konsekvenserna av ändringen av regeln
om semesterlönegrundande frånvaro............................... 69
Prop. 2009/10:4
3
7.4 Semesterlöneberäkningen................................................ 72
7.5 Ersättning med semesterlön för semester som inte
har kunnat läggas ut......................................................... 75
8 Författningskommentar.................................................................. 76
8.1 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480) ....................................................................... 76
8.2 Förslaget till lag om ändring i arbetsrättslig
beredskapslag (1987:1262).............................................. 88
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med
radiologiskt arbete ........................................................... 89
8.4 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497) ....................................................................... 89
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Enklare semesterregler
(SOU 2008:95)..................................................................... 90
Bilaga 2 Utredningens lagförslag ....................................................... 93
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag .............................................. 120
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.............................................................. 146
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 september
2009 .................................................................................... 151
1 Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2009/10:4
4
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
2. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
3. lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete,
4. lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497).
Prop. 2009/10:4
5
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480)
Härigenom föreskrivs i fråga om semesterlagen (1977:480)1
dels att 23 och 27 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,
dels att 1, 2, 3–22, 24–26, 28–31 och 33 §§ samt rubrikerna närmast
före 9, 10, 18 och 31 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 2 a, 3 a, 12 a, 12 b,
16 a, 16 b, 17 a, 17 b, 26 a, 29 a, 30 a och 30 b §§, samt närmast före 1,
2, 3, 3 a, 7, 8, 13, 14, 16 a, 16 b, 17, 20, 22, 26, 26 a, 30, 30 a och 30 b §§
nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Semesterförmåner
1 §
Arbetstagare har rätt till semesterförmåner
enligt denna lag.
Sådana förmåner är semesterledighet
, semesterlön och semesterersättning
.
Arbetstagare har rätt till semesterförmåner
enligt denna lag.
Semesterförmånerna utgörs av
semesterledighet, semesterlön och
semesterersättning.
Särskilda bestämmelser om förlängd
semesterledighet finns i
lagen (1963:115) om förlängd
semester för vissa arbetstagare
med radiologiskt arbete.
Överenskommelser mellan arbetsgivare
och arbetstagare
2 §
Avtal är ogiltigt i den mån det
innebär att arbetstagares rättigheter
enligt denna lag upphäves
eller inskränkes. Detta gäller dock
ej, om annat framgår av lagen.
Avvikelse från 3, 9, 11, 16, 22,
Ett avtal, som innebär att
arbetstagares rättigheter enligt
denna lag inskränks, är ogiltigt i
den delen. Detta gäller dock inte,
om något annat framgår av lagen.
1 Senaste lydelse av 27 § 1992:1329.

23, 26, 29 och 30 §§ får göras
med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av organisation som är
att anse som central arbetstagar organisation
enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Arbetsgivare, som är
bunden av sådant kollektivavtal,
av kollektivavtal i fråga som avses
i 5 § andra stycket eller av kollektivavtal
om avvikelse från 12,
19, 20 eller 21 §, får i angivna
hänseenden tillämpa avtalet även
på arbetstagare som ej är medlem
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes
i arbete som avses med
avtalet och ej omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.
Prop. 2009/10:4
6
2 a §
Genom avtal får avvikelse göras
från 5, 12, 12 b, 19–21 och
30 a §§, i den utsträckning som
framgår av de bestämmelserna.
Genom kollektivavtal, som på
arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation
, får avvikelse
göras från 3, 3 a, 9, 11 § andra
stycket, 16–16 b, 22, 26, 26 a, 29,
29 a och 30 §§.
En arbetsgivare, som är bunden
av ett kollektivavtal som omfattar
frågor som avses i första och
andra styckena, får i dessa frågor
tillämpa avtalet även på en
arbetstagare som inte är medlem
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Detta gäller under
förutsättning att arbetstagaren
sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av något
annat tillämpligt kollektivavtal.
Prop. 2009/10:4
7
Semesterår och intjänandeår
3 §
Med semesterår avses tiden från och med den 1 april ett år till och med
den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före ett semesterår är
intjänandeår.
Såsom semesterledighet skall
anses ledighet enstaka semesterdagar
och period av semesterdagar
jämte i 9 § angivna arbetsfria
dagar, vilken börjar och slutar med
semesterdag.
Semesterledighet och semesterdagar
3 a §
Semesterledighet avser hela
dagar. I ledigheten ingår enstaka
semesterdagar eller en period av
semesterdagar, inklusive arbetsfria
dagar. Ledigheten börjar och
slutar med en semesterdag.
Lördag och söndag räknas inte
som semesterdagar annat än i fall
som avses i 9 § tredje stycket. Med
söndag jämställs allmän helgdag
samt midsommarafton, julafton
och nyårsafton.
4 §2
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5
och 27 §§.
Under semesterledighet skall
arbetstagare ha semesterlön i den
mån han har tjänat in sådan under
intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön.
En arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
. Om anställningen påbörjas
efter den 31 augusti under
semesteråret, har arbetstagaren
rätt till endast fem semesterdagar.
Under semesterledighet ska
arbetstagaren ha semesterlön, om
sådan har tjänats in enligt 7 §.
2 Senaste lydelse 1992:1329.

Prop. 2009/10:4
8
5 §3
Under det semesterår då
arbetstagare anställes har han rätt
till fem semesterdagar, om anställningen
börjar efter den 31
augusti.
Anställes arbetstagare för
arbete, som avses pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, och varar arbetet ej
längre tid, saknar arbetstagaren
rätt till semesterledighet. I fråga
om arbetstagare som i annat fall
anställes för begränsad tid får
avtalas, att arbetstagaren ej skall
ha rätt till semesterledighet. Vad
nu sagts gäller ej, om anställningsavtalet
avser eller anställningen
varar längre tid än tre
månader. Saknar arbetstagaren i
fall som avses i detta stycke rätt
till semesterledighet, äger han rätt
till semesterersättning för anställningstiden
hos arbetsgivaren.
Har arbetstagare rätt till
semesterersättning enligt andra
stycket, skall vederlag för arbete,
som har avsetts pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, förutsättas inbegripa
semesterersättning, om ej annat
framgår av omständigheterna.
Om förlängd semesterledighet
finns bestämmelser i lagen
(1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete.
När det gäller en anställning
som avses pågå i högst tre månader
och som inte varar längre tid,
får det avtalas att semesterledighet
inte ska läggas ut. I sådant fall har
arbetstagaren rätt till semesterersättning
.
6 §
Arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet i
den nya anställningen endast i den
mån han icke redan har fått sådan
ledighet.
En arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet
i den nya anställningen
endast i den utsträckning arbetstagaren
inte redan har haft sådan
ledighet i den tidigare anställningen
.
Om överföring av semester3
Senaste lydelse 2007:392.

förmåner till ny anställning hos
samma arbetsgivare finns bestämmelser
i 30 b §.
Prop. 2009/10:4
9
Semesterdagar med semesterlön
7 §
Semesterdagar med semesterlön
utgör så stort antal av semesterdagarna
enligt 4 § som svarar mot
den del av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har innehaft
anställning hos arbetsgivaren.
Arbetsdag då arbetstagaren har
varit frånvarande utan lön inräknas
i anställningstiden endast
om fråga har varit om semesterledighet
, ledighet på grund av
permittering eller ledighet som
enligt 17 § är semesterlönegrundande.
Vid beräkning enligt första
stycket anges del av intjänandeåret
i antal dagar. Uppstår vid
beräkning av antalet semesterdagar
med semesterlön brutet tal,
avrundas detta till närmast högre
hela tal.
Av semesterdagar som utlägges
under visst semesterår skall, om ej
annat avtalas, dagar som är förenade
med semesterlön utgå först.
Antalet semesterdagar med semesterlön
beräknas på följande
sätt. Från de dagar arbetstagaren
har varit anställd hos arbetsgivaren
under intjänandeåret
(anställningstiden) subtraheras de
dagar då arbetstagaren varit helt
frånvarande från arbetet utan lön.
Frånvaro som beror på semesterledighet,
permittering eller ledighet
som enligt 17–17 b §§ är
semesterlönegrundande, liksom
arbetsfria dagar som infaller
under sådana frånvaroperioder,
ska dock räknas in i anställningstiden
. Differensen divideras med
antalet dagar under intjänandeåret.
Kvoten multipliceras med
tjugofem. Om ett brutet tal då
uppstår, avrundas detta till närmast
högre hela tal.
Semesterdagar utan semesterlön
8 §
Arbetstagare är skyldig att på
begäran lämna arbetsgivaren
besked i vad mån han önskar få ut
semesterledighet, som ej är förenad
med semesterlön, eller avstå
från sådan ledighet. Besked behöver
ej lämnas innan arbetstagaren
har fått veta, hur många semesterdagar
utan lön han har eller
kan beräknas få rätt till.
En arbetstagare får avstå från
rätt till semesterledighet som inte
är förenad med semesterlön.
En arbetstagare ska på begäran
lämna arbetsgivaren besked om
sina önskemål när det gäller utläggningen
av semesterledighet
utan semesterlön eller i vilken
omfattning arbetstagaren önskar
avstå från sådan ledighet. Besked
behöver inte lämnas innan arbetsgivaren
har meddelat hur många
semesterdagar utan lön arbetstagaren
har eller kan beräknas få
rätt till.

Prop. 2009/10:4
10
Har semesterledighet utan lön
lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första
stycket, får arbetstagaren ej senare
avstå från ledigheten utom i fall
som avses i 13 §.
Har semesterledighet utan lön
lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första
stycket, får arbetstagaren inte
senare avstå från ledigheten utom i
fall som anges i 13 §.
Beräkning av semesterledighet Semesterledighet för arbetstagare
som regelbundet arbetar lördag
eller söndag
9 §
Semesterledighet beräknas i
hela dagar. Lördag och söndag
räknas ej som semesterdagar
annat än i fall som avses i tredje
stycket.
Vid semesterledighet som omfattar
minst fem dagar har
arbetstagare, som arbetar lördag
eller söndag eller båda dessa
dagar, rätt till ledighet motsvarande
tid av veckoslut dels
under semesterledigheten och dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semesterledigheten minst 19 dagar
och föranleder ej särskilda skäl
annat, har arbetstagaren rätt till
ledighet motsvarande tid av
veckoslut såväl omedelbart före
som omedelbart efter denna. Har i
fall som avses i detta stycke
arbetstagaren ledighet av motsvarande
omfattning veckodag,
som ej är lördag eller söndag, och
infaller den under semesterledigheten,
räknas den som semesterdag
.
Är arbetstagaren ledig lördag
eller söndag, som annars skulle ha
utgjort arbetsdag, och är fråga om
kortare semesterledighet än som
anges i andra stycket, räknas
sådan dag som semesterdag.
Arbetsfri dag skall då ej anses som
semesterdag.
Med söndag jämställes helgdag
samt påskafton, pingstafton, midsommarafton,
julafton och nyårsafton.
En arbetstagare, som regelbundet
arbetar lördag eller söndag
eller båda dessa dagar, har vid
semesterledighet som omfattar
minst fem dagar rätt till ledighet
motsvarande tid av veckoslut, dels
under semesterledigheten, dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semesterledigheten minst nitton
dagar har arbetstagaren rätt till
ledighet motsvarande tid av
veckoslut såväl omedelbart före
som omedelbart efter ledigheten,
om inte särskilda skäl talar emot
detta.
Har i fall som avses i första
stycket arbetstagaren ledighet av
motsvarande omfattning en
veckodag, som inte är lördag eller
söndag, och som infaller under
semesterledigheten, räknas den
veckodagen som semesterdag.
Om semesterledigheten är
kortare än fem dagar och arbetstagaren
är ledig en lördag eller
söndag, som annars skulle ha
utgjort arbetsdag, räknas sådan
dag som semesterdag. Arbetsfri
dag ska då inte anses som semesterdag.

Prop. 2009/10:4
11
Förläggning av semesterledighet Semesterledighetens förläggning
10 §
Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som avser förläggningen
av semesterledighet. I fråga om
arbetstagare för vilken sådant avtal
ej träffats, skall gälla vad som
föreskrives i andra och tredje
styckena.
Angående förläggningen av semesterledighet
som avses i 12 §
skall vad som i lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet
föreskrives om arbetsgivares förhandlingsskyldighet
beträffande
viktigare förändring av arbetstagares
arbets- eller anställningsförhållanden
äga motsvarande
tillämpning. Om arbetstagaren
icke företrädes av förhandlingsberättigad
organisation
eller om sådan organisation ej
önskar förhandla, skall arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren om
ledighetens förläggning.
Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna
anställningsvillkor bör det, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som rör förläggningen av
semesterledighet. I fråga om en
arbetstagare för vilken ett sådant
avtal inte har träffats gäller
bestämmelserna i andra och tredje
styckena.
Det som föreskrivs om arbetsgivares
förhandlingsskyldighet i
11 och 13 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet ska
tillämpas på motsvarande sätt när
det gäller förläggning av sådan
semesterledighet som avses i 12 §.
Om arbetstagaren inte företräds av
en förhandlingsberättigad organisation
eller om en sådan organisation
inte önskar förhandla, ska
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren om ledighetens förläggning.
Beträffande förläggningen av
annan semesterledighet skall
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren, om förhandling med
dennes organisation icke har ägt
rum.
Kan överenskommelse om förläggning
av semesterledighet ej
uppnås, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen i den mån ej
annat har avtalats.
När det gäller förläggningen av
annan semesterledighet än sådan
som avses i 12 §, ska arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren, om
förhandling med arbetstagarens
organisation inte har ägt rum.

Prop. 2009/10:4
12
11 §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen skall lämnas
senast två månader före ledighetens
början. När särskilda skäl
föreligger får den lämnas senare,
dock om möjligt minst en månad
före ledighetens början.
Om det inte går att komma
överens om hur semesterledighet
ska förläggas, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen, om inte
något annat har avtalats.
Har beslut om förläggning av
semesterledigheten träffats på
något annat sätt än genom överenskommelse
med en arbetstagare
eller dennes företrädare, ska
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren
om beslutet. Underrättelsen
ska lämnas senast två månader
före ledighetens början. Om det
finns särskilda skäl, får den lämnas
senare, dock om möjligt minst
en månad före ledighetens början.
12 §
Om ej annat har avtalats, skall
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni–augusti. Även utan stöd av
avtal får sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
Om inte annat har avtalats, ska
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni–augusti. Även utan stöd av
avtal får en sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
12 a §
Semesterledighet ska förläggas
så, att arbetstagare med lägre
sysselsättningsgrad än heltid eller
med oregelbunden arbetstid får
lika lång ledighet som en arbetstagare
som arbetar heltid eller en
arbetstagare med regelbunden
arbetstid.
12 b §
Av semesterdagar som läggs ut
under ett visst semesterår ska
dagar med semesterlön läggas ut
först, om inte annat har avtalats.

Prop. 2009/10:4
13
Semesterledighet vid permittering
13 §
Beslutar arbetsgivare om permittering
som arbetstagare ej hade
anledning räkna med då han lämnade
besked enligt 8 §, har
arbetstagaren rätt att avstå från
utlagd semesterledighet, som ej är
förenad med semesterlön, i den
mån ledigheten sammanfaller med
permitteringsperioden. Detta gäller
dock endast om han underrättar
arbetsgivaren senast två veckor
före semesterledighetens början.
Får arbetstagaren först senare
kännedom om permitteringen, har
han rätt att avstå från ledigheten
genom att utan dröjsmål underrätta
arbetsgivaren. Har semesterledigheten
då inletts, upphör
ledigheten med utgången av den
dag då arbetsgivaren underrättades.
Beslutar en arbetsgivare om permittering
som arbetstagaren inte hade
anledning att räkna med när besked
lämnades enligt 8 §, har arbetstagaren
rätt att avstå från utlagd semesterledighet
utan semesterlön, om ledigheten
sammanfaller med permitteringsperioden
. Detta gäller dock
endast om arbetstagaren underrättar
arbetsgivaren senast två veckor före
ledighetens början. Får arbetstagaren
först senare kännedom om permitteringen
, får arbetstagaren avstå från
ledigheten om han eller hon utan
dröjsmål underrättar arbetsgivaren.
Har semesterledigheten då inletts,
upphör ledigheten vid utgången av den
dag då arbetsgivaren underrättades.
Semesterledighet i samband med
uppsägning och sjukdom m.m.
14 §
Semesterledighet får ej utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och
beror uppsägningen på förhållande
som ej hänför sig till arbetstagaren
personligen, skall semesterledighetens
förläggning i samma mån
upphävas, om arbetstagaren begär
det.
Första och andra styckena gäller
ej i den mån uppsägningstiden
överstiger sex månader.
Semesterledighet får inte utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och
beror uppsägningen på förhållanden
som inte hänför sig till
arbetstagaren personligen, ska
semesterledighetens förläggning i
samma mån upphävas, om arbetstagaren
begär det.
Första och andra styckena gäller
inte om uppsägningstiden överstiger
sex månader.

Prop. 2009/10:4
14
15 §4
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av
sjukdom eller dag som är semesterlönegrundande
enligt 17 §
första stycket 2–7 skall, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär
det, sådan dag ej räknas som semesterdag.
Semesterdagar som återstår på
grund av att första stycket har
tillämpats skall utgå i ett sammanhang
, om arbetstagaren ej medger
annat.
Om det under semesterledigheten
infaller en eller flera dagar då
arbetstagaren inte har kunnat
arbeta på grund av sjukdom eller
arbetsskada, eller en eller flera
dagar som i övrigt är
semesterlönegrundande enligt 17–
17 b §§ ska, om arbetstagaren utan
dröjsmål begär det, sådana dagar
inte räknas som semesterdagar. I
sådant fall ska de semesterdagar
som återstår förläggas i ett sammanhang
, om arbetstagaren inte
medger annat.
16 §5
Semesterlönen utgör tolv
procent av arbetstagarens under
intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.
Vid beräkning av lönen under
intjänandeåret skall i lönesumman
ej inräknas annan semesterlön än
sådan som avses i 22 § eller permitteringslön
med anledning av
driftsuppehåll för samtidig semester.
I lönesumman skall ej
heller inräknas ersättning som har
utgått för dag, då arbetstagaren
helt eller delvis har haft sådan
ledighet från arbetet som är semesterlönegrundande
enligt 17 §.
För varje sådan dag skall arbetsinkomsten
i stället ökas med ett
belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst i
anställningen under övrig tid av
intjänandeåret. Har arbetstagaren
då ej haft någon inkomst i anställningen
, skall semesterlönen beräknas
med hänsyn till den inkomst
som det kan antagas att han
Semesterlön för en arbetstagare
som har lön bestämd per vecka
eller månad beräknas enligt
16 a §, om inte annat framgår av
andra stycket eller om arbetsgivaren
väljer att beräkna semesterlönen
enligt 16 b §.
Semesterlön beräknas enligt
16 b § för en arbetstagare som har
1. lön som inte är bestämd per
vecka eller månad,
2. lön som regelbundet består av
en fast och en rörlig del om den
rörliga lönedelen kan uppskattas
till minst tio procent av den sammanlagda
lönen under semesteråret
,
3. en sysselsättningsgrad som
har varierat under intjänandeåret,
4. ändrat sysselsättningsgrad
mellan intjänandeåret och semestertillfället,
eller
5. varit frånvarande under intjänandeåret
av skäl som inte är
semesterlönegrundande enligt 17–
17 b §§, om frånvaron inte pågått
i samma omfattning under hela
intjänandeåret och pågår i sådan
omfattning vid semestertillfället.
4 Senaste lydelse 1994:2079.
5 Senaste lydelse 1992:1329.

Särskilda bestämmelser om P
vissa förmåner vid beräkning av
semesterlön finns i 24 och 25 §§.
rop. 2009/10:4
15
skulle ha haft, om han under
denna tid hade arbetat för arbetsgivarens
räkning.
Semesterlön enligt sammalöneregeln
16 a §
Semesterlön enligt sammalöneregeln
är den vid semestertillfället
aktuella vecko- eller månadslönen,
eventuella fasta lönetillägg samt
ett semestertillägg.
Semestertillägget för varje
betald semesterdag är för
veckoavlönade arbetstagare 1,82
procent av veckolönen och för
månadsavlönade arbetstagare
0,43 procent av månadslönen. Har
arbetstagaren fasta lönetillägg ska
vecko- respektive månadslönen
ökas med dessa tillägg före beräkningen
av semestertillägget.
Har arbetstagaren även rörliga
lönedelar är semesterlönen för
dessa lönedelar tolv procent av
arbetstagarens sammanlagda
förfallna rörliga lön under semesteråret.
Semesterlön enligt procentregeln
16 b §
Semesterlön enligt procentregeln
utgör tolv procent av
arbetstagarens förfallna lön i en
anställning under intjänandeåret.
I lönesumman ska inte följande
inräknas:
1. semesterlön,
2. ersättning för dag då arbetstagaren
helt eller delvis har haft
semesterlönegrundande frånvaro
enligt 17–17 b §§, eller
3. permitteringslön som lämnas i
anledning av driftsuppehåll med
samtidig semester när rätt till
semesterlön inte föreligger för
samma tid.
För varje sådan frånvarodag
som anges i andra stycket 2 ökas i
stället lönesumman med ett belopp
motsvarande den inkomst arbetstagaren
skulle ha haft om arbete i
stället utförts i normal omfattning
för arbetsgivarens räkning. Med
normal omfattning avses arbetstagarens
ordinarie arbetstidsmått.
Går beloppet inte att fastställa ska
det uppskattas till den inkomst som
kan antas skulle ha betalats om
arbetstagaren under frånvarotiden
hade arbetat för arbetsgivarens
räkning.
Prop. 2009/10:4
16
Semesterlönegrundande frånvaro
Lydelse enligt proposition
2008/09:194
Föreslagen lydelse
17 §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande,
när fråga är
om
1. ledighet på grund av sjukdom,
i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180
dagar eller om frånvaron beror på
arbetsskada,
2. ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584) dels
under tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
, dels under tid för vilken
föräldrapenning utges i anledning
av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma
lag, i den mån frånvaron för varje
barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar, dels under tid för vilken
tillfällig föräldrapenning utges
enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b eller
10 c § i den mån frånvaron under
intjänandeåret inte överstiger 120
dagar eller för ensamstående
förälder 180 dagar, 11 och
11 a §§ samma lag,
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när det
gäller ledighet på grund av sjukdom
, om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 180
dagar, eller om frånvaron beror på
arbetsskada. I sådan frånvaroperiod
inräknas även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
Frånvaron upphör att vara semesterlönegrundande
då arbetstagaren
varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet under ett helt
intjänandeår, utan längre avbrott i
frånvaron än fjorton dagar i en
följd.

3. ledighet på grund av risk för
överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare, i den
mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som
inte ger rätt till semesterlön enligt
någon annan lag, om arbetstagaren
får ersättning till deltagare
i teckenspråksutbildning
för vissa föräldrar (TUFF) eller
om utbildningen till väsentlig del
avser fackliga eller med facklig
verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under
intjänandeåret inte överstiger 180
dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning
om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar.
Har arbetstagare av anledning
som anges i första stycket 1 varit
frånvarande från arbetet utan
längre avbrott i frånvaron än
fjorton dagar i en följd under två
hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden
inte rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i
första stycket inräknas även dagar
under perioden då arbetstagaren
icke skulle ha utfört arbete.
Prop. 2009/10:4
17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 a §
Frånvaro från arbetet är se
mesterlönegrundande när det P
gäller ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584) i fråga
om
rop. 2009/10:4
18
1. ledighet enligt 8 § första
stycket nämnda lag, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger
120 dagar, eller för ensamstående
förälder 180 dagar,
2. tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
, eller
3. tid för vilken föräldrapenning
lämnas med anledning av barns
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ lagen om allmän försäkring,
om frånvaron för varje
barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar.
I en frånvaroperiod enligt första
stycket räknas in även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
17 b §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när det
gäller
1. ledighet med anledning av
risk för överförande av smitta,
a) om arbetstagaren är berättigad
till ersättning enligt lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare, och
b) om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 180
dagar,
2. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, om
frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar,
3. ledighet för utbildning som
till väsentlig del avser fackliga
eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor eller för
ersättningsberättigande teckenspråksutbildning
för vissa för

äldrar (TUFF), om frånvaron Pr
under intjänandeåret inte överstiger
180 dagar och ledigheten
inte ger rätt till semesterlön enligt
någon annan lag,
op. 2009/10:4
19
4. ledighet på grund av grundutbildning
om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar, eller
5. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare.
I en frånvaroperiod enligt första
stycket räknas in även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
Sparande av semesterledighet
och semesterlön
Rätt att spara semesterledighet
18 §
Arbetstagare, som under ett semesterår
har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får av
överskjutande sådana dagar spara
en eller flera till ett senare semesterår.
Sparad semesterdag skall läggas
ut inom fem år från utgången av
det semesterår då den sparades,
om ej annat följer av 20 § tredje
meningen.
Semesterdagar får icke sparas
under semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdag, som har sparats
från tidigare år.
En arbetstagare, som under ett
semesterår har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får spara
en eller flera sådana överskjutande
dagar till ett senare
semesterår.
En sparad semesterdag ska
läggas ut inom fem år från utgången
av det semesterår då den
sparades, om inte annat följer av
20 § andra stycket.
Semesterdagar får inte sparas
under ett semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdagar, som
har sparats från tidigare år.
19 §
Vill arbetstagare spara semesterdagar
eller vill han taga i
anspråk sparade semesterdagar i
anslutning till semesterledigheten i
övrigt, skall han underrätta
arbetsgivaren i samband med att
förläggningen av årets semesterledighet
bestämmes. Underrättelse
behöver dock icke lämnas förrän
arbetstagaren har fått veta, hur
Vill en arbetstagare spara semesterdagar
eller ta ut sparade
semesterdagar i anslutning till
semesterledigheten i övrigt, ska
arbetsgivaren underrättas i samband
med att förläggningen av
årets semesterledighet bestäms.
Underrättelse behöver dock inte
lämnas förrän arbetsgivaren har
meddelat hur många semester

många semesterdagar med lön han
har eller kan beräknas få rätt till.
Arbetstagare, som vill taga i anspråk
sparade semesterdagar utan
sammanhang med semesterledigheten
i övrigt, skall meddela
arbetsgivaren detta senast två
månader i förväg.
Vad i första stycket sägs gäller
endast i den mån ej annat har avtalats.
dagar med lön arbetstagaren har
eller kan beräknas få rätt till. En
arbetstagare som vill ta ut sparade
semesterdagar utan sammanhang
med semesterledigheten i övrigt,
ska meddela arbetsgivaren detta
senast två månader i förväg.
Första stycket gäller endast om
inte annat har avtalats.
Prop. 2009/10:4
20
Förläggning av sparade semesterdagar
20 §
Sparade semesterdagar skall
förläggas till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock ej om annat har avtalats eller
särskilda skäl föreligger mot att
semesterdagarna förlägges till det
året. Har arbetstagaren avsett att
sparade semesterdagar skall förläggas
till det femte året efter det
semesterår då de sparades och
skulle sådan förläggning medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas att semesterdagarna
skall läggas ut under det
sjätte året.
Sparade semesterdagar ska förläggas
till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock inte om något annat har
avtalats eller om det finns särskilda
skäl mot att semesterdagarna
förläggs till det året.
Om arbetstagaren har avsett att
sparade semesterdagar ska förläggas
till det femte året efter det
semesterår då de sparades och om
sådan förläggning skulle medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas om att semesterdagarna
ska läggas ut under det
sjätte året.
21 §
Önskar arbetstagare samtidigt
få ut minst fem sparade semesterdagar,
skall dessa och hela semesterledigheten
för semesteråret
utgå i en följd, om ej annat har
avtalats.
Önskar en arbetstagare samtidigt
få ut minst fem sparade
semesterdagar, ska dessa och hela
semesterledigheten för semesteråret
läggas ut i en följd, om inte
annat har avtalats.

Prop. 2009/10:4
21
Semesterlön för sparade semesterdagar
22 §6
Semesterlönen för varje sparad
semesterdag utgör, om ej annat
följer av 23 §, 0,48 procent av
summan av
1. den lön i anställningen som
har förfallit under intjänandeåret
närmast före det semesterår, då de
sparade semesterdagarna uttages,
dock frånsett lön för tid då
arbetstagaren har varit helt eller
delvis frånvarande från arbetet,
samt
2. ett beräknat inkomstbelopp
för de dagar under samma intjänandeår
då arbetstagaren har
varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet av annan anledning
än semester, som utgått under
intjänandeåret och som ej sparats
från tidigare år, eller permittering
vid driftsuppehåll för samtidig
semester.
Beräkning av underlag för semesterlön
som avses i första
stycket 2 sker enligt grunderna för
16 § andra stycket tredje och
fjärde meningarna.
Semesterlön för sparade semesterdagar
beräknas enligt 16–
16 b §§. Samtliga sparade semesterdagar
som läggs ut ska
betraktas som intjänade under det
närmast föregående intjänandeåret
.
24 §
Vid beräkning av semesterlön
skall hänsyn icke tagas till förmån
av fri bostad eller till löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
Vid beräkning av semesterlön
ska hänsyn inte tas till förmån av
fri bostad eller till en löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
25 §
Arbetstagare, som får fri kost i
arbetsgivarens hushåll, har rätt till
skälig kostersättning för de dagar
under semesterledigheten då förmånen
ej har utnyttjats till någon
del.
En arbetstagare, som får fri kost
i arbetsgivarens hushåll, har rätt
till skälig kostersättning för de
semesterdagar då förmånen inte
har utnyttjats till någon del.
6 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2009/10:4
22
Utbetalning av semesterlön
26 §
Arbetsgivaren skall betala ut
semesterlönen till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten.
I fråga om arbetstagare med tidlön,
beräknad för vecka eller
längre tidsenhet, får arbetsgivaren
i samband med semesterledigheten
utge den på den betalda semestertiden
belöpande tidlönen samt
senast vid semesterårets utgång
utge den semesterlön som kan
återstå.
Arbetsgivaren ska betala ut semesterlön
till arbetstagaren i samband
med semesterledigheten.
Semesterlön för rörliga lönedelar
som avses i 16 a § tredje
stycket ska betalas senast en
månad efter semesterårets utgång.
Semesterlön för semester som inte
har kunnat läggas ut
26 a §
Semesterdagar med semesterlön
som inte har sparats enligt 18 §
och som inte har kunnat läggas ut
under semesteråret ersätts med
semesterlön. Sådan semesterlön
bestäms enligt grunderna för beräkning
av semesterlön i 16–
16 b §§, och ska betalas ut senast
en månad efter semesterårets
utgång. Semesterlön betalas dock
ut endast för det antal dagar som
tillsammans med det antal dagar
som intjänats under intjänandeåret
överstiger tjugofem.
28 §
Upphör arbetstagare att vara
anställd hos arbetsgivaren innan
han har erhållit den semesterlön
som han har tjänat in, skall
arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning
, i den mån ej
annat följer av 31 §.
Motsvarande skall gälla om
arbetstagares anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön skall utgå redan under
intjänandeåret. I sådant fall skall
bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om
Om anställningen upphör innan
arbetstagaren har fått den semesterlön
som tjänats in, ska
arbetstagaren i stället få semesterersättning
. Detta gäller inte om
annat följer av 30 b eller 31 §.
Motsvarande ska gälla om
arbetstagarens anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön ska förläggas redan
under intjänandeåret. I sådant fall
ska bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om an

Prop. 2009/10:4
23
anställningen upphört vid den
tidpunkt från vilken de nya anställningsvillkoren
skall gälla.
Om semesterersättning i visst
annat fall föreskrives i 5 §.
ställningen hade upphört vid den
tidpunkt från vilken de nya
anställningsvillkoren ska gälla.
När det gäller arbetstagare som
anställs för arbete som avses pågå
i högst tre månader finns särskilda
bestämmelser om semesterersättning
i 5 §.
29 §7
Semesterersättning bestämmes
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön. För arbetstagare,
som har rätt till fri kost i arbetsgivarens
hushåll, skall kostersättning
dock utgå endast för det antal
dagar för vilka semesterersättning
skall beräknas.
För sparade semesterdagar skall
semesterersättning beräknas som
om de tagits ut under det semesterår
då anställningen upphörde.
Semesterersättning bestäms
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön.
För sparade semesterdagar ska
semesterersättning beräknas som
om de tagits ut under det semesterår
då anställningen upphörde.
Har arbetstagare mottagit semesterlön
i förskott, minskas semesterersättningen
med sådan
semesterlön. Detta gäller dock ej,
om den förskottsvis erhållna semesterlönen
har utgått mer än fem
år före anställningens upphörande
eller om anställningen har upphört
på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållande som avses i 4 §
tredje stycket första meningen
lagen (1982:80) om anställningsskydd
eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida, som beror på förhållande
som ej hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs.
29 a §
Har en arbetstagare mottagit
semesterlön i förskott, minskas
semesterersättningen med sådan
7 Senaste lydelse 1994:637.

semesterlön. Detta gäller dock
inte, om den semesterlön som togs
emot i förskott utbetalades mer än
fem år före anställningens upphörande
eller om anställningen
har upphört på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållanden som avses i 4 §
tredje stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd, eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida som beror på förhållanden
som inte hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs.
Utbetalning av semesterersättning
Prop. 2009/10:4
24
30 §
Semesterersättning skall betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Möter hinder mot att beräkna
semesterersättningen inom en
månad efter anställningens upphörande
, skall den betalas ut inom
en vecka efter det hindret upphörde.
Semesterersättning ska betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Om det inte går att beräkna semesterersättning
inom en månad
efter anställningens upphörande,
ska den betalas ut inom en vecka
efter det att hindret mot att beräkna
ersättningen upphörde.
Okontrollerade arbetstagare
30 a §
Om en arbetstagare utför arbete
under sådana förhållanden att det
inte kan anses vara arbetsgivarens
uppgift att vaka över hur arbetet
är ordnat, får avtal träffas om
avvikelse från bestämmelserna om
förläggning av semesterledighet i
9–15 §§. Sådan avvikelse får inte
innebära en inskränkning i
arbetstagarens rätt att ta ut
tjugofem semesterdagar, eller det
mindre antal semesterdagar som
arbetstagaren har rätt till varje
semesterår.

Prop. 2009/10:4
25
Ny anställning i anslutning till en
tidigare anställning
30 b §
Om det innan en anställning har
upphört står klart att en ny anställning
mellan parterna kommer
att påbörjas i nära anslutning till
den tidigare, ska anställningarna i
semesterhänseende räknas som en
enda anställning.
Första stycket tillämpas endast
om
1. den intjänade semesterledigheten
inte redan har lagts ut,
2. semesterersättning inte redan
har betalats ut, och
3. arbetstagaren har förklarat
att intjänade semesterförmåner
ska överföras till den nya anställningen
.
Övergång av företag Övergång till ny arbetsgivare
31 §8
Arbetstagares rätt enligt denna
lag påverkas inte av att ett företag,
en verksamhet eller en del av en
verksamhet, övergår till en ny
arbetsgivare genom en sådan
övergång som omfattas av 6 b §
lagen (1982:80) om anställningsskydd
. Arbetstagarens rätt påverkas
inte heller av att ett företag
eller en del av ett företag övergår
till ny arbetsgivare i samband med
konkurs.
Övergår arbetstagare till ny
arbetsgivare inom samma koncern,
skall han i semesterhänseende äga
samma rätt i den nya anställningen
som han skulle ha haft i den
tidigare. Härför förutsättes dock,
att arbetstagaren ej uppbär semesterersättning
av den tidigare
arbetsgivaren och att han senast en
månad efter anställningens uppEn
arbetstagares rätt enligt
denna lag påverkas inte av att ett
företag, en verksamhet eller en del
av en verksamhet, övergår till en
ny arbetsgivare genom en sådan
övergång som omfattas av 6 b §
lagen (1982:80) om anställningsskydd
. Arbetstagarens rätt påverkas
inte heller av att ett företag
eller en del av ett företag övergår
till en ny arbetsgivare i samband
med konkurs.
Övergår en arbetstagare till en
ny arbetsgivare inom samma
koncern, ska arbetstagaren i semesterhänseende
ha samma rätt i
den nya anställningen som i den
tidigare. Detta förutsätter dock, att
arbetstagaren inte får semesterersättning
av den tidigare arbetsgivaren
och att arbetstagaren
senast en månad efter anställ8
Senaste lydelse 1994:1688.

Prop. 2009/10:4
26
hörande avger förklaring till såväl
den tidigare som den nye arbetsgivaren
, att han önskar överföra
intjänade semesterförmåner till
den nya anställningen.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ut ett belopp svarande mot den
semesterersättning som denne
eljest haft att utge till arbetstagaren.
ningens upphörande förklarar för
både den tidigare och den nye
arbetsgivaren, att han eller hon vill
överföra intjänade semesterförmåner
till den nya anställningen
.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ett belopp motsvarande den semesterersättning
som den tidigare
arbetsgivaren annars skulle ha
betalat till arbetstagaren.
33 §
Arbetstagare som vill fordra
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
skall väcka talan därom inom två
år från utgången av det semesterår
då arbetstagaren enligt lagen
skulle ha erhållit den förmån till
vilken anspråket hänför sig. Försummar
han det, är rätten till talan
förlorad.
En arbetstagare som vill begära
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
ska väcka talan inom två år från
utgången av det semesterår då
arbetstagaren enligt lagen skulle
ha fått den förmån som begäran
gäller. Försummar arbetstagaren
det, är rätten till talan förlorad.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
2. De nya bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången på frånvaroperioder
som påbörjas efter ikraftträdandet. När det gäller den som vid
lagens ikraftträdande på deltid är frånvarande från arbetet på grund av
sjukdom eller arbetsskada, tillämpas dock de nya bestämmelserna redan
från ikraftträdandet.

Prop. 2009/10:4
27
2.2 Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262)
Härigenom föreskrivs att punkt 4 i bilagan till arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga1
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
4. Semesterlagen (1977:480)
I fråga om semesterlagen
(1977:480) skall 4, 11 och 12 §§
ha följande lydelse.
I fråga om semesterlagen
(1977:480) ska 4, 11 och 12 §§ ha
följande lydelse.
4 §
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5
och 27 §§.
En arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
. Om anställningen påbörjas
efter den 31 augusti under
semesteråret, har arbetstagaren
rätt till endast fem semesterdagar.
Om det behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov av arbetskraft
, får arbetsgivaren besluta att
arbetstagaren skall få ut semesterledighet
till ett mindre antal dagar,
lägst tio. Den rätt till semester som
därigenom inte kan utnyttjas skall
anses sparad till dess förhållandena
medger att ledigheten utnyttjas.
Efter överenskommelse
mellan arbetsgivare och arbetstagare
får sparad semesterrätt tas
ut i form av semesterersättning.
Under semesterledighet skall
arbetstagare ha semesterlön i den
mån han har tjänat in sådan under
intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön.
Om det behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov av arbetskraft
, får arbetsgivaren besluta att
arbetstagaren ska få ut semesterledighet
till ett mindre antal dagar,
lägst tio. Den rätt till semester som
inte kan utnyttjas ska anses sparad
till dess förhållandena medger att
ledigheten utnyttjas. Efter överenskommelse
mellan arbetsgivare
och arbetstagare får sparad semesterrätt
tas ut i form av semesterersättning
.
Under semesterledighet ska
arbetstagaren ha semesterlön, om
sådan har tjänats in enligt 7 §.
1 Senaste lydelse 1995:778.

Prop. 2009/10:4
28
11 §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om beslutet.
Underrättelsen skall lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. När särskilda skäl föreligger
får den lämnas senare.
Om inte överenskommelse om
förläggning av semesterledighet
uppnås, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen, om inte annat
har avtalats.
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller dennes
företrädare, ska arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om beslutet.
Underrättelsen ska lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. Om det finns särskilda
skäl, får den lämnas senare.
12 §
Om ej annat har avtalats, skall
semesterledigheten förläggas så att
arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst två veckor i följd.
Om inte annat har avtalats, ska
semesterledigheten förläggas så att
arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst två veckor i följd.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
Prop. 2009/10:4
29
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete
Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, vari arbetstagaren utsättes
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att menlig inverkan
därav kan befaras, har under
villkor som föreskrives i denna lag
rätt till längre semesterledighet än
som följer av 4 § semesterlagen
(1977:480) i dess lydelse före den
1 april 1990. För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
skall semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med
fem tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen brutet dagantal,
skall det avrundas till närmast
högre hela tal.
Med dag, under vilken utförts
arbete, som avses i första stycket,
jämställes
1) dag, under vilken arbetstagaren
varit semesterledig, dock
endast om hans arbete omedelbart
före och omedelbart efter ledigheten
varit sådant som avses i
första stycket, samt
2) dag, under vilken arbetstagaren
haft ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17 § semesterlagen,
dock ej om arbete,
som avses i första stycket, uppenbarligen
icke kunnat beredas
En arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, där arbetstagaren utsätts
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att skadlig inverkan
kan befaras, har under villkor som
föreskrivs i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som
följer av 4 § semesterlagen
(1977:480). För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
ska semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med fem
tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen ett brutet dagantal,
ska det avrundas till närmast
högre hela tal.
Dag, när sådant arbete som
avses i första stycket har utförts,
ska jämställas med
1) dag, då arbetstagaren varit
semesterledig, dock endast om
hans eller hennes arbete omedelbart
före och omedelbart efter
ledigheten varit sådant som avses i
första stycket, samt
2) dag, då arbetstagaren har haft
ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17–17 b §§ semesterlagen,
dock inte om sådant
arbete, som avses i första stycket,
uppenbarligen inte kunnat beredas
1 Senaste lydelse 1990:103.

honom sådan dag och anledningen
härtill varit annan än driftsuppehåll
för samtidig semester.
För varje semesterdag som tillkommer
enligt första stycket utgår
semesterlön med 0,48 procent av
arbetstagarens under intjänandeåret
förfallna lön i anställningen,
beräknad enligt 16 § semesterlagen.
honom eller henne sådan dag och
anledningen till detta varit annan
än driftsuppehåll för samtidig
semester.
Semesterlön för de semesterdagar
som tillkommer enligt första
stycket beräknas enligt 16–16 b §§
semesterlagen.
Prop. 2009/10:4
30
2 §2
På begäran av domstol eller den,
vars rätt beröres, åligger det
Arbetsmiljöverket att avgöra,
huruvida visst arbete är sådant,
som avses i denna lag.
Är mål, som handlägges vid
domstol, beroende av fråga, som i
första stycket sägs, skall domstolen
hänskjuta frågan till
Arbetsmiljöverket, när part sådant
yrkar eller domstolen finner det
nödigt; och må dom ej meddelas,
förrän Arbetsmiljöverkets beslut
kommit domstolen tillhanda.
På begäran av domstol eller den
som saken rör, ska Arbetsmiljöverket
avgöra om ett visst arbete är
sådant som avses i denna lag.
Om ett mål som handläggs vid
domstol, är beroende av en fråga
som avses i första stycket, ska
domstolen hänskjuta frågan till
Arbetsmiljöverket, när en part
yrkar det eller domstolen finner att
det är nödvändigt. Dom får inte
meddelas förrän Arbetsmiljöverkets
beslut kommit domstolen
till handa.
3 §3
Om semester för arbetstagare
som avses i denna lag gäller i
övrigt vad i semesterlagen
(1977:480) är stadgat.
Om semester för arbetstagare
som avses i denna lag gäller i
övrigt semesterlagen (1977:480).
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
2 Senaste lydelse 2000:769.
3 Senaste lydelse 1977:481.

Prop. 2009/10:4
31
2.4 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497)
Härigenom föreskrivs att 1 § lönegarantilagen (1992:497) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Staten svarar enligt denna lag för betalning av arbetstagares fordran
(statlig lönegaranti) hos en arbetsgivare som
1. har försatts i konkurs i Sverige eller i ett annat nordiskt land,
2. är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion, eller
3. i ett annat land i Europeiska
unionen (EU-land) eller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-land) än
Sverige är föremål för ett sådant
insolvensförfarande som avses i
artikel 2.1 i rådets direktiv
80/987/EEG av den 20 oktober
1980 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagstiftning om skydd för
arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens2, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/74/EG3.
3. i ett annat land i Europeiska
unionen (EU-land) eller inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES-land) än
Sverige är föremål för ett sådant
insolvensförfarande som avses i
artikel 2.1 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2008/94/EG av
den 22 oktober 2008 om skydd för
arbetstagare vid arbetsgivarens
insolvens4.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
1 Senaste lydelse 2005:681.
2 EGT L 283, 28.10.1980, s. 23 (Celex 31980L0987).
3 EGT L 270, 8.10.2002, s. 10 (Celex 32002L0074).
4 EUT L 283, 28.10.2008, s. 36 (Celex 32008L0094).
Prop. 2009/10:4
32
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 29 november 2007 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att se över semesterlagen (1977:480) i förenklingssyfte
(dir. 2007:162). I uppdraget ingick att lämna förslag till enklare
författningsreglering för att underlätta den praktiska tillämpningen av
semesterlagen och minska de administrativa kostnaderna för företag och
offentliga verksamheter. Utgångspunkten var att det sammantagna
materiella innehållet i utredningens förslag skulle vara i huvudsak
neutralt i förhållande till den nuvarande semesterlagens regler. Det bedömdes
som särskilt viktigt att åstadkomma förenklingar i reglerna om
hur betalda semesterdagar räknas fram, hur semesterlönen beräknas och
hur semesterlönegrundande frånvaro hanteras. Utredaren skulle vidare
beakta EG-rätten samt Sveriges åtaganden enligt relevanta internationella
instrument. Utredningen antog namnet 2008 års semesterlagsutredning.
Utredningen redovisade sina förslag och överväganden i betänkandet
Enklare semesterregler (SOU 2008:95). En sammanfattning av utredningens
förslag finns i bilaga 1. Utredningens lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet
(A/2008/3018/ARM).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 maj 2009 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga
5.
Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. I vissa avseenden
delar dock inte regeringen Lagrådets synpunkter. Dessa behandlas
i avsnitten 4.1 och 4.7.2 samt i författningskommentaren till
16 §, 16 b § och 30 a §. I förhållande till det remitterade förslaget, har
vissa redaktionella ändringar gjorts i propositionen.
Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497) har inte
granskats av Lagrådet eftersom det är fråga om ett förslag av sådan enkel
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 2009/10:4
33
4 En förenklad semesterlag
Den första svenska semesterlagen trädde i kraft år 1938. Den gällde i
princip alla arbetstagare, men bl.a. statsanställda tjänstemän var undantagna
. Lagen gav rätt till ledighet i tolv dagar. Därefter följde 1945 års
semesterlag, som i sin tur följdes av 1963 års semesterlag. Denna gällde
fram till ikraftträdandet av den nuvarande semesterlagen, år 1978. Rätten
till semesterledighet och andra semesterförmåner har successivt byggts
ut. I takt med att förmånerna har byggts ut har regelverket blivit allt mer
omfattande och komplext. Den nuvarande semesterlagen omfattar alla
arbetstagare och är i stora delar en tvingande lag. Det går emellertid att
avvika från vissa bestämmelser genom avtal mellan enskilda arbetsgivare
och arbetstagare eller genom kollektivavtal.
Semesterlagen innehåller tre förmåner; semesterledighet, semesterlön
och semesterersättning. En arbetstagare har rätt till tjugofem semesterdagar
per semesterår. Dessa kan vara betalda eller obetalda. Betalda
semesterdagar intjänas under intjänandeåret, som löper mellan den 1 april
och den 31 mars, och tas ut under det följande året, semesteråret. För
obetald semester krävs inget intjänande. För att nyanställda arbetstagare
ska ha rätt till tjugofem semesterdagar måste emellertid anställningen
påbörjas senast den sista augusti det semesterår då semesterdagarna ska
tas ut. Påbörjas anställningen därefter har arbetstagaren bara rätt till fem
semesterdagar det semesteråret. Vissa korttidsanställda, hemarbetande
och s.k. okontrollerade arbetstagare omfattas inte av bestämmelserna om
semesterledighet.
Bestämmelserna om semesterlön syftar till att ge arbetstagaren samma
ersättning under semesterledigheten som när arbete utförs och därutöver
en viss förstärkning. Semesterlönen utgör tolv procent av arbetstagarens
förfallna lön i anställningen under intjänandeåret. Om arbetstagaren har
varit frånvarande av skäl som inte ska minska semesterlönens storlek,
s.k. semesterlönegrundande frånvaro, ska inkomsten under sådan frånvaro
kompenseras.
Lagen innehåller också regler om förläggning av semesterledighet samt
om sparande av semesterdagar med semesterlön. Enligt lagen kan den
arbetstagare som under semesteråret har rätt till mer än tjugo betalda
semesterdagar välja att spara de dagar som överstiger tjugo. Semesterdagar
kan i normala fall sparas i högst fem år.
Semesterersättning betalas ut istället för semesterlön när arbetstagaren
inte hunnit få betald semester innan anställningens slut. Semesterersättning
beräknas på i princip samma sätt som semesterlön.
Enligt lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare
med radiologiskt arbete har arbetstagare som i sitt arbete utsätts för joniserande
strålning i viss omfattning rätt till längre betald semesterledighet
än vad som följer av semesterlagen.

4.1 Behovet av ett moderniserat regelverk Prop. 2009/10:4
34
Regeringens förslag: Semesterlagen ska moderniseras och förenklas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Försvarsmakten, Statskontoret, Lunds universitet,
Verket för Näringslivsutveckling, Kommunala Företagens Samorganisation,
Sveriges Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens
Centralorganisation, Arbetsgivarföreningen KFO, Landsorganisationen
i Sverige, Kommunala Företagens Samorganisation och Företagarförbundet
är positiva till att semesterlagen ses över och förenklas. Regelrådet
tillstyrker förslagen eftersom de enligt rådet synes medföra förenklingar
för små företag utan datoriserade löneprogram, dock under
förutsättning att ytterligare konsekvensutredning rörande administrativa
kostnader genomförs. Regelrådet ifrågasätter även om inte mer långtgående
lösningar hade varit möjliga. Föreningen Svenskt Näringsliv
anser inte att förslaget innebär någon nämnvärd minskning av arbetsgivarnas
administrativa kostnader för att tillämpa semesterlagen. Även
Företagarna är kritiska till att förslaget inte medför ytterligare förenklingar.
Arbetsgivaralliansen avstyrker att förslaget genomförs. Organisationen
konstaterar att förslaget medför förenklingar av vissa delar av
nuvarande semesterlag, men försvårar tillämpningen i andra delar med en
utökad administrativ börda för små arbetsgivare som saknar dyra lönesystem
. Även Lantbrukarnas Riksförbund anser att förslagen endast
delvis förenklar lagstiftningen och att väsentliga delar kvarstår att
bearbeta. Övriga remissinstanser har inga synpunkter eller har avstått
från att yttra sig.
Skälen för regeringens förslag: Regelförenkling är ett av medlen för
att regeringens övergripande mål om fler jobb i fler och växande företag
ska uppnås. Målet för regeringens regelförenklingsarbete är att företagens
administrativa kostnader för samtliga statliga regelverk ska
minska med minst 25 procent till hösten 2010. Syftet med regelförenklingen
är också att den ska leda till en märkbar förändring i företagens
vardag.
Semesterlagen anses allmänt vara svår att tillämpa. Lagen är komplex
och förutsätter att flera, parallella beräkningar sker för att avgöra antalet
semesterdagar och vilken ersättning som ska utgå under ledigheten.
Skilda beräkningar måste t.ex. göras för att fastställa antalet semesterdagar
med semesterlön och hur mycket semesterlön en arbetstagare har
rätt till. Lagen är i vissa delar mycket detaljerad, bl.a. när det gäller beräkning
av semesterlön och semesterlönegrundande frånvaro. Samtidigt
saknar lagen i andra delar helt bestämmelser. Vissa beräkningsmoment
som förutsätts utföras har också utelämnats i lagtexten. Flera av dessa
frågor har lösts i kollektivavtal, men i det fall en arbetsgivare inte är
bunden av kollektivavtal uppstår en betydande osäkerhet om hur lagen
ska tillämpas.

Särskilt omständliga beräkningar krävs när det gäller antalet betalda
semesterdagar, semesterlön för ordinarie respektive sparad semester samt
i fråga om semesterersättning. Arbetsgivaren måste bland annat hålla
reda på vilken sysselsättningsgrad en arbetstagare har och har haft under
en följd av år, vilket sorts semester arbetstagaren tar ut, sparad eller ordinarie,
samt vilken typ av frånvaro arbetstagaren har haft och hur länge
den har pågått. Lagens komplexitet leder också till svårigheter för
arbetstagarna att kontrollera om rätt semesterlön har betalats ut och att
antalet betalda semesterdagar är korrekt beräknade. Även språkligt och
redaktionellt framstår lagen som ålderdomlig.
Prop. 2009/10:4
35
Regeringen ser det som mycket angeläget att en lag som gäller för alla
arbetsgivare och arbetstagare, och som avser viktiga ekonomiska värden,
kan förstås och tillämpas utan alltför stora besvär och utan att felaktigheter
i tillämpningen uppstår. Även om många semesterfrågor regleras i
kollektivavtal finns ett behov av en enklare och mindre administrativt
betungande lagstiftning, särskilt för de mindre företagen. De möjligheter
till förenkling som ligger närmast till hands handlar såväl om regelverkets
begriplighet och praktiska tillämpbarhet som om ändringar av det
materiella innehållet. Det kan läggas till att Verket för näringslivsutveckling
, Nutek, har mätt företagens administrativa kostnader på det
arbetsrättsliga området (R 2006:03, Näringslivets administrativa kostnader
på arbetsrättsområdet). Nutek har kommit fram till att företagens
administrativa kostnader för att tillämpa semesterlagen sammanlagt uppgår
till ca 48 miljoner kronor per år. Såsom Sveriges Akademikers
Centralorganisation påtalar utgör semesterlagen en central men svårtillgänglig
del av den arbetsrättsliga lagstiftningen och det bör därför vara
välkommet med förenklingar. Regeringen föreslår därför att semesterlagen
moderniseras och i viss mån förenklas språkligt och redaktionellt.
Upplysande rubriker bör införas mellan bestämmelserna. Såsom Nutek
framhållit i sitt remissvar innebär förslagen att lagtexten blir tydligare
vilket medför att det blir enklare för företagen att begripa vad de olika
semesterförmånerna innebär. Därutöver föreslås ett antal ändringar i sak.
Bland annat kompletteras lagens procentregel för uträkning av semesterlön
med en ny regel, sammalöneregeln. Bestämmelsen om semesterlönegrundande
frånvaro föreslås förenklas, både i sak och i viss mån lagtekniskt.
Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna och Arbetsgivaralliansen
menar att förslagen inte medför någon nämnvärd minskning av arbetsgivarnas
administrativa kostnader för att tillämpa semesterlagen. Även
Lantbrukarnas Riksförbund anser att föreslagen endast delvis förenklar
lagstiftningen och att väsentliga delar kvarstår att bearbeta. Regelrådet
ifrågasätter om inte mer långtgående lösningar hade varit möjliga. Lagrådet
påtalar att de mer svårtillgängliga bestämmelserna om semesterlön
och semesterlönegrundande frånvaro fortfarande är svåra att tillgodogöra
sig.

Regeringen vill framhålla att rättsområdet är tämligen tekniskt och
komplext. De förändringar som föreslås i sak och strukturellt bör medföra
att semesterlagen blir mer lättillgänglig för den enskilde arbetstagaren
och arbetsgivaren. Detta bör i sin tur medföra minskade
administrativa kostnader för företagen.
4.2 Semesterledighet för korttidsanställda Prop. 2009/10:4
36
Regeringens förslag: Korttidsanställda ska ha samma rätt till semesterledighet
och semesterlön som övriga arbetstagare. Om en anställning
antas pågå kortare tid än tre månader och inte heller varar längre
tid kan det dock fortfarande avtalas om att semesterledighet inte ska
läggas ut. I sådant fall har arbetstagaren rätt till semesterersättning.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker förslaget
. Tjänstemännens Centralorganisation välkomnar att särreglerna
för korttidsanställda avskaffas. Sveriges Akademikers Centralorganisation
ser positivt på arbetstagarens inflytande över vad som ska gälla när
det gäller förläggningen av ledighet. Försvarsmakten, Arbetsgivarverket
och Företagarna tillstyrker förslaget mot bakgrund av EG-rätten. Försvarsmakten
och Arbetsgivarverket menar dock att det bör kunna avtalas
om att semester inte ska läggas ut avseende anställningar kortare än sex
månader. Arbetsgivaralliansen påtalar att förslaget om att avskaffa
undantaget från rätt till semesterledighet för kortare anställningar medför
risk för att förslaget leder till ytterligare administrativ börda för arbetsgivare.
Föreningen Svenskt Näringsliv tillstyrker mot bakgrund av EGrätten
men föreslår att möjligheten att avtala om att semester inte ska
läggas ut istället utökas till att omfatta anställningar som löper kortare tid
än ett år. Övriga remissinstanser har inga synpunkter eller har avstått
från att yttra sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande semesterlag saknar
en arbetstagare som anställs för att arbeta högst tre månader och inte mer
än 60 timmar rätt till semesterledighet. I stället har arbetstagaren rätt till
semesterersättning. Semesterersättningen presumeras dock ingå i lönen,
5 § andra och tredje styckena semesterlagen. Varar anställningen högst
tre månader men omfattar mer än 60 timmar föreligger visserligen rätt till
semesterledighet, men om arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens
om det kan arbetstagaren avstå från ledigheten. I så fall utgår istället
semesterersättning vid anställningens slut, som i det fallet inte presumeras
ingå i lönen. Om anställningen varar mer än tre månader har arbetstagaren
– oavsett arbetstidens omfattning – rätt till semester. Denna rätt
kan inte avtalas bort. Om semester inte tas ut ska semesterersättning utgå
vid anställningens slut. Det är således anställningstidens faktiska längd
och antalet arbetade timmar som avgör om rätt till semester föreligger
eller inte.
Enligt art 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av
den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden1
(arbetstidsdirektivet) saknas det möjlighet att göra undantag från rätten
till semesterledighet.

Regeringen föreslår därför att regelverket ändras
vad gäller rätt till semesterledighet för korttidsanställda. En arbetstagare
bör ha rätt till semesterledighet oavsett längd på anställningen och
oavsett antalet arbetade timmar. Föreningen Svenskt Näringsliv, Företagarna
och Arbetsgivaralliansen menar att ett sådant förslag kan leda
1 EUT L299, 18.11.2003, s. 9–19 (Celex 32003L0088).
till ytterligare administrativ börda för mindre arbetsgivare. Regeringen
anser dock att övervägande skäl talar för att även korttidsanställda bör ha
samma rätt till semesterledighet som övriga anställda.
Prop. 2009/10:4
37
Eftersom det inte alltid är helt enkelt, eller ens praktiskt möjligt, att
lägga ut semesterledighet i det fall anställningen varar en mycket kort
period, bör det emellertid även fortsättningsvis vara möjligt för en
arbetsgivare och arbetstagare att avtala om att semesterledighet inte ska
läggas ut om anställningen är kortare än tre månader. När anställningen
upphör utgår i ett sådant fall istället semesterersättning. Ett sådant förslag
bör vara förenligt med arbetstidsdirektivet, eftersom rätten till semester
inte beskärs, se EG-domstolens dom mål C-173/99 The Queen mot
Secretary of State for Trade and Industry, ex parte Broadcasting, Entertainment
, Cinematographic and Theatre Union (BECTU), REG 2001 I04881.
Försvarsmakten och Arbetsgivarverket föreslår att det ska vara
möjligt att träffa kollektivavtal om att semester inte ska behöva läggas ut
vid tidsbegränsade anställningar kortare än sex månader. Föreningen
Svenskt Näringsliv har ett liknande förslag, dock avseende anställningar
kortare än ett år. Regeringen delar inte dessa uppfattningar. Det är angeläget
att alla arbetstagare, även de med tidsbegränsade anställningar, så
långt som möjligt regelbundet får semesterledighet. Att även vid längre
tidsbegränsade anställningar göra det möjligt att avtala om att semesterledighet
inte ska läggas ut skulle förminska värdet av denna princip.
Möjligheten att avtala om att inte lägga ut semesterledighet vid anställningar
kortare än tre månader är betingad av praktiska hänsyn, som inte
kan göras gällande i samma utsträckning vid längre tidsbegränsade
anställningar.
Av EG-domstolens dom i mål C-131/04 C. D. Robinson-Steele mot R.
D. Retail Services Ltd, REG 2006 I-02531 framgår att semesterlön i
normalfallet ska utbetalas i samband med ledigheten och inte inkluderas i
lönen. Semesterlön får dock ingå i lönen om detta redovisats på ett öppet
och tydligt sätt. Lönen måste också ökas om den inkluderar semesterlön.
Enligt regeringen bör semesterlagen anpassas till EG-rätten även i detta
hänseende och ändras på så sätt att en arbetstagare har rätt till semesterersättning
, oavsett hur lång eller kort anställningen är. Semesterersättning
bör således inte i något fall presumeras ingå i lönen.
4.3 Semesterledighet för hemarbetande och okontrollerade
arbetstagare
Regeringens förslag: Hemarbetande och okontrollerade arbetstagare ska
ha samma rätt till semesterledighet med semesterlön som övriga
arbetstagare.

Det ska vara möjligt att avtala om avvikelse från reglerna om förläggning
av semesterledighet för okontrollerade arbetstagare. Avvikelse
får dock göras endast under förutsättning att arbetstagaren bereds
möjlighet att ta ut tjugofem semesterdagar, eller det mindre antal
semesterdagar som arbetstagaren har rätt till, varje semesterår.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting, Föreningen
Svenskt Näringsliv och Landsorganisationen i Sverige tillstyrker förslaget.
ILO-kommittén menar att förslaget medför att Sverige uppfyller
sina åtaganden enligt ILO:s konvention nr 132. Övriga remissinstanser
har inga synpunkter eller har avstått från att yttra sig över förslaget.
Prop. 2009/10:4
38
Skälen för regeringens förslag: Arbetstagare som utför arbete i sitt
hem eller under sådana förhållanden att det inte kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, så kallade okontrollerade
arbetstagare, omfattas inte av huvudregeln om semesterledighet med
semesterlön enligt semesterlagen. Sådana arbetstagare får i stället särskild
semesterlön och förväntas själva planera in för nödvändig ledighet.
Med hemarbetande arbetstagare avses en arbetstagare som förses med
arbetsmaterial från arbetsgivaren och sedan förutsätts utföra bearbetningen
av materialet i hemmet. Det kan exempelvis röra sig om hemindustriellt
arbete inom textil- och verkstadsindustri. Även personliga
assistenter som vårdar en anhörig i hemmet räknas till denna kategori.
Okontrollerade arbetstagare är arbetstagare vilka arbetsgivaren inte
anses kunna vaka över under arbetets utförande, till exempel handelsresande
och försäkringsombud. Det som avgör om en arbetstagare är att
anse som okontrollerad är hur arbetet anordnas, det vill säga vilken möjlighet
arbetsgivaren har att kontrollera arbetstagarens arbete, vilken skyldighet
arbetstagaren har att arbeta vissa bestämda tider samt vilken möjlighet
arbetsgivaren har att utöva sin arbetsledningsrätt.
Den särskilda semesterlön som utgår till hemarbetande och okontrollerade
arbetstagare, i stället för ledighet, uppgår till 12 procent av lönen
under intjänandeåret, 27 § semesterlagen. Arbetstagaren har rätt till kompensation
för semesterlönegrundande frånvaro, den beräknas dock per
kalendervecka istället för per dag. Skälet till detta är att arbetsgivaren
inte anses ha kontroll över hur arbetstagaren under en viss tid har lagt
upp arbetet. Den särskilda semestererlönen förfaller till betalning den 30
juni det år som följer efter intjänandeårets utgång, eller två månader efter
att intjänandeåret löper ut om detta sker senare än 30 april. Tidpunkten
för utbetalning av den särskilda semesterlönen är avsedd att överensstämma
med tiden för den ledighet som arbetstagaren förväntas ta ut
under sommaren.
Regeringen föreslår att hemarbetande och okontrollerade arbetstagare
får rätt till semesterledighet med semesterlön, på samma sätt som andra
arbetstagare. Förslaget är i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden,
arbetstidsdirektivet, som utan undantag anger att alla arbetstagare ska ha
rätt till årlig betald semesterledighet om fyra veckor.

Såsom ILO-kommittén
påtalat medför förslaget även att semesterlagen i detta hänseende
bör överensstämma med Sveriges åtaganden enligt ILO:s konvention nr
132. Det kan emellertid innebära svårigheter för en arbetsgivare att lägga
ut ledighet för en okontrollerad arbetstagare eftersom denne per definition
inte står under arbetsgivarens kontroll. Bestämmelserna om förläggning
av semester för de okontrollerade arbetstagarna bör därför vara
dispositiva så att det är möjligt att avvika från dessa genom kollektivavtal
eller enskilt avtal. Sådan avvikelse bör dock endast få göras under förutsättning
att arbetstagaren bereds möjlighet att ta ut tjugofem semesterdagar,
eller det mindre antal semesterdagar som arbetstagaren har rätt till
varje semesterår. Detta för att en okontrollerad arbetstagare alltid bör ha
rätt till semesterledighet i samma omfattning som andra arbetstagare.
Prop. 2009/10:4
39
4.4 Semesterledighet vid deltid eller oregelbunden arbetstid
Regeringens förslag: Semesterledighet ska förläggas så att arbetstagare
med lägre sysselsättningsgrad än heltid eller med oregelbunden arbetstid
får lika lång ledighet som en heltidsarbetande arbetstagare eller en
arbetstagare med regelbunden arbetstid.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och landsting och Föreningen
Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser
har inte yttrat sig eller har inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Semesterlagen saknar i stor utsträckning
reglering när det gäller förläggning av semester för den som arbetar
deltid eller har oregelbunden arbetstid. Lagens regler om förläggning av
semesterledighet bygger på att arbetstagaren arbetar heltid och har regelbunden
arbetstidsförläggning. När semesterlagen infördes ansåg lagstiftaren
att det var ogörligt att ha regler om hur semester skulle förläggas
för alla typer av anställningsformer och arbetstidsmått. Det förutsattes
istället att arbetsmarknadens parter själva skulle reglera detta på lämpligt
sätt, med syfte att varje arbetstagare ska få fem veckors semesterledighet.
Detta har också skett. I de flesta kollektivavtal finns regler om hur semester
ska läggas ut för t.ex. deltidsarbetande eller skiftarbetande
arbetstagare. En arbetstagare som arbetar heltid eller deltid tjänar in
tjugofem betalda semesterdagar per år, om anställningen varar hela året.
Antalet semesterdagar styrs av anställningstiden, inte av sysselsättningsgraden
eller arbetstidens förläggning. När semester läggs ut i ett sammanhang
för en arbetstagare som arbetar deltid, läggs fem semesterdagar
ut per vecka, även om arbetstagaren endast arbetar två dagar i veckan.
Detta är nödvändigt. Om endast arbetsdagarna räknas som semesterdagar
skulle arbetstagaren få längre ledighet än en arbetstagare som arbetar
heltid. I det fall en arbetstagare vill ta ut en enstaka semesterdag kan en
sådan inte läggas ut på en arbetsfri dag.
Regeringen föreslår således att en regel införs som förtydligar att förläggning
av semesterledigheten för arbetstagare som arbetar deltid eller
oregelbundet ska göras på så sätt att ledigheten blir lika lång som för en
heltidsarbetande eller en arbetstagare med regelbunden arbetstid.

Prop. 2009/10:4
40
4.5 Beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön
Regeringens förslag: Antalet semesterdagar med semesterlön bestäms
enligt följande beräkning. Från de dagar arbetstagaren har varit anställd
hos arbetsgivaren under intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de
dagar arbetstagaren varit helt frånvarande från arbetet utan lön. I
anställningstiden ska dock inräknas frånvaro som beror på
semesterledighet, permittering eller ledighet som är semesterlönegrundande,
liksom arbetsfria dagar som infaller under sådana frånvaroperioder.
Differensen divideras med antalet dagar under intjänandeåret.
Kvoten multipliceras med tjugofem. Uppstår brutet tal, avrundas detta till
närmast högre hela tal.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Verket för näringslivsutveckling, Nutek, är
positivt till att lagtexten blir tydligare och att det blir enklare för företagen
att förstå vad de olika semesterförmånerna innebär. Detta är i sig
en stor vinst ur ett regelförenklingsperspektiv och bidrar till målet att
åstadkomma en märkbart förenklad vardag för företagen. Övriga
remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Ersättning under semesterledighet utgår
i form av semesterlön. För att vara berättigad till semesterlön förutsätts
dock att sådan har tjänats in. Antalet semesterdagar med semesterlön
utgör så stort antal av de tjugofem semesterdagarna som svarar mot
den del av intjänandeåret, under vilken arbetstagaren haft en anställning
hos arbetsgivaren. Viss frånvaro räknas med i anställningstiden, 7 §
semesterlagen. Antalet semesterdagar med semesterlön beror således på
arbetstagarens anställningstid under intjänandeåret. Arbetstagaren kan
avstå från obetalda semesterdagar. Därtill är det endast semesterdagar
med semesterlön som kan sparas. Beräkningen av anställningstid sker
kalendariskt, även lördagar, söndagar och andra arbetsfria dagar räknas
som en dag i anställning. Det är anställningstiden som avgör, inte arbetstidsomfattningen
. En arbetstagare som är deltidsanställd tjänar in lika
många dagar som en arbetstagare med en heltidsanställning. Den deltidsanställde
är anställd varje dag hela intjänandeåret, även om förläggningen
av tjänstgöringen kan variera.
Antalet betalda semesterdagar bestäms i dag enligt en beräkningsmodell
som inte framgår uttryckligen av lagen. Enligt fast praxis ska
även arbetsfria dagar utan lön som infaller under frånvaroperiod som är
semesterlönegrundande medräknas i anställningstiden. För att förtydliga
och klargöra dessa förhållanden föreslår regeringen att detta uttryckligen
framgår av lagen. Förslaget medför att lagtexten överensstämmer med
hur antalet betalda semesterdagar bestäms i praktiken. Bestämmelsen bör
även moderniseras språkligt. Beräkningsmodellen är följande:

– Från de dagar arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under
intjänandeåret (anställningstiden) subtraheras de dagar arbetstagaren varit
helt frånvarande från arbetet utan lön. I anställningstiden ska dock inräk
nas frånvaro som beror på semesterledighet, permittering eller ledighet
som är semesterlönegrundande, liksom arbetsfria dagar som infaller
under sådana frånvaroperioder.
Prop. 2009/10:4
41
– Differensen divideras med antalet dagar under intjänandeåret, 365
eller 366 om det är skottår.
– Kvoten multipliceras med tjugofem, vilket är antalet semesterdagar
per år.
Uppstår vid beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön brutet
tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.
Beräkningsmodellen kan även beskrivas med följande uppställning:
x25
C
Semesterdagar =A − B
A = antalet anställningsdagar under intjänandeåret
B = antalet frånvarodagar utan lön som inte är semesterlönegrundande
enligt 17 §
C = antal dagar under intjänandeåret
Uppstår brutet tal avrundas detta alltid uppåt.
Här nedan förklaras beräkningsmodellen genom ett räkneexempel.
En arbetstagare börjar sin anställning den 1 december 2007. Under intjänandeåret
den 1 april 2007 till den 31 mars 2008 är arbetstagaren
anställd 31+31+29+31=122 dagar och sjuk i 14 dagar. De 14 dagarna
ryms inom de 180 dagar av sjukdom som är semesterlönegrundande och
inräknas därmed i anställningstiden. Eftersom det var skottår 2008 har
intjänandeåret 366 dagar. Antalet intjänade semesterdagar är således
122 / 366 x 25 = 8,3 dagar, vilket avrundas till nio betalda semesterdagar.
4.6 Semesterlönegrundande frånvaro
4.6.1 Semesterlönegrundande sjukfrånvaro under längst ett
helt intjänandeår
Regeringens förslag: Frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada
upphör att vara semesterlönegrundande då arbetstagaren varit helt eller
delvis frånvarande från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre
avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag
. Utredningen föreslår att samtlig semesterlönegrundande frånvaro
ska kunna intjänas som längst tills frånvaron pågått ett helt intjänandeår.
Utredningen föreslår därutöver en omfattande ändring av reglerna om
semesterlönegrundande frånvaro. Utredningens förslag innebär i huvuddrag
att högst 180 frånvarodagar per intjänandeår ska vara semesterlönegrundande.
All typ av frånvaro, undantaget frånvaro på grund av arbetsskada,
summeras i de 180 dagarna. När frånvaron pågått på heltid eller

deltid i ett helt intjänandeår utan annat uppehåll än fjorton dagar i en
följd, ska frånvaron inte längre vara semesterlönegrundande.
Prop. 2009/10:4
42
Remissinstanserna: Föreningen Svenskt Näringsliv, Bankinstitutens
arbetsgivareorganisation och Företagarförbundet är positiva till förslaget.
Föreningen Svenskt Näringsliv menar dock att den största förenklingen
är om betalningsansvaret för den semesterlönegrundande frånvaron
förs över på den som betalar ersättning till arbetstagaren. Kommunala
Företagens Samorganisation tillstyrker förslaget. Försäkringskassan
påtalar att förslaget att sjukdom ska vara semesterlönegrundande i
ett år i stället för två följer Försäkringskassans nya regler om att sjukskrivning
i princip inte ska pågå i mer än ett år. ILO-kommittén bedömer
att förslaget inte är i strid med konventionen nr 121 om förmåner vid
yrkesskada. Näringslivets regelnämnd, Arbetsgivaralliansen och Företagarna
anser att kostnaden för semesterlönegrundande frånvaro bör
bäras av t.ex. försäkringssystemet, inte av arbetsgivarna. Sveriges
Akademikers Centralorganisation framhåller att organisationen i och för
sig skulle kunna acceptera att frånvaro är semesterlönegrundande i ett
helt intjänandeår istället för två. Organisationen anser dock att utredningens
förslag om semesterlönegrundande frånvaro måste analyseras
ytterligare i förhållande till EG-rätten. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet tillstyrker utredningens förslag beträffande semesterlönegrundande
frånvaro men framhåller att det måste analyseras i förhållande
till EG-rätten. Jämställdhetsombudsmannen anser att förslaget riskerar
att missgynna kvinnor eftersom de är sjukskrivna i högre utsträckning än
män, både på hel- och deltid. Tjänstemännens Centralorganisation avstryker
förslaget. De marginella föreklingarna för arbetsgivarna som
förslaget medför uppvägs inte av de betydande försämringar som förslaget
innebär för arbetstagarna. Förslaget drabbar de långtidssjukskrivna
. Landsorganisationen i Sverige är starkt kritiskt till förslaget. Att
tidsgränsen för hur länge semesterlön intjänas under frånvaro ändras från
två till ett intjänandeår och att deltidsfrånvaro inräknas i perioden, innebär
att förslaget inte är neuralt jämfört med nuvarande bestämmelser om
semesterförmåner samt att kvinnor missgynnas eftersom de i högre utsträckning
än män är sjukskrivna både på hel- och deltid.
Skälen för regeringens förslag: Frånvaro från arbetet påverkar antalet
semesterdagar med semesterlön och semesterlönens storlek. Viss frånvaro
, t.ex. frånvaro på grund av sjukdom, arbetsskada och föräldraledighet
, räknas som semesterlönegrundande och påverkar inte intjänandet
av semesterförmåner. Sådan frånvaro är semesterlönegrundande
under ett visst antal dagar.

Olika tidsgränser gäller för olika
frånvaroorsaker. Exempelvis intjänas semester under sjukfrånvaro i 180
dagar per intjänandeår och under föräldraledighet med föräldrapenning
under 120 dagar per barn, eller 180 dagar om föräldern är ensamstående.
Detta innebär att en arbetsgivare i semesterhänseende måste hålla reda på
av vilket skäl arbetstagaren är frånvarande, hur länge frånvaron pågår
samt hur länge den aktuella kategorin av frånvaro är semesterlönegrundande.
Vid frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada finns en längsta
gräns för hur länge sammanhängande frånvaro är semesterlönegrundande
per intjänandeår. När hel frånvaro på grund av dessa orsaker pågått under
två hela intjänandeår, utan annat uppehåll i frånvaron än fjorton dagar i
en följd, är inte nästa infallande frånvarodag semesterlönegrundande.
Intjänandet av semester upphör således när arbetstagaren varit frånvarande
under en lång tid från arbetet på grund av sjukdom eller arbetsskada.
Det är dock endast hela frånvarodagar och frånvaro under hela
intjänandeår som avses. Ett helt intjänandeår är tiden från den 1 april ett
år till den 31 mars året därpå. Påbörjas en längre heltidssjukskrivning
under ett pågående intjänandeår är upp till 180 frånvarodagar semesterlönegrundande
under det år insjuknandet sker och därtill 180 frånvarodagar
per år under de två nästföljande intjänandeåren. Först därefter har
arbetstagaren varit frånvarande två hela intjänandeår och därpå följande
frånvarodagar är inte semesterlönegrundande. När avbrott i frånvaron
pågått längre än fjorton dagar i en följd, påbörjas en ny sådan period. Vid
lång frånvaro på grund av sjukdom behöver arbetsgivaren således hålla
reda på arbetstagarens frånvaromönster upp till tre år bakåt i tiden, för att
veta om nästa frånvarodag är semesterlönegrundande. Om arbetstagaren
är deltidssjukskriven under flera år finns i dag ingen bortre tidsgräns för
hur länge sådan frånvaro är semesterlönegrundande.
Prop. 2009/10:4
43
Regeringen föreslår att frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada
upphör att vara semesterlönegrundande då arbetstagaren varit helt eller
delvis frånvarande från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre
avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd. Såsom Försäkringskassan
påtalat är förslaget i linje med de ändringar som skett i sjukskrivningsreglerna
från den 1 juli 2008, som innebär att arbetstagare i normalfallet
inte ska vara sjukskrivna längre tid än ett år. Regeringen anser att det är
rimligt att reglerna om semesterlönegrundade frånvaro i tid sammanfaller
med huvudregeln för sjukskrivning. Förslaget medför att semesterlönegrundande
sjukfrånvaro kan pågå upp till två år. Att ha regler om semester
som går utöver detta medför att reglerna är mer omfattande och
svårhanterliga än vad som är motiverat. Den betydande förenkling som
det innebär att arbetsgivare endast behöver hålla reda på frånvaroförhållanden
i högst två år tillbaka i tiden, i stället för högst tre, motiverar
att reglerna ändras.
Det är enligt regeringens uppfattning skäligt att arbetsgivarens ansvar
för att betala semesterlön för sjukfrånvaro på deltid upphör efter samma
period som vid en heltidssjukskrivning. Den tidsperiod under vilken
arbetsgivaren står för kostnaden för semesterlön som intjänas under sjukfrånvaro
bör inte styras av arbetstagaren sjukskrivningsgrad.

Det bör i
sammanhanget understyrkas att deltidssjukskrivna arbetstagare, utöver
den frånvarotid som tillgodoräknas dem som semesterlönegrundande,
alltid tjänar in semester i förhållande till den faktiskt arbetade tiden.
Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation
har framfört att förslaget inte bör genomföras eftersom det drabbar
de långtidssjukskrivna som redan befinner sig i en utsatt situation. Jämställdhetsombudsmannen
och Landsorganisationen i Sverige har framfört
att förslaget särskilt missgynnar kvinnor eftersom de är frånvarande på
grund av sjukdom och arbetsskada i högre utsträckning än män. Regeringen
vill här framhålla att de långa sjukskrivningarna minskar över
lag och minskningen sker i högre utsträckning för kvinnor än för män, se
närmare konsekvensanalysen i avsnitt 7.3. Det kan även i sammanhanget
understrykas att den bortre tidsgränsen, ett helt intjänandeår, för hur
länge semester intjänas under frånvaro på grund av sjukdom och arbets
skada inte är absolut. En arbetstagare som avbryter frånvaron och träder i
tjänst i minst femton dagar erhåller en ny period under vilken semesterförmåner
kan intjänas.
Prop. 2009/10:4
44
Svenskt Näringsliv, Näringslivets regelnämnd, Arbetsgivaralliansen
och Företagarna menar att kostnaden för semesterlönegrundande frånvaro
bör bäras av försäkringssystemet. En sådan förändring skulle enligt
regeringen medföra en omfattande systemförändring med betydande
budgetära och andra konsekvenser. Förslaget ingick inte i det direktiv
som lämnades till 2008 års semesterlagsutredning och har därför inte
heller utretts i betänkandet. Något sådant förslag är därför inte aktuellt.
Utredningens mer långtgående förslag att all frånvaro, undantaget
frånvaro på grund av arbetsskada, ska inräknas i en gemensam tidsgräns
om 180 dagar per intjänandeår kritiseras av ett flertal remissinstanser.
Från arbetsgivarhåll, bland annat Arbetsgivarverket, Föreningen Svenskt
Näringsliv och Företagarförbundet framförs särskilt att kostnader för
semesterlön som tjänats in under föräldraledighet skulle öka väsentligt.
Från arbetstagarhåll, bland annat Tjänstemännens Centralorganisation
och Landsorganisationen i Sverige, konstateras att arbetstagare med
vissa frånvaromönster skulle få väsentligt sämre förmåner jämfört med
dagens regler samt att kvinnor skulle missgynnas eftersom de i högre
utsträckning än män är frånvarande på grund av sjukdom och föräldraledighet
i en följd. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och
Sveriges Akademikers Centralorganisation har framhållit att förslaget
måste analyseras ytterligare utifrån EG-rätten. Efter att utredningen lämnade
sitt betänkande meddelade EG-domstolen en dom om semesterförmåner
i de förenade målen C-350/06 Gerhard Schultz-Hoff mot
Deutsche Rentenversicherung Bund och C-520/06 Stringer m.fl. mot Her
Majestys Revenue and Customs, REG 2009. Domen slår fast principen
om att sjukdom inte ska utgöra hinder för rätten till betald semesterledighet
. Det framgår dock inte av domen hur långt denna rätt sträcker sig.
Regeringen anser att EG-domstolens dom talar för att det inte är lämpligt
att införa ett system som i vissa fall kan innebära att semester inte intjänas
under sjukdom. Med anledning av domen samt den remisskritik
som framkommit mot utredningens förslag har regeringen valt att inte gå
vidare med samtliga av utredningens förslag avseende semesterlönegrundande
frånvaro. Regeringen anser därmed att aktuell EG-rätt beaktats.
4.6.2 Semesterlönegrundande frånvaro vid viss ledighet enligt
föräldraledighetslagen
Regeringens förslag:

All ledighet då arbetstagare uppbär tillfällig
föräldrapenning, eller skulle haft rätt till tillfällig föräldrapenning vid
ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584), är semesterlönegrundande
om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 120 dagar,
eller för en ensamstående förälder 180 dagar.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
I utredningen föreslås att semesterlönegrundande frånvaro kan pågå
som längst under sammanlagt 180 dagar per intjänandeår oavsett se
mesterlönegrundande frånvaroorsak, med undantag för frånvaro på grund
av arbetsskada.
Prop. 2009/10:4
45
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget
att semester intjänas under ledighet då tillfällig föräldrapenning
inte utgår på grund av arbetstagaren omfattas av reglerna om steglös
avräkning i 16 a kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Övriga
remissinstanser har inget att erinra eller har inte berört frågan.
Skälen för regeringens förslag: Ledighet med tillfällig föräldrapenning
är semesterlönegrundande i sammanlagt 120 dagar eller, om
föräldern är ensamstående, i 180 dagar per intjänandeår. För ledighet
med tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 11 och 11 a §§ lagen om
allmän försäkring gäller dock ingen tidsgräns.
Enligt 4 kap. 11 § lagen om allmän försäkring kan en arbetstagare få
tillfällig föräldrapenning för att i vissa fall vårda ett barn som är äldre än
12 år om barnet har behov av särskild tillsyn eller om barnet omfattas av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Enligt
4 kap. 11 a § lagen om allmän försäkring kan en förälder som har ett
sjukt eller smittat barn överlåta tillfällig föräldrapenning till någon
annan, för att denne istället för föräldern ska vårda barnet.
Enligt regeringen är det inte rimligt att ledighet med tillfällig föräldrapenning
ska vara semesterlönegrundande i större utsträckning vid vård av
eget, äldre barn än tolv år eller vid en överlåtelse av tillfällig föräldrapenning
, än när en förälder är ledig för att vårda ett eget, allvarligt sjukt
barn, vilket endast är semesterlönegrundande i 120 respektive 180 dagar
per år. Det bör inte heller ankomma på arbetsgivaren att informera sig
om enligt vilken specifik bestämmelse i lagen om allmän försäkring som
arbetstagaren uppbär tillfällig föräldrapenning för att kunna avgöra om
ledigheten är semesterlönegrundande. Regeringen föreslår därför att all
frånvaro med tillfällig föräldrapenning bör vara semesterlönegrundande i
högst 120 dagar per intjänandeår eller, för ensamstående föräldrar, i 180
dagar per intjänandeår. Förslaget medför en betydande administrativ
förenkling för arbetsgivaren.
Arbetstagare som arbetar enligt reglerna om steglös avräkning i
16 a kap. 2 § lagen om allmän försäkring, och därmed inte har rätt till
tillfällig föräldrapenning, kan enligt föräldraledighetslagen vara lediga
för att tillfälligt vårda barn på samma sätt som övriga arbetstagare.

Regeringen anser att dessa arbetstagare så långt som möjligt bör omfattas
av samma ledighetsreglering som övriga anställda. De bör därmed som
utredningen föreslagit även tjäna in semester under sin frånvaro under
förutsättning att de skulle ha haft rätt till tillfällig föräldrapenning om de
inte arbetat enligt reglerna om steglös avräkning. Detsamma gäller för
den som skulle haft rätt till tillfällig föräldrapenning efter överlåtelse från
barnets förälder, om barnets förälder inte omfattats av bestämmelserna
om steglös avräkning. Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget
att semester även ska intjänas under ledighet då tillfällig föräldrapenning
inte utgår på grund av arbetstagaren omfattas av reglerna om
steglös avräkning i 16 a kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Organisationen
befarar att sådana regler kan komma att medföra en komplicerad
och kostsam administrativ hantering innan det går att fastställa huruvida
frånvaron är semesterlönegrundande. Regeringen menar dock att övervägande
skäl talar för att de ska omfattas av föreslagen regel. På samma
sätt som normalt sker i dag får en arbetsgivare göra bedömningen om
ledighet för vård av barn är semesterlönegrundande med ledning av de
uppgifter som lämnas av arbetstagaren.
Prop. 2009/10:4
46
4.7 Beräkning av semesterlön
4.7.1 Sammalöneregeln
Regeringens förslag: För arbetstagare med fast lön ska semesterlönen
beräknas enligt den så kallade sammalöneregeln. Fast lön och fasta
lönetillägg ska utgå under semestern på samma sätt som om arbetstagaren
hade arbetat. Därtill ska ett semestertillägg utgå som utbetalas i
samband med semestern. För den som har rörliga lönedelar utgår
därutöver semesterlön, beräknad på de rörliga lönedelarna, vilken utbetalats
vid semesterårets slut.
Semestertillägget är för varje betald semesterdag 1,82 procent av
veckolönen för veckoavlönade arbetstagare och 0,43 procent av
månadslönen för månadsavlönade arbetstagare.
Semesterlön för rörliga lönedelar ska utgå med tolv procent av
summan av dessa under semesteråret. Denna semesterlön ska utbetalas
senast en månad efter semesterårets utgång.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statskontoret, Verket för näringslivsutveckling,
Nutek, Sveriges Kommuner och Landsting, Företagarna, Kommunala
Företagens Samorganisation, Arbetsgivarföreningen KFO och Sveriges
Akademikers Centralorganisation tillstyrker eller är positiva till förslaget
. Arbetsgivaralliansen och Föreningen Svenskt Näringsliv är
positiva till förslaget men anser att sammalöneregeln bör vara den enda
regeln för beräkning av semesterlön. Även Svensk industriförening anser
att det är problematiskt att företag med de föreslagna reglerna kan
tvingas tillämpa två olika system för beräkning av semesterlön. Lantbrukarnas
Riksförbund tillstyrker förslaget. Tjänstemännens Centralorganisation
och Landsorganisationen i Sverige är positiva till att
sammalöneregeln införs men anser att den föreslagna procentsatsen för
beräkningen av semestertillägget bör justeras uppåt. Företagarförbundet
anser att semestertillägget bör kunna ersättas med ett generellt lönepåslag
under hela året för företag med mindre än tio anställda. Lunds universitet
ifrågasätter om förslaget innebär en så betydande förenkling och förbättring
av nuvarande regler att förändringarna är motiverade. Jämställdhetsombudsmannen
menar att förslaget om beräkning av semesterlön
saknar en analys ur ett jämställdhetsperspektiv. Övriga remissinstanser
har inget att erinra eller har inte yttrat sig över förslaget.

Skälen för regeringens förslag Prop. 2009/10:4
47
Allmänt om beräkning av semesterlön
Enligt nuvarande semesterlag beräknas all semesterlön enligt den s.k.
procentregeln. Procentregeln tillämpas på alla sorters löner; fast, rörlig
och provisionslön och alla sorters anställningsformer. Eftersom semesterlön
är en förmån som måste intjänas beräknas semesterlön på
lönen under intjänandeåret. Semesterlönen utbetalas sedan i samband
med semestern under det därpå följande semesteråret. Bestämmelserna
om semesterlön syftar till att ge arbetstagaren samma ersättning under
semesterledigheten som när arbete utförs och därutöver en viss förstärkning
.
Semesterlönen uppgår till tolv procent av den sammanlagda lönen
under intjänandeåret. Procentsatsen är bestämd så att arbetstagaren till
viss del överkompenseras jämfört med om den normala lönen hade utbetalats.
All lön summeras och multipliceras med 0,12. Därmed är
semesterlönen beräknad. Problemen med regeln beror på hanteringen av
frånvaro. Att viss frånvaro jämställs med arbetad tid, semesterlönegrundande
frånvaro, medför att arbetsgivare får göra en hel serie med
beräkningar, för att kunna räkna ut korrekt semesterlön.
Utgångspunkten vid beräkning av semesterlön är att fastställa ett beräkningsunderlag.
All förfallen lön som arbetstagaren erhållit under intjänandeåret
räknas samman. Alla former av lön och lönetillägg omfattas,
utom förmån av fri bostad och ersättning för särskilda kostnader.
Löpande lön, fast lön eller timlön, samt rörliga ersättningar som exempelvis
övertidsersättning och ackordslön räknas in. Även annan ersättning
som jourersättning då en arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande
inräknas.
Semesterlön som utbetalts under intjänandeåret ska räknas bort, om
den inte avser sparad semester. Att semesterlönen för ordinarie semester
undantas är nödvändigt med hänsyn till hur de tolv procenten är fastställda.
De tolv procenten ska i grunden motsvara semesterdagarnas
andel av årets dagar. Att inräkna semesterlönen för den ordinarie semestern
skulle leda till att arbetstagaren blir överkompenserad. Även
permitteringslön som utgår under den tid arbetsplatsen är semesterstängd
ska undantas. Anledningen till detta är att en arbetsgivare som beslutar
sig för att stänga ner verksamheten så att alla anställda ska kunna ta samtidig
semester kan vara tvungen att permittera en arbetstagare som endast
har obetald semester om denna inte vill ta ut sådan semester. Enligt 13 §
semesterlagen kan en arbetstagare i vissa fall avstå från obetald semester
och i stället välja att bli permitterad och då få permitteringslön.

Eftersom
en ersättning som utbetalas under semesterledigheten kan likställas med
semesterlön ska den inte heller medräknas i underlaget.
Frånvaro som är semesterlönegrundande enligt semesterlagen ska inte
medföra att en arbetstagare får sämre semesterlön än vad som skulle ha
utgått om han eller hon i stället hade arbetat. Lönebortfallet under frånvaron
ska kompenseras. I beräkningsunderlaget ska därför inte ingå ersättning
som utgått för dag då arbetstagaren helt eller delvis har haft
sådan ledighet från arbetet som är semesterlönegrundande. Sådan lön,
t.ex. sjuklön, frånräknas således den intjänade lönen under intjänandeåret.
I stället ska arbetsinkomsten ökas med ett belopp, motsvarande
arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig
tid av intjänandeåret. Har arbetstagaren under den tiden inte haft någon
inkomst i anställningen, ska beräkningen ske utifrån en uppskattning av
vad arbetstagaren skulle ha tjänat om han eller hon hade arbetat.
Prop. 2009/10:4
48
Det är möjligt att i kollektivavtal avtala om avvikande regler gällande
semesterlönen. Sådana regler finns i den övervägande majoriteten av
kollektivavtal. Kollektivavtalen täcker drygt 90 procent eller 3,6 miljoner
arbetstagare. I majoriteten av kollektivavtal som reglerar semester
tillämpas en ordning för beräkning av semesterlön som innebär att
löpande lön samt ett semestertillägg utgår under semestern. Semestertillägget
ersätter den överkompensation som en tillämpning av procentregeln
medför. Det är endast de avtalsområden där det är vanligt med
rörliga lönedelar som procentregeln tillämpas.
Sammalöneregeln
För att förenkla beräkningen av semesterlön föreslår regeringen att
semesterlagen kompletteras med en bestämmelse om semesterlön för
arbetstagare med fast lön, en s.k. sammalöneregel. Fast lön och fasta
lönetillägg bör utgå under semestern på samma sätt som om arbetstagaren
hade arbetat. Därtill bör ett semestertillägg utgå i samband med
semestern. I samband med semesterårets slut bör semesterlön utgå för
eventuella rörliga lönedelar som utbetalats under semesteråret.
Semesterlön för de rörliga lönedelarna bör utgå med tolv procent av
summan av dessa under semesteråret.
Regeln bygger på att arbetstagaren under semestern ska ha minst
samma ekonomiska standard som om han eller hon arbetat. Arbetstagaren
bör dock ha en fast lön beräknad per vecka eller månad för att
regeln ska tillämpas. Annars är det inte möjligt att fastställa en
semesterlön som överensstämmer med den ordinarie lönen. Denna bedömning
bör göras vid semestertillfället. Sammalöneregeln medför att
semesterlönen kan beräknas på ett enkelt sätt i det fall en arbetstagare
inte har varit frånvarande eller endast har haft semesterlönegrundande
frånvaro. Semesterlagen anpassas också till ett väl beprövat system som
återfinns i flertalet kollektivavtal och som är välkänt för såväl arbetsgivare
som arbetstagare. Därmed bör man komma tillrätta med den kritik
som riktats mot dagens beräkning av semesterlön.
Lunds universitet ifrågasätter om sammalöneregeln är ett lämpligt
namn eftersom arbetstagaren till sin ordinarie lön även får ett semestertillägg
och eftersom den sammalöneregel som fanns i tidigare lagstiftning
inte innehöll ett sådant tillägg.

Regeringen menar dock att namnet är
lämpligt, främst med hänsyn till att det är väl inarbetat i kollektivavtalssammanhang
. Arbetsgivaralliansen och Föreningen Svenskt Näringsliv
föreslår att sammalöneregeln ska vara den enda regeln för beräkning av
semesterlön. Svensk industriförening anser att det är problematiskt att
företag med de föreslagna reglerna kan tvingas tillämpa två olika system
för beräkning av semesterlön. Regeringen anser dock att det med hänsyn
till semesterlagens konstruktion, med ett intjänandeår som föregår ett
semesterår, krävs en alternativ regel för arbetstagare vars lön inte är
bestämd per vecka eller månad eller vars ersättning till väsentlig del
baseras på rörliga lönedelar. Även för arbetstagare som har haft en varierad
sysselsättningsgrad eller frånvaro som inte är semesterlönegrundande
behövs en alternativ regel. Skulle dessa fall hanteras inom ramen för
sammalöneregeln skulle den bli alltför omfattande och komplicerad.
Eftersom en regel avseende dessa fall redan finns, procentregeln, saknas
det enligt regeringen skäl att fylla ut sammalöneregeln i det hänseendet,
se vidare avsnitt 4.7.2.
Prop. 2009/10:4
49
Semestertillägg vid sammalöneregeln
Utgångspunkten när procenttalet för beräkning av semesterlön i semesterlagen
fastställdes år 1963 var i första hand att semesterlönen skulle
motsvara arbetstagarens aktuella lön. Procenttalet kom dock att avrundas
uppåt i både år 1963 och år 1977 års semesterlagar vilket har medfört att
procentregeln innebär en överkompensation jämfört med om ordinarie
lön skulle utbetalas under semestern. 2008 års semesterlagsutredning
fann att om den ordinarie lönen skulle utgå under semestern skulle den
behöva öka med 13,1 procent för att bli lika stor som semesterlön beräknad
enligt procentregeln.
När parterna i kollektivavtal reglerat beräkningen av semesterlön så att
ordinarie lön ska utgå under semestern, en sammalöneregel, har de
kommit överens om att det till den ordinarie lönen ska fogas ett tillägg
för att kompensera för procentregelns överkompensation. På samma sätt
bör nu i lag regleras att den aktuella vecko- eller månadslönen ska förstärkas
under semestern genom ett s.k. semestertillägg. I annat fall ger
sammalöneregeln inte motsvarande ekonomiska förmåner till arbetstagarna
under semestern som procentregeln.
Hur stort semestertillägget bör vara är framförallt avhängigt vilken
löneökningstakt som kan förväntas på arbetsmarknaden i stort, eftersom
procentregeln beräknas på intjänandeårets lön medan sammalöneregeln
baseras på den vid semestertillfället aktuella lönen. Löneökningarnas
storlek är emellertid en förhandlingsfråga. Först när löneavtalen på
arbetsmarknaden är klara, kan resultatet efter en tid avläsas i lönestatistiken.
Att förutsäga de framtida löneökningarna låter sig därför inte
göras på annat sätt än genom en schabloniserad uppskattning, såsom
hittills har skett i kollektivavtalen. 2008 års semesterlagsutredningen har
beräknat semestertillägget med hänsyn till att den genomsnittliga löneökningen
under de senaste tio åren varit 3,7 procent. Regeringen anser att
det rimligt att utredningens överväganden i detta avseende läggs till
grund för beräkningen. Vidare bygger beräkningen av semestertillägget
på antagandet att varje månad i genomsnitt har 21 arbetsdagar.

Mot
denna bakgrund bör semestertillägget för varje betald semesterdag fastställas
till 1,82 procent av veckolönen för veckoavlönade arbetstagare
och till 0,43 procent av månadslönen för månadsavlönade arbetstagare.
Företagarförbundet anser att semestertillägget bör kunna ersättas med
ett generellt lönepåslag under hela året för företag med mindre än tio
anställda. Flera remissinstanser har invänt mot att procentsatsen 3,7
procent har använts vid beräkningen av semesterlön. Landsorganisatio
nen i Sverige har framfört att arbetstagare inom organisationens avtalsområde
regelmässigt får lägre löneökningar än så och att tillägget därför
bör ökas för att inte missgynna dessa arbetstagare. Tjänstemännens
Centralorganisation menar att löneökningarna har varit lägre än detta
genomsnitt under senare år och kan förväntas bli så ett antal år framöver
under trycket av låg inflation och hög arbetslöshet. Av det skälet finns
risk att arbetstagarna förlorar på en sammalöneregel jämfört med en
procentregel. För att kompensera för detta anser de att procentsatsen på
0,43 procent bör justeras uppåt.
Prop. 2009/10:4
50
Regeringen vill framhålla att avsikten med semestertillägget är att så
långt som möjligt säkerställa att sammalöneregeln ger en i huvudsak lika
stor semesterlön som procentregeln. Beroende på varje enskild arbetstagares
löneökning kommer tillägget att ibland innebära en överkompensation
jämfört med om semesterlönen skulle beräknas enligt procentregeln
och ibland att arbetstagaren får mindre semesterlön än enligt
procentregeln. I likhet med 2008 års semesterlagsutredning får
regeringen konstatera att det inte är möjligt att uppnå en exakt likhet
mellan de båda reglerna. Semesterlagen ska emellertid kunna tillämpas
för alla arbetstagare. Det är därför inte möjligt att uppskatta tilläggets
storlek på annat sätt än relaterat till den historiska genomsnittliga löneökningen
på arbetsmarknaden.
Semesterlön för rörliga lönedelar vid sammalöneregeln
Om en arbetstagare har såväl fast lön som rörliga lönedelar innebär en
tillämpning av sammalöneregeln att den fasta lönen och semestertillägget
utgår under semesterledigheten. Semesterlönen för de rörliga lönedelarna
bör betalas med tolv procent på summan av de rörliga lönedelarna under
semesteråret. Eftersom det är först vid semesterårets slut som det går att
fastställa storleken på de rörliga lönedelarna, föreslår regeringen att
semesterlönen på dessa utbetalas senast en månad efter semesterårets
utgång.
Om arbetstagarens lön regelbundet både är fast och rörlig bör sammalöneregeln
tillämpas under förutsättning att den rörliga lönen utgör
mindre än tio procent av den sammanlagda inkomsten. Det kan röra sig
om arbetstagare som har fast lön med tillägg av prestationsberoende
ersättning, t.ex. provision. Beräknas semesterlönen i dessa fall enligt
sammalöneregeln utgår under semesterledigheten den fasta lönen och
semestertillägget som beräknats på denna. Semestertillägget på de rörliga
lönedelarna beräknas och utbetalas vid semesterårets slut.

Utgör den
rörliga lönedelen regelbundet minst tio procent av den sammanlagda
lönen under semesteråret bör emellertid procentregeln tillämpas, se avsnitt
4.7.2.
Om arbetstagaren erhåller en del rörlig lön vid ett enstaka tillfälle, t.ex.
årlig bonus, bör sammalöneregeln tillämpas, oavsett om det rörliga
tillägget är stort eller litet. Under semestern får arbetstagaren semesterlön
motsvarande sin normala inkomst, vilket är syftet med semesterlönen.
Den särskilda möjlighet som finns i nuvarande 26 § om att under
semesterledigheten betala ut löpande lön och resterande semesterlön
under slutet av semesteråret blir överflödig vid införandet av en sammalöneregel
varför den bör avskaffas.
Prop. 2009/10:4
51
Här nedan förklaras sammalöneregeln genom några exempel.
Exempel 1
En arbetstagare har månadslön och inga lönetillägg. Arbetsgivaren utbetalar
månadslönen som vanligt och beräknar ett semestertillägg på
månadslönen per semesterdag. Utbetalning av semesterlönen sker i samband
med semestern.
Exempel 2
En arbetstagare har månadslön och ett fast lönetillägg per månad.
Arbetsgivaren utbetalar månadslönen och det fasta lönetillägget som
vanligt. Ett semestertillägg beräknas på månadslönen och det fasta
tillägget. Semestertillägget utgår för de semesterdagar som läggs ut och
betalas ut i samband med semestern.
Exempel 3
En arbetstagare har veckolön, arbetar heltid och brukar få jourersättning
utbetald varje månad. Arbetsgivaren utbetalar veckolön som vanligt
under semestern. Ett semestertillägg beräknas på veckolönen per semesterdag.
Utbetalning av semesterlönen sker i samband med semestern.
Efter semesterårets slut summeras de rörliga lönedelarna, dvs. jourersättningen
och eventuella andra rörliga ersättningar som utgått under
semesteråret. På detta belopp utbetalas 12 procent i semesterlön.
Exempel 4
En arbetstagare har månadslön och får i december en bonus. Arbetsgivaren
utbetalar månadslönen under semestern. Ett semestertillägg beräknas
på månadslönen per semesterdag och utbetalas i samband med
semestern. Efter semesterårets slut summeras bonusen och andra
eventuella rörliga lönetillägg. På den summan beräknas 12 procent.

Prop. 2009/10:4
52
4.7.2 Förenklad procentregel
Regeringens förslag: Semesterlön ska beräknas enligt procentregeln för
arbetstagare som har lön som inte är bestämd per vecka eller månad, som
har lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del och den
rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den
sammanlagda lönen under semesteråret, som har en sysselsättningsgrad
som har varierat under intjänandeåret, som har ändrat sysselsättningsgrad
mellan intjänandeåret och semestertillfället eller som under intjänandeåret
har varit frånvarande av skäl som inte är semesterlönegrundande om
inte frånvaron pågått i samma omfattning under hela intjänandeåret och
fortfarande pågår i sådan omfattning vid semestertillfället.
Arbetsgivaren kan också välja att tillämpa procentregeln för arbetstagare
som har fast lön.
Beräkningsunderlaget för procentregeln förenklas. Det förtydligas att
inkomsten under semesterlönegrundande frånvaro ska fastställas till den
inkomst som arbetstagaren skulle ha haft om arbete istället utförts i
normal omfattning för arbetsgivarens räkning. Med normal omfattning
avses arbetstagarens ordinarie arbetstidsmått. Semesterlön för sparad
semester ingår inte längre i beräkningsunderlaget.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår att procentregeln ska tillämpas om de rörliga
lönedelarna utgör en betydande del av arbetstagarens inkomst.
Remissinstanserna: Arbetsdomstolen anser att det i lagtexten ska
anges att procentregeln ska tillämpas om de rörliga lönedelarna överstiger
tio procent eftersom det är diskutabelt om tio procent är en
betydande del. Även Svensk industriförening ifrågasätter innebörden av
begreppet betydande del och befarar att detta kan orsaka tillämpningssvårigheter.
Föreningen Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget att inkomsten
under den semesterlönegrundande frånvaron ska fastställas till
det belopp som skulle ha utgått om arbetstagaren hade arbetat. Att beräkna
vad arbetstagaren verkligen skulle ha tjänat innebär ingen förenkling
eftersom arbetsgivaren kan behöva beräkna inkomst efter
scheman som ligger så långt tillbaka i tiden som två år. Arbetsgivarorganisationen
KFO anser att det bör framgå av lagtexten vilken beräkningsmodell
som ska användas och att arbetsgivaren inte ska ges den
valfrihet som föreslås i betänkandet. Även Svensk industriförening anser
att det bör tydliggöras i vilka fall de olika reglerna för beräkning av semesterlön
ska tillämpas. Tjänstemännens Centralorganisation föreslår att
arbetsgivaren bör kunna tillämpa procentregeln först när sammalöneregeln
inte kan tillämpas för att uppnå förutsebarhet för arbetstagaren.
Landsorganisationen i Sverige avstyrker att arbetsgivaren ensidigt ska
kunna välja att tillämpa procentregeln i stället för sammalöneregeln.

Sveriges Akademikers Centralorganisation anser att arbetsgivaren inte
ska ha möjlighet att välja att tillämpa procentregeln. Övriga remissinstanser
har inget att erinra eller har inte yttrat sig över förslaget.
Prop. 2009/10:4
53
Skälen för regeringens förslag
När procentregeln tillämpas
Såsom anförts ovan syftar bestämmelserna om semesterlön till att
arbetstagare under semestern ska ha en semesterlön som minst motsvarar
arbetstagarens ordinarie lön. Dessutom ska semesterlönen stå i proportion
till intjänad lön under intjänandeåret. För att möjliggöra detta bör
sammalöneregeln kompletteras med den nuvarande procentregeln för
arbetstagare med skiftande arbetsinkomster. En tillämpning av sammalöneregeln
förutsätter nämligen att arbetstagarens normala inkomst går
att förutsäga och att inkomsten under intjänandeåret i huvudsak överensstämmer
med inkomsten under semesteråret. Den kritik som har riktats
mot procentregeln handlar främst om att regeln anses komplicerad. Den
nuvarande procentregeln bör därför enligt regeringen förenklas.
Semesterlönens storlek bör så långt möjligt vara densamma oavsett om
sammalöneregeln eller procentregeln tillämpas. I annat fall kan arbetsgivaren
välja att tillämpa den regel som innebär lägst kostnader. I vissa
fall bör procentregeln även kunna tillämpas för den som har fast lön och
för vilken semesterlönen i princip skulle kunna beräknas enligt sammalöneregeln
.
Den som inte har fast lön bestämd per vecka eller månad, t.ex. timanställda,
har varierande inkomst. Det är därmed svårt att fastställa vilken
lön arbetstagaren skulle ha haft under semestern. I sådant fall bör semesterlönen
bestämmas utifrån procentregeln, där lönen under intjänandeåret
avgör semesterlönens storlek.
För en arbetstagare som har fast lön, och regelbundet har rörliga lönetillägg
som utgör minst tio procent av lönen under semesteråret, bör
också procentregeln tillämpas. Enligt utredningens förslag skulle
procentregeln tillämpas när de rörliga lönedelarna utgjorde en betydande
del av den sammanlagda lönen. Med betydande del avsåg utredningen
minst tio procent av lönen. Såsom Arbetsdomstolen påtalat anser
regeringen att det bör framgå direkt i lagtexten att procentregeln ska
tillämpas om de rörliga lönedelarna kan uppskattas till minst tio procent
av den sammanlagda lönen under semesteråret. Skälet till förslaget är att
semesterlönen för den rörliga lönedelen enligt sammalöneregeln utbetalas
först efter semesterårets slut. Därmed får arbetstagaren inte en
semesterlön som motsvarar arbetstagarens ordinarie inkomst. Bedömningen
av enligt vilken regel semesterlön ska beräknas måste göras i
samband med att semestern läggs ut. Vid semestertillfället kan det inte
förutses exakt hur stor del av en arbetstagares lön som är rörlig, eftersom
semesteråret inte passerat.

Därför får en bedömning av den rörliga lönedelens
storlek göras med hänsyn till hur semesteråret sett ut fram till
semestertillfället.
Om arbetstagaren har haft en varierad sysselsättningsgrad under intjänandeåret
eller ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och
semestertillfället bör procentregeln tillämpas. Med ändrad sysselsättningsgrad
avses att en arbetstagare gått från deltid till heltid eller
tvärtom. Skälen för förslaget är att en tillämpning av sammalöneregeln i
dessa fall skulle medföra att arbetstagaren får en semesterlön som inte
motsvarar den som intjänats under intjänandeåret. Arbetar arbetstagaren
t.ex. deltid under intjänandeåret och heltid när semestern läggs ut under
semesteråret beräknas semesterlönen på en heltidslön enligt sammalöneregeln
. Tvärtom får en arbetstagare som arbetat heltid under intjänandeåret
och deltid när semestern läggs ut mindre semesterlön med sammalöneregeln
än procentregeln. Med procentregeln beräknas semesterlönen
på årsinkomsten under intjänandeåret och motsvarar således den
semesterlön som tjänats in. Om en arbetstagare ändrat sysselsättningsgrad
under intjänandeåret kan det innebära att arbetsgivaren måste räkna
fram en genomsnittlig sysselsättningsgrad för intjänandeåret för att
kunna bedöma om sysselsättningsgraden har ändrats mellan intjänandeåret
och semestertillfället. För att undvika detta bör även semesterlön för
arbetstagare som ändrat sysselsättningsgrad under intjänandeåret beräknas
enligt procentregeln. Eftersom bedömningen av om sysselsättningsgraden
ändrats görs vid semestertillfället kan det vid vissa frånvaromönster
medföra att arbetsgivaren tvingas beräkna semesterlön enligt
procentregeln även om sammalöneregeln tillämpats tidigare under
samma semesterår. Behovet uppstår om en arbetstagare ändrar sysselsättningsgrad
under semesteråret mellan de tillfällen då semestern läggs
ut, t.ex. om arbetstagaren arbetat heltid under intjänandeåret och gör det
även under sommaren när huvuddelen av semestern läggs ut, men börjar
arbeta deltid innan återstående delen av semestern läggs ut. I dessa fall
måste arbetsgivaren beräkna semesterlönen för den återstående semestern
enligt procentregeln även om semesterlönen under semesterårets första
semestertillfälle beräknats enligt sammalöneregeln.
Prop. 2009/10:4
54
Om arbetstagaren har varit frånvarande under intjänandeåret av skäl
som inte är semesterlönegrundande bör procentregeln tillämpas. Även
detta motiveras av att en tillämpning av sammalöneregeln i sådana fall
inte gör att arbetstagaren får en semesterlön som motsvarar den han eller
hon tjänat in. Visserligen kan antalet betalda semesterdagar minska till
följd av frånvaron, om frånvaro fördelat sig på hela dagar, men i det fall
frånvaron förlagts till del av dag kan ett fullt antal betalda semesterdagar
intjänas. För att semesterlönen ska bli densamma med sammalöneregeln
som med procentregeln bör beräkningen av semesterlönen i dessa fall ske
enligt procentregeln.

Om frånvaron pågått i samma omfattning under
hela intjänandeåret och pågår i samma omfattning även när semestern
läggs ut, kan dock sammalöneregeln tillämpas eftersom regeln då innebär
att semesterlönen verkligen motsvarar det som tjänats in under intjänandeåret
. Detta gör att semesterlönen ändå kan beräknas enligt sammalöneregeln
för de arbetstagare som t.ex. under flera år förkortar sin
arbetstid enligt föräldraledighetslagen (1995:584) utan att för den skull
erhålla föräldrapenning.
Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen i den delen bör utformas på
så sätt att procentregeln ska tillämpas för en arbetstagare som har varit
frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande
såvida frånvaron inte fortsatt att pågå i samma omfattning
fram till semestertillfället som under hela intjänandeåret. Regeringen
avser dock inte att följa Lagrådets förslag i denna del. Det avgörande för
att procentregeln ska tillämpas är att arbetstidens omfattning vid själva
semestertillfället inte är densamma som arbetstiden under intjänandeåret.
För det fall arbetstiden är densamma under såväl intjänandeåret som vid
semestertillfället, kan sammalöneregeln tillämpas eftersom semesterlönen
då kommer att spegla lönen under intjänandeåret.
Prop. 2009/10:4
55
Arbetsgivaren bör kunna välja att tillämpa procentregeln även om
sammalöneregeln i och för sig skulle vara tillämplig. En arbetsgivare
som för flertalet anställda beräknar semesterlön enligt procentregeln bör
inte behöva beräkna semesterlön enligt sammalöneregeln för de övriga
arbetstagarna. Valmöjligheten gör det även möjligt för den arbetsgivare
som är osäker på vilken beräkningsregel som ska tillämpas att välja att
tillämpa procentregeln. Därmed undviks tvister om vilken regel som ska
tillämpas. Landsorganisationen i Sverige avstyrker att arbetsgivaren
ensidigt ska kunna välja att tillämpa procentregeln i stället för sammalöneregeln
eftersom det medför en risk att arbetsgivaren väljer det beräkningssätt
som ger sämst utfall för de anställda. Sveriges Akademikers
Centralorganisation anser att arbetsgivaren inte ska ha möjlighet att välja
att tillämpa procentregeln. I stället bör bestämmelsen utformas på så sätt
att arbetsgivaren och arbetstagaren ges möjlighet att träffa enskild överenskommelse
om detta. Arbetsgivarorganisationen KFO anser inte heller
att arbetsgivaren ska ges den valfrihet som föreslås i betänkandet.
Regeringen anser dock att skälen för att arbetsgivaren får välja regel
överväger. Därvid bör beaktas att löneutfallet av de båda reglerna i möjligaste
mån överensstämmer med varandra.
Förenklat beräkningsunderlag
Enligt den nuvarande procentregeln ska beräkningsunderlaget justeras
vid semesterlönegrundande frånvaro. För varje sådan dag ska arbetsinkomsten
i stället ökas med ett belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig tid av intjänandeåret
. Vad som avses med inkomst under övrig tid under intjänandeåret
är emellertid inte helt enkelt att fastställa.
Regeringen föreslår därför att beräkningsunderlaget vid fastställande
av procentregeln förenklas genom att beräkningen av den fiktiva inkomsten
under semesterlönegrundande frånvaro förtydligas. För att
undanröja den oklarhet som i dag föreligger beträffande hur beräkningen
av lönen under semesterlönegrundande frånvaro ska utföras föreslår
regeringen att det uttryckligen anges i procentregeln att lönen under den
semesterlönegrundande frånvaron ska beräknas till det belopp som
arbetstagaren skulle ha erhållit i lön om han eller hon arbetat i normal
omfattning för arbetsgivaren. Med normal omfattning avses arbetstagarens
ordinarie arbetstidsmått, dvs. hur arbetstagaren skulle ha arbetat
om frånvaron inte inträffat.

Inkomsten under frånvaron kommer då att
bestämmas på samma sätt oavsett om arbetstagaren är frånvarande på
deltid hela året på grund av arbetsskada eller sjukdom och oavsett om
sjukskrivning sker varannan dag under hela intjänandeåret eller genom
en förkortning av arbetstiden. Om arbetstagarens arbetstidsmått inte går
att fastställa, t.ex. på grund av att arbetstagaren arbetar oregelbundet eller
per avrop, får arbetsgivaren uppskatta vilken lön som skulle ha utgått om
arbetstagaren hade arbetat. En sådan uppskattning kan göras genom att
en genomsnittsberäkning sker av arbetstagarens tidigare inkomst under
intjänandeåret eller genom ett antagande på annat sätt. Föreningen
Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget att inkomsten under den semesterlönegrundande
frånvaron ska fastställas till det belopp som skulle
ha utgått om arbetstagaren hade arbetat. Att beräkna vad arbetstagaren
verkligen skulle ha tjänat innebär ingen förenkling eftersom arbetsgivaren
kan behöva beräkna inkomst efter scheman som ligger så långt
tillbaka i tiden som två år. Regeringen vill framhålla att den uppskattning
som arbetsgivaren föreslås göra inte skiljer sig från den som i dag sker
när arbetsgivaren uppskattar arbetstagaren lön om denne inte haft någon
inkomst alls i anställningen under intjänandeåret.
Prop. 2009/10:4
56
Semesterlön för sparad semester föreslås inte ingå i beräkningsunderlaget
. En arbetsgivare behöver därmed inte vid semesterlöneberäkningen
ta särskild hänsyn till om arbetstagaren tagit ut sparad semester
under intjänandeåret, vilket är en administrativ förenkling.
Beräkning av semesterlön kommer med de ändringar som regeringen
föreslår att göras på följande sätt:
1. Förfallen lön och andra rörliga kostnadsersättningar under intjänandeåret
beräknas för att fastställa ett beräkningsunderlag. I beräkningsunderlaget
ingår inte:
a) semesterlön,
b) permitteringslön med anledning av driftsuppehåll för samtidig
semester,
c) förmån av fri bostad eller annan löneförmån som avser ersättning för
särskild kostnader, t.ex. för kläder,
d) lön som utgått under dag med hel eller delvis semesterlönegrundande
frånvaro.
2. Har arbetstagaren varit frånvarande av skäl som är semesterlönegrundande
ska en fiktiv inkomst fastställas för dessa frånvarodagar.
Inkomsten ska fastställas till ett belopp motsvarande den inkomst som
arbetstagaren skulle ha haft om han eller hon arbetat som vanligt i stället
för att ha varit frånvarande.
3. Det totala beräkningsunderlaget räknas ut genom att posterna under
1 och 2 summeras.
4. 12 procent av det totala beräkningsunderlaget ger den totala
semesterlönen.
5. Den totala semesterlönen divideras med antalet betalda semesterdagar
för att erhålla semesterlön per dag.
4.7.3 Semesterlön för sparad semester
Regeringens förslag: Semesterlön för sparad semester beräknas på
samma sätt som för ordinarie semester. Samtliga sparade semesterdagar
som läggs ut ska betraktas som intjänade under det närmast föregående
intjänandeåret.
Utredningen förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Arbetsgivaralliansen, Sveriges Kommuner och
Landsting, Statskontoret, Företagarna, Kommunala Företagens Samorganisation
och Föreningen Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget.
Sveriges Akademikers Centralorganisation tillstyrker förslaget och på

talar att det medför en väsentligt enklare hantering för arbetsgivarna.
Lunds universitet har ingen erinran mot förslaget. Arbetsgivarorganisationen
KFO befarar att ändringen kan komma att medföra en markant
kostnadsökning för arbetsgivaren i de fall arbetstagaren, då dagarna
sparades, hade en annan sysselsättningsgrad och därmed en lägre lön än
när dagarna tas ut. Tjänstemännens Centralorganisation påtalar att förslaget
i och för sig medför en väsentlig förenkling för arbetsgivarna.
Samtidigt befarar organisationen att kvinnor kan missgynnas eftersom
det är vanligt att kvinnor minskar sin arbetstid vid föräldraledighet. Förslaget
befaras även medföra att arbetsgivare får incitament att behålla
eller tillskapa deltidstjänster. Landsorganisationen i Sverige avstyrker
förslaget eftersom det innebär att en hel del arbetstagare som sparar
semester riskerar att få en lägre semesterlön än vad de tjänat in. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet befarar att lagtexten blir otydlig.
Övriga remissinstanser har inget att erinra eller har inte yttrat sig över
förslaget.
Prop. 2009/10:4
57
Skälen för regeringens förslag: Beräkningen av semesterlön för
sparad semester skiljer sig i flera avseenden från hur semesterlön beräknas
för ordinarie semester. Skillnaderna kan dock endast med svårighet
utläsas ur lagtexten, 22 och 23 §§ semesterlagen. Det kan därför ifrågasättas
om lagen i praktiken tillämpas på avsett sätt. Semesterlönen för
sparad semester räknas ut per dag med hjälp av faktorn 0,48 procent.
Denna siffra motsvarar de 12 procent som används vid beräkning av
vanlig semesterlön och har framräknats genom att 12 procent dividerats
med 25 semesterdagar. Semesterlönen för sparad semester beräknas som
huvudregel på lönen under det intjänandeår som föregår det semesterår
då de sparade dagarna läggs ut. Har semester sparats under fyra år, låt
säga från 2001 till 2004 och dessa tas ut sommaren 2005 ska beräkning
av lön för de sparade dagarna baseras på lönen under intjänandeåret den
1 april 2004 – den 31 mars 2005. Detta för att hänsyn ska tas till
eventuella löneförhöjningar efter det år semestern sparades.
Liksom vid beräkning av semesterlön för ordinarie semester ska frånvaro
inte minska semesterlönen. Lön då arbetstagaren varit helt eller
delvis frånvarande ska frånräknas och i stället läggs en fiktiv inkomst till
för frånvarodagarna. Till skillnad från beräkningen av semesterlön för
ordinarie semester ska dock, för sparad semester, alla frånvarodagar
utom de som avser ordinarie semester och semesterpermittering kompenseras.
Det innebär att semesterförmåner intjänas under all frånvaro,
oavsett om den enligt 17 § semesterlagen är semesterlönegrundande eller
inte.

Liksom vid semesterlöneberäkningen för vanlig semesterlön ingår
semesterlön för sparad semester som utbetalts under intjänandeåret i
beräkningsunderlaget. Den genomsnittliga inkomsten beräknas också på
ett annorlunda sätt. Lön under dagar med delvis icke semesterlönegrundande
frånvaro ska inte medräknas vid divisionen för genomsnittsberäkningen.
Skälet till detta är att dagarna som sparats redan är
intjänade ett tidigare år och att frånvaro under det senaste intjänandeåret
därför inte ska påverka semesterlönen för de sparade dagarna.
Semesterlön för sparad semester ska vidare beräknas med hänsyn tagen
till den sysselsättningsgrad som arbetstagaren hade när dagarna sparades,
23 §. Regeln innebär att om en arbetstagare har ändrat sysselsättningsgrad
, och t.ex. arbetat heltid under den period då de sparade dagarna
tjänades in, ska semesterlönen för dessa dagar motsvara en heltidslön,
även om dagarna tas ut under ett semesterår som följer på ett intjänandeår
där arbetstagaren arbetat deltid. Reglerna medför således att en arbetsgivare
kan vara tvungen att hålla reda på en arbetstagares olika sysselsättningsgrader
under flera år om det är så att en arbetstagare under en
följd av år sparat semester och samtidigt ändrat sin sysselsättningsgrad.
Prop. 2009/10:4
58
Regeringen föreslår att den särskilda beräkningen av semesterlön för
sparad semester slopas. Det medför en betydande förenkling att låta all
semesterlön beräknas på samma sätt, särskilt som det är svårt att enbart
med hjälp av lagtexten förstå hur semesterlönen för den sparade
semestern ska beräknas. Semesterlön för sparad semester bör beräknas på
samma sätt som för ordinarie semester. Det innebär också att den sparade
semestern i semesterlönehänseende behandlas som om den – liksom
ordinarie semester – intjänats under det år som närmast föregår det år den
sparade semestern läggs ut. En arbetsgivare behöver således inte blicka
bakåt i tiden mer än ett år vid beräkning av semesterlön för sparad
semester.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet befarar att oklarhet kan
uppstå vid beräkning av semesterlön enligt procentregeln för sparad
semester. Regeringen delar inte denna uppfattning. Att semesterlönen för
sparade semesterdagar beräknas på samma sätt som semesterlön för ordinarie
semester innebär följande. Om semesterlönen beräknats enligt
procentregeln har den totala semesterlönen beräknats och sedan fördelats
på årets semesterdagar. Semesterlönen har då fastställts för varje betald
semesterdag. Samma belopp utgår då för varje sparad semesterdag. Om
beräkningsunderlaget är 120 000 kr uppgår den totala semesterlönen
enligt procentregeln till 14 400 kr. Fördelat per semesterdag är beloppet
576 kr (14 400 / 25). Om arbetsgivaren lägger ut fem veckors semester
och fem dagar sparad semester utgår således 14 400 kr för den ordinarie
semestern och 2 880 kr (576 x 5) för de sparade semesterdagarna. För
varje ordinarie och sparad semesterdag som läggs ut görs ett avdrag och
istället utgår semesterlönen.
Beräknas semesterlönen för arbetstagaren enligt sammalöneregeln blir
beräkningen enklare. Semesterlönen per sparad semesterdag behöver inte
räknas ut särskilt. Den ordinarie lönen utgår under såväl de ordinarie som
de sparade semesterdagarna. Ett semestertillägg beräknas för varje
semesterdag, även för de sparade semesterdagarna.

Arbetsgivarorganisationen KFO befarar att ändringen kan komma att
medföra en markant kostnadsökning för arbetsgivare i de fall arbetstagaren,
då dagarna sparades, hade en annan sysselsättningsgrad och
därmed en lägre lön än när dagarna tas ut. Landsorganisationen i Sverige
påtalar att förslaget medför att en del arbetstagare som sparar semester
riskerar att få en lägre semesterlön än vad de tjänat in. Tjänstemännens
Centralorganisation påtalar att förslaget medför att arbetsgivare får incitament
att behålla eller tillskapa deltidstjänster. Organisationen menar
att förslaget bör kompletteras med övergångsbestämmelser. Regeringen
menar att fördelarna med förslaget överväger ur ett förenklingsperspektiv
såväl för arbetsgivarna som för arbetstagarna. Avseende övergångsbestämmelse
skulle en sådan medföra att det som längst kan dröja upp
till sju år innan de nya reglerna får fullt genomslag. En arbetsgivare
skulle under sju år behöva beräkna semesterlön för sparad semester enligt
två olika system parallellt, beroende på när arbetstagaren sparade
semestern. En arbetstagare kan både vinna och förlora på förslaget.
Semesterlönen för sparade dagar blir dock aldrig mindre än den som
utgår för ordinarie semester. Det är därför regeringens uppfattning att
reglerna om beräkning av semesterlön för sparad semester bör tillämpas
på all sparad semester vid lagens ikraftträdande.
Prop. 2009/10:4
59
4.7.4 Semesterlön och semesterersättning för arbetstagare med
fri kost
Regeringens förslag: Arbetstagare som får fri kost i arbetsgivarens
hushåll, har rätt till skälig kostersättning för de semesterdagar då förmånen
inte har utnyttjats till någon del.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Statskontoret och Föreningen Svenskt Näringsliv
tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har inget att erinra eller har
inte yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Vissa förmåner är i dag särreglerade i
semesterlagen. Detta gäller bland annat förmån av fri kost. En arbetstagare
har enligt 25 § semesterlagen rätt till skälig kostnadsersättning för
de dagar under semesterledigheten då förmånen inte utnyttjas. Det innebär
att även lördagar, söndagar och andra arbetsfria dagar under ledigheten
omfattas.
När det gäller beräkning av semesterersättning anges dock i 29 §, att
ersättning för kostförmån endast utgår för de semesterdagar för vilka
semesterersättning ska beräknas, dvs. endast för semesterdagar och inte
för arbetsfria dagar.
Regeringen föreslår att kostnadsersättning för fri kost endast bör utgå
för de faktiska semesterdagarna, inte under eventuella arbetsfria dagar
under semesterledigheten. Detta bör gälla såväl vid beräkning av semesterlön
som vid semesterersättning. Skälen för förslaget är att det
förenklar för arbetsgivaren genom att denne alltid kan beräkna kostnadsersättning
för fri kost på samma sätt, oavsett om det handlar om semesterlön
eller semesterersättning.
4.8 Semesterlön när semester inte har kunnat läggas ut
Regeringens förslag: Semesterdagar med semesterlön som inte har
sparats och som inte har kunnat läggas ut under semesteråret ersätts med
semesterlön. Denna ska utbetalas senast en månad efter semesterårets
utgång. Semesterlönen beräknas på samma sätt som för ordinarie
semester. Sådan semesterlön utges dock endast för de dagar som tillsammans
med de nya intjänade dagarna överstiger tjugofem. Avvikelse
får ske från bestämmelsen genom kollektivavtal som slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Prop. 2009/10:4
60
Remissinstanserna: Arbetsgivaralliansen, Sveriges Akademikers
Centralorganisation, Sveriges Kommuner och Landsting, Föreningen
Svenskt Näringsliv och Lunds universitet tillstyrker förslaget. Bankinstitutets
arbetsgivarorganisation, BAO, har synpunkter på att förslaget
inte är dispositivt. Arbetsgivarorganisationen KFO befarar att förslaget
kan leda till att en arbetsgivare får stora ackumulerade semesterlöneskulder
om hänsyn inte tas till att en arbetstagare kan ha sparade semesterdagar.
Övriga remissinstanser har inget att erinra eller har inte
yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I det fall semester inte kan läggas ut
under semesteråret, ersätts den med semesterlön vid semesterårets slut.
Detta framgår dock inte uttryckligen av lagtexten. Av Europaparlamentets
och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning
i vissa avseenden, arbetstidsdirektivet, följer emellertid att semester inte
bör ersättas med pengar annat än när anställningen upphör. Enligt
regeringen bör arbetstidsdirektivet inte hindra att viss semester ersätts
med lön. En situation kan annars uppstå där en stor mängd innestående
semesterdagar måste läggas ut när arbetstagaren återkommer till arbetet
efter en längre tids frånvaro.
Regeringen föreslår därför att det införs en regel om att semesterdagar
som inte kunnat läggas ut under semesteråret, och som inte heller sparas,
ersätts med semesterlön vid semesterårets slut. Semesterlön bör dock
endast utgå för de dagar som överstiger tjugofem. Detta gör det möjligt
för en arbetstagare att få betald semesterledighet efter en längre frånvaroperiod
. Semesterlönen för de semesterdagar som ska ersättas bör
beräknas på samma sätt som för ordinarie semester. Utbetalning bör ske
senast en månad efter semesterårets slut, dvs. den 30 april.
Arbetsgivarorganisationen KFO menar att antalet sparade dagar tillsammans
med antalet framflyttade dagar bör sänkas till förslagsvis 30 för
att, i den mån det går, undvika att arbetsgivaren får alltför stora semesterlöneskulder
. Regeringen delar inte arbetsgivarorganisationens
synpunkt. Även arbetstagare som är sjuka under en längre period bör ha
möjlighet att spara semester.
Bankinstitutens arbetsgivarorganisation, BAO, menar att det bör kunna
avtalas om avvikelser från bestämmelsen eftersom arbetstagare som har
sammanfallande intjänande- och semesterår bör kunna avvika från den.
Regeringen delar BAO:s uppfattning. Om det i kollektivavtal har
bestämts att semesteråret ska sammanfalla med intjänandeåret innebär
det att en arbetstagare kan erhålla full betald semester under semesteråret
oavsett hur hans eller hennes närvaro sett ut under föregående år. En
arbetstagare som har varit frånvarande under ett helt år erhåller således
redan i dag full betald semester under det följande året.

Den regel som
föreslås om att ett visst antal dagar inte ska ersättas med semesterlön utan
istället flyttas till nästföljande semesterår har således ingen betydelse i
det fall semesteråret sammanfaller med intjänandeåret och det bör därför
vara möjligt att avvika från regeln genom kollektivavtal i dessa fall.
Eftersom reglerna kan medföra att semesterförmånen blir innestående
under en längre period än idag, ibland flera år, kan fråga uppkomma om
detta kan leda till att förmånen preskriberas. En arbetstagare som vill
göra gällande en fordran enligt semesterlagen måste väcka talan senast
inom två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen
skulle ha erhållit den förmån till vilket anspråket hänför sig, 33 §
semesterlagen. Betalda semesterdagar som enligt den föreslagna regeln
på detta sätt blir innestående kan inte betraktas som förmåner som skulle
ha erhållits under det semesterår då de ursprungligen skulle ha lagts ut. I
stället innebär regeln att förmånen flyttas fram till nästa semesterår. De
betalda semesterdagarna ska då i stället erhållas under detta semesterår.
Kan de betalda semesterdagarna inte heller läggas ut under detta
semesterår flyttas de åter fram. Vid varje byte av semesterår flyttas således
också fordran på de betalda semesterdagarna med. Någon risk för
preskription på grund av regeln finns inte.
Prop. 2009/10:4
61
4.9 Överföring av semesterförmåner mellan anställningar
hos samma arbetsgivare
Regeringens förslag: Om det innan en anställning upphör står klart att
ett nytt anställningsförhållande mellan samma parter kommer att
påbörjas i nära anslutning till det tidigare anställningsförhållandet ska
dessa anställningar i semesterhänseende räknas som en sammanhängande
anställning. Detta förutsätter att den intjänade semestern inte redan har
lagts ut, att semesterersättning inte redan har utbetalats samt att
arbetstagaren förklarar att intjänade semesterförmåner ska överföras till
den nya anställningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens
Centralorganisation, och Sveriges Akademikers Centralorganisation
tillstyrker eller välkomnar förslaget. Sveriges Akademikers
Centralorganisation framhåller att man är mycket positiv till att arbetstagaren
ges en rätt att välja mellan att spara semesterdagar till nästa
anställning eller ta ut semesterersättning. Föreningen Svenskt Näringsliv
och Företagarna avstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har inget att
erinra eller har inte yttrat sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Det förekommer att arbetstagare har
flera på varandra följande anställningar hos samma arbetsgivare. Om
olika anställningsformer kombineras kan sådana anställningar löpa efter
varandra under flera år. Är arbetstagaren på detta sätt anställd hos samma
arbetsgivare under långa perioder bör enligt regeringen arbetstagare
också kunna tjäna in semester och få den utlagd på samma sätt som en
arbetstagare med en tillsvidareanställning. Detta är också i linje med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG om arbetstidens
förläggning i vissa avseenden, arbetstidsdirektivet, vilket föreskriver en
rätt till fyra veckors årlig semester. En sådan möjlighet är dock inte
förutsedd i nuvarande semesterlag. När en anställning avslutas förfaller
intjänad men ej utlagd semester och utbetalas som semesterersättning.

För att dessa arbetstagare ska få samma möjlighet att ha semester som
tillsvidareanställda arbetstagare föreslår regeringen att det ska vara
möjligt att i semesterhänseende räkna två efter varandra följande anställningar
hos en och samma arbetsgivare som en anställning. Detta förut
sätter att anställningarna löper i nära anslutning till varandra. Som nära
anslutning bör vara anställningar med högst ett par veckors mellanrum.
Anställningarna behöver dock inte löpa i omedelbar anslutning till
varandra. Genom ändringen ökar arbetstagarens möjlighet att tjäna in
semester under ett intjänandeår för att sedan begära att den läggs ut under
följande semesterår. Såsom Tjänstemännens Centralorganisation påtalat
utgör förslaget en förbättring för korttidsanställda. Detta är angeläget,
inte minst med hänsyn till det rådande arbetsmarknadsläget. Arbetstagaren
bör dock ha rätt att välja om den intjänade semestern ska utbetalas
i form av semesterersättning, eller vara innestående till nästa
anställning.
Prop. 2009/10:4
62
Även om regeln främst tar sikte på tidsbegränsade anställningar föreslås
den vara generellt tillämplig. Regeln kan således tillämpas om en
arbetstagare går från en tidsbegränsad anställning till en tillsvidareanställning
eller, även om det sällan torde inträffa, att en arbetstagare går
från en tillsvidareanställning till en annan hos samma arbetsgivare. Bestämmelsen
är inte tillämplig vid byte av befattning under ett bestående
anställningsförhållande hos samma arbetsgivare, utan förutsätter ett nytt
anställningsavtal. Förändringen innebär ingen ökad kostnad för arbetsgivaren
. Däremot uppstår en förenklad administrativ handläggning då
semesterersättning inte behöver utbetalas vid varje tillfälle då anställningen
upphör utan i stället kan utgå i form av semesterlön i samband
med ordinarie semester. Behovet av att hantera uttag av obetald semester
torde minska, eftersom arbetstagare i högre utsträckning än tidigare
kommer att ha betald semester som kan läggas ut.
Föreningen Svenskt Näringsliv och Företagarna menar att förslaget
innebär en ökad administrativ börda för arbetsgivarna. En möjlighet att
avtala om överföring av semesterförmåner bör vara tillräckligt.
Regeringen delar inte denna bedömning utan anser att förslaget är väl
balanserat mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen.
4.10 Återtagande av semester
Regeringens förslag: Infaller under semesterledigheten dag då
arbetstagaren inte kunnat arbeta på grund av arbetsskada ska, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådan dag inte räknas som
semesterdag. I sådant fall ska de semesterdagar som återstår utgå i ett
sammanhang, om arbetstagaren inte medger annat.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag:

Infaller under semesterledigheten dag
då arbetstagaren inte kunnat arbeta på grund av sjukdom eller dag som i
övrigt är semesterlönegrundande enligt 17§ första stycket 2–7 ska, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådan dag inte räknas som
semesterdag. Bestämmelsen omfattar dock inte sådan dag då arbetstagaren
inte kunnat arbeta på grund av arbetsskada.
Enligt regeringen saknas det skäl att särbehandla arbetsskada i detta
hänseende. Eftersom det i vissa fall kan vara svårt att se om en sjukdom
Prop. 2009/10:4
63
är en arbetsskada eller inte anser regeringen att det dessutom av förenklingsskäl
är lämpligt att även arbetsskada omfattas av bestämmelsen.
4.11 Följdändring i annan lagstiftning
Regeringens förslag: Följdändringar görs i lagen (1963:115) om förlängd
semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete och i
arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) med anledning av de ändrade
reglerna i semesterlagen
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i denna del.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete finns regler som ger rätt till
längre ledighet för arbetstagare med arbetsuppgifter som innebär risk för
radioaktiv strålning. I 1 § tredje stycket anges att semesterlönen för den
extra semester som tillkommer enligt lagen beräknas till 0,48 procent av
arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen, beräknad
enligt 16 § semesterlagen. Talet 0,48 har beräknats genom att 12 har
dividerats med 25, dvs. procentregeln i en andel per semesterdag. Eftersom
16 § semesterlagen föreslås ändras bör bestämmelsen ändras i motsvarande
mån. Semesterlön för de extra semesterdagar som lagen ger rätt
till bör beräknas på samma sätt som för den ordinarie semestern. Lydelsen
bör vara densamma som ska gälla för sparad semester, som också
reglerar semesterlön för ”extra” semesterdagar. Där hänvisas endast till
16–16 b §§ och detsamma bör vara fallet här.
Till följd av en ändring i lagen den 1 april 1990 anges att den extra
semestern ska beräknas enligt 4 § semesterlagen (1977:480) i dess
lydelse före den 1 april 1990. Skälet till detta var det planerade införandet
av en sjätte semestervecka som sedan inte fullföljdes, se prop.
1989/90:59. Eftersom dessa ändringar sedermera inte kom att genomföras
bör detta tillägg tas bort.
I arbetsrättslig beredskapslag finns hänvisningar till bestämmelser i
semesterlagen. Med anledning av de av regeringens föreslagna förändringarna
bör följdändringar göras när det gäller hänvisningarna i den
lagen.

Prop. 2009/10:4
64
5 Ändring i lönegarantilagen
Regeringens förslag: 1 § i lönegarantilagen (1992:497) ändras så att
hänvisningen till det upphävda direktivet ersätts av en hänvisning till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober
2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad
version).
Skälen för regeringens förslag: Genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för
arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad version) upphävdes
rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens och ändringsdirektiven till det senare direktivet. De
ändringsdirektiv som upphävdes är dels rådets direktiv 87/164/EEG av
den 2 mars 1987 om ändring, på grund av Spaniens anslutning, av
direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens och dels
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/74/EG av den 23 september
2002 om ändring av rådets direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens.
Det kodifierade direktivet trädde i kraft den tjugonde dagen efter att det
gjordes offentligt i Europeiska unionens officiella tidning det vill säga
den 17 november 2008. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska,
enligt artikel 16, anses som hänvisningar till det kodifierade direktivet
och ska läsas i enlighet med en jämförelsetabell i en bilaga till det kodifierade
direktivet. Av jämförelsetabellen framgår för var och en av
artiklarna i det upphävda direktivet var motsvarande bestämmelse finns i
det kodifierade direktivet. Det kodifierade direktivet innehåller inga
materiella förändringar i förhållande till det upphävda direktivet.
I 1 § lönegarantilagen finns en hänvisning till det upphävda direktivet i
dess lydelse enligt ändringsdirektivet från 2002. Eftersom en hänvisning
vilken innehåller namnet på det upphävda direktivet ingår i lagtexten, bör
den aktuella paragrafen i lagen anpassas till den kodifierade versionen av
direktivet. Eftersom det kodifierade direktivet inte innehåller några
materiella ändringar i förhållande till vad som gällde enligt det upphävda
direktivet finns det inte behov av några ytterligare ändringar till följd av
kodifieringen. Regeringen föreslår därför att 1 § i lönegarantilagen
ändras så att en hänvisning görs till det kodifierade direktivet.

6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Prop. 2009/10:4
65
6.1 Semesterlagen
Regeringens förslag: De nya reglerna i semesterlagen med följdändringar
ska träda i kraft den 1 april 2010. Den nya bestämmelsen i
semesterlagen om semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom
eller arbetsskada tillämpas på frånvaroperioder som påbörjats efter
ikraftträdandet. För den som är frånvarande från arbetet på grund av
sjukdom eller arbetsskada på deltid gäller dock de nya bestämmelserna
från lagens ikraftträdande.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Tjänstemännens Centralorganisation påtalar att
förslaget om förändrad beräkning av semesterlön för sparad semester bör
kompletteras med övergångsbestämmelser. Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation,
BAO, ser ingen anledning att äldre bestämmelser ska
gälla för frånvaroperioder som avser sjukfrånvaro på deltid som påbörjas
före lagens ikraftträdande. För att semesterförmåner inte ska kunna intjänas
under en obegränsad tid bör dessa undantas i övergångsbestämmelserna
.
Övriga remissinstanser har inte yttrat sig i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så
snart som möjligt. De bör dock sammanfalla med intjänandeår och
semsterår, som löper från den 1 april varje år.
En arbetstagare som vid ikraftträdandet har en pågående frånvaroperiod
på grund av sjukdom eller arbetsskada bör enligt regeringen inte
förlora semester som han eller hon haft anledning att räkna med att tjäna
in under frånvaron. De nya bestämmelserna i 17 § bör därför tillämpas på
frånvaroperioder som påbörjas efter den 1 april 2010. Avseende frånvaro
på deltid på grund av sjukdom eller arbetsskada finns i dag ingen bortre
tidsgräns för intjänande av semester. Såsom Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation,
BAO, påtalat bör frånvaro på deltid undantas i övergångsbestämmelserna
för att semesterförmåner i dessa fall inte ska kunna
intjänas under en obegränsad tid. De nya bestämmelserna om semesterlönegrundande
frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada bör således
tillämpas på frånvaroperioder som påbörjats efter ikraftträdandet.
För den som är frånvarande från arbetet på grund av sjukdom eller
arbetsskada på deltid gäller dock de nya bestämmelserna från lagens
ikraftträdande.
Tjänstemännens Centralorganisation påtalar att förslaget om förändrad
beräkning av semesterlön för sparad semester bör kompletteras med
övergångsbestämmelser. En sådan övergångsbestämmelse skulle medföra
att det som längst kan dröja upp till sju år innan de nya reglerna får
fullt genomslag.

En arbetsgivare skulle under sju år behöva beräkna
semesterlön för sparad semester enligt två olika system parallellt,
beroende på när arbetstagaren sparade semestern. Det är därför regeringens
uppfattning att reglerna om beräkning av semesterlön för
sparad semester bör tillämpas på all sparad semester vid lagens ikraftträdande
.
Prop. 2009/10:4
66
6.2 Lönegarantilagen
Regeringens förslag: Den nya paragrafen ska träda i kraft den 1 januari
2010.
Skälen för regeringens förslag: Det kodifierade direktivet har redan
trätt i kraft. Bestämmelsen i lönegarantilagen med hänvisning till det
gällande direktivet bör träda i kraft så snart som möjligt.
7 Konsekvenser
Semesterlagen är tekniskt komplicerad och det finns därför skäl att se
över och förenkla lagen så långt som möjligt. Samtidigt måste det beaktas
att EG-rätten ställer vissa krav på hur semesterlagstiftningen utformas
vilket begränsar utrymmet för förenkling.
Semesterlagen omfattar samliga arbetsgivare och arbetstagare och
tillämpas, ofta flera gånger per år, för varje anställd. Även företag och
verksamheter som omfattas av kollektivavtal måste tillämpa semesterlagen
eftersom den delvis är tvingande. Utöver lagen finns regler om
semester i kollektivavtal som omfattar de flesta arbetstagare. Avtalen
kompletterar lagen och innehåller ofta regler som avviker från lagens
dispositiva regler. Betänkandet Enklare semesterregler (SOU 2008:95)
(avsnitt 6.3) innehåller en utförlig beskrivning av kollektivavtalsregleringen
av olika semesterfrågor.
En förenkling av semesterlagen kommer främst små företag till godo
eftersom det kan antas att dessa oftare saknar både hjälpmedel och tillgång
till expertkunskaper för att kunna hantera semesterfrågor. Samtidigt
saknar dessa företag i högre utsträckning än stora företag kollektivavtal
och löneprogram. De är därför oftare hänvisade till att tillämpa
semesterlagen direkt när de ska beräkna förmåner enligt semesterlagen.
Förslaget bedöms inte ha någon påverkan på konkurrensförhållandena
eftersom regleringen gäller lika för alla företag, oavsett storlek, bransch
etc. Regeringens bedömning är att lagändringarna inte medför några
statsfinansiella konsekvenser.
Den informationsinsats som krävs med anledning av lagändringen är
begränsad. Informationen bör på sedvanligt sätt kunna tas om hand av
arbetsmarknadens parter och andra näringslivsorganisationer. Några
särskilda kostnader för staten är därmed inte förknippade med detta. För
att underlätta tillämpningen av den nya lagen bör denna dock träda i kraft
vid skiftet mellan intjänandeår- och semesterår, dvs. den 1 april 2010.

7.1 Semesterlagens påverkan på företagens administrativa
kostnader
Prop. 2009/10:4
67
Att hantera semesterförmåner kräver ett visst mått av beräkningar hur
reglerna kring detta än utformas. De förtydliganden och förenklingar av
semesterlagen som föreslås i detta avseende kommer att leda till betydande
tidsvinster, särskilt för en arbetsgivare som saknar datoriserade
löneprogram.
Verket för näringslivsutveckling, Nutek, har uppskattat de administrativa
kostnader som semesterlagen ger upphov till. Beräkningen är gjord
utifrån förutsättningen att alla normaleffektiva företag har datoriserad
lönehantering där samtliga beräkningar som krävs vid en tillämpning av
semesterlagen kan hanteras. Det finns ingen uppskattning av hur många
företag som använder löneprogram. Det kan dock antas att det är vanligare
att små företag saknar sådana program.
Följande av Nutek uppmärksammade administrativa åtgärder påverkas
av lagförslaget i denna lagrådsremiss.
1. Kontrollera och beräkna semesterdagar.
Denna åtgärd beräknas av Nutek till 20 minuter per anställd och år. En
tydligare bestämmelse föreslås för hur beräkningen av antalet betalda
semesterdagar ska gå till. Det kan antas att arbetsgivare som saknar löneprogram
därmed behöver lägga mindre tid på beräkningen än tidigare.
2. Beräkna semesterlön.
Enligt Nuteks uppskattning sker beräkning av semesterlön automatiskt i
löneprogrammet och kan göras i samband med en vanlig lönekörning.
Beräkningen innebär därför ingen extra tidsåtgång. För en arbetsgivare
som saknar löneprogram kan dock semesterlöneberäkningen ta relativt
lång tid i anspråk enligt den nu gällande semesterlagen, inte minst för att
det inte är tydligt i lagen hur beräkningen ska utföras. Därtill kommer att
det relativt vanliga fallet att arbetstagaren har haft semesterlönegrundande
frånvaro under intjänandeåret medför att omfattande extra
beräkningsmoment måste utföras.
Semesterlönereglerna föreslås nu ändrade. För en arbetsgivare som inte
har kollektivavtal kommer finnas möjlighet att beräkna semesterlön
enligt sammalöneregeln för anställda med i huvudsak fast lön. För de
allra flesta sådana arbetstagare, som inte har varit frånvarande eller som
endast har semesterlönegrundande frånvaro, kommer därmed beräkningen
att kunna utföras på ett väsentligt enklare sätt än tidigare.
Semesterlönegrundande frånvaro kräver ingen särskild beräkning och ett
beräkningsunderlag, som bland annat inkluderar förfallen lön under intjänandeåret
, behöver inte räknas fram. Istället måste arbetsgivaren beräkna
ett semestertillägg. Denna beräkning är dock relativt okomplicerad.

Eftersom beräkningen som utförs med de nya reglerna är tydligare än
tidigare är det lättare även för en arbetstagare att kontrollera om rätt
semesterlön utgått. Även för arbetstagare med i huvudsak rörlig lön
kommer semesterlöneberäkningen att kunna ske på ett enklare sätt eftersom
procentregeln föreslås bli enklare att tillämpa.
Prop. 2009/10:4
68
3. Beräkna semesterlön för sparade dagar.
Beräkning av semesterlön för sparade dagar tar enligt Nuteks uppskattning
ingen tid eftersom beräkningen sker i löneprogrammet. Regeringen
anser i likhet med 2008 års semesterlagsutredning att riktigheten av
denna uppskattning kan ifrågasättas. Som framgått av avsnitt 4.8.3 är det
svårt att förstå hur beräkningen av semesterlön för sparad semester ska
utföras enligt den nu gällande semesterlagen. Beräkningen av semesterlön
för sparad semester förslås nu bli väsentligt enklare. Även om det är
svårt att uppskatta den tidsvinst som detta medför kan det konstateras att
det blir en väsentlig förenkling av reglerna.
4. Beräkna semesterlön för okontrollerade arbetstagare.
Nutek har inte ansett att denna beräkning medför någon särskild kostnad
eftersom särskild semesterlön för okontrollerade arbetstagare sällan beräknas.
Om sådan semesterlön beräknas kan det enligt Nutek ske inom
ramen för samma beräkning som normalt görs i löneprogrammet. Posten
har därför inte åsatts någon särskild kostnad. Det kan dock konstateras att
beräkningen av den särskilda semesterlönen för okontrollerade arbetstagare
nu förslås slopas. I den mån beräkningen har medfört kostnader
har dessa nu eliminerats.
5. Beräkna semesterersättning.
Semesterersättning beräknas endast när en arbetstagare slutar sin anställning
. Nutek har uppskattat tidsåtgången till 20 minuter per tillfälle, och
beaktar då även att eventuell förskottssemester kan behöva avräknas
Enligt förslaget till nya regler ska semesterersättningen räknas ut på
samma sätt som semesterlönen. I de fall sammalöneregeln blir tillämplig,
förenklas beräkningen väsentligt.
Regeringens förslag till ändring av semesterlagen i fråga om korta
anställningar kan innebära att semesterersättning måste beräknas oftare
än tidigare genom att semesterlön inte längre presumeras ingå i
semesterlönen och eftersom semesterlön även intjänas under korta
anställningar. Även om beräkningen av semesterersättningen ska göras
enligt procentregeln blir den mycket enkel att utföra eftersom semester
sällan har lagts ut under sådana korta anställningar och eftersom frånvaro
sällan har hunnit förekomma. Den sammanlagda förfallna lönen behöver
därför i de flesta fall endast multipliceras med 12 procent. Beräkningen
kan utföras i samband med lönekörningen och bör därmed endast innebära
en marginellt större tidsåtgång än tidigare. Samtidigt föreslås regler
som innebär att semesterersättning måste beräknas mer sällan än tidigare.

Detta gäller främst regeln att intjänade men ej uttagna semesterförmåner
kan överföras till en ny anställning hos samma arbetsgivare om ett nytt
anställningsavtal träffas i nära anslutning till det gamla. Arbetsgivare
med korttidsanställda med upprepade anställningar behöver därmed inte
beräkna semesterersättning varje gång anställningen upphör. De intjänade
semesterförmånerna kan istället disponeras i den nya anställningen
.
Även den föreslagna regel som innebär att värdet av fri kost ska behandlas
på samma sätt vid beräkning av semesterlön och semesterersätt
ning leder till en enklare hantering av beräkningen av semesterersättningen.
Prop. 2009/10:4
69
7.2 Europeiska unionen
Rätten till fyra veckors årlig betald semester är reglerad i artikel 7 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november
2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (arbetstidsdirektivet).
I SOU 2008:95 finns i kapitel 6 en ingående beskrivning av vad
regleringen innebär. Där finns också en redogörelse för relevanta domar
från EG-domstolen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte
finns någon möjlighet att göra undantag från rätten till fyra veckors
betald semester. Så länge själva rätten till semester inte beskärs kan dock
uppställas nationella villkor för hur semesterledigheten ska förläggas.
Analysen av de krav som i EG-rätten ställs på rätten till semester har
medfört att flera anpassningar föreslås av semesterlagen, särreglerna för
hemarbetande och okontrollerade arbetstagare tas bort, de särskilda
regler som gällt för korttidsanställda slopas i stor utsträckning och det
införs en ny regel för vad som gäller i det fall semesterledighet inte har
kunnat läggas ut under semesteråret.
Regeringen har även delvis av hänsyn till EG-rätten valt att inte gå
vidare med hela det förslag till ändring av reglerna om semesterlönegrundande
frånvaro som 2008 års semesterlagsutredning lämnade. Efter
att utredningens betänkande lämnades meddelades en dom om semesterförmåner
av EG-domstolen i de förenade målen C-350/06 Schultz-Hoff
och C-520/06 Stringer m.fl. som innebar att det ska säkerställas att sjukdom
inte utgör ett hinder för rätten till årlig betald semester om minst
fyra veckor, se vidare avsnitt 4.6.1.
7.3 Särskilt om konsekvenserna av ändringen av regeln
om semesterlönegrundande frånvaro
Ettårsgränsen samt dess betydelse för kvinnor respektive män
Flera remissinstanser har kritiserat utredningens beskrivning av konsekvenserna
av förslaget rörande semesterlönegrundande frånvaro. Förslaget
har inte ansetts neutralt ur en kostnadsperspektiv och det har framförts
oro för att förändringarna särskilt kommer att missgynna kvinnor
till följd av att de är sjukskrivna i större utsträckning och i längre perioder
än män. Regeringen har valt att endast gå vidare med delar av utredningens
förslag, att sjukdom och arbetsskada ska vara semesterlönegrundande
som längst tills frånvaron pågått i ett helt intjänandeår utan
annat avbrott än 14 dagar i en följd och att även deltidsfrånvaro ska
inräknas i denna tid. Bestämmelsen bearbetas även i lagtekniskt och
språkligt hänseende för att bli mer lättillämpad.

Förslaget innebär att om en arbetstagare blir sjukskriven den 1 april
och är sjuk ett helt år kommer endast 180 dagar av frånvaron att bli
semesterlönegrundande. Om arbetstagaren däremot insjuknar mellan den
2 april och den 1 oktober tjänar han eller hon in 180 dagar under detta år
och ytterligare 180 dagar under nästföljande år eftersom det är sjukskrivning
under ett helt intjänandeår som sätter gränsen. Den arbetstagaren
kan således vara sjuk i nästan två år och tjäna in semesterlön i
sammanlagt 360 dagar under frånvaron. En ny period av semesterintjänande
under frånvaron kan dock påbörjas om arbetstagaren avbryter
sin frånvaro i minst 15 dagar.
Prop. 2009/10:4
70
Effekterna av de ändrade reglerna om längsta tid för intjänande av
semester under sjukfrånvaro beror i stor utsträckning på genomslaget av
de ändrade sjukskrivningsregler som nyligen införts. Enligt dessa ska
sjukpenningen i normalfallet utgå i högst ett år. Alla dagar med ersättning
räknas som en dag. I vissa fall kan dock förlängd sjukpenning utgå i
högst 550 dagar eller 1,5 år. Begränsningen om 550 dagar med förlängd
sjukpenning gäller inte arbetsskada. 2008 års semesterlagsutredning har i
betänkandet SOU 2008:95 antagit att de långa sjukskrivningarna kommer
att minska till följd av de nya sjukskrivningsreglerna och att förslaget till
ändringar rörande sjukdom och arbetsskada som semesterlönegrundande
frånvaro därför inte kommer att få så stora konsekvenser.
Flera remissinstanser har framfört kritik mot detta. Statskontoret påpekar
att utredningens förslag om semesterlönegrundande frånvaro innebär
att det materiella innehållet i förmånerna väsentligt kommer att förändras
för personer beroende på frånvarokategori och sammantagen
frånvaro. Jämo anser att förslaget om semesterlönegrundande frånvaro
riskerar att missgynna kvinnor och att det inte kan antas att antalet långtidssjukskrivna
kommer att minska till följd av de nya sjukskrivningsreglerna.
TCO anser att utredningen frångår kraven på ett neutralt förslag
genom de föreslagna ändringarna beträffande semesterlönegrundande
frånvaro. Att skärpa regler för långtidssjukskrivna är ett oacceptabelt sätt
att minska de långa sjukskrivningarna. LO efterlyser en genomgripande
jämställdhetsanalys av förslaget. LO anser också att förslaget beträffande
semesterintjänande under sjukdom inte är i huvudsak neutralt och att
förslaget drabbar kvinnor i högre utsträckning än män.
Det kan konstateras att förslaget om semesterlönegrundande frånvaro
kommer att medföra att arbetstagare som är sjukskrivna längre än ett helt
intjänandeår förlorar möjligheten att tjäna in semester under återstående
tiden av sin sjukfrånvaro eller frånvaro på grund av arbetsskada. Så länge
frånvaron är semesterlönegrundande intjänas semester under 180 dagar
per intjänandeår vid sjukfrånvaro. Detta motsvarar 13 betalda semesterdagar.
Beror frånvaron på arbetsskada är hela året semesterlönegrundande,
vilket motsvarar 25 betalda semesterdagar.

Om arbetstagaren är sjukskriven på deltid finns i dag ingen längsta
tidsgräns för hur länge frånvaron är semesterlönegrundande. Regeringens
förslag innebär att frånvaro på deltid ska behandlas på samma sätt som
heltidssjukskrivning och således vara semesterlönegrundande som längst
tills frånvaron pågått utan uppehåll i ett helt intjänandeår. Vid sjukskrivning
på deltid intjänas dock alltid semester i förhållande till den
faktiskt arbetade tiden. Hur många betalda semesterdagar som arbetstagaren
förlorar genom att deltidsfrånvaron begränsas kan därför inte
beräknas generellt. Det beror på omfattningen av frånvaron i varje enskilt
fall.

Förändringen innebär en betydande förenkling för arbetsgivarna eftersom
dessa endast behöver titta två år tillbaka i tiden, istället för tre, för
att avgöra om arbetstagaren fortfarande ska tjäna in semester under sin
sjukfrånvaro. Den innebär också att reglerna om semesterintjänande
under sjukfrånvaro överensstämmer med de nya sjukskrivningsreglerna,
vilket även Försäkringskassan konstaterar i sitt remissyttrande.
Prop. 2009/10:4
71
Hur stor effekt ändringen medför beror på hur stor minskning av långtidssjukskrivningarna
som kommer att ske. Antalet sjukfall som varar
längre än ett år har successivt minskat sedan slutet av 2003. Då var
närmare 135 000 pågående sjukfall ett år eller längre. I början av 2009
uppgick antalet till drygt 50 000 personer. Drygt 32 000 eller cirka 64
procent av dessa utgjordes av kvinnor enligt statistik från Försäkringskassan
. I statistiken framgår även att den årsvisa procentuella minskningen
av antalet sjukfall bland kvinnor har varit större än bland männen
under 2008 och början av 2009.
Det är för tidigt att några säkra slutsatser kring de nya sjukskrivningsreglernas
effekter på sjukfallsvolymerna. Enligt statistik från Försäkringskassan
kunde det redan under hösten 2008 ses en ökning av avslutade
sjukfall som sträckte sig längre än 180 dagar.
Det finns mycket som talar för att antalet sjukskrivna och pågående
sjukfall kommer att fortsätta att minska. Dels går det att utläsa från
statistiken från Försäkringskassan att inflödet till sjukskrivning under
inledningen av 2009 är fortsatt låg och sjunkande. Dels är andelen sjukfall
över 180 dagar som avslutats (jan–feb) högre 2009 jämfört med motsvarande
period 2008. Antal pågående sjukfall över 30 dagar var i månadsredovisningen
för mars 2009 det lägsta sedan början av 1980-talet.
Försäkringskassan bedömer (pressmeddelande 09-04-20) att sjukfallen
under 2010 kommer att plana ut på en historiskt låg nivå.
Andelen sjukskrivningar på deltid har trendmässigt ökat under stora
delar av 2000-talet. I juli 2008 skedde en dramatisk minskning och
trenden att andelen deltidssjukskrivningar fortsätter att minska har fortsatt
i början av 2009. Andelen kvinnor med deltidssjukskrivning var i
januari 2009 36 procent, medan andelen män var 27,5 procent.
All frånvaro med tillfällig föräldrapenning omfattas av den gemensamma
tidsgränsen
Regeringen föreslår att all frånvaro med tillfällig föräldrapenning ska
vara semesterlönegrundande i sammanlagt 120 dagar, eller för ensamstående
föräldrar, i 180 dagar per intjänandeår. Således ska även ledighet
med tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap.

11 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, AFL (då tillfällig föräldrapenning i vissa fall utgår för
vård av ett barn som är äldre än 12 år om barnet har behov av särskild
tillsyn eller om barnet omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade) och 4 kap. 11 a § AFL (enligt vilken
en förälder som har ett sjukt eller smittat barn kan överlåta tillfällig föräldrapenning
till någon annan, för att denne istället för föräldern ska
vårda barnet). Det innebär att arbetsgivarens kostnad för ledighet med
tillfällig föräldrapenning inte för någon typ av ledighet med tillfällig
föräldrapenning kommer att överstiga 120 eller 180 dagar per in
tjänandeår. Arbetsgivaren behöver heller inte längre hålla reda på enligt
vilken bestämmelsen i AFL som arbetstagaren uppbär ersättning. För en
arbetstagaren blir konsekvenserna begränsade. Ersättning enligt 4 kap.
11 § utgår endast under 60 dagar per barn och år, vilket i de flesta fall
ryms inom 120-dagarsgränsen.
Prop. 2009/10:4
72
7.4 Semesterlöneberäkningen
Regeringen föreslår att den nuvarande procentregeln behålls och förenklas
. En ny regel, sammalöneregeln, införs för beräkning av semesterlön
för arbetstagare med fast lön.
Sammalöneregeln
Sammalöneregeln är redan ett vanligt sätt att beräkna semesterlön på. I
den övervägande majoriteten av kollektivavtal som reglerar semester
tillämpas en ordning med löpande lön under semestern med ett semestertillägg
. Av betänkandet Enklare semesterregler (SOU 2008:95 s. 135)
framgår också att det förekommer att semesterlön beräknas på detta sätt
även av arbetsgivare utan kollektivavtal efter överenskommelse med
arbetstagarna eftersom detta uppfattas som enklare än att tillämpa den
nuvarande procentregeln i semesterlagen. Sammalöneregeln kan tillämpas
för de flesta arbetstagare som har fast lön, vilket är den klart dominerande
löneformen i dag (se betänkandet SOU 2008:95 avsnitt 6.2.2).
Regeringens bedömning är att beräkningen enligt sammalöneregeln är
enklare än den beräkning som en tillämpning av procentregeln innebär.
Sammalöneregeln innebär att löpande lön utbetalas under semestern, dvs.
den lön som arbetstagaren normalt har, samt ett semestertillägg.
Semestertillägget beräknas i samband med att semestern läggs ut, dvs. i
normalfallet två gånger per år. Ingen särskild beräkning krävs om
arbetstagaren har haft semesterlönegrundande frånvaro. Inte heller måste
löneavdrag göras för varje uttagen semesterdag, vilket är fallet om
semesterlön beräknas enligt procentregeln.
Semestertillägget
Semestertillägget syftar till att semesterlönen vid en beräkning enligt
sammalöneregeln ska bli lika stor som vid en beräkning av procentregeln
. Procentregeln innebär en överkompensation jämfört med att
arbetstagarens ordinarie lön utgår under semestern, se vidare avsnitt 4.7.
Tillägget kan emellertid inte avse hela skillnaden mellan semesterlönen
beräknad enligt procentregeln respektive sammalöneregeln eftersom
arbetstagarens semesterlön i det senare fallet beräknas på en nyare inkomst
än vad som är fallet vid tillämpning av procentregeln. Den löneökning
som normalt sker mellan intjänandeåret och semestertillfället
måste därför beaktas. I de fall bestäms sker det normalt i början av
kalenderåret. Många arbetstagare har därmed hunnit få en löneökning
innan semestern läggs ut.

Såsom angivits i avsnitt 4.7.1 föreslås semestertillägget beräknas med
hänsyn till en genomsnittlig löneökning på 3,7 procent. Att löneökningen
, sett som ett genomsnitt över hela arbetsmarknaden, är av en
viss storlek innebär inte att alla arbetstagare har en sådan löneutveckling.
Naturligtvis finns variationer på individnivå, från arbetstagare som inte
får någon löneökning alls till de som får en betydligt större ökning än 3,7
procent. Ju större den faktiska löneökningen är, desto mindre skulle
tillägget behöva vara för att semesterlönen ska bli densamma enligt
sammalöneregeln och procentregeln.
Prop. 2009/10:4
73
Sammalöneregelns tillämpning för arbetstagare med både fast och rörlig
lön
Sammalöneregeln kan tillämpas även om en arbetstagare har både fast
och rörlig lön, om den rörliga lönen endast utgör en mindre del av den
sammanlagda lönen. Semesterlön för de rörliga lönedelarna beräknas vid
slutet av semesteråret, genom att tolv procent beräknas på summan av
dessa. Vid denna beräkning sker inte någon kompensation för frånvaro.
Skälet till detta är att regeln annars skulle bli alltför komplicerad.
Regeln innebär att semesterlönen blir lägre om arbetstagaren t.ex. har
varit sjuk och därmed gått miste om sin rörliga lön. Förlusten kommer
dock regelmässigt att uppgå till mycket små belopp eftersom sammalöneregeln
endast ska tillämpas om de rörliga lönedelarna beräknats utgöra
mindre än tio procent av den sammanlagda lönen under semesteråret.
Därtill kommer att tolv procent i dessa fall innebär en mindre överkompensation.
Denna procentsats är ursprungligen framräknad för att
tillämpas vid beräkning av semesterlön på intjänandeårets lön. Procentsatsen
har därför framräknats för att kompensera för eventuella löneökningar
under semesteråret. När tolv procent i detta fall används vid
beräkning av semesterlön på semesterårets inkomst innebär detta en viss
överkompensation för arbetstagarna. Eftersom regeln innebär att frånvaro
inte kompenseras kan överkompensation till viss del uppvägas. Det är av
förenklingsskäl också mest lämpligt att även beträffande semesterlöneberäkning
för rörliga lönedelar vid en tillämpning av sammalöneregeln
använda den procentsats som i övrigt förekommer i semesterlagen.
Förenklingen av procentregeln
Att ingen förfallen semesterlön inräknas i beräkningsunderlaget vid
beräkningen av semesterlönen leder till en förenklad hantering för
arbetsgivarna eftersom de inte längre måste hålla reda på om arbetstagaren
tagit ut sparad semester under semesteråret och inte heller medräkna
den.

De ekonomiska konsekvenserna av ändringen är att de
arbetstagare vars lön beräknas enligt procentregeln kommer att få ett
minskat beräkningsunderlag och därmed minskad semesterlön året efter
att den sparade semestern lagts ut. Förlusten uppgår till tolv procent av
semesterlönen för den sparade semestern. Inräknandet av den sparade
semesterlönen i beräkningsunderlaget har dock inneburit en viss överkompensation
för de arbetstagare som sparar semester jämfört med de
som inte sparat semester. Det år dagarna sparas inräknas ju den lön som
betalats ut under de dagar som annars skulle ha varit semesterdagar i
beräkningsunderlaget för nästa års semesterlön. När de sparade dagarna
sedan tas ut inräknas semesterlönen för de sparade dagarna i beräkningsunderlaget
för nästa års semesterlön. Hade dagarna inte sparats, utan
tagits ut, hade semesterlönen under de dagarna inte inräknats i beräkningen
av semesterlönen under följande år. Det är svårt att motivera
varför arbetstagare som sparar semester ska överkompenseras på detta
sätt.
Prop. 2009/10:4
74
När det gäller uppskattningen av inkomsten under den semesterlönegrundande
frånvaron har det tidigare varit oklart hur regeln ska tillämpas.
Det föreslagna förtydligandet av gällande rätt kan därför, beroende på
hur arbetsgivarna räknat i dag, leda till ökade kostnader. Det finns dock
ingen möjlighet att uppskatta hur många arbetsgivare det rör sig om
eftersom det inte går att fastställa hur beräkningen skett i dag. De flesta
arbetsgivare som tillämpar semesterlagen använder sig av löneprogram
som sköter beräkningen. Som 2008 års semesterlagsutredning konstaterat
(SOU 2008:95 s. 143) går det heller inte att dra några slutsatser om hur
löneprogrammen hanterar frågan.
Arbetsgivarens möjlighet att välja att tillämpa procentregeln
Enligt förslaget har en arbetsgivare rätt att välja att beräkna semesterlön
enligt procentregeln. Detta möjliggör för en arbetsgivare att beräkna
semesterlön för alla anställda på samma sätt om semesterlönen för flertalet
av de anställda ändå ska beräknas enligt procentregeln. En valmöjlighet
innebär också att de problem som kan uppstå när en arbetsgivaren
ska bedöma enligt vilken regel semesterlönen ska beräknas, blir
av mindre betydelse. Arbetsgivaren kan i tveksamma fall helt enkelt välja
att beräkna lönen enligt procentregeln, i stället för enligt sammalöneregeln
. Därmed bör de flesta tvister angående vilken regel som ska
tillämpas undvikas. I vissa fall föreslås dock att arbetsgivaren måste
tillämpa procentregeln. Eftersom semesterlönen med semestertillägget
vid en normal löneökning kommer att uppgå till samma belopp som
skulle ha utgått med en tillämpning av procentregeln kommer det i
normalfallet inte av kostnadsskäl finnas något incitament att välja den
ena eller den andra regeln.
Flera remissinstanser har framfört att den arbetsgivare som vill kan
beräkna vilken semesterlöneregel som leder till minst kostnader eftersom
semesterlön beräknad enligt procentregeln och sammalöneregeln kan
variera beroende på en enskild arbetstagares löneutveckling. En arbetsgivare
skulle då kunna välja den regel som medför lägst kostnader.
Regeringen anser dock att det förefaller osannolikt att de arbetsgivare
som tillämpar semesterlagens sammalöneregel, dvs.

i huvudsak små
arbetsgivare utan kollektivavtal, skulle göra detta. De beräkningar och
den tid som krävs för att kunna göra en sådan jämförelse skulle inte stå i
proportion till den eventuella vinst som arbetsgivaren skulle göra.
Regeringen anser därför att risken för detta är mycket liten.
Kostnadsersättning för arbetstagare med fri kost Prop. 2009/10:4
75
Den föreslagna förändringen av reglerna om kostnadsersättning för
arbetstagare som får fri kost i arbetsgivarens hushåll innebär att ersättning
endast utgår för de faktiska semesterdagarna, inte för eventuella
arbetsfria dagar som infaller under semesterledigheten. Ändringen innebär
en förenkling på det sättet att en arbetsgivare alltid kan beräkna
kostersättning på samma sätt, oavsett om det handlar om semesterlön
eller semesterersättning. Förändringen kommer att få till effekt att
arbetstagare som är berättigade till sådan ersättning kommer att få mindre
ersättning under semestern. Under en fem veckor lång semesterledighet
som påbörjas en måndag ingår för en arbetstagare med en normal femdagarsvecka
tolv lördagar och söndagar i semesterledigheten. Förlusten
blir således i detta exempel kostersättning för tolv dagar.
7.5 Ersättning med semesterlön för semester som inte har
kunnat läggas ut
Förändringen av hur många innestående semesterdagar som ska ersättas
med semesterlön om de inte kunnat läggas ut under semesteråret leder
inte till att arbetstagaren förlorar någon semesterlön, bara att förmånen
flyttas fram. I stället för att semesterdagarna direkt vid semesteråret slut
ersätts med semesterlön, utgår semesterlönen antingen då arbetstagaren
blir frisk och semestern kan läggas ut eller då arbetstagaren slutar sitt
arbete, då de innestående semesterdagarna ersätts med semesterersättning
. Ur ett förenklingsperspektiv kan det visserligen konstateras att
det är enklare för en arbetsgivare att tillämpa lagen som den ser ut i dag,
dvs. direkt ersätta alla intjänade men ej uttagna dagar med semesterlön
vid semesteråret slut. Förändringen innebär dock att en arbetstagare i
större utsträckning än i dag kan erhålla en längre betald semester efter en
längre frånvaroperiod, vilket ligger i linje med EG-rättens krav på fyra
veckors årlig betald semesterledighet.

Prop. 2009/10:4
76
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen
(1977:480)
1 §
I paragrafen slås fast vilka semesterförmåner som regleras i lagen. I ett
nytt andra stycke anges att särskilda bestämmelser om förlängd
semesterledighet finns i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete. En motsvarande reglering återfanns
tidigare i 5 § fjärde stycket. Ändringen är endast av språklig och
redaktionell art.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
2 §
I paragrafen anges att ett avtal som inskränker arbetstagares rättigheter
enligt lagen är ogiltigt i den delen, om inte något annat framgår av lagen.
Ändringen är endast av språklig och redaktionell art. Ett tidigare andra
stycke återfinns nu i 2 a §.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
2 a §
Paragrafen, som är ny, motsvarar i huvudsak vad som tidigare reglerades
i 2 § andra stycket.
I paragrafens första stycke uppräknas de bestämmelser i lagen som
undantag får göras från genom avtal. Med avtal avses såväl avtal mellan
enskilda arbetsgivare och en enskild arbetstagare som kollektivavtal.
Med anledning av omstruktureringar i lagen har följdändringar skett i
uppräkningen av de paragrafer vilka avvikelse får avtalas om. Till
uppräkningen har även fogats de nya 12 b § och 30 a §, vilket inte är nytt
i sak eftersom de paragraferna inte innehåller ny materiell lagstiftning.
I paragrafens andra stycke anges från vilka bestämmelser avvikelse får
göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts
på central nivå. Uppräkningen har kompletterats med hänsyn till de omstruktureringar
som genomförts i lagen. Ett tillägg har gjorts beträffande
den nya 26 a §.

Prop. 2009/10:4
77
Ett tredje stycke innehåller bestämmelser om att arbetsgivare, som är
bunden av kollektivavtal som omfattar frågor som avses i första och
andra styckena, i sådana frågor får tillämpa avtalet även på arbetstagare
som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning att arbetstagaren sysselsätts i arbete som avses med
avtalet och inte omfattas av annat tillämpligt kollektivavtal.
Förslaget behandlas i avsnitten 4.1 och 4.8.
3 §
I paragrafen redogörs för vad som avses med semesterår och intjänandeår.
Paragrafens andra stycke har flyttats till den nya 3 a §. I
övrigt kvarstår bestämmelsen oförändrad.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
3 a §
I paragrafen, som är ny, definieras begreppet semesterledighet. Första
stycket motsvarar vad som tidigare reglerades i 3 § andra stycket och 9 §
första stycket första meningen. Andra stycket har sin tidigare motsvarighet
i 9 § första stycket andra meningen och 9 § fjärde stycket. I samband
med omstruktureringen har bestämmelsen justerats språkligt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
4 §
Bestämmelsen kvarstår i sak oförändrad men har ändrats språkligt och
redaktionellt. Det framgår nu uttryckligen att det är tidpunkten då
arbetstagaren påbörjar sin anställning som är avgörande för när intjänandet
av semester påbörjas, oavsett när anställningsavtalet ingicks.
Tidigare hänvisning till 27 § är borttagen eftersom den paragrafen upphävs.
Ett tidigare tredje stycke har flyttats till nuvarande 8 §.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
5 §
I bestämmelsen, som reglerar förläggning av semesterledighet vid kortare
anställningar, anges att när det gäller en anställning som avses pågå i
högst tre månader och inte varar längre tid får det avtalas att semesterledighet
inte ska läggas ut. I sådant fall har arbetstagaren rätt till
semesterersättning. Tidigare reglering innebar att avtal kunde slutas om
att arbetstagaren ”ej skall ha rätt till semesterledighet”. Detta innebar
dock endast en begränsning i frågan om att lägga ut semester, eftersom
rätten till semesterersättning kvarstod.
Avtal om att inte lägga ut semester enligt bestämmelsen kan även
träffas i form av kollektivavtal, 2 a §.
Ett tidigare första stycke har flyttats till 4 §. En regel i tidigare andra
stycket om att arbetstagare med kortare anställningar än tre månader som

omfattar mindre än 60 timmar saknar rätt till semesterledighet har avskaffats.
Detsamma gäller regeln i tidigare tredje stycket om att
semesterersättningen i sådana fall presumerades ingå i lönen. Paragrafens
fjärde stycke har flyttats till 1 §.
Prop. 2009/10:4
78
Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.
6 §
Paragrafen, som reglerar frågan om semester vid byte av anställning, har
fått ett nytt andra stycke som innehåller en hänvisning till 30 b §, om
överföring av semesterförmåner vid byte av anställning hos samma
arbetsgivare. I övrigt har bestämmelsen justerats språkligt.
Förslaget behandlas i avsnitten 4.1 och 4.9.
7 §
Bestämmelsen, som reglerar antalet semesterdagar med semesterlön, har
ändrats såväl språkligt som i sak. Antalet semesterdagar med semesterlön
bestäms enligt en beräkningsmodell som framgår av paragrafen. Paragrafens
tidigare första och andra stycken har sammanförts till ett stycke. Ett
tidigare tredje stycke har flyttats till den nya 12 b §.
Den materiella ändringen innebär att det nu uttryckligen anges att det
endast är dagar då arbetstagaren är helt frånvarande från arbetet utan lön
som inte inräknas i anställningstiden. Vidare klargörs att arbetsfria dagar,
t.ex. lördagar, söndagar eller helgdagar, räknas in om de infaller under
frånvaroperiod som ska inräknas i anställningstiden. Det innebär därmed
att arbetsfria dagar inte räknas som dagar i anställningen om de infaller
under perioder av frånvaro som inte inräknas i anställningstiden. En
arbetstagare som är frånvarande ett helt intjänandeår av skäl som inte är
semesterlönegrundande eller beror på permittering eller semesterledighet,
anses således inte ha någon anställningstid under det intjänandeåret och
tjänar följaktligen inte in någon betald semesterledighet.
En följdändring har gjorts vad gäller hänvisningen till bestämmelserna
om semesterlönegrundande frånvaro i 17–17 b §§.
Den tidigare hänvisningen till 4 § har ersatts med att det uttryckligen
anges siffran tjugofem, vilket avser antalet semesterdagar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.5.
8 §
Paragrafen, som reglerar obetald semester, har fått ett nytt första stycke
där det anges att arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som
inte är förenad med semesterlön. Denna bestämmelse återfanns tidigare i
4 §. I övrigt kvarstår bestämmelsen oförändrad, endast med språkliga
justeringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.

9 § Prop. 2009/10:4
79
Paragrafen innehåller bestämmelser för arbetstagare som arbetar lördag
eller söndag. Första och fjärde styckena har flyttats till den nya 3 a §.
Av bestämmelsen framgår nu uttryckligen att den avser arbetstagare
som regelbundet arbetar lördag eller söndag. Justeringen innebär dock
ingen ändring i sak utan är endast ett språkligt förtydligande. I övrigt
kvarstår bestämmelsen oförändrad, endast med redaktionella och språkliga
justeringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
10 §
Bestämmelsen reglerar medbestämmande och samråd om semesterledighetens
förläggning. Paragrafens fjärde stycke har flyttats till 11 §. I övrigt
kvarstår bestämmelsen oförändrad, endast med redaktionella och språkliga
justeringar. Hänvisningen till lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet är justerad till att avse de aktuella bestämmelserna i
den lagen, dock utan ändring i sak.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
11 §
Bestämmelsen reglerar arbetsgivarens rätt att besluta om semesterledighetens
förläggning och om hur underrättelse av sådant beslut ska ske. I
ett nytt första stycke anges att om inte överenskommelse om förläggning
av semesterledighet uppnås, bestämmer arbetsgivaren om förläggningen,
om inte annat har avtalats. Denna regel återfanns tidigare i 10 § fjärde
stycket. Det innebär att det är arbetsgivaren som beslutar om förläggningen
om inte parterna kan nå fram till en överenskommelse. Att
arbetsgivaren beslutar i sista hand gäller om det inte finns något medbestämmandeavtal
, som föreskriver en annan beslutsordning.
Paragrafen har i övrigt endast justerats språkligt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
12 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om semesterledighetens förläggning.
Paragrafen har endast ändrats språkligt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
12 a §
I bestämmelsen, som är ny, klargörs att semesterledighet ska förläggas
så, att arbetstagare med lägre sysselsättningsgrad än heltid får lika lång
ledighet som en heltidsarbetande arbetstagare. Den som har oregelbunden
arbetstid ska få lika lång semesterledighet som en arbetstagare med
regelbunden arbetstid. Tidigare har denna princip inte framgått uttryckligen
av lagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.4.

12 b § Prop. 2009/10:4
80
I paragrafen, som är ny, anges att av semesterdagar som läggs ut under
visst semesterår ska, om inte annat avtalas, dagar med semesterlön läggas
ut först. Detta framgick tidigare av 7 § tredje stycket.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
13 §
Paragrafen reglerar semesterledighet utan lön vid permittering. Bestämmelsen
har endast ändrats språkligt och redaktionellt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
14 §
Paragrafen, som reglerar semesterledighet under uppsägningstid är i sak
oförändrad. Det har endast gjorts vissa språkliga och redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
15 §
Bestämmelsen reglerar förhållandet att arbetstagaren blir sjuk under
semesterledighet. Bestämmelsen omfattar nu även dag då arbetstagaren
inte skulle kunnat arbeta på grund av arbetsskada. En följdändring har
gjorts med anledning av de nya 17–17 b §§.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.10.
16 §
I bestämmelsens första stycke anges att semesterlön för arbetstagare som
har lön bestämd per vecka eller månad beräknas enligt sammalöneregeln
i 16 a §, om inte annat framgår av andra stycket eller om arbetsgivaren
väljer att beräkna semesterlönen enligt procentregeln i 16 b §.
Syftet med arbetsgivarens valmöjlighet är att öka flexibiliteten och
undvika tvister om vilken regel som är tillämplig. En arbetsgivare kan
välja att tillämpa procentregeln om det är svårt att veta vilken regel som
ska tillämpas i ett visst fall eller för att undvika att tillämpa sammalöneregeln
för en enstaka arbetstagare om semesterlönen beräknas enligt
procentregeln för de flesta andra arbetstagarna på arbetsplatsen.
Av andra stycket framgår att semesterlön ska beräknas enligt procentregeln
i 16 b § för arbetstagare som har lön som inte är bestämd per
vecka eller månad, lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del
om den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den
sammanlagda lönen under semesteråret, samt för arbetstagare som har en
sysselsättningsgrad som varierat under intjänandeåret, har ändrat sysselsättningsgrad
mellan intjänandeåret och semestertillfället eller som under
intjänandeåret har varit frånvarande av skäl som inte är semesterlönegrundande
enligt 17–17 b §§, om frånvaron inte pågått i samma omfattning
under hela intjänandeåret och fortfarande pågår i sådan omfattning

vid semestertillfället. Lagrådet föreslår att varje enskild punkt i andra
stycket inleds med ett ”som har”. Regeringen menar dock att upprepningar
i lagtext som inte är nödvändiga bör undvikas varför
regeringen avstår från att följa Lagrådets förslag i den delen.
Prop. 2009/10:4
81
I tredje stycket finns en hänvisning till 24 och 25 §§, som innehåller
särskilda bestämmelser om vissa förmåner vid beräkning av semesterlön.
Detta gäller för såväl sammalöneregeln som procentregeln.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.
16 a §
Bestämmelsen, som är ny, reglerar hur semesterlön beräknas enligt den
s.k. sammalöneregeln. Av första stycket framgår att semesterlön enligt
sammalöneregeln är den vid semestertillfället aktuella vecko- eller
månadslönen, eventuella fasta lönetillägg samt ett semestertillägg.
Beräkning av semesterlön enligt sammalöneregeln innebär att arbetstagaren
under sin semesterledighet får vecko- eller månadslön på samma
sätt som om han eller hon skulle ha arbetat. Fasta lönetillägg utgår också
i samma omfattning som vanligt. Till detta kommer ett semestertillägg,
för att semesterlönen så långt som möjligt ska motsvara den semesterlön
som en tillämpning av procentregeln skulle ha gett.
Av andra stycket framgår att semestertillägget för varje betald
semesterdag för veckoavlönade arbetstagare är 1,82 procent av veckolönen
och för månadsavlönade arbetstagare 0,43 procent av månadslönen
. Har arbetstagaren fasta lönetillägg ska vecko- respektive månadslönen
ökas med dessa tillägg före beräkningen av semestertillägget.
Vissa lönetillägg kan variera beroende på hur den aktuella kalendermånaden
ser ut, t.ex. på hur många helger som infaller under avlöningsperioden
. Därmed betraktas de inte som fasta lönetillägg. För att tillägget
ska bli lika stort oavsett om arbetstagare avlönas per vecka eller månad
måste olika procentsatser tillämpas beroende på avlöningsperiodens
omfattning. Semestertillägget utgår per semesterdag. Utbetalning av
tillägget sker i samband med semestern, 26 § första stycket.
I ett tredje stycke anges att semesterlönen för en arbetstagares
eventuella rörliga lönedelar utgörs av tolv procent av arbetstagarens
sammanlagda förfallna rörliga lön under semesteråret. Rörliga lönetillägg
kan vara t.ex. ersättning för övertid, obekväm arbetstid eller jour och
beredskap. Sådan semesterlön ska utbetalas senast en månad efter
semesterårets slut, 26 § andra stycket. Om arbetstagare har rörliga lönedelar
som utgår regelbundet och som utgör minst tio procent av den
sammanlagda lönen, följer dock av 16 § andra stycket 2 att procentregeln
ska tillämpas i stället för sammalöneregeln.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.
16 b §
Paragrafen, som är ny, reglerar hur semesterlön beräknas enligt procentregeln
. Procentregeln reglerades tidigare i 16 §.
I första stycket anges att semesterlön enligt procentregeln utgör tolv
procent av arbetstagarens förfallna lön i en anställning under intjänandeåret.
Prop. 2009/10:4
82
Av andra stycket framgår att i lönesumman ska inte inräknas
semesterlön, ersättning för dag då arbetstagaren helt eller delvis har haft
semesterlönegrundande frånvaro enligt 17–17 b §§, eller permitteringslön
som lämnas i anledning av driftsuppehåll med samtidig semester när
rätt till semesterlön inte föreligger för samma tid. När det gäller permitteringslön
föreslår Lagrådet att bestämmelsen formuleras till permitteringslön
som utgår i anledning av driftsuppehåll med samtidig semester
för alla anställda när rätt till semesterlön inte föreligger för samma tid.
En skrivning om alla anställda innebär dock en inskränkning i sak varför
regeringen inte delar Lagrådets uppfattning i den delen.
Av tredje stycket framgår att för varje sådan frånvarodag som anges i
andra stycket 2 ökas istället lönesumman med ett belopp motsvarande
den inkomst arbetstagaren skulle ha haft om arbete istället utförts i normal
omfattning för arbetsgivarens räkning. Med normal omfattning avses
arbetstagarens ordinarie arbetstidsmått. Går beloppet inte att fastställa
ska det uppskattas till den inkomst som kan antas ha utgått om arbetstagaren
under frånvarotiden hade arbetat för arbetsgivarens räkning.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.
17 §
Paragrafen reglerar semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom
eller arbetsskada. Tidigare återfanns även övrig semesterlönegrundande
frånvaro i denna bestämmelse. De delarna återfinns numera i
17 a–17 b §§.
Paragrafens första stycke anger att frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när fråga är om ledighet på grund av sjukdom, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar, eller om frånvaron
beror på arbetsskada. I sådan frånvaroperiod inräknas även dagar under
vilka arbetstagaren inte skulle ha utfört arbete.
Ledighet beroende på arbetsskada omfattas således inte av begränsningen
om 180 dagar.
Av andra stycket framgår vidare att frånvaron upphör att vara
semesterlönegrundande då arbetstagaren varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre avbrott i
frånvaron än fjorton dagar i en följd.
Det bör observeras att det för att rätten till semesterintjänande under
frånvaro ska upphöra, krävs att frånvaron har varat på heltid eller deltid i
ett helt intjänandeår, dvs.

från den 1 april till den 31 mars året därpå. Om
frånvaroperioden beror på sjukdom och påbörjas den 1 maj år 1 intjänas
således semester under 180 dagar under intjänandeåret samt under 180
dagar under det följande intjänandeåret. Först intjänandeåret därefter,
dvs. från och med den 1 april år 3, är frånvaron inte längre semesterlönegrundande.
Avbryter arbetstagaren frånvaron i minst 15 dagar i en följd,
påbörjas en ny period där semester kan intjänas under högst 180 frånvarodagar
under intjänandeåret.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.6.
17 a § Prop. 2009/10:4
83
Paragrafen, som är ny, reglerar semesterlönegrundande frånvaro på grund
av ledighet med stöd av föräldraledighetslagen (1995:584). Dessa
bestämmelser återfanns i huvudsak i tidigare 17 § punkten 2.
Av första stycket framgår att frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när fråga är om ledighet för tillfällig vård av barn enligt 8 §
första stycket föräldraledighetslagen, om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 120 dagar, eller för ensamstående förälder 180 dagar.
Bestämmelsen innebär att all ledighet för tillfällig vård av barn enligt 8 §
första stycket föräldraledighetslagen, oavsett om tillfällig föräldrapenning
utgår eller inte, är semesterlönegrundande.
Semesterlönegrundande är vidare tid under vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Slutligen är tid då föräldrapenning utges i anledning av barns födelse
eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
semesterlönegrundande, om frånvaron för varje barn eller vid
flerbarnsbörd sammanlagt inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående
förälder 180 dagar.
Av andra stycket framgår att i frånvaroperiod enligt första stycket
räknas in även dagar under vilka arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete. Perioden räknas således kalendariskt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.6.
17 b §
Paragrafen, som är ny, reglerar övrig semesterlönegrundande frånvaro
som inte omfattas av 17 och 17 a §§. Bestämmelsen är i huvudsak överförd
från tidigare 17 § första stycket 3–7 samt sista stycket. Språkliga och
redaktionella ändringar har dock genomförts.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.6.
18 §
Paragrafen, som reglerar sparade semesterdagar, är i sak densamma som
tidigare, endast med redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
19 §
Paragrafen, som reglerar arbetstagarens skyldighet att underrätta arbetsgivaren
om sparade semesterdagar, är i sak densamma som tidigare,
endast med redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
20 §
Paragrafen, som reglerar förläggning av sparad semester, är i sak
oförändrad. Bestämmelsen har endast ändrats språkligt och redaktionellt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.

21 § Prop. 2009/10:4
84
Paragrafen, som reglerar förläggning av minst fem sparade semesterdagar,
är i sak oförändrad men har ändrats språkligt och redaktionellt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
22 §
I bestämmelsen anges att semesterlön för sparad semesterdag beräknas
enligt 16–16 b §§. Samtliga sparade semesterdagar som läggs ut ska
betraktas som intjänade under det närmast föregående intjänandeåret.
Bestämmelsen innebär att semesterlön för sparade semesterdagar
beräknas på samma sätt som för ordinarie semesterdagar. Sparade
semesterdagar behandlas således som om de intjänats under det intjänandeår
som närmast föregår det semesterår då de läggs ut. Någon
hänsyn, utöver vad som gäller för ordinarie semester, tas således inte till
om sysselsättningsgraden ändrats sedan semesterdagen sparades eller om
arbetstagaren har haft frånvaro som inte är semesterlönegrundande under
intjänandeåret.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.3.
24 §
Paragrafen, som reglerar förmån av bl.a. fri bostad vid beräkning av
semesterlön, är i sak oförändrad men har ändrats språkligt och redaktionellt.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
25 §
Bestämmelsen reglerar kostersättning under semester. Ändringen innebär
att ersättning utgår endast för de semesterdagar då förmånen av fri kost
inte har utnyttjats. Tidigare utgick kostersättning även för arbetsfria
dagar som inföll under semesterledigheten. Detta innebär att beräkningen
av kostersättning nu sker på samma sätt vid beräkning av semesterlön
som vid beräkning av semesterersättning.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.4.
26 §
Bestämmelsen reglerar tidpunkten för utbetalning av semesterlön.
Semesterlönen utbetalas i samband med semestern. Semesterlön för
sådana rörliga lönedelar som avses i 16 a § tredje stycket ska dock
utbetalas senast en månad efter semesterårets utgång.
Den möjlighet som tidigare fanns i 26 §, att under semesterledigheten
betala löpande lön och resterande semesterlön i slutet av semesteråret,
avskaffas.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.7.1.

26 a § Prop. 2009/10:4
85
I bestämmelsen, som är ny, anges att semesterdagar med semesterlön
som inte har sparats enligt 18 § och som inte har kunnat läggas ut under
semesteråret ersätts med semesterlön. Sådan semesterlön bestäms enligt
grunderna för beräkning av semesterlön i 16–16 b §§ och ska utbetalas
senast en månad efter semesterårets utgång. Semesterlön utges dock
endast för de dagar som tillsammans med de dagar som intjänats under
intjänandeåret överstiger tjugofem.
Bestämmelsen innebär följande. I de fall arbetstagarens betalda
semesterdagar inte har kunnat läggas ut under semesteråret, på grund av
att arbetstagaren varit frånvarande, omvandlas semesterdagarna till en
fordran på semesterlön. Detta gäller även sedan tidigare men har inte
kommit till uttryck i lagtexten. En begränsning har dock införts som
innebär att arbetstagaren ska ha 25 semesterdagar, eller så många som
tjänats in, vid ingången till det nya semesteråret. Syftet är att arbetstagaren
även efter en längre frånvaroperiod ska kunna få betald
semesterledighet.
Regelns tillämpning kan exemplifieras på följande sätt. En arbetstagare
är sjuk under semesteråret i sådan omfattning att någon semester inte kan
läggas ut. Under samma år intjänas ytterligare 13 semesterdagar (eftersom
endast 180 dagar är semesterlönegrundande). Vid semesterårets slut
förfaller de 25 innestående semesterdagarna till betalning. För att arbetstagaren
ska kunna ta ut 25 semesterdagar under kommande semesterår,
ska 13 av de 25 innestående semesterdagarna ersättas med semesterlön.
Kvar blir då 12 av de innestående dagarna och de 13 semesterdagar som
intjänats under det innevarande året, dvs. sammanlagt 25 semesterdagar.
Avvikelse får göras från bestämmelsen genom kollektivavtal, se 2 a §.
Avsikten är att sådana avtal ska träffas i det fall att semesteråret sammanfaller
med intjänandeåret.
Att semesterlön bestäms enligt grunderna för beräkning av semesterlön
innebär vid beräkning enligt sammalöneregeln att semesterlönen för de
innestående men inte uttagna semesterdagarna beräknas med hänsyn till
den inkomst som arbetstagaren skulle ha haft om arbetstagaren hade
arbetat för arbetsgivarens räkning. Det är således vecko- eller månadslönen
vid semesterårets utgång som läggs till grund för beräkningen av
semesterlönen.
Ska semesterlönen beräknas enligt procentregeln sker beräkningen
enligt de principer som gäller för den, dvs. lönen under intjänandeåret
styr värdet av semesterdagarna.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.8.
28 §
Paragrafen reglerar utbetalning av semesterersättning.

I första stycket
anges att om anställningen upphör innan arbetstagaren har fått den
semesterlön som tjänats in, ska arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning
. Detta gäller inte om annat följer av 31 § eller den nya 30 b §.
Paragrafens andra stycke är endast språkligt ändrat.
I tredje stycket anges nu uttryckligen att för arbetstagare som anställs
för arbete som avses pågå i högst tre månader finns särskilda bestämmel
ser om semesterersättning i 5 §. Detta är inget nytt i sak men framgick
tidigare endast genom en hänvisning till 5 §.
Prop. 2009/10:4
86
Förslaget behandlas i avsnitten 4.1. och 4.9.
29 §
Bestämmelsen reglerar semesterersättning. Med anledning av ändringen i
25 § rörande semesterlön för fri kost, utgår särregleringen gällande
semesterersättning för fri kost i första stycket.
Vid en tillämpning av sammalöneregeln innebär bestämmelsen att det
är förhållandena vid anställningens upphörande som ska ligga till grund
för beräkning av semestertillägget.
Paragrafens tidigare tredje stycke är flyttat till den nya 29 a §.
Förslaget behandlas i avsnitten 4.1 och 4.7.4.
29 a §
Paragrafen, som är ny, reglerar minskning av semesterersättning med
förskotterad semesterlön. Detta förhållande reglerades tidigare i 29 §
tredje stycket, och har flyttats över i sak oförändrat, endast med några
redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
30 §
Paragrafen är i sak densamma som tidigare, endast med några redaktionella
ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
30 a §
I paragrafen, som är ny, anges att om en arbetstagare utför arbete under
sådana förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att
vaka över hur arbetet är ordnat, s.k. okontrollerade arbetstagare, får avtalas
om avvikelse från lagens bestämmelser om förläggning av
semesterledighet i 9–15 §§. Sådan avvikelse får inte innebära en inskränkning
i arbetstagarens rätt att ta ut tjugofem semesterdagar, eller det
mindre antal semesterdagar som arbetstagaren har rätt till varje
semesterår.
Okontrollerade arbetstagare reglerades tidigare i den nu upphävda
27 §. De har nu, till skillnad från tidigare, rätt till semesterledighet på
samma sätt som övriga arbetstagare. Eftersom arbetsgivaren inte kan
övervaka dessa arbetstagare kan det emellertid vara svårt för en arbetsgivare
att se till att arbetstagaren förlägger sin semester på det sätt som
föreskrivs i semesterlagen. Det anges därför i paragrafen att reglerna om
förläggning av semesterledighet i lagen är dispositiva för denna grupp av
arbetstagare. Det avgörande för paragrafens tillämpning är att arbetstagaren
är ”okontrollerad”. Det är inte möjligt att avvika från reglerna om

ledighetens förläggning enbart på den grunden att en arbetstagare utför
arbete i sitt hem.
Prop. 2009/10:4
87
Lagrådet menar att den kritiska betydelse i vilken adjektivet okontrollerad
oftast används gör det olämpligt att använda ordet i rubriken till
30 a §. Lagrådet föreslår att begreppet okontrollerad ersätts med oövervakad
i rubriken. Regeringen vill framhålla att begreppet okontrollerad
arbetstagare är väl etablerat inom arbetsrätten, se bl.a. proposition
1976/77:90 s. 153. Med hänsyn härtill samt att adjektiven okontrollerad
och oövervakad i det närmaste är synonyma menar regeringen att vinsten
av att föra in ett nytt begrepp inte framstår som tillräckligt stor.
Regeringen avstår därför från att följa Lagrådets förslag i den delen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.
30 b §
Paragrafen är ny. I första stycket anges att om det innan en anställning
har upphört står klart att en ny anställning mellan parterna kommer att
påbörjas i nära anslutning till den tidigare, ska anställningarna i
semesterhänseende räknas som en anställning.
Att anställningar löper i nära anslutning till varandra innebär att uppehållet
endast är högst ett par veckor.
Av andra stycket framgår att en tillämpning av första stycket förutsätter
att den intjänade semesterledigheten inte redan har lagts ut, att
semesterersättning inte redan har utbetalats och att arbetstagaren har förklarat
att intjänade semesterförmåner ska överföras till den nya anställningen
.
Bestämmelsen syftar till att underlätta den praktiska tillämpningen av
semesterlagen i de fall en arbetstagare har flera på varandra följande
tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare. Bestämmelsen är
tvingande till arbetstagarens förmån men förutsätter att arbetstagaren har
förklarat att semesterförmånerna ska föras över till nästa anställning.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.9.
31 §
Paragrafen är i sak oförändrad, endast med redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
33 §
Paragrafen är i sak oförändrad, endast med några redaktionella ändringar.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagändringarna träder i kraft den 1 april 2010. De nya bestämmelserna
om semesterlönegrundande frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada
tillämpas på frånvaroperioder som påbörjats efter ikraftträdandet.
För den som är frånvarande från arbetet på grund av sjukdom eller

arbetsskada på deltid gäller dock de nya bestämmelserna från lagens
ikraftträdande. Detta innebär att en arbetstagare som vid ikraftträdandet
är sjukskriven på heltid fortfarande kan tjäna in semester under 180 dagar
per intjänandeår tills frånvaron pågått i två hela intjänandeår utan annat
uppehåll än 14 dagar i en följd. För en arbetstagare som är sjukskriven på
deltid vid lagens ikraftträdande tillämpas dock de nya reglerna. Det innebär
att en arbetstagare som vid lagens ikraftträdande är sjukskriven på
deltid, från och med den 1 april 2010 tjänar in semester i ett helt intjänandeår.
Om en sådan arbetstagare blir frisk till sommaren 2010 görs
således en bedömning enligt de nya reglerna vilket innebär att rätten att
tjäna in semester under frånvaron har upphört om frånvaron redan pågått
ett helt intjänandeår.
Prop. 2009/10:4
88
Exempel
En arbetstagare är pågående sjukskriven på halvtid från den 1 april
2008 och är fortfarande sjukskriven i samma omfattning när semester ska
läggas ut sommaren 2010. Eftersom frånvaron pågått i ett helt intjänandeår
redan den 31 mars 2009 har arbetstagaren inte tjänat in
semester under intjänandeåret den 1 april 2009 till den 31 mars 2010.
Arbetstagaren har då endast tjänat in semester i förhållande till sin
faktiskt arbetade tid.
8.2 Förslaget till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262)
Punkt 4 i bilagan till arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
4 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.
11 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.
12 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.

Prop. 2009/10:4
89
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete
1 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.
2 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.
3 §
I bestämmelsen har följdändringar skett med anledning av ny lydelse i
semesterlagen.
Förslaget behandlas i avsnitt 4.11.
8.4 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen
(1992:497)
1 §
Ändringen innebär att tredje punkten hänvisar till det kodifierade
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober
2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens. Det kodifierade
direktivet innehåller inte några materiella ändringar i förhållande
till vad som gällde enligt tidigare direktiv. Ändringen i paragrafen medför
alltså inte någon ändring utöver att den upplyser om vilket bakomliggande
direktiv som är gällande i detta avseende.
Förslaget behandlas i avsnitt 5.
Sammanfattning av betänkandet Enklare semesterregler
(SOU 2008:95)
Prop. 2009/10:4
Bilaga 1
90
Utgångspunkten är att semesterlagens systematik och struktur bibehålles.
Systemet med att semesteråret ska föregås av ett intjänandeår kvarstår.
De förändringar som föreslås sker inom ramen för den nuvarande lagen
och inte genom en helt ny semesterlag.
Utredningen har övervägt förändringar rörande beräkningen av betalda
semesterdagar, men har stannat för att inte föreslå några sådana. De nuvarande
reglerna har inte bedömts vara särskilt komplicerade.
Det införs en ny regel för att beräkna semesterlön, sammalöneregeln.
Den bygger på att arbetstagaren under semestern ska ha sin vanliga lön
samt ett tillägg. Den nuvarande procentregeln behålls i förenklad form.
Förslaget innebär att sammalöneregeln ska vara huvudregel och tillämpas
i de flesta fall. I vissa situationer ska dock procentregeln tillämpas.
Semesterlön beräknas enligt sammalöneregeln för arbetstagare som har
fast lön beräknad per vecka eller längre tid, t.ex. månadslön. Den löpande
vecko- eller månadslönen utgår under semestern precis på samma sätt
som om arbetstagaren hade arbetat. Detta gäller även fasta lönetillägg.
Till detta kommer ett semestertillägg. Syftet med semestertillägget är att
uppväga den överkompensation som en tillämpning av procentregeln
innebär. Semestertillägget utgår per semesterdag och är 1,82 procent av
veckolönen eller 0,43 procent av månadslönen. Innan beräkning sker ska
eventuella fasta lönetillägg läggas till vecko- eller månadslönen. Beräkningen
av tillägget sker på samma sätt som i de flesta kollektivavtal. Det
är således ett redan etablerat system som införs i lagen.
Tillämpas sammalöneregeln och arbetstagaren även har rörliga lönedelar,
t.ex. övertidsersättning, beräknas semesterlön på dessa till tolv
procent av de sammanlagda rörliga lönedelarna under semesteråret.
Denna del av semesterlönen betalas vid semesterårets utgång medan
semesterlönen i övrigt utges i samband med semestern.
Vid tillämpningen av sammalöneregeln behöver ingen särskild
semesterlöneberäkning göras om arbetstagaren endast har frånvaro som
är semesterlönegrundande, vilket är det vanliga. Sammalöneregeln innebär
således att semesterlön i de allra flesta fall kan beräknas på ett
mycket enkelt och begripligt sätt. Vid mera komplicerade frånvaromönster
ska procentregeln tillämpas.
För att undvika tvister och uppnå flexibilitet ges arbetsgivaren rätt att,
även om sammalöneregeln i och för sig är tillämplig, välja att i stället
beräkna semesterlön enligt procentregeln.
Procentregeln bibehålls i förenklad form och ska tillämpas om arbetstagaren
har timlön eller rörlig lön, t.ex.

prestationslön, eller regelbundet
har både fast och rörlig lön, och den rörlig lönen utgör en betydande del
av den sammanlagda lönen. I annat fall skulle arbetstagaren inte komma
upp till normal inkomststandard under semestern. Procentregeln ska
vidare tillämpas vid vissa fall av ändrad sysselsättningsgrad och frånvaro
som inte är semesterlönegrundande under intjänandeåret. Skälen är att
inte i onödan komplicera sammalöneregeln samt att se till att semesterlönen
motsvarar arbetstagarens arbetstidsomfattning under intjänandeåret.

Procentregeln förenklas. Ingen semesterlön – vare sig för sparad eller
ordinarie semester – ingår i beräkningsunderlaget. Vidare har underlaget
för beräkning av semesterlön för frånvaro som är semesterlönegrundande
förenklats.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 1
91
Den särskilda beräkningsgrunden för semesterlön för sparad semester
avskaffas. Sådan semesterlön beräknas istället på samma sätt som
semesterlön för ordinarie semester. Härigenom uppnås en väsentligt
enklare hantering.
Skillnaden i beräkning av semesterlön och semesterersättning för
arbetstagare med fri kost avskaffas. Ersättning utgår endast för de
faktiska semesterdagarna, inte under eventuella arbetsfria dagar under
semesterledigheten, vid beräkning av både semesterlön och semesterersättning
.
Det klargörs att arbetstagare som arbetar oregelbundet eller deltid ska
ha rätt till lika lång semesterledighet som arbetstagare med en ordinarie
arbetstidsomfattning.
Rätten till intjänande av semesterlön under viss typ av civilplikt och
repetitionstjänstgöring avskaffas. All semesterlönegrundande frånvaro
med undantag för arbetsskada summeras och ger rätt till semesterintjänande
under sammanlagt högst 180 dagar per intjänandeår. Även
dag med frånvaro på deltid inräknas i de 180 dagarna.
De olika tidsgränserna som tidigare var knutna till de olika ledighetsorsakerna
avskaffas, så även kopplingen till barnet som tidigare fanns vid
föräldraledighet. En arbetsgivare får därmed en förutsebarhet. I normalfallet
blir aldrig mer än 180 frånvarodagar semesterlönegrundande per
intjänandeår.
Den längsta tidsrymd under vilken oavbruten frånvaro ger rätt till
semesterintjänande halveras från två till ett intjänandeår. Semesterintjänandet
upphör om arbetstagaren varit frånvarande ett helt intjänandeår
utan annat avbrott i frånvaron än 14 dagar i en följd. Vid
tillämpningen av ettårsgränsen beräknas dock frånvaro på grund av sjukdom
och arbetsskada för sig och annan frånvaro för sig.
En ny regel införs om att endast de betalda semesterdagar som överstiger
25, ska ersättas med kontant ersättning, semesterlön, om semestern
inte har kunnat läggas ut under året. Regeln medför att en arbetstagare
som är frånvarande under längre perioder från arbetet kan få en årlig
sammanhängande semester när arbetstagaren återgår i arbete. Detta är ett
förtydligande av vad som redan gäller men som inte har framgått av
lagtexten. Samtidigt är det ett sätt att se till att syftet med semester,
nämligen vila och rekreation, uppfylls i högre grad än tidigare. Det sistnämnda
ligger också i linje med EG-rätten.
I linje med semesterns ovannämnda syfte ska en arbetstagare under
vissa förutsättningar kunna föra över semesterförmåner från en anställning
till en annan hos samma arbetsgivare.

Detta gäller om arbetstagaren
får en ny anställning i nära anslutning till att den föregående anställningen
avslutats. Härigenom underlättas för tidsbegränsat anställda att få
semester. Även detta bidrar till att de krav som följer av EG-rätten uppfylls.
Arbetstagare med mycket korta anställningar får rätt till semesterledighet.
Det tidigare undantaget för dessa kategorier upphävs. Även
presumtionen om att semesterersättning ingår i lönen avskaffas. Motivet
Prop. 2009/10:4
Bilaga 1
92
till ändringarna är en anpassning till EG-rätten. Det är dock möjligt för
en arbetsgivare att träffa avtal med en arbetstagare om att semester inte
ska läggas ut om anställningen är kortare än tre månader och inte varar
längre tid.
Särregleringen för okontrollerade och hemarbetande arbetstagare avskaffas.
Dessa får rätt till semester på samma sätt som andra arbetstagare.
På grund av arbetsgivarens svårighet att övervaka dessa arbetstagare görs
reglerna om förläggning av semesterledighet dispositiva under förutsättning
att arbetstagaren får 25 semesterdagar per år. Det avgörande för
detta undantag är just att arbetstagaren inte står under arbetsgivarens
kontroll. Att arbetet utförs hemmet har inte längre någon självständig
betydelse.

Utredningens lagförslag
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
93
Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
Härigenom föreskrivs om semesterlagen
dels att 23 och 27 §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1–22, 24–26, 28–31 och 33 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 4, 9 och 31 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas elva nya paragrafer 2 a, 3 a, 11 a, 12 a, 12 b, 16 a,
16 b, 26 a, 29 a, 30 a och 30 b §§, samt nya rubriker närmast före 1, 2, 2
a, 3, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 14, 16, 16 a, 16 b, 17, 18, 19, 20, 22, 26, 26 a,
30 och 30 b §§, samt två nya rubriker närmast före 3 a och 30 a §§ av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
Semesterförmåner
1 §
Arbetstagare har rätt till semesterförmåner enligt denna lag. Sådana
förmåner är semesterledighet, semesterlön och semesterersättning.
Om förlängd semesterledighet
finns bestämmelser i lagen
(1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete.
Utrymme för överenskommelser
2 §
Avtal är ogiltigt i den mån det
innebär att arbetstagares rättigheter
enligt denna lag upphäves eller
inskränkes. Detta gäller dock ej,
om annat framgår av lagen.
Avvikelse från 3, 9, 11, 16, 22,
23, 26, 29 och 30 §§ får göras
med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av organisation som är
att anse som central arbetstagar organisation
enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Arbetsgivare, som är
bunden av sådant kollektivavtal,
av kollektivavtal i fråga som avses
i 5 § andra stycket eller av kollektivavtal
om avvikelse från 12, 19,
Ett avtal som innebär att arbetstagares
rättigheter enligt denna lag
inskränks är ogiltigt i den delen.
Detta gäller dock inte, om annat
framgår av lagen.

20 eller 21 §, får i angivna hänseenden
tillämpa avtalet även på
arbetstagare som ej är medlem av
den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes
i arbete som avses med
avtalet och ej omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.
Särskilt om överenskommelser i
kollektivavtal
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
94
2 a §
Genom kollektivavtal får överenskommelse
träffas i de avseenden
som framgår av 5 § andra
stycket, 12, 12 b, 19, 20, 21 och 30
a §§.
Med stöd av kollektivavtal som
på arbetstagarsidan har slutits
eller godkänts av organisation
som är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet får avvikelse
göras från 3, 3 a, 9, 11 a, 16, 16 a,
16 b, 22, 26, 29, 29 a, och 30 §§.
Arbetsgivare, som är bunden av
sådant kollektivavtal som anges i
första och andra styckena får
tillämpa avtalet även på arbetstagare
som inte är medlem av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning att
arbetstagaren sysselsättes i arbete
som avses med avtalet och inte
omfattas av annat tillämpligt
kollektivavtal.
Semesterår och intjänandeår
3 §
Med semesterår avses tiden från och med den 1 april ett år till och med
den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före ett semesterår
kallas intjänandeår.
Såsom semesterledighet skall
anses ledighet enstaka semesterdagar
och period av semesterdagar
jämte i 9 § angivna arbetsfria
dagar, vilken börjar och slutar med
semesterdag.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
95
Semesterledighet
Vad som avses med semesterledighet
och semesterdag
3 a §
Semesterledighet avser hela
dagar. I ledigheten ingår enstaka
semesterdagar och period av
semesterdagar, inklusive arbetsfria
dagar, vilken börjar och
slutar med semesterdag.
Lördag och söndag räknas inte
som semesterdagar annat än i fall
som avses i 9 § andra stycket. Med
söndag jämställs allmän helgdag
samt midsommarafton, julafton
och nyårsafton.
Rätt till semesterledighet och
semesterlön
Rätt till semesterledighet
4 §
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5
och 27 §§.
Under semesterledighet skall
arbetstagare ha semesterlön i den
mån han har tjänat in sådan under
intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön.
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i
5 §.
Under semesterledighet ska
arbetstagare ha semesterlön i den
mån sådan har tjänats in enligt
7 §.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som inte är
förenad med semesterlön.
5 §
Under det semesterår då
arbetstagare anställes har han rätt
till fem semesterdagar, om anställningen
börjar efter den 31 augusti.
Anställes arbetstagare för
arbete, som avses pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, och varar arbetet ej
Under det semesterår anställningen
påbörjas har arbetstagaren
rätt till fem semesterdagar, om
anställningen börjar efter den 31
augusti.
Om en anställning avses pågå i
högst tre månader och inte varar
längre tid får avtalas att

längre tid, saknar arbetstagaren
rätt till semesterledighet. Ifråga
om arbetstagare som i annat fall
anställes för begränsad tid får
avtalas, att arbetstagaren ej skall
ha rätt till semesterledighet. Vad
nu sagts gäller ej, om anställningsavtalet
avser eller anställningen
varar längre tid än tre
månader. Saknar arbetstagaren i
fall som avses i detta stycke rätt
till semesterledighet, äger han rätt
till semesterersättning för anställningstiden
hos arbetsgivaren.
Har arbetstagare rätt till
semesterersättning enligt andra
stycket, skall vederlag för arbete,
som har avsetts pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, förutsättas inbegripa
semesterersättning, om ej annat
framgår av omständigheterna.
Om förlängd semesterledighet
finns bestämmelser i lagen
(1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete.
semesterledighet inte ska läggas
ut. I sådant fall har arbetstagaren
rätt till semesterersättning.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
96
Byte av anställning
6 §
Arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet i
den nya anställningen endast i den
mån han icke redan har fått sådan
ledighet.
Arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet i
den nya anställningen endast i den
mån sådan ledighet inte redan har
utgått i den tidigare anställningen.
Beräkning av antal semesterdagar
med semesterlön
7 §
Semesterdagar med semesterlön
utgör så stort antal av semesterdagarna
enligt 4 § som svarar mot
den del av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har innehaft
anställning hos arbetsgivaren.
Arbetsdag då arbetstagaren har
Semesterdagar med semesterlön
utgör så stort antal av tjugofem
semesterdagar som svarar mot den
del av intjänandeåret, under vilken
arbetstagaren har varit anställd
hos arbetsgivaren.

varit frånvarande utan lön inräknas
i anställningstiden endast om fråga
har varit om semesterledighet,
ledighet på grund av permittering
eller ledighet som enligt 17 § är
semesterlönegrundande.
Arbetsdag då arbetstagaren har
varit helt frånvarande från arbetet
inräknas inte i anställningstiden.
Frånvaro som beror på semesterledighet
, ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17 §
eller ledighet på grund av permittering
inräknas i anställningstiden
. Infaller arbetsfri dag utan
lön under sådan frånvaroperiod,
inräknas även den i anställningstiden
.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
97
Vid beräkning enligt första och andra styckena anges del av intjänandeåret
i antal dagar. Uppstår vid beräkning av antalet semesterdagar med
semesterlön brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.
Av semesterdagar som utlägges
under visst semesterår skall, om ej
annat avtalas, dagar som är förenade
med semesterlön utgå först.
Besked om uttag av semesterdagar
utan semesterlön
8 §
Arbetstagare är skyldig att på
begäran lämna arbetsgivaren besked
i vad mån han önskar få ut
semesterledighet, som ej är förenad
med semesterlön, eller avstå
från sådan ledighet. Besked behöver
ej lämnas innan arbetstagaren
har fått veta, hur många semesterdagar
utan lön han har eller kan
beräknas få rätt till.
Har semesterledighet utan lön
lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första
stycket, får arbetstagaren ej senare
avstå från ledigheten utom i fall
som avses i 13 §.
Arbetstagare ska på begäran
lämna arbetsgivaren besked i
vilken omfattning semesterdagar
utan semesterlön ska läggas ut
eller i vilken omfattning arbetstagaren
önskar avstå från sådan
ledighet. Besked behöver inte
lämnas innan arbetsgivaren har
meddelat hur många semesterdagar
utan lön arbetstagaren har
eller kan beräknas få rätt till.
Har semesterledighet utan lön
lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första
stycket, får arbetstagaren inte
senare avstå från ledigheten utom
vid permittering enligt 13 §.
Beräkning av semesterledighet Semesterledighet för arbetstagare
som regelbundet arbetar
lördagar och söndagar

9 § Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
98
Semesterledighet beräknas i
hela dagar. Lördag och söndag
räknas ej som semesterdagar
annat än i fall som avses i tredje
stycket.
Arbetstagare som regelbundet
arbetar lördag eller söndag eller
båda dessa dagar, har vid semesterledighet
som omfattar minst
fem dagar rätt till ledighet motsvarande
tid av veckoslut dels
under semesterledigheten, dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semesterledigheten minst nitton
dagar har arbetstagaren rätt till
ledighet motsvarande tid av veckoslut
såväl omedelbart före som
omedelbart efter denna, om inte
särskilda skäl talar emot. Har i
fall som avses i detta stycke
arbetstagaren ledighet av motsvarande
omfattning veckodag,
som inte är lördag eller söndag,
och infaller den under semesterledigheten,
räknas den som
semesterdag.
Vid semesterledighet som omfattar
minst fem dagar har
arbetstagare, som arbetar lördag
eller söndag eller båda dessa
dagar, rätt till ledighet motsvarande
tid av veckoslut dels
under semesterledigheten och dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semester- ledigheten minst 19
dagar och föranleder ej särskilda
skäl annat, har arbetstagaren rätt
till ledighet motsvarande tid av
veckoslut såväl omedelbart före
som omedelbart efter denna. Har i
fall som avses i detta stycke
arbetstagaren ledighet av motsvarande
omfattning veckodag,
som ej är lördag eller söndag, och
infaller den under semesterledigheten,
räknas den som
semesterdag.
Med söndag jämställes helgdag
samt påskafton, pingstafton, midsommar
afton, julafton och nyårsafton.
Om semesterledigheten är
kortare än fem dagar och arbetstagaren
är ledig lördag eller söndag,
som annars skulle ha utgjort
arbetsdag, räknas sådan dag som
semesterdag. Arbetsfri dag ska då
inte anses som semesterdag.
Är arbetstagaren ledig lördag
eller söndag, som annars skulle ha
utgjort arbetsdag, och är fråga om
kortare semesterledighet än som
anges i andra stycket, räknas
sådan dag som semesterdag.
Arbetsfri dag skall då ej anses som
semesterdag.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
99
Förläggning av semesterledighet Medbestämmande och samråd om
semesterledighetens förläggning
10 §
Mellan parter som träffar
kollektivavtal om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som avser förläggningen
av semesterledighet. I fråga om
arbetstagare för vilken sådant avtal
ej träffats, skall gälla vad som
föreskrives i andra och tredje
styckena.
Angående förläggningen av
semesterledighet som avses i 12 §
skall vad som i lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet
föreskrives om arbetsgivares förhandlingsskyldighet
beträffande
viktigare förändring av arbetstagares
arbets- eller anställningsförhållanden
äga motsvarande
tillämpning. Om arbetstagaren
icke företrädes av förhandlingsberättigad
organisation
eller om sådan organisation ej
önskar förhandla, skall arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren
om ledighetens förläggning
.
Mellan parter som träffar
kollektivavtal om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som rör förläggningen av
semesterledighet. I fråga om
arbetstagare för vilken sådant avtal
inte har träffats gäller bestämmelserna
i andra och tredje stycket.
Vad som föreskrivs om arbetsgivares
förhandlingsskyldighet i
11 § lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet ska
tillämpas på motsvarande sätt
beträffande förläggningen av
sådan semesterledighet som avses
i 12 §. Om arbetstagaren inte
företräds av förhandlingsberättigad
organisation eller om sådan
organisation inte önskar förhandla,
ska arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren om ledighetens förläggning.
Beträffande förläggningen av
annan semesterledighet skall
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren, om förhandling med
dennes organisation icke har ägt
rum.
Kan överenskommelse om förläggning
av semesterledighet ej
uppnås, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen i den mån ej
annat har avtalats.
Beträffande förläggningen av
annan semesterledighet ska
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren, om förhandling med
dennes organisation inte har ägt
rum.
Om överenskommelse inte nås
om semesterledighetens förläggning

11 § Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
100
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen skall
lämnas senast två månader före
ledighetens början. När särskilda
skäl föreligger får den lämnas
senare, dock om möjligt minst en
månad före ledighetens början.
Kan överenskommelse om förläggning
av semesterledighet som
avses i 10 § inte uppnås, bestämmer
arbetsgivaren om förläggningen
i den mån inte annat har
avtalats.
11 a §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller dennes
företrädare, ska arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen ska lämnas
senast två månader före ledighetens
början. Om det finns särskilda
skäl får den lämnas senare,
dock om möjligt minst en månad
före ledighetens början.
Närmare om hur semesterledigheten
ska förläggas
12 §
Om ej annat har avtalats, skall
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni-augusti. Även utan stöd av
avtal får sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
Om inte annat har avtalats, ska
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni-augusti. Även utan stöd av
avtal får sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
12 a §
Semesterledighet ska förläggas
så att arbetstagare med lägre
sysselsättningsgrad än heltid får
lika lång ledighet som hade utgått
om arbetstagarens sysselsättningsgrad
hade varit heltid.

Semesterledighet för arbetstagare
med oregelbunden förläggning av
arbetstiden ska förläggas så att
ledigheten blir lika lång som den
hade blivit om arbetstagarens
arbetstid hade varit förlagd regelbundet.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
101
12 b §
Av semesterdagar som läggs ut
under visst semesterår ska, om inte
annat avtalas, dagar med semesterlön
läggas ut först.
Semesterledighet vid permittering
13 §
Beslutararbetsgivare om permittering
som arbetstagare ej hade
anledning räkna med då han lämnade
besked enligt 8 §, har
arbetstagaren rätt att avstå från
utlagd semesterledighet, som ej är
förenad med semesterlön, i den
mån ledigheten sammanfaller med
permitteringsperioden. Detta gäller
dock endast om han underrättar
arbetsgivaren senast två veckor
före semesterledighetens början.
Får arbetstagaren först senare
kännedom om permitteringen, har
han rätt att avstå från ledigheten
genom att utan dröjsmål underrätta
arbetsgivaren. Har semesterledigheten
då inletts, upphör
ledigheten med utgången av den
dag då arbetsgivaren underrättades.
Beslutar arbetsgivare om permittering
som arbetstagare inte
hade anledning räkna med när
besked lämnades enligt 8 §, har
arbetstagaren rätt att avstå från
utlagd semesterledighet utan
semesterlön, i den mån ledigheten
sammanfaller med permitteringsperioden.
Detta gäller dock endast
om arbetstagaren underrättar
arbetsgivaren senast två veckor
före ledighetens början. Får
arbetstagaren först senare kännedom
om permitteringen, får ledigheten
avstås om arbetstagaren
utan dröjsmål underrättar arbetsgivaren
. Har semesterledigheten
då inletts, upphör ledigheten med
utgången av den dag då arbetsgivaren
underrättades.
Semesterledighet i samband med
uppsägning och sjukdom m.m.
14 §
Semesterledighet får ej utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och
Semesterledighet får inte utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
102
beror uppsägningen på förhållande
som ej hänför sig till arbetstagaren
personligen, skall semesterledighetens
förläggning i samma
mån upphävas, om arbetstagaren
begär det.
Första och andra styckena gäller
ej i den mån uppsägningstiden
överstiger sex månader.
beror uppsägningen på förhållande
som inte hänför sig till arbetstagaren
personligen, ska
semesterledighetens förläggning i
samma mån upphävas, om arbetstagaren
begär det.
Första och andra styckena gäller
inte i den mån uppsägningstiden
överstiger sex månader.
15 §
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är
oförmögen till arbete på grund av
sjukdom eller dag som är semesterlönegrundande
enligt 17 §
första stycket 2-7 skall, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär
det, sådan dag ej räknas som semesterdag.
Semesterdagar som återstår på
grund av att första stycket har
tillämpats skall utgå i ett sammanhang
, om arbetstagaren ej medger
annat.
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren inte skulle
ha kunnat arbeta på grund av
sjukdom, arbetsskada eller dag
som i övrigt är semesterlönegrundande
enligt 17 § ska, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär
det, sådan dag inte räknas som
semesterdag.
Semesterdagar som återstår på
grund av att första stycket har
tillämpats ska utgå i ett sammanhang
, om arbetstagaren inte medger
annat.
Beräkning av semesterlön Semesterlön enligt sammalöneregeln
16 §
Semesterlönen utgör tolv
procent av arbetstagarens under
intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.
Vid beräkning av lönen under
intjänandeåret skall i lönesumman
ej inräknas annan semesterlön än
sådan som avses i 22 § eller permitteringslön
med anledning av
driftsuppehåll för samtidig semester.
I lönesumman skall ej
heller inräknas ersättning som har
utgått för dag, då arbetstagaren
helt eller delvis har haft sådan
ledighet från arbetet som är semesterlönegrundande
enligt 17 §.
För varje sådan dag skall arbetsinkomsten
i stället ökas med ett
Semesterlönen för en arbetstagare
med lön bestämd per vecka
eller månad är den vid semestertillfället
aktuella vecko- eller
månadslönen, eventuella fasta
lönetillägg, samt ett semestertillägg
(sammalöneregeln).
Semestertillägget för varje betald
semesterdag är för veckoavlönade
arbetstagare 1,82 procent av
veckolönen och för månadsavlönade
arbetstagare 0,43 procent
av månadslönen. Har
arbetstagaren fasta lönetillägg ska
vecko- respektive månadslönen
ökas med dessa tillägg innan beräkningen
av semestertillägget
sker.

belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst
i anställningen under
övrig tid av intjänandeåret. Har
arbetstagaren då ej haft någon
inkomst i anställningen, skall
semesterlönen beräknas med hänsyn
till den inkomst som det kan
antagas att han skulle ha haft, om
han under denna tid hade arbetat
för arbetsgivarens räkning.
Har arbetstagaren som avses i
första stycket även rörliga lönedelar
är semesterlönen för dessa
tolv procent av arbetstagarens
sammanlagda förfallna rörliga lön
under semesteråret.
Vad som sägs i denna paragraf
ska inte tillämpas om arbetsgivaren
istället väljer att beräkna
semesterlön enligt 16 a § eller i
fall som avses i 16 b §.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
103
Semesterlön enligt procentregeln
16 a §
För arbetstagare som avlönas
på annat sätt än vad som avses i
16 § första stycket utgör semesterlönen
tolv procent av
arbetstagarens förfallna lön i
anställningen under intjänandeåret
(procentregeln).
I lönesumman ska inte inräknas
1. semesterlön,
2. ersättning för dag då arbetstagaren
helt eller delvis har haft
sådan ledighet från arbetet som är
semesterlönegrundande enligt
17 §,
3. permitteringslön med anledning
av driftsuppehåll för samtidig
semester.
För varje sådan frånvarodag
som anges i första stycket 2 ökas
istället lönesumman med ett
belopp motsvarande den inkomst
arbetstagaren skulle ha haft om
arbete istället utförts i normal
omfattning för arbetsgivarens
räkning. Med normal omfattning
avses arbetstagarens ordinarie
arbetstidsmått. Går detta inte att
fastställa ska beloppet uppskattas
till den inkomst som kan antas
skulle ha utgått om arbetstagare
under frånvarotiden hade arbetat
för arbetsgivarens räkning.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
104
16 b §
Procentregeln i 16 a § ska även
tillämpas
1. om arbetstagarens lön regelbundet
består av en fast och en
rörlig del och den rörliga lönedelen
utgör en betydande del av
den sammanlagda lönen, eller
2. om arbetstagarens sysselsättningsgrad
har varierat under
intjänandeåret, eller
3. om arbetstagaren har ändrat
sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret
och semestertillfället,
eller
4. om arbetstagaren under intjänandeåret
har varit frånvarande
av skäl som inte är semesterlönegrundande
enligt 17 §
om inte frånvaron
– pågått i samma omfattning
under hela intjänandeåret samt
– fortfarande pågår i samma omfattning
vid semestertillfället.
Semesterlönegrundande frånvaro
17 §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande,
när fråga är
om
1. ledighet på grund av sjukdom,
i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180
dagar eller om frånvaron beror på
arbetsskada,
2. ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584) dels
under tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
, dels under tid för vilken
föräldrapenning utges i anledning
av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma
lag, i den mån frånvaron för varje
barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar, dels under tid för
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande,
när fråga är
om
1. ledighet på grund av arbetsskada,
2. ledighet på grund av sjukdom,
3. ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584)
– under tid som anges i 8 §
första stycket den lagen (vård av
sjukt barn m.m.),
– under tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap.
9 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
– under tid för vilken föräldrapenning
utges i anledning av
barns födelse eller adoption enligt
4 kap. 3 och 5 §§ samma lag,
4. ledighet på grund av risk för
överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
105
vilken tillfällig föräldrapenning
utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b i
den mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 120
dagar eller för ensamstående
förälder 180 dagar, 11 och
11 a §§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för
överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare, i den mån
frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som
inte ger rätt till semesterlön enligt
någon annan lag, om arbetstagaren
får ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa
föräldrar (TUFF) eller om utbildningen
till väsentlig del avser
fackliga eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor, i
den mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 180
dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning
om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar.
Har arbetstagare av anledning
som anges i första stycket 1 varit
frånvarande från arbetet utan
längre avbrott i frånvaron än
fjorton dagar i en följd under två
hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden
inte rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i
första stycket inräknas även dagar
enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare,
5. ledighet för utbildning, som
inte ger rätt till semesterlön enligt
någon annan lag, om arbetstagaren
får ersättning till deltagare i
teckenspråksutbildning för vissa
föräldrar (TUFF) eller om utbildningen
till väsentlig del avser
fackliga eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor,
6. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård.
Frånvaro på grund av ledighet
hela dagar eller del av dagar
enligt första stycket 2–7 är semesterlönegrundande
i sammanlagt
högst 180 dagar per intjänandeår.
I frånvaroperiod inräknas
även dagar då arbetstagaren
inte skulle ha utfört arbete.
Om arbetstagaren har varit helt
eller delvis frånvarande från
arbetet utan längre avbrott i frånvaron
än fjorton dagar i en följd
under ett helt intjänandeår, är
därefter infallande sådan frånvarodag
av frånvaroperioden inte
semesterlönegrundande.

Vid beräkningen
enligt detta stycke
summeras frånvaro enligt första
stycket 1–2 för sig och första
stycket 3–7 för sig.
under perioden då arbetstagaren
icke skulle ha utfört arbete.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
106
Sparande av semesterledighet
och semesterlön
Rätt att spara semester
18 §
Arbetstagare, som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får av överskjutande sådana dagar spara en eller
flera till ett senare semesterår.
Sparad semesterdag skall läggas
ut inom fem år från utgången av
det semesterår då den sparades,
om ej annat följer av 20 § tredje
meningen.
Semesterdagar får icke sparas
under semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdag, som har sparats
från tidigare år.
Sparad semesterdag ska läggas
ut inom fem år från utgången av
det semesterår då den sparades,
om inte annat följer av 20 § tredje
meningen.
Semesterdagar får inte sparas
under semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdag, som har sparats
från tidigare år.
Underrättelse om sparande och
uttag av sparade semesterdagar
19 §
Vill arbetstagare spara semesterdagar
eller vill han taga i
anspråk sparade semesterdagar i
anslutning till semesterledigheten i
övrigt, skall han underrätta
arbetsgivaren i samband med att
förläggningen av årets semesterledighet
bestämmes. Underrättelse
behöver dock icke lämnas förrän
arbetstagaren har fått veta, hur
många semesterdagar med lön han
har eller kan beräknas få rätt till.
Arbetstagare, som vill taga i
anspråk sparade semesterdagar
utan sammanhang med semesterledigheten
i övrigt, skall meddela
arbetsgivaren detta senast två
månader i förväg.
Vad i första stycket sägs gäller
endast i den mån ej annat har avtalats.
Vill arbetstagare spara semesterdagar
eller ta ut sparade
semesterdagar i anslutning till
semesterledigheten i övrigt, ska
arbetsgivaren underrättas i samband
med att förläggningen av
årets semesterledighet bestäms.
Underrättelse behöver dock inte
lämnas förrän arbetsgivaren har
meddelat hur många semesterdagar
med lön arbetstagaren har
eller kan beräknas få rätt till.
Arbetstagare som vill ta ut sparade
semesterdagar utan sammanhang
med semesterledigheten i övrigt,
ska meddela arbetsgivaren detta
senast två månader i förväg.
Första stycket gäller endast i den
mån inte annat har avtalats.
Förläggning av sparade semesterdagar

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
107
20 §
Sparade semesterdagar skall
förläggas till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock ej om annat har avtalats eller
särskilda skäl föreligger mot att
semesterdagarna förlägges till det
året. Har arbetstagaren avsett att
sparade semesterdagar skall förläggas
till det femte året efter det
semesterår då de sparades och
skulle sådan förläggning medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas att semesterdagarna
skall läggas ut under det
sjätte året.
Sparade semesterdagar ska förläggas
till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock inte om annat har avtalats
eller särskilda skäl föreligger mot
att semesterdagarna förlägges till
det året. Har arbetstagaren avsett
att sparade semesterdagar ska
förläggas till det femte året efter
det semesterår då de sparades och
skulle sådan förläggning medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas att semesterdagarna
ska läggas ut under det
sjätte året.
21 §
Önskar arbetstagare samtidigt få
ut minst fem sparade semesterdagar,
skall dessa och hela semesterledigheten
för semesteråret
utgå i en följd, om ej annat har
avtalats.
Önskar arbetstagare samtidigt få
ut minst fem sparade semesterdagar,
ska dessa och hela semesterledigheten
för semesteråret
utgå i en följd, om inte annat har
avtalats.
Semesterlön för sparade semesterdagar
22 §
Semesterlönen för varje sparad
semesterdag utgör, om ej annat
följer av 23 §, 0,48 procent av
summan av
1. den lön i anställningen som
har förfallit under intjänandeåret
närmast före det semesterår, då de
sparade semesterdagarna uttages,
dock frånsett lön för tid då
arbetstagaren har varit helt eller
delvis frånvarande från arbetet,
samt
2. ett beräknat inkomstbelopp
för de dagar under samma intjänandeår
då arbetstagaren har
varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet av annan anledning
än semester, som utgått under
intjänandeåret och som ej sparats
från tidigare år, eller permittering
vid driftsuppehåll för samtidig
Semesterlönen för sparad semesterdag
beräknas enligt 16–
16 b §§. Samtliga sparade semesterdagar
som läggs ut ska
betraktas som intjänade under det
närmast föregående intjänandeåret
.

semester.
Beräkning av underlag för semesterlön
som avses i första
stycket 2 sker enligt grunderna för
16 § andra stycket tredje och
fjärde meningarna.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
108
23 §
Semesterlön enligt 22 § skall beräknas
som om arbetstagaren
under där avsett intjänandeår
varit anställd med samma andel av
full arbetstid som under det eller
de intjänandeår, då rätt till semesterlön
för de sparade semesterdagarna
förvärvades.
Särskilda bestämmelser om semesterlön
24 §
Vid beräkning av semesterlön
skall hänsyn icke tagas till förmån
av fri bostad eller till löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
Vid beräkning av semesterlön
ska hänsyn inte tas till förmån av
fri bostad eller till löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
25 §
Arbetstagare, som får fri kost i
arbetsgivarens hushåll, har rätt till
skälig kostersättning för de dagar
under semesterledigheten då förmånen
ej har utnyttjats till någon
del.
Arbetstagare, som får fri kost i
arbetsgivarens hushåll, har rätt till
skälig kostersättning för de semesterdagar
då förmånen inte har
utnyttjats till någon del.
Utbetalning av semesterlön
26 §
Arbetsgivaren skall betala ut
semesterlönen till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten.
I fråga om arbetstagare med tidlön,
beräknad för vecka eller
längre tidsenhet, får arbetsgivaren
i samband med semesterledigheten
utge den på den betalda semestertiden
belöpande tidlönen samt
senast vid semesterårets utgång
utge den semesterlön som kan
återstå.
Arbetsgivaren ska betala ut semesterlönen
till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten.
Den semesterlön som avses i 16 §
tredje stycket ska betalas senast en
månad efter semesterårets utgång.

Semesterlön för semester som inte
har kunnat läggas ut
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
109
26 a §
Betalda semesterdagar som inte
har sparats enligt 18 § och som
inte har kunnat läggas ut under
semesteråret ersätts med semesterlön
. Sådan semesterlön ska
utbetalas senast en månad efter
semesterårets utgång. Semesterlön
utges dock endast för de dagar
som tillsammans med de dagar
som intjänats under intjänandeåret
överstiger tjugofem.
27 §
Arbetstagare, som utför arbetet i
sitt hem eller annars under sådana
förhållanden att det icke kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, är
berättigad till särskild semesterlön
med tolv procent av arbetstagarens
under intjänandeåret förfallna
lön i anställningen.
Beräkning av lönen under intjänandeåret
skall ske med motsvarande
tillämpning av 16 §
andra stycket. Vad där föreskrives
angående semesterlönegrundande
frånvaro skall dock tillämpas med
avseende på kalendervecka, om ej
annan tidsperiod överenskommes.
Även 24 och 25 §§ samt, om
anställningen har avsetts skola
pågå högst tre månader och omfatta
högst 60 timmar, 5 § tredje
stycket äger motsvarande tillämpning
.
Särskild semesterlön skall betalas
ut senast den 30 juni näst
efter intjänandeårets utgång eller,
om intjänandeåret löper ut efter
den 30 april, senast två månader
efter dess utgång. Lag
(1992:1329).
Semesterersättning Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
110
28 §
Upphör arbetstagare att vara
anställd hos arbetsgivaren innan
han har erhållit den semesterlön
som han har tjänat in, skall
arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning,
i den mån ej
annat följer av 31 §.
Motsvarande skall gälla om
arbetstagares anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön skall utgå redan under
intjänandeåret. I sådant fall skall
bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om anställningen
upphört vid den tidpunkt
från vilken de nya anställningsvillkoren
skall gälla.
Om semesterersättning i visst
annat fall föreskrives i 5 §
Om anställningen upphör innan
arbetstagaren har fått den semesterlön
som tjänats in, ska
arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning
. Detta gäller inte
om annat följer av 30 b eller 31 §.
Motsvarande ska gälla om
arbetstagares anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön ska utgå redan under
intjänandeåret. I sådant fall ska
bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om
anställningen upphört vid den
tidpunkt från vilken de nya
anställningsvillkoren ska gälla.
För arbetstagare som anställs
för arbete som avses pågå i högst
tre månader finns särskilda bestämmelser
om semesterersättning
i 5 § andra stycket.
29 §
Semesterersättning bestämmes
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön. För arbetstagare,
som har rätt till fri kost i arbetsgivarens
hushåll, skall kostersättning
dock utgå endast för det antal
dagar för vilka semesterersättning
skall beräknas.
Semesterersättning bestäms
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön.
För sparade semesterdagar skall semesterersättning beräknas som om
de tagits ut under det semesterår då anställningen upphörde.
Har arbetstagare mottagit semesterlön
i förskott, minskas semesterersättningen
med sådan
semesterlön. Detta gäller dock ej,
om den förskottsvis erhållna semesterlönen
har utgått mer än fem
år före anställningens upphörande
eller om anställningen har upphört
på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållande som avses i 4 §
tredje stycket första meningen
lagen (1982:80) om anställnings

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
111
skydd eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida, som beror på förhållande
som ej hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs. Lag (1994:637).
29 a §
Har arbetstagare mottagit
semesterlön i förskott, minskas
semesterersättningen med sådan
semesterlön. Detta gäller dock
inte, om den semesterlön som
mottogs i förskott utgick mer än
fem år före anställningens upphörande
eller om anställningen
har upphört på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållande som avses i 4 §
tredje stycket första meningen
lagen (1982:80) om anställningsskydd
eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida, som beror på förhållande
som inte hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs.
Utbetalning av semesterersättning
30 §
Semesterersättning skall betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Möter hinder mot att beräkna
semesterersättningen inom en
månad efter anställningens upphörande
, skall den betalas ut inom
en vecka efter det hindret upphörde.
Semesterersättning skall betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Möter hinder mot att beräkna
semesterersättningen inom en
månad efter anställningens upphörande
, ska den betalas ut inom
en vecka efter det hindret upphörde.

Övriga bestämmelser
Okontrollerade arbetstagare
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
112
30 a §
För arbetstagare som utför
arbete under sådana förhållanden
att det inte kan anses vara arbetsgivarens
uppgift vaka över hur
arbetet är ordnat får avtalas om
avvikelse från lagens bestämmelser
om förläggning av semesterledighet
i 9–15 §§. Sådan avvikelse
får göras endast under
förutsättning att arbetstagarna
bereds möjlighet att ta ut tjugofem
semesterdagar varje semesterår,
med de inskränkningar som följer
av 5 §.
Nytt anställningsavtal i anslutning
till det gamla
30 b §
Om det innan anställningen
upphör står klart att ett nytt
anställningsförhållande mellan
samma parter kommer att påbörjas
i nära anslutning till det
tidigare anställningsförhållandet
ska dessa anställningar i semesterhänseende
räknas som en
sammanhängande anställning.
En tillämpning av första stycket
förutsätter att den intjänade semestern
inte redan har lagts ut, att
semesterersättning inte redan har
utbetalts samt att arbetstagaren
förklarar att intjänade semesterförmåner
ska överföras till den
nya anställningen.
Övergång av företag Övergång till ny arbetsgivare
31 §
Arbetstagares rätt enligt denna lag påverkas inte av att ett företag, en
verksamhet eller en del av en verksamhet, övergår till en ny arbetsgivare
genom en sådan övergång som omfattas av 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Arbetstagarens rätt påverkas inte heller av att ett

företag eller en del av ett företag övergår till ny arbetsgivare i samband
med konkurs.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
113
Övergår arbetstagare till ny
arbetsgivare inom samma koncern,
skall han i semesterhänseende äga
samma rätt i den nya anställningen
som han skulle ha haft i den tidigare.
Härför förutsättes dock, att
arbetstagaren ej uppbär semesterersättning
av den tidigare arbetsgivaren
och att han senast en
månad efter anställningens upphörande
avger förklaring till såväl
den tidigare som den nye arbetsgivaren
, att han önskar överföra
intjänade semesterförmåner till
den nya anställningen.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ut ett belopp svarande mot den
semesterersättning som denne
eljest haft att utge till arbetstagaren.
Lag (1994:1688).
Skadestånd
Övergår arbetstagare till ny
arbetsgivare inom samma koncern,
ska arbetstagaren i semesterhänseende
äga samma rätt i den
nya anställningen som i den tidigare.
Härför förutsättes dock, att
arbetstagaren inte uppbär semesterersättning
av den tidigare
arbetsgivaren och att arbetstagaren
senast en månad efter
anställningens upphörande avger
förklaring till såväl den tidigare
som den nye arbetsgivaren, att
denne vill överföra intjänade
semesterförmåner till den nya
anställningen.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ut ett belopp svarande mot den
semesterersättning som denne
annars skulle ha utgett till arbetstagaren.
Lag (1994:1688).
32 §
Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall till arbetstagaren utge,
förutom den semesterlön eller semesterersättning vartill arbetstagaren
kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada.
Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn
tagas även till arbetstagarens intresse av att erhålla semesterledighet och
till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.
Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är
skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.
Preskription
33 §
Arbetstagare som vill fordra
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
skall väcka talan därom inom två
år från utgången av det semesterår
då arbetstagaren enligt lagen
skulle ha erhållit den förmån till
Arbetstagare som vill fordra
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
ska väcka talan därom inom två år
från utgången av det semesterår då
arbetstagaren enligt lagen skulle
ha erhållit den förmån till vilken

vilken anspråket hänför sig. Försummar
han det, är rätten till talan
förlorad.
anspråket hänför sig. Försummar
arbetstagaren det, är rätten till
talan förlorad.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
114
Rättegång
34 §
Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.
1. Denna lag träder ikraft den 1 april 2010.
2. För frånvaroperioder som beror på sjukdom eller arbetsskada och
som påbörjats före lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser för
beräkning av semesterlönegrundande frånvaro.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
115
Förslag till
lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262)
Härigenom föreskrivs punkten 4 den till 5 § fogade förteckningen
(bilagan) ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. Semesterlagen (1977:480)
I fråga om semesterlagen
(1977:480) skall 4, 11 och 12 §§
ha följande lydelse.
I fråga om semesterlagen
(1977:480) skall 4, 11 a och 12 §§
ha följande lydelse.
4 §
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och
27 §§.
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 §.
Om det behövs för att tillgodose totalförsvarets behov av arbetskraft,
får arbetsgivaren besluta att arbetstagaren skall få ut semesterledighet till
ett mindre antal dagar, lägst tio. Den rätt till semester som därigenom
inte kan utnyttjas skall anses sparad till dess förhållandena medger att
ledigheten utnyttjas. Efter överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare får sparad semesterrätt tas ut i form av semesterersättning.
Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån
han har tjänat in sådan under intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som ej är förenad
med semesterlön.
11 §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om beslutet.
Underrättelsen skall lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. När särskilda skäl föreligger
får den lämnas senare.
11 a §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
116
underrätta arbetstagaren om beslutet.
Underrättelsen skall lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. När särskilda skäl föreligger
får den lämnas senare.
12 §
Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten förläggas så att
arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst två veckor i följd.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
117
Förslag till
lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, vari arbetstagaren utsättes
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att menlig inverkan
därav kan befaras, har under villkor
som föreskrives i denna lag
rätt till längre semesterledighet än
som följer av 4 § semesterlagen
(1977:480) i dess lydelse före den
1 april 1990. För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
skall semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med
fem tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen brutet dagantal,
skall det avrundas till närmast
högre hela tal.
Med dag, under vilken utförts
arbete, som avses i första stycket,
jämställes
2) dag, under vilken arbetstagaren
haft ledighet som är
semesterlönegrundande enligt 17 §
semesterlagen, dock ej om arbete,
som avses i första stycket, uppenbarligen
icke kunnat beredas
honom sådan dag och anledningen
härtill varit annan än driftsuppehåll
för samtidig semester.
För varje semesterdag som tillkommer
enligt första stycket utgår
semesterlön med 0,48 procent av
arbetstagarens under intjänandeåret
förfallna lön i anställningen,
beräknad enligt 16 § semesterlagen.
Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, vari arbetstagaren utsättes
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att menlig inverkan
därav kan befaras, har under villkor
som föreskrives i denna lag
rätt till längre semesterledighet än
som följer av 4 § semesterlagen
(1977:480). För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
skall semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med
fem tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen brutet dagantal,
skall det avrundas till närmast
högre hela tal.
Med dag, under vilken utförts
arbete, som avses i första stycket,
jämställes
2) dag, under vilken arbetstagaren
haft ledighet som är
semesterlönegrundande enligt 17 §
semesterlagen, dock ej om arbete,
som avses i första stycket, uppenbarligen
icke kunnat beredas
honom sådan dag och anledningen
härtill varit annan än driftsuppehåll
för samtidig semester.
Semesterlön för de semesterdagar
som tillkommer enligt första
stycket beräknas enligt 16 –
16 b §§ semesterlagen.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 2
118
2 §
På begäran av domstol eller den, vars rätt beröres, åligger det Arbetsmiljöverket
att avgöra, huruvida visst arbete är sådant, som avses i denna
lag.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, som i första
stycket sägs, skall domstolen hänskjuta frågan till Arbetsmiljöverket, när
part sådant yrkar eller domstolen finner det nödigt; och må dom ej meddelas,
förrän Arbetsmiljöverkets beslut kommit domstolen tillhanda.
3 §
Om semester för arbetstagare som avses i denna lag gäller i övrigt vad i
semesterlagen (1977:480) är stadgat.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 3
119
Förteckning över remissinstanser
Stockholms tingsrätt
Rikspolisstyrelsen
Pliktverket
Försvarsmakten
Försäkringskassan
Socialstyrelsen
Statens folkhälsoinstitut
Skatteverket
Arbetsgivarverket
Statskontoret
Lunds Universitet
Verket för näringslivsutveckling, Nutek
Jämställdhetsombudsmannen
Handikappombudsmannen
Arbetsdomstolen
Arbetsmiljöverket
Svenska ILO-kommittén
Sveriges Kommuner och Landsting
Föreningen Svenskt Näringsliv
Bankinstitutets arbetsgivareorganisation (BAO)
Företagarförbundet
Arbetsgivaralliansen
Arbetsgivarföreningen KFO
Kommunala företagens samorganisation
Företagarna
Lantbrukarnas Riksförbund
Tjänstemännens centralorganisation
Sveriges akademikers centralorganisation
Landsorganisationen i Sverige
Näringslivets nämnd för regelgranskning
Regelrådet
Uppsala universitet Juridiska fakultetsnämnden
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
120
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
Härigenom föreskrivs i fråga om semesterlagen (1977:480)1
dels att 23 och 27 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 § ska utgå,
dels att 1, 2, 3–22, 24–26, 28–31 och 33 §§ samt rubrikerna närmast
före 9, 10, 18 och 31 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 2 a, 3 a, 12 a, 12 b,
16 a, 16 b, 17 a, 17 b, 26 a, 29 a, 30 a och 30 b §§, samt närmast före 1,
2, 3, 3 a, 7, 8, 13, 14, 16 a, 16 b, 17, 20, 22, 26, 26 a, 30, 30 a och 30 b §§
nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Semesterförmåner
1 §
Arbetstagare har rätt till semesterförmåner
enligt denna lag.
Sådana förmåner är semesterledighet
, semesterlön och semesterersättning
.
Arbetstagare har rätt till semesterförmåner
enligt denna lag.
Semesterförmånerna utgörs av
semesterledighet, semesterlön och
semesterersättning.
Särskilda bestämmelser om förlängd
semesterledighet finns i
lagen (1963:115) om förlängd
semester för vissa arbetstagare
med radiologiskt arbete.
Överenskommelser mellan arbetsgivare
och arbetstagare
2 §
Avtal är ogiltigt i den mån det
innebär att arbetstagares rättigheter
enligt denna lag upphäves
eller inskränkes. Detta gäller dock
ej, om annat framgår av lagen.
Avvikelse från 3, 9, 11, 16, 22,
23, 26, 29 och 30 §§ får göras
med stöd av kollektivavtal som på
arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av organisation som är
att anse som central arbetstagar Ett
avtal, som innebär att
arbetstagares rättigheter enligt
denna lag inskränks, är ogiltigt i
den delen. Detta gäller dock inte,
om något annat framgår av lagen.
1 Senaste lydelse av 27 § 1992:1329.

organisation enligt lagen
(1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Arbetsgivare, som är
bunden av sådant kollektivavtal,
av kollektivavtal i fråga som avses
i 5 § andra stycket eller av kollektivavtal
om avvikelse från 12,
19, 20 eller 21 §, får i angivna
hänseenden tillämpa avtalet även
på arbetstagare som ej är medlem
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning
att arbetstagaren sysselsättes
i arbete som avses med
avtalet och ej omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
121
2 a §
Genom avtal får avvikelse göras
från 5, 12, 12 b, 19–21 och
30 a §§, i den utsträckning som
framgår av bestämmelserna.
Genom kollektivavtal, som på
arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av en central arbetstagarorganisation
, får avvikelse
göras från 3, 3 a, 9, 11 § andra
stycket, 16–16 b, 22, 26, 26 a, 29,
29 a och 30 §§.
En arbetsgivare, som är bunden
av ett kollektivavtal som omfattar
frågor som avses i första och
andra styckena, får i dessa frågor
tillämpa avtalet även på en
arbetstagare som inte är medlem
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen,
under förutsättning
att arbetstagaren sysselsätts i
arbete som avses med avtalet och
inte omfattas av något annat
tillämpligt kollektivavtal.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
122
Semesterår och intjänandeår
3 §
Med semesterår avses tiden från och med den 1 april ett år till och med
den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före ett semesterår är
intjänandeår.
Såsom semesterledighet skall
anses ledighet enstaka semesterdagar
och period av semesterdagar
jämte i 9 § angivna arbetsfria
dagar, vilken börjar och slutar med
semesterdag.
Semesterledighet och semesterdagar
3 a §
Semesterledighet avser hela
dagar. I ledigheten ingår enstaka
semesterdagar eller en period av
semesterdagar, inklusive arbetsfria
dagar. Ledigheten börjar och
slutar med en semesterdag.
Lördag och söndag räknas inte
som semesterdagar annat än i fall
som avses i 9 § tredje stycket. Med
söndag jämställs allmän helgdag
samt midsommarafton, julafton
och nyårsafton.
4 §2
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och
27 §§.
Under semesterledighet skall
arbetstagare ha semesterlön i den
mån han har tjänat in sådan under
intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön.
En arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
. Om anställningen påbörjas
efter den 31 augusti under semesteråret
, har arbetstagaren endast
rätt till fem semesterdagar.
Under semesterledighet ska
arbetstagaren ha semesterlön, om
sådan har tjänats in enligt 7 §.
2 Senaste lydelse 1992:1329.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
123
5 §3
Under det semesterår då
arbetstagare anställes har han rätt
till fem semesterdagar, om anställningen
börjar efter den 31
augusti.
Anställes arbetstagare för
arbete, som avses pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, och varar arbetet ej
längre tid, saknar arbetstagaren
rätt till semesterledighet. I fråga
om arbetstagare som i annat fall
anställes för begränsad tid får
avtalas, att arbetstagaren ej skall
ha rätt till semesterledighet. Vad
nu sagts gäller ej, om anställningsavtalet
avser eller anställningen
varar längre tid än tre
månader. Saknar arbetstagaren i
fall som avses i detta stycke rätt
till semesterledighet, äger han rätt
till semesterersättning för anställningstiden
hos arbetsgivaren.
Har arbetstagare rätt till
semesterersättning enligt andra
stycket, skall vederlag för arbete,
som har avsetts pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio
timmar, förutsättas inbegripa
semesterersättning, om ej annat
framgår av omständigheterna.
Om förlängd semesterledighet
finns bestämmelser i lagen
(1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete.
Om en anställning avses pågå i
högst tre månader och inte varar
längre tid, får det avtalas att semesterledighet
inte ska läggas ut. I
sådant fall har arbetstagaren rätt
till semesterersättning.
6 §
Arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet i
den nya anställningen endast i den
mån han icke redan har fått sådan
ledighet.
En arbetstagare som byter anställning
har rätt till semesterledighet
i den nya anställningen
endast om arbetstagaren inte
redan har haft sådan ledighet i
den tidigare anställningen.
Om överföring av semesterförmåner
till ny anställning hos
3 Senaste lydelse 2007:392.

samma arbetsgivare finns bestämmelser
i 30 b §.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
124
Semesterdagar med semesterlön
7 §
Semesterdagar med semesterlön
utgör så stort antal av semesterdagarna
enligt 4 § som svarar mot
den del av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har innehaft
anställning hos arbetsgivaren.
Arbetsdag då arbetstagaren har
varit frånvarande utan lön inräknas
i anställningstiden endast
om fråga har varit om semesterledighet
, ledighet på grund av
permittering eller ledighet som
enligt 17 § är semesterlönegrundande.
Vid beräkning enligt första
stycket anges del av intjänandeåret
i antal dagar. Uppstår vid
beräkning av antalet semesterdagar
med semesterlön brutet tal,
avrundas detta till närmast högre
hela tal.
Av semesterdagar som utlägges
under visst semesterår skall, om ej
annat avtalas, dagar som är förenade
med semesterlön utgå först.
Antalet semesterdagar med semesterlön
bestäms enligt följande
beräkning. De dagar när arbetstagaren
har varit anställd hos
arbetsgivaren under intjänandeåret
(anställningstiden) subtraheras
med de dagar då arbetstagaren
varit helt frånvarande
från arbetet utan lön. Frånvaro
som beror på semesterledighet,
permittering eller ledighet som
enligt 17–17 b §§ är semesterlönegrundande
, liksom arbetsfria
dagar som infaller under sådana
frånvaroperioder, ska dock räknas
in i anställningstiden. Differensen
divideras med antalet dagar under
intjänandeåret. Kvoten multipliceras
med tjugofem. Om ett brutet tal
då uppstår, avrundas detta till
närmast högre hela tal.
Semesterdagar utan semesterlön
8 §
Arbetstagare är skyldig att på
begäran lämna arbetsgivaren besked
i vad mån han önskar få ut
semesterledighet, som ej är förenad
med semesterlön, eller avstå
från sådan ledighet. Besked behöver
ej lämnas innan arbetstagaren
har fått veta, hur många semesterdagar
utan lön han har eller
kan beräknas få rätt till.
Har semesterledighet utan lön
En arbetstagare får avstå från
rätt till semesterledighet som inte
är förenad med semesterlön.
En arbetstagare ska på begäran
lämna arbetsgivaren besked om i
vilken omfattning semesterdagar
utan semesterlön ska läggas ut
eller i vilken omfattning arbetstagaren
önskar avstå från sådan
ledighet. Besked behöver inte
lämnas innan arbetsgivaren har
meddelat hur många semesterdagar
utan lön arbetstagaren har
eller kan beräknas få rätt till.
Har semesterledighet utan lön
lagts ut med anledning av arbets

tagarens besked enligt första Pr
stycket, får arbetstagaren inte
senare avstå från ledigheten utom
vid permittering enligt 13 §.
op. 2009/10:4
Bilaga 4
125
lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första
stycket, får arbetstagaren ej senare
avstå från ledigheten utom i fall
som avses i 13 §.
Beräkning av semesterledighet Semesterledighet för arbetstagare
som regelbundet arbetar
lördag eller söndag
9 §
Semesterledighet beräknas i
hela dagar. Lördag och söndag
räknas ej som semesterdagar
annat än i fall som avses i tredje
stycket.
Vid semesterledighet som omfattar
minst fem dagar har
arbetstagare, som arbetar lördag
eller söndag eller båda dessa
dagar, rätt till ledighet motsvarande
tid av veckoslut dels
under semesterledigheten och dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semesterledigheten minst 19 dagar
och föranleder ej särskilda skäl
annat, har arbetstagaren rätt till
ledighet motsvarande tid av
veckoslut såväl omedelbart före
som omedelbart efter denna. Har i
fall som avses i detta stycke
arbetstagaren ledighet av motsvarande
omfattning veckodag,
som ej är lördag eller söndag, och
infaller den under semesterledigheten,
räknas den som semesterdag.
Är arbetstagaren ledig lördag
eller söndag, som annars skulle ha
utgjort arbetsdag, och är fråga om
kortare semesterledighet än som
anges i andra stycket, räknas
sådan dag som semesterdag.
Arbetsfri dag skall då ej anses som
semesterdag.
Med söndag jämställes helgdag
samt påskafton, pingstafton, midsommarafton,
julafton och nyårsafton.
En arbetstagare, som regelbundet
arbetar lördag eller söndag
eller båda dessa dagar, har vid
semesterledighet som omfattar
minst fem dagar rätt till ledighet
motsvarande tid av veckoslut, dels
under semesterledigheten, dels
antingen omedelbart före eller
omedelbart efter denna. Omfattar
semesterledigheten minst nitton
dagar har arbetstagaren rätt till
ledighet motsvarande tid av
veckoslut såväl omedelbart före
som omedelbart efter ledigheten,
om inte särskilda skäl talar emot
detta.
Har i fall som avses i första
stycket arbetstagaren ledighet av
motsvarande omfattning en
veckodag, som inte är lördag eller
söndag, och som infaller under
semesterledigheten, räknas den
veckodagen som semesterdag.
Om semesterledigheten är
kortare än fem dagar och arbetstagaren
är ledig en lördag eller
söndag, som annars skulle ha
utgjort arbetsdag, räknas sådan
dag som semesterdag. Arbetsfri
dag ska då inte anses som semesterdag.

Prop. 2009/10:4
126
Bilaga 4
Förläggning av semesterledighet Semesterledighetens förläggning
10 §
Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som avser förläggningen
av semesterledighet. I fråga om
arbetstagare för vilken sådant avtal
ej träffats, skall gälla vad som
föreskrives i andra och tredje
styckena.
Angående förläggningen av semesterledighet
som avses i 12 §
skall vad som i lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet
föreskrives om arbetsgivares förhandlingsskyldighet
beträffande
viktigare förändring av arbetstagares
arbets- eller anställningsförhållanden
äga motsvarande
tillämpning. Om arbetstagaren
icke företrädes av förhandlingsberättigad
organisation
eller om sådan organisation ej
önskar förhandla, skall arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren om
ledighetens förläggning.
Mellan parter som träffar kollektivavtal
om löner och allmänna
anställningsvillkor bör det, om
arbetstagarparten begär det, även
träffas kollektivavtal om medbestämmanderätt
för arbetstagarna
i frågor som rör förläggningen av
semesterledighet. I fråga om en
arbetstagare för vilken ett sådant
avtal inte har träffats gäller
bestämmelserna i andra och tredje
styckena.
Det som föreskrivs om arbetsgivares
förhandlingsskyldighet i
11 och 13 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet ska
tillämpas på motsvarande sätt när
det gäller förläggning av sådan
semesterledighet som avses i 12 §.
Om arbetstagaren inte företräds av
en förhandlingsberättigad organisation
eller om en sådan organisation
inte önskar förhandla, ska
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren om ledighetens förläggning.
Beträffande förläggningen av
annan semesterledighet skall
arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren, om förhandling med
dennes organisation icke har ägt
rum.
Kan överenskommelse om förläggning
av semesterledighet ej
uppnås, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen i den mån ej
annat har avtalats.
När det gäller förläggningen av
annan semesterledighet än sådan
som avses i 12 §, ska arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren, om
förhandling med arbetstagarens
organisation inte har ägt rum.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
127
11 §
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen skall lämnas
senast två månader före ledighetens
början. När särskilda skäl
föreligger får den lämnas senare,
dock om möjligt minst en månad
före ledighetens början.
Om det inte går att komma
överens om hur semesterledighet
ska förläggas, bestämmer arbetsgivaren
om förläggningen, om inte
något annat har avtalats.
Har beslut om förläggning av
semesterledigheten träffats på
något annat sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare
eller dennes företrädare, ska
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren
om beslutet. Underrättelsen
ska lämnas senast två månader
före ledighetens början. Om det
finns särskilda skäl får den lämnas
senare, dock om möjligt minst en
månad före ledighetens början.
12 §
Om ej annat har avtalats, skall
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni–augusti. Även utan stöd av
avtal får sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
Om inte annat har avtalats, ska
semesterledigheten förläggas så,
att arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst fyra veckor under
juni–augusti. Även utan stöd av
avtal får en sådan semesterperiod
förläggas till annan tid, när särskilda
skäl föranleder det.
12 a §
Semesterledighet ska förläggas
så att arbetstagare med lägre
sysselsättningsgrad än heltid eller
med oregelbunden arbetstid får
lika lång ledighet som en arbetstagare
som arbetar heltid eller en
arbetstagare med regelbunden
arbetstid.
12 b §
Av semesterdagar som läggs ut
under ett visst semesterår ska, om
inte annat avtalas, dagar med
semesterlön läggas ut först.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
128
Semesterledighet vid permittering
13 §
Beslutar arbetsgivare om permittering
som arbetstagare ej hade
anledning räkna med då han lämnade
besked enligt 8 §, har
arbetstagaren rätt att avstå från
utlagd semesterledighet, som ej är
förenad med semesterlön, i den
mån ledigheten sammanfaller med
permitteringsperioden. Detta gäller
dock endast om han underrättar
arbetsgivaren senast två veckor
före semesterledighetens början.
Får arbetstagaren först senare
kännedom om permitteringen, har
han rätt att avstå från ledigheten
genom att utan dröjsmål underrätta
arbetsgivaren. Har semesterledigheten
då inletts, upphör
ledigheten med utgången av den
dag då arbetsgivaren underrättades.
Beslutar en arbetsgivare om permittering
som arbetstagaren inte hade
anledning att räkna med när besked
lämnades enligt 8 §, har arbetstagaren
rätt att avstå från utlagd semesterledighet
utan semesterlön, om ledigheten
sammanfaller med permitteringsperioden
. Detta gäller dock
endast om arbetstagaren underrättar
arbetsgivaren senast två veckor före
ledighetens början. Får arbetstagaren
först senare kännedom om permitteringen
, får arbetstagaren avstå från
ledigheten om han eller hon utan
dröjsmål underrättar arbetsgivaren.
Har semesterledigheten då inletts,
upphör ledigheten vid utgången av den
dag då arbetsgivaren underrättades.
Semesterledighet i samband med
uppsägning och sjukdom m.m.
14 §
Semesterledighet får ej utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och
beror uppsägningen på förhållande
som ej hänför sig till arbetstagaren
personligen, skall semesterledighetens
förläggning i samma mån
upphävas, om arbetstagaren begär
det.
Första och andra styckena gäller
ej i den mån uppsägningstiden
överstiger sex månader.
Semesterledighet får inte utan
arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.
Skulle vid uppsägning från
arbetsgivarens sida uppsägningstiden
helt eller delvis infalla under
redan utlagd semesterledighet och
beror uppsägningen på förhållanden
som inte hänför sig till
arbetstagaren personligen, ska
semesterledighetens förläggning i
samma mån upphävas, om arbetstagaren
begär det.
Första och andra styckena gäller
inte om uppsägningstiden överstiger
sex månader.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
129
15 §4
Infaller under semesterledigheten
dag då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av
sjukdom eller dag som är semesterlönegrundande
enligt 17 §
första stycket 2–7 skall, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär
det, sådan dag ej räknas som semesterdag.
Semesterdagar som återstår på
grund av att första stycket har
tillämpats skall utgå i ett sammanhang
, om arbetstagaren ej medger
annat.
Om det under semesterledigheten
infaller en eller flera dagar då
arbetstagaren inte kunnat arbeta
på grund av sjukdom eller arbetsskada,
eller en eller flera dagar
som i övrigt är semesterlönegrundande
enligt 17–17 b §§ ska,
om arbetstagaren utan dröjsmål
begär det, sådan dag inte räknas
som semesterdag. I sådant fall ska
de semesterdagar som återstår
förläggas i ett sammanhang, om
arbetstagaren inte medger annat.
16 §5
Semesterlönen utgör tolv
procent av arbetstagarens under
intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.
Vid beräkning av lönen under
intjänandeåret skall i lönesumman
ej inräknas annan semesterlön än
sådan som avses i 22 § eller permitteringslön
med anledning av
driftsuppehåll för samtidig semester.
I lönesumman skall ej
heller inräknas ersättning som har
utgått för dag, då arbetstagaren
helt eller delvis har haft sådan
ledighet från arbetet som är semesterlönegrundande
enligt 17 §.
För varje sådan dag skall arbetsinkomsten
i stället ökas med ett
belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst i
anställningen under övrig tid av
intjänandeåret. Har arbetstagaren
då ej haft någon inkomst i anställningen
, skall semesterlönen beräknas
med hänsyn till den inkomst
som det kan antagas att han
skulle ha haft, om han under
Semesterlön för en arbetstagare
som har lön bestämd per vecka
eller månad beräknas enligt
16 a §, om inte annat framgår av
andra stycket eller om arbetsgivaren
väljer att beräkna semesterlönen
enligt 16 b §.
Semesterlön beräknas enligt
16 b § för en arbetstagare som har
1. lön som inte är bestämd per
vecka eller månad,
2. lön som regelbundet består av
en fast och en rörlig del och den
rörliga lönedelen kan uppskattas
till minst tio procent av den sammanlagda
lönen under semesteråret
,
3. en sysselsättningsgrad som
har varierat under intjänandeåret,
4. ändrat sysselsättningsgrad
mellan intjänandeåret och semestertillfället,
eller
5. varit frånvarande under intjänandeåret
av skäl som inte är
semesterlönegrundande enligt 17–
17 b §§, om inte frånvaron pågått
i samma omfattning under hela
intjänandeåret och fortfarande
pågår i sådan omfattning vid semestertillfället.
4 Senaste lydelse 1994:2079.
5 Senaste lydelse 1992:1329.

Särskilda bestämmelser om P
vissa förmåner vid beräkning av
semesterlön finns i 24 och 25 §§.
rop. 2009/10:4
Bilaga 4
130
denna tid hade arbetat för arbetsgivarens
räkning.
Semesterlön enligt sammalöneregeln
16 a §
Semesterlön enligt sammalöneregeln
är den vid semestertillfället
aktuella vecko- eller månadslönen,
eventuella fasta lönetillägg samt
ett semestertillägg.
Semestertillägget för varje
betald semesterdag är för
veckoavlönade arbetstagare 1,82
procent av veckolönen och för
månadsavlönade arbetstagare
0,43 procent av månadslönen. Har
arbetstagaren fasta lönetillägg ska
vecko- respektive månadslönen
ökas med dessa tillägg före beräkningen
av semestertillägget.
Har arbetstagaren även rörliga
lönedelar är semesterlönen för
dessa lönedelar tolv procent av
arbetstagarens sammanlagda
förfallna rörliga lön under semesteråret.
Semesterlön enligt procentregeln
16 b §
Semesterlönen enligt procentregeln
utgör tolv procent av
arbetstagarens förfallna lön i
anställningen under intjänandeåret
.
I lönesumman ska inte följande
inräknas:
1. semesterlön,
2. ersättning för dag då arbetstagaren
helt eller delvis har haft
semesterlönegrundande frånvaro
enligt 17–17 b §§, eller
3. permitteringslön med anledning
av driftsuppehåll för samtidig
semester.
För varje sådan frånvarodag
som anges i andra stycket 2 ökas i
stället lönesumman med ett belopp
motsvarande den inkomst arbetstagaren
skulle ha haft om arbete i
stället utförts i normal omfattning
för arbetsgivarens räkning. Med
normal omfattning avses arbetstagarens
ordinarie arbetstidsmått.
Går beloppet inte att fastställa ska
det uppskattas till den inkomst som
kan antas skulle ha betalats om
arbetstagaren under frånvarotiden
hade arbetat för arbetsgivarens
räkning.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
131
Semesterlönegrundande frånvaro
17 §6
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande,
när fråga är
om
1. ledighet på grund av sjukdom,
i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180
dagar eller om frånvaron beror på
arbetsskada,
2. ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584) dels under
tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
, dels under tid för vilken
föräldrapenning utges i anledning
av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma
lag, i den mån frånvaron för varje
barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar, dels under tid för vilken
tillfällig föräldrapenning utges
enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b i den
mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar, 11 och 11 a §§ samma
lag,
3. ledighet på grund av risk för
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när det
gäller ledighet på grund av sjukdom
, om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 180
dagar, eller om frånvaron beror på
arbetsskada. I sådan frånvaroperiod
inräknas även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
Frånvaron upphör att vara semesterlönegrundande
då arbetstagaren
varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet under ett helt
intjänandeår, utan längre avbrott i
frånvaron än fjorton dagar i en
följd.
6 Senaste lydelse 2007:392.

överförande av smitta, om arbetstagaren
är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare, i den
mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som
inte ger rätt till semesterlön enligt
någon annan lag, om arbetstagaren
får ersättning till deltagare
i teckenspråksutbildning
för vissa föräldrar (TUFF) eller
om utbildningen till väsentlig del
avser fackliga eller med facklig
verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under
intjänandeåret inte överstiger 180
dagar,
5. ledighet på grund av grundutbildning
om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar,
6. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare,
eller
7. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, i den
mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar.
Har arbetstagare av anledning
som anges i första stycket 1 varit
frånvarande från arbetet utan
längre avbrott i frånvaron än
fjorton dagar i en följd under två
hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden
inte rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i
första stycket inräknas även dagar
under perioden då arbetstagaren
icke skulle ha utfört arbete.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
132
17 a §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när det
gäller ledighet enligt föräldraledighetslagen
(1995:584) i fråga
Prop. 2009/10:4
ilaga 4
133
1. ledighet enligt 8 § första B
stycket nämnda lag, om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger
120 dagar, eller för ensamstående
förälder 180 dagar,
om
2. tid för vilken havandeskapspenning
utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
, eller
3. tid för vilken föräldrapenning
lämnas med anledning av barns
födelse eller adoption enligt 4 kap.
3 och 5 §§ lagen om allmän försäkring,
om frånvaron för varje
barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar
eller för ensamstående förälder
180 dagar.
I en frånvaroperiod enligt första
stycket räknas även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
17 b §
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande
när det
gäller
1. ledighet med anledning av
risk för överförande av smitta, om
arbetstagaren
a) är berättigad till ersättning
enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare, och
b) frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 180 dagar,
2. ledighet enligt lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård, om
frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar,
3. ledighet för utbildning som
till väsentlig del avser fackliga
eller med facklig verksamhet
sammanhängande frågor eller för
ersättningsberättigad teckenspråksutbildning
för vissa föräldrar
(TUFF), om frånvaron
under intjänandeåret inte överstiger
180 dagar och ledigheten
inte ger rätt till semesterlön enligt

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
134
någon annan lag,
4. ledighet på grund av grundutbildning
om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
om frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 60 dagar, eller
5. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare.
I en frånvaroperiod enligt första
stycket räknas även dagar när
arbetstagaren inte skulle ha utfört
arbete.
Sparande av semesterledighet
och semesterlön
Rätt att spara semesterledighet
18 §
Arbetstagare, som under ett semesterår
har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får av
överskjutande sådana dagar spara
en eller flera till ett senare semesterår.
Sparad semesterdag skall läggas
ut inom fem år från utgången av
det semesterår då den sparades,
om ej annat följer av 20 § tredje
meningen.
Semesterdagar får icke sparas
under semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdag, som har sparats
från tidigare år.
En arbetstagare, som under ett
semesterår har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får spara
en eller flera sådana överskjutande
dagar till ett senare
semesterår.
En sparad semesterdag ska
läggas ut inom fem år från utgången
av det semesterår då den
sparades, om inte annat följer av
20 § andra stycket.
Semesterdagar får inte sparas
under ett semesterår då arbetstagaren
får ut semesterdagar, som
har sparats från tidigare år.
19 §
Vill arbetstagare spara semesterdagar
eller vill han taga i
anspråk sparade semesterdagar i
anslutning till semesterledigheten i
övrigt, skall han underrätta
arbetsgivaren i samband med att
förläggningen av årets semesterledighet
bestämmes. Underrättelse
behöver dock icke lämnas förrän
arbetstagaren har fått veta, hur
många semesterdagar med lön han
har eller kan beräknas få rätt till.
Arbetstagare, som vill taga i
anspråk sparade semesterdagar
Vill en arbetstagare spara semesterdagar
eller ta ut sparade
semesterdagar i anslutning till
semesterledigheten i övrigt, ska
arbetsgivaren underrättas i samband
med att förläggningen av
årets semesterledighet bestäms.
Underrättelse behöver dock inte
lämnas förrän arbetsgivaren har
meddelat hur många semesterdagar
med lön arbetstagaren har
eller kan beräknas få rätt till. En
arbetstagare som vill ta ut sparade
semesterdagar utan sammanhang

utan sammanhang med semesterledigheten
i övrigt, skall meddela
arbetsgivaren detta senast två
månader i förväg.
Vad i första stycket sägs gäller
endast i den mån ej annat har avtalats.
med semesterledigheten i övrigt,
ska meddela arbetsgivaren detta
senast två månader i förväg.
Första stycket gäller endast om
inte annat har avtalats.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
135
Förläggning av sparade semesterdagar
20 §
Sparade semesterdagar skall
förläggas till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock ej om annat har avtalats eller
särskilda skäl föreligger mot att
semesterdagarna förlägges till det
året. Har arbetstagaren avsett att
sparade semesterdagar skall förläggas
till det femte året efter det
semesterår då de sparades och
skulle sådan förläggning medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas att semesterdagarna
skall läggas ut under det
sjätte året.
Sparade semesterdagar ska förläggas
till det semesterår som
arbetstagaren väljer. Detta gäller
dock inte om något annat har
avtalats eller om det finns särskilda
skäl mot att semesterdagarna
förläggs till det året.
Om arbetstagaren har avsett att
sparade semesterdagar ska förläggas
till det femte året efter det
semesterår då de sparades och om
sådan förläggning skulle medföra
betydande olägenhet, får överenskommelse
träffas om att semesterdagarna
ska läggas ut under det
sjätte året.
21 §
Önskar arbetstagare samtidigt
få ut minst fem sparade semesterdagar,
skall dessa och hela semesterledigheten
för semesteråret
utgå i en följd, om ej annat har
avtalats.
Önskar en arbetstagaren samtidigt
få ut minst fem sparade
semesterdagar, ska dessa och hela
semesterledigheten för semesteråret
läggas ut i en följd, om inte
annat har avtalats.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
136
Semesterlön för sparade semesterdagar
22 §7
Semesterlönen för varje sparad
semesterdag utgör, om ej annat
följer av 23 §, 0,48 procent av
summan av
1. den lön i anställningen som
har förfallit under intjänandeåret
närmast före det semesterår, då de
sparade semesterdagarna uttages,
dock frånsett lön för tid då
arbetstagaren har varit helt eller
delvis frånvarande från arbetet,
samt
2. ett beräknat inkomstbelopp
för de dagar under samma intjänandeår
då arbetstagaren har
varit helt eller delvis frånvarande
från arbetet av annan anledning
än semester, som utgått under
intjänandeåret och som ej sparats
från tidigare år, eller permittering
vid driftsuppehåll för samtidig
semester.
Beräkning av underlag för semesterlön
som avses i första
stycket 2 sker enligt grunderna för
16 § andra stycket tredje och
fjärde meningarna.
Semesterlön för en sparad semesterdag
beräknas enligt 16–
16 b §§. Samtliga sparade semesterdagar
som läggs ut ska
betraktas som intjänade under det
närmast föregående intjänandeåret
.
24 §
Vid beräkning av semesterlön
skall hänsyn icke tagas till förmån
av fri bostad eller till löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
Vid beräkning av semesterlön
ska hänsyn inte tas till förmån av
fri bostad eller till en löneförmån,
som är avsedd att utgöra ersättning
för särskilda kostnader.
25 §
Arbetstagare, som får fri kost i
arbetsgivarens hushåll, har rätt till
skälig kostersättning för de dagar
under semesterledigheten då förmånen
ej har utnyttjats till någon
del.
En arbetstagare, som får fri kost
i arbetsgivarens hushåll, har rätt
till skälig kostersättning för de
semesterdagar då förmånen inte
har utnyttjats till någon del.
7 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
137
Utbetalning av semesterlön
26 §
Arbetsgivaren skall betala ut
semesterlönen till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten.
I fråga om arbetstagare med tidlön,
beräknad för vecka eller
längre tidsenhet, får arbetsgivaren
i samband med semesterledigheten
utge den på den betalda semestertiden
belöpande tidlönen samt
senast vid semesterårets utgång
utge den semesterlön som kan
återstå.
Arbetsgivaren ska betala ut semesterlön
till arbetstagaren i samband
med semesterledigheten.
Semesterlön för rörliga lönedelar
som avses i 16 a § tredje
stycket ska betalas senast en
månad efter semesterårets utgång.
Semesterlön för semester som inte
har kunnat läggas ut
26 a §
Semesterdagar med semesterlön
som inte har sparats enligt 18 §
och som inte har kunnat läggas ut
under semesteråret ersätts med
semesterlön. Sådan semesterlön
bestäms enligt grunderna för beräkning
av semesterlön i 16–
16 b §§, och ska betalas ut senast
en månad efter semesterårets
utgång. Semesterlön betalas dock
endast ut för de dagar som tillsammans
med de dagar som intjänats
under intjänandeåret överstiger
tjugofem.
28 §
Upphör arbetstagare att vara
anställd hos arbetsgivaren innan
han har erhållit den semesterlön
som han har tjänat in, skall
arbetstagaren i stället erhålla semesterersättning
, i den mån ej
annat följer av 31 §.
Motsvarande skall gälla om
arbetstagares anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön skall utgå redan under
intjänandeåret. I sådant fall skall
bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om
Om anställningen upphör innan
arbetstagaren har fått den semesterlön
som tjänats in, ska
arbetstagaren i stället få semesterersättning
. Detta gäller inte om
annat följer av 30 b eller 31 §.
Motsvarande ska gälla om
arbetstagarens anställningsvillkor
ändras så att semesterledighet med
semesterlön ska förläggas redan
under intjänandeåret. I sådant fall
ska bestämmelserna om semesterersättning
tillämpas som om

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
138
anställningen upphört vid den
tidpunkt från vilken de nya
anställningsvillkoren skall gälla.
Om semesterersättning i visst
annat fall föreskrives i 5 §
anställningen hade upphört vid
den tidpunkt från vilken de nya
anställningsvillkoren ska gälla.
För arbetstagare som anställs
för arbete som avses pågå i högst
tre månader finns särskilda
bestämmelser om semesterersättning
i 5 §.
29 §8
Semesterersättning bestämmes
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön. För arbetstagare,
som har rätt till fri kost i arbetsgivarens
hushåll, skall kostersättning
dock utgå endast för det antal
dagar för vilka semesterersättning
skall beräknas.
För sparade semesterdagar skall
semesterersättning beräknas som
om de tagits ut under det semesterår
då anställningen upphörde.
Semesterersättning bestäms
enligt grunderna för beräkning av
semesterlön.
För sparade semesterdagar ska
semesterersättning beräknas som
om de tagits ut under det semesterår
då anställningen upphörde.
Har arbetstagare mottagit semesterlön
i förskott, minskas semesterersättningen
med sådan
semesterlön. Detta gäller dock ej,
om den förskottsvis erhållna semesterlönen
har utgått mer än fem
år före anställningens upphörande
eller om anställningen har upphört
på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållande som avses i 4 §
tredje stycket första meningen
lagen (1982:80) om anställningsskydd
eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida, som beror på förhållande
som ej hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs.
29 a §
Har en arbetstagare mottagit
semesterlön i förskott, minskas
semesterersättningen med sådan
8 Senaste lydelse 1994:637.

semesterlön. Detta gäller dock
inte, om den semesterlön som togs
emot i förskott utbetalades mer än
fem år före anställningens upphörande
eller om anställningen
har upphört på grund av
1. arbetstagarens sjukdom,
2. förhållanden som avses i 4 §
tredje stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd, eller
3. uppsägning från arbetsgivarens
sida som beror på förhållanden
som inte hänför sig till
arbetstagaren personligen, utom
när uppsägning sker i samband
med en konkurs.
Utbetalning av semesterersättning
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
139
30 §
Semesterersättning skall betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Möter hinder mot att beräkna
semesterersättningen inom en
månad efter anställningens upphörande
, skall den betalas ut inom
en vecka efter det hindret upphörde.
Semesterersättning ska betalas
ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad
efter anställningens upphörande.
Om det inte går att beräkna semesterersättning
inom en månad
efter anställningens upphörande,
ska den betalas ut inom en vecka
efter det att hindret mot att beräkna
ersättningen upphörde.
Okontrollerade arbetstagare
30 a §
För en arbetstagare, som utför
arbete under sådana förhållanden
att det inte kan anses vara arbetsgivarens
uppgift att vaka över hur
arbetet är ordnat, får avtal träffas
om avvikelse från bestämmelserna
om förläggning av semesterledighet
i 9–15 §§. Sådan avvikelse får
göras endast om arbetstagaren får
möjlighet att ta ut tjugofem
semesterdagar, eller det mindre
antal semesterdagar som arbetstagaren
har rätt till varje
semesterår.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
140
Nytt anställningsavtal i anslutning
till det gamla
30 b §
Om det innan anställningen
upphör står klart att ett nytt
anställningsförhållande mellan
samma parter kommer att påbörjas
i nära anslutning till det
tidigare anställningsförhållandet,
ska dessa anställningar i semesterhänseende
räknas som en sammanhängande
anställning.
Första stycket tillämpas endast
om
1) den intjänade semestern inte
redan har lagts ut,
2) semesterersättning inte redan
har betalats ut, och
3) arbetstagaren förklarar att
intjänade semesterförmåner ska
överföras till den nya anställningen
.
Övergång av företag Övergång till ny arbetsgivare
31 §9
Arbetstagares rätt enligt denna
lag påverkas inte av att ett företag,
en verksamhet eller en del av en
verksamhet, övergår till en ny
arbetsgivare genom en sådan
övergång som omfattas av 6 b §
lagen (1982:80) om anställningsskydd
. Arbetstagarens rätt påverkas
inte heller av att ett företag
eller en del av ett företag övergår
till ny arbetsgivare i samband med
konkurs.
Övergår arbetstagare till ny
arbetsgivare inom samma koncern,
skall han i semesterhänseende äga
samma rätt i den nya anställningen
som han skulle ha haft i den tidigare
. Härför förutsättes dock, att
arbetstagaren ej uppbär semesterersättning
av den tidigare arbetsEn
arbetstagares rätt enligt
denna lag påverkas inte av att ett
företag, en verksamhet eller en del
av en verksamhet, övergår till en
ny arbetsgivare genom en sådan
övergång som omfattas av 6 b §
lagen (1982:80) om anställningsskydd
. Arbetstagarens rätt påverkas
inte heller av att ett företag
eller en del av ett företag övergår
till ny arbetsgivare i samband med
konkurs.
Övergår en arbetstagare till en
ny arbetsgivare inom samma
koncern, ska arbetstagaren i semesterhänseende
ha samma rätt i
den nya anställningen som i den
tidigare. Detta förutsätter dock, att
arbetstagaren inte får semesterersättning
av den tidigare arbets9
Senaste lydelse 1994:1688.

givaren och att han senast en
månad efter anställningens upphörande
avger förklaring till såväl
den tidigare som den nye arbetsgivaren
, att han önskar överföra
intjänade semesterförmåner till
den nya anställningen.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ut ett belopp svarande mot den
semesterersättning som denne
eljest haft att utge till arbetstagaren.
givaren och att arbetstagaren
senast en månad efter anställningens
upphörande förklarar för
både den tidigare och den nye
arbetsgivaren, att han eller hon vill
överföra intjänade semesterförmåner
till den nya anställningen
.
I fall som avses i andra stycket
är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få
ett belopp motsvarande den semesterersättning
som den tidigare
arbetsgivaren annars skulle ha
betalat till arbetstagaren.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
141
33 §
Arbetstagare som vill fordra
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
skall väcka talan därom inom två
år från utgången av det semesterår
då arbetstagaren enligt lagen
skulle ha erhållit den förmån till
vilken anspråket hänför sig. Försummar
han det, är rätten till talan
förlorad.
En arbetstagare som vill begära
semesterlön, semesterersättning
eller skadestånd enligt denna lag
ska väcka talan inom två år från
utgången av det semesterår då
arbetstagaren enligt lagen skulle
ha fått den förmån som begäran
gäller. Försummar arbetstagaren
det, är rätten till talan förlorad.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
2. De nya bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången på frånvaroperioder
som påbörjas efter ikraftträdandet. För den som är frånvarande
från arbetet på grund av sjukdom eller arbetsskada på deltid vid lagens
ikraftträdande tillämpas dock de nya bestämmelserna.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
142
Förslag till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262)
Härigenom föreskrivs att punkt 4 i bilagan till arbetsrättslig beredskapslag
(1987:1262) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bilaga
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
4. Semesterlagen (1977:480)
I fråga om semesterlagen
(1977:480) skall 4, 11 och 12 §§
ha följande lydelse.
I fråga om semesterlagen
(1977:480) ska 4, 11 och 12 §§ ha
följande lydelse.
4 §
Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och
27 §§.
En arbetstagare har rätt till
tjugofem semesterdagar varje
semesterår. Om anställningen
påbörjas efter den 31 augusti
under semesteråret, har arbetstagaren
endast rätt till fem semesterdagar.
Om det behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov av arbetskraft
, får arbetsgivaren besluta att
arbetstagaren ska få ut semesterledighet
till ett mindre antal dagar,
lägst tio. Den rätt till semester som
därigenom inte kan utnyttjas skall
anses sparad till dess förhållandena
medger att ledigheten utnyttjas.
Efter överenskommelse
mellan arbetsgivare och arbetstagare
får sparad semesterrätt tas
ut i form av semesterersättning.
Under semesterledighet skall
arbetstagare ha semesterlön i den
mån han har tjänat in sådan under
intjänandeåret.
Arbetstagare får avstå från rätt
till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön.
Om det behövs för att tillgodose
totalförsvarets behov av arbetskraft
, får arbetsgivaren besluta att
arbetstagaren ska få ut semesterledighet
till ett mindre antal dagar,
lägst tio. Den rätt till semester som
inte kan utnyttjas ska anses sparad
till dess förhållandena medger att
ledigheten utnyttjas. Efter överenskommelse
mellan arbetsgivare
och arbetstagare får sparad
semesterrätt tas ut i form av semesterersättning
.
Under semesterledighet ska
arbetstagaren ha semesterlön, om
sådan har tjänats in enligt 7 §.
11 §
Om inte överenskommelse om
förläggning av semesterledighet
uppnås, bestämmer arbetsgivaren

Prop. 2009/10:4
Bilaga 4
143
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller företrädare
för honom, skall arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen skall lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. När särskilda skäl
föreligger får den lämnas senare.
om förläggningen, om inte annat
har avtalats.
Har beslut om förläggning av
semesterledighet träffats på annat
sätt än genom överenskommelse
med arbetstagare eller dennes
företrädare, ska arbetsgivaren
underrätta arbetstagaren om
beslutet. Underrättelsen ska lämnas
senast två veckor före ledighetens
början. Om det finns särskilda
skäl, får den lämnas senare.
12 §
Om ej annat har avtalats, skall
semesterledigheten förläggas så att
arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst två veckor i följd.
Om inte annat har avtalats, ska
semesterledigheten förläggas så att
arbetstagaren får en ledighetsperiod
av minst två veckor i följd.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
Prop. 2009/10:000
Bilaga 4
144
Lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för
vissa arbetstagare med radiologiskt arbete
Härigenom föreskrivs att 1–3 §§ lagen (1963:115) om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, vari arbetstagaren utsättes
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att menlig inverkan
kan befaras, har under villkor som
föreskrives i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som
följer av 4 § semesterlagen
(1977:480) i dess lydelse före den
1 april 1990. För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
skall semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med
fem tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen brutet dagantal,
skall det avrundas till närmast
högre hela tal.
Med dag, under vilken utförts
arbete, som avses i första stycket,
jämställes
1) dag, under vilken arbetstagaren
varit semesterledig, dock
endast om hans arbete omedelbart
före och omedelbart efter ledigheten
varit sådant som avses i
första stycket, samt
2) dag, under vilken arbetstagaren
haft ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17 § semesterlagen,
dock ej om arbete,
som avses i första stycket, uppenbarligen
icke kunnat beredas
honom sådan dag och anledningen
En arbetstagare som för arbetsgivarens
räkning utför radiologiskt
arbete, där arbetstagaren utsätts
för joniserande strålning i sådan
utsträckning att skadlig inverkan
kan befaras, har under villkor som
föreskrivs i denna lag rätt till
längre semesterledighet än som
följer av 4 § semesterlagen
(1977:480). För varje kalendermånad
av intjänandeåret, under
vilken arbetstagaren har utfört
sådant arbete minst femton dagar,
ska semesterledigheten påföljande
semesterår förlängas med fem
tolftedels semesterdag. Uppstår
vid beräkningen ett brutet dagantal,
ska det avrundas till närmast
högre hela tal.
Med dag, när sådant arbete som
avses i första stycket har utförts,
ska jämställas
1) dag, när arbetstagaren varit
semesterledig, dock endast om
hans eller hennes arbete omedelbart
före och omedelbart efter
ledigheten varit sådant som avses i
första stycket, samt
2) dag, när arbetstagaren har
haft ledighet som är semesterlönegrundande
enligt 17–17 b §§ semesterlagen,
dock inte om sådant
arbete, som avses i första stycket,
uppenbarligen inte kunnat beredas
honom eller henne sådan dag och
1 Senaste lydelse 1990:103.

Prop. 2009/10:4
ilaga 4
145
B
anledningen till detta varit annan
än driftsuppehåll för samtidig
semester.
härtill varit annan än driftsuppehåll
för samtidig semester.
För varje semesterdag som tillkommer
enligt första stycket utgår
semesterlön med 0,48 procent av
arbetstagarens under intjänandeåret
förfallna lön i anställningen,
beräknad enligt 16 § semesterlagen.
Semesterlön för de semesterdagar
som tillkommer enligt första
stycket beräknas enligt 16–16 b §§
semesterlagen.
2 §2
På begäran av domstol eller den,
vars rätt beröres, åligger det
Arbetsmiljöverket att avgöra,
huruvida visst arbete är sådant,
som avses i denna lag.
Är mål, som handlägges vid
domstol, beroende av fråga, som i
första stycket sägs, skall domstolen
hänskjuta frågan till
Arbetsmiljöverket, när part sådant
yrkar eller domstolen finner det
nödigt; och må dom ej meddelas,
förrän Arbetsmiljöverkets beslut
kommit domstolen tillhanda.
På begäran av domstol eller den
saken rör, ska Arbetsmiljöverket
avgöra om ett visst arbete är sådant
som avses i denna lag.
Är ett mål, som handläggs vid
domstol, beroende av en fråga som
avses i första stycket, ska domstolen
hänskjuta frågan till
Arbetsmiljöverket, när en part
yrkar det eller domstolen finner att
det är nödvändigt. Dom får inte
meddelas förrän Arbetsmiljöverkets
beslut kommit domstolen
till handa.
3 §3
Om semester för arbetstagare
som avses i denna lag gäller i
övrigt vad i semesterlagen
(1977:480) är stadgat.
Om semester för arbetstagare
som avses i denna lag gäller i
övrigt semesterlagen (1977:480).
Denna lag träder i kraft den 1 april 2010.
2 Senaste lydelse 2000:769.
3 Senaste lydelse 1977:481.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 5
146
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-06-09
Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, justitierådet Marianne
Lundius och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.
En förenklad semesterlag
Enligt en lagrådsremiss den 28 maj 2009 (Arbetsmarknadsdepartementet)
har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),
2. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
3. lag om ändring i lagen (1963:115) om förlängd semester för vissa
arbetstagare med radiologiskt arbete.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Maria Ek
Oldsjö, biträdd av departementssekreteraren Hanna Björknäs.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Till de sakliga ändringar i semesterlagen som föreslås hör en ny beräkningsregel
för semesterlön, ändrade regler om intjänad semester för
arbetstagare med tidsbegränsad anställning och en ny regel om det antal
semesterdagar som ska ersättas med semesterlön om semestern på grund
av frånvaro inte har kunnat läggas ut under semesteråret. Huvudsyftet
med förslaget anges i övrigt vara att förenkla lagen såväl i sak som
språkligt. Resultatet har dock knappast blivit att innebörden av de mest
svårtillgängliga paragraferna förtydligats nämnvärt. Om inte något ytterligare
görs åt språket, kommer en läsare att få särskilt svårt att tillgodogöra
sig innehållet i exempelvis förslagets 16, 16 b och 17 §§.
De föreslagna ändringarna i den arbetsrättsliga beredskapslagen och
lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt
arbete utgör s.k. följdändringar till ändringarna i semesterlagen.
Förslaget till lag om ändring i semesterlagen
5 §
I paragrafen finns en bestämmelse om förläggning av semesterledighet
vid kortare anställningar. Bestämmelsen, i vilken det klargörs att en
arbetstagare har rätt till semesterledighet oavsett längden på anställningen
och oavsett antalet arbetade timmar, är en anpassning till det s.k.
arbetstidsdirektivet. Det bör dock enligt remissen även fortsättningsvis
vara möjligt för en arbetsgivare och arbetstagare att avtala om att semester
inte ska läggas ut om anställningen är kortare än tre månader (remissen
s. 35). I den föreslagna bestämmelsen sägs att parterna om
anställningen avses pågå i högst tre månader och inte varar längre tid kan
träffa ett sådant avtal. Som Lagrådet förstår det ska avtalet kunna träffas
redan innan det har kunnat konstateras att anställningen faktiskt upphör

efter tre månader. Enligt Lagrådets mening bör bestämmelsen med
hänsyn härtill ges förslagsvis följande lydelse:
Prop. 2009/10:4
Bilaga 5
147
När det gäller en anställning som avses pågå i högst tre månader och som
inte varar längre tid får det avtalas att semesterledighet inte ska läggas ut.
I sådant fall har arbetstagaren rätt till semesterersättning.
6 §
I förslaget har orden ”i den mån” bytts ut mot ordet ”om”. Bytet medför
en viss betydelseskillnad, som troligtvis inte är åsyftad. Enligt den föreslagna
lydelsen har en arbetstagare, som byter anställning, rätt till
semesterledighet i den nya anställningen endast om arbetstagaren inte
redan har haft sådan ledighet i den tidigare anställningen. Med denna
formulering kommer arbetstagaren att vara utesluten från rätt till
semesterledighet oavsett längden av den tidigare ledigheten. Den nuvarande
lydelsen av paragrafen innebär emellertid att arbetstagaren är
berättigad till semesterledighet i den utsträckning han inte redan har haft
sådan ledighet. Längden av den tidigare ledigheten blir således bestämmande
för rättens omfattning. Om någon saklig ändring inte är åsyftad,
bör den nuvarande formuleringen behållas; möjligen kan orden ”i den
mån” bytas ut mot något annat passande uttryck, t.ex. ”i den utsträckning”.
7 §
Paragrafen, i vilken beskrivs den matematiska formel som ska tillämpas
vid beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön, skulle med
några smärre ändringar i de två första meningarna kunna förbättras
språkligt. Lagrådet föreslår att dessa meningar ges följande lydelse:
Antalet semesterdagar med semesterlön beräknas på följande sätt. Från
de dagar arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren under intjänandeåret
(anställningstiden) subtraheras de dagar arbetstagaren varit
helt frånvarande från arbetet utan lön.
8 §
Andra stycket första meningen bör enligt Lagrådets mening kunna ges en
kortare och mera lättillgänglig lydelse, förslagsvis på följande sätt:
En arbetstagare ska på begäran lämna arbetsgivaren besked om sina
önskemål när det gäller utläggningen av semesterledighet utan semesterlön
eller i vilken omfattning arbetstagaren önskar avstå från sådan
ledighet.
I tredje stycket har de avslutande orden ”utom i fall som avses i 13 §”
bytts ut mot orden ”utom vid permittering enligt 13 §”. Det föreslagna
uttryckssättet ger intrycket att rättsinstitutet permittering på något sätt

skulle vara reglerat i 13 §. Så är naturligtvis inte fallet. Vad som regleras
i 13 § är, som framgår av rubriken till paragrafen, semesterledighet vid
permittering. Den nuvarande formuleringen är därför bättre än den föreslagna
, dock kan ordet ”avses” bytas ut mot ”anges”.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 5
148
16 §
I andra stycket anges när semesterlön för en arbetstagare beräknas enligt
procentregeln. Beräkningen relateras i vissa fall till den typ av lön som
arbetstagaren har och i andra fall till arbetstagarens sysselsättningsgrad
eller frånvaro. Lagrådet föreslår att vartdera stycket efter punkten inleds
med ”som har”. Vidare föreslår Lagrådet att punkten 5 ändras så att det
på ett tydligare sätt framgår att semesterlönen inte ska beräknas enligt
procentregeln vid frånvaro i samma omfattning såväl under hela intjänandeåret
som under semesteråret fram till semestertillfället (exempelvis
en deltidsarbetande arbetstagare).
Med hänsyn till det ovan anförda föreslår Lagrådet att andra stycket ges
följande lydelse:
Semesterlön beräknas enligt 16 b § för en arbetstagare
1. som har lön som inte är bestämd per vecka eller månad,
2. som har lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del och
den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den sammanlagda
lönen under semesteråret,
3. som har en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret,
4. som har ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället,
eller
5. som har varit frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är
semesterlönegrundande enligt 17–17 b §§ såvida frånvaron inte fortsatt
att pågå i samma omfattning fram till semestertillfället som under hela
intjänandeåret.
16 b §
I paragrafen redogörs för hur semesterlön ska beräknas enligt procentregeln
. En arbetstagare kan ha olika anställningar och tjäna in semester i
de olika anställningarna varför ordet ”semesterlön” bör anges i obestämd
form och referera till en anställning. Den kortfattade lydelsen av punkten
3 ger enligt Lagrådets mening inte tillräckligt tydligt uttryck för den
situation punkten tar sikte på (remissen s 46). Den bör därför förtydligas.
Lagrådet föreslår att lagrummet i denna del och i övrigt ges följande
lydelse:
Semesterlön enligt procentregeln utgör tolv procent av arbetstagarens
förfallna lön i en anställning under intjänandeåret.
I lönesumman ska inte följande inräknas:
1. semesterlön,
2. ersättning för dag då arbetstagaren helt eller delvis har haft semesterlönegrundande
frånvaro enligt 17–17 b §§, eller

3. permitteringslön som utgår i anledning av driftsuppehåll med samtidig
semester för alla anställda när rätt till semesterlön inte föreligger för
samma tid.
Prop. 2009/10:4
Bilaga 5
149
För varje sådan frånvarodag som anges i andra stycket 2 ökas i
stället lönesumman med ett belopp motsvarande den inkomst arbetstagaren
skulle ha haft om arbete i stället utförts i normal omfattning för
arbetsgivarens räkning. Med normal omfattning avses arbetstagarens
ordinarie arbetstidsmått. Går beloppet inte att fast¬ställa ska det uppskattas
till den inkomst som kan antas skulle ha betalats om arbetstagaren
under frånvarotiden hade arbetat för arbetsgivarens räkning.
Rubriken till 30 a §
Rubriken lyder okontrollerad arbetstagare. Med okontrollerad arbetstagare
avses en arbetstagare som utför sina arbetsuppgifter i hemmet eller
på annan plats där arbetstagaren själv bestämmer hur arbetet ska ordnas
utan att arbetsgivaren kan kontrollera eller övervaka arbetets utförande.
Den kritiska, närmast nedsättande betydelse i vilken adjektivet okontrollerad
oftast används gör det olämpligt att använda ordet här. Lagrådet
förordar att adjektivet oövervakad används i stället för okontrollerad.
30 a §
Första meningen kan förbättras språkligt genom att den inleds med ordet
”om”. Sista meningen ger uttryck för den icke dispositiva regeln, att en
arbetstagare har rätt till 25 semesterdagar och att denna rätt inte får inskränkas
när ett avtal träffas om avvikelse från bestämmelserna om förläggning
av semesterledigheten. Lagrådet föreslår att sista meningen
ändras i förtydligande syfte. Paragrafen skulle förslagsvis kunna ges
följande lydelse:
Om en arbetstagare utför arbete under sådana förhållanden att det inte
kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat,
får avtal träffas om avvikelse från bestämmelserna om förläggning av
semesterledighet i 9–15 §§. Sådan avvikelse får inte innebära en inskränkning
i arbetstagarens rätt att ta ut tjugofem semesterdagar, eller det
mindre antal semesterdagar som arbetstagaren har rätt till varje
semesterår.
30 b §
Paragrafen är ny och syftar till att underlätta den praktiska tillämpningen
av semesterlagen då en arbetstagare har flera på varandra följande tidsbegränsade
anställningar hos samma arbetsgivare. Enligt Lagrådets
mening har första stycket fått en onödigt mångordig utformning och
skulle förslagsvis i stället kunna ges följande lydelse:
Om det innan en anställning har upphört står klart att en ny anställning
mellan parterna kommer att påbörjas i nära anslutning till den tidigare,
ska anställningarna i semesterhänseende räknas som en anställning.

Prop. 2009/10:4
Bilaga 5
150
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Arbetsmarknadsdepartementet
Prop. 2009/10:4
151
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 september 2009
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Odell,
Bildt, Larsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson,
Borg, Malmström, Sabuni, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling
Föredragande: Anders Borg
Regeringen beslutar proposition 2009/10:4 En förenklad semesterlag,
m.m.