Villkoren för företagare i välfärdssektorn

Fru talman! har frågat mig hur jag med den föreslagna regleringen avser att undvika att laglydiga, duktiga och skötsamma företagare inom välfärdssektorn undviker att gå i konkurs samt bibehålla en valfrihet inom den svenska välfärden.

Jag kan konstatera att den ställda frågan rör förslagen i proposition 2017/18:159 Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet. Med hänvisning till att riksdagen nyligen röstade emot detta förslag är det min bedömning att det scenario som Hans Rothenberg beskriver inte längre är aktuellt.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Men så lätt ska du inte komma undan.

En anledning till att vi när det är sommar debatterar sådana här frågor här i riksdagen, som egentligen har stängt, är vikten av att tydliggöra skillnaden. Näringsministern och jag tycker inte illa om varandra, men nu ska vi puckla på varandra i 20 minuter.

Det här är en fråga där det skiljer väsentligt i synen på näringslivet och på näringspolitiken. Den proposition som regeringen lade fram fick inte genomslag i riksdagen. Det var ett av de sämre initiativ som regeringen har tagit under mandatperioden. Det var förslaget om vinstbegränsning i välfärden.

Genom att ställa upp krav som öppnar för godtycklig tillämpning, rättsosäkerhet, missbruk och som ibland till och med motsäger varandra avsåg man att skapa en situation som gjorde det svårt för företag att driva verksamheten långsiktigt.

Svenska välfärdsföretag är duktiga. De är internationellt sett mycket framstående. Det finns ett internationellt intresse för svenskt välfärdsföretagande inom såväl förskola och skola som vård och äldreomsorg. Det här skulle kunna bli en intressant exportmarknad för svenska företag inom dessa områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ställde en interpellation för tre år sedan ungefär på samma tema till ministern. Då lämnade han över den till sin kollega Ardalan Shekarabi. Det blev mer en diskussion kring vinster i välfärden än om det som jag egentligen ville diskutera: Hur ska företag som verkar inom välfärden kunna utveckla sin verksamhet både i landet och utomlands?

Den debatt som jag då hade med Ardalan Shekarabi var på många sätt kosmisk. Vi lyckades med konststycket att prata förbi varandra hela tiden. Nu är jag glad att originalministern är här som kan diskutera välfärdsföretagsamheten. Även om det här förslaget nu är ute ur världen kommer det säkert nya förslag.

Jag konstaterar att regeringen hittills inte har varit särskilt intresserad av att hjälpa, stötta och underlätta för de företag som verkar inom välfärdsområdet. Det har varit en allmänt ganska fientlig politik. Man har staplat hinder på vägen. Jag ställer frågan: Vad vill regeringen i stället göra för att utveckla den här typen av företagsamhet?

Om man nu tycker att detta med att begränsa vinster är en väldigt bra idé - men förslaget fick stryk här i kammaren - vad vill man då göra för att underlätta för företagen? Jag utgår ifrån att regeringen inte vill förstöra för den typen av företag.

Det kvittar hur många innovationsråd, industrikansler eller innovationskatapulter som man inrättar. Det behövs mer för att kompensera det motstånd som regeringen i övrigt riktar mot välfärdsföretag. Det här är, som sagt, en mycket intressant och möjlig tjänsteexportmarknad.

Jag skulle vilja höra ministern lägga ut texten om bortom detta med vinstbegränsning, vad man kan göra för att stimulera och underlätta för den här sortens företag. Det är många där ute i landet som undrar.

Fru talman! Hans Rothenberg påpekade att det här är en fråga som skiljer honom och regeringen. Han inbjöd till debatt, och jag kunde inte motstå frestelsen. Det här är en fråga som engagerar många i många partier och många medborgare. En majoritet håller faktiskt med regeringen om att skolor ska leverera kunskap och inte vinst.

Om man tittar på vem som är extrem i det här sammanhanget kan man göra en kort internationell utblick. Jag vet att ministern uppskattar utblickar, så jag vill gärna ha en sådan dialog.

I USA har de, som Hans Rothenberg kallar för duktiga företagare, klarat att driva friskolor för 80-85 procent av bidragen. I Norge får man 85 procent av bidragen och i Danmark får man 73 procent av bidragen. Där klarar man att ändå bedriva verksamhet utan vinst. I Nederländerna är två tredjedelar av alla skolor friskolor utan vinst. I Finland är 2 procent friskolor utan vinst, i Danmark är det 15 procent utan vinst.

Varför klarar alla andra länder att driva dessa skolor mycket bra utan vinster? Det är det som jag undrar över. Det som skiljer är ju drivkraften och motiveringen bakom varför folk driver skolor. I vissa fall är det kyrkor, i andra fall stiftelser, i tredje fall är det kooperativ, i fjärde fall är det särskilda pedagogiker som man vill bedriva.

Det som kännetecknar friskolor i omvärlden är en vilja att lära ut, en vilja att bedriva utbildning, en vilja att skapa det absolut bästa för eleverna, inte för en själv. Jag tror att det finns många i Sverige som vill driva skolor på precis det sättet, och de kommer inte att hindras. I den mån som det fanns någon regel som hade hindrat dem hade ju regeringen förutsett det och medgett undantagsmöjligheter för sådana aktörer för att de skulle kunna bedriva långsiktig verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad vi egentligen diskuterar här är inte om friskolor är bra eller inte. Vi diskuterar vilka drivkrafter som är bra eller inte. Regeringen lade fram ett förslag där man kunde fokusera på positiva drivkrafter för eleverna, nämligen verksamheten, kunskapen och utbildningen. Det är tråkigt att regeringens förslag inte gick igenom.

Jag kan ge Hans Rothenberg helt rätt i att frågan inte är död. Den kommer att komma tillbaka. Där har du alldeles rätt. Men du har fel när du tror att du behöver oroa dig för att det skulle leda till någonting dåligt.

Om man slipper att tänka på vinst varje gång som man får lite överskott i verksamheten kan det överskottet glädjande nog användas till en utflykt i stället för att leverera vinst. Man kan köpa in lite ny utrustning i stället för att leverera vinst. Man slipper att ta konflikten med sin arbetsgivare om lojaliteten när man har varit effektiv och lyckats skapa extra resurser. Ska lojaliteten vara bästa möjliga utbildning för barnen eller att leverera den vinst som ägaren gärna vill ha ut? Det är att fokusera verksamheten på rätt saker.

Min fråga till ministern är: Vad gör ministern för bedömning av de internationella lärdomar som vi kan dra av hur andra länder har organiserat sitt skolväsen? Frågan är om vi inte kan importera lite idéer från andra länder om hur man bedriver verksamhet.

Fru talman! Tack också för debatten om en väldigt viktig fråga!

Jag tror att detta blir en av frågorna som kommer att prägla valrörelsen. Svenska folket - även bland de borgerliga partierna - är av uppfattningen att det inte är vilken typ av verksamhet som helst om man driver en skola eller ett äldreboende. Det finns andra mer långsiktiga krav på verksamheten om man är en privat utförare i välfärdssamhället där skattebetalarna egentligen betalar alla intäkter till verksamheten.

Den internationella dimensionen är väldigt intressant, särskilt på skolområdet. Jag känner inte till något annat skolsystem i någon form av organiserad värld som har gått så långt som man har gjort i Sverige. Här har vi kombinerat en fullt ut offentligt finansierad skolpeng med obegränsade möjligheter att ta ut vinst och en i det närmaste fri etableringsrätt för nya aktörer. Jag känner inte till något annat land som har ett liknande system.

Utmaningen blir nu att försöka föra en sansad och realistisk diskussion. Svensk skola har faktiskt stora problem i dag. Våra skattepengar, som vi avsätter till denna verksamhet, ska gå till elever, lärare och rektorer så att vi kan utveckla bra skolverksamhet för alla barn och ungdomar i vårt land. Det är vårt politiska uppdrag.

Vi har gjort stora satsningar på välfärdsområdet under den här mandatperioden. Jag tror inte att alla är medvetna om det, men 100 000 fler människor jobbar i dag i den offentliga sektorn jämfört med för fyra år sedan. Det är 100 000 fler människor som jobbar inom äldreomsorgen, skolan och förskolan. Det är människor som har tid och möjlighet att hjälpa elever eller äldre som har problem eller behöver extra stöd och hjälp. Det är fråga om resurser men också om styrning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan fråga handlar om huruvida alla privata företag inom välfärdsområdet är dåliga. Nej, absolut inte. Det finns många privata aktörer som har som idé att de vill återinvestera mycket av verksamheten. Det har tidigare kanske drivits i stiftelseform, och nu känner de att de har en idé om hur de pedagogiskt ska utveckla sin verksamhet enligt läroplan och skollag för att ge lärarna och eleverna bättre förutsättningar att komma vidare. Det finns också andra privata företag som inser att man inte kan kvittera ut hur stora vinster som helst eftersom det handlar om offentligt finansierad verksamhet och att de står till samhällets förfogande för att bedriva utbildning.

Jag tycker att detta är en viktig fråga. Vi har gjort väldigt mycket under mandatperioden som inte bara handlar om det förslag som de borgerliga och Sverigedemokraterna nyligen röstade ned och som gick ut på att sätta ett tak på hur stora vinster man egentligen får ta ut inom vissa av dessa verksamheter. Vi stärker meddelarskyddet för personalen i privat driven verksamhet. Det är jätteviktigt. Även de som jobbar inom privat verksamhet ska kunna berätta om oegentligheter eller problem, vilket är en rätt som alla offentliganställda har i dag.

Vi har vidare lagt förslag om en tydligare ägar- och ledningsprövning så att de som ska starta en verksamhet går igenom en ordentlig prövning som visar att de är lämpliga och kan verksamheten tillräckligt bra. Det ska finnas något slags arbete kring detta.

Vi gör också mycket på resurssidan genom att försöka rikta resurser till de skolor och områden som har störst behov så att det inte blir samma peng till alla. Det leder i förlängningen annars till ökad orättvisa.

Detta är en viktig fråga för Sverige. Men jag tror inte att de privata företag som ändå finns här och som finns inom välfärdsområdet är betjänta av att svensk välfärd håller dålig kvalitet. Varför skulle någon då vilja ta del av deras erfarenheter? Det viktigaste för oss i Sverige är att vända kvaliteten och se till att alla barn och ungdomar får gå i en riktigt bra skola och att de äldre har en riktigt bra vård och omsorg som de kan lita på.

Fru talman! När vi talar om dessa frågor blir det väldigt känsligt. De rödgröna tar alltid fram skolan som exempel. Men jag har ställt en ganska brett riktad interpellation om välfärdsföretagandet. Det handlar om skola men också om barnomsorg, äldreomsorg och vård i livets mitt. Välfärden är mycket mer än bara skolan.

Det är många som bedriver verksamhet inom detta område. De gör det just av anledningen att det är något de kan, det är något de har erfarenhet av och det är något de ser att de kan göra bättre än vad som görs i den ordinarie, offentliga verksamheten. Precis som alla entreprenörer ser de något som inte andra ser och vill något som andra inte har kommit på att man kan göra. Därför är det så viktigt att människor som arbetar inom denna stora sektor och som i dag har väldigt få alternativ att arbeta och verka inom - de flesta är offentligt styrda - får möjlighet att göra skillnad.

Det handlar om att man på förskolan ska kunna kompetensutveckla sin personal. Man ska kunna höja lönerna för personalen och föra individuella lönesamtal. Det handlar också om att kunna skaffa ny utrustning till äldreomsorgen. Man ska kunna utveckla verksamheten genom kompetensutveckling. Det handlar om utbildning och om att avsätta resurser för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är inte ondskefulla människor som har girigheten för ögonen, utan det är människor som är entreprenörer, som vill någonting och som vill vara med och utveckla ett område. Det borde vara självklart att man ser sådant entreprenörskap som lika värdefullt som den som gör en innovation eller en uppfinning, startar en fabrik, gör en exportsuccé eller skapar en ny app som genererar arbetstillfällen och förhoppningsvis även skattepengar till Sverige.

Att det nu finns 100 000 fler människor i offentlig sektor är inte detsamma som att det finns mer välfärd. Jag tycker att ministern har en felsyn när han alltid jämför offentlig anställning och offentliga resurser med mer välfärd. Den behöver inte utföras av offentliga aktörer. Välfärden kan utföras av många händer och av många varianter av händer.

Det handlar inte om att göra hur stora vinster som helst. Är man smart som entreprenör och företagare vet man också att det viktigaste man kan investera i är den egna personalen, framför allt när det handlar om tjänsteföretag. Det är personalen som levererar nytta till kunder och vårdtagare, som ska ha den omsorg som sig bör.

Det vore intressant om ministern i stället talar om hur regeringen vill göra för företagarna och entreprenörerna inom detta område. Jag respekterar att Mikael Damberg har uppfattningen att man inte ska tjäna för mycket pengar på detta. Jag delar den inte, men jag respekterar den. Men då måste man balansera detta och göra mer för att stimulera och göra det nyttigt och framgångsrikt för företagsamheten inom området.

Fru talman! Jag tycker nog att det är viktigt att göra skillnad på detta och att sälja appar. Jag ska sluta i riksdagen och har själv konstruerat en app som hjälper folk att göra miljövänliga val och göra det på ett roligt sätt.

Skillnaden är att det inte finns någon appköpningsplikt men det finns en skolplikt. Därför är det skillnad mellan att tjäna pengar på verksamheter där folk frivilligt i fri konkurrens väljer en tjänst och att göra det på en tjänst som alla antingen är tvingade till - såsom skolplikten - eller på vård som man kan ha ett tvingande behov av.

En annan skillnad är att det är statligt finansierat, och då är det fullt rimligt att staten ställer krav på hur verksamheten bedrivs. Detta är den stora skillnaden. Så har även alla andra länder organiserat det hela. Just skolan är särskilt känslig, eftersom vi har skolplikt.

Det finns bra och väl fungerande alternativ till den offentliga vården. Jag har särskilt Jörns vårdcentral i åtanke. Den ville landstingspolitikerna lägga ned, men sköterskorna och läkarna kom överens med de boende att de ville ha kvar en vårdcentral på orten och att de ville ta över den. En stiftelse skapades. Medborgarna och de anställda tog gemensamt över verksamheten med löfte om att göra de besparingar som landstinget ville att de skulle göra, men de sköter verksamheten själva. Detta är ett utmärkt exempel på fri företagsamhet. Hela tiden är syftet att leverera vinst åt medborgarna i form av bättre och närmare vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är denna frihet vi ska ha på området, inte friheten att ta ut pengar. Regeringen lade fram förslag om att den som bedriver sådan verksamhet ska ha rätt kompetens för det. Det är fullt rimligt att man kompletterar detta med krav på att syftet ska gå till det avsedda när skattepengar betalas ut.

Visst finns det en massa problem med hur man ska värdera olika tjänster. Man kan få suboptimeringar då det är svårt att med new public management exakt avgöra vad som ska betalas för vad. Regeringen kommer dock med ännu bättre förslag.

Fru talman! Vi kommer inte ifrån att detta även är en resursfråga. Ska vi ha en bättre välfärd måste vi orka prioritera detta. Oavsett om det handlar om privata eller offentliga förskolor betalas all personal på skolor och förskolor med skattepengar. Om man vill höja lärarnas löner, ge dem bättre villkor, ha mindre klasser eller barngrupper eller ha bättre bemanning inom äldreomsorgen kostar det offentliga skattepengar.

Därför har vi en debatt om detta, eftersom vi tillförde det offentliga mer pengar för att man skulle ha råd att bygga ut välfärden. Det gäller inte bara denna mandatperiod. Nästa mandatperiod står vi inför gigantiska demografiska utmaningar. Det blir fler barn och fler äldre. Ska vi hålla ihop Sverige måste vi orka med att prioritera detta.

Det här är min huvudkritik. Man kan inte säga att vi ska utveckla de här organisationerna och företagen och samtidigt göra kraftiga besparingar på området. Det blir knepigt från Moderaternas sida. Sammantaget tror jag att Moderaterna, de andra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna har skattesänkningsförslag i den här kammaren på 100 miljarder kronor. Det är obegripligt mycket pengar. Tro inte att man kan genomföra ett sådant skattesänkningsskifte utan att det får stor verksamhetspåverkan! Det kommer att få det.

Kan då välfärden vara en plattform för utveckling, innovation och nya affärsidéer? Ja, historiskt sett har den varit det. Offentlig sektor har genom sina beställningar, genom energipolitiken och genom hälso- och sjukvårdspolitiken bidragit till många uppfinningar - pacemakern och vad det nu kan vara - som de facto har lett till bättre vård och bättre utveckling för våra medborgare.

Kan offentlig sektor fortsätta att vara en drivkraft för innovation? Jag tror verkligen det. Det är därför Vinnova har startat ett program med 100 miljoner kronor per år för att stimulera aktörer i offentlig verksamhet att gå in i innovationssamarbete, oavsett om det handlar om bilddiagnostik, om att hitta cancer tidigare för att läkarna ska få bättre beslutsstöd eller om att jobba med distanshjälpmedel i hälso- och sjukvården, så att även ett sjukhus som inte har alla experter kan vara uppkopplat och få bästa stöd och hjälp för utvecklingen. Det är klart att sådana samarbeten kan växa över tid och att det kan finnas tekniska hjälpmedel som inte bara kan utveckla verksamheten i Sverige utan också kan utvecklas runt om i världen. Det är väl jättebra om vi har en stark life science-industri som klarar av det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när man uppträder i Sverige måste man göra det med långsiktighet. Det ska man vara medveten om, och jag tror att välfärdsföretagarna i Sverige, oavsett om det gäller skola, förskola, sjukvård eller äldreomsorg, börjar förstå detta. Man måste göra det med ansvar. Det är inte som vilken annan privat verksamhet som helst, för här ställer medborgarna krav på offentlighet, insyn och kvalitet. Det är nämligen skattebetalarna som betalar. Då är det också rimligt att det ställs vissa krav och villkor på verksamheten.

Jag tror att det här blir en stor valfråga. Ska vi klara välfärdens utmaningar de kommande decennierna med den demografiska utmaningen i botten måste vi se till att mer av skattepengarna går till det de var tänkta att gå till - till barnen, till de äldre och till personalen som sliter och gör sitt jobb.

Fru talman! Att sätta likhetstecken mellan kravlöshet och att få göra vinst är inte sjyst. Att få fungera på lika villkor, på rättvisa villkor och på rimliga villkor är vad företag inom välfärdsområdena vill. De vill kunna utveckla sin verksamhet utan att bli misstänkliggjorda.

Jag har tagit upp med handelsminister Ann Linde möjligheterna för svenska välfärdsföretag att gå på export. Det finns många som väntar. Det kommer delegationer från Japan och övriga bortre Asien till Sverige för att se: Hur gör ni? Det här skulle vara intressant. Men vad är referensmarknaden? Hur kommer det sig att ni inte får sälja på hemmaplan? Det måste ju vara någonting som är galet. Det där är en fråga som spelar svenska företagare ur händerna och inte i händerna.

Jag noterar att ministern fortsätter att tala om den offentliga sektorn. Det är viktigt att skatter används med omsorg, speciellt inom omsorg. Det finns begränsade resurser, och det är därför det är så viktigt att kunna använda de resurserna på effektivaste sätt. Där kan det finnas andra alternativ än den offentliga sektorn. Det kan finnas de som hittar andra lösningar. Då måste vi släppa fram mångfalden. Vi måste kunna ha en diversifierad välfärd i Sverige. Det är en långsiktighet som de här företagen eftersträvar. De vill kunna utöva sin verksamhet ansvarsfullt, och då måste man ge dem möjligheterna.

Jag håller med ministern: Låt det här bli en stor valfråga! Låt initiativ få vara rättvisa på alla sätt och vis!

Jag vill tacka Mikael Damberg för den här perioden. Vi har haft många debatter. Även om vi inte har dem i samma roller efter valet ser jag fram emot nya kommande holmgångar. Till Carl Schlyter säger jag bara: Tack för att du finns - eller numera: fanns!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Hans Rothenberg för debatterna under den här mandatperioden. Jag ser fram emot att fortsätta debatterna efter valet, kanske i exakt samma konstellation. Vi får se!

Det här är en viktig fråga. Detta gäller både välfärdens kvalitet och våra möjligheter att exportera mycket av det kunnande vi har inom life science till resten av världen. Regeringen har gjort stora insatser för att utveckla detta. Jag delar Hans Rothenbergs uppfattning - och även Carl Schlyters uppfattning - att det behövs mångfald och att det kan finnas olika sätt att ta sig an en fråga. Man kan visa att det går att göra på ett annorlunda sätt och - i Carl Schlyters fall - engagera personal och invånare lokalt för att utveckla en verksamhet långsiktigt och säkra den. Det kan vara ett sätt, men det kan också finnas privata företag som har ett nytt sätt att adressera ett problem på, ett sätt som många människor tycker är bra och som ger ett värde i livet om man blir sjuk eller gammal. Det kan vara så att det privata äldreboendet kan bidra med något. Men då får man nog vara medveten om, tycker jag, att man inte kan ta ut obegränsade vinster utan måste återinvestera delar av vinsten i både personalen och kvalitet för de brukande.

Jag tror att de som lyssnar på det här funderar på om det verkligen är möjligt att det inte är så i dag. Är det verkligen så att man i dag kan ta ut obegränsat med vinst från offentlig verksamhet som är finansierad genom skatt? Det är det här som jag tror att borgerliga väljare också ser, så jag tror att det vore bra om vi kunde ha långsiktiga spelregler för det här och om vi kunde vara överens om att vi behöver mångfald och valfrihet men också behöver ett ansvarstagande för de parter som finns i offentligt finansierad verksamhet. Man måste ta kvalitetsfrågorna på väldigt stort allvar och uppträda långsiktigt. Jag tror att det vore det bästa för det svenska välfärdssystemet. Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.