Kyrkans skiljande från staten

Motion 19 januari 1989
  • Bädda in video

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:K212

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Kyrkans skiljande från staten

De nuvarande banden mellan staten och svenska kyrkan har rötter som går
tillbaka till reformationen. Under vissa perioder kan man se dem som skilda
uttryck för samma statsmakt. Kyrkan har givit gudomlig legitimitet åt den
rådande ordningen/härskaren och byggt upp den enhetskultur varpå samhället
och staten vilade. Staten har i gengäld givit kyrkan en ideologisk och
ekonomisk maktställning i samhället.

Alltsedan demokratins genombrott borde en sådan ordning vara en
omöjlighet i vårt land. Staten ska enligt de demokratiska idealen vara neutral
i trosfrågor. Det är den enskilde medborgarens sak att ta ställning i dessa
frågor och utifrån eget val ansluta sig till trosriktning och kyrka eller
samfund. Staten bör inte heller gynna och privilegiera en kyrka framför
andra kyrkor eller samfund. Alla bör få verka i samhället på samma
premisser.

Demokratins genombrott borde alltså gjort statskyrkan omöjlig. Många
gamla bindningar mellan staten och svenska kyrkan har också försvagats eller
helt upplösts under 1900-talet. Svenska kyrkan har under de senaste
årtiondena alltmer blivit herrar i eget hus och håller på att bygga upp
demokratiska institutioner för att ge medlemmarna beslutsmakten i inomkyrkliga
frågor.

Dock kvarstår fortfarande statskyrkosystemet i grunden tämligen oförändrat.
Kyrkan har beskattningsrätt som ingen annan organisation. Vissa
kyrkliga tjänster tillsätts fortfarande av regeringen. Vissa kyrkliga beslut ska
fortfarande underställas riksdagen. Även ur kyrkans synvinkel är detta en
ohållbar ordning. Kyrkans egen ledning, dess biskopar och andra ledande
befattningshavare blir inte i första hand tillsatta på sina kyrkliga meriter utan
för att passa den sittande politiska maktens åsikter. Därigenom blir det
omöjligt för kyrkan att förvalta sitt ”profetiska” uppdrag. Hur kan man bli
ett salt i debatten när man själv är en del av makten? Hur kan visionärer
försöka styra en utveckling när ett politiskt tillsatt kyrkomöte ändå fattar de
avgörande besluten?

Genom att skilja stat och kyrka slipper också svenska kyrkan stämpeln att
vara en myndighet bland andra myndigheter, en serviceinrättning för livets
övergångsriter.

Den nuvarande ordningen är ohållbar. Att det ytterst är statsmakten som
ger grunden och ramarna för kyrkans verksamhet svär mot allt som är
centralt i det kristna budskapet.

Att man från riksdagen varit tveksam till att skilja kyrka och stat har som

regel en gemensam orsak: Man fruktar att konservativa och fundamentalis- Mot. 1988/89

tiska präster ska ta kommandot i kyrkan och styra in den på kurs som inte K212

medlemsmajoriteten (svenska folket) och de politiska partierna önskar. Man

fruktar att kyrkan ska utvecklas bort från folkkyrkoidealet och mot en

sekteristisk och trång s k bekännelsetrogen kyrka. Inte minst striden kring

kvinnliga präster har ökat dessa farhågor. Genom statskyrkosystemet vill

man med statens hjälp garantera att kyrkans öppna folkkyrkokaraktär

bibehålles.

Men även om statens omtanke är välmenad så kan i längden den
demokratiska utvecklingen i kyrkan inte upprätthållas genom yttre tvång
från staten. En demokratisk och öppen folkkyrkoutveckling i svenska kyrkan
kan bara bygga på och garanteras av medlemmarna själva.

En fri kyrka har också möjligheten att i ordets bästa betydelse bli en
FOLKETS kyrka. Inte som nu en STATENS kyrka.

Den nuvarande demokratiska processen i svenska kyrkan bör därför
påskyndas och det avgörande steget, dvs. skiljandet mellan kyrka och stat,
bör tas så snart som möjligt.

Ett sådant skiljande bör bl a omfatta upphävandet av kyrkans beskattningsrätt
samt upprättande av svenska kyrkan som helt självständig organisation.
Inga statliga organ får alltså möjlighet att fatta beslut i kyrkans interna
frågor.

Förhållandena mellan kyrkan och staten bör på de ekonomiska och
rättsliga områdena regleras i stor enlighet med de förslag som Alva Myrdal
framlade i sin utredning från 70-talet. Kyrkan bör alltså ges en generös
möjlighet att överta äganderätten till all kyrklig egendom som används för
kyrkliga ändamål. Vidare bör svenska kyrkan tillsammans med övriga
samfund och vissa organisationer eventuellt ges statlig hjälp med intaxering
av medlemsavgifter. Även annat stöd kan vara aktuellt under ett övergångsskeende.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kyrkans skiljande från staten.

Stockholm den 19 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margö Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Elisabeth Persson (vpk)

5